Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till kommerskollegium
och statens elektriska inspektion; given
Stockholms slott den 12 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Sköld:

I årets statsverksproposition hava under tionde huvudtiteln beräknats dels
under punkterna 4 och 5 till Kommerskollegium: Avlöningar ett förslagsanslag
av 569,100 kronor och Omkostnader ett förslagsanslag av 147,500 kronor,
dels ock under punkterna 10 och 11 till Statens elektriska inspektion:
Avlöningar ett förslagsanslag av 75,000 kronor och Omkostnader ett förslagsanslag
av 22,000 kronor. På sätt det vid berörda proposition fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 januari 1938
Bihang till riksdagens protokoll 193S. 1 sami. Nr 238. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

utvisar, framhöll jag vid anmälan av nämnda anslagsfrågor, att desamma
vore beroende av vissa förslag till omorganisation av kollega industribyrås
elektriska sektion samt den under kollegium lydande elektriska inspektionen,
vilka förslag inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för
elektriska kontrollväsendet framlagt i ett den 3 juli 1936 avgivet betänkande
angående kontrollen över elektriska starkströmsanläggningar (stat. off. utred.
1936: 27). Jag erinrade vidare, att detta betänkande även, bland annat,
innehölle förslag till ändringar i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar. Ifrågavarande förslag hade vid
tiden för statsverkspropositionens avlålande icke hunnit slutbehandlas.

Sedan Kungl. Maj:t nu till riksdagen avlåtit proposition (nr 137) med förslag
till ändringar i nyssnämnda lag samt ärendets beredning jämväl i övrigt
slutförts, får jag ånyo anmäla omförmälda anslagsfrågor.

1. Kommerskollegium: Avlöningar, förslagsanslag. Å riksstaten för budgetåret
1937/1938 är kommerskollegii avlöningsanslag upptaget till 555,000
kronor.

Kungl. Maj:t har den 11 juni 1937 fastställt följande personalförteckning

för kommerskollegium:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet........... —

6 byråchefer..................................................... B 30

1 byrådirektör och överinspektör.................................. B 29

1 navigationsskoleinspektör........................................ B 29

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör................... B 29

1 byrådirektör................................................... B 28

3 förste aktuarier................................................ B 24

3 förste byråingenjörer........................................... B 24

1 förste byråinspektör............................................ B 24

1 redaktör....................................................... B 24

5 sekreterare..................................................... B 24

1 sjöteknisk konsulent............................ B 24

1 byråinspektör.................................................. B 22

2 aktuarier...................................................... B 21

2 notarier....................................................... B 21

1 revisor och bokhållare.......................................... B 21

1 registrator..................................................... B 14

3 kansliskrivare.................................................. B 11

1 förste expeditionsvakt........................................... B 7

8 kanslibiträden.................................................. B 7

5 expeditionsvakter............................................... B 5

16 kontorsbiträden................................................ B 4

2 skrivbiträden................................................... B 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238. 3

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kamrerare......................... B 24

1 teknisk konsulent................................................ B 24

1 kansliskrivare................................................... B 11

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör.............................................. B 24

1 sekreterare ..................................................... B 24.

Anm. 1. Den å ordinarie stat upptagna befattningen såsom revisor och bokhållare skall
hållas obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde kamreraren kvarstår i tjänst.

Anm. 2. En av de å ordinarie stat upptagna kontorsbiträdesbefattningarna skall hållas obesatt,
så länge den å övergångsstat uppförda kansliskrivaren kvarstår i tjänst.

Den av Kungl. Maj:t, ävenledes genom beslut den 11 juni 1937, fastställda
avlöningsstaten för kommerskollegium har följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 394,800

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis . . » 12,400

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis...... » 16,100

4. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t .................... » 4,000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m...........kronor 85,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 11,600 > 96,600

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............................ » 31,100

Summa förslagsanslag kronor 555,000.

I skrivelse den 21 augusti 1937 har kommerskollegium hemställt om anvisande
för budgetåret 1938/1939 av ett avlöningsanslag för kollegium å
569,100 kronor. Därvid har kollegium enligt förslag av sakkunniga för elektriska
kontrollväsendet förordat inrättande av en särskild byrå för elektriska
ärenden i stället för den nuvarande elektriska sektionen å industribyrån..
Kollegium förordar dessutom ett flertal jämkningar i avlöningsstaten, vilka
icke hava samband med nämnda omorganisation. I en annan skrivelse av
samma dag har kollegium bland annat framlagt förslag örn personalförstärkning
vid statens elektriska inspektion.

Jag kommer i det följande att under avlöningsanslaget till kommerskollegium
behandla den statliga tillsynen över elektriska starkströmsanläggningar
i ett sammanhang, således såväl i de delar den berör nämnda anslag
som i vad den angår anslagen till statens elektriska inspektion. Under en
särskild avdelning upptagas därefter övriga ifrågasatta ändringar i kollegii
avlöningsanslag.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

A. Den statliga tillsynen över elektriska starkströmsanläggningar.

Nuvarande organisation och arbetsfördelning.

Med stöd av bemyndigande i förenämnda lag den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, utfärdade Kungl.
Maj:t den 31 december samma år stadga (nr 137) örn elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring. I denna meddelades bland annat
föreskrifter om tillsyn över utförandet och skötseln av anläggningar av ifrågavarande
slag, vilka till skillnad från telegraf-, telefon- och likartade svagströmsanläggningar
numera allmänt benämnas elektriska starkströmsanläggningar.
Stadgan innehöll redan i sin ursprungliga lydelse bestämmelse om
att tillsyn över anläggningarna skulle utövas av kommerskollegium samt
under kollegium lydande inspektörer. Tidigare hade inspektionen över sådana
anläggningar utövats av därtill av Kungl. Majit förordnade distriktsingenjöTer
vid telegrafverket.

Sedan Kungl. Majit meddelat föreskrift om anställande tillsvidare av fyra
inspektörer, anvisade 1903 års riksdag medel till arvoden under år 1903 åt
fyra, och under år 1904 åt två inspektörer. Begränsningen för det senare
året sammanhängde med fortsatta överväganden rörande inspektionens organisation.
För vart och ett av åren 1905—1919 anvisade därefter riksdagen
på extra stat medel för anställande av fyra inspektörer.

Inspektörerna stationerades i Stockholm. Någon bestämd uppdelning av
landet i inspektionsdistrikt föreskrevs icke av Kungl. Majit, men kommerskollegium,
som enligt 1902 års stadga hade att förordna om vem som i det
särskilda fallet skulle utöva tillsynen, iakttog därvid en distriktsindelning, så
att alla förordnanden inom ett område i regel lämnades till en och samma
inspektör, dock under iakttagande att tillsynen över olika delar av samma
kraftnät om möjligt ej delades på flera inspektörer. De fyra inspektionsdistrikt,
som sålunda utformades, — södra, östra, västra och norra -— ordnades
så, att ett av dem, östra distriktet (Stockholmsdistriktet), erbjöd väsentligt
mindre inspektionsarbete än de övriga. Därigenom tillförsäkrades
kommerskollegium regelbundet biträde av en inspektör, vilken övertog beredningen
av ärenden, som kollegium hänsköt till gemensamt utlåtande av
inspektörerna.

I samband med att kommerskollegium genom beslut vid 1919 års riksdag
omorganiserades med ingången av år 1920 blev elektriska inspektionen
uppförd på ordinarie stat. Med utgångspunkt från den redan tillämpade anordningen
uppfördes därvid på lokal stat tre inspektörer, varjämte kommerskollegii
industribyrå uppdelades i en administrativ och en elektrisk sektion,
den senare under ledning av en byrådirektör och överinspektör, vilken
jämväl skulle hava att ombesörja lokalt inspektionsarbete. Den ordinarie
personalen å elektriska sektionen bestämdes i övrigt skola bestå av en förste
byråingenjör och två kvinnliga biträden. Å extra stat uppfördes vid elektriska
sektionen en förste byråingenjör och vid den lokala inspektionen två
assistenter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

5

Genom kungörelse den 31 december 1919 (nr 828) ändrades bestämmelserna
i 1902 års stadga i olika avseenden, varvid särskilt tillsynsbestämmelserna
anpassades efter den genomförda omorganisationen.

Den officiella benämningen å inspektionen ändrades med ingången av
budgetåret 1926/1927 från »inspektionen över elektriska anläggningar för
belysning eller arbetsöverföring» till »statens elektriska inspektion», i samband
varmed inspektörerna erhöllo benämningen statsinspektörer över elektriska
starkströmsanläggningar.

Byrådirektören å industribyråns elektriska sektion Ilar enligt för kommerskollegium
gällande instruktion den 27 juni 1929 (nr 222) att under vederbörande
kommerseråds inseende utöva den närmare tillsynen över befattningshavarna
inom statens elektriska inspektion. Till byrådirektören har
med stöd av bemyndigande i instruktionen överlämnats beslutanderätten i
en mängd löpande ärenden å sektionen.

För befattningshavarna inom statens elektriska inspektion gäller instruktion
den 27 juni 1929 (nr 207), ändrad i vissa delar genom kungörelse den
29 november 1929 (nr 367). Dessutom äro i kungörelse den 31 december
1919 (nr 837) särskilda bestämmelser meddelade angående de skyldigheter,
som åvila statsinspektörerna i egenskap av specialinspektörer inom yrkes^
inspektionen. Enligt instruktionen äro inspektionens befattningshavare underställda
kommerskollegium, vars föreskrifter om göromålens art och fördelning
mellan befattningshavarna, örn dessas inbördes befogenhet samt
om tjänsteutövningen i övrigt befattningshavarna hava att ställa sig till efterrättelse.

Avlöningsförhållandena för befattningshavarna vid statens elektriska inspektion
nyreglerades genom beslut vid 1923 års riksdag.

Vid den besparingsgranskning rörande kommerskollegium samt under kollegium
lydande myndigheter och kårer, som år 1928 verkställdes av 1926
års besparingssakkunniga och som låg till grund för en Kungl. Maj:ts proposition,
nr 161, till 1929 års riksdag, behandlades även industribyråns elektriska
sektion och statens elektriska inspektion, men föreslogos därutinnan
inga organisationsförändringar.

De å ordinarie och extra stat uppförda befattningarna vid elektriska sektionen
och elektriska inspektionen voro då och äro alltjämt placerade i följande
lönegrader enligt gällande löneplan:

Kommerskollegii industribyrås elektriska sektion.

1 byrådirektör och överinspektör................................ B 29

1 förste byråingenjör ........................................ B 24

1 förste byråingenjör (å extra stat) ............................ B 24

1 kanslibiträde .............................................. B 7

1 skrivbiträde .............................................. B 2

Statens elektriska inspektion.

3 statsinspektörer över elektriska starkströmsanläggningar ........ B 27

2 assistenter (å extra stat) .................................... B 21.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

Nuvarande avlöningsanslag för kommerskollegium respektive för statens
elektriska inspektion avse dessutom, det förra avlöning till en amanuens i
lönegrad 17 och ett extra skrivbiträde i lönegrad 4 vid elektriska sektionen
och det senare avlöning till tre extra skrivbiträden i lönegrad 4 vid elektriska
inspektionen.

Vidare må nämnas, att innehavare av starkströmsanläggning enligt bestämmelse
i 59 § 1902 års stadga är skyldig att gottgöra tillsyningsman för
förrättning, som av honom för fullgörande av tillsynen utföres, nied 15 kronor
för varje dag, som av förrättningen upptages. Genom kungörelse den
14 mars 1919 bestämdes, att ifrågavarande dagarvode skulle tillsvidare under
år 1919 utgå med ett till 25 kronor förhöjt belopp. Giltighetstiden för
sistnämnda bestämmelse har successivt förlängts, senast genom kungörelse
den 30 april 1937 (nr 178), avseende tiden tillsvidare intill utgången av juni
1938. För ett och samma dygn må ej utgå både dylikt dagarvode och traktamente
av allmänna medel. För reseersättningar finnas särskilda medel
anvisade å inspektionens omkostnadsstat.

Den omorganisation av den statliga tillsynen över starkströmsanläggningarna,
som år 1920 trädde i kraft, nödvändiggjordes dels av det ofantligt ökade
antalet anläggningar, framför allt på grund av den allmänna landsbygdselektrifieringen,
dels ock av nya arbetsuppgifter. I det senare avseendet må
erinras om inrättandet av kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden,
om utfärdandet av förordningen den 5 december 1919 (nr 755) angående
behörighet att utföra elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring
m. m. (den s. k. behörighets- eller installatörförordningen) samt örn
uppdraget för statsinspektörerna att vara specialinspektörer inom yrkesinspektionen.
Ytterligare arbetsuppgifter tillkommo genom lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser örn registrering av elektriska anläggningar
samt örn rätt till elektrisk kraft m. m.

