Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
1
Nr 263.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till civilt
avlöningsreglemente m. m.; given Stockholms slott
den 18 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för ordinarie
tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 263.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Reglementets
tillämpningsområde
m. m.
Avi Aning.
F örslag
till
avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän
vid den civila statsförvaltningen (civila
avlöningsreglemente t).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmes, å vilka
ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga tilllämpning.
De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av
Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjånsteförteckning.
2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en
av Kungl. Maj it och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock
att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes
av Kungl. Majit.
3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet
med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial
eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.
Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.
2 §•
1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under
de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,
som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Majit.
Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg
och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.
2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen -
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
3
sion eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad
mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej
må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser
angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär
personal.
3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och
med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med
den dag tjänstemannen frånträder densamma.
Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen
vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänste-
och familjepension.
A mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande
särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller
eljest finnes lämpligen böra ske.
3 §•
1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med- Tj&nstdelas
i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock ^rifter^r"-pliktig underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be- flyttningslattning
bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i sk^Idi^het
eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av
ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad
vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda
inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som
må vara av Kungl. Maj :t föreskriven.
2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, örn Kungl. Majit finner
organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefattning
inom den lönegrad han tillhör.
3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till
annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom
ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk,
å vilken detta reglemente är tillämpligt.
Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,
tillhörande den i 5 § intagna löneplan G.
4 §•
1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan Förening av
ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattningtjäD8torm i11-i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke
Kungl. Majit och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat.
2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhö -
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
rande någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han lyder,
må tjänsteman ej heller åtaga sig:
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,
transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars
verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;
befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som
nyss sagts; eller
annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.
Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas
icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,
där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndighet,
som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,
varom i detta moment är fråga.
3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,
att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra
framställning örn ledighet i erforderlig omfattning.
4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som
lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Majit utfärda
erforderliga föreskrifter.
2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.
1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.
5 §.
Allmänna löneplaner:
Löneplan A.
(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).
Lönegrad |
Löne- |
0 |
r |
t s |
g |
r u |
P |
P |
|||
omfattar |
klass |
A |
B |
c |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
|
nr |
|||||||||||
lulicKlaS serna nr |
å |
irsis |
n, k |
o n o |
r |
||||||
i |
1—5 |
1 |
1938 |
2 016 |
2 094 |
2172 |
2 250 |
2 328 |
2 406 |
2 484 |
2 562 |
2 |
2-6 |
2 |
2 070 |
2154 |
2 238 |
2 322 |
2 406 |
2 490 |
2 574 |
2 658 |
2 742 |
3 |
3—7 |
3 |
2 202 |
2 292 |
2 382 |
2 472 |
2 562 |
2 652 |
2 742 |
2 832 |
2 922 |
4 |
4-8 |
4 |
2 334 |
2 430 |
2 526 |
2 622 |
2 718 |
2 814 |
2 910 |
3 006 |
3102 |
5 |
5—9 |
5 |
2 466 |
2 568 |
2 670 |
2 772 |
2 874 |
2 976 |
3 078 |
3180 |
3 282 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
5
Löneplan A (forts.)»
Lönegrad |
Löne- |
0 |
r |
t s |
g |
r u |
P |
P |
|||
nr |
omfattar |
klass nr |
A |
B |
c |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
serna nr |
Å r s 1 |
n, k |
rönö |
r |
|||||||
6 |
6—10 |
6 |
2 601 |
2 709 |
2 817 |
2 925 |
3033 |
3141 |
3 249 |
3 357 |
3 465 |
7 |
7-11 |
7 |
2 739 |
2 853 |
2 967 |
3 081 |
3195 |
3 309 |
3 423 |
3 537 |
3 651 |
8 |
8—12 |
8 |
2 877 |
2 997 |
3117 |
3 237 |
3 357 |
3 477 |
3 597 |
3 717 |
3837 |
9 |
9—13 |
9 |
3 015 |
3141 |
3 267 |
3 393 |
3519 |
3 645 |
3 771 |
3 897 |
4 023 |
to |
10—14 |
10 |
3153 |
3 285 |
3 417 |
3 549 |
3 681 |
3 813 |
3 945 |
4 077 |
4 209 |
11 |
11-15 |
11 |
3 291 |
3 429 |
3 567 |
3 705 |
3 843 |
3 981 |
4119 |
4 257 |
4 395 |
12 |
12—16 |
12 |
3 438 |
3 582 |
3 726 |
3 870 |
4 014 |
4158 |
4 302 |
4446 |
4 590 |
13 |
13—17 |
13 |
3 630 |
3 780 |
3 930 |
4 080 |
4 230 |
4 380 |
4 530 |
4 680 |
4 830 |
14 |
14-18 |
14 |
3822 |
3 978 |
4134 |
4 290 |
4 446 |
4 602 |
4 758 |
4 914 |
5 070 |
15 |
15—19 |
15 |
4 050 |
4212 |
4 374 |
4 536 |
4 698 |
4 860 |
5 022 |
5184 |
5 346 |
16 |
16—20 |
16 |
4 278 |
4 446 |
4 614 |
4 782 |
4 950 |
5118 |
5 286 |
5 454 |
5 622 |
17 |
17—21 |
17 |
4 596 |
4 773 |
4 950 |
5127 |
5 304 |
5 481 |
5 658 |
5835 |
6 012 |
18 |
18—22 |
18 |
4 926 |
5112 |
5 298 |
5 484 |
5 670 |
5 856 |
6 042 |
6 228 |
6 414 |
19 |
19—23 |
19 |
5256 |
5451 |
5 646 |
5 841 |
6 036 |
6 231 |
6 426 |
6 621 |
6 816 |
20 |
20-23 |
20 |
5 586 |
5 793 |
6 000 |
6 207 |
6 414 |
6 621 |
6 828 |
7035 |
7 242 |
21 |
21—24 |
21 |
5 916 |
6135 |
6 354 |
6 573 |
6 792 |
7 011 |
7 230 |
7 449 |
7 668 |
22 |
22—25 |
22 |
6 300 |
6 525 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8100 |
23 |
23—26 |
23 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8100 |
8 325 |
8 550 |
24 |
24—27 |
24 |
7 230 |
7 455 |
7 680 |
7 905 |
8130 |
8 355 |
8580 |
8 805 |
9 030 |
25 |
25-28 |
25 |
7 725 |
7 950 |
8175 |
8 400 |
8 625 |
8 850 |
9 075 |
9 300 |
9 525 |
26 |
26—29 |
26 |
8 220 |
8 445 |
8 670 |
8 895 |
9120 |
9 345 |
9570 |
9 795 |
10 020 |
27 |
27—30 |
27 |
8 715 |
8 940 |
9165 |
9 390 |
9 615 |
9 840 |
10 065 |
10 290 |
10 515 |
28 |
28—31 |
28 |
9 210 |
9 435 |
9 660 |
9 885 |
10110 |
10 335 |
10 560 |
10 785 |
11010 |
29 |
29-32 |
29 |
9 705 |
9 930 |
10 155 |
10 380 |
10 605 |
10 830 |
11055 |
11280 |
11505 |
30 |
30-33 |
30 |
10 200 |
10 425 |
10 650 |
10 875 |
11100 |
11325 |
11550 |
11775 |
12 000 |
31 |
31—34 |
31 |
10 695 |
10 920 |
11145 |
11370 |
11595 |
11820 |
12 045 |
12 270 |
12 495 |
32 |
32—35 |
32 |
11190 |
11415 |
11640 |
11865 |
12 090 |
12 315 |
12 540 |
12 765 |
12 990 |
33 |
33—36 |
33 |
11700 |
11925 |
12 150 |
12 375 |
12 600 |
12 825 |
13 050 |
13 275 |
13 500 |
34 |
34—37 |
34 |
12 210 |
12 435 |
12 660 |
12 885 |
13110 |
13 335 |
13 560 |
13 785 |
14 010 |
35 |
12 720 |
12 945 |
13 170 |
13 395 |
13 620 |
13 845 |
14 070 |
14 295 |
14 520 |
||
36 |
13 230 |
13 455 |
13 680 |
13 905 |
14 130 |
14 355 |
14 580 |
14 805 |
15 030 |
||
37 |
13 740 |
13 965 |
14 190 |
14 415 |
14 640 |
14 865 |
15 090 |
15 315 |
15 540 |
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Lönegrader
och löneklasser.
Begynnelselön
och löneklassnppflyttning.
Löneplan B.
(Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt).
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
i |
14 000 |
2 |
16 000 |
3 |
18 000 |
Löneplan C.
(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).
Lönegrad och |
Årslön kronor |
Lönegrad och |
Årslön kronor |
Lönegrad och |
Årslön kronor |
1 • |
9 000 |
7 |
15000 |
13 |
22 000 |
2 |
10000 |
8 |
16 000 |
14 |
24 000 |
3 |
11000 |
9 |
17 000 |
15 |
26 000 |
4 |
12 000 |
10 |
18 000 |
16 |
30 000 |
5 |
13000 |
11 |
19 000 |
17 |
36 000 |
6 |
14000 |
12 |
20 000 |
6 §.
Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i
tjänsteförteckningen.
För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt
vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass
bestämmes lönebeloppet efter den ort sgrupp, till vilken tjänstemannens
stationeringsort blivit hänförd.
Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av
Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.
7 §•
1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan A,
''erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta
löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse
härutinnan.
2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre
år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta
löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.
3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden
i den lägre löneklassen tilländagått.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 7
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)
att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl
semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller
i 14 §;
b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av
mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den
lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen
kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt
c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.
Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut
avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning
till förnyat uppskov därmed.
4 morn. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom.
andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till
högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra
föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre
löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.
8 §•
1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,
skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre ^befordran1**
tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för m. m.
löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock
högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas
hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund
av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn den,
vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller
från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl.
Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från
förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman,
som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förordnande
med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad
som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förordnandet
tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava
tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för
tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet.
2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning,
som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning
eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Undantagabestämmelser
om löneklasaplacering.
eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom.
icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,
skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i
vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen
ägt uppbära.
Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i
den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t.
3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att tjänsteman,
vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass
än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)
där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie be
fattning
i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kontrakt;
-Si
b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befattning
å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt
av Kungl. Majit fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön
och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten
är hänförd;
c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under
avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.
Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd
befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder
åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än
den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må
medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.
A mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,
under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i
annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må
Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i
3 mom. förmäles.
5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom
uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller
tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han
före tillträdandet av den nya tjänsten innehade.
6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf
placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller
för den nya tjänsten.
9 §•
Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Majit för
förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan
persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre
löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7
och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
9
Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan
kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl.
Majit under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass,
där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den
högsta för lönegraden gällande.
10 §.
1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till
annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklass- m. m
placering han vid förflyttningen innehade.
Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,
skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner
så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.
Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens
förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,
dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen
före förflyttningen gällande.
2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar
befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.
2 kap. Semester och tjänstledighet.
11 §■
1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn Semester,
till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal
dagar:
Intill det år, |
Från och med |
||||
Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A |
1—10 ... |
... 20 dagar |
30 dagar |
||
» » |
T> |
A |
11—23 ... |
....25 » |
35 * |
> » |
T> |
A |
24—341 |
||
» |
B |
1- 3 ... |
.... 35 » |
45 » . |
|
2> » |
2* |
C |
1—171 |
2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets
utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första
kvartalet nästpåföljande år.
Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna
medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan
jämväl återstående semester för nästföregående år.
3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång
med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid
årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Tj&nstledig
hetsavdrag.
vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas
semestern till närmast högre dagantal.
4 morn. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,
ma tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke
komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt
minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort
uppdrag för statens räkning.
5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av
vederbörande myndighet.
6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlighet
med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.
12 §.
För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,
skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så
framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag,
äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
Löneplan A.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
0-80 |
1-60 |
20 |
3-20 |
6-40 |
2 |
0''90 |
1-80 |
21 |
3-40 |
6-80 |
3 |
1''— |
2''— |
22 |
3''60 |
7-20 |
4 |
1-10 |
2-20 |
23 |
3-90 |
7-80 |
5 |
1-20 |
2-40 |
24 |
4-20 |
8-40 |
6 |
1-30 |
2-60 |
25 |
4-50 |
9 — |
7 |
1-40 |
2-80 |
26 |
5‘- |
10-— |
8 |
1-50 |
3-— |
27 |
5-50 |
11-— |
9 |
1-60 |
3-20 |
28 |
6-— |
12-— |
10 |
1-70 |
3-40 |
29 |
6-50 |
13-— |
11 |
1-80 |
3''60 |
30 |
7-— |
14-— |
12 |
1-90 |
3-80 |
31 |
7-50 |
15-— |
13 |
2 — |
4 — |
32 |
8-— |
16-— |
14 |
2-10 |
4-20 |
33 |
8-50 |
17-— |
15 |
2’20 |
4-40 |
34 |
9-— |
18-— |
IG |
2-40 |
4-80 |
35 |
9-50 |
19-— |
17 |
2-60 |
5-20 |
36 |
10-— |
20-— |
18 |
2-80 |
5-go |
37 |
10-50 |
21-— |
19 |
3-- |
6‘— |
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Löneplan B.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
9 — |
18 — |
3 |
12-60 |
25-— |
2 |
11-— |
22-— |
Löneplan C.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
4-— |
8-— |
10 |
12-60 |
25''— |
2 |
5 — |
10-— |
11 |
13-25 |
26-50 |
3 |
6-— |
12-— |
12 |
14-— |
28-— |
4 |
7-— |
14-— |
13 |
15-50 |
31 — |
5 |
8-— |
16 — |
14 |
17-— |
34-— |
6 |
9-— |
18-— |
15 |
18-50 |
37-— |
7 |
10 — |
20"— |
16 |
21-50 |
43 — |
8 |
11 — |
22-— |
17 |
26-— |
52-— |
9 |
11-76 |
23-50 |
C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta
avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag,
skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror
på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.
13 §.
1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman Tjänstiedig
a)
vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår ug* Uppdrag
allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- m. m.
stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han
under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot
av riksdagen;
b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller
dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda
vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.
Majits bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller
sakkunniguppdrag).
2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas
B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer
i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken
han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till
värnpliktstjänstgöring.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit
eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande myndighet användes
för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets
intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs
vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.
4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför -mälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga,
skall han vidkännas C-avdrag.
Tjänstledighet
till
följd av
olycksfall i
tjänsten
m. m.
14 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad
lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att
hänföra till olycksfall i arbete.
2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin
tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit
sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning
åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande
av smittas spridning.
Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande
lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam
sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den
ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.
15 §.
Tjänst- / morn. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra
följdSav Viik- fou än i 14 § avses skall tjänsteman
dom m. m. a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
för tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10...................25 dagar
» » » »A 11—23 ................... 20 »
> > » »A 24—341
» » > » B 1— 3/...................10 » ;
> » » C 1—171
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma
tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället
för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan
tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön,
därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin egen
eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, utan
skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag.
Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad -
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
13
gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för
tvångsvis anordnad läkarundersökning.
2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande
och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas
B-avdrag.
3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,
må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet
på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad
lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller
annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
4 morn. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig
tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90
dagar efter förlossningen;
b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.
16 §.
Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman
a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande
av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
dock högst 3 dagar;
b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt
högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)
vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen
i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av
ett och samma kalenderår;
d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild
angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;
samt
e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.
17 §.
1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§
medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,
skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden
nedsatts.
2 mom. Ilar tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp
av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i
tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande
tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad
lön.
Tjänstledighet
för
enskild angelägenhet.
Nedsättning
av tjänstgöringstid
samt partiell
ledighet.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
18 §.
Avstängning 1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad
gWng^t. för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag,
så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.
Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.
Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för
brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen
skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.
1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på
grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,
är särskilt stadgat.
2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall
han för den tiden vidkännas C-avdrag.
19 §.
Helgdags- Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och
ledighet. helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan
ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.
3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
20 §.
Kallorts- Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där
tillägg, vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt
kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår
kallortstillågg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp
för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I..... 90 kronor för kallortsklass IV..... 360 kronor
» » II..... 150 » » j> V..... 540 »
> » III..... 240 » » » VI..... 720 » .
Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,
och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.
Majit.
21 §.
Vikariats- 1 morn. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnanoch
vikariats- de att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma
lön. löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för,
å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
15
och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock
med minst 60 öre örn dagen:
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
i |
0''60 |
13 |
2-35 |
24 |
6-25 |
2 |
0*70 |
14 |
2-55 |
25 |
6-85 |
3 |
0-80 |
15 |
2-80 |
26 |
7-45 |
4 |
0’90 |
16 |
3-05 |
27 |
8-05 |
5 |
1-05 |
17 |
3-35 |
28 |
8-70 |
6 |
1''20 |
18 |
3-65 |
29 |
9-35 |
7 |
1-35 |
19 |
4-— |
30 |
10''— |
8 |
1-50 |
20 |
4''35 |
31 |
10.65 |
9 |
165 |
21 |
4-70 |
32 |
11-30 |
10 |
1-80 |
22 |
5-05 |
33 |
11-95 |
11 |
1-95 |
23 |
5-65 |
34 |
12-60 |
12 |
215 |
2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning
skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga
är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma
på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats
såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens
omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till
lägre belopp än i 1 mom. föreskrives.
3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av
längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må, i stället
för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna
i 1 morn., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön
gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande
till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna
tjänstens besättande med ordinarie innehavare.
Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle
hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre
tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med
minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande
löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre
löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.
Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad
den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte
vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vikariatslönen
utgå med däremot svarande högre belopp.
För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de
stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad
förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
Rese
ersättning.
Tjänstgö
ringstrakta
mente.
Ersättning
förflyttnings
kostnad.
Felräknings
penningar.
ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket
utgår eller skolat utgå.
4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3
mom. avses bestämmes av Kungl. Majit.
5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida ickeordinarie
befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,
som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den ickeordinarie
befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida
inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.
22 §.
Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad
därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Majit
meddelade föreskrifter.
23 §.
Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet)
äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de
särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något
fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet
bestämda traktamentsersättningen.
24 §.
Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats
från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från
icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande
att uppehålla annan tjänst nödgats flytta, till annan ort eller som
eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning
för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Majit.
Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats
till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tilllämpning,
eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i
fråga örn tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats
å tjänst, som i reglementet avses.
25 §.
Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer
kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj :t fastställda
grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med
hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker,
och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar
må icke vid en och samma befattning utgå med högre be
lopp än 600 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, ppbäras
felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.
Kungl. Majjts proposition nr 263.
17
26 §.
1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste
äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna
A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående
belopp för timme räknat:
Vid övertids-arbete å befatt-ning inom |
Kronor |
Vid övertids-arbete å befatt-ning inom |
Kronor |
Vid övertids-arbete å befatt-ning inom |
Kronor |
1 |
1-30 |
7 |
1-70 |
13 |
2-30 |
2 |
1''35 |
8 |
1-80 |
14 |
2-40 |
3 |
1-40 |
9 |
1-90 |
15 |
2-50 |
4 |
1-45 |
10 |
2-00 |
16 |
2-70 |
5 |
1''50 |
11 |
2-10 |
17 |
2-90 |
6 |
1-60 |
12 |
2-20 |
18 |
3-10 |
För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22
och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å
sön- oell helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas
såsom en och en halv timme.
2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,
att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande
å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande
ledighet icke lämpligen kan beredas.
Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande
myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgöringstiden.
3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna
i denna paragraf utfärdas av Kungl. Majit.
27 §.
Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande
av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd
avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas
lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
28 §.
1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa befattningar
ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande
verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda
kapitel stadgas.
Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit
annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2G3. 2
Övertids
ersättning.
A ckord eller
beting.
Ersättningför
särskilda
uppdrag
m. ni.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Avlöningsförmåner,
å
vilka rörligt
tillägg utgår,
m. m.
Grunder för
rörligt
tillägg.
stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis
bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen
må för den tiden tillgodonjutas.
2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest
medel för sådant ändamål finnas anvisade.
3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut
av Kungl. Majit och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring
vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl.
Majit för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens
vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva
särskild gottgörelse. »
4 kap. Rörligt tillägg.
29 §.
1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämligen
lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom
förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder,
som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de
allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genomsnittliga
levnadskostnaderna under år 1935.
2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935
års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.
På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,
som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).
Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse
från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill
den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.
30 §.
1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i förhållande
till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå nied fyra enheter
eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald avfyra,
vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått
sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat
procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av fyra.
2 moni. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även
örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt
tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
19
31 §.
1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning
de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § a tillägg;^
1 mom. må åtnjutas.
Härvid skall dock iakttagas,
att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kronor,
och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,
samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.
2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de
tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.
5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
32 §.
t mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård Allmänna
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med- bestämmelser
fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i
detta kapitel stadgas eller av Kungl. Majit för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i fall, som avses i 14 § 2 mom.
3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.
33 §.
Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verksläkare.
ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant
ändamål anställda verksläkare.
Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Majit.
34 §.
1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren Läkarvård
för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjän- °C^ntygar"
slemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller
annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall
jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Sjukhusvård.
sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid
trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall
bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller
av kommun anställd läkare.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren
eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för
rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad
av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
35 §.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i
tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,
under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig
samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats
å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;
i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande
tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt
i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,
B 1—3 och C 1—17;
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften
för vård
å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—
23; samt
å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna
A 24—34, B 1—3 och C 1—17.
Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,
verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,
utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig
sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt
eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock
sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt
till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må
dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet
i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
21
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill
det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp
än nu sagts.
36 §.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- Specialiatling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning
att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna
i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig
samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt
valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra
stycket.
37 §.
1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- Läkemedel,
vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken
tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.
2 mom. Där ej Kungl. Majit för visst verk annorlunda förordnar, skall
räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning
på grund av räkningen äger rum.
38 §.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av Bad, massage
verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- m'' m‘
dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas
av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
39 §.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en
-
Rcsor och
sjuktransporter.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Begravnings
hjälp.
Skyldighet
att hebo
tjänstebostad
m. m.
Ersättning
för tjänstebostad
m. m,
ligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen
nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling.
Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för
resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,
där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses
i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles
i 38 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares, resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
40 §.
1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,
som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,
skall dock, där tjänstemannens lön för månad jämte därå
belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen
ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning
av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn förhöjning i vissa fall av begravningshjälp
skall, enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl.
Maj:t, äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som på grund
av statstjänsten åtnjuter familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som
innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.
6 kap. Tjänstebostad m. m.
41 §.
Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo densamma.
Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lägenhet,
vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur
tjänstesynpunkt.
I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför
gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest
meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande myndighet.
42 §.
1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga
ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande
avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
23
2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall
gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så
ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes
med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet,
vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt
kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort,
där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,
saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten
beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.
3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas
mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten,
hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk
ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,
över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må
klagan icke föras.
Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av
myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest
beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för
mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän
minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
43 §.
1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo
skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller bostad m. m.
näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock
skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller förflyttningen
;
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste fardag
efter avgången;
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.
2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse
upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
44 §.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättmng
tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ocb belysning
därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. nin&’
24
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
Tillhandahållande
av
tjänstedräkt
m. m.
Ersättning
för klädespersedlar
och
materialier.
Brukningstid
för persedlar
och materialier.
7 kap. Tjänstedräkt.
45 §.
Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt
(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet
av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg
bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen
med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grunderna,
eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad,
såsom lån.
46 §.
1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall
motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är
pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens
bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av
självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda
skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av
självkostnadspriset.
2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller
materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen
dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss
tid.
3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar,
mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,
efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.
47 §.
Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning
eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i
tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika
persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal
brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller
dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av
ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda
brukningstiden ej tilländalupit.
Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,
vilka utlämnats såsom lån.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
25
8 kap. Särskilda bestämmelser.
48 §.
Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. Särskilda
stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan besfgjm™ses''8er
i 49—57 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda para- tjänstemän,
grafer meddelas.
49 §.
Andra huvudtiteln.
1 moni. Rikets hovrätter.
För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,
den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må
överstiga 45 dagar.
2 mom. Vattendomstolarna.
1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflyttningsskyldighet gälla Förde
i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna. skyldighet
2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningsförstärkning med 1 500 kro- Aviöningsnor
för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen förstärkning,
skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han
är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
50 §.
Tredje huvudtiteln.
Utrikesförvaltningen.
1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst- Ortstillägg.
gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken
sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Majit
annorlunda bestämmer, från och med den dag tjänstemannen å tjänstgöringsorten
inträder i utövning av tjänst, varmed sådant tillägg är förenat,
till och med den dag han upphör att utöva samma tjänst.
Kungl. Majit äger bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då
tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är .skyldig vidkännas
tjänstledighetsavdrag.
Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl.
Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot
avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser
befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälf
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp
men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svarande
belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida
annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt
ortstillägg.
Ortsgrnpp för 2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I.
ort utom 1
riket.
Avlöning i 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt
unde?"''tjänst-hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Majit
göring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner förpårtementet.
ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden,
som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med
avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa förhållanden
i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sakkunskap,
som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd omständighet
hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för departementets
verksamhet av synnerligt värde.
Semester. 4. I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid
beskickning eller konsulat, gälla följande:
a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta
semester:
Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 .... 45 dagar.
Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar.
b) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika,
må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år
utan jämväl återstående semester för nästföregående år.
Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Afrika,
må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående
semester för nästföregående två år.
Tjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål
åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för nästföregående
tre år.
Därjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å avlägset
belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant
medgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma villkor,
som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och
från hemlandet, eller del därav.
c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att
efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig
om lägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och
turlista skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall
det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras
honom till last, örn han till följd av försening av järnvägståg eller ångfartyg
eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänstgöringsorten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
27
d) Kungl. Majit äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än
en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa
under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat
i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman
vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid generalkonsulatet
i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år.
Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden
för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänstgöringsorten.
Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som
må finnas lämpliga.
e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra
inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester,
under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till
tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade,
ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i utrikesdepartementet
eller annorledes på sätt ministern må föreskriva.
5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majit tillerkänna ho
nom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som
motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med Aavdrag.
6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjänsteman,
som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och
vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänsteman,
som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträdande
svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekommer
inom Sverige.
7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Majit meddela
särskilda bestämmelser.
8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till representationskostnader
ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be
lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efterskott.
Kungl. Majit äger bestämma, huru med bidraget till representationskostnader
skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekreteraren.
Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången förordnas
att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära
ekiperingspenningar med 10 000 kronor, om med befattningen följer förmånen
av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000
kronor.
Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och förflyttas
till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån
ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, uppbära
ekiperingspenningar med 10 000 kronor.
Expektans
arvode.
Avlöning i
vissa fall
under sjukdom.
Ersättning
för flyttningskostnad.
Vissa särskilda
ersättningar.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Sjukvård.
Begravnings
hjälp.
Fri bostad.
9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid
beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t utfärdas.
10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med belopp,
som Kungl. Majit prövar skäligt.
11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte
bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan
bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.
51 §.
Femte huvudtiteln.
Ställföre
trädararvode.
1 morn. Socialstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
2 moni. Riksförsäkringsanstalten.
Ställföreträdarar
vode.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
3 mom. Pensionsstyrelsen.
Ställföre
trädararvode.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
Ställföreträdar
arvode.
4 mom. Medicinalstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
5 mom. Förste provinsialläkare.
heTförförste ^örste Provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning
provinsial- tillika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.
läkaren i
Gotlands län.
Löneklassplacering
i
visst fall.
Vikariat å
medicinalrådsbefattning.
2. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen
innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta
löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen omedelbart
placeras i 31 löneklassen.
3. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under
sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
29
skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provinsialläkare
uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag.
4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall
till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de
av vikarien verkställda tjänstegöromålen.
5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fortsättningskurser
samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och
repetitionskurser.
6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Majit
fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt
skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt
fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl
för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyldighet
för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal
ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier
och telefon.
Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien
å tjänsten.
6 mom. Statens sinnessjukhus.
1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida sådan
medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara
legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära särskild
ersättning med 6 kronor för dag.
2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill
det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35
dagar.
3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i
21 § angivna grunderna skall överläkarbefattning av lia klass anses tillhöra
lönegraden A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt
överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad sålunda
stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkarbefattning
av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat.
4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen
särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år.
5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta
fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats,
dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och
lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eiler varda meddelade rörande
tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare
gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänstebostad
samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare.
Skyldighet
att till
vikarie avald
arvode.
Utbildnings
kurser.
Ersättning
för lokalkostnader
lii.
m.
Vikariat ä
medieinalrådsbcfattning.
Semester.
Vikariatsersättning
och vikariatsiön
i vissa
fall.
Ersättning
för tjänstgöring
å
s. k. fast
avdelning.
Tjänste
bostad.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Vissa naturaförmåner.
Tjänsted rakt.
Förening av
tjänster.
Avlönings
förstärkning,
Vikariatsersättning
och. vikariatslön.
Reglering av
avlönings förstärkning.
Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för
framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre
tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens beprövande,
avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifrågavarande
naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl.
Majit finner skäligt.
6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande
sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning
genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av medicinalstyrelsen.
7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må
såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädespersedlar
och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den omfattning,
medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika
persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrelsen
fastställas.
7 mom. Barnmorskeläroanstalterna.
Med befattning såsom Överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för
barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket
läroanstalten är förlagd.
8 mom. Länsstyrelserna.
1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöning sförstärkning
med följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs
och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga
län 2 500 kronor. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen
skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter
tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande förflyttad
till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas
vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta.
2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å landssekreterar-
eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrifter,
som av Kungl. Majit meddelas.
3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare
är pliktig att vid en eventuell uppfattning av befattningen i högre lönegrad
underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock
att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en
dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de
avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande
voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
52 §.
Sjätte huvudtiteln.
1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
Ställföre
trädararvode.
2 mom. Byggnadsstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
Ställföre
trädararvode.
53 §.
Sjunde huvudtiteln.
1 mom. Kammarrätten.
För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,
den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke
må överstiga 45 dagar.
2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.
1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Löneklnssskrivare,
må han efter generaltullstyrelsens beprövande placeras i högre löne- yj^^aiTvid
klass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat befordran till
hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pia- g^riTOre"
ceras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna
i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
2. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, Kallortstrak
tamente.
Särskild
ersättning.
Ställ före
företrädare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. trädararvode.
54 §.
Åttonde huvudtiteln.
1 mom. Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan.
1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande Förening av
professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må baster,
kunna förenas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra
ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.
därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom
för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för
varje tjänstgöringsdag.
3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg under
dess färd förordnar Kungl. Majit.
4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställ -
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Ferier.
Ersättning
för bostad,
bränsle och
lyse.
Förening av
tjänster.
Avlöningsförhöjning
vid innehav
av flera
befattningar.
Ferier.
Ferier.
Semester.
Förmåner in
natura.
2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta
ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.
3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i akademiens
hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien
erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade
grunderna.
2 mom. Musikaliska akademien med
musikkonservatoriet.
1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna förenas
annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie
befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.
2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien
eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å
en av dessa befattningar.
3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åtnjuta
ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens
sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den
tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.
3 mom. Tandläkarinstitutet.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i
vederbörande stadgar föreskrivas. 4
4 mom. Karolinska sjukhuset.
1. Semestertidens längd utgör årligen
a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar,
b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och
i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgenoch
ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska
mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 dagar,
dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under ytterligare
högst 18 dagar,
c) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,
såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar,
d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill
det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.
2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset
tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning
genom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som
sjukhusdirektionen äger meddela.
Kungl. Majlis proposition nr 263.
33
5 moni. Serafimerlasarettet.
1. Semestertidens längd utgör årligen Semester.
a) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,
42 dagar,
b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år,
under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.
2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt FSrmåner in
för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning ge- natllranom
avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som
sjukhusdirektionen äger meddela.
6 mom. Farmaceutiska institutet.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,
vederbörande stadgar föreskrivas.
7 mom. Tekniska högskolan.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,
vederbörande stadgar föreskrivas.
8 mom. Chalmers tekniska högskola.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,
vederbörande stadgar föreskrivas.
9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,
vederbörande stadgar föreskrivas.
10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte.
Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under Semester,
vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.
11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,
vederbörande stadgar föreskrivas.
55 §.
Nionde huvudtiteln.
1 mom. Lantbruksstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
Ställföre
trädararvode.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Skyldighet
att tillhandahålla
vikarie
expeditionslokal
m. m.
Ferier.
Ferier.
Förflyttningsskyldighet
för depåchef.
Ferier.
Förening av
tjänster.
Skyldighet
att bestrida
medicinalrådsbefattning
m. m.
Skyldighet
att till
vikarie avstå
arvode
m. m.
Utbildnings -kurser.
2 moni. Statens lantbruksingenjörer.
Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig
att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande utan större
svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig
expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lantbruksingenjörstaxa,
vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.
| ,r
3 mom. Lantbrukshögskolan.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande
stadgar föreskrivas.
4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet
vid Alnarp.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande
stadgar föreskrivas.
5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri
samt Strömsholms hingstdepå.
Depåchef är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depåchefsbefattning
vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t
ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall
han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt
den högre lönegraden.
6 mom. Veterinärhögskolan.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande
stadgar föreskrivas.
7 mom. Länsveterinärer.
1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som
avses i 4 § 1 mom.
2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida
sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall
vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär uppbära
särskild ersättning med 6 kronor för dag.
3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vikarien
avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien
verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning tillhandahålla
vikarien nödig expeditionslokal.
4. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas för länsveterinärer
avsedda utbildnings- och repetitionskurser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
35
8 mom. Skogshögskolan.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande
stadgar föreskrivas.
9 mom. Lantmäterikontoren i länen.
Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsförstärkning
med 900 kronor för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med
avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter
tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
56 §.
Tionde huvudtiteln.
1 mom. Kommerskollegium.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
2 mom. Lotsstyrelsen samt lotsoch
fyrstaten.
1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning
beräknas för kalenderår vara påmönstrad
mindre än 6 månader......................... 15 dagar
6 men ej 7 » 25 »
7 » » 8 » 35 »
8 » » 9 » 45 »
9 » »10 d ......................... 55 »
10 » » 11 » 65 »
11 » » 12 » 75 »
12 månader.................................. 90 » .
Skall tjänsteman, vilken enligt vad i första stycket sägs äger åtnjuta semester
under 45 dagar eller mera, på grund av avgång med ålderspension
frånträda sin befattning under löpande kalenderår, må han det året åtnjuta
semester under 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets
fyra första månader, samt eljest under ytterligare 10 dagar för varje hel
kalendermånad utöver fyra, under vilken befattningen innehaves, dock att
semestertidens längd icke i något fall må överstiga den i första stycket angivna.
2. För Överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag enligt
den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. 3
3. För tid, varunder tjänsteman vid lots- och fyrstaten fullgör honom
enligt vad därom är särskilt stadgat åliggande tjänstgöring vid marinen,
äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande fall ens
-
Ferier.
Avlönings
förstärkning.
Ställföre
trädararvode.
Semester för
fyrskeppspersonal.
Tjänstledighetsavdrag
för viss lotspersonal.
Avlöning
under tjänstgöring
vid
marinen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Tjänstledighet
till följd
av sjukdom
för fyrskeppspersonal.
Enslighets
tillägg.
Fyrakepps
tillägg.
lighets- och kallortstillägg. I fråga om ersättning för mistad leistott under
här avsedd tjänstgöring gäller vad därom är särskilt föreskrivet.
4. I stället för vad i 15 § 1 mom. a) stadgas skall beträffande tjänsteman
å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår vara påmönstrad under
nedan angivna antal månader, gälla, att tjänstemannen äger uppbära oavkortad
lön under högst följande antal dagar, nämligen:
mindre än 7 månader........................ 25 dagar
7 men ej 8 » ........................ 20 >
8 månader eller mera........................ 10 » .
5. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd
av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägenheter,
utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda
belopp för år räknat, nämligen:
för enslighetsklass I........................ 90 kronor
» > II........................ 150 »
» » III........................ 210 »
» > IV........................ 270 > .
Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där enslighetstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna.
6. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är
under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta
fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp
för dag räknat, nämligen:
Stations- |
Stations- |
Stations- |
|
grupp A |
grupp B |
grupp C |
|
kronor |
kronor |
kronor • |
|
Fyrbiträde........................................ |
1-— |
1-60 |
2‘— |
Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp............ |
1-20 |
1-70 |
2-20 |
» > l:a klass fyrskepp.................... |
1-50 |
2''— |
2-50 |
Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp.................... |
1-70 |
2-20 |
2-70 |
> > 2:a > > .................... |
2-10 |
2-60 |
3-10 |
Distriktsfyrmästare................................ |
i 2-80 |
3-30 |
3-80 |
Fyrmästare å l:a klass fyrskepp.................... |
J |
Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med
den 16 oktober till och med den 31 mars å sådana fyrskepp, som äro stationerade
norr om 60 :e breddgraden, samt från och med den 16 november till
och med den 15 mars å andra fyrskepp.
Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station
och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med
hälften av eljest gällande belopp.
Kungl. Majlis proposition nr 263.
37
Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning
å förenämnda tre grupper.
7. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyrskeppstillägg
uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften
av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet.
8. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg
må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta
fri kost eller kostpenningar.
9. Av de enligt särskilda sladganden vederbörande lotsplats tillfallande
lotspenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med nedanstående
bestämmelser och eljest av Kungl. Majit givna föreskrifter äga
åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder
utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott
till Överlots, lotsförman och lots.
Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen
eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet med oavkortad
lön jämlikt 14 § eller 15 § 1 mom. a), dels ock under semester.
Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å
sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver
honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta
ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befattning
skulle hava uppburit i lotslott.
Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å
sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott,
äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller
vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle
hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst,
å vilken han förordnats.
10. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockstewart
särskild ersättning med en krona för dag.
För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50
öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl.
Maj :t.
Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande
lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar
och förmåner för biträde av kronolots.
11. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån än i 2 avd. 6 och 7 kap.
omförmäles eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet
ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å
avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen m^d det belopp,
varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lotsstyrelsen
bestämmer.
Minskning av
kallortstillägg.
Fri kost
eller kostpenningar.
Lotslott.
Vissa särskilda
ersättningar.
Avdrag för
vissa naturaförmäner.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Löneklassplacering
i vissa fall
vid befordran
till postexpeditör.
Löneklassplacering
vid poststationsföreståndares
befordran
till
ordinarie
tjänst.
Postsparbank
schefs
återgång till
tidigare innehavd
befattning.
Tillämpning
av stadgandet
örn felräkningspenningar.
Särskild ersättning.
Ställföreträ
dararvode.
Rikstelefon
abonnemang.
Löneklassplacering
vid befordran
till kontorsskrivare
eller
telegrafassistent.
57 §.
Affärsdrivande verk.
1 mom. Postverket.
1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör,
må han efter generalpoststyrelsens beprövande placeras i högre löneklass än
den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras.
Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre
än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i
8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
2. Medgivande, varom i 8 § 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman,
som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställning
såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt,
lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fastställas
av Kungl. Majit.
3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,
vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upphört
utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie
befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant
medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i
löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft
ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning
av antalet ordinarie tjänster.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som handhar
kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa
mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betalning
eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar
frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd.
5. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg, omnibus eller fartyg
förordnar Kungl. Majit.
6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 2
2 mom. Telegrafverket.
1. Rätt till pedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom
avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.
2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskrivare
eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre
löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest
skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
39
må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att
bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken
förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstadsdirektör
men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för- tidigare inneordnande,
må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före tavd _befattförordnandet
tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande
av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även
under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda
lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av
antalet ordinarie tjänster.
4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,
utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år.
5. Till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltelefonist, som förordnats
såsom föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med
högst 540 kronor för år.
Ställ företrädararvode.
Ersättning
till föreståndare
för
växeltelefonstatiou.
3 mom. Statens järnvägar.
1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom
avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.
2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden
för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i
åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gällande
löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast
högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande
fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna
förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön
enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i andra
punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna förmånen.
3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller
stationsskrivare, må han efter järnvägsstyrelsens beprövande placeras i hög- ^
re löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest kontors- eller
skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må solvare"
placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna
i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken
förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- mi^ns ^,e,r''
.. gäng till
ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigare inneföljas
av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den
lönegrad lian före förordnandet tillhörde. Ilar sådant medgivande lämnats,
skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,
Fria resor
och varutransporter.
Löneklassplacering
i
vissa fall
vid befordran
till
lokmästare.
Löneklass -
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Kallortstrak
tamente.
Särskild gottgörelse
vid
vikariat å
lokmästartjänst
m. m.
Vissa särskilda
ersättningar.
sorn om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning
inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning
av antalet ordinarie tjänster.
5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI,
må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom
för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.
Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för
varje tjänstgöringsdag.
6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokmästare
med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 morn., äger utöver
sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag.
Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring
å lok, vilken på grund av särskilt tjänsteuppdrag tillfälligtvis är hindrad att
fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistad särskild ersättning
under dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med
tjänstgöring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring
å elektrolok 70 öre för dag räknat.
7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
tågledare, erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för
år.
Tjänsteman, som bestrider beredskapst jonst, kan tilldeles särskild ersättning
med högst 60 öre för helt dygn.
Tjänsteman, som bestrider v axling st jaust, äger enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag.
Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för
tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar
Kungl. Maj:t.
Tjänste- 8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänsteos
a '' man såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av stats
verket,
han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till
tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter
avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten
att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd
sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänstemannen
kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan
sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande
av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig
över framställningen. Det ankommer på järnvägsstyrelsen att meddela beslut
angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde.
Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad
skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är
fråga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
41
4 moni. Statens vattentallsverk.
1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk Fri elektrisk
strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke bem_SmnS
avdrag å avlöningen.
2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri- Lönekiass
vare,
må han efter vattenfallsstyrelsens beprövande placeras i högre löneklass befordran till
än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- kontors
o
skrivare
förås. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke ma placeras
högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna
i 8 § 1—3 morn. icke må samtidigt tillämpas.
3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Driftdirek
•
•• tors åter™
vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan g^ng till
att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning tidigare inneinom
den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi- ning
vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass
så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft
ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning
av antalet ordinarie tjänster.
4. I Porjus stationerad driftchef äger åtnjuta avlönings för stärkning med ^ Avlönings-^
1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen
skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, under
vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI,
må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta
honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av
Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallort straktamente med 60
öre för varje tjänstgöringsdag.
6. Tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst,
kan tilldelas särskild ersättning, beräknad efter högst 400
kronor för år.
Angående särskild ersättning för tjänstgöring å bogserbåt förordnar Kungl.
Majit.
7. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som
för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket
tillhörig bostadslägenhet.
5 morn. Domänverket.
1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Försäljningavilken
förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört cg^g till"
utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigare innening
inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- bavj|ibgfatt''"
givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö
-
terna ritning.
Kallortstrak
tamente.
Särskilda ersättningar.
Ersättning
för bränsle
eller
belysning.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Lönetillägg
till revirförvaltare.
neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft
ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning
av antalet ordinarie tjänster.
2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med
1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majit. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med
lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under
vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
3 avd. Lönenämnd.
58 §.
För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad
ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Där så
finnes lämpligt, må dock Kungl. Majit, med iakttagande av vad nyss sagts
örn antalet medlemmar i nämnden och örn de intressen, som där böra vara
företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning
av nämnden.
Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre
år i sänder.
I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden
och ledamöterna.
Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.
4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.
59 §.
1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande
innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning
för reglementets tillämpning gälla,
a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen
varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19
juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lotsoch
fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
43
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid förs vars väsendet
samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket;
b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan
tjänstgöringsskyldighet; samt
c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort
anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.
2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles under
2 avd. i 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap.
50 § 8 punkten, 51 § 1—4 morn., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och
7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 morn., 56 § 1 mom.
samt 2 mom. 6, 9 och 10 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom.
1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1, 4 och 5 punkterna
ävensom 5 mom. 2 punkten.
3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl
pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter
prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen
med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och nied vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår
tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till civilt avlöningsreglemente
och därmed sammanhängande frågor.
Föredraganden anför:
I. Inledning.
Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöllo
befattningshavarna vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken
— en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering.
Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning
vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar
av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för
kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet
den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och
provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934
(nr 303) för tjänstemän vid domänverket.
Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken
togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under
åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden
hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de
prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav
hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande
löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
45
oreglerade befattningar. I avseende å dyrtidstillägg till i tjänst varande befattningshavare
gälla för närvarande bestämmelserna i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med däri sedermera gjorda ändringar.
Frågan örn en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande
i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper,
som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29
juni 1928. Kungl. Majit beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet
av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt
av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning
och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta
löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor,
dels ock angående revision av gällande avlöningsförfattningar.
Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisationer
inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande
av nya direktiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att
vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt
av tjänstemannalönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Majit den
30 maj 1930 av chefen för finansdepartementet, som därvid bland annat
anförde, att avsikten vid kommitténs tillsättande icke varit, att utredningen
skulle omfatta frågan om en realprövning av grundlönerna för redan lönereglerade
befattningshavargrupper. I anslutning härtill och under åberopande
av att kommitténs arbete dåmera i väsentliga delar närmade sig sin
avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av
framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs förslag till
dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departemenschefens hemställan
blev av Kungl. Majit bifallen.
Lönekommitténs arbete resulterade, bland annat, i framläggande dels den
21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena —- kommitténs huvudbetänkande
— med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie
tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med
förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet,
dels ock den 11 juli 1931 av betänkande med förslag till lönereglering för
landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Det föreslagna allmänna avlöningsreglementet
var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila
statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles
bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga
avlöningsbestämmelser för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken,
domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd,
regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Betänkandet angående
lönereglering för undervisningsväsendet åsyftade nyreglering av lönerna
för såväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet
som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal.
Den statsanställda personalen inom undervisningsväsendet skulle
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
enligt kommittéförslaget hänföras under bestämmelserna i det av kommittén
utarbetade allmänna avlöningsreglementet. Jämväl beträffande lärarna
vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning
av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna
för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts
till ett särskilt avlöningsreglemente.
Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser,
yttranden av ett stort antal myndigheter, varjämte ett flertal framställningar
i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.
Det av lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprungligen
även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts
beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på
särskilda sakkunniga, de s. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den
10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente.
I fråga örn sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna
och utformningen i övrigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt
de av 1928 års lönekommitté antagna principerna.
Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl.
Maj:ts framställning till riksdagen. Framför allt berodde detta på att förslagens
genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga
betydande utgifter, vilka icke ansågos förenliga med dåmera rådande budgetläge,
varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system
med fasta löner ansågos böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig
stadga.
Under den tid, som sedan dess förflutit, hava vissa av de lönefrågor, vilka
ingingo i 1928 års lönekommittés utredningar och förslag, upptagits till särskild
behandling. Sålunda har frågan om landsfogdarnas lönereglering vunnit
sin lösning vid 1935 och 1936 års riksdagar på det sätt, att denna grupp
av befattningshavare inordnats under nu gällande avlöningsreglemente för
allmänna civilförvaltningen. Därjämte hava lappfogdarna genom beslut vid
1937 års riksdag uppförts å ordinarie stat och likaledes inordnats under
samma reglemente.
Vidare tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts den 7 februari 1936 lämnade bemyndigande
inom finansdepartementet särskilda sakkunniga, de s. k. läroverkslönesakkunniga,
med huvudsakligt uppdrag att biträda med fortsatt
överarbetning av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de
allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Enär de av 1928 års lönekommitté
framlagda mera principiella förslagen om dyrtidstilläggens inarbetande
i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m. icke blivit genomförda
för andra delar av statsförvaltningen, skulle de sakkunniga enligt direktiven
vid utarbetande av förslag till nya avlöningsbestämmelser för de
statligt anställda lärarna utgå från nu gällande avlöningsreglemente för allmänna
civilförvaltningen. Ett av de sakkunniga med utgångspunkt härifrån
utarbetat förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid
statens undervisningsväsende förelädes 1937 års riksdag och blev med vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
47
jämkningar av riksdagen godkänt. Reglementet, som är utfärdat den 30
september 1937 (nr 873) och med undantag för småskoleseminariernas lärare
trädde i kraft den 1 januari 1938, skall äga tillämpning å ordinarie lärare
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken ävensom vid navigationsskolorna.
För innevarande års riksdag har framlagts förslag om tillämpning
av reglementet å lärare vid statens dövstumsskolor.
Vid 1937 års riksdag genomfördes även lönereglering för vissa kommunalt
anställda lärare, nämligen lärare vid folk- och småskolor samt mindre folkskolor
m. fl. Det för dessa befattningshavare den 30 september 1937 utfärdade
särskilda avlöningsreglementet (nr 868) är likaledes uppbyggt enligt
samma principer, som legat till grund för nu gällande avlöningsreglementen
inom den nyreglerade civila statsförvaltningen. Dessa principer ha även
varit vägledande för det förslag till lönereglering av lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor, som förelagts
årets riksdag.
Beträffande återstående löneregleringsfrågor må nämnas, att jämlikt Kungl.
Maj:ts den 17 december 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet
tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa fortsatt utredning angående
omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna och därmed
sammanhängande frågor. Enär denna organisationsfråga ansetts stå i det
samband med den uppbördsreform, varom utredning pågår inom 1936 års
uppbördskommitté, att den icke lämpligen borde lösas fristående, hava de
sakkunniga enligt sina direktiv att under utredningens gång samråda bland
annat med nämnda uppbördskommitté. Frågan om lönereglering för landsfiskalerna
är sålunda fortfarande beroende på organisationsfrågor, vilka ännu
äro föremål för utredning.
I detta sammanhang må ock erinras om att även en annan löneregleringsfråga,
som tidigare varit föremål för behandling, ehuru icke av 1928 års lönekommitté,
numera upptagits till ytterligare utredning, i det att med stöd av
Kungl. Maj:ts den 18 juni 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet
tillkallats särskilda sakkunniga för att utarbeta förslag till lönereglering
för häradshövdingarna på grundval av sportlernas avskaffande m. m.
Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom
den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga såsom
redan antytts alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års lönckommittés och
1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag varit vilande —- upptogs av
Kungl. Maj:t ånyo till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte
Kungl. Majit på min föredragning en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté,
med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i enlighet
med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag angivna
riktlinjer.
48 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Huvudpunkterna i de kommittén givna direktiven kunna sammanfattas
sålunda:
Såsom utgångspunkt för arbetet skulle tjäna de av 1928 års lönekommitté
och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda förslagen. De sistnämnda
utredningsorganens uppgift hade emellertid, såvitt anginge befattningshavare
vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak varit begränsad
till en rent löneteknisk överarhetning av gällande bestämmelser och icke
omfattat frågan om en realprövning av lönerna. Den åt 1936 års lönekommitté
anförtrodda utredningen skulle även omfatta en allsidig prövning ur
sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden
av de löner, som tillämpades utanför statsförvaltningen, som ock med hänsyn
till avvägningen mellan olika statliga hefattningshavargrupper inbördes.
Vidare hade de tidigare utredningarna gått ut på en avveckling av dyrtidstilläggen
genom dessas inarbetande i de fasta lönerna. I förslaget till allmänt
avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid avvägning
av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken
och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen
jämte tillägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg, med avvisande följaktligen
av tanken på rörliga lönetillägg. Med hänsyn till att prisrörelser av
ansenlig styrka ständigt fortginge, örn än med växlande hastighet, syntes
dock lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning varierade med levnadskostnaderna
icke kunna bestridas. 1936 års lönekommitté borde emellertid
företaga en översyn av formen för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas
växlingar i tiden, i syfte att begränsa betydelsen av vissa brister i nuvarande
dyrtidstilläggssystem —■ särskilt täta löneförändringar på grund av
obetydliga ändringar i indextalen — utan att likväl helt uppgiva den önskvärda
graden av elasticitet i lönesystemet.
I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning
efter förändringar i den allmänna prisnivån skulle därjämte kommittén undersöka
möjligheterna att anpassa lönebeloppen efter levnadskostnadernas
lokala variationer på ett sätt, som bättre än nuvarande dyrortsgrupperingssystem
överensstämde med principerna för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas
variationer i tiden, varjämte en översyn i allmänhet borde
ske av grunderna för dyrortsgrupperingen.
Vid tidigare lönerevisioner hade även diskuterats, huruvida vid löneplanens
byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning hänsyn borde tagas
jämväl till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord den s. k.
behovsprincipen borde tillämpas, varvid särskilt frågan örn speciella lönetillägg
för löntagare med försörjningsplikt varit föremål för övervägande. Ett
ytterligare övervägande av sistnämnda fråga borde ingå i den åt kommittén
anförtrodda utredningen.
Ett problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit
föremål för diskussion och som borde av kommittén upptagas till prövning,
vore spörsmålet örn övergång från det nuvarande bruttolönesystemet —- enligt
vilket tjänstemännen bade att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen
vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering —
till ett nettolönesystem på sådant sätt, att tjänste- och famiijepensionsavdragen
inarbetades i löneplanen, så att avdrag från de i löneplanema fastställda
lönebeloppen för pensionsändamål ej behövde förekomma.
Till utgångspunkt för den lönetekniska överarbetningen av gällande avlöningsreglementens
bestämmelser skulle tagas de av 1928 års lönekommitté
och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda reglementsförslagen under
hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
49
i de över förslagen avgivna yttrandena. Vid avlöningsbestämmelsernas utformning
borde särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så
långt det vore möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt tilllämpliga
föreskrifter. Härvid borde upptagas till allvarligt övervägande,
huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för uppfattning
i löneklass kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln —
enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss
omedelbar löneökning — kunde få vidgad användning.
Den allmänna revisionen av lönesystemet borde icke begränsas att gälla
civilförvaltningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom
vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen borde alltså även avse
avlöningsbestämmelserna för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden
vore reglerade enligt det nya lönesystemet. Däremot
skulle utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där personalen
ännu åtnjöte oreglerade löner.
