Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensionsanstalt för dels vissa befattningshavare
vid folktandvården dels ock viss personal
vid sjömanshusen m. m.; given Stockholms slott den
8 april 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:Is

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Flans Kungl.

Idoghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler dels, efter
samråd med chefen för socialdepartementet, fråga örn delaktighet i statens
pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid folktandvården, dels ock, efter
samråd med chefen för handelsdepartementet, fråga om delaktighet i statens
pensionsanstalt för viss personal vid sjömanshusen m. m.

Chefen för finansdepartementet anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 280.

1

2

Kungl. Maj ds proposition nr 280.

1. Delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare

vid folktandvården.

Med en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 127, har Kungl.
Maj:t för riksdagen framlagt förslag om folktandvård, vilket förslag grundar
sig på ett av tillkallade sakkunniga, 1937 års folktandvårdssakkunniga, den
15 december 1937 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1937:47). I anslutning
till nämnda förslag synes nu frågan om ordnande av pensionsrätt
för befattningshavare vid folktandvården böra underställas riksdagens prövning.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av det av Kungl. Majit genom
nyssnämnda proposition framlagda förslaget till organisation av folktandvården
må här lämnas följande redogörelse.

Statsbidrag må utgå till landsting, som med iakttagande av vissa angivna
bestämmelser anordnat allmän tandvård för barn och vuxna (folktandvård).

Ledningen av folktandvården skall inom varje landstingsområde enligt
landstingets bestämmande tillkomma landstingets förvaltningsutskott eller,
därest särskild distriktsvårdsstyrelse är inrättad, denna styrelse.

För folktandvårdens ombesörjande skall landstingsområde vara indelat i
tandvårdsdistrikt i enlighet med en av medicinalstyrelsen godkänd plan.

I varje distrikt skall finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling
meddelas såväl barn som vuxna. Vid varje sådan poliklinik skall
vara anställd minst en tandläkare (distriktstandläkare) och en tandsköterska
(distriktstandsköterska).

Såsom komplement till distriktspoliklinikerna skall finnas en för varje
landstingsområde gemensam, i anslutning till landstingets centrallasarett eller
därmed jämförligt sjukhus anordnad tandpoliklinik (centraltandpoliklinik),
avsedd för dels mera komplicerade fall, vilka ej lämpligen kunna behandlas
å distriktspoliklinikerna, dels lasarettets patienter, dels ock folktandvård
i övrigt.

Föreståndaren för sådan poliklinik skall närmast under förvaltningsutskottet
utöva inspektion av distriktstandvården, där ej medicinalstyrelsen på
framställning av utskottet funnit skäl uppdraga åt annan tandläkare att fullgöra
sagda uppdrag.

Varje distriktstandläkare skall vara skyldig att tjänstgöra minst 1,900 timmar
årligen, varav, därest ej medicinalstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter
annat medgiver, minst 1,000 timmar skola ägnas åt tandvård
för barn.

För behörighet till tandläkartjänst inom folktandvården fordras att vara.
legitimerad tandläkare.

Distriktstandsköterska skall hava genomgått utbildningskurs vid tandläkarinstitutet
eller förvärvat annan av medicinalstyrelsen godkänd utbildning.

Distriktstandläkare och föreståndare för centraltandpoliklinik skola för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280. 3

ordnas av medicinalstyrelsen efter förslag av vederbörande förvaltningsutskott.

Ordningen för distriktstandsköterskas tillsättande ävensom poliklinikpersonalens
tjänstgöringsförhållanden skola närmare regleras i en av medicinalstyrelsen
på förslag av förvaltningsutskottet utfärdad instruktion.

Distriktstandläkare skall för år åtnjuta antingen en kontant lön av minst
7,800 kronor eller ock en kontant lön av minst 7,200 kronor jämte andel, ej
understigande 10 procent, av inflytande taxeavgifter. Därjämte skall distriktstandläkare
erhålla tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter tre,
sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring.

Distriktstandsköterska skall åtnjuta en kontant lön av minst 2,000 kronor
för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter tre, sex och nio års
väl vitsordad tjänstgöring.

Statsbidrag till avlöning utgår med 3,000 kronor för varje distriktstandläkare
och 1,000 kronor för varje distriktstandsköterska, vilka äro fullt sysselsatta
i distriktstandvård under förut angiven minimitid, 1,900 timmar årligen,
och äga uppbära nyss omförmälda löneförmåner. Härjämte skola stadgade
ålderstillägg utgå av statsmedel.

Till centraltandpoliklinikernas inrättande och drift utgår icke statsbidrag.

