Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt
vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 12 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—17 :o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor om pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:

l:o.

Rullföringsbiträdet Johan Emil Svärd. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svärd är född den 22 oktober 1873 och således 64 år gammal;

att Svärd, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnats i
förutvarande Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral
den 11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 244.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

att han förordnats till sergeant i förenämnda trängbataljons reserv den 31
oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;

att han sedan den 15 november 1912 i oavbruten följd innehaft befattning
såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde nr 31;

att han beräknas komma att lämna sin befattning såsom Tullföringsbiträde
den 15 november 1938, då han således innehaft befattningen under 26 år;

att Svärds arvode såsom Tullföringsbiträde utgjort 2,130 kronor jämte
1,080 kronor personligt arvodestillägg ävensom dyrtidstillägg;

samt att Svärd icke är berättigad till pension i egenskap av underofficer i
reserven.

Inskrivningsbefälhavaren för Älvsborgs inskriv ning sområde har hemställt
om utverkande av pension åt Svärd.

Arméförvaltningens civila departement har — under åberopande att riksdagen
tidigare i ett flertal fall beviljat pension åt rullföringsbiträden, vilka
avgått från militäranställning utan rätt till pension (senast prop. nr 259/1937,
p. 1; bankoutsk. uti. nr 35, p. 4; riksd. skr. nr 245) — tillstyrkt pension åt
Svärd till belopp av 996 kronor för år.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
hemställt.

Med biträdande av arméförvaltningens civila departements förslag hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att rullföringsbiträdet, fanjunkaren i trängens reserv Johan
Emil Svärd må från och med månaden näst efter den,
varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 996 kronor.

2:o.

F. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente Carl Petter Broberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Broberg är född den 7 mars 1870 och sålunda 68 år gammal;
att han den 11 november 1887 erhållit fast anställning vid Upplands infanteriregemente,
där han den 12 juli 1912 befordrats till fanjunkare;

att han den 20 december 1916 av regementskrigsrätten för förskingring av
kronan tillhörig egendom dömts till fängelse 6 månader och avsättning samt
för uppsåtliga förbrytelser i övrigt i tjänsten likaledes till avsättning;

att Broberg, efter det nämnda utslag vunnit laga kraft, avgått ur tjänst
den 10 januari 1917;

att den av Broberg förskingrade, ej tillrättaskaffade egendomen uppgått
till ett värde av sammanlagt 518 kronor;

samt att direktionen över arméns pensionskassa den 14 augusti 1920 beviljat
Broberg en årlig pension av 180 kronor i 9:e klassen av kassans pensionsstat
att tillträdas den 1 april 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

3

Hos Kungl. Majit har Broberg i en den 14 augusti 1936 dagtecknad skrift,
under framhållande att den till honom utgående pensionen — utgörande inberäknat
vissa tilläggsförmåner 648 kronor för år jämte dyrtidstillägg
vore otillräcklig för hans uppehälle, anhållit att, oaktat han blivit avsatt,
bliva tillerkänd viss förhöjning i den till honom utgående pensionen.

Statskontoret har i utlåtande den 12 oktober 1936 avstyrkt bifall till framställningen
och därvid anfört följande:

Till Broberg hava utbetalats följande pensionsförmåner, nämligen

kassapension .......................................... kronor 180

pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 3601 .. » 180

pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) ........................................._ »_______294

summa kronor 654,

eller efter vederbörlig reduktion till med 12 jämnt delbart tal 648 kronor.
Härjämte har utgått dyrtidstillägg enligt gällande grunder.

Enligt vad statskontoret inhämtat, har Broberg blivit avsatt från sin beställning
såsom fanjunkare.

I kungörelsen den 25 maj 1900 (nr 42) angående bestämmelser örn förlust
av pensionsrätt eller pension för den, som blivit från innehavande tjänst avsatt
eller förklarats hava gjort sig till avsättning skyldig, med den
lydelse, nämnda kungörelse erhållit genom kungörelse den 24 maj 1918
(nr 353), stadgades bland annat, att pension eller fyllnadspension av
statsmedel icke skulle tillkomma den, som genom domstols eller vederbörande
myndighets beslut blivit avsatt eller för fel eller försummelse i
tjänsten avskedad från tjänstebefattning, med vilken rätt till sådan pension
eller fyllnadspension vore förenad, ej heller den, som efter erhållet avsked
från dylik befattning blivit genom i vederbörlig ordning meddelat beslut
dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter,
som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller, i stället för avsättning,
till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen. Pensionsrätten skulle i dessa
fall anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft.

Vad angår frågan, huru i de fall, som nu omförmälts, förfaras borde i
fråga om pension, vartill någon på grund av anställning i statens tjänst eller
eljest vore berättigad från anstalt, som av staten understöddes, skulle gälla
vad i reglementet för varje särskild sådan anstalt vore eller framdeles kunde
varda stadgat.

Såsom komplement till dessa bestämmelser innehöll § 54 mom. 4 reglementet
för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9) — från vilken kassa
pension, den s. k. kassapensionen, till väsentlig del utgick av kassans egna
medel —• följande stadgande:

»Den, som efter laga rannsakning och dom blivit förvunnen till sådant
brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, skall från och med
månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, även vara förlustig sin
rätt till pensions åtnjutande från denna kassa. Direktionen tillkommer häröver
meddela utslag.»

Nämnda stadgande kvarstod med oförändrad lydelse, oaktat genom under
år 1918 verkställd lagändring den i 2 kap. 19 § strafflagen omförmälda påföljd
trätt i stället för förlust av medborgerligt förtroende, men ägde stadgandet
med hänsyn till innebörden av sagda lagändring givetvis tillämplighet
även i fall, då påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen ådömdes.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Av det anförda framgår, att en tjänsteman, som pensionerades enligt för
armén före den 1 juli 1935 gällande bestämmelser, blev, därest han dömdes
till avsättning eller, i stället för avsättning, till straff jämlikt 2 kap. 17 §
strafflagen, förlustig rätten till pension i sin helhet, för det fall att jämväl
påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen ådömdes, men eljest till den
del av pensionen, som utgick uteslutande av statsmedel. Vad sålunda stadgats
rörande pension av statsmedel måste givetvis anses gälla även sådana tillläggsförmåner
som pensionstillägg, pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, vilka
jämväl utgå av statsmedel. En dylik uppfattning har även intagits av
arméns pensionskassa i ett par senare, med det förevarande i viss mån likartade
fall.

Statskontoret anser sålunda, att Broberg, som efter det han blivit avsatt
från sin beställning såsom fanjunkare genom erläggande av s. k. expektansavgifter
tillförsäkrats kassapension från arméns pensionskassa med 180 kronor
för år att utgå från och med den 1 april 1920, icke varit berättigad att, såsom
skett, härå åtnjuta tilläggsförmåner. Ämbetsverket ser sig därför nödsakat
att återkräva vad Broberg under tiden från och med den 1 juli 1935,
då tjänstepensioneringen vid försvarsväsendet överflyttades lill statskontoret,
sålunda för mycket uppburit.

Broberg har därefter i en till chefen för finansdepartementet ställd skrift
gjort framställning i syfte att han i varje fall måtte bibehållas vid de pensionsförmåner,
som till honom utgått intill statskontorets beslut örn indragning
av viss del av pensionen.

Lika med statskontoret anser jag skäl icke föreligga för bifall till den av
Broberg gjorda ansökningen i syfte att komma i åtnjutande av pension med
högre belopp än de till honom vid tiden för ansökans ingivande utgående
pensionsförmånerna. Emellertid synes mig, som om den av statskontoret i
samband med behandlingen av ansökningen vidtagna reduktionen av de av
Broberg sedan en följd av år åtnjutna pensionsförmånerna drabbat honom
obilligt hårt. Jag anser mig därför böra förorda, att åt Broberg utverkas
tilläggspension så avvägd, att densamma jämte till honom författningsenligt
utgående pension motsvarar de tidigare uppburna pensionsförmånerna. Tillläggspensionen
torde böra utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente Carl
Petter Broberg må räknat från och med den 1 juli 1935
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension —
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära tilläggspension till sådant
belopp, att sammanlagda pensionsförmånen kommer att uppgå
till 648 kronor för år, med rätt för Broberg att å sistnämnda
belopp uppbära dyrtidstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

5

3:o.

