Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering för
lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor
och högre folkskolor; given Stockholms slott den
3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 119 och 170, har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående lönereglering för
lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag
av 1 520 000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 230.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett
förslagsanslag av 2 440 000 kronor;

dels ock till Högre folkskolor: Understöd ett förslagsanslag av 2 000 000
kronor.

Förslag rörande lönereglering för ifrågavarande lärare hava under de senaste
åren framlagts av lärarlönekommittén (statens offentliga utredningar
1924: 13), 1928 års lönekommitté (1930: 20) samt nu senast av 1936 års lärarlönesakkunniga
(statens offentliga utredningar 1937:27).

Sistnämnda sakkunniga tillkallades i anledning av Kungl. Maj:ts den 29
maj 1936 givna bemyndigande av chefen för finansdepartementet med uppdrag
att inom detta departement biträda med fortsatt utredning och framlägga
förslag rörande lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt
vissa andra grupper av icke statligt anställda lärare. De sakkunniga, som den
27 november 1936 avlämnade betänkande med förslag till lönereglering för
lärare vid folk- och småskolor, vilket lagts till grund för 1937 års riksdags
beslut rörande lönereglering för folk- och småskollärar na, hava utgjorts av
t. f. statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet N. Löwbeer, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen C.
Jonsson, ledamoten av riksdagens första kammare, friherre I. Lagerfelt,
ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren A. Nilsson i Steneberg
och ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj.
Svensson i Grönvik.

Över 1936 års lärarlönesakkunnigas omförmälda betänkande med förslag
till lönereglering för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, kommunala
flickskolor och högre folkskolor, hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
den 25 november 1937, av statskontoret den 15 december 1937 och
av undervisningsväsendets lönenämnd den 19 januari 1938. I anledning av
de sakkunnigas förslag hava vidare ingivits framställningar från lärarsammanslutningar
m. fl.

Ärendet, som innefattar, förutom själva löneregleringsfrågan, även spörsmålen
örn statens bidrag till kostnaderna för lärarnas avlöning och om de för
nästa budgetår erforderliga statsanslagen, är nu färdigberett, och jag tillåter
mig därför ånyo anmäla detsamma.

I. Löneregleringsfrågan.

A. Skolornas organisation m. m.

Kommunal flickskola har enligt stadgan nr 426/1928 för ifrågavarande
läroanstalter till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle att inhämta
ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn tagen till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

3

den kvinnliga ungdomens egenart samt att därvid tillika i större eller mindre
utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt inom
hemmets område. Varje skola är anordnad med såväl sjuårig som sexårig
lärokurs. Fristående sjuårig lärokurs anknyter till folkskolans fjärde klass
och fristående sexårig kurs till folkskolans sjätte klass. Läsåret omfattar 38
veckor.

Vid kommunal flickskola skola vara anställda visst antal ordinarie ämneslärare
ävensom i mån av behov extra ordinarie lärare samt timlärare.
Som regel förordnas till rektor för en tid av högst fem år i sänder en av de
ordinarie lärarna. Behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vinnes på något
av följande sätt:

a) genom att med avseende på avlagda examina vid universitet eller högskola
och genomgången provårskurs eller ock vid vederbörligt högre lärarinneseminarium
avlagd examen uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie
ämneslärar- eller ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium ävensom hava under minst två läsår vid vissa läroanstalter
bestritt tjänstgöring, vilken till omfattningen kan anses minst motsvara
den, som åligger ämneslärare vid kommunal flickskola;

b) genom att med goda vitsord hava genomgått folkskoleseminarium samt
därefter med hänsyn till fortsatta väl vitsordade studier i ämnen, tillhörande
kommunala flickskolans ämneskrets, och väl vitsordad tjänstgöring under
minst två år av den art, som i punkt a) avses och som kan anses ådagalägga
lämplighet för anställning vid kommunal flickskola, hava blivit av Kungl.
Majit, efter överstyrelsens hörande, förklarad behörig att antagas till ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola;

c) genom att vid universitet eller högskola hava förvärvat goda vitsord örn
genomgången prövning i ämnen, tillhörande kommunala flickskolans ämneskrets,
samt beträffande pedagogisk utbildning och undervisningsskicklighet
hava antingen med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen och fullgjort
sådan tjänstgöring, som under b) sägs, eller ock hava på annat sätt
förvärvat motsvarande utbildning och erfarenhet samt i varje fall därefter
hava, på sätt under b) sägs, av Kungl. Majit förklarats behörig att antagas
till ordinarie lärare vid kommunal flickskola.

Har kommunal flickskola manlig rektor, skall som biträdande föreståndarinna
för en tid av högst fem år i sänder förordnas kvinnlig lärare vid skolan.

Beträffande befattningshavarnas undervisningsskyldighet gälla i stort sett
samma bestämmelser som i fråga örn lärare vid realskola. Utöver rektorsgöromålen
åligger rektor en undervisningsskyldighet av 18—20 undervisningstimmar
i veckan. Ämneslärare med full tjänstgöring är skyldig åtaga
sig en undervisning av 24—28 undervisningstimmar i veckan. Ämneslärarinna,
som förordnats till biträdande föreståndarinna, åligger en undervisningsskyldighet
av 22—24 undervisningstimmar i veckan.

Kommunal mellanskola har enligt stadgan nr 345/1933 till ändamål
att meddela allmän medborgerlig bildning och är med avseende å del
kunskapsmått, som erfordras ''för inträde i birsta klassen, grundad på genom -

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 230.

gången sjätte klass i folkskola. Kommunal mellanskola omfattar fyra klasser.
.Vid undervisningen skall i huvudsak tillämpas den undervisningsplan, som av
Kungl. Maj:t fastställts för fyraårig realskola. Läsåret omfattar 38 veckor.
Undervisningen leder till och avslutas med realexamen.

Beträffande rektor, lärare och biträdande föreståndarinna gälla i stort sett
samma bestämmelser, som enligt det föregående tillämpas i fråga om kommunala
flickskolor. Dock vinnes behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
allenast på någon av följande två vägar, nämligen antingen enligt a) i det
föregående, eller också genom att med goda vitsord hava genomgått folkskoleseminarium
och därjämte hava vid universitet eller högskola förvärvat
goda vitsord om genomgången prövning i ämnen, tillhörande kommunala
mellanskolans ämneskrets, ävensom hava under minst två läsår med nit och
skicklighet bestritt tjänstgöring vid vissa läroanstalter, samt därefter hava
blivit av Kungl. Maj:t, efter överstyrelsens hörande, förklarad behörig att
antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola.

1937 års riksdag har bemyndigat Kungl. Maj:t att efter vederbörlig framställning
medgiva upprättande vid kommunal mellanskola av inbyggd praktisk
linje i huvudsaklig överensstämmelse med de linjer av denna art, som
dittills upprättats.

Högre folkskola har, såsom överbyggnad på den egentliga folkskolan,
enligt stadgan nr 248/1934 till ändamål att bereda ungdom, som genomgått
egentlig folkskola eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle
att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,
utan att de unga därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
eller nödig övning i praktiskt arbete. Högre folkskola anordnas såsom
allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller en mera allmän
läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i vilken undervisningen
inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Utbildningen omfattar högst fyra
ettåriga klasser och läsåret som regel minst 36 veckor.

Föreskrifterna i fråga om rektor, lärare och biträdande föreståndarinna
överensstämma i stort sett med dem, som gälla beträffande de kommunala
mellanskolorna.

Efter vederbörligt medgivande hava vissa yrkesbestämda högre folkskolor
anordnats såsom praktiska mellanskolor, vilka åsyfta att föra eleverna fram
till praktisk realexamen, avsedd att medföra med realexamen, avlagd vid
kommunal mellanskola eller statlig realskola, jämförlig kompetens.

Undervisningen vid ifrågavarande högre kommunala skolformer i övningsämnen
bestrides i viss utsträckning av ordinarie ämneslärare. Enligt gällande
bestämmelser kan nämligen i de för sådan tjänst bestämda läroämnena
ingå jämväl ett och i vissa fall flera övningsämnen.

Sålunda föreskrives i gällande stadga för kommunala mellanskolor, att vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

5

förening av ämnen för ledig ämneslärartjänst skolstyrelsen må för tjänsten
bestämma två eller tre av de i undervisningsplanen upptagna läroämnena,
varvid i tillämpliga delar skall gälla vad i läroverksstadgan föreskrives beträffande
ledig adjunktstjänst, dock att i tjänst, där sådant anses för skolan
ändamålsenligt, må efter skolöverstyrelsens beprövande kunna i stället för
ett av läroämnena ingå ett övningsämne. I stadgan för de kommunala flick-t
skolorna har motsvarande stadgande intagits beträffande i undervisningsplanen
för dessa skolor upptagna teoretiska respektive praktiska ämnen.

Beträffande de högre folkskolorna har i den nu gällande stadgan för dessa
skolor föreskrivits, att skolstyrelsen må vid förening av ämnen för ledig ämneslärartjänst
för tjänsten bestämma två eller tre av de i undervisningsplanen
upptagna ämnena, vilka på grund av sin inbördes samhörighet lämpligen
kunna förenas, oavsett om de äro att räkna till läro- eller övningsäm-;
nen; dock skall för det fall, att ämneskombinationen anses böra avvika från
vad i sådant avseende är stadgat beträffande ledig adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, frågan om de ämnen, vilka skola ingå i tjänsten, underställas skolöverstyrelsens
prövning och avgörande.

I regel bestrides emellertid undervisningen i övningsämnen och i förekommande
fall i praktiska läroämnen vid ifrågavarande högre kommunala skolformer
av lärare, vilka icke innehava ordinarie anställning.

Av vissa av 1936 års lärarlönesakkunniga lämnade uppgifter framgår, att

antalet kommunala mellanskolor vårterminen 1936 uppgick till 50 (311
klassavdelningar),

antalet kommunala flickskolor höstterminen 1936 till 25 (246 klassavdelningar) antalet

allmänna högre folkskolor vårterminen 1936 till 31 (94 klassavdelningar)
och

antalet yrkesbestämda sådana skolor samma termin till 25 (225 klassavdelningar)
. \

Beträffande lärarpersonalens sammansättning vid berörda tidpunkter inhämtas
av de sakkunnigas betänkande följande uppgifter rörande antalet
ämneslärare:

Kommunala

Kommunala

Högre

Summa

mellanskolor

flickskolor

folkskolor

Ordinarie ämneslärare:

a) manliga ......................

157

2

126

285

b) kvinnliga......................

110

199

69

378

Extra ordinarie ämneslärare:

a) manliga ......................

46

_

53

99

b) kvinnliga......................

60

57

68

185

Summa 947

(i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

B. Nuvarande avlöningsförhållanden.

Kommunala mellanskolor. Bestämmelser i ämnet hava meddelats
genom kungörelsen nr 927/1918 angående avlöning åt lärare vid
kommunal mellanskola samt statsbidrag till sådan skola.

Enligt dessa bestämmelser skall ordinarie manlig ämneslärare för år räknat
uppbära kontant avlöning med 3 300 kronor och kvinnlig ämneslärare med
2 800 kronor. Härtill kunna komma tre ålderstillägg efter respektive fem, tio
och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och 300 kronor för
kvinnlig lärare. För extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full
tjänstgöring utgör avlöningen 2 900 kronor för manlig och 2 600 kronor för
kvinnlig lärare. Till timlärare i läsämne utgår avlöning med 105 kronor
för veckotimme till manlig lärare och med 95 kronor för veckotimme till
kvinnlig lärare.

För manlig timlärare i teckning, i musik och i gymnastik utgör avlöningen
90 kronor för veckotimme och för kvinnlig sådan lärare 85 kronor för veckotimme.
För undervisning i manlig slöjd utgår avlöning med 80 kronor för
veckotimme till manlig lärare och med 75 kronor för veckotimme till kvinnlig
lärare. Lärarinna i hushållsgöromål samt i kvinnlig slöjd äger uppbära
avlöning med 75 kronor för veckotimme.

