Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Nr 257.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till underhåll
av Tullgarns slott m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I statsverkspropositionen till 1877 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att
Tullgarns kungsgård, vilken av Änkedrottningen Josephina innehafts såsom
änkesäte, måtte med därtill hörande hemman, -lägenheter och inventarier
överlämnas till Kungl. Maj:ts disposition.

Riksdagen anmälde i anledning härav i skrivelse den 19 maj 1877, nr 43,
att riksdagen på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, att till dåvarande
Konungen skulle under hans livstid överlämnas ej mindre Tullgarns
slott med därtill hörande byggnader, trädgård och parkanläggningar samt
inventarier än även Tullgarns kungsgård jämte därmed under eget bruk då
förenade hemmanen Kårtorp, Skyttorp, Nora och Stortorp med därtill hörande
torp och lägenheter, övriga under Tullgarn förut lydande hemman
Bihang lill riksdagens protokoll 19118. 1 sami. Nr 2!>7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

och lägenheter skulle indragas till statsverket och utarrenderas för dess räkning.
Därjämte skulle den till kungsgården jämte underlydande hemman
hörande skogen överlämnas till skogsstyrelsen, att för statens räkning förvaltas.
Kungsgården och därmed framgent förenade hemman och lägenheter
förbehöllos emellertid rätt att, för så vitt sådant vore med skogens
bestånd förenligt, kostnadsfritt erhålla utsyning till husbehov, såväl till byggnader
och reparationer som till gärdsel och vedbrand. Riksdagen anförde
vidare i samma skrivelse, att riksdagen föreställt sig, att inkomsterna, oaktat
jordegendomen väsentligen förminskats, borde på grund av det ökade värde,
jorden genom ett förbättrat brukningssätt erhållit, bliva tillräckliga för underhåll
av slottet med vad därtill hörde, utan att särskilt anslag behövde anvisas
för ändamålet.

På därom av Kungl. Majit gjord framställning medgav riksdagen därefter
i skrivelse den 10 maj 1878, nr 30, att hemmanen nr 1 och 2 Tullbotorp samt
lägenheten Eriksö ängar finge anses inbegripna i den till Konungens disposition
upplåtna marken.

Frågan örn slottets disposition var därefter föremål för statsmakternas
prövning år 1885, i det att riksdagen i skrivelse den 15 maj 1885, nr 53, anmälde,
att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag beslutat, att dåvarande
Kronprinsessan Victoria, därest hon komme att överleva sin gemål,
skulle äga att såsom änkesäte tillträda och under sitt änkestånd med full
nyttjanderätt besitta Tullgarns slott med därtill hörande byggnader, trädgård
och parkanläggningar samt inventarier i enlighet med Kungl. Maj:ts
brev den 1 juni 1807 — innefattande skyldighet att ansvara för möbler, husgeråd
och övriga inventarier — samt Tullgarns kungsgård jämte hemman,
torp, lägenheter och övriga rättigheter enligt riksdagens omförmälda skrivelser
den 19 maj 1877 och den 10 maj 1878.

Slutligen har riksdagen i skrivelse den 21 maj 1921, nr 268, medgivit, att
nettoinkomsten från de av 1877 års riksdag till statsverket indragna, förut
under Tullgarns kungsgård lydande hemmanen och lägenheterna finge, i
den mån de vore för statsverkets räkning utarrenderade, från och med den
14 mars 1920 användas till underhåll och vård av Tullgarns slott med tillhörande
byggnader, parkanläggningar och trädgård m. m.

I skrivelse den 16 augusti 1930 till riksmarskalksämbetet framhöll Tullgarns
slottsförvaltning, att hovförvaltningen årligen åsamkades betydande
utgifter för slottets underhåll, i medeltal uppgående till omkring 19,500 kronor
per år. Då det syntes tveksamt, huruvida hovförvaltningen borde bt
strida så pass stora utgifter för underhåll av ett staten tillhörigt slott, ansåg
slottsförvaltningen, att ett årligt anslag av statsmedel borde ställas till riksmarskalksämbetets
förfogande för slottets underhåll.

