Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående penninglotteriväsendet;
given Stockholms slott den 4 januari
1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
r Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Sköld:

I skrivelse den 10 april 1935, nr 155, anhöll riksdagen örn slutförande av
en av 1920 års riksdag begärd och under åren närmast därefter igångsatt
utredning rörande inrättandet av ett statslotteri samt örn framläggande av
det förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.

Den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t med anledning härav
chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre personer att inom

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 24. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

departementet biträda med en utredning, som närmast skulle avse slutförande
av nyssnämnda utredning om statslotteri och därjämte skulle innefatta
undersökning av andra tänkbara medel till förhindrande av svenskt spel på
utländska lotterier.

Samma dag tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet såsom
sakkunniga för berörda ändamål kabinettssekreteraren C. E. Gunther, ledamoten
av riksdagens första kammare lektorn J. E. Björnsson och ledamoten
av riksdagens andra kammare O. A. Wallén. Den 22 september 1936 entledigades
Björnsson på därom gjord ansökning från ifrågavarande sakkunniguppdrag
och förordnades i hans ställe ledamoten av riksdagens andra
kammare järn vägskonduktören C. O. N. Lovén.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen statslotteriutredningen, hava till
fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma avsåg frågan om inrättande av
statslotteri, den 31 december 1936 avgivit tryckt betänkande med förslag rörande
svenskt penninglotteri ( stat. off. utr. 1937:4). över betänkandet hava
yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generalpoststyrelsen,
patent- och registreringsverket, Överståthållarämbetet (med
överlämnande jämväl av yttranden från stadsfiskal O. Cederstrand och
tredje polisintendenten A. Zetterquist), länsstyrelserna i Östergötlands och
Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med överlämnande jämväl
av yttranden från poliskammaren i Malmö och kriminalpolisen därstädes),
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län (med
överlämnande jämväl av yttranden från landsfogden i länet och Föreningen
Skaraborgs läns landsfiskaler), länsstyrelsen i Värmlands län (med överlämnande
jämväl av yttrande från Värmlands länsavdelning av Föreningen
Sveriges landsfiskaler), länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens
län, fullmäktige i riksgäldskontoret (med överlämnande jämväl av
särskilda yttranden från riksgäldsfullmäktige Hallin och Lindqvist), Aktiebolaget
Tipstjänst och föreståndaren för svenska penninglotteriernas expedition.
Härjämte hava notarii publici i Stockholm inkommit nied en till
Kungl. Majit ställd skrift i ärendet.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende. Jag
torde därvid först, med ledning huvudsakligen av uppgifter i statslotteriutredningens
betänkande ävensom inhämtade upplysningar rörande förhållandena
efter betänkandets avgivande, få i korthet redogöra för dels utvecklingen
av och nuvarande system för penninglotterier i Sverige, dels resultaten
av vissa undersökningar rörande svenskt spel på utländska lotterier och
dels behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen samt i offentliga
utredningar intill år 1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

3

Utvecklingen av och nuvarande system för penninglotterier

i Sverige.

Omslutning m. lii. Lotteriförhållandena i riket under äldre tider finnas
utförligt skildrade i ett av andra kammarens första tillfälliga utskott vid
1906 års riksdag avgivet utlåtande (nr 9). Här torde beträffande förhållandena
under tidigare århundraden endast böra erinras om det statliga s. k.
nummerlotteri, som år 1772 inrättades av konung Gustaf III och sedermera
fortfor intill år 1841, då det jämlikt ständernas beslut avskaffades.

Nya svenska penninglotterier började, med Kungl. Maj:ts tillstånd, anordnas
först mot 1800-talets slut. Från att till en början årligen hava utgjort
endast ett fåtal fristående lotteriföretag, anordnade av och till förmån
för speciella institutioner (Kungl, dramatiska teaterns aktiebolag, Sveriges
centralförening för idrottens främjande, Kungl, teaterns aktiebolag

o. s. v.), hava dessa lotterier småningom övergått till att bilda serier av
månatligen återkommande, likartat inrättade, statskontrollerade företag,
vilkas behållning, utan att lotterierna knutits till särskilda koncessionsinnehavare,
av Kungl. Maj:t såsom »lotterimedel» i förväg utdelats till olika
sökande, ofta ett flertal för varje dragning, eller ock reserverats för rent
budgetära ändamål.

De svenska penninglotteriernas utveckling från deras första framträdande
i större skala belyses av en i det följande återgiven tablå, betecknad
»Årsomslutning i svenska penninglotterier» (sid. 4).

Kungl. Maj:ts medgivande till anordnande av de månatliga penninglotterierna
lämnas numera regelbundet vid två olika tillfällen örn året. Sålunda
koncessioneras i maj eller juni lotterierna med dragningar i månaderna
januari—juni påföljande år och i november eller december lotterierna med
dragningar under månaderna juli—december året därpå. För 1938 hava
dock hittills koncessioner meddelats allenast för lotterier med dragningar
under månaderna januari—augusti.

Samtliga i Sverige under senare tid sålunda anordnade penninglotterier
hava varit av den typ, vilken, i motsats till s. k. klasslotterier, kan betecknas
såsom »enkelt» lotteri, d. v. s. varje lotteri eller dragning har utgjort en
från övriga dragningar fullt fristående enhet.

Tillstånd till anordnande av ifrågavarande lotterier hava ansetts kunna
av Kungl. Maj:t meddelas ulan hinder av de i lotteriförordningen den 6
augusti 1881 (nr 38, sid. 2) meddelade förbudsbestämmelserna med avseende
å inrättandet av penninglotterier m. m., då denna förordning av Kungl.
Majit utfärdats utan riksdagens medverkan.

I de i nyssnämnda tablå upptagna penninglotterierna var förhållandet
mellan vinsternas och lotternas sammanlagda värde ursprungligen fastställt
till 70 °/o. I de senast beviljade lotterierna utgör det 63.89 %. Relationen
mellan antalet vinster och antalet lotter var i tidigare lotterier 10.1 % och
är nu 9.4 °/o. I äldre lotterier utgjorde värdet av lägsta och högsta vinst 20

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Årsomslutning i svenska penninglotterier,

Antal

Antal

Lottpris

kr.

Omslutning

Å r

dragningar

lotter per

per år

per år

dragning

kr.

1897

3

100,000

10

3,000,000

1898

1

90,000

10

900,000

1899-1901

2

90,000

10

1,800,000

1902 |

2

1

90,000

100,000

} 10

2,800,000

1903

3

100,000

10

3,000.000

1904-1908

4

100,000

10

4,000,000

1909—1913

5

100,000

10

5,000,000

1914

6

100,000

10

6,000,000

1915

5

100,000

10

5,000,000

1916

6

100,000

10

6,000,000

1917 |

3

3

100,000

100,000

10

11

| 6,300,000

1918

6

150,000

11

9,900,000

1919

8

150,000

11

13,200,000

1920 1

8

1

150.000

200.000

11

11

| 15,400,000

1921

9

150,000

11

14,850,000

1922

10

150,000

11

16,500,000

1923—1925

11

150,000

11

18,150,000

1926

12

150,000

11

19,800,000

|

f

6

150,000

11

1927 i

1

200,000

11

[ 24,100,000

1

5

200,000

12

1928-1930

12

200,000

12

28,800,000

1931 |

9

3

200,000

250,000

12

12

} 30,600,000

1932-1935

12

250,000

12

36,000,000

1936 |

8

4

250.000

280.000

12

12

| 37,440,000

1937

12

280,000

12

40,320,000

1938 (beräknade)

12

300,000

12

43,200,000

kronor respektive 50,000 kronor. I nu pågående lotterier har det bestämts
till 25 respektive 100,000 kronor. Vinstplanen är för närvarande följande:

1 vinst å 100,000 kronor .......................... 100,000 kronor

1 » » 50,000 » 50,000 »

10 vinster » 10,000 » 100,000 >

32 s » 5,000 » 160,000 »

280 » » 1,000 » .......................... 280,000 »

600 » » 500 » 300,000 »

800 » > 200 > .......................... 160,000 »

2,500 » » 100 > 250,000

12,000 » » 50 » 600,000

12,000 » » 25 » 300,000 »

28,224 vinster 2,300,000 kronor

Organisation. Penninglotterierna hava genom successiva ändringar i tillståndsresolutionernas
lydelse underkastats en alltmera ingående statlig reglering
och kontroll. Statens bestämmanderätt avser för närvarande beträffande
varje lotteri följande huvudsakliga områden:

1. Fastställande av lottpris, lottantal och vinstplan;

2. Bestämmande av tider för dragning och vinstutlämning;

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. ''>

3. Uppdragande av grundlinjer för lotteriförvaltningen och kontrollen
över lotteriet;

4. Maximering av omkostnaderna;

5. Fördelning av behållningen;

6. Godkännande av säkerhet för vederbörlig utbetalning av vinster och
föreskrivna belopp av lotteriets beräknade behållning;

7. Förordnande av kommitterade för lotteriets förvaltning;

8. Förordnande av kontrollanter;

9. Godkännande av lotteriföreståndare;

10. Bestämmande av föreståndarens bruttoersättning;

11. Förordande örn inflytande medels insättning å spärrad bankräkning;

12. Meddelande av utförliga föreskrifter för dragningens verkställande;

13. Bestämmande av pris å dragningslista.

Bestämmanderätten tillkommer beträffande punkterna 1—6 Kungl. Maj:t
och i övriga avseenden chefen för handelsdepartementet.

Lotterikommitterades huvudsakliga uppgift är att avgiva förslag till lotteriföres
tändare samt enligt av Kungl. Maj:t och chefen för handelsdepartementet
utfärdade direktiv sluta avtal med denne. Vart och ett av dessa
avtal har i allmänhet kunnat avse endast ett lotteri (en viss dragning).
Under senare år hava dock avtal ungefär samtidigt brukat slutas beträffande
samtliga för ett halvår beviljade sex penninglotterier.

Till föreståndare har för alla under åren 1897—1935 avhållna penninglotterier
antagits en och samme person, vilken därefter efterträddes av sin
son. Av den sålunda utsedde föreståndaren har en särskild lotteriexpedition
inrättats.

Lotteriförståndaren har till uppgift, huvudsakligen, att anskaffa sådan
säkerhet för vinsterna och behållningen, som nyss berörts, att ombesörja
tryckning av lottsedlarna, direkt och indirekt försäljning av dessa, dragning
och utgivande av dragningslista, vinstutbetalning samt utbetalning och redovisning
av stämpelmedel, vinstskatt och behållning m. m., att antaga personal
å lotteriexpeditionen samt återförsäljare av lotter och dragningslistor,
att tillhandahålla lokaler och inventarier för lotteriet, ävensom att ansvara
för eventuellt oriktiga utbetalningar av vinstmedel vid expeditionen.

Återförsäljarna väljas i allmänhet bland innehavare av bok-, papperseller
tobaksaffärer. Samtliga återförsäljare redovisa direkt till föreståndaren.
Deras försäljningsprovision bestämmes av denne och är för närvarande
fastställd till 10 öre för lottsedel och 3 öre för dragningslista (pris 10 öre).

Föreståndaren har att gälda alla i samband med honom åliggande uppgifter
stående omkostnader och utgifter. Härför uppbär han en ersättning,
som under senare år alltid varit lika med det av Kungl. Maj:t fastställda
maximibeloppet för lotteriernas omkostnader, under år 1937 45,000 och
för närvarande 48,000 kronor för lotteri. Därjämte äger föreståndaren för
egen del uppbära inkomsterna av dragningslistan. Föreståndaren, som icke
är skyldig att redovisa honom sålunda tillkommande belopp, äger såsom ersättning
för sitt arbete och ansvar uppbära därå uppkommande överskott.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Penninglotteriernas lottsedlar hava nästan undantagslöst slutsålts. Under
senare år har den s. k. kontantförsäljningen från lotteriets huvudexpedition
och hos kommissionärerna av brist på lottsedlar oftast måst upphöra
redan under första försäljningsdagen och medan köbildning ännu pågått
vid försäljningsställena. Därvid hava emellertid i allmänhet icke obetydliga
poster lottsedlar i förväg varit per post rekvirerade från huvudkontoret.

Inkomster och utgifter. De sammanlagda intäkterna för lotterier av nu
förekommande typ med ett lottantal av 300,000 kunna per år uppskattas till:

Försålda lotter .................................... kronor 43,200,000

Bruttoinkomst av dragningslistorna (cirka) .......... » 260,000

Räntor (cirka) .................................... » 120,000

Summa (cirka) kronor 43,580,000.

Om man utgår från att de outtagna vinsternas värde per år uppgår till
sammanlagt 350,000 kronor, vilken uppskattning med hänsyn till hittillsvarande
erfarenhet synes rimlig, kunna lotteriernas angivna årliga intäkter
beräknas fördela sig på följande sätt å olika utgiftsposter:

Kronor

Procent

Vinnare (vinster med avdrag av vinstskatt)

........ 24,880,000

57.09

Omkostnader (260,000 + 12x48,000)____

......... 836,000

1.92

Kulturella m. fl. ändamål (inklusive outtagna vinster

och räntor) ......................

......... 7.294,000

16.74

Staten.

Stämpelavgift....................

7,200,000

16.52

Budgetens andel av behållningen..........

1,000,000

2.29

Vinstskatt ................

2,370,000 10,570,000

5.44

24''25

43,580,000 100.00

Såsom av uppgifterna kan utläsas, tillföres statsverket för närvarande en
avsevärd inkomst i form av stämpelavgift å penninglotteriernas lottsedlar.
Denna avgift, som infördes år 1917, utgjorde ursprungligen 10 öre per hel
krona av lottsedelns pris och utgår nu, enligt förordning den 20 maj 1927,
med 20 öre per krona. Statens inkomst av ifrågavarande stämpelavgift uppgick
1926 till 1,800,000 kronor, 1928 till 4,800,000 kronor, ettvart av åren
1932—1935 till 6,000,000 kronor och 1936 till 6,720,000 kronor.

En annan betydande inkomstpost från lotterierna har statsbudgeten tillförsäkrats
genom särskild skatt å lotterivinster. Enligt förordning den 28
september 1928 har nämligen stadgats, att anordnare av penninglotteri skall
till statsverket inleverera ett skattebelopp motsvarande tio procent av beloppet
å samtliga vinster över 25 kronor, som utfallit på avyttrade lotter i
vederbörande lotteridragning; i stället hava vinnarna befriats från såväl inkomstskatt
som kommunalskatt för i penninglotterierna erhållna vinster.
Den sammanlagda vinstskatten från penninglotterierna har under vissa
tidigare år utgjort: 1929 1,601,450 kronor, 1934 2,022,680 kronor och 1936
c:a 2,184,000 kronor.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Slutligen hava, såsom av nyssnämnda tablå jämväl framgår, vissa poster
av lotteriernas behållning av Kungl. Majit direkt avsatts för budgetära ändamål.
Det första beslutet — år 1933 — om direkt inleverering av lotteribehållning
till statsverket föranleddes närmast av vissa av organisationsnämnden
och den s. k. granskningsnämnden åren 1931 och 1932 gjorda uttalanden,
att en avsevärd del av de i riksstaten upptagna anslagen syntes
vara av den art, att de lämpligast borde tillgodoses med lotterimedel. På
ifrågavarande sätt bar till statsverket inbetalts ar 1933 1,000,000 kronoi,
vart och ett av åren 1934 och 1935 2,000,000 kronor, år 1936 1,500,000 kronor
samt år 1937 återigen 1,000,000 kronor.

Lotteriinedlens användning. Den del av penninglotteriernas behållning,
som icke tillfaller staten, eller de egentliga s. k. lotterimedlen, brukar, efter
vederbörlig utredning, två gånger årligen av Kungl. Majit fördelas till olika
allmännyttiga ändamål. Fördelning, som nyss nämnts, har i allmänhet ägt
rum redan i samband med beslut örn lotteriernas inrättande och sålunda
innan några medel ännu varit tillgängliga att lyfta av vederbörande bidragstagare.
Detta system har haft till följd, att mottagare av lotterimedelsbidrag,
som varit i omedelbart behov av beviljat bidragsbelopp, i icke obetydlig
utsträckning skaffat sig erforderliga medel genom att hos bankinrättning
eller annorstädes belåna den resolution, varigenom bidraget beviljats.

Statslotteriutredningen har låtit uppgöra och såsom bilaga vid sitt betänkande
foga en tablå över åren 1930—1935 beviljade bidrag av lotterimedel,
fördelade å de statsdepartements verksamhetsområden, vartill bidragen
huvudsakligen ansetts böra. Denna tablå avslutas med följande

Sammanfattning. * 1 2 3 4 5

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Summa

100,000

340,000

490,000

15.000

30.000
735,000

3,000

60,000

55,000

48.000

10.000

53.000

38.000

35.000

15.000

56.000
276,000

1,665,000

4,363,000

60,000

20.000

5,355,500

114.000

10,000

4,111,000

15.000

10.000
4,102,700

10,000

3,725,079

10.000

4,696,300

189.000

60,000

26,353,579

336,000

1,223,000

871,000

1,680,000

393,500

665,000

362,700

401,000

314.000

535.000

325,800

611,000

2.603.000

5.115.000

2,304,000

2,210,000

2,767,500

2,614,000

2,250,079

3,165,000

15,310,579

175.000

325.000
10,000

316,500

429,500

165.000

330.000

157.01 O

235.000
50,000

320.000

259.000

725,000

284.500

75,000

526.000
10U,000

92,000

342.000

594.500

110.000

224.500

2.685.000
640,000

1,146,500

1.374.000

5,129,500

0,412,500

5,594,000

4,O05,2O0l4,227,O79

5,106,800 31,135,079

I. Justitieändamål
II. Utrikesändcimål

V. Kommunikationsända mål.

.................