Den allmänna besparingsgranskning av statsförvaltningen, som pågick
under 1920-talet, medförde, att nya personalökningar vid tillsynsmyndigheten
voro uteslutna, ehuru arbetsbördan å både elektriska sektionen och
elektriska inspektionen oavbrutet stegrades i samband med elektrifieringens
fortsatta utveckling. Följden blev, att även den för direkt tillsyn avsedda
personalen kom att i allt större utsträckning belastas med byråarbete.

Från och med år 1928 befriades byrådirektören och överinspektören från
inspektionsarbetet inom östra distriktet, vilket vid omorganisationen förutsatts
skola åvila sektionens chef. Uppdraget överlämnades i stället åt den
ordinarie förste byråingenjören å elektriska sektionen i egenskap av särskilt
förordnad tillsyningsman. Byrådirektören utövar numera direkt tillsyn endast
över elektriska järnvägsanläggningar. Förutom tillsynen över östra distriktet
är åt nämnde förste byråingenjör anförtrodd den huvudsakliga handläggningen
av frågor rörande installatörundervisningen.

Vad de tre statsinspektörerna beträffar, förestå dessa var sitt distrikt samt
biträda dessutom elektriska sektionen vid utredning av ärenden rörande tillstånd
att utföra starkströmsledningar (koncessionsansökningar) och vid be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

7

handling av ansökningar om installatörbehörighet. De båda assistentbefattningarna,
vilka ursprungligen inrättades med hänsyn till inspektörernas uppdrag
inom yrkesinspektionen, utnyttjas väsentligen för uppgifter, som närmast
tillhöra elektriska sektionens arbetsomiåde. Sålunda sysslar den ene
assistenten med utredning av inträffade olycksfall och eldsvådor på grund av
elektrisk ström samt med uppgörande av statistik däröver. Dessutom verkställer
han viss granskning ur kompletteringssynpunkt av koncessionsansökningarna,
vilka i regel ingivas till kommerskollegium och därifrån överlämnas
till Kungl. Majit. Den andre assistenten är i huvudsak sysselsatt med
utredningen av koncessionsansökningarna, sedan dessa remitterats till kommerskollegium
för slutligt utlåtande.

Den å extra stat uppförda förste byråingenjörsbefattningen vid elektriska
sektionen inrättades närmast med anledning av den ökning i kollegii arbetsbörda,
som föranleddes av inrättandet av kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden.
Dessutom har åt nämnde befattningshavare anförtrotts
handläggningen av registreringsärenden enligt lagen den 22 juni 1920. I detta
sammanhang må nämnas, att Kungl. Maj :t, på hemställan av 1923 års besparingskommitté,
i proposition, nr 178, till 1925 års riksdag föreslog, att ifrågavarande
förste byråingenjörsbefattning skulle indragas. Enligt riksdagens
beslut kom emellertid befattningen att kvarstå å extra stat.

Översikt över vissa tidigare ändringsförslag.

Tillsyningsmyndighetens organisation har, vid sidan av vad i det föregående
omnämnts, upprepade gånger varit föremål för överväganden.

Den fråga, som därvid oftast framförts, är huruvida inspektörerna borde
vara placerade inom vederbörande distrikt i stället för i Stockholm. Vidare
och framför allt under senare år har tyngdpunkten lagts på behovet av personalförstärkning,
varjämte ifrågasatts viss omläggning av inspektörernas avlöningsförmåner.

En översikt av vad i berörda avseenden förekommit torde erfordras för
ståndpunkttagande till nu föreliggande organisationsförslag.

Redan 1903 års statsutskott uttalade önskemål om utredning, huruvida icke
ändamålet med inspektionen bättre skulle främjas därigenom att inspektörerna
voro bosatta på skilda orter inom landet. Utredning i sådant hänseende
verkställdes inom kommerskollegium, och resultatet därav framlades i
statsverkspropositionen till 1904 års riksdag. I utredningen framhöllos såsom
skäl för inspektörernas fortsatta placering i Stockholm huvudsakligen,
att inspektörerna hade att direkt biträda kommerskollegium, framför allt beträffande
koncessionsansökningar, att inspektörerna måste uppehålla kontakt
med även andra ämbetsverk i Stockholm, att samråd och samarbete mellan
inspektörerna inbördes erfordrades för en enhetlig tillämpning av gällande
föreskrifter för bedömande av tvivelaktiga fall m. m., samt att en lokal förläggning
skulle medföra svårigheter för inspektörerna att jämlikt sin instruktion
med uppmärksamhet följa starkströmsteknikens utveckling och vad därmed
hade sammanhang. — Föredragande departementschefen anförde för

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

egen del, att utredningen syntes visa, att den dittills tillämpade anordningen
med inspektörernas placering vore den för inspektionens behöriga utövande
i alla avseenden lämpligaste. — Från statsutskottets sida gjordes vid sistnämnda
riksdag icke någon erinran mot den förordade placeringen av inspektörerna.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade underströko i
sitt år 1913 avgivna betänkande lämpligheten av en central förläggning. I
samband med behandling av förslaget om lönereglering framfördes emellertid
vid 1923 års riksdag från visst håll anmärkning mot att inspektionens
samtliga befattningshavare voro bosatta i Stockholm. Med anledning därav
erhöll kommerskollegium i uppdrag att ånyo utreda frågan. Vid avgivande
av utlåtande i ämnet utgick kollegium från att tre statsinspektörer skulle utplaceras
i sina respektive distrikt. Såsom förläggningsorter föreslogos för inspektören
i södra distriktet Malmö, för inspektören i västra distriktet Göteborg
eller Karlstad samt för inspektören i norra distriktet Sundsvall eller Östersund.
Beträffande tillsynen över det östra distriktet ifrågasattes icke någon
förändrad anordning. Under åberopande av olika vid utredningen fogade
alternativa kostnadsberäkningar underströk kollegium att en utflyttning av
inspektörerna måste medföra viss personalökning såväl inom distrikten som
i Stockholm, vartill komme ökade lokalhyror samt en icke obetydlig engångskostnad.
Vidare gjorde kollegium gällande, att en decentraliserad förläggning
av inspektörerna icke kunde beräknas medföra någon större besparing
i fråga om resekostnader, bland annat till följd av de resor till Stockholm
för gemensamma överläggningar, som då skulle bliva nödvändiga. Såsom
ett allmänt skäl mot förflyttningen åberopades, att en sådan åtgärd skulle
komma att verka hämmande för det viktiga samarbetet mellan inspekörerna.
Väsentliga fördelar förklarades en decentralisering medföra endast i fråga
örn sådana anläggningar, som läge eller komme att ligga i närheten av förläggningsorterna.
Sammanfattningsvis framhöll kollegium, att så länge landet
vöre indelat i endast fyra distrikt fördelarna med en distriktsstationering
icke kunde uppväga nackdelarna, varför en dylik stationering avstyrktes.

Utredningen anmäldes i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag, varvid
föredragande departementschefen förklarade sig finna nog så starka skäl
tala för en omläggning av de nuvarande anordningarna därhän, att inspektörerna
utplacerades i sina respektive tjänstgöringsdistrikt. Särskilt vore departementschefen
böjd för att tro, att en dylik omläggning skulle för den allmänhet,
som hade att vända sig till inspektörerna, medföra beaktansvärda
fördelar. Då en ökning av statsverkets kostnader för ifrågavarande förvaltningsgren
icke för tillfället syntes kunna ifrågasättas, nödgades departementschefen
emellertid, även om han hade vissa sympatier för en organisationsförändring,
avstå från att framlägga något förslag i sådant hänseende.

Jämväl 1926 års besparingssakkunniga hade frågan om inspektionens förläggning
under övervägande men stannade för att icke framlägga något ändringsförslag.
Den av sakkunniga intagna ståndpunkten biträddes av föredragande
departementschefen vid avlåtandet av omförmälda proposition nr
161 till 1929 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

9

I skrivelse till Kungl. Majit den 20 december 1929 hemställde kommerskollegium,
att den i 59 § 1902 års stadga intagna bestämmelsen om skyldighet
för innehavare av starkströmsanläggning att till den statliga tillsyningsmannen
utbetala visst förrättningsarvode måtte upphävas. Till stöd för sitt förslag
åberopade kollegium, att utvecklingen medfört, att tillsynens karaktär
av statlig kontrollverksamhet över de elektriska anläggningarna alltmera
framträtt och att någon verklig väsensskiljaktighet icke längre förefunnes
mellan denna verksamhet och statlig kontroll inom andra näringsgrenar,
t. ex. genom yrkesinspektörerna, där kostnaderna helt åvilade statsverket.
Då emellertid arvodena enligt nämnda paragraf utginge med belopp, som
överstege den traktamentsersättning, vartill statsinspektörerna vid tjänsteresor
eljest vore berättigade, hade kollegium funnit kompensation för denna
merinkomst höra lämnas, därest dagarvodet bortfölle. Den enda form av
kompensation, som enligt kollega förmenande kunde komma i fråga, vore
en uppflyttning av statsinspektörerna i högre lönegrad. Kollegium föreslog
därför tillika, att statsinspektörerna måtte uppflyttas i lönegraden B 28, i
vilken yrkesinspektörerna redan voro placerade.

Kommerskollegii framställning, som i princip tillstyrktes av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, anmäldes i statsverkspropositionen till 1931
års riksdag, varvid föredragande departementschefen anförde i huvudsak
följande. Starka skäl syntes hava anförts till stöd för den uppfattningen,
att det nu gällande systemet, som innebure att inspektörerna delvis avlönades
av dem de voro satta att inspektera, icke kunde anses tillfredsställande.
Med avseende å de elektriska inspektörernas allmänna ställning och
befogenhet vore att märka, att dessa befattningshavare vid utövandet av
den dem anförtrodda tillsynen till och med erhållit en vidsträcktare befogenhet
än vad som kommit yrkesinspektörerna till del i fråga om deras inspektionsverksamhet.
Det vore därför väl motiverat att placera de elektriska
inspektörerna åtminstone i samma lönegrad som yrkesinspektörerna. Nu
framhållna omständigheter skulle enligt departementschefens mening starkt
hava talat för bifall till kollega framställning, därest icke, såsom även lönenämnden
i sitt utlåtande framhållit, åtskilliga till 1928 års lönekommitté
överlämnade framställningar örn befattningshavares placering i lönegrad alltjämt
voro oavgjorda, på grund varav det vore mindre lämpligt att till särskild
behandling upptaga frågan örn de elektriska inspektörernas löneställning.
Med hänsyn därtill ansåge sig departementschefen förhindrad framlägga
förslag i den av ämbetsverket avsedda riktningen.

Vid sistnämnda riksdag framfördes motionsvägen krav på förstärkning av
arbetskrafterna hos statens elektriska inspektion. Därvid åberopades, att
inspektionens effektivitet vöre i behov av att höjas i avsevärd grad. I skrivelse
den 15 april 1931, nr 10 A (punkt 7), förklarade riksdagen, att riksdagen
icke ansett sig kunna utan föregående utredning av kommerskollegium
och förslag från Kungl. Majit medgiva någon förändring av antalet
tjänstemän av den kategori, varom fråga vore. Därtill fogade emellertid
riksdagen det uttalandet, all riksdagen, som funne den centralisering, som

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

nu rådde på förevarande område, mindre tillfredsställande, förväntade, att
Kungl. Maid toge under övervägande, huruvida den nuvarande organisationen
fyllde de anspråk, som de senaste årens utveckling ställde på densamma.

I anledning av riksdagens uttalande framlade kommerskollegium i skri\else

digheten samt anförde därvid i huvudsak följande:

Med hänsyn till att riksdagen uttryckligen tagit ställning mot bibehållande
av rådande centralisering på förevarande område kunde kollegium beträffande
skälen för och emot centraliseringen inskränka sig till att hänvisa
till den ar 1923 verkställda utredningen, så mycket mer som några nya bärande
skäl ej framkommit. Kollegium ville ej bestrida, att det för vederbörande
anläggningsägare m. fl. kunde vara av visst intresse, att befattningshavarna
inom statens elektriska inspektion lördelades på och stationerades
inom de olika distrikten och därigenom bleve för tillsyn och konsultation
lättare tillgängliga. Inrättandet inom kollegium av en elektrisk sektion, som
vore inspektionens närmaste överordnade organ, hade även i viss mån minskat
behovet av en centralförläggning av den lokala inspektionen. Kollegium
ansåge sig emellertid böra understryka, att en utflyttning av inspektionens
tjänstemän till landsorten komme alt medföra ökat arbete för elektriska
sektionen samt upphäva det mera formfria samarbete mellan sektionen
och inspektionen, som dittills ägt rum. En effektivisering av inspektionen
syntes kollegium önskvärd i och för ökande av besiktningsfrekvensen.
I samband därmed borde åtgärder vidtagas i syfte att även göra elektriska
sektionen mera effektiv. Genom utnyttjandet av en av sektionens tjänstemän
såsom lokal tillsyningsman hade sektionens personal blivit otillräcklig
för fullgörande av det å sektionen ankommande arbetet. Kollegium holle
före, att en rationellare organisation av såväl inspektionen som sektionen förutsatte,
att de lokala inspektionsorganen frilädes från sektionen. Detta borde
medföra inrättandet av en ny, fjärde statsinspektörsbefattning, varigenom
den ordinarie förste byråingenjören å elektriska sektionen i fortsättningen
skulle kunna helt ägna sig åt centrala arbetsuppgifter. Vid decentralisering
syntes envar statsinspektör behöva biträde av en assistent och ett kontorsbiträde.
Örn de nuvarande distrikten i huvudsak bibehölles, borde åt den
assistent, som biträdde inspektören i det östra distriktet, kunna anförtros
sammanfattandet av olycksfallsstatistiken från de olika distrikten, tekniska
materielspörsmål m. m. Slutligen förordade kollegium ånyo en uppfattning
av statsinspektörerna från lönegrad B 27 till lönegrad B 28.