Med anledning av slottsförvaltningens framställning avlät riksmarskalksämbetet
skrivelse till Kungl. Majit den 10 december 1930. I skrivelsen erinrades,
att ämbetet år 1877 tillstyrkt den då föreslagna upplåtelsen av slottet
och kungsgården under förbehåll, att Konungen skulle äga rätt att, därest

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

det visade sig, att underhållet bleve för hovhållningen allt för betungande,
efter lagfartstid åter avlämna slottet och kungsgården till disposition av statsverket.
Ämbetet ansåg sig icke, på sätt slottsförvaltningen föreslagit, böra
under dåvarande förhållanden ifrågasätta särskilt anslag för slottets underhåll.
Ej heller ansåg ämbetet, att åtgärder borde vidtagas för återbördande
till slottsförvaltningen av inkomsterna från samtliga år 1877 frånskilda fastigheter
jämte skogen. Däremot hemställde ämbetet, att Kungl. Maj:t täcktes
taga under övervägande frågan om återgång till statsverket av Tullgarns
slott och kungsgård, under förutsättning att slottet med tillhörande park för
framtiden förbleve ställda till Konungens disposition. Ämbetet upplyste därvid,
att Konungen förklarat sig villig att under nämnda förutsättning och
å tid, som framdeles kunde varda bestämd, återlämna slottet och kungsgården
till statsverket.

I ärendet avgåvos utlåtanden av domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Domänstyrelsen förklarade sig i skrivelse den 12 januari 1931 icke hava något
att erinra mot att slottet och kungsgården återlämnades till statsverket.
Därvid borde slottet med områden och anläggningar, som för dess behovbefunnes
nödiga, avskiljas och kungsgården i övrigt jämte Nora och Skytttorps
gårdar ställas under domänstyrelsens vård och förvaltning. Styrelsen
påpekade, att vissa svårigheter kunde uppstå vid slottets avskiljande med
hänsyn till att ett stort antal byggnader och elektriska anläggningar disponerades
gemensamt av slottsförvaltningen och kungsgårdens arrendator samt
att ett flertal byggnader, som av slottsförvaltningen nyttjades för dess många
pensionärer och för uthyrning m. fl. ändamål, läge insprängda å respektive
arrendegårdars områden. Därjämte framhöll styrelsen, att det torde ligga i
sakens natur, att endast sådana kostnader, som direkt hänförde sig till förvaltningen
av kungsgården och de två utgårdama, skulle drabba domänverket
vid gårdarnas övertagande.

Jämväl byggnadsstyrelsen förklarade sig i skrivelse den 21 januari 1931
tillstyrka riksmarskalksämbetets förslag. Å skrivelsen bifogad karta utmärkte
styrelsen det område, som borde avskiljas för att jämte slottet upplåtas
till Konungens disposition. Styrelsen framhöll vidare, att vissa förhållanden
måste regleras vid en uppdelning av slottet och kungsgården å olika
förvaltande myndigheter. Sålunda borde kostnaderna för underhåll och
drift av vattenledningen till slottet och kungsgården uppdelas efter närmare
utredning. En inom slottsområdet befintlig arbetarbostad användes delvis
för slottet och delvis för kungsgården, varför även där borde ske en fördelning
av kostnaderna för vård och underhåll. Detsamma vore fallet med underhåll
av båtbrygga, omkostnader för den elektriska anläggningen, underhåll avvägar
och andra allmänna omkostnader m. m. Vidare innehade vissa slottspensionärer
fri bostad samt potatisland å en del av de hemman, som enligt
förslaget .skulle avskiljas från slottet, vilka förmåner fortfarande borde tillförsäkras
dem. Även andra förbehåll torde kunna ifrågakomma såsom virke
lill husbehov m. m. De årliga kostnaderna för slottets underhåll beräknade
styrelsen lill 60,500 kronor. Då från slottets trädgård kunde påräknas en

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

årlig inkomst av 12,000 kronor, skulle ytterligare erfordras 48,500 kronor.
Därutöver räknade styrelsen med följande engångsbelopp, nämligen 110,000
kronor för iståndsättande av slottet samt 196,000 kronor för införande av
centralvärmeledning och omboning för vinterbruk.