VI. Finansändamål........

VII. Ecklesiaslikändamål ..
Därav till:

1) Vetenskap och högsko

lor ..................

2) Kulturminnesvård ....

3) Teater, musik, bildande]

konst................

4) Folkbildning, yrkesun dervisning,

arbetsstugor
..................

5) Idrott och gymnastik..

VIII. Jordbruksändamål ....

IX. Handelsändamål ......

Kungl. Majlis proposition nr 24-

8

Härjämte har av behåll-ningen i penninglotterierna
tillförts1:

Humanistiska fonden (10,000
kr. varje månad jämte
preskriberade vinster och
räntor)..................

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Summa

561,449

674,185

565,649

1,000,000

630.584

2,000,000

ca

600000

2,000,000

600*000

1,500,000

3,600*000

6,500,000

Budgeten..................

Beträffande utdelningen av lotterimedel under de två senaste åren får jag
hänvisa till vederbörande bilagor vid berättelserna om vad sig i riket tilldragit
till 1937 och 1938 års riksdagar.

I fråga om principerna för utdelningen av ifrågavarande bidrag har statslotteriutredningen
anfört följande:

»De vid föreliggande betänkande fogade sammanställningarna rörande
utdelade lotterimedelsbidrag torde tydligt utvisa, att några bestämda
gränser icke kunna uppdragas för det område, inom vilket dylika bidrag
under senare år kommit i fråga. Av tillgängliga uppgifter lärer dock kunna
utläsas, att lotterimedel med viss förkärlek brukat beviljas till några
återkommande typer av ändamål, sådana som teatrar, museer, vetenskapliga
institutioner, inrättningar för högre folkbildning, utställningar o. s. v. Såsom
av berörda sammanställningar jämväl framgår, har det därvid särskilt
inom grupperna vetenskap, teater -och musik i några fall inträffat,
att delvis högst betydande bidrag av lotterimedel år från år kommit att
utgå till en och samma mottagare. Eljest har, enligt vad sakkunniga erfarit,
en mer eller mindre framgångsrik strävan gjort sig gällande att begränsa
eller åtminstone icke öka antalet regelbundet återkommande bidrag
till ett och samma ändamål. I stället synes man hava lämnat visst företräde
åt engångsbehov sådana som byggnadsföretag för olika institutioners räkning,
uppläggandet av lönefonder vid länsmuseer o. dyl. Efter tipsmedlens
tillkomst hava understöd av lotterimedel icke längre utgått till idrottsändamål.
Rent statliga institutioner hava som regel icke ansetts kunna ifrågakomma
som mottagare av lotterimedel. Där man med bidrag av dylika
medel velat stödja något ändamål, som närmast representerats av dylik
institution, har man därför ofta i stället lämnat bidraget till någon med
institutionen samarbetande enskild inrättning (exempelvis till ''Nationalmusei
Vänner’ i stället för nationalmuseum, ''Livrustkammarstiftelsen’ i
stället för livrustkammaren, ''Stiftelsen till restaurering av Uppsala slott’ i
stället för byggnadsstyrelsen o. s. v.).

Till vissa med lotterimedel understödda ändamål (Operan, Nordiska museet,
Kulturhistoriska museet i Lund, ortsnamns- och landsmålsundersökning,
svensk folkminnesforskning, folkliga musikskolan m. fl.) hava bidrag
mer eller mindre regelbundet utgått även från riksstaten. Att märka är,
att i sådana fall ofta en avgränsning göres mellan användningen av medlen
från riksstaten och lotterimedlen. Exempelvis skall, beträffande ortnamnsoch
landsmålsundersökningarna, budgetanslaget användas till administrationskostnader,
medan lotterimedelsbidraget utgår till s. k. fältarbeten.»

1 Beloppen upptagas under det år, då de lotterier frén vilka medlen utgått blivit beviljade.

9

Kungl. Majis proposition nr 24-

Såsom av senast anförda tablå delvis framgår hava under en följd av
år betydande belopp av lotterimedel tillförts Humanistiska fonden.

Denna fond har på grund av olika av Kungl. Maj :t meddelade beslut (första
gången den 22 oktober 1927 och sedermera i de olika lotteriresolutionerna)
bildats av för ändamålet till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
utanordnade lotterimedel. Ifrågavarande medel hava utgjorts av lotteriernas
s. k. överskottsmedel, d. v. s. belopp, motsvarande preskriberade vinstmedel
och å innestående medel upplupna räntor, vilka överskottsmedel tidigare
tillfallit vederbörande koncessionsinnehavare, ävensom av vissa av Kungl.
Maj:t närmare bestämda bidrag (under senare år 10,000 kronor per dragning)
av lotteriernas ordinära behållning. På detta sätt har intill senaste årsskiftet
till fonden överförts sammanlagt något över 51/* miljoner kronor.
Enligt föreskrifter i av Kungl. Majit fastställt reglemente (den 10 augusti
1928, förnyat den 15 juni 1935) har fondens förvaltning uppdraga åt särskilda
ekonomidelegerade, varjämte åt en av Kungl. Majit °och vitterhetsakademien
utsedd nämnd anförtrotts att, i regel en gång om året, fördela av
fondens avkastning tillgängliga medel till olika, i reglementet närmare begränsade
ändamål, avseende humanistisk forskning.

I samband med fördelningen av lotterimedel hösten 1937 har en mera bestämd
avgränsning genomförts mellan budgetändamål och sådana ändamål,
som skola tillgodoses med bidrag av lotterimedel. Därvid hava, bland annat,
åtskilliga bidrag till vetenskapliga institutioner, vilka tidigare utgått av
lotterimedel, förutsatts skola upptagas å riksstaten, medan å andra sidan
exempelvis Kungl, teaterns bidragsbehov helt tillgodosetts av lotterimedel.

Resultaten av vissa undersökningar rörande svenskt spel på

utländska lotterier.

Enligt i Sverige gängse föreställningar hava sedan lång tid tillbaka betydande
penningbelopp dragits ur riket till utländska lotteriföretag. Upprepade
försök hava i offentliga utredningar gjorts att närmare uppskatta
storleken av dessa belopp.

Särskilda, åren 1908—1910 inom civildepartementet arbetande lotterisakkunniga
ansågo sig sålunda med ledning av vissa uppgifter från postverket
m. m. kunna beräkna det då från Sverige till utländska lotterier utgående
beloppet till omkring 12—15 miljoner kronor per år. De ansågo, att endast
en mindre del av de utgående summorna återkomme till Sverige i form
av lotterivinster och uppskattade därför landets nettoförlust pa utländska
lotterier till icke mindre än 9 å 10 miljoner kronor. De utländska lotterier,
som på den tiden framförallt anlitades av svenska spelare, voro klasslotterierna
i Danmark, Hamburg och Ungern.

Enligt en inom handelsdepartementet år 1923 verkställd utredning i ämnet
uppskattades den årliga nettoförlusten genom svenskt spel pa utländska
lotterier till 5V2 miljoner kronor. Deltagandet i centraleuropeiska lotterier
hade då upphört.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Slutligen har även statslotteriutredningen med bistånd av postverket och
andra myndigheter företagit viss utredning rörande svenskt spel på utländska
lotterier. Denna utredning har givit vid handen, att svenska allmänhetens
intresse för utländskt lotterispel för närvarande till alldeles övervägande
del är koncentrerat på danska statens klasslotteri och det norska halvstatliga
penninglotteriet (med »enkla» dragningar i likhet med de svenska
penninglotterierna). Den genomsnittliga omfattningen av den svenska allmänhetens
årliga deltagande uppskattas av de sakkunniga beträffande det
danska lotteriet till omkring 6 miljoner kronor och för det norska lotteriets
vidkommande till omkring 4V2 miljoner kronor. I förra fallet kan uppskattningen
betraktas nära nog som en gissning, i det senare däremot stöder
den sig till icke oväsentlig del på särskilt, genom postverket införskaffat
primärmaterial. Utredningen har ådagalagt, att spelintresset under senare
år visat en i viss mån nedgående tendens beträffande det danska lotteriet,
under det att intresset snarare tilltagit i vad avser det norska.

De sakkunniga hava påvisat, att ett deltagande i de nyssnämnda två lotterierna
för svenska spelare i allmänhet ställer sig betydligt mindre fördelaktigt
än uppgifterna i lotteriernas officiella planer skulle giva anledning
att antaga. Sålunda är förhållandet mellan sammanlagda vinstvärdet och
sammanlagda löfgärdet enligt de fastställda planerna i danska klasslotteriet
69.95 % och i norska penninglotteriet 64 %. Med hänsyn tagen allenast
till de allra vanligaste anskaffningskostnaderna för lottköpare i Sverige och
de oundvikliga förlusterna för dem vid växling till och från dansk och norsk
valuta bliva, enligt statslotteriutredningen, motsvarande relationer för sådana
köpare i genomsnitt endast 64.49 % respektive 51.53 %.

Statslotteriutredningen säger sig hava konstaterat förefintligheten av visst
svenskt deltagande även i de irländska sweepstakes-lotterierna och i olika
utländska tippningsföretag men har beträffande omfattningen av sådant
deltagande icke ansett sig kunna lämna någon närmare upplysning.

Behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen och i offentliga

utredningar intill år 1936.

Efter nedläggandet av det svenska nummerlotteriet dröjde det endast ett
par årtionden innan de första förslagen inom riksdagen började framställas
om inrättande av nya penninglotterier i Sverige. Sedan dess har denna fråga
med allt tätare mellanrum återkommit i riksdagen. Av vederbörande
motionärer har därvid i allmänhet gjorts gällande, att svenska staten genom
att inrätta penninglotterier och själv bedriva eller noga kontrollera
desamma skulle kunna länka den alltid förefintliga spellusten i så sunda
banor som möjligt och i varje fall kunna avleda allmänhetens spelintresse
från att omfatta lotterier i utlandet.

Under intrycket av ingående diskussioner i penninglotterifrågan vid 1906

Kungl. Majis proposition nr 24-

11

och 1907 års riksdagar tillsattes dr 1908 inom civildepartementet förutberörda
lotterisakkunniga.

Dessa sakkunniga föreslogo dels viss ändrad lagstiftning till förhindrande
av utländska lottsedlars spridande i riket m. m. och dels fortsatt inrättande
inom landet av tillfälliga (enkla) penninglotterier till befrämjande av särskilda
allmännyttiga ändamål. I vad de sakkunnigas förslag avsåg författningsändringar
ledde det, utöver ett flertal remisser, icke till någon åtgärd.
Vad åter beträffar tillfälliga svenska lotterier om penningar har, som jag
förut påvisat, utvecklingen rätt snart gått mot inrättandet av allt mera omfattande
och tätare återkommande sådana lotteriföretag.

1915 års riksdag anhöll i skrivelse den 30 april (nr 77) — med avböjande
av motionsledes väckta förslag om statslotteri och under förordande av sådana
åtgärder, som ifrågasatts av 1908 års sakkkunniga — att Kungl. Maj:t
ville utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att stävja spelet
på utländska lotterier. Denna riksdagens framställning hade före statslotteriutredningens
tillkallande icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse den 16 april (nr 92) anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning rörande inrättandet av ett statsobligationslotteri
eller någon annan form av ett under statens kontroll ställt penninglotteri
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.

Med anledning härav tillkallades sistnämnda år professorn i astronomi vid
Lunds universitet C. V. L. Charlier att såsom sakkunnig inom handelsdepartementet
verkställa vissa förberedande utredningar i ämnet. Charliers
arbeten utmynnade år 1922 i följande

Förslag till statslotteri.

1) Lotteriet består av 12 enkla lotteridragningar om året, som äga rum
under var och en av årets 12 man. (ex. den 15:e i varje manad).

2) Till varje enkelt lotteri säljas högst 400,000 lotter till ett pris av 10
kronor per lott. Kungl. Maj:t kan varje-år bestämma om någon del av dessa
lotter må försäljas såsom halvlotter till ett pris av 5 kronor per halvlott.

3) Vinstsumman i lotteriet uppgår till 65 procent av insatsernas summa.

4) Vinsternas storlek och fördelning angivas varje år av Kungl. Maj:t efter
förslag av lotteridirektionen.

5) Av summan av insatserna i varje lotteri gå 9 procent till statsbudgeten
såsom stämpelskatt, 6 procent till lotteriets omkostnader och 20 procent
till sådana kulturella ändamål, som endast med svårighet kunna tillgodoses
på annat sätt. Fördelningen av denna behållning av lotteriet, ävensom av
preskriberade lotterivinster sker varje år genom Kungl. Maj:t efter förut
gjorda ansökningar.

6) Lotterivinsterna äro skattefria.

Då något resultat av den 1920 igångsatta utredningen under de närmast
därpå följande åren icke kom att framläggas för riksdagen, höjdes snart
åter röster inom riksdagen till förman för ett snabbare realiserande av tanken
på ett svenskt statslotteri. Slutligen beslöt 1935 års riksdag, på sätt jag
inledningsvis berört, att hos Kungl. Maj:t anhålla om slutförande av den

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

år 1920 begärda utredningen om statslotteri och om framläggande av det
förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.

Vid anmälan för Kungl. Majit den 30 december 1935 av riksdagens skrivelse
i ämnet anlade dåvarande chefen för handelsdepartementet följande
synpunkter med avseende å utredningsarbetets bedrivande:

Departementschefen påpekade till en början, att efter år 1920 åtgärder blivit
vidtagna, vilka varit ägnade att främja de syften, som torde hava legat
till grund för riksdagens skrivelse sistnämnda år. Departementschefen ville
i detta sammanhang särskilt erinra örn den utökning av det existerande penninglotteriet,
som genom olika beslut av Kungl. Majit ägt rum. Med hänsyn
till den organisation detta penninglotteri efter hand erhållit och den statliga
kontroll, det vore underkastat, vore detsamma i själva verket numera att anse
som en form av statslotteri Vidare erinrades om den utlottning av vinster,
som ägde rum i samband med statens premieobligationslån.

Departementschefen framhöll härefter, att vid den nu ifrågasatta utredningen
enligt riksdagens önskan borde undersökas, huruvida och i vad mån
syftet att stävja spelet pa utländska lotterier kunde tillgodoses genom inrättande
av ett statslotteri. Men därjämte borde utredningen även omfatta de
möjligheter i övrigt, vilka stöde till buds för att förhindra den omnämnda
kapitalflykten. Vid övervägande av fördelar och olägenheter av att ersätta
det nuvarande penninglotteriet nied ett rent statslotteri borde särskild hänsyn
även tagas till de konsekvenser, som en sådan anordning skulle medföra
i avseende å sättet för disponerandet av de inflytande lotterimedlen. Departementschefen
sade sig slutligen givetvis förutsätta, att vid utredningen de vid
det nuvarande penninglotteriet vunna erfarenheterna i möjligaste mån komme
att tillgodogöras.

Jag övergår nu till att under särskilda punkter redogöra för det väsentliga
i statslotteriutredningens förslag ävensom det huvudsakligaste innehållet i
däröver avgivna yttranden.

Statslotteriutredningens förslag och däröver avgivna yttranden.

Allmänna synpunkter. Under hänsyftning å en i betänkandet lämnad redogörelse
angående den svenska allmänhetens deltagande i spel på olika lotterier
och därmed besläktade företeelser har statslotteriutrcclningen rörande
önskvärdheten av svenskt penninglotteri anfört:

»Av den föregående redogörelsen framgår, att spel på lotterier och därmed
jämförlika anordningar erbjudits den svenska allmänheten i en nästan
ständigt stigande omfattning under de senaste årtiondena, men att efterfrågan
alltjämt synes vara större än utbuden. Särskilt anmärkningsvärd är
den ökning av spellusten, som för närvarande gör sig kännbar. Tippningen
går här i spetsen med en kraftigt ökad omsättning, som under de senaste
månaderna stigit till omkring 1 000 000 kronor i veckan. Totalisatorspelet
visar likaledes växande omfattning, varulotterierna — de större oftast med
en högsta vinst i premieobligationer — ingen minskning och trots allt detta
har hösten 1936 en utvidgning av de månatliga penninglotterierna från
250 000 till 280 000 lotter kunnat genomföras utan någon som helst svårighet
för avsättningen av lotterna. Tvärtom har rusningen efter lottsedlarna, med

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

köbildning och ransonering som följd, vid de senaste dragningarna varit väl
så stor sorn tidigare.

Samtidigt med denna ökning i spelet på inhemska företag och tillkomsten
av nya former för detsamma fortsätter spelandet på utländska lotterier i avsevärd
omfattning.--- — Under nu angivna förhållanden kunna sakkunniga

icke undgå att finna det önskvärt, att i vårt land finnes ett av staten kontrollerat
större penninglotteri, varmed dock ingenting i första hand är utsagt angående
formen för detsamma. Dess uppgift bör vara att dels bjuda effektiv konkurrens
med de utländska lotterierna, dels tjänstgöra som regulator på det inhemska
lotterispelets område.»