I sitt förutnämnda betänkande hava 1937 års folktandvdrdssakkunniga föreslagit,
att distriktstandläkare, distriktstandsköterskor samt vid landstingsområdenas
centraltandpolikliniker fast anställda tandläkare och tandsköterskor
måtte erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt i såväl tjänste- som
familjepensionshänseende. För distriktstandläkare syntes tjänstepensionsunderlaget
böra bestämmas till 5,400 kronor eller, om särskilt dyrtidstillägg
komme att utgå å pensionerna, ett belopp, som med därå belöpande dyrtidstillägg
uppginge till ungefär denna summa. För erhållande av full tjänstepension
syntes böra fordras 63 levnads- och 30 tjänstår. För distriktstandsköterskorna
borde enligt de sakkunnigas förslag tjänstepensionsunderlaget
bestämmas till 2/s av den av de sakkunniga angivna minimilönen, utgående
ålderstillägg däri inberäknade. Nämnda pensionsunderlag skulle
vid sådant förhållande komma att uppgå till, i avrundat tal, 1,530 kronor.
Liksom för distriktssköterskor och annan sjukvårdspersonal borde å tandsköterskornas
pensioner utgå dyrtidstillägg av statsmedel. Pensionsåldern
för tandsköterska ansåge de sakkunniga lämpligen böra bestämmas på samma
sätt som för distriktssjuksköterska. I överensstämmelse därmed skulle
för hel pension fordras 55 levnads- och 25 tjänstår.

över 1937 års folktandvårdssakkunnigas förslag, i vad det avser frågan
örn pensionering av befattningshavarna vid folktandvården, hava svenska
landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska tandläkaresällskapet,
Sveriges tandläkareförbund, Sveriges skoltandläkar förening
och Stockholms tandslcöterskefarmling avgivit yttranden och därvid i huvudsak
tillstyrkt dc sakkunnigas förslag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Statens pensionsanstalt har i ett över de sakkunnigas betänkande avgivet
utlåtande anfört i huvudsak följande:

Under förutsättning att anställnings- och avlöningsförhållandena för distriktstandläkare
och distriktstandsköterskor bliva reglerade i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag i fråga örn bland annat tjänstgöringsskyldighet,
behörighetsvillkor, ordningen för befattningarnas tillsättande,
minimiårsavlöning och statsbidrag till avlöningarna, synes ej, bortsett
från därav föranledda statliga pensioneringskostnader, något vara att erinra
mot att nämnda befattningshavare beredas pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Beträffande de vid landstingsområdenas centraltandpolikliniker i egenskap
av föreståndare fast anställda tandläkarna hava de sakkunniga icke framlagt
förslag rörande tjänstgöringsskyldighet, behörighetsvillkor, minimiårsavlöning
och statsbidrag. Med hänsyn till de uppgifter, som skulle tillkomma
nämnda föreståndare, kunna de emellertid antagas komma att bliva fullt
sysselsatta i folktandvården. Då de därjämte skulle besitta högre kompetens
och åtnjuta större avlöning än distriktstandläkarna, vilkas verksamhet de i
regel skulle hava att inspektera, finner sig pensionsanstalten icke böra göra
någon invändning mot att de upptagas i anstalten, oaktat statsbidrag till
deras avlöning förutsatts icke komma att utgå.

I fråga örn övriga vid landstingsområdenas centraltandpolikliniker fast anställda
tandläkare ävensom där fast anställda tandsköterskor, vilka liksom
nyssnämnda poliklinikföreståndare skulle avlönas av landstingen utan statsbidrag,
synas de sakkunniga icke direkt hava föreslagit några bestämmelser
för reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena. Då det emellertid
torde kunna förutsättas, att för dem i sådant avseende skulle komma att tilllämpas
motsvarande regler som för distriktstandläkare, respektive distriktstandsköterskor,
anser sig pensionsanstalten icke böra motsätta sig de sakkunnigas
förslag örn att de beredas möjlighet att vinna inträde i anstalten.

Vid inordnande i statens pensionsanstalt av förberörda befattningshavare
vid folktandvården torde de böra hänföras till kap. VI liksom övriga i anstalten
upptagna, i vårdverksamhet anställda befattningshavare (läkare, sjuksköterskor
m. fl.).

För distriktstandläkare och distriktstandsköterskor skulle minimiårsavlöning
bliva författningsenligt fastställd. Vid sådant förhållande skulle för dem
reglering enligt § 5 icke ifrågakomma utan skulle de i varje fall bliva skyldiga
att tillhöra pensionsanstalten. Vad däremot angår tandläkare och tandsköterskor
vid centraltandpolikliniker har icke förutsatts, att föreskrifter
rörande avlöningen skulle meddelas i författning. Dessa befattningshavare
kunna därför beredas pensionsrätt i anstalten endast efter föregående reglering.

Minimiårsavlöningen för distriktstandläkare utan andel i inflytande taxeavgifter
har av de sakkunniga föreslagits till 7,800 kronor jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring.
Med hänsyn till denna lön hava de sakkunniga förordat ett tjänstepensionsunderlag
för distriktstandläkare, lika för manliga och kvinnliga befattningshavare,
av omkring 5,400 kronor, dyrtidstillägg däri inbegripet. Detta
skulle vid tillämpning av nu gällande procenttal (16 %) för dyrtidstillägg å
tjänstepensioner innebära, att tjänstepensionsunderlaget skulle bestämmas
till omkring 4,657 kronor eller nära det underlag, 4,764 kronor, som gäller
för ordinarie manliga statstjänare i lönegrad 23. Enligt pensionsanstaltens
mening kan det ifrågasättas, örn ej den föreslagna minimilönen är tillmätt i
högsta laget. I varje fall anser dock anstalten, att ett nämnvärt högre tjän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

5

stepensionsunderlag än det, vilket gäller för manlig statlig befattningshavare
i lönegrad 22 eller 4,476 kronor knappast är motiverat. Pensionsanstalten
får för sin del föreslå, att tjänstepensionsunderlaget för ifrågavarande befattningshavare
bestämmes till 4,500 kronor. Mot förslaget, att samma tjänstepensionsunderlag
skall tillämpas för både manliga och kvinnliga befattningshavare
har anstalten icke något att erinra, detta så mycket mindre som
det överensstämmer med de för anstalten gällande allmänna grunderna. I
avseende å tjänstepensionsunderlagets storlek ina till jämförelse erinras örn,
att underlaget för ordinarie lärare vid tandläkarinstitutet (lönegrad 24) är
5,076 kronor för manlig och 4,764 kronor för kvinnlig befattningshavare.