Utöver de kontanta löneförmånerna skall ordinarie ämneslärare, på sätt
därom stadgas i kungörelsen nr 979/1918 angående boställsordning för lärare
vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, åtnjuta fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande för manlig lärare
500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. För ordinarie manlig
ämneslärare skall tjänstebostad innehålla minst 4 rum och kök och för ordinarie
kvinnlig ämneslärare minst 3 rum och kök. Rektors tjänstebostad skall
omfatta minst 5 rum och kök.

Rektor skall utöver honom såsom lärare tillkommande avlöning åtnjuta
ett särskilt arvode av 1 000 kronor, biträdande föreståndarinna ett särskilt
arvode av 200 kronor, vikarierande rektor ett särskilt arvode av 500 kronor
samt vikarie för biträdande föreståndarinna ett särskilt arvode av 200 kronor,
allt för år räknat.

Ovan angivna lönebelopp utgöra den minimiavlöning, vartill lärare är berättigad
vid kommunal mellanskola, för vilken statsbidrag utgår.

Enligt kungörelsen nr 322/1925 utgår tillfällig löneförbättring med för
år räknat 600 kronor till ordinarie manlig och 500 kronor till ordinarie kvinnlig
ämneslärare. Till extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare utgår
dylik löneförbättring med 450 kronor för manlig och 420 kronor för kvinnlig
lärare. För timlärare i läsämne utgör löneförbättringen 18 kronor för veckotimme
för manlig och 17 kronor för veckotimme för kvinnlig lärare; dock
att den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med högre belopp än sam -

Kungl Maj-.ts proposition Nr 230.

7

manlagt 450 kronor för manlig och 420 kronor för kvinnlig timlärare. Till
lärare i övningsämnen utgår den tillfälliga löneförbättringen med 17 kronor
för veckotimme till manlig och 16 kronor för veckotimme till kvinnlig Övningslärare;
dock att den tillfälliga löneförbättringen ej må utgå med högre
belopp än sammanlagt 420 kronor för manlig och 390 kronor för kvinnlig
befattningshavare.

Å nu angivna lönebelopp utgår dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare
vid s. k. oreglerade verk gällande grunder å de belopp, varmed staten
bidrager till lärarnas avlöning.

Kommunala flickskolor. Bestämmelserna om avlöning åt lärarpersonalen
vid dessa skolor, vilka bestämmelser finnas meddelade i kungörelsen
nr 229/1928, hava utformats i nära anslutning till vad som gäller för
motsvarande lärare vid kommunala mellanskolor. I fråga om lönebeloppens
storlek kan därför hänvisas till vad ovan anförts angående löneförmånerna
till lärarna vid de kommunala mellanskolorna. För timlärare vid kommunal
flickskola i annat övningsämne än teckning, musik och gymnastik har dock
föreskrivits en avlöning av 80 kronor för varje veckotimme.

1 fråga örn rätt för lärare vid de kommunala flickskolorna till fri bostad
och bränsle eller däremot svarande kontant ersättning har i kungörelsen nr
232/1928 föreskrivits, att bestämmelserna i boställsordningen för lärare vid
högre folkskolor och kommunala mellanskolor skola i tillämpliga delar gälla
även för lärare vid kommunala flickskolor.

Bestämmelserna örn tillfällig löneförbättring till lärare vid kommunala
flickskolor, vilka jämväl överensstämma med motsvarande bestämmelser i
fråga örn de kommunala mellanskolornas lärare, hava meddelats i kungörelsen
nr 230/1928.

Högre folkskolor. Bestämmelser rörande avlöning till lärarpersonalen
vid dessa skolor finnas meddelade i kungörelsen nr 759/1918 angående
avlöning åt lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola.

Vid allmän högre folkskola skall den kontanta avlöningen utgöra för ordinarie
manlig ämneslärare 2 800 kronor och för ordinarie kvinnlig ämneslärare
2 400 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg efter respektive
fem, tio och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och 300 kronor
för kvinnlig lärare. För extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring utgör avlöningen 2 500 kronor för manlig och 2 300 kronor
för kvinnlig lärare. Till timlärare i annat ämne än musik, gymnastik och
husligt arbete utgår avlöning för varje veckotimme med 95 kronor för manlig
och 90 kronor för kvinnlig lärare. Avlöningen till timlärare i gymnastik och
musik utgår med 90 kronor för varje veckotimme till manlig lärare och
med 85 kronor för veckotimme till kvinnlig lärare. Till lärarinna i husligt

8

Kungl. Majas proposition Nr 230.

arbete — vilken lärarinna ej har full tjänstgöring — utgår avlöning med
75 kronor för varje veckotimme.

Vid yrkesbestämd högre folkskola, som enligt Kungl. Maj:ts beslut blivit
tillerkänd det högre statsbidrag, vilket kan utgå till sådan skola, skall den
kontanta avlöningen för år räknat utgöra: för ordinarie ämneslärare 3 100
kronor för manlig och 2 650 kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna komma
ålderstillägg efter samma grunder, som gälla för ordinarie ämneslärare vid
allmän högre folkskola, för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring 2 650 kronor för manlig och 2 450 kronor för kvinnlig
lärare, samt för timlärare i annat ämne än musik, gymnastik och husligt arbete
för varje veckotimme 110 kronor för manlig och 100 kronor för kvinnlig
lärare. Avlöning till timlärare i gymnastik och musik utgår med samma
belopp som vid allmän högre folkskola eller sålunda med 90 kronor för
varje veckotimme till manlig lärare och med 85 kronor för veckotimme till
kvinnlig lärare. Till lärarinna i husligt arbete — vilken lärarinna ej har
full tjänstgöring — utgår avlöning med 80 kronor för varje veckotimme.

Lärare, vilken i yrkesbestämd högre folkskola meddelar fackundervisning
i ämne, som i det för skolan fastställda reglementet betecknas som yrkesämne,
må kunna för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning i
andra, tredje och fjärde klassen erhålla tillökning till lönen, efter prövning i
varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, med högst 45 kronor för varje veckotimme.

Utöver den kontanta lönen skall ordinarie ämneslärare åtnjuta fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning enligt samma grunder, som gälla
för lärare vid de kommunala mellanskolorna.

Därest den årliga lärotiden vid högre folkskola enligt det för skolan fastställda
reglementet är längre än 36 veckor, skall lärare med full tjänstgöring
för varje vecka härutöver äga utbekomma Vas av den kontanta minimilönen.

Till rektor vid högre folkskola skall utgå ett särskilt arvode av 300 kronor
vid tvåklassig, 600 kronor vid treklassig och 800 kronor vid fyrklassig
skola. Vikarierande rektor skall åtnjuta ett särskilt arvode, uppgående till
hälften av arvodet för ordinarie rektor vid skolan.

I likhet med vad fallet är beträffande de fastställda löneförmånerna för
lärare vid kommunal mellanskola utgöra nu angivna löneförmåner den minimiavlöning,
vartill läraren är berättigad vid högre folkskola, för vilken
statsbidrag utgår.

Å nu angivna lönebelopp utgår dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare
vid s. k. oreglerade verk gällande grunder å de belopp, varmed staten
bidrager till lärarnas avlöning.

I avvaktan på en definitiv lönereglering hava lärarna vid de högre folkskolorna
genom beslut vid 1929 års riksdag erhållit provisorisk avlöningsförbättring,
vilken utgår med 360 kronor till ordinarie manlig lärare och
300 kronor till ordinarie kvinnlig lärare. För extra ordinarie eller vikarie -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

9

rande ämneslärare med full tjänstgöring utgår dylik avlöningsförbättring
med 300 kronor till manlig lärare och 250 kronor till kvinnlig lärare. Timlärare,
vilken icke i egenskap av ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring uppbär provisorisk avlöningsförbättring,
äger uppbära dylik förbättring med 10 procent av de i ovannämnda kungörelse
nr 759/1918 stadgade belopp, dock med högst 270 kronor för manlig
och 240 kronor för kvinnlig lärare.

Storleken av de nu till lärarna vid ifrågavarande skolor utgående lönerna
belyses närmare genom vissa tabellariska sammanställningar i bilaga C.

C. Lönesystem m. m.

Såväl lårarlönekommittén som 1928 års lönekommitté hava ansett, att lönefrågan
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda kommunala skolformerna
borde lösas på grundvalen av det för kommunikationsverken och för den
allmänna civilförvaltningen gällande lönesystemet. Samtliga dessa sakkunnigberedningar
hava sålunda varit eniga därom, att ifrågavarande lärare i
likhet med statens befattningshavare vid s. k. nyreglerade verk borde erhålla
avlöning med belopp, som vore anpassade efter levnadskostnadernas olika
höjd på olika orter inom landet. Väsentliga avvikelser från de statliga bestämmelserna
hava dock ansetts påkallade för de kommunalt anställda lärarnas
vidkommande. Särskilt har det ansetts vara förenat med svårigheter
att å dessa lärare tillämpa det nya lönesystemet, med hänsyn till att lärarna
för närvarande utöver den kontanta lönen åtnjuta förmånen av bostad och
bränsle in natura eller däremot svarande ersättning. På grund av de svårigheter
av ekonomisk och praktisk art, som mötte mot en tillämpning av de
statliga bestämmelserna på detta område, förordade lårarlönekommittén en
lönereglering för lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala
mellanskolor med bibehållande av de nuvarande naturaförmånerna
såsom löneförmåner utöver den kontanta lönen (nettolönesystem). Med hänsyn
till dessa naturaförmåner skulle lärarna i stället hänföras till en lönegrad,
som vore två lönegrader lägre än den, vilken de eljest bort tillhöra. 1928
års lönekommitté däremot utgick ifrån att naturaförmånerna skulle inordnas
i lönen, d. v. s. även för dessa befattningshavares del bruttolönesystem komma
till användning.

Under åberopande av att 1937 års riksdag beslutat en lönereglering för
folk- och småskollärana, som grundats på det nya statliga lönesystemet och
sålunda förutsatt tillämpning av bruttolöneprincipen, hava 1936 års lärarlönesakkunniga
utgått från alt nämnda lönesystem borde vinna tillämpning även
på lärarna vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och högre
folkskolor och delta även i fråga örn bruttolöneprincipen.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Under det att förhållandena på folkskoleväsendets område för folk- och
småskollärarnas del föranlett ganska väsentliga avvikelser från de för de statliga
befattningshavarna gällande föreskrifterna, syntes det beträffande lärarna
vid nu ifrågavarande högre kommunala skolformer vara icke blott möjligt utan
även lämpligt att meddela avlöningsbestämmelser, som närmare anslöte sig
till nämnda föreskrifter. Särskilt ville de sakkunniga framhålla, att i fråga
örn sistnämnda lärare anledning saknades att meddela sådana speciella föreskrifter
angående avdrag å lönen för tjänstebostads värde, som befunnits
erforderliga för lärare vid folk- och småskolor, enär nu ifrågakommande
lärare endast undantagsvis åtnjöte bostad in natura.

Med hänsyn till de kommunala mellanskolornas, de kommunala flickskolornas
och de högre folkskolornas ställning i vårt allmänna skolsystem och
med beaktande jämväl därav, att redan nu för dem i olika avseenden, bland
annat i fråga örn avlöningsförhållandena, gällde likartade bestämmelser, hade
de sakkunniga funnit sig böra förorda, att gemensamma avlöningsbestämmelser
— dock med vederbörlig differentiering i fråga örn lönegradsplaceringen
— meddelades för lärarna vid ifrågavarande tre kommunala skolformer
i så nära anslutning som möjligt till de föreskrifter, som kunde
komma att meddelas för motsvarande befattningshavare i statens tjänst,
nämligen lärarna vid de allmänna läroverken.