Beträffande konkurrensen med utlandet framhåller statslotteriutredningen
att ett svenskt lotteri, hållet inom rimliga gränser i avseende
på omfattning och vinster, icke kunde förväntas helt undantränga
de utländska. De sakkunniga uttala, att man på lotterispelets område lika
litet som på andra kunde räkna med att hänsynen till nationella intressen
eller ens rent ekonomiska förnuftsskäl skulle vara helt avgörande för de
enskilda individernas handlande. Ä andra sidan anse de sakkunniga det
oriktigt att icke tillerkänna ett större svenskt lotteri en betydlig verkningsgrad
såsom avledare av spelet på de utländska. Ehuru de sakkunniga förmena,
att det skulle ligga närmast till hands att tänka på ändrad
lagstiftning till förhindrande eller försvårande av utländska lottsedlars
försäljning i Sverige, hava de sakkunniga icke ansett det möjligt att
enbart på lagstiftningsvägen uppnå ett verkligt effektivt resultat. Härför
skulle fordras så drastiska åtgärder, innebärande en vittgående kontroll
av de enskilda medborgarnas korrespondens med utlandet och
noggranna undersökningar av vad som från utlandet infördes, att de
av principiella skäl icke syntes böra ifragasättas. Skärpt lagstiftning
kunde enligt de sakkunnigas åsikt tänkas jämsides med, men icke
gärna som en ersättning för ett svenskt lotteri, när det gällde att välja de
lämpligaste medlen att hålla nere spelet på utländska lotterier.

Beträffande den andra huvuduppgiften för ett av staten kontrollerat större
penninglotteri, nämligen att vara en regulator för det inhemska
spelet, anför statslotteriutredningen, att denna uppgift framträdde särskilt
tydligt under tider, då spellusten vore högt utvecklad. Härom uttalas
vidare:

»Det bör under sådana tider vara ett statsintresse, att — försåvitt lotterispel
eller därmed jämförligt spel eller vadhållning överhuvud tillätes — allmänheten
erbjudes möjlighet att spela på ett lotteri, där vinstmöjligheterna,
organisationen och behållningens användning äro av staten kontrollerade
samt avvägda med hänsyn tagen till nationens gemensamma intressen. Nu
rådande förhållanden visa behovet härav. De talrikt förekommande varulotterierna
samt tippningen må hava sitt berättigande av speciella skäl, men
både ur spelarnas och ur nationalekonomiska synpunkter uppvisa de så
mångå bristfälligheter, att det icke kan anses önskvärt att låta hela den existerande
spelkraften koncentrera sig på dessa eller liknande företag. Ju
större utbredning dessa företag erhålla, desto mer angeläget blir det därför
att söka leda åtminstone en väsentlig del av spellusten till ett lotteri, där spelarnas
och det allmännas intressen bliva bättre och överhuvud så väl som

14

Kungl Maj:ts proposition nr 24.

möjligt tillgodosedda. Härigenom framkommande sunda normer för lotterispel
i allmänhet böra också vara ägnade att fördelaktigt återverka på varulotterierna
och övriga nyssberörda företag.»

Önskvärdheten av att i Sverige funnes ett större statskontrollerat penninglotteri
har icke bestritts i något av de avgivna yttrandena. Uttryckligen har
detta önskemål understrukits av statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och
Kopparbergs län, stadsfiskalen Cederstrand, Föreningen Skaraborgs läns
landsfiskaler och Värmlands länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler.
I nämnda yttranden förklara sig vederbörande i allmänhet även instämma
i vad utredningsmännen anfört ifråga om huvuduppgifterna för ett
sådant lotteri. Särskilt framhäves uppgiften att bjuda effektiv konkurrens
mot lotterier i utlandet.

Riksgälds fullmäktige ansluta sig, utan att vilja ingå på principfrågan huruvida
ett »statslotteri» bör inrättas, obetingat till statslotteriutredningens uttalanden
rörande målet för ett dylikt lotteri. Fullmäktige anse sig dock hava
funnit anledning att befara, att ett nytt eller utvidgat lotteri närmast kunde
komma att öka spellusten utan att med säkerhet kunna reglera den.

I varje fall skulle, enligt fullmäktiges mening, ett permanent statslotteri
lika litet som nuvarande penninglotterier komma att försvåra emitteringarna
av statens premieobligationslån. Det hade nämligen snarast visat sig, att vid
de emissioner av dylika lån som hittills ägt rum, försäljningen av penninglotteriernas
lottsedlar gått något trögare än eljest.

Riksgäldsfullmåktigen Hallin anför bland annat:

Statens premieobligationer hade vid de senaste emissionstillfällena av allmänheten
alltmer kommit att betraktas som rena lottsedlar Denna tendens
hade utlöst en efterfrågan och prisstegring på dessa obligationer, som icke
stöde i rimligt förhållande till deras realvärde. Tillkomsten av ett större
svenskt penninglotteri skulle i avsevärd mån kunna råda bot mot den icke
önskvärda utveckling, som i hithörande avseenden gjort sig gällande.

Lotterityp. För att fylla sina uppgifter borde ett svenskt penninglotteri,
enligt statslotteriuredningen, vara tillräckligt lockande och omfattande för
att konkurrera med de utländska men icke förleda genom särskilda mer eller
mindre bedrägliga lockbeten, såsom våldsamt tilltagna högsta vinster, komplicerade
anordningar av spelplanen o. d., och icke eftersträva att ytterligare
uppdriva den redan förekommande spellusten.

De sakkunniga anse den lotterityp, som bäst tillfredsställde dessa fordringar,
vara det s. k. enkla lotteriet med dess enligt de sakkunnigas mening klara och
lätt föreståeliga form. Det andra tänkbara alternativet ifråga örn lotterityp,
nämligen klasslotteri, avvisas bland annat med en hänvisning till följande uttalande
i professor Charliers förutnämnda utredning:

»Klasslotterierna hava onekligen den fördelen, framför av varandra oberoende
lotteridragningar, att förvärvandet av deltagare i lotteriet underlättas.
Detta förklarar ock den stora spridning denna lotteriform har vunnit i olika
länder. Å andra sidan måste man dock påpeka, att denna anordning utgör en

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

15

mindre lämplig form att locka spelare till lotteriet, genom att tvinga dem att
först deltaga i dragningar, som äro för spelarna synnerligen ogynnsamma,
med endast en behållning av 10 till 20 procent av insatsen. Visserligen är
det sant, att i den sista klassen dessa ogynnsamma utsikter repareras, så att
i medeltal för en spelare, som deltar i alla dragningarna, behållningen dock
kommer att uppgå till 60 å 70 procent av totalinsatsen. Men det inkorrekta
består däri att många spelare, speciellt sådana som hava ont om pengar, endast
komma att deltaga i några av de första klasserna, som ju lämna mycket
liten behållning, och sedan avbryta spelet antingen på grund av brist på pengar
eller, vilket är det ännu vanligare, på grund av bristande insikt örn lotteriets
verkliga natur, som innebär att var och en, som deltar i några dragningar,
men ej i den sista klassen, begår en stor ekonomisk dumhet.»

Med hänsyn till att den svenska allmänheten vid spel å utländska lotterier
syntes börja föredraga det enkla norska lotteriet framför det danska klasslotteriet,
finner statslotteriutredningen för konkurrensen med utlandet icke
heller någon anledning föreligga att övergå till inhemskt klasslotteri.

I de avgivna yttrandena hava inga erinringar framförts mot bibehållandet
av det enkla lotteriet såsom form för fortsatt bedrivande av penninglotterirörelse
i Sverige. Uttryckliga tillstyrkanden på denna punkt hava lämnats
av länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län.

Penninglotteriets omfattning och spelplan. Statslotteriutredningen anför:

»I fråga örn den omfattning, som ett lotteri av ifrågavarande slag bör äga,
gäller det tydligen att finna ett visst lagom. Det måste vara tillräckligt stort
för att utom sin nuvarande kundkrets draga till sig eller i varje fall bereda
spelmöjlighet åt de allra flesta av dem, som nu spela på utländska lotterier.
Å andra sidan bör det icke tilltagas så vidlyftigt, att den redan nu nästan
oroande stora spellusten måste ytterligare stimuleras för att lotterna skola

bliva utsålda.--- — Ur synpunkten av konkurrensen med utlandet bör

sålunda, i nuvarande läge, det svenska lotteriet utökas, och sannolikt betydligt
utökas, varjämte det är önskvärt att lottförsäljningen så anordnas, att den
pågår under en större del av den månad, som förflyter närmast före dragningen.
Det bör emellertid icke förglömmas, att för närvarande råda goda
konjunkturer i allmänhet och efter vad det vill synas särskild högkonjunktur
på iotterispelets område. Ett bakslag kan inträffa snart nog, och då framträder
risken av att hava tilltagit lotteriet i alltför stor omfattning. Denna risk
är dubbel, nämligen dels den ekonomiska för lotteriföretagets del och dels
den förut berörda moraliska, bestående i att staten, mer eller mindre intresserad
i lotteriet, komme att understödja strävandena att hålla den avtagande
spellusten vid liv. De sakkunniga hava funnit det bästa sättet alt undgå detta
dilemma vara att låta lotteriet erhålla en viss elasticitet i avseende på sin omfattning.
Närmast hava vi tänkt oss att en fast minimiplan skulle fastställas,
förslagsvis motsvarande 30,000,000 kronor årligen. Därefter skulle, i händelse
av fortsatt efterfrågan, lottsedlar få försäljas intill en maximigräns, förslagsvis
fastställd till ett belopp motsvarande 30,000,000 kr. högre än minimiplanens,
för år räknat. 1 dragningen skulle då ingå i första hand ett antal nummer,
motsvarande minimiplanen, och i andra hand, nämligen om därutöver ett
antal lotter försålts, alla sålda lottnummer. Vinsterna skulle utgå enligt den
fastställda minimiplanen och, vad beträffar medelstora och mindre vinster,
utökas efter en på förhand bestämd skala, allteftersom antalet sålda lotter
överstege minimiplanen.»

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 24.

Statslotteriutredningen •— som förutsätter, att även för framtiden dragning
i svenskt penninglotteri äger rum en gång varje månad — har för den närmaste
framtiden såsom nedre och övre gränser för det ifrågasatta s. k.
elastiska lotteriet föreslagit ett antal av 250,000 respektive 500,000 hellotter i
månaden, varje heliou uppdelad i halvlotter. Med av de sakkunniga förordat
loltpris av 10 kronor skulle detta motsvara en årlig omslutning av lägst
30,000,000 och högst 60,000,000 kronor. Medeltalet mellan nämnda gränstal,
d. v. s. ett lotteri med ett månatligt antal hellotter av 375,000 och en årsomslutning
av 45,000,000 kronor, hava sakkunniga betecknat såsom en för den
närmaste tiden sannolik »normalplan». De påpeka, att sistnämnda belopp
motsvarade vad som i Sverige årligen nedlades å inhemska penninglotterier
med nuvarande omslutning, ökat med knappt hälften av de summor, som
kunde antagas för närvarande gå till lotterier i grannländerna.

Ur yttrandena inhämtas följande.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län förklara sig icke
hava något att erinra mot statslotteriutredningens förslag ifråga örn lotteriets
omfattning.

Den s. k. elastiska principen för lotteriets omslutning tillstyrkes uttryckligen
av länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksgäldsfullmäktigen Lindqvist. Den
senare finner en tillämpning av denna princip fullt försvarbar tillsvidare intill
dess vetskap vunnits om den utsträckning, i vilken lotter kunde komma
att efterfrågas.

Utredningsmännens förslag till elastisk lotteriplan har å andra sidan bestämt
avstyrkts av länsstyrelsen i Jämtlands län, riksgäldsfullmäktige, stadsfiskal
Cederstrand och föreståndaren för penninglotteriernas expedition:

Länsstyrelsen i Jämtlands lån befarar, att lotteriets omfattning mycket snart
skulle nå upp till maximigränsen utan att det allmänna erhölle möjlighet
att, därest så ansåges erforderligt, begränsa lottförsäljningen. Att, på sätt
utredningsmännen föreslagit, vinstplanen vid ökad lottförsäljning skulle utökas
med allenast lägre vinster, finner länsstyrelsen även utgöra en betänklig
»vattendrygning» av vinsterna.

Länsstyrelsen föreslår, att Kungl. Maj:t skulle meddela bestämmelser rörande
lottantalet i varje dragning och från början fastställa vinstplaner för
olika alternativ med avseende å lotteriets omfattning, exempelvis med intervaller
örn 50,000 lotter från minimiomfattningen 250,000 lotter till maximiomfattningen
500,000 lotter per dragning. I dessa vinstplaner borde skälig
differentiering ske även av de högre vinsterna.

Varje dragning borde omfatta samtliga till dragningen hörande lotter och
eventuella vinster å icke försålda lotter skulle återfalla till lotteriet.

Riksgäldsfullmäktige påpeka, att det praktiska genomförandet av den föreslagna
elasticiteten i lotteriets omslutning skulle vara förenat med betydande
svårigheter. Att vinstantalet vid ökad försäljning skulle ökas endast beträffande
de lägre vinsterna, finna fullmäktige även vara ägnat att försvaga lotteriets
konkurrenskraft.

Fullmäktige, som alltså förorda bibehållandet av fast lotteriplan, finna
lämpligt, att det nya lotteriets månatliga omslutning tillsvidare bestämdes till
minst 300,000 lotter.

Stadsfiskalen Cederstrand framhåller, att en viss restriktiv begränsning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

17

lottanlalet vöre en värdefull reklam för lotteriet. Lottantalet borde förslagsvis
bestämmas till 300,000 per dragning. Eventuellt osålda lottsedlar borde i
dragningen deltaga i paritet med de sålda. Att enligt den av utredningsmannen
föreslagna principen ordna en dragning inom rimlig tid och till rimliga
kostnader kunde ock rent tekniskt sett betraktas som ogörligt.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition: Det kunde starkt ifrå gasättas,

huruvida vår lotterispelande allmänhet i någon större utsträckning
vore intresserad av att satsa penningar i ett lotteri, vars minsta och största
oinslutningssiffra visserligen vöre känd, men däremot ej den verkliga och ej
heller den exakta vinstplanen.

Den av statslotteriutredningen förutsatta »normalplanen» av 375,000 hellotter
i månaden kunde redan med hänsyn härtill anses vara alldeles för högt
tilltagen. Då dessutom alla lotter skulle vara uppdelade i halvlotter, skulle
normalplanen i själva verket omfatta 750,000 enheter i stället för nuvarande
280,000; och att genomföra en sådan ökning vöre, enligt lotteriföreståndarens
uppfattning, även under nuvarande gynnsamma konjunkturförhållanden en
absolut omöjlighet. Föreståndaren förutsätter nämligen, att personer, som i
lotterier av nuvarande slag skulle hava köpt hel lott, i det blivande penninglotteriet
i stor utsträckning skulle nöja sig med halvlott. Den maximala iorsäljningsmöjligheten
torde enligt föreståndarens mening för närvarande uppgård
ungefär 320,000 lotter i månaden. ..

Föreståndaren framhåller, att den elastiska principen aven komme att i
hög grad komplicera dragningsförfarandet.

Anpassningsbehovet efter växlande efterfrågan anser föreståndaren lämpligen
böra tillgodoses på sådant sätt, att Kungl. Majit efter rådande konjunkturförhållanden
för varje kalenderkvartal bestämde en fast omslutningssiffra
för lotteriet. Fasta vinstplaner borde härjämte fastställas i likhet
med de nu tillämpade.

Lottpris. Statslotteriutredningen anser ett lottpris av 10 kronor för heliou
vara väl avvägt men förutsätter därvid, att lottsedlarna för framtiden befrias
från stämpelskatt.

Utredningsmännen hava tänkt sig. att varje lott — genom perforering
eller dylikt av de å hel lott lydande lottsedlarna — skulle kunna uppdelas
i två halvlotter, avsedda att kunna köpas var för sig. I frågan örn lottsedlarnas
uppdelning anföra de sakkunniga vidare:

»Härigenom skulle man tillmötesgå spelare inom den förmögenhetsklass,
där spel på lotteri för 5 kronor åt gången kan anses försvarligt, medan en
utgift på 10 kronor för detta ändamål är för stor. Dessutom kunde lottsedlarna
genom det fördubblade antalet enheter (halvlotter) spridas på
flera försäljningsställen och försäljningen pågå under längre tid än nu alfallet,
vilket skulle väsentligt bidraga till bekämpandet av de utländska lotterierna.
Sakkunniga hava haft under övervägande att föreslå en ytterligare
uppdelning av lottsedlarna i mindre enheter. Vi hava emellertid stannat
för att icke förorda en sådan åtgärd. Små lottvalörer hava nämligen alltid
visat sig hava en stor förmåga att fresta personer, som på grund av sin
svaga ekonomiska ställning över huvud icke böra befatta sig med lotterispel,
och redan en fyrdelning av hellotterna skulle medföra en så stor
mängd lottenheter, att avsättningen av lotterna därigenom antagligen snarare
försvårades än underlättades. Örn man räknar med 300,000 hellotter
i månaden, vilket icke är högt tilltaget, skulle en fyrdelning innebära att
icke mindre än 1,200,000 lottenheter (fjärdedelslotter) vore att avyttra varje
månad.»