Distriktstandsköterska skulle enligt de sakkunniga garanteras en minimilön
av 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter tre. sex
och nio års tjänstgöring. Tjänstepensionsunderlaget har föreslagits skola
bestämmas till 2/3 av minimislutlönen eller i avrundat tal till 1,530 kronor.
Pensionsanstalten finner dock detta belopp vara något för högt, närmast i
betraktande av att för distriktssjuksköterskorna, vilka liro garanterade något
högre minimiavlöning och hava längre utbildningstid än vad som förutsatts
för distriktstandsköterskorna tjänstepensionsunderlaget icke är högre än 1,560
kronor. I utlåtande den 17 april 1936 över statens sjukvårdskommittés betänkande
angående folktandvård förordade pensionsanstalten för tandsköterskor
ett tjänstepensionsunderlag av 1,320 kronor, motsvarande underlaget
för ordinarie kvinnliga statstjänare i lönegrad 2. Med hänsyn till att minimislutlönen
av de sakkunniga förutsatts utgå med 200 kronor högre belopp än
vad av sjukvårdskommittén föreslagits, synes emellertid ett något högre tjänstepensionsunderlag
nu motiverat. Anstalten får föreslå, att distriktstandsköterskas
tjänstepensionsunderlag bestämmes till 1,476 kronor eller samma
underlag, som gäller för ordinarie kvinnlig statstjänare i lönegrad 4.

Vad angår föreståndare och övriga tandläkare samt tandsköterskor vid centraltandpolikliniker
hava de sakkunniga icke uttalat sig örn tjänstepensionsunderlagens
belopp. Visserligen skulle beträffande dessa befattningshavare
tjänstepensionsunderlagen kunna fastställas av pensionsanstalten i samband
med beviljande av pensionsrätt efter godkänd reglering. För vinnande av enhetlighet
anser anstalten det likväl vara att föredraga, alt tjänstepensionsunderlagen
bliva till beloppet fixerade i reglementet. Därvid synas lämpligen
samma tjänstepensionsunderlag böra fastställas som de, vilka i det föregående
föreslagits för motsvarande befattningshavare vid distriktstandvården, eller
för tandläkare 4,500 kronor och för tandsköterskor 1,476 kronor.

Pensionsanstalten förutsätter, att dyrtidstillägg komma att utgå å pensioner
till befattningshavare vid folktandvården och deras efterlevande enligt samma
grunder som gälla för nu till anstalten anslutna befattningshavare.

Pensionsåldern har av de sakkunniga föreslagits tilt 63 är för distriktstandläkare
och lill 55 år för distriktstandsköterskor. Pensionsanstalten finner
emellertid icke skäl föreligga att utan ingående undersökning för nämnda
befattningshavare ävensom för tandläkare och tandsköterskor vid centraltandpolikliniker
bestämma lägre pensionsåldrar än de, som gälla för de i kap.
VI inordnade läkarna, respektive föreståndarinnorna oell busmödrarna, eller
65 respektive 60 år. Det för hel pension erforderliga antalet tjänstår anser
anstalten böra bestämmas lill 30.

I likhet med vad sorn gäller för (ivriga lill kap. VI hänförda befattningshavare
skulle dock rätt till genast börjande tjänstepension inträda även örn vederbörande
efter att hava uppnått en ålder, som med högst 5 är understiger
pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt
avgår eller, där huvudmannen bar rätt att uppsäga honom, av huvudmannen
uppsäges.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder torde böra meddelas
av medicinalstyrelsen, på vilken även synes böra ankomma att godkänna
ifrågakommande reglering enligt § 5.

I avseende å de årliga pensionsavgifterna synas de sakkunniga hava förutsatt,
att de skulle utgå med belopp, motsvarande dem, som i allmänhet gälla
för de till kap. VI hänförda befattningshavarna. Pensionsanstalten får också
förorda, att så sker. Därigenom skulle den årliga tjänstepensionsavgiften för
befattningshavaren bliva 5 °/o av tjänstepensionsunderlaget, den årliga familjepensionsavgiften
för manlig befattningshavare 20 °/o och för kvinnlig befattningshavare
1 % av familjepensionsunderlaget samt huvudmannens årliga
avgift 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Engångsavgifter för retroaktiv tjänstårsberäkning enligt 8 6 kunna knappast
antagas ifrågakomma för distriktstandläkare och distriktstandsköterskor,
vilka skulle bliva skyldiga att tillhöra pensionsanstalten i och med första anställningen
samt ej gärna kunna förutsättas dessförinnan hava tjänstgjort i
sådan befattning vid statsunderstödd verksamhet, att den skulle kunnat förenas
med pensionsrätt i anstalten. Detsamma torde i stort sett gälla även
befattningshavare vid centraltandpolikliniker under förutsättning, att de, såsom
synes böra ske, anmälas till inträde i anstalten så snart de vinna fast
anställning vid vederbörande klinik. Övergångsbestämmelser om lindring i
engångsavgifter torde därför i förevarande fall icke vara påkallade.