Såsom lärarlönekommittén framhållit i sitt betänkande hade grunderna
för den icke-ordinarie lärarpersonalens avlöning av ålder bestämts av riksdagen.
Även örn avsteg från denna praxis befunnits böra göras för de ickeordinarie
lärarna vid de statliga undervisningsanstalterna, vilkas förhållanden
helt administrerades och kontrollerades av statliga myndigheter, ansågo
sig de sakkunniga böra förorda, att avlöningsbestämmelserna för
icke-ordinarie lärare vid de högre kommunala skolformerna såsom hittills
underställdes riksdagens prövning. Av praktiska skäl torde det därvid vara
lämpligt att, i likhet med vad som skett beträffande motsvarande bestämmelser
för de icke-ordinarie lärarna vid folk- och småskolor, i avlöningsreglementet
införa samtliga de bestämmelser, som avsåge de icke-ordinarie lärarnas
lön. I enlighet härmed hade de sakkunniga framlagt ett förslag till avlöningsreglemente,
som innefattade lönebestämmelser för samtliga lärargrupper
vid frågavarande högre kommunala skolformer.

Vad angår frågan örn relationen mellan manliga och kvinnliga lärares
avlöning, erinra de sakkunniga, att genom beslut av 1937 års riksdag likalönsprincipen
godtagits, såvitt gäller statligt anställda lärare och lärare vid
folk- och småskolor, ehuru en viss övergångstid bestämts för kvinnornas uppfattning
till samma lönegrad som männen. De sakkunniga hade på grund
härav ansett sig böra utgå ifrån, att denna löneprincip skulle tillämpas jämväl
vid här avsedda högre kommunala skolformer, och i enlighet därmed
föreslagit inplacering av de kvinnliga lärarna i samma lönegrader som mot -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

svarande manliga lärare, dock med viss övergångstid i överensstämmelse med
vad som beslutats för kvinnliga lärare vid statliga undervisningsanstalter m. fl.

Statskontoret, undervisningsväsendets lönenämnd och skolöverstyrelsen
hava icke haft något att i huvudsak erinra mot vad 1936 års lärarlönesakkunniga
sålunda föreslagit. Vidkommande frågan huruvida avlöningsreglementet
för de högre kommunala skolformerna, vilket vore avsett att underställas
riksdagens prövning, borde omfatta jämväl föreskrifter, vilkas närmaste
motsvarigheter för läroverkslärarna vore avsedda att utfärdas av
Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan, har statskontoret fäst uppmärksamheten
vid att en sådan anordning torde kunna medföra olägenheter och
omgång, i händelse en ändring av bestämmelserna påkallades.

En lönereglering för lärarna vid kommunala flickskolor, kommunala mel- Departelanskolor
och högre folkskolor kan betraktas som en konsekvens av de aVmentschefe"-1937 års riksdag beslutade löneregleringarna för lärare vid folk- och småskolor
och för lärare vid de statliga undervisningsanstalterna. Det lönesystem,
som väljes för ifrågavarande lärare vid de högre kommunala skolformerna,
bör — såsom 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagit — utformas i anslutning
till de principer, som tillämpats vid de av 1937 års riksdag beslutade
löneregleringarna. Jag tillstyrker därför förslaget, att löneregleringen genomföres
på grundval av det för allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken
nu gällande lönesystemet och har heller ingenting att erinra
emot att likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga befattningshavare
kommer till stånd på sätt av 1937 ars riksdag förutsatts beträffande
statligt anställda lärare samt lärare vid folk- och småskolor. I likhet
med de sakkunniga håller jag före, att grundreglerna för avlönande av lärarna
vid de högre kommunala skolorna böra underställas riksdagen för
prövning och godkännande icke blott vad angår de ordinarie lärarna utan
jämväl i fråga om de icke-ordinarie. De till sistnämnda lärare utgående lönerna
äro nämligen av väsentlig betydelse vad beträffar storleken av det
statsbidrag, som bör utgå till ifrågavarande skolor, vilket motiverar, att
samma förfarande i detta hänseende kommer till användning, som tillämpats
vid löneregleringen för folk- och småskollärare. Till detaljerna i löne- och
statsbidragssystemet återkommer jag i det följande.

D. Löneställningar.

1. Ordinarie ämneslärarc.

Tidigare förslag. Ur 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande hämtas
följande tahellariska översikt över de löner, som nu utgå till lärarna
vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

samt den löneställning, som för dessa lärares vidkommande föreslagits av
lärarlönekommittén, 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen i dess
yttrande över sistnämnda lönekommittés förslag:

Kommunala mellanskolor (och kommunala flickskolor).

Ämneslärare, ordin., mani.

Begynnelselön...........

Slutlön.................

Ämneslärare, ordin., kvinnl.

Begynnelselön............j 4 529

Slutlön..............

Enligt gällande
bestämmelser1

Lärarlöne-

kommittén1

1928 års
lönekom-mitté

Skolöver-

styrelsen

Adjunkts-

kompe-

tenta

Icke ad-junkts-kompe-tenta

Adjunkts-

kompe-

tenta

Icke ad-junkts-kompe-tenta

Alla

Alla

5 425

6 4

4 913

49

B 21

B 20

B 222

B 232

4 529

52

4 145

97

B 18

B 17

B 192

B 202

Högre folkskolor

Enligt gäl-

lande bestäm-melser 1

Lärarlöne-kommittén 1

1928 års löne-kommitté

Skolöverstyrelsen

Yrkes-

be-

All-

män

Yrkes-

be-

All-

män

3, 4 kl.
f. tekn.

3, 4 kl.
f. an-

1, 2 kl.

Yrkes-

best.

All-

män

1,2 kl.

stämd

stämd

ut-

bilda

nan ut-bildn.

3, 4 kl.

4

kl.

3

kl.

Ämneslärare, ordin.,
mani.

Begynnelselön____

Slutlön..........

4 253

5 789

3 876
5 412

B 18

B 17

B 22

B 21

B 19

B 23

B

22

B 21

Ämneslärare, ordin.,
kvinnl.

Begynnelselön____

Slutlön..........

3 617

4 769

3 304

4 456

B 15

B 14

B 19

B 18

B 16

B 20

B

19

B 18

|

1 Härtill komma fri bostad och vedbrand enligt särskilda bestämmelser eller ersättning
härför enligt för orten gällande pris.

2 bärare, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilken erfordras för behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig tre
tjänstar.

1936 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga hava föreslagit, att
ordinarie ämneslärare vid samtliga här avsedda skolformer skulle placeras
i 21 lönegraden. Ordinarie sådan lärare vid kommunal mellanskola, kommunal
flickskola och praktisk mellanskola, vilken ägde behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, skulle dock placeras i 23 lönegraden, eller
sålunda samma lönegrad, som adjunkter vid de allmänna läroverken.

Till stöd härför har anförts följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

13

Kommunala mellanskof r. Skolöverstyrelsen hade redan i samband
med den år 1911 genomförda löneregleringen för lärare vid de kommunala
mellanskolorna framhållit önskvärdheten av att lärare, som förvarnat
behörighet till adjunktst jämt vid allmänt läroverk, måtte dragas över till den
kommunala mellanskola!!, enär detta skulle vara ägnat att åt skolan bereda
en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med
de från de allmänna läroverken utexaminerade. Ett väsentligt villkor för förvärvande
åt kommunala mellanskolor av lärare med behörighet till ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk vore därför, att skillnaden mellan lönerna
för sådana lärare vid kommunal mellanskola och vid realskola ej bleve alltför
stor.

Föredragande departementschefen förklarade sig dela överstyrelsens uppfattning
i fråga örn önskvärdheten av att lärare, vilka förvärvat behörighet
till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte kunna fästas vid den
kommunala mellanskolan. Men enligt hans mening skulle det även med de
löneförmåner för adjunktskompetent lärare, som av överstyrelsen föreslagits
(ett särskilt lönetillägg å 500 kronor), helt visst icke bliva möjligt att stadigvarande
kvarhålla sådana lärare vid denna skola. Den högre lönen och den
därmed följande högre pensionen skulle utan tvivel i allmänhet förmå dem
att, så snart detta befunnes ekonomiskt fördelaktigare, övergå till de allmänna
läroverken. För att hindra en dylik övergång funnes nog intet annat
säkert medel än att göra lönerna vid de kommunala mellanskolorna lika
höga som adjunktslönerna vid de allmänna läroverken, en åtgärd, som av
ekonomiska skäl helt naturligt förbjöde sig själv. Ville man tillförsäkra
de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge
man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kommunal
mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja
sig med att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigast,
för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare
att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år. I avseende å de åtgärder,
som borde vidtagas i nämnda syfte, uttalade departementschefen sin
anslutning till en anordning, enligt vilken den underlägsenhet, som finge
anses ligga i en lägre teoretisk utbildning, efter hand uppvägdes genom en
väl vitsordad tjänstgöring, och att en lärare med lägre kompetens efter en
viss tids tjänstgöring borde erhålla samma lön som lärare med högre kompetens.

I enlighet härmed medgavs ämneslärare vid kommunal mellanskola, som
avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka erfordrades för behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, rätt att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig fem år.

Vid 1918 års lönereglering för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
hade lönerna för ordinarie ämneslärare vid dessa skolor anpassats
i ungefärligen samma relation till adjunkternas löneförmåner som tidigare.

Kraven på att undervisningen vid de kommunala mellanskolorna skulle
vara fullt likvärdig med de statliga realskolornas och att en vid kommunal
mellanskola avlagd examen skulle hava samma värde som motsvarande
examen vid realskola hade, yttra de sakkunniga, sedan dess icke eftergivits
utan snarare gjort sig starkare gällande än förut. Fordringarna på ämneslärarnas
kompetens hade sålunda efter hand stegrats. Av samtliga ämneslärare
vid dessa skolor hade numera icke mindre än omkring hälften föreskriven
adjunktskompetens. Det torde bliva alltmera sällsynt, att lärare

14

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 230.

utan akademisk examen erhölle anställning som ordinarie ämneslärare vid
dessa skolor. Lärarlönekommittén uttalade sig för att adjunktskompetent
lärare vid kommunal mellanskola borde i avlöningshänseende vara helt
jämställd med sådan adjunkt vid allmänt läroverk, som undervisade å realskolestadiet.
Som motivering för sin ståndpunkt, att ämneslärarna, även de
adjunktskompetenta, vid de kommunala mellanskolorna borde placeras en
lönegrad lägre än adjunkterna vid de statliga realskolorna, hade 1928 års
lönekommitté framhållit, att kompetensfordringarna för ordinarie tjänst vid
kommunal mellanskola och vid statlig realskola icke vore lika. Särskilt
hade lönekommittén erinrat örn ett av skolöverstyrelsen gjort uttalande,
att de icke-adjunktskompetenta ämneslärarnas kompetens icke sällan vore
ganska svag och att häri läge ett bestämt skäl till lägre löneplacering för
den kommunala mellanskolans lärare än för statsläroverkens adjunkter, för
vilka en enhetlig utbildning med kompetens av bestämt fixerbara mått vore
erforderlig.

Gentemot denna uppfattning ansåge sig 1936 års lärarlönesakkunniga böra
uttala, att det vid lönesättningen för ifrågavarande lärare torde böra fästas
avgörande betydelse vid angelägenheten av att såvitt möjligt hålla undervisningen
vid de kommunala mellanskolorna och vid dessa skolor avlagd examen
på samma plan som vid de statliga realskolorna. En förutsättning härför
vore emellertid, att de kommunala mellanskolorna vore i tillfälle att erbjuda
lärare med adjunktskompetens samma löneförmåner, som dessa kunde
erhålla vid de allmänna läroverken. I annat fall torde det knappast bliva
möjligt för de kommunala mellanskolorna att behålla ämneslärare med adjunktskompetens
annat än under en kortare tid, i all synnerhet som dessa
lärare ägde att som merit för adjunktur vid allmänt läroverk räkna sig tillgodo
tjänstgöring vid kommunal mellanskola. Erfarenheterna hade visat,
att den nuvarande olikheten i löneställning berett de kommunala mellanskolorna
ej ringa olägenheter i detta avseende.