Till ledamöter av 1936 års lönekommitté förordnade Kungl. Majit generaldirektören
G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra
kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens
första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stockholms
högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare,
hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare,
skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet
E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda
frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av
arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig
omfattning överlägga med kommittén.
Sedan ledamoten Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav
erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén,
förordnade Kungl. Majit genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds
ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L.
Hansson i Rubbestad.
I anslutning till förenämnda Kungl. Majits bemyndigande förordnade
sedermera chefen för finansdepartementet genom beslut den 21 oktober
1936 särskilda delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret att
deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser.
Till delegerade utsågos ordföranden i konnnunikationsverkens och allmänna
civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg,
ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgäldsfullmäktigen E.
G. E. Eriksson och byråchefen S. ti. Wold samt i allmänna civilförvaltningens
lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner ävensom statskommissarien
H. K. H. Tottie.
Med stöd av samma bemyndigande anmodade vidare chefen för finansdepartementet
genom beslut den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer
att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga
med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning och
andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels
linning lill riksilngcns protokoll 11)38. 1 sami. Nr 283.
•t
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ock avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar,
i den mån dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet.
I enlighet härmed utsågos följande personer såsom personalrepresentanter,
nämligen för statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A.
Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för svenska järnvägsmannaförbundet
förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H.
Johansson, för svenska officersförbundet kommendören M. E. Giron, för
Sveriges statstjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för trafiktjänstemännens
riksförbund sekreteraren A. G. Linnäs, för svenska postmannaförbundet
förrådsmästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmannaförbund
förbundsordföranden A. Borgstedt, för svenska underofficersförbundet fanjunkaren
A. Almroos samt för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd
kansliskrivaren Maria Waller.
Såsom resultat av hittills verkställda utredningar har 1936 års lönekommitté
till Kungl. Maj:t avgivit två betänkanden, nämligen
dels den 16 september 1937 Betänkande med utredning och förslag angående
dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32);
dels ock den 16 december 1937 Betänkande med förslag till civilt avlöning
sreglemente (stat. off. utredn. 1937: 48).
Under behandlingen av de i sagda betänkanden upptagna frågorna har
kommittén vid olika tillfällen haft överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna.
De delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret
hava deltagit i kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet,
med undantag dock beträffande löneplanernas konstruktion samt vissa andra
frågor av mera principiell innebörd.
Lönekommitténs betänkande angående dyrortsgrupperingen har sedermera
varit utställt för yttrande till följande ämbetsverk och myndigheter,
nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen,
domänstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen, kommunikationsverkens
lönenämnd, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, försvarsväsendets lönenämnd
samt undervisningsväsendets lönenämnd. Länsstyrelserna ha berett
diverse kommuner och organisationer tillfälle att yttra sig över förslaget.
Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats genom skolöverstyrelsen personalorganisationer
för de lärarkårer, som beröras av förslaget, samt genom
socialstyrelsen svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i
Sverige.
över kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente
hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
51
riksarkivet, kanslern för rikets universitet — som inhämtat yttranden från
större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska institutets lärarråd — skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, kommerskollegium och lotsstyrelsen,
varjämte yttranden i anledning av betänkandet inkommit från direktionen
för karolinska sjukhuset ävensom från ett antal personalorganisationer.
Innan jag, efter denna översikt över lönefrågornas nuvarande allmänna
läge, övergår till att redogöra för innehållet i det av 1936 års lönekommitté
avgivna betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente och för mitt
ståndpunktstagande till de däri berörda frågorna, torde jag få lämna en redogörelse
för kommitténs förslag angående dyrortsgrupperingen.
II. Dyrortsgrupperingen.
1936 års lönekommitté. Efter en redogörelse för nuvarande dyrortsgrupperingssystems
innebörd och de metoder, som däri ha använts, samt för de
viktigaste klagomål och erinringar, som från tjänstemannahåll riktats mot
systemet, ingår lönekommittén på en principdiskussion av vissa grundläggande
spörsmål rörande interlokala levnadskostnadsjämförelser och
därpå grundade lönegraderingar. Kommittén utgår ifrån, att nuvarande
dyrortsgrupperingssystem, grundat på mätningar av levnadskostnaderna
i allmänhet å olika orter, i princip skall bibehållas och att
övergång till ett system med ingen eller en endast mera summarisk gradering
av lönerna, t. ex. efter skillnaderna i bostads- och skattekostnaderna,
icke bör ifrågakomma. Sedan det nuvarande svenska systemet, enligt vilket
lönegraderingen i princip avväges efter de totala levnadskostnadernas variationer,
länge tillämpats och, såvitt opinionsyttringar utvisa, ingått i tjänstemännens
medvetande såsom uttryck för ett allmänt rättvisekrav, skulle enligt
kommitténs mening sannolikt ett övergivande av de allmänna grunderna
för detta system möta starkt motstånd. En lönegradering, som gåve kompensation
endast för olikheter i hyra eller för olikheter i hyra och skatt,
skulle för tjänstemännen te sig som orättvis. Även objektivt sett skulle en
lönegradering efter olikheter endast i bostads- och skattekostnader vara
otillfredsställande ur synpunkten av det ändamål, som man numera allmänt
synes uppställa för dyrortsgrupperingssystemet, nämligen en interlokal utjämning
av reallönerna. Också andra budgetposter än bostad och skatter,
framför allt livsmedel, äro underkastade en stark — med bostadspris och
skatter icke överensstämmande — prisvariation, beroende kanske främst på
prisgeografiska olikheter i skilda delar av vårt utsträckta land. Om man
lämnade denna prisvariation obeaktad, skulle en godtycklig ojämnhet i reallönerna
uppkomma. Det skulle dessutom ur praktisk synpunkt vara vanskligt
att för flertalet fall låta bostadsposten vara den avgörande faktorn, då
52 Kungl. Maj.ts proposition nr 263
denna post onekligen är den besvärligaste att vid interlokala jämförelser
statistiskt bemästra.
Kommittén stöder sig i denna uppfattning på resultaten av undersökningar
rörande livsmedelsprisernas lokala spridning, i vilka använts dels det prismaterial,
som insamlats i och för senaste dyrortsgruppering, dels ett prismaterial,
avseende livsmedelspriser viss tidpunkt 1934 och 1937, vilket
ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Den senare undersökningen
ådagalägger, att den lokala prisspridningen beträffande livsmedel under senare
år visserligen något minskats men dock alltjämt är så betydande, att det
icke synes kommittén kunna försvaras, att hänsyn ej tages därtill, när det
gäller att jämföra den allmänna dyrheten på olika orter. Med hänsyn till
resultaten av prisspridningsundersökningarna avvisar kommittén även tanken
att förenkla dyrortsgrupperingsarbetet genom nedskärning av antalet i
budgeten medtagna varuslag. Kommittén påvisar vidare, att en dyrortsgruppering,
baserad endast på olikheter i bostads- och skatteposterna, skulle missgynna
de flesta orter i förhållande till Stockholm och speciellt missgynna
Norrlandsorter, vilkas dyrhet främst beror på höga livsmedelspriser, i förhållande
till orter i övriga delar av landet.
På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda en förenkling
av dyrortsgrupperingssystemet; kommitténs överväganden ha tvärtom — såsom
framgår av det följande — resulterat i förslag till utbyggnad av systemet
i syfte att bättre förverkliga dess ändamål. Kommittén förbiser icke,
att den administrativa apparat och de kostnader, som den för dyrortsgrupperingen
erforderliga pris- och hushållsstatistiken kräver, genom en sådan
utbyggnad torde behöva ökas, men anför, att den statistik, som utgör material
för dyrortsgrupperingsarbetet, i många stycken är behövlig även förandra
ändamål än dyrortsgrupperingen och att dess förbättring motsvarar
önskemålen om en fördjupad socialstatistik i allmänhet som grund för kännedomen
om de materiella levnadsvillkoren, bostadsförhållanden, näringsförhållanden
o. s. v. inom olika samhällsgrupper. Kommittén påpekar vidare
den alltmera vidgade betydelse, som den officiella dyrortsgrupperingen
erhållit för löneavtalen å den allmänna arbetsmarknaden, vilket ökar angelägenheten
av att dyrortsgrupperingssystemet utformas på sådant sätt, att
det ger en verklighetstrogen bild — så långt detta är möjligt — av levnadskostnadernas
olikheter och motiverar systemets utbyggnad, i den mån förbättringar
därigenom kunna erhållas.
Kommittén är angelägen att betona, att man vid avvägningen av lönerna
å olika orter skäligen bör taga hänsyn även till omständigheter, vilka icke
kunna statistiskt mätas och därför icke komma till uttryck i beräkningar avseende
dyrhetsförhållandena. Om man med lönernas dyrortsgradering åsyftar
att ge tjänstemän i viss löneklass lika reella fördelar, oavsett tjänstgöringsort,
måste utom de mätbara levnadskostnadsolikheterna jämväl beaktas sådana
med tjänstgöring å viss ort förbundna reella fördelar eller olägenheter, som
icke kunna prisstatistiskt behandlas utan endast uppskattningsvis värderas.
I viss grad torde detta kunna sägas vara gjort i och med löneskalans sammanpressning
i förhållande till ortsindexskalan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
53
Lönekommittén söker vidare klarlägga, hurusom enligt sakens natur varje
metod för interlokala levnadskostnadsjämförelser måste vidlådas av en obestämdhet
inom vissa gränser, vilken i olika hänseenden bör beaktas vid lönernas
dyrortsgradering. Olika konsumtionssammansättningar giva olika utslag
i fråga om levnadskostnadsskillnadema, och om man till grund för jämförelsen
lägger en konsumtionsbudget, konventionellt vald bland flera möjliga,
blir jämförelsen med nödvändighet mer eller mindre inadekvat för de
hushållsgrupper, vilkas konsumtion ej sammanfaller med den till grund för
jämförelsen lagda budgeten. Användandet av relationstal, som hänföra sig
till konsumtionen endast i ett inkomstläge, synes dock vara en praktisk nödvändighet.
Det kan enligt kommitténs mening icke ifrågakomma, att man
för att ernå en bättre anpassning till olika konsumtionsstrukturer skulle räkna
med ett flertal serier av relationstal och alltså göra ett flertal dyrortsgrupperingar,
gällande för olika inkomstlägen och hushållstyper. Tanken på en
grov differentiering i form av en dyrortsgruppering för ett lägre och en annan
gruppering för ett högre inkomstläge har övervägts men har av olika skäl funnits
böra avvisas. Kommittén förordar sålunda, att dyrortsgrupperingen fortfarande
för alla lönelägen göres enhetlig och grundas på en enda, närmast för
det stora flertalet löntagares konsumtionsförhållanden adekvat budget. Till
ledning för en omprövning av löneplanens dyrortsgradering i de lönelägen,
som ligga avsevärt över budgetens inkomstnivå, bör dock verkställas en särskild
undersökning för att belysa levnadskostnadstalens avvikande spridning
för dessa lönelägen. I fråga om den familjetyp, vars konsumtion bör läggas
till grund för dyrortsgrupperingen, har kommittén utgått från att budgeten
såsom hittills bör avpassas efter förbrukningen för en »normalfamilj» av 3.3
konsumtionsenheter. Med avseende å »normalbudgetens» inkomststandard
bär kommittén ansett självfallet, att anpassning måste ske efter det löneläge,
kring vilket det stora flertalet nyreglerade tjänster hopas. Ur denna synpunkt
kan, även om en viss löneökning genom löneregleringen skulle komma
till stånd, någon mera avsevärd höjning av nuvarande inkomstläge — vilket
närmast motsvarar 10 löneklassen å medeldyr ort -— knappast ifrågakomma.
Lönekommittén diskuterar ingående det förhållandet, att av den nu tilllämpade
metoden att periodvis företaga generella omgrupperingar av orterna
utan samband med allmän lönereglering följer, att en förskjutning av den
relativa dyrheten på en ort kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss
utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. I kommitténs
direktiv hade ortsdifferentiering av det rörliga tillägget angivits som
ett tänkbart alternativ till omgruppering, vilket borde underkastas prövning.
Kommittén tinner att — ehuru generella omgrupperingar under löpande löneregleringsperiod
väl kunna anses i princip förenliga med de motiv, som ligga
till grund för systemet för lönernas anpassning efter de interlokala levnadskostnadsolikheterna
— dock dc försök att efter mekaniska regler återställa
reallönelikheten olika orter emellan, som de periodiska omgrupperingarna in
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
nebära, i många avseenden medföra så otillfredsställande resultat och därjämte
följas av så stora praktiska och psykologiska olägenheter, att kommittén
vill avstyrka generell omgruppering mellan löneregleringstillfällena. En
förutsättning härför är dock, att löneregleringsperioderna icke göras för
långa. Därest vid något tillfälle en omgruppering av orterna finnes böra ske,
oaktat löneplanen lämnas orubbad, bör i varje fall icke en fullständig och
automatisk omplacering ifrågakomma. Genom lämpliga spärregler bör
man förebygga löneförändringar vid smärre levnadskostnadsförskjutningar.
Beträffande enstaka orter bör överflyttning till annan ortsgrupp kunna ske,
där sådant föranledes av alldeles exceptionell prisutveckling.
Efter prövning av det alternativa systemet med ortsdifferentierade rörliga
tillägg har kommittén förklarat sig finna det tveksamt, om de förskjutningar
i levnadskostnadsspridningen, som normalt uppkomma under en icke alltför
lång löneregleringsperiod, äro av den storleksordning, att de tillräckligt motivera
införandet av ett så komplicerat avvägningsinstrument, som ett ortsdifferentierat
levnadskostnadsindex måste innebära. Ett praktiskt genomförande
av tanken skulle stöta på betydande svårigheter och förutsätta en administrativ
apparat av betänkliga proportioner. Likväl skulle den tänkta
anordningen icke kunna förväntas fungera mera friktionsfritt i förhållande
till befattningshavarna utan tvärtom vara ägnad att —- åtminstone om den
kombineras med en i kommitténs direktiv förordad trögrörlighet hos lönerna
— medföra nya irritationsmoment. På grund härav avstyrker kommittén
den ifrågasatta anordningen.
De klagomål, som från tjänstemannahåll riktats mot dyrortsgrupperingen,
ha — bortsett från detaljanmärkningar rörande de fastställda priserna på särskilda
orter -—- väsentligen gällt dels det förhållandet, att dyrortsberäkningarna
grundats på en konsumtionsbudget, som icke omfattat samtliga konsumtionsutgifter
utan varit avkortad till 60 å 65 procent av totalutgifterna i ett
»normalhushåll», dels sättet för bostadskostnadernas beräkning.
Den för dyrortsgrupperingsändamål använda budgeten har omfattat livsmedel,
bränsle och lyse, bostad, skatter och därutöver endast såpa och skolagning.
Att levnadskostnadsförhållandena olika orter emellan ansetts kunna
mätas genom de relationer, som erhållits vid jämförelser av denna avkortade
budgets kostnadssummor på olika orter, innebär antagandet, att de
i budgeten icke medtagna posterna, tillsammans representerande mer än en
tredjedel av normalhushållets utgifter, variera på samma sätt som de medräknade
posterna, ett antagande, som icke kan sägas vara erfarenhetsmässigt
grundat. Det har hävdats, att summan av de icke medräknade posterna
skulle vara i stort sett konstant, lika på olika orter oberoende av dyrhetsförhållanden
i övrigt. De stickprovsundersökningar, som lönekommittén
låtit verkställa rörande verkningarna av den hittills tillämpade avkortning
i budgeten, som ligger i att utgifter för beklädnad och flertalet till »övriga
utgifter» hänförliga kostnader uteslutits från kostnadsjämförelserna, tala
enligt kommitténs mening med styrka för att man söker i görligaste mån
fullständiga budgeten. Det är visserligen icke riktigt, att de icke medräk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263,
55
aade posterna äro konstanta, men de variera icke lika starkt som de medräknade,
varför genom det nuvarande förfaringssättet levnadskostnadsolikheterna
överdrivas. Med hänsyn till den utelämnade budgetandelens relativa
storlek kan en utbyggnad av budgeten väntas utöva ett avsevärt inflytande
på levnadskostnadstalen. Kommittén förordar därför en sådan utbyggnad,
vilken synes påkallad icke minst i betraktande av dyrortsgrupperingarnas
alltmer ökade betydelse bland annat såsom ledning vid lönesättningen på
den enskilda arbetsmarknaden. Ett utkast beträffande tänkbart förfaringssätt
för åvägabringande av denna utbyggnad har på kommitténs föranstaltande
uppgjorts. Detta utkast är emellertid att betrakta såsom en preliminär
skiss, som bör underkastas närmare utredning och prövning.
Beträffande den för befattningshavare med barn i skolåldern ofta tyngande
post, som utgöres av kostnader för barns skolundervisning, anser lönekommittén,
att frågan om utjämning av den olikhet i levnadskostnaderna,
som för familjer med barn kan föreligga mellan orter med anstalter för
undervisning utöver bottenskolestadiet och orter utan dylika anstalter, icke
lämpligen kan lösas inom dyrortsgrupperingens ram. Huruvida den med
dessa omständigheter sammanhängande bristande likställigheten mellan vissa
familjeförsörjare å mindre landsbygdsorter å ena sidan samt vissa familjeförsörjare
i städer och en del större landsbygdsorter å andra sidan lämpligen
bör i större eller mindre utsträckning hävas genom särskilda statliga
åtgärder till förbättrande av möjligheterna för tjänstemän å dylika mindre
gynnade landsbygdsorter att hålla barnen i skola å annan ort eller örn olikställigheten
bör angripas såsom en del av problemet att för befolkningen i
allmänhet å landsbygden skapa större jämställdhet med städerna, är en fråga,
på vilken kommittén ansett sig icke böra ingå.
Beträffande bostadspostens beräkning har mycken kritik riktats mot dels
den schablonmässiga uppskattningen av bostadsvärdena på orter med obetydlig
eller ingen hyresmarknad, dels det förhållandet, att man i fråga örn
orter med utpräglad hyresmarknad ansett sig med hänsyn till svårigheterna
att beakta kvalitetsolikheter i bostadsbeståndet nödsakad att i jämförelsen
i stort sett utgå från kostnaderna för efter varje orts faktiska förhållanden
medelgoda lägenheter. Kommittén finner kritiken delvis befogad.
Det hittillsvarande förfaringssättet innebär ett frångående på denna
viktiga punkt av den för interlokala levnadskostnadsjämförelser grundläggande
principen, att jämförelserna skola göras på basis av likvärdig standard.
Med hänsyn till dels bostadspostens stora och ofta avgörande vikt
för dyrortsgrupperingsresultatet, dels de betydande olikheterna i genomsnittlig
kvalitetsstandard hos olika orters bostadsbestånd är det angeläget, att ett
mera rättvisande beräkningssätt kommer till användning. De åtgärder, som
kommittén ifrågasätter i syfte att i möjligaste mån undanröja föreliggande
brister i uppskattningen av bostadsposten, gå i huvudsak ut på följande.
Med avseende å orter med så utvecklad hyresmarknad, att de medtagas
vid hyresräkningarna, bör till en början utsöndring ske icke endast av det
fåtal lägenheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd, utan även av lägen
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
heter, som med ledning av vissa lätt och objektivt konstaterbara kriterier
kunna anses som mindre tillfredsställande. Kommittén föreslår, att vid beräkningen
av hyresmedeltalen icke skola medtagas sådana lägenheter, som
brista beträffande minst två av vissa väsentliga kvalitetskrav, som av kommittén
preliminärt skisserats men vilka böra definitivt fastställas först i
sammanhang med nästa hyresräkning. Eldstadshyran för kvarstående lägenheter
bör därefter till förhindrande av att hyrestalen väsentligen påverkas
av kvalitetsolikheter, som likväl föreligga i det medtagna lägenhetsbeståndet
på olika orter, standardräknas med hänsyn till fördelningen å
fyra olika kvalitetsgrupper. Genom ett dylikt förfaringssätt torde man, så
långt sig göra låter, inom de statistiska möjligheternas gränser ha tillgodosett
det principiella kravet, att hyresmedeltalen på olika orter representera
en likvärdig kvalitetsstandard. Med hänsyn till de i senare bostadsundersökningar
konstaterade betydande olikheterna i genomsnittlig rums- och
lägenhetsyta i olika delar av landet anser kommittén vidare, att ett återupptagande
av det tidigare förfaringssättet att vid beräkning av hyrestalen multiplicera
eldstadshyran på respektive orter med olika vikter för att utjämna
dessa olikheter i fråga om bostädernas yta bör övervägas.
Beträffande orter utan egentlig hyresmarknad bör enligt kommitténs förslag
bostadsvärdet uppskattas med ledning av de regionvis beräknade byggnadskostnaderna
för en egnahemsbostad av viss storlek och med viss standardutrustning.
Talen för det årliga bostadsvärdet i de icke hyresräknade
orterna skulle bestämmas i förhållande till hyrestalen på de hyresräknade
orterna i enlighet med relationer, vilka gälla beträffande byggnadskostnaderna
å de förra orterna och byggnadskostnaderna å ett antal mindre, hyresräknade
orter. Jämförelsen mellan landsbygd utan hyresmarknad och
smärre hyresräknade orter skulle sålunda göras på basis av en bostadsform
(egen bostadsbyggnad), som är dominerande på landsbygden och vanlig på
småorter; mellan större orter och småorterna skulle jämförelsen göras på basis
av en bostadsform (hyresbostad), som dominerar på de förra och är vanlig
på de senare. I båda fallen skulle jämförelsen så långt möjligt göras med
likvärdig bostadsstandard som grund, och samordningen över hela linjen
skulle åstadkommas genom en nivåanpassning på de orter, där båda beräkningssätten
tillämpas.
Med avseende å skatteposten föreslår kommittén, att till grund för beräkningen
av denna post läggas inkomstbelopp, differentierade efter löneskalans
dyrortsgradering, samt skattefria avdrag, graderade enligt skattegrupperingen.
Lönekommittén har prövat de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan
anförts för en minskning av antalet ortsgrupper. Kommittén
har dock icke funnit dessa skäl vara tillräckligt bärande för att i och
för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av gruppantalet. Enligt
kommitténs mening bör antalet ortsgrupper bestämmas med hänsyn till att
löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna ej böra göras så stora, att
löneskalan kommer att förete för betydande diskontinuiteter. Gruppantalet
Kungl. Maj.ts proposition nr 263
57
bör sålunda göras i viss mån beroende av levnadskostnadssplittringens storlek.
Är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste orter
stor, kräves för att undvika alltför kraftiga språng i lönebeloppen ett tämligen
stort antal grupper; är kostnadsspridningen obetydlig, kan gruppantalet
sättas jämförelsevis lågt.
Lönekommittén ifrågasätter ett övergivande av hittillsvarande förfaringssätt
att vid dyrortsgrupperingen uträkna riksmedeldyrheten och använda på
denna grundade indextal. Indextalen äro ej behövliga för bestämmandet av
orternas relativa dyrhet, vilken lika väl eller bättre kan fastställas med ledning
av krontalen för levnadskostnaderna. De kunna däremot lätt giva anledning
till missuppfattning och kunna försvåra ett bedömande av behovet
av ändringar i löneplanen. Därest det skulle anses önskvärt att även vid en
gruppering utan användande av någon riksmedeldyrhetssiffra erhålla en bestämd
utgångspunkt för dragningen av gruppgränserna, som kan bibehållas
från ett grupperingstillfälle till ett annat, synes det lämpligast att vid gränsdragningen
utgå från levnadskostnaderna å den dyraste ort, från vilken ett
tillfredsställande prismaterial föreligger.
I samband med diskussionen i dyrortsgrupperingsfrågan lia vid skilda tillfällen
vissa frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation varit föremål
för uppmärksamhet. Sålunda framhöll bland annat socialstyrelsen i
sitt betänkande angående dyrortsgrupperingsarbetet 1933 (statens off. utr.
1933: 21), att den misstro, som kommit till synes mot grupperingsarbetet,
syntes göra det i hög grad önskvärt, att granskningen av inkommande prismaterial
kunde tillerkännas auktoritet, så att efterföljande ändringar i möjligaste
mån kunde undvikas. En möjlighet att åstadkomma en bättre ordning
härutinnan syntes vara att inskjuta en granskning genom lokala förtroendeorgan
(förslagsvis benämnda länsprisnämnder), vilkas beslut icke finge
ändras annat än genom ett centralt förtroendeorgan (riksprisnämnden). Detta
socialstyrelsens förslag har ännu icke föranlett något avgörande. Lönekommittén,
som haft att utreda de allmänna grunderna för dyrortsgrupperingen,
har ansett sig sakna anledning att ingå på de frågor av huvudsakligen
administrativ natur, som innefattas i socialstyrelsens här omförmälda organisationsförslag,
detta så mycket hellre som dessa frågor icke enbart beröra
dyrortsgrupperingen utan även inhämtandet av pris- och levnadskostnadsuppgifter
för vissa andra ändamål.
Avgivna yttranden. Som allmän sammanfattning av de i remissvaren framkomna
uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna och organisationerna
med endast få undantag i huvudsak givit sin anslutning till eller lämnat
utan erinran de av lönekommittén framlagda förslagen. Även när tveksamhet
i vissa punkter eller förslag till modifikationer i detaljer framföras,
har dock som regel ansetts, att de huvudprinciper, som ligga till grund för
förslaget, äro ägnade att åstadkomma en mera rättvis ordning i fråga örn
levnadskostnadsjämförelserna och den därpå grundade grupperingen av orterna
efter dyrhetsförhållandena. När tveksamhet har yppats, har den i de
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
flesta fallen gällt förslagen rörande bostadspostens beräkning, särskilt på
landsbygden. I många yttranden har stor vikt lagts vid de frågor rörande
dyrortsgrupperingsarbetets organisation, som lönekommittén icke ansett sig
böra taga ställning till. Socialstyrelsen har i sitt yttrande utförligt och kritiskt
diskuterat de olika delarna av kommitténs förslag, dock utan bestämt
avstyrkande annat än i vissa detaljfrågor. De enda direkt avstyrkande —
delvis likalydande — yttrandena ha avgivits av kollegiet vid högre allmänna
läroverket i Eksjö samt av drätselkammaren i Karlskrona.
De sistnämnda yttrandenas avstyrkande gälla emellertid icke lönekommitténs
förslag i och för sig utan dyrortsgrupperingssystemets bevarande
överhuvud taget. Motivet för detta avstyrkande synes vara dels den uppfattningen,
att de högre levnadskostnaderna på dyrare orter utgöra en endast
skenbar dyrhet, som har sin grund i en genomsnittligt högre levnadsstandard
å orter, där medelinkomsten för det stora flertalet invånare är
hög, dels det faktum, att levnadskostnaderna i Stockholm, örn hyra frånräknas,
endast relativt oväsentligt överstiga de i ett antal på måfå valda
landsortsstäder genomsnittligt gällande. Sverige säges vara det enda land
i världen, som har dyrortsgruppering, och denna infördes så sent som 1919
under då rådande ytterligt abnorma förhållanden. Läroverkskollegiet i Eksjö
hemställer, att frågan om dyrortsgrupperingens avveckling aktualiseras.
Grupperingen kunde för statens befattningshavare ersättas med lönetillägg i
övre Norrland och hyresbidrag å ett fåtal orter med särskilt höga hyreskostnader.
1 samtliga övriga remissyttranden, där frågan örn dyrortsgrupperingssystemets
behövlighet och framtida bestånd beröres, accepteras ståndpunkten,
att en dyrortsgruppering, baserad på olikheterna i de totala levnadskostnaderna,
bör i princip bevaras. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det
mindre välbetänkt att av det förhållandet, att en lösning av frågan icke kan
vara i alla hänseenden ideal, draga den slutsatsen, att systemet helt och hållet
bör slopas; ett slopande av systemet skulle enligt länsstyrelsens mening
leda till långt större orättvisor än dess bibehållande och reformerande enligt
de huvudsakliga riktlinjer, som lönekommittén förordat. Socialstyrelsen
konstaterar, att dyrortsgrupperingens berättigande efter dess tillblivelse
alltmera ökat i och med att spännvidden mellan billigaste och dyraste orter
blivit allt större. Att en viss utjämning i fråga örn livsmedelspriser ägt rum
under de senaste åren synes visserligen otvivelaktigt, ehuru densamma, att
döma ej blott av socialstyrelsens egen prisstatistik utan även av de beräkningar
lönekommittén själv låtit utföra, icke kan vara av sådan omfattning,
att det ur rättvisesynpunkt skulle vara berättigat eller rimligt att vid grupperingar
av orterna i dyrhetsavseende bortse från alltjämt rådande olikheter
även i fråga örn livsmedelskostnaderna. Socialstyrelsen understryker
även den vidgade tillämpning och betydelse, som ortsindexberäkningama
och därpå grundade dyrortsgrupperingar erhållit jämväl inom det privata
näringslivet. Liknande synpunkter anläggas av bland andra svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen.
Kungl. Majda proposition nr 263.
59
Socialstyrelsen framhåller önskvärdheten av att ändringar i dyrortsgrupperingssystemet
vidtagas endast med den största varsamhet. Detta utesluter
givetvis icke att, i den mån den allmänna levnadskostnads- och bostadsstatistiken
utvidgas och fördjupas, resultaten härav böra såvitt möjligt
tillgodogöras även vid dyrortsgrupperingarna. Det av kommittén hävdade
argumentet, att det ökade arbete och de större kostnader, som en utbyggnad
av dyrortsgx-upperingssystemet måhända medföra, kunna försvaras
även därmed, att de undersökningar varpå dyrortsgrupperingen grundar
sig äro av stort värde ur allmänt socialstatistisk och socialpolitisk synpunkt,
har vunnit anslutning i åtskilliga yttranden.
Till lönekommitténs förslag att slopa de periodiska omgrupperingarna under
löpande löneregleringsperiod, såvida icke särskilda omständigheter påkalla
förändringar i grupperingen, varvid dock vissa spärregler skulle tilllämpas,
har anslutning givits från bland andra länsstyrelsen i Östergötlands
län, generalpoststyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret och fångvårdsstyrelsen,
i regel dock med uttryckligt hävdande av kommitténs förutsättning, att
löneregleringsperiodema ej göras för långa. Tvekan på denna punkt har
yppats av bland andra länsstyrelsen i Malmöhus län och kommunikationsverkens
lönenämnd. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det olägligt att
överge nuvarande system. Länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län
finna det riktigt, att lönegrupperingar och skattegruppering göras samtidigt.
Kommerskollegium1 påpekar, att den möjlighet till flyttning av enstaka orter
i händelse av alldeles exceptionell prisutveckling, som kommittén velat
hålla öppen, icke är tillämplig då sådan prisutveckling inträffar å ort, som
redan är placerad i högsta dyrortsgruppen.
Frågan örn gruppantalet angår strängt taget icke frågan om grunderna
för dyrortsgrupperingen utan utgör en löneregleringsfråga; det nära samband,
som frågan om gruppantalet har med metoderna för ortsindextalens
beräkning och särskilt med de osäkerhetsmoment, som vidlåda dyrortsberäkningama,
har dock föranlett såväl kommittén som åtskilliga myndigheter och
organisationer att yttra sig i denna fråga. I samtliga yttranden utom socialstyrelsens,
vari frågan om gruppantalet berörts — däribland även i yttranden
från myndigheter, som tidigare hävdat uppfattningen, att gruppantalet
lämpligen bör minskas —- har anslutning givits till den av lönekommittén uttryckta
mening, att prismaterialets osäkerhet och indexberäkningarnas obestämdhet
inom vissa gränser icke utgöra skäl för en reduktion av antalet
grupper. Det framhålles, att ju flera ortsgrupperna äro, desto mindre
kännbara bli följderna för såväl tjänstemännen som staten av en eventuell
felplacering i ortsgrupp, och att en minskning av gruppantalet,
som icke är sakligt motiverad av en minskning i levnadskostnadernas spridning,
är principiellt oriktig och till sina verkningar orättvis gentemot befattningshavare
å vissa orter. Endast socialstyrelsen hävdar, under hänvisning 1
1 I ärendets behandling inom kommerskollegium har verkets chef, generaldirektören Eriksson,
vilken tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
till sitt 1933 avgivna betänkande i dyrortsgrupperingsfrågan, att grupperingsmaterialets
konstaterade bräcklighet — särskilt beträffande landsbygdsorterna
-— endast tillåter en mera grov lönerättvisa orterna emellan och följaktligen
endast en relativt grov gruppering.
De två viktigaste reformförslagen, som lönekommittén framfört, dyrortsgrupperingsbudgetens
fullständigande och de ändrade grunderna för bostadspostens
beräkning, lia vunnit anslutning från flertalet hörda myndigheter och
organisationer. Förslaget om budgetens komplettering framhålles i flera yttranden
vara av högsta vikt för att rättvisa skall kunna nås och biträdes
positivt av bland andra länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Kristianstads,
Malmöhus, Älvsborgs och Västernorrlands län, statskontoret, fångvårdsstyrelsen
och kommunikationsverkens lönenämnd. Folkskollärarkårens representantskap
för lönefrågor framhäver särskilt vikten av att landsbygdens
dyrortsförhållanden ägnas större uppmärksamhet och mera ingående undersökas.
I flera yttranden understrykes angelägenheten av att förverkliga lönekommitténs
förslag att undersöka levnadskostnadsförhållandena för befattningshavare
i högre lönegrader i sammanhang med en följande dyrortsgruppering.
Socialstyrelsen betonar svårigheten att införskaffa ett något så när tillförlitligt
och för respektive orter jämförbart material rörande de mera variabla
utgiftsposter, som hittills ej medtagits vid dyrortsberäkningarna,
men finner det dock önskvärt och berättigat att få till stånd en mera fullständig
budget vid dyrortsberäkningarna. Det kan emellertid enligt styrelsens
mening härvid bliva fråga om två möjligheter: antingen att beträffande
de hittills utelämnade mera variabla utgiftsposterna nöja sig med otillfredsställande
kostnadsuppgifter eller att beräkna deras belopp under antagande
att de växla i ungefär samma proportion som de medräknade men att i båda
fallen tillägga vissa belopp för de såsom konstanta antagna posterna. Styrelsen
är för sin del benägen att förorda den senare, mera enkla kompletteringsmetoden,
som enligt styrelsens förmenande jämväl skulle lämna ett i stort
sett mera rättvisande resultat. Det viktigaste synes styrelsen vara att få klarlagt,
vilka budgetposter skola medtagas som konstanta, alltså lika för alla
orter, och med vilka belopp för respektive poster detta skall ske. Dels för
sistnämnda ändamål och dels för ett mera säkert utrönande av möjligheterna
att erhålla för dyrortsgrupperingama användbara kostnadsuppgifter
å här ifrågavarande variabla utgiftsposter samt dels slutligen med hänsyn
till det stora sociala intresset av att få en mera allsidig belysning av de genomsnittliga
levnadskostnaderna inom olika ortstyper och landsdelar har
styrelsen ej något att erinra mot att en särskild undersökning verkställes i
nu berörda avseende i sammanhang med nästkommande dyrortsgruppering.
I fråga om sättet för bostadspostens beräkning och den principiellt väsentliga
frågan, i vad mån och på vad sätt olikheter i bostädernas kvalitet
skola beaktas vid fastställande av orternas bostadskostnadstal, har från
många håll understrukits, att det nuvarande förfaringssättet innebär dyrortsgrupperingssystemets
måhända största brist. Den av kommittén i mot
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
61
sättning till nuvarande förfaringssätt hävdade principen, att bostadskostnadstalen
skola så beräknas, att de oavsett faktiska skillnader i genomsnittlig
bostadskvalitet på olika orter representera likvärdig bostadsstandard,
har nied endast ett par undantag ansetts riktig. Lönekommitténs förslag
betecknas som en avgjord förbättring och gives oreserverad anslutning av
bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus,
Västernorrlands och Kopparbergs län samt generalpoststyrelsen. Skarpare
utgallring av sämre lägenheter och ännu längre gående åtgärder till likvärdighetsprincipens
hävdande yrkas av bland andra länsstyrelserna i Jönköpings,
Skaraborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. De personalorganisationer,
som yttrat sig i frågan, ha som regel funnit den föreslagna ordningen
vara om icke idealisk så dock en förbättring i förhållande till nuvarande.
Från ett par håll lia invändningar av principiell innebörd anförts. Länsstyrelsen
i Uppsala län anser sålunda, att alltför stor vikt lagts vid begreppet
likvärdiga bostäder. Även socialstyrelsen finner det oriktigt att driva kravet
på enhetlig standard alltför långt. Kommunikationsverkens lönenämnd vänder
sig mot kommitténs uppfattning, att i fråga om bostaden en avsevärd
valfrihet praktiskt taget alltid föreligger, åtminstone i den meningen, att
tjänstemannen efter någon tids förlopp kan skaffa sig en bostad på en standard,
som någorlunda överensstämmer med hans ekonomiska villkor, varför
det i allmänhet är oberättigat att tala örn att tjänstemän på vissa orter
påtvingas en högre standard och därmed följande större bostadskostnader.
Lönenämnden finner icke denna argumentering övertygande utan anser, att
ett relativt tvång, som för den enskilde tjänstemannen under vissa omständigheter
kan i sina praktiska verkningar komma det absoluta tämligen nära,
gör sig mer eller mindre gällande på olika orter, särskilt i storstäderna.
I fråga örn det föreslagna sättet att beräkna ^stadsposten på icke hyresräknade
orter har tveksamhet yppats av länsstyrelserna i Södermanlands,
Blekinge, Hallands och Värmlands län samt socialstyrelsen, kommunikationsverkens
lönenämnd och landsorganisationen. Socialstyrelsen delar icke den
tämligen allmänt omfattade meningen, att det nuvarande beräkningssättet
missgynnar landsbygden, och anser att den finare och mera detaljerade anpassning
av landsbygdens bostadsförhållanden efter de hyresräknade orternas,
som kommittén velat vinna, säkerligen kommer att lämna rum för angreppspunkter
i mycket större skala än den hittills tillämpade grövre metoden.
Kommunikationsverkens lönenämnd anmärker, att användandet av
två skilda objekt för jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade
orter å ena sidan och mellan hyresräknade orter inbördes å andra sidan
kan leda till ett resultat, som ur enhetlighetens synpunkt ej är tillfredsställande.
Jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter
avser icke bostadskostnaderna utan byggnadskostnaderna, och det lärer icke
kunna antagas, att byggnads- och hyreskostnadernas utveckling och lokala
spridning följa samma regler.
Det av lönekommittén ifrågasatta återinförandet av regionalt olika vag -
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
ningstal för eldstadshyrorna med hänsyn till olikheterna i genomsnittlig
rumsstorlek avstyrkes av bland andra socialstyrelsen.
Kommitténs förslag till ändrat beräkningssätt beträffande skatteposten
har icke föranlett någon erinran; statskontoret ifrågasätter dock, örn saken
har den betydelse, att merarbetet kan motiveras.
Frågan om inrättandet av en särskild organisation för grupperingsarbetet
i form av länsprisnämnder och riksprisnämnd, såsom av socialstyrelsen
föreslagits, har kommittén upptagit endast genom en refererande
framställning. Kommittén motiverar, såsom förut nämnts, sitt förbigående
av berörda organisationsförslag bland annat därmed, att det innefattar frågor
av huvudsakligen administrativ natur. Socialstyrelsen framför härutinnan
en avvikande uppfattning. Det är visserligen sant, att styrelsens förslag
förutsätter vissa anordningar av administrativ natur, men det har framkommit
som ett viktigt led i de av styrelsen planerade åtgärderna med syfte
att i dyrortsgrupperingsarbetet tillvarataga rättvisans krav samt inge
förtroende hos allmänheten. Kommittén borde därför enligt styrelsens
mening lia upptagit förslaget till bedömande ur denna synpunkt. Så
mycket större skäl kunde ha förelegat härtill, som styrelsen starkt betonat,
att ett fullständigare och mera detaljerat införskaffande av livsmedels- och
bostadsuppgifter alldeles särskilt påkallade tillskapandet av lokala förtroendeorgan
och i sista hand ett för hela riket centralt förtroendeorgan av
samma art.
Tanken att inrätta särskilda organ för här förevarande ändamål, i vilka
jämväl tjänstemännen skulle vara representerade, understödjes mer eller
mindre av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands
län, generalpoststyrelsen, kommerskollegium samt landsorganisationen.
Depiriemenis- De argument, som lönekommittén anfört för bevarande i princip av ett
chefen, dvrortsgrupperingssystem, baserat på mätningar av de totala levnadskostnaderna,
och emot dess ersättande med ett enklare system, såsom ett där endast
olikheter i hyror och eventuellt skatter skulle beaktas, synas övertygande.
De prisstatistiska undersökningar, som kommittén utfört, visa så betydande
lokala variationer i priserna på varor av likvärdig kvalitet, att man icke
rättvisligen kan underlåta att beakta dem vid en gradering av lönerna,
som i princip syftar till utjämning av reallönerna å olika orter. Den
omständigheten, att levnadskostnaderna i Stockholm, hyran frånräknad,
icke särdeles mycket överstiga genomsnittet för andra städer i riket, saknar
givetvis i detta sammanhang intresse; det är icke genomsnittet utan de
konstaterade stora lokala och regionala variationerna, som äro avgörande.
I vad mån vid tidigare grupperingar den uppmätta dyrheten på
vissa orter icke varit en verklig dyrhet utan i så måtto skenbar, som den dels
givit uttryck för en högre levnadsstandard i orter, där genomsnittsinkomsterna
äro höga, dels avsett endast starkare varierande kostnadsposter, torde
vara svårt att konstatera; de av lönekommittén föreslagna förändringarna,
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
63
särskilt de som avse fullständigandet av budgeten och sättet för bostadskostnadernas
beräkning, synas emellertid vara ägnade att förhindra missvisningar
av antydd art vid kommande dyrortsgrupperingar.
De ofta slumpartade och irritationsskapande resultaten av periodiska omgrupperingar
efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod
jämte de praktiska, lönetekniska olägenheter, som därmed äro förbundna,
förefalla utgöra skäl för de periodiska omgrupperingarnas slopande, som
överväga de skäl, vilka ur allmän rättvisesynpunkt tala för deras bibehållande.
Förutsättningen är givetvis dock, att de perioder, under vilka grupperingen
hålles oförändrad, icke bli för långa samt att möjlighet hålles öppen
till flyttning av särskilda orter och till allmän omgruppering även utan förändring
av löneplanen, om så finnes uppenbarligen påkallat.
Såsom av lönekommittén påvisats, är det stundom framförda argumentet,
att dyrortsgrupperingsmaterialets bräcklighet i vissa hänseenden endast
skulle tillåta ett mindre antal grupper, förslagsvis fem, icke logiskt hållbart.
Såsom i flera yttranden framhållits, bli följderna av eventuella felplaceringar
till följd av okända fel i prismaterialet mindre kännbara vid större gruppantal,
och det principiella syftet med lönegraderingen efter dyrort, reallöneutjämningen,
tillgodoses givetvis bättre vid flera grupper än vid färre. Förändringar
i gruppantalet böra därför göras endast när så är sakligt motiverat
av en mera betydande förändring i levnadskostnadsskalans spännvidd.
Den utbyggnad av budgeten, som lönekommittén föreslår, torde visserligen
komma att medföra ett icke oväsentligt merarbete och möjligen också en ökning
av antalet klagomål. Då det emellertid ådagalagts, att den hittills tillämpade
avkortningen av budgeten medför en icke oväsentlig felvisning, och då
därtill de undersökningar, som krävas för utbyggnaden, ha stort värde ur
socialstatistisk synpunkt, synes ifrågavarande reform värd att genomföra.
I fråga örn sättet för bostadspostens beräkning torde det av lönekommittén
föreslagna vägningsförfarandet beträffande medeltalsberäkningen på hyresräknade
orter utan tvekan kunna betecknas som en förbättring. Förslaget
att bestämma förhållandet mellan bostadskostnaderna på icke hyresräknade
respektive hyresräknade orter utifrån förhållandet mellan byggnadskostnaderna
för en viss standardbostad har i vissa yttranden mötts med tvekan,
som till stor del synes betingad av svårigheten att på förhand beräkna verkningarna
av en sådan omläggning. Det har av lönekommittén själv sagts,
att det föreslagna beräkningssättet är »konstruerat», och det föreligger ingen
garanti för att faktiska bostadskostnader på olika orter variera på samma
sätt som nybyggnadskostnaderna. Med de stora olikheter i faktisk bostadsstandard,
som råda i landet, måste dock varje beräkningssätt, som tillgodoser
det principiella kravet på likvärdig standard som jämförelsebasis, vara
i så måtto konstruerat, som det eliminerar verkan av dessa faktiska olikheter.
Det synes särskilt angeläget, att man i fråga örn det vikliga moment i dyrortsgrupperingssystemct,
som utgöres av jämförelserna mellan land och stad
i fråga örn bostäder, strikt tillämpar den nämnda principen, att jämförelserna
skola avse likvärdig standard.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Det ligger uppenbarligen stor vikt uppå, att det material, varpå dyrortsgrupperingen
grundar sig, är så säkert som möjligt. De av socialstyrelsen
föreslagna administrativa anordningarna (länsprisnämnder och riksprisnämnd)
och frågan om den representation, som därvid bör beredas tjänstemännen
samt arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den allmänna arbetsmarknaden,
torde emellertid tarva ytterligare överväganden i sammanhang
med planläggningen av nästföljande dyrortsgruppering.
Jag har ansett mig i detta sammanhang böra lämna en redogörelse för
lönekommitténs förslag i dyrortsgrupperingsfrågan och de i anledning av detsamma
avgivna yttrandena ävensom angiva min inställning till de mera väsentliga
problemen. Till de av kommittén framlagda förslagen bör emellertid
Kungl. Maj:t taga slutlig ståndpunkt först i samband med planläggningen
av arbetet för nästa dyrortsgruppering.
III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente.
1. Allmänna synpunkter.
Såsom framgår av de förut återgivna direktiven, har det ålegat 1936 års
lönekommitté att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för
civil och militär personal vid s. k. nyreglerade verk — d. v. s. för personal,
vars avlöningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det lönesystem,
som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter
genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens
flesta grenar — samt att verkställa en översyn och formell revision av avlöningsbestämmelserna
i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband
härmed har kommittén haft att taga under omprövning en rad frågor av allmänt
principiell betydelse för lönesättningen. I fråga örn löneregleringen för
personalen vid förut omförmälda förvaltningsområden innefattar kommitténs
uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställda
och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen
mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. s. en revision av
de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, i vad
angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader.
Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och
till angelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av
lönenivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommittén
funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänstedr -teckningsrevisionen tills vidare undanskjutits för att längre fram upptagas
såsom ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och
revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt — däri jämväl inbegripet
ståndpunktstagande i förut berörda allmänna principspörsmål — behandlats
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
65
såsom en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlöningsreglemente,
som framgått såsom resultat av denna första etapp i löneregleringsarbetet,
innefattar alltså i fråga om tjänsteförteckningen endast ett
sammanförande av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna
med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande relativa
löneställning och utan andra ändringar än som betingats av löneplanernas
ändrade uppställning.
Aven i ett annat avseende bär kommittén uppdelat sitt arbete. Nyssnämnda
förslag till avlöningsreglemente omfattar sålunda icke beställningshavare
vid försvarsväsendet. Av olika skäl har lönekommittén ansett lämpligt, att
avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet fortfarande sammanföras
i ett särskilt avlöningsreglemente. Arbetet nied uppgörande av
förslag till ett sådant avlöningsreglemente bär inom kommittén påbörjats
men har icke kunnat slutföras parallellt med behandlingen av lönefrågorna
för civilförvaltningens personal.
Det nu framlagda reglementsförslaget förutsättes av kommittén bliva tilllämpligt
för de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare hava sina
löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem.
Lönekommittén förklarar sig dela den av 1928 års lönekommitté i dess betänkande
med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade uppfattningen,
att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlöningsreglementen
för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl praktiska
som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanförande
av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda
reglemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig reglering
av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räckvidd.
I enlighet härmed avses civila avlöningsreglementet skola äga tillIämpning
å innehavare av de befattningar, beträffande vilka avlöningsförhållandena
för närvarande äro reglerade genom avlöningsreglementet den 19
juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921
•nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,
avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare
och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr
303) för tjänstemän vid domänverket. Från reglementsförslagets tillämpning
har lönekommittén emellertid tillsvidare undantagit vissa under kommunikationsverkens
avlöningsreglemente för närvarande lydande tjänstemän
vid statens vattenfallsverk, nämligen överdirektören och kraftverksdirektörerna.
Såsom framhållits i kommitténs specialmotivcring under 57 §,
har kommittén ansett, att den vid statens vattenfallsverk nu gällande avlöningsformen
tantiem bör utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, vadan i
reglementsförslaget icke upptagits bestämmelser örn tantiem. Frågan örn
den lönegradsplacering, som vid tantiemsystemets slopande bör tillkomma
nikanel lill riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Xr 203. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ifrågavarande, till tantiem berättigade tjänstemän, sammanhänger emellertid
dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorganisation
för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjänsters
placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén jämlikt sina direktiv
har att företaga.
I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i huvudsak
följt den i 1928 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade
ordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1
avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna bestämmelser, avseende
samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd.
innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt
de allmänna löneplanerna. Härvid är särskilt att märka att, medan enligt nu
gällande avlöningsreglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka
tillsättas genom förordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och
konstitutorialtjänster icke åtnjuta lön enligt löneplan utan arvode, enligt
det föreliggande reglementsförslaget även förordnandetjänstemännen skulle
införas i en allmän löneplan. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlöningsbestämmelser
för sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löneplanerna
icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter
rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m.
Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna må framhållas,
att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar
eller grupper av befattningar avsedda specialföreskrifter, närmast motsvarande
dem som i 1928 års lönekommittés betänkande upptagits i ett förslag
till särskild kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet.
Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser
skulle antagas i samma ordning som själva avlöningsreglementet, d. v. s.
genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, och följaktligen
icke till sin karaktär sammanfalla med de tilläggsbestämmelser till nu gällande
avlöningsreglementen, vilka Kungl. Majit i kraft av vissa i dessa reglementen
givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna.
För närvarande återfinnes flertalet av ifrågavarande specialföreskrifter
dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock i olika kungörelser
angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.
1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl.
Majit och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrifter få sin plats i
själva avlöningsreglementet.
Vad 3 avd. beträffar skulle under densamma upptagas avlöningsbestämmelser
för personal, för vilken de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Redan
för närvarande finnes inom den nyreglerade civilförvaltningen ett par
personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsialläkare
och distriktsveterinärer. Kommittén tänker sig emellertid även andra
personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den sålunda
föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning
skulle möjlighet öppnas att — med bibehållande av de avvikelser i Håga örn
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
67
själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, sorn
av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlöningsreglementet
inordna även sådana befattningshavargrupper, exempelvis
universitetsprofessorer, justitieråd, regeringsråd eller landshövdingar, vilka,
ehuru nyreglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än dem, som innefattas
i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga
nyreglerade civila befattningshavare hänföras under civila avlöningsreglementet
finner kommittén i princip eftersträvansvärt. För de personalgrupper,
vilka intagas under 3 avd., skulle löneförhållandena i särskilda för vederbörande
grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom
särskilt utformade stadgandcn eller, i den mån bestämmelserna under reglementets
2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande paragrafer
i sistnämnda avdelning.
Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar
av lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente, anser jag mig dock
redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementsförslagets
innebörd.
Det föreliggande reglementsförslaget innefattar till en början nya löneplaner
för den civila statsförvaltningens befattningshavare. I de i löneplanerna
upptagna lönebeloppen bär inarbetats viss del av nuvarande dyrtidstillägg,
varjämte de fasta lönerna uppräknats för att bereda befattningshavarna viss
löneökning. Vidare innehåller reglementsförslaget bestämmelser om rörligt
lönetillägg att under vissa förutsättningar utgå vid sidan av den fästa lönen.
Det nuvarande antalet ortsgrupper har utökats med två nya ortsgrupper, bloch
I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu utgående provisoriska
dyrortstillägget.
Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.
Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1928 års
förslag till allmänt avlöningsreglemente, med beaktande av däröver avgivna
utlåtanden ävensom av eljest erfarenhetsmässigt framkomna erinringar mot
nuvarande lönebestämmelser. På vissa punkter föreslår ock kommittén betydelsefulla
sakliga ändringar i nuvarande avlöningsbestämmelser.
I avseende å tjänstemäns förflyttningsskyldighet går förslaget ut på enhetliga
bestämmelser för samtliga de förvaltningsområden, för vilka reglementet
skulle bliva tillämpligt, vilka bestämmelser utformats i huvudsaklig anslutning
till de nu för kommunikationsverken gällande föreskrifterna. Innehavare
av domartjänst skulle dock icke vara underkastad förflyttningsskyldighet,
med mindre sådant påkallades av organisatoriska skäl. I anslutning till
vissa i kommittédirektiven gjorda uttalanden om önskvärdheten av en revision
av gällande bestämmelser örn lönetursberäkning vid befordran har
kommittén föreslagit ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten
till tillgodoräkning av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle enligt
förslaget avskaffas och ersättas med en utsträckt tillämpning av den s. k.
sneddningsprincipen. Den nuvarande begränsningen beträffande kvinnliga
befattningshavares rätt till uppfattning i löneklass föreslås upphävd, och
.skulle kvinnliga tjänstemän sålunda erhålla rätt lill samma slutlön i befattningen
som manlig befattningshavare. Beloppen av vissa vid sidan av lönen
utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda skulle vikariatsersättning,
kallortstillägg och övertidsersättning utgå efter något förmånligare
grunder än hittills. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under
G8
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande av
s. k. vikariatslön. Den nuvarande rätten till oavkortad lön under sjukledighet
föreslås frikopplad från semesterrätten, varvid antalet avdragsfria sjukdagar
föreslås utjämnat för befattningshavare i olika lönelägen. Rätten till
sjukvård på statens bekostnad, en rätt som för närvarande i huvudsak är
begränsad till affärsverkens befattningshavare, är enligt förslaget avsedd att
utsträckas till de befattningshavare, som hittills icke varit i åtnjutande av
denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, varvid åtskilliga jämkningar
vidtagits i bestämmelsernas reella innebörd. Slutligen förordar även kommittén
ändrade grunder för begravningshjälpen.