Förre indelte soldaten vid Dalregementet, furillen Anders Falk, Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Falk är född den 11 januari 1869 och alltså 69 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Dalregementet under tiden
17 december 1887—31 juli 1935;

att han förordnats till furir i regementet;

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 250 kronor för år;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring såsom förrådsarbetare vid
nämnda regementes huvudförråd av intendenturmateriel från och med den
12 mars 1915 intill utgången av juli månad 1935 eller — efter frånräknande
av den tid av 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt
soldat åliggande repetitionsövningar — sammanlagt omkring 18 år 8 månader; att

han under de sista fem anställningsåren åtnjutit avlöning med 1,132
kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att han äger en mindre jordbruksfastighet, taxeringsvärderad till
1,300 kronor, och ett kapital av 2,000 kronor.

Sedan arméförvaltningens intendentur- och civila departement — under
åberopande av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd med
kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse — till statens pensionsanstalt
överlämnat en av Falk gjord ansökning om pension, har pensionsanstalten
genom beslut den 26 oktober 1937, enär Falk före uppnådda 60 levnadsår
icke varit under en tid av sammanlagt minst 15 år inkallad till ständig
tjänstgöring, funnit sig med hänsyn till 2 § omförmälda kungörelse den 7
december 1934 (nr 585) förhindrad att tilldela honom pension.

Falk har i en till Kungl. Majit ställd, den 11 december 1937 dagtecknad
skrift anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Chefen för Dalregementet ävensom chefen för andra arméfördelningen
hava tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1937 års
riksdag beviljat pension till belopp av 600 kronor åt indelte korpralen vid
Skaraborgs regemente, furiren A. Gren (prop. nr 159; bankoutsk. uti. nr 35,
p. 2; riksd. skr. nr 245), vilken varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring
under sammanlagt omkring 21 år men i likhet med Falk icke haft dylik
tjänstgöring under en tid av minst 15 år före 60 års ålder — hemställt, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen bevilja Falk en årlig pension till belopp
av 468 kronor, alt utgå från och med den 1 januari 1938.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
sålunda föreslagit.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Under åberopande av vad jag anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av
den i statskontorets utlåtande omförmälda, med nu föreliggande pensionsspörsmål
likartade frågan om pension åt f. d. indelte korpralen Gren tillstyrker
jag, att pension utverkas åt Falk genom framställning till riksdagen. Pensionen
synes mig skäligen böra bestämmas i enlighet med det i ärendet framlagda
förslaget. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre indelte soldaten vid Dalregementet, furiren Anders
Falk må, räknat från och med den 1 januari 1938, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

4:o.

Indelte furiren vid Västerbottens regemente, sergeanten Samuel Edvard
Widmark. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Widmark är född den 6 augusti 1872 och således 65 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente sedan
den 16 januari 1895;

att han förordnats till sergeant i regementet;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring vid regementet i egenskap
av dagkorpral, köksfurir, matsalsfurir eller biträde åt förrådsvaktmästaren
alltsedan ingången av år 1920 eller — efter frånräknande av den tid om 30
dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande
repetitionsövningar —- sammanlagt omkring 16 år 6 månader;

att hans avlöning under de senaste 5 åren uppgått till i medeltal omkring
1,300 kronor för år, förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Widmark är ägare av en jordbruksfastighet, taxeringsvärderad
till 5,900 kronor och intecknad till säkerhet för vissa undantagsförmåner till
förutvarande ägaren ävensom härutöver för 1,500 kronor.

Sedan Widmark — under åberopande av kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst, jämförd med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående
tillämpning å viss indelt personal vid armén av förstnämnda kungörelse
—- gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande av pension,
har statens pensionsanstalt genom beslut den 16 november 1937, enär den
av Widmark fullgjorda ständiga tjänstgöringen vid regementet icke uppgått
till minst 15 år före uppnådda 60 levnadsår, funnit sig med hänsyn till 2 §
omförmälda kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) förhindrad att tilldela
honom pension.

Widmark har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Chefen för Västerbottens regemente och chefen för övre Norrlands trupper
hava tillstyrkt pension åt Widmark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244. ''

Arméförvaltningens civila departement bär, under hänvisning till departementets
förslag i fråga om pension åt den i nästföregående punkt omförmälde
indelte soldaten A. Falk, hemställt örn beredande åt Widmark av pension,
att utgå med samma belopp, som ifrågasatts för Falk, eller alltså 468 kronor.

Statskontoret har biträtt civila departementets förslag.

I förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som i
det av arméförvaltningens civila departement åberopade, under nästföregående
punkt behandlade ärendet. Jag förordar därför, med biträdande av det
av civila departementet framlagda förslaget, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att indelte fudrén vid Västerbottens regemente, sergeanten
Samuel Edvard Widmark må från och med månaden
näst efter den, varunder hans tjänstgöring vid regementet
upphör, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 468 kronor.

5:o.

Förre nattvakten Klas Andreas Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 6 december 1866 och sålunda 71 år gammal;

att han under tiden 16 januari 1906—31 oktober 1935 varit anställd vid
ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, därav intill den 1 januari 1929
såsom glödgare samt därefter såsom nattvakt;

att Andersson med hänsyn till arbetsförmågan kunnat kvarstå som glödgare
men — i viss mån mot sin egen önskan — likväl överförts till nattvaktstjänst,
enär arbetsledningen ansett lämpligt erhålla en äldre pålitlig man
till denna syssla;

att arméförvaltningens artilleri- och civila departement förklarat Andersson
i egenskap av nattvakt vara att hänföra till pensionsgrupp 1 (icke yrkesutbildad
arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare med ett
pensionsunderlag av 1,476 kronor;

att Andersson anfört besvär över departementens berörda beslut med yrkande
att på grund av sin tidigare anställning som glödgare bliva hänförd
till pensionsgrupp 2 (yrkesutbildad arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare med pensionsunderlag av 1,644 kronor men att kammarrätten
genom utslag den 11 februari 1937 funnit besvären icke kunna
bifallas;

samt att statens pensionsanstalt genom beslut den 5 oktober 1935 funnit
Andersson berättigad att jämlikt tjänstepensionsreglementet för arbetare
komma i åtnjutande av avkortad pension med 1,092 kronor för år, vilket
pensionsbelopp beräknats med utgångspunkt från det för pensionsgrupp 1
fastställda pensionsunderlaget.

8

Kungl. Alaj.ts proposition nr 244-

Hos Kungl. Majit bär försvarsverkens civila personals förbund — under
framhållande bland annat, att Andersson under övervägande delen av an*
ställningstiden tjänstgjort såsom yrkesutbildad arbetare — hemställt örn beredande
av tilläggspension åt Andersson, motsvarande skillnaden mellan den
pension han nu uppbär och den pension, som skulle tillkommit honom, om
han blivit hänförd till pensionsgrupp 2 enligt tjänstepensionsreglementet för
arbetare.

Armé förvalt ningens civila departement har avstyrkt förbundets framställning.
Enligt departementets mening skulle bifall till denna innebära retroaktiv
tillämpning å Andersson av bestämmelsen i 5 § 1 mom. tjänstepensionsreglementet
för arbetare, däri stadgas, att örn arbetare utan något sitt
förvållande varder förflyttad till anställning med lägre pensionsunderlag,
skall i pensionshänseende för honom fortfarande gälla vad som finnes stadgat
i fråga örn den anställning, han vid förflyttningen innehade. Med hänsyn
till de konsekvenser, som härav skulle kunna uppkomma, kunde departementet
icke tillstyrka framställningen.

