Kungl. Maj.-ts proposition nr 241.
1
Nr 241.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
given Stockholms slott den 3 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 241.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3, 7, 8 och 56 §§ förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
3 §.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om
inteckningskontrollstämpel, denna tariff:
l |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||||
Avd. |
Avd. |
Avd. |
Avd. |
Avd. |
|||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
||
Bevis |
|||||||||||
som avses i 2 och 3 §§ — — — genom icke |
t |
||||||||||
> |
angående upptagande till svensk medborgare.... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
40 |
— |
||
> |
angående tillstånd att ingå äktenskap.......... |
20 |
|||||||||
> |
angående godkännande av — — — — — |
||||||||||
» |
av lantmätare och justerare............ |
i |
|||||||||
» |
örn uppvisning av pass eller annan legitimations- |
||||||||||
handling ..................................... |
trin |
||||||||||
> |
örn visering eller uppehållstillstånd för utlänning, |
||||||||||
för vistelse i riket högst en månad .......... |
1 |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
|
för vistelse i riket över en men högst tre månader |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4 8 |
— |
4 8 |
— |
|
> |
örn arbetstillstånd för utlänning, då det särskilt |
||||||||||
tecknats å pass eller annan legitimationshandling |
1 |
— |
— |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
|
Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller |
|||||||||||
> |
som erfordras — — — — — — — — |
1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är
återgiven), 1929:143 och 259, 1930:243, 1931:169, 1932:285, 1933:378, 1934:327, 1935:310,
1936:330 samt 1937:511 och 942.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
3
Frisedel ............................................
Främlingspass eller identitetscertifikat samt förlängning
av giltighetstiden för sådan handling ..
Fullmakt — — — — — — — — — — —
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||
Kr. ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Hamnpass; se Pass.
Identitetscertifikat; se Främlingspass.
Instrument — — — — — — ■
Körkort, innefattande tillstånd till förande av automobil
eller motorcykel,
då, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas
då det eljest utfärdas......................
duplett av ..............................
dock att — — — — — — — — —
— — — från stämpel....................
Pass, fartygs-:
främlingspass eller identitetscertifikat; se Främlingspass.
för den, som reser — — — — — — —
Resolution, -
, överexekutors — — — — — — —
— — — domstols beslut ..............
på ansökning örn reglering av priset på
elektrisk ström ..........................
eljest innefattande — — — — — —
Trafikkort, innefattande tillstånd att tjänstgöra som förare
av automobil i yrkesmässig trafik ____
duplett av...............................
Trafikpass — — — — — — — — — — —
18
8
1
fri
20
10
2
- fritt -
fri
10
2
25
7 §•
Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier och statens —--överförmyndare.
Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift
och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl
rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål---faststäl
lelse
å avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet, å
sådan avstyckning av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj
1917 örn fastighetsbildning i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning
av jord örn sammanlagt högst tre hektar, eller å avstyckning, verkställd
enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet, anmärkning
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
vid---rubbad själsverksamhet; i ärenden, som avses i 4 § andra stycket
lagen om avbrytande av havandeskap; i mål---inom yrkesinspektionen.
Konungen äger — — — utländska hamnar.
8 §.
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,
skall, då lotteriet avser andra värdeföremål än penningar, av lotteriets
anordnare före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje lottsedel.
Se tor övrigt 56 §.
56 §.
Generalpoststyrelsen åge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande
av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med
stämpel, under villkor att han inom en månad efter varje dragning till
generalpoststyrelsen dels inbetalar den på de till dragningen försålda lottsedlar
belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius publicus
på grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda
försålda lottsedlar; och skall före varje dragning av den person eller
myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn över lotteriet,
till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för dragningen.
Inbetalas avgiftsbeloppet---ränta därå.
Å lottsedel---försorg påtryckas.