Avgivna yttranden. Av de ämbetsverk, som yttrat sig över kommitténs
reglementsförslag, har det övervägande flertalet lämnat detsamma i huvudsak
utan erinran eller förklarat sig böra godtaga detsamma, även örn vissa
av dem funnit förslaget kunna på olika punkter giva anledning till erinringar,
särskilt vad angår kommitténs lönesättning. Jag återkommer i det följande
till dessa erinringar. Av de i utlåtandena gjorda mera allmänna omdömena
rörande kommittéförslaget torde följande få återgivas:
Fångvårdsstyrelsen: Kommittéförslaget mäste i huvudsak betecknas som
tillfredsställande. I formellt hänseende hade det dock varit önskvärt, därest
en ytterligare förenkling av avlöningsreglementets bestämmelser kunnat genomföras.
Arméförvaltningen: örn hänsyn foges till de statens befattningshavare utöver
den fasta lönen redan nu tillkommande förmånerna i form av dyrtidstillägg,
dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, överstege de
föreslagna lönerna jämte rörligt tillägg vid nuvarande indexläge endast med
jämförelsevis obetydliga belopp de nu utgående kontanta löneförmånerna.
Vad särskilt anginge familjeförsörjare med barn, innebure förslaget en direkt
försämring i löneläget. Ur synpunkten bland annat av att säkerställa en kvalitativt
god rekrytering av de statliga befattningshavarna hade det varit önskvärt,
om återverkningarna på lönesättningen av den nu verkställda utredningen
hade kunnat få en något större omfattning än vad fallet blivit. Då
emellertid den i utsikt ställda revisionen av tjänsteförteckningarna syntes innebära
en möjlighet att genom olika befattningars ändrade inplacering på
löneskalan åstadkomma vissa justeringar i lönehänseende, ville arméförvaltningen
tillstyrka, att förslaget lades till grund för proposition till riksdagen.
Socialstyrelsen: Ämbetsverket — som framställt vissa principiella erinringar
beträffande löneplaner, rörligt tillägg m. m. — hade beträffande reglementsförslaget
funnit sig kunna ge sin anslutning till detsamma. De ändringar
i gällande avlöningsföreskrifter, som förslaget innehölle, syntes styrelsen
i allmänhet vara sakligt väl motiverade och i vissa fall innefatta avsevärda
förenklingar, varjämte i formellt avseende den nya författningstexten
på olika punkter innebure förbättringar och förtvdliganden i jämförelse med
de nuvarande föreskrifterna.
I samma riktning hava ock länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt
generalpoststyrelsen uttalat sig.
Riks försäkring sanstalten: Ehuru förslaget icke kunde anses innebära någon
tillfredsställande lönereglering för statens tjänstemän, medförde det dock
i vissa avseenden sådana förbättringar, att anstalten ansåge sig kunna tillstyrka,
att det i huvudsak lades till grund för proposition till 1938 års
riksdag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
G9
Telegrafstyrelsen: Då ämbetsverket ansåge angeläget, att behandlingen av
lönefrågan i dess nuvarande skede så bedreves, att en lösning av densamma
vid 1938 års riksdag icke äventyrades, hade styrelsen med undanskjutande
av de erinringar, vartill kommittéförslaget i denna del kunde giva anledning,
funnit sig böra tillstyrka, att proposition nu avlätes till riksdagen.
Statskontoret: Ämbetsverket hade icke något att erinra mot de huvud
grunder,
på vilka förslaget till civilt avlöningsreglemente vore uppbyggt.
Såvitt statskontoret kunde finna, vore förslaget — med den överarbetning
på särskilda punkter, som kunde vara påkallad — väl lämpat som grundval
för ett lönereglemente för civilförvaltningens tjänstemän.
Generaltullstyrelsen: Det föreliggande löneregleringsförslaget kunde icke
sägas fullt tillfredsställa de önskemål med avseende å en förbättring av löneställningen
i olika grader, varåt styrelsen tidigare givit uttryck. Med hänsyn
emellertid till det framlagda förslagets obestridliga förtjänster i övrigt och
icke minst till angelägenheten av att tjänstemännen utan ytterligare dröjsmål
finge sin löneställning mera tryggad, än den varit under den gångna
provisorietiden, ville styrelsen förorda, att förslaget, utan uppskov för mera
ingående ytterligare utredningar, i huvudsak lades till grund vid fastställande
av nytt avlöningsreglemente.
Lantbruksstyrelsen: Till vad lönekommittén föreslagit i de för statstjänstemännen
mera betydelsefulla punkterna — inordnande av de civila statstjänstemännen
under ett enda reglemente, avskrivning av behovsprincipen
med därav följande bortfallande av barntilläggen samt införande av rätt för
kvinnliga tjänstemän till uppflyttning i högsta löneklassen, avskaffande av
dyrtidstilläggen och desammas inarbetande till viss del i de fasta lönerna,
med bibehållande av ett mindre, rörligt tillägg, nya löneplaner samt utsträckande
av förmånen av fri läkarvård till samtliga i reglementet avsedda befattningshavare
— kunde styrelsen i det stora hela giva sin anslutning, örn
ock i visst hänseende, nämligen i fråga örn själva avlöningsbeloppens storlek,
med stor tvekan.
Lotsstyrelsen: Förslaget erbjöde uppenbarligen icke en höjning av statstjänarnas
löneställning av den storleksordning, som man i allmänhet på personalhåll
torde lia väntat. Den föreslagna höjningen av den kontanta lönen
vore för befattningshavare i alla grader förhållandevis blygsam. Förslaget
medförde dock i fråga örn andra, statstjänarna tillkommande förmåner än
kontant lön vissa ej oväsentliga fördelar. Förslaget innebure ock ett erkännansvärt
steg mot större enkelhet och reda i lönesystemet. Med hänsyn
till de fördelar, reglementsförslaget sålunda erbjöde vid jämförelse med vad
för närvarande gällde, finge styrelsen för sin del tillstyrka, att förslaget lades
till grund för beslut.
Några ämbetsverk hava ansett sig icke kunna tillstyrka kommittéförslaget
i dess föreliggande utformning. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Malmöhus
län, att då kommittéförslaget, ehuru detsamma innefattade ett flertal förbättringar
av nu gällande bestämmelser, dock enligt länsstyrelsens förmenande
vore behäftat med vissa bristfälligheter, länsstyrelsen ansåge detsamma
icke böra i oförändrat skick antagas utan undergå en omarbetning i av länsstyrelsen
närmare angivna hänseenden. Liknande uttalanden föreligga från
skolöverstyrelsen och lant mäle rist grelsen.
Vissa ämbetsverk hava särskilt uttalat sig rörande lämpligheten av kommitténs
förslag alt sammanföra avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningen
i ett enda avlöningsreglemente. Sålunda förklarar sig social
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
styrelsen vilja ansluta sig till den föreslagna anordningen. Härigenom kunde
behovet av en mera enhetlig tillämpning av avlöningsbestämmelserna för olika
grupper av tjänstemän bättre tillgodoses än hittills. Några nämnvärda praktiska
olägenheter vore —- såvitt styrelsen kunnat finna — icke att befara vid
en övergång till ett gemensamt reglemente. Samma uppfattning har tillkännagivits
av kammarrätten, statskontoret och lantbruksstyrelsen. Däremot
erinrar järnvägsstyrelsen örn sina vid flera föregående tillfällen framförda
betänkligheter mot inordnande av statens järnvägars stora personal i ett för
så gott som hela den civila statsförvaltningen gemensamt reglemente. Dessa
styrelsens betänkligheter hade icke minskats genom det föreliggande reglementsförslaget.
Departements. Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som nu framlagts av 1936 års
chefen. lönekommitté i dess den 16 december 1937 avgivna betänkande, bär tillkommit
efter ingående utredningar och överväganden i de hänseenden, jag
angav i samband med hemställan om kommitténs tillsättande, under samarbete
tillika med delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret
och efter överläggningar med representanter för de större personalorganisationerna
inom statsförvaltningen. Efter att ha tagit del av förslaget och
däröver avgivna yttranden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma
lägges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag.
Det nya avlöningsreglementet är avsett att i och med ikraftträdandet vinna
tillämpning å de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden äro
reglerade genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen,
kommunikationsverken, provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och
fyrstaten. Jag finner i likhet med kommittén ur flera synpunkter lämpligt,
att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i möjligaste
mån inordnas under ett och samma reglemente. Den invändning mot
en sådan anordning, som framförts av järnvägsstyrelsen, synes mig icke
övertygande i betraktande av att det föreliggande reglementsförslaget lämnar
möjlighet för upptagande däri av de särbestämmelser beträffande befattningshavare
vid särskilda verk eller för särskilda grupper av befattningshavare,
som kunna finnas erforderliga. Genom den uppställning, som
av kommittén givits reglementsförslaget, skulle detsamma ock kunna göras
tillämpligt å sådana grupper av tjänstemän, för vilka böra gälla speciella
löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena eljest behöva ordnas genom
särskilda föreskrifter.
Enligt kommitténs tanke skulle sålunda under civila avlöningsreglementet
även kunna hänföras vissa andra grupper befattningshavare med nyreglerade
löner än dem, som för närvarande lyda under de nyss uppräknade avlöningsreglementena,
såsom exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövdingar
ävensom professorer m. fl. ordinarie befattningshavare vid rikets universitet
och karolinska mediko-kirurgiska institutet. För dessa tjänstemän
gälla för närvarande särskilda och från gällande avlöningsreglementen tämligen
fristående avlöningsföreskrifter. Det synes mig i princip riktigt, att
Kungl. Majlis proposition nr 263-
71
även nu ifrågavarande tjänstemän hänföras till det nya reglementet. Med
den föreslagna uppställningen av reglementet möta inga svårigheter för en
sådan anordning, vars närmare utformning dock icke behöver prövas i detta
sammanhang.
Såsom förut nämnts har lönekommittén temporärt undantagit överdirektören
och kraftverksdirektörema vid statens vattenfallsverk från reglementsförslagets
tillämpning. De skäl, kommittén åberopat till stöd härför, ha
synts mig bärande.
För provinsialläkare och distriktsveterinärer, för vilka befattningshavare
för närvarande gälla särskilda löneplaner, lia i det framlagda reglementsförslaget
icke upptagits några bestämmelser. Kommittén, som avsett att
ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden skulle regleras
genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet, har,
såsom i betänkandet anför es, för avsikt att efter slutförd utredning till
Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan. Enligt vad
jag inhämtat torde emellertid frågan örn lönereglering för dessa grupper på
grund av vissa tidskrävande utredningar icke kunna färdigbehandlas inom
kommittén i så god tid, att förslag kan föreläggas årets riksdag. Jag förutsätter
emellertid, att förslag i denna fråga skall kunna underställas 1939
års riksdag till prövning.
Då alltså några bestämmelser för befattningshavare med lön enligt särskild
löneplan icke nu skulle komma att införas i reglementet, lärer den i kommitténs
reglementsförslag upptagna rubriken »3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta
lön enligt särskild löneplan» böra tillsvidare uteslutas och härav föranledd
omnumrering av 4 och 5 avd. i kommitténs förslag äga rum.
Jag torde här även böra något beröra frågan om fortsatt revision av avlöningsbestämmelserna
för befattningshavare med nyreglerade löner inom
de förvaltningsområden, som icke omfattas av kommitténs nu föreliggande
förslag. Såsom jag redan anfört, pågår inom 1936 års lönekommitté arbetet
med utarbetandet av ett nytt avlöningsreglemente för ordinarie beställningshavare
inom försvarsväsendet. Jag hyser den förhoppningen, att förslag
härutinnan skall kunna av kommittén avgivas inom sådan tid, att även förslag
om nya avlöningsbestämmelser för detta förvaltningsområde skall kunna
föreläggas 1939 års riksdag.
Vidare böra enligt min mening åtgärder vidtagas för en revidering i enlighet
med de i 1936 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade grunderna
av de år 1937 utfärdade avlöningsbestämmelserna för det statliga undervisningsväsendets
befattningshavare. Det synes mig ligga närmast till
hands, att även dessa befattningshavare inordnas under civila avlöningsreglementet.
Ett ståndpunktstagande till denna fråga torde dock få bliva
beroende på, i vilken omfattning särföreskrifter såsom tillägg till eller undantag
från de i 2 avd. av reglementsförslaget upptagna, grundläggande bestämmelserna
komma att visa sig behövliga för undervisningsväsendets vidkommande.
Det synes mig i varje fall önskvärt, att även beredningen av
detta ärende kan verkställas och avslutas i så god tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1939 års riksdag.
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
2. Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål.
Jag torde nu få övergå till vissa av lönekommittén berörda principspörsmål,
vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga lönesystemet
och till vilka kommittén jämlikt direktiven haft att taga ståndpunkt.
Behovsprincipen. Frågan örn den s. k. behovsprincipens tillämpning vid
lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet
i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt
hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentieras
efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något
snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller frånvaron
av försörjningsplikt mot barn.
I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande
familjeförsörjningsplikt, har behovsprincipen hittills — örn man bortser från
de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden tillkomna
dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem.
Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera allmän
hänsyn till familjeförsörjarnas behov så till vida, att manliga tjänstemän
merendels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system
■— olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar — har
nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten,
att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel
ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro
större än för de senare.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion örn behovsprincipen
såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offentliga
utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor.
i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s.
frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befattningar.
Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörjningsbörda,
oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare
årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en
vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga 3 fogad promemoria har lämnats
en kortare historik rörande den tidigare behandlingen av detta spörsmål.
För en orientering beträffande de skäl, som därvid anförts för och emot
behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller
mindre utformade förslag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan
form av denna princip, tillåter jag mig hänvisa till nämnda promemoria.
1936 års lönekommitté. Efter att hava erinrat örn de uttalanden och förslag
rörande lönetillägg till familjeförsörjare, som gjordes i propositionen nr
196 till 1937 års riksdag angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
73
befattningshavare i statens tjänst, samt riksdagens härutinnan intagna ståndpunkt
och efter att hava framhållit, att tanken på en lönedifferentiering enligt
behovsprincipen mött ett enhälligt och kraftigt motstånd från personalrepresentanternas
sida vid de överläggningar i denna fråga, kommittén haft
med dem, anför kommittén bl. a. följande (Bet. sid. 20 o. f.):
Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av
de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga
syntes ej kunna av någon bestridas. Örn man såge denna fråga isolerad
för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som
den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering efter
barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det
statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kunde göras fri från
marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den
skulle vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det
statliga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anständig
bärgning» hade tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip
inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna inginge sedan
gammalt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med
tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsynstagande
till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen
av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för
olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda vöre dock steget långt,
och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Avgränsningen
av den försörjningsplikt, vartill hänsyn borde tagas, erbjöde därvid
den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbegreppet
till att avse försörjningsplikt mot barn träffade ej alltid rättvisan. I
samma mån som en vidsträcktare tolkning inlades i familjeförsörjarbegreppet,
uppställde sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gränsdragning.
Härtill bomme de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhängde
med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet
av lämpliga och ur administrativ synpunkt ej alltför svårbemästrade detaljregler
beträffande dessa tilläggs utgående o. s. v. Viktigare än dessa vanskiigheter
syntes likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grundade sig
på behovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet örn en utjämning
beträffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka
invändningar hade rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkommande
på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjligheter
befunnes föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra
medborgargrupper.
Huru än utfallet skulle bliva av en .slutlig prövning av de olika omständigheter,
vilka talade för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet
på tillämpning av behovsprincipen, borde enligt kommitténs mening i nuvarande
läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper
icke ifrågakomma. Kommittén hade därvid tagit hänsyn dels till det bestämda
motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke
minst, till att 1937 års riksdag i anledning av förutnämnda proposition för
sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönedifferentiering
efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom
det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående
från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess
helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
försörjningsplikt iga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande
ankomme givetvis icke på lönekommittén.
På grund av det anförda hade lönekommittén ansett sig icke böra utarbeta
något förslag beträffande löneavvägning nr behovssynpunkt. Kommittén hade
i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så, att
lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörjningsbörda
och kön. Detta gällde icke blott de fasta lönerna utan även den
lönedel, som skulle utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barntilllägg,
motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså
enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma.
I detta sammanhang torde jag ock böra beröra kommitténs förslag till avveckling
av de nu utgående barntilläggen. Denna fråga har särskilt aktualiserats
på grund av den höjning av barntilläggens belopp, som beslöts vid 1937
års riksdag. Kommittén yttrar (sid. 90):
Ett omedelbart genomförande av kommitténs likalönsprincip skulle medföra,
att den löneökning, som löneregleringen avsåge att bereda, för befattningshavare
med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga
fall skulle befattningshavarna, örn hänsyn foges till samtliga avlöningsformer,
få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta syntes vara
obilligt, hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning,
varigenom bai-ntilläggen successivt avvecklades på ett sätt, som gjorde avvecklingen
mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglementels
ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter
övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en
dylik övergångsanordning hade kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse
av innebörd, att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången
till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, bibehölles
vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna,
såvitt anginge barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tillläggsberättigande
barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.
Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barntilläggen
syntes böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet.
Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaden för den föreslagna övergångsanordningen
beträffande nyreglerade befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen — med undantag av lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter — under första budgetåret efter civila avlöningsreglementets
ikraftträdande utgöra omkring 1,930,000 kronor, vilken summa därefter
skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120,000 kronor för budgetår, intill
dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas,
att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande samma befattningshavare
beräknats uppgå till omkring 4,550,000 kronor för år.
Såsom framgår av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda
yttrandena hava två av de för överläggningar med kommittén utsedda personalrepresentanterna
uttalat sig för att befattningshavare, som vid civila
avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg,
måtte övergångsvis bibehållas vid denna rätt i avseende å samtliga barn.
Fyra av de övriga personalrepresentanterna hava hemställt, att till tjänstemän
tillhörande 1—14 lönegraderna, som hava försörjningsplikt mot ett eller flera
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
75
barn, ett personligt lönetillägg måtte utgå med ett belopp, som täcker den
eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till civila
avlöningsreglementet, att för tjänstemän tillhörande 15—20 lönegraderna lönekommitténs
förslag till övergångsbestämmelser måtte tillämpas, att för tjänstemän
tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg måtte utgå för barn utöver
två samt att för tjänstemän tillhörande 26 lönegraden och däröver intet
barntillägg måtte utgå.
Avgivna yttranden. Svea hovrätt, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms
län, statskontoret, lantbruksstyrelsen samt kommerskollegium1 hava
uttryckligen i princip anslutit sig till den ståndpunkt, lönekommittén intagit
till frågan örn behovsprincipen, dock under vissa förutsättningar. Sålunda
betonar Svea hovrätt angelägenheten av att frågan om ekonomisk lättnad för
familjeförsörjare utan uppskov måtte vinna beaktande i ett större sammanhang,
särskilt vid skattelagstiftningen. Socialstyrelsen understryker, att ett
avskaffande av barntilläggen icke bör kunna leda till det resultatet, att löneläget
för befattningshavare, som enligt det nya reglementet icke skulle äga
åtnjuta sådana tillägg, direkt försämrades i förhållande till nuvarande tjänstemän.
Styrelsen finner det påkallat, att de i löneplanerna upptagna beloppen
avvägas på sådant sätt, att möjligheten till en reell löneminskning
under alla förhållanden förebygges. Enligt statskontorets mening böra erforderliga
åtgärder för utjämnande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga
och icke försörjningspliktiga erhålla en vidare syftning och
laga sikte ej endast på statens befattningshavare utan även på andra befolkningslager.
Ämbetsverket finner det emellertid icke billigt, att nuvarande
barntillägg avvecklas med mindre samtidigt anstalter träffas för åvägabringande
av en dylik allmännare utjämning. Därest dylika åtgärder icke redan
nu skulle komma att vidtagas, ifrågasätter ämbetsverket, om icke i avvaktan
på att så sker barntilläggen böra tillsvidare bibehållas, åtminstone i den omfattning
dessa tillägg hade före ändringarna vid 1937 års riksdag. Kommerskollegium
framhåller, att med hänsyn till den obetydliga löneökning,
som kommitténs förslag innebure, barntilläggen borde för närvarande bibehållas
i full utsträckning samt med avvecklingen av desamma anstå, intill
dess staten beredde sina tjänstemän full kompensation för levnadskostnadsökningen
efter år 1914.
Skolöverstyrelsen anmärker, att en utredning örn möjligheten att åstadkomma
ett lämpligt efter behovsprincip lagt statligt lönesystem med lika
lön för kvinnlig och manlig befattningshavare i samma tjänsteställning genom
kommitténs förslag nu ånyo skjutits åt sidan. Ehuru en dylik utredning
synts ämbetsverket äga den allra största betydelse för lösandet av förevarande
problem, ville ämbetsverket likväl icke av denna anledning motsätta sig,
alt lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente förelädes innevarande 1
1 I behandlingen inom kommerskollegium av förslaget till civilt avlöningsreglemente har ämbetsverkets
chef, generaldirektören Eriksson, som tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.
7G
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
års riksdag. Överstyrelsen finner emellertid synnerligen starka skäl tala för
att barntilläggen — såsom fristående, från de egentliga löneförmånerna skilda
tillägg av social natur — få utgå med de av 1937 års riksdag beslutade
beloppen, till dess statsmakterna genom skattelindring eller på annat sätt
berett befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn motsvarande
ekonomiska förmåner och dessa förmåner hunnit bliva verksamma.
Till förmån för inläggande i lönesystemet av särskilda barntillägg eller
annan särskild löneförmån åt befattningshavare, som äro familjeförsörjare,
hava uttalat sig riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i
Malmöhus län, riksräkenskapsverket, större akademiska konsistoriet i Lund
samt domänstyrelsen. Ur de avgivna yttrandena må följande anföras:
Medicinalstyrelsen: Då under nuvarande förhållanden planeras statliga
åtgärder för befordrande av familjebildning, barnalstring och barnavård,
kan det starkt sättas i fråga, huruvida rätta tidpunkten nu är inne att ur det
statliga avlöningssystemet utesluta de ansatser till särskild löneförstärkning
åt familjeförsörjare, som nu äro upptagna i detta system. Det synes styrelsen
vara rimligt atl i avbidan på genomförandet av dylika åtgärder de särskilda
dyrtidstillägg, som tillkomma statliga befattningshavare med försörjningsplikt
gentemot barn, fortfarande utgå enligt nu gällande grunder. Styrelsen
föreslår vidare att med bibehållande av den karaktär av familjeförsörjningsbidrag,
som kollektivt sett för närvarande får anses föreligga i fråga örn den
högsta löneklassen inom varje lönegrad, full likställighet mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare i fråga örn tillträde till denna löneklass genomföres
på så sätt, att såsom villkor för rätt till uppfattning i högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad härför stadgas — utöver vad i allmänhet
gäller beträffande uppflyttning i högre löneklass — att befattningshavaren
på grund av försörjningsplikt underhåller barn. Styrelsen förutsätter
härvidlag, att då kostnaderna för barns underhåll i många fall icke upphöra,
då barnet uppnår 16 års ålder, utan tvärtom emellanåt kunna avsevärt stegras,
någon åldersgräns för barnet icke fastställes såsom villkor för tillträdet
till ifrågavarande löneklass och att befattningshavaren, sedan uppflyttning
i den högsta löneklassen skett, må kvarstå i densamma under sin återstående
tjänstetid.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser sig knappast kunna ansluta sig till
den inskränkning i behovsprincipen, som föreslagits genom barntilläggens
borttagande, oell under alla förhållanden icke till den av kommittén föreslagna
övergångsanordningen. Oaktat behovsprincipen förklarats icke böra
tillämpas inom det .statliga lönesystemet, synes dock ett strängt logiskt fasthållande
därav knappast möjligt. Manliga befattningshavares i allmänhet
större försörjningsplikt än kvinnligas synes man icke kunna helt bortse från
vid lönesättningen. Då hänsyn tages till behovet vid den statliga lönesättningen,
när det gäller att åstadkomma interlokalt lika reallön trots förefintlig
prisskillnad skilda orter emellan, synes det länsstyrelsen blott vara
en annan aspekt av samma sak och ej något för principerna i det statliga
lönesystemet främmande, örn viss hänsyn även tages till den minskning i
reallön, som faktiskt uppkommer för befattningshavare med försörjningsplikt
mot barn. Enligt länsstyrelsens förmenande böra barntilläggen bibehållas
men däremot icke inarbetas i själva lönesystemet. Vid uppgörandet
av reglerna för barntilläggens utgående bör vidare övervägas dels storleken
därav, dels frågan örn desamma borde i någon utsträckning graderas efter
befattningshavares placering i löneklass.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
77
Riksräkenskapsverket: I betraktande av att barntilläggen böjdes så sent
som vid 1937 års riksdag och med hänsyn till den synnerligen försiktigt tillmätta
höjning av nuvarande lönenivå, som av kommittén föreslagits, synes
det innebära ett — minst sagt — alltför ringa hänsynstagande till familjeförsörjarna
att, örn än successivt, vidtaga en total avveckling av de barntilllägg,
som under de sista femton åren ingått som en integrerande del av lönesystemet.
Riksräkenskapsverket föreslår, att under reglementsförslagets
3 kap. »Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar» måtte införas bestämmelser
örn lönetillägg för barn efter mönster av vad nu i sådant hänseende
finnes stadgat i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst.
Beträffande särskilt lönekommitténs förslag till avveckling av de nuvarande
barntilläggen hava Svea hovrätt, arméförvaltningen, socialstyrelsen, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, kammarrätten, riksräkenskapsverket,
riksarkivet, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium i likhet med vissa
av de i kommitténs överläggningar deltagande personalrepresentanterna hävdat
den meningen, att de befattningshavare, som före det nya avlöningsreglementets
ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägget enligt nu
gällande bestämmelser, böra övergångsvis bibehållas vid denna förmån, såvitt
angår samtliga barn, för vilka de omedelbart före övergången blivit
tilläggsberättigade. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att det icke syntes kunna
påvisas något bärande skäl för den övergångsvis föreslagna inskränkningen,
i synnerhet som därigenom skulle i en del fall uppstå direkt löneminskning
till och med för tjänstemän, som uppbure barntillägg enligt nu gällande
regler. Telegrafstyrelsen anför, att den föreslagna avvecklingen av barntilläggen
syntes för flertalet av telegrafverkets manliga tjänstemän med barn
komma att medföra minskning av de avlöningsförmåner — inklusive provisorisk
avlöningsförstärkning — som de uppbure närmast före övergången
till det nya reglementet. Denna löneminskning skulle i vissa fall bliva sä
stor, att försämring komme att inträda jämväl i förhållande till den avlöning,
vederbörande uppburit före tillkomsten av 1937 års provisoriska avlöningsförstärkning.
Samma synpunkter hava ock framhållits av riksräkenskapsverket
och lantmäteristyrelsen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker, att vid ett borttagande av barntilläggen
komme enligt det föreliggande förslaget — bortsett från övergångsbestämmelserna
— flertalet tjänstemän, som enligt nu gällande bestämmelser
vore berättigade till dyrtidstillägg för barn, att vidkännas minskning i
sina nu utgående kontanta löneförmåner, en minskning, som redan skulle
uppkomma vid förlust av dyrtidstillägg för ett barn. Detta syntes för stora
grupper av tjänstemän framstå såsom en orättvisa, och denna orättvisa komme
utan tvivel att uppfattas såsom i hög grad stötande genom kommitténs
förslag att utnyttja den besparing, som indragningen av barntilläggen skulle
medföra, till löneförbättringar åt ensamstående och bland dessa — genom
likalönsprincipen — särskilt kvinnliga befattningshavare. Länsstyrelsen
kunde därför icke förorda en avveckling av det nuvarande systemet efter de
grunder, som kommittén föreslagit. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Departements
chefen.
man vid övergång till ett lönesystem, som icke till någon del byggde på behovsprincipen,
noga tillse, att tjänstemännen icke drabbades av minskningar,
som måste uppfattas såsom orättvisa och obilliga. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser tillräckligt grundad anledning icke föreligga för att undantaga
befattningshavare med allenast ett barn från den övergångsvis föreslagna
förmånen av barntillägg. Dessutom borde barntilläggen ha föreslagits
kvarstå intill en tidpunkt, som läge 16 år efter det reglementet trätt i kraft.
I dylikt fall skulle barntillägg komma att utgå även för barn, som föddes
efter ikraftträdandet, men blott för det antal år, som återstode av 16-årsperioden.
Såsom lönekommittén framhållit, lärer önskvärdheten av en utjämning i
större omfattning än för närvarande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga
och icke försörjningspliktiga ej av någon bestridas. I och
för sig skulle ur denna synpunkt ett uppbyggande av lönesystemet enligt
principen om en viss lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke
familjeförsörjare enligt min mening hava varit att hälsa med tillfredsställelse.
Av vad lönekommittén anfört framgår emellertid, att kommittén ansett
väsentliga hinder föreligga för införande av ett lönesystem, som innebär ett
knäsättande i en eller annan form av behovsprincipen vid utmätandet av tjänstemännens
löner. Till en början kommer härvid i betraktande den opinion,
som förefinnes bland statstjänstemännen själva beträffande behovsprincipens
tillämpning. Vid de förhandlingar kommittén i lönefrågan haft med de tillkallade
personalrepresentanterna, har från dessas sida rests ett bestämt motstånd
mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda.
En annan omständighet, som kommittén ansett vara för sig vägledande, är
den ståndpunkt, som vid behandlingen av frågan örn provisorisk avlöningsförstärkning
intogs av 1937 års riksdag. I propositionen angående nämnda
avlöningsförstärkning erinrade jag, hurusom det i 1936 års lönekommittés
uppdrag inginge att överväga spörsmålet, om i statens lönesystem hänsyn
borde tagas till de anställdas försörjningsplikt. Detta spörsmål vöre uppenbarligen
— framhöll jag — i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna
opinionen bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställde
sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt, och huruvida
statsmakterna vore villiga att godtaga den ökning i det allmännas utgifter,
som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsförstärkning,
som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares
behov, kunde väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt
avgörande i ena eller andra riktningen vid 1937 års riksdag borde
vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete. I
anslutning till dessa uttalanden upptogos i förslaget till riksdagen dels fasta
tillägg till lönen, dels ock särskilda lönetillägg efter barnantal.
I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i principfrågan, att Kungl. Maj:ts
förslag om lönetillägg efter barnantal sammanhängde med det stora pro
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
79
blemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familjebildningen
och berörde allenast en del av den betydelsefulla frågan örn en
utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och
andra. Enligt riksdagens mening borde sistnämnda spörsmål upptagas till
övervägande -— fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem
— i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i
dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter
försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lönesystemet
grundläggande princip kunde från denna utgångspunkt icke för
det dåvarande bedömas. Riksdagsskrivelsen innehåller sålunda icke något
direkt avvisande av tanken, att lönerna i statens tjänst i viss utsträckning
skulle kunna avvägas efter olika försörjningsplikt. Men då ett övervägande
först anses böra äga rum rörande frågan om utjämning av de olika villkoren
för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess helhet, har lönekommittén
haft skäl för uppfattningen, att riksdagen knappast vid den nu
förestående löneregleringen förutsatte tillämpningen av den omstridda behovsprincipen.
Den löneplan, som av kommittén framlagts och örn vilken
enighet vunnits med personalorganisationernas representanter, är sålunda
utformad på samma grundval som den nu gällande, och lönebeloppen äro
avmätta under förutsättning av att barntillägg icke skola utgå.
Då propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning till 1937 års riksdag
upptog förslag om utökade barntillägg, åsyftades därmed att söka skapa
klarhet över möjligheterna att uppbygga det statliga lönesystemet på grundval
av en lönedifferentiering efter försörjningsplikt. Denna klarhet torde i viss
män kunna anses vunnen. De starkt delade meningarna inom riksdagen
liksom inom den allmänna opinionen, tillsammans med det energiska motståndet
mot varje eftergift åt »behovsprincipen» från de statsanställdas egna
organisationer göra det svårt att draga någon annan slutsats än att för närvarande
förutsättningar saknas för övergång till ett lönesystem, där hänsyn
i högre grad än förut tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Under
dessa förhållanden anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, att det
nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skall i princip
upphöra i samband med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande.
Vid införande av ett avlöningsreglemente, uppbyggt utan hänsynstagande
till befattningshavarnas familjeförsörjning, uppstår fråga, huru förfaras skall
nied de barntillägg, som i form av dyrtidstillägg tillkomma nuvarande tjänstemän.
Kommittén har föreslagit en övergångsanordning, varigenom de befattningshavare,
vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet
åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de under
innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver
ett. Beslut härom skulle emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet.
Den av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningen synes mig under
förhandenvarande förhållanden kunna godtagas. Jag har däremot icke
ansett mig kunna biträda de yrkanden örn ett bibehållande övergångsvis av
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
barntillägg för samtliga barn, som framställts från vissa personalrepresentanter
ävensom från ett antal över kommittéförslaget hörda ämbetsverk.
Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas
i diskussionen örn avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet
mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis
bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till
naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag
för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en
anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.
Benämningarna i fråga användas emellertid även med avseende å förhållandet
mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem
betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda
lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för
pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlöningen
redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres
av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag
från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I förevarande sammanhang
användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda bemärkelserna.
I en vid kommittébetänkandet såsom bilaga 4 fogad promemoria har, mot
bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hänsyn
tagen väsentligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden,
lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn
brutto- eller nettolönesystem och dels en översikt över nu gällande bestämmelser
rörande tjänstemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmåner
samt träffade anordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämpning.
Därjämte har å sid. 24—2G i betänkandet lämnats en kortfattad framställning
av de skäl, som andragits för och emot nettolönesystemet. Jag
tillåter mig hänvisa härtill för en närmare orientering i ämnet.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystemet rådande
för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén haft eller fortfarande
har att taga befattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upptagna
med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina
i pensionsreglementena fastställda bidrag till pensioneringen. 1 samband
med den under de senaste åren genomförda pensionslagstiftningen har man
emellertid, på sätt i nyssnämnda promemoria närmare angives, sökt förenkla
uppbörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den
tidigare formen pensionsavgifter till pensionsaudr«f7 samt genom vissa i anslutning
därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispositioner
med avseende å anslags- och statbehandling.
Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan
örn en övergång till netlolönesystem vid flera tillfällen under de senaste
årtiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av förslag
till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
81
fullständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en
revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genomfördes
vid 1920-talets början, och vid senare verkställda utredningar om revision
av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna
har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.
1936 års lönekommitté. Lönekommittén har nu framhållit, att vid den
behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under
kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna, dessa
representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den
meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att
föredraga. Man hade förmenat, att det förra systemet i längden skulle ställa
sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte
svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd förbättring
av tjänstepensionsförmånen, örn de icke betalade ett direkt bidrag till
kostnaden för denna förmån. Vidare hade framhållits de ojämnheter vid
övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slopande
av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband
med löneregleringen. Slutligen hade uttalats farhågor för att en övergång
till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänstemännen
berövades de förmåner, som nu tillkomme dem i form av övergångsvis
medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen.
Beträffande sin egen ståndpunkt i ämnet uttalar sig kommittén sålunda
(sid. 26 o. f.):
Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort
sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningsväsen
borde uppbyggas efter netto- eller bruttosystem. Under frågans behandling
hade dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande föreliggande
förhållanden ett nettolönesystem knappast syntes böra ifrågakomma
och att det därför icke vore påkallat, att statsmakterna nu toge ståndpunkt
i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ämnet hade det visat sig, att
betydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet
av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottnade icke i de omläggningar
av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det syntes
utan olägenhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestämda
pensionsavdragen till löneklassbelopp så avvägda, att de —• vad tjänstepensionsavdragen
beträffade — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjänstetid
motsvarade den pensionskostnad, som för närvarande beräknades bliva
täckt under en genomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löneplanen
minska lönerna i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller
syntes ett slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår i och för sig innebära
betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt,
förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtoges till skyddande av tjänstemännens
intressen; tvärtom kunde för en sådan omläggning anföras goda
skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna vöre i stället väsentligen betingade
av de övergångsförhållanden, som för närvarande rådde med avseende''
å familjepensioneringen. övergången lill det nya allmänna familjepensionsreglementet
hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och
förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 203. 6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran,
åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp,
som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet
— särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper •—
avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande
i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande
förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets
personal. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande
tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen
icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den
genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till
nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna,
för närvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga
lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med
individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav
betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets
tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då
härtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande
av den avdragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på
grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt. hade det synts kommittén, som om
införandet av ett nettolönesystem under nu rådande förhållanden skulle
bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare
icke kunde ifrågakomma. Kommittén hade på grund härav för sin del ansett,
att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem
borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av
en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare.
I enlighet med denna sin uppfattning har lönekommittén uppbyggt sitt
förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen. Emellertid har kommittén
samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämnhet med avseende å beräkning av
dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så,
att rörligt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande
av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag, samt tagit
hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härigenom skulle ernås viss
förenkling ur redogörarsynpunkt. Kommittén har tillika förutsatt, att nuvarande
kollektiva redovisning av pensionsavdrag fortfarande upprätthålles.
Avlöningsanslagen skulle sålunda alltjämt beräknas netto. I den mån avsättning
till pensionsfond äger rum, skulle denna, såsom för närvarande,
ske genom för vederbörande förvaltningsområden summariskt beräknade avsättningsanslag
eller avsättningsposter.
Avgivna yttranden. Under erinran örn det myckna arbete, som för närvarande
kräves för avlöningshandlingarnas upprättande, och de allt större
krav, som måste ställas på den därmed sysselsatta personalen, uttrycker
medicinalstyrelsen den förhoppningen, att den förenkling, som en övergång
till nettolönesystem skulle kunna medföra, måtte genomföras så snart förhållandena
det medgiva.
Riksräkenskapsverket yttrar följande:
De skäl, kommittén anfört mot införandet av ett nettolönesystem, hava
icke övertygat riksräkenskapsverket örn att ett ytterligare uppskov med
Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 263.
83
nettolönesystemets införande skulle vara av behovet påkallat. Klart är, att
vissa svårigheter av övergångsnatur äro ofrånkomliga, men riksräkenskapsverket
finner icke sannolikt, att dessa svårigheter skulle bliva väsentligt
mindre längre fram. Övergången till ett nettolönesystem med generellt avvägda
avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, synes icke heller
obetingat kräva beviljandet av särskilda personliga lönetillägg för att övergångsvis
upprätthålla de olikheter i fråga örn tjänstemännens nuvarande
bidragsplikt till pensioneringen, som bland annat äro beroende på de överenskommelser,
vilka träffats mellan staten och vissa änke- och pupillkassor
i samband med statens övertagande av familjepensioneringen. Det är nämligen
att märka, att dessa överenskommelser träffades utan samband med
någon lönereglering och därför fingo ett innehåll, som avsåg att så långt
möjligt förhindra en försämring i lönevillkoren genom höjda pensionsavdrag.
Under förutsättning att en blivande lönereglering icke genomföres med
så knapp marginal, att löneökningen ej täcker nu förekommande differenser
i pensionsavdragshänseende, lärer övergången till ett nettolönesystem kunna
i samband med en lönereglering genomföras utan särskilda personliga lönetillägg
eller åtminstone utan dylika tillägg i någon större omfattning. Att
staten kompenserar sådana individuella olikheter i fråga om själva löneförbättringens
storlek, som skulle bliva en direkt följd av ett generellt slopande
av tjänstemännens bidragsplikt till egen och familjens pensionering, torde
knappast vara behövligt. Det kan heller icke vara lämpligt att till en oviss
1 ramtid uppskjuta fullföljandet av den påbörjade reformeringen av pensionslagstiftningen
genom att bibehålla ett bruttolöne- och avdragssystem, som
visat sig vara förenat med högst betydande praktiska olägenheter. För riksräkenskapsverket
står det nämligen klart, att om icke den föreliggande frågan
vinner sin lösning i samband med den nu förestående löneregleringen,
möjlighet att övergå till ett nettolönesystem icke kommer att inträda på
mycket länge. Riksräkenskapsverket vill fördenskull bestämt förorda, att
lönekommitténs förslag i angivet avseende omarbetas, vilket torde kunna
ske utan att något uppskov med löneregleringen fördenskull skall behöva
äga rum.
För egen del har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att uttala Departementsmina
synpunkter i fråga örn ett nettolönesystem. Sålunda framhöll jag vid che!manmälan
den 2 mars 1934 av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente
(proposition nr 222 till nämnda års riksdag, sid. 53), att jag i likhet med
vissa myndigheter funne starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem,
d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp,
som finge uppbäras av tjänstemännen utan att särskilda avdrag för pensionsändamål
behövde ifrågakomma. Av olika anledningar syntes det mig
emellertid icke möjligt att i berörda sammanhang genomföra ett dylikt
system. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig,
kunde svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna.
I varje fall syntes en dylik omläggning knappast böra
komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem
jämväl i fråga örn familjepensionsavgifterna kunde samtidigt tagas under
övervägande, något som då icke kunde ske, enär frågan örn familjepensioneringens
framtida ordnande befunne sig under utredning. .Tåg nödgades därför
inskränka mig till att förorda vissa, sedermera i samband med tjänstc
-
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
pensionsreglementets ikraftträdande genomförda förändringar i sättet för uttagandet
av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna.
I anslutning till denna uppfattning uttalade jag vid tillsättande av 1936 års
lönekommitté den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utredningen
komma fram till ett nettolönesystem.
I enlighet med min sålunda redan förut intagna principiella ståndpunkt
till frågan om nettolönesystemet delar jag riksräkenskapsverkets mening om
det önskvärda i och för sig av att, då nu en allmän omreglering av tjänstemännens
löner skall äga rum, även frågan om införandet av nettolönesystemet
kunde vinna sin lösning. Det synes mig''emellertid — även med hänsyn
till erlagda retroaktivavgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner
i pensionsavdragshänseende, som i förhållande till andra befattningshavare
genom överenskommelser mellan staten och enskilda familjepensionskassor
tillförsäkrats i första hand förutvarande delägare i kassorna, bortfalla i samband
med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen.
Från denna utgångspunkt få enligt min mening de betänkligheter lönekommittén
anfört mot att för närvarande genomföra ett nettolönesystem avgörande
betydelse. Jag biträder således lönekommitténs förslag i denna del.
Mot den av kommittén förutsatta anordningen, att rörligt tillägg beräknas
å bruttolönebeloppet, har jag intet att erinra.
Rörligt tillägg. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått
särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring utöver den
nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med
år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och benämnts dyrtidstillägg.
Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande
för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, bär förutsatts,
att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre procenttal’
än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken
utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt
på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat
prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, därest levnadskostnadsstegringen
under krigsåren genomsnittligt per år varit densamma
som under perioden fran senaste allmänna lönereglering i början av 1900
talet fram till världskrigets utbrott.
En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget
tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling under
senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt
mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsättandet
av 1928 års lönekommitté riktades särskilt uppmärksamheten på
detta spörsmål i de direktiv, som meddelades kommittén. I sitt den 21 juli
1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade
sig också nämnda kommitté bestämt för en avveckling av dyrtidstilläggen
och upprättade, såsom förut framhållits, sitt reglementsförslag i överensstämmelse
med denna uppfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
85
1936 års lönekommitté. Då 1936 års lönekommitté jämlikt sina direktiv
nu haft att pröva frågan om fasta eller rörliga löner, har kommittén på
grund av sina utredningar i frågan för sin del kommit till den uppfattningen,
att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bör bibehållas.
Kommittén framhåller, att den utveckling av priser och levnadskostnader,
som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betänkande
— och icke minst under de allra senaste åren -— syntes i väsentlig
mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års
lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil
pris- och levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det
enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk
rörlighet hos lönerna vöre därför enligt kommitténs mening önskvärd.
De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg ginge emellertid
tillbaka till en tid, som utmärkts av exceptionella fluktuationer i priser och
levnadskostnader, och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden.
Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och
produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland
jordbruket i detta sammanhang ägde särskild betydelse — talade dock för
att de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen
kunde väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste
efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstilllägg
syntes därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i
lönenivån.
En lösning av den föreliggande frågan, som beaktade de nu antydda olika
synpunkterna, borde enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga tillläggen,
såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehölles men
gåves en sådan teknisk utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda
tendenser, vilka syntes göra sig gällande i prissystemet.
Beträffande det rörliga tilläggets syfte anför lönekommittén i huvudsak
följande (sid. 31 o. f.):
Av den historiska översikt, som i bilaga 5 till betänkandet lämnats rörande
behandlingen av frågan om dyrtidslillägget vid olika tillfällen, framginge,
att de uppfattningar, vilka från statsmakternas sida anförts beträffande
dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och klart formulerade
utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande
i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning av den i bilagan
framlagda undersökningens resultat i denna del syntes kunna fastslås, att
visserligen från befattningshavarnas sida principen örn en under levnadskostnadernas
växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med styrka hävdats
men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss
anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och särskilt efter
inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid de flesta tillfällen,
då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den
mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit sig till fullo
genomföra, hade i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompensation
för prisstegringen uppställts som riktmärke.
Det syntes kommittén uppenbart, att av de två antydda, schematiskt uppställda
principerna — vilka kumle benämnas »reallöncprincipcn» och
86
Kimot- Majlis proposition nr 263.
»marknadslöneprincipen» —- ingendera kunde rigoröst hävdas. Det vore
givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt
angåves och att detta syfte konsekvent fullföljdes utan sådan godtycklighet,
som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål,
men det vore icke på något sätt givet, att syftet kunde eller borde preciseras
i form av någon enkel »princip». Det vore tvärtom all anledning att antaga,
att den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, bäst garanterades
med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl till tjänstemännens
naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av
en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden
som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen
i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal
långa löneregleringsperioderna för statstjänstemannen. Till betydande
del sammanfölle även dessa krav.
Vad särskilt »reallöneprincipen» anginge, syntes det svårt att finna något
skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställningsvillkor
i de flesta avseenden utmärktes av en osedvanlig grad av stabilitet
— skulle garanteras konstant, när någon dylik regel icke gällde för någon
annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostnaderna
i förhållande till penninginkomsterna gåve uttryck för förändringar i
de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar borde
olika inkomsttagargrupper lia del såväl när detta vöre dem till godo som när
motsatsen vore fallet. Det funnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen
skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade
såsom följd av världskriget. Ä andra sidan förelåge icke heller någon
anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av
den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lade grunden för real förbättring
av de ekonomiska villkoren och toge sig uttryck just i en förskjutning
i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det funnes
icke i statstjänstemännens .ställning eller arbetsprestationer någonting, som
skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som
gällde andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna
skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» tedde sig därför som i och
för sig helt godtycklig.
Det vore naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift
betraktades såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand garanterat
skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom löneregleringsperioden.
Det syntes även kommittén självklart, att vid det rörliga tillläggets
konstruktion en dylik synpunkt borde beaktas. Men detta innebure
icke anslutning till »reallöneprincipen» i den av kommittén fattade meningen,
att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle
garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén funne
tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full
utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde
vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip syntes såväl
sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som
praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket syntes uppgiften att
skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar under
löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens
egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lades
till grund för det rörliga tilläggets konstruktion.
Det vore emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställde sig,
icke kunde hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt
verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassnin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
87
gen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens förändringar
väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse
prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art
skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre
provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstode enligt
kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en
löneregleringsperiod av sådan längd, som kunde betraktas såsom antaglig vid
mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar
i den allmänna reallönestandarden i samhället kunde hinna komma till
stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga
tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löneoch
inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera
detta önskemål vore begränsade. För detta önskemål talade till en början
en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första
hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjänstemännens
synpunkt förefölle en sådan uppfattning kunna hävdas med större
fog än »reallöneprincipen»: det hade icke utan berättigande framhållits
från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande
till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet
långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kunde komma att successivt
försämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden
avståndet kunde vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemännen
skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än
sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar hade möjlighet
att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbättringar.
Oavsett riktigheten av detta senare argument syntes det kommittén på
allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt
utformades i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen».
En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag
under en längre tid gåve vid banden, att nuvarande reallöneläge uppkommit
därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i
stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden
efter 1860 hade sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen under
senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks- och industrikris samtidigt satte
in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och.
nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i
hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slutligen
under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa
tre tillfällen vore de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den
allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under
depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. m. något stigit
trots sjunkande levnadskostnader, hade löneutvecklingskurvan fått ett i stort
sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt innebure,
att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av
sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigande
penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i allmänhet
i högre grad av det förra än av det senare.
Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser vore dess »eftersläpning»
i förhållande lill levnadskostnadsnivåns förändringar. Under uppsvings-
och prisstegringsperioderna vore som regel den allmänna lönenivåns
rörelser lill en början svagare än prisnivåns, vilket hade sin naturliga förklaring
däri, att de flesta lönesatser en lid framåt vore bundna av förut in
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
gångna avtal och först så småningom kunde justeras uppåt. Vid nedgångsoch
prissänkningsperioder vore eftersläpningen än mera framträdande; i den
svenska utvecklingen hade i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud
icke anpassats nedåt under depressionsperioderna.
Om man utginge från att det rörliga lönetillägget skulle tillgodose syftet att
så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter
den allmänna löneutvecklingen, syntes följande två möjliga utvägar vara
värda diskussion:
1) det rörliga tillägget borde förändras icke efter levnadskostnadsindex
utan efter en löneindex;
2) lönerna borde göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt endast
efter en prövning, som innefattade icke endast levnadskostnadernas utveckling
utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den allmänna
lönenivåns utveckling.
I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den allmänna
löneutvecklingen bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till
grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårigheter.
I den allmänna föreställningen vore lönens rörlighet otvivelaktigt i
första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det syntes
vara vanskligt och kunna leda till irritationer att Irnit upplösa sammankopplingen
mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om
detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill bomme svårigheten att
konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Den radikala lösning, som
en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle innebära,
vöre därför av praktiska skäl knappast tillrådlig.
Det andra systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnadsindex
skulle bevaras men reduktioner av lönerna under prisfallsperioder
göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynstagande icke endast
till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den allmänna löneutvecklingen
och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras
av erfarenheterna av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen. På senare
tid hade också ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemännens
vidkommande, i det att under senaste prisfalisperiod vid ett pär tillfällen
— åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre
levnadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänstemännens
löner. Även örn ifrågavarande anordning sålunda sakligt och med
erfarenhetens stöd kunde i och för sig försvaras, hade kommittén dock
ansett sig icke böra förorda ett praktiskt förverkligande av detta system.
Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situationer
beroende av diskretionär prövning kunde uppfattas som obekvämt för såväl
statsmakterna som tjänstemännen. Det syntes även stöta på svårövervinneliga
psykologiska hinder att i fråga örn en glidande löneskala fastställa
olika regler för anpassning uppåt och för anpassning nedåt.
Därest det rörliga tilläggets förändringar anknötes till levnadskostnadsindexens
utslag och rörligheten gjordes automatisk såväl uppåt som nedåt,
kunde uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas.
I viss utsträckning kunde dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses
i och med att lönen gjordes mera trögrörlig genom en regel, enligt
vilken lönebeloppen förändrades endast när levnadskostnadsindex förskjutits
mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen bomme därigenom att efterliknas
i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen komme till stånd
med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffade, först när levnadskostnadsindex
sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande
läge. Man nådde därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
89
och undveke de meningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträffande
löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar
i levnadskostnadsindex.
Kommitténs i anslutning till denna principmotivering utformade förslag
i avseende å det rörliga tilläggets konstruktion kan sammanfattas sålunda:
1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar
de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget
156.
2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en
indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär
indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.
3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom
vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån
antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen,
att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas
prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget
föreslås ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i
första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp.
Det anses icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan
beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna
avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över
bottenläget under föregående djupa depression. För alla eventualiteters
skull föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen
skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en
reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna
fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen
räknats upp.
4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip
75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad anses i rimlig grad
tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadsförnödenheternas
fördyring. Lägre kompensationsgrad befaras ställa tjänstemännen
i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt
vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga
tillägget.
5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med
förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga
tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av
levnadskostnaderna utan nied en intervall av 4 procent. På en indexskala,
där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter;
på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter.
Kommittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändringar
äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara
för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels
att ifrågavarande intervall under vissa omständigheter giver en stabilitet i
lönesättningen, sorn väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gäl
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
lande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid
4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fastställas
i hela procenttal av den fasta lönen.
6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex
uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och
nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tilllägget
bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre
intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes
efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen
uppnåtts.
Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt
följande schematiska tablå:
Då levnadskostnaderna, uttryckta 1 procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,
äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg
efter stegring
från lägre intervall
efter nedgång
från högre intervall
till eller
över
högst till
enligt
följande
procenttal
till eller
under
lägst till
enligt
följande
procenttal
100-103
104—107
108-111
112-115
116—119
120—
0
3
6
9
12
15
120—117
116—113
112—109
108-105
104—101
100—
15
12
9
6
3
0
Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter
statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent.
Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av
Kungl. Majit och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg
må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kompensation
för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle
ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning,
som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.
7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp
för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1,000 kronor.
Ur marknadslönesynpunkt anses en maximering vara väl försvarlig. De
högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och
jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än
vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Med hänsyn
härtill anses goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla
en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt hava större
betänkligheter häremot ansetts icke behöva möta, då en omprövning av
lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
91
nadsstegringen överstege 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå.
Ett bibehållande av nu gällande maximigräns — 700 kronor
— skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande
maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts,
att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på
grund härav anses en höjning av maximigränsen motiverad.