Vad slutligen angår de statliga kostnaderna för den ifrågasatta pensioneringen
föreligger ej erforderligt material för desammas beräknande. Dock
torde följande överslagsberäkningar kunna tjäna till ledning för bedömande
av dessa kostnaders storleksordning.

Bortser nian från kostnaderna för familjepensionering enligt pensionsanstaltens
reglemente, vilka kostnader torde kunna antagas bliva i det närmaste
täckta genom befattningshavarnas familjepensionsavgifter, samt från de jämförelsevis
obetydliga kostnaderna för dyrtidstillägg å familjepensionerna efter
kvinnliga befattningshavare, skulle staten hava att bestrida dels kostnaderna
för tjänstepensionering enligt anstaltens reglemente, i den mån dessa kostnader
ej täckas genom de årliga tjänstepensionsavgifterna från befattningshavare
och huvudmän, dels även kostnaderna för dyrtidstillägg å tjänstepensioner
samt å familjepensioner efter manliga befattningshavare.

Örn man beträffande tandläkarna utgår ifrån, att pensionsåldern bestämmes
till 65 år, samt förutsätter, att medelinträdesåldern i pensionsanstalten
kommer att bliva 33 är, blir vid tillämpning av en räntefot av 3 °/o och dödlighetstabell
R 32 för män den erforderliga tjänstepensionsavgiften omkring
17 % av tjänstepensionsunderlaget (4,500 kronor). Då nu befattningshavarnas
och huvudmännens årliga tjänstepensionsavgifter förutsatts uppgå
till sammanlagt 10 °/o, skulle på statens del komma 7 % eller 315 kronor
för varje i tjänst varande manlig tandläkare. Enahanda belopp kan i detta
sammanhang antagas jämväl för kvinnlig tandläkare. Antalet distriktstandläkare
har av de sakkunniga beräknats komma att vid fullt genomförd organisation
— efter en övergångstid av 10 år — uppgå till 800. Antager man,
att antalet föreståndare och övriga tandläkare vid cenlraltandpoliklinikerna
komma att uppgå till 30, skulle för gäldande genom årliga avgifter av statens
andel i tjänstepensionskostnaderna efter 10 år krävas ett årligt avgiftsbelopp
av 830 X 315 = 261,450 kronor. Under förutsättning att under den
10-åriga övergångstiden Vio av tandläkarbefattningarna årligen upptagas i
anstalten, blir nuvarande kapitalvärdet av dessa avgiftsbelopp efter 3 %
ungefär 7,660,000 kronor.

Antager man i fråga om tandsköterskorna att, såsom de sakkunniga förutsatt,
en sköterska anställes för varje tandläkare samt att medelinträdesåldern

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

7

i pensionsanstalten blir 25 år, skulle, vid tillämpning av liknande beräkningsgrunder
som för tandläkarna samt den av anstalten föreslagna pensionsåldern
av 60 år, den statens andel i tjänstepensionskostnaderna motsvarande
årsavgiften för varje sköterska bliva omkring 10 °/o av tjänstepensionsunderlaget
(1,476 kronor) eller omkring 147 kronor 60 öre. Vid fullt
genomförd organisation (830 tandsköterskor) skulle alltså krävas ett årsbelopp
av 830X 147.6 = 122,508 kronor, vilket, med beaktande av den
10-åriga övergångstiden, motsvarar ett kapitalvärde av omkring 3,590,000
kronor.

Vid fullt genomförd organisation skulle alltså statens andel i kostnaderna
för de reglementsenliga tjänstepensionerna motsvara årliga avgifter örn sammanlagt
omkring 384,000 kronor. Tillföras ej dessa avgifter pensionsanstalten,
skulle den åsamkas en fondbrist, vars nuvarande kapitalvärde utgör
omkring 11,250,000 kronor.

Räknar man med de av de sakkunniga förutsatta tjänstepensionsunderlagen
(4,657 respektive 1,530 kronor) och pensionsåldrarna (63 respektive
55 år) skulle motsvarande värden bliva för de årliga avgifterna omkring

425.000 respektive 254,000 kronor eller tillhopa 679,000 kronor och för fondbristen
omkring 12,450,000 respektive 7,440,000 kronor eller tillhopa

19.890.000 kronor.

Kostnaderna för dyrtidstilläggen motsvara enligt pensionsanstaltens beräkning
vid nuvarande indextal och under antagande att 1/3 av tandläkarna
utgöres av kvinnliga befattningshavare ett kapitalvärde av omkring 5,290,000
kronor, därav 4,370,000 kronor för dvrtidstillägg å tjänstepensionerna och

920.000 kronor för dyrtidstillägg å familjepensionerna. Motsvarande kostnader
enligt av de sakkunniga föreslagna pensioneringsgrunderna hava beräknats
utgöra 6,820,000 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt delaktighet i statens pensionsanstalt för personal
vid folktandvården på de villkor och enligt de närmare bestämmelser i
övrigt, som ifrågasatts av statens pensionsanstalt.