Statskontoret har, med biträdande av den gjorda framställningen, tillstyrkt
tilläggspension åt Andersson med 120 kronor för år och därvid anfört,
bland annat, följande:

Andersson har ostridigt under hela sin anställningstid intill den ålder, som
normalt gäller som pensionsålder, nämligen 60 år, innehaft anställning, som,
därest arbetarpensionsreglementet då varit gällande, skulle hava medfört
hans placering i den högre pensionsgruppen (pensionsgrupp 2). Vidare torde
det kunna antagas, att Andersson, därest vid nyss angivna tidpunkt riksdagens
medverkan påkallats för en pensionering av honom i överensstämmelse
med då gällande ordning, skulle hava tillerkänts en pension, som anpassats
efter den förmånligare löneställning, han haft såsom yrkesarbetare
(glödgare).

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då Andersson, enligt vad
i ärendet framhållits, på grund av vissa lämplighetsskäl av sina förmän anmodats
åtaga sig nattvaktssyssla, oaktat han alltjämt kunnat fortsätta såsom
yrkesarbetare, finner statskontoret starka billighetsskäl tala för att Andersson
kommer i åtnjutande av tillägg till den författningsenligt utgående pensionen.
Några betänkliga konsekvenser av ett beslut i sådant avseende behöva
enligt statskontorets mening icke befaras.

Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande särskilda omständigheterna
finner jag mig kunna biträda statskontorets förslag om beredande åt Andersson
av tilläggspension med belopp, motsvarande skillnaden mellan hans nuvarande
pension och den pension, som skulle hava utgått till honom, om han
varit hänförd till pensionsgrupp 2 enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare.
I enlighet härmed beräknad tilläggspension utgör (1,212 — 1,092 =)
120 kronor för år och synes böra bestridas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre nattvakten vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg Klas Andreas Andersson må, räknat från och

Kungl. Maj:ts proposition nr 24i. 9

nied den 1 november 1935, under sin återstående livstid uppbära
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— tilläggspension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. till belopp av 120 kronor för år.

6:o.

Förre e. o. kontorsbiträdet Fredrik Fahl. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fahl är född den 14 november 1873 och således 64 år gammal;

att han varit anställd vid ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv
under omkring 27 år 6 månader, nämligen såsom daglönare under
tiden den 11 februari 1909—18 september 1916, såsom förman under tiden
19 september—31 december 1916, såsom månadslönare under tiden 1 januari
1917—30 juni 1928 samt såsom e. o. kontorsbiträde under tiden därefter
intill utgången av juli månad 1936, då han avgått med pension;

att han såsom kontorsbiträde uppburit avlöning enligt 4 lönegraden i den
i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för
vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän jämte personligt
lönetillägg enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 punkten samma kungörelse såsom
gottgörelse för eljest inträdande minskning i avlöningsförmånerna, vilket
lönetillägg senast utgått med 1,104 kronor för år;

samt att den Fahl tillerkända pensionen utgör 1,092 kronor för år, motsvarande
det i militära tjänstepensionsreglementet för e. o. tjänsteman i 4
lönegraden angivna pensionsunderlaget, 1,476 kronor, vederbörligen reducerat
i förhållande till Fahls tjänstetid.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har Fahl gjort framställning i syfte att
komma i åtnjutande av förhöjning av den honom enligt vad nyss nämnts
författningsenligt tillkommande pensionen och att pensionsbeloppet därvid
måtte bestämmas efter den lönegrad, mot vilken hans avlöningsförmåner
inberäknat det personliga lönetillägget vid avgången ur tjänst närmast svarade,
eller, därest detta icke skulle kunna bifallas, att pensionen måtte
bestämmas att utgå efter de grunder, som tidigare tillämpats beträffande månadslönare
vid marinen. Till stöd för sin framställning har Fahl anfort i
huvudsak följande:

Fahl innehade såsom månadslönare befattning som uppbördsman vid
ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv. Sedan i samband med
omorganisation av förrådsverksamheten å örlogsvarven år 1927 uppbördsmannabefattningarna
indragits, erhöll Fahl annan befattning vid departementet,
dock alltjämt som månadslönare. Efter det den administrativa personalen
vid örlogsvarvet från oell med den 1 juli 1928 erhållit ställning såsom
extra ordinarie tjänstemän och Fahl därvid placerats i 4 lönegraden i
den i förenämnda reglemente den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löne -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

planen, förflyttades Fahl efter en kort tid åter till sin gamla befattning med
samma arbetsuppgifter som tidigare. Anledningen till att han inplacerats
i en så låg lönegrad som den 4:e var det ringa antal befattningar i högre
lönegrader, som tilldelats örlogsvarvet, och han hade ursprungligen av
varvschefen föreslagits till inplacering i 8 lönegraden.

Att Fahl efter över 27 års anställning i statens tjänst erhållit en så låg pension
som 1,092 kronor berodde, förutom på den låga lönegrad, vari han sålunda
inplacerats, på militära tjänstepensionsreglementets bestämmelser angående
tillgodoräknandet av tjänstår före reglementets ikraftträdande. Då
Fahl tillerkänts personligt lönetillägg för att ej lida minskning i honom förut
tillkommande avlöningsförmåner, måste det anses rättvist, att även pensionsförmånerna
bestämmas i förhållande till den till honom utgående verkliga
lönen.

Marinförvaltningen har hemställt om förhöjning av den Fahl tillerkända
pensionen med 208 kronor eller alltså till 1,300 kronor för år, att utgå från
tidpunkten för Fahls avgång ur tjänst, och därvid anfört, bland annat, följande: Enligt

av varvschefen lämnad uppgift är Fahl för sig och sin familjs utkomst
helt hänvisad till den till honom utgående pensionen. Då Fahl tidigare
innehaft anställning å flottans månadslön arstat, synes skäl tala för ett
bifall till framställningen, såvitt densamma avser erhållande av pension till
motsvarande belopp, som tidigare utgått till månadslönare. Enligt förut gällande
bestämmelser kunde allenast månadslönare, som innehade arvode på
stat, vinna delägarskap i flottans pensionskassa. För de månadslönare,
vilka i likhet med Fahl icke innehade sådant arvode, utverkades på sin
tid i ett flertal fall pension av riksdagen. Såsom framgår av 1923 års riksdags
beslut angående pension åt ritaren vid flottans varv i Karlskrona G. A.
Danielsson (prop. nr 149; bankoutsk. uti. nr 31, p. 7; riksd. skr. nr 322,
p. 14) har en pension å 1,700 kronor till månadslönare, som icke erlagt
pensionsavgifter, ansetts skälig. Detta sistnämnda belopp har utgått till
f. d. månadslönare med ett mycket stort antal tjänstår. Enär vid beräkningen
av pension åt Fahl enligt militära tjänstepensionsreglementet reduktion
på grund av bristande tjänstår skett från 1,476 till 1,092 kronor, synas
i analogi härmed omkring 400 kronor böra fråndragas nyssnämnda belopp
1,700 kronor och sålunda pension som månadslönare i nu förevarande fall
kunna beräknas till 1,300 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till marinförvaltningens förslag, dock att det
av marinförvaltningen ifrågasatta tillägget å Fahls pension borde för vinnande
av delbarhet nied tolv jämkas till 216 kronor.

På grund av i ärendet åberopade förhållanden anser jag skäligt, att Fahl
kommer i åtnjutande av förhöjning av den honom författningsenligt tillkommande
pensionen med av statskontoret föreslaget belopp. Pensionsförhöjningen
synes lämpligen böra beviljas i form av tilläggspension, att
utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre e. o. kontorsbiträdet vid ingenjördepartementet
vid Karlskrona örlogsvarv Fredrik Fahl må från och med
dagen näst efter den, då han avgått ur tjänst, under sin

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. till belopp av
216 kronor för år.

7:o.