Denna förordning träder i kraft, vad angår stadgandet i 3 § rörande ansökning
om reglering av priset på elektrisk ström den 1 juli 1939, vad angår
stadgandet i 7 § rörande ärenden, som avses i 4 § andra stycket lagen örn
avbrytande av havandeskap, ävensom vad angår 8 och 56 §§ den 1 januari
1939 samt i övrigt dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, utrikes-, social-,
kommunikations- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, fråga örn ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 19U (nr 383) angående stämpelavgiften samt anför
därvid följande:
1. Bevis angående upptagande till svensk medborgare samt bevis
angående tillstånd att ingå äktenskap.
Sedan föregående års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag (prop. nr 244) beslutat
att i den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen införa en ny
rubrik, bevis angående godkännande av nytt släktnamn, med en avgift i
femte avdelningen av 20 kronor, samt denna ändring trätt i kraft den 1 juli
1937, har såsom avsett varit expeditionssättet i namnärendena sålunda omlagts,
att i stället för resolutioner utfärdas bevis, undertecknade på samma
sätt som departementsskrivelser.
Kungl. Maj :ts beslut angående upptagande till svensk medborgare och angående
tillstånd att ingå äktenskap expedieras alltjämt i form av resolutioner.
Av enahanda skäl som åberopats för ändringen av expeditionssättet
beträffande namnärendena — behovet av förenkling av det nuvarande, med
hänsyn till ärendenas stora antal tyngande expeditionssättet torde en motsvarande
omläggning av expeditionssättet böra genomföras i avseende å medborgarskaps-
och giftermålsärenden. En dylik omläggning av expeditionssättet
i sistnämnda båda grupper av ärenden förutsätter — med hänsyn till
de stämpelavgifter som utgå i dessa ärenden — sadan ändring i stämpelförordningen,
att stämpelavgifter komma alt utgå för de bevis som skulle
utfärdas i stället för de nuvarande resolutionerna. För ernående härav föreslås
att i den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen införas två nya
rubriker, bevis angående upptagande till svensk medborgare samt bevis an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
gående tillstånd att ingå äkteiiskap. För bevis i medborgarskapsärenden
föreslås stämpelavgiften bestämd till samma belopp som nu utgår för resolutioner
eller 40 kronor. För bevis angående giftermålsdispens synes däremot
stämpelbeloppet skäligen böra stanna vid 20 kronor.
2. Ändringar i stämpelförordningen i anledning av de nya
utlänningsförfattningarna.
Den 11 juni 1937 har utfärdats en ny lag (nr 344) örn utlännings rätt att
här i riket vistas (utlänningslag), som ersatt lagen den 2 augusti 1927
(nr 333) om utlännings rätt att här i riket vistas. Den nya lagen upptager,
såvitt nu är i fråga, i huvudsaklig överensstämmelse med äldre lag, bestämmelser
om uppehålls- och arbetstillstånd för utlänning. Sådana tillstånd meddelas
av socialstyrelsen i form av bevis som skola tecknas å utlänningens
legitimationshandling av socialstyrelsen eller beskickningar och konsulat
eller beträffande arbetstillstånd i vissa fall av polismyndighet. Med stöd av
bestämmelserna i utlänningslagen har Kungl. Maj:t den 26 november 1937
utfärdat en kungörelse (nr 912) med föreskrifter i anledning av utlänningslagen,
vilken kungörelse trätt i stället för kungörelsen den 11 november 1927
(nr 411) med vissa föreskrifter i anledning av 1927 års utlänningslag. Den
nya kungörelsen innehåller, såvitt i detta sammanhang är av intresse, nya
föreskrifter om främlingspass och identitetscertifikat samt örn visering. Förut
utfärdades främlingspass och identitetscertifikat av ministern för utrikes
ärendena varjämte själva utfärdandet av sådan handling innebar visering
för vistelse i riket under handlingens giltighetstid. Enligt de nya bestämmelserna
skola däremot främlingspass och identitetscertifikat utfärdas av socialstyrelsen
samt för att berättiga till vistelse i riket vara viserade. Behörig
att verkställa visering för inresa eller uppehåll i riket var tidigare vederbörande
tjänsteman i utrikesdepartementet eller vid svensk beskickning, lönad
svensk konsulattjänsteman ävensom, efter bemyndigande av ministern för
utrikes ärendena, olönad svensk konsul. Därjämte ägde polismyndighet i
vissa fall meddela visering för viss kort tid (nödfallsvisering m. m.). I den
nya kungörelsen har härutinnan gjorts den ändring att visering för den som
vistas i riket och önskar fortsatt uppehåll härstädes, s. k. uppehållsvisering,
skall meddelas av socialstyrelsen i stället för av vederbörande tjänsteman i
utrikesdepartementet.