Kommerskollegii sistberörda förslag föranledde ingen särskild åtgärd från
Kungl. Maj:ts sida. Framställningar om en allmän sakkunnigutredning rörande
starkströmsanläggningar, däribland även av frågan örn den statliga
tillsynens omfattning och organisation, inkonnno nämligen till Kungl. Majit
från åtskilliga på området intresserade sammanslutningar och företag, vilket
föranledde, att förenämnda sakkunniga för elektriska kontrollväsendet jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1933 tillkallades inom handelsdepartementet.

Innan jag övergår till det förslag rörande den statliga tillsynen å starkströmsanläggningar,
som ifrågavarande sakkunniga framlagt i sitt inledningsvis
omnämnda betänkande, torde några kompletterande upplysningar
rörande besiktningen av sådana anläggningar vara erforderliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

11

Ehuru alla starkströmsanläggningar falla under tillsynsmyndighetens kontroll,
tillämpas statligt besiktningsförfarande huvudsakligen endast beträffande
sådana anläggningar, för vilka jämlikt bestämmelser i 1902 års lag
eller 1902 års stadga särskilt tillstånd av Kungl. Majit erfordras. Dylik tillståndsplikt
föreligger enligt nämnda lag beträffande ledningar med högre
spänning än 250 volt till jord, dock med vissa i lagen angivna undantag,
samt enligt stadgan beträffande alla ledningar, när dessa behöva korsa allmän
trafikled.

Icke tillståndspliktiga anläggningar, som företrädesvis utgöras av inom
byggnad inrymda konsumentanläggningar, bliva däremot endast i begränsad
omfattning föremål för statlig besiktning. Emellertid kan vid behov besiktning
påkallas genom särskild anmälan hos tillsynsmyndigheten. I stadgan
finnas vidare bestämmelser om att det åligger innehavare av anläggning med
viss högre spänning att med bestämda tidsintervall låta verkställa besiktning
av anläggningen eller delar av denna.

Den statliga tillsynen kompletteras i fråga örn olika slag av konsumentanläggningar
genom privat besiktningsverksamhet. Initiativ hava därvid tagits
framför allt av de större brandförsäkringsbolagen, som inrättat en särskild
elektrisk nämnd med huvudsaklig uppgift att övervaka, att revisionsbesiktningar
å elektriska anläggningar genomföras enligt för bolagen gällande
försäkringsbestämmelser. För sådana besiktningar ävensom för besiktningsuppdrag
i allmänhet på det elektriska området finnas att tillgå ett stort
antal av nämnden godkända enskilda besiktningsmän. Vidare förekommer
i viss utsträckning att kraftverk och elektricitetsverk besiktiga de anläggningar,
som skola anslutas till verken.

Sakkunnigas för elektriska kontrollväsendet förslag
och däröver avgivna utlåtanden.

Sakkunniga, som underkastat ifrågavarande problem en ingående behandling,
hava därvid bland annat haft att taga ståndpunkt till från olika håll
framförda önskemål dels örn effektivisering av nuvarande statliga tillsyn
dels örn införande av besiktningsplikt jämväl beträffande konsumentanläggningar,
varvid i allmänhet förordats, att besiktningarna skulle utföras av enskilda
besiktningsorgan, som för ändamålet auktoriserades av staten. Sakkunniga
framhålla rörande tillsynen i sammandrag följande.

Enligt gällande bestämmelser avsåges alla tillståndspliktiga anläggningar
skola besiktigas genom statens försorg, ehuru besiktningsfrekvcnsen ej närmare
reglerats. Besiktningstvång kunde därför anses föreligga beträffande
dylika anläggningar. En ökad besiktningsfrelcvens vore emellertid av förhållandena
påkallad. Detta skulle möjliggöras genom det förslag till omorganisation
av tillsynsmyndigheten, som sakkunniga ämnade framlägga.

Vad åter anginge sådana starkströmsanläggningar, för vilkas utförande
tillstånd icke erfordrades, kunde sägas, att även dessa åtminstone formellt
vore underkastade besiktningstvång genom bestämmelsen örn att elter anmälan
besiktning skulle äga ruin under vissa förhållanden. Nämnda bestämmelse
skulle naturligtvis kunna utvidgas därhän, att dylika anläggningar i allmänhet
eller med viss begränsning underkastades direkt statlig tillsyn. Sakkunniga
ansåge emellertid de nuvarande förhållandena icke motivera de

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

avsevärda kostnader en så genomgripande utökning av den statliga inspektionsverksamheten
skulle medföra. Vissa icke tillståndspliktiga anläggningar
stöde under yrkesinspektionens tillsyn och beträffande de övriga syntes
en regelbunden besiktning i varje fall icke nödvändiggöras av faran för
olycksfall. Vad åter anginge brandfaran hade sakkunniga funnit, att elektrificerade
fastigheter i stort sett icke kunde anses mera utsätta för sådan
än oelektrificerade. En besiktning i viss omfattning av konsumentanläggningar
kunde visserligen ur ekonomisk synpunkt anses motiverad, men denna
verksamhet borde enligt sakkunnigas förmenande fortfarande väsentligen
vara en försäkringsföretagens angelägenhet. En allmän auktorisering av besiktningsmän
skulle vara svår att genomföra. Åtgärder i sådant syfte borde
därför icke vidtagas av staten. Besiktningsverksamheten beträffande inomhusanläggningar
syntes emellertid kunna främjas från statens sida på annat
sätt. Genom lämplig förstärkning av den statliga tillsynspersonalen borde
icke blott ökad besiktningsfrekvens i fråga örn tillståndspliktiga anläggningar
utan även en effektivare tillämpning av den redan nu till buds stående
möjligheten att påkalla statlig besiktning av andra anläggningar kunna möjliggöras.
Sakkunniga förordade dessutom, att tillsynsmyndigheten erhölle
bemyndigande att vid behov ålägga anläggningsägare att låta besiktiga anläggning
genom enskild besiktningsman, vilken sedan till myndigheten finge
avgiva förslag till erforderliga åtgärder. Det beslut tillsynsmyndigheten efter
prövning av förslaget fattade skulle anläggningsägare vara skyldig ställa
sig till efterrättelse på samma sätt, som örn statlig besiktningsman utfört besiktningen.
Bestämmelser av nu angivet innehåll hade av sakkunniga intagits
i det förslag till ny administrativ stadga om elektriska starkströmsanläggningar,
som sakkunniga utarbetat. Vidare syntes det sakkunniga önskvärt,
att i brandsyn deltoge på det elektriska installationsområdet kompetent
person samt att vid sidan av de rent elektriska författningarna måtte
ur brandskyddssynpunkt utfärdas besiktningsbestämmelser rörande vissa
samlingslokaler m. m. Slutligen ville sakkunniga understryka, att tillsynen
över elektriska anläggningar endast utgjorde ett led i det elektriska
kontrollväsendet. Riskerna för skada till person och egendom vore
i främsta rummet beroende av huru anläggningarna utförts och handhades.
Därutinnan hade sakkunniga utarbetat förslag till nya administrativa
säkerhets- och driftsföreskrifter. Dessa innehölie bland annat
bestämmelser, som i viss omfattning motsvarade de för närvarande i 1902
års stadga^ intagna föreskrifterna om skyldighet för innehavare av anläggning
att låta besiktiga densamma.

Beträffande organisationen av tillsynsmyndigheten framhålla de sakkunniga,
att de först tagit under övervägande, huruvida tillsynens förläggande
under kommerskollegium kunde anses vara den mest ändamålsenliga anordningen
eller örn en helt fristående organisation eller en överflyttning, exempelvis
till socialstyrelsen, vore att föredraga. Sakkunniga hava i detta avseende
förordat, att kommerskollegium fortfarande skulle vara chefsmyndighet
för statens elektriska inspektion. Utvecklingen på det elektriska området
har emellertid synts de sakkunniga påkalla en ombildning av industribyråns
elektriska sektion till en byrå för elektriska ärenden, på samma sätt
som både bergsstaten och fartygsinspektionen hava egna byråer inom kollegium.
Sakkunniga anföra härom vidare:

Såsom ytterligare skäl för en sådan åtgärd kunde anföras, att industribyrån,
vars chef icke torde få förutsättas vara elektrotekniker, hade en allt -

Kungl. Majlis proposition nr 238.

13

för stor arbetsbörda, vilket lett till att åt byrådirektören å elektriska sektionen
uppdragits att självständigt handlägga flertalet till sektionen hörande
ärenden. Den föreslagna nya byrån borde förses med för samtliga centrala
arbetsuppgifters fullgörande erforderlig personal, så att befattningshavare å
lokalstaten i fortsättningen icke behövde anlitas för sådant ändamål. Endast
under denna förutsättning kunde elektriska inspektionen bliva i tillfälle
att på ett tillfredsställande sätt utföra på densamma ankommande besiktningar.
Å andra sidan borde befattningshavarna å byrån helt befrias från
deltagande i det lokala besiktningsarbetet. Med beaktande av dessa synpunkter
ville sakkunniga föreslå, att å byrån för elektriska ärenden skulle finnas
följande personal å ordinarie stat:

Byråchefen skulle utöva de befogenheter beträffande elektriska anläggningar,
som för närvarande vore fördelade mellan å ena sidan chefen för
industribyrån, å andra sidan byrådirektören och överinspektören å elektriska
sektionen, samt ersätta sistnämnde befattningshavare. Den i förslaget upptagna
byrådirektören skulle omhänderhava föreskrifts- och normarbetet,
materielkontrollen, det allmänna upplysnings- och propagandaarbetet samt
uppgörandet av tillsynsmyndighetens årsberättelse. Sakkunniga ansåge sig
särskilt böra framhålla, att en av den nuvarande organisationens största brister
vore frånvaron av en befattningshavare, som kunnat helt ägna sig åt
dessa krävande och för elektricitetsväsendet viktiga arbetsuppgifter. Förste
byråingenjörsbefattningarna enligt förslaget motsvarade de för närvarande
å elektriska sektionen placerade. Av ifrågavarande befattningshavare syntes
den ene helt böra ägna sig åt frågor rörande installatörbehörighet och installatörundervisning,
beträffande vilka ämnen sakkunniga framlagt detaljerade
ändringsförslag, under det att den andre, för närvarande å extra stat
uppförde befattningshavaren borde kunna fullgöra, förutom nuvarande arbetsuppgifter,
jämväl vissa sekreterargöromål å byrån. Särskild arbetskraft
med administrativ utbildning syntes sakkunniga på grund av ärendenas
beskaffenhet knappast erforderlig. De i förslaget uppförda byråingenjörsbefattningarna
avsåges för utförande av sådana arbetsuppgifter av central
natur, vilka för närvarande i huvudsak åvilade assistenterna å elektriska
inspektionen.

I fråga om icke-ordinarie befattningshavare å byrån för elekriska ärenden
ansåge sakkunniga, att vid sidan av den nuvarande tekniska amanuensen,
vilken beräknades skola biträda vid handläggningen av installatörärenden,
ytterligare en teknisk amanuens behövdes, i anledning av att
ingen särskild arbetskraft för närvarande funnes att tillgå för utförande av
erforderliga ritarbeten. Dessutom förordades en förstärkning av de å ordinarie
stat uppförda befattningarna för skrivhjälp med ett extra skrivbiträde.

Vidkommande slutens elektriska inspektion hava sakkunniga ansett att,
under förutsättning att den föreslagna byrån för elektriska ärenden konime
till stånd och omhändertoge alla frågor av central natur, det statliga besiktningsarbelet
kunde i erforderlig omfattning utföras av tre statsinspek -

Betattning

1 byråchef ...........

1 byrådirektör .......

2 förste byråingenjörer

2 byråingenjörer .....

1 kanslibiträde .......

1 skrivbiträde .......