Städerskorna Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson,
född Karlsson, Hilma Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla Augusta
Söderholm, född Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förenämnda städerskor äro födda, Carlsson den 3 december 1871, Nilsson
den 1 maj 1872, Åsberg den 9 september 1871 och Söderholm den 2 juli

1878; _

att Carlsson och Åsberg innehaft anställning såsom städerskor hos bränslekommissionen,
Carlsson under tiden 1 september 1917—31 december 1919
och Åsberg under tiden 24 september 1917—31 december 1919;

att Carlsson, Nilsson, Åsberg och Söderholm varit anställda såsom städerskor
hos riksförsäkringsanstalten, Carlsson sedan den 1 juni 1920, Nilsson
sedan den 1 juni 1917, Åsberg sedan den 15 januari 1920 och Söderholm
sedan den 1 juni 1920;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av i medeltal 3 /2 timmar,
att ersättningen för städningsarbetet, efter att dessförinnan för var och en
hava utgjort 900 kronor för år, inberäknat viss ersättning för materialier,
från och med den 1 juli 1937 utgått jämlikt kollektivavtal med 85 kronor för
månad, ersättning för materialier ej inberäknat;

samt att ifrågavarande städerskor, som samtliga äro gifta, befinna sig i
mindre goda ekonomiska omständigheter.

I skrivelse den 6 februari 1937 har riksförsäkringsanstalten — under framhållande
att nu förevarande anställningshavare icke författningsenligt vöre
berättigade till pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering
av arbetare i statens tjänst — hemställt om utverkande av årlig pension åt
dem genom framställning till riksdagen. Riksförsäkringsanstalten har däivid
erinrat, att 1929 års riksdag beviljat pension till belopp av 456 kronor åt
förra städerskan hos anstalten Thilda Skjöld, som efter en tjänstetid av något
mer än 13 år erhållit avsked på grund av sjukdom och vilken haft en daglig
arbetstid av i medeltal omkring 100 timmar i månaden (prop. nr 59, p. 1;
riksd. skr. nr 215, p. 50) samt att vidare 1934 års riksdag tillerkänt städerskan
hos anstalten Ebba Anna Octavia Ericson, född Pettersson, vilken innehaft
en tjänstetid av mer än 27 år och haft en daglig arbetstid av inemot 4
timmar, en pension av 600 kronor (prop. nr 95, p. 25; riksd. skr. nr 138).

Statskontoret har i utlåtande den 17 februari 1937 avstyrkt berörda framställning
men föreslagit, att engångsersättning till belopp av 500 kronor
för en var måtte tillerkännas de ifrågavarande städerskorna.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Statens pensionsanstalt har i den 2 november 1937 avgivet utlåtande anslutit
sig till statskontorets förslag.

I skrivelse den 27 januari 1938 har riksförsäkringsanstalten gjort förnyad
framställning i ärendet, därvid meddelats bland annat att Åsberg och Söderholm
under år 1937 icke tjänstgjort på grund av sjukdom.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, varunder nu avsedda anställningshavare
utfört regelbundet arbete för statens räkning, ävensom till föreliggande
ömmande omständigheter vill jag icke motsätta mig, att förslag
förelägges riksdagen om beredande åt dem av någon mindre pension, förslagsvis
360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att var och en av städerskorna hos riksförsäkringsanstalten
Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson, född
Karlsson, Hilma Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla
Augusta Söderholm, född Andersson, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360
kronor.

8:o.

Förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs län Henrik
Queckfeldt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Queckfeldt är född den 7 november 1893 och sålunda 44 år gammal;

att han, efter avlagd juris kandidatexamen, under tiden 11 oktober 1920—
31 december 1925 tjänstgjort såsom andre eller förste notarie vid olika domsagor
sammanlagt något mer än 4 år 6 månader samt förvaltat borgmästarämbete
sammanlagt 3 månader;

att han under tiden 10 april 1926—■7 september 1928 tjänstgjort i Göta
hovrätt och därunder, bland annat, innehaft förordnande såsom fiskal något
mer än 5 månader;

att han under tiden 16 april 1929—30 juni 1937 eller drygt 8 år 2 månader
tjänstgjort hos länsstyrelsen i Kronobergs län såsom extra tjänsteman —
under senare år med placering i 14 lönegraden — och därvid under längre
lider innehaft förordnande såsom länsnotarie och såsom landskanslist;

att Queckfeldt sålunda varit anställd i statens tjänst tillhopa nära 15 år
2 månader;

att han från och med den 1 juli 1937 entledigats från sin anställning hos
länsstyrelsen, enär han icke kunnat på tillfredsställande sätt fullgöra honom
åvilande arbete;

att han enligt ett den 24 oktober 1937 av professorn V. Wigert utfärdat läkarintyg
lider av psykisk ohälsa (schizophrenia) av sådan grad, att han för

13

Kungl. Mai:ts proposition nr 244.

framtiden är oförmögen att försörja sig själv och att denna sjukdom uppenbarligen
bestått i flera år och otvivelaktigt betingat nedsatt arbetsförmåga
och andra svårigheter i arbetet;

samt att Queckfeldt sedan den 1 juli 1937 icke innehaft någon anställning.

Hos Kungl. Majit har länsstyrelsen i Kronobergs län, i anledning av framställning
från Queckfeldt, hemställt örn beredande av årlig pension åt denne
med belopp av 1,800 kronor, vilket belopp motsvarar med utgångspunkt från
pensionsunderlaget för e. o. tjänsteman i 14 lönegraden beräknad sjukpension,
minskad med 10 procent på grund av att Queckfeldt icke haft att erlägga
pensionsavgifter. Länsstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande: Under

de första åren av sin tjänstgöring hos länsstyrelsen kunde Queckfeldt
fullgöra mera kvalificerade arbetsuppgifter och tjänstgjorde såsom länsnotarie
och extra länsnotarie. Under de senare åren avtog hans arbetsförmåga
alltmera, och några mera krävande arbetsuppgifter kunde icke av honom
fullgöras. Från början av år 1936 tjänstgjorde han som landskanslist,
men då han icke längre kunde fullgöra detta arbete till belåtenhet, ansågs
nödvändigt att uppsäga honom med utgången av juni månad år 1937. Efter
uppsägningen avtog Queckfeldts arbetsförmåga ännu mera, och under de
sista månaderna blev arbetsresultatet ytterst obetydligt.

Då Queckfeldt lämnade länsstyrelsen, hade han för avsikt att försöka erhålla
någon privat anställning. Då detta till följd av hans sjukdom torde
vara uteslutet samt hans ekonomiska ställning måste anses som mycket
svag, tillstyrker länsstyrelsen, att pension utverkas åt Queckfeldt.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att då Queckfeldt under en tid
av mer än 15 år innehaft anställning i statens tjänst och man torde kunna
utgå ifrån, att den sjukdom, varav han lider, förelegat redan vid tiden för
hans entledigande från statstjänsten, statskontoret icke ville motsätta sig, att
någon pension utverkades åt Queckfeldt. Beträffande storleken av pensionen
ansåge sig statskontoret med hänsyn till den löneställning Queckfeldt
innehaft och andra omständigheter i ärendet icke böra förorda högre belopp
än förslagsvis 1,200 kronor för år räknat.

1 likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i ärendet sådana,
att det kan anses skäligt, att pension beredes Queckfeldt. Beträffande pensionsbeloppets
storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen
torde böra utgå från och med den 1 juli 1937. Jag hemställer sålunda, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs
län Henrik Queckfeldt må, räknat från och med den 1
juli 1937, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,200 kronor.

14

Kungl. Majlis proposition nr 244.

9:o.