För främlingspass och identitetscertifikat har stämpel- och lösenavgift
förut uttagits enligt tarifferna för resepass. Den i 3 § stämpelförordningen
intagna tariffen innehåller härutinnan, att pass, som avser resa till annat
land än Danmark, Finland eller Norge, enligt femte avdelningen, till vilken
utrikesdepartementet hör, skall beläggas nied stämpel till belopp av 4 kronor.
Enligt motsvarande tariff i lösenförordningen skall utgå lösen med 3 kronor,
vartill kommer lösen för översättning av pass beträffande varje språk med
1 krona. Dessutom har för identitetscertifikat uttagits en särskild avgift till
Kungl. Maj.ts proposition nr 241.
7
Nationernas Förbund. Genom beslut den 10 december 1937 har Kungl.
Maj:t härutinnan förordnat, att socialstyrelsen vid meddelande av uppebållsvisering
å identitelscertifikat för ryska och armeniska flyktingar skall,
förutom stadgad lösen och stämpelavgift, upptaga en avgift av 5 guldfrancs
per år till förmån för den av Nationernas Förbund bildade fonden för understödjande
av sådana flyktingar.
I fråga örn visering samt uppehålls- och arbetstillstånd innehåller den i 3 §
stämpelförordningen intagna tariffen, att bevis örn visering av pass för utlänning
skall hos myndighet tillhörande femte avdelningen förses med stämpel
till belopp av 7 kronor 50 öre och bevis av socialstyrelsen om uppehållstillstånd
för utlänning med stämpel till belopp av 7 kronor samt att bevis av
socialstyrelsen om arbetstillstånd för utlänning skall vara fritt från stämpel.
För bevis om arbetstillstånd eller visering som tecknas av polismyndighet
uttages stämpel enligt den i tariffen upptagna rubriken bevis annat med 1
krona. Enligt lösenförordningen uttages för bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd
lösen med 1 krona. För visering som verkställts av myndighet
i Sverige har enligt föreskrift i 1927 års utlänningskungörelse utgått lösen
med 50 öre. Avgifterna för viseringar som verkställas av beskickningar och
konsulat regleras av förordningen den 28 maj 1920 (nr 402) angående expeditionsavgifter
vid beskickningar och konsulat samt kungörelsen den 8 december
1922 (nr 582) angående ändrade bestämmelser om avgifter för visering
av pass. Huvudregeln är, att utländsk undersåte är skyldig att för visering
av pass erlägga avgift till enahanda belopp som det åligger svensk
undersåte att gälda för visering i Sverige av pass för resa till den utländske
undersåtens hemland. Enligt stadgande i 1927 års utlänningskungörelse
har sistnämnda avgift utgått även vid av vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet
meddelad visering för vistelse härstädes i fråga om den som
tidigare erhållit nödfallsvisering eller visering för direkt resa genom riket.
De nya bestämmelserna om främlingspass och identitetscertifikat samt visering
föranleda tydligen en omreglering av avgifterna härför. I samband
därmed torde även böra övervägas att vidtaga vissa ändringar i avgifterna
för uppehålls- och arbetstillstånd. Då såväl beträffande utrikesdepartementet
som socialstyrelsen all lösen är överförd till stämpel, böra avgifterna i
fråga om dessa myndigheter fastställas att utgå endast i form av stämpel.
