Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
11
Nr 253.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning
av sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö
socken av Jönköpings län; given Stockholms slott
den 12 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Den 4 augusti 1922 beviljade Kungl. Maj:t till förbättrad utdikning av
förut uttappade sjöarna Kalängen och Lunnasjön för torrläggning av mark
i Hultsjö socken av Jönköpings län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 15,030 kronor och dels lån från odlingslånefonden med
30,070 kronor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde för företaget upprättad arbetsplan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
I en den 5 januari 1938 dagtecknad, av länsstyrelsen i Jönköpings län
med utlåtande den 26 januari 1938 jämte av vederbörande landsfiskal
verkställd utredning rörande de olika delägarnas ekonomiska ställning överlämnad
skrift har cirbetsstyrelsen för företaget anhållit örn nedskrivning med
största möjliga belopp av nyssnämnda till företaget beviljade statslån. Vid
arbetsstyrelsens skrift har fogats, bland annat, ett av lantbruksingenjören
C. Berner med biträde av gode män den 30 december 1937 avgivet utlåtande.
Över ansökningen hava infordrade yttranden avgivits den 10 februari
1938 av lantbruksstyrelsen och den 8 mars 1938 av statskontoret.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören
S. Aspegrén åren 1919—1920 hållen syneförrättning enligt lagen den 20
juni 1879 om dikning m. m.
Företaget berör en areal av 65.25 hektar, som vid tiden för arbetsplanens
fastställelse i huvudsak utgjordes av genom tidigare sjösänkning vunnen sjöbotten.
Företaget utfördes under åren 1923—1931 och blev av lantbruksstyrelsen
godkänt den 14 december 1931.
Vid arbetsplanens fastställande upptogs båtnadsvärdet inom företaget i
enlighet med vid syneförrättningen gjord uppskattning till 56,485 kronor
55 öre. Enligt förrättningshandlingarna hade denna uppskattning endast
provisorisk karaktär. Synemännen hade nämligen, med hänsyn till att företaget
avsåge torrläggning av sjöbotten, förklarat sig icke vara i stånd att
verkställa uppskattning av båtnadsvärdet på sådant sätt, att jordägarnas inbördes
delaktighet kunde därefter tillförlitligen bestämmas. På grund härav
hade synemännen utsatt slutlig uppskattning av båtnaden att enligt 42 §
dikningslagen äga rum efter företagets fullbordan. Vederbörande jordägare
hava emellertid försummat att inom i nämnda lag därför föreskriven tid påkalla
sådan slutlig uppskattning.
Kostnaderna för företaget hade vid syneförrättningen år 1920 beräknats
till 56,309 kronor 70 öre. I samband med arbetsplanens fastställande år
1922 vidtogs emellertid, i likhet med vad vid denna tid i regel tillämpades,
en minskning av den beräknade kostnaden med omkring 20 procent till
45,109 kronor 70 öre, i syfte att såvitt möjligt bringa kostnaderna i överensstämmelse
med de arbetspriser, som kunde förväntas bliva rådande under
den för arbetets utförande avsedda tiden. Till följd av särskilda omständigheter
kom den vidtagna kostnadsminskningen likväl icke att motsvaras av
verkligheten. De slutliga kostnaderna för företaget uppgingo sålunda till
sammanlagt 56,890 kronor 68 öre.
Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:
i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet................ kronor 15,030
i lån ................................................... » 30,070
Summa kronor 45,100.
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-53.
13
Länsstyrelsen i Jönköpings län har genon* utslag den 8 september 1932
och den 9 november 1934 fastställt fördelningen av det till företagets utförande
beviljade lånet. Av utslaget framgår, att lånet skall amorteras
under åren 1932—1955 med en annuitet av 1,963 kronor 59 öre under ett
vart av åren 1932—1954 och med en annuitet av 1,941 kronor 56 öre under
år 1955.