E. o. kontorsbiträdet Elise Marie (Elly) Beckman, född Öhrström. Av

handlingarna i ärendet framgår,

att Beckman är född den 6 februari 1888 och sålunda 50 år gammal;

att hon alltsedan den IG februari 1920 varit anställd i finansdepartementet,
därav intill utgången av år 1921 såsom extra biträde och under tiden därefter
såsom extra ordinarie tjänsteman;

att hon från och med den 1 juli 1925 såsom e. o. kontorsbiträde tillhört
4 lönegraden i den för e. o. tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen gällande
löneplanen;

att hon under så gott som hela sin tjänstetid, intill dess departementet den
1 juli 1937 överflyttade till kanslihuset från förutvarande lokaler vid Storkyrkobrinken,
varit placerad som telefonist vid departementets telefonväxel;

samt att Beckman, enär departementet efter överflyttningen till kanslihuset
icke har behov av egen telefonist, uppsagts från sin anställning för entledigande
från och med den 1 maj 1938.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har ifrågasatts, att
Beckman — vilken efter entledigandet författningsenligt är berättigad till
uppskjuten livränta enligt civila tjänstepensionsreglementet med omkring 750
kronor för år, att tillträdas vid 63 års ålder — måtte med avstående av nämnda
livränta få från och med avgången komma i åtnjutande av pension till
skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Beckman till ett belopp av 1,056
kronor för år. Ämbetsverket har därvid anfört i huvudsak följande:

Enligt den inom finansdepartementet upprättade promemorian har Beckmans
entledigande sin grund i det förhållandet att den av henne innehavda
telefonistbefattningen indragits i samband med departementets överflyttande
till kanslihuset ävensom att Beckmans utbildning icke är sådan, att hon lämpligen
kan användas för andra arbetsuppgifter.

På grund härav torde enligt statskontorets mening beträffande Beckman
föreligga sådana billighetsskäl, som tidigare föranlett statsmakterna att i
samband med entledigande bereda icke-ordinarie befattningshavare särskild
ersättning antingen i form av förtidspension eller såsom avskedsersättning.

Statskontoret vill med avseende härå erinra om 1933 års riksdagsbeslut
(prop. nr 233; riksd. skr. nr 269) i fråga om ersättning åt icke-ordinarie personal
vid domänverket, som entledigades på grund av de under år 1932 vidtagna
ändringarna i lagstiftningen rörande de enskilda skogarna i lappmarken
m. m. Ersättning bereddes härvid nämnda personal antingen i form av
förtidspension eller i form av avskedsersättning. Såsom villkor för förtidspensions
erhållande gällde, att befattningshavaren skulle hava uppnått en
levnadsålder av 40 år samt tjänstgjort vid domänverket sammanlagt minst
12 tjänstår. Förtidspensionen bestämdes till ett belopp, motsvarande fyra
niondelar av lönen enligt A-grupp och högsta löneklassen — för kvinna näst
högsta löneklassen —- i den tjänstegrupp eller lönegrad befattningshavaren
vid entledigandet tillhörde. För varje ytterligare tjänstgöringsår utöver 12

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

15

ökades pensionen med visst belopp — i tjänsteställning motsvarande Beckmans
bestämt till 20 kronor.

Statskontoret finner sig sålunda kunna biträda förslaget om beredande av
pension åt Beckman vid hennes entledigande, dock under förutsättning att
Beckman frånträder den rätt till uppskjuten livränta, som enligt civila tjänstepensionsreglementet
eljest skulle tillkomma henne. Pensionen synes lämpligen
böra bestämmas enligt de grunder, som enligt ovan tillämpats vid förtidspensionering
av viss domänverkets personal. Med utgångspunkt från
lönen å A-ort i den för Beckman gällande högsta löneklassen, utgörande
2,100 kronor, skulle pensionen följaktligen beräknas utgöra fyra niondelar
därav eller 936 kronor jämte tillägg med 20 kronor för vart och ett av de
6 tjänstår, Beckman innehar utöver 12, eller med 120 kronor. Årspensionen
skulle på så sätt komma att uppgå till ett belopp av 1,056 kronor.

Med hänsyn till de förhållanden, under vilka Beckman nödgas avgå från
sin anställning, finner jag skäligt, att hon efter avgången kommer i åtnjutande
av pension. Det av statskontoret föreslagna beloppet, 1,056 kronor för år, föranleder
ingen erinran från min sida. Såsom villkor för pensionens utgående
bör — på sätt statskontoret framhållit — stadgas, att Beckman avsäger sig
sin författningsenliga rätt till uppskjuten livränta.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. kontorsbiträdet i finansdepartementet Elise Marie
(Elly) Beckman, född Öhrström, må — under villkor att hon
frånträder den rätt till uppskjuten livränta, som enligt civila
tjänstepensionsreglementet kan tillkomma henne — från och
med dagen näst efter den, varunder hon lämnar sin befattning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,056 kronor.

10:o.

Förra städerskan Hanna Maria Ekstam, född Wittboldt. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Ekstam är född den 11 januari 1871 och således 67 år gammal;

att hon under tiden 1 mars 1920—28 februari 1938 eller under 18 år varit
anställd såsom städerska hos statskontoret;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 5 a 6 timmar och utgjort
Ekstams huvudsakliga sysselsättning;

att ersättningen för städningsarbetet sedan år 1928 utgått med omkring
1,300 kronor för år;

att Ekstam är medellös och utan andra inkomster än folkpension samt icke
åtnjuter något underhållsbidrag av sin make, från vilken hon är skild;

samt alt hon icke har barn i den ställning, att de kunna bidraga till hennes
försörjning.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Ekstam, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vid
den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15 år
innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Statskontoret har hemställt örn utverkande av pension åt Ekstam till belopp
av 408 kronor för år.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t medgivit, att till Ekstam må,
räknat från och med den 1 mars 1938 från det under sjunde huvudtiteln upptagna
reservationsanslaget till extra utgifter utbetalas understöd till belopp
av trettiofyra kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande
av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne
att, i den mån pension kan bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder
hon uppburit det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala
för samma tid uppburna understödsmedel.

Under åberopande av vad jag anfört vid anmälan inför Kungl. Maj:t av
det i propositionen nr 114 till innevarande års riksdag under punkten 5 upptagna,
med det nu föreliggande i princip likartade ärendet angående pension
åt städerskan Josefina Edqvist, född Danielsdotter, tillstyrker jag, att pension
utverkas åt Ekstam genom framställning till riksdagen. I enlighet med statskontorets
förslag torde pensionsbeloppet böra bestämmas till 408 kronor
för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos statskontoret Hanna Maria Ekstam,
född Wittboldt, må, räknat från och med den 1 mars
1938, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
408 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl.
Majlis beslut denna dag ålagda återbetalningsskyldigheten.

Illo.

Civilingenjören Viktor Herbert Magnus Brunskog. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,

att Brunskog är född den 19 juli 1878 och sålunda 59 år gammal;
att han år 1900 avlade civilingenjörsexamen vid tekniska högskolan och
därefter var verksam såsom ingenjör inom olika industri- och affärsföretag;

att han från och med den 1 oktober 1923 till och med den 30 mars 1937
— under de tre första läsåren dock med viss begränsning — uppehållit den
vakanta professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan ävensom

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

17

därefter under tiden 1 april—30 juni 1937 uppehållit samina professur under
ordinarie innehavarens tjänstledighet;

att Brunskog sökt och förklarats kompetent till nyssnämnda, annan person
sedermera tilldelade professur;

att Brunskogs avlöningsförmåner vid högskolan, vilka under år 1923—
1926 uppgått till i medeltal för år räknat sammanlagt omkring 7,500 kronor,
under tiden därefter utgjort 6,600 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att Brunskog efter den 30 juni 1937 icke innehaft någon anställning
vare sig vid högskolan eller eljest.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har i en av styrelsen för högskolan
tillstyrkt framställning hos Kungl. Maj :t anhållit, att Brunskog måtte komma
i åtnjutande av en mot hans tjänstgöring vid högskolan svarande pension.

Statskontoret har avstyrkt kollegiets framställning under hänvisning till
att Brunskog icke innehaft statsanställning längre tid än sammanlagt 13 år
9 månader.