Med anledning av vad domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen anfört inkom
riksmarskalksämbetet med utlåtande i ärendet den 1 september 1931.

I skrivelse den 4 februari 1938 har riksmarskalksämbetet ånyo upptagit
de i det föregående avhandlade spörsmålen samt därvid hemställt, att till
Konungens disposition under dennes livstid måtte upplåtas Tullgarns slott
med tillhörande byggnader och park, att till slottets, byggnadernas och parkens
underhåll måtte för budgetåret 1938/39 anvisas ett anslag av 62,700
kronor, mot det att hovförvaltningen avstår från de arrendeavgifter, som
för närvarande utgå till nämnda underhåll, samt att till förvaltning av domänstyrelsen
måtte överlämnas Tullgarns kungsgård jämte därtill hörande
gårdar.

Till stöd för framställningen har riksmarskalksämbetet åberopat innehållet
i en av Tullgarns slotts förvaltning till ämbetet den 24 januari 1938 avlåten
skrivelse.

I denna skrivelse har slottsförvaltningen framhållit, att hovförvaltningens
årliga utlägg för slottet numera uppgå till omkring 20,000 kronor. Härutöver
räknar slottsförvaltningen emellertid med betydande engångskostnader
för bland annat nya bostäder och förbättring av redan befintliga på grund
av verkningarna av den nya lantarbetstidslagen och vissa ändringar i hälsovårdsstadgan.
Enligt verkställda beräkningar uppgå dessa kostnader beträffande
de av slottsförvaltningen utarrenderade gårdarna till 75,300 kronor
och beträffande de gårdar, varav slottsförvaltningen äger uppbära arrendemedlen,
till 87,575 kronor, eller sålunda tillhopa 162,875 kronor.

Beträffande storleken av det för slottets underhåll erforderliga anslaget anför
slottsförvaltningen följande.

För skötsel av slottet finnas för närvarande en förvaltare och en vaktmästare.
Därjämte erfordras tillfällig hjälp för större rengöring av slottet
två gånger örn året. I pensioner till f. d. anställda utbetalas 3,400 kronor.
Dessa kostnader komma visserligen att så småningom bortfalla vid vederbörandes
död, men då uppstår behov av pensioner åt andra, i första hand
åt vaktmästaren. Någon minskning av kostnaderna för pensioner torde därför
knappast vara att vänta. Kostnaderna för underhåll av byggnader beräknas
till 27,000 kronox-. I detta belopp ingår underhållet av en del mindre
byggnader, som nu äro upplåtna till pensionärer, med 155 kronor. Parkens
underhåll har det senaste året dragit en kostnad av 31,092 kronor. På
grund av beräknad löneförhöjning vågar förvaltningen ej räkna med lägre årlig
kostnad än 32,000 kronor. Då emellertid trädgården årligen avkastar
omkring 10,000 kronor, torde för de årliga underhållskostnaderna krävas
bidrag av statsmedel med 22,000 kronor. Det årliga underhållet av den elektriska
anläggningen har upptagits till 700 kronor. För underhåll av vattenledningen
beräknas ett årligt belopp av 800 kronor. Ledningen, vilken är
över fyra kilometer lång, består av utborrade stockar, som den ena efter den

Kungl. Majlis proposition nr 257.

andra ruttnar ned. Behovet av fullständig omläggning av vattenledningen
torde därför icke länge kunna undanskjutas. Slutligen bör för diverse omkostnader
— läkararvoden, sjukvård, medicin, körningar, frakter, resekostnader,
polisarvoden, skrivmaterial m. m. — beräknas ett belopp av 2,800
kronor.