Billan!) lill riksdagens protokoll 10118. 1 saini. Nr 24.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

I yttrandena från statskontoret, stadsfiskalen Cederstrand och föreståndaren
för penninglotteriernas expedition hava betänkligheter anförts såväl
mot sänkandet av lottpriset till 10 kronor som mot införandet av halvlotter:

Statskontoret hänvisar endast till att 12-kronorspriset i hittillsvarande penninglotterier
visat sig ändamålsenligt.

Stadsfiskalen Cederstrand anser någon sänkning av lottpriset icke vara
erforderlig. Icke heller vore det nödvändigt att göra lottsedlarna delbara.
Det förekomme redan nu i mycket stor omfattning, att flera personer förenade
sig om inköp av en lottsedel.

Cederstrand erinrar även örn det i förordningen den 22 juni 1928 (nr 189)
innefattande tillägg till lotteriförordningen meddelade förbudet mot yrkesmässig
försäljning av, bland annat, andel i lottsedlar.

Föreståndarens för penninglotteriernas expedition erinringar mot en sänkning
av lottpriset och mot lottsedlarnas uppdelning i halvlotter bottna i farhågor
för att dessa åtgärder skulle i hög grad försvåra lotteriets praktiska
handhavande och medföra en kraftig minskning i lotteriets inkomster. Lotteriföreståndarens
synpunkter i denna fråga torde i övrigt framgå av den
tidigare lämnade redogörelsen för föreståndarens uttalanden beträffande
det ifrågasatta lotteriets omfattning.

Riksgäldsfullmäktige säga sig vilja starkt ifrågasätta lämpligheten av att
samtliga lotter i det nya lotteriet, på sätt utredningsmännen föreslagit, skulle
kunna försäljas jämväl såsom halvlotter.

I de övriga yttrandena hava inga erinringar framställts mot statslotteriutredningens
förslag ifråga örn lottpris och halvlotter.

Överståthållarämbetet förklarar sig beträffande lottpriset kunna biträda
utredningsmännens förslag.

I vad avser införandet av halvlotter anser Överståthållarämbetet, att detta
uppenbarligen i icke ringa grad komme att fördyra lotteriets omkostnader,
särskilt ifråga örn distributionen. Då emellertid åtgärden i viss utsträckning
skulle kunna bidraga till att minska inköp av utländska lottsedlar, ville
Överståthållarämbetet icke motsätta sig de sakkunnigas förslag i denna fråga.
Ämbetet påpekar även att, om försäljning av halvlotter medgåves, därav
betingad ändring borde vidtagas i förutberörda förordning den 22 juni
1928 (nr 189) innefattande tillägg till lotteriförordningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län icke blott tillstyrker införandet av halvlotter,
utan gör även gällande, att en uppdelning av lottsedlarna i ännu
lägre valörer säkerligen i avsevärd omfattning skulle begränsa deltagandet
i det danska klasslotteriet. Å andra sidan förklarar sig länsstyrelsen villig
medgiva, att de i betänkandet angivna skälen mot en sådan ytterligare uppdelning
vöre tungt vägande.

Vinster. Av den förut lämnade redogörelsen för den ståndpunkt, som statslotteriutredningen
intager ifråga om det svenska penninglotteriets omfattning,
framgår, att vinsterna i lotteriet enligt utredningens förslag skulle utgå
till en början enligt en fastställd minimiplan och därefter, allteftersom antalet
sålda lotter överstege visst minimiantal, vad beträffade medelstora
och mindre vinster utökas efter en på förhand bestämd skala.

Såsom högsta vinst föreslå de sakkunniga ett belopp av 50,000 kronor.
Härom anföra de följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

19

»I fråga om vinsternas storlek vilja de sakkunniga främst varna mot en
alltför kraftigt tilltagen högsta vinst. Detta icke därför att en mycket hög
vinst skulle verka avskräckande på spelarna, utan av alldeles motsatt skäl,
därför att den utgör ett alltför frestande lockbete för den mera tanklösa
delen av allmänheten. Denna iakttagelse har gjorts i alla länder och alla
tider. Ett förvånande stort antal människor synas föreställa sig att ett
lotteri, där man kan vinna 1,000,000 måste vara mera generöst och mera
fördelaktigt för spelarna, än ett där högsta vinsten endast utgör 50,000. Och
även personer, som vid närmare eftertanke inse det orimliga häri, finna det
mera lockande att riskera sin insats för en vinst på en miljon än för 50,000.
Ett av staten auktoriserat lotteri bör emellertid icke locka allmänheten ^ att
spela genom förespeglande av chimärer. De förnuftigare spelarna måste
också inse, att en måttlig högsta vinst är till deras fördel. Att den mera
omdömesgilla delen av lotteripubliken verkligen är av denna åsikt, har
också framgått av till sakkunniga från allmänheten inkomna skrivelser.
Utsikten för den enskilde spelaren att vinna högsta vinsten är så försvinnande
liten, att han bör vara medveten om att vad han närmast siktar på,
då han gör sin insats, är de medelstora och små vinsterna. Och dessa ökas
givetvis i antal och värde, i samma mån som högsta vinsten hålles vid lägre
höjd. Ett belopp på 50,000 kronor såsom högsta vinst anse därför sakkunniga
vara tillräckligt högt. Med tanke på den utländska konkurrensen må
det erinras, att detta belopp utgör högsta vinsten i det norska lotteriet.»

Lägsta vinstvärdet borde enligt de sakkunnigas förmenande icke sättas
alltför lågt. Ett belopp av 30 kronor, alltså en nettovinst av 20 kronor på insatsen
å heliou, kunde härvid anses skäligt.

De sakkunniga förutsätta, att samtliga vinster bliva underkastade den särskilda
skatten å lotterivinster.

I vad avser vinsterna i lotteriet sammanfattas de sakkunnigas förslag sålunda: »Vinsternas

antal och sammanlagda värde skola, enligt vad nedan sägs,

för varje dragning---fastställas i visst förhållande till antalet till drag ningen

försålda lotter.

Örn antalet försålda lotter icke uppnår 251,000, skall vinstplanen bestämmas
sålunda:

1 vinst å 50,000 kronor............................ 50,000 kronor

1 > » 30,000 » 30,000

1 > » 25,000 » 25,000 »

1 » » 20,000 » ............................ 20,000 »

10 vinster » 10,000 » 100,000 »

20 » » 5,000 » ............................ 100,000

165 » » 1,000 » 165,000 »

350 » » 500 » 175,000 »

2,000 » » 100 » ............................ 200,000 »

7,000 j » 50 » 350,000 »

15,000 » » 30 » 450,000 »

24,549 vinster 1,665,000 »

10 premier å 1,000 kronor ............................ 10,000 »

Summa 1,675,000 kronor

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Därest antalet försålda lotter uppgår till minst 251,000, skola för varje
uppnått fullt tusental försålda lotter utöver 250,000, utom de i ovanstående
vinstplan angivna vinsterna, förekomma vinster enligt följande tilläggsplan:

1 vinst å 1,000 kronor .................................. 1,000 kronor

2 vinster » 500 » 1,000 »

7 » > 100 » 700 »

35 » » 50 » 1,750

75 » » 30 » 2,250 »

120 vinster 6,700 kronor

Oberoende av vinst, som därå må utfalla vid dragningen, skall vart och
ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordningen
kommer närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten
utfallit, erhålla premie, som---härovan sägs.

Om högsta vinsten utfaller på något av de lägsta av de i dragningen
deltagande lottnumren, skola såsom närmast före lägsta numret kommande
lottnummer räknas de högsta i dragningen deltagande numren i ordning uppifrån.
Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de i dragningen
deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta numret anses
de lägsta i dragningen deltagande numren i ordning nerifrån.»

Vid tillämpning av statslotteriutredningens vinstplan skulle förhållandet
mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet växla mellan
66.73 och 67 %. Förhållandet mellan antalet vinster och antalet lotter skulle
utgöra lägst 9.84 % och högst 10.91 %.

Huvuddragen av de synpunkter, som i avgivna yttranden lagts å de sakkunnigas
förslag till elastisk anpassning av vinstplanen efter lottförsäljningens
faktiska omfattning, framgå av den förut lämnade redogörelsen för de
allmänna uttalandena rörande penninglotteriets ifrågasatta elasticitet. Här
torde endast böra erinras örn, att såväl principen om elastisk vinstplan som
den av utredningsmännen föreslagna tillämpningen därav (med utökning endast
av lägre och medelstora vinster) bestämt avstyrkts i ett flertal yttranden.

Förslaget, att högsta vinsten för framtiden skulle nedsättas till 50,000 kronor,
har tillstyrkts endast av länsstyrelsen i Värmlands län och av riksgäldsfullmäktigen
Lindqvist.

Statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län,
tredje polisintendenten i Stockholm, poliskammaren och kriminalpolisen i
Malmö, riksgälds fullmäktige och föreståndaren för penninglotteriernas expedition
hava däremot samtliga ställt sig avvisande till förslaget, att högsta
vinsten skulle bestämmas till lägre belopp än motsvarande vinst i nuvarande
inhemska penninglotterier. De hava därvid i allmänhet framhållit, att ifrågavarande
förslag — även om det ur etisk synpunkt möjligen kunde anses motiverat
— vore mindre välbetänkt, då det gällde att stärka de svenska penninglotteriernas
konkurrenskraft gentemot lotterier i utlandet, särskilt gentemot
danska klasslotteriet, vars högsta vinst uppgår till 250,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

21

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för sin del funnit önskvärt,
att högsta vinsten för framtiden bestämdes till 200,000 kronor.

Riksgälclsfiillmäktigen Hallin ifrågasätter örn icke till de tio premier å 1,000
kronor, som enligt statslotteriutredningens förslag skulle utfalla omkring det
nummer, varå högsta vinsten dragits — i likhet med vad förhållandet är i
norska penninglotteriet —- borde läggas tio premier å 500 kronor att grupperas
kring näst högsta vinsten.

Preskriptionstid för utbetalning av vinster. Statslotteriutredningen föreslår
att den tid, inom vilken vinsterna i penninglotteriet skola vara avhämtade
för att rätten till desamma ej skall vara förverkad, fastställes till två år från
första dragningsdagen (i nuvarande svenska penninglotterier är motsvarande
tid bestämd till ett år från första dragningsdagen).

I yttrandena tillstyrkts detta förslag örn utsträckning av preskriptionstiden
för vinsternas utbetalning av riksgäldsfullmäktigen Hallin men avstyrkes av
föreståndaren för penninglotteriernas expedition. Den senare framhåller, att
en sådan reform icke visat sig av behovet påkallad och att ett genomförande
av densamma endast skulle försvåra lotteridragningarnas bokföringsmässiga
avslutande.

Organisation m. in. Statslotteriutredningen anför i frågan örn penninglotteriets
framtida organisation följande allmänna synpunkter: »Vad

slutligen angår lotteriets handhavande och skötsel, så lärer kravet på
största möjliga effektivitet och kontroll i förening med lägsta möjliga omkostnader
medföra, att för framtiden en mera fast organisation genomföres. Den
nuvarande anordningen kan i detta avseende icke anses tillfyllestgörande.
Om, såsom här förutsättes, statsmakterna besluta inrättandet av ett mera
permanent lotteri och därvid giva detaljerade anvisningar beträffande spelplan,
lottförsäljning, behållningens användning o. s. v., kan utförandet härav
icke lämpligen böra tillgå så, att Kungl. Majit — vare sig direkt eller som
f. n. genom uppdrag åt ’kommitterade’ — gör upp kontrakt nied en enskild
person om de olika dragningarnas handhavande och den ersättning, som härför
skall uppbäras av personen i fråga. Ett av staten inrättat permanent
lotteri fordrar enligt sakkunnigas mening ett permanent organ för dess bedrivande.
Det ligger intet klander mot den nuvarande lolteriföreståndaren
eller hans företrädare, örn det framhålles, att ett bibehållande av den nuvarande
anordningen i en av statsmakterna i allt övrigt fastlagd lotteriplan
skulle innebära en principiellt förkastlig inkonsekvens. Vid ett lotteri av den
omfattning, varom här är fråga, stå alltför stora ekonomiska värden på spel
för att staten skall kunna blunda för de riskmoment av olika slag, omöjliga
att på förhand angiva men i varje fall teoretiskt ofrånkomligen sammanhängande
med alt hela skötseln av lotteriet överlåtes åt enskild person genom
uppgörelse från fall lili fall. Härtill kommer att vissa omkostnader höra
kunna nedbringas genom en organisation, där det enskilda intresset gör sig
mindre gällande. Det ligger nämligen i sakens natur alt den ersättning, som
skall utgå till den enskilda entreprenören, måste utmätas med hänsyn till
l isken för honom av oförutsedda utgifter och lotteriets nedläggande ävensom
därtill alt hans inkomst av lottsedlarnas och dragningslistornas försäljning
icke kan med säkerhet förutsägas. Lotteriet som sådant går därigenom onödigtvis
miste örn de icke obetydliga belopp, som kunna inflyta till enlrepre -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

noren genom att utgifterna hållas nere eller inkomsterna av ovannämnda försäljning
överstiga det för varje särskild dragning beräknade minimum. Vissa
utgifter, som direkt sammanhänga med den nuvarande anordningen, exempelvis
avgiften för bankgaranti för vinster och behållning, skulle också lättare
kunna avvecklas genom förändrad organisation.

Emellertid kunna de sakkunniga icke förorda att steget tages helt ut från
den nuvarande alltför lösliga organisationen till lotteriets införlivande med
den ordinarie statsförvaltningen. Att tillskapa en statens lotteristyrelse med
därtill hörande tjänstemannakår synes allmänt sett vara mindre önskvärt.
Uppgifterna för en sådan statsinstitution skulle bliva allt för speciella och för
litet sammanhängande med den statliga administrationens verksamhet i allmänhet.
Dessutom är det icke möjligt att förutsäga framtidsutsikterna för
ett penninglotteri. Spellusten synes visserligen f. n. snarare öka än avtaga,
men på detta område kunna hastigt nog helt ändrade förhållanden inträda.
De sakkunniga måste för sin del anse framtidsutsikterna så ovissa, att vi icke
kunna tillstyrka inrättandet för lotteriets skötsel av ett nytt statsorgan, vilket
måhända snart nog befunnes överflödigt. Icke heller synes det vara lämpligt
att anförtro ifrågavarande uppgift åt någon nu befintlig statlig institution.
Den organisationsform, som synes oss mest lämpad för ändamålet, är den bolagsform,
som kommit till användning vid vissa monopolföretag och även i
fråga örn den legaliserade tippningen. I enlighet härmed skulle lotteriets bedrivande
anförtros åt ett för ändamålet bildat aktiebolag med relativt litet
aktiekapital, till allra största delen i statens ägo, och vars styrelse skulle till
större delen tillsättas av Kungl. Majit. Företagets bolagsordning skulle fastställas
av statsmakterna och dess verksamhet bedrivas enligt direktiv av
Kungl. Majit. Härigenom skulle enligt vår mening de olägenheter, som vidlåda
den nuvarande anordningen, bliva på ett tillfredsställande sätt avhjälpta
utan att betänkligheterna inför inrättandet av ett rent statslotteri behövde
göra sig gällande. En förutsättning för detta förslag är emellertid, att aktiebolaget
i fråga bleve fritaget från skatt till stat och kommun för själva lotteriets
avkastning. Om bolagsformen väljes, bör sålunda samtidigt tillses att
ändring i berörda hänseende göres i skattelagarna, försåvitt en dylik ändring
är behövlig.»

I anslutning till vad sålunda anförts framlägger statslotteriutredningen förslag
till dels bolagsordning för ett aktiebolag för omhänderhavande av penninglotterirörelsen
i riket, »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag», och dels
koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse tillsvidare under
fem år enligt vissa närmare angivna bestämmelser.

I den speciella motiveringen till bolagsordningen och lotterikoncessionen
göra de sakkunniga till en början i huvudsak följande uttalanden angående
statens bestämmanderätt i lotteriaktiebolaget och rörande aktiebolagets organisation
i övrigt:

Vid utformandet av förslaget till bolagsordning hade de sakkunniga utgått
från grundsatsen, att staten skulle helt behärska företaget och att några privata
intressen sålunda icke skulle hava möjlighet att göra sig gällande.

Utan att detta direkt utsädes i bolagsordningen, hade de sakkunniga följaktligen
förutsatt, att staten i det tilltänkta bolaget tecknade så stor del av aktierna,
som aktiebolagslagen medgåve. För den händelse staten dock vid något
tillfälle skulle innehava en mindre del av aktierna än sålunda avsetts, hade
de i bolagsordningen föreslagit bestämmelse om företräde för staten vid lösen
av hembjuden aktie. För att ytterligare säkerställa statens bestämman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

23

derätt hade de i bolagsordningen vidare föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle äga
utse majoriteten av styrelsens ledamöter och suppleanter och att Kungl. Majit
skulle bland dem förordna såväl ordförande som vice ordförande, liksom ock
att styrelsebeslut för att bliva giltigt skulle hava biträtts av någon av dessa
senare, där endast tre ledamöter voro om beslutet ense. I samma syfte hade
de i bolagsordningen föreslagit, att Kungl. Majit skulle hava rätt att tillsätta
två av bolagets tre revisorer jämte samma antal suppleanter.

Bolagsordningen förutsattes skola fastställas av Kungl. Majit och ändring
däri icke kunna vidtagas utan Kungl. Majits samtycke.