I anledning av statskontorets utlåtande har rektorsämbetet vid tekniska
högskolan i en till finansdepartementet inkommen promemoria anfört:

Vid behandlingen av detta ärende i högskolans lärarkollegium blev framställningen
enhälligt tillstyrkt, särskilt med tanke därpå, att Brunskog ägnat
större delen av sin arbetskraft mellan 45 och 59 år åt arbete i statens tjänst,
ett arbete, som i förhållande till såväl den kvantitativa som i ännu högre
grad den kvalitativa arbetsbörda, som åvilar en professor, ej varit särskilt
välavlönat. Alltsedan professor Sellergren i september 1923 helt frånträdde
undervisningen inom professuren, uppstod det för högskolan stora svårigheter
såväl att få vikariatet som själva professuren besatt. Professurens
ämnesområde var så omfattande, att högskolan vid ett flertal tillfällen tvingades
ingå till Kungl. Majit med framställningar om vissa delars utbrytning
från detsamma, för vilka statsmyndigheterna beviljade olika speciallärarbefattningar,
såsom i pappersteknik, läran örn verktygsmaskiner och gjuteriteknik.

Svårigheterna att få professuren besatt framgå tydligt därav, att det dröjde
17 år efter det professor Sellergren inträdde i pensionsåldern, innan ordinarie
innehavare åter tillträdde befattningen. Under mellantiden gjordes flera
försök att få professuren besatt, utan alt dessa försök kröntes med framgång.
Så föreslogs vid ett tillfälle, att till professurens innehavare en utomordentligt
förtjänt man inom industrien skulle kallas, men avböjde denne sedermera,
huvudsakligen av ekonomiska skäl, alt mottaga professuren. Vid ett
annat tillfälle, då professuren ledigförklarades, varvid Brunskog uppträdde
som sökande, återtog han emellertid sin ansökan lill befattningen.

När professuren senast i maj 1934 förklarades till ansökan ledig, söktes
befattningen av fem personer, av vilka lärarkollegiet förklarade fyra kompetenta
till densamma och uppsatte på förslaget till befattningens besättande
Brunskog i tredje förslagsrummet, varvid Brunskog dock erhöll röster även
till första och andra förslagsrummen.

Efter den 1 juli 1937 har Brunskog ej längre någon som helst anställning
vid högskolan.

Vid fyllda 59 år har Brunskog betydligt minskade utsikter till förvärvsarbete
inom industrien och upplysningsvis må framhållas, att hans ekonomiska
ställning för närvarande är mycket svag.

Bihang till riksdagens protokoll 19,18. 1 sami. Nr 24i. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Högskolans rektorsämbete måste betrakta detta ärende som ett särfall och
anser, att vid detta tillfälle synnerligen starka skäl tala för att Brunskog beviljas
statspension.

Med hänsyn till vad från tekniska högskolans sida anförts i ärendet, anser
jag mig — ehuru icke utan tvekan — böra förorda, att förslag förelägges
riksdagen om pension åt Brunskog. Jag tillåter mig härvid även erinra om
1937 års riksdags beslut i ett med det nu förevarande i viss mån likartat
ärende angående pension åt docenten G. R. Raquette. Pensionen åt Brunskog
synes mig skäligen böra bestämmas till samma belopp, som tillerkändes
Raquette, nämligen 2,100 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj it
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att civilingenjören Viktor Herbert Magnus Brunskog må,
räknat från och med den 1 juli 1937, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2,100 kronor.

12:o.

F. d. musikläraren vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
Olof Edvard Blom. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Blom är född den 9 oktober 1874 samt sedan år 1911 gift med Hulda
Maria Blom, född Jakobsson, vilken är född den 14 november 1880;

att mannen Blom den 15 maj 1910 vunnit anställning som lärare i pianostämning
vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och som boktryckare
vid institutets blindskriftstryckeri;

att han den 1 januari 1917 med bibehållande av nyssnämnda anställningar
tillträtt befattning såsom ordinarie musiklärare vid institutet;

att han med utgången av år 1936 efter uppnådd pensionsålder såsom musiklärare
frånträtt samtliga sysslor vid institutet;

att han i egenskap av musiklärare senast åtnjutit — förutom fri bostad och
värme — kontant avlöning med 3,400 kronor för år, varav 2,500 kronor lön
och 900 kronor tjänstgöringspenningar, ävensom oreglerat dyrtidstillägg;

att han såsom lärare i pianostämning erhållit ersättning från av institutet
särskilt disponerade medel med lägst 500 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

att han för sitt arbete som boktryckare uppburit — förutom ett årligt arvode
å 100 kronor för överinseende över tryckeriet — ersättning, vilken beräknats
efter ackord och under åren 1927—1936 uppgått till i medeltal 2,158 kronor
för år;

att fru Blom, vilken alltsedan makarnas giftermål varit mannen behjälplig
i tryckeriet, från den tidpunkt, då denne tillträdde befattningen såsom ordinarie
musiklärare, övertagit arbetet i tryckeriet i sådan utsträckning, att hennes
arbetstid under 10 månader av året uppgått till 30—36 timmar i veckan;

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

19

att Blom vid sin avgång från musiklärarbefattningen förklarats berättigad
åtnjuta avkortad pension med 2,170 kronor för år enligt lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

att vid bestämmandet av Bloms pension tillgodoräkning skett av tiden alltifrån
den 15 maj 1910, då Blom tillträdde sin första anställning vid institutet;

samt att till underlag vid beräkningen av pensionen tagits den av Blom
kontant åtnjutna lönen såsom musiklärare.

Hos Kungl. Majit har Blom hemställt att komma i åtnjutande av pension
även för sin tjänstgöring såsom lärare i pianostämning och som boktryckare
under tiden 1 januari 1917—31 december 1936 samt att han för bestämmande
av pensionen såsom musiklärare måtte få tillgodoräkna jämväl den med
musiklärartjänsten förenade förmånen av fri bostad och värme. Vidare har
Blom anhållit, att därest han icke själv kunde bliva tillerkänd pension för arbetet
å boktryckeriet, någon pension i stället måtte tillerkännas hans hustru
för hennes arbete i tryckeriet.

Skolöverstyrelsen har, efter hörande av rektorn för institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda, på anförda skäl funnit sig icke kunna tillstyrka ytterligare
pension åt Blom, men har styrelsen — under framhållande av att
Bloms hustru efter mannens tillträde av musiklärartjänsten omhänderhaft
det huvudsakliga arbetet med tryckeriets skötsel — tillstyrkt pension åt henne
med ett av styrelsen till 528 kronor för år beräknat belopp.

Statskontoret har tillstyrkt tilläggspension åt Blom med 264 kronor för år,
motsvarande den ökning i pensionen, som skulle hava inträtt, om i pensionsunderlaget
inräknats värdet av förmånen av bostad och värme, varemot
statskontoret avstyrkt framställningen i övrigt. Ämbetsverket har i ärendet
anfört i huvudsak följande:

Då Bloms befattningar som pianostämmare och boktryckare, i vad avser
tiden efter tillträdandet av musiklärartjänsten, uppenbarligen haft karaktären
av bisysslor, kan statskontoret icke tillstyrka, att han för dessa befattningar
tillerkännes pension.

Beträffande tillgodoräknande i pensionshänseende av den av Blom åtnjutna
förmånen av fri bostad och värme får statskontoret framhålla, att ämbetsverket
vid utmätandet av pensionen åt honom icke ansett sig kunna, med hänsyn
till avfattningen av 3 § 2 mom. 1907 års civila pensionslag, medgiva dylik
tillgodoräkning.

Statskontoret vill emellertid erinra, att, då avlöningsförmånerna för den
av Blom innehavda musiklärarbefattningen år 1919 fastställdes, hänsyn tagits
till den fria bostadsförmånen. Enligt vad som framgår av proposition nr
167 till 1919 års riksdag hava nämligen avlöningsförmånerna för ifrågavarande
befattning, vilka ansetts böra anpassas efter samma grunder som de, vilka
gällde för musiklärare vid realskolor, blivit med hänsyn till berörda naturaförmån
minskade med ett belopp av 300 kronor. Vidare må framhållas,
att såväl lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté som läroverkslönesakkunniga
utgått från att ifrågavarande musiklärarbefattning borde i avlöningshänseende
jämställas med befattning såsom musiklärare vid realskolorna.
Till denna uppfattning har också vederbörande departementschef anslutit
sig i den av riksdagen i denna del bifallna propositionen nr 271 till 1937
års riksdag angående lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m. I betraktande härav synas skäl
tala för att Blom genom framställning till riksdagen erhåller en mot ifrågavarande
naturaförmån svarande tilläggspension.