Lönegrad

B 30
B 28
B 24
B 21
B 7
B 2

Sakkunniga anföra i denna del ytterligare lönande

törer och tre assistente:

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

Då nämnda antal finge anses såsom ett minimum, borde samtliga ifrågavarande
befattningshavare uppföras å ordinarie stat samt placeras, stalsinspektörerna
i lönegrad B 28 och assistenterna i lönegrad B 21. I anslutning
därtill ifragasattes, huruvida icke även de tre extra skrivbiträdesbefattningarna
borde utbytas mot ordinarie befattningar. Uppflyttningen av statsinspektörerna
till för dem 1 öreslagen lönegrad ansåges i underkant motsvara
den avlöningsminskning inspektörerna vid normal besiklningsfrekvens
skulle gå förlustiga genom att, på sätt även sakkunniga förordade, 59 § 1902
års stadga upphävdes. Enligt förslaget skulle särskild tillsyningsman för
östra distriktet icke vidare förordnas men i stället de båda förefintliga assistenterna
jämte en ny assistent få helt ägna sig åt besiktningsarbete. Den
ändrade distriktsindelning, som förslaget påkallade, syntes böra ankomma
på kommerskollegii närmare bestämmande. I samband därmed ville sakkunniga
bestämt avråda från en decentralisering av inspektionen. De elektriska
ärendena vore nämligen av så växlande och i varandra ingripande
natur, att en intim förbindelse mellan chefsmyndigheten och de lokala organen
sarnt^ mellan de senare inbördes måste upprätthållas för att uppkommande
frågor skulle kunna avgöras enligt rationella och dock såvitt möjligt
enhetliga principer. Sålunda måste chefsmyndigheten ofta ingående överlägga
med vederbörande statsinspektörer rörande bland annat koncessionsärenden,
vilka syntes tendera till att bliva svårare att behandla än förut.
En decentralisering skulle enligt sakkunnigas mening väsentligen försvåra
för chefsmyndigheten att utnyttja statsinspektörernas samlade erfarenhet.
För statsinspektörernas vidkommande åter skulle en lokal förläggning med
därav föranledd minskad kontakt såväl med chefsmyndigheten som mellan
befattningshavarna inbördes sannolikt med tiden menligt inverka på deras
sakkunskap och auktoritet. Befattningshavarna torde i Stockholm otvivelaktigt
hava bästa tillfälle att följa med utvecklingen på det elektriska området.
Fördelarna av en decentralisering syntes starkt lokalt begränsade och
på intet vis uppväga olägenheterna. Förutsättningen för mera betydande
fördelar skulle vara att antalet distrikt vore mycket större än sakkunniga
ansåge sig böra föreslå. En decentralisering skulle under alla omständigheter
medföra icke oväsentliga kostnadsökningar. De under senare år framförda
önskemålen om inspektörernas förläggande inom distrikten torde framför
allt vara föranledda av nuvarande låga besiktningsfrekvens, vilket missförhållande
de av sakkunniga framlagda förslagen avsåge att avhjälpa.

Över sakkunnigbetänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av samtliga
länsstyrelser, av kommerskollegium, som överlämnat yttranden från ett
flertal enskilda sammanslutningar och organisationer, ävensom av domänstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, telegrafstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I flertalet utlåtanden lämnas sakkunnigas förslag rörande tillsynen utan
erinran.

Emellertid uttala sig vissa länsstyrelser och sammanslutningar för ökad
statlig kontroll i fråga örn konsumentanläggningar i samband med auktorisering
av enskilda besiktningsorgan samt för bibehållande av gällande bestämmelser
örn skyldighet för innehavare att låta periodiskt besiktiga vissa
anläggningar.

Även socialstyrelsen framhåller det påtagliga intresset särskilt hos större
anliiggningsägare av föreskrifter, som angåve, i vilken omfattning besiktning

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

15

av en anläggnings olika delar borde äga rum, för att nödig omsorg skulle
anses hava iakttagits. Beträffande en auktorisering av enskilda besiktningsmän
vore styrelsen av den uppfattningen, att ett liknande förfarande borde
kunna ifrågakomma vid elektriska anläggningar, som enligt kungörelse den
23 maj 1919 (nr 301) redan tillämpades på ett jämförbart område, nämligen
i fråga om besiktning av vissa ångpannor. Vad anginge förläggningen av
personalen vid statens elektriska inspektion borde enligt styrelsens förmenande
arbetskrafterna kunna bättre utnyttjas, om de placerades inom de
distrikt, där de hade sin verksamhet. Därest, såsom sakkunniga föreslagit,
statsinspektörernas antal bestämdes till tre, syntes en böra placeras i Stockholm,
en förläggas till södra Sverige och en till Norrland. I övrigt hade styrelsen
ingen erinran att göra mot den av sakkunniga föreslagna organisationen
av tillsynsmyndigheten.

Vattenfallsstyrelsen understryker särskilt behovet av den föreslagna nya
byrådirektörsbefattningen å elektriska byrån. Elektriska inspektionens personal
syntes styrelsen vara beräknad i knappaste laget.

Kommerskollegium (utlåtandet dagtecknat den 30 november 1936) förklarar
sig bestämt avstyrka de förslag om besiktningstvång för konsumentanläggningar
och om generell statlig auktorisation av enskilda besiktningsmän,
som framförts från vissa håll, samt anför härutinnan:

Flertalet av kollegium tillfrågade sammanslutningar syntes vara ense örn
olämpligheten av en sådan anordning. Kollega avstyrkande gällde även från
elektricitetsverkshåll framfört önskemål örn auktorisation av elektricitetsverkens
personal. Elektricitetsverken torde utan särskilda författningsbestämmelser
kunna förskaffa sig rätt att kontrollera installationerna genom
att införa bestämmelse därom i strömleveransavtalen. Med hänsyn till praktiska
svårigheter, framför allt på landsbygden, kunde kollegium ej heller
tillstyrka det av representanter för brandskyddet förordade, i och för sig
önskvärda införandet av en i administrativ ordning fastställd skyldighet för
strömleverantör att besiktiga alla nya installationer, innan dessa toges i bruk.
I de fall, då ett dylikt besiktningsförfarande kunde äga rum utan avsevärda
olägenheter, torde det enligt kollega förmenande ändock komma att tillämpas,
enär strömleverantören otvivelaktigt hade stort intresse av att även
abonnentanläggningarna utfördes på betryggande sätt. Vad anginge frågan
om skyldighet för innehavare av anläggning att föranstalta om viss periodisk
kontroll över densamma ansåge kollegium de av sakkunniga föreslagna
bestämmelserna böra i vissa avseenden kompletteras, varigenom framställda
erinringar delvis skulle tillmötesgås.

I fråga om organisationen av den statliga tillsynsmyndigheten anför kollegium
följande:

Kommerskollegium ville till en början framhålla, att kollegium, som i sitt
år 1931 avgivna utlåtande utgått från att en decentraliserad förläggning av
statens elektriska inspektion borde genomföras, nu anslöte sig till sakkunnigas
förslag om en fortsatt stationering i Stockholm. Därvid borde bland annat
beaktas, att konccssionsansökningarnas behandling på senare år blivit
alltmer komplicerad på grund av den behovsprövning, som i många fall måste
förekomma och som i sill tur ofta nödvändiggjorde ingående överläggningar
mellan centralmyndigheten och statsinspektörerna. Kollegium funné

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

sig så mycket hellre böra intaga nu angivna ståndpunkt, som personalbehovet
därigenom skulle i viss man kunna reduceras. Av de yttranden kollegium
införskaffat framginge även, att en åsiktsförskjutning i viss mån inträtt
i förevarande fråga. Varken från de kraftproducerande företagen eller
från allmänheten eller överhuvud taget från någon av den elektriska produktionen
berörd intressegrupp syntes numera, kollegium veterligt, mera
allmänt framträdande önskemål göra sig gällande beträffande statsinspektörernas
utflyttning till landsorten. Att, såsom från visst håll ifrågasatts, utplacera
assistenterna i distrikten under bibehållande av central förläggning
för inspektörerna skulle organisatoriskt sett vara mindre lyckligt och knappast
medföra några egentliga fördelar men väl åtskilliga nackdelar. Med
hänsyn till framförda krav på en effektivisering av inspektionens verksamhet
ansåge kollegium, i enlighet med sitt är 1931 framlagda förslag, att en
minskning av nuvarande antalet inspektionsdistrikt borde undvikas och en
fjärde statsinspektörsbefattning inrättas. För den händelse sistnämnda förslag
bifölles, hade kollegium för avsikt att, i den mån på kollegium ankomme,
i huvudsak bibehålla nuvarande distriktsindelning. Åt den i östra distriktet
stationerade statsinspektören skulle därvid i viss utsträckning kunna
anförtros de uppgifter, som enligt sakkunnigas förslag skulle åvila innehavaren
av en nyinrättad byrådirektörsbefattning å central stat. Örn inspektionen
fortfarande förlädes till Stockholm, syntes assistentbefattningarna trots
antalet distrikt kunna begränsas till tre. Kollegium utginge därvid från att
till inspektionen skulle förläggas vissa arbetsuppgifter, vilka sakkunniga
ansett böra åvila centralmyndigheten, t. ex. utredningar i fråga örn koncessionsärenden,
viss statistik m. m. Givetvis komme en dylik anordning att
medföra, att assistenterna endast i mera begränsad omfattning kunde användas
för inspektionsarbete. Med hänsyn till kostnaderna funne sig kollegium
dock ej böra förorda den ökning av centralmyndighetens arbetskrafter, som
skulle erfordras för en överflyttning av ifrågavarande arbetsuppgifter till
denna, även om en sådan åtgärd i och för sig kunde vara motiverad. Vid
inrättande av en ny statsinspektörsbefattning borde även antalet kvinnliga
befattningshavare vid inspektionen ökas från tre till fyra. Samtliga av kollegium
sålunda föreslagna befattningshavare vid inspektionen, nämligen fyra
statsinspektörer, tre assistenter och fyra kvinnliga befattningshavare borde
uppföras å ordinarie stat, liksom förhållandet vore i fråga örn såväl bergstaten
som fartygsinspektionen. Ehuru, på sätt kollegium redan år 1929
framhållit samt sakkunniga understrukit, starka skäl kunde åberopas för en
uppflyttning av statsinspektörerna från lönegrad B 27 till B 28 i samband
med att det särskilda förrättningsarvodet åt tillsyningsman bortfölle, ville
kollegium med hänsyn till pågående allmänna avlöningsrevision för närvarande
ej framställa något yrkande på denna punkt. Assistentbefattningarna
borde fortfarande uppföras i lönegrad B 21 och de kvinnliga befattningshavarna
i lönegrad B 4.

Beträffande organisationen av den centrala tillsynsmyndigheten ville kommerskollegium,
med hänsyn till de elektriska ärendenas växande omfattning
och betydelse samt till önskvärdheten av att minska arbetsbördan på industribyråns
administrativa sektion, i enlighet nied sakkunnigas förslag tillstyrka,
att elektriska sektionen utbrötes ur industribyrån och utbyggdes till
en självständig byrå. Den nuvarande befattningen såsom byrådirektör och
överinspektör i lönegraden B 29 borde sålunda ändras till en befattning såsom
kommerseråd och chef för kollegii elektriska byra i lönegraden B 30.
Den av sakkunniga föreslagna nya byrådirektörsbefattningen å kollegii stat
skulle genom av kollegium i samband med förslag örn inrättande av en fjärde
statsinspektörsbefattning förordad anordning tillsvidare ej bliva nödvän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

17

dig. Med den nuvarande å ordinarie stat uppförda förste byråingenjörsbefattningen
vid elektriska sektionen skulle enligt kollega förslag för framtiden
icke vara förenat uppdrag såsom tillsyningsman i östra distriktet. Utom
installatörsärenden, vilka redan nu åvilade ifrågavarande tjänsteman, torde
därför i viss utsträckning även ärenden av annat slag å elektriska byrån
kunna av honom handläggas. Om en självständig elektrisk byrå inrättades,
vore det önskvärt, att denna, i likhet med kollega övriga byråer bortsett från
statistiska byrån, försåges med egen personal med administrativ utbildning.

Kollegium ville emellertid ej förorda, att en administrativ tjänst omedelbart
inrättades. Nuvarande innehavaren av den extra förste byråingenjörsbefattningen
å elektriska sektionen syntes nämligen tillsvidare kunna, på sätt de
sakkunniga avsett i fråga om innehavaren av den andra av dem föreslagna
ordinarie förste byråingenjörstjänsterna, ombesörja vissa allmänna sekreterargöromål
vid sidan av på honom ankommande övriga ärenden. Administrativt
biträde i särskilda frågor torde vid behov kunna ställas till elektriska
byråns förfogande av annan byrå. Någon ändring beträffande den extra
förste byråingenjör st jönsten skulle sålunda ej nu behöva förekomma. De
två av sakkunniga föreslagna nya byråingenjörstjänsterna skulle, försåvitt
kollega förslag beträffande organisationen av elektriska inspektionen genomfördes,
tillsvidare kunna undvaras. Däremot syntes i enlighet med sakkunnigas
förslag ytterligare en teknisk amanuensbefattning, för vilken avlöning
lämpligen borde beräknas efter lönegrad 18, vara av behovet påkallad, särskilt
med hänsyn till att tjänstemän av högre grad ej borde vara nödsakade
att syssla med ritarbete o. d., som förekomme i samband med t. ex. föreskrifts-
och normarbetet. I fråga om kvinnliga biträden syntes för elektriska
byråns vidkommande någon ökning utöver för närvarande å elektriska sektionen
anställd personal tillsvidare icke behöva ifrågakomma. Kollega förslag
beträffande elektriska byrån inskränkte sig således till uppflyttning av
nuvarande byrådirektörstjänsten till en byråchefsbefattning samt inrättande
av en ny teknisk amanuenstjänst, vilka organisationsförändringar påkallade
ökning dels av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat med (11,109 — 10,671 =) 438 kronor dels av anslagsposten
till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
med (4,596 — 156 — 192 =) 4,248 kronor.