Det sammanlagda anslagsbeloppet skulle alltså uppgå till 62,700 kronor enligt
följande fördelning.

Slottsförvaltningen .................................... kronor 6,000

Pensioner m. m....................................... » 3,400

Byggnaders underhåll .................................. » 27,000

Underhåll av park och trädgård ........................ » 22,000

» » elektriska anläggningen .................... » 700

» » vattenledningen .......................... » 800

Diverse omkostnader .................................. » 2,800

Summa kronor 62,700.

Slottsförvaltningen påpekar i detta sammanhang, att sammanlagda beloppet
av de av hovförvaltningen disponerade arrendemedlen efter år 1921 i medeltal
uppgått till 35,272 kronor årligen.

Därefter anför slottsförvaltningen i huvudsak följande.

I gällande arrendekontrakt mellan slottsförvaltningen och kungsgårdens
arrendator föreskrivna naturaprestationer böra fortfarande utgå. Slottet bör
helt övertaga en gemensamt med arrendatorn disponerad, inom slottsområdet
belägen arbetarbostad. Vid uppförande av nya byggnader för arrendegårdarna
samt försäljning från dessa av torp eller lägenheter bör vederbörlig
hänsyn tagas till slottets intressen. Så länge två för närvarande befintliga
skolor användas för sitt ändamål böra de utan avgift men med underhållsskyldighet
få disponeras av Hölö kommun. Skulle skolorna bliva för kommunen
obehövliga, böra de överlämnas till domänstyrelsen. Förbehåll bör
göras om rätt för slottets pensionärer att under livstiden fritt bruka de bostäder,
potatisland m. m., som de innehava å kungsgårdens områden. I den
mån fri vedbrand eller husbehovsvirke utgått till pensionärerna, böra de
bibehållas därvid. Därjämte bör fri grustäkt från kungsgårdens grustag
förbehållas för parkens och trädgårdens behov.

Över riksmarskalksämbetets framställning hava utlåtanden avgivits av
byggnadsstyrelsen och domänstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen har den 21 februari 1938, under förmälan att styrelsen
biträtt vid kostnadsberäkningar rörande byggnadernas iståndsättande, installationer
samt årligt underhåll, förklarat sig icke hava något att i ärendet
erinra. Enligt nämnda beräkningar skulle iståndsättandet av slottet med tillhörande
byggnader draga en kostnad av 186,000 kronor. Därjämte erfordras
för införande av centralvärmeledning och omboning för vinterbruk 252,000
kronor samt för omläggning av vattenledningen m. m. 116,000 kronor. Styrelsen
har därjämte överlämnat yttrande från riksantikvarieämbetet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö7.

förklarat sig ej heller hava något att erinra mot riksmarskalksämbetets framställning.

Domänstyrelsen har inhämtat yttrande i ärendet av domänintendenten i
Södermanlands län, däri denne bland annat framhållit, att byggnadsarbetena
beträffande de av domänstyrelsen utarrenderade gårdarna på grund av anmälan
örn ytterligare byggnadsbehov numera kunna uppskattas till 94,125
kronor. De totala byggnadskostnaderna uppgå således beträffande samtliga
arrendegårdarna till 169,425 kronor.

För egen del har domänstyrelsen i sitt utlåtande den 24 februari 1938 förklarat
sig tillstyrka riksmarskalksämbetets framställning. Styrelsen anför
därefter i huvudsak följande.

Den föreliggande frågan är i vissa avseenden komplicerad och önskvärt
hade varit, att klarhet kunnat vinnas beträffande åtskilliga detaljspörsmål.
Det synes därför lämpligt, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens medgivande
att meddela de föreskrifter, som i samband med egendomens överflyttning
till domänstyrelsens förvaltning må befinnas erforderliga.