I likhet med 1937 års folktandvårdssakkunniga anser jag, att pensions- Departementsförhållandena
för distriktstandläkarna och distriktstandsköterskorna samt chefen.
de vid landstingsområdenas centraltandpolikliniker fast anställda tandläkarna
och tandsköterskorna böra ordnas genom sagda befattningshavares
anslutning till statens pensionsanstalt. Beträffande den närmare utformningen
av pensionsrätten ansluter jag mig till det av statens pensionsanstalt
avgivna, av statskontoret tillstyrkta förslag, för vilket förut redogjorts.

Det torde höra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga de författningsändringar, som må erfordras för genomförande
av vad här förordats. Ändringarna synas böra träda i kraft
den 1 januari 1939.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

2. Delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal vid

sjömanshusen.

Frågan om beredande av delaktighet i .statens pensionsanstalt för sjömanshusens
befattningshavare sammanhänger med det förslag örn omorganisation
av sjömanshusen, som av Kungl. Majit framlagts för innevarande års riksdag
(prop. nr 210). Detta förslag grundar sig på en av tillkallade sakkunniga
den 30 december 1937 till kommerskollegium avgiven promemoria med utredning
ooh förslag i fråga om huvudgrunderna för den framtida organisationen
av sjömanshusen m. m., vilken promemoria jämte däröver avgivna
yttranden kommerskollegium med eget utlåtande den 15 februari 1938 överlämnat
till Kungl. Majit.

I nämnda promemoria hava de sakkunniga — efter att hava redogjort för
hittills tillämpad praxis i fråga om pensionering av personal vid sjömanshusen
—- anfört, att en omorganisation av sjömanshusen, sådan som den i
promemorian föreslagna, av naturliga skäl jämväl borde omfatta åtgärder
för ordnande av den vid sjömanshusen anställda personalens pensionering.
Denna pensioneringsfråga innefattade i sig två särskilda spörsmål, det ena
avseende huvudfrågan, d. v. s. pensioneringen av personalen i stort, samt
det andra den omedelbara pensioneringen av sådan vid omorganisationens
ikraftträdande befintlig personal, som då redan nått sådan ålder, att den
icke ens kunde genom särskilda övergångsbestämmelser inrymmas inom den
ordinarie pensioneringens ram.

Beträffande det närmare innehållet i och motiveringen för de sakkunnigas
förslag i fråga örn det framtida ordnandet av pensioneringen av sjömanshuspersonalen
i allmänhet tillåter jag mig hänvisa till förenämnda proposition.
Förslaget innebär, att nämnda personal skulle inordnas under kap. VI av
statens pensionsanstalts reglemente. Grunddragen av pensionsvillkoren enligt
sakkunnigförslaget äro följande:

Delaktigheten i pensionsanstalten borde enligt de sakkunnigas mening
bliva i princip obligatorisk. Rätt till pension skulle tillkomma såväl befattningshavaren
själv (tjänstepension) som den vid befattningshavarens frånfälle
efterlämnade familjen (familjepension).

Samtliga i den av de sakkunniga uppgjorda normallönestaten upptagna befattningar,
beträffande vilka blivande slutavlöning angivits, skulle förenas
med pensionsrätt, dock att vissa nuvarande befattningshavare, vilka innehade
sina befattningar såsom bisyssla, skulle undantagas. Pensionsrätt förutsattes
kunna tillkomma jämväl personal med mera fast anställning vid sjömanshusens
fastighetsförvaltningar.

Befattningens tjänstepensionsunderlag (=- beloppet av hel tjänstepension)
bestämdes i allmänhet till 2/3 av den vid godkänd tjänstereglering fastställda
minimiårsavlöningen i högsta lönegraden (eventuellt tillkommande ålderstillägg
således inräknade) och härvid toges hänsyn jämväl till naturaförmåner.
I fall, där det sålunda bestämda tjänstepensionsunderlaget prövades
icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för jämförlig befattning
i statens tjänst eller annan jämförlig befattning med pensionsrätt i statens
pensionsanstalt eller i annan av staten understödd pensionsinrättning, minskades
emellertid underlaget i erforderlig mån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28G.

9

Pensionsåldern skulle utgöra 65 år för manliga och 60 år för kvinnliga
befattningshavare.

Befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, kunde, om medgivande
därtill lämnades av kommerskollegium, tillåtas kvarstå i befattningen, därest
och så länge han prövades kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten,
dock icke längre än under fern år.

Genast börjande pension kunde under vissa villkor vid fall av sjukdom,
försvagad hälsa m. m. erhållas före pensionsålderns uppnående.

Även befattningshavare, som avginge utan att rätt till genast börjande
pension förelåge, bevarade viss pensionsrätt; han finge nämligen i sådant
fall vid uppnådd pensionsålder eller vid dessförinnan inträffad varaktig oförmåga
till arbete uppbära en avkortad s. k. uppskjuten tjänstepension.

För att hel tjänstepension vid befattningshavarens avgång efter uppnådd
pensionsålder skulle kunna utgå, förutsattes komma att fordras 25 tjänstår
av ombudsman och 30 tjänstår av övriga befattningshavare; vore antalet
intjänade tjänstår vid avgången mindre än nu sagts, beräknades pensionen
försäkringstekniskt, vilket innebure en avkortning av pensionen, som i allmänhet
bleve något starkare, än örn avkortningen skedde proportionellt mot
antalet felande tjänstår.