Genom att utfärdandet av främlingspass och identitetscertifikat icke vidare
innebär visering för vistelse i riket uppkommer för innehavarna av
dessa handlingar en kostnadsökning bestående av avgiften för visering.
Emellertid torde snarare anledning finnas att vidtaga en sänkning av avgifterna
för dessa utlänningar, av vilka de flesta äro politiska flyktingar med
svag ekonomisk ställning. I de konventioner som den 28 oktober 1933 och
den 10 februari 1938 upprättats i Geneve angående ryska och tyska flyktingars
internationella ställning stadgas liven, att utfärdande av flyktings legitimationshandling
skall ske mot lägsta avgift som tillämpas i landet för
utfärdande av utländska pass. Sverige har visserligen icke anslutit sig
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
till dessa konventioner, men desamma torde dock böra beaktas. Med anledning
bärav föreslås att avgifterna för främlingspass och identitetscertifikat
skola utgå endast med en stämpel av 2 kronor. Samma avgifter böra
utgå för förlängning av sådana handlingar. Tillika torde böra övervägas
att införa en viseringsavgift för dessa handlingar som är mindre än för
visering av andra legitimationshandlingar, en fråga till vilken jag strax
skall återkomma. Då nämnda handlingar icke äro resepass i vanlig mening,
torde de lämpligen böra upptagas i stämpeltariffen under särskild
rubrik. Hänvisning till denna bör ske från rubriken pass.
Vad angår viseringar samt uppehålls- och arbetstillstånd som utfärdas
inom riket har hittills vid avgifternas bestämmande i olikhet mot vad fallet
är i flera andra länder hänsyn icke tagits till den tidrymd, för vilken viseringarna
eller tillstånden utfärdas. Skäl torde emellertid finnas att för sådana
viseringar och uppehållstillstånd införa en gradering av avgifterna.
Har t. ex. en utlänning tillstånd att intill viss dag uppehålla sig i riket och
befinnes erforderligt för honom att stanna ytterligare några dagar synes det
rimligt att en lägre avgift uttages för den visering eller det uppehållstillstånd
som i dylikt fall måste utfärdas för honom. I denna del föreslås,
att avgifterna för bevis om viseringar och uppehållstillstånd, varom här är
fråga, bestämmas till 2 kronor för vistelse i riket högst en månad och till
4 kronor för vistelse i riket över en men högst tre månader samt att den
nuvarande avgiften 8 kronor bibehålies endast för längre tids vistelse.
Bevis örn arbetstillstånd, som nu hos socialstyrelsen är stämpelfritt men
för vilket utgår lösen med 1 krona, torde, då det särskilt tecknas å legitimationshandlingen,
oavsett vilken tid det avser, böra beläggas med en
stämpel av 1 krona. Däremot bör motsvarande lösen bortfalla. För av
polismyndighet tecknat bevis om arbetstillstånd samt om nödfalls- eller
annan visering bör uttagas en stämpel av 1 krona och en lösen av 1 krona.
Behov har vidare visat sig att av internationella eller andra hänsyn i
särskilda fall kunna befria utlänning som vistas här i riket från avgifter
för viseringar samt uppehålls- och arbetstillstånd eller att bestämma dessa
avgifter efter annan grund. Vissa studerande, statliga delegationer o. s. v.
böra sålunda kunna befrias från avgiftsskyldighet. Liksom tidigare bör
även gälla att den, som erhållit nödfallsvisering eller visering för direkt
resa genom riket och därefter vill hava visering för fortsatt vistelse härstädes,
skall erlägga samma avgift som för i utlandet meddelad inresevisering.
Såsom förut nämnts bör slutligen viss lindring beträffande avgiften för
visering övervägas för innehavarna av främlingspass och identitetscertifikat.
Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare
föreskrifter i dessa hänseenden. Detta lärer stå i överensstämmelse med
att Kungl. Majit har rätt att befria utlänning från visering eller uppehålls-
eller arbetstillstånd samt att fastställa avgifterna för visering
vid beskickningar och konsulat. Med anledning härav föreslås, att i
stämpeltariffen införes ett stadgande om rätt för Kungl. Majit att,
där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest av särskilda skäl
finnes påkallat, beträffande medborgare i visst land eller vissa grupper
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
9
av utlänningar eller vissa utlänningar förordna, att de för viseringar eller
uppehålls- eller arbetstillstånd föreskrivna stämpelavgifterna skola utgå
efter andra grunder än eljest stadgats eller att några avgifter härför icke
skola utgå.
I samband med de nu föreslagna ändringarna i stämpeltariffen torde
i rubriken bevis om uppvisning av pass böra vidtagas en mindre jämkning.
Frågan om ändringar i hithörande hänseenden i expeditionslösenförordningen
torde jag senare få anmäla.
3. Stämpelavgift för vissa resolutioner på ansökning om reglering
av priset å elektrisk ström.
Genom proposition nr 137 har Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag
framlagt förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 15 §§ lagen den
27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.
Förslaget innebär bland annat, att innehavare av elektrisk
starkströmsanläggning, till vilken Kungl. Majit meddelat tillstånd, skall vara
skyldig att underkasta sig viss reglering av priset å strömmen från anläggningen.
Prisregleringen verkställes av en särskild nämnd. Framställning
örn prisreglering skall ingivas till kommerskollegium, som har att verkställa
en förberedande prövning av densamma. Finnes framställningen därvid
uppenbart ogrundad, skall den omedelbart avslås, men eljest överlämnas
till nämnden. Till förhindrande av okynnesframställningar har vidare föreslagits,
att beslut av kommerskollegium vid sådan förprövning, som nyss
nämnts, skall förses med stämpel till belopp av 25 kronor.
I händelse berörda proposition vinner riksdagens bifall torde tillägg böra
ske under rubriken resolution i 3 § stämpelförordningen, därvid för beslut
av ifrågavarande slag en stämpelavgift å 25 kronor upptages i fjärde avdelningen,
till vilken kommerskollegium hänförts.
4. Stämpelavgift å duplett av körkort och trafikkort.
I 20 § 2 mom. fjärde stycket motorfordonsförordningen den 23 oktober
1936 (nr 561) stadgas, att örn körkort förstörts eller förkommit eller undergått
sådan förändring, att detsamma icke lämpligen kan användas, må efter
ansökan bos länsstyrelse, som utfärdat körkortet, duplettkörkort utställas.
Duplcttkörkort skall såsom sådant särskilt angivas genom påteckning
av ordet »duplett».
Örn innehavare av körkort byter namn skall, enligt 2 mom. femte stycket
i nämnda paragraf, efter därom hos länsstyrelsen gjord ansökning, det nya
namnet, där så lämpligen kan ske, införas å körkortet eller ock duplettkörkort
upptagande det nya namnet utfärdas.
Angivna föreskrifter i fjärde stycket av 20 § 2 mom. 1936 års motorfor
Bihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 samt. Nr 241. 2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 241.
donsförordning förekommo jämväl i 15 § 1 mom. femte stycket motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930 (nr 284). Vissa delar av sistnämnda
förordning äro alltjämt gällande, däribland 29 §, som innehåller föreskrifter
rörande trafikkort. I paragrafens 3 mom. tredje stycket föreskrives, att
vad i 15 § 1 mom. stadgas örn utfärdande av duplettkörkort skall äga motsvarande
tillämpning beträffande utfärdande av duplettrafikkort.
Enligt 3 § stämpelförordningen skall körkort, innefattande tillstånd till
förande av automobil eller motorcykel, då, efter återkallelse, nytt körkort
utfärdas, beläggas, av myndighet tillhörande första avdelningen (Överståthållarämbetet
för polisärenden) med stämpelavgift örn 18 kronor samt av
myndighet tillhörande tredje avdelningen (länsstyrelserna) med 20 kronor.