Det av lantbruksingenjören Berner jämte gode män den 30 december 1937
avgivna utlåtandet har av företagets arbetsstyrelse åberopats till stöd för den
gjorda framställningen örn nedskrivning av statslånet. Av utlåtandet inhämtas
i huvudsak följande.
Att kostnaderna för företaget uppgått till så högt belopp som 56,890 kronor
68 öre berodde till stor del på att den entreprenör, till vilken arbetet
bortlämnats, icke hade varit vuxen sin uppgift, vilket gjorde, att arbetet
blivit onödigtvis fördyrat, varjämte en del tidigare icke förutsedda förstärkningsarbeten
måst utföras till förhindrande av ras i utloppet. I detta
sammanhang finge framhållas, att förrättningsmannen vid 1920 års syneförrättning
för sin del funnit det då ifrågasatta företaget tvivelaktigt ur
ekonomisk synpunkt och därför avrått från dess utförande. Det oaktat hade
intressenterna likväl beslutat genomdriva företaget, vartill torde hava medverkat
ett vid denna tid avgivet utlåtande från hos svenska mosskulturföreningen
anställd kulturingenjör av innehåll, att jorden inom torrläggningsområdet
vore av utmärkt beskaffenhet och mycket lämplig för odling.
När företaget sedermera blivit slutfört, hade det inom kort visat sig icke
vara möjligt att, på sätt intressenterna förväntat, utnyttja markerna inom
omi‘ådet. Ett av de huvudsakliga skälen härtill vore den betydande sättning
-— i medeltal cirka 0.S meter mot beräknade cirka 0.5 meter — som
marken undergått efter avdikningen. Fara förelåge för övrigt för att de
fortfarande ganska lösa markerna vid odling skulle sätta sig ytterligare.
Därjämte hade vid av mosskulturföreningens kulturingenjör verkställd förnyad
undersökning av ifrågavarande marker dessa befunnits vara ur odlingssynpunkt
betydligt sämre än vad tidigare antagits. En del i torrläggningsområdets
kanter belägna marker å sammanlagt 8.75 hektar hade visat sig
lämpliga endast till skogsmark.
För närvarande vore endast 3.78 hektar av ifrågavarande marker odlade,
medan resten av ängs- och odlingsmarken visserligen delvis dikats men därefter
fått ligga obrukad. En stor del av markerna vore därför nu bevuxen
med buskar och mindre björkskog. Delägarna hade nämligen ansett det
vara för dyrbart och samtidigt för osäkert att fullfölja odlingen.
Med biträde av gode män hade Berner verkställt uppskattning av den
båtnad, som i verkligen kunnat ernås genom företaget, och därvid funnit
värdet av denna båtnad kunna uppskattas till sammanlagt 20,159 kronor
25 öre.
Därest vid statsbidragets beviljande kostnaderna ej beräknats till lägre
belopp än vid syneförrättningen, skulle företaget då erhållit ett statsbidrag,
som med 3,730 kronor överstigit det beviljade. Detta belopp med ränta på
ränta efter 4 procent under 12 år, alltså sammanlagt cirka 6,000 kronor, syntes
därför företaget i första hand böra komma i åtnjutande av. Aven örn
bidraget å 3,730 kronor beviljats vid arbetsplanens fastställande, skulle
emellertid kostnaden för företaget efter avdrag för sammanlagda statsbidragsbeloppct,
18,760 kronor, hava överstigit den uppskattade verkliga båtnaden.
20.160 kronor, med (38,130 — 20,160 = ) i runi tal 18,000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Med hänsyn till omständigheterna syntes företagets delägare böra få bära
hälften av denna förlust, medan det kunde anses skäligt, att staten bestrede
den andra hälften eller 9,000 kronor. Sammanlagda nedskrivningen av det
till företaget beviljade statslånet föresloges därför till (6,000 + 9,000 =)
15,000 kronor eller cirka hälften av det ursprungligen beviljade lånet. Därest
nedskrivningen i fråga beviljades, föresloges, att nedskrivningsbeloppen
fördelades mellan de olika i företaget deltagande fastigheterna i samma
proportion som statslånets återbetalning fördelats mellan dem.