Familjepensionsunderlaget (— beloppet av hel pension till efterlevande
änka) skulle utgöra 300 kronor + 20 °/o av befattningens tjänstepensionsunderlag.
Pensionens belopp vore beroende av den efterlämnade familjens
sammansättning.

Örn befattningshavaren varit i tjänst från så unga år, att han till pensionsåldern
kunnat intjäna det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår,
utginge vid hans frånfälle hel familjepension (detta oberoende av hans
ålder vid frånfälle^. Hade han däremot inträtt i tjänst så sent, att det för
erhållande av hel tjänstepension föreskrivna antalet tjänstår ej till pensionsåldern
kunnat intjäinas, erhölle de efterlevande avkortad familjepension, som
efter försäkringstekniska grunder bestämdes i förhållande till det antal
tjänstår, som till pensionsåldern kunnat intjänas.

Även i fråga om familjepension gällde, att viss pensionsrätt bibehölles fölen
befattningshavare, som före pensionsåldern avginge utan att vara berättigad
till genast börjande tjänstepension; de efterlevande till en sådan f. d.
befattningshavare, som avlidit, hade rätt till avkortad familjepension, svarande
mot erlagda avgifter.

Från och med tidpunkten för befattnings förenande med pensionsrätt i
pensionsanstalten erlades årliga pensionsavgifter.

Retroaktiv tjänstårsberäkning i förekommande fall enligt pensionsanstaltens
reglemente skulle Idiva obligatorisk. Till den på huvudmännen belöpande
andelen av erforderliga engångsavgifter för tjänstepension skulle staten
bidraga med 75 procent.

De sakkunnigas förslag bär i huvudsak tillstyrkts av statens pensionsanstalt,
statskontoret och kommerskollegium. I vissa hänseenden har dock
ifrågasatts frångående av sakkunnigförslaget.

Sålunda har statens pensionsanstalt, som ansett sjömanshuspersonalen
lämpligen böra inordnas under kap. VI1 av anstaltens reglemente, anfört, att
pensionsrätt ej borde tillkomma andra befattningshavare än sådana, vilka vore
fast anställda och därjämte fullt sysselsatta i sina befattningar. I enlighet
härmed borde undantagas de befattningshavare, vilka förutsattes komma alt
uppbära allenast 2/-, eller ''!■, normalavlöning, ävensom vid nyrekrytering anställda
extra befattningshavare.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 280.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Kommerskollegium bär ansett pensionsrätt böra tillkomma samtliga befattningshavare
med fast anställning, vilken utgjorde vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning. I enlighet härmed borde befattningshavare, som
enligt lönestaten avsåges skola uppbära allenast V2 normalavlöning, undantagas
från pensionsrätt. Annorlunda ställde det sig enligt kollegii mening
beträffande de ombudsmän, för vilka avlöningen av de sakkunniga
angivits till 2/3 av avlöningen enligt viss lönegrad. Denna reduktion av
den till vederbörande utgående lönen innebure icke, framhålles av kollegium,
att ifrågavarande befattningshavare icke skulle anses innehava sina
tjänster såsom sin huvudsakliga sysselsättning. Befattningshavare, som här
avsåges, måste tvärtom förutsättas komma att i stort sett få ägna sig åt sin
tjänst under normal arbetstid, men den lägre lönen vore motiverad av det
förhållandet, att hans arbetskraft icke under denna tid toges i anspråk med
samma intensitet som vid sjömanshus, där lönen satts lika med hel avlöning
enligt vederbörlig lönegrad. Därtill komme, att ombudsmanstjänstens
innehavare på grund av arten av de med tjänsten förenade uppgifterna vore
bunden att även utanför ordinarie tjänstetid vara tillgänglig för att lämna
sina tjänster åt trafiken. När de sakkunniga angivit lönen till 2/3 av avlöningen
i viss lönegrad, finge detta endast betraktas såsom en form att rent lönetekniskt
vinna en lämplig lönesättning, under hänsynstagande till arbetsuppgifternas
kvalitet och omfattning i de olika fallen.

Förslaget att delaktigheten i pensionsanstalten skulle vara obligatorisk
hava såväl pensionsanstalten som statskontoret motsatt sig, under hänvisning
till att huvudregeln vore, att delaktigheten vore obligatorisk endast för
innehavare av sådana befattningar, för vilka minimiårsavlöning blivit fastställd
i författning. Emellertid framhåller statskontoret, att ämbetsverket föreställde
sig att syftet med den av de sakkunniga föreslagna obligatoriska pensionsrätten
kunde vinnas på ett annat sätt, nämligen därigenom att som villkor
för erhållande av statsbidrag föreskreves, att sjömanshusdirektion genom
anslutning till pensionsanstalten beredde pensionsrätt åt samtliga befattningshavare
vid vederbörande sjömanshus, vilka med tillämpning av bestämmelserna
i senare delen av § 5 i anstaltens reglemente kunde komma i åtnjutande
av dylik rätt. Befattningarna skulle därvid regleras av huvudmannen
på sätt i nämnda paragraf stadgades och denna reglering godkännas
av statlig myndighet, i förevarande fall kommerskollegium.