Fru Blom synes icke böra erhålla någon pension, då hon icke varit i statens
tjänst direkt anställd och avlönad samt några särskilda omständigheter, som
kunna motivera ett undantag från regeln att pension i dylika fall icke bör
utgå, enligt statskontorets förmenande i nu förevarande fall icke kunna anses
vara för handen.

Jag ansluter mig till vad statskontoret i ärendet föreslagit och hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. musikläraren vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda Olof Edvard Blom må, räknat från och med
den 1 januari 1937, under sin återstående livstid uppbära —
utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 264 kronor för år, med rätt att å
sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

13:o.

Husmodern vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Eva
Maria Söderborg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Söderborg är född den 23 juni 1876 och således 61 år gammal;
att hon varit anställd vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
såsom föreståndarinna för linneförrådet och biträdande husmoder under
tiden 15 oktober 1904—15 september 1906, 1—31 december 1914 och 15
maj—15 juni 1915 samt såsom husmoder från och med den 1 augusti 1915;

att, sedan husmodersbefattningen jämlikt beslut av 1937 års riksdag uppförts
å ordinarie stat med placering i lönegraden B 7 från och med den 1
januari 1938, direktionen för institutet av Kungl. Maj :t erhållit anstånd intill
utgången av juni månad 1938 med tillsättandet av befattningen samt förordnat
Söderborg att uppehålla befattningen intill sistnämnda tidpunkt;

att Söderborg vid beräknad avgång från husmodersbefattningen med utgången
av juni månad 1938 sålunda kan tillgodoräkna en tjänstetid av 25 år;

samt att hon såsom husmoder åtnjutit kontant lön, varå dyrtidstillägg ej
utgått, till belopp av 1,750 kronor för år jämte fri bostad om två rum med
värme och lyse, kost, tvätt och läkarvård, vilka naturaförmåner kunna uppskattas
till ett årligt värde av minst 1,200 kronor.

Direktionen över institutet och förskolan för blinda d Tomteboda har hos
Kungl. Maj:t anhållit örn utverkande genom framställning till riksdagen av
pension åt Söderborg.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt pension åt Söderborg till belopp av lägst
1,236 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

21

Då pensionsåldern för 7 lönegraden, i vilken den ifrågavarande husmodersbefattningen
placerats från och nied den 1 januari 1938, är fastställd till 60
år och Söderborg vid sistnämnda tidpunkt uppnått 61 års ålder, kan hon icke
förordnas till ordinarie innehavare av tjänsten och är sålunda icke berättigad
att vid sin avgång uppbära pension enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet.
Ej heller torde hon äga rätt till pension enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare eller kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i
statens tjänst. Söderborg synes sålunda icke enligt gällande författningsbestämmelser
vara berättigad till pension vid sin avgång ur statens tjänst.

överstyrelsen finner det emellertid billigt och rättvist, att Söderborg kommer
i åtnjutande av pension, enär hon under en lång tid utfört ett synnerligen
maktpåliggande och ansvarsfullt arbete i institutets tjänst.

Beträffande pensionsbeloppets storlek vill överstyrelsen erinra om, att pensionsunderlaget
för kvinnlig extra ordinarie tjänsteman i 7 lönegraden enligt
civila tjänstepensionsreglementet utgör 1,644 kronor. Med utgångspunkt från
detta belopp, vilket torde böra minskas med 10 procent på grund av att Söderborg
icke haft att erlägga pensionsavgifter ävensom undergå reduktion i
förhållande till antalet tjänstår för Söderborg, synes pensionen kunna bestämmas
till 1,236 kronor (1,644 -—■ 164 = 1,480; 25/3o X 1,480 = 1,233, efter jämkning
1,236).

Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens förslag.

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Söderborg. I enlighet härmed och då det föreslagna pensionsbeloppet
synes mig skäligt, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att husmodern vid institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda Eva Maria Söderborg må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1.236 kronor.

14:o.

Läroverksvaktmästare!! Carl Emil Carlsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson är född den 31 mars 1873 och således nära 65 år gammal;

att han alltsedan den 27 augusti 1901 eller under mer än 36 år varit anställd
som vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Borås, vilken anställning
han beräknas komma att lämna den 1 juli 1938;

samt att hans avlöningsförmåner utgöras av kontant avlöning till belopp
av 3,000 kronor för år jämte fri bostad örn 4 rum och kök med lyse och
värme, vilka naturaförmåner uppskattats till 1,100 kronor för år.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Borås har i anledning av en av
Carlsson gjord ansökning hos skolöverstyrelsen anhållit örn utverkande av
pension åt Carlsson.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 3 mars 1937 hemställt om pension åt
Carlsson till belopp av 1,584 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande: Carlssons

vaktmästarbefattning är att hänföra till den pensionsklass, som
överstyrelsen i ett år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering
föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänna läroverk. Full
pension har åt dylika befattningshavare under senare år av riksdagen beviljats
med 1,584 kronor för år vid en levnadsålder av omkring 65 år och en
tjänstålder av minst 30 år. I överensstämmelse härmed torde den pension,
som må beviljas Carlsson, böra bestämmas till nämnda belopp.

Statskontoret har i utlåtande den 21 april 1937, under framhållande att utredning
om läroverksvaktmästarnas anställningsförhållanden vore att förvänta
inom en nära framtid, hemställt, att framställningen om pension åt
Carlsson tills vidare icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den i statskontorets utlåtande avsedda utredningen torde icke föranleda
något förslag till årets riksdag. Under sådana förhållanden och då, enligt
vad jag under hand inhämtat, Carlsson önskar få lämna sin tjänst snarast
möjligt, anser jag, att förslag om beredande av pension åt honom nu bör
föreläggas riksdagen. Pensionen torde i enlighet med skolöverstyrelsens förslag
böra bestämmas med ledning av hittills tillämpade grunder för läroverksvaktmästares
pensionering och utgå med ett belopp av 1,584 kronor
för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Borås
Carl Emil Carlsson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

15:o.

Lärov erksvaktmästaren Berndt Oskar Ingemansson. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,

att Ingemansson är född den 24 oktober 1882 och sålunda 55 år gammal;
att han alltsedan den 1 januari 1921 eller under något mer än 17 år varit
anställd såsom vaktmästare vid samrealskolan i Karlshamn;

att hans avlöningsförmåner uppgå till sammanlagt 2,800 kronor för år,
däri inräknat till 360 kronor uppskattad förmån av fri bostad med lyse oell
värme, jämte dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder;

samt att Ingemansson enligt ett den 25 november 1937 utfärdat läkarintyg
efter genomgången sjukdom — blodpropp i hjärtat — är för all framtid oförmögen
att utföra kroppsarbete.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Efter framställning av rektorn vid samrealskolan i Karlshamn har skolöverstyrelsen
hos Kungl. Majit hemställt om beredande av pension åt Ingemansson
och därvid anfört i huvudsak följande:

Ingemansson är att hänföra till den pensionsklass, som läroverksöverstyrelsen
i ett år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering föreslagit
för andre vaktmästare vid högre allmänt läroverk och för vaktmästarna
vid de flesta av de dåvarande realskolorna. Åt dessa befattningshavare har tidigare
av riksdagen beviljats en årlig pension av 1,320 kronor vid en levnadsålder
av omkring 65 år och en tjänstålder av minst 30 ar. Ingemansson har
icke uppnått den för hel pension nödiga levnadsåldern eller tjänståldern.
Riksdagen har emellertid i tidigare fall beviljat pension åt läroverksvaktmästare,
som i förtid avgått från sin befattning, enär han på grund av sjukdom
blivit för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst.