Lantbruksingenjören och gode männen lia under åberopande av det anförda
livligt tillstyrkt en lånenedskrivning med 15,000 kronor.
Av den genom vederbörande landsfiskal verkställda utredningen rörande
delägarnas ekonomi framgår, att flertalet av delägarna torde befinna sig i
relativt ogynnsamma ekonomiska omständigheter.
Länsstyrelsen i Jönköpings lån har för sin del tillstyrkt arbetsstyrelsens
framställning på sätt lantbruksingenjören och gode männen föreslagit.
Lantbruksstyrelsen har — ehuru med viss tvekan med hänsyn till att företaget
kommit till stånd trots avstyrkande av vederbörande lantbruksingenjör
— föreslagit, att för nedskrivning av till ifrågavarande företag beviljat lån
från odlingslånefonden måtte från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp
av 15,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.
Det av lantbruksingenjören Berner med biträde av gode män år 1937
uppskattade båtnadsvärdet för företaget, 20,159 kronor 25 öre, utgjorde endast
omkring 36 procent av det ursprungligen beräknade båtnadsvärdet och
motsvarade ett belopp av i runt tal 310 kronor för hektar av den i företaget
ingående marken. När å andra sidan hänsyn toges till kostnaderna för
företaget, vilka som nämnts uppgått till 56,890 kronor 68 öre, komme på
varje hektar av samma mark en kostnad av omkring 870 kronor. Proportionen
mellan båtnad och kostnad vöre sålunda i förevarande fall i särskilt
hög grad ogynnsam. Av kostnaderna hade ett belopp av 230 kronor per
hektar täckts av det till företaget beviljade statsbidraget och 180 kronor tillskjutits
av intressenterna själva. För återstoden, eller 460 kronor för hektar,
häftade delägarna i företaget i skuld till odlingslånefonden, och de hade att
återbetala denna skuld med en annuitet av i runt tal 30 kronor för hektar.
Uppenbart vöre, att denna årliga utgift måste betecknas som orimligt hög
i förhållande till den avkastning, som vore möjlig att utvinna ur den i företaget
ingående marken. Med hänsyn härtill ävensom till, bland annat, det
förhållandet att ifrågavarande företag torde delvis hava tillkommit under
trycket av då rådande kristid, varunder det ansetts vara ett allmänt intresse
att söka i möjligaste grad öka jordbruksproduktionen, funne lantbruksstyrelsen
det kunna ifrågasättas, huruvida icke, i likhet med vad fallet varit
beträffande vissa andra vid samma tid tillkomna torrläggningsföretag, ett
ingripande från statens sida borde ske för upphjälpande av företagets ekonomiska
ställning. På sätt tillämpats i tidigare fall, då anledningen till företagets
ekonomiska misslyckande huvudsakligen legat i utebliven eller väsentligt
reducerad båtnad, såsom i fråga om Säveåns regleringsföretag i
Älvsborgs län och Aråns regleringsföretag i Jönköpings län, kunde det synas
rimligt, att ett eventuellt ingripande från statens sida finge gälla samtliga
delägare i företaget, sålunda även för det fall att så icke kunde sägas vara
direkt påkallat med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning. Lant
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 253-
15
bruksstyrelsen finge därför, om också med någon tvekan i sistberörda del,
förorda vidtagande av åtgärd från statens sida i nu angivet syfte. Detta
syntes lämpligen böra ske genom viss nedskrivning av det till företaget beviljade
lånet. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, varav i detta fall
utnyttjandet av de i företaget ingående markerna vore beroende, syntes låneannuiteten
icke böra överstiga 15 kronor för hektar. Denna begränsning
av annuiteten förutsatte en nedskrivning av lånet med 50 procent eller med
i runt tal 15,000 kronor. Därest nedskrivning av lånet medgåves, torde
statens avdikningslånefond böra tillföras motsvarande belopp, vilket lämpligen
syntes böra utgå från statens avdikningsanslag, dock under iakttagande
att detsamma icke inräknades i det anslagsbelopp, som Kungl. Majit
enligt riksdagens medgivande ägde för visst år jämlikt gällande bestämmelser
bevilja.