Statskontoret har i likhet med kommerskollegium biträtt sakkunnigas förslag
att ombilda den elektriska sektionen å industribyrån till en fristående
byrå inom kollegium. Likaledes har statskontoret funnit övervägande skäl
tala för att statens elektriska inspektion alltjämt bleve föi-lagd till Stockholm.

Kollega förslag rörande personaluppsättningen å den nya byrån och elektriska
inspektionen vore enligt statskontorets mening ändamålsenligt. Emellertid
borde, då endera av förste byråingenjörstjänsterna bleve ledig, fråga
örn dess ersättande med en befattningshavare med administrativ-juridisk utbildning
lämpligen tagas under övervägande.

Organisationen av den statliga tillsynen å elektriska starkströmsanläggnin- Departement»•
gar måste naturligen bliva beroende på ståndpunkttagande lill frågan vad chetwnämnda
verksamhet skall omfatta. Det torde därvid böra understrykas, att
detaljerade statliga säkerhetsföreskrifter finnas meddelade rörande alla slag
av starkströmsanläggningar, men att bestämmelserna örn besiktningsväsendet
utformats med avseende huvudsakligen fästat vid sådana anläggningar,

Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 1 sunil. Nr 288.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

för vilkas utförande särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t erfordras enligt bestämmelser
i 1902 års lag och 1902 års stadga. Den omständigheten, att övriga
anläggningar, däribland alla konsumentanläggningar, endast i begränsad
omfattning underkastas besiktning från statens sida, har föranlett igångsättande
av enskild besiktningsverksamhet av olika slag. Emellertid torde
ej heller tillståndspliktiga anläggningar bliva föremål för statlig besiktning
i den utsträckning, som ursprungligen förutsattes. Anledningen härtill
är framför allt den, att tillsynsorganisationen icke i erforderlig grad anpassats
efter den ofantliga utvecklingen på ifrågavarande område. Det torde
vara tillräckligt erinra därom att ingen personalförstärkning å statens elektriska
inspektion ägt rum efter år 1920. En effektivisering i berörda avseende
synes nödvändig.

I detta sammanhang må erinras, att det av Kungl. Maj:t för innevarande
års riksdag framlagda förslaget till ändringar i 1902 års lag innebär, bland
annat, att gällande skyldighet att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till
utförande av elektriska anläggningar utvidgas i vissa avseenden, i samband
med att i lagen införes direkt bestämmelse om behovsprövning
vid meddelande av sådana tillstånd. Bifalles detta förslag, kommer
behovet av effektivare statlig tillsynsverksamhet å det elektriska starkströmsområdet
att bliva än mera framträdande. Jag förutsätter också, att elektriska
inspektionen bör hava möjlighet och sålunda jämväl vara berättigad
att i den omfattning inspektionen finner erforderlig besiktiga alla slag av
starkströmsanläggningar, oberoende av huruvida anmälan om missförhållanden
inkommit till inspektionen eller ej.

Anledning till att utvidga den statliga kontrollen till att även omfatta en
regelbunden besiktning av samtliga eller åtminstone alla viktigare konsumentanläggningar,
en verksamhet som skulle nödvändiggöra en helt annan
organisation än den nuvarande, synes däremot ej föreligga. Ej heller förslagen
om införande av obligatorisk besiktningsplikt beträffande konsumentanläggningar
i förening med en allmän auktorisering av enskilda besiktningsorgan
anser jag mig kunna biträda. I likhet med kommerskollegium
har jag funnit den av sakkunniga för elektriska kontrollväsendet verkställda
utredningen, i fråga örn vars detaljer, i den mån de icke redan i det föregående
berörts, jag tillåter mig hänvisa till sakkunnigas betänkande, utvisa, att
sådana åtgärder i varje fall för närvarande icke erfordras samt att den ifrågasatta
regleringen i tillämpningen skvdle var förenad med betydande svårigheter.
Det torde sålunda även i fortsättningen huvudsakligen böra ankomma
på enskilda initiativ att ordna besiktningsväsendet beträffande konsumentanläggningarna.

Till vad sakkunniga föreslagit rörande anlitande av enskilda organ för
besiktning i särskilda fall ävensom rörande den kontroll, som skall åligga
innehavare av anläggning, får jag anledning återkomma vid ett senare tillfälle.
Ifrågavarande bestämmelser ingå nämligen såsom detaljer i de av
de sakkunniga framlagda förslagen till ny stadga och nya säkerhetsföreskrifter.
Efter erforderlig överarbetning kommer jag att för Kungl. Maj:t

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

19

anmäla dessa förslag. Jag vill slutligen tillägga, att jag anser det för åstadkommande
av en på lämpligt sätt avpassad kontroll å konsumentanläggningar
vara av vikt, att kontakt upprätthålles mellan enskilda organ och
tillsynsmyndigheten. I sådant avseende må nämnas, att brandförsäkringsanstalternas
elektriska nämnd efter överläggningar med de sakkunniga omorganiserats
till svenska brandskyddsföreningens elektriska nämnd samt att
jämlikt medgivande av Kungl. Majken representant för tillsynsmyndigheten
inträtt såsom ordförande i den nya nämnden.

Efter att sålunda hava angivit min ståndpunkt till tillsynsproblemet i allmänhet
övergår jag till själva organisationsfrågan. Jag utgår därvid från att
kommerskollegium alltjämt skall vara chefsmyndighet för en på lokal stat
uppförd elektrisk inspektion. Den senare synes mig fortfarande böra vara
förlagd till Stockholm. Den redogörelse jag i det föregående lämnat utvisar,
att åsikterna i detta avseende varit mycket delade. För egen del har jag emellertid
icke kunnat finna annat än att med hänsyn till de olika arbetsuppgifter,
som åvila tillsynsmyndigheten, fördelarna av en central förläggning
av inspektionen böra vara avgörande. Jag anser mig härutinnan kunna helt
instämma uti vad sakkunniga för elektriska kontrollväsendet samt i sitt utlåtande
den 30 november 1936 även kommerskollegium anfört till stöd för ett
bibehållande av nuvarande anordning. Särskilt vill jag understryka behovet
av att vid prövning av koncessionsansökningarna hava tillgång till biträde
av statsinspektörerna. Förhållandena inom andra statliga inspektionsgrenar,
exempelvis fartygsinspektionen och yrkesinspektionen, beträffande vilka en
placering inom distrikten tillämpas, synas mig i berörda avseende icke jämförliga.

I likhet med sakkunniga för elektriska kontrollväsendet och kommerskollegium
förordar jag, att den nuvarande elektriska sektionen å kollegii industribyrå
ombildas till en byrå för elektriska ärenden. En sådan åtgärd,
mot vilken erinran från intet håll framkommit, synes motiverad med hänsyn
till ifrågavarande ärendens betydelse och omfattning. I samband med inrättande
av den nya byrån inom kollegium bör den nuvarande befattningen såsom
byrådirektör och överinspektör ersättas med en byråchefsbefattning.
Med sistnämnda befattning bör icke förenas uppdrag att utföra inspektionsarbetc.
Jag förordar även, att den nuvarande ordinarie förste byråingenjörsbefattningen
å sektionen för framtiden helt må utnyttjas för på byrån direkt
ankommande arbetsuppgifter. I överensstämmelse med vad såväl kollegium
som statskontoret framhållit rörande lämpligheten av att vid inträffande ledighet
kunna förvandla den andra av de båda förste byråingenjörsbefattningarna
till en tjänst flir en person med juridisk-administrativ utbildning tillstyrker
jag, att denna befattning bibehålies å extra stat.

Vad angår personaluppsättningen i övrigt å byrån för elektriska ärenden
samt i anslutning därtill å den lokala inspektionen har jag efter närmare
övervägande av de förslag, som därutinnan framlagts å ena sidan av de sakkunniga,
å andra sidan av kommerskollgium, funnit mig böra biträda kollegii
förslag. Beträffande den tekniska personalen å byrån föreslår jag så -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

lunda en utökning endast med en amanuens i 18 :e lönegraden för utförande
av bland annat erforderliga ritarbeten. I fråga om kvinnliga befattningshavare
torde någon förstärkning av de å elektriska sektionen för närvarande
anställda arbetskrafterna icke vara erforderlig.

För genomförande av den effektivisering av elektriska inspektionens verksamhet,
som enligt vad jag i det föregående framhållit torde vara av omständigheterna
i hög grad påkallad, synes mig viktigt, att antalet besiktningsdistrikt
icke minskas. Den av kollegium föreslagna åtgärden att inrätta
en fjärde statsinspektörsbefattning, närmast med tanke på det nuvarande minsta
distriktet, vilken befattning jämväl skulle ersätta den av sakkunniga å central
stat föreslagna byrådirektörsbefattningen för handläggande av föreskriftsärenden
m. m., anser jag under förhandenvarande förhållanden vara
lämplig. I detta sammanhang må framhållas, att de omfattande utredningar,
som under senare år verkställts, i varje fall tillsvidare torde komma att
underlätta föreskriftsarbetet. Antalet assistenter föreslår jag i enlighet med
båda förslagen skola ökas från två till tre, varvid samtliga böra uppföras å
ordinarie stat i lönegrad B 21. Åt assistenterna synes även i fortsättningen
kunna anförtros uppdrag att fullgöra vissa åligganden av mera central natur,
varigenom de av sakkunniga föreslagna byråingenjörstjänsterna å byrån
för elektriska ärenden i varje fall tillsvidare må kunna undvaras. Vid edvart
av de fyra inspektionsdistrikten torde erfordras en kontorsbiträdesbefattning
i lönegrad B 4. Även dessa befattningar synas skäligen böra uppföras å ordinarie
stat. Vad angår statsinspektörernas lönegradsplacering vill jag uttala
min principiella anslutning till det vid flera tillfällen framförda förslaget
att uppflytta ifrågavarande befattningshavare från lönegraden B 27 till B 28
i samband med upphävande av den inspektörerna för närvarande tillkommande
rätten att uppbära särskilda förrättningsarvoden. På sätt kommerskollegium
förordat torde emellertid definitiv ståndpunkt till denna fråga
böra tagas först sedan pågående arbete med allmän lönerevision för statstjänstemännen
slutförts.

Huruvida den av mig förordade organisationen av elektriska byrån i framtiden
skall visa sig tillräcklig kan måhända vara i viss mån osäkert, särskilt
med tanke på att det förslag till ändringar i 1902 års lag, som i proposition
underställts årets riksdag, innebär vissa vid avgivandet av kommerskollegii
utlåtande över sakkunnigbetänkandet icke beräknade, nya uppgifter för kollegium.
Men å andra sidan torde först efter en tids erfarenhet kunna närmare
bedömas, vilket arbete ifrågavarande uppgifter komma att medföra. Därjämte
må framhållas, att lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1
juli 1939, under det att omorganisationsförslaget torde böra tillämpas redan
med ingången av budgetåret 1938/1939. Ytterligare uppskov torde nämligen
ur flera synpunkter vara olämpligt. Trots det trängande behovet av personalförstärkning
för tillsynsmyndigheten bär således organisationsfrågan redan
måst anstå i avvaktan på överarbetningen av sakkunnigas lagförslag.
Vidare bör beaktas, att inom kollegium förestår en tidskrävande slutgranskning
av föreliggande förslag till moderna tekniska säkerhetsföreskrifter, vil -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

ka liksom på Kungl. Maj:! ankommande administrativa följdförfattningar
till lagförslaget avses skola träda i kraft samtidigt med detta.