Härjämte ansåge sig de sakkunniga böra framhålla, att de nuvarande lönebestämmelserna
för kommunala mellanskolans lärare allenast avsåge s. k.
minimilöner. Det hade i enlighet härmed varit vederbörande kommun obetaget
att bevilja kommunala lönetillägg såsom ett medel bland annat att
söka vid skolan bibehålla lärarkrafter med erforderlig kompetens. Därest,
såsom de sakkunniga enligt det följande föresloge, dylika tillägg efter löneregleringens
genomförande icke bleve tillåtna, konnne kravet på jämställdhet
i de statliga lönebestämmelserna mellan de kommunala mellanskolornas
och de statliga realskolornas lärare att framträda ännu starkare.

På grund av vad sålunda anförts och då det enligt de sakkunnigas mening
vore ett viktigt statsintresse, att de kommunala mellanskolorna, vilka hade
samma uppgift i skolsystemet som de statliga realskolorna, kunde erhålla
och åt sig bevara en fullgod lärarstab, ansåge sig de sakkunniga böra ansluta
sig till lärarlönekommitténs ovanberörda förslag att placera adjunktskompetenta
ämneslärare vid de kommunala mellanskolorna i samma lönegrad
som adjunkterna vid de statliga realskolorna.

I fråga om de icke-adjunktskompetenta ämneslärarnas löneställning hade
de tidigare sakkunnigberedningarna och även överstyrelsen ansett, att de
i lönehänseende icke borde sättas lägre än en lönegrad under de adjunktskompetenta
lärarna. Med hänsyn till den i många fall rätt avsevärda skillnad,
som förefunnes i utbildningshänseende mellan den förra gruppen av
lärare och de adjunktskompetenta lärarna, ansåge de sakkunniga, att en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

15

lönegrads skillnad mellan nämnda båda kategorier icke vore tillräcklig. De
funne för sin del två lönegraders skillnad befogad och förutsatte följaktligen,
att icke adjunktskompetent ämneslärare placerades i 21 lönegraden.

Örn lärare saknade adjunktskompetens av den anledningen, att han icke
genomgått provår, men hade en lång och förtjänstfull lärarverksamhet bakom
sig, förefunnes den möjligheten för honom att i lönehänseende bliva
likställd med lärare med vederbörlig adjunktskompetens, att Kungl. Majit
efter särskild ansökning dispenserade honom från provåret genom att förklara
honom oavsett avsaknaden av provår behörig till adjunktsbefattning
vid allmänt läroverk.

Högre folkskolor. Inplaceringen i lönegrad av ämneslärare vid
de högre folkskolorna vore förenad med vissa svårigheter på grund av att
dessa skolor sinsemellan företedde betydande olikheter såväl i fråga örn arten
av den undervisning, som där meddelades, som i fråga örn organisationen.
Enligt gällande bestämmelser gjordes åtskillnad mellan yrkesbestämda och
allmänna högre folkskolor, och vidare kunde antalet årsklasser i de högre
folkskolorna variera från en till fyra. I de tidigare löneregleringsförslagen
hade ifrågasatts, att hänsyn till dessa förhållanden skulle tagas vid lönesättningen.

Enligt de sakkunnigas mening kunde det icke vara befogat och ej heller
eljest lämpligt att till grund för inplacering av ordinarie ämneslärare i lönegrad
lägga det antal årsklasser, vederbörande skola omfattade. Härutinnan
kunde enligt vederbörande skolkommuns bestämmande ändringar äga rum
icke blott så, att skolan utbyggdes med flera klasser, än den förut haft, utan
även så, att exempelvis på grund av bristande lärjungetillströmning antalet
årsklasser minskades. I intetdera fallet syntes i fråga örn vare sig lärarpersonalens
arbete eller kraven på dess kompetens sådana ändrade förhållanden
uppkomma, att tillräckliga skäl för en förbättring, respektive en försämring
av dess löneställning kunde sägas föreligga. Lönetekniskt och rättsligt
sett måste också en dylik variabilitet hos lönestandarden medföra svårigheter.

Ej heller funne de sakkunniga det motiverat, att vid en lönereglering den
nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan allmänna och yrkesbestämda
högre folkskolor upprätthölles. Stadgan för högre folkskolor ställde icke
större kompetenskrav på lärarna vid de yrkesbestämda skolorna än på lärarna
vid de övriga högre folkskolorna, och i fråga örn tjänstgöringens beskaffenhet
hade de sakkunniga icke kunnat konstatera sådana olikheter, att en
skillnad till förmån för de förra kunde anses alltjämt hava fog för sig.

De sakkunniga intoge alltså den ståndpunkten, att i princip ämneslärarna
vid de högre folkskolorna borde, oavsett skolornas organisation med hänsyn
till antalet årsklasser och oavsett deras karaktär av allmänna eller yrkesbestämda,
likställas i lönehänseende.

Från denna allmänna regel syntes emellertid ett undantag böra göras,
nämligen i fråga om sådana högre folkskolor, vilka efter vederbörligt medgivande
anordnades såsom praktiska mellanskolor. De praktiska mellanskolorna
åsyftade alt under överstyrelsens kontroll föra fram eleverna till en
censurerad avgångsexamen, praktisk realexamen, avsedd att medföra med
realexamen, avlagd vid kommunal mellanskola eller statlig realskola, jämförlig
kompetens. Beträffande dessa skolor förelåge allisa, liksom vid de
kommunala mellanskolorna, eli särskilt behov av all i konkurrensen örn
lärarkrafter kunna åtminstone till en viss grad mäta sig med de statliga real -

16

Kungl. Maj :ts proposition Nr 230.

skolorna. Detta förhållande betingade enligt de sakkunnigas mening en särställning
för ifrågavarande skolor, såvitt anginge lärares med adjunkts- eller
däremot svarande kompetens löneförmåner. Till denna fråga återkomma de
sakkunniga i det följande.

I avseende å den iöneställning, som borde tillkomma ämneslärare vid högre
folkskolor i allmänhet, förefunnes enligt de sakkunnigas mening icke tillräcklig
grund för att göra åtskillnad mellan adjunktskompetenta och icke
adjunkt skompet enta lärare. Däremot talade praktiska skäl för att lönesättningen
icke mer än nödigt differentierades för ämneslärare vid samma skoltyp.
De sakkunniga ansåge alltså, att, såsom förhållandet vore enligt nu
gällande lönesystem, lönesättningen för ämneslärare vid högre folkskolor såsom
regel borde ske oberoende av huruvida vederbörande förvärvat adjunktskompetens
eller icke. För nämnda lärare föresloge de sakkunniga samma
Iöneställning som för icke-adjunktskompetenla lärare vid kommunala mellanskolor,
eller sålunda inplacering i den 21 lönegraden för såväl manliga
som kvinnliga lärare.

Allenast i fråga örn de såsom praktiska mellanskolor anordnade högre
folkskolorna ansåge de sakkunniga av förut anfört skäl undantag från
nämnda lönesättning böra ske, för såvitt anginge de adjunktskompetenta lärarna.
Dessa borde enligt de sakkunnigas förslag erhålla lön lika med adjunkter
vid statens realskolor, alltså enligt 23 lönegraden. Det kunde visserligen
invändas, att åtskilliga fyrklassiga högre folkskolor i verkligheten
gjorde samma tjänst som realskolorna, i det att de bibringade sina lärjungar
ett kunskapsmått, motsvarande realexamens, ehuru lärjungarna icke ägde
möjlighet att vid skolan avlägga sådan examen utan måste såsom privatister
fullgöra sina examensprov vid andra skolor, samt att därför till stöd för de
adjunktskompetenta lärarnas vid sistberörda högre folkskolor jämställande
med läroverksadjunkterna enahanda skäl förelåge, som när det gällde de
praktiska mellanskolorna. De sakkunniga ansåge dock, att, så länge ifrågavarande
högre folkskolor saknade en författningsmässigt reglerad examensrätt,
det icke vore möjligt att draga gränsen så, att de adjunktskompetenta
lärarna därstädes bleve inneslutna i den förmån, som skulle tillkomma motsvarande
lärare vid de praktiska mellanskolorna.

I fråga örn adjunktskompetens torde, vad de sistnämnda skolorna anginge,
böra beaktas 1928 års lönekommittés förslag örn en utvidgning av
nämnda begrepp. Kommittén uttalade, att i betraktande därav att inom den
yrkesbestämda högre folkskolan den praktiska utbildningens tillgodoseende
ofta måste kräva nied adjunktskompetens likvärdiga kvalifikationer av mera
praktisk art, kommittén ansåge. att likvärdig nied adjunktskompetens skulle
anses dels filosofisk ämbetsexamen eller högre akademisk examen jämte folkskollärarexamen,
dels kompetens för lektorat i ingenjörs- eller handelsämne
vid tekniskt läroverk, i varje fall jämte två års tjänstgöring vid högre folkskola
eller annan läroanstalt, som av Kungl. Maj:t i det avseendet föreskrivits.
De sakkunniga ansåge det befogat, att vid de praktiska mellanskolorna
vissa lärare i tekniska eller yrkesbetonade ämnen, vilka icke ägde
formell adjunktsbehörighct men som med hänsyn till ifrågavarande skolors
utbildningsuppgift måste anses besitta en med sådan behörighet likvärdig
kompetens, komme i åtnjutande av samma löneförmåner som de adjunktskompetenta
lärarna. Det torde emellertid möta svårighet att härutinnan
i författningsväg uppställa generella regler, såsom 1928 års lönekominitté
syntes hava avsett. De sakkunniga föresloge därför, att det skulle ankomma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

17

på Kungl. Majit att efter ansökning och prövning från fall till fall förklara
sådan lärare, som här avsåges, berättigad att åtnjuta lön såsom adjunktskompetent
lärare.

Det vore att märka, att enligt gällande stadga läsåret vid de högre folkskolorna
kunde understiga läsåret vid de kommunala mellanskolorna och
även vid de kommunala flickskolorna med tre, respektive två veckor. De
sakkunniga hade icke ansett detta förhållande motivera en lönereducering för
lärare vid de högre folkskolor, där detta vore fallet, men kommc i det följande
att föreslå befogenhet för vederbörande skolstyrelse att i dylika fall.
örn så prövades lämpligt, vidtaga viss utökning av lärarens undervisningsskyldighet,
i antalet veckotimmar räknat.

kommunala flickskolor. I anslutning till vad de sakkunniga
förordat beträffande icke-adjunktskompetenta ämneslärare vid övriga här
avsedda högre kommunala skolformer torde även motsvarande lärare vid
de kommunala flickskolorna böra placeras i 21 lönegraden.

Beträffande adjunktskompetenta lärare vid dessa flickskolor uppstode
frågan, huruvida de i likhet med motsvarande lärare vid de kommunala och
praktiska mellanskolorna skulle erhålla samma lönegradsplacering som
adjunkter vid statliga realskolor, eller om de, i enlighet med vad de sakkunniga
förordat i fråga örn adjunktskompetenta ämneslärare vid de högre
folkskolorna, skulle placeras i samma lönegrad som ämneslärare, som icke
förvärvat denna högre kompetens.

Vid tillkomsten av de kommunala flickskolorna hade de kommunala
mellanskolorna tagits till förebild beräffande organisationen och i fråga örn
de ekonomiska förhållandena. De ordinarie ämneslärarnas avlöningsförmåner
hade sålunda hittills varit desamma, som utginge till motsvarande befattningshavare
vid de kommunala mellanskolorna.

Under sådana förhållanden hade det synts de sakkunniga vara mindre
tilltalande att i lönehänseende nu nedsätta de kommunala flickskolornas ämneslärare
i förhållande till mellanskolornas lärare, även örn de kommunala
flickskolorna icke förde fram sina elever till en kontrollerad avgångsexamen.
Därtill komme, att kurserna vid dessa skolor sträckte sig i vissa ämnen
ganska väsentligt utöver realskolornas kurser och följaktligen ställde större
anspråk på lärarpersonalen. Likställighet mellan de kommunala flickskolornas
och mellanskolornas ämneslärare borde därför alltjämt upprätthållas.