Enligt nuvarande bestämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan
därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner (jfr Bilaga 6 vid betänkandet)
. Kommittén förordar, att sådant tillägg medgives endast å följande
slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersättning
för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. exspektansarvode för
tjänstemän i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgränsning
av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av
praktiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en omprövning
av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbelopp,
som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt kommittéförslaget
skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kommittén
icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en
avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt
lämpliga belopp. Det förutsättes, att en omräkning verkställes jämväl av
de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag
även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet,
i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser
utgår å sådana ersättningsbelopp.
Bestämmelser rörande rörligt tillägg återfinnas under 29—31 §§ av kommitténs
reglementsförslag.
Enligt vad som framgår av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena
har kommittéledamoten herr Finnsson inom kommittén påyrkat sådan
ändring i de föreslagna grunderna för rörligt tillägg att, därest socialstyrelsens
levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå, tjänstemännen skulle vara skyldiga att vidkännas
avdrag å sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som av kommittén
förordats beträffande röidigt tillägg. Likaledes har denne reservant
hävdat att, även om levnadskostnadstalet skulle utvisa ökning med mer än
20 enheter, rörligt tillägg likväl icke borde utgå efter högre procenttal än
femton samt att, om levnadskostnadstalet skulle utvisa minskning med mer
än tio enheter, avdrag likväl icke borde göras efter högre procent än sex.
Samme reservant ävensom ledamoten herr Andersson hava ansett, att rörligt
tillägg ej bör beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger, enligt
den förres förmenande, 700 kronor och, enligt den senares mening, 800 kronor.
Även två personalrepresentanter hava uttalat sig mot en höjning av
nuvarande maximeringsgräns för det rörliga lönetillägget.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Avgivna yttranden. Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande införandet
i lönesystemet av en rörlig lönedel har föranlett vissa av de hörda
ämbetsverken till särskilda uttalanden. I sådant hänseende må följande återgivas:
Socialstyrelsen:
Det vore enligt styrelsens mening befogat, att ifrågavarande
tillägg bestämdes efter en högre procentsats av levnadskostnadsstegringen
än som angivits av kommittén. Häremot borde desto mindre betänklighet
vara att anföra, som en övre gräns för det rörliga tilläggets utgående vöre
fastställd. Beräkningarna rörande levnadskostnadsindex syntes också numera
få anses så tillförlitliga, att osäkerhetsmarginalen för de verkliga levnadskostnadsförändringarna,
åtminstone vad beträffade statstjänstemannens
huvudmassa, endast kunde röra sig örn några få procent. Vid sådant förhållande
och då väl avsikten vore att så långt möjligt tillgodose statstjänstemännens
krav på skydd mot verkningarna av levnadskostnadernas fördyring,
borde ifrågavarande kompensationsbelopp kunna sättas åtminstone till
85 å 90 %>.
Beträffande däremot det rörliga tilläggets förändring i förhållande till
växlingarna i levnadskostnadsindex, rörande tidpunkten för förändring, rörande
den period, för vilket det rörliga tillägget borde fastställas samt rörande
det indextal, som borde vara normerande, då levnadskostnaderna under
fortskridande sänkning passerade genom intervall, anslöte sig styrelsen
till de av kommittén föreslagna anpassningsreglerna. Någon invändning syntes
styrelsen ej heller vara att göra mot de föreslagna automatiskt verkande
reglerna för lönens rörlighet allenast inom vissa gränser.
Statskontoret: Förslaget att ersätta nu utgående dyrtidstillägg, till den del
de icke skulle inarbetas i den fasta lönen, med en genom bestämmelser i
själva avlöningsreglementet reglerad rörlig lönedel funne statskontoret ur
olika synpunkter lämpligt och till sin konstruktion väl avvägt. Ur administrativ
synpunkt syntes det vara en påtaglig fördel, att det föreslagna rörliga
tillägget skulle utgå allenast å vissa särskilt angivna löneförmåner. Härvid
syntes, såsom jämväl kommittén framhållit, böra förutsättas, att en omräkning
komme till stånd av de löneförmåner, å vilka dyrtidstillägg för närvarande
utginge men varå rörligt tillägg icke skulle beräknas.
Riksräkenskapsverket: Ämbetsverket kunde i stort sett giva sin anslutning
till den föreslagna utformningen av reglerna för det rörliga tillägget. Mera
tveksamt måste ämbetsverket ställa sig till vad som i kommitténs motivering
sagts om det rörliga tilläggets syfte. Den nya löneteori, som kommittén i och
med »marknadslöneprincipen» introducerade i det statliga lönesystemet,
hade, såsom kommitténs egen utredning tydligt gåve vid handen, visat sig
svår, för att icke säga omöjlig att omsätta i praktiken. De av kommittén
föreslagna reglerna för det rörliga tillägget innefattade även en kompromisslösning,
där reallöneprincipen — trots kommitténs uttalade sympatier för en
närmare anknytning till marknadslönerna — dominerade. Och detta enligt
riksräkenskapsverkets uppfattning även med rätta. Det rörliga tilläggets
uppgift borde nämligen liksom förut dyrtidstilläggets vara att inom vissa, av
praktiska och ekonomiska skäl bestämda gränser bibehålla tjänstemannen
vid den reallön, som vid löneregleringen blivit för honom utmätt. Vederbörlig
hänsyn till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden torde
däremot böra tagas vid de periodiskt återkommande regleringarna av den
fasta lönenivån. Därest icke reallöneprincipen och marknadslöneprincipen
på dylikt sätt hölles i sär, syntes man lätt förlora sig i ett abstrakt teoretiserande,
som knappast befordrade en praktisk lösning av löneproblemen.
Kommitténs intresse för marknadslöneprincipen hade huvudsakligen kom -
Kunni Metias proposition nr 263.
93
mit till uttryck vid behandlingen av frågan om utformandet av reglerna för
det rörliga tillägget. På ett annat område, där samma princip skulle givit
ett alldeles bestämt utslag i viss riktning, nämligen vid bestämmandet av lönerna
för kvinnliga befattningshavare, hade kommittén funnit sig oförhindrad
att föreslå full likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor genom
borttagande av nuvarande spärr för kvinnorna i fråga örn sista löneklassen
inom vederbörande lönegrad. Riksräkenskapsverket hade intet
i sak att erinra mot sistnämnda förslag men funne det dock inkonsekvent
att låta marknadslöneprincipen tjäna som motiv exempelvis för bestämmande
av kompensationsgraden för det rörliga tillägget till 75 procent
av levnadskostnadsstegringen ävensom för tilläggets maximering vid en månadslön
av 1,000 kronor, medan den ur skilda synpunkter mera betydelsefulla
frågan om borttagande av lönespärren för kvinnor ansåges kunna bedömas
och avgöras utan hänsyn till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden.
Skolöverstyrelsen: Överstyrelsen ville hemställa, att det rörliga tillägget
måtte bestämmas att utgå med samma procenttal som det tal, varmed levnadskostnadsindex
enligt socialstyrelsens beräkning i den nya skalan översköte
talet 100 samt att nytt procenttal måtte bestämmas för varje kvartal,
när en förskjutning med två enheter uppstått i levnadskostnadsindex.
Kommerskollegium: Det kunde ifrågasättas, om icke den föreslagna kompensationsgraden
av 75 °/o för stegringen i levnadskostnaderna utöver utgångsläget
skulle ställa statstjänstemännen i ett ogynnsamt läge i förhållande
till löntagare i enskild tjänst. Kollegium ville föreslå en höjning av procenttalet
till 90.
I fråga särskilt om den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget
påyrka socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kammarrätten,
skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium, att någon
maximigräns icke måtte fastställas.
Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemän-z>eparte»i«nfsnens
löner efter det allmänna inkomstlägel och den allmänna sociala stan- cJielendardens
förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende
löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas
emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden
i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja
sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en
dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex varierande
dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskostnadsindex
alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna.
Genom att låta det rörliga tillägget variera allenast vid
vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid
vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på
den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhållande
till levnadskos tnadsul veck] ingen. Härigenom åstadkommes en önskvärd
större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olägenheter,
som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande
dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt
tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompenseras
genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag,
vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som
nu gäller i fråga om dyrtidstillägget.
I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp
för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag
kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts
örn slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat,
måste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande
dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt
funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet
och som innebär maximigränsens fixerande till 1,000 kronor för månad.
Vad slutligen angår frågan, å vilka slag av avlöningsförmåner rörligt tilllägg
bör utgå, innebär lönekommitténs förslag härutinnan en väsentlig förenkling
i administrativt hänseende i jämförelse med nuvarande regler för
dyrtidstillägget. Även detta förslag, som icke från någon av de hörda myndigheterna
framkallat gensagor, vill jag för min del tillstyrka.
Allmänna löneplaner. För fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma
avser en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden
av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, har 1936 års lönekommitté
låtit föranstalta om vissa lönestatistiska utredningar, avseende såväl
en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda
och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagaregrupper som även en
belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste år, för vilket vid
undersökningarnas igångsättande material kunnat anskaffas, nämligen år
1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn
till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår. Nyssnämnda
undersökningar hava utförligt redovisats i bilagorna 7 och 8 till betänkandet.
Därjämte har å sidorna 44—56 av betänkandet lämnats en allmän
redogörelse för de viktigaste resultaten av de verkställda undersökningarna.
Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom örn kommitténs utredningsarbete
på förevarande punkt.
1936 års lönekommitté. Till en början angiver lönekommittén vissa allmänna
riktlinjer för lönebeloppens avvägning vid upprättandet av nya löneplaner.
Kommittén yttrar härom (sid. 56 o. f.):
Med hänsyn till vad de verkställda undersökningarna visat rörande lönenivån
och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena
för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen
del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen
vara försvarlig och motiverad. Genom Kungl. Maj :ts och riksdagens
år 1937 fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt
befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock
statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen
borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsårbetet.
Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
95
lönerna för statstjänstemännen genom kräkning i de fasta lönerna av en viss
del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas elter en mera aktuell levnadskostnadsnivå
än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig.
Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önskvärt,
att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av
en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvåras.
Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande oell ur
praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rörliga
lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, baserade
på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att sambandet
med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra sidan
bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en
så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller försämrad
allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan komma
att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän inkomstnivå
samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna avpassats.
Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter
rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en
levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,
vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett
procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som
motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl
förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan örn rörligt
tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet
förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räknat
från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Majit och
riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen
förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent.
Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande
tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial — denna
löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen
men betecknas av kommittén såsom löneplan A — utgör resultatet
av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna
för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika
inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i
fråga örn löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet
inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas i löneplaneförslaget,
samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarat
sig kunna godtaga förslaget. I
I fråga örn de föreslagna nya löneplanernas byggnad lämnar kommittén
följande förklaringar oell påpekanden:
Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betänkande
angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skill, sorn
vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning
av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna
föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit
uttryck åt den meningen, atl antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn
till atl löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så
stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och
att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnadskostnadssplittringens
storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering
och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplittringens
storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har
kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna
allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i
nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande
övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, sorn
skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner
ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års
provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H»
och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter
samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss
anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstäverna
A—I.
Även i fråga örn löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, tillförlitliga
utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan lönebeloppen
för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperingsbetänkandet
refererade undersökningar synts tala för att någon minskning
av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av närmare
utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvidlag
öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nuvarande
interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spännvidden
har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter,
som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med
uppbyggandet av en jämn löneplan.
Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl föreligga
att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i
lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna utgångspunkten
för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella
höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgående
avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska avlöningsförstärkningen
— borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller
närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löneplanearbetet
har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke
minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt
ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika personalrepresentanters
sida hava framställts önskemål såväl om en större generell
lönehöjning som ock örn en ökad löneförbättring för vissa löneklasser
eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna
biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något
större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka
utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis
ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggande
löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande
maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke
kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass beröres
närmare i det följande.
För belysning av löneförbättringens storlek är vid betänkandet fogad
en tabell (bilaga 10), utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöneklass
inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper.1 Av nämnda tabell framgår,
att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna
inom en och samma löneklass, detta även örn man bortser från de ojämnheter,
som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets,
respektive det rörliga tilläggets månadsbelopp. Särskilt mellan beloppen
1 Tabellen är såsom bilaga A fogad vid detta protokoll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
97
lör I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sammanhänger
med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för närvarande
avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter
för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämnheter
icke kunnat undvikas, vilken utgångspunkt som än valts för löneplanekonstruktionen.
Genom den minskning av spännvidden mellan A- och Igrupperna,
som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits någon
utjämning av skillnaderna i löneförbättringsbelopp mellan å ena sidan
I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna.
Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30-gradiga löneplanen skulle utbyggas nied fyra nya lönegrader, nr 31—34, med
samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad
har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig inplacering
av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan
B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning
eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas avveckling
kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträffande
syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen
framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differentiering
av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppfattning i högre
lönegrad än den 30 :e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl
medveten örn, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra
inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller
eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan
vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även
med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån
vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för
ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs
mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster,
vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt
kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens
ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställningsform
ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar
— lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses påkallad,
böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löneplan
A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor örn ändrad
lönegradsplacering, föreslår kommittén icke tor närvarande inplacering av
någon befattning i någon av de nya lönegraderna.
Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nuvarande,
för vissa tjänstemän i chefs- eller (kinned jämförlig ställning avsedda
löneplan A. Under löneplanen C. har kommittén hänfört de medelst
förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills
varit förenade med i avlöningsreglemcntena fastställda arvoden men för vilka
avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt reglerade.
Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt
kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsförmåner
än lön ur tekniska synpunkter underlättats.
Saväl löneplan B som löneplan G hava i kommitténs förslag upptagits
utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga örn de i löneplan G
uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.
Däremot äro lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (nuvarande
löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräckliga
skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fatal
Billan!/ lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303.
7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, tilllämpa
en dyrortsgradering.
Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon
realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen
genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg
samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med avrundade
belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna inräkning
har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen -— beträffande
löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplanebeloppen
— med i runt tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt
tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande
det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här
ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den
mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster
bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organisatorisk
art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till
prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken
kommittén längre fram ämnar återkomma.
Utformningen av löneplan C innebär i fråga örn ett fåtal tjänster en avvikelse
från nyssnämnda regel örn en generell uppräkning av nuvarande lönebelopp
med 1,000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna,
vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7,500 och 9,500
kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löneplanen
av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9,000, respektive
11,000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk
och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestämmas
till samma belopp som för närvarande eller 30,000 kronor. För att de
nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda
verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad föreslagna
lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter
kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetilllägg
av 1,000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.
Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under specialmotiveringen
till 57 § utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inplacering
i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befattningshavare
vid statens vattenfallsverk -— överdirektören samt kraftverksdirektörerna
— vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem.
Avgivna yttranden. Det övervägande flertalet av de hörda ämbetsverken
hava lämnat kommitténs förslag till lönesättning utan erinran eller förklarat
sig böra tillstyrka detsamma. Vissa av dem, såsom generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, riksarkivet och lantbruksstyrelsen, hava härvid betonat, att
då till grund för förslaget legat en överenskommelse mellan kommittén, å ena,
och de i överläggningarna med kommittén deltagande personalrepresentanterna,
å andra sidan, anledning för dem icke förefunnes att avstyrka förslaget,
även om detsamma i och för sig kunde vara av beskaffenhet att föranleda
erinringar. Andra ämbetsverk, såsom kammarrätten och generaltullstyrelsen,
hava såsom skäl för sitt understödjande av förslaget framhållit
bl. a. angelägenheten av att lönefrågan utan dröjsmål vinner sin lösning vid
1938 års riksdag. Några verk hava även pekat på de fördelar för tjänstemännen
i andra avseenden, som reglementsförslaget innebure, även örn den föreslagna
löneregleringen icke kunde sägas vara tillfredsställande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
99
Tre ämbetsverk, nämligen länsstyrelsen i Malmöhus län, skolöverstyrelsen
och lantmäteristyrelsen hava direkt uttalat, att innan löneregleringsärendet
lörelägges riksdagen, en omarbetning av löneplansförslaget bör ske i syfte
att bättre tillgodose befattningshavarnas lönekrav.
I ett flertal utlåtanden hava närmare berörts de brister, som enligt vederbörande
myndighets mening vidlåda det föreliggande löneregleringsförslaget.
Sålunda har framhållits, att det dyrtidstillägg, som skall inräknas i den fasta
lönen, av kommittén föreslås alltjämt skola utgöra endast omkring hälften
av levnadskostnadernas stegring sedan år 1914. I verkligheten betydde
detta, att den inträdda reallöneförsämringen förklarades skola utgöra den
nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av
fortsatt levnadskostnadsstegring skulle en ny reallöneförsämring inträda,
svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. Den av kommittén
föreslagna löneförbättringen vore alltför obetydlig för att kunna anses
motsvara de förhoppningar, som statstjänstemännen med fog hade ställt på
en blivande lönereglering. Särskilt betänkligt vore förslaget, om det såges i
samband med det samtidigt föreslagna slopandet av barntilläggen. För ett
stort antal befattningshavare bleve löneförbättringen i stället en löneförsämring
och förslagets värde för de statsanställda illusorisk. I avseende å familjeförsörjarna
innebure förslaget en inkonsekvens i betraktande av de
statliga åtgärder, som numera i allt större omfattning vidtoges för stödjande
av såväl familjebildning som barnrika familjers existens. Någon skälig
kompensation kunde icke vinnas genom åtgärder på beskattningsväsendets
område. I detta sammanhang har ock pekats på de i jämförelse med statstjänstemännens
gynnsammare löneförmåner, som tillkomme industriarbetare
liksom ock tjänstemän inom bank- och försäkringsväsen samt de kommunalt
anställda tjänstemännen, särskilt Stockholms stads tjänstemän.
Det har vidare från olika håll anmärkts, att den föreslagna löneökningen
vore särskilt otillfredsställande för befattningshavare i högre lönegrader.
För dessa tjänstemän innebure löneregleringsförslaget en icke oväsentlig
försämring i jämförelse med det förslag, som framlades av 1928 års lönekommitté.
Löneökningen i 15—27 löneklasserna vore mindre än i övriga
löneklasser, utan att kommittén anfört någon sakligt bärande motivering
härför. Från några verk har påpekats, att på grund av skiljaktigheter i
lönenivån inom statlig och enskild tjänst stor svårighet förelåge för ett ämbetsverk
att kunna konkurrera nied icke statliga företag om högre kvalificerade
arbetskrafter. Statsmakterna syntes under senare år hava varit benägna
att förbise den för statsarbetets effektivitet stora betydelsen av att
till ledande befattningar erhålla högt kvalificerade innehavare. De högre
befattningshavarnas löneställning hade under de senaste årtiondena relativt
sett undergått en kontinuerlig försämring i jämförelse med andra befattningshavare.
Statens lönepolitik beträffande de högre tjänstemännen hade
medfört betydande olägenheter för staten såsom företagare inom verksamhetsområden
av teknisk och affärsbetonad karaktär.
Dessa eller liknande synpunkter hava kommit till synes i utlåtandena från
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, vattenfallsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium.
Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas:
Socialstyrelsen: Vid ett allsidigt bedömande av frågan örn lönebeloppens
storlek och rationella avvägning bar man bland annat att beakta såväl sociala
värderingssynpunkter som det statsfinansiella läget och dessa faktorers inverkan
på utmätandet av tjänstemännens löner. Såväl i vårt land som i andra
länder torde den meningen vara förhärskande, att förhållandena närmast
före världskrigets utbrott bilda den utgångspunkt, till vilken utvecklingen av
levandskostnaderna m. m. bör återföras. Att likväl statstjänstemännens löner
sedan kriget utmätts efter en skala, som endast givit ungefär halv kompensation
för stegringen i levnadskostnaderna, torde närmast få betraktas
som en reminiscens från den tid, då en plötsligt inträdd våldsam fördyring
av livsförnödenheterna ansågs motivera en ^knäppning av löntagarens levnadsstandard.
Häråt har även kommittén givit uttryck, då den säger sig icke
finna någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av
bördan av en dyrtid av den art, som inträffade som följd av världskriget.
Mot en sådan uppfattning framfördes emellertid redan på ett tidigt stadium
gensagor av svenska myndigheter, nationalekonomiska fackmän m. fl. På
den fria arbetsmarknaden dröjde det heller icke länge, förrän en mera verklighetsbetonad
uppfattning slog igenom, enligt vilken lönenivån omjusterades
efter det förändrade penningvärdet. Kommitténs förslag torde få anses beteckna
ett partiellt medgivande åt det berättigade i sistnämnda uppfattning,
då det rörliga tillägget till lönen föreslagits framdeles skola utgöra tre fjärdedelar
av levnadskostnadernas stegring och icke hälften som förut.
Vid den fasta lönens bestämmande synes däremot kommittén lia i viss
mån förlorat ur sikte nyssnämnda utgångspunkt. Det dyrtidstillägg, som
inräknas i den fasta lönen, föreslås nämligen alltjämt skola utgöra endast
omkring hälften av levnadskostnadernas stegring sedan 1914. I verkligheten
betyder detta att den inträdda reallöneförsämringen förklaras skola utgöra
den nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning
av fortsatt levnadskostnadsstegring skulle inträda en ny reallöneförsämring,
svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring.
En jämförelse nied löneutvecklingen för privatanställda visar, att åtminstone
industriarbetare på den fria arbetsmarknaden nått en betydligt förbättrad
ställning, jämfört nied statstjänstemännen. Att detta skall, åtminstone i
det långa loppet, vålla allehanda svårigheter vid rekryteringen av statstjänstemannakåren
synes nied skäl kunna göras gällande.
Vattenfallsstyrelsen: På grund av ett flertal omständigheter kan förslaget
till löneplan A icke anses såsom annat än ett provisorium av relativt kort
varaktighet. Även ett dylikt bär emellertid givetvis sin betydelse såsom möjliggörande
ett snart genomförande av behövliga löneförbättringar.
Under den hypotetiska förutsättningen, att de till löneplanen A hänförliga
befattningarna vid statens vattensfallsverk kvarstå i sina nuvarande lönegradsplaceringar
och att pensionsavdragen likaledes bibehållas oförändrade,
finner vattenfallsstyrelsen, att de föreslagna avlöningarna kunna anses vara
tillfredsställande och skäligt avvägda beträffande tjänstemän i de lägre lönegraderna
men att de äro i knappaste laget eller, i vissa fall, otillfredsställande
beträffande tjänstemän i mellangraderna samt avgjort för låga för tjänstemän
i de högre lönegraderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
101
Vattenfallsstyrelsen har riklig erfarenhet örn att statens hittillsvarande lönepolitik
beträffande de högre tjänstemännen medfört betydande olägenheter
för staten såsom företagare inom ett verksamhetsområde av såväl teknisk
som även i hög grad affärsbetonad karaktär. Under de tio sista åren har ett
stort antal av vattenfallsverkets dugligaste ingenjörer i olika grader — med
antingen rent tekniska eller med därjämte kommersiella arbetsuppgifter —
lämnat verket för att tillträda högre avlönade befattningar i enskild eller
kommunal tjänst. Detta har icke blott vållat svårigheter i samband med återbesättandet
av de sålunda ledigblivna befattningarna utan även väsentligt
förminskat möjligheterna att, vid uppkommande behov av att tillsätta än högre
befattningar, kunna rekrytera dessa på ett tillfredsställande sätt. Det är
givetvis uteslutet, att man skulle kunna från enskilda företag förvärva deras
mera dugliga män. Dessa förhållanden, som hota att förlama vattenfallsverkets
verksamhet, kunna, om de få fortgå, komma att få synnerligen menliga
följder för verkets ekonomiska resultat. För undvikande härav är det
nödvändigt, att verkligt betydande avlöningshöjningar vidtagas för befattningarna
i de högre lönegraderna.
Riksräkenskapsverket: Därest löneplanerna skulle bliva fastställda i enlighet
med kommitténs förslag, finner riksräkenskapsverket angeläget framhålla,
alt den i kommitténs hemställan begärda utredningen rörande de ändringar
i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet,
som må föranledas av civila avlöningsreglementet, måtte företagas
under vederbörligt beaktande av att de nya lönerna äro utmätta utan hänsynstagande
till den höjning av pensionsavdragen, som vid bibehållande av
nuvarande relation mellan statens och tjänstemännens andelar i pensionskostnaderna
skulle bliva ofrånkomliga vid en mot de nya lönerna svarande
uppräkning av pensionerna. Det torde nämligen icke böra ifrågakomma, att
den knappa löneökningen skulle till största delen ånyo elimineras vid en i
samband med löneregleringen företagen omräkning av pensioner och pensionsavdrag.
Ett klargörande uttalande på denna punkt bör enligt riksräkenskapsverkets
mening gilias i den blivande lönepropositionen.
Lantmåteristyrelsen: Beträffande lantmäteristyrelsen underställd personal
synes i fråga örn befattningarna i de lägre lönegraderna, för vilka kommittén
tillstyrkt en relativt större löneökning än för tjänstemän i högre löneställning,
den föreslagna löneförhöjningen få anses jämförelsevis tillfredsställande, särskilt
som det övervägande antalet av denna personal är kvinnlig och således
erhåller viss kompensation genom rätten till uppfattning i högsta löneklass
inom vederbörande lönegrad. Vad åter angår de genom omfattande teoretisk
utbildning och utövad tjänsteverksamhet särskilt kvalificerade befattningshavarna
såväl inom lantmäteristyrelsen som å lantmäterikontoren, tillgodoser
det framlagda förslaget icke de berättigade krav på en löneförbättring, som
enligt styrelsens mening måste anses föreligga.
Då lönekommittén funnit sig böra taga ortsgruppen I (stockholmsgruppen)
till utgångspunkt för löneplanearbetet och Stockholms stads befattningshavare
— för vilka i stort sett anställningskaraktär, pensionsförmåner, semestervillkor
m. m., ställa sig tämligen lika nied vad gäller för statens befattningshavare
— efter flerårigt utredningsarbete fått sina löner reglerade så
sent som år 1937, synes ligga nära till hands alt förutsätta, alt förslaget
kommit alt resultera i någorlunda lika kontant Ilin för jämställd eller likartad
statlig och kommunal befattning i Stockholm. Så har dock ingalunda
blivit fallet beträffande högre tjänster.
Några ämbetsverk hava funnit anledning till erinran mot den tekniska utformningen
av löneplan A, på sätt framgår av följande:
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Socialstyrelsen: Kommittén borde med hänsyn till den konstaterade ökningen
i levnadskostnadsspänningen mellan billigaste och dyraste ort vid
de senaste ortsgrupperingarna hava föreslagit en ökad spännvidd mellan
lönebeloppens storlek i lägsta och högsta dyrortsgrupp, så mycket hellre
som kommittén själv konstaterat, att löneskillnaderna olika dyrorter emellan
vore icke oväsentligt större i lönesättningen på den industriella arbetsmarknaden
än i den statliga lönesättningen. Styrelsen funne sig böra i avvaktan
på den nya dyrortsgrupperingens resultat förorda en sådan omarbetning av
den föreslagna löneplanen i dyrortsavseende, att den s. k. »horisontella sammanpressningen»
av löneplanen i skälig mån minskades.
Vidare borde sådan ändring av kommitténs förslag till löneplan vidtagas,
att dyrortstilläggen inom de löneklasser, där dessa tillägg underkastats reduktion,
provisoriskt höjdes i skälig mån, intill dess resultaten av nästa dyrortsgruppering
förelåge, då tillfälle syntes erbjudas till en mera definitiv
lösning av frågan.
Skolöverstyrelsen: Beträffande konstruktionen av löneplan A syntes det
anmärkningsvärt, att den ökning av 6 enheter, som förefunnes beträffande
skillnadsbeloppen för envar av löneklasserna 1—22, därefter upphörde. Härigenom
bleve lönebeloppen, särskilt för de högsta lönegraderna, ej oväsentligt
reducerade. Men ändå större inflytande för lönesättningen beträffande I-ort
hade den ringa spännvidden mellan denna ort och lägsta ortsgrupp, ett förhållande
som ej förbättrats i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag,
oaktat den föreslagna utökningen av antalet ortsgrupper från 5 enligt detta
förslag till 9 enligt det nu föreliggande förslaget. Detta förhållande gjorde
sig i lika grad gällande för alla löneklasser.
Lantbruksstyrelsen: Ämbetsverket funne det vara tvivel underkastat, om
kommitténs avvägning av lönerna för dyrorterna i jämförelse med de billigare
orterna vöre riktig och rättvis och om denna avvägning kunde bliva
bestående någon längre tid framåt. Resultatet av kommitténs förslag uti
denna del hade blivit en avsevärd försämring i löneförmånerna för de högre
tjänstemännen å dyrorterna i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag.
I ett vid generalpoststyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har
verkets chef, generaldirektören A. Örne uttalat önskemålet örn att löneplan
A borde mot toppen få en brantare stigning, så att befordran till tjänst i någon
av de högsta lönegraderna bomme att medföra en väsentligt högre
löneställning än enligt förslaget. Samma uppfattning har likaledes kommit
till uttryck i ett vid domänstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande av
chefen för detta verk, generaldirektören G. Kuylenstierna. I
I ett par utlåtanden, nämligen från statskontoret och lantmäteristyrelsen,
hava gensagor riktats mot kommitténs tanke att tillämpa förordnandesystemet
vid tillsättning av byråchefsbefattningarna inom statsförvaltningen. Sålunda
anför härutinnan statskontoret:
Ämbetsverket vill icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att
chefsbefattningarna med fullmakt inom den centrala statsförvaltningen i
vidgad omfattning utbytas mot förordnandetjänster på viss tid. Däremot
kan ämbetsverket icke finna tillrådligt, att förordnandesystemet utsträckes
jämväl till byråchefsgraden inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret
vill erinra örn den säregna ställning inom vårt förvaltningsväsen, som de
centrala ämbetsverken intaga. Inom dessa ämbetsverk utgör nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
103
tjänstegrad den organisatoriska grundstommen. Innehavarna av byråchefstjänsterna
— vilka hava att deltaga i vederbörande ämbetsverks beslut och
i ansvaret för dem —- äro för närvarande anställda medelst fullmakt och
kunna följaktligen icke skiljas från sina tjänster annat än efter domstols
beslut. Denna anställningsform har av ålder — och såvitt statskontoret kan
finna med rätta — ansetts som ett skydd för befattningshavarnas självständighet
i tjänstens utövande och för frihet från åsiktstryck utifrån. Därest
sagda fullmaktsbefattningar skulle i större eller mindre utsträckning utbytas
mot tjänster på förordnande, föreligger fara för en så småningom inträdande
rubbning i angivna hänseende, vilket i längden skulle kunna på ett
betänkligt sätt inverka på de centrala ämbetsverkens ställning. Trots de
fördelar ur arbetssynpunkt, som kunna vara förenade med möjligheten till
större rörlighet inom byråchefsgraden, måste statskontoret fördenskull avstyrka
ett fullföljande av lönekommitténs uppslag på denna punkt. Den
differentiering i lönehänseende, som även statskontoret anser önskvärd,
bör enligt ämbetsverkets mening vinnas genom att — på motsvarande sätt
som på sin tid skedde beträffande sekreterartjänsterna inom de centrala ämbetsverken
—- efter närmare utredning de nuvarande befattningarna inom
trettionde lönegraden uppdelas på tvenne lönegrader inom ramen för den av
lönekommittén föreslagna löneplanen A.
I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören Örne berört samma
fråga. Han yttrar:
Kommitténs principiella ståndpunkt till frågan om utsträckt tillämpning
av anställningsformen »förordnande» för statsförvaltningens ledande befattning
kan enligt min mening icke generellt godtagas. Det finnes åtskilliga ledande
befattningar i statens tjänst, vilka ha en i huvudsak teknisk uppgift.
För innehavarna av dessa befattningar är ett förordnande på viss tid en
lämplig anställningsform. Detsamma kan sägas även örn chefsbefattningarna
i de affärsdrivande verken och några andra verk. Härav får emellertid
icke dragas den slutsatsen, att flertalet byråchefs- och andra jämförliga befattningar
ens inom affärsverken böra tillsättas medelst förordnande på viss
tid. Starka skäl tala tvärtom för att bibehålla den fasta anställningsformen
i stor utsträckning inom dessa verk liksom inom förvaltningen i övrigt.
Under nu i våld land rådande förhållanden synes visserligen en lösligare
anställningsform för de befattningshavare, som lia till uppgift att inom statsförvaltningen
i främsta rummet vara saklighetens och laglighetens bevakare,
icke innebära några större risker. För ögonblicket skulle det väl knappast
medföra någon fara för rättssäkerheten att ombilda även domarbefattningarna
till förordnandetjänster. Men tiderna kunna ändras. Ett demokratiskt
samhälle, som vill betrygga sin fortvara som demokrati, bör därför
förfara med den yttersta varsamhet, då det gäller att rubba på den garanti
för objektivitet och självständighet, som sådana ämbetsmäns oavsättlighet
är ämnad att utgöra och i verkligheten också utgör.
Enligt min mening kan den viktiga frågan örn en förbättrad ekonomisk
kompensation åt byråcheferna och med dem i fråga örn ansvar närmast
jämförliga högre befattningshavare icke, med bibehållande av nuvarande
anställningsform, lösas utan i samband med fastställandet av den löneplan,
varom här är fråga.
1 detta sammanhang må slutligen nämnas, att vattenfallsstyrelsen framställt
anmärkning mot den av kommittén avsedda löneställningen för generaldirektörsbefattningen
vid statens vattenfallsverk. Den minskning i lö
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Departementschef
en.
neförmånerna, kommittén ifrågasatt beträffande chefsbefattningarna vid två
statsverk, hos vilka karaktären av affärsverksamhet i konkurrens med enskilda
företag vore starkast betonad, kunde enligt ämbetsverkets mening icke
anses på något sätt motiverad. I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören
Kuylenstjerna givit uttryck för en liknande mening.
I likhet med lönekommittén finner jag det lämpligt, att vid den nu förestående
löneregleringen de fasta lönerna uppräknas till en mera aktuell levnadskostnadsnivå
än den, på vilken de i gällande löneplaner upptagna lönebeloppen
grunda sig. Att härvid som utgångspunkt valts 1935 års genomsnittliga
levnadskostnader, motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,
föranleder ej heller någon erinran från min sida. Härigenom skulle
10 procent av nuvarande dyrtidstillägg komma att inräknas i de fasta lönebeloppen.
Jag tillstyrker även förslaget att tjänstemännen genom förbehåll i
avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med
minst 10 procent, räknat från nyssnämnda utgångsläge, efter prövning av
Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya, genom
löneregleringen förhöjda lönebeloppen med högst 5 procent.
Jag anser mig också böra biträda den avvägning av den reella löneförbättringen,
som innefattas i kommitténs förslag till löneplan för tjänstemän i allmänhet
(löneplan A). Såsom i betänkandet framhållits, utgör detta förslag
resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna
för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning
av olika meningar inom kommittén och bland personalrepresentanterna uppnått
enighet rörande lönebeloppens avvägning i löneplansförslaget. I anledning
av vad vissa ämbetsverk anfört beträffande omfattningen av den föreslagna
löneförbättringen må framhållas, att visserligen — såsom kommittén
själv anmärkt — denna förbättring kan betraktas såsom måttlig, men att
kommitténs reglementsförslag är ägnat att bereda tjänstemännen betydande
fördelar i andra hänseenden.
Den av riksräkenskapsverket berörda frågan, huru vid en blivande revision
av tjänste- och familjepensionsbestämmelserna pensionsavdragen må
böra avvägas, är ett spörsmål, till vilket ståndpunkt nu svårligen kan tagas.
Mot den tekniska konstruktionen av löneplanen A synes mig någon erinran
icke vara att göra. Jag biträder alltså även förslaget, att ifrågavarande
löneplan utbygges med fyra nya lönegrader. I avseende å löneskillnaden
mellan olika dyrorter har socialstyrelsen anmärkt, att kommittén bort,
med hänsyn till konstaterad ökning i levnadskostnadsspänningen mellan
billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna, hava föreslagit
en ökad spännvidd mellan lönebeloppen för lägsta och högsta dyrortsgrupp.
Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tvivlande rörande det rättvisa
i den av kommittén gjorda avvägningen av lönebeloppen för dyrorterna i jämförelse
med de billigare orterna. Såsom lönekommittén framhållit, saknas
emellertid i avvaktan på verkställandet av en ny dyrortsgruppering säkra
hållpunkter för bedömande av den nuvarande levnadskostnadssplittringens
Kungl. Mcij:ts proposition nr 263.
105
storlek — av kommittén verkställda undersökningar tyda närmast på att en
minskning av denna inträtt under de senaste åren — och därmed också fölen
rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. Jag ansluter mig fördenskull
till kommitténs förslag beträffande lönespännvidden. Ej heller
har jag något att erinra mot lönekommitténs fördelning av lönebeloppen i
löneplanen på nio ortsgrupper.
Den i kommittéförslaget upptagna löneplanen B, vilken motsvarar den nuvarande
dyrortsgraderade löneplanen A i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,
har upptagits utan dyrortsgradering. Jag har icke någon
invändning att framställa häremot.
Jag biträder likaledes kommitténs förslag till avvägning av lönebeloppen
såväl i löneplan B som i löneplan C. Detta förslag innebär, att nu gällande
lönesatser i allmänhet underkastats en uppräkning med omkring 1,000 kronor,
vilken är av väsentligen formell karaktär och ungefärligen motsvarar
nu utgående dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Lönekommittén har i samband med sin redogörelse för utbyggnaden uppåt
av löneplan A med vissa nya lönegrader fört på tal den vid olika tillfällen
diskuterade frågan angående löneställningen för byråchefstjänsterna
inom statsförvaltningen och därvid framhållit, att de nya lönegraderna av
kommittén icke avsetts för en differentiering i lönehänseende av dylika tjänster
liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av
vanliga administrativa tjänster. I den mån för en del byråchefstjänster —
liksom också för vissa andra inom den nu gällande löneplanen B upptagna
befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer
— en högre löneställning kunde vara behövlig än den, som med
nuvarande lönegradsplacering vunnes med den enligt kommitténs förslag till
löneplan höjda lönenivån, borde denna enligt kommitténs mening komma till
stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas genom
förordnande, en anställningsform, som kommittén ansåge överhuvud böra
vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande poster.
Den av kommittén sålunda väckta frågan örn en vidgad tillämpning av
förordnandesystemet vid tillsättandet av de ledande posterna inom statsförvaltningen
torde icke nu behöva upptagas till närmare behandling utan
bör övervägas i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.
Med den ståndpunkt jag intagit till kommitténs förslag angående löneplanernas
konstruktion finner jag icke anledning frångå vad kommittén
föreslagit beträffande löneställningen för cheferna för statens vattenfallsverk
och domänverket. I enlighet med vad kommittén föreslagit förutsätter
jag emellertid, att de nuvarande innehavarna av befattningarna genom personliga
lönetillägg hållas skadeslösa för den sänkning av lönen, som vid bifall
till förslaget .skulle inträda.
I enlighet med den princip, som ligger till grund för den av lönekommittén
utarbetade löneplanen C, skulle lagbyråcheferna i departementen, vilka tillsättas
genom förordnande tills vidare med arvode av 12.000 kronor för år
jämte provisorisk avlöningsförstärkning. komma att inplaceras i lönegrad
106
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
5 med ett årligt lönebelopp av 13,000 kronor. I en till Kungl. Maj:t ingiven
promemoria hava samtliga lagbyråchefer i justitiedepartementet — under
erinran att det nuvarande arvodet avsetts skola ungefär motsvara slutlönen
i byråchefs- och rådsgraden — framhållit, att vid ett godkännande av kommitténs
lönegradsplacering löneställningen för lagbyråcheferna skulle komma
att undergå en relativ försämring i förhållande till löneställningen för
med fullmakt tillsatta tjänstemän i råds- och byråchefsgraderna, i det att det
nya arvodet 13,000 kronor med 500 kronor underslege slutlönen å I-ort i
rådsgraden. Med hänsyn härtill har ifrågasatts lagbyråchefernas inplacering
i lönegraden C 6. Förevarande spörsmål torde få upptagas till närmare
prövning vid revisionen av tjänsteförteckningen.
3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.
I avseende å motiven till de särskilda paragraferna tillåter jag mig hänvisa
till vad kommittén härutinnan anfört å sid. 92—252 av betänkandet. Jag
kommer i det följande allenast att beröra sådana stadganden i förslaget,
beträffande vilka jag på grund av i de avgivna yttrandena gjorda erinringar
eller av annan anledning funnit skäl vidtaga jämkningar av formell eller
saklig innebörd eller ansett särskilda uttalanden från min sida vara påkallade.
1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.
1—2 mom. Enligt den av 1936 års lönekommitté föreslagna lydelsen av
1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen
bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglementet
skall äga tillämpning. För angivande av de befattningar,
vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämpningsområde,
har kommittén icke tänkt sig någon särskild författning behövlig.
Det har ansetts tillfyllest, att de verk och befattningar, vilkas löneförhållanden
skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma
fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet -— för varje verk
angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse
örn tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den
där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Majit
— givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut -—- har kommittén
velat vinna, att den formella avfattningen av förteckningen icke skulle
behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets
godkännande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets
tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare
befintliga tjänster o. s. v. Samma ordning har i praktiken följts även
under de nuvarande reglementenas giltighetstid med stöd av av riksdagen givna
bemyndiganden för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i tjänsteförteckningarna
till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlö
-
Kanal. Maj.ts proposition nr 263-
107
ningsreglementen, som kunna föranledas av riksdagens beslut. En dylik
ordning har ansetts så mycket mindre kunna giva anledning till erinran, som
befattningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befattningarna
vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och placering
i lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Majit och riksdagen
fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning.
Beträffande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett
någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande
av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar
hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande
avlöningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteförteckningen
upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande
verk genom Kungl. Majits brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jämväl
för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering
liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre
lönegrader, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk
upprättad personalförteckning. Någon förändring har icke ansetts böra ske
beträffande den Kungl. Majit för närvarande tillkommande befogenheten att
fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre lönegrad.
I enlighet med det anförda har lönekommittén i 1 § 2 mom. intagit ett stadgande
av innehåll, att antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes
genom en av Kungl. Majit och riksdagen för verket fastställd personalförteckning,
dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattensfallsverk och domänverket
skall bestämmas av Kungl. Majit.
För min del finner jag den av lönekommittén föreslagna anordningen
lämplig och jag anser mig därför böra förorda densamma. I enlighet härmed
har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till civilt avlöningsreglemente,
vars föreläggande för riksdagen jag nu förordar.
Såsom framgår av lönekommitténs uttalande å sid. 252—253 av betänkandet,
har emellertid lönekommittén, utan att ingå på någon realprövning av
lönegradsplaceringarna, verkställt en överarbetning av tjänsteförteckningarna
till de nuvarande avlöningsreglementen, som skulle ersättas av civila avlöningsreglementet,
och därvid — med de ändringar, som betingas av de föreslagna
nya löneplanernas uppställning, och med i sak oförändrade men till
de nya löneplanerna anslutna lönegradsbeteckningar •— sammanfört förteckningarna
till en enda, vid kommitténs reglementsförslag såsom bilaga
fogad tjänsteförteckning. Uti denna tjänsteförteckning hava även upptagits
de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefintliga
förordnandetjänsterna, vilka enligt kommitténs reglementsförslag skulle
hänföras till en särskild löneplan, löneplan G. Beträffande förteckningens
uppställning och befattningarnas benämningar hava vissa mindre jämkningar
och omredigeringar vidtagits i förenklande syfte. Frågan örn en mera vitt
-
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
gående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställningen av tjänsteförteckningen
har kommittén ansett lämpligen kunna upptagas till prövning
i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.
Ifrågavarande av kommittén upprättade tjänsteförteckningsförslag synes
mig i avseende å uppställning m. m. vara ägnat att tjäna såsom förebild för
avfattningen av den tjänsteförteckning, som Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet
i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf skulle äga fastställa. Detsamma
torde få såsom bilaga (bilaga B) fogas vid dagens protokoll.
Med den ståndpunkt jag i det följande intager i fråga örn tidpunkten för
reglementets ikraftträdande, erfordras icke nu något riksdagens beslut med
avseende å de personalförteckningar, som skola bilda det reella underlaget
för tjänsteförteckningen, såvitt angår befattningarnas inplacering i lönegrad.
3 mom. Lönekommittén har uttalat sig för att en utredning måtte verkställas
i syfte att klarlägga, dels i vad mån tjänster böra tillsättas genom
fullmakt respektive genom konstitutorial, dels ock på vilka myndigheter
det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika
tjänstegrader vid de särskilda verken. Till vad kommittén härutinnan anfört
hava statskontoret och riksräkenskapsverket givit sin anslutning. Då
jag delar kommitténs mening rörande behovet av en sådan utredning,
torde jag i sinom tid få återkomma till detta spörsmål.
1 detta sammanhang torde jag ock böra erinra om att arméförvaltningen
i sitt yttrande över kommittéförslaget berört frågan örn förändrad anställningsform
för departementens expeditionschefer i syfte att få undanröjda de
olägenheter, som enligt ämbetsverkets mening äro förenade med att ordinarie
befattning i 30 :e eller lägre lönegrad, som innehaves av expeditionschef, måste
i åratal eller så länge expeditionschefsförordnandet varar uppehållas genom
vikarier. Ämbetsverket har anvisat olika utvägar till frågans lösning. Den
väckta frågan påkallar icke prövning i detta sammanhang.
2 §. Avlöning.
2 mom. I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension
med lön, som gjordes i 1934 års pensionsproposition (nr 222, sid. 105—106),
har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en
bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, örn
och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära
tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vidkännas
avdrag å lönen; dock att sådant avdrag ej må ske på grund av pension,
som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av
försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Formuleringen
ansluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nyreglerade verk intaget liknande stadgande.
Enligt bestämmelserna i 11 § av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete samt motsvarande paragraf i förordningen den 18
juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär
-
Kungl. Majlis proposition nr 263.
109
tjänstgöring gäller att, om för skadad person lön är bestämd i författning
eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen
avdrag må göras för livränta enligt nämnda författningsrum, lönen skall,
till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta,
anses utgöra understöd på grund av olycksfallet. Dock må livränta utgå om
och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda. Detsamma gäller
ock beträffande person, berättigad till livränta enligt lagen den 14 juni 1929
om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I följd härav gäller för närvarande,
att till ordinarie tjänsteman, som åtnjuter lön från vederbörande verk
och på grund av bestämmelserna i någon av nämnda författningar samtidigt
är berättigad lill livränta, livräntan icke utbetalas, enär avdrag å
tjänstemans lön på grund av livränta icke är stadgad i nu gällande avlöningsförfattningar
för ordinarie befattningshavare; dock äger riksförsäkringsanstalten
besluta om livräntas utbetalande, om och i den mån särskilda
förhållanden sådant påkalla.
Vid ett bifall till lönekommitténs föreliggande förslag skulle livränta alltid
komma att utgå, medan i stället frågan, huruvida tjänstemannen av
denna anledning skulle hava att vidkännas löneavdrag, skulle underställas
Kungl. Maj:ts prövning. I de av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrelsen
över kommitténs betänkande avgivna yttrandena har påpekats, att
stadgandet skulle föranleda hänskjutande till Kungl. Majlis prövning av ett
stort antal dylika ärenden av jämförelsevis ringa betydelse. Därjämte har
särskilt från järnvägsstyrelsen framhållits, att livränta i allmänhet icke bör
utgå till befattningshavare, som åtnjuter lön å ordinarie befattning.
I anslutning härtill hava olika förslag till ändring av kommittéförslaget
framförts. Sålunda ifrågasätter riksförsäkringsanstalten som ett första alternativ,
att stadgandet i 2 § 2 mom. av kommittéförslaget modifieras därhän,
att avdrag å lön för livränta, som av riksförsäkringsanstalten beslutats
enligt ovannämnda författningar, skulle ske automatiskt med livräntans
hela belopp, dock med rätt för vederbörande verk att härifrån medgiva undantag,
där särskilda skäl föreiåge. Med hänsyn till de olägenheter, som
dock skulle vara förenade med att utbetalningar härigenom bomme att ske
från två olika myndigheter, ifrågasätter anstalten som ett andra alternativ,
att nuvarande ordning bibehålies och att sålunda från stadgandet i kommittéförslagets
2 § 2 mom. uteslutes livränta, som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Även järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava uttalat
sig i överensstämmelse med sistnämnda alternativ.
För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för sistnämnda alternativ,
vilket skulle innebära, att den nuvarande ordningen bibehålies. Livränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle alltså icke utgå i det fall, att
tjänstemannen åtnjuter lön enligt civila avlöningsreglementet med ett mot
livräntan minst svarande belopp, för så vitt icke riksförsäkringsanstalten finner
skäl besluta, att livränta skall utbetalas. Däremot bör enligt min mening
frågan, huruvida avdrag å lön skall ske, därest tjänsteman är berättigad
att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, i enlighet
Ilo
Kungl. Majlis proposition nr 263.
med kommitténs förslag i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.
På grund härav har jag vidtagit en ändring av ordalydelsen i förevarande
moment. Jag förutsätter, att vid bifall till milt förslag en liknande
ordning kommer att stadgas i avlöningsförfattningarna för icke-ordinarie
personal samt att ändring vidtages i de reduktionsregler, som för närvarande
innefattas i tjänstepensionsreglementena.
3 mom. Under förevarande moment har lönekommittén föreslagit, att avlöning
skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med
den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag
tjänstemannen frånträder densamma. Där avgång sker på grund av dödsfall
och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande,
skulle dock enligt förslaget gälla, att lön jämte i förekommande fall rörligt
tillägg utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens
frånfälle. Samtidigt förutsätter kommittén, att sådan förändring vidtages
i allmänna familjepensionsreglementet, att familjepension för tjänsteman,
som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter frånfället.
Genom berörda stadgande har kommittén velat bereda den efterlevande
familjen något ökat ekonomiskt stöd under den allra första tiden efter dödsfallet.
Kommitténs förslag i förevarande del sammanhänger med den omläggning
av begravningshjälpen, som kommittén föreslår under 40 § och som
innebär, att begravningshjälp skall utgå med ett för alla tjänstemän lika belopp,
400 kronor.
En ledamot av kommittén, herr Hansson, har icke velat biträda förslaget,
i vad det avser utbetalande av lön och rörligt tillägg efter dödsfallet.
I de över betänkandet avgivna yttrandena hava framställts vissa anmärkningar
mot utformningen av stadgandet i 3 mom. Sålunda har av riksförsäkringsanstalten,
kommerskollegium och lotsstyrelsen framhållits, att indragning
av familjepension under en månad och dess ersättande med avlöning
skulle betyda, att avlöningen icke bleve tillförsäkrad de familjepensionsberättigade
personligen, vilket däremot vore fallet beträffande familjepensionen.
Vidare hava telegrafstyrelsen och kammarrätten anmärkt, att i sådana
undantagsfall, då familjepensionen till beloppet överstege tjänstemannens
lön vid frånfället — vilket kunde bliva fallet i fråga örn barnrika familjer
— det högre beloppet borde under alla omständigheter utgå. Telegrafstyrelsen
har ock fäst uppmärksamheten på att en ändring av allmänna
familjepensionsreglementet i den av kommittén avsedda riktningen näppeligen
kunde bliva gällande gentemot befattningshavare, å vilka reglementet redan
blivit tillämpligt. Slutligen har järnvägsstyrelsen påpekat, att vid statens
järnvägar funnes ett stort antal tjänstemän, som övergått med statens övertagande
av enskilda järnvägar och som kvarstode i de pensionskassor, i vilka
de på grund av sin tidigare egenskap av tjänstemän vid enskild järnväg vore
delägare. Då familjepensionen för dylika tjänstemän utginge från den dag,
som vederbörande enskilda kassa föreskreve, borde från den efter dödsfallet
utgående avlöningen för en månad avdragas vad för motsvarande tid
utginge i pension jämte därå utgående pensions- och dvrtidstillägg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Ill
I betraktande av de sålunda gjorda erinringarna anser jag mig icke kunna
förorda den av kommittén föreslagna anordningen, att där familjepensionsberättigade
anhöriga finnas, låta lönen utgå under en månad efter dödsfallet
och uppskjuta familjepensionens utbetalande under motsvarande tid, utan
torde liksom hittills böra stadgas, att lönen skall utgå till och med den dag
tjänstemannen frånträder sin befattning. Vid sådant förhållande har jag
ock hyst tvekan, huruvida icke bestämmelserna angående begravningshjälp
borde utformas i närmare anslutning till vad som nu gäller.
Emellertid finner jag kommitténs förslag att söka bereda pensionsberättigade
efterlevande efter tjänsteman, som avlider medan han är i tjänst, ett
något större ekonomiskt stöd under den första tiden efter dödsfallet än vad
familjepensionen utgör vara synnerligen behjärtansvärt. Jag har därför
sökt finna en utväg för frågans lösning, som, utan att åvägabringa någon
egentlig förändring i de föreslagna bestämmelsernas sakliga innebörd, undanröjer
de av ämbetsverken anmärkta olägenheterna. Mitt förslag går ut
på att, där tjänsteman vid sitt frånfälle efterlämnar familjepensionsberättigade
efterlevande, familjepensionen i varje fall lämnas orubbad och sålunda,
i enlighet med bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglemen
tet, börjar utgå från och med dagen näst efter den, då befattningshavaren
avlidit, men att den av kommittén under 40 § föreslagna begravningshjälpen
i de fall — till antalet det övervägande flertalet — då familjepensionen understiger
tjänstemannens lön för en månad jämte därå utgående rörligt tilllägg
vid tiden för dödsfallet, ökas med ett belopp motsvarande .skillnaden.
Detta skillnadsbelopp skulle alltså utgöra en del av själva begravningshjälpen.
Mot en sådan anordning skulle visserligen kunna göras den invändningen,
att begravningshjälpen i regel icke torde kunna av vederbörande redogörare
uträknas och utbetalas, förrän familjepensionens belopp blivit av den pensionsbeviljande
myndigheten fastställt. Jag finner dock denna invändning
icke böra tillmätas avgörande betydelse, alldenstund familjepensionen i allt
fall måste bestämmas tämligen kort tid efter dödsfallet. För övrigt synes
det icke böra föreligga hinder för att, där så påfordras, omedelbart efter
dödsfallet utbetala den del av begravningshjälpen, 400 kronor, som enligt det
av kommittén föreslagna stadgandet under 40 § under alla förhållanden
skall utgå.