Körkort, då det eljest utfärdas, skall beläggas med stämpel om 8 kronor i
första och 10 kronor i tredje avdelningen. Enligt expeditionslösenförordningen
§ 3 utgår dessutom å körkort utfärdat av myndighet tillhörande första
avdelningen lösen med 2 kronor.
Trafikkort, innefattande tillstånd att tjänstgöra som förare av automobil
i yrkesmässig trafik, skall beläggas, av myndighet tillhörande första avdelningen
med stämpelavgift örn 8 kronor jämte lösen med 2 kronor, samt av
myndighet tillhörande tredje avdelningen med stämpelavgift om 10 kronor.
För avskrift utgår stämpelavgift i såväl första som tredje avdelningen med
1 krona för varje ark. Lösen för första arket utgör 2 kronor i första och
1 krona i tredje avdelningen.
I en den 3 juni 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit har justitiekanslcrsämbetet
anfört bl. a. följande:
Sedan i en till ämbetet gjord framställning påtalats att hos Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i de olika länen tillämpades olika förfarande
i fråga om debiterande av avgift för duplettkörkort, hade ämbetet inhämtat
yttrande i ämnet från nämnda myndigheter. Av yttrandena framginge
att fjorton av myndigheterna ifråga taxerade duplettkörkort såsom avskrift
medan återstående elva debiterade 10 kronors avgift.
Ämbetet ansåge, att duplett av kör- eller trafikkort icke vore och icke heller
kunde hava avsetts vara likställt med vanlig avskrift. En sådan vore icke
tillfyllest såsom bevis då förare av motorfordon på anfordran hade att styrka
sin rätt att köra. Duplett måste anses vara en originalhandling. Härav
följde dock ej såsom alldeles klart att debitering såsom för nytt kort vore
det rätta förfarandet. Bland annat med beaktande av att korten före 1930,
då särskild rubrik för körkort ej funnits i stämpelförordningen, hänförts
under rubriken »tillståndsbrev för rörelse eller yrke», torde i allt fall ej
vara säkert att en sådan debitering varit avsedd. Om en körkortsinnehavare
ändrade namn och det nya namnet infördes å körkortet, syntes vederbörande
icke kunna avfordras någon ersättning. I fall då det nya namnet
icke lämpligen kunde införas å det gamla kortet, skulle duplettkort utfärdas.
Det syntes knappast rimligt att den omständigheten, huruvida för
det nya namnet funnes utrymme på det gamla kortet eller icke, skulle vara
avgörande för frågan om vederbörande skulle slippa avgift eller nödgas erlägga
avgift såsom för helt nytt kort. överhuvudtaget torde utställande av
duplettkort få antagas bereda myndigheterna mindre arbete än utfärdande
av kort efter förstagångsprövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
11
Med hänsyn till berörda oklarhet rörande frågan om rätta debiteringen
av här avsedda kort hade ämbetet, som ansåge billigt att lägre avgift utginge
för duplett än för nytt kort, velat bringa frågan örn utfärdande av närmare
regler i ämnet under Kungl. Maj:ts prövning.
För egen del ansluter jag mig till justitiekanslersämbetets mening och Departement*-
enet en
förordar sådan ändring i stämpelförordningen, att särskilda rubriker för
duplett av körkort och av trafikkort införas i 3 § samt att stämpelavgiften
i vartdera fallet fastställes, i första avdelningen till 1 krona och i tredje avdelningen
till 2 kronor. Jag förutsätter därvid att Kungl. Maj:t, därest detta
förslag vinner riksdagens bifall, senare förordnar om sådan ändring i expeditionslösenförordningen,
att lösen för ifrågavarande slag av duplettkort
fastställes till 1 krona i första avdelningen.