Detta statskontorets förslag har tillstyrkts av kommerskollegium, som
tillika hemställt, att, till befordrande av syftet med de sakkunnigas förslag
om obligatorisk delaktighet i pensionsanstalten för sjömanshusens befattningshavare,
de lill kollegium överlämnade tillgångarna från indragna sjömanshus
måtte på sätt även av de sakkunniga ifrågasatts få disponeras för
gäldande av de på sjömanshusen belöpande engångsavgifterna för retroaktiv
tjänstårsberäkning i fråga om tjänstepension.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om antalet tjänstår för hel pension,
enligt vilket skulle erfordras 25 år för ombudsmän och 30 år för övriga
befattningshavare, innebär pensionsanstaltens förslag sådan jämkning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

U

att antalet tjänstår skulle bestämmas för framtida innehavare av ombudsmansbefattningar
till 30 år och för övriga befattningshavare till vad som
normalt gällde för de till kap. VII i anstaltens reglemente hänförda befattningshavarna
(andra manliga befattningshavare än ombudsmän 33 år och
kvinnliga tjänstemän 30 år). Såsom en övergångsanordning för nuvarande
innehavare av ombudsmansbefattning bar anstalten emellertid förordat, att
hel pension skulle kunna erhållas efter endast 25 år under förutsättning av
anslutning till anstalten inom viss tid. Mot vad sålunda föreslagits har icke
framförts någon erinran av statskontoret eller kommerskollegium.

Även de årliga avgifterna borde enligt pensionsanstaltens förslag regelmässigt
utgå jämlikt de i kap. VII angivna grunderna, vilket innebure, att tjänstepensionsavgiften
för vardera av huvudmannen och befattningshavaren skulle
utgöra 37a procent av tjänstepensionsunderlaget samt att den befattningshavaren
åliggande familjepensionsavgiften skulle utgöra 18 procent av familjepensionsunderlaget
för manlig och 1 procent av samma underlag för kvinnlig
befattningshavare. I fråga om ombudsmännen borde emellertid tjänstepensionsavgiften
bestämmas till 4.5 procent för vardera av huvudmannen
och befattningshavaren.

Beträffande statens bidrag till engångsavgifter för retroaktiv tjänstårsberäkning
i fråga örn tjänstepension hava såväl pensionsanstalten som statskontoret
ifrågasatt sådan jämkning av de sakkunnigas förslag — enligt vilket
nämnda bidrag skulle utgå med 75 procent av den på huvudmannen belöpande
andelen av avgifterna — att bidraget begränsades till att utgöra
hälften av sistnämnda andel. Dylik lindring i engångsavgift skulle få åtnjutas
endast under förutsättning att anslutning till anstalten skedde inom viss
tid efter det möjlighet därtill beretts, och i sådant fall skulle retroaktiv tjänstårsberäkning
vara obligatorisk. Kommerskollegium har beträffande storleken
av statens bidrag till engångsavgifterna anfört, att då staten avsåges
skola bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader med 75 procent av
dessa och staten i särskilda fall påtagit sig hela retroaktivavgiften även då
staten i betydligt mindre omfattning än vad beträffande sjömanshusen avsåges
skola bliva fallet bidragit till förvaltningskostnaderna såsom sådana,
det syntes kollegium välmotiverat, att staten ock påtoge sig motsvarande anpart
av nu ifrågavarande avgifter. Kollegium hemställde därför, att huvudmännen
i förevarande fall i enlighet med de sakkunnigas förslag befriades
åtminstone från 75 procent av nämnda avgifter.

Förenämnda sakkunniga hava även framlagt förslag om omedelbar pensionering
av viss personal, nämligen sådan vid omorganisationens genomförande
befintlig personal, som då redan nått sådan ålder, att den icke kunde
inpassas inom den ordinarie pensioneringens ram. Enligt förslaget, vilket
tillstyrkts av såväl statskontoret som kommerskollegium, skulle inalles sex
vid olika sjömanshus anställda befattningshavare i samband med omorganisationen
erhålla pensioner till ett sammanlagt belopp av 13,100 kronor. De
avsedda befattningshavarna ävensom för en var av dem föreslaget pensionsbelopp
framgå av följande sammanställning:

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Namn

Anställd vid

Pensions-

sjömanshuset i

belopp kr.

Ombudsmannen C. L Schollin ...

5,000

» A. Johansson ...........

3,600

Biträdet Elin Wilhelmina Herms........

600

> och vaktm. P. J. Lidborg...

300

Ombudsmannen C. 0. Kihlberg ____

2,800

» E. Gram ...............

800

Summa kronor 13,100.

I fråga om den närmare beräkningen av nyssnämnda pensionsbelopp tilllåter
jag mig hänvisa till i förut åberopade proposition nr 210 lämnad redogörelse.
Av pensionsbeloppen borde enligt sakkunnigas förslag i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis hälften utgå från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. och hälften utbetalas av vederbörande
sjömanshuskassor. Å pensionerna i deras helhet borde få utgå dyrtidstilllägg
enligt de grunder, som vore eller kunde varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande att dyrtidstillägget skulle
bestridas till hälften av statsmedel och till hälften av vederbörande sjömanshuskassas
medel.