En klar råskillnad bör uppdragas mellan riksmarskalksämbetets och domänstyrelsens
områden. Domänstyrelsen bör endast drabbas av sådana kostnader,
som direkt hänföra sig till egendomsförvaltningen. Utgifter för anordningar,
som helt eller delvis avse slottsområdet, samt för naturaförmåner
till slottets pensionärer böra bestridas av särskilda medel. Bostadslägenheter
till pensionärerna böra upplåtas genom siottsförvaltningens försorg, varför
förvaltningen tillsvidare må bibehållas vid dispositionsrätten till samma
lägenheter. Därest så lämpligen låter sig göra, bör slottsförvaltningen tillerkännas
ved- och byggnadsvirke eventuellt även andra förmåner vid kronoegendomen,
men bör en dylik rätt efter vederbörlig utredning göras beroende
av vad i sådant hänseende kan överenskommas mellan förvaltningarna. För
sådana förmåner hör givetvis gottgörelse lämnas domänverket.

Av samtliga egendomar kan påräknas en bruttoinkomst i arrendeavgälder
å cirka 30,000 kronor. Kostnaderna för nu nödvändiga byggnadsarbeten
hava beräknats till cirka 170,000 kronor. Härtill komma utgifter för den ersättning,
som vederbörande arrendatorer på grund av med slottsförvaltningen
träffade arrendeavtal för utförda arbeten må vara berättigade till. Några
uppgifter angående innehållet i dessa avtal finnas icke meddelade, varför
dessa kostnader nu icke kunna överblickas.

/>eparte»ients- I förhållande till övriga kungliga slott intager Tullgarn i så måtto en sär chefen.

ställning, att några medel för dess underhåll icke anvisas å riksstaten. I
stället disponeras för ändamålet de arrendeavgifter, som inflyta från vissa
av slottsförvaltningen och domänstyrelsen utarrenderade, till slottsegendomen
hänförda gårdar. Denna särställning för Tullgarn synes närmast vara betingad
av vissa historiska skäl, vilka numera sakna relevans, och bygger därjämte
på den förutsättningen att inkomsterna i stort sett skulle förslå för
utgifternas bestridande. Så har emellertid icke blivit fallet, utan tillskott till
underhållskostnaderna har under en följd av år på grund av de för ändamålet
avsedda inkomsternas otillräcklighet måst lämnas av hovförvaltningen. Då
dessa tillskott uppgått till betydande belopp och hovförvaltningens utgifter
under den närmaste framtiden skulle ytterligare stegras, kan nämnda förutsättning
icke längre anses föreligga. 1 och för sig innebära också de

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

hittillsvarande anordningarna ett avsteg från de grunder, som numera bruka
tillämpas för den ekonomiska förvaltningen av statens egendom. Det har
med hänsyn härtill framstått som ett önskemål att få en ändring till stånd.

Enligt det nu ifrågavarande av riksmarskalksämbetet framlagda förslaget
skulle samtliga utarrenderade gårdar ställas under domänstyrelsens förvaltning
och slottets inkomster av arrendeavgifter upphöra. Medel för bestridande
av kostnader för slottets underhåll skulle därefter anvisas över riksstaten.
För min del tillstyrker jag, att en sådan omläggning genomföres från och med
nästa budgetår. Staten kommer därefter att direkt svara för de med slottets
underhåll förenade utgifterna och tillgodogöra sig inkomsterna. Härav följer
att samma regler bli gällande för dispositionen av Tullgarn som för annan
statens egendom. Självfallet utgår jag dock från, att slottet med därtill
hörande park och trädgård även efter omläggningen skall upplåtas till Konungens
personliga bruk under hans livstid. Jag tillstyrker alltså riksmarskalksämbetets
hemställan även i denna del. Till den fortsatta upplåtelsen
bör riksdagens medgivande inhämtas.