Vad de sakkunniga ovan föreslagit beträffande adjunktskompetenta ämneslärare
vid de kommunala mellanskolorna borde därför äga tillämpning
på motsvarande lärare vid här avsedda flickskolor.

Med avseende å jämförelsen mellan nuvarande och av de sakkunniga föreslagna
lönebelopp kunde hänvisas till den tablå, som avsåge de kommunala
mellanskolornas lärare.

Beträffande vissa av de sakkunniga verkställda jämförelser mellan de nu
utgående lönerna och de löner, som skulle utgå vid bifall lill de sakkunnigas
förslag, hänvisas till berörda bilaga C.

Myndigheternas yttranden. Endast skolöverstyrelsen och statskontoret
hava särskilt berört frågan örn löneställningen för de ordinarie ämneslärarna.

Skolöverstyrelsen bar anslutit sig till 1936 års lärarlönesakkunnigas ifrågavarande
förslag med den ändringen, att överstyrelsen förordat, alt adjunkts tiihung

till riksdagens protokoll Wilk. 1 stank Nr 230. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Xr 230.

kompetent ordinarie lärare vid högre folkskola placeras i 22 lönegraden
i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, 21 lönegraden. Som motiv härför
har anförts, att den löneskillnad i jämförelse med motsvarande löner vid
andra skolformer, som bleve en följd av bifall till de sakkunnigas förslag
i denna del, knappast vore motiverad med hänsyn till skolformernas olikhet
och skulle högst ofördelaktigt inverka på rekryteringen av de högre folkskolornas
lärarkår.

I övrigt inhämtas av överstyrelsens utlåtande bland annat följande:

Överstyrelsen behjärtade det krav beträffande placering i 22 lönegraden
av de icke-adjunktskompetenta lärarna, som framställts av representanter för
de kommunala mellanskolornas lärarkår, överstyrelsen hade också i utlåtande
år 1924 uttalat sig för de icke-adjunktskompetenta lärarnas inplacering
endast en lönegrad under de adjunktskompetenta lärarna. Överstyrelsen
hade också nu tagit under övervägande, huruvida icke möjlighet förelåge
att förorda inplacerandet av vederbörande lärare i 22 lönegraden. Då
överstyrelsen emellertid icke för sin del ansåge sig kunna stanna inför detta
förslag, skedde det under framhållande av alt enligt dess mening det vid
1937 års riksdag fattade beslutet rörande inplaceringen av de vid de statliga
läroverken anställda lärarna, och särskilt inplaceringen av ämneslärarinnorna
i 21 lönegraden, skapat ett delvis nytt utgångsläge för avgörandet av
föreliggande fråga. Ett generellt inplacerande av den icke-adjunktskompetenta
läraren i kommunala mellanskolan en lönegrad över även den
adjunktskompetenta ämneslärarinnan vid statsläroverk måste betraktas som
avgjort olämplig. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle däremot de
icke-adjunktskompetenta lärarna i kommunala mellanskolan placeras i
samma lönegrad som de icke-adjunktskompetenta ämneslärarinnorna vid de
statliga läroverken, vilket torde anses vara riktigt.

Dessutom förefunnes, såsom de sakkunniga påpekat, möjlighet för lärare,
som saknade adjunktskompetens av den anledning, att han ej genomgått
provår, att, om han hade en lång och förtjänstfull lärarverksamhet bakom
sig, efter av Kungl. Majit medgiven dispens från provår bliva förklarad
behörig till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, örn olika lönevillkor
bleve fastställda för adjunktsbehöriga och icke-adjunktsbehöriga ämneslärare,
vore det emellertid enligt överstyrelsens mening önskvärt, att i det
förslag i ärendet, som Kungl. Majit ämnade framlägga för riksdagen, det
uttryckligen utsädes, att sådan dispens måtte under ovannämnd förutsättning
kunna av Kungl. Majit beviljas efter prövning i varje särskilt fall åt
sådan lärare, som avlagt magisterexamen eller därmed likvärdiga akademiska
prov. Därest detta icke av Kungl. Majit och riksdagen på förhand
klart utsädes, kunde tvekan komma att uppstå, huruvida en sådan dispens
icke vore ett sätt att kringgå de av riksdagen fastställda lönebestämmelserna,
och Kungl. Majit skulle av detta skäl kunna se sig förhindrad bevilja dylika
dispenser även i fall, där dessa vore i och för sig motiverade. Överstyrelsen
tilläte sig ytterligare ifrågasätta, om ej även för nu i tjänst varande lärare
med lägre meriter än magisterexamen den möjligheten skulle genom en övergångsbestämmelse
kunna ställas öppen att av Kungl. Majit efter prövning
i varje särskilt fall uppflyttas i lönegrad över den 21 :a. Överstyrelsen
tänkte härvidlag särskilt på vissa äldre av de nuvarande icke-adjunktskompetenta
lärarna, som gjort en betydande insats vid tillkomsten av de kom -

Kungl. Maj :ts proposition Nr 230.

19

munala mellanskoloma, och vilka efter en lång oell förtjänstfull lärargärning
gjort sig förhoppning om åtminstone någon löneförbättring och därmed följande
förhöjning av pensionsunderlaget.

Vad överstyrelsen anfört rörande möjligheten för nu i tjänst vid kommunal
mellanskola varande lärare med lägre meriter att av Kungl. Majit efter
prövning i varje särskilt fall uppflyttas i högre lönegrad än den 21 :a, gällde
i samma grad örn lärare vid praktisk mellanskola. Överstyrelsen tänkte i
detta fall särskilt på vissa lärare, som nu innehade rektors ställning, vilka
under en långvarig tjänstgöring gjort sig förtjänta örn den praktiska kommunala
mellanskolans utveckling och för vilka det med hänsyn härtill liksom
till deras auktoritet i förhållande till underordnade yngre lärare med
adjunktskompetens torde vara av betydelse att ej inplaceras två lönegrader
under dessa med ty åtföljande lägre pension.

Med hänsyn till den förhållandevis obetydliga utbildning utöver folkskollärarexamen,
som vore erforderlig för erhållande av kompetens till ifrågavarande
lärarbefattningar, har en placering i 21 lönegraden — fyra lönegrader
högre än den högsta för folkskollärare —- icke förefallit statskontoret
tillräckligt motiverad. Särskilt tedde den sig för hög vid jämförelse med den
inom den allmänna civilförvaltningen gängse lönesättningen. I anledning
härav funne sig ämbetsverket icke kunna förorda högre placering för dessa
lärare än högst 20 lönegraden. Därvid förutsatte statskontoret, att den skärpning
av kompetensfordringarna, som vidtagits genom 1933 års stadga för de
kommunala mellanskoloma, utsträcktes att gälla jämväl lärarna vid de båda
övriga här ifrågavarande skoltyperna. Vad anginge löneställningen för de
adjunktskompetenta lärarna, funne statskontoret det i och för sig otillfredsställande
att låta den för en befattning gällande lönegraden bliva beroende av
dess tillfällige innehavares formella kompetens. Med hänsyn till vad de sakkunniga
anfört till stöd för en sådan anordning vid de kommunala mellanskolorna
och de praktiska mellanskoloma ville statskontoret emellertid icke
motsätta sig förslaget för dessa skolors vidkommande. Vad anginge de kommunala
flickskolorna — vilka i avseende å avgångsexamen icke vore att likställa
med mellanskoloma — funne statskontoret knappast tillräckliga skäl
föreligga alt bereda den högre löneställningen.

Vid ärendets föredragning i statskontoret uttalade t. f. statskommissarien
Brittli skiljaktig mening och yttrade:

Enligt den av statskontoret föreslagna lönegradsplaceringen för ickeadjunktskompetenta
lärare skulle skillnaden i lönehänseende mellan adjunktskompetenta
och icke-adjunktskompetenta ämneslärare komma att
uppgå lill icke mindre än tre lönegrader. Då någon skillnad i fråga om arbetsuppgifter
och ansvar icke förefunnes mellan lärare med adjunktskompetens
och lärare utan sådan kompetens, syntes en sådan skillnad i lönehänseende
som den av statskontoret förordade vara alltför stor. Den av de sakkunniga
föreslagna lönesättningen för icke-adjunktskompetent lärare kunde
visserligen vid vissa allmänna högre folkskolor förefalla alltför hög viii en
jämförelse med den lönegradsplaccring, folkskollärarna erhållit genom den

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

vid 1937 års riksdag beslutade löneregleringen och med den inom allmänna
civilförvaltningen gängse lönesättningen. I betraktande av de krav, som numera
ställdes på lärarnas kompetens även vid de allmänna högre folkskolorna,
och med hänsyn tagen till de svårigheter av praktisk art, som skulle
möta vid en differentiering i olika lönegrader av ifrågavarande lärare, hade
reservanten ansett sig böra förorda de sakkunnigas förslag i fråga örn de iclceadjunktskompetenta
lärarnas löneställning.

Ej heller kunde reservanten biträda uppfattningen, att tillräckliga skäl
icke skulle föreligga för att adjunktskompetenta lärare vid de kommunala
flickskolorna skulle i likhet med motsvarande lärare vid kommunala mellanskolor
och praktiska mellanskolor erhålla samma löneställning som adjunkter
vid statens realskola. Även beträffande delta spörsmål ansåge sig reservanten
böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket innebure, att de kommunala
flickskolorna skulle i fortsättningen liksom hittills vara jämställda
med de kommunala mellanskolorna i fråga örn lärarnas löneförmåner. I betraktande
av den betydelse, dessa flickskolor hade inom undervisningsväsendet,
syntes det vara fullt motiverat, att de hade samma möjlighet som kommunala
mellanskolor och praktiska mellanskolor att förvärva och bibehålla
lärarpersonal med adjunktskompetens.

Departe- Med de kompetensbestämmelser, som nu tillämpas vid de kommunala

Pintsch ftffm

''mellanskolorna, kommunala flickskolorna och högre folkskolorna och vilka
i huvuddragen måste tillämpas jämväl efter löneregleringens genomförande,
synes det icke möjligt att undvika en differentiering av lönerna för de ordinarie
ämneslärarna vid ifrågavarande skolformer efter kompetensens beskaffenhet.
En lönesättning, som för de adjunktskompetenta lärarnas del
skulle ligga lägre än den lönenivå, som numera tillämpas vid de statliga läroverken,
skulle bliva till förfång för de med dessa likställda eller jämförbara
kommunala skolorna och en lönesättning, som skulle bereda även ickeadjunktskompetenta
lärare samma löneställning som adjunktskompetenta,
kan av andra skäl icke accepteras. En differentiering av lönerna efter
lärarkompetensen synes för övrigt icke strida mot de principer, som följts
vid löneregleringar på andra, motsvarande områden. I detta hänseende må
erinras, att för adjunkter vid de allmänna läroverken bestämts en högre
löneställning än för ämneslärarinnor, oaktat dessa befattningshavarkategorier
fullgöra i stort sett samma tjänstgöring, och att adjunkter, som överflyttats
till realskola från kommunal mellanskola utan att innehava formell
kompetens som adjunkt, hänförts till en lägre lönegrad än adjunkterna i
övrigt.

Jag anser mig med hänsyn till det nu anförda icke böra resa invändning
mot de sakkunnigas av myndigheterna i stort sett tillstyrkta förslag om en
gradering av lönerna för de ordinarie lärarna vid flertalet av de skolformer,
varom här är fråga, efter lärarkompetensens art.