Den nu ifrågasatta anordningen skulle såsom redan antytts äga tillämpning
å de befattningshavare, för vilka familjepensioneringen är ordnad genom
allmänna familjepensionsreglementet. En motsvarande anordning synes
emellertid även kunna äga tillämpning å sådana i civila avlöningsreglementet
avsedda befattningshavare, vilkas familjepensionsförhållanden, såsom
fallet är exempelvis beträffande vissa från enskilda järnvägar övertagna
befattningshavare vid statens järnvägar, äro ordnade enligt andra bestämmelser
än som innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.
Bestämmelserna i 2 § 3 mom. samt i 40 § hava avfattats i enlighet med de
grunder jag nu utvecklat. Till vissa detaljfrågor återkommer jag under 40 §•
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet
m. m.
2—3 mom. Gällande bestämmelser angående tjänstemans skyldighet att
låta förflytta sig hava av lönekommittén omarbetats dels i syfte att åstadkomma
större enhetlighet i föreskrifterna på detta område, dels ock att bereda
större möjlighet för vederbörande myndigheter att på ett rationellt sätt
utnyttja den ordinarie arbetskraften. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman,
oavsett huruvida han erhållit fullmakt å sin befattning eller han tillsatts
genom konstitutorial, vara skyldig att låta förflytta sig till annan stationeringsort
eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock,
därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å
vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Detta generella stadgande
skulle dock icke vara tillämpligt å domare. Sådan tjänsteman skulle allenast
vara pliktig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den
lönegrad han tillhör, varvid såsom förutsättning skulle gälla, att Kungl.
Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla.
Mot den utvidgning av förflyttningsskyldigheten, som förslaget i jämförelse
med nuvarande bestämmelser innebär, har, såsom framgår av de vid betänkandet
fogade särskilda yttrandena, en av de delegerade för lönenämnderna
samt två personalrepresentanter anmält avvikande meningar, i det att de
ansett förflyttningsskyldighet icke böra stadgas för befattningshavare, som
innehava fullmakt å sina tjänster. Personalrepresentanterna hava såsom
stöd för sin mening åberopat stadgandet i § 36 regeringsformen.
Avgivna yttranden. Kommitténs förslag till bestämmelser angående tjänstemans
förflyttningsskyldighet har rönt gensagor från ett antal ämbetsverk,
nämligen Svea hovrätt, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms och Malmöhus län, statskontoret, kammarrätten, riksarkivet,
större akademiska konsistoriet i Uppsala, större akademiska konsistoriet i
Lund — som bl. a. hänvisat till ett av professorn G. R. Malmgren avgivet särskilt
yttrande i ämnet — lantbruksstyrelsen samt lantmäteristyrelsen. Vissa
av dessa verk hava därvid åberopat vad i frågan anförts av de nyssnämnda
personalrepresentanterna. Ur de avgivna uttalandena må följande anföras:
Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening går kommitténs förslag längre
än som kan anses förenligt med § 36 regeringsformen. Det av kommittén
åberopade förhållandet, att tjänstemännen skulle äga efter fritt val bestämma
huruvida de ville underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter,
saknar betydelse för frågan örn förslagets grundlagsenlighet. Dylik
underkastelse är ej att likställa med sådan ansökan örn förflyttning som avses
i § 36 regeringsformen. Väl kan den anses innefatta ett generellt avstående
från rätten att åberopa förbudet mot förflyttning utan egen ansökan,
men detta förbud är stadgat i syfte att tillgodose ej blott den enskilde tjänstemannens
bästa utan även betydelsefulla allmänna intressen, över vilka denne
ej äger disponera. Sant är att, särskilt under senare år, föreskrifter meddelats
vilka ej stå i överenstämmelse med grundlagsbudet i fråga, men detta
synes ej utgöra tillräckligt skäl för att även nu, då en reglering av allmän
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
113
räckvidd och mera slutgiltig art skall träffas, åsidosätta vad hänsynen till
grundlagens helgd kräver. Hovrätten hemställer därför att i samband med
förevarande ämnes fortsatta prövning frågan örn ändring av § 36 regeringsformen
upptages till övervägande.
De särskilda regler beträffande förflyttningsskyldighet för hovrätternas befattningshavare,
som återfinnas i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) och
enligt vilka sådan skyldighet åligger de i graden yngre framför de äldre, böra
enligt hovrättens mening alltjämt bibehållas.
Statskontoret: Ämbetsverket finner det tveksamt, i vad mån avlöningsreglementenas
bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningsskyldighet
äro förenliga med den princip om ordinarie ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet,
som fastslagits i § 36 regeringsformen. Som motivering för den
föreslagna utsträckningen av förflyttningsskyldigheten har lönekommittén
åberopat behovet av möjlighet för verksmyndiglieterna att rationellt utnyttja
de ordinarie arbetskrafterna. Härtill genmäler statskontoret, att redan för
närvarande förflyttningsskyldighet föreligger i de fall, då förflyttningen påkallas
av organisatoriska skäl eller då fråga är örn ämbetsverk med tillhörande
lokalförvaltning. Det behov av förflyttning, som härutöver kan vara
för handen, är, såvitt ämbetsverket kan finna, ytterst obetydligt. Det påpekas
ock, att överhuvud taget den redan nu förefintliga förflyttningsskyldigheten
för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken endast i sällsynta undantagsfall
tagits i anspråk.
På dessa skäl och under åberopande i övrigt av vad statskontoret anfört
mot lönekommitténs förslag örn förordnandesystemets utsträckning till byråchefsgraden
finner sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka förslaget om utökad
förflyttningsskyldighet. I varje fall anser statskontoret, att vidgad
skyldighet i sådant hänseende icke bör åläggas tjänsteman, vilken har fullmakt
å sin befattning.
Kammarrätten: Frågan örn tjänstemännens förflyttningsskyldighet kan
icke avfärdas på det summariska sätt, som kommit till synes i det föreliggande
förslaget. Lika viktigt som det är, att förflyttningsskyldigheten icke så
begränsas, att svårigheter uppstå att på ett rationellt sätt använda den förefintliga
arbetskraften, lika viktigt är det, att bestämmelser förefinnas, som
skydda tjänstemännen mot förflyttning utan saklig anledning. Så länge
stadgandet i § 36 regeringsformen kvarstår måste redan ur rent principiell
synpunkt motstånd resas mot kommitténs förslag till utvidgning av förflyttningsskyldigheten.
Kammarrätten kan med hänsyn härtill icke tillstyrka
kommitténs förslag till ändring av nu gällande bestämmelser.
Större akademiska konsistoriet i Lund (professor Malmgren): Enligt § 36
regeringsformen är det lika litet tillåtet att transportera befattningshavare till
annan tjänst »utan efter egna ansökningar» som att avsätta dem, och detta
förbud gäller uttryckligen ej blott domare, utan »alla andra ämbets- och tjänstemän
än de i föregående § nämnda» (d. v. s. förtroendeämbetsmännen).
Stadgandet är utan all fråga i denna kategoriska och onyanserade formulering
olämpligt och omodernt. Det hade för länge sedan bort reformeras.
Så har emellertid icke skett. Det kvarstår oförändrat sedan 1809. Man har
i stället försökt komma ifrån det genom mer eller mindre advokatoriska bortförklaringar.
Man har sålunda tolkat del såsom syftande allenast på sådana
befattningar, vilkas innehavare vore försedda med fullmakt. Det saknar i
delta sammanhang intresse, huruvida en dylik begränsning kan anses tillfyllestgörande
motiverad. När det gäller förflyttning har man nämligen ansett
sig oförhindrad att låta denna gå ut också över fullmaktsinnehavare. Här
har man då måst tillgripa en annan metod för övervinnande av de svårig
Bihang
lill riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. Nr 263. 8
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
heter, grundlagen genom sin formulering uppreser. Det kan ju icke bestridas,
att fullmaktsinnehavare efter vad som uttryckligen säges ej kunna transporteras
»utan efter egna ansökningar». Då har man först ersatt »ansökningar»
med »samtycke»; huvudsakligen är att man ej transporteras mot sin
vilja. Sedan har man gått ett steg längre och betraktat det som likgiltigt,
huruvida detta samtycke avser en viss befattning, som en tjänsteman söker
respektive medger förflyttning till, eller är generellt, så att det är avgivet på
förhand och gäller vilken befattning som helst. Och slutligen låter man samtycket
avgivas genom konkludent handling: man sätter in i ett avlöningsreglemente
ett stadgande örn skyldighet att låta förflytta sig till annan tjänst,
och den som söker en tjänst, för vilken detta reglemente gäller, har därmed
givit sitt samtycke till förflyttningen.
Mot detta förfaringssätt, som även kommittérade i sitt förslag godtagit,
kan nu till en början anmärkas, att frivilligheten, vilken ju dock i grundlagens
ögon är ett ganska viktigt moment i samtycket, realiter är borteliminerad.
Viktigare är emellertid, att man på detta sätt låter de enskilda befattningshavarna
omintetgöra hela förflyttningsförbudet genom sitt samtycke. En
befattningshavare kan väl disponera över sin egen rätt till den tjänst han
innehar genom att söka eller medgiva förflyttning i ett konkret fall, men han
kan icke få genom sin dispositionshandling omintetgöra själva huvudsyftet
med förflyttningsförbudet, nämligen att skapa en ämbetsmannakår, som genom
trygghet i besittningen av innehavd tjänst har förutsättningar för full
självständighet vid lagarnas handhavande.
Det kan icke vara till gagn för rättsordningen att ett låt vara gammalt
och i vissa avseenden olämpligt men dock erkänt i kraft varande grundlagsstadgande
genom varjehanda omvägar förbvtes i sin rena motsats.
A andra sidan har riksräkenskapsverket förklarat sig bestämt tillstyrka
lönekommitténs förslag, helst som detsamma enligt ämbetsverkets mening ur
formella synpunkter innebure betydande förbättringar i förhållande till nu
gällande bestämmelser. Eli reservant inom ämbetsverket har anslutit sig
till det förslag i ämnet, som tidigare framlagts av 1928 års lönekommitté.
Riksräkenskapsverket anför:
Den av 1936 års lönekommitté uppdragna åtskillnaden i avseende å förflyttningsplikt
mellan domare och andra tjänstemän finner ämbetsverket vara
rationell, särskilt som enligt tjänstepensionsreglementet i fråga om skyldighet
att avgå från tjänsten motsvarande uppdelning genomförts.
De beträffande andra tjänstemän än domare föreslagna bestämmelserna
örn skyldighet att underkasta sig förflyttning gå enligt riksräkenskapsverkets
mening icke längre än som kräves, för alt ett ändamålsenligt utnyttjande av
statens förvaltningsapparat skall kunna genomföras. Behovet av dylika bestämmelser
bestyrkes av under senare år av Kungl. Maj:t vidtagna förflytt -ningsåtgärder, vilka emellertid delvis måst ske i form av förordnande att
uppehålla lägre befattning.
Utgångspunkten för kritiken beträffande de nu gällande förflyttningsbestämmelserna
har varit stadgandet i regeringsformen § 36, enligt vilket de
sorn bekläda domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än de i
§ 35 nämnda (de s. k. förtroendeämbetsmännen) icke kunna, utan medelst
rannsakning och dom, från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas,
ej heller utan efter egna ansökningar till andra tjänster befordras eller flyttas.
Samma stadgande lärer även nu komma att tagas till intäkt för eventuella
yrkanden om uppmjukning av det nu föreliggande förslaget.
Det är uppenbart, att örn det anförda grundlagsstadgandet skulle tilläm -
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
115
pas efter ordalagen, såväl de nuvarande bestämmelserna i allmänna civilförvaltningens
och andra nyare avlöningsreglementen som de i det föreslagna
nya avlöningsreglementet ingående äro oförenliga med grundlagsstadgandet.
Men detta gäller även det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget, och
detta i fråga örn såväl fullmaktförsedda tjänstemän som tjänstemän tillsatta
medelst konstitutorial. Detsamma är vidare fallet beträffande de vid vissa
äldre löneregleringar för olika verk fastställda avlöningsvillkoren i nu förevarande
avseende.
Då omhandlade grundlagsstadgande generellt talar örn »tjänstemän», skulle
bestämmelsens ordalag gälla även de numera såsom »tjänstemän» betecknade
befattningshavare, vilka tidigare hänfördes till s. k. betjänte, ävensom de
stora grupper av befattningshavare i biträdesgrad, för vilka först under innevarande
århundrade ordinarie tjänster inrättats. Även de än större grupper
av befattningshavare vid kommunikationsverken, som tillkommit långt efter
1809, skulle formellt falla under stadgandet i fråga. Genom att för berörda
befattningshavare — liksom åtskilliga andra —- använda tillsättningsformen
konstitutorial hava emellertid dessa befattningshavare ansetts kunna ställas
utanför tillämpningen av regeringsformen § 36.
Att på själva grundlagen bygga en åtskillnad beträffande förflyttningsskyldigheten
mellan innehavare av fullmaktstjänster och av andra tjänster, synes
riksräkenskapsverket vara uteslutet. Erinras må ock, att det råder fullständig
brist på system med avseende å konstitutorialformens användning. Såsom
exempel må här endast framhållas, hurusom jämväl de högre tjänstemännen
i generaltullstyrelsen tillsättas medelst konstitutorial, medan i lotsstyrelsen
fullmaktsförfarandet användes för motsvarande tjänster.
Vad beträffar spörsmålet, i vad mån de föreslagna reglerna rörande förflyttningsskyldigheten
äro förenliga med grundlagens anda, lärer det vara
ogörligt att på nutidens förhållanden omplantera de uppfattningar, som må
hava varit rådande vid regeringsformens tillkomst för nära 130 år sedan. Det
må blott erinras, huru statens lönesystem under denna tid utvecklats. Ännu
vid tiden för det nuvarande statsskickets införande avlönades tjänstemännen
till stor del med naturainkomster och sportler i olika former. Det är uppenbart,
att under sådana förhållanden en förflyttning till annan tjänst kunde
för en tjänsteman få högst betänkliga följder. Enligt det föreliggande förslaget
skulle -— i anslutning till vad som redan gäller för de nyreglerade
delarna av civilförvaltningen — den förflyttade såsom regel bliva tillförsäkrad
bibehållen lön. Vid sådan förflyttning till lägre befattning, som föranletts
av tjänstemannens förhållande i tjänsten, skulle väl viss försämring
i löneställningen kunna inträda, men detta endast såtillvida, att möjligheten
till uppflyttning i löneklass utöver den vid förflyttningen innehavda skulle
bortfalla.
Det torde ligga i öppen dag, att därest så förmånliga och så fast utformade
avlöningsbestämmelser som de, varom nu är fråga, förefunnits vid tiden för
regeringsformens antagande, § 36 givits en helt annan avfattning än den
erhöll. Med hänsyn främst härtill men även till statsförvaltningens och
statstjänstens i vitala delar förändrade karaktär, kan man enligt riksräkenskapsverkets
mening icke jämställa den förflyttning, varom i meranämnda
grundlagsstadgande helt allmänt talas, med sådan förflyttning med bibehållen
lön, som regleras i de nu gällande avlöningsreglementena och det föreslagna
civila avlöningsreglementet.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att — bortsett från det
redan berörda systemet med konstituerade tjänster — eli efterhand allt mera
utökat antal ordinarie befattningar ställts utanför varje tillämplighet av
regeringsformen § 36 genom tillsättande allenast medelst förordnande. Att
116
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
detta förfarande, tillämpat i fråga om andra tjänster än förtroendeämbeten,
knappast är förenligt med grundlagens ursprungliga anda, torde vara tämligen
tydligt. Framhållas må även, att i vissa fullmakter inryckta villkor
om flyttningsskyldighet givetvis icke äro mera förenliga nied grundlagen än
i avlöningsreglementena intagna generella bestämmelser i ämnet.
§ 36 regeringsformen måste numera i realiteten anses hava förlorat tilllämpning
såsom ett stadgande, som i viss detalj reglerar statstjänstemannens
anställningsförhållanden. En liknande utveckling hava åtskilliga andra,
för vårt statsskick betydelsefulla grundlagsbestämmelser genomgått. Det
torde vara tillräckligt erinra om § 4 regeringsformen. Givetvis kan det här
omhandlade stadgandet, såsom uttryckande en mera allmän grundsats —
i likhet med exempelvis regeringsformen § 16 — alltjämt hava viss betydelse,
även om det förlorat sin ursprungliga karaktär.
Vad beträffar de risker med hänsyn till statsförvaltningens självständighet
o. dyl., som ansetts följa av en förflyttningsskyldighet i den omfattning,
som 1936 års lönekommitté föreslagit och som icke mera väsentligt skiljer
sig från vad som nu gäller för allmänna civilförvaltningen, synas farhågorna
i sådan riktning vara i hög grad överdrivna. Erfarenheten från den tid,
varunder 1921 års avlöningsreglemente ägt tillämpning, bestyrker i varje
fall icke befogenheten av sådana farhågor. Risken för statsförvaltningens
oberoende synes riksräkenskapsverket fastmera vara den, att vid utnämningar
till tjänster obehöriga hänsyn skulle kunna göra sig gällande. Detta
skulle givetvis i första hand gälla chefsposterna inom förvaltningen. Men
beträffande dessa har regeringsformen (§ 35) principiellt förutsatt avsättlighet,
ehuru även här grundlagen ej lämpats efter utvecklingen.
Även ur statsförvaltningens egen synpunkt synes det riksräkenskapsverket
i högsta grad angeläget, att ej tjänstemän bindas vid befattningar, för vilka
de visat sig vara olämpliga och på vilka de kunna göra direkt skada. Den
ej minsta skadan uppstår härvid genom att hos allmänheten kan alstras en
—- i stort sett — oberättigad misstro mot statstjänstemännen och statstjänsten
överhuvud. Att i en modern stat möjlighet att i dylika fall vinna rättelse
måste förefinnas synes riksräkenskapsverket ofrånkomligt.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att genom såväl 1907 års
pensionslag som 1935 års civila tjänstepensionsreglemente skapats förutsättningar
för att genom förtidspensionering ur aktiv tjänst avföra tjänstemän,
som äro ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Det
ingrepp i tjänstemännens ställning, som härigenom kan ske, är enligt riksräkenskapsverkets
mening av betydligt mera genomgripande art än den, som
ligger i en förflyttning till annan tjänst, med bibehållen lön.
Departementschefen.
Såsom framgår av 1936 års lönekommittés utredning på förevarande
punkt, gälla för närvarande olika bestämmelser om förflyttningsskyldighet
för å ena sidan kommunikationsverken, domänverket samt lots- och fyrstaten
och å andra sidan allmänna civilförvaltningens verk. Även i fråga
om olika delar av allmänna civilförvaltningen gälla skiljaktiga bestämmelser
såtillvida, som en vidsträcktare förflyttningsskyldighet åligger tjänstemän,
vilka ej tillhöra den centrala statsförvaltningen, samt tjänstemän vid centrala
verk med underlydande distrikts- eller lokalförvaltningar, medan för
tjänstemän vid centrala verk i övrigt — i den mån ej speciella regler förekomma
— är stadgad en mera begränsad förflyttningsskyldighet.
När det nu gäller att sammanföra avlöningsföreskrifterna för den civila
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
117
statsförvaltningen i ett gemensamt reglemente, måste givetvis en utjämning
av här antydda skiljaktigheter mellan olika förvaltningsområden äga rum.
Att därvid bibehålla en uppdelning av statsförvaltningen i å ena sidan centralförvaltning
och å andra sidan distrikts- eller lokalförvaltning synes icke
vara lämpligt. Denna tanke har förkastats av 1936 års lönekommitté liksom
tidigare av 1928 års lönekommitté, som därvid anförde, att en dylik
uppdelning syntes rättsligt svagt grundad. Ej heller synes det mig kunna
förordas att göra förflyttningsskyldighetens omfattning beroende av tjänstemännens
anställningsform på det sätt, att fullmaktstjänstemän underkastas
en mera begränsad och konstitutorialtjänstemän en mera vidsträckt skyldighet.
Sistnämnda lösning föreslogs av 1928 års lönekommitté med den motiveringen,
att den syntes bättre än nu gällande föreskrifter överensstämma med
stadgandena i regeringsformens § 36. Det synes mig tvivelaktigt, om en sådan
uppdelning rättsligt sett är starkare grundad än en uppdelning efter
förvaltningsområden. Och i praktiken skulle den leda till högst irrationella
resultat. Ett genomförande av 1928 års lönekommittés förslag på denna
punkt skulle exempelvis medföra, att tjänstemän i 21 :a och högre lönegrader
i fångvårdsstyrelsen eller lotsstyrelsen — vilka tillsättas med fullmakt —
icke såsom nu skulle kunna flyttas till befattning inom fångvårdsstaten,
respektive lots- och fyrstaten. Högre tjänstemän vid lots- och fyrstaten
skulle icke heller, såsom nu, bliva förflyttningsskyldiga till befattning inom
lotsstyrelsen och ej ens till annan befattning inom lots- och fyrstaten, såvitt
ej organisatoriska skäl förelåge. En högre tjänsteman inom fångvårdsstaten
skulle däremot såsom konstitutorialtjänstemän fortfarande bliva förflyttningsskyldig
inom fångvårdsstaten men däremot icke, såsom nu, till befattning
inom fångvårdsstyrelsen. Lägre tjänstemän inom såväl fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten som lotsstyrelsen och lots- och fyrstaten skulle
såsom tillsatta medelst konstitutorial alltjämt bliva förflyttningsskyldiga
inom verket även oavsett organisatoriska skäl. Inom generaltullstyrelsen
och tullstaten, där såväl högre som lägre tjänstemän äro tillsatta medelst
konstitutorial, skulle dessa tjänstemän fortfarande bliva flyttningsskyldiga,
dock ej mellan styrelsen och lokalförvaltningen eller vice versa. En del av
de inkonsekvenser, som här antytts endast såsom exempel bland många på
verkningarna av en lösning i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag,
skulle visserligen sannolikt kunna läggas till rätta genom en i och för sig
önskvärd rationalisering av de olika tillsättningsformernas användning, men
det kan förutses, att även efter en dylik rationalisering förflyttningsskyldighetens
reglerande efter anställningsformen i vissa avseenden skulle giva
ojämna och otillfredsställande resultat.
På grund härav anser jag i likhet med 1936 års lönekommitté ur praktisk
synpunkt nödvändigt, att förflyttningsskyldigheten regleras enhetligt utan
hänsyn till anställningsformen fullmakt eller konstitutorial. Därvid kan det
enligt min mening med hänsyn till statsintresset ej gärna ifrågakomma, att
förflyttningsmöjligheterna begränsas mera snävt än som enligt nuvarande
bestämmelser skett i fråga örn de verk, för vilkas tjänstemän nu gäller den
118
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
vidsträcktaste flyttningsskyldigheten. 1936 års lönekommittés förslag bygger
väsentligen på denna grund, med den modifikationen likväl, att förflyttningsskyldigheten
generellt skulle, efter Kungl. Maj:ts prövning, omfatta ej
blott det egna verket utan även annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet
är tillämpligt. Förslaget skulle sålunda i jämförelse med hittills gällande
bestämmelser innebära en viss utvidgning av förflyttningstvånget, främst för
tjänstemän vid de centrala verk, vilka ej hava lokalförvaltningar. I likhet
med riksräkenskapsverket anser jag denna utvidgning, om vilken enighet
rått bland kommitténs ledamöter, icke gå längre än som ur statsintressets
synpunkt är påkallat. Behov av att förflytta en tjänsteman kan uppkomma
såväl vid organisatoriska förändringar som även i övrigt för ett rationellt utnyttjande
av den ordinarie arbetskraften, och erfarenheten synes giva stöd
för uppfattningen, att de möjligheter, som för närvarande föreligga i detta
avseende, stundom kunna vara otillräckliga.
Kritiken mot kommittéförslaget på denna punkt har ej heller i allmänhet
grundats på den meningen, att förslaget går längre än som ur sakliga synpunkter
är motiverat för arbetskraftens lämpliga utnyttjande. Man har i
stället förmenat, att förslaget, såvitt det berör innehavare av fullmaktstjänster,
icke vöre förenligt med stadgandena i § 36 regeringsformen. 1936
års lönekommitté har icke berört denna fråga i vidare mån än att kommittén
förklarat sig icke kunna förbise den utveckling av sedvanerätten
beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger
samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och
icke minst under senare årtionden. Riksräkenskapsverket har, under hänvisning
bland annat till utvecklingen av statens lönesystem under tiden efter
år 1809 samt till statsförvaltningens och statstjänstens numera i vitala
delar förändrade karaktär, hävdat den uppfattningen, att § 36 regeringsformen
i realiteten måste anses hava förlorat tillämpning såsom ett stadgande,
vilket i viss detalj reglerar statstjänstemännens anställningsförhållanden.
Jag finner denna riksräkenskapsverkets mening välgrundad. Det är tydligt,
att såväl de av 1936 års lönekommitté föreslagna som de nu gällande
förflyttningsbestämmelserna icke låta sig väl förena med grundlagsföreskriftens
ordalydelse. Emellertid behöver enligt min mening den utvidgning av
det redan stadgade förflyttningstvånget, som lönekommittén ifrågasatt, icke
med nödvändighet föranleda ändring av det ifrågavarande grundlagsbudet,
och tillräckliga skäl att nu framlägga förslag om sådan ändring synas mig
vid angivna förhållande icke föreligga. Icke blott gällande förflyttningsbestämmelser
utan även exempelvis föreskrifterna i pensionslagstiftningen angående
obligatorisk pensionsavgång vid viss levnadsålder och örn tvångspensionering
vid invaliditet, sjukdom m. m., vilka föreskrifter synas svårförenliga
med ordalydelsen av grundlagsstadgandet om tjänstemännens oavsättlighet,
ha tillkommit utan att ändring av grundlagen ansetts påkallad.
De erinringar i sak, som i vissa yttranden gjorts gällande gentemot kommittéförslaget,
gå väsentligen ut på att förflyttningsskyldighetens reglerande
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
119
på sätt i förslaget skett skulle kunna medföra risk för ett avtrubbande av den
självständighet hos tjänstemännen, som med rätta betraktas såsom en viktig
förutsättning för statsförvaltningens oväld och därmed för rättssäkerheten
inom förvaltningen. I likhet med riksräkenskapsverket måste jag
finna de anförda farhågorna i detta hänseende vara överdrivna. Erfarenheten
under den avsevärda tid, under vilken förflyttningsbestämmelser av i
princip samma innebörd som de föreslagna varit gällande för stora delar
av civilförvaltningen, ger icke stöd för dylika farhågor. I fråga om förflyttning
från ett verk till ett annat ligger enligt sakens natur en bestämd begränsning
däri, att — såsom lönekommittén framhållit — en tjänsteman icke
rimligen kan förflyttas till annat verk i annat fall än då med den nya befattningen
äro förenade arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin
utbildning är skickad. Mot missbruk av förflyttningsrätten föreligga verksamma
korrektiv i övrigt i den konstitutionella ansvarigheten och den offentliga
kritiken.
På grund av vad jag här anfört vill jag för min del förorda, att i fråga örn
förflyttningsskyldighet för tjänstemän i allmänhet bestämmelser meddelas i
enlighet med det förslag, som av lönekommittén intagits under 3 § 3 mom.
Mot kommitténs förslag med avseende å förflyttningsskyldighet för innehavare
av domarbefattningar (3 § 2 mom.) har erinran icke framställts i
annan mån än att Svea hovrätt påyrkat bibehållande av en nu för hovrätternas
ledamöter gällande föreskrift, enligt vilken förflyttningsskyldigheten
åligger en i tjänsten yngre ledamot framför en äldre. Jag anser mig
emellertid även på denna punkt böra biträda lönekommitténs förslag oförändrat.
Vad slutligen angår den av lönekommittén berörda frågan angående statstjänstemäns
ställning vid arbetskonflikter, är jag i likhet med kommittén av
den meningen, att densamma bör göras till föremål för närmare utredning.
4 §. Förening av tjänster m. m.
1 mom. I anledning av ett påpekande från statskontoret har jag i 1 mom.
bland de befattningar i statens tjänst, som icke må förenas med i reglementet
avsedd befattning, infört »befattning å extra stat».
Generaltullstyrelsen har anmärkt, att det av ordalydelsen i förevarande moment
icke tydligt framginge, huruvida förbud att förena ordinarie och extra
ordinarie befattning innebure, att en tjänsteman över huvud taget icke finge
samtidigt innehava båda befattningarna, eller allenast att han icke finge samtidigt
utöva bådadera. I anledning bärav må framhållas, att med förening av
tjänster, örn vilka i förevarande moment är fråga, bör förstås utövande samtidigt
av olika tjänster. Hinder bör sålunda icke förefinnas för en ordinarie
tjänsteman att samtidigt innehava en extra ordinarie befattning, blott han
frånträder utövningen av den ordinarie tjänsten. Ej heller föreligger hinder
för innehavare av en ordinarie tjänst att med frånträdande av utövningen
av denna befattning innehava annan, genom förordnande tillsatt ordinarie be
-
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
fattning, för så vitt med befattningen icke är förenad pensionsrätt, exempelvis
statssekreterar- eller expeditionschefsbefattning i departement. Däremot
har tjänsteman enligt tillämpad rättspraxis icke ansetts kunna samtidigt
innehava två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster, exempelvis två
fullmaktstjänster, även örn han utövar allenast den ena, utan utfärdandet
av utnämningshandling å en dylik tjänst har ansetts automatiskt medföra,
att en äldre utnämningshandling å annan sådan tjänst upphör att gälla. Innehav
av två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster kan sålunda icke
förekomma annat än under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens
medgivande.
2—3 mom. I enlighet med vad riksräkenskapsverket ifrågasatt har jag
vidtagit sådan jämkning i författningstexten under 2 morn., att ordet »menligt»
utbytts mot ordet »hinderligt» i syfte att därigenom tydligare framhäva,
att här icke är fråga om sådan prövning ur lämplighetssynpunkt, som avses i
4 mom. av förevarande paragraf. I konsekvens härmed har jag även ansett,
att i 3 mom. orden »helt eller delvis» böra ersättas med ordet »tillfälligtvis».
Det synes mig nämligen vara uppenbart att, därest en tjänsteman skulle ansöka
om tillstånd att innehava en bisyssla, som beräknas regelmässigt hindra
honom att helt eller delvis bestrida sin tjänst, tillstånd därtill icke bör beviljas
honom.
7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.
2 mom. En ledamot av lönekommittén, herr Hansson, har reservationsvis
inom kommittén uttalat den åsikten, att i förevarande moment bör inryckas
den i nu gällande avlöningsreglementen upptagna bestämmelsen därom, att
kvinnlig befattningshavare icke må äga rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad. Även länsstyrelsen i Malmöhus län
samt domänstyrelsen hava i sina över kommittébetänkandet avgivna utlåtanden
tillkännagivit samma mening.
Vad denna fråga angår, vill jag nämna, att jag vid tillsättandet av 1936 års
lönekommitté -— under erinran om att 1928 års lönekommitté föreslagit
slopandet av ifrågavarande restriktiva föreskrift •— framhöll, att
jag anslöte mig till sistnämnda kommittés förslag på denna punkt och
alltså ansåge, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning
borde genomföras såsom allmän regel. I enlighet härmed biträder
jag 1936 års lönekommittés förslag, att sagda begränsning i rätten till
löneklassuppflyttning för kvinnlig tjänsteman nu upphäves.
3 mom. Kammarrätten har beträffande stadgandet under 3 mom. c) ifrågasatt,
att det av kommittén föreslagna uttrycket »den för honom gällande
pensionsåldern» måtte ersättas med nuvarande lydelse »den levnadsålder, vid
vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå
från tjänsten». Till stöd härför har anförts, att innehavare av domartjänst
icke vore skyldig att avgå från tjänsten förän vid 67 års ålder, oaktat pensionsåldern
för sådan tjänsteman utgjorde 65 år. För min del har jag icke funnit
anledning ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget på denna punkt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
121
Erinras må att, om annan tjänsteman än domare av vederbörande myndighet
medgives anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående, detta icke
för honom medför möjlighet till vidare löneklassuppflyttning. Det synes då
föga konsekvent, att en domare, som själv äger avgöra, huruvida han skall
kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde, skulle genom beslut att kvarstå
kunna bereda sig löneklassuppflyttning efter uppnådd pensionsålder. Frågan
torde för övrigt sakna nämnvärd praktisk betydelse.
8 §. Löneklassplacering vid befordran m. m.
Ett betydelsefullt led i de nu gällande avlöningsbestämmelserna inom den
nyreglerade civila statsförvaltningen utgöra reglerna om lönetursberäkning
vid övergång från icke-ordinarie tjänst till ordinarie befattning eller vid befordran
från en ordinarie tjänst till ordinarie tjänst inom högre lönegrad. I
12 § 1 mom. av gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltningen,
kommunikationsverken och domänverket samt i 9 § av avlöningsreglementet
för lots- och fyrstaten återfinnas sålunda de s. k. sneddningsreglerna.
»Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från
tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med
gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar
eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i
den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre
löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning
i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han
i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast
under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.
Jämsides med sneddningsreglerna komma i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas
11 och 12 §§ om rätt för tjänsteman att vid första anställning
i ordinarie befattning, respektive vid befordran från lägre till
högre ordinarie tjänst, för löneklassplacering i den nya befattningen tillgodoräkna
föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med
tjänstgöring i den nya befattningen.
Enär erfarenheten under den tid, det nya lönesystemet varit gällande, givit
vid handen, att lönetursbestämmelserna varit ägnade att framkalla vissa
olägenheter och svårigheter vid tillämpningen på grund av tillgodoräkningsreglernas
vaga och delvis oklara avfattning och på grund av det med tillgodoräkningsförfarandet
förenade arbetet med löneklassplaceringarna, ägnade
redan 1928 års lönekommitté en ingående uppmärksamhet åt frågan
om revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna. Nämnda kommitté
tog ock ett avsevärt steg till en förenkling i lönetursreglerna, i det att kommittén
vid upprättandet av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente avsevärt
begränsade tillgodoräkningsrätten och i stället utvidgade sneddningen
till att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I
de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena vann förslaget i denna
del i stor omfattning myndigheternas gillande.
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
1936 års lönekommitté. Vid den granskning, 1936 års lönekommitté ägnat
de av 1928 års lönekommitté utarbetade lönetursbestämmelserna, har kommittén
visserligen funnit dessa innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse
med nuvarande föreskrifter på området. Emellertid har kommittén kommit
till den uppfattningen, att de med tillgodoräkningsförfarandet förenade olägenheterna
äro sådana, att en utväg bör sökas att om möjligt helt utesluta
tillgodoräkningssystemet ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga
sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.
Det förslag i detta avseende, som kommittén framlägger och för vilket en
närmare redogörelse lämnats å sid. 69—79 av betänkandet, innebär i huvudsak
följande:
Kommittén förordar i första hand, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad
befattning till ordinarie tjänst, å vilken civila avlöningsreglementet
erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som
gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst.
Enär tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång
från icke-ordinarie till ordinarie befattning icke alltid kan giva samma resultat
i fråga om lönetur, skulle införandet av ett förändrat löneturssystem
kunna i vissa fall medföra ogynnsamma verkningar. Av den av kommittén
lämnade redogörelsen över verkställda utredningar härutinnan framgår, att
övergång från tillgodoräkning till sneddning .skulle vid befordran från extra
ordinarie till ordinarie tjänst i ett stort antal fall medföra försämring av
hittillsvarande lönetursrätt. Då emellertid löneturen under extra-ordinarietiden
liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst
skulle komma att te sig gynnsammare, därest vissa ändringar genomfördes i
konstruktionen av löneplanerna för extra ordinarie befattningshavare, förordar
kommittén — i anslutning jämväl till ett av 1934 års avlöningsrevision
i betänkande den 30 oktober 1934 framlagt förslag om beredande åt extra
ordinarie tjänstemän av kompensation för löneminskning på grund av familjepensionsavdrag
— att begynnelselönen i alla lönegrader för extra ordinarie
tjänster allenast med en löneklass skall understiga begynnelselönen för ordinarie
befattningar. Samtidigt skulle det vid 1937 års riksdag beslutade provisoriska
lönetillägget till de extra ordinarie tjänstemännen avvecklas. Därjämte
tänker sig kommittén en utbyggnad uppåt av löneplanen för extra tjänstemän
med eli löneklass för varje lönegrad. Härigenom skulle bland annat
vinnas en utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från
extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den
ordinarie tjänsten kunde tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i
den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Det 1''örutsättes
härvid av kommittén, att sneddningsförfarandet skall införas även vid befordran
från extra till extra ordinarie tjänst. Beträffande löneplanen för den
vid kommunikationsverken förefintliga aspirantgruppen, vilken löneplan
upptager endast en löneklass för varje lönegrad, ifrågasätter däremot kommittén
ingen ändring.
Kommittén finner ej heller anledning föreligga att bibehålla den nuvarande
möjligheten att tillämpa tillgodoräkningsförfarandet vid befordran från
en ordinarie tjänst till sådan tjänst inom högre lönegrad. Ett slopande av
denna tillgodoräkningsmöjlighet anser kommittén för statsförvaltningen i
stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden.
Emellertid bör enligt kommitténs mening öppnas möjlighet
att även i vissa dylika fall tillämpa sneddningsregeln. Särskilt inom allmänna
civilförvaltningen förekomma långvariga vikariatsförordnanden av den art,
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
123
att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla
med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall
föreslår kommittén i annat sammanhang — 21 § av reglementsförslaget -—
att vikarien skall kunna under vissa förutsättningar medgivas en särskild
form av gottgörelse, benämnd vikariatsiön. Då vikariatslön skulle fastställas
att utgå enligt viss löneklass, finner kommittén lämpligt och möjligt att för
den, som från dylikt vikariatsförordnande vinner befordran till ordinarie
tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt
från den löneställning, han under sådant förordnande intagit.
Genom vad sålunda föreslagits skulle enligt kommitténs förmenande åstadkommas
ett enhetligt och skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekommande
befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordinarie
tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst,
för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet avvikande
grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med
avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med
avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna örn
sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade
i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön
i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning
i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande
en skälig löneklassplacering. Enligt kommitténs förslag skulle en
lösning av lönetursfrågan i nu ifrågavarande befordringsfall sökas i införandet
av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya
tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger
den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära.
Sin största betydelse skulle en sålunda modifierad sneddningsregel komma
att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaranställning
till ordinarie tjänst, en befordringsgång som i betydande omfattning
förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall skulle
den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen
komma att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för
ordinarie tjänstemän.
Kommittén förutsätter, att Kungl. Majit meddelar närmare föreskrifter rörande
vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen.
Detta skulle framför allt bliva erforderligt i fråga örn arbetaranställningar,
i vilka årslönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande
tim- och ackordslönegrunder. Den metod, som härvidlag synts kommittén erbjuda
de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, skulle
vara att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda
timlönen.
Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åtnjutna
avlöning skulle man även kunna tänka sig hänförda sådana fall, dåren
tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst
eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén anser
sig emellertid icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas
efter en dylik regel, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande förhållanden
med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna
för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en
förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allmänna
regler (7 8 1 mom.) kan anses påkallad, bör frågan härom enligt kommitténs
mening få hero på prövning av Kungl. Majit vid värjo befordringstillfälle.
På Kungl. Majit skulle ock ankomma att meddela bosin! örn gynnsammare
löneklassplacering i vissa andra angivna typfall eller eljest där med hänsyn
124
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
till föregången långvarig anställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga
skäl förefinnas för medgivande av särskild lönetursrätt.
Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjänstemän
vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Majit meddelade
särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra
stat i viss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordinarie eller
extra ordinarie tjänstemän utan att tillböra de nämnda kategorierna av befattningshavare.
Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjungerade
ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre
eller kortare varaktighet förordnas understundom befattningshavare med avlöning
»såsom» tjänstemän å exta stat — exempelvis statistiska centralbyråns
personal vid särskild folkräkning, sekreteraren bos allmänna civilförvaltningens
lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning
inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga, bar kommittén ansett sig
icke kunna förorda, att de av kommittén ifrågasatta allmänna sneddningsreglerna
vid befordran göras å dem tillämpliga. Ej heller har kommittén funnit
sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till
ordinarie tjänst från sådana uppdrag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté
o. d. -— för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för
mistade löneförmåner å vederbörandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode
eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning
i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assessorer
angår, förmenar kommittén, att det vid den blivande revisionen av avlöningsbestämmelserna
för icke-ordinarie personal bör tagas under omprövning,
om icke dessa tjänstemän lämpligen kunna inordnas under någondera
av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, varigenom
de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva tilllämpliga.
Vad hittills anförts har avsett löneklassplaceringen vid övergång till tjänst,
varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställning
i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. i nu gällande avlöningsreglementen
för allmänna civilförvaltningen ävensom i häremot svarande
författningsrum i avlöningsreglementena för lots- och fyrstaten samt
provinsialläkarstaten må emellertid för närvarande befattningshavare efter
Kungl. Majits prövning helt eller delvis kunna tillgodoräknas även tid han
utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,
som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas
synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete
han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills
tillämpats med stor varsamhet. Emellertid har det synts kommittén, att
möjlighet alltjämt bör hållas öppen för Kungl. Majit att i fall av övergång
till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställning
med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering
än som följer av de av kommittén föreslagna huvudreglerna
angående löneklassplacering. Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisnings-
och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu
nämnda kan övergång till statstjänst förekomma från utomstatlig verksamhet,
som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering
anser kommittén vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, örn så
erfordras för att förebygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten
avlöning. Kommittén föreslår fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan.
De av kommittén i här berörda delar förordade bestämmelserna återfinnas
i 8 § av reglementsförslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
125
Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket
samt skolöverstyrelsen hava uttryckligen givit sin anslutning till kommitténs
förslag till lönetursbestämmelser. Såsom ett allmänt omdöme har uttalats,
att förslaget innebär en tillfredsställande lösning av lönetursspörsmålet ävensom
att bestämmelserna i ämnet framstå såsom enkla och klart utformade
samt ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling i myndigheternas bestyr
med löneklassplaceringsfrågor.
Svea hovrätt framhåller, att de föreslagna lönetursreglerna skulle för de
befattningshavare — hovrätternas assessorer —- som i normal ordning befordras
till hovrättsråd, medföra en avsevärd försämring. Den omständigheten,
att assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna kunde sägas
intaga en oklar och obestämd ställning i lönehänseende borde enligt hovrättens
mening ej få föranleda, att de i fråga om löneklassuppflyttning efter
vunnen befordran bleve underkastade regler, vilka vore för dem mindre förmånliga
än de för närvarande gällande. Med hänsyn till tjänstgöringens art
vore de adjungerade ledamöterna att anse såsom vikarier för hovrättsråd.
Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs mening om önskvärdheten
av att de nu gällande svårtillämpliga tillgodoräkningsreglerna avskaffas, därest
så kan ske utan att löneställningen vid befordran i avsevärdare mån försämras.
De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande lönetursrätten
samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare
syntes vara ägnade att i viss utsträckning motverka de olägenheter, som kunde
vara förenade med tillgodoräkningsrättens borttagande. Minsta betänkligheten
syntes borttagandet av dylik rätt vid befordran från ordinarie tjänst
till högre sådan tjänst möta. Mera tveksamt ställde det sig vid befordran från
icke-ordinarie tjänst till ordinarie sådan. Därest tillgodoräkningsrätten slopades
och sneddning infördes, bleve den faktiska placeringen i lönegrad avgörande
vid icke-ordinarie tjänstemans befordran till ordinarie befattning.
Ämbetsverket betonar vikten av att bestämmelser meddelas, som reglera de
icke-ordinarie tjänstemännens placering i lönegrad efter enhetliga normer på
sätt sker beträffande de ordinarie tjänstemännen, så att icke tillämpningen av
sneddningsreglerna komma att verka ojämnt i avseende å olika tjänstemän.
Kommerskollegium uttalar, att även om tillgodoräkningsbestämmelserna
kunde vara i behov av en omarbetning i syfte att minska nu förefintliga olägenheter,
tillgodoräkningsförfarandet likväl borde bibehållas.
Departementschefen.
Det torde vara allmänt erkänt, att tillämpningen av de i nuvarande avlöningsförfattningar
intagna bestämmelserna angående lillgodoräkning av föregående
tjänstetid för löneklassplacering vid icke-ordinarie tjänstemans
övergång lill ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans befordran
till högre ordinarie tjänst ofta erbjudit betydande svårigheter och varit ägnad
att åstadkomma stor osäkerhet inom lönesystemet. Särskilt torde dessa
olägenheter hava gjort sig gällande inom den allmänna civilförvaltningen.
Genom lönetursbestämmelsernas i allmänhet vaga avfattning har tolkningen
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
av dessa bestämmelse!- i det enskilda fallet ofta blivit beroende av mer eller
mindre subjektiva uppfattningar hos den beslutande myndigheten, särskilt som
avgörandet av frågor örn tillgodoräkning i allmänhet varit förbehållet de
olika verksledningarna och sålunda förutsättningarna för ett enhetligt förfaringssätt
i större eller mindre grad saknats. Vad som särskilt vållat olägenheter
vid tillämpningen av de nu gällande lönetursbestämmelserna har varit
svårigheten att avgöra, i vad mån en viss statsanställning kunnat i avseende
å tjänstgöringens art och omfattning anses svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den befattning, till vilken befordran skett. Vidare har vid
tillämpning av stadgandet om anställning »i en följd» såsom villkor för tillgodoräkning
av föregående tjänstgöringstid olika uppfattningar gjort sig
gällande, i vad mån avbrott i tjänstgöringen för ledigheter av olika slag skolat
anses avstänga från möjligheten att tillgodoräkna före avbrottet fullgjord
tjänstgöring. En annan fråga, som likaledes föranlett olika tolkningsmeningar,
har varit spörsmålet, i vad mån tillgodoräkning och sneddning finge samtidigt
tillämpas vid befordran. I ett antal fall hava tillgodoräkningsreglerna
ansetts verka så otillfredsställande, att medgivande örn tillgodoräkning utöver
vad bestämmelserna möjliggjort måst utverkas hos riksdagen. Även om
under årens lopp genom i anmärkningsväg tillkomna prejudikat en viss tilllämpningspraxis
utvecklat sig — även denna har dock växlat från tid till
annan — kvarstår som en kännbar olägenhet med de nuvarande lönetursreglerna,
att de alltför mycket lämna rum för ojämnheter och godtycklighet
vid bestämmandet av löneklassplacering vid befordran.
Vid tillsättandet av 1936 års lönekonnnitté berörde jag denna fråga och yttrade
därvid, att de under årens lopp vunna erfarenheterna syntes hava ådagalagt
behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppfattning i
löneklass, vilka i administrativt hänseende vållade avsevärt besvär. Det
borde enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida
icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i
stället sneddningsregeln kunde få vidgad omfattning.
Det förslag 1936 års lönekommitté i sådant avseende nu framlagt, innebär
i huvudsak, att tillgodoräkningsreglerna skulle avföras ur lönesystemet
och sneddningsregeln allmänt komma i tillämpning vid övergång från ickeordinarie
till ordinarie tjänst ävensom vid befordran från ordinarie befattning
till befattning inom högre lönegrad. Det synes mig, att kommittén på
ett tillfredsställande sätt löst sin uppgift i förevarande hänseende. Jag hämtar
stöd för denna min uppfattning i de nyss omnämnda yttrandena från ett
flertal myndigheter. Visserligen har från ett par håll uttalats, att ett slopande
av tillgodoräkningsförfarandet och en vidgad tillämpning av sneddningsprincipen
skulle för vissa grupper icke-ordinarie personal kunna medföra försämring
i lönetursrätten i jämförelse med nuvarande förhållanden. Givet
är ock, att övergången från ett löneturssystem till ett annat icke kan i varje
enskilt befordringsfall giva samma resultat i fråga örn löneklassplaceringen.
Av de undersökningar, som lönekommiltén verkställt beträffande ett stort
antal förekomna fall av befordran till extra ordinarie och till ordinarie tjänster
och för vilka kommittén redogjort i sitt betänkande, framgår emellertid
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
127
att, därest de av kommittén ifrågasatta ändringarna i konstruktionen av de
icke-ordinarie tjänstemännens löneplaner — mot vilka ändringar jag för
min del icke har något att erinra — varit gällande, en tillämpning av sneddningsprincipen
skulle i det övervägande antalet fall hava föranlett bibehållande
av eller förbättring i den faktiskt erhållna lönetursplaceringen. Detta
synes mig giva vid handen, att ett utmönstrande ur avlöningsbestämmelserna
av tillgodoräkningsreglerna och deras ersättande med sneddningssystemet
allmänt sett icke skulle för tjänstemännen betyda ett försämrande av
lönetursrätten.
Jag har alltså ansett mig böra utan ändring tillstyrka de av lönekommittén
under 8 § föreslagna lönetursbestämmelserna. Frågan om hovrättsassessorernas
ställning inom lönesystemet och den därmed sammanhängande frågan
om ordnandet av deras lönetursförhållanden torde, såsom ock lönekommittén
förutsatt, få närmare övervägas i samband med den förestående
revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal.
Jag torde härefter böra något beröra ett par uttalanden från ämbetsverkens
sida, vilka hänföra sig till de under 8 § föreslagna detaljföreskrifterna.
Arméförvaltningen har fört på tal frågan om löneklassplacering vid övergång
från beställning, å vilken militära avlöningsreglementet äger tillämpning,
eller från fast manskapsanställning vid försvarsväsendet, till tjänst,
som avses i civila avlöningsreglementet. Vidare har vattenfallsstyrelsen ifrågasatt
en utvidgning av stadgandet i 3 mom. a) i syfte att detta stadgande
skulle kunna vinna tillämpning i det fall, att ordinarie tjänst vid vattenfallsverket
besättes med icke-ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning. I anledning härav torde jag få påpeka, att övergång
till civil tjänst från militär beställning är avsedd att regleras genom bestämmelserna
i 2 mom. I övrigt torde uppkommande frågor om förmånligare
löneklassplacering än enligt de i reglementsförslaget intagna allmänna grunderna
i de av ämbetsverken anmärkta fallen få avgöras av Kungl. Majit
jämlikt bestämmelserna i 3 mom. Jag har följaktligen ansett skäl icke föreligga
att vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.
11 §. Semester.
1 mom. Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena
framgår, att vissa personalrepresentanter påyrkat införande i 1 mom.
av en bestämmelse med innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna,
vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden lielgdagstjänstgöring
eller nattjänstgöring, erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i
11—23 lönegraderna. Socialstyrelsen bar påyrkat samma förmån för tjänstemän
i 1—10 lönegraderna med kontorsarbete. Enligt lantbruksstyrelsens
mening bör semestern för sistnämnda tjänstemän icke understiga 25 dagar.
Jag har emellertid för min del ansett mig böra tillstyrka kommitténs under
sagda moment framlagda förslag oförändrat.
2 mom. Domänstyrelsen har ansett ett förtydligande av stadgandet i 2
morn. andra stycket vara erforderligt för undvikande av tvekan, huruvida
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
med stadgandet i fråga avses, att inbesparade semesterdagar icke få uttagas,
med mindre de åtnjutas i samband med löpande års semester i dess
helhet. Enligt min mening giver stadgandets formulering icke anledning till
den antydda snäva tolkningen. Förutsättningen för utnyttjandet av under
föregående kalenderår inbesparade semesterdagar är allenast, att dessa uttagas
i följd med semester under det löpande året, oavsett om denna senare
uttages till hela sin längd eller allenast till någon del. Hinder bör ej heller
föreligga att, där det löpande årets semester uppdelas på olika semesterperioder,
kombinera de från föregående år inbesparade semesterdagarna med
en till tiden senare infallande semesterperiod under det löpande året. Självfallet
bör dock vid tillämpningen av stadgandet i fråga beaktas det syfte,
som ligger till grund för detsamma och som innebär, att tjänstemannen
skall genom sammanslagningen av semesterdagar från två på varandra följande
år kunna beredas en längre sammanhängande ledighet.
3 mom. Kommitténs förslag, att tjänsteman, som under året avgår med
ålderspension, skall vara berättigad utfå hela den för helt kalenderår beräknade
semestern, har mött erinringar från åtskilliga ämbetsverk såsom generalpoststyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket och lotsstyrelsen. I anslutning
härtill har yrkats, att orden »av annan anledning än avgång med
ålderspension» måtte ur stadgandet utgå. Jag har ansett mig icke böra frångå
den ståndpunkt kommittén härutinnan intagit.
Emellertid har jag i anledning av ett av lotsstyrelsen gjort påpekande
funnit en undantagsbestämmelse i förevarande hänseende vara erforderlig
beträffande fyrskeppspersonalen. Denna personal åtnjuter för närvarande
på grund av de egenartade tjänstgöringsförhållandena längre semester —
högst nittio dagar — än tjänstemän i allmänhet och samma skulle förhållandet
bliva efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande till följd av en
under 56 § 2 mom. 1 punkten intagen särbestämmelse. Till förebyggande
av en alltför gynnsam semesterberäkning under det år, befattningshavaren
avgår med pension, har jag under nämnda författningsrum i anslutning till
ett av styrelsen avgivet förslag inryckt en ny bestämmelse, innefattande viss
begränsning av semestertidens längd under det år, då avgång från tjänsten
med ålderspension äger rum.
I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att några ämbetsverk, såsom
arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret, berört frågan,
huru förfaras skall i lönehänseende för det fall att en tjänsteman, som efter
att hava åtnjutit hela den honom för kalenderåret tillkommande semestern
eller i varje fall större del av semestern än som proportionellt bort tillkomma
honom, av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut. Det
synes mig icke böra ifrågakomma att i sådant fall kräva påföljd, exempelvis
i form av förpliktelse att till statsverket inbetala uppburna lönemedel för
det antal semesterdagar, som för mycket uttagits.