5. Stämpelfrihet vid fastställelse å avstyckning enligt jorddelningslagen.
I 7 § stämpelförordningen stadgas, att frihet från stämpel enligt förordningens
första kapitel — dock icke med avseende å avskrift och bevis, som
på begäran utfärdas till annan än part — äger rum i frågor rörande bland
annat fastställelse å avsöndring av jord eller å sådan avstyckning av område,
som omförmäles i 5 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad,
då avstyckningsförrättningen avser avstyckning av jord om sammanlagt högst
tre hektar.
Genom lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet upphävdes lagen
den 27 juni 1896 örn hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
och infördes institutet avstyckning även beträffande landsbygden. På
grund av stadgande i 14 § promulgationslagen till jorddelningslagen kan
tillämpning av äldre bestämmelser angående fastställelse å jordavsöndring
dock alltjämt ifrågakomma.
I en den 26 januari 1937 dagtecknad skrivelse till chefen för finansdepartementet
har landssekreteraren i Älvsborgs län uttalat, att ehuru i stämpelhänseende
någon skillnad mellan avstyckning enligt jorddelningslagen och
avsöndring icke syntes böra föreligga, något uttryckligt stadgande om stämpelfrihet
vid fastställelse å sådan avstyckning likväl icke funnes, varför det
syntes oklart, huruvida stämpelavgift i dylikt fall borde utgå eller ej. Praxis
vore också härutinnan skiftande vid olika länsstyrelser.
Lantmäteristgrelsen har i avgivet yttrande anfört bl. a. följande:
Avstyckningsförrättning enligt jorddelningslagen fastställdes i allmänhet
av överlantmätaren, i vissa fall av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten
samt i fråga om avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap.
5 § andra stycket jorddelningslagen sägs, av länsstyrelsen.
I utredning, verkställd på anmodan av första särskilda utskottet vid 1926
års riksdag, hade lantmäteristyrelsen i fråga örn avstyckningsinstitutet enligt
den då föreslagna jorddelningslagen yttrat: »Beträffande kostnaderna för
fastställelse^ till den del denna kommer alt meddelas av överlantmätaren,
vilket torde bliva regel, förutsätter lantmäteristyrelsen, att jordägarna icke
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 241
Departementschefen.
betungas med kostnad för något protokollsutdrag. Enligt gällande förordning
angående stämpelavgiften lärer stämpelavgift icke komma att utgå för
av överlantmätaren meddelat fast.ställelsebevis å kartan.» Även i sitt år 1927
framlagda taxeförslag — varpå gällande lantmäteritaxa vore grundad — hade
styrelsen förklarat, att man för framtiden kunde bortse från kostnad för fastställelse
å avstyckning. Några erinringar mot dessa uttalanden hade varken
gjorts av Kungl. Maj:t eller riksdagen, vilket syntes utvisa, att man vid jorddelningslagens
tillkomst räknat med, att fastställelse å avstyckning enligt
samma lag skulle vara fri från stämpel.
Emellertid hade erfarenheten visat, att fastställelseprövningen i större utsträckning
än lantmäteristyrelsen tidigare haft anledning förmoda, kommit
att åvila annan myndighet än överlantmätarna. Särskilt genom de tilltagande
samhällsbildningarna och efter 1931 års stadsplanelags stadganden örn
byggnadsplaner och utomplansbestämmelser för landsbygden hade länsstyrelsernas
befattning med fastställelsen ökats.
Med hänsyn till avstyckningsinstitutets synnerliga betydelse för egnahemsverksamheten
och då sökande till avstyckningsförrättningar ofta nog torde
vara mindre bemedlade, förelåge ali anledning att medgiva stämpelfrihet i
förevarande fall. Skäl torde icke finnas till sådan begränsning av stämpelfriheten,
som i 7 § stämpelförordningen bestämts för avstyckning enligt lagen
om fastighetsbildning i stad. På landet torde avstyckning av mindre områden
vara vanligast i trakter med högt jordvärde, under det att i trakter med
lågt jordvärde, där avstyckningar för bildande av småbruk företrädesvis förekomme,
de avstyckade arealerna i allmänhet torde vara större. En begränsning
av stämpelfriheten till områden av viss maximistorlek kunde därför antagas
medföra, att befolkningen i de trakter, som i regel vore sämst ställda i
ekonomiskt avseende, i högre grad än annorstädes betungades med stämpelavgift.