B. Andra föreslagna ändringar i kommer skollegii avlöning sanslag.

Förutom de ändringar i avlöningsstaten för kommerskollegium, vilka föranledas
av nu omförmälda förslag rörande tillsynen över elektriska starkströmsanläggningar
och till vilka jag senare återkommer, har kollegium, på
sätt tidigare nämnts, förordat jämväl vissa andra på kollega avlöningsanslag
för budgetåret 1938/1939 inverkande ändringsförslag. I sin skrivelse den
21 augusti 1937 anför kommerskollegium sålunda:

Med hänsyn till att den å övergångsstat uppförda kamreraren varit förordnad
å annan befattning utom kollegium vore i gällande avlöningsstat
icke inräknad avlöning till denne befattningshavare men däremot till den å
ordinarie stat uppförde revisorn och bokhållaren. Sedan kamreraren numera
erhållit begärt entledigande från nämnda förordnande och återinträtt
i tjänstgöring hos kollegium, borde anslagsposten till avlöningar till
tjänstemän å övergångsstat ökas med (9,060 — 279 — 285 ==)
8,496 kronor och anslagsposten till avlöningar till tjänstem än
å ordinarie stat minskas med (7,668—213—234=) 7,221 kronor. För
budgetåret 1937/1938 hade kommerskollegium hemställt om förstärkning
av statistiska byråns arbetskrafter med en e. o. tjänsteman i 4:e lönegraden,
särskilt med hänsyn till det växande skriv- och räknearbetet. Kungl. Majd
hade emellertid i 1937 års statsverksproposition i stället föreslagit, att ett å
bergsstaten uppfört ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4, vilket bleve
övertaligt med ingången av september 1937, skulle överflyttas till tjänstgöring
i kollegium, vilket förslag riksdagen godkänt. Då ett stadigvarande
behov av detta biträde förelåge, syntes det kollegium lämpligast, att befattningen
från och med budgetåret 1938/1939 överfördes från bergsstatens
övergångsstat till kollega ordinarie stat. Detta skulle medföra, att antalet
kontorsbiträdesbefattningar i personalförteckningen för kollegium ökades
från 16 till 17. Därav föranledd ökning av anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat uppginge till (2,832
— 45 — 81 =) 2,706 kronor. — Sedan ett flertal år hade kollegium övervägt
en omläggning och utvidgning av den månatliga statistiken rörande partipriserna
inom landet (partiprisindex). Kollega planer i detta hänseende avsåge
en framflyttning av basperioden för indexberäkningarna till ett mera närbeläget
år ävensom en omfattande komplettering till omkring det femdubbla
av det till grund liggande prismaterialet i förening med ur praktisk synpunkt
förändrad uppställning och gruppering av ifrågavarande material.
Med ledning av erfarenheterna från den nuvarande partiprisindexens utarbetande
beräknades ifrågavarande omläggning, som avsåges skola genomföras
senast från och med budgetåret 1938/1939, förutsätta personalförstärkning
med en lialvtidsamanuens samt ett kvinnligt skriv- och räknebiträde
med 7 timmars daglig tjänstgöring. Dessa befattningshavare syntes böra åtnjuta
avlöning den förre enligt 18 :e och den senare enligt 4:e lönegraden i
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Den för ändamålet erforderliga
ökningen av kollega anslagspost till gr undavl ö ni n g a r m. m. till övrig
icke-ordinarie personal skulle uppgå tiil (2,298 — 78 — 96=)
2,124 kronor + (2,052 — 42 — 78 =) 1,932 kronor eller tillhopa 4,056 kronor.
—■ Slutligen hemställdes, att anslagsposten till a v 1 ö n i n g s f ö r h ö j n i ngar
m. m. måtte med hänsyn till den faktiska belastningen under budgetåret
1936/1937 höjas från 11,600 till 13,000 kronor.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

I detta sammanhang vill jag upptaga en annan organisationsfråga, nämligen
örn överflyttande till kommerskollegium av riksförsakringsanstaltens
arbetarskyddsbyrås avdelning för sjöfartsärenden.

Sjöfartsavdelningen, som inrättades i anledning av lagen den lii oktober
1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg samt nied denna sammanhängande författningar,
var under åren 1915—1937 förlagd till socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden.
Jämlikt beslut av 1937 års riksdag har densamma
jämte nämnda byrå i sin helhet från och med den 1 januari 1938 överflyttats
till riksförsäkringsanstalten, som samtidigt i socialstyrelsens ställe blivit
chefsmyndighet för yrkesinspektionen. A sjöfartsavdelningen äro anställda
en byråassistent nied nautisk utbildning i lönegrad B 26 och ett kontorsbiträde
i lönegrad B 4, båda å ordinarie stat, samt dessutom en nautisk amanuens
med avlöning enligt lönegrad 15 i löneplanen för extra ordinarie personal.

Syftet nied inrättandet inom arbetarskyddsbyrån av en särskild sjöfartsavdelning,
vilken medverkar vid handläggningen av på kommerskollegium ankommande
fartygsinspektionsfrågor, var främst att bereda inflytande åt rent
sociala synpunkter vid handhavandet av fartygskontrollen i riket. Bestämmelser
rörande samarbetet återfinnas bland annat i kungörelsen den 27 juni
1929 (nr 208) angående handläggningen av vissa frågor rörande arbetarskydd
ombord å fartyg, sådan nämnda kungörelse lyder enligt kungörelse
den 23 december 1937 (nr 995).

1937 års arbetarskyddskommitté har i sitt den 30 december 1937 till chefen
för socialdepartementet överlämnade betänkande nied förslag angående
effektivisering av yrkesinspektionen (stat. off. utreda. 1937: 52) bland annat
även behandlat sjöfartsavdelningen samt därutinnan framhållit i huvudsak
följande:

De arbetsuppgifter, som åvilade byråassistenten för sjöfartsärenden, avsåge
till betydande del spörsmål, som måste anses relativt främmande för riksförsäkringsanstaltens
egentliga arbetsuppgifter men vilka på grund av sin
sjöfartstekniska natur vore fast förbundna nied förhållanden, tillhörande
kommerskollegii verksamhetsområde. Bland sålunda åsyftade frågor märktes
särskilt ärenden angående bostäder, bemanning och arbetstid ombord på
fartyg. Liknande synpunkter gjorde sig i ännu högre grad gällande beträffande
vissa andra sjöfartsadministrativa frågor, i vilkas behandling byråassistenten
likaledes deltoge, såsom spörsmål berörande sjömanshusens verksamhet,
kosthåll ombord och arbetslöshetsersättning vid skeppsbrott. Enligt
vad för kommittén uppgivits avsåge byråassistentens arbetsuppgifter till
största delen ärenden, som författningsenligt skulle handläggas gemensamt
med kommerskollegium eller i samråd med detta ämbetsverk. Personliga
överläggningar med befattningshavare inom kollegium påkallades så gott som
varje dag och ofta flera gånger örn dagen.

Med anledning av nämnda förhållanden hade kommittén tagit under närmare
övervägande, huruvida de sociala sjöfartsfrågornas handläggning kunde
anses ändamålsenlig efter arbetskyddsbyråns överflyttning till riksförsäkringsanstalten.
Det hade synts uppenbart att, oavsett vilka ämbetsverk som
komme i fråga, gemensam handläggning av ärenden i sådan utsträckning,
som den nuvarande ordningen nödvändiggjort, lätteligen kunde bliva synnerligen
tyngande och hinderlig. Att samarbetet hittills kunnat bedrivas i fria

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

tonner hade i icke ringa grad berott på att socialstyrelsens arbetarskyddsfoyrå
haft sina lokaler i samina luis som kommerskollegium. Överflyttningen
till riksförsäkringsanstalten uteslöte en förläggning i omedelbar närhet
av kollegium. Under sådana omständigheter hade det för kommittén framstått
såsom en naturlig tanke att söka åvägabringa en förenkling och effektivisering
av den administrativa apparaten genom förläggning av sjöfartsavdelningen
till kollegium. Gentemot en sådan omorganisation hade kommittén
icke kunnat finna någon vägande invändning. Även örn kommerskollegii
huvuduppgift vore att i det allmännas intresse främja näringslivets utveckling,
följde därav ingalunda att ämbetsverket skulle vara förhindrat att
vederbörligen tillgodose jämväl sociala synpunkter. Det vöre numera en allmän
uppfattning att de ekonomiska och de sociala fragorna vöre så nära
förbundna med och så beroende av varandra, att de snarast kunde betraktas
såsom olika sidor av samma problem. Enligt kommitténs mening skulle den
sociala sidan av de sjöfartsekonomiska frågorna snarast komma att framhävas,
om inom kommerskollegium tillskapades ett särskilt organ för de sociala
intressenas bevakande inom kollegium, exempelvis en social sektion
inom fartygsinspektionsbvrån. Till denna sektion skulle från arbetarskyddsbyrån
överflyttas de tre befattningshavare, som uteslutande tjänstgjorde å
dennas sjöfartsavdelning. Förslag om huru sektionen skulle organiseras och
anknytas till kommerskollegii övriga organ syntes ankomma på kollegium
att närmare utveckla. Kommittén ville emellertid betona, att åt den sociala
sektionen instruktionsmässigt borde beredas en så självständig ställning, att
de sociala hänsynens behöriga tillgodoseende på ett tillit betryggande sätt garanterades Kommittén

hade icke förbisett, att å arbetarskyddsbyråns sjöfartsavdelning
handlades vissa ärenden, som för närvarande folie utanför kommerskoliegii
verksamhetsområde, nämligen överinseendet över den av yrkesunderinspektörerna
utövade tillsynen över lastning och lossning av fartyg, såvitt
anginge stuveriarbetet, samt utarbetande av statistik rörande olycksfall i
sjömans- och stuveriyrkena. Ingendera av dessa arbetsuppgifter vore emellertid
av den art, att den nödvändigt måste ombesörjas av ett organ inom
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det syntes organisatoriskt mycket väl
låta sig göra att bibehålla den centrala ledningen av denna speciella tillsynsverksamhet
i den nuvarande sjöfartsassistentens hand även efter det hans
befattning i enlighet med kommitténs förslag införlivats med en social sektion
i kommerskollegium. Det lunnes redan exempel på att tjänstemän inom
en förvaltningsgren utövade tillsyn över förhållanden, som folie inom verksamhetsområdet
för en annan myndighet än den de själva vöre underställda.
Bland annat utövade de under kommerskollegium lydande statsinspektörerna
över elektriska starkströnisanläggningar i egenskap av specialinspektörer
inom yrkesinspektionen en viss kontroll lör yrkesinspektionens chefsmyndighets
räkning och stöde följaktligen därutinnan under dennas öveiinseende.
Något hinder syntes icke föreligga att — med ombytta roller — ordna tillsynen
å stuveriarbetet på liknande sätt och salunda lata yrkcsundeiinspektörerna
utöva tillsyn under öveiinseende av den sociala sektionen inom kommerskollegium.
ät vilken myndighet ledningen av ifrågavarande tillsynsverksamhet
alltså skulle vara anförtrodd. En sådan anordning funne kommittén
vara att föredraga med hänsyn till att stuveriarbetet till övervägande del
utfördes ombord å fartyg och med hjälp av fartygets inrättningai och redskap,
vilkas övervakande ankomme på fartygsinspektionen och därmed i sista
hand på kommerskollegium. Vad anginge utarbetande av olycksfallsstatistik,
kunde sådan uppenbarligen ombesörjas lika väl inom kollegium som a
arbetarskydd sby rån.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

I yttranden över 1937 års arbetarskyddskommittés betänkande har beträffande
frågan om överflyttande av sjöfartsavdelningen till kommerskollegium
anförts huvudsakligen följande:

Socialstyrelsen: Förslaget vore ägnat att väcka betänkligheter. Dittills
hade det ansetts vara av stor betydelse, att sjöfolkets sociala angelägenheter
savdt möjligt behandlats i nära sammanhang med de sociala frågorna i allmänhet.
Under den tid, som sjöfolkets arbetarskyddsärenden handlagts i
socialstyrelsen, hade denna uppfattnings riktighet bestyrkts. Ehuru arbetarskyddsbyran
nu överflyttats till ett ämbetsverk, som icke på samma sätt
som socialstyrelsen hade möjlighet att samordna arbetarskyddsärendena med
de sociala frågorna i allmänhet, ansåge styrelsen, att sjöfolkets intresse av
ett effektivt skydd mot olycksfall och ohälsa i arbetet bäst tillgodosåges, örn
det framgent som hittills tillvaratoges av arbetarskyddsbyrån. Socialstyrelsen
komme visserligen att fortfarande få uttala sin uppfattning örn de sociala
Iragoina för sjömännen, men blott då det gällde lagstiftningsfrågor etc. Då
styrelsen i fortsättningen icke kunde deltaga i det löpande arbetet, evad avdelningen
förlädes till riksförsäkringsanstalten eller kommerskollegium, svntes
avdelningen i varje fall böra förstärkas, så att den hade möjlighet att i
erforderlig utsträckning bevaka de sociala frågorna för sjömännen och icke
bleve strängt upptagen endast av inspektionsverksamheten.

Landsorganisationen: Såvitt anginge tillsynen över stuveriarbetet vid lastni.
1?g lossning av fartyg samt därmed sammanhängande olycksfallsstatistik
hade förslaget av Svenska transportarbetareförbundet i ett till sekretaiintet
ingivet yttrande betecknats såsom en avgjord försämring Förbundet
ansage denna tillsynsverksamhet helt böra underläggas yrkesinspektionen.