4 mom. Det synes mig icke erforderligt att, på sätt järnvägsstyrelsen
ifrågasatt, i 4 mom. införa en särskild föreskrift till förhindrande av att en
Kungl. Maj:ts proposition nr 263
129
tjänsteman, som i verkligheten åtnjutit tjänstledighet för sjukdom under
hela andra halvåret men därunder fått inräkna vissa sjukdagar i sin semester,
därigenom rent formellt sett skulle kunna bliva berättigad till semester
omedelbart efter årsskiftet. Det torde ligga i sakens natur, att medgiven omräkning
av sjukdagar till semesterdagar i syfte att icke behöva vidkännas
tjänstledighetsavdrag icke i förevarande hänseende skall anses förändra karaktären
av hans tjänstledighet. Däremot har jag i enlighet med vad järnvägsstyrelsen
föreslagit ansett orden »tre månader» böra utbytas mot orden
»90 dagar».
13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m.
2 moni. Enär officer i väg- och vattenbyggnadskåren numera i avseende
å militär tjänstgöringsskyldighet m. m. i stort sett intager samma ställning
som beställningshavare i reserven, har jag i enlighet med av arméförvaltningen
och vattenfallsstyrelsen härom framställda yrkanden ansett mig böra
vidtaga sådan komplettering av stadgandet i förevarande moment, att tjänsteman
skall vidkännas B-avdrag jämväl för tid, under vilken han fullgör
honom såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande militär tjänstgöring.
Däremot finner jag mig icke kunna biträda nämnda ämbetsverks
förslag örn införande i avlöningsreglementet av en generell föreskrift örn
B-avdrag under tjänstledighet, som beviljas tjänsteman för deltagande i
övningar och utbildning såsom landstormsofficer. Därest under ledighet
för dylikt ändamål tjänsteman anses böra bibehållas vid viss del av
avlöningen, torde — såsom ock framhållits av lönekommittén, vilken haft
samma spörsmål under omprövning — framställning härom få göras hos
Kungl. Majit, som med stöd av 12 § skulle äga befogenhet att därom besluta.
Enligt bestämmelser i kungörelsen den 18 december 1925 (nr 502) är —
med vissa undantag — personal vid lots- och fyrstaten skyldig att vid inträffande
krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra vid marinen
vare sig i egenskap av bemanning å signalstation eller i annan befattning vid
kustsignalväsendet samt för lotspersonal därjämte såsom lotsar å marinens
fartyg. Vidare stadgas i samma kungörelse skyldighet för den personal vid
lots- och fyrstaten, som skal! tjänstgöra vid kustsignalväsendet, att under
fredstid efter kallelse av lotsstyrelsen inställa sig vid vederbörlig flottans
station för genomgående av vissa kurser och övningar. Beträffande avlöningsförmåner
under dylik tjänstgöring stadgas i kungörelse av samma dag
(nr 503; ändring år 1937 nr 892), att vederbörande befattningshavare skall
äga åtnjuta, förutom de avlöningsförmåner, vilka enligt gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid lots- och fyrstaten skola utgå vid
sådan tjänstgöring, därjämte från marinen dagavlöning och andra förmåner
enligt i kungörelsen närmare meddelade bestämmelser ävensom ersättning
för vid lotsverket mistade avlöningsförmåner. Härvid skall även utgå ersättning
för mistad lotslott till envar av lotspersonalen nied de belopp, som
skolat tillkomma honom, örn han varit i tjänstgöring vid den lotsplats han
tillhör.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.
0
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Gällande avlöningsbestämmelser hava tillämpats sålunda, att personal vid
lots- och fyrstaten under ifrågavarande tjänstgöring vid marinen från lotsverket
uppburit oavkortad lön och i förekommande fall enslighetstillägg.
Däremot har lotspersonal vid sådan tjänstgöring icke från lotsverket uppburit
ersättning för mistad lotslott, utan har sådan ersättning utbetalats av
marinens medel.
I enlighet med vad av lotsstyrelsen ifrågasatts finner jag lämpligt, att hittills
tillämpade regler i avseende å avlöning åt personal vid lots- och fyrstaten
under tjänstgöring vid marinen få fortfarande gälla. Då detta synes
mig böra komma till uttryck i avlöningsreglementet, har jag under 56 §
2 mom. 3 punkten upptagit en särföreskrift härom såsom tillägg till bestämmelserna
i 13 § 2 mom.
14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten.
1 mom. I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrelsen
gjort påpekande har under förevarande moment inryckts ett nytt stadgande,
innefattande en hänvisning till gällande olycksfallsförsäkringslag
beträffande frågan örn, vad som skall förstås med olycksfall i tjänsten.
Riksförsäkringsanstalten har vidare erinrat om bestämmelserna i 25 § av
olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilka bestämmelser ersättning vid olycksfall
i arbete enligt 6 § av samma lag (sjukpenning, livränta m. m.) må skäligen
nedsättas, där olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt
sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder för undvikande
av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom
måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller där olycksfallet
föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad. Därest i
dylikt fall oavkortad lön komme att utgå enligt civila avlöningsreglementet,
skulle beslut örn minskning i ersättningen enligt bestämmelserna i 25 §
olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet icke erhålla någon praktisk betydelse.
Samma påpekande har gjorts av järnvägsstyrelsen, som ifrågasatt, huruvida
icke i dylikt fall visst tjänstledighetsavdrag bör föreskrivas.
Ehuru det anmärkta sakförhållandet i och för sig synes värt beaktande,
har jag dock icke ansett nödigt att tynga avlöningsreglementet med föreskrifter
för de sällsynta fall, varom här är fråga. Skulle i något enstaka
fall avdrag å lönen av nyssnämnd anledning anses böra ske, lärer Kungl.
Majit på framställning av vederbörande verk kunna meddela beslut härom
med stöd av bestämmelserna i reglementsförslagets 12 §.
15 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.
1 mom. Det av kommittéledamoten herr Hansson reservationsvis inom
kommittén framställda yrkandet om bibehållande av nu gällande bestämmelse
rörande lön vid sjukledighet, enligt vilken bestämmelse tjänsteman
äger uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,
att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot sva
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 131
rande ledighet icke överstiger 45 dagar, har jag ansett mig icke böra biträda.
Järnvägsstyrelsen och riksräkenskapsverket hava påyrkat införande i avlöningsbestämmelserna
av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjukdom
skulle inträda först efter vissa dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening
efter 2 dagar och enligt riksräkenskapsverkets mening efter 3 dagar. Såsom
framgår av lönekommitténs motivering till nu ifrågavarande författningsrum
har spörsmålet om en dylik karenstid varit under behandling inom
lönekommittén, som emellertid avstått från att förorda en sådan anordning.
Vid det övervägande, jag ägnat saken, har jag icke ansett tillräcklig anledning
föreligga att avvika från den ståndpunkt, som kommittén intagit i denna
fråga.
En av statskontoret gjord anmärkning, att uttrycklig föreskrift bör meddelas
därom, att befattningshavare, som i stället för semester åtnjuter ferier
och därunder icke fyller kravet för oavkortad lön, under tiden skall, liksom
under tjänstledighet för sjukdom, vidkännas A-avdrag, har föranlett viss
jämkning i formuleringen av momentets andra stycke.
Med hänsyn till de särskilda bestämmelser i semesterhänseende, som för
närvarande gälla för fyrskeppspersonalen och som utan ändring i sak upptagits
i kommittéförslagets 56 § 2 morn., finner lotsstyrelsen erforderligt, att
jämväl antalet kostnadsfria sjukdagar för nämnda personal regleras enligt
särskilda grunder. Då jag biträder denna styrelsens uppfattning, har i anslutning
till ett av styrelsen framlagt förslag en komplettering vidtagits av
de i nyssberörda författningsrum för lots- och fyrstaten avsedda särbestämmelserna
(4 punkten).
3 mom. I förevarande moment har motsvarande jämkning vidtagits, som
förut förordats beträffande 11 § 4 mom.
19 §. Helgdagsledighet.
Riksräkenskapsverket föreslår, att i 19 § införes ett nytt stadgande, som
uttryckligen angiver, att i semester eller tjänstledighet, som beviljats tjänsteman
i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellanliggande
dag skall inräknas i semestern eller ledigheten. I fråga om viss
personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista skulle dock gälla
vad därom särskilt stadgas.
En föreskrift av delvis liknande innehåll föreslogs även av 1928 års lönekommitté
under 19 § av dess förslag till allmänt avlöningsreglemente. 1936
års lönekommité åter har, såsom framgår av motiveringen till förevarande
paragraf, ansett sig icke böra förorda något motsvarande stadgande, enär
detsamma icke .skulle kunna tillämpas å personal med arbetstidsreglerad
tjänstgöring. Jag biträder kommitténs uppfattning härutinnan. Skulle i
enlighet med riksräkenskapsverkets förslag en bestämmelse nied det av verket
angivna innehållet inryckas under förevarande paragraf, borde i 8 kap.
132
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
av reglementet meddelas de detaljerade särföreskrifter på området, som vid
olika verk tillämpas beträffande personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring
eller annan personal med regelbunden tjänstgöringsskyldighet jämväl å sönoch
helgdag. Dylika föreskrifter synas emellertid knappast höra hemma i
ett avlöningsreglemente. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen betona,
att därest en tjänsteman beviljas semester eller sjukledighet i tidsföljd, utan
att i antalet beviljade semester- eller sjukdagar inräknas under ledighetstiden
infallande sön- eller helgdagar, detta enligt min mening är att betrakta
såsom ett obehörigt kringgående av de i reglementet intagna semester- och
tjänstledighetsbestämmelserna. Jag kan sålunda icke godkänna den av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län i dess yttrande över kommittébetänkandet
uttalade meningen, att dylika mellanliggande sön- eller helgdagar icke
böra inräknas i semestertiden.
20 §. Kallortstillägg.
I motiveringen till förevarande paragraf har lönekommittén framhållit
behovet av att en utredning verkställes i syfte att åstadkomma en såvitt möjligt
rationell gränsdragning mellan kallortszonerna. Vid denna utredning
borde det även undersökas, huruvida och i vad mån det nuvarande kallortsklassificeringssystemet
jämväl till sina grunder tarvar ändring. Jag förutsätter,
att en dylik utredning framdeles igångsättes.
21 §. Vikariatsersättning och vikariatslön.
1 mom. Järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen hava uttalat sig för sådan
ändring av lönekommitténs förslag, att vikariatsersättning icke må utgå, med
mindre vikariatet varat visst antal dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening
minst 6 dagar och enligt domänstyrelsens mening minst 4 dagar. Då kommittén
synes mig hava anfört övertygande skäl för sitt förslag, att vikariatsersättning
skall utgå oberoende av vikariatets längd, anser jag mig böra tillstyrka
förslaget oförändrat.
2 mom. I motiveringen till 17 § av reglementsförslaget har lönekommittén
berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar
rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riksdagens
i anledning därav fattade beslut och har kommittén därvid framhållit,
att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda
utgifter för vikarier — s. k. dubblering av tjänster — beträffande verk med
avlöningsanslag å riksstaten lämpligen syntes kunna åstadkommas genom
ändrade bestämmelser örn anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande
av vikariatsersättningar. I motiveringen till 21 § 2 mom. har kommittén
närmare ingått på detta spörsmål. Kommittén framhåller, att därest man,
såsom kommittén funne lämpligt, ville begränsa ämbetsverkens rätt att förordna
vikarier för ordinarie tjänstemän i fall, som avsåges i 17 § 2 morn.,
detta enklast syntes kunna åstadkommas genom att gällande kungörelse angående
bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk så ändrades,
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
133
att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnades
såsom vikarie, komme att utgå från anslagsposten grundavlöningar till ickeordinarie
personal, vilken anslagspost med några få undantag vore maximerad.
Man borde dock härvid beträffande vikarie, som innehade ordinarie
tjänst, icke gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva
vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt borde utgå från anslagsposten
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken sistnämnda post
vore av förslagsanslags natur. Då det inom vissa verk stundom syntes vara
ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda
fall, borde hänsyn härtill tagas vid anslagsberäkningarna.
Ifrågavarande spörsmål har berörts i de av statskontoret och riksräkenskapsverket
avgivna yttrandena, varvid förstnämnda ämbetsverk ansett sig
icke kunna tillstyrka, att inskränkning vidtages i vad som för närvarande
gäller på förevarande område.
För egen del vill jag framhålla, att den av kommittén anvisade utvägen
för att åstadkomma en begränsning i dubbleringen av tjänster synes beaktansvärd.
I förevarande sammanhang torde dock slutlig ståndpunkt icke behöva
tagas till detta spörsmål, utan synes detsamma få närmare övervägas
i samband med den översyn av gällande regler för avlöningsanslagens disposition,
som blir en följd av civila avlöningsreglementets godkännande.
3 mom. Av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena framgår, att
vissa personalrepresentanter ansett avgörandet av ärenden rörande vikariatslön
böra kunna anförtros åt vederbörande verk. I varje fall borde bestämmelserna
angående vikariatslön enligt reservanternas mening så ändras, att
Kungl. Maj :t ägde befogenhet att åt de större verksstyrelserna delegera rätten
att besluta i dylika ärenden. Uttalanden i liknande riktning hava även gjorts
av riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och riksarkivet.
Generaltullstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke författningstexten bör
så ändras, att Kungl. Maj :t må äga meddela generella beslut om vikariatslön
beträffande vissa ensartade vikariat, så att frågan därom icke behövde i
varje enskilt fall dragas under Kungl. Maj:ts prövning.
Med hänsyn till vikten av att en såvitt möjligt enhetlig och rättvis tillämpning
inom olika verk av bestämmelserna angående vikariatslön kommer till
stånd, anser jag i likhet med kommittén, att ärenden örn vikariatslön böra
avgöras av Kungl. Maj:t. Jag har sålunda icke funnit skäl förorda någon
ändring i kommittéförslaget på denna punkt. I anledning av vad generaltullstyrelsen
yttrat torde jag få framhålla, att enligt min mening den föreslagna
författningstexten under förevarande moment icke lägger hinder i vägen för
Kungl. Majit att beträffande ett visst slag av förordnanden meddela generellt
beslut angående vikariatslön till vikarie.
4 mom. Av lönekommitténs motivering framgår, att bestämmelsen i 4
mom. iir avsedd att gälla fall, då såväl den uppehållna tjänsten som vikariens
egen tjänst tillhör allmän löneplan (löneplan A, 15 eller C). Det synes emellertid
vara behövligt, att bestämmelsen i fråga kan tillämpas även i de fall,
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
då en ordinarie tjänsteman med lön enligt särskild löneplan eller enligt löneplan
i annat avlöningsreglemente vikarierar å tjänst, som tillhör allmän löneplan
i civila avlöningsreglementet. Då en dylik tillämpning synes inrymmas
inom bestämmelsens ordalydelse, lärer dock någon ändrad avfattning härför
icke vara erforderlig. Att stadgandet endast har avseende å fall, då den
uppehållna tjänsten tillhör allmän löneplan, synes uppenbart i betraktande
av dess plats bland bestämmelserna under reglementsförslagets 2 avd.
Riksräkenskapsverket har i anslutning till 21 § berört en speciell vikariatsersättningsfråga.
Ämbetsverket erinrar om att därest en befattning nedflyttas
till lägre lönegrad, den som då innehar befattningen såväl enligt nu gällande
som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser (10 § 2 mom.)
fortfarande skall anses tillhöra den högre lönegraden. Denna bestämmelse
hade av vissa myndigheter tolkats så, att även den, som under övergångstiden
förordnades att som vikarie uppehålla den nedflyttade befattningen, skulle
åtnjuta vikariatsersättning beräknad efter den högre lönegraden, en tolkning
som även efter besvär i anmärkningsmål blivit gillad. Då mer än en mening
icke kunde råda örn det sakligt oberättigade i att vikarien erhölle ersättning
efter annan och högre löneställning, än som följde med själva befattningen,
vore det enligt ämbetsverkets mening önskvärt med ett förtydligande uttalande
i denna del.
Jag ansluter mig till den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen.
Det synes mig även utan särskild bestämmelse självfallet att i dylikt fall bör
gälla, att vikariatsersättningen beräknas med hänsyn tagen till den lönegrad,
till vilken befattningen genom nedflyttningen blivit hänförd, oavsett att innehavaren
av tjänsten kan på grund av föreskriften i 10 § 2 mom. övergångsvis
åtnjuta lön enligt högre lönegrad.
26 §. Övertidsersättning.
Reservationsvis har kommittéledamoten herr Andersson uttalat sig för att
övertidsersättningen måtte för timme räknat bestämmas till J/170 av månadslönen.
Enahanda uttalanden föreligga från två delegerade för lönenämnderna
ävensom från vissa av personalrepresentanterna. Jämväl ett antal
ämbetsverk hava uttalat sig för högre övertidsersättning, nämligen socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, riksarkivet och skolöverstyrelsen. Å andra sidan har järnvägsstyrelsen
förklarat sig icke hava något att erinra mot de föreslagna övertidsersättningsbeloppen,
ehuru dessa bomme att medföra en ej oväsentlig kostnadsökning.
Ett par personalrepresentanter hava haft invändningar att göra mot att
rätten till övertidsersättning, som nu tillkommer befattningshavare i lönegraderna
1—20, skulle hädanefter begränsas till tjänstemän i lönegraderna
A 1—18 och påyrkat bibehållande av nuvarande ordning. Samma anmärkning
har kommit till uttryck i utlåtandena från socialstyrelsen, länsstyrelsen
i Stockholms län. generalpoststyrelsen och riksarkivet.
Kungl. May.ts proposition nr 263.
135
Slutligen må nämnas, att vattenfallsstyrelsen och generaltullstyrelsen framställt
vissa erinringar mot den föreslagna regeln för evalvering vid ersättningens
beräknande av tjänstgöringstid under sön- och helgdag samt under natt,
varjämte järnvägsstyrelsen berört vissa olägenheter, som enligt ämbetsverkets
mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna under 2 mom.
För egen del har jag på de skäl, kommittén anfört, ansett mig böra tillstyrka
de av kommittén föreslagna övertidsersättningsbeloppen, vilka i jämförelse
med de nu gällande förete en icke oväsentlig höjning. Ej heller i
övrigt finner jag mig hava tillräcklig anledning att frångå kommitténs förslag
under förevarande paragraf. Jag vill erinra, att enligt stadgandet i
3 mom. närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna angående
övertidsersättning skola utfärdas av Kungl. Majit, och jag förutsätter,
att vid utarbetande av dylika tillämpningsbestämmelser vederbörlig hänsyn
tages till de vid de olika verken rådande särskilda förhållandena.
I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf har generaltullstyrelsen
berört frågan om preskription av framställda krav om övertidsersättning,
varvid styrelsen erinrat om bestämmelserna i 24 § i allmänna resereglementet.
Under framhållande av att erfarenheten ådagalagt behovet av
en tidsbegränsning för yrkande om övertidsersättning, har styrelsen understrukit
nödvändigheten av att en regel härutinnan införes antingen i avlöningsreglementet
eller ock i de tillämpningsbestämmelser Kungl. Majit skall
äga meddela.
Den fråga, som generaltullstyrelsen sålunda fört på tal, synes mig vara av
den betydelse, att den bör upptagas till behandling, lämpligen i sammanhang
med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet.
28 §. Ersättning för särskilda uppdrag m. m.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat om innehållet i 20 §
av den år 1937 utfärdade nya landshövdingeinstruktionen, enligt vilket författningsrum
envar tjänsteman å landskontor är skyldig att, då han därtill
anlitas, lämna landskamreraren det biträde, som erfordras för fullgörande
av på landskamreraren jämlikt taxeringsförordningen åliggande göromål,
ävensom att ombesörja vissa andra göromål inom taxeringsväsendet. Angående
den ersättning för övertidsarbete, som må utgå för ifrågavarande göromål,
skall Kungl. Majit meddela erforderliga föreskrifter. Länsstyrelsen
räknar med att dylik ersättning skall liksom hittills varit fallet bestämmas
av Kungl. Majit vid sidan örn avlöningsreglementet. Även jag förutsätter,
att införandet av det nya civila avlöningsreglementet icke skall föranleda
ändring i det förfaringssätt i avseende å nu ifrågavarande ersättningars bestämmande,
som hitintills tillämpats och som grundar sig på bestämmelser
i taxeringsförordningen.
Lönekommittén bar utlakat den uppfattningen, att extra inkomster av den
natur, som kännetecknar den till stämpelförsäljare utgående stämpelprovisionen,
icke böra förekomma oell ali fördenskull åtgärder böra vidtagas för en
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
avveckling av ifrågavarande förmån i samband med den förestående löneregleringen.
Jag delar kommitténs härutinnan uttalade uppfattning. Då
emellertid en indragning av stämpelprovisionen förutsätter ändring av gällande
förordning angående stämpelavgiften, torde frågan få beredas i och
för avlåtande av förslag till nästkommande års riksdag, varvid jämväl ståndpunkt
torde böra tagas till den av kommerskollegium framförda frågan, huruvida
ej en avveckling av stämpelprovisionen bör ske allenast successivt
beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande
ombesörja stämpelförsäljning och i fortsättningen komma att handhava
sådant bestyr.
33 §. Verksläkare.
Lönekommittén framhåller i motiveringen till förevarande paragraf, att
frågan om verksläkarinstitutionens lämpliga organisation bör göras till föremål
för närmare utredning före civila avlöningsreglementets ikraftträdande.
Att en dylik utredning blir erforderlig synes mig uppenbart i betraktande
av den fria läkarvårdens utsträckande till de många olika verk och institutioner,
som inrymmas under allmänna civilförvaltningen.
35 §. Sjukhusvård.
1 mom. Av de vid betänkandet fogade reservationerna framgår, att kommittéledamoten
herr Andersson påyrkat sådan avfattning av bestämmelserna
angående sjukhusvård, att tjänstemännen, oavsett lönegrad, skulle erhålla
rätt till sjukhusvård å halvenskilt och helenskilt rum på samma villkor, som
gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, då enligt verksläkares intyg
den sjukes tillstånd kräver sådant. Fyra personalrepresentanter hava ansett,
att tjänstemän i lönegraderna A 1—8 böra erhålla sjukhusvård enligt
samma grunder som tjänstemän i lönegraderna A 9—23, då vård å allmän
sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares intyg deras tillstånd kräver
vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma borde även gälla vård å enskild
sjukvårdsanstalt. Vissa ämbetsverk, såsom arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen, hava uttalat
sig i liknande riktning, varvid dock vattenfallsstyrelsen velat begränsa
den angivna särskilda förmånen till befattningshavare, som till följd av
olycksfall i tjänsten intages å sjukhus. Några ämbetsverk hava uttalat sig
för gynnsammare ersättningsgrunder än enligt kommittéförslaget även i andra
hänseenden. Två personalrepresentanter hava ifrågasatt, om icke staten
borde under alla omständigheter ikläda sig hela kostnaden för vård å allmän
sal och detta för alla tjänstemän oberoende av lönegradsplacering.
I motsats härtill har en ledamot av kommittén, herr Hansson, ansett, att
statens bidrag till sjukhusvård överhuvud ej borde utgå med högre belopp än
som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän avdelning.
För egen del har jag icke kunnat undgå att finna billighetsskäl tala för att
tjänstemän i de lägre lönegraderna under vissa förhållanden medgivas er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
137
sättning för kostnad för egentlig sjukhusvård enligt förmånligare grunder
än vad kommittéförslaget innehåller. Enligt förslaget skulle en tjänsteman,
tillhörande lönegraderna A 1—8 i fortsättningen liksom hittills icke i något
fall äga undfå ersättning för dylik kostnad, beräknad efter annan plats än
plats å allmän sal. I anslutning till den uppfattning, som kommit till uttryck
i vissa särskilda yttranden, anser jag mig böra förorda, att i sådana fall,
där den sjukes tillstånd enligt intyg av verksläkaren kräver vård å halvenskilt
rum, ersättningen får beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats
i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Vad
nu sagts bör även gälla vid vård å enskild sjukvårdsinrättning. En särskild
föreskrift i ämnet har införts i förevarande moment.
I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå någon ändring i kommittéförslaget
under förevarande paragraf.
36 §. Specialistvård.
Ett reservationsvis av kommittéledamoten herr Hansson gjort yrkande,
att specialistvård skall vid olycksfall i tjänsten bekostas helt men eljest allenast
till hälften av statsmedel, anser jag icke böra vinna bifall. Det torde
böra framhållas, att enligt vid kommunikationsverken och domänverket för
närvarande tillämpade grunder bidrag till specialistvårdskostnadernas täckande
lämnas enligt avsevärt gynnsammare grunder än enligt reservantens
förslag, vadan ett bifall till reservationen skulle betyda en försämring i denna
sjukvårdsförmån för de stora personalgruppperna vid dessa verk.
37 §. Läkemedel.
Medicinalstyrelsen har givit uttryck för betänkligheter mot förslaget, att
kostnaderna för läkemedel skola bestridas av statsmedel. Styrelsen framhåller,
hurusom erfarenheten visat, att rätten till fria läkemedel lätt föranledde
till ett överdrivet bruk av vissa dylika medel och att därför denna rätt
i många fall medförde direkt hälsoskadliga verkningar. Styrelsen ville bestämt
avstyrka, att man i detta fall sträckte sig längre än till att dessa kostnader
ersattes vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av statsmedel.
Undantagsvis borde högre ersättning kunna medgivas vid vissa svårare
kroniska sjukdomstillstånd. Även riksräkenskapsverket har föreslagit,
att läkemedel endast till hälften skola bestridas av statsmedel; detta förslag
har emellertid framställts för att kompensera merkostnaden vid bifall till
ett av ämbetsverket gjort yrkande om utsträckt rätt till tandvård. Med hänsyn
till att personalen vid de affärdsdrivande verken för närvarande åtnjuta
förmånen av att erhålla läkemedel helt på statens bekostnad, anser jag mig
böra tillstyrka kommitténs förslag, att samtliga de tjänstemän, som avses i
reglementsförslaget, erhålla samma förmån. Jag förutsätter härvid, att vederbörande
verksläkare genom instruktionsbestämmelser lämnas erforderliga
anvisningar i fråga örn tilldelning av läkemedel, så att de av medicinalstyrelsen
anmärkta olägenheterna med rätten till fria läkemedel förebyggas.
Att, såsom från ett par personalrepresentanter och även av länsstyrelsen i
138
Kungl. Majlis proposition nr 263.
Malmöhus län påyrkats, jämväl medgiva tjänstemännen ersättning av statsmedel
för läkemedelstransport i vissa fall, synes mig icke böra ifrågakomma.
38 §. Bad, massage m. m.
1 inom. Enligt arméförvaltningens mening bör stadgandet i 39 § 1 mom.
av kommittéförslaget (38 § 1 mom. i det förslag, som av mig framlägges)
angående bekostande av behandling med bad m. m., för undvikande av tvekan
efter vilken norm kostnaden skall ersättas av statsmedel, kompletteras
med föreskrift därom, att ifrågavarande specialbehandling avser sådan, som
lämnats i annat sammanhang än med specialistvård enligt bestämmelserna i
36 §. Ämbetsverkets påpekande föranleder mig till det uttalandet, att kostnad,
som tjänsteman fått vidkännas för behandling, som avses i förstnämnda
författningsrum, enligt momentets ordalydelse ersättes av statsmedel allenast
där behandlingen skett på verksläkarens ordination och då enligt de
i momentet angivna ersättningsgrunderna. Behandling med bad, massage
m. m. är sålunda i ersättningshänseende icke att hänföra till specialistvård
enligt 36 §. Skulle en specialist finna någon av de i förevarande moment
angivna speciella behandlingsformerna vara nödvändig för botande av viss
åkomma, lärer det icke vara förenat med några olägenheter, att tjänstemannen
av specialisten hänvisas till verksläkaren för prövning av frågan om
ordination av här avsedd behandling.
Av länsstyrelsen i Malmöhus län och järnvägsstyrelsen gjorda yrkanden
om gynnsammare bidragsgrunder än enligt förslaget anser jag mig icke kunna
tillstyrka.
39 §. Resor och sjuktransporter.
Vattenfallsstyrelsen anser, att i de fall, då i 38 § 1 mom. avsedd behandling
icke kan erhållas å tjänstemannens tjänstgöringsort utan resa måste för
ändamålet företagas till annan ort, liksom ock i de fall, då resa måste företagas
för anskaffande av i 38 § 2 mom. avsedda hjälpmedel, ersättning av
statsmedel för resan bör i skälig omfattning medgivas. Jag finner mig av
billighetsskäl böra tillstyrka styrelsens förslag, dock att förmånen bör, även
vad angår resa för undergående av i 38 § 1 mom. avsedd behandling, medgivas
allenast där behandlingen föranletts av olycksfall i tjänsten eller därmed
enligt 32 § 2 mom. likställd orsak. Bestämmelserna i förevarande paragraf
hava kompletterats i överensstämmelse härmed.
I detta sammanhang bör nämnas, att med hänsyn till den av mig förordade
utvidgningen av bestämmelserna angående ersättning av statsmedel
för resa en omflyttning vidtagits av förevarande paragraf — som motsvarar
37 § i lönekommitténs förslag — varav ock följt en omnumrering av 38 och
39 §§ i kommittéförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
139
40 §. Begravningshjälp.
Vid behandlingen av 2 § bär jag lämnat en allmän redogörelse för mitt
förslag angående den ökning av den av kommittén under 40 § föreslagna
allmänna begravningshjälpen, vilken skulle inträda för det fall, att tjänsteman,
som avlider medan han är i tjänst, efterlämnar familjepensionsberättigade
anhöriga. Jag torde nu få dröja något vid de under 40 § upptagna detaljbestämmelserna.
1 mom. Enligt mitt förslag skall, där tjänstemannens lön för månad jämte
därå belöpande rörligt tillägg överstiger den till de efterlevande utgående
familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med skillnaden. För
beräkning av denna skillnad torde det böra påpekas, att med lön för månad
förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade oavkortade
lönen för månad, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att
vidkännas tjänstledighetsavdrag eller ej. Åtnjuter tjänstemannen vikariatslön,
bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna (21 §
3 mom. andra eller tredje stycket). Hänsyn bör däremot icke tagas till eventuell
vikariatsersättning enligt 21 § 1 eller 2 mom. I lönen inräknas givetvis
icke kallortstillägg, enslighetstillägg, lotslott eller andra dylika kontanta
förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg.
För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till
grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. Av praktiska
skäl torde det nämligen icke vara lämpligt att beräkna lön jämte rörligt
tillägg och familjepension exempelvis en månad framåt från dagen för frånfället,
enär vid månadsskifte såväl det rörliga tillägget som familjepensionen
kunna undergå förändringar.
2 mom. Vissa av de tjänstemän, som avses skola inordnas under civila
avlöningsreglementet, äro icke familjepensionsberättigade enligt bestämmelserna
i allmänna familjepensionsreglementet. Så är fallet med åtskilliga i
samband med statens inköp av enskilda järnvägar övertagna befattningshavare
vid statens järnvägar, vissa befattningshavare vid lots- och fyrstaten,
vilka tillhöra enskilda familjepensionskassor, samt vissa distriktsveterinärer
och undervisningsråd m. fl., som äro familjepensionsberättigade i statens
pensionsanstalt. Det synes därför lämpligt, att en särskild föreskrift
meddelas av innehåll, att bestämmelserna i 1 morn. örn förhöjning i vissa
fall av begravningshjälp skola äga motsvarande tillämpning beträffande
tjänstemän med familjepensionsrätt enligt andra bestämmelser än som innefattas
i allmänna familjepensionsreglementet. Med hänsyn till alt å familjepension
till efterlevande efter nu ifrågavarande tjänstemän utgå dyrtidsoch
andra tillägg, torde det bliva nödvändigt, att Kungl. Majit tillerkännes
befogenhet att, där så påfordras, meddela närmare bestämmelser rörande
sättet för familjepensionens beräknande för här avsedda syftemål m. m
42 §. Ersättning för Ijänstebostad ni. in.
2 mom. I motiveringen lill förevarande moment erinrar lönekommittén
örn det förslag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebo
-
140
Kungl. Majlis proposition nr 263.
stad, som på sin tid utarbetades av statens bostadsnämnd (stat. off. utredn.
1927: 30). Förslaget i fråga, som innehöll vissa grundregler för en mera enhetlig
hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen, har hittills
icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Lönekommittén förordar,
att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med behörigt
beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehandlingen
och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna yttranden,
samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna
direktiv för hyressättningen m. m.
I likhet med lönekommittén finner jag det önskvärt, att regler av det slag,
varom här är fråga, utfärdas till ledning för myndigheterna. Den ifrågasatta
överarbetningen av bostadsnämndens förslag torde därför böra vid
lämpligt tillfälle komma till stånd.
48 §. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän.
Enär det, enligt vad jag under 1 § förordar, skall ankomma på Kungl.
Majit att utfärda tjänsteförteckning, har i enlighet med ett av statskontoret
gjort påpekande en formell jämkning vidtagits i formuleringen av förevarande
paragraf.
50 §. Tredje huvudtiteln.
På sätt riksräkenskapsverket påpekat, torde en mera generell föreskrift
vara erforderlig rörande rätten till ortstillägg under tjänstledighet än som
innefattas i kommitténs författningsförslag under 6 punkten. I överensstämmelse
med vad som föreslagits exempelvis beträffande avlöningsförstärkning
till vattenrättsdomare (49 § 2 mom. 2 punkten) har i 50 § 1 punkten intagits
en föreskrift, enligt vilken Kungl. Majit skall äga bestämma, huru med ortstillägget
skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken
han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
54 §. Åttonde huvudtiteln.
4 och 5 mom. I anledning av ett uttalande av direktionen för karolinska
sjukhuset har en mindre jämkning vidtagits i ordalydelsen under 4 mom.
punkt 2 och i 5 mom. punkt 2.
I gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
(1937: 597) stadgas, att läkare och annan personal vid sjukhusen äga åtnjuta
fri sjukvård jämte nödiga läkemedel i den utsträckning i ämnet gällande
bestämmelser föreskriva eller direktionen eljest finner skälig, dock att då intagning
å något av sjukhusen erfordras, fri vård må medgivas under högst
tre månader av ett kalenderår eller vid sjukdom, som fortlöper över årsskifte,
under högst nittio dagar i följd. Direktionen för ifrågavarande sjukhus föreslår,
att under 4 och 5 mom. av förevarande paragraf införas särbestämmelser,
som bibehålla personalen vid dylika utöver det nuvarande och det blivande
avlöningsreglementets bestämmelser dem tillförsäkrade särskilda för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
141
måner. Direktionen anser ock, att avlöningsbestämmelserna böra givas sådan
avfattning, att Kungl. Maj :t må kunna meddela andra nödvändiga särbestämmelser
rörande ifrågavarande sjukhus eller ock att ett bemyndigande från
riksdagens sida bör lämnas Kungl. Maj:t i nämnda hänseende. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet har gjort ett liknande yrkande och därjämte
förordat, att möjlighet beredes läkare vid sjukhusen i fråga att erhålla tillfällig
ledighet, där sådan synes av synnerliga skäl påkallad, under kortare
tid utan avdrag å lönen.
Uppenbarligen måste vid avfattningen av avlöningsbestämmelserna för
den statliga sjukvårdspersonalen tillbörlig hänsyn tagas till sjukvårdens speciella
förhållanden och krav. Om av denna anledning, såsom direktionen och
lärarkollegiet gjort gällande, ytterligare särföreskrifter erfordras, synes mig
icke kunna med säkerhet bedömas, innan ytterligare upplysningar inhämtats
i ämnet. I avbidan härpå torde emellertid försiktigheten bjuda, att Kungl.
Majit erhåller möjlighet att, om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt,
meddela särskild, från avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare
vid statlig sjukvårdsanstalt. Riksdagens bemyndigande härtill
torde inhämtas.
55 §. Nionde huvudtiteln.
7 mom. Under 51 § 5 mom. 5 punkten förekommer ett stadgande av den
lydelse, att med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna skola likställas medicinska
fortsättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings-
och repetitionskurser. Enär enligt vad jag erfarit utbildnings- och
repetitionskurser genom statens försorg även anordnas för länsveterinärer,
har ett motsvarande stadgande upptagits såsom en särskild punkt, punkt 4,
under förevarande moment.
56 §. Tionde huvudtiteln.
2 mom. I avseende å de av mig under 2 inom., 1, 3 och 4 punkterna, föreslagna
nya stadgandena tillåter jag mig erinra örn vad jag därom yttrat vid
behandlingen av 11 § 3 inom., 13 § 2 mom. samt 15 § 1 mom. av reglementsförslaget.
De nya stadgandena hava föranlett en omnumrering av vissa
punkter under förevarande moment.
Lotsstyrelsen har ifrågasatt vissa utvidgningar av den rätt till lotslott, som
tillkommer lotspersonalen enligt nu gällande, av kommittén i reglementsförslaget
utan saklig ändring upptagna föreskrifter. Sålunda föreslås, att lotslott
skulle få i viss omfattning utgå vid tjänstledighet, som avses i 13 §
1 mom. a) och i IG § a) och d). Med hänsyn till att reglerna örn lotslott
varit föremål för omprövning så sent som vid 1937 års riksdag finner jag
mig icke kunna förorda någon ändring i de i reglementsförslaget upptagna
bestämmelserna angående lotslott.
57 §. Affärsdrivande verk.
1 mom. I enlighet med generalpoststyrelsens yrkande har stadgandet i
5 punkten utvidgats att även avse omnibus.
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
2 mom. Jag har ansett mig böra tillstyrka ett av telegrafstyrelsen gjort
yrkande om höjning med 120 kronor av det i 5 punkten föreslagna maximiarvodet
till föreståndare för växelstation.
3 mom. I anledning av en av järnvägsstyrelsen gjord hemställan har i
6 punkten intagits ett särskilt stadgande örn gottgörelse till lokförare, lokeldare
eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok för tjänstemannen
under dylik tjänstgöring tillkommande särskild ersättning (loktjänstpenningar),
att utgå i det fall att han är av tjänsteuppdrag tillfälligtvis
hindrad att tjänstgöra å lok. I 7 punkten har ordet »tågdirigent» ändrats
till »tågledare».
A mom. Genom beslut den 30 juni 1937 har Kungl. Maj:t förordnat, att
kallortstraktamente skall utgå till vissa tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
I anledning härav har ett stadgande örn sådan ersättning intagits såsom
punkt 5 i förevarande moment.
I anledning av en av vattenfallsstyrelsen gjord hemställan har jag vidare
funnit skäl förorda, att tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken såsom
vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst, må kunna tilldelas
särskild ersättning beräknad efter högst 400 kronor för år. En föreskrift i
ämnet har inryckts såsom punkt 6 under förevarande moment.
Det i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förefintliga stadgandet
angående provision å bogseringsavgifter till å bogserbåt tjänstgörande befattningshavare
vid statens vattenfallsverk har i kommitténs reglementsförslag
utelämnats, enär kommittén av principiella skäl funnit denna avlöningsform
böra avskaffas. Vattenfallsstyrelsen, som ansett denna förmån icke
kunna utan vidare utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, har emellertid
funnit vissa skäl tala för att förmånen i fråga lämpligen kan utgå i annan
form och därför föreslagit en bestämmelse i ämnet. Jag har ansett mig böra
tillstyrka detta styrelsens förslag och förordar under punkt 6 en särföreskrift.
I anledning av de sålunda vidtagna kompletteringarna av 4 mom. har
punkt 5 i kommitténs förslag erhållit nummer 7.
58 §, Lönenämnd.
I 44 § av gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken äro
meddelade föreskrifter om en för de fyra verken gemensam lönenämnd. Förutom
denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsvarande
stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för
försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgrenar. För
domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stadgande
om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år
1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fungera.
Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsverkens lönesystem
genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende samt
vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa förvaltningsområden
intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltningens lönenämnd
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
143
i viss särskild sammansättning — två i denna lönenämnd ingående representanter
för personalintressena hava utbytts mot representanter för personalgrupper
inom lärarkårerna — under benämning »undervisningsväsendets lönenämnd»
tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda
avlöningsreglementen.
1928 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till allmänt
avlöningsreglemente den uppfattningen, att lönenämndsinstitutionen borde
bibehållas. Kommittén höll emellertid före, att liksom det för hela den civila
statsförvaltningen skulle gälla endast ett avlöningsreglemente, det också
endast borde finnas en lönenämnd. Kommittén befarade, att med flera
lönenämnder för den del av statsförvaltningen, som reglementet skulle omfatta,
det enande syftet lätt kunde förfelas. Allmänna civilförvaltningens
och kommunikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och
en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens lönenämnd».
Skulle det visa sig, alt även försvarsväsendet komme att inordnas
under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande
reglemente, borde det tagas i övervägande, örn icke lönenämnden borde bliva
gemensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under
ändrad benämning. Nämnden borde utgöras av ett ringa antal, förslagsvis
högst fem av Kungl. Majit utsedda, med lönespörsmål i allmänhet förtrogna
personer jämte suppleanter för dem, men till deras förfogande skulle finnas
att tillgå personer företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna,
på förhand utsedda av Kungl. Majit enligt därom avgivna förslag.
Dessa representanter borde i förekommande fall äga få sina meningar
antecknade i nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden.
Nämnda kommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något
stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kommittén onödigt
om icke rent av olämpligt att i avlöningsreglementet införa några bestämmelser
rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet
vunnits rörande resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation.
Kommitténs förslag var icke enhälligt. Två ledamöter av kommittén förordade
bibehållande av de befintliga lönenämnderna eventuellt utökade med
en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. En annan ledamot ansåg,
att en gemensam lönenämnd borde tillskapas men att av denna nämnds
fem fasta ledamöter två eller tre, alltefter tillgång på lämpliga personer, borde
företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda förvaltningen.
1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté framhåller såsom sin uppfattning,
alt en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas
även för framtiden, med väsentligen samma uppgift som de nuvarande
lönenämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande organ,
vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Majit
och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig
och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna
med därtill hörande administrativa tillämpningsbestämmelser.
144 Kungl. Maj.ts proposition nr 263
I fråga om nämndens organisation och arbetsuppgifter anför kommittén
i huvudsak följande:
Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka reglementet
komme att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder borde finnas,
delade lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade farhågorna
för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till
bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en
likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det
enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reglementets
hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anordning
vore möjlig att genomföra, vore emellertid i viss mån beroende dels på huru
lönenämndsinstitutionen nied avseende å sammansättningen organiserades
och dels på huru förhållandena kunde komma att utveckla sig beträffande
institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse.
Med avseende å lönenämndens sammansättning kunde lönekommittén ej
ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nämnden
borde begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter utan
direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. Enligt
1936 års lönekommittés uppfattning vore det önskvärt, att i lönenämnden
även framgent inginge representanter för båda dessa intressegrupper liksom
också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda repesentanter
utsåges bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen
eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Det kunde eljest lätt
befaras, att lönenämnden utvecklades till en mera byråkratisk institution,
vars berättigande vid sidan av vanliga administrativa instanser kunde sättas
i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation i lönenämndsinstitutionen
av löntagarintresset — och måhända också i viss mån
ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — syntes
det emellertid, även om hänsyn toges till lönenämndens möjligheter att för
överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper,
kunna möta invändningar att fixera lönenämndens sammansättning
på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bleve desamma vid behandling
av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsområden.
I fråga örn lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor
förelåge vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det
vore visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills borde hava att yttra
sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträffande
frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under reglementet
hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om lönegradsplaceringar
i samband med organisationsändringar eller eljest, beträffande
förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser
o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda avseenden
kunde komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av
spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, syntes delvis kunna
bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan
staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag.
Ur här antydda synpunkter hade kommittén, även med fasthållande avkravet
på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett
lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att
organisationen under alla förhållanden bundes vid en enda nämnd med för
samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rörande
lönenämnd, som enligt kommitténs mening borde ingå i avlönings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
145
reglementet, hade visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke närmast
på en dylik organisation, men det hade ansetts lämpligt att i författningstexten
uttryckligen giva Kungl. Majit möjlighet att i viss mån variera
lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika
i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämndsarbetet
måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande
vore gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden.
Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två —- vilka borde
ingå såsom ledamöter i nämnden, borde såvitt möjligt i regel vara desamma
vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar.
Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kunde komma att
för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, borde institutionen
under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det
syntes vara önskvärt, att detta kansli erhölle en mera fast organisation än
hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar.
För bestridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter
syntes böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.
I sammanhang med frågan om lönenämndsinstitutionens organisation
m. m. har kommittén även berört spörsmålet om låneärendenas beredning
inom Kungl. Majits kansli. Kommittén yttrar:
Kommittén hade vid behandling av frågan om lönenämnd ansett sig böra
understryka vikten av att lönenämndsinstitutionen erhölle en sådan utformning,
att största möjliga garantier vunnes för en likformig och konsekvent
tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vinnande
av detta syfte syntes emellertid vara, att en centraliserad beredning
inom Kungl. Majits kansli åstadkommes beträffande de lönefrågor, i vilka
Kungl. Majit hade att fatta beslut eller för riksdagen framlägga förslag.
Det syntes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Majits
kansli sammanfördes till ett och samma departement, lämpligen finansdepartementet,
i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika
fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepartementet
syntes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsreglementen,
som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredragning
av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersattes
med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlöningsreglemente
för civilförvaltningen i allmänhet. Härav borde också följa,
att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet utfärdades
efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där
fråga uppstode örn framställning till riksdagen angående ändring i eller
undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde behandlas inom
finansdepartementet. Men även där Kungl. Majit enligt reglementet hade
alt fatta beslut i särskilda fall, syntes beredning inom ett och samma departement
vara påkallad. Det kunde icke vara lämpligt, att exempelvis frågor
örn löneklassplacering på grund av föregående tjänstgöring, örn tjänstledighetsavdrag
i särskilda fall eller örn avvikelser från reglementets allmänna
regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste
vara av synnerlig vikt, bereddes och handlades av olika föredragande på
skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett departement
skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den personal,
som komma all handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle
erhålla allsidig erfarenhet och .särskild sakkunskap pä löneområdet, under
det all en splittring av löneärendena på skilda departement medförde, alt
Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 263. 10
146
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
antalet på varje departement handlagda ärenden icke bleve tillräckligt stort
för alt säkerställa, att vederbörande föredragande vunne erforderlig expertis.
För löneärendenas sammanförande i finansdepartementet talade slutligen den
omständigheten, att inom detta departement redan nu funnes en särskild
byrå för pensionsärenden, vilken byrå utan mera betydande kostnader syntes
kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.
Tvenne personalrepresentanter hava reservationsvis uttalat, att i lönenämnden
borde ingå fyra personalrepresentanter. Av dessa borde två vara
gemensamma för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden, medan
de två övriga skulle i varje särskilt fall tillkallas bland härför utsedda
personalrepresentanter. För detta ändamål borde antalet ledamöter i nämnden
utökas till nio.
Avgivna yttranden. Av de uttalanden, som i de avgivna yttrandena gjorts
rörande kommitténs förslag i här förevarande delar, må följande återgivas:
Socialstyrelsen: Särskilt ur löntagarnas synpunkt borde möjligheter be
redas
till en mera direkt kontakt mellan nämnden och representanter för
tjänstemännen vid behandlingen av viktigare förekommande lönefrågor och
därmed sammanhängande spörsmål. En sådan omedelbar förbindelse mellan
lönenämnder och tjänstemannakårerna skulle vara av praktiskt värde
även för nämndens eget arbete. För ett förverkligande av detta önskemål
syntes den legaliserade förhandlingsrätten för statstjänstemännen böra utvidgas
med befogenhet för vederbörande organisationer att i förekommande
fall träda i förhandling jämväl med lönenämnden. I konsekvens härmed
borde enligt styrelsens mening i nämndens sammansättning vidtagas den
ändringen, att några representanter för löntagarintressena icke vidare skulle
finnas företrädda i densamma.
Vattenfallsstyrelsen: På grund av den särskilda vikt, som lönefrågorna
och de i vissa fall därmed sammanhängande organisationsfrågorna har för
affärsverken, borde lönenämnden alltid vid behandlingen av ärenden, som
berörde nämnda verk, ha en speciell, med hänsyn därtill avpassad sammansättning,
vilket borde uttryckligen utsägas i förevarande paragraf. För att
de för affärsverkens drift och ekonomi ansvariga verkstyrelserna måtte åtminstone
i någon mån erhålla tillbörligt inflytande på nyssnämnda frågors
handläggning inom lönenämnden, borde bland nämndens ordinarie ledamöter
antalet representanter för verksstyrelser vara minst lika stort som antalet
personalrepresentanter, varjämte det borde träffas följande anordningar:
Vid lönenämndens behandling av varje ärende, som speciellt berörde visst
affärsverk, skulle motsvarande verksstyrelse vara repx-esenterad antingen av
en ordinarie nämndledamot eller av en suppleant, som därvid inträdde i stället
för ordinarie ledamot. Vid lönenämndens behandling av ärenden, som
vöre av gemensamt intresse för alla affärsverken, skulle de suppleanter, som
representerade verksstyrelser, beredas tillfälle att närvara, dock utan rösträtt
annat än i den mån de ersatte ordinarie ledamöter.
Statskontoret: Även örn lönenämndernas hittillsvarande sammansättning
med, bland annat, även ett parlamentariskt inslag kunde te sig naturlig vid
tiden för tillkomsten av det nya lönesystemet med den mångfald spörsmål
av löneteknisk och annan art, som då anmälde sig, följde icke därav, att
denna för svensk administration eljest främmande förvaltningsform jämväl
i fortsättningen borde hållas vid makt. Särskilt syntes läget i detta avseende
hava blivit ett annat, sedan statens tjänstemän numera tillerkänts förhand
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
147
lingsrätt, varigenom möjlighet öppnats för löntagarintresset att på ett naturligare
och principiellt riktigare sätt än genom medlemskap i lönenämnden
göra sina synpunkter i lönefrågor gällande. Statskontoret hade för egen
dej kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge, varför
frågor berörande statens löneväsen skulle handläggas i principiellt annan
ordning än exempelvis pensionsfrågor eller andra administrativa ärenden.
Ämbetsverket holle tvärtom före att med hänsyn till arten av de frågor, det
bär gällde, en central ämbetsmyndighet, som arbetade under sedvanligt ämbetsmannaansvar,
vore bäst ägnad att omhänderhava låneärendenas handläggning.
Huruvida därvid för ändamålet borde inrättas en särskild ämbetsmyndighet
— vid vars rekrytering de nuvarande lönenämndernas personalresurser
lämpligen syntes böra utnyttjas — eller uppgifterna borde anförtros
åt något redan existerande ämbetsverk — varvid statskontoret eller riksräkenskapsverket
närmast syntes komma i fråga — syntes böra bli beroende på
närmare utredning. Därest så ansåges önskvärt, kunde givetvis den myndighet,
åt vilken ifrågavarande ärenden uppdroges, få vid sin sida en rådgivande
nämnd med representanter för olika intressen, vilken nämnd skulle höras
i frågor av större principiell räckvidd eller praktisk betydelse.
En dylik utredning rörande den lämpligaste anordningen för låneärendenas
framtida^ behandling kunde givetvis icke hinna att slutföras på den korta
tid, som aterstode, innan proposition angående det nya civila avlöningsreglementet
skulle framläggas för riksdagen. Statskontoret hade med hänsyn
härtill intet att erinra emot att den av lönekommittén föreslagna organisationen
av lönenämnden — vilken organisation ämbetsverket, under förutsättning
av bibehållande i princip av nämnden i hittillsvarande form,
funné i och för sig ändamålsenlig — interimistiskt godtoges. I avvaktan på
frågans slutliga lösning syntes därvid någon ändring i omfattningen av lönenämndens
nuvarande arbetsuppgifter icke böra komma i fråga.
Skolöverstyrelsen: Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig tolkning av
reglementets bestämmelser ville ämbetsverket tillstyrka förslaget om en lönenämnd,
visserligen med i viss män varierande sammansättning vid behandling
av ärenden rörande olika förvaltningsområden men med gemensam ordföl
ande och gemensamt kansli. Däremot finge överstyrelsen — i anslutning
till vissa personalrepresentanters särskilda mening — uttala, att överstyrelsen
funné rimligt och i överensstämmelse med förordningen örn förhandlingsrätt
för statens befattningshavare, att i § 58 av reglementet inflöte bestämmelser
dels örn rätt för tjänstemännen att genom av deras vederbörande
organisationer utsedda representanter få framföra sina synpunkter inom
nämnden, dels ock om antalet sådana representanter.
Den av lönekommittén förordade koncentrationen inom Kungl. Majda
kansli av löneärendenas behandling har uttryckligen tillstyrkts av socialstyrelsen
och statskontoret.
Departementschefen.
I likhet med lönekommittén hyser jag den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution
av hittillsvarande karaktär bör finnas även i fortsättningen.
Jag finner mig ock kunna i allt väsentligt biträda vad kommittén föreslagit
rörande löncnämndens organisation och arbetsuppgifter m. m. Det
synes mig välbetänkt, att bestämmelserna örn lönenämnd i avlöningsregleincntet
så avfattas, att Kungl. Majit äger möjlighet att för de skilda förvalt
-
148
Kungl. Maj.ts proposition nr 263-
ningsområden, med vilka nämnden skall hava att taga befattning, i viss män
variera nämndens sammansättning efter förefallande behov.
Det av lönekommittén uttalade önskemålet om en fastare organisation av
lönenämndens kansli, mot vilket jag för min del ej har något att erinra, torde
få övervägas i samband med statbehandlingen för ett kommande budgetår.
Det synes mig ock lämpligt att, på sätt kommittén ifrågasatt, behandlingen
inom Kungl. Maj:ts kansli av löneärendena koncentreras till finansdepartementet.
Frågan om de jämkningar i departementets personalorganisation,
som i så fall erfordras, behöver icke upptagas till behandling i detta sammanhang.
59 §. Reglementets tillämplighet.
I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förutsättningarna
för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan
före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels angiva,
i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet,
kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän,
som blivit underkastade reglementets stadganden. Beträffande motiveringen
tillåter jag mig hänvisa till sid. 249—252 av kommitténs betänkande.