Departements- Vid anmälan inför Kungl. Majit av frågan om sjömanshusens omorganisation
har chefen för handelsdepartementet efter samråd med mig i princip tillstyrkt
de sakkunnigas förslag örn pensionering av sjömanshusens befattningshavare
genom beredande av delaktighet för dem i statens pensionsanstalt.

Även den närmare utformningen av pensionsrätten torde böra ske med
utgångspunkt från de sakkunnigas förslag, dock med bland annat de modifikationer,
som följa av att befattningshavarna i fråga i enlighet med pensionsanstaltens
förslag synas böra inordnas under kap. VII av anstaltens
reglemente.

Beträffande de krav i avseende å anställnings varaktighet och omfattning,
som böra uppställas såsom villkor för pensionsrätt, ansluter jag mig till det
i förhållande till de sakkunnigas ståndpunkt något skärpta förslag, som
framlagts av kommerskollegium. Detta innebär i huvudsak, att såsom villkor
för pensionsrätt skall gälla, att vederbörande innehar fast anställning,
som utgör hans huvudsakliga sysselsättning. I enlighet härmed bör, såsom
kollegium framhållit, från pensionsrätt uteslutas befattningshavare, för vilka
avlöningen ifrågasatts utgå med allenast hälften av normalavlöningen, men
däremot icke befattningshavare med rätt till två tredjedelar av denna.

Jag delar de betänkligheter som anförts mot de sakkunnigas förslag, att
delaktigheten i pensionsanstalten skulle vara obligatorisk. Syftet därmed
synes mig lämpligen böra förverkligas i den av statskontoret föreslagna, av
kommerskollegium tillstyrkta ordningen, att såsom villkor för erhållande av
statsbidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader föreskrives, att vederbörande
sjömanshusdirektion genom anslutning till pensionsanstalten bereder
pensionsrätt åt vid sjömanshuset anställda befattningshavare, i den mån
sådan kan vinnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

13

I enlighet nied vad pensionsanstalten förordat torde antalet tjänstår för erhållande
av hel pension böra utgöra för ombudsman 30, för annan manlig befattningshavare
33 och för kvinnlig befattningshavare 30. Såsom övergångsanordning
bör — på sätt pensionsanstalten likaledes föreslagit — gälla, att
nuvarande innehavare av ombudsmansbefattning kan erhålla full pension
efter endast 25 tjänstår.

I fråga örn uttagande av pensionsavgifter torde i huvudsak böra gälla vad
pensionsanstalten föreslagit. Emellertid finner jag på av kommerskollegium
anförda grunder skäligt, att i överensstämmelse med sakkunnigförslaget staten
bidrager med 75 procent av huvudmännen-sjömanshusens andel i engångsavgifter
för retroaktiv tjänstårsberäkning i fråga örn tjänstepension.
Kungl. Maj :t torde äga bemyndiga kommerskollegium att av de till kollegium
överlämnade tillgångarna från indragna sjömanshus bestrida återstående på
sjömanshusen belöpande andelar av nämnda retroaktivavgifter.

De sakkunnigas av statskontoret och kommerskollegium tillstyrkta förslag
om pensionering av vissa överåriga befattningshavare vid de bibehållna
sjömanshusen, nämligen nuvarande ombudsmännen vid sjömanshusen i
Stockholm, Norrköping och Halmstad, biträdet vid sjömanshuset i Sölvesborg
samt biträdet tillika vaktmästaren vid sjömanshuset i Härnösand, ävensom
av ombudsmannen vid det till indragning föreslagna sjömanshuset i
Simrishamn, finner jag mig kunna godtaga. Pensionerna jämte därå belöpande
dyrtidstillägg torde få bestridas till hälften från det under elfte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. samt till andra hälften av vederbörande sjömanshuskassas medel.
Det torde böra ankomma på kommerskollegium att i sinom tid förordna örn
sättet för bestridande av den på sjömanshuskassa belöpande andelen i ombudsmannens
vid sjömanshuset i Simrishamn pension jämte dyrtidstillägg.

Erforderliga författningsbestämmelser i ämnet, vilka böra träda i kraft
den 1 juli 1939, torde få utfärdas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad sålunda under punkterna 1 och 2 anförts hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, utfärda bestämmelser
angående delaktighet i statens pensionsanstalt för
vissa befattningshavare vid folktandvården ävensom viss
personal vid sjömanshusen.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att pension skall utgå till ombudsmannen
vid sjömanshuset i Stockholm Carl Leonard Schollin,
ombudsmannen vid sjömanshuset i Norrköping Alfred Johansson,
ombudsmannen vid sjömanshuset i Halmstad Carl
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 280. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Oscar Kihlberg, ombudsmannen vid sjömanshuset i Simrishamn
Emil Gram, biträdet vid sjömanshuset i Sölvesborg
Elin Wilhelmina Herms samt biträdet tillika vaktmästaren
vid sjömanshuset i Härnösand Per Johan Lidborg
med följande belopp för år, nämligen till Schollin med 5,000
kronor, till Johansson med 3,600 kronor, till Kihlberg med
2,800 kronor, till Gram med 800 kronor, till Herms med 600
kronor och till Lidborg nied 300 kronor,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats, meddela erforderliga
bestämmelser rörande sättet för bestridande av
kostnaderna för dessa pensioner m. m.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,
att proposition till riksdagen skall avlåtas av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

387832. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.