Riksförsäkringsanstalten: De skäl av såväl praktisk som administrativ natur,
vilka föranlett kommittén att till övervägande upptaga frågan huruvida
den ordning, som kommit till stånd efter arbetarskvddsbyråns överflyttning
fran socialstyrelsen till riksförsäkringsanstalten, kunde anses ändamålsenlig,
såvitt anginge de sjöfartssociala frågornas handläggning, syntes till övervägande
del tala för den föreslagna överflyttningen till kommerskollegium

Visserligen kunde göras gällande, att de sjöfartssociala spörsmål — till
avsevärd grad av arbetarskyddsteknisk art — med vilka sjöfartsavdelningen
hade att i samråd med fartygsinspektionen taga befattning, läge yrkesinspektionens
verksamhet nära, varför denna avdelning liven i fortsättningen borde
genom chefsmyndigheten vara direkt knuten till yrkesinspektionen. Emellertid
hade under årens lopp sjöfartsavdelningen tagits i allt större anspråk
för handläggning av sjöfartsfrågor, som, om de också i huvudsak vore starkt
socialt betonade, dock icke hade samband med arbetarskyddsverksamheten
i egentlig mening. Dit hörde bland annat frågor, som handlades av kommerskollegii
sjöfartsbyrå (sjömanshusens verksamhet, kosthåll ombord m.
fl.) samt sjöfartssäkerhetsfrågor med internationell räckvidd (lastlinjebestämmelser,
välfärdsanordningar för sjömän i främmande hamnar o. dyl.).
Därtill komme, alt byråassistenten mäste i stor utsträckning, ofta flera gånger
under en och samma dag, träda i personlig förbindelse med skilda tjänstemän
inom kommerskollegium, varför samarbetet, sedan överflyttningen
till riksförsäkringsanstalten ägt runi, på grund av ämbetslokalernas avstånd
från varandra vore förbundet med praktiska svårigheter, vilka bland annat
medförde avsevärd tidsförlust. Då dessutom den av kommittén hävdade
uppfattningen örn de ekonomiska och sociala frågornas nära samband och
inbördes beroende kunde vitsordas, ville riksförsäkringsanstalten förorda
kommitténs ifrågavarande förslag. Anstalten ville emellertid därvid särskilt
framhålla angelägenheten av att sjöfartsavdelningen inom kommerskolle -

Kungl. Maj.ts proposition nr 23S.

25

gium bereddes en så självständig ställning, att de sociala intressenas behöriga
tillgodoseende på ett fullt betryggande sätt garanterades.

Å arbetarskyddsbyråns sjöfartsavdelning handlades emellertid vissa ärenden,
som folie utanför kommerskollegii verksamhetsområde, nämligen sådana
som ägde samband med den av yrkesinspektionen utövade tillsynen
över lastning och lossning av fartyg. Denna tillsyn omfattade stuveriarbete
i egentlig mening jämte de anordningar, som därvid komme till bruk och
icke tillhörde fartygens utrustning. Tillsynen över lastnings- och lossningsarbete,
som utfördes av fartygens besättningar, jämte till fartygen hörande
utrustning ankomme däremot på den kollegium såsom chefsmyndighet underställda
fartygsinspektionen. Ät denna uppdelning av tillsynen mellan
yrkesinspektionen och fartygsinspektionen hade givits uttryck i kungörelserna
den 8 oktober 1937 (nr 815 och 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning
och lossning av fartyg ankomme på befälhavaren m. fl. respektive på arbetsgivaren
m. fl. Den av kommittén ifrågasatta ordningen, att den på yrkesunderinspektörerna
ankommande tillsynen över lastning och lossning av fartyg
skulle, efter sjöfartsavdelningens införlivande med kollegium, utövas under
avdelningens överinseende eller med andra ord under kommerskollegii
ledning, medan yrkesunderinspektörerna fortfarande skulle i övrigt vara underställda
riksförsäkringsanstalten såsom chefsmyndighet, komme att medföra,
att lokala befattningshavare ställdes under ledning av två olika chefsmyndigheter.
Denna olägenhet torde i möjligaste mån kunna undgås, därest
riksförsäkringsanstalten kvarstode såsom chefsmyndighet för yrkesinspektionen
med avseende å den ifrågavarande tillsynen men byråassistenten
för sjöfartsärenden utsåges till specialinspektör jämlikt 23 § lagen om arbetarskydd,
i vilken egenskap han under riksförsäkringsanstaltens ledning
skulle utöva överinseende över yrkesinspektionens tillsyn över lastning och
lossning av fartyg. Därigenom komme endast en befattningshavare att sortera
under två chefsmyndigheter och möjligheten för eventuella konfliktanledningar
att minskas. Beträffande ledningen av tillsynen över stuveriarbetet
hade yrkesinspektörerna förklarat, att den nuvarande ordningen vore att
föredraga, men att, örn en överflyttning av sjöfartsavdelningen komme till
stånd, den bästa lösningen vore att byråassistenten utsåges till specialinspektör
med utvidgad skyldighet att företaga inspelctionsresor till hamnarna.

I samband därmed ville anstalten framhålla nödvändigheten av att personalbeståndet
å den sjöfartssociala avdelningen inom kommerskollegium
bleve sådant, att hinder ej komme att möta för specialinspektören att företaga
erforderliga tjänsteresor.

Kommerskollegium: Kollegium hade vid avgivande år 1936 av yttrande i
frågan om överflyttning av den centrala ledningen av arbetarskyddet från
socialstyrelsen till riksförsäkringsanstalten avstyrkt, att handläggningen av
ärenden örn arbetarskyddet ombord å fartyg skulle inbegripas i en dylik överflyttning.
Därvid bade kollegium bland annat framhållit, att det vore synnerligen
önskvärt för att ej säga nödvändigt, att den myndighet, med vilken
kollegium hade att samarbeta i dylika ärenden, hade sin verksamhet förlagd
i nära grannskap lill kollegii arbetslokaler. Vad beträlfade det av sakkunniga
nu framlagda förslaget örn överflyttning lill kollegium av sjöfartsavdelningen
inom riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyra tunne sig kollegium
böra förorda detsamma ej minst med hänsyn till alt, såsom sakkunniga
med rätta framhållit, tillskapandet av eli särskilt organ för de sociala
intressenas bevakande inom kollegium skulle vara ägnat alt framhäva den
sociala sidan av de sjöfarlsekonomiska frågorna. Genom en sådan överflyttning
skulle en önskvärd förenkling i handläggningen av ärendena vinnas
och liven organisatoriskt komma lill klari ullryck, all kollegium vid sin

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

allsidiga bedömning av dithörande spörsmål givetvis hade att i hög grad
skänka beaktande åt frågornas rent sociala sida. Kollega instruktion öppnade
jämväl möjlighet till samarbete med socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
i den form att dessa läte sig representeras vid handläggning
av ärendena. Kollegium, som biträdde vad sakkunniga framhållit om att
den sociala sektionen i kollegium inslruktionsmässigt borde beredas en så
självständig ställning, att de sociala hänsynens behöriga tillgodoseende på ett
fullt betryggande sätt garanterades, funne detta lämpligen kunna ske genom
att avdelningen eventuellt icke inordnades under någon av kollega byråer
utan såsom en social sjöfartsavdelning ställdes direkt under verkets chef.
Kollegium föresloge sålunda, att de tre befattningshavare, som för närvarande
tjänstgjorde å sjöfartsavdelningen, överfördes å kollega stat. Med anledning
därav borde å personalförteckningen för kollegium uppföras en byråassistent
i lönegraden B 26 och ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 samt den
i avlöningsstaten för kollegium ingående posten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat ökas med (9,363 + 2,706 =) 12,069
kronor. Vidare borde avlöning till den nautiske amanuensen, som vore placerad
i lönegraden 15 i löneplanen för extra ordinarie personal, beräknas å
kollegii stat, vilket medförde höjning av avlöningsposten till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal med 3,612
kronor.

I anslutning till förslaget örn överflyttande till kommerskollegium av arbetarskyddsbyråns
sjöfartsavdelning vill jag vidare anmäla en fråga, som
närmast avser ordningen för handläggning av ärenden angående tillämpningen
av sjöarbetstidslagen.

l id anmälan den 17 december 1937 av förslag till ny sjöarbetstidslag, varom
proposition (nr 223) innevarande dag avlåtits till riksdagen, framhöll
jag, bland annat, att den upplysningsverksamhet rörande tillämpningen av
sjöarbetstidslagen, som ålåge kommerskollegium i gemenskap med yrkesinspektionens
chefsmyndighet, så småningom erhållit karaktär av skiljedomsinstitut.
Denna omständighet i förening med förfrågningarnas avsevärda
frekvens syntes mig skänka institutet en betydelse, som uppenbarligen
komme att bliva än större, när den nuvarande lagen ersattes med en ny lag,
i åtskilliga avseenden innebärande väsentliga förändringar. Jag tilläde, att
jag eventuellt senare skulle återkomma till saken i samband med överväganden
av erforderliga åtgärder för säkerställande av en tillfredsställande
ordning för liandhavandet av andra sjöfartsfrågor av social natur.

Inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för frågor rörande sjöfolkets
arbetstid och bemanning av fartyg m. m. hava nu i en avgiven promemoria
föreslagit upprättande av en självständig sektion inom kommerskollegium
för handläggningen av ärenden angående sjöarbetstidslagens tilllämpning
samt för beredning av större författningsfrågor på sjöfartsområdet
m. m. För föredragning av ärendena skulle inrättas en ny juridisk byrådirektörsbefattning
i lönegraden B 28, varjämte å sektionen, som skulle vara
direkt underställd kommerskollegii chef, skulle tjänstgöra den nautiskt utbildade
byråassistent, vilken av 1937 års arbetarskyddskommitté föreslagits
skola överflyttas till kollegium. Alternativt ifrågasältes. att en kompe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

27

tent jurist förordnades att såsom adjungerad ledamot efter samråd med den
nautiske experten föredraga sjöarbetstidsärenden och därmed sammanhängande
frågor.

Kommerskollegium förklarar sig i avgivet yttrande visserligen finna en
förstärkning önskvärd av de arbetskrafter nied juridiskt-administrativ utbildning,
vilka vore avsedda för handläggningen av sjöfartsärenden i allmänhet
och särskilt sjöfartssäkerhetsfrågor. Ämbetsverket vore dock icke berett
att nu tillstyrka inrättandet av en byrådirektörstjänst för detta ändamål.
Däremot ville kollegium giva sin anslutning till det alternativt framförda
förslaget i den formen, att ett arvode skulle ställas till förfogande för
att bereda ökad möjlighet till anlitande av juridiskt utbildad arbetskraft,
särskilt vid de sociala sjöfartsfrågornas handläggning. Arvodesbeloppet syntes
lämpligen kunna bestämmas till 2,000 kronor för år. I likhet med vad
som gällde i fråga örn det å kollega stat uppförda arvodet till sjöåklagaren
borde bestämmelse meddelas, att hinder icke mötte, att arvodet innehades av
befattningshavare i kollegium.

De av kommerskollegium i skrivelsen den 21 augusti 1937 framlagda, un- DeparUmenuder
denna avdelning redovisade förslagen till ändringar i kollega avlöningsanslag
biträdas av mig. Jag vill i samband därmed påpeka, att överflyttandet
till kollegium av den% bergsstaten uppförda övertaliga kontorsbiträdesbefattningen
överensstämmer med vad i innevarande års statsverksproposition
föreslagits i fråga örn bergsstaten. Vidare må erinras om att Kungl.

Maj:t genom beslut den 22 oktober 1937 på föredragning av chefen för
finansdepartementet godkänt omläggning och utvidgning av kommerskollegii
partiprisindex i huvudsaklig överensstämmelse med av kollegium angivna
riktlinjer.

Vad angår frågan örn överflyttande till kommerskollegium av arbetarskyddsbyråns
sjöfartsavdelning synas praktiska skäl tala för, att de tre befattningarna
å sjöf artsa vdelningen för framtiden förläggas till kollegium.

I likhet med kollegium anser jag för säkerställande av att nödig hänsyn tages
till de sociala synpunkterna lämpligt, att avdelningen icke inordnas
under någon av kollega byråer utan ställes direkt under ämbetsverkets
chef. I samband därmed torde benämningen byråassistent böra ändras till
byrådirektör. Av orsaker, som anförts i riksförsäkringsanstaltens yttrande
och även berörts av landsorganisationen, torde emellertid överinseendet över
den av yrkesunderinspektörerna utövade tillsynen över stuveriarbetet vid
lastning och lossning av fartyg samt utarbetandet av statistik rörande olycksfall
i sjömans- och stuveriyrkena fortfarande böra ankomma på yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Någon erinran synes härvid ej vara att göra
mot att, på sätt som föreslagits, byråassistenten (byrådirektören) efter att
hava överförts å kommerskollegii stat förordnas till specialinspektör för
nämnda tillsynsarbete inom riksförsäkringsanstalten.