Vid bestämmandet av storleken av det område, som skall upplåtas till
Konungen, bör en vid slottsförvaltningens skrivelse den 24 januari 1938 fogad
kartskiss tjäna till ledning.

I samband med domänstyrelsens övertagande av förvaltningen av samtliga
arrendegårdarna måste vissa förhållanden ordnas, som sammanhänga med
den nuvarande anordningen för slottets underhåll. Såsom allmän princip
vid övertagandet bör gälla, att de naturaprestationer, som föreskrivits i de av
slottsförvaltningen ingångna arrendeavtalen, liksom ock de förmåner, som i
övrigt må tillkomma slottet, bibehållas oförändrade.

Enligt vad jag inhämtat, finnas föreskrifter om naturaprestationer intagna
allenast i det av slottsförvaltningen med arrendatorn av kungsgården träffade
avtalet. Värdet av dessa prestationer uppskattas till i runt tal 3,000
kronor per år, med vilket belopp domänstyrelsens arrendeinkomst av kungsgården
således kommer att minskas under tiden för nu gällande arrendeavtal.
Då jag delar styrelsens uppfattning, att domänverket endast bör belastas med
kostnader, som äro hänförliga till egendomsförvaltningen, anser jag mig böra
förorda, att ersättning utgår till domänstyrelsen med belopp, svarande mot
prestationernas uppskattade värde. Ersättning bör jämväl utgå för de förmåner
av fritt husbehovsvirke och fri vedbrand, som för närvarande tillkomma
slottet. Enligt uppgift torde värdet av sistnämnda förmåner kunna
uppskattas till 500 respektive 2,750 kronor.

Å Kungl. Majit torde få ankomma att meddela vid överlåtelsen av arrendegårdarna
erforderliga beslut.

Del för nästa budgetår till slottets underhåll erforderliga anslaget uppskattar
riksmarskalksämbetet till 02,700 kronor. Av slottsförvaltningens
statförslag framgår, att därvid räknats med ett belopp av 3,000 kronor till
ved och kol för driften av växthus. Då kostnaden härför bör belasta första
huvudtitelns anslag till ved och kol för de kungl, hoven, förordar jag en

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

minskning av det av ämbetet beräknade anslaget med nämnda belopp. Från
angivna anslag å första huvudtiteln bör jämväl ersättningen till domänstyrelsen
för vedbrand för slottet med tillhörande byggnader utgå. Å andra
sidan bör vid underhållsanslagets bestämmande tagas hänsyn till värdet av
de i det föregående omförmälda naturaprestationerna och förmånen av fritt
husbehovsvirke. Härav föranledes en ökning med 3,500 kronor. Anslagets
slutsumma blir alltså 63,200 kronor. För anslagets användning erforderliga
föreskrifter torde få meddelas av Kungl. Majit.

Utöver anslaget skulle, såsom av redogörelsen framgår, de ändrade grunderna
för slottets ekonomiska förvaltning medföra vissa engångskostnader
för statsverket, framför allt på grund av nödvändiga byggnadsarbeten å arrendegårdarna.
Dessa kostnader böra belasta domänverkets medel. Å andra
sidan kommer domänverket att tillföras de arrendeavgifter, som nu disponeras
för slottets underhåll.

Slutligen vill jag framhålla, att jag med hänsyn till ovissheten rörande
slottets framtida användning icke anser mig för närvarande böra upptaga
frågan örn slottets och tillhörande byggnaders iståndsättande m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels besluta att förvaltningen av Tullgarns slottsegendom
skall i här föreslagen utsträckning från och nied den 1 juli
1938 övertagas av domänstyrelsen,
dels medgiva att Tullgarns slott med tillhörande park och
trädgård må från och med den 1 juli 1938 upplåtas till Konungens
personliga bruk under hans livstid,

dels ock till Underhåll av Tullgarns slott m. m. å driftbudgeten
under första huvudtiteln för budgetåret 1938/39 anvisa
ett reservationsanslag av 63,200 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Folke Ericson.

387510. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.