Vad angår de under paragrafens 1 mom. intagna bestämmelserna har
jag ingen annan erinran att göra än att, enär jag ansett befattningen såsom
kemist hos marinförvaltningen samt den å övergångsstat uppförda befattningen
såsom andre kemist vid samma ämbetsverk böra — i enlighet
med den hemställan, jag i det följande gör — inordnas under civila avlöningsreglementet,
bland de under 1 mom. a) uppräknade avlöningsreglementen
bör angivas jämväl avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv
stat m. fl. vid försvarsväsendet (nr 170).
De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig
reglementets bestämmelser, torde böra bibehållas vid den rätt till lön och
övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen.
I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade
genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för
närvarande utgå, måste givetvis bliva beroende på särskilt beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande
av nya löneregleringar torde de tjänstemän, som icke vilja övergå
på det nya avlöningsreglementet, tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig
prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner
av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering,
nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör
liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida
ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
149
Stadganden härom återfinnas i 2 moni. I huvudsak ansluta sig dessa stadganden
till vad som i motsvarande hänseenden stadgas i nu gällande avlöningsreglementen,
ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för
närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändringsskyldighetens
omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Ändringsskyldigheten
bör sålunda icke avse lön -—• där ej sådant fall är för
handen, som avses i 3 morn. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner
(vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag
och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten.
Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta
sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten
avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning,
tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättningar
m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad
och tjänstedräkt.
I nuvarande avlöningsreglementen finnes även intaget ett generellt förbehåll
om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser
i fråga örn pension. Kommittén har övervägt lämpligheten att införa
en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått
från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende
även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exempelvis
beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot
redan utnämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera
höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och
synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning
därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid
bifall till vad sålunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkastade
civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig framtida
ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya
pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda
överarbetning.
Beträffande 2 mom. är i övrigt endast att nämna, att då på sätt jag förut
anfört något förslag till lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer
icke kan föreläggas årets riksdag, några bestämmelser, som hänföra
sig till 3 avd. i kommitténs förslag, icke upptagits i momentet.
Beträffande skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller
tillämpning, att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av
lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen,
har jag uttalat mig i samband med behandlingen av rörligt
tillägg. Stadgande i ämnet återfinnes i 3 mom. av förevarande paragraf. I
I sammanhang med frågan örn reglementets tillämplighet torde jag böra
något beröra frågan örn avlöningsförhållandena för den personal vid sta
-
150
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
tens järnvägar, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. I likhet med kommittén
förutsätter jag, att även denna personal, i den mån den finnes upptagen
å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åtnjuter
lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva underkastad
det nya avlöningsreglementet; däremot bör reglementet ej bliva
gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning
enligt de bestämmelser, som vörö för dem gällande vid den enskilda järnvägen.
Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en
del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande
av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan,
kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra
emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. I fråga örn utformningen
av desamma torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att
avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts erfordras icke i förevarande
paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande
personal.
I sitt utlåtande över kommittébetänkandet har generaltullstyrelsen i förevarande
sammanhang fört på tal frågan om fastställande av särskild preskriptionstid
för framställande av fordringar på statsverket i avseende å avlöning.
Styrelsen anför härutinnan huvudsakligen följande:
Det föreliggande kommittéförslaget innebär i åtskilliga stycken förenklingar
och förtydliganden. Såsom oundvikligt är, kommer dock den närmare
tillämpningen i en del hänseenden att bero på myndigheternas praxis.
Det torde även i sinom tid visa sig, att ett och annat i reglementet kan bliva
föremål för olika tolkningar. I den mån så blir fallet, kan på detta liksom
på andra områden inträffa, att praxis framdeles i något hänseende undergår
ändring. Myndigheterna kunna därvid ställas inför det nu ej sällan aktuella
spörsmålet om den retroaktiva verkan av ett avgörande, som innefattar en
dylik ändring. Detta spörsmål kan hava en betydande räckvidd i de fall, då
en praxis, som följts under ett flertal år, ändras genom beslut i överinstans,
där måhända samma praxis tidigare tillämpats. Jämväl är härvid att räkna
med att tillämpningen kan rubbas genom avgörande i avlöningsmål, som
dragits inför allmän domstol.
Spörsmålets innebörd belyses av ett för närvarande i tullverket inträffat
fall, där en mångårig praxis, som i anslutning till beslut i överinstans följts i
en lönetursfråga, vid prövning av ett besvärsmål frångåtts, vilket föranlett
yrkanden om en omräkning av löneturen för över ettusen tjänstemän och örn
utbetalning av skillnadslön för längre eller kortare tid åt dessa tjänstemän.
Liknande situationer kunna givetvis uppkomma beträffande andra avlöningsfrågor.
Väl är det förståeligt, att tjänstemännen i dylika fall anse rättvisan kräva
åtgärder för åvägabringande av fullständig likformighet, så att de förmåner,
som en ändrad praxis kan medföra, icke komma endast en del av dem till
godo. Ej heller vore något att erinra mot en dylik ståndpunkt, om det kunde
obetingat göras gällande, att den äldre tillämpningen varit författningsstridig.
Detta behöver emellertid icke alltid vara fallet. Med avseende härå torde
det vara tillfyllest att framhålla, hurusom i tveksamma tolkningsfall skälighetshänsyn
kunna i sin mån göra sig gällande.
Kunni. Mcij:ts proposition nr 263.
151
I de fall, då en tidigare praxis, som haft fog för sig, fått vika för en tilllämpning,
som under rättsutvecklingens gång funnits bättre överensstämma
med en nyare rättsåskådning eller i betraktande av gjorda erfarenheter ansetts
vara bättre grundad i billighetshänsyn, är förhållandet sakligt sett knappast
att bedöma annorlunda, än då äldre bestämmelser blivit ersatta med nya,
som anses vara rättvisare eller lämpligare. Nya författningsbestämmelser
pläga emellertid icke annat än undantagsvis få retroaktiv verkan.
Det bör ej förbises, att den retroaktiva verkan av en tillämpningsändring
också har en motsatt sida, i det att fråga kan uppkomma örn skyldighet att
återbetala avlöningsbelopp, då tillämpningen ändrats i en för personalen
oförmånlig riktning. I detta avseende har personalen emellertid ett visst
skydd i de bestämmelser, som gälla i fråga om tid för framställande av anmärkning
å utbetalning.
Den förevarande principfrågan inrymmer vissa spörsmål, som ej torde
vara i sin helhet närmare utredda, såsom angående den rättskraft, som bör
tilläggas myndigheternas tillämpningsåtgärder eller särskilda beslut, samt
tiden för sökande av rättelse i vidtagna åtgärder eller ändring av meddelade
beslut. Möjligt är emellertid, att den kan komma till en jämförelsevis enkel
lösning genom införande av bestämmelse om viss allmän tidsfrist för framställande
av avlöningskrav.
Styrelsen hemställer, att det jämväl i övrigt måtte tagas under övervägande,
huruvida och på vilket sätt må kunna åvägabringas en reglering av rätten
att påkalla retroaktiv tillämpning av träffade avgöranden i avlöningsmål och
av rätten för tjänstemän att även eljest göra retroaktiva avlöningskrav gällande.
Den fråga, som sålunda väckts av generaltullstyrelsen, finner jag vara förtjänt
av beaktande. Emellertid synes mig densamma vara av den natur, att
den bör närmare undersökas och klarläggas, innan den kan bliva föremål
för ett ståndpunktstagande.
4. Övergångsanordningar.
För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet
erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid
tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl.
Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande (sid. 254—256) angivit
de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening
bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma.
Kommittén yttrar:
De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som
hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlöningsreglementet,
dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattningshavare.
Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få
nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från
att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning.
Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning
av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid
reglementets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst
inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde,
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
bibehållas vid den löneklassplacering ävensom den rätt lill uppfattning i
högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass
inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin
direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning
icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna örn
löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk
art.
Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén
visst undantag. Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman
nu gällande begränsningen i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bör bortfalla, förordar, att
de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst
tre år innehaft näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader, böra
berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av lön enligt lönegradens
högsta löneklass.
För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande
befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en
föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. av civila
avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning
tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet.
För reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet för de
kvinnliga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli
1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga befattningshavare,
torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i samband
med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
meddelades under avd. B, punkten 1, i kungörelserna den 6
juni 1925 (nr 214 och 271).
Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat
meddelas av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida
minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huruvida
några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt
skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsreglementet,
mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlöningsminskning.
Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen innebär
i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg
samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med
samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid
av såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra
ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande
å ena sidan av nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan
av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade
övergångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att —- örn man
bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som
för innevarande budgetår avsevärt höjts — löneminskning enligt kommitténs
förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall.
Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de särskilda
lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden tillkomma
vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig löncfyllnad
och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som
övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.
I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre
årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen
och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I
de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, bär
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
153
plägat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny löneslat
lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De försämringar
i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila
avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén
ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade.
Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande
i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett
nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar en övergång till det
nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar
i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av övergången.
Jämväl för vissa särskilda grupper av befattningshavare föreslår kommittén
bestämmelser av övergångsnatur. I detta hänseende torde få hänvisas
till vad härom anförts å sid. 256—257 av betänkandet.
Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen
och riksarkivet hava hemställt, att vid ikraftträdandet av civila avlöningsreglementet
sådana övergångsbestämmelser måtte utfärdas, att befattningshavare
efter övergång till det nya reglementet icke må lida minskning i den
förmån av semester, som jämlikt tidigare övergångsbestämmelser en gång
beviljats dem. Kammarrätten ifrågasätter, huruvida icke den tid, som tjänsteman
omedelbart innan det nya reglementets ikraftträdande ägt att jämlikt
nu gällande bestämmelser tillgodoräkna sig för löneklassplacering, bör få -—
därest förutsättningarna för tillgodoräkning enligt samma bestämmelser i
övrigt föreligga — även i fortsättningen tillgodoräknas. Skolöverstyrelsen
anser, att till undvikande av försämring i löneklassplaceringen vid befordran
till ordinarie tillgodoräknandeprincipen borde under en viss övergångstid
få tillämpas å tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande inneha
anställning som extra eller extra ordinarie. Vidare har direktionen för karolinska
sjukhuset erinrat, att den personal, som överflyttats från stiftelsen serafimerlasarettet
genom övergångsbestämmelser av år 1937 tillförsäkrats att
icke behöva vidkännas löneminskning eller minskning i den förmån av semester,
som åtnjöts före övergången till statstjänst.
De pörte me nt selie fen.
De huvudgrunder för övergång till civila avlöningsreglementet, som kommittén
angivit, synas mig lämpliga, vadan jag vill förorda, att de läggas
till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Majit utfärdas.
De yrkanden om medgivande att fortsättningsvis under en övergångsperiod
få tillämpa det hittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet, som
gjorts av ett par ämbetsverk, kan jag icke tillstyrka. Ej heller finner jag
tillräckliga skäl föreligga att, såsom från några ämbetsverk påyrkats, övergångsstadganden
utfärdas, som förhindra minskning i semesterförmåner för
de tjänstemän, vilka till följd av tidigare övergångsföreskrifter äga åtnjuta
semester enligt förmånligare grunder än de i reglementsförslaget intagna allmänna
semesterbestämmelserna.
Med hänsyn till de talrika grupper befattningshavare med skilda an -
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ställnings- och avlöningsförhållanden, som skola överföras till civila avlöningsreglementet,
ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj:t måste äga stor
rörelsefrihet vid utfärdande av erforderliga övergångsbestämmelser. Det bemyndigande
härutinnan, varom jag i det följande gör hemställan, torde därför
höra givas en tämligen vidsträckt innebörd.
5. Kostnadsberäkningar.
I fråga örn kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet
med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grundval
av det av lönekommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande
befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade verk, utförts vissa beräkningar,
för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. Beträffande grunderna
för dessa beräkningar samt resultaten av desamma torde jag få meddela
följande.
På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens
lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De
av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också
i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då
reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser
från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i lönekostnaderna
vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke densamma
enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag.
Detta medför, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande
bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda
indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för
fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena
156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkningarna hava, vad angår rörligt
tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, verkställts utifrån antagandet, att
respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och
ett av de nämnda indexlägena har beträffande den nya A-löneplanens olika
löneklasser för varje ortsgrupp uträknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen
lön med därå utgående rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande
lön jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid
beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår
å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär
detta avdrag bestämmes av tjänstemannens lönegrad och ej av hans löneklass,
hava vissa antaganden måst göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag
för de tjänstemän tillhörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en
och samma löneklass. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för
dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget
iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot
lämnats obeaktade.
De verkställda beräkningarna avse endast lön (inklusive å ena sidan pro -
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
155
visoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av dari ingående
barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra avlöningsförmåner.
Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av
kvinnliga befattningshavares uppfattning i högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad.
För befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande
verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande
löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kostnadsökning,
som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager
de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937
års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:
Vid levnadskostnadsindex 156
» » 162/163
» » 164/165
> > 168/169
Beräknad kostnadsökning
Utan frånräknande
av provisorisk
avlöningsförstärkning
kronor
15.400.000
16.590.000
14.760.000
17.780.000
Vid frånräknande
av provisorisk
avlöningsförstärkning
kronor
5.270.000
6.460.000
4.630.000
7,650,000.
För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det avintresse
att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala lönekostnaderna.
Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava — likaledes på
grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande
befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avseende å
sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk,
såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön enligt
löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och G. Ej heller
vid nu ifrågavarande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsförmåner
än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med
undantag av däri ingående barntillägg).
De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163,
164/165 och 168/169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekostnader
till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg:
Levnadskostnadsindex |
||
162/163 |
164/165 |
168/169 |
kronor |
kronor |
kronor |
213,819,000 |
215,648,000 |
219,305,000 |
223,949,000 |
225,777,000 |
229,434,000 |
Nuvarande lönekostnader:
a) utan inräknande av provisorisk avlöningsför
stärkning.
...................................
b) med inräknande av provisorisk avlöningsför
stärkning.
...................................
156
Kungl. Maj:ts proposition, nr 263.
Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna
kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna
löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella
löneökningen erhållits följande värden:
Levnadskostnadsindex
Genomsnittlig löneökning:
a) om den provisoriska avlöningsförstärkningen
medräknas..................................
b) om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej
medräknas.............................
162/163 |
164/195 |
168/169 |
7.76 % |
6.84 % |
8.11 % |
2.88% |
2.05 % |
3.33 % |
Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn
ej tagits till de i tjänstemännens dvrtidstillägg för närvarande ingående
fasta tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnadsminskning,
som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag örn
successiv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för
året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring
2.280.000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande
verken. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avvecklingen
av barntilläggen fortskrider, skulle den härigenom uppkommande besparingen
ökas, så att kostnadsminskningen vid avvecklingsperiodens utgång
— efter 16 år — beräknas utgöra för samma förvaltningsområden ungefär
3.930.000 kronor. I dessa kalkyler hava även barntillägg till provinsialläkare
och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordinarie
befattningshavare ingå i kalkylerna.
Lönekommittén har verkställt vissa kostnadsberäkningar jämväl beträffande
lönereglering för försvarsväsendet, de statligt anställda lärarna samt
folk- och småskollärare, därest dessa erhålla lönereglering enligt de av kommittén
för den civila statsförvaltningens befattningshavare föreslagna grunderna.
I avseende härå tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.
Av betydelse vid beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emellertid
ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt
tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget.
I fördyrande riktning verkar i främsta rummet kommitténs förslag om borttagandet
av nu gällande begränsning i avseende å kvinnliga befattningshavares
rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning
av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, örn höjning av kallortstillläggen,
om ändrade grunder i fråga örn vikariatsersättnings bestämmande,
om höjning av ersättningen för övertidstjänstgöring, om införande av utvidgade
sjukvårdsförmåner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade
grunder med avseende å begravningshjälp och tid för löns utgående vid dödsfall
i den form kommittén föreslagit beträffande sistnämnda förmån.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
157
Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna
för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand
beräknas. Förslaget om borttagande av begränsningen i fråga om
kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bär för den allmänna
civilförvaltningen och de affärsdrivande verken beräknats medföra
en kostnadsökning — inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av
omkring 1,100,000 kronor för år. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen
har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring
140,000 kronor. Förslaget örn utbetalande i förekommande fall till stärbhus
efter avliden befattningshavare av — förutom begravningshjälp med
ett för alla befattningshavare lika belopp av 400 kronor — lön under en
månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade
dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av
omkring 65,000 kronor för de förvaltningsområden, som beröras av förslaget
till civilt avlöningsreglemente. Jag torde få tillägga, att den ändring
av kommittéförslaget på denna punkt, jag i det föregående förordat, icke
lärer i någon egentlig grad inverka på nämnda kostnadsbelopp.
Beträffande övriga ändringsförslag har kommittén icke varit i tillfälle att
framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjukvårdsförmånernas
utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess helhet
representera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en
föreställning örn storleksordningen av denna kostnad har kommittén anfört
följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunikationsverken
utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per
sjukvårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgöringens
beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande
verk har dock antagits, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsområden
genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunikationsverken.
Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och
befattningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra
sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300,000 kronor årligen.
6. Reglementets ikraftträdande.
Frågan om tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande har
ej berörts i lönekommitténs betänkande och ej heller i allmänhet i de avgivna
utlåtandena. Statskontoret har dock härutinnan uttalat, att ämbetsverket
med hänsyn till de vidlyftiga tillämpnings- och andra bestämmelser,
som före ikraftträdandet måste utarbetas, samt till andra erforderliga förberedelser
utginge från att reglementet icke kunde sättas i kraft förrän den
1 juli 1939.
Med hänsyn till det långa uppskov med löneregleringsfrågans slutliga prövning,
som genom omständigheternas makt kommit att äga rum, är det givetvis
ett berättigat önskemål, att avlöningsreglementet kan träda i tillämp
-
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ning snarast möjligt efter ett godkännande från riksdagens sida. Genomförandet
av denna lönereglering, som omspänner de största delarna av den
civila statsförvaltningen, måste dock efter antagandet av själva avlöningsreglementet
kräva så omfattande förberedelseåtgärder av olika slag, att synnerliga
vanskligheter måste anses förenade med att fastställa den tidpunkt,
då bestämmelserna skola träda i tillämpning, tidigare än till ingången av det
budgetår, som tager sin början den 1 juli 1939.
Härvid är till en början att mörka, att avlöningsstater och personalförteckningar
för de verk, vilkas lönekostnader bestridas genom anslag å riksstaten,
i årets statsverksproposition upptagits på grundval av nu gällande lönebestämmelser.
Då det måste anses uteslutet, att nya stater och personalförteckningar
i enlighet med det civila avlöningsreglementet skulle kunna av
innevarande års riksdag fastställas ens för någon del av nästkommande budgetår,
måste för reglementets ikraftträdande tidigare än efter utgången av
nästa budgetår — varvid den 1 januari 1939 synes vara den enda tidpunkt,
som kunde komma ifråga — förutsättas, att riksdagen beträffande dessa verk
gåve Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att fastställa nya avlöningsstater
och personalförteckningar att tillämpas för senare hälften av budgetåret.
I samband härmed finge erforderliga ändringar i anslagsdispositionen
för avlöningskostnadernas bestridande samt frågan örn täckande av nya
medelsbehov i anledning av reglementet, t. ex. för verksläkarorganisationens
genomförande, provisoriskt ordnas genom generella bemyndiganden. Även
om här antydda, i denna omfattning hittills oprövade anordningar skulle låta
sig genomföra, måste de ur principiell synpunkt och med hänsyn till behovet
av överskådlighet och reda i räkenskapshänseende framstå såsom mindre
tilltalande.
Avlöningsreglementets ikraftträdande förutsätter vidare vissa ändringar i
gällande tjänste- och familjepensionsreglementen (jfr lönekommitténs betänkande
sid. 258). Örn avlöningsreglementet skulle sättas i kraft den 1
januari 1939, måste författningsförslag i dessa ämnen underställas årets
riksdag. Vid genomförande enbart av de rent formella ändringar, som direkt
påkallas av avlöningsreglementet, skulle detta otvivelaktigt låta sig göra. Även
örn givetvis frågan om löneregleringens reella konsekvenser beträffande pensionsförmånerna
måste hänskjutas till en mera grundlig utredning, om vars
igångsättande jag har för avsikt att föranstalta, är det dock icke uteslutet,
att samtidigt med de formella ändringarna en viss summarisk översyn ur
saklig synpunkt av pensionsbestämmelserna kan visa sig oundviklig. Det
är sålunda önskvärt, att frågan ej behöver forceras fram till innevarande års
riksdag.
Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga i nu berörda spörsmål, måste
för utarbetande och utfärdande av de rent administrativa föreskrifter av
olika slag, som erfordras för en tillämpning av reglementet, krävas avsevärd
tid. Jag erinrar i detta hänseende om att de för övergången till reglementet
erforderliga reglerna, till vilka för närvarande endast vissa huvudgrunder
finnas skisserade, måste vara utfärdade i sådan tid före ikraft
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
159
trädandet, att tjänstemännen erhålla skäligt rådrum för ståndpunktstagande
till frågan, huruvida de vilja övergå till de nya lönebestämmelserna eller
ej. Av den mångfald tilläggsbestämmelser, som vidare måste av Kungl.
Majit meddelas, äro en del av den art, att de torde kräva jämförelsevis
omfattande utredningsarbete. Såsom exempel härå må endast nämnas de
anordningar, som bliva behövliga för verksläkarorganisationens införande
vid allmänna civilförvaltningen. I åtskilliga fall torde, efter det Kungl.
Majit utfärdat de grundläggande tilläggsbestämmelserna, vederbörande ämbetsverk
behöva tid för utarbetande av ytterligare tillämpningsföreskrifter
och för andra förberedande åtgärder.
Till vad nu sagts kommer, att det måste anses praktiskt taget omöjligt att
sätta civila avlöningsreglementet i kraft innan frågan om nya avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen beretts, så
att dylika bestämmelser kunna samtidigt träda i tillämpning. Förslag till
avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie tjänstemän finnes ännu ej uppgjort,
och enligt vad jag inhämtat har lönekommittén hittills icke kunnat
igångsätta arbetet härmed. Det synes i hög grad ovisst, örn det kan medhinnas
att utarbeta och, efter nödig remissbehandling, utfärda dylika bestämmelser
i sådan tid, att ett ikraftträdande med ingången av år 1939
kan ifrågakomma. Genomförande av nya avlöningsbestämmelser för ickeordinarie
personal under loppet av nästkommande budgetår skulle för övrigt,
liksom nyss påvisats med avseende å avlöningsbestämmelserna för ordinarie
personal, förutsätta, att därmed sammanhängande anslagsfrågor
kunde provisoriskt lösas genom generella bemyndiganden från riksdagens
sida.
Med hänsyn till vad jag här anfört och med stöd jämväl av tidigare erfarenheter
beträffande de tidskrävande verkställighetsåtgärder, som erfordras
för genomförande av omfattande löneregleringar, har jag för min
del kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att bestämma
avlöningsreglementets ikraftträdande till tidigare tidpunkt än den 1 juli 1939.
Det må tilläggas att, därest ikraftträdande sker först vid denna tidpunkt,
förutsättningar sannolikt komma att föreligga för att lönereglering samtidigt
skall kunna genomföras för övriga statliga befattningshavargrupper,
vilka för närvarande äro underkastade kommunikationsverkens lönesystem,
nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer, beställningshavare vid
försvarsväsendet samt lärare vid statliga läroverk m. fl. läroanstalter.
På grund av den tidpunkt, jag föreslagit för reglementets ikraftträdande,
anser jag skäligt, att reglerna om det rörliga tillägget efter ikraftträdandet
få tillämpas, såsom om löneregleringen genomförts från och med den 1 juli
1938.
160
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Hemställan.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget
till civilt avlöningsreglemente;
dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tilllämpning
å följande ordinarie tjänstemän, nämligen
a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen
äro gällande, nämligen reglementena den
19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22
juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten samt den 15 juni 1934 (nr
303) för tjänstemän vid domänverket; dock med undantag
för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk;
b)
förste provinsialläkare; samt
c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, där så visar sig erforderligt,
meddela särskild, från civila avlöningsreglementet
avvikande bestämmelse för befattningshavare vid statlig
sjukvårdsanstalt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de
huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfärda
erforderliga bestämmelser om övergången till civila avlöningsreglementet
;
dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till
vissa i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshavare
enligt av departementschefen förordade grunder.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Sundén.
BILAGOR.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.
11
162
Kunell. Maj.ts proposition nr 263.
Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal
kommitténs förslag
I = index 156; II = index 162/163;
Löne- grad |
0 |
r |
t s- |
|||||||||||||||
och löne- |
\ |
B |
C |
D |
E |
|||||||||||||
klass |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
i |
II |
1: 1 |
294 |
316 |
292 |
325 |
306 |
318 |
306 |
331 |
306 |
320 |
308 |
335 |
318 |
335 |
311 |
340 |
318 |
337 |
1: 5 |
294 |
307 |
295 |
333 |
306 |
322 |
298 |
328 |
306 |
313 |
301 |
333 |
306 |
329 |
305 |
340 |
306 |
331 |
2: 2 |
294 |
307 |
295 |
333 |
306 |
322 |
298 |
339 |
306 |
325 |
301 |
343 |
318 |
327 |
315 |
349 |
318 |
330 |
2: 6 |
297 |
315 |
303 |
332 |
309 |
318 |
294 |
339 |
309 |
321 |
297 |
345 |
309 |
324 |
300 |
340 |
309 |
327 |
3: 3 |
294 |
312 |
300 |
330 |
306 |
315 |
303 |
335 |
306 |
317 |
305 |
340 |
306 |
332 |
308 |
346 |
318 |
334 |
3: 7 |
303 |
325 |
301 |
347 |
303 |
328 |
304 |
341 |
315 |
331 |
307 |
348 |
315 |
335 |
311 |
343 |
315 |
339 |
4: 4 |
294 |
315 |
291 |
325 |
306 |
318 |
294 |
331 |
306 |
321 |
297 |
337 |
306 |
324 |
300 |
343 |
318 |
327 |
4: 8 |
309 |
334 |
310 |
349 |
309 |
326 |
302 |
344 |
321 |
330 |
306 |
351 |
321 |
333 |
309 |
358 |
321 |
337 |
o: 5 |
294 |
319 |
295 |
333 |
306 |
322 |
298 |
340 |
306 |
325 |
301 |
333 |
306 |
329 |
305 |
340 |
306 |
331 |
5: 9 |
315 |
333 |
309 |
351 |
315 |
337 |
313 |
358 |
315 |
340 |
316 |
354 |
327 |
344 |
308 |
361 |
327 |
336 |
6: 6 |
297 |
315 |
303 |
332 |
309 |
318 |
306 |
339 |
309 |
321 |
297 |
345 |
309 |
324 |
300 |
340 |
309 |
327 |
«: 10 |
321 |
343 |
319 |
365 |
321 |
347 |
323 |
361 |
321 |
351 |
315 |
369 |
321 |
343 |
319 |
365 |
321 |
347 |
7: 7 |
303 |
325 |
301 |
347 |
315 |
328 |
304 |
341 |
315 |
331 |
307 |
348 |
315 |
335 |
311 |
355 |
315 |
339 |
7:11 |
297 |
323 |
287 |
338 |
297 |
315 |
291 |
334 |
297 |
319 |
283 |
342 |
297 |
312 |
288 |
339 |
297 |
316 |
8: 8 |
321 |
334 |
310 |
349 |
321 |
338 |
314 |
356 |
321 |
342 |
318 |
351 |
321 |
333 |
309 |
358 |
321 |
337 |
8:12 |
282 |
301 |
277 |
319 |
282 |
305 |
269 |
316 |
282 |
297 |
273 |
325 |
282 |
301 |
265 |
321 |
282 |
294 |
9: 9 |
327 |
345 |
321 |
363 |
327 |
337 |
313 |
358 |
327 |
340 |
316 |
366 |
327 |
344 |
320 |
361 |
327 |
348 |
9: 13 |
282 |
294 |
270 |
319 |
270 |
299 |
263 |
316 |
270 |
291 |
255 |
313 |
270 |
296 |
260 |
310 |
270 |
288 |
10: 10 |
333 |
343 |
319 |
365 |
333 |
347 |
323 |
373 |
333 |
351 |
327 |
369 |
333 |
355 |
319 |
365 |
333 |
347 |
10: 14 |
270 |
288 |
264 |
307 |
270 |
293 |
257 |
304 |
270 |
285 |
249 |
313 |
270 |
290 |
254 |
310 |
258 |
283 |
11: 11 |
297 |
323 |
299 |
338 |
297 |
315 |
291 |
346 |
297 |
319 |
295 |
342 |
297 |
324 |
288 |
339 |
297 |
316 |
11:15 |
264 |
289 |
253 |
314 |
264 |
282 |
246 |
312 |
264 |
286 |
250 |
310 |
264 |
280 |
244 |
308 |
252 |
285 |
12: 12 |
282 |
301 |
277 |
319 |
282 |
305 |
269 |
328 |
282 |
297 |
273 |
325 |
282 |
301 |
265 |
321 |
282 |
306 |
12:16 |
270 |
290 |
254 |
310 |
258 |
283 |
247 |
308 |
258 |
288 |
240 |
306 |
258 |
281 |
233 |
304 |
258 |
274 |
13: 13 |
282 |
306 |
270 |
319 |
282 |
299 |
263 |
316 |
282 |
303 |
267 |
313 |
270 |
296 |
260 |
322 |
270 |
300 |
13: 17 |
252 |
282 |
246 |
300 |
255 |
277 |
241 |
300 |
258 |
274 |
238 |
302 |
249 |
270 |
234 |
304 |
252 |
279 |
14: 14 |
270 |
300 |
264 |
319 |
270 |
293 |
257 |
316 |
270 |
297 |
261 |
313 |
270 |
290 |
254 |
310 |
270 |
283 |
14:18 |
258 |
285 |
237 |
301 |
246 |
279 |
231 |
300 |
246 |
273 |
225 |
299 |
246 |
266 |
218 |
286 |
234 |
259 |
15: 15 |
276 |
301 |
265 |
314 |
276 |
294 |
258 |
312 |
264 |
286 |
250 |
310 |
264 |
292 |
256 |
308 |
264 |
285 |
15: 19 |
264 |
289 |
241 |
303 |
249 |
280 |
232 |
300 |
234 |
259 |
211 |
284 |
231 |
262 |
202 |
280 |
216 |
241 |
16:16 |
270 |
290 |
254 |
322 |
270 |
295 |
259 |
320 |
270 |
288 |
252 |
306 |
258 |
281 |
245 |
304 |
258 |
286 |
16: 20 |
258 |
281 |
233 |
316 |
255 |
272 |
224 |
301 |
240 |
264 |
216 |
288 |
225 |
255 |
207 |
285 |
222 |
246 |
17:17 |
264 |
282 |
246 |
312 |
255 |
289 |
241 |
312 |
258 |
286 |
238 |
302 |
261 |
282 |
246 |
304 |
252 |
279 |
17: 21 |
264 |
285 |
237 |
319 |
249 |
277 |
229 |
304 |
234 |
268 |
208 |
291 |
231 |
259 |
199 |
276 |
216 |
240 |
Kungl. Maj.ls proposition nr 263.
163
Bilaga A. .
för begynnelse- och slutlöncklasscrna inom lönegraderna 1—30 av den i löneintagna
löneplan A.
III = index 164/165; IV = index 168/169.
g r |
u |
P P |
Löne- grad och löne- |
|||||||||||||||
E |
F |
G |
H |
I |
||||||||||||||
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
klass |
313 |
344 |
330 |
339 |
327 |
361 |
330 |
342 |
330 |
366 |
330 |
356 |
332 |
370 |
276 |
292 |
280 |
309 |
1: 1 |
307 |
346 |
318 |
335 |
311 |
352 |
318 |
338 |
314 |
346 |
318 |
341 |
317 |
352 |
288 |
302 |
278 |
328 |
1: 5 |
318 |
354 |
318 |
344 |
320 |
358 |
330 |
346 |
322 |
364 |
330 |
349 |
325 |
369 |
282 |
304 |
280 |
314 |
2: 2 |
303 |
346 |
309 |
331 |
307 |
352 |
321 |
334 |
310 |
347 |
321 |
337 |
313 |
354 |
297 |
316 |
280 |
336 |
2: 6 |
310 |
351 |
318 |
337 |
313 |
357 |
318 |
340 |
316 |
362 |
330 |
343 |
319 |
367 |
288 |
303 |
279 |
319 |
3: 3 |
303 |
350 |
315 |
330 |
306 |
357 |
315 |
333 |
309 |
352 |
315 |
336 |
312 |
358 |
297 1 |
322 |
286 |
336 |
3: 7 |
303 |
348 |
318 |
330 |
306 |
354 |
318 |
333 |
309 |
360 |
318 |
336 |
312 |
354 |
282 |
303 |
279 |
324 |
4: 4 |
313 |
354 |
321 |
340 |
304 |
361 |
321 |
344 |
308 |
356 |
321 |
336 |
312 |
363 |
309 |
327 |
303 |
346 |
4: 8 |
307 |
346 |
318 |
335 |
311 |
352 |
318 |
338 |
314 |
358 |
318 |
341 |
317 |
352 |
288 |
314 |
278 |
328 |
5: 5 |
312 |
358 |
327 |
340 |
316 |
365 |
327 |
343 |
307 |
361 |
327 |
347 |
311 |
368 |
321 |
333 |
309 |
358 |
5: 9 |
303 |
346 |
309 |
331 |
307 |
352 |
321 |
334 |
310 |
359 |
321 |
337 |
313 |
354 |
297 |
316 |
280 |
336 |
6: 6 |
311 |
361 |
321 |
351 |
315 |
369 |
321 |
343 |
319 |
365 |
321 |
346 |
310 |
373 |
321 |
351 |
315 |
369 |
6: 10 |
315 |
350 |
315 |
342 |
306 |
357 |
315 |
333 |
309 |
364 |
327 |
336 |
312 |
358 |
309 |
322 |
298 |
348 |
7: 7 |
292 |
335 |
297 |
320 |
284 |
331 |
297 |
312 |
288 |
340 |
297 |
316 |
280 |
336 |
303 |
327 |
291 |
350 |
7: 11 |
313 |
354 |
321 |
340 |
316 |
361 |
321 |
344 |
308 |
368 |
321 |
348 |
312 |
363 |
309 |
327 |
303 |
358 |
8: 8 |
270 |
318 |
282 |
298 |
262 |
315 |
270 |
291 |
255 |
312 |
270 |
295 |
259 |
320 |
282 |
311 |
275 |
328 |
8: 12 |
312 |
370 |
327 |
352 |
316 |
365 |
327 |
343 |
319 |
373 |
327 |
347 |
311 |
368 |
321 |
345 |
309 |
358 |
9: 9 |
252 |
307 |
270 |
293 |
257 |
316 |
270 |
285 |
249 |
313 |
270 |
290 |
242 |
310 |
288 |
300 |
264 |
325 |
9: 13 |
323 |
373 |
333 |
351 |
315 |
369 |
333 |
355 |
319 |
377 |
333 |
346 |
322 |
373 |
333 |
351 |
315 |
369 |
10: 10 |
247 |
308 |
258 |
288 |
240 |
306 |
258 |
280 |
244 |
303 |
258 |
273 |
237 |
300 |
282 |
301 |
265 |
321 |
10: 14 |
292 |
347 |
297 |
320 |
284 |
343 |
297 |
324 |
288 |
340 |
297 |
316 |
280 |
336 |
303 |
327 |
291 |
350 |
11:11 |
237 |
305 |
252 |
277 |
229 |
303 |
252 |
270 |
234 |
301 |
252 |
275 |
227 |
298 |
282 |
298 |
262 |
326 |
11: 15 |
270 |
318 |
282 |
298 |
262 |
327 |
282 |
303 |
267 |
324 |
282 |
295 |
259 |
320 |
294 |
311 |
275 |
328 |
12: 12 |
238 |
302 |
246 |
267 |
231 |
300 |
246 |
272 |
224 |
286 |
246 |
265 |
217 |
285 |
282 |
306 |
258 |
331 |
12: 16 |
264 |
319 |
270 |
293 |
257 |
316 |
270 |
297 |
249 |
313 |
270 |
290 |
254 |
310 |
288 |
312 |
264 |
337 |
13: 13 |
231 |
294 |
255 |
275 |
227 |
295 |
246 |
271 |
223 |
297 |
249 |
268 |
220 |
298 |
294 |
318 |
270 |
342 |
13: 17 |
247 |
308 |
258 |
288 |
252 |
306 |
258 |
280 |
244 |
303 |
258 |
285 |
237 |
300 |
282 |
301 |
265 |
333 |
14: 14 |
211 |
285 |
234 |
253 |
205 |
285 |
222 |
247 |
199 |
272 |
222 |
240 |
192 |
271 |
276 |
300 |
252 |
324 |
14: 18 |
249 |
305 |
264 |
277 |
241 |
303 |
252 |
282 |
234 |
301 |
252 |
275 |
239 |
298 |
282 |
310 |
262 |
338 |
15: 15 |
193 |
278 |
213 |
243 |
183 |
262 |
198 |
222 |
174 |
259 |
195 |
213 |
165 |
243 |
258 |
282 |
222 |
319 |
15:19 |
238 |
302 |
258 |
279 |
231 |
300 |
246 |
272 |
236 |
298 |
246 |
277 |
229 |
297 |
282 |
306 |
258 |
331 |
16: 16 |
186 |
270 |
207 |
237 |
177 |
255 |
192 |
228 |
168 |
253 |
189 |
208 |
148 |
238 |
264 '' |
289 |
229 |
326 |
16: 20 |
243 |
306 |
255 |
287 |
239 |
307 |
258 |
283 |
235 |
309 |
249 |
280 |
232 |
310 |
294 |
330 |
282 |
354 |
17:17 |
180 |
275 |
201 |
231 |
171 |
261 |
186 |
222 |
150 |
247 |
183 |
202 |
142 |
233 |
270 |
295 |
235 |
334 |
17: 21 |
164
Kandi. Majlis proposition nr 263.
Löne- grad och löne- |
O |
r |
t s- |
|||||||||||||||
A |
B |
C |
D |
E |
||||||||||||||
klass |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
18:18 |
258 |
285 |
249 |
313 |
258 |
279 |
243 |
312 |
258 |
285 |
237 |
299 |
246 |
278 |
230 |
298 |
246 |
271 |
18: 22 |
252 |
285 |
225 |
306 |
237 |
264 |
216 |
292 |
222 |
256 |
196 |
290 |
219 |
248 |
188 |
277 |
204 |
228 |
19:19 |
264 |
289 |
253 |
315 |
261 |
280 |
232 |
312 |
246 |
271 |
223 |
296 |
231 |
262 |
214 |
292 |
228 |
253 |
19: 23 |
306 |
340 |
280 |
374 |
285 |
326 |
266 |
355 |
264 |
300 |
240 |
336 |
255 |
285 |
213 |
316 |
234 |
259 |
20: 20 |
270 |
293 |
245 |
316 |
255 |
284 |
236 |
313 |
240 |
276 |
216 |
300 |
237 |
267 |
207 |
285 |
222 |
246 |
20: 23 |
306 |
340 |
280 |
374 |
285 |
326 |
266 |
355 |
264 |
300 |
240 |
336 |
255 |
285 |
213 |
316 |
234 |
259 |
21:21 |
264 |
297 |
249 |
331 |
261 |
289 |
229 |
316 |
246 |
268 |
220 |
303 |
231 |
259 |
211 |
288 |
216 |
252 |
21:24 |
330 |
366 |
306 |
391 |
303 |
334 |
274 |
366 |
276 |
314 |
242 |
340 |
249 |
282 |
222 |
315 |
222 |
261 |
22: 22 |
252 |
285 |
237 |
318 |
249 |
276 |
216 |
304 |
234 |
268 |
208 |
290 |
219 |
248 |
188 |
277 |
204 |
240 |
22: 25 |
357 |
396 |
336 |
436 |
324 |
370 |
298 |
404 |
303 |
332 |
260 |
373 |
270 |
306 |
234 |
342 |
237 |
267 |
23: 23 |
318 |
352 |
292 |
386 |
297 |
326 |
266 |
367 |
276 |
312 |
252 |
348 |
255 |
285 |
225 |
328 |
234 |
271 |
23:26 |
396 |
438 |
366 |
481 |
357 |
394 |
322 |
443 |
318 |
361 |
289 |
393 |
279 |
318 |
246 |
356 |
240 |
285 |
24:24 |
330 |
366 |
306 |
403 |
303 |
346 |
286 |
378 |
288 |
314 |
254 |
352 |
261 |
294 |
222 |
327 |
234 |
261 |
24: 27 |
363 |
408 |
336 |
453 |
324 |
364 |
292 |
416 |
285 |
331 |
247 |
366 |
246 |
287 |
215 |
328 |
207 |
255 |
25: 25 |
369 |
408 |
348 |
448 |
336 |
370 |
310 |
416 |
303 |
344 |
272 |
385 |
270 |
306 |
234 |
354 |
237 |
279 |
25: 28 |
342 |
378 |
306 |
426 |
303 |
346 |
262 |
376 |
264 |
301 |
217 |
339 |
225 |
269 |
185 |
313 |
210 |
261 |
26: 26 |
408 |
450 |
378 |
493 |
369 |
406 |
334 |
455 |
330 |
373 |
301 |
405 |
291 |
330 |
258 |
368 |
252 |
285 |
26:29 |
309 |
348 |
264 |
399 |
270 |
315 |
231 |
361 |
255 |
307 |
223 |
360 |
240 |
299 |
215 |
358 |
225 |
291 |
27: 27 |
375 |
420 |
348 |
465 |
336 |
376 |
304 |
416 |
297 |
343 |
259 |
378 |
258 |
299 |
215 |
340 |
219 |
255 |
27:30 |
300 |
354 |
270 |
408 |
285 |
345 |
261 |
406 |
270 |
337 |
253 |
404 |
255 |
329 |
245 |
403 |
240 |
321 |
28- 28 |
342 |
390 |
306 |
438 |
303 |
346 |
274 |
388 |
264 |
313 |
229 |
351 |
225 |
269 |
185 |
313 |
210 |
261 |
28:31 |
315 |
384 |
300 |
452 |
300 |
375 |
291 |
451 |
285 |
367 |
283 |
449 |
270 |
358 |
274 |
447 |
255 |
351 |
29: 29 |
309 |
360 |
276 |
411 |
270 |
315 |
231 |
361 |
255 |
307 |
223 |
360 |
240 |
299 |
215 |
358 |
225 |
291 |
29:32 |
330 |
413 |
329 |
496 |
315 |
405 |
321 |
495 |
300 |
397 |
313 |
494 |
285 |
388 |
304 |
492 |
270 |
378 |
30: 30 |
300 |
354 |
270 |
408 |
285 |
345 |
261 |
406 |
270 |
337 |
253 |
404 |
255 |
329 |
245 |
403 |
240 |
321 |
30:33 |
360 |
459 |
375 |
558 |
345 |
450 |
366 |
556 |
330 |
438 |
354 |
546 |
315 |
423 |
339 |
531 |
300 |
408 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 263-
165
Bilaga A (forts.)
g r |
u p |
P |
Löne- grad |
|||||||||||||||
E |
F |
G |
H |
I |
och löne- |
|||||||||||||
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
I |
II |
III |
IV |
klass |
223 |
297 |
234 |
265 |
217 |
285 |
234 |
259 |
211 |
284 |
222 |
252 |
204 |
283 |
276 |
312 |
252 |
336 |
18:18 |
168 |
264 |
189 |
219 |
159 |
250 |
174 |
211 |
139 |
236 |
159 |
191 |
131 |
223 |
252 |
291 |
219 |
330 |
18: 22 |
205 |
278 |
213 |
243 |
195 |
274 |
210 |
234 |
186 |
259 |
195 |
225 |
165 |
255 |
258 |
294 |
234 |
319 |
19:19 |
199 |
296 |
213 |
245 |
173 |
277 |
192 |
219 |
159 |
258 |
171 |
204 |
132 |
238 |
264 |
304 |
232 |
332 |
19: 23 |
198 |
282 |
207 |
237 |
189 |
267 |
204 |
228 |
168 |
253 |
189 |
220 |
160 |
250 |
264 |
301 |
241 |
326 |
20: 20 |
199 |
296 |
213 |
245 |
173 |
277 |
192 |
219 |
159 |
258 |
171 |
204 |
132 |
238 |
264 |
304 |
232 |
332 |
20: 23 |
192 |
275 |
213 |
243 |
183 |
273 |
198 |
222 |
162 |
259 |
183 |
214 |
154 |
245 |
270 |
307 |
235 |
334 |
21:21 |
189 |
289 |
195 |
229 |
157 |
264 |
168 |
209 |
137 |
238 |
141 |
177 |
105 |
213 |
234 |
276 |
192 |
307 |
21:24 |
180 |
276 |
189 |
231 |
159 |
262 |
186 |
211 |
151 |
248 |
171 |
203 |
131 |
235 |
264 |
303 |
231 |
330 |
22: 22 |
195 |
310 |
204 |
241 |
157 |
266 |
171 |
203 |
131 |
235 |
138 |
165 |
93 |
204 |
231 |
264 |
180 |
310 |
22: 25 |
211 |
308 |
213 |
257 |
185 |
289 |
204 |
231 |
159 |
270 |
183 |
216 |
144 |
250 |
276 |
304 |
232 |
344 |
23: 23 |
201 |
319 |
201 |
241 |
157 |
281 |
162 |
196 |
112 |
243 |
135 |
177 |
93 |
218 |
240 |
288 |
204 |
337 |
23: 26 |
201 |
301 |
207 |
241 |
169 |
276 |
180 |
221 |
137 |
250 |
153 |
189 |
117 |
225 |
246 |
288 |
204 |
319 |
24: 24 |
171 |
291 |
180 |
223 |
139 |
266 |
165 |
214 |
130 |
264 |
150 |
206 |
122 |
262 |
255 |
318 |
234 |
381 |
24: 27 |
207 |
322 |
204 |
241 |
169 |
278 |
171 |
215 |
131 |
247 |
138 |
177 |
105 |
216 |
231 |
276 |
192 |
322 |
25:25 |
177 |
312 |
195 |
253 |
169 |
310 |
180 |
244 |
160 |
309 |
165 |
236 |
152 |
307 |
270 |
348 |
264 |
426 |
25: 28 |
213 |
331 |
213 |
253 |
169 |
293 |
174 |
208 |
124 |
255 |
135 |
177 |
93 |
218 |
240 |
288 |
204 |
337 |
28: 26 |
207 |
357 |
210 |
282 |
198 |
355 |
195 |
274 |
190 |
354 |
180 |
266 |
182 |
352 |
285 |
378 |
294 |
471 |
26: 29 |
183 |
303 |
180 |
223 |
139 |
266 |
165 |
214 |
130 |
264 |
150 |
206 |
122 |
262 |
255 |
318 |
234 |
381 |
27: 27 |
237 |
402 |
225 |
312 |
228 |
400 |
210 |
304 |
220 |
398 |
195 |
296 |
212 |
397 |
300 |
408 |
324 |
516 |
27: 30 |
177 |
312 |
195 |
253 |
169 |
310 |
180 |
244 |
160 |
309 |
165 |
236 |
152 |
307 |
270 |
348 |
264 |
426 |
28; 28 |
267 |
446 |
240 |
342 |
258 |
445 |
225 |
333 |
249 |
441 |
210 |
318 |
234 |
426 |
315 |
423 |
339 |
531 |
28:31 |
207 |
357 |
210 |
282 |
198 |
355 |
195 |
274 |
190 |
354 |
180 |
266 |
182 |
352 |
285 |
378 |
294 |
471 |
29: 29 |
294 |
486 |
255 |
363 |
279 |
471 |
240 |
348 |
264 |
456 |
225 |
333 |
249 |
441 |
330 |
438 |
354 |
546 |
29: 32 |
237 |
402 |
225 |
312 |
228 |
400 |
210 |
304 |
220 |
398 |
195 |
296 |
212 |
397 |
300 |
408 |
324 |
516 |
30: 30 |
324 |
516 |
285 |
393 |
309 |
501 |
270 |
378 |
294 |
486 |
255 |
363 |
279 |
471 |
360 |
468 |
384 |
576 |
30: 33 |
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Bilaga B.
T jänstef örteckning.