Bolagets aktiekapital hade ansetts kunna begränsas till lägst 50,000 och
högst 150,000 kronor då något egentligt driftskapital icke torde vara behövligt
utöver det, som erfordrades för inköp av inventarier, förskott å lokalhyror
ävensom vissa andra kostnader för bolagets organisation. Enligt bolagsordningen
hade den årliga utdelningen å bolagets aktiekapital inskränkts till
högst 3 procent, vilken procent sakkunniga med hänsyn till nuvarande allmänna
ränteläge ansett fullt tillfredsställande även för de aktier, som icke
innehades av staten.

Antalet styrelseledamöter hade med hänsyn till företagets beräknade omfattning
ansetts icke böra vara alltför ringa. De sakkunniga hade därför i bolagsordningen
föreslagit, att styrelsen skulle bestå av sju ledamöter med lika antal
suppleanter. Utöver de särskilda uppgifter, som till följd av föreskrifter i
lotterikoncessionen komme att åligga bolagets styrelse, syntes styrelsen, genom
olika ledamöter, i lämplig utsträckning böra taga daglig befattning med
bolagets verksamhet samt utöva en fortlöpande övervakning av lotterirörelsens
riktiga bedrivande. Önskvärdheten av en sådan anordning hade även
varit ett skäl för att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett relativt stort
antal ledamöter i styrelsen.

På bolagsstämma skulle, enligt den föreslagna bolagsordningen, bland annat
ankomma att förrätta val av en minoritet i styrelsen samt av en revisor,
vilken senare av de sakkunniga förutsattes böra vara en för uppgiften fullt
kvalificerad person, exempelvis en av Stockholms handelskammare auktoriserad
revisor.

Tillsynen över att lotterirörelsen bedreves i enlighet med givna föreskrifter
skulle handhavas av en eller flera utav chefen för handelsdepartementet förordnade
kontrollanter, vilkas arvode skulle fastställas av Kungl. Majit.

Vad angår frågan om aktiebolagets ansvarighet för vinsternas
utbetalning har statslotteriutredningen anfört:

»För utbetalande av vinster och bidrag till allmännyttiga ändamål i de av
Kungl. Majit koncessionerade penninglotterierna har hittills, såsom tidigare
i betänkandet angivits, före lottförsäljningens början alltid ställts säkerhet.
Denna säkerhet, som i flertalet fall utgjorts av bankgaranti, har under de
senaste tio åren dragit en kostnad av sammanlagt över 250,000 kronor. Det
behöver väl knappast framhållas, att nämnda garanti icke vid något tillfälle
behövt helt eller delvis tågås i anspråk. Av inkomsterna i det av sakkunniga
föreslagna penninglotteriet skulle — — — bidrag till allmännyttiga
ändamål beviljas först i den mån medel funnes tillgängliga. För beviljade
bidragsbelopp skulle alltså för framtiden någon säkerhet icke behöva komma
i fråga. För utbetalningen av vinster torde däremot alltjämt vissa garantier
komma att erfordras. ELt tänkbart alternativ skulle härvidlag vara att staten
själv iklädde sig ansvarighet gentemot vinnarna. Med hänsyn till att
det ifrågasätta lotteribolaget dock icke skulle komma att utgöra ett statsorgan
i egentlig mening, hava sakkunniga emellertid icke velat förorda nämn -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

da alternativ utan i stället utgått ifrån, att erforderliga garantier ställas av
det tilltänkta bolaget. För ändamålet i fråga förutsättes bolaget i första
hand skola av inflytande medel successivt avsätta en garantifond å 500,000
kronor---. Nämnda belopp, som visserligen endast bomme att mot svara

en del av det sammanlagda vinstvärdet i en dragning, har av sakkunniga
likväl ansetts tillräckligt för täckande även av de största underskott,
vilka efter sannolikheten skulle kunna komma att uppstå, så mycket mer
som bolaget därutöver bomme att förfoga över betydande tillgångar, bland
annat i form av medel, som avsatts för eventuell utbetalning av outtagna

vinster---. För de fall att bolagets garantifond icke skulle uppgå till

stadgat belopp hava vi — närmast med tanke på bolagets allra första verksamhetstid,
under vilken bolaget ju icke heller komme att förfoga över medel
för outtagna vinster — i---lotterikoncessionen föreslagit, att bolaget

skall kunna åläggas att ställa annan säkerhet, som av Kungl. Maj:t godkännes.
»

Beträffande lottförsäljningen har statslotteriutredningen påpekat,
att det för bekämpandet av de utländska lotterierna voro angeläget, att lottsedlarna
i det svenska penninglotteriet spredes på ett betydligt större antal
kommissionärer än nu vore fallet, även örn detta skulle medföra ökade kostnader
i jämförelse med en mera koncentrerad försäljningsorganisation.

0 För direkt försäljning till avhämtning borde, enligt de sakkunnigas åsikt,
såsom kommissionärer fortfarande antagas tobaks- och pappershandlare samt
dylika mindre näringsidkare. Postförsäljningen skulle omhänderhavas av
hu.vudombud, vilkas område skulle omfatta län, landskap eller därmed
jämförliga områden. Huvudombuden —- som huvudsakligast skulle ägna sig
åt denna sin uppgift — skulle dessutom förmedla all redovisning till lotteribolaget.
Någon direkt försäljning från bolaget skulle icke äga rum.

I yttrandena hava några invändningar icke framställts mot att penninglotteriets
förvaltning för framtiden överlätes åt ett permanent förvaltningsorgan.

Generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus och
Värmlands län samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler hava likväl
icke obetingat velat tillstyrka, att detta förvaltningsorgan, på sätt de sakkunniga
föreslagit, organiserades i form av aktiebolag:

Generalpoststyrelsen finner några särskilda skäl icke hava anförts mot att
lotteriets förvaltning uppdroges åt någon nu befintlig statlig institution.

Det av de sakkunniga föreslagna systemet skulle —- särskilt med hänsyn
till inrättandet av enskilda »huvudombud», som skulle hava sin huvudsakligaste
utkomst av lottförsäljningen — icke innebära någon tillräckligt betryggande
avkoppling av privatintressen.

Styrelsen ifrågasätter örn icke vid den fortsatta utredningen i ämnet uppmärksamhet
även borde ägnas åt möjligheten att åt postverket anförtro antingen
hela bestyret med lotteriet eller också endast försäljningen av lottsedlarna.

Överståthållarämbetet anför bland annat: Några särskilda skäl förelåge
icke att inrätta förvaltningsorganet i form av aktiebolag. Lotterirörelsen
* stället överlämnas till en särskild byrå under generalpoststyrelsen.
Härför talade, att postverket genom postkontoren redan förfogade över en
för distributionen av lottsedlar särskilt lämpad organisation. Därest det
emellertid av skäl, som Överståthållarämbetet ej kunde överblicka, icke skulle

Kunell. Maj:ts proposition nr 24-

25

befinnas lämpligt, att lotteriverksamheten förlädes under posten eller eventuellt
något annat redan bestående verk, ville Överståthållarämbetet förorda,
att det organ, åt vilket lotteriverksamhetens bedrivande anförtroddes, i allt
fall inrättades efter de grunder och underkastades samma kontroll och revision,
som i allmänhet gällde för den statliga förvaltningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig i betänkandet sakna en närmare
redogörelse för de överväganden, som syntes hava förekommit ifråga örn
möjligheten att uppdraga lotteriets handhavande, helt eller delvis, åt redan
befintlig statsinstitution. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke försäljningen av
lottsedlar skulle kunna med fördel anförtros åt postverket. Härjämte skulle
emellertid även vissa mindre näringsidkare kunna antagas såsom kommissionärer.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att den centrala förvaltningen av
lotteriet måtte uppdragas åt riksgäldskontoret, samt att lottförsäljningen måtte
anförtros åt postverket och riksbankskontoren.

Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ifrågasätter, örn icke hela skötseln
av lotteriet borde överlämnas åt postverket.

I samtliga övriga yttranden har den föreslagna aktiebolagsformen lämnats
utan erinran. Särskilda uttalanden i sådan riktning hava gjorts av statskontoret,
patent- och registreringsverket, stadsfiskalen Cederstrand och föreståndaren
för penninglotteriernas expedition. Ur dessa uttalanden och i samband
därmed gjorda uttalanden ifråga om lottförsäljningen inhämtas i huvudsak
följande:

Statskontoret anser i likhet med utredningsmännen önskvärt, att staten i
högre grad än vad hittills varit fallet medverkade vid organisationen av
lotteriverksamheten och i viss mån iklädde sig ansvaret för densamma. Givetvis
kunde skilda meningar göras gällande rörande frågan, huru långt staten
borde sträcka sin medverkan i lotteriets direkta skötsel. Å ena sidan
syntes åtskilligt tala för att staten genom en lotteristyrelse med därtill hörande
tjänstemannnakår själv omhändertoge lotterirörelsen, å andra sidan torde skäl
kunna anföras för att staten icke borde i egen regi ombesörja verksamheten.
Då staten för närvarande i bolagsform utövade driften inom andra verksamhetsområden,
där staten hade monopol, ville statskontoret icke framställa
erinran mot att denna form komme till användning även då det gällde att
organisera ett svenskt statligt penninglotteri. Statskontoret förutsatte därvid
i likhet med utredningsmännen, att ett sålunda bildat lotteribolag fritoges
från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotteriet eller
att på annat sätt anordningar träffades, varigenom motsvarande resultat vunnes.
i varje fall borde aktiekapitalet i allt väsentligt ägas av staten, varvid bolagets
styrelse torde böra antingen tillsättas av Kungl. Majit i administrativ
ordning eller ock utses av bolagsstämman efter direktiv av Kungl. Majit.

Det ville emellertid förefalla statskontoret, som örn antalet ledamöter och
suppleanter i lotteribolagets styrelse utan olägenhet kunde sättas lägre lin utredningsmännen
föreslagit. Ämbetsverket ifrågasatte jämväl, örn icke ledamöter
och suppleanter borde kunna utses för längre tid än ett år och örn icke
den föreslagna utdelningen å bolagets aktier, 3 %>, vore väl snäv.

Beträffande lottförsäljningen föreställde sig ämbetsverket, att tillsättandet
av huvudombud skulle leda till en ökning av driftkostnaderna, vadan förslaget
i denna del syntes olämpligt.

Patent- oell registreringsverket framställer viss formell anmärkning mot en
detaljbestämmelse i den föreslagna bolagsordningen. 1 övrigt har ämbetsverket
icke något att erinra mot utredningsmännens förslag. Ämbetsverket anser,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

att aktiebolagsformen väl lämpade sig för det ifrågasatta lotteriföretaget och
finner de bestämmelser, som i förslaget till bolagsordning intagits för säkerställande
av statens inflytande i bolaget, vara betryggande.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anför bland annat, att han
själv redan på ett tidigare stadium framkastat tanken på lotteriexpeditionens
ombildning till aktiebolag. Vad beträffade förslaget om statens uteslutande
bestämmanderätt i ett sådant bolag syntes detsamma vara väl motiverat.

Föreståndaren finner även lämpligt, att, på sätt de sakkunniga föreslagit,
hos bolaget en fond upplades såsom garanti för vinsternas utbetalning. I
andra hand syntes denna garanti böra förstärkas med hos bolaget innestående
behållning.

Å andra sidan framför föreståndaren olika erinringar såväl mot det föreslagna,
enligt föreståndarens mening alltför stora antalet ledamöter i bolagets
styrelse sorn -— i synnerhet — mot den ifrågasatta försäljningsorganisationen.
I sistnämnda avseende finner han, att både införandet av »huvudombud»
och huvudkontorets avkopplande från all direkt försäljning skulle i
hög grad försvåra distributionen. Tillsättandet av huvudombud skulle dessutom
betydligt fördyra förvaltningen och tillskapa mindre önskvärda privata
intressenter i lotteriföretaget. Föreståndaren framhåller vidare, att en
mycket kraftig utökning av antalet kommissionärer kunde leda till att var
och en av dessa erhölle alltför liten förtjänst av rörelsen. Han hade däremot
icke något att erinra mot en försiktig utvidgning av ombudsorganisationen i
samband med en eventuell ökning av lotteriets omslutning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig beträffande det föreslagna
lotteriets organisation icke hava annat att erinra än att distributionen
av lotter syntes med fördel kunna anförtros åt postverket.

Lotteriföretagets inkomster och utgifter. Statslotteriutredningen har med
utgångspunkt från den förut berörda »normalplanen» på 375,000 försålda
lotter i månaden beräknat det blivande penninglotteriets årliga intäkter till
45,000,000 kronor av lottförsäljningen, 500,000 kronor av försäljningen av
dragningslista och 250,000 kronor i räntor.

På utgiftssidan upptaga de sakkunniga uppskattningsvis 26,775,000 kronor
till vinnare (med frånräknande av vinstskatt och outtagna vinster) och

2,975,000 kronor i vinstskatt ävensom 300,000 kronor till omkostnaderna vid
lotteriets huvudkontor, häri inbegripna utgifter för bolagsstyrelsen, revision
och kontroll samt tryckning av lottsedlar och dragningslista. Beträffande
härefter kostnaden för provision till återförsäljarna anföra de huvudsakligen
följande:

»Företagets omkostnader komme — sådan sakkunniga tänkt sig lotteriets
organisation — till större delen att utgöras av provisioner för försäljning
av lotter och dragningsJistor. Redan med hänsyn till att lotterna enligt
det av oss föreslagna systemet komme att spridas på ett så stort antal
ombud, att de särskilda ombuden ute i orterna i flera fall sannolikt endast
skulle få försälja helt obetydliga poster, synes denna provision, om man
vill bereda ombuden en skälig förtjänst å rörelsen, procentuellt icke kunna
sättas alltför lågt. Härtill kommer, att ombudens arbete skulle bliva relativt
komplicerat genom införandet av halvlotter och sannolikt komme att
pågå kontinuerligt på sådant sätt, att, när försäljningen till en dragning
slutat, försäljning till nästa dragning omedelbart skulle påbörjas och fort -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

sätta en tiel månad. Med hänsyn till berörda omständigheter synes provisionen
för försäljningen av lottsedlar lämpligen kunna bestämmas till två
eller lägst en och en halv procent av lottpriset.»

Grunderna för de för försäljning av lottsedlar utgående provisionerna föreslås
skola fastställas av chefen för handelsdepartementet efter förslag av bolaget.

Statslotteriutredningen har, såsom förut berörts, utgått från, att det föreslagna
lotteriföretaget icke skulle belastas med utgifter vare sig för stämpelavgift
eller -—- annat än i viss mindre utsträckning — för inkomstskatt. De
sakkunniga förutsätta därvid, att de inkomster varom staten skulle gå miste
genom stämpelavgiftens bortfallande skulle ersättas genom ökad inleverering
till statsverket av det ifrågasatta nya företagets behållning. Statens
hela inkomst av lotteriföretaget skulle på detta sätt, frånsett skatten å vinsterna
och vissa speciella poster av ringa betydelse, komma att utgå av företagets
behållning. De sakkunniga hava funnit en dylik anordning överhuvud
taget vara den naturligaste i ett av staten behärskat affärsföretag.

Vad särskilt angår stämpelavgiften hava de sakkunniga hänvisat
till att sådan avgift icke erlägges av Aktiebolaget Tipstjänst.

Vad beträffar det ifrågasatta lotteriaktiebolagets befrielse från inkomstskatt
har statslotteriutredningen anfört bland annat:

»Ingen som helst inkomstskatt utgår för övrigt av några nuvarande svenska
lotteriföretag. Aven om det för statsverkets vidkommande väl kan anses
likgiltigt, örn dess inkomster av lotteriföretaget till någon del komme att
uttagas i form av inkomstskatt i stället för att efter andra normer utgå av
företagets behållning, synes det dock sakkunniga vara principiellt riktigare
och för lotteriet mera praktiskt, örn dess inlevereringar till staten få beräknas
efter såvitt möjligt enhetliga grunder. (Jämför härovan beträffande
stämpelskatten!) Ännu mindre anse sig sakkunniga kunna förorda en anordning,
som komme att medföra skyldighet för lotteriföretaget att erlägga
kommunal inkomstskatt, en skatt, som dessutom enligt nu gällande bestämmelser
komme att helt tillfalla en enda kommun, Stockholm. Erfarenheterna
av Aktiebolaget Tipstjänsts taxering---tyda emellertid på, att det

av oss nu ifrågasatta aktiebolaget med för närvarande gällande skattebestämmelser
sannolikt skulle bliva underkastat saväl statlig som ^kommunal
inkomstskatt och detta säkerligen till högst betydande belopp. På grund av
vad sålunda anförts vilja sakkunniga hemställa, att det lotteriaktiebolag, som
med anledning av förevarande förslag må komma till stånd, genom uttryckligt
stadgande i skattelagarna i allt väsentligt fritages från inkomstskatt till
stat och kommun. Endast å den del av inkomsten, som avsättes till reservfond
eller utdelas lill aktieägarna, synes skatt lämpligen kunna utgå. Möjligen
skulle ett stadgande av nu åsyftad innebörd kunna införas i gällande
kommunalskattelag i anslutning till föreskrifterna i 30 § 4 mom. angående
särskilda normer för beskattningen av parti- och detaljhandelsbolag för försäljning
av rusdrycker samt av utövaren av statens tobaksmonopol.»

Under angivna förutsättningar skulle enligt statslotteriutredningens beräkning
lotteriets behållning uppgå till omkring 14 ‘/a miljoner kronor.