Med instämmande i vad lantmäteristyrelsen anfört, föreslår jag att i 7 §
stämpelförordningen införes en bestämmelse, att frihet från stämpel enligt
förordningens första kapitel äger rum i frågor rörande fastställelse å avstyckning,
verkställd enligt jorddelningslagen.
6. Stämpelfrihet för vissa ärenden enligt lagen om avbrytande
av havandeskap.
Genom proposition nr 136 har Kungl. Majit förelagt innevarande års
riksdag förslag till lag om avbrytande av havandeskap. Enligt 4 § andra
stycket av förslaget får i vissa fall, nämligen vid så kallade eugeniska indikationer
samt då kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga
att lämna giltigt samtycke till abortframkallning, avbrytande av havandeskap
äga rum först efter prövning av medicinalstyrelsen. Därest ej
i stämpelförordningen annorlunda stadgas, komma medicinalstyrelsens expeditioner
i sådana ärenden att förses med stämpel.
Då de expeditioner varom nu är fråga icke böra beläggas med någon
avgift synes, under förutsättning att det nämnda förslaget vinner riksdagens
bifall, i stämpelförordningen böra upptagas föreskrift örn, att expeditioner
i ärenden enligt 4 § andra stycket av ifrågavarande lag icke skola stämpelbeläggas.
Stadgande härom torde böra införas i 7 §.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 241.
13
7. Stämpelfrihet för lottsedlar i penninglotteri.
Enligt 8 § stämpelförordningen skall lottsedel för deltagande i lotteri,
som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anordnare före
utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar, av 20 öre
för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder och, då lottteriet
avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel. Jämlikt 56 § stämpelförordningen
äger emellertid generalpoststyrelsen medgiva, att den, som
erhållit tillstånd till anordnande av lotteri, under vissa villkor, olika för
penninglotterier och andra lotterier, må inbetala stämpelavgiften utan att
förse lottsedlarna med stämpel.
Genom proposition nr 24 har Kungl. Majit för innevarande års riksdag
framlagt förslag till ordnande av penninglotteriväsendet i riket. Förslaget
innebär bland annat, att förvaltningen av penninglotteriväsendet från och
med ingången av år 1939 skall uppdragas åt ett för detta ändamål stiftat,
av staten koncessionerat aktiebolag, vars aktier i den utsträckning lagen
tillåter skola innehavas av staten. I fråga om lotteriföretagets inkomster
och utgifter utgår förslaget från att lottpriset sänkes från 12 kronor — vilket
är det i nuvarande penninglotterier brukliga — till 10 kronor samt att
lotteriet befrias från stämpelplikt. De inkomster, staten därigenom förlorar,
skola ersättas genom ökad inleverering till statsverket av behållningen
i lotteriet.
Vid bifall till berörda proposition påkallas ändring av ovan angivna stadganden
i 8 och 56 §§ stämpelförordningen, vilken ändring torde böra träda
i kraft den 1 januari 1939, då det nybildade lotteribolagets verksamhet, såsom
redan nämnts, skulle taga sin början. I fråga om penninglotterier,
anordnade före sagda dag, böra nuvarande bestämmelser alltjämt gälla.
Förutom sist omförmälda ändring bör jämväl det föreslagna stadgandet
i 7 § rörande ärenden, som avses i 4 § andra stycket lagen om avbrytande
av havandeskap, träda i kraft den 1 januari 1939. Stadgandet i 3 §
rörande ansökning om reglering av priset på elektrisk ström bör erhålla tilllämpning
från och med den 1 juli 1939. övriga av mig nu förordade bestämmelser
torde böra träda i kraft dagen efter den, då förordning om
ändringarna utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 241.
3
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 241.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Ericson.
387608. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.