I. Allmänna civilförvaltningen.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Andra huvudtiteln. |
För tjänstgöring i högsta domstolen. |
||
Justitiedepartementet. |
Expeditionsvakt ...:............... Förste expeditionsvakt............. |
A 5 A 7 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
övergångsstat. |
|
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Protokollssekreterare............... |
A 22 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Registrator........................ |
A 15 |
||
Andre kanslisekreterare............. |
A 21 |
Regeringsrätten. |
|
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Kansliråd......................... |
A 30 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
| Byråchef för lagärenden............ |
G 5 |
||
Expeditionschef................... |
G 8 |
Svea hovrätt. |
|
Statssekreterare .................. |
G 10 |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
För tjänstgöring i statsrådsberedningen. |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
|
J Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 1 |
j Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Aktuarie.......................... |
A 22 |
||
övergångsstat. |
Arkivarie......................... |
A 22 |
|
Registrator........................ |
A 22 |
Fiskal............................ |
A 22 |
Notarie........................... |
A 22 |
||
Advokatfiskal..................... |
A 24 1 |
||
Justitiekanslersexpeditionen. |
Överkrigsfiskal.................... |
A 24 |
|
1 Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Sekreterare ........................ |
A 27 |
1 Registrator........................ |
A 21 |
Hovrättsråd....................... |
A 30 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Krigshovrättsråd.................. |
A 30 |
Justitiekansler..................... |
B 3 |
President......................... |
B 3 |
Nedre justitierevisionen. |
Göta hovrätt. |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslist.......................... |
A 21 |
A 7 |
|
Registrator........................ |
A 22 |
Aktuarie.......................... |
A 22 |
Protokollssekreterare............... |
A 22 |
Fiskal............................ |
A 22 |
Revisionssekreterare......... |
A 30 |
Notarie........................... |
A 22 |
Kuricfl. Mctj:ts proposition nr 263-
167
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Göta hovrätt (forts.). |
Fångvårdsstaten. |
||
Advokatfiskal..................... |
A 24 |
Vaktfru........................... |
A 1 |
Sekreterare ........................ |
A 27 |
Första vaktfru.................... |
A 6 |
Hovrättsråd....................... |
A 30 |
Vaktkonstapel..................... |
A 6 |
President......................... |
B 3 |
Yrkesmästare av 2:a klass.......... |
A 8 |
Överkonstapel..................... |
A 8 |
||
Hovrätten över Skåne och |
Uppsyningsman................... |
A 10 |
|
Yrkesmästare av Ira klass.......... |
A 10 |
||
Blekinge. |
Assistent av 4:e klass.............. |
A 12 |
|
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
Föreståndare vid fångkoloni........ |
A 15 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Kronohäktesföreståndare av 2:a kl. . |
A 15 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Assistent av 3:e klass.............. |
A 16 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kronohäktesföreståndare av l:a kl. . |
A 16 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Assistent av 2:a klass.............. |
A 18 |
Aktuarie.......................... |
A 22 |
Assistent av l:a klass.............. |
A 20 |
Fiskal............................ |
A 22 |
Kamrerare........................ |
A 22 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Direktör av 3:e klass.............. |
A 24 |
Hovrättsråd....................... |
A 30 |
Pastor och förste lärare ............ |
A 24 |
President......................... |
B 3 |
Direktör av 2: a klass.............. |
A 26 |
Förste pastor och Överlärare........ |
A 26 |
||
Hovrätten för Övre Norrland. |
Direktör av l:a klass.............. |
A 27 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Statens uppfostringsanstalt |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
å Bona. |
|
Fiskal............................ |
A 22 |
Eldare............................ |
A 5 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Förman........................... |
A 6 |
Hovrättsråd....................... |
A 30 |
Husmoder........................ |
A 6 |
President......................... |
B 3 |
Förste förman..................... |
A 8 |
Maskinist......................... |
A 8 |
||
V attendomst otania. |
Uppsyningsman................... |
A 10 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Lärare, tillika avdelningsföreståndare. |
A 17 |
Vattenrättsingenjör................ |
A 30 |
Räkenskapsförare och redogörare---- |
A 17 |
Vattenrättsdomare................. |
B 2 |
Verkmästare, tillika avdelningsföre- |
|
ståndare........................ |
A 17 |
||
Fångvårdsstyrelsen. |
Lantbruksinspektor, tillika avdelnings- |
||
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
föreståndare..................... |
A 18 |
Pastor och förste lärare............ |
A 24 |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Direktör.......................... |
A 27 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
||
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
||
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
Assistent av 3:e klass.............. |
A 16 |
Tredje huvudtiteln. |
|
Aktuarie.......................... |
A 21 |
||
Notarie........................... |
A 21 |
Utrikesdepartementet. |
|
Kamrerare........................ |
A 24 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Byrådirektör...................... |
A 28 |
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Överdirektör...................... |
B 2 |
Kanslist.......................... |
A 12 |
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Förste kanslist.................... |
A 16 |
Kommandoexpeditionerna. |
|
Andre arkivarie................... |
A 21 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Andre sekreterare................. |
A 21 |
Chef för lantförsvarets kommando- |
|
Revisor........................... |
A 21 |
expedition...................... |
C 8 |
Förste arkivarie................... |
A 24 |
Chef för sjöförsvarets kommando- |
|
Förste sekreterare ................. |
A 26 |
expedition...................... |
C 8 |
Kamrerare........................ |
A 26 |
||
Byråchef......................... |
A 30 |
Försvarsstaben. |
|
Kansliråd och chef för arkivet...... |
A 30 |
Civilpersonalen. |
|
Utrikesråd........................ |
B 2 |
||
Sändebud tjänstgörande såsom kabi- |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
|
nettssekreterare .................. |
B 3 |
Förste expeditionsvakt............. Föreståndare för fotografiska central- |
A 7 |
övergångsstat. |
laboratoriet..................... |
A 30 |
|
Byråsekreterare.................... |
A 21 |
||
Förste arkivarie................... |
A 24 |
Rikskommissionen för ekonomisk |
|
Legationsråd...................... |
A 30 |
försvarsberedskap. |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Beskickningar och konsulat. |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
|
Aktuarie.......................... |
A 21 |
||
Kanslist.......................... |
A 12 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Förste kanslist.................... Andre legationssekreterare.......... |
A 16 A 21 |
Avdelningschef.................... Kanslichef........................ |
Bl B 2 |
Andre vicekonsul.................. |
A 21 |
||
Förste legationssekreterare.......... |
A 26 |
||
Vicekonsul........................ |
A 26 |
Arméförvaltningen. |
|
Handelsråd....................... Konsul........................... |
A 30 |
Civilpersonalen. |
|
A 30 |
A 4 |
||
Generalkonsul..................... |
B 2 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Sändebud ......................... |
B 2 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Sändebud......................... |
B 3 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
Kassör........................... |
A 15 |
||
Bokhållare........................ |
A 21 |
||
Fjärde huvudtiteln. |
A 21 |
||
Revisor........................... |
A 21 |
||
Kamrerare........................ |
A 24 |
||
Försvarsdepartementet. |
Pensionskamrerare................. |
A 24 |
|
Kansliavdelningen. |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
|
Sekreterare och kamrerare.......... |
A 24 |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Ombudsman...................... |
A 26 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Revisionskommissarie.............. |
A 26 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Krigsråd.......................... |
A 30 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Generalkrigskommissarie............ |
B 3 |
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
||
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
övergångsstat. |
|
Kansliråd......................... |
A 30 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Expeditionschef................... |
C 8 |
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Statssekreterare .................... |
C 10 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
169
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Arméförvaltningen (forts.). |
Marinstaben. |
||
Bokhållare........................ |
A 21 |
Civilpersonalen. |
|
Notarie........................... |
A 21 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Registrator....................... |
A 21 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Arméstaben. |
|||
Civilpersonalen. |
Sjökrigshögskolan. |
||
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Civilpersonalen. |
|
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
||
Krigsarkivet. |
|||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Sjökrigsskolan. |
|
Krigsarkivarie..................... |
A 26 |
Civilpersonalen. |
|
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
||
Krigshögskolan. |
|||
Civilpersonalen. |
Örlogsstationerna. |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Civilpersonalen. |
|
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Expeditionsvakt vid Karlskrona sta- |
|
tion............................ |
A 5 |
||
Artilleri- och ingenjörhögskolan. |
Expeditionsvakt vid Stockholms sta- |
||
Civilpersonalen. |
A 5 |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
S j ökar te verket. |
|
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Armémuseum. |
Pdtbiträde........................ |
A 7 |
|
Vaktmästare...................... |
A 5 |
Gravör ........................... |
A 15 |
Biträde för textilvården............ |
A 6 |
Ritare............................ |
A 15 |
Rustmästare....................... |
A 13 |
Redogörare....................... |
A 18 |
Museiteknisk assistent.............. |
A 21 |
Militärkartograf................... |
A 21 |
A 27 |
A 22 |
||
Kartograf......................... |
A 22 |
||
Marinförvaltningen. |
Förste aktuarie.................... |
A 26 |
|
Civilpersonalen. |
Chef.............................. |
C 6 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Flygstaben. |
|
Expeditionsvakt................... Förste expeditionsvakt............. |
A 5 A 7 |
Civilpersonalen. |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
1 Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
Marinkassör....................... |
A 21 |
Flygförvaltningen. |
|
Notarie........................... |
A 21 |
Civilpersonalen. |
|
A 21 |
A 4 |
||
Revisor och bokhållare............. |
A 21 |
Expeditionsvakt ................... |
A 5 |
] Sekreterare........................ |
A 24 |
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Kamrerare........................ |
A 26 |
Kassör och bokhållare............. |
A 21 |
; Revisionskommissarie.............. |
A 26 |
Revisor........................... |
A 21 |
Kemist........................... |
A 27 |
Revisionskommissarie.............. |
A 26 |
Amiralitetsråd..................... |
A 30 |
Sekreterare och ombudsman........ |
A 26 |
I Marinövcrkommissaric............. |
B 1 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Försvarsväsendets kemiska anstalt. Civilpersonalen.. |
Byråchef, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård........ Generaldirektör.................... |
A 30 G 12 |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Y rkesinspektionen. |
|
Professor.......................... |
A 30 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Statens meteorologisk-hydrogra- |
Underinspektör.................... |
A 16 |
|
fiska anstalts militäravdelning. |
Yrkesinspektrisassistent............ |
A 18 |
|
A 18 A 24 |
Assistent......................... |
A 20 |
|
Militärmeteorolog.................. Föreståndare...................... |
Yrkesinspektörsassistent............ Yrkesinspektris.................... |
A 21 A 26 |
|
Skogs- och flottledsinspektör........ |
A 27 |
||
Femte huvudtiteln. |
Yrkesinspektör.................... |
A 28 |
|
Socialdepartementet. |
Riksförsäkringsanstalten. |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Registrator........................ |
A 15 |
Kassör........................... |
A 14 |
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
Materialförvaltare.................. |
A 14 |
| Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
Kontorsskrivare................... |
A 15 |
1 Kansliråd......................... |
A 30 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Byråchef för lagärenden............ |
G 5 |
Byråingenjör...................... |
A 21 |
Expeditionschef................... |
C 8 |
Notarie........................... |
A 21 |
j Statssekreterare................... |
C 10 |
A 24 |
|
övergångsstat. |
Förste byråingenjör................ |
A 24 |
|
A 22 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
|
j Registrator........................ |
Byråassistent ...................... |
A 26 |
|
Socialstyrelsen. |
Förste aktuarie.................... |
A 26 |
|
Skrivbiträde....................... |
A 2 A 4 A 5 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Kontorsbiträde.................... |
Byrådirektör...................... |
A 28 |
|
Expeditionsvakt................... |
Byråchef.......................... |
A 30 |
|
! Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Generaldirektör.................... |
C 12 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Försäkringsrådet. |
|
; Registrator och kassör.............. |
A 14 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Notarie ............................ |
A 21 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Bvråinspektör ...................... |
A 24 |
Notarie........................... |
A 21 |
A 24 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
|
Försäkringsråd.................... |
A 30 |
||
! Förste aktuarie .................... |
A 26 |
Ordförande och chef............... |
B 3 |
Sekreterare ........................ Sekreterare, tillika assistent hos sta- |
A 26 |
Penslonsstyrelsen. |
|
tens inspektör för fattigvård och |
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
|
barnavård........................ |
A 26 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Skyddshemsinspektör............... |
A 27 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kungl. Majds proposition nr 263.
171
Verk och befattningar
Löne grad -
Verk och befattningar
Löne grad -
Pensionsstyrelsen (forts.).
Kanslibiträde......................
Kontorist.........................
Kansliskrivare.....................
Materialförvaltare..................
Kassör...........................
Bokhållare........................
Aktuarie..........................
Sekreterare ........................
Sekreterare och biträdande ledamot ..
Förste aktuarie....................
Sekreterare och biträdande ledamot .
Sekreterare och ombudsman........
Byrådirektör ......................
Byrådirektör och biträdande ledamot
Byråchef.........................
Generaldirektör....................
övergångsstat.
Byråchef
Statens tvångsarbetsanstalt å
Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes.
Förman..........................
Förste förman.....................
Yrkesmästare av 2:a klass..........
Uppsyningsman...................
Trädgårdsmästare..................
Assistent av 2:a klass..............
Lantbruksinspektor................
Assistent av lia klass..............
Kamrerare........................
Pastor och förste lärare............
Direktör..........................
Statens tvångsarbetsanstalt
Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes.
Vaktfru.............
Kontorsbiträde......
Förman..............
Första vaktfru.......
Sjuksköterska........
Assistent av 4:e klass
Direktör.............
A 7
A 9
A 11
A 13
A 14
A 17
A 21
A 24
A 24
A 26
A 26
A 26
A 28
A 28
A 30
G 12
A 30
A 6
A 8
A 8
A 10
A 12
A 18
A 18
A 20
A 22
A 24
A 27
A 1
A 4
A 6
A 6
A 6
A 12
A 24
Statens alkoholistanstalt å
Venngarn.
Förman...........................j A 6
Husmoder........................ A 6
Förste förman.....................
Maskinist.........................
Uppsyningsman...................
Husfader..........................
Lantbruksinspektor................
Räkenskapsförare och redogörare ...
Assistent..........................
Direktör..........................
Medicinalstyrelsen.
Skrivbiträde.......................
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Förste expeditionsvakt.............
Kanslibiträde.....................
Kansliskrivare.....................
Kassör...........................
Inspektris över sjuksköterske väsendet
Notarie...........................
Kamrerare........................
Konsulent........................
Sekreterare ........................
Byrådirektör......................
Statsinspektör över köttkontrollen...
Byråchef..........................
Medicinalråd......................
Överinspektör för sinnessjukvården .
Generaldirektör....................
övergångsstat.
Kassör............................
Ombudsman......................
Byråveterinär.....................
Sekreterare ........................
Statens bakteriologiska laboratorium.
Skrivbiträde.......................
Kontorsbiträde....................
Gårdskarl.........................
Stallbiträde.......................
Laboratoriebiträde.................
Vaktmästare, tillika chaufför.......
Laboratoriebiträde.................
Maskinist.........................
Stallförman.......................
Laboratoriebiträde.................
Preparator ........................
Förste laboratoriebiträde...........
Laborator och avdelningsföreståndare
Föreståndare......................
A 8
A 8
A 10
A 15
A 17
A 17
A 18
A 26
A 2
A 4
A 5
A 7
A 7
A 11
A 11
A 20
A 21
A 24
A 24
A 24
A 28
A 29
A 30
A 30
G 6
C 12
A 21
A 24
A 26
A 26
A 2
A 4
A 5
A 5
A 6
A 6
A 7
A 8
A 8
A 9
A 10
A 11
A 28
B 1
172
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Statens rättskemist^ labora- |
Hantverkare...................... |
A 6 |
|
torium. |
Köksförestånderska av 2:a klass .... |
A 6 |
|
Vaktmästare...................... |
A 7 |
Post- och stadsbud................ |
A 6 |
Föreståndare...................... |
A 30 |
Tvättförestånderska av l:a klass .... |
A 6 |
Köksförestånderska av l:a klass .... |
A 7 |
||
Provinsialläkar staten. |
Magasinsföreståndare............... |
A 7 |
|
Förste provinsialläkare............. |
A 30 |
Hantverksföreståndare av 2:a klass.. |
A 8 |
Maskinist av 2:a klass............. |
A 8 |
||
Statens sinnessjukhus. |
Befallningsman.................... |
A 10 |
|
I. Läkarpersonal. |
Hantverksföreståndare av l:a klass.. |
A 10 : |
|
A 26 |
Maskinist av l:a klass............. |
A 10 |
|
Andre läkare...................... Överläkare av 3:e klass............ |
Trädgårdsmästare.................. Maskinmästare av 2:a klass........ |
A 10 A 12 |
|
Förste läkare...................... |
A 28 |
Maskinmästare av l:a klass........ |
A 14 |
Överläkare av 2:a klass............ |
A 28 |
||
I Överläkare av l:a klass............ |
A 29 |
Barnmorskeläroanstalterna. |
|
II. Kontorspersonal. |
A 4 |
Barnmorskelärare.................. |
A 21 |
Kontorsbiträde.................... |
Överlärare........................ |
A 28 ! |
|
1 Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
! Kameralbiträde.................... Kassör........................... |
A 8 A 11 |
Överståthållarämbetets kansli. |
I 1 |
Bokhållare........................ |
A 15 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Syssloman av 3:e klass............. |
A 21 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
A 22 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
|
A 24 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
|
Kanslist.......................... |
A 15 |
||
III. Sjukvårdspersonal. |
Notarie........................... |
A 21 |
|
Sköterska......................... |
A 3 |
Notarie........................... |
A 24 |
Skötare ........................... |
A 6 |
A 26 A 30 |
|
Översköterska..................... |
A 6 |
Sekreterare ........................ |
|
Förestånderska av 2:a klass........ |
A 7 |
||
Överskötare....................... |
A 8 |
Länsstyrelserna. |
|
Uppsyningsman av 2:a klass........ i Förestånderska av l:a klass........ |
A 10 A 12 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Uppsyningsman av l:a klass........ |
A 14 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
||
IV. Ekonomipersonal. |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
|
Biträdande bageriförestånderska..... |
A 3 |
Landskanslist..................... |
A 15 |
Biträdande tvättförestånderska...... |
A 3 |
Landskontorist.................... |
A 15 |
A 3 |
A 21 |
||
j Tvättförestånderska av 2: a klass .... |
A 3 |
Länsnotarie av 2:a klass........... |
A 21 |
j Väverska......................... |
A 3 |
Länsbokhållare av l:a klass........ |
A 24 |
| Biträdande köksförestånderska...... |
A 5 |
Länsnotarie av l:a klass........... |
A 24 |
A 5 |
A 27 |
||
A 5 |
A 30 |
||
| Yttre nattvakt.................... |
A 5 |
Landssekreterare................... |
A 30 |
Arbetsförestånderska............... |
A 6 |
||
] Bageriförestånderska............... |
A 6 |
övergångsstat. |
|
j Chaufför.......................... |
A 6 |
Skrivbiträde (Jönköpings län)...... |
A 2 |
j Eldare av l:a klass................ |
A 6 |
Länsbokhållare av 2:a klass (Malmö- |
|
j Förman i trädgård och jordbruk .... |
A 6 |
hus län)........................ |
A 21 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
173
Verk och befattningar
Löne grad -
Verk och befattningar
Löne grad -
Landsfogdarna.
Byggnadsstyrelsen.
Landsfogde (i Gotlands län)........ A 28
Landsfogde (utom i Gotlands län) ... A 29
Lappfogdarna.
Lappfogde...............
A 24
Sjätte huvudtiteln.
Kommunikationsdepartementet.
Kontorsbiträde...................
Expeditionsvakt..................
Förste expeditionsvakt............
Kanslibiträde.....................
Registrator.......................
Andre kanslisekreterare...........
Förste kanslisekreterare...........
Kansliråd.........................
Expeditionschef...................
Statssekreterare...................
A 4
A 5
A 7
A 7
A 15
A 21
A 26
A 30
C 8
C 10
Skrivbiträde.......................
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Förste expeditionsvakt.............
Kanslibiträde......................
Värmeledningsskötare, tillika reparatör
Maskinist .........................
Kansliskrivare.....................
Assistent..........................
Byggnadskontrollant...............
Notarie...........................
Kamrerare........................
Sekreterare ........................
Intendent .........................
Byrådirektör......................
Byggnadsråd......................
Byråchef..........................
Byggnadschef.....................
Generaldirektör....................
A 2
A 4
A 5
A 7
A 7
A 8
A 10
A 11
A 21
A 21
A 21
A 24
A 24
A 26
A 28
A 30
A 30
C 8
G 12
Sjunde huvudtiteln.
övergångsstat.
Registrator............
A 22
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Förste expeditionsvakt.............
Kanslibiträde......................
Kansliskrivare.....................
Byråingenjör......................
Revisor...........................
Förste revisor.....................
Förste byråingenjör................
Järnvägsinspektor.................
Luftfartsinspektör.................
Väginspektör......................
Byråchef..........................
Byråchef och broinspektor..........
Byråchef och vägtrafikinspektör ....
Generaldirektör....................
A 4
A 5
A 7
A 7
A 11
A 21
A 21
A 24
A 26
A 28
A 28
A 29
A 30
A 30
A 30
C 12
Vägorganlsationen i länen.
Vägingenjör (i Gotlands län)........ A 26
Vägingenjör (utom i Gotlands län) ... A 28
Finansdepartementet.
Kontorsbiträde..............
Expeditionsvakt.............
Förste expeditionsvakt.......
Kanslibiträde................
Kansliskrivare...............
Registrator..................
Andre kanslisekreterare......
Förste kanslisekreterare......
Kansliråd...................
Byråchef för lagärenden......
Expeditionschef.............
Statssekreterare .............
Kammarkollegiet.
Kontorsbiträde..............
Expeditionsvakt.............
Förste expeditionsvakt.......
Kanslibiträde................
Registrator..................
Fiskal......................
Notarie.....................
Andre advokatfiskal.........
Förste arkivarie.............
Sekreterare ..................
A 4
A 5
A 7
A 7
A 11
A 15
A 21
A 26
A 30
C 5
C 8
C 10
A 4
A 5
A 7
A 7
A 14
A 21
A 21
A 26
A 26
A 26
174
Kungl. Maj.ts proposition nr 263■
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Förste advokatfiskal............... |
A 28 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kammarråd....................... |
A 30 |
A 7 |
|
Generaldirektör.................... |
B 3 |
Biblioteksassistent................. |
A 11 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
Statskontoret. |
Registrator........................ |
A 14 |
|
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Bibliotekarie...................... |
A 24 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste aktuarie.................... |
A 24 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Förste aktuarie.................... |
A 26 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Överdirektör...................... |
B 2 |
Registrator........................ |
A 14 |
||
Notarie........................... |
A 21 |
Riksräkenskapsverket. |
|
A 21 |
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
|
A 22 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
|
Tryckerikonsulent.................. |
A 22 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Biträdande kamrerare.............. |
A 24 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kamrerare........................ |
A 26 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kamrerare och kassakontrollant..... |
A 26 |
Kameralbiträde.................... |
A 8 |
Sekreterare ........................ |
A 26 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Byrådirektör och ombudsman....... |
A 28 |
Assistent.......................... |
A 17 |
Statskommissarie.................. |
A 30 |
Revisor........................... |
A 22 |
Generaldirektör.................... |
B 3 |
Förste revisor..................... |
A 24 |
Revisionskommissarie.............. |
A 26 |
||
övergångsstat. |
Byråchef.......................... |
A 30 |
|
Revisor........................... |
A 21 |
Generaldirektör.................... |
B 3 |
Räntmästare...................... |
A 24 |
||
Generaltullstyrelsen. |
|||
Kammarrätten. |
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
|
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
A 4 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
A 5 |
|
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Registrator........................ |
A 14 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Materialförvaltare.................. |
A 15 |
Notarie........................... |
A 21 |
Kammarskrivare................... |
A 16 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Kammarrättsråd................... |
A 30 |
A 21 |
|
President......................... |
B 3 |
Revisor........................... |
A 21 |
över/lyttningsstat. |
Tullkontrollör..................... |
A 21 |
|
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
Byråinspektör..................... |
A 24 |
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
||
Byråchef.......................... |
A 30 |
Byråinspektör och föreståndare för |
|
tullverkets huvudlaboratorium .... |
A 26 |
||
Statistiska centralbyrån. |
Förste aktuarie och chef för statistiska |
||
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
avdelningen..................... |
A 26 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Sekreterare...........:............ |
A 26 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Byrådirektör och ombudsman....... |
A 28 |
Kungl. Majlis proposition nr 263.
175
Verk och befattningar
Löne grad -
Generaltullstyrelsen (forts.).
Byråchef......................
Kustbevakningschef.............
Generaltulldirektör..............
övergångsstat.
Kontorsbiträde.................
Tullstaten.
1. Lokaltullförvaltningen
Skrivbiträde.................
Kontorsbiträde..............
Tullvakt....................
Tillsyningsman..............
Kanslibiträde................
Tulluppsyningsman..........
Kansliskrivare...............
Tullkontorist................
Tullöveruppsyningsman.......
Tullmästare.................
Tulluppbördsman............
Kammarskrivare.............
Tullförvaltare av klass 4.....
Tullkassör..................
Tullförvaltare av klass 3.....
Tullkontrollör...............
Förste tullkontrollör.........
Tullförvaltare av klass 2.....
Tullförvaltare av klass 1 B ...
Tullöverkontrollör...........
Tullbevakningschef...........
Tulldirektörsassistent.........
Tullförvaltare av klass 1 A ...
Tullkommissarie.............
Tullöverinspektör............
Tulldirektör.................
2. Kustbevakningen.
Kontorsbiträde..............
Kustbevakningsbiträde.......
Kustvakt...................
Förste kustvakt.............
Kustuppsyningsman.........
Kustöveruppsyningsman......
Kammarskrivare.............
3. Gränsbevakningen.
Gränsuppsyningsman.........
Gränsövcruppsyningsman.....
A 30
C 5
C 12
A 4
A 2
A 4
A 5
A 6
A 7
A 8
A 11
A 12
A 12
A 15
A 15
A 16
A 18
A 18
A 21
A 21
A 22
A 22
A 24
A 24
A 26
A 26
A 26
A 26
A 27
A 29
A 4
A 5
A 6
A 7
A 8
A 12
A 16
A 8
A 12
Verk och befattningar
Löne grad -
Kammarskrivare................... A 16
Gränsbevakningschef............... A 22
övergångsstat.
Gränsuppsyningsman............... A 8
Tullkassör........................ A18
Kontrollstyrelsen.
Kontorsbiträde.................... A 4
Expeditionsvakt................... A 5
Förste expeditionsvakt............. A 7
Kanslibiträde......................j A 7
Kansliskrivare.....................j All
Laboratoriebiträde.................| A 14
Bokhållare........................ A 17
Notarie...........................! A 21
Byråinspektör..................... A 22
Förste aktuarie....................j A 24
Förste byråingenjör................ A 24
Förste byråinspektör............... A 24
Laborator......................... A 24
Sekreterare........................ A 24
Byråchef.......................... A 30
Överdirektör...................... B 2
övergångsstat.
Aktuarie..........................; A 21
Mynt- och justeringsverket.
Förste expeditionsvakt............. A 7
Kanslibiträde...................... A 7
Proberare......................... A 18 j
Föreståndare för justeringsverkstaden A 21 |
Ingenjör.......................... A 21 j
Kassör........................... A 21
Förste ingenjör.................... A 24
Kamrerare........................j A 24
Förste ingenjör....................j A 26
Myntdirektör......................'' B 1
Åttonde huvudtiteln.
Ecklesiastikdepartementet.
Kontorsbiträde.................... A 4
Expeditionsvakt................... A 5
Förste expeditionsvakt............. A 7
Kanslibiträde......................| A 7
Kansliskrivare.....................; A 11
Registrator........................I A 15
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne-: |
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
Förste expeditionsvakt (tekniskt bi- |
|
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
träde vid handtecknings- och gra- |
|
A 30 |
vyravdeln.)..................... |
A 7 |
|
Expeditionschef................... |
C 8 |
Förste expeditionsvakt, tillika port- |
|
Statssekreterare ................... ! |
C 10 |
vakt........................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
övergångsstat. |
Intendent......................... |
A 26 1 |
|
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
Överintendent..................... |
B 1 |
Riksarkivet. |
Livrustkammaren. |
||
Eldare............................ |
A 5 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Livrustmästare.................... |
A 10 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Åldfru............................ |
A 10 |
{ Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Föreståndare...................... |
A 27 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
| Andre arkivarie................... |
A 21 |
Naturhistoriska riksmuseet. |
|
Förste arkivarie................... |
A 26 |
||
A 30 |
Vaktmästare...................... |
A 5 |
|
Museibiträde...................... |
A 7 |
||
Riksarkivarie...................... |
B 2 |
Vaktmästare, tillika trädgårdsskötare |
A 7 |
Maskinist......................... |
A 10 |
||
Lands- och länsarkiv. |
Preparator........................ |
A 10 |
|
j Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Uppsyningsman.................... |
A 10 |
i Andre arkivarie................... |
A 21 |
Konservator....................... |
A 15 |
A 22 |
A 17 |
||
A 26 |
A 21 |
||
Professor och avdelningsföreståndare |
A 30 |
||
Kungl, biblioteket. |
|||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Statens etnografiska museum. |
|
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Museibiträde...................... |
A 7 |
1 Expeditionsvakt, tillika maskinist och |
Museiassistent..................... |
A 21 |
|
eldare.......................... |
A 7 |
Professor och föreståndare.......... |
A 30 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
||
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Domkapitlen. |
|
Andre bibliotekarie................ |
A 21 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
j Förste bibliotekarie................ |
A 26 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Riksbibliotekarie................... |
B 1 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Stiftsnotarie....................... |
A 21 |
||
Stifts- och landsbiblioteken. |
Stiftssekreterare (domkapitlet i Visby) |
A 24 |
|
Stiftssekreterare (domkapitlen i Lin- |
|||
1 Expeditionsvakt................... |
A 5 |
köping, Skara, Strängnäs, Västerås, |
|
Bibliotekarie (stifts- och landsbibliote- |
Växjö, Göteborg, Karlstad och Här- |
||
ket i Skara).................... |
A 24 |
nösand)......................... |
A 27 |
Bibliotekarie (stifts- och landsbibliote- |
Stiftssekreterare (domkapitlen i Upp- |
||
ket i Linköping)................. |
A 26 |
sala, Lund och Luleå)........... |
A 28 |
Nationalmuseet. |
Vitterhets-, historie- och anti- |
||
1 Expeditionsvakt................... |
A 5 |
kvitetsakademien. |
|
Expeditionsvakt, tillika gårdskarl ... |
A 5 |
Kontorsbiträde.................... |
I A 4 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Förste expeditionsvakt............. |
j A 7 |
i
Kungl. Majlis proposition nr 263.
177
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Vitterhets-, historie- och anti- |
Preparator........................ |
A 10 |
|
kvitetsakademien (forts.). |
Trädgårdsmästare .................. |
A 18 |
|
Värmeledningsskötare, tillika reparatör |
A 8 |
Assistent......................... |
A 20 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
A 21 |
|
Antikvarie........................ |
A 26 |
A 21 |
|
Riksantikvarie..................... |
B 1 |
Konservator.............. |
A 21 |
Kamrerare........................ |
A 24 |
||
Akademien tor de fria konsterna |
Akademinotarie och ombudsman .... |
A 26 |
|
med konsthögskolan. |
Förste bibliotekarie................ |
A 26 |
|
A 5 |
Fogde ............................ |
A 27 |
|
A 5 |
Skogsförvaltare.................... |
A 27 |
|
A 7 |
Sekreterare ........................ |
A 28 |
|
A 7 A 7 |
Räntmästare...................... |
A 30 |
|
Överbibliotekarie.................. |
A 30 |
||
Lärare i etsning................... |
A 17 |
||
Föreståndare för institutet för maten- |
Lunds universitet. |
||
alkunskap, tillika lärare i material- |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
|
A 24 |
Räknebiträde...................... |
A 4 |
|
A 24 |
Eldare............................ |
A 5 |
|
Professor i svensk arkitekturhistoria . |
A 26 |
Trädgårdsmedhjälpare.............. |
A 5 |
A 30 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
|
Tekniskt biträde................... |
A 7 |
||
Musikaliska akademien med |
Underträdgårdsmästare............. |
A 7 |
|
musikkonservatoriet. |
Vaktmästare...................... |
A 7 |
|
Portvakt.................. |
A 1 |
Preparator........................ |
A 10 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Trädgårdsmästare.................. |
A 16 |
Vaktmästare...................... |
A 5 |
Andre bibliotekarie................ |
A 21 |
Förste vaktmästare................ |
A 7 |
Konservator....................... |
A 21 |
Lärare....................... |
A 21 |
Kamrerare........................ |
A 24 |
Bibliotekarie..................... |
A 22 |
Förste bibliotekarie................ |
A 26 |
Sekreterare ................... |
A 26 |
Sekreterare, tillika ombudsman..... |
A 28 |
Räntmästare...................... |
A 29 |
||
Överbibliotekarie.................. |
A 30 |
||
Universitetskanslersämbetet. |
|||
Kanslibiträde.................... |
A 7 |
Karolinska mediko-kirurgiska |
|
Kanslisekreterare................ |
A 30 |
institutet. |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Uppsala universitet. |
Tekniskt biträde vid serafimerlasaret- |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Eldare, tillika biträdande vaktmästare, |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
|
vid patologiska institutionen...... |
A 5 |
Tekniskt biträde........... |
A 7 |
Portvakt.................... |
A 5 |
||
Trädgårdsmedhjälpare............... |
A 5 |
||
Kanslibiträde................ |
A 7 |
||
Tekniskt biträde.................. |
A 7 |
||
Underträdgårdsmästare.............. |
A 7 |
A 24 |
|
Vaktmästare.................... |
A 7 |
||
Maskinist........................... |
A 8 |
Tand lii lut rinsi it niet. |
|
Skogvaktare........................ |
A 8 |
||
Instrumentmakare.................. |
A 10 |
A 7 |
|
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 12
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
A 7 |
Tvättförestånderska................ |
A 5 |
|
A 7 |
Vaktmästare...................... |
A 5 |
|
A 7 |
Förste eldare...................... |
A 6 |
|
A 24 |
Andra köksförestånderska.......... |
A 7 |
|
A 7 |
|||
A 7 |
|||
Karolinska sjukhuset. |
A 7 |
||
Radiumhemmet vid Konung Gustav V :s |
A 7 |
||
A 7 |
|||
jubileumsklinik. |
A 10 |
||
A. Läkarpersonal. |
A 11 |
||
Överläkare vid gynekologiska avdel- |
A 14 |
||
A 26 |
|||
B. Sjukvårdspersonal. |
C. Kontorspersonal. |
A 4 |
|
A 5 |
A 8 '' |
||
A 6 |
A 11 |
||
A 7 |
A 15 |
||
A 7 |
A 24 |
||
Förestånderska för vårdavdelningarna |
A 11 |
Farmaceutiska institutet. |
|
Förestånderska för övervaknings- och |
A 11 A 11 |
A 7 |
|
Vaktmästare...................... |
A 7 |
||
C. Ekonomipersonal. |
Vaktmästare, tillika maskinist och |
A 7 |
|
A 4 |
A 22 |
||
A 7 A 7 |
A 28 |
||
Forskningsavdelningarna vid Konung |
Tekniska högskolan. |
A 4 |
|
Gustav V:s jubileumsklinik. |
A 5 |
||
A. Radiofysiska avdelningen. |
A 7 |
||
A 7 |
A 7 |
||
A 26 |
A 7 |
||
B. Svulstpatologiska avdelningen. |
A 7 |
||
A 7 |
A 7 |
||
A 7 |
A 8 |
||
A 10 |
|||
A 22 |
|||
Serafimerlasarettet • |
A 24 |
||
A. Sjukvårdspersonal. |
A 26 |
||
Handräckningsbiträde.............. |
A 2 |
A 30 |
|
A 5 |
|||
A 7 |
Indragningsstat. |
||
Sjukgymnast...................... |
A 9 |
A 30 |
|
A 11 |
|||
B. Ekonomipersonal. |
A 1 |
Chalmers tekniska högskola. Eldare, tillika gårdskarl............ |
A 5 |
A 4 |
A 7 |
||
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
179
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Chalmers tekniska högskola (forts.). |
Gymnastiska centralinstitutet. |
||
Laboratorievaktmästare............ |
A 7 |
Expeditionsvakt, tillika eldare...... |
A 5 |
Maskinist......................... |
A 8 |
Expeditionsvakt, tillika portvakt .... |
A 5 |
Professor......................... |
A 28 |
Kansliskrivare..................... Lärarinna i gymnastik samt i lek och |
A 11 |
Tekniska gymnasiet i Göteborg. |
idrott .......................... |
A 21 |
|
Vaktmästare...................... |
A 5 |
Lärare i gymnastik samt i lek och idrott |
A 24 |
Andre lärare...................... |
A 22 |
Lärare i sjukdomslära.............. |
A 26 |
övergångsstat. |
|||
Skolöverstyrelsen. |
Lärarinna......................... |
A 18 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
||
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
||
Kanslibiträde..................... |
A 7 |
Nionde huvudtiteln. |
|
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
||
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Jordbruksdepartementet. |
|
Andre bibliotekskonsulent.......... |
A 21 |
Kontorsbiträde.................... |
|
Notarie........................... Registrator och aktuarie........... Sekreterare ........................ |
A 21 |
A 4 |
|
A 21 A 24 |
Expeditionsvakt................... Förste expeditionsvakt............. Kanslibiträde...................... Kansliskrivare..................... Registrator........................ |
A 5 A 7 A 7 A 11 A 15 |
|
Förste aktuarie och chef för statistiska |
|||
avdelningen..................... Förste bibliotekskonsulent.......... |
A 26 |
||
Ledamot.......................... |
A 30 |
Andre kanslisekreterare............ Förste kanslisekreterare............ |
A 21 A 26 |
Generaldirektör.................... |
B 3 |
||
Kansliråd......................... |
A 30 |
||
Indragningsslat. |
Expeditionschef................... |
C 8 |
|
Kanslist.......................... |
A 18 |
Statssekreterare ................... |
C 10 |
Folkskolinspektionen. |
övergångsstat. |
||
Folkskolinspektör.................. Nomadskolinspektör................ |
A 26 |
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
Registrator........................ |
A 22 |
||
Läroanstalterna för blinda. |
Lantbruksstyrelsen. |
||
Husmoder........................ |
A 7 |
Skrivbiträde....................... |
A 2 |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Vårdanstalten i Lund för blinda |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
|
med komplicerat lyte. |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Översköterska..................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Husmoder........................ |
A 8 |
Kassör............................ |
A 11 |
Notarie........................... |
A 21 |
||
Statens biografbyrå. |
Byråinspektör..................... |
A 24 |
|
Maskinist, tillika vaktmästare....... |
A 7 |
Kamrerare........................ |
A 24 |
Maskinist......................... |
A 8 |
Sekreterare ........................ |
A 24 |
Kontorist......................... |
A 9 |
Byrådirektör...................... |
A 26 |
Maskinist......................... |
A 10 |
Förste byråingenjör................ |
A 26 |
Kassör........................... |
A 11 |
Byrådirektör...................... |
A 28 |
Chef, tillika granskningsman........ |
A 28 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
180
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Chef för stuteribyrån.............. |
C 5 |
Lantbruks-, mejeri- och träd- |
|
Generaldirektör.................... |
C 12 |
gårdsinstitutet vid Alnarp. |
|
övergångsstat. |
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
|
Eldare............................ |
A 5 |
||
Byrådirektör...................... |
A 26 |
Vaktmästare...................... |
A 5 |
Professor ......................... |
A 30 |
||
Statens lantbruksingenjörer. |
|||
Lantbruksingenjör................. Statskonsulenter. Statskonsulent i boskapsskötsel..... Statskonsulent i får- och getskötsel .. |
A 21 A 24 |
Flyinge hingstdepå och stuteri. Beridare.......................... Bokhållare........................ Veterinär......................... |
A 17 A 17 A 17 C 3 |
Statskonsulent i svinskötsel......... |
A 24 |
||
övergångsstat. |
Strömsholms hingstdepå. |
||
Statskonsulent i mejerihushållning ... |
A 24 |
A 15 |
|
A 16 C 1 |
|||
Fiskeriintendenter. |
|||
Fiskeriintendent................... |
A 26 |
V eterinärhögskoian. |
|
Lantbruksakademien. |
Port- och telefonvakt.............'' |
A 5 |
|
Kamrerare och notarie............. |
Fodermarsk......................• |
A 7 |
|
A 22 |
Kanslibiträde.....................• |
A 7 |
|
Sekreterare ....................... |
A 30 |
Ladugårdsförman.................. |
A 7 |
Sjukvårdare....................... |
A 7 |
||
Centralanstalten för försöks- |
Vaktmästare...................... |
A 7 |
|
väsendet på jordbruksområdet. |
Vaktmästare, tillika automobilförare. |
A 7 |
|
Vaktmästare...................... |
A 7 |
Vaktmästare, tillika preparator..... |
A 8 |
Laborator......................... |
A 26 |
Maskinist......................... |
A 10 |
Överassistent...................... |
A 26 |
Verkmästare...................... |
A 10 |
Avdelningsföreståndare............. |
A 30 |
Lärare i hovbeslag och läran örn hovens |
|
A 26 |
|||
Statens växtskyddsanstalt. |
A 30 |
||
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
||
Maskinist och vaktmästare......... |
A 7 |
Statens veterinärbakteriologiska |
|
Avdelningsföreståndare............. |
A 28 |
anstalt. |
|
övergångsstat. |
A 4 |
||
Avdelningsföreståndare (professor) ... |
A 30 |
A 7 |
|
A 7 |
|||
A 7 |
|||
Lantbrukshögskolan. |
A 7 |
||
Snickare.......................... |
A 5 |
A 8 A 26 |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
||
Vaktmästare...................... |
A 7 |
||
Maskinist......................... |
A 8 |
||
Trädgårdsmästare.................. |
A 10 |
||
Laborator......................... |
A 26 |
V eterinärstaten. |
|
Professor......................... |
A 30 |
Länsveterinär..................... |
A 22 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
181
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Veterinärstaten (forts.). Övergångsstat. Länsveterinär (i Dalarnas övre läns- |
|
veterinärdistrikt)................ |
A 20 |
Statens centrala frökontroll-anstalt. |
|
Frökontrollbiträde................. |
A 4 |
Frökontrollbiträde................. |
A 7 |
Vaktmästare...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Laboratoriebiträde................. |
A 11 |
Frökontrollant..................... |
A 24 |
Fältkontrollant.................... |
A 24 |
Föreståndare...................... |
A 30 |
Skogshögskolan. |
|
Port- och planteringsvakt.......... |
A 5 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Vaktmästare och maskinist......... |
A 7 |
Trädgårdsmästare och preparator .... |
A 10 |
A 20 |
|
A 30 |
|
övergångsstat. |
|
A 26 |
|
Statens skogsförsöksanstalt. |
|
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Vaktmästare, tillika portvakt, maski- |
|
nist och planteringsvakt.......... |
A 7 |
Laboratoriebiträde................. |
A 11 |
Första skogsbiträde................ |
A 15 |
Avdelningsföreståndare............. |
A 30 |
Lantmäteristyrelsen. |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Arkivbiträde...................... |
A 10 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Kassör och bokhållare............. |
A 14 |
Registrator....................... |
A 14 |
Byråingenjör...................... |
A 21 |
Arkivarie......................... |
A 24 |
Byrådirektör...................... |
A 26 |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Generaldirektör.................... |
B 3 |
Verk och befattningar
Löne grad -
övergångsstat.
Registrator........................
Lantinäterikontoren i länen.
Kontorsbiträde....................
Kanslibiträde......................
Överlantmätare (i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Örebro och Västmanlands län) ....
Överlantmätare (i övriga län utom
Gotlands län)...................
Rikets allmänna kartverk.
Kontorsbiträde....................
Ritbiträde........................
Expeditionsvakt...................
Förste expeditionsvakt.............
Ritare............................
Förste ritare......................
Tekniskt biträde...................
Kassör och registrator.............
Flygfotograf.......................
Gravör ...........................
Statsgeodet .......................
Statskartograf.....................
Statstopograf......................
Förste statsgeodet.................
Förste statskartograf...............
Förste statstopograf...............
Observator........................
Byråchef..........................
Byråchef och professor.............
Överdirektör......................
Sveriges geologiska undersökning.
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Förste expeditionsvakt.............
Preparator........................
Kansliskrivare.....................
Ritare............................
Kemist...........................
Museiföreståndare..................
Sekreterare ........................
Statsgeolog ........................
Överdirektör......................
A 21
A 4
A 7
A 29
A 30
A 4
A 4
A 5
A 7
A 7
A 11
A 11
A 14
A 15
A 15
A 21
A 21
A 21
A 24
A 24
A 24
A 26
A 30
A 30
C 10
A 4
A 5
A 7
A 10
A 11
A 11
A 26
A 26
A 26
A 26
B 1
182
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Statens meteorologisk-hydrogra-fiska anstalt. |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
A 12 |
|
Assistent och radioföreståndare..... |
A 13 |
Statshydrograf.................... |
A 21 |
Statsmeteorolog................... |
A 21 |
Förste statshydrograf............... |
A 24 |
Förste statsmeteorolog............. |
A 24 |
Byrådirektör...................... |
A 28 |
Överdirektör...................... |
B 1 |
Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet. |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Registrator........................ |
A 15 |
Andre kanslisekreterare............ |
A 21 |
Förste kanslisekreterare............ |
A 26 |
Kansliråd......................... |
A 30 |
Statssekreterare och expeditionschef . |
G 10 |
Övergångsstat. |
|
Registrator......................... |
A 22 |
Kommerskollegium. |
|
A 2 |
|
Kontorsbiträde.................... |
A 4 |
Expeditionsvakt................... |
A 5 |
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
A 14 |
|
A 21 |
|
A 21 |
|
Revisor och bokhållare............. |
A 21 |
Byråinspektör..................... |
A 22 |
Förste aktuarie.................... |
A 24 |
Verk och befattningar
Löne grad -
Förste byråingenjör................
Förste byråinspektör...............
Redaktör.........................
Sekreterare ........................
Sjöteknisk konsulent...............
Byrådirektör......................
Byrådirektör och överinspektör.....
Navigationsskoleinspektör...........
Skeppsmätningsöverkontrollör och
överinspektör....................
Byråchef..........................
Generaldirektör....................
övergångsstat.
Kansliskrivare.....................
Kamrerare........................
Teknisk konsulent.................
Bergsstaten.
Kontorsbiträde....................
Gruvingenjör......................
Bergmästare......................
Sprängämnesinspektionen.
Sprängämnesinspektör..............
Statens elektriska inspektion.
Statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar.
..............
Fartygsinspektionen.
Kontorsbiträde....................
Andre fartygsinspektör.............
Andre fartygsinspektör.............
Förste fartygsinspektör.............
Statens provningsanstalt.
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Laboratoriebiträde.................
Instrumentmakare.................
Förste laboratoriebiträde...........
Kansliskrivare.....................
Verkmästare......................
Förste verkmästare................
Kassör och räkenskapsförare........
Förste avdelningsingenjör...........
A 24
A 24
A 24
A 24
A 24
A 28
A 29
A 29
A 29
A 30
G 12
A 11
A 24
A 24
A 4
A 22
A 29
A 28
A 27
A 4
A 18
A 20
A 27
A 4
A 5
A 7
A 10
A 11
A 11
A 12
A 15
A 20
A 24
Kungl. Majlis proposition nr 263.
183
Verk och befattningar
Löne grad -
Verk och befattningar
Löne grad -
Statens provnlngsanstalt (forts.).
Avdelningschef...................
Överdirektör......................
övergångsstat.
Avdelningsingenjör.......
Lotsstyrelsen.
Kontorsbiträde..........
Expeditionsvakt.........
Förste expeditionsvakt ...
Kanslibiträde............
Registrator..............
Byggmästare............
Materialförvaltare........
Verkmästare............
Aktuarie................
Kamrerare..............
Byråingenjör............
Fyringenjör.............
Sekreterare .............
Byråchef................
Överfyringenjör.........
Generallotsdirektör.......
övergångsstat.
Byggmästare............
Kassör och bokhållare ...
Verkmästare............
Lots- och fyrstaten.
1. Distriktsbe/äl och personal å distriktsexpeditionerna.
Kontorsbiträde....................
Expeditionsbiträde.................
Distriktsfyrmästare................
Lotslöjtnant.......................
Lotskapten (övre norra, nedre norra
och östra lotsdistrikten).........
Lotskapten (mellersta, södra och västra
lotsdistrikten)...................
2. Loispersonal.
Lots.............................
Lots.............................
Lotsförman.......................
Lotsförman.......................
A 29
B 2
A 21
A 4
A 5
A 7
A 7
A 11
A 20
A 20
A 20
A 21
A 22
A 24
A 26
A 26
A 30
A 30
B 3
A 21
A 21
A 21
A 4
A 8
A 12
A 20
A 26
A 27
A 7
A 8
A 8
A 9
Lotsförman.......................
Överlots..........................
3. Fyrpersonal.
Fyrbiträde........................
Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr ..
Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp
............................
Fyrvaktare å Ira klass fyr.........
Fyrvaktare å l:a klass fyrskepp ....
Fyrvaktare å gasstation............
Fyrmästare å 3:e klass fyr.........
Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp----
Fyrmästare å 2:a klass fyr.........
Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp
Fyrmästare å l:a klass fyr.........
Fyrmästare å l:a klass fyrskepp----
Fyrmästare å gasstation...........
4. Personal å tjänstefartyg.
Maskinist.........................
Befälhavare.......................
Patent- och registreringsverket,
Skrivbiträde......................
Kontorsbiträde....................
Expeditionsvakt...................
Eldare och maskinist..............
Förste expeditionsvakt.............
Kanslibiträde......................
Föreståndare för varumärkesgransk
ningen.
.........................
Registrator.......................
Byråingenjör......................
Kassör och räkenskapsförare........
Notarie...........................
Bibliotekarie......................
Förste byråingenjör................
Sekreterare .......................
Förste byråingenjör................
Byrådirektör......................
Byråchef..........................
Generaldirektör....................
Försäkringsinspektionen.
Expeditionsvakt...................
Kanslibiträde......................
Kansliskrivare.....................
Förste revisor.....................
A 11
A 12
A 5
A 6
A 6
A 7
A 7
A 7
A 8
A 8
A 10
A 10
A 12
A 12
A 12
A 10
A 20
A 2
A 4
A 5
A 7
A 7
A 7
A 14
A 14
A 21
A 21
A 21
A 24
A 24
A 24
A 26
A 28
A 30
B 3
A 5
A 7
A 11
A 26
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Verk och befattningar |
Löne- grad |
Byråchef.......................... |
A 30 |
Kansliskrivare..................... |
A 11 |
Chef.............................. |
C 10 |
Aktuarie.......................... |
A 21 |
Kassör............................ |
A 21 |
||
Förste aktuarie.................... |
A 26 |
||
Elfte huvudtiteln. |
Kamrerare........................ |
A 26 |
|
Sekreterare, tillika ombudsman..... |
A 26 |
||
Statens pensionsanstalt. |
Direktör.......................... |
A 30 |
|
Förste expeditionsvakt............. |
A 7 |
||
Kanslibiträde...................... |
A 7 |
Kungl. Majlis proposition nr 263.
185
2. Statens affärsdrivande verk.
Befattningar vid |
Löne- grad |
||||
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
Statens vattenfallsverk |
Domänverket |
|
_ |
— |
— |
A 1 |
||
Skrivbiträde |
Lokaltelefonist Skrivbiträde |
Skrivbiträde |
Skrivbiträde |
— |
A 2 |
_ |
— |
— |
A 3 |
||
Kontorsbiträde |
Kontorsbiträde Landstelefonist |
Kontorsbiträde |
Kontorsbiträde |
Kontorsbiträde |
A 4 1 |
Brevbärare |
Expeditionsvakt Stationsbiträde |
Banvakt Eldare å tåg-färja Expeditionsvakt Förrådsvakt Ledningsvakt Matros Stationskarl |
Expeditionsvakt Vakt |
Expeditionsvakt |
A 5 |
Postiljon |
Förste stations-biträde |
Maskinbiträde |
A 6 i |
||
Brevbärarför- man Förste expedi-tionsvakt |
Förrådsförman |
Banförman |
Förrådsförman |
Förste expedi-tionsvakt |
A7 |
Förste postiljon |
Kassör Kontorist Stationsförman |
Konduktör |
Kontorist Maskinist Montör |
A 8 |
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.
13
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Befattningar vid |
Löne- grad |
||||
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
Statens vattenfallsverk |
Domänverket |
|
— |
— |
•—- |
Montör |
Kronojägare Tillsyningsman |
A 9 |
Bokbinderiför- man Tryckeriförman överpostiljon |
Förste reparatör |
Bangårdsmäs- tare Banmästare |
Fyrmästare |
A 10 |
|
Kansliskrivare Postexpeditör |
Kansliskrivare Kopist Telegrafexpedi- tör Vaktförestån- dare |
Kansliskrivare Kopist |
Kansliskrivare Kopist |
Kansliskrivare Kassör Registrator |
A 11 |
Förrådsmästare Stationsmästare |
Förrådsmästare |
Förrådsmästare Förste kansli-skrivare Vagngårdsmäs- tare |
Befälhavare å Förste montör Trädgårdsmäs- tare |
Skogsrättare 1 |
A 12 |
— |
— |
— |
— |
Övningslärare |
A 13 |
Faktor |
Byggmästare Reparations- mästare Verkstads- mästare |
A 14 |
|||
Garagemästare Materialförval- tare Postassistent |
Kontorsskrivare Materialförval- tare Bitare Telegraf-assistent Verkstadsmäs- tare |
Kontorsskrivare Ledningsmäs- tare Ritare Stationsskrivare Vagnmästare Verkstadsmäs- tare |
Kontorsskrivare Maskinmästare Mätaretekniker Ritare Stationsmästare Övermontör |
A 15 |
1 Å övergångsstat,
Kungl. Maj:ts proposition nr 263■ 187
Befattningar vid |
Löne- grad |
||||
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
Statens vattenfallsverk |
Domänverket |
|
Stationsmästare |
Linjemästare Verkmästare |
Andre maskinist Stationsmästare |
Instrument- makare |
A 16 |
|
Förste postassi-stent |
Bokhållare |
Bokhållare |
Bokhållare Driftverkmäs- tare |
A 17 |
|
Postmästare av |
Förste bokhål-lare Telegrafkom-missarie av |
Förste bokhål-lare Stationsinspek-tor av klass Övermaskinist |
Kanalinspektör |
A 18 ! |
|
— |
— |
— |
— |
— |
A 19 |
Kontrollör |
Ingenjörsassi- stent Kontrollör |
Förste styrman |
Ingenjör Kontrollör |
Assistent |
A 20 |
Aktuarie Notarie Revisor Revisor och |
Aktuarie Förrådsförval- tare Huvudkassör Notarie Revisor |
Aktuarie Revisor |
Förrådsförval- tare Förste kassör Revisor |
Domänbokhål- lare Notarie |
A 21 i 1 | |
Förste kontrol-lör Postmästare av |
Avdelningsin- genjör Förste kontrol-lör Konstruktör Radiokommis- sarie Telegrafkom-missarie av |
Baninspektor |
Förste kontrol-lör Ingenjör |
A 22 |
1 Å övergångsstat.
188
Kungl. Majlis proposition nr 263.
Befattningar vid |
Löne- grad |
||||
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
Statens vattenfallsverk |
Domänverket |
|
_ |
_ |
_ |
— |
— |
A 23 |
Intendent |
Förrådskamrer |
Befälhavare av Expeditions- föreståndare Förrådskontrol- lör Förste kontrol-lör Sekreterare Stationsinspek-tor av klass 1 B |
Kamrer Sekreterare |
Byråj ägmästare1 Intendent Sekreterare Skogsingenjör Skogstaxator |
A 24 | |
Postmästare av |
—— |
Stationsinspek-tor av klass 1 A |
— |
Skogsskoleföre-ståndare 1 |
A 25 |
Förste aktuarie Intendent Kamrer 1 Sekreterare |
Byråingenjör Kameralinten- dent Linjeingenjör |
Baningenjör Byråingenjör Överinspektör |
Byråingenjör |
Andre domän-fiskal Domänkamre- rare Förste revisor |
A 26 |
Förste inten-dent Kontorschef 1 |
Förste byråin-genjör Förste linjein-genjör Förste sekrete-rare Verkstadsingen- jör |
Distriktssekre- terare Förrådsinten- dent Förste banin-genjör Förste byråin-genjör Förste maskin-ingenjör Förste sekrete-rare Förste trafikin-spektör Förste verk-stadsingenjör Lantmätare Överinspektör |
Direktörsassi-stent vid Distriktsingen- jör Förste byråin-genjör Förste driftsin-genjör Förste sekrete-rare |
A 27 |
1 Å övergångsstat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
189
Befattningar vid |
Löne- grad |
||||
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
Statens j Domänverket vattcnfallsverk , |
||
Byrådirektör |
Byrådirektör |
Arkitekt Ombudsman Överkontrollör |
Byrådirektör Driftchef |
Byrådirektör |
A 28 |
Postdirektör |
Trafikdirektör |
_ |
Kanaldirektör |
Överjägmästare |
A 29 |
Byråchef |
Byråchef Förste byrå-direktör |
Byråchef |
Byråchef Förste byrå-direktör |
Byråchef |
A 30 |
_. |
— |
— |
C 1 |
||
_ |
— |
C 2 |
|||
_ |
— |
— |
C 3 |
||
_ |
_ |
— |
— |
C 4 |
|
_ |
— |
— |
C 5 |
||
— |
— |
Verkstadsöver- ingenjör |
Driftdirektör |
— |
C 6 |
Postsparbanks- chef |
Telefondirektör |
— |
— |
— |
C 7 |
Verkstads- direktör |
Verkstads- direktör Förrådsdirektör |
— |
— |
C 8 |
|
Distriktschef |
— |
— |
C 9 |
||
— |
— |
— |
Överingenjör |
Överdirektör |
C 10 |
— |
— |
Överdirektör |
— |
— |
C 11 |
i |
— |
— |
C 12 |
||
Generaldirektör |
_ |
— |
— |
C 13 |
|
__ |
— |
— |
C 14 |
||
Generaldirektör |
__ |
— |
| - |
C 15 |
|
1 __ |
i - | Generaldirektör |
| Generaldirektör |
C 16 |
||
— |
- | Generaldirektör |
— |
| - |
| C 17 |
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.
190
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
Innehållsförteckning.
Sid.
Propositionen ...................................................... 1
Förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet) ...................... 2
Statsrådsprotokollet.................................................. 44
I. Inledning ...................................................... 44
II. Dyrortsgrupperingen.............................................. 54
III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente ............................ 64
1. Allmänna synpunkter........................................ 64
2. Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål .......... 72
Behovsprincipen sid. 72. — Brutto- eller nettolönesystem sid. 80. — Rörligt
tillägg sid. 84. — Allmänna löneplaner sid. 94.
3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet................ 106
4. Övergångsanordningar........................................ 151
5. Kostnadsberäkningar........................................ 154
6. Reglementets ikraftträdande.................................. 157
Hemställan .................................................... 16o
Bilagor ............................................................ i6l
Bilaga A. Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek
i hela krontal för begynnelse- och slutlöneklasserna inom lönegraderna
1—30 av den i lönekommitténs förslag intagna löneplan A............ 162
Bilaga B. Tjänsteförteckning........................................ 166
387599. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.