Behållningen av lotteriet förutsättes av de sakkunniga skola gå dels direkt
till statskassan och dels till särskilda allmännyttiga ändamål. Statens

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

andel i lotteriet kunde — framhålla de sakkunniga — naturligtvis sättas
hur högt eller lågt som helst, men örn såsom hittills vissa allmännyttiga ändamål
därjämte skulle tillgodoses, något som de sakkunniga icke kunde annat
än tillstyrka, vore det önskvärt att åtminstone vissa grundlinjer fastställdes
för en längre tid framåt. Utginge man från att stämpelskatten pä
lottsedlarna bortfölle, skulle en fördelning av behållningen med hälften direkt
till statskassan och hälften till nyssnämnda ändamål sannolikt ganska
väl svara mot användningen av de nuvarande lotteriernas avkastning. Grunderna
för denna fördelning borde genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställas att gälla tillsvidare och i enlighet därmed komma till uttryck
i lotteribolagets bolagsordning och koncession.

I fråga om de behållna medlens redovisning och utbetalning hava de sakkunniga
uttalat:

>>][ o---lotterikoncessionen hava sakkunniga föreslagit, att vad av vin sten

å bolagets rörelse under ett år må återstå efter avsättning till reservfond,
garantifond och utdelning till aktieägarna, skall av bolaget, omedelbart efter
det ordinarie bolagsstämma godkänt balansräkning, inbetalas till statskontoret
att användas på sätt Kungl. Maj :t närmare föreskriver, ena hälften för
statsverkets behov och andra hälften till allmännyttiga ändamål. Statskontoret
torde till följd härav komma att redovisa den av bolaget för budgetära ändamål
inlevererade delen av behållningen under särskild inkomsttitel å riksstaten.
Beträffande de för allmännyttiga ändamål avsedda lotterimedlen
synes däremot böra föreskrivas, att dessa i den mån de av bolaget inlevereras,
av statskontoret skola överföras till en särskild, av statskontoret förvaltad
fond (exempelvis benämnd lotterimedelsfonden) från vilken de belopp
skola bestridas, som enligt Kungl. Maj :ts bestämmande komma att beviljas
till allmännyttiga ändamål.»

För tillgodoseende av trängande allmännyttiga ändamål, innan inlevereringar
till lotterimedelsfonden hunnit verkställas, föreslå de sakkunniga visst
förskottsförfarande.

Ur yttrandena må beträffande dessa spörsmål återgivas följande.

Statskontoret anför: Om ett verkligt statslotteri inrättades, vore det onekligen
mest följdriktigt, att vinsten å lotterirörelsen behandlades såsom andra
statsinkomster och således oavkortad uppfördes å riksstatens inkomstsida
samt inlevererades till statsverket. Därest emellertid övervägande skäl ansåges
tala för att — med bibehållande i princip av det nuvarande svstemet
— viss del av vinstmedlen ställdes till Kungl. Maj:ts omedelbara förfogande
vid sidan av riksstaten för att disponeras i främsta rummet för vissa
mera kulturellt betonade ändamål, ville statskontoret — i betraktande av
den betydande behållning, som beräknades uppstå å verksamheten — likväl
uttala sig för att allenast en mindre del av vinstmedlen användes på nu
angivet sätt, medan huvudparten i vanlig ordning tillgodofördes statsregleringen.
Statskontoret hade därvid intet att erinra emot att, i enlighet med
de sakkunnigas förslag, den del av behållningen, som skulle stå till Kungl.
Maj:ts omedelbara disposition, överfördes till en särskild, av statskontoret
förvaltad fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken de anslag
skulle utgå, som av Kungl. Majit beviljades. Såväl dessa lotterimedel
som den del av vinsten, vilken skulle tillgodoföras statsregleringen, torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

29

böra av lotteribolaget successive under budgetåret inlevereras till statskontoret,
varefter slutavräkning skulle ske snarast möjligt efter budgetårets
utgång. Genom en dylik anordning syntes kunna undvikas det i och för
sig föga önskvärda förskottsförfarande, vartill de sakkunniga velat bereda
möjlighet.

Statskontoret förutsätter — såsom förut berörts — att lotteribolaget fritages
från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotteriet
eller att på annat sätt, exempelvis genom uttagande av monopol- eller
koncessionsavgift till staten, anordningar träffas, varigenom motsvarande
resultat vinnes.

Riksräkenskapsverket anför i huvudsak följande: Vid bedömandet av

frågan örn redovisningen av det föreslagna penninglotteriets vinstmedel och
med dylika medel bestridda utgifter för allmännyttiga ändamål ville riksräkenskapsverket
framhålla, att ifrågavarande inkomster och utgifter otvetydigt
vore att anse såsom statliga inkomster och utgifter. Med hänsyn till
kravet på riksstatens fullständighet borde följaktligen inkomsterna av statslotteriet
i sin helhet redovisas å riksstatens inkomstsida samt för allmännyttiga
ändamål avsedda lotterimedel avföras å riksstatens utgiftssida. Enligt
riksräkenskapsverkets uppfattning erfordrades sålunda för ernående av
en rationell budgetordning, att redovisningen av inkomsterna av lotterirörelsen
ordnades på enahanda sätt som av de s. k. tipsmedlen, innebärande, att
samtliga nu ifrågavarande inkomster av lotterirörelsen skulle inbetalas till
statsverket och uppdebiteras å vederbörlig riksstatstitel. Den del av dessa
vinstmedel, vilken avsåges att av Kungl. Majit disponeras för allmännyttiga
ändamål, borde därför, på sätt för närvarande skedde med de s. k. tipsmedlen,
tillgodoföras den av utredningen ifrågasatta lotterimedelsfonden
över ett å riksstaten upptaget anslag, förslagsvis benämnt »Avsättning till
lotterimedelsfonden», från vilken fond utbetalningarna skulle ske till de olika
allmännyttiga ändamålen. I fråga örn storleken av det belopp, som skulle
avsättas till lotterimedelsfonden, hade de sakkunniga förutsatt, att åtminstone
för de närmaste åren detta belopp skulle fastställas till hälften av
lotteriföretagets behållna inkomst. Vid genomförande av detta förslag borde
— liksom nu tillämpades beträffande de s. k. tipsmedlen •— förenämnda
avsättningsanslag anvisas såsom förslagsanslag samt tillsammans med motsvarande
del av den för lotterimedlen uppförda inkomsttiteln inordnas i en
för ändamålet upprättad specialbudget. Riksräkenskapsverket funne emellertid
för sin del det vara olämpligt, att storleken av det belopp, som skulle
av Kungl. Majit disponeras för allmännyttiga ändamål, gjordes beroende av
storleken av lotteriföretagets avkastning. Ämbetsverket ville fördenskull
förorda, att nämnda belopp på förband fixerades. Godtoges en sådan ordning,
borde anslaget till avsättning lill lotterimedelsfonden anvisas såsom
bestämt (obetecknat) anslag.

De sakkunniga hade, utan att detta utsagts i bolagsordningen, förutsatt,
att staten skulle teckna så stor del av det föreslagna lotteribolagets aktier,
som aktiebolagslagen medgåve. Utdelningen å statens aktier i lotteribolaget,
vilken skulle utgå med högst .3 procent å aktiebeloppet, borde därvid,
såsom fallet vore med utdelningen från övriga av .staten innehavda aktier,
inlevereras till statsverket samt tillgodoföras en under fonden för statens
aktier uppförd särskild inkomsttitel »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag».

Kammarrätten yttrar endast, att kammarrätten icke funnit anledning till
erinran mot de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avsåge frågan om det
föreslagna lotteriaktiebolagets skattskyldighet för inkomst.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Överståthållarämbetet framhåller, att lotteriets penningförvaltning borde
vara så reglerad, att inflytande behållning skyndsammast möjligt insattes
å någon statsverkets spärrade räkning i riksbanken.

Stadsfiskalen Cederstrand understryker, att, örn en fond av lotterimedel
bildades, man skulle uppnå bland annat den fördelen, att lotterimedelsbidrag
till allmännyttiga ändamål kunde beviljas av redan tillgängliga medel
och någon »diskontering» å blivande behållning sålunda aldrig behövde
förekomma.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anser, såsom förut angivits,
statslotteriutredningens »normalplan» icke vara möjlig att uppnå.
Föreståndaren finner därför, att de sakkunniga beräknat alltför höga inkomster
för det blivande lotteriet. Samtidigt finner han deras utgiftskalkyl
alltför optimistisk, särskilt i vad avsåge omkostnaderna vid lotteriets huvudkontor.

Lotteriföreståndaren ifrågasätter, huruvida icke den önskade skattelindringen
för lotteribolaget utan lagändring skulle kunna uppnås genom att de
belopp, som bolaget skulle hava att inleverera till det allmänna, såsom omkostnad
avdroges från bolagets inkomster.

Bidrag av lotterimedel. Beträffande principerna för tilldelningen
av lotterimedel till allmännyttiga ändamål har statslotteriutredningen anfört:

»Att i förväg angiva de olika slag av särskilda allmännyttiga ändamål,
som vore avsedda att tillgodoses av lotteriets behållning (lotterimedlen)
torde med de principer, som i Sverige hittills följts vid tilldelning av lotterimedelsbidrag
och som enligt sakkunnigas uppfattning även för framtiden i
huvudsak böra tillämpas, svårligen låta sig göra och knappast ens vara
lämpligt. Såsom förutsättningar för att ett allmänt behov skall kunna tillgodoses
i den extraordinära ordning, som en tilldelning av lotterimedel onekligen
utgör, synes endast böra gälla, att behovet varit så svårt att förutse
eller beräkna eller ock av sådan tillfällig eller speciell art, att det icke lämpligen
kunnat eller kan, efter ordinär budgetberedning och riksdagsbehandling,
tillgodoses med vanligt statsanslag. Lotterimedlen komme, med ett
sådant betraktelsesätt, närmast att utgöra en för samtliga statsdepartements
verksamhetsområden gemensam komplettering till de olika huvudtitlarnas
anslag till extra utgifter. En viss avgränsning i princip av de ändamål,
som lämpligen böra komma i fråga vid fördelningen av lotterimedel,
synes även med utgångspunkt från vad ovan anförts kunna i förväg göras,
eventuellt genom beslut av statsmakterna. Sakkunniga vilja i varje fall
såsom ett önskemål uttala, att för framtiden åtminstone i praktiken något
mera bestämda gränslinjer än hittills måtte uppdragas mellan budgetändamål
och ändamål, som av Kungl. Majit understödjas med lotterimedel,
önskvärt torde även vara att man —- för att icke göra något ändamål
helt beroende av den relativt osäkra inkomst, som ett bidrag av lotterimedel
trots allt måste anses utgöra — liksom nu i möjligaste mån eftersträvar
en begränsning av antalet regelbundet återkommande bidrag till
ett och samma ändamål. I detta sammanhang vilja sakkunniga slutligen
erinra örn de anmärkningar, som i riksdagen framställts av innehåll, att
landsorten, särskilt den egentliga landsbygden, vid de utdelningar av lotterimedel,
som hittills ägt rum, icke tillgodosetts i tillräcklig utsträckning.

Med det system sakkunniga tänkt sig för redovisning av lotterirörelsens
behållning skulle ränteinkomster och preskriberade vinster komma att ingå
i den övriga årsbehållningen. En anordning, där sådana överskottsmedel liksom
nu månatligen utbetalas till Humanistiska fonden, torde alltså icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

31

kunna förekomma. Det är emellertid intet som hindrar, att föreskrift i stället
lämnas örn utbetalning till nämnda fond av lämpligt avvägda belopp
ur den del av lotteriföretagets behållning, som skall användas för särskilda
allmännyttiga ändamål.»

Vad åter angår formerna för fördelningen av hithörande bidrag har
statslotteriutredningen ansett, att ärendena angående bidrag av lotterimedel
även med det nu föreslagna systemet i första hand lämpligen kunde handläggas
i den ordning, som för närvarande tillämpades. De sakkunniga utginge
sålunda från att fördelningen av lotterimedel liksom hittills komme
att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet efter inom
vederbörande myndighet verkställd utredning och i samråd med övriga, av
hithörande ärenden intresserade departementschefer. Det vore särskilt angeläget
att vid utredning, som här avsåges, till understöd ifrågasatta institutioners
ekonomiska ställning fullständigt klarlades.

Före det slutliga avgörandet borde emellertid enligt de sakkunnigas mening
här ifrågavarande ärenden för ytterligare övervägande underställas en särskild
rådgivande nämnd, bestående av förslagsvis minst fem personer, vilken
skulle närmast företräda en upplyst allmän opinion men icke direkt representera
de intressen, som antoges komma att tillgodoses genom medlens fördelning.
Denna nämnd skulle i främsta rummet hava att tillse, att de avgränsningar
av området tor lotterimedlens användning iakttoges, vilka kunde
hava av statsmakterna i vederbörlig ordning fastställts eller eljest befunnits
böra gälla. Därjämte borde det åligga nämnden att biträda med prövningen
av huruvida ändamål, vartill lotterimedelsbidrag sattes ifråga, vore av
sådan betydelse att det överhuvudtaget kunde anses förtjänt av bidrag från
det allmänna, ävensom att deltaga i bedömandet av vederbörande institutioners
verkliga behov av understöd. Nämnden borde slutligen hava till uppgift
att yttra sig ifråga om den lämpligaste avvägningen mellan olika konkurrerande
intressegrupper av de bidragsbelopp, som befunnes kunna utgå.

De sakkunniga hava slutligen ifråga om kontrollen över användning
e n av beviljade lotterimedel föreslagit följande:

»Sakkunniga finna önskvärt, att institutioner, som erhålla bidrag av lotterimedel,
till förebyggande av missbruk, i framtiden åläggas redovisningsplikt
till vederbörande statsdepartement och myndigheter icke blott beträffande
användningen av ifrågavarande bidrag utan beträffande hein sin verksamhet
ävensom att de förklaras skyldiga att låta hela verksamheten granskas av
riksdagens revisorer. För ernående av ytterligare kontroll torde bidragsmottagares
redovisningsplikt, där så kan ske, böra kompletteras med rätt och
skyldighet för vederbörande statsorgan (riksantikvarien, byggnadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen o. s. v.) att effektivt övervaka den verksamhet, vartill bidraget
utgått, i likhet med vad för närvarande brukar äga rum beträffande exempelvis
vissa med lotterimedel finansierade museer och byggnadsarbeten. I
fall, där övervakning genom befintligt statsorgan icke lämpligen kan anordnas,
skulle mottagare av lotterimedelsbidrag såsom villkor för bidragets åtnjutande
kunna av Kungl. Majit åläggas att underkasta sig och efter angivna grunder
bekosta för ändamålet ifråga särskilt föranstaltad statlig kontroll oell revi -

sion.»

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departements chefen.

I yttrandena uttalas följande synpunkter.

Statskontoret har anfört: Statskontoret kunde icke finna, att en rådgivande
nämnd med de uppgifter, som de sakkunniga ifrågasatt, skulle utgöra en
lämplig anordning, utan finge bestämt avstyrka nämndens inrättande.

Däremot har statskontoret i huvudsak instämt i de sakkunnigas förslag
ifråga om kontrollen över användningen av beviljade lotterimedel.

Överståthållarämbetet har likaledes avstyrkt förslaget örn inrättande av en
rådgivande nämnd. I stället har ämbetet förordat, att chefen för handelsdepartementet
skulle beredas möjlighet att i förekommande fall tillkalla särskilda
sakkunniga i lotterifrågor.

Överståthållarämbetet förklarar sig i allt ansluta sig till förslaget angående
kontrollen över användningen av beviljade bidrag av lotterimedel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig helt allmänt kunna ansluta sig till
statslotteriutredningens förslag ifråga om lotterimedlens användning.

. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de svenska penninglotterierna
under senare år i praktiken kommit att utgöra en permanent, av staten i alla
viktigare avseenden reglerad och kontrollerad inrättning. Emellertid har, såsom
förut jämväl angivits, dessa lotterier brukat av Kungl. Maj:t beslutas varje
gång endast för sex månader framåt, och deras handhavande har genom avtal,
som avslutats särskilt beträffande varje lotteri, likaledes för endast ett halvår
åt gången anförtrotts åt en av staten i vissa hänseenden oberoende lotteriföreståndare.
De förhållanden, som sålunda utbildats på det svenska lotteriväsendets
område, hava, särskilt inom riksdagen, givit anledning till anmärkningar
av huvudsakligen principiell natur. Då nu den redan av 1920 års riksdag begärda
utredningen örn inrättande av s. k. statslotteri slutförts och genomgått
vederbörlig remissbehandling, synes tidpunkten vara inne att till avgörande
upptaga frågan om ordnandet på längre sikt av penninglotteriväsendet i Sverige.

Den naturligaste lösningen torde härvid vara att, med bibehållande av tämligen
omfattande månatliga dragningar, organisera dessa såsom en även i formellt
avseende mera stadigvarande institution. I samband därmed är det
angeläget att söka giva denna institution en utformning och dragningarna
en omfattning, som möjliggör effektiv konkurrens mot de utländska lotterierna.
Samtidigt bör en omorganisation av lotteriväsendet dock icke gå i sådan
riktning, att den uppmuntrar till ökning av den svenska allmänhetens
sammanlagda lotterispel eller eljest giver anledning till berättigade invändningar
av social eller etisk natur.