De sakkunnigas förslag, att ordinarie adjunkt sbehörig ämne slärare vid
kommunal mellanskola och praktisk mellanskola skulle placeras i samma
lönegrad som adjunkt vid allmänt läroverk, d. v. s. i den 23 :e, har tillstyrkts

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

21

av de myndigheter, som yttrat sig i ämnet. Även jag anser mig böra biträda
förslaget. Särskilt vill jag framhålla, att en sådan lönesättning är ägnad att
främja en god rekrytering av lärarpersonalen vid dessa skolformer, vilka i
avseende å utbildningens art och slutmål äro att jämställa med de statliga
realskolorna.

De sakkunniga hava föreslagit, att jämväl adjunktskompetent ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola skulle hänföras till 23 lönegraden,
oaktat denna skolform icke är att i utbildningshänseende direkt jämställa
med de statliga realskolorna. Detta förslag har biträtts av skolöverstyrelsen
men avstyrkts av statskontorets majoritet, som förmenat, att tillräckliga skäl
knappast föreligga att bereda den högre löneställningen åt lärarna vid dessa
skolor, som med avseende å avgångsexamen icke vore att likställa med
mellanskolorna. Jag kan icke godtaga statskontorets uppfattning. Härvid
tillmäter jag vikt åt det förhållandet, att -— såsom de sakkunniga påpekat
— den vid de kommunala flickskolorna meddelade undervisningen i många
hänseenden sträcker sig längre än den, de statliga realskolorna förmedla,
och följaktligen kan ställa högre krav på läraren än de krav, som ställas
exempelvis på en lärare vid kommunal mellanskola. Vidare må erinras, att
de kommunala flickskolornas lärarpersonal hittills varit i lönehänseende
jämställd med de kommunala mellanskolornas. Jag anser mig därför böra
tillstyrka de sakkunnigas förslag om jämställande alltfort i lönehänseende
av lärarna vid dessa läroanstalter med lärarna vid de kommunala mellanskolorna.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att tillräckliga skäl saknas att
bereda den högre löneställningen åt de adjunktskompetenta lärare, som
tjänstgöra vid andra högre folkskolor än praktiska mellanskolor. Dessa skolors
ställning i undervisningsväsendet och de betingelser, varunder de arbeta,
synas mig motivera den ståndpunkt, som av de sakkunniga i detta hänseende
intagits. Jag finner mig alltså icke böra biträda överstyrelsens förslag, att
de adjunktskompetenta lärarna vid förevarande högre folkskolor skulle
placeras i 22 lönegraden.

Vad angår de icke-adjunktsbehöriga ämne slurarna, äro de sakkunniga och
överstyrelsen ense om att dessa lärare böra hänföras till 21 lönegraden.
Statskontoret åter har uttalat sig till förmån för 20 lönegraden. En lönesättning
i anslutning till den sistnämnda lönegraden kan enligt min mening
icke gärna genomföras i betraktande av det stora avstånd, som i så fall skulle
komma att förefinnas mellan de adjunktskompetenta och de icke-adjunktskompetenta
lärarnas löner. Det får icke förglömmas, att lärarna vid förevarande
skolor fullgöra praktiskt taget samma tjänstgöring och att bland
dem, som formellt icke liga adjunktsbehörighet, finnas många, vilka såsom
lärare viii kunna miita sig med de adjunktsbchöriga. Å andra sidan är det av
skäl, som av överstyrelsen framhållits, näppeligen möjligt att för de ickeadjunktsbehöriga
lärarnas del tillstyrka en högre lönegradsplacering än de

22

Kungl. Maj:ts proposition Sr 230.

sakkunnigas förslag innebär. Jag anser mig följaktligen böra förorda de
sakkunnigas förslag, att icke-adjunktskompetent ämneslärare vid samtliga
de skolformer, som här äro i fråga, hänföres till 21 lönegraden. Härvid
förutsätter jag i likhet med statskontoret, att den skärpning av kompetensfordringarna
för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna, som
år 1933 vidtagits, utsträckes alt gälla jämväl nytillkommande lärare vid de
övriga skolformerna. I 21 lönegraden böra även i enlighet med de sakkunnigas
förslag placeras adjunktskompetenta lärare vid andra högre folkskolor
än praktiska mellanskolor.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag icke har något att erinra
mot att Kungl. Majit jämväl efter löneregleringens genomförande må kunna
förklara lärare vid ifrågavarande skolor, vilka icke genomgått provår men
som avlagt filosofisk ämbetsexamen eller därmed likvärdiga akademiska
prov, behörig till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, varmed alltså
följer rätt till uppflyttning från 21 till 23 lönegraden. I sakens natur ligger
emellertid, att dispenser av denna art böra komma till användning endast
i fall, då det är fråga örn i hög grad förtjänta lärare med väl vitsordad och
långvarig lärartjänstgöring. Vissa billighetsskäl synas mig tala för den av
skolöverstyrelsen framförda tanken, att nu i tjänst varande lärare vid kommunala
mellanskolor, vilka hava lägre examensmeriter än magisterexamen
eller därmed likvärdiga akademiska prov, skulle kunna efter prövning av
Kungl. Majit i varje särskilt fall förklaras berättigade att åtnjuta lön enligt
högre lönegrad än 21 lönegraden. De svårigheter, som säkerligen skulle
uppstå att vid tillämpningen av en sådan bestämmelse rättvist och likväl
efter vissa enhetliga normer bedöma de enskilda fallen, avhålla mig emellertid
från att förorda en anordning av detta slag.

Vad särskilt angår de högre folkskolorna, utgår jag i likhet med de sakkunniga
från att vederbörande skolstyrelse bör äga befogenhet att i de fall.
då läsåret vid högre folkskola är kortare än det vid de kommunala mellanskolorna
och de kommunala flickskolorna förekommande (38 veckor), utöka
undervisningsskyldigheten för lärarna i syfte att kompensera den kortare
undervisningstiden. Jag har heller ingenting att invända mot de sakkunnigas
förslag, att det skall ankomma på Kungl. Majit att efter ansökning
och prövning från fall till fall förklara lärare i tekniskt eller yrkesbetonat
ämne vid praktisk mellanskola, vilken icke äger formell adjunktsbehörighet
men som med hänsyn till dessa skolors utbildningsuppgift måste anses besitta
en med sådan behörighet likvärdig kompetens, berättigad att åtnjuta
lön såsom adjunktskompetent lärare. Även denna individuella prövning kail
komma att medföra svårigheter och bestämmelsens tillämpning bör ske med
försiktighet.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag ansluter mig till de förslag rörande
placering i lönegrad av hithörande lärare, som framlagts av 1936 års
lärarlönesakkunniga. Av de tablåer, som de sakkunniga upprättat och som

23

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

torde böra fogas vid denna proposition, framgår, att ett genomförande av
detta förslag medför avsevärda löneökningar för ifrågavarande lärare i förhållande
till nu utgående författningsenliga löner. Vid bedömandet av tablåerna
bör emellertid uppmärksammas, att de i dessa lämnade uppgifterna
rörande de nuvarande löneförhållandena icke innesluta lärarna tillkommande
naturaförmåner, vilka vid bifall till löneregleringsförslaget komma att inräknas
i lönen, och ej heller nu utgående kommunala tillägg, vilka i det
följande föreslås skola avskaffas i samband med löneregleringens genomförande.

2. Rektorer.

Tidigare förslag. I fråga om rektorer vid kommunala mella nskolor
föreslog lårarlönekommittén bibehållande av den nuvarande anordningen
med ett särskilt arvode utöver vederbörande tillkommande avlöning
som ordinarie ämneslärare. Liksom beträffande rektorerna vid realskolor
uppdelade kommittén de kommunala mellanskolornas rektorer i två
grupper, med ett lärjungeantal av minst 250 såsom normerande för gruppindelningen.
För rektor vid den högre gruppen skulle arvodet utgå med
1 500 kronor, för annan rektor med 1 300 kronor.

Till detta förslag anslöt sig skolöverstyrelsen i sitt yttrande över kommitténs
betänkande. Då naturaförmånerna av överstyrelsen föreslagits inarbetade
i den kontanta lönen och då rektorernas naturaförmåner hade något
högre värde än lärarnas, borde enligt överstyrelsens mening som ersättning
för denna värdeskillnad det särskilda rektorsarvodct sättas något högre, än
kommittén föreslagit, varjämte differensen mellan de olika arvodena borde
göras något större, så att de bestämdes till respektive 1 500 och 1 800 kronor
(det sista endast vid två skolor, Malmö och Stockholm).

1928 års lönekommitté ansåg, att den nuvarande formen för tillsättning av
rektor borde ersättas med en annan. Kommittén erinrade, att även skolöverstyrelsen
uttalat sig för en ändring av bestämmelserna rörande tillsättningen
av dessa rektorsbefattningar till överensstämmelse med vad som gällde
för tillsättning av motsvarande befattningar vid de allmänna läroverken.
Ehuru frågan stöde i nära samband med en lönereglering, hade emellertid
skolöverstyrelsen ansett, att en särskild utredning av denna fråga vore av behovet
påkallad, innan den upptoges till lösning. 1928 års lönekommitté ansåge
sig efter övervägande av frågans olika sidor böra förorda den av överstyrelsen
antydda ändringen. Därav borde följa, att den dåvarande formen
för avlönande av rektor ersattes med en, som vore analog med den, vilken
gällde för rektor vid läroverk.

Kommittén ansåge, att tillsättning av rektor vid kommunal mellanskola,
kommunal flickskola och sådan högre folkskola, vid vilken Kungl. Maj:t bestämde,
att rektorsbefattning skulle tillsättas såsom vid allmänt läroverk,

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

borde ske på sådant sätt, att rektorstjänst förenades med ordinarie lärartjänst.
Den invändningen kunde göras, att i vissa fall, särskilt vid mindre
kommunal mellanskola med endast fyra avdelningar, svårighet uppstode att
med rektorstjänst förena ordinarie lärartjänst med bestämd ämneskombination,
vilken i varje fall kunde befinnas erforderlig med hänsyn till ämnesfördelningen
på skolans övriga lärare. Detta ägde emellertid giltighet redan
i fråga om statens realskolor av ifrågavarande storlek, och där hade anordningen
likväl befunnits lämplig eller i varje fall möjlig. Till rektor måste
utses någon av de sökande, som vore lämplig icke blott med hänsyn till de
kvalifikationer, som erfordrades för rektorssysslan, utan även med hänsyn
till möjligheten att bestrida undervisning i vissa bestämda ämnen. Svårigheten
vore fastmera att, då rektorsförordnande icke förnyades, bereda den
som rektor avgående ordinarie lärares anställning. Dels torde emellertid sådana
fall, såsom sagts, bliva sällsynta, dels torde svårigheten icke vara
oöverkomlig, dels torde fördelarna för undervisningsväsendet i sin helhet av
den föreslagna anordningen med rektors tillsättning vara så betydande, att
en svårighet i sällsynta undantagsfall icke borde överskygga gagnet av anordningen
i de talrika och normala fallen. Kommittén ansåge den föreslagna
anordningen och den föreslagna löneställningen för de kommunala läroanstalternas
rektorer vara väl ägnade att, så långt förhållandena i övrigt det
medgåve, få rektorsbefattningarna besatta med dugande innehavare.

Beträffande rektorernas löneförmåner föreslog kommittén, i analogi med
vad som föreslagits för de allmänna läroverken, en indelning av skolorna i
två avlöningsgrupper, med gränsen förlagd vid ett lärjungeantal av 250.
Kommittén förordade, att rektor vid skola inom den högre gruppen placerades
i samma lönegrad som rektor inom realskolornas lägsta grupp, manlig
i 28 lönegraden och kvinnlig i 25 lönegraden, med lön omedelbart i lönegradens
högsta löneklass, samt rektor vid skola med färre än 250 lärjungar
i 26 respektive 23 lönegraden, med lön omedelbart i lönegradens högsta
löneklass.