I överensstämmelse med vad tidigare skett torde Ingemansson, som har
en anställningstid av endast 17 hela år, böra, om hans pension beräknas efter
hittills gällande grunder, tillerkännas sjukpension, uppgående till 75 procent
av 1,320 kronor eller 990 kronor.

I utredning och förslag den 29 december 1937 i fråga örn lönereglering
för vaktmästarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
har överstyrelsen föreslagit, att vaktmästaren vid samrealskolan
i Karlshamn skulle placeras i lönegrad B 7 i avlöningsreglementet för
ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. Överstyrelsen
skulle därför finna det skäligt, örn Ingemansson tillerkändes sjukpension,
beräknad enligt civila tjänstepensionsreglementet för befattningshavare i
lönegrad B 7. I så fall skulle Ingemanssons pension uppgå till 75 procent
av 1,824 kronor eller 1,368 kronor.

överstyrelsen får sålunda hemställa om beredande av pension at Ingemansson
med det belopp, som Kungl. Majit i enlighet med det anförda kan
finna skäligt.

Även statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Ingemansson.
Beträffande storleken av pensionen har statskontoret förordat, att pensionsbeloppet
måtte bestämmas i enlighet med tidigare tillämpade grunder för
läroverksvaktmästares pensionering eller alltså till det i skolöverstyrelsens utlåtande
omförmälda beloppet 990 kronor, för vinnande av delbarhet med
tolv dock avrundat till 996 kronor.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid samrealskolan i Karlshamn Berndt
Oskar Ingemansson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin befattning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 996 kronor.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

16:o.

Förra kouservatorscleven Ruth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallén-Dahl är född den 7 september 1884 och sålunda 53 år gammal;

att hon jämlikt beslut av föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets
vertebratavdelning varit anställd såsom konservatorselev vid avdelningen från
och med den 1 juli 1918 till och med den 31 december 1933, från vilken sistnämnda
dag hon blivit entledigad från anställningen;

att uppsägningen betingats av de delvis förändrade arbetsbehov, som uppkommit
i samband med föreståndareskifte å vertebratavdelningen och som
medfört att anställande av konservatorselev med viss vetenskaplig utbildning
ansetts erforderligt;

att Wallén-Dahls arbete huvudsakligen bestått i skelettering av kranier och
ben av ryggradsdjur, konservering av fåglar samt fotografering för vetenskapliga
ändamål;

att Wallén-Dahls avlöning utgjort i medeltal under ett vart av åren 1919—
1933 omkring 3,260 kronor;

att avlöningen bestritts av för olika ändamål till riksmuseets förfogande
ställda medel, avsedda bland annat till arvode åt konservatorselever, till ritningar
och fotografier och till vikariatsersättningar;

att Wallén-Dahl enligt i februari 1938 ingivna läkarintyg lider av kronisk
ledgångsreumatism i bägge händernas fingerleder med åtföljande något inskränkt
rörlighet ävensom av viss invärtes sjukdom (magsäcksnedsänkning)
och att hennes arbetsförmåga på grund av sistnämnda sjukdom är och säkerligen
för framtiden kommer att förbliva i betydlig grad nedsatt;

att enligt den undersökande läkarens åsikt intet talar mot att ledgångsreumatismen
uppkommit och förvärrats genom arten av Wallén-Dahls arbete
vid riksmuseet;

att Wallén-Dahl alltsedan avgången från riksmuseet icke haft någon anställning; samt

att Wallén-Dahl är gift men att familjen befinner sig i små ekonomiska
förhållanden.

I en till Kungl. Majit ställd, den 22 januari 1934 dagtecknad skrift har
Wallén-Dahl gjort framställning i syfte att — därest fortsatt anställning i
statens tjänst icke kunde beredas henne — komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.

Vetenskapsakademien har i skrivelse den 24 januari 1934 tillstyrkt WallénDahls
ansökning i vad den avser erhållande av pension.

Statskontoret har i utlåtande den 29 mars 1934 anfört, bland annat, att
Wallén-Dahls anställning vid riksmuseet visserligen, med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena,
närmast syntes vara jämförbar med en biträdesbefattning
men att ämbetsverket likväl icke ansåge sig kunna tillstyrka ansökningen
örn pension, enär Wallén-Dahl vore allenast 49 år gammal och hade en

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

anställningstid av endast 15 V2 år samt, såvitt visats, några särskilda omständigheter
av beskaffenhet att motivera pension åt henne icke syntes föreligga.

Föreningen kvinnor i statens tjänst har ingivit vissa skrifter i ärendet, innefattande
hemställan om fortsatt anställning i statstjänst för Wallén-Dahl
eller beredande åt henne av pension.

Med hänsyn till att Wallén-Dahls tjänstgöring vid riksmuseet icke kan
sägas hava haft karaktären av mera fast anställning ävensom därtill att
Wallén-Dahl, då hennes arbete vid museet upphörde, var allenast 49 år gammal,
har det synts mig tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör
beredas henne. Då emellertid Wallén-Dahl i oavbruten följd under mer
än 15 år tjänstgjort vid museet, på vilken anställning hon byggt sin försörjning,
och då — enligt vad föreliggande utredning giver vid handen — Wallén-Dahls
arbetsförmåga numera är på grund av bestående sjukdom väsentligt
nedsatt, vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen örn
beviljande av någon pension åt henne. Såsom skäligt belopp vill jag härvid
ifrågasätta 600 kronor för år. Pensionen torde böra utgå från och med ingången
av år 1938.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra konservatorseleven vid naturhistoriska riksmuseets
vertebratavdelning Ruth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén,
må, räknat från och med den 1 januari 1938, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

17:o.

Förre domänintendenten Johan Wilhelm de Neergaard. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att de Neergaard är född den 24 november 1872 och alltså 65 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1918 varit domänintendent i Kalmar län, från
och med den 1 januari 1935 med tjänstgöringsskyldighet jämväl i Gotlands
län;

att de Neergaard på egen begäran entledigats från förordnandet såsom domänintendent
med utgången av februari månad 1938;

samt att de Neergaard åtnjutit arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,000
kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade
verk gällande grunder.

Domänstyrelsen har anhållit örn utverkande åt de Neergaard av en ärlig
pension till belopp av 2,000 kronor för år, motsvarande 2/a av hans arvode
såsom domänintendent. Styrelsen har därvid erinrat, att 1935 ars riksdag
(prop. nr 207, p. 26; bankoutsk. uti. nr 45, p. 65; riksd. skr. nr 256) bevil Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 244. 3

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

jat domänintendenten N. Larsson, vilken innehade 22 tjänstår och åtnjutit
arvode med 4,000 kronor för år, en årlig pension av 2,448 kronor.

Statskontoret har anfört, att då det kunde ifrågasättas, om den av de Neergaard
innehavda anställningen såsom domänintendent utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning, tvekan kunde råda, huruvida pension borde beredas
honom på grund av nämnda anställning. Enär emellertid riksdagen i ett flertal
tidigare fall beviljat pension åt domänintendenter, ville statskontoret icke
motsätta sig, att de Neergaard genom framställning till riksdagen tillerkändes
en årlig pension av domänfondens medel. Mot det av domänstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet, 2,000 kronor, ansåge sig ämbetsverket icke böra
göra erinran.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension av statsmedel utverkas
åt de Neergaard. Det av ämbetsverken föreslagna pensionsbeloppet
synes mig väl högt med hänsyn till de av de Neergaard åtnjutna avlöningsförmånerna
och i övrigt föreliggande omständigheter. För egen del förordar
jag ett pensionsbelopp av 1,800 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre domänintendenten i Kalmar och Gotlands län Johan
Wilhelm de Neergaard må, räknat från och med den 1
mars 1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 1,800 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
17 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

387417. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.