Innan jag övergår till en närmare behandling av frågorna om penninglotteriväsendets
framtida organisation och om lotterimedlens användning, vill
jag, med utgångspunkt främst från nyss antydda principer ifråga örn lotterirörelsens
anordnande, angiva de enligt min mening lämpligaste riktlinjerna
beträffande lotteriets typ, omfattning och vinstplan.

I likhet med statslotteriutredningen finner jag anledning ej föreligga att
frångå den i Sverige hittills tillämpade s. k. enkla lotteritypen, innebärande
att varje lotteri eller dragning är fullt fristående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

33

Vad beträffar lotteriets omfattning lärer den inom landet förefintliga
starka efterfrågan på lottsedlar utvisa, att antalet lotter för närvarande
skulle kunna sättas icke oväsentligt högre än det i nuvarande svenska
penninglotterier vanliga. En lämpligt avvägd ökning av lottantalet måste
även, såsom av de sakkunniga framhållits, under rådande förhållanden
framstå såsom motiverad med hänsyn till den utländska konkurrensen. Under
förutsättning att det svenska penninglotteriet samtidigt, genom sänkning
av lottpriset eller dylika åtgärder, gives ökad konkurrenskraft gentemot
penninglotterierna i Danmark och Norge, torde man nämligen få utgå från,
att de genom ökningen nytillkomna lottenheterna komma att absorbera åtminstone
en betydande del av det intresse, som nu vänder sig till nyssnämnda
lotterier i grannländerna.

Det svenska penninglotteriets omslutning bör emellertid uppenbarligen icke
av statsmakterna bestämmas till ett fast lottantal per dragning en gång för
alla eller ens för en mera avsevärd tid. Det synes böra överlåtas åt det förvaltningsorgan,
som för framtiden får handhava lotteriföretagets skötsel, att
— med anpassning efter växlingarna i efterfrågan å lottsedlar — variera
omslutningen inom vissa av Kungl. Maj:t tillsvidare för viss tidsperiod angivna
gränser. Statslotteriutredningen har föreslagit, att denna »elasticitet»
i omfattningen skulle anordnas på sådant sätt, att till varje dragning skulle
tillhandahållas ett praktiskt taget obegränsat antal lottsedlar, och att dragningen
därefter skulle omfatta endast de lotter, som verkligen försålts. Genomförandet
av ett sådant system har synts mig bliva förenat med alltför
stora svårigheter, särskilt av teknisk natur. Jag vill i stället förorda, att
Kungl. Maj:t från början fastställer för olika försäljningsalternativ beräknade
fasta lotteriplaner, mellan vilka lotteriets styrelse skall äga att välja
och inom vilka dragningen skall avse såväl sålda som osålda lotter. De
lotteriplaner, som lotteriförvaltningen sålunda skulle bemyndigas att för de
olika dragningarna tillämpa, synas förslagsvis böra vara åtskilda av intervaller
om 25,000 lotter och kunna lämpligen tillsvidare variera mellan lägst

250,000 och högst 400,000 lotter. Vid kraftigare rubbningar i efterfrågan bör
Kungl. Majit kunna medgiva särskilda ändringar uppåt eller nedåt ifråga
om gränserna för lotteriets omslutning. Dock synas lotteridragningar av
större omfattning än 500,000 lotter icke böra beviljas.

Statslotteriutredningen har ansett sig kunna räkna med att antalet försålda
lotter med tillämpning av s. k. elastisk lotteriplan under var och en
av de närmaste månaderna efter omorganisationen skulle bliva i genomsnitt
375,000. Med hänsyn särskilt till vad föreståndaren för penninglotteriernas
expedition anfört i ämnet, finner jag emellertid försiktigheten bjuda,
att man åtminstone för den närmaste framtiden icke räknar med större
lottförsäljning än i medeltal 325,000 lotter till varje dragning.

Jag anser i likhet med statslotteriutredningen lämpligt, att lottpriset
för framtiden sänkes till 10 kronor, ett pris, som även tidigare tillämpats
under en följd av år och som bättre än det nuvarande 12-kronors priset
måste anses ägnat att konkurrera med lottpriserna i Norge och Danmark.

Rilian!) lill riksdagens protokoll 10.''18. 1 sami. Nr 24. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Liksom de sakkunniga förutsätter jag härvid, att lotteriet befrias från stämpelplikt
och att de inkomster, staten härigenom förlorar, ersättas genom
ökad inleverering till statsverket av behållningen i lotteriet. Förslag till
härav betingad ändring i gällande stämpelförordning framlägges av chefen
för finansdepartementet.

Statslotteriutredningen har såsom nyhet föreslagit införandet av halvlotter.
Förslaget kan givetvis väcka en viss tveksamhet. Lotternas uppdelning
i halvlotter torde försvåra och fördyra lotteriets handhavande. Då
systemet är oprövat, hindrar det vidare en säkrare förhandskalkyl rörande
lotteriföretagets ekonomiska bärighet. Å andra sidan måste införandet av
halvlotter — även om vinstvärdet å dylik lott komme att bliva lägre än exempelvis
å motsvarande lott i det danska klasslotteriet — i och för sig anses
ägnat att avleda den svenska allmänhetens intresse från de utländska lotterierna,
där dellotter i stor utsträckning tillhandahållas. Genom åtgärden
i fråga skulle man också tillmötesgå sådana spelare, som vilja skaffa sig en
vinstchans oberoende av andra och vilka, såsom de sakkunniga uttryckt sig,
tillhöra en förmögenhetsklass, »där spel på lotteri för 5 kronor åt gången
kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål är
för stor». Med hänsyn till senast anförda omständigheter torde de sakkunnigas
förslag vara värt att prövas. Huruvida systemet bör genomföras omedelbart
eller först sedan någon erfarenhet vunnits av verkningarna av den
ändrade lotteriorganisationen, det lägre lottpriset och övriga nu ifrågasatta
förändringar torde få bliva beroende på fortsatta överväganden. Avgörandet
torde liksom då det gäller lotteriets omslutning få ankomma på Kungl.
Majit.

I anslutning till vad jag förut anfört rörande lotteriplaner med olika lott
antal föreslår jag, att Kungl. Majit för var och en av dessa planer från början
fastställer en särskild vinstplan. Med tanke på den utländska konkurrensen
synes lämpligt, att, åtminstone för den närmaste framtiden, förhål
landet mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet fast ■
ställes till omkring 65 %, och att vinstchansen bestämmes till omkring 10 %.
Tillräcklig anledning synes mig knappast föreligga, att, på sätt de sakkunniga
föreslagit, frångå nu gällande vinstplan i fråga örn de särskilda vinsternas
valörer. Särskilt om man tager i betraktande att det konkurrerande
danska lotteriet i de högre klasserna rör sig med vinster om såväl 100,000
som 150,000 och 250,000 kronor torde det få anses mindre välbetänkt att
sänka högsta vinstens värde under det i de svenska penninglotterierna vanliga.
Jag förordar alltså bibehållandet av en 100,000-kronorsvinst i varje dragning.
— Det förefaller icke heller tillräckligt motiverat att genomföra den av
de sakkunniga ifrågasatta utsträckningen av preskriptionstiden, nu ett år, för
vinsternas utfående.

Såsom jag tidigare framhållit måste det under nuvarande förhållanden anses
naturligt, att åt de svenska penninglotterierna gives en fastare organisation
än vad hittills varit fallet. Alla som yttrat sig i ärendet synas

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

35

också vara eniga med statslotteriutredningen därom att penninglotteriväsendets
handhavande åtminstone för den närmaste framtiden bör upplåtas åt
ett mera permanent förvaltningsorgan. 1 likhet med de sakkunniga anser jag
lotterirörelsen icke vara av sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas någon
avdelning inom den egentliga statsförvaltningen. Vad särskilt angår det
i vissa yttranden framställda förslaget, att ifrågavarande rörelse skulle handhavas
av postverket, må framhållas det mindre tilltalande i att åt nämnda
verk — vilket utrustats med uppgifter av sådan art som sparbanksrörelse
och därmed förbunden spar propaganda — anförtro den löpande förvaltningen
av ett penninglotteri. Vid övervägande av de olika möjligheter, som kunna
föreligga i förevarande avseende, har jag stannat för att tillstyrka statslotteriutredningens
förslag, att förvaltningen av det omorganiserade penninglotteriet
uppdrages åt ett särskilt för ändamålet under statens medverkan
stiftat aktiebolag. Koncession för bolaget, som lämpligen synes kunna erhålla
den av de sakkunniga föreslagna benämningen Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag, torde böra beviljas för en icke alltför kort tidsperiod åt gången,
förslagsvis tillsvidare för åren 1939—1943. Bolagets ordning bör fastställas
av Kungl. Maj:t, och dess aktier böra, så långt lagen tillåter, innehavas
av staten. Aktiekapitalet synes i enlighet med de sakkunnigas förslag
kunna fastställas till lägst 50,000 och högst 150,000 kronor. Till aktieteckning
torde av riksdagen nu behöva äskas högst 100,000 kronor. Jag förutsätter
i likhet med statslotteriutredningen, att det ifrågasatta aktiebolaget
icke skall vara skyldigt att erlägga inkomstskatt för den del av lotteribehållningen,
som icke disponeras av bolaget. Chefen för finansdepartementet anmäler
i annat sammanhang de förslag till författningsändringar, som vid bifall
härtill föranledas.

Vad angår detaljerna i lotteribolagets organisation torde antalet ledamöter
respektive suppleanter i styrelsen icke böra överstiga fem. Dessa, liksom
revisorerna, förslagsvis två till antalet, torde samtliga böra utses å bolagsstämma
för ett år i sänder. Utdelningen å aktiekapitalet torde tillsvidare
böra maximeras till fyra procent.

Genom den organisationsform, som nu föreslås, synes man mig kunna tillgodose
kravet på effektivt statligt inflytande i lotteriföretaget samtidigt som
man möjliggör en lätt anpassning efter de skiftande förhållandena på lotterimarknaden
och även i övrigt giver lotteriets ledning tillräcklig rörelsefrihet
för lotteriverksamhetens affärsmässiga handhavande. Genom aktiebolagsformen
vinnes även möjlighet att upplägga en garantifond till säkerhet
för vinsternas utbetalning, varigenom den nu brukliga bankgarantien för
framtiden .skulle bliva överflödig. Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag
ifråga örn inrättandet av en sådan fond. Vad angår storleken av densamma
— enligt de sakkunnigas beräkningar 500,000 kronor — torde det
få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan besluta efter omständigheterna.

Det torde i huvudsak böra överlåtas på lotteribolaget att på lämpligaste
sätt anordna lottförsäljningen. I lotterikoncessionen torde i sådant härne -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

ende endast böra meddelas ett allmänt åläggande för bolaget att anställa
försäljningsombud i tillräcklig omfattning. En viss ökning av antalet försäljningsställen
utöver det nuvarande lärer i samband med utgivandet avett
större antal lotter bliva ofrånkomlig såsom ett led i åtgärderna för stärkande
av det svenska lotteriets konkurrenskraft.

I fråga om det föreslagna lotteriföretagets inkomster och utgifter
utgår jag såsom tidigare berörts från att någon stämpelavgift icke skall
erläggas, ävensom att lotteriaktiebolaget i allt väsentligt fritages från skattskyldighet
för inkomst. Vad angår principerna för lotteribehållningens användning
innebär de sakkunnigas förslag, att ena hälften av behållningen
skulle användas för statsverkets behov och redovisas å särskild inkomsttitel,
medan den andra hälften skulle omedelbart tillföras en av statskontoret förvaltad
fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken Kungl.
Majit skulle tillgodose vissa allmännyttiga ändamål. Ifrågavarande förslag
torde leda till i huvudsak samma resultat som den nuvarande fördelningen,
vid vilken statsverket jämväl tillföres inkomst av lotteriet i form av stämpelmedel.
Jag har för egen del i princip funnit förslaget lämpligt avvägt och
ägnat att, åtminstone i stort sett, läggas till grund för beslut om lotteribehållningens
huvudsakliga användning. I anledning av vad statskontoret och riksräkenskapsverket
anfört torde emellertid böra tillämpas vissa från de sakkunnigas
ståndpunkt avvikande grunder för lotteriinkomsternas redovisning
och behandling i riksstaten. Det torde sålunda ur budgetteknisk synpunkt
vara riktigast, att hela lotteribehållningen, allteftersom den inlevereras till
statskontoret, av sistnämnda ämbetsverk uppdebiteras å särskild inkomsttitel.
Vidare synes det belopp, som av lotterimedlen årligen skall avses för allmänna
budgetändamål, lämpligen böra bestämmas till en fast summa för
budgetår. För tillgodoseende genom Kungl. Maj :ts försorg av vissa allmännyttiga
ändamål skulle då återstå den del av lotteribehållningen, som överskjuter
nämnda belopp. Denna del bör avsättas till den föreslagna lotterimedelsfonden.
Avsättningen synes böra ske på så sätt, att månadsvis ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan å ena sidan summan av under månaden
inlevererade lotterimedel och å andra sidan en tolftedel av nyssnämnda för
allmänna budgetändamål under budgetåret avsedda belopp, av statskontoret
tillföres fonden över ett under tionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag,
benämnt Avsättning till lotterimedelsfonden. Av det sagda framgår att jag,
vad angår bolagets redovisning av lotteribehållningen, biträder statskontorets
uppfattning, att behållningen icke bör, på sätt de sakkunniga förordat,
för helt räkenskapsår samlas hos lotteribolaget utan bör — efter avdrag för
omkostnader och lämpliga reserver — inlevereras till statskontoret successive
varje månad.

Vid en omsättning i lotteriföretaget av i medeltal 325,000 lotter under
var och en av 12 dragningar skulle av lottförsäljningen per år inflyta

39,000,000 kronor. Till nyssnämnda belopp kunna läggas intäkter å tillhopa
ungefär 400,000 kronor i räntor och av försäljningen av dragnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

37

listor. Med utgångspunkt från en sådan sammanlagd årsinkomst samt under
förutsättning, att provisionen för loltförsäljning beräknas till en och en
halv procent och att övriga omkostnader tillhopa belöpa sig till ungefär lika
mycket, torde lotteriföretagets årsbehållning uppgå till i runt tal 13,350,000
kronor. Om, på sätt statslotteriutredningen beräknat, penninglotteriets årsomslutning
uppginge till 4,500,000 lotter, skulle behållningen per år komma
att uppgå till omkring 15,250,000 kronor. För en årsomslutning, motsvarande
den största av de lotteriplaner, som av bolaget tillsvidare skulle få
tillämpas, eller 400,000 lotter i månaden, torde behållningen kunna beräknas
till något över 16,250,000 kronor. Beträffande dessa behållningars fördelning
mellan allmänna budgeten och lotterifonden har jag redan uttalat
mig. För närvarande tillföres den allmänna budgeten, såsom tidigare angivits,
dels stämpelavgift å lottsedlarna dels ock viss andel i lotteribehållningen.
Vid ett lottantal av 300,000 per dragning under var och en av 12
dragningar hava dessa sammanlagda budgetinkomster beräknats till 8,200,000
kronor (se sid. 6). Om den allmänna budgetens inkomster vid tillämpning
av den nu föreslagna fördelningsgrunden — hälften av behållningen till
allmänna budgeten och hälften till lotterimedelsfonden — skulle utvisa
minskning i förhållande till de nuvarande, synes resultatet lämpligen böra
jämkas, så att budgeten får vidkännas allenast hälften av ifrågavarande
minskning. Vid 325.000 lotter under var och en av 12 dragningar och en
årsbehållning således av 13,350,000 kronor skulle allmänna budgeten i enlighet
härmed böra tillföras i runt tal 7.5 miljoner kronor. En från angivna
utgångspunkter inom handelsdepartementet uppgjord sammanställning över
lotteriföretagets ekonomiska resultat torde få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet.

Om, såsom avsetts, det ifrågasatta lotteriföretaget började sin verksamhet
med ingången av kalenderåret 1939, kommer under budgetåret 1938/1939 att
till statsverket inflyta allenast behållningen av fem dragningar, nämligen de
i januari—maj 1939. För dessa dragningar måste vidare behållningen —
med hänsyn till att några preskriberade vinster då ännu icke hinna att tillfalla
företaget och att medel måste avsättas för erforderlig fondering — beräknas
något lägre än för en motsvarande tidsperiod under normalt verksamhetsår.
Under de i förutnämnda bilaga A angivna förutsättningarna torde
sammanlagda behållningen under budgetåret 1938/1939 i varje fall icke
kunna beräknas till högre belopp än i runt tal 5,200,000 kronor. Om härav
den för allmänna budgetändamål avsedda andelen bestämmes till

4,000,000 kronor, vilket belopp erfordras för att omläggningen av lotteriväsendet
ej under övergångsåret skall medföra en belastning av allmänna budgeten,
skulle till lotterimedelsfonden komma att avsättas omkring 1,200,000
kronor. Till avsättning lill lotterimedelsfonden torde sålunda böra för budgetåret
1938/1939 anvisas ett förslagsanslag å sistnämnda belopp.