I yttrande över 1928 års lönekommittés förslag uttalade skolöverstyrelsen,
att överstyrelsen icke för det dåvarande vore beredd att taga ställning till
kommitténs förslag angående ändrade bestämmelser för tillsättning av rektorstjänster.
Överstyrelsen ville tillika meddela, att överstyrelsen hade för
avsikt att upptaga spörsmålet till behandling i samband med avgivandet av
det förslag till ny stadga för kommunala mellanskolor, som vore under
arbete inom överstyrelsen. Det syntes emellertid i varje fall icke nödvändigt,
att fastställandet av rektors lön gjordes direkt beroende av dessa bestämmelser.

I likhet med kommittén ansåge överstyrelsen, att skolorna, då det gällde
rektors lön, borde indelas i grupper. Överstyrelsen, som beträffande rektorerna
vid de statliga realskolorna förordat 1928 års lönekommittés förslag
om en indelning i olika lönegrupper efter antalet klassavdelningar vid de olika
skolorna, hade tagit under övervägande, huruvida icke en liknande indelningsgrund
även kunde vara lämplig i fråga örn rektorerna vid de kommunala
mellanskolorna. Då emellertid delning av klasser på två eller flera

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

25

avdelningar skedde efter olika principer vid de olika skolformerna och vidare
klassdelning bestämdes av olika myndigheter, syntes en indelningsgrund
efter klassavdelningar kunna bliva något missvisande i vissa fall.

Då emellertid de största av de kommunala mellanskolorna såväl beträffande
elevantal som antal klassavdelningar vore fullt jämförbara med de
största statsrealskolorna, hade överstyrelsen ansett, att beträffande dessa
skolor rektors lön borde sättas något högre, än vad kommittén föreslagit.
De skolor, det här skulle röra sig örn, vore Stockholms stads norra mellanskola
med 24 avdelningar och 696 lärjungar, Göteborgs stads mellanskola
med 28 avdelningar och 733 lärjungar samt Malmö stads mellanskola med
18 avdelningar och 533 lärjungar. Dessa tre skolor skulle således bilda en
grupp, grupp I, med lägst 500 lärjungar, mellanskolor med mindre än 500
men lägst 250 lärjungar (för närvarande endast Stockholms södra kommunala
mellanskola) skulle bilda grupp II och övriga skolor grupp III.

Nära till hands skulle då ligga att även tänka sig full jämställdhet i löneavseende
med rektor vid statsrealskola. Överstyrelsen framhöll emellertid,
att de dåvarande bestämmelserna för tillsättning av rektor liksom behörighetsbestämmelserna
för ordinarie ämneslärartjänst vore så olika de bestämmelser,
som gällde beträffande rektor vid statsrealskola, att överstyrelsen icke
för det dåvarande ansåge sig kunna tillstyrka fullt likställande av rektorer vid
de nu avsedda två kategorierna av skolor.

Enligt överstyrelsens mening syntes det lämpligt, att rektorerna vid mellanskoior
i grupperna I och II (enligt överstyrelsens förslag till gruppindelning)
placerades en lönegrad lägre än rektorer i motsvarande grupper vid
statsrealskolorna. överstyrelsen hade därför föreslagit för rektor vid kommunal
mellanskola inom

Grupp

I, manlig .....

..... 29 lönegraden,

32

löneklassen,

»

kvinnlig

..... 26

»

29

»

»

II. manlig .....

..... 28

»

31

»

»

kvinnlig

..... 25

»

28

»

»

III. manlig .....

..... 26

»

29

»

»

kvinnlig

..... 23

»

26

»

I sitt sedermera framlagda förslag till ny stadga för kommunala mellanskolor
förordade överstyrelsen ett förfaringssätt för tillsättning av rektor vid
dylik skola, enligt vilket överstyrelsen i vissa fall skulle äga att till rektor
förordna annan person än den, som innehade ordinarie anställning som ämneslärare
vid skolan.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående för de nu gällande författningsbestämmelserna,
har emellertid i stadgan nr 345/1933 för kommunala
mellanskolor i stort sett det nuvarande förfarandet bibehållits oförändrat.
Sålunda skall överstyrelsen alltjämt till rektor för en tid av fem
år i sänder förordna en av skolans ordinarie lärare. Rektorsbefattningen
kan dock numera kungöras till ansökan ledig samtidigt med ledigförklarandet
av eventuellt ledigbliven ordinarie ämneslärarbefattning vid skolan.
Rektorsförordnande meddelas emellertid ej heller i sådant fall, förrän skolstyrelsen
utsett innehavare av den samtidigt ledigförklarade ämneslärarbefattningen,
oell skall avse någon av skolans ordinarie lärare. Endast örn

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

till följd av särskilda förhållanden i något fall nu nämnt förordnande ej
lämpligen kan lämnas åt ordinarie ämneslärare, må för kortare tid annan
vid skolan anställd lärare kunna utses till rektor.

Beträffande rektorerna vid de kommunala flickskolorna föreslog
1928 års lönekommitté, att den nuvarande jämställdheten med de kommunala
mellanskolorna alltjämt borde bibehållas.

Såsom förut angivits, äro rektorsarvodena vid de högre folkskolorna
numera differentierade efter antalet klasser (300 kronor vid tvåklassig,
600 kronor vid treklassig och 800 kronor vid fyrklassig skola).

Lärarlö ne kommittén föreslog, att dessa arvoden höjas till respektive 400.
800 och 1 100 kronor.

Skolöverstyrelsen uttalade i sitt yttrande över kommitténs förslag, att överstyrelsen
icke kunde ansluta sig till kommitténs förslag i fråga örn rektorsarvodenas
storlek. Kommittén hade tagit uteslutande hänsyn till klassernas
antal, medan däremot i fråga örn arvodet åt rektor vid kommunal mellanskola
lärjungarnas antal varit bestämmande. Då beträffande kompetensvillkor
och tillsättning skulle gälla ensartade författningsbestämmelser, fann
överstyrelsen alla skäl tala för likställighet även i fråga om arvode.

1928 års lönekommitté ansåg beträffande arvode till rektor vid högre folkskola,
att större skolor, som Kungl. Maj:t bestämde, borde ställas i en grupp
för sig. Vissa skolor vore icke avsedda att ombildas till kommunala mellanskolor,
varför deras organisation vore fixerad och formen för rektors anställning
lämpligen kunde ändras därhän, att rektor anställdes såsom vid
läroverk. I överensstämmelse därmed borde avlöningsförhållandena kunna
ändras och lönen bestämmas såsom för läroverksrektorer. För rektorer vid
övriga skolor torde däremot nuvarande system med särskild ersättning utöver
lärarlönen böra bibehållas. Kommittén föreslog, att till sådan lärare
vid högre folkskola, som förordnades att uppehålla rektorsbefattningen vid
skolan, finge utgå särskild ersättning utöver lönen med 1 200 kronor vid treeller
fyrklassig skola samt med 600 kronor vid en- eller tvåklassig skola.

1936 års lärarlönesakkunniga. En förutsättning för att avlöning till rektorerna
vid de kommunala mellanskolorna skulle utgå efter
liknande bestämmelser som för realskolornas rektorer vore enligt de sakkunnigas
mening, att även tillsättning av rektor skedde enligt samma grunder,
som gällde för allmänna läroverk i liknande fall. Då denna likformighet ej
heller genom 1933 års stadga för de kommunala mellanskolorna åstadkommits,
ansåge sig de sakkunniga böra ansluta sig till lärarlönekommitténs
förslag att för kommunala mellanskolans rektorer bibehålla det nuvarande
avlöningssättet med ett särskilt arvode utöver lärarlönen. De sakkunniga

27

Kungl. Majda proposition Sr 230.

utginge emellertid ifrån att hänsyn till sådant arvode korinne att tagas vid
bestämmandet av rektors pensionsförmåner.

Beträffande arvodets storlek hava de sakkunniga yttrat:

Då några särskilda förmåner in natura icke längre skulle vara förenade
med rektors befattning, ansåge de sakkunniga, att en höjning av nu utgående
arvodesbelopp kunde vara motiverad. Därjämte torde emellertid, såsom
även de tidigare sakkunnigberedningarna föreslagit, ersättningen för rektorsgöromålen
såvitt möjligt böra anpassas etter det arbete och det ansvar, som
vore förenat med rektorsbefattningarna vid de olika skolorna.

I fråga örn det lämpligaste tillvägagångssättet för bestämmandet av avlöningsförmånerna
för rektorerna vid de olika kommunala mellanskolorna,
finge de sakkunniga erinra örn den lösning av motsvarande spörsmål beträffande
rektorerna vid de allmänna läroverken, som vunnits genom beslut av
1937 års riksdag. Bestämmelserna i ämnet, som utarbetats av läroverkslönesakkunniga,
anslöte sig närmast till överstyrelsens yttrande över lärarlönekommitténs
förslag, dock med lika löneförmåner för män och kvinnor. De
innebure i huvudsak, att rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken
skulle hänföras till kategorien förordnandetjänster. Till utgångspunkt för
lönesättningen hade tagits högsta löneklassen inom 30 lönegraden för högre
läroverk samt 27 lönegraden för realskolor. De sålunda erhållna avlöningsbeloppen
hade utökats med vissa tillägg efter läroverkens storlek. Ifrågavarande
tilläggsbelopp uppginge för såväl högre allmänna läroverk som realskolor
till respektive 480, 960 och 1 440 kronor. Dessa lönetillägg vore direkt
inlagda i lönen. Samma system hade tillämpats beträffande rektorerna vid
övriga kategorier av läroanstalter. För vissa av dessa hade dock icke föreslagits
tillägg utöver högsta löneklassen. Ehuru lönerna för rektorerna i
princip anslutits till de för förordnandetjänster gällande avlöningsgrunderna,
hade dock dyrortsgradering bibehållits för rektorslönerna. Likaså hade beträffande
åtnjutandet av speciella avlöningsförmåner rektorerna likställts
med lärare, utnämnda medelst fullmakt, och ävenså beträffande det provisoriska
dyrortstillägget.

Under det att lärarlönekommittén beträffande själva uppdelningen av de
allmänna läroverken föreslagit, att antalet lärjungar skulle utgöra huvudgrund
för indelningen, och 1928 års lönekommitté ansett, att läroverkens
storlek med hänsyn till antalet klassavdelningar borde ligga till grund för
gruppindelningen, innefattade 1937 års bestämmelser en kombination avbägge
nu nämnda beräkningsgrunder. Sålunda skulle enligt dessa bestämmelser
tillämpas ett poängsystem med för realskolornas vidkommande följande
beräkningsgrunder. För värjo fullt 50-tal lärjungar beräknades 1
poäng och för varje klassavdelning 1 poäng. De olika realskolorna fördelades
efter poängtalet i tre olika grupper: till grupp I hänfördes skolor med
26 eller högre poäng, till grupp II skolor med 12—25 poäng och till grupp
III skolor med lägre poängtal än 12.

Med tillämpning av en dylik indelningsgrund skulle av de nuvarande 83
realskolorna 5 komma att tillhöra grupp I, 27 grupp II och 51 grupp III.

För var och en av dessa grupper skulle rektorslönen utgå med följande
belopp inom de olika ortsgrupperna:

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Vid realskola, tillhörande

Ort

s g r

upp

I

A

B

C

D

E

F

G

K

ron

o r

grupp I ............

10 500

10 740

10 980

11 220

11 460

11 700

11940

» II ............

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

11 220

11 460 i

» lil ............

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980 i

Ifrågavarande lönebelopp överstege slutlönerna inom motsvarande dvrortsgrupp
för manlig adjunkt i 23 lönegraden med följande belopp:

inom grupp I ........................med 3 360 kronor

» » II ........................ » 2 880

» » lil ........................ » 2 400 »

Enligt de sakkunnigas mening torde jämväl rektorsbefattningarna vid de
kommunala mellanskolorna böra indelas i tre grupper med tillämpning av
samma indelningsgrund, som godtagits beträffande rektorerna vid de statliga
realskolorna.