Statskontoret har i sitt yttrande framhållit följande.
Såsom av ärendet inhämtades hade vederbörande lantbruksingenjör avstyrkt
igångsättandet av ifrågavarande företag. Dessutom framginge av
handlingarna i ärendet, att det läge, vari utdikningsföretaget kommit, till
icke ringa del hade sin grund i det sätt, på vilket arbetet med företagets utförande
handhafts. Med hänsyn till dessa förhållanden och i betraktande
av de konsekvenser för statsverket, som kunde befaras vid ett bifall till den
gjorda framställningen, kunde statskontoret icke tillstyrka nedskrivning av
det till företaget beviljade lånet ur statens avdikningslånefond.
Statskontoret ansåge sig dessutom böra fästa uppmärksamheten vid, att
två av nuvarande ägare till av företaget berörda fastigheter syntes hava
förvärvat sina fastigheter efter företagets slutförande och att sålunda i dessa
fall vid köpeskillingarnas bestämmande hänsyn kunnat tagas till att fastigheterna
graverades av avdikningslån.
Den i ärendet verkställda utredningen ger vid handen, att den båtnad, Departementssom
kunnat utvinnas av förevarande torrläggningsföretag, ej utgör mer än chefen.
omkring 36 procent av det vid företagets igångsättande påräknade båtnadsvärdet.
Tillika ha de verkliga kostnaderna — i huvudsak till följd av omständigheter,
varöver delägarna ej torde ha kunnat råda — kommit att ej
oväsentligt överstiga de kostnader, varmed man ansett sig böra kalkylera vid
beviljande av statsunderstöd åt företaget. Mot ett båtnadsvärde av i lunt
tal 310 kronor per hektar av den i företaget ingående marken svarar sålunda
ett kostnadsbelopp av omkring 870 kronor per hektar. Enligt vad
som framgår av utredningen ha intressenternas egna kostnader för torrläggningen
uppgått till cirka 640 kronor per hektar, och deras annuiteter
för statslånet belöpa sig enligt utredningen till i runt tal 30 kronor per
hektar. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit är nyssnämnda proportion
mellan vunnen båtnad och utlagd kostnad i hög grad ogynnsam, varjämte
den årliga utgift i form av låneannuitct, som delägarna lia att vidkännas,
får betecknas som synnerligen hög, särskilt i betraktande av att intressenternas
ekonomiska ställning i allmänhet är mindre god. Med hänsyn till det
nu anförda ävensom därtill, att de undersökningar rörande ifrågavarande
marks lämplighet ur odlingssynpunkt, som föranledde tillkomsten av ifrågavarande
företag, synas lia givit ett missvisande resultat, torde billiglietsskäl
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
tala för att ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Vrad statskontoret
anfört torde alltså enligt min mening icke i detta fall få utgöra hinder för
en dylik åtgärd.
Statsunderstödet torde på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit böra få formen
av bidrag till minskning av företagets skuld till staten å det den 4 augusti
1922 beviljade lånet från odlingslånefonden. Den beräkningsgrund, som
lantbruksstyrelsen tillämpat för bestämmande av bidragets storlek, kan jag
biträda. Från avdikningsanslaget torde alltså för nedskrivning av nyssnämnda
lån böra anvisas ett belopp av 15,000 kronor. Härtill bör emellertid riksdagens
samtycke inhämtas. Beloppet torde icke böra inräknas i det belopp,
som Kungl. Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt
gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till nedskrivning av det till förbättrad utdikning av
förut uttappade sjöarna Kalängen och Lunnasjön för torrläggning
av mark i Hultsjö socken av Jönköpings län den
4 augusti 1922 beviljade lånet från odlingslånefonden må
från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av 15,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
387593. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.