Såsom tidigare nämnts bär i de penninglotterier, vilka hittills beviljats,
fördelning av lotterimedlen å ifrågakommande allmännyttiga ändamål brukat

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

äga rum redan i samband med lotteriets beviljande. Sålunda har samtidigt
med att penninglotterier beviljats med dragningar i januari—augusti 1938
disponerats över nära nog hela behållningen i samma lotterier. För tiden
september—december 1938 hava några dylika lotterikoncessioner ännu ej
meddelats. Emellertid föreligga ansökningar om bidrag av lotterimedel till
belopp, som högst avsevärt överstiger den behållning, som kan väntas uppkomma
å dragningar i penninglotterier enligt nuvarande system sistnämnda
fyra månader. Med det nya lotteriförelagets igångsättande synes böra eftersträvas
en sådan ordning, att bidrag av lotterimedel utdelas allenast i den
mån medel finnas tillgängliga att omedelbart lyfta. Härav följer, att bidragstilldelningen
skulle behöva begränsas under 1938 till belopp, motsvarande
behållningen i de ännu ej beviljade fyra dragningarna nämnda år och under
första hälften av 1939 till det därunder utfallande beloppet av det nya
lotteriföretaget, beräknat till 1,200,000 kronor. En sådan bidragstilldelning
understiger betydligt den numera vanliga, uppgående till 6 å 7 miljoner kronor
årligen. Enligt en inom handelsdepartementet verkställd uppskattning
skulle för mötande av de mest trängande behoven under ifrågavarande tid
erfordras ytterligare minst 3,000,000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten
av att detta belopp under budgetåret 1938/1939 står till Kungl. Maj:ts
förfogande hemställer jag, att hos riksdagen äskas ett anslag å beloppet, att
sedermera återbetalas av inflytande lotterimedel. Anslaget, som torde böra
erhålla naturen av reservationsanslag och benämnas Förskott å lotterimedelsfonden,
synes böra anvisas på kapitalbudgeten under fonden för förlag till
statsverket. Jag förutsätter, att återbetalningen fördelas över budgetåren 1939/
1940—1943/1944 och verkställes genom direkta utanordningar av lotterimedelsfonden.

Vad beträffar principerna för utdelandet av bidrag från lotte rim edelsfonden
torde dessa, såsom de sakkunniga framhållit, svårligen kunna
i förväg bestämt avgränsas. Med avseende å formerna för fördelningen
av lotterimedel hava de sakkunniga utgått från, att denna fördelning, liksom
hittills, komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet
och, i första hand, på grundval av utredning, som i vanlig ordning
verkställts av vederbörande myndigheter. Häremot hava i de avgivna yttrandena
erinringar ej framställts. Däremot har i yttrandena bestämt avstyrkts
förslaget, att hithörande ärenden före det slutliga avgörandet skulle
underställas en särskild rådgivande nämnd. Till den mening, som sålunda
kommit till uttryck i yttrandena, vill jag för egen del ansluta mig. De uppgifter,
som enligt utredningen skulle åligga den ifrågasatta nämnden, synas
samtliga vara av sådan art, att de fortfarande kunna utan olägenhet fullgöras
enbart av den ansvarige departementschefen och vederbörande utredningsorgan.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att motioner om ändrade
former för lotteriärendenas beredning av riksdagen tidigare lämnats utan
bifall. Sålunda avslogos vid 1932 års riksdag motionsledes väckta yrkanden
örn ändrad organisation för lotteriärendenas »prövning i sista instans».

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Inom handelsdepartementet i anslutning till vad förut anförts utarbetade
förslag till dels bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag och
dels koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse torde såsom
bilaga B och bilaga C få fogas vid statsrådsprotokollet.

’ På min hemställan har Kungl. Majit redan, i överensstämmelse med vad
jag nu tillstyrkt, i riksstatsförslaget för budgetaret 1938/1939 upptagit dels
under tionde huvudtiteln ett förslagsanslag till Avsättning till lotterimedelsfonden
å 1,200,000 kronor, dels ock å kapitalbudgeten under fonden för statens
aktier ett reservationsanslag till Tecknande av aktier i Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag å 100,000 kronor samt under fonden för förlag till
statsverket ett reservationsanslag till Förskott å lotterimedelsfonden å

3,000,000 kronor.

Här hemställer jag, under åberopande av det anförda, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående angivna riktlinjer
för penninglotteriväsendet i riket.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

41

Bilaga A.

Beräknat ekonomiskt årsresultat i Svenska Penninglotteriet Aktiebolag
vid en årsomslutning av 3,900,000 lotter (325,000 lotter i månaden) och
under vissa andra givna förutsättningar.

Sammanlagda intäkter.

Försålda lotter .......................................

Bruttoinkomst av dragningslistor (10 öre per exemplar) .
Räntor (å behållningen, outtagna vinster, garantifond; 2%)

Kronor

39,000,000

270.000

120.000

39,390,000

Intäkternas fördelning & olika ändamål.

Kronor Procent

Vinnare (vinster med avdrag av vinstskatt; 350,000

kronor outtagna)................................ 23,160,000

Omkostnader: Huvudkontoret (löner och arvoden, hyror,
försäkring, tryckning m. m.) 420,000
Provisioner å lotter (l1/^ %).... 540,000
Provisioner å dragningslistor .. 70,000

Utdelning till privata aktie -

ägare .......................16 1,030,016

Allmännyttiga ändamål (av behållningen)............ 5,856,000

58.79

2.62

14.87

Stalén.

Av behållningen ........................ 7,500,000 19.04

Vinstskatt................. 1,840,000 4.67

Aktieutdelning .......................... 3,984 9,343,984 0.01 23.72

39,390,000 100.00

Anm. Outtagna, preskriberade vinster ingå först f. o. m. andra räkenskapsåret i lotteriföretagets
behållning. ..... , ,

Under första räkenskapsåret tillkomma bland omkostnaderna avsattmngar till reservfond
(10,000 kronor) och garantifond (500,000 kronor). Ränteinkomsterna bliva då också n agot lägre.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Bilaga B.

Förslag till bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.

1 §■

Detta bolag, vars firma är Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, är grundat
på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.

2 §•

Bolagets verksamhet har till föremål att efter Kungl. Maj:ts medgivande bedriva
penninglotterirörelse.

3 §.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 §•

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst femtiotusen (50,000) kronor och
högst etthundrafemtiotusen (150,000) kronor.

5 §■

Aktie skall lyda å etthundra (100) kronor. Aktiebreven skola ställas till
viss man.

6 §•

Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

7 §•

Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall
aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan
hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt,
där äganderätten övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade köpesumman.

När aktie sålunda till inlösen hembjudits, skall styrelsen därom genast underrätta
bolagets aktieägare på sätt som om meddelanden till aktieägarna
är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten,
att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom fjorton dagar därefter.
Är svenska staten aktieägare och anmäler den sig vilja lösa hembjuden aktie,
skall den äga företrädesrätt härtill. Begagnar sig svenska staten ej av denna
rätt, skall, där flera anmält sig vilja lösa, företrädesrätten dem emellan bestämmas
genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att, därest
samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så långt ske kan, skola jämnt
fördelas bland dem, som vilja lösa.

Därest överenskommelse ej kan träffas om lösens belopp, skall detta belopp,
motsvarande aktiens verkliga värde, dock högst dess nominella värde,
bestämmas av tre skiljemän, utsedda enligt gällande lag om skiljemän utan
rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten
under rättens prövning.

Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie

Kungl. 5Maj.ts proposition nr 24-

43

eller, sedan lösenbeloppet å dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien
ej inom fjorton dagar därefter inlöses, äger den, som hembudet gjort, att
bliva för aktien registrerad.

8 §•

Av bolagets aktier må allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel,
genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet
eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman,
av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må
ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning
ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § andra stycket lagen den 30 maj
1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet
aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 §
berörda lag.

9 §•

Bolagets styrelse består av minst tre och högst fem ledamöter med lika antal
suppleanter. Samtliga styrelseledamöter och suppleanter väljas å ordinarie
bolagsstämma för ett år i sänder.

Styrelsen är beslutför, när minst två ledamöter, däribland ordföranden eller
vice ordföranden, äro tillstädes. Vid lika röstetal äger ordföranden eller, där
denne icke är närvarande, vice ordföranden utslagsröst.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vice ordföranden.

10 §.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

11 §•

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven
förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning
för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda
revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva
skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller
avstyrkes.

12 §.

Bolagets årsvinst skall, sedan i lag föreskrivet belopp avsatts till reservfond,
i första hand användas för avsättning till en särskild garantifond. Sedan
garantifonden uppgått till ett belopp av femhundratusen (500,000) kronor,
skall vidare avsättning till densamma upphöra. Nedgår garantifonden
under femhundratusen (500,000) kronor, skall avsättning därtill ånyo vidtagas.

13 §.

Av till utdelning tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas
högst fyra procent å aktiebeloppet; dock må aktieägare, därest under ett eller
flera år ovan angivna högsta tillåtna utdelning ej kunnat lämnas, av senare
års utdelningsbara vinst bekomma, vad däri brustit.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

14 §.

Årsvinsten skall, sedan i 12 § stadgade avsättningar skett och medel till
utdelning å aktiekapitalet avsatts, oavkortad ställas till Kungl. Maj:ts förfogande,
att användas, på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskriver.

15 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie stämma två
revisorer och lika antal suppleanter för dem.

16 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året före maj
månads utgång.

Ä denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom de övriga frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans
avgörande, skola därjämte å densamma följande ärenden förekomma till behandling,
nämligen:

1. fastställelse av balansräkningen för det gångna räkenskapsåret;

2. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorernas
utlåtande avser;

3. fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutas, när densamma får av aktieägarna lyftas;

4. bestämmande av ersättning till styrelsen och revisorerna;

5. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen;

6. val av revisorer jämte suppleanter för dem.

17 §.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade välja ordförande
vid stämman.

Omröstning vid stämman sker öppet, dock att, därest sluten omröstning
påkallas av någon aktieägare, omröstningen skall ske på dylikt sätt.

18 §.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst brev i rekommenderad försändelse, kallelse till bolagsstämma
senast två veckor före stämman.

19 §.

Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan aktieägarna
återbekomma av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad i
eventuellt bristande utdelning för ett eller flera föregående år, ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande.

20 §.

Denna bolagsordning må ej ändras utan Kungl. Maj:ts samtycke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

45

Bilaga C.

Förslag till koncession för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.

Kungl. Maj:ts resolution, given Stockholms slott den
1938 å nedan omförmälda ansökning.

(Här följer en redogörelse för den i ärendet gjorda ansökningen.)

Kungl. Majit — som förut denna dag fastställt bolagsordning för Svenska
Peninglotteriet Aktiebolag —-förklarar, i anledning av förevarande ansökning,
att bolaget må, sedan detsamma blivit i vederbörlig ordning registrerat,
tills vidare med dragningar under åren 1939—1943 bedriva penninglotterirörelse
enligt följande närmare bestämmelser.

1. Bolaget skall för allmänheten anordna lotteri med dragning varje manad.

2. Lottpriset skall utgöra 10 kronor. „

3. Till varje dragning skall bolaget, beroende pa vantad efterfrågan, tillhandahålla
lotter till ett antal, som tillsvidare må motsvara 250,000, 275,000,
300,000, 325,000, 350,000, 375,000 eller 400,000 hellotter.

4. I varje dragning skola vinster, beroende pa antalet till dragningen ti

handahållna lotter utgå enligt i det följande angiven tablå. _

5. För fullgörande av sin ansvarighet att utbetala vinster enligt i nämnda

tablå angivna grunder skall bolaget .

antingen förfoga över garantifond till belopp, som av Kungl. Maj :t i vederbörlig
ordning prövats vara för ändamålet betryggande,

eller ock, där Kungl. Majit så påfordrar, ställa annan säkerhet, som kan
av Kungl. Majit godkännas.

6 För distribution och försäljning av lottsedlarna skall bolaget anställa
ombud i tillräcklig utsträckning för att lottsedlarna bekvämt skola kunna
tillhandhållas allmänheten i alla viktigare orter i landet.

7. Lottsedlarna må icke till allmänheten utbjudas och försäljas av andra
än bolaget och ombud som ovan sägs.

8. Provision för försäljning av lottsedlar skall utgå enligt grunder, som

godkännas av chefen för handelsdepartementet. . _ *

9. Dragningen skall varje månad taga sin början den 15 eller, om sondag
eller allmän helgdag eller påskafton da inträffar, nästa söckendag.

10 För verkställande av dragning skola de närmare föreskiifter lända
lill efterrättelse, som, efter förslag av bolaget, meddelas av chefen för handelsdepartementet.
„ „ . , , . ... .

11. Oberoende av vinst, som därå ma utfalla vid dragningen, skall vart
och ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordningen
komma närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten
utfallit erhålla vinst i form av premie, som i omförmälda fabia sägs.

Örn högsta vinsten utfaller på något av lottnumren 1—5, skola närmast
före lägsta numret anses komma de högsta i dragningen deltagande numren i

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Tablå över vinsternas antal

Vinstvalörer

kr.

250,000 lotter

275,000 lotter

300,000 lotter

Anta]

vinster

Smlgt värde
kr.

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

100,000

1

100,000

1

100,000

1

100,000

50,000

1

50,000

1

50,000

1

50.000

10,000

7

70,000

8

80,000

9

90,000

5,000

23

115,000

25

125,000

26

130,000

1,000

1 183

183,000

1 206

206,000

1 239

239,000

500

350

170,000

394

197,000

424

212^000

200

535

107,000

605

121,000

660

132,000

100

1,400

140,000

1,560

156,000

1,700

170,000

50

5,100

255,000

5,400

270,000

6,140

307,000

25

17,400

435,000

19,300

482,500

20,800

520,000

Summa

25,000

1,625,000

27,500

1,7S7,500

30,000

1.950,000

1 Därav 10 premier.

ordning uppifrån. Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de
i dragningen deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta
numret anses numren 1—5.

12. Bolaget skall för varje dragning låta trycka dragningslista i nödigt
antal exemplar. Dragningslistan skall tillhandahållas allmänheten till pris,
som godkännes av chefen för handelsdepartementet.

13. Vid en dragning utfallna vinster skola mot överlämnande av med
vinst utfallen lottsedel utbetalas från och med den 15 i månaden näst efter
den, då dragningen ägde rum. Vinnare, som icke inom ett år från den dag,
dragningen började, uttagit sin vinst, har förlorat sin rätt till vinstbeloppet.
Örn vinst ej i sålunda föreskriven ordning kunnat uttagas på grund av att
lottsedeln förkommit, men anmälan om lottsedelns försvinnande kommit bolaget
tillhanda före dragningens början, må dock bolaget på ansökning, som
kommit detsamma tillhanda inom två månader från dragningens början,
efter hörande av kontrollanter, som i punkt 17 sägs, och prövning av omständigheterna
i föreliggande fall, äga utbetala vinsten till vederbörande.

14. I den mån sammanlagda värdet av till en dragning försålda lotter
överstiger summan av de i dragningen ingående vinstbeloppen, ökad med
ett belopp, motsvarande tillsvidare tre procent av det för dragningen fastställda
sammanlagda lottvärdet, skall sådant överskott senast den 15 i månaden
efter dragningen inbetalas till statskontoret att användas på sätt
Kungl. Maj:t närmare föreskriver.

15. Bolaget skall före utgången av varje månad till chefen för handelsdepartementet
avlämna summarisk redogörelse för bolagets ekonomiska ställning
den 15 i månaden med uppgift tillika om verkställd inbetalning, som i
punkt 14 avses.

16. Vad av vinsten å bolagets rörelse under ett räkenskapsår må återstå
efter avsättning till reservfond, garantifond och utdelning till aktieägarna
skall av bolaget omedelbart efter det ordinarie bolagsstämma godkänt balansräkning
inbetalas till statskontoret att användas på sätt Kungl. Majit närmare
föreskriver.

17. Chefen för handelsdepartementet skall äga meddela de ytterligare föreskrifter,
som kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bolagets
verksamhet samt för en effektiv tillsyn över lotterirörelsen. I sist -

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

47

och värde vid olika lottantal.

325,000 lotter

350,000 lotter

375,000 lotter

400,000 lotter

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

Antal

vinster

Smlgt värde
kr.

1

10

28

1 250
480
720
1,910
6,800
22,300

100,000

50,000

100,000

140.000

250.000

240.000

144.000

191.000

340.000
557,500

1

1

11

31

1 271
520
775
2,090
7,300
24,000

100,000

50,000

110,000

155.000

271.000

260.000

155.000

209.000

365.000

600.000

1

1

12

33

1 291
572
840
2,250
7,800
25,700

100,000

50,000

120,000

165.000

291.000

286.000
mooo

225.000

390.000
642,500

1

i

13

36

1 316
603
900
2,420
8,310
27,400

100,000

50,000

130.000

180.000

316.000

301.500

180.000

242.000

415.500

685.000

32,500

2,112,500

35,000

2,275,000

37,500

2,437,500

40,000

2,600,000

nämnda avseende äger chefen för handelsdepartementet utse en eller flera
kontrollanter, vilka av bolaget äga erhålla gottgörelse med belopp, som av
Kungl. Maj :t fastställes.

18. Kungl. Maj:t förbehåller sig slutligen rätt

att, om så finnes lämpligt, företaga ändring i förevarande bestämmelser
ävensom att, därest bolaget icke iakttager här ovan eller i annan ordning
vederbörligen meddelade villkor och bestämmelser eller eljest särskilda skäl
därtill föranleda, omedelbart återkalla det bolaget meddelade tillståndet.