Vid anmälan av förslaget till ny sjöarbetstidslag har jag närmare utveda -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

lat skälen för att åtgärder böra vidtagas till tryggande av en tillfredsställande
handläggning inom kommerskollegium av ärenden rörande lagens tillämpning.
Genom bifall till förslaget örn inordnande under kollegium av arbetarskyddsbyråns
sjöfartsavdelning skulle frågans lösning underlättas. Den
nautiska sakkunskap, som erfordras vid ärendenas behandling, skulle på ett
naturligt sätt tillföras kollegium genom förenämnda byråassistent för sjöfartsärenden.
Vad beträffar den juridiskt-administrativa förstärkning av
kollegii arbetskrafter, varav behov tillika torde föreligga, delar jag kollegii
uppfattning, att detta behov tillsvidare lämpligen kan tillgodoses i den avkollegium
förordade ordning. Med bifall till vad kollegium härutinnan föreslagit
tillstyrker jag alltså, att för beredande av erforderlig juridisk arbetsförstärkning
vid handläggningen av sjöfartsärenden, framför allt av social
natur, å kollegii avlöningsstat beräknas ett arvode av 2,000 kronor.

Sammanfattningsvis medför vad jag i det föregående under A och B förordat
följande förändringar i personalförteckningen för kommerskollegium,
nämligen ökning av antalet byråchefer från 6 till 7, borttagande av befattningen
såsom byrådirektör och överinspektör, införande av en befattning
såsom byrådirektör i lönegrad B 26 samt ökning av antalet kontorsbiträden
från 16 till 18.

I avlöningsstaten för kommerskollegium skulle^vid bifall till mitt förslag
följande anslagsposter upptagas med därvid angivna ändrade belopp: anslagsposten
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (394,800 + 438 —
7,221 + 2,706 + 9,363 + 2,706 =) 402,792 kronor eller i avrundat tal
402,800 kronor, anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat
(12,400 + 8,496 =) 20,896 kronor eller i avrundat tal 20,900 kronor,
anslagsposten arvode, bestämt av Kungl. Maj:t — ändrad till särskilda arvoden,
bestämda av Kungl. Majit — (4,000 + 2,000 =) 6,000 kronor, anslagsposten
till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
(85,000 + 4,248 + 2,124 + 1,932 + 3,612 =) 96,916 kronor, vilket belopp
bör avrundas till 97,000 kronor, samt anslagsposten till avlöningsförhöjningar
m. m. (11,600 + 1,400 =) 13,000 kronor. I övriga anslagsposter —
avlöningar till tjänstemän å extra stat 16,100 kronor samt särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän 31,100 kronor — torde
ej påkallas någon ändring. Förslagsanslaget till avlöningar för budgetåret
1938/1939 skulle enligt ifrågavarande beräkningar uppgå till sammanlagt
586,900 kronor.

2. Kommerskollegium: Omkostnader, förslagsanslag. Till ifrågavarande
ändamål är för budgetåret 1937/1938 anvisat ett förslagsanslag å 139,000
kronor. Den av Kungl. Majit den 11 juni 1937 fastställda omkostnadsstaten
för kommerskollegium har följande utseende:

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

29

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis

2. Expenser, förslagsvis ......

3. Publikationstryck, förslagsvis

kronor 13,000

71,500

62,000

Summa kronor 146,500

Särskilda uppbördsmedel:

Försäljningsmedel för sjömansrullor och publikationer .... kronor 7,500

Samtidigt har Kungl. Maj:t föreskrivit, bland annat, att av anslagsposten
till expenser må tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten förslagsvis
9,500 kronor samt för övriga expenser 62,000 kronor, därav för kollegii eget
behov högst 57,000 kronor och för annat än kollegii eget behov (blanketttryck)
förslagsvis 5,000 kronor.

I skrivelse den 21 augusti 1937 har kommerskollegium avgivit förslag i
fråga örn förevarande anslag för nästkommande budgetår samt därvid förordat
ändringar i följande avseenden. På grund av ökade bränslekostnader
borde anslagsposten till bränsle, lyse och vatten ökas med förslagsvis 1,500
kronor till 11,000 kronor. Det av kollegium föreslagna inrättandet av en
särskild byrå för elektriska ärenden påkallade en ökning av omkostnadsanslaget
med 2,000 kronor, vilket belopp borde helt anvisas på anslagsposten
till expenser för eget behov. För täckande under ett år av beräknad
merkostnad för abonnemang å namnanropstelefon erfordrades ett belopp
av 1,000 kronor. Vidare vore att märka, att pappers- och tryckningskostnaderna
för blanketter och publikationstryck på senare tiden stegrats med omkring
9 procent, vilket betydde en årlig ökning av kollegii utgifter för blanketttryck
för eget behov med i avrundat tal 1,000 kronor. Da någon inskränkning
i fråga örn tryckning av blanketter icke torde kunna ske, borde motsvarande
ökning av kollegii expensmedel vidtagas. Med hänsyn till anslagsbelastningen
under budgetåret 1936/1937 syntes vidare anslagsposten till expenser för annat
än kollegii eget behov (blankettryck) böra höjas med 3,000 kronor till 8,000
kronor. Vidkommande anslagsposten till publikationstryck hemställdes om
en ökning med förslagsvis 3,000 kronor till 65,000 kronor på grund av dels
i omkostnadsstaten för kollegium numera ingående utgifter för vissa anvisningar,
upplysningar och ritningar rörande statens elektriska inspektions
verksamhetsområde dels ock de höjda priserna pa övrigt tryck. Vad slutligen
anginge försäljningsmedlen för sjömansrullor och publikationer syntes
dessa med hänsyn till vad som influtit under budgetåret 1936/1937
kunna upptagas med ett från 7,500 kronor till 10,500 kronor förhöjt
belopp.

Nettoutgift kronor 139,000.

Kungl. Majis proposition nr 238.

Enligt kollegii förslag skulle ifrågavarande anslag således upptagas till
(146,500 + 1,500 + 2,000 + 1,000 + 1,000 + 3,000 + 3,000 — 10,500 =)
147,500 kronor.

Departements

chefen.

De av kommerskollegium föreslagna ändringarna i omkostnadsstaten för
kollegium anser även jag vara av förhållandena påkallade. Omkostnadsanslaget
skulle alltså beräknas enligt följande uppställning:

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 13,000

2. Expenser, förslagsvis .............................. » 80,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 65,000

Summa kronor 158,000.

Särskilda uppbördsmedel:

Försäljningsmedel för sjömansrullor och publikationer .... kronor 10,500

Nettoutgift kronor 147,500.

3. Statens elektriska inspektion: Avlöningar, förslagsanslag. Ä riksstaten
för budgetåret 1937/1938 är avlöningsanslaget till statens elektriska inspektion
upptaget till 52,400 kronor.

Den 15 juni 1935 har Kungl. Maj:t fastställt följande personalförteckning

för statens elektriska inspektion:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 statsinspektörer över elektriska starkströmsanläggningar ........ R 27.

Tjänstemän å extra stat.

2 assistenter .................................................. B 21

Den av Kungl. Maj:! den 11 juni 1937 fastställda avlöningsstaten för statens
elektriska inspektion har följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 29,400

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis...... » 13,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............. kronor 6,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
.......................... » 1,000 s 7000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............................ » 2,400

Summa förslagsanslag kronor 52,400.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

31

I skrivelse deli 21 augusti 1937 har kommerskollegium under åberopande
av sitt utlåtande den 30 november 1936 över sakkunnigas för elektriska
kontrollväsendet betänkande framlagt följande förslag till personalförteckning: -

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

4 statsinspektörer över elektriska starkströmsanläggningar ........ B 27

3 assistenter .................................................. B 21

4 kontorsbiträde!! ............................................ B 4.

Organisationen skulle alltså för framtiden upptaga endast ordinarie tjänster.
För densamma erfordras enligt av kommerskollegium verkställda beräkningar
aaslag dels till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med
förslagsvis 71,579 kronor, dels till särskilda löneförmåner med förslagsvis
3,421 kronor eller tillhopa å 75,000 kronor.

Beträffande organisationen av statens elektriska inspektion har jag i det Departement^
föregående uttalat min anslutning till kommerskollegii förevarande förslag. chetenÄven
i fråga om anslagsberäkningen instämmer jag med kollegium. Anslagsposterna
böra lämpligen avrundas till respektive 71,600 kronor och 3,400
kronor.

4. Statens elektriska inspektion: Omkostnader, förslagsanslag. Till ifrågavarande
ändamål har för budgetåret 1937/1938 anvisats ett förslagsanslag
å 15,000 kronor. Den 11 juni 1937 har Kungl. Majit fastställt följande omkostnadsstat
för statens elektriska inspektion:

v

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 10,000

2. Expenser, förslagsvis .............................. 8_5,000

Summa kronor 15,000.

I sin under närmast föregående punkt omnämnda skrivelse den 21 augusti
1937 bär kommerskollegium i fråga om omkostnaderna för elektriska
inspektionen under budgetåret 1938/1939 anfört, att sakkunniga för elektriska
kontrollväsendet i sitt år 1936 avgivna betänkande förordat en ökning
av anslagsposten till reseersättningar med 10,000 kronor. I avvaktan på
närmare erfarenhet örn behovet av reseanslag inom den nya organisationen
ansåge kommerskollegium ökningen böra begränsas till 5,000 kronor. Posten
till expenser hade sakkunniga föreslagit höjd från 5,000 till 6,000 kronor.

I anslutning till de ändringar i sakkunnigas förslag till personalorganisation
_med viss minskning av den centrala och viss utökning av den lokala

organisationen — sorn kollegium tillstyrkt, syntes förevarande post till expenser
böra upptagas med ett belopp av 7,000 kronor. I stället hade kollegium
räknat med en sänkning av 1,000 kronor beträffande det av sakkunniga
föreslagna expensanslaget för den centrala tillsynsmyndigheten.

32

Departementschefen
.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 238.

Enligt kollega förslag skulle förevarande anslag således upptagas till
(15,000 + 7,000 =) 22,000 kronor.

Jag biträder kommerskollegii förslag till ändringar i omkostnadsstaten
för statens elektriska inspektion. Omkostnadsanslaget skulle alltså beräknas
enligt följande uppställning:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 15,000

2. Expenser, förslagsvis .............................. » 7,000

Summa kronor 22,000.

Hemställan.

Under åberopande av vad förut i skilda hänseenden anförts hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för kommerskollegium
:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle -

mentet .................................. —

7 byråchefer .................................. B 30

1 navigationsskoleinspektör .............. B 29

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör . B 29

1 byrådirektör ............................... B 28

1 byrådirektör ................................ B 26

3 förste aktuarier ............................ B 24

3 förste byråingenjörer ........................ B 24

1 förste byråinspektör ......................... B 24

1 redaktör .................................. B 24

5 sekreterare ................................ B 24

1 sjöteknisk konsulent ........................ B 24

1 byråinspektör .............................. B 22

2 aktuarier .................................. B 21

2 notarier ................................... B 21

1 revisor och bokhållare ...................... B 21

1 registrator ................................. B 14

3 kansliskrivare .............................. B 11

1 förste expeditionsvakt ...................... B 7

8 kanslibiträden ............................. B 7

5 expeditionsvakter ........................... B 5

18 kontorsbiträden .............................. B 4

2 skrivbiträden ............................... B 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

33

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kamrerare ................................. B 24

1 teknisk konsulent ........................... B 24

1 kansliskrivare .............................. B 11

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör .......................... B 24

1 sekreterare.................................. B 24;

Anm. 1. Den å ordinarie stat upptagna befattningen såsom revisor och
bokhållare skall hållas obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde kamreraren
kvarstår i tjänst.

Anm. 2. En av de å ordinarie stat upptagna kontorsbiträdesbefattningama
skall hållas obesatt, så länge den å övergångsstat uppförda kansliskrivaren
kvarstår i tjänst.

dels godkänna följande avlöningsstat för kommerskollegium,
att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1938/1939:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis.............................. kronor

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis.............................. >

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, för slagsvis

................................ »

4. Särskilda arvoden, bestämda av Kungl. Majit »

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 97,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis........ » 13,000 >

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.......... »

402,800

20,900

16,100

6,000

110,000

31,100

Summa förslagsanslag kronor 586,900;

dels till Kommerskollegium: Avlöningar för budgetåret

1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 586,900 kronor;

dels till Kommerskollegium: Omkostnader för budgetåret
1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 147,500 kronor;

dels godkänna följande personalförteckning för statens
elektriska inspektion:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

4 statsinspektörer över elektriska starkströmsanlägg ningar

.................................... B 27

3 assistenter .................................... B 21

4 kontorsbiträdet! .............................. B 4;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 238■ 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

dels godkänna följande avlöningsstat för statens elektriska
inspektion, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret
1938/1939:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ........................ kronor 71,600

2. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjän steman,

förslagsvis.................. » 3,400

Summa förslagsanslag kronor 75,000;

dels till Statens elektriska inspektion: Avlöningar för budgetåret
1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 75,000 kronor;

dels ock till Statens elektriska inspektion: Omkostnader

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 22,000
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
Nils Sehlberg.

887486. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.