Vid en tillämpning av de nya bestämmelserna på rektorsbefattningarna vid
de kommunala mellanskolorna skulle 4 (Stockholms stads norra och södra,
Göteborgs samt Malmö kommunala mellanskolor) komma att tillhöra grupp
I, 2 (Norrköping och Solna) grupp II och samtliga övriga (44) grupp lil.

I fråga om storleken av de arvoden, som rektorer vid de kommunala mellanskolorna
skäligen borde uppbära utöver avlöningen som ordinarie ämneslärare,
torde böra beaktas de olikheter, som förefunnes i fråga örn tillsättningen
av dessa befattningar i förhållande till vad som i sådant avseende
gällde beträffande rektorerna vid de statliga realskolorna. Rektorsarvodena
vid de kommunala mellanskolorna torde nied hänsyn härtill böra fastställas
till något lägre belopp, än vad rektor vid statlig ''realskola ägde uppbära utöver
avlöningen som adjunkt. De sakkunniga hade för sin del ansett sig
böra föreslå följande arvodesbelopp för de olika grupperna, nämligen

i grupp I ................................ 3 000 kronor

» » II 2 200 »

» » Hl 1 800

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa, till vilken grupp
vederbörande skulle hänföras.

De högre folkskolor, vilka i behörig ordning anordnats såsom
praktiska mellanskolor, borde enligt de sakkunnigas mening jämväl i fråga
örn rektorernas avlöningsförmåner jämställas med de kommunala mellanskolorna.
I enlighet härmed skulle av nu befintliga 8 praktiska mellanskolor
5 hänföras till grupp I och 3 till grupp II.

Beträffande rektorer vid övriga högre folkskolor finge de sakkunniga, i
anslutning till vad som föreslagits för de kommunala inellanskolornas rektorer
men med avseende fästat å det förhållandet, att här variationen med
avseende å skolornas storlek vore större, förorda, att dessa högre folkskolor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

29

fördelades på fyra grupper med följande rektorsarvoden för varje grupp,
nämligen i grupp I 2 500 kronor, i grupp II 1 800 kronor, i grupp III 1 200
kronor och i grupp IV 600 kronor. Fördelningen av de olika skolorna på
dessa fyra grupper torde liksom i fråga om de kommunala mellanskolorna
böra ske med hänsyn tagen till såväl antalet lärjungar som antalet klassavdelningar
vid de olika skolorna.

Med tillämpning av den av riksdagen beslutade indelningsgrunden och
med iakttagande av att till grupp IV borde hänföras sådana skolor, vilkas
poängtal understege 5, skulle av övriga högre folkskolor för närvarande ingen
nå upp till grupp I, allenast en hänföras till grupp II, 16 komma i grupp
III och 27 i grupp IV.

Liksom beträffande de kommunala mellanskolorna torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att fastställa till vilken grupp här avsedda högre folkskolor
borde hänföras.

Eftersom ämneslärare vid kommunala flickskolor enligt de
sakkunnigas förslag skulle i lönehänseende jämställas med motsvarande
lärare vid kommunala mellanslcolor, ville de sakkunniga även i fråga örn
rektorerna vid de kommunala flickskolorna förorda, att deras avlöning bestämdes
i överensstämmelse med vad ovan föreslagits för rektorer vid kommunala
mellanskolor.

Av de kommunala flickskolorna skulle med den av 1937 års riksdag beslutade
indelningsgrunden 1 (örebro) komma att tillhöra grupp I, 16 grupp
II och 8 grupp III.

En jämförelse mellan de nu till rektorerna utgående särskilda löneförmånerna
och de arvoden, som skulle tillkomma dem vid bifall till de sakkunnigas
förslag, återfinnes i bilaga C.

Myndigheternas yttranden. Skolöverstyrelsen har anslutit sig till de sakkunnigas
förslag rörande avlöningen av rektorerna vid här berörda skolformer,
såväl i vad avser själva lönebeloppen som ock grunderna för dessas
beräkning.

Överstyrelsen ansåge visserligen icke de nuvarande grunderna för tillsättningen
av dessa rektorer helt lyckliga. Möjligheterna till urval bleve ganska
ringa, då rektor skulle utses bland vederbörande skolas ordinarie lärare,
särskilt som de flesta kommunala mellanskolor hade endast ett fåtal lärare.
Visserligen hade i de nya stadgarna för kommunala mellanskolor och högre
folkskolor sådana ändringar vidtagits, vilka i vissa fall medfört större urvalsmöjligheter
vid tillsättning av rektor; motsvarande ändringar torde
också komma att införas i det förslag till ny stadga för de kommunala
flickskolorna, som överstyrelsen hade för avsikt att inom den närmaste tiden
framlägga för Kungl. Majit. Det torde dock alltjämt kvarstå som ett önskemål,
att bestämmelserna rörande rektors tillsättning vid de högre kommunala
skolorna skulle kunna bringas i så nära överensstämmelse som
möjligt med de bestämmelser, som gällde för tillsättning av rektorerna vid

30

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

de statliga realskolorna. Endast härigenom skulle också vinnas grundförutsättningen
för ett eventuellt genomförande av likställighet i lönehänseende
mellan de kommunala mellanskolornas och de statliga realskolornas rektorer.
Då emellertid överstyrelsen icke för närvarande vore beredd att framlägga
förslag till en sådan ändring i vederbörande bestämmelser, anslöte
sig överstyrelsen, som nämnts, till de sakkunnigas förslag rörande rektors
avlöning.

Överstyrelsen ville emellertid i detta sammanhang understryka vikten av
att, såsom de sakkunniga förutsatt, rektorsarvodet finge inräknas i de löneförmåner,
som skulle läggas till grund för beräkning av rektors pension.

Vidare ville överstyrelsen framhålla,

att i sådant fall, där en och samma person förenade rektorat vid en kommunal
mellanskola och en kommunal flickskola, poängberäkningen för bestämmande
av rektorsarvodets storlek finge gälla för båda .skolorna tillsammantagna,
samt

att för rektorer vid förenade praktiska mellanskolor och högre folkskolor
arvodets storlek finge beräknas med utgångspunkt från de förra.

Statskontoret har förklarat sig i huvudsak icke hava något att erinra
mot de sakkunnigas föreliggande förslag. För de mindre kommunala mellanskolorna
syntes dock en arvodesökning från det nuvarande arvodet å
1 000 kronor — jämte särskild bostadsförmån — till 1 800 kronor knappast
vara motiverad. Med hänsyn härtill ävensom till den omständigheten, att
av de 50 kommunala mellanskolorna icke mindre än 44 skulle komma att
tillhöra grupp III, ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke även här
en fjärde grupp borde bildas med ett arvodesbelopp örn förslagsvis 1 400
kronor.

I särskilt yttrande har t. f. statskommissarien Britth anfört, att — därest
de av de sakkunniga föreslagna rektorsarvodena i vissa fall ansåges för
höga — rättelse därav icke syntes böra ske genom att föreskriva gruppindelning
av dessa rektorstjänster efter andra grunder än dem, som fastställts
för rektorer vid statens realskolor, utan genom en såsom skälig befunnen
nedsättning av de föreslagna arvodesbeloppen.

Undervisningsväsendets lönenämnd har framlagt ett från de sakkunnigas
avvikande förslag till arvodesreglering för rektorerna, ledande till i vissa
fall väsentliga reduktioner av de av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen.

De föreslagna särskilda arvodena syntes nämnden i vissa fall förefalla
väl höga med hänsyn till att man vid utseendet av rektor skulle vara bunden
vid en viss, stundom ganska begränsad personkrets. Därest icke vid
nu förevarande skoltyper ett genomförande kunde ske av det vid de allmänna
läroverken tillämpade systemet för rektorsbefattningarnas tillsättande,
enligt vilket befattningarna stöde öppna även för sökande utom den
egna skolan, ansåge nämnden, att de särskilda arvodena för rektorer vid
här ifrågavarande mellanskolor och flickskolor borde, åtminstone delvis,
väsentligt reduceras i jämförelse med de av de sakkunniga föreslagna. Lönenämnden
ville erinra, att intervallerna mellan två närliggande rektorsavlö -

Kungl. Majlis proposition .Yr 230.

31

ningar vid läroanstalter tillhörande det statliga undervisningsväsendet genomgående
satts till 480 kronor. Det ville under hänvisning härtill förefalla
lönenämnden, som örn nämnda belopp lämpligen kunde komma till användning
vid bestämmandet av rektorsarvodena även i föreliggande fall.
I enlighet härmed kunde i fråga örn kommunala mellanskolor, praktiska
mellanskolor och kommunala flickskolor lägsta rektorsarvodet förslagsvis
sättas till (3X480=) 1 440 kronor, varefter nästa arvode skulle bliva

(1 440+480=) 1 920 kronor och nästa (1 920+480=) 2 400 kronor. Såsom
ett högsta arvode kunde möjligen i ett eller annat fall förekomma
(2 400+480=) 2 880 kronor. Örn man utginge från att det lägsta arvodet,
1 440 kronor, skulle bliva det för det stora flertalet hithörande skolor gällande
— alltså de skolor, vid vilka de sakkunniga tänkte sig ett arvode av
1 800 kronor — kunde möjligen någon av de påföljande grupperna, exempelvis
den med ett arvode av 2 400 kronor, tills vidare hållas öppen på så
sätt, att ingen skola tilldelades densamma. Vad slutligen de högre folkskolorna
anginge, kunde rektorsarvodena förslagsvis sättas till 480, 960 och
1 440 kronor, alltefter skolans grupp.

Lönenämnden ville framhålla, att det enligt nämndens förmenande icke
torde vara utan vidare klart, att de i fråga om de statliga realskolorna tilllämpade
grunderna för gränsdragningen mellan avlöningsgrupperna borde
gälla även i fråga örn exempelvis de kommunala mellanskolorna. Därest
vid en undersökning av förhållandena inom denna grupp av skolor andra
grunder för gränsdragningen befunnes naturliga och lämpliga, syntes sådana
grunder kunna tillämpas utan hinder av riksdagens beslut i fråga örn
realskolorna. Som av det nyss sagda framginge, räknade nämnden dessutom
för sin del med möjligheten av fyra avlöningsgrupper vid de kommunala
mellanskolorna, och frågan om gränsdragningen komme då i ett annat läge.
Och vad de kommunala flickskolorna beträffade, ansåge sig nämnden böra
ifrågasätta, huruvida det över huvud kunde anses lämpligt att, på sätt som
skett i sakkunnigförslaget, uteslutande tillämpa de för realskolorna avsedda
reglerna. De kommunala flickskolorna kunde enligt nämndens förmenande
anses intaga en mellanställning mellan realskolorna och de högre allmänna
läroverken, detta enär de innefattade dels ett lägre stadium, som i visst hänseende
kunde anses motsvara realskolestadiet, dels ock ett högre, differentierat
stadium, vilket påminde örn de högre läroverkens två högsta ringar
härutinnan, att lärjungarnas undervisning innefattade deltagande i fasta
ämnen och i vissa fritt tillvalda ämnen ävensom utförande av s. k. enskilt
arbete. Den grundläggande synpunkten vid införandet av systemet med
olika avlöningsgrupper — hänsynstagandet till olikheter i rektors arbetsbörda
— torde icke vad de kommunala flickskolorna anginge komma fullt
(ill sin rätt, därest dessa skolor i förevarande avseende uteslutande jämfördes
med realskolorna.

Lönenämnden hade för sin del verkställt en undersökning av förhållandena
vid hithörande skolformer under läsåret 1936—37, det läsår, på vilket
de sakkunnigas förslag byggde. Med strid av de härvid framkomna resultaten
ansåge sig nämnden böra till övervägande framlägga följande förslag
lill gruppering av de här ifrågavarande rektorsbefattningarna. Därvid
gjorde nämnden det tillägget till de sakkunnigas förslag till grunder för
poängberäkningen, att vid kommunal flickskola varje klassavdelning a det
differentierade stadiet räknades som 1,.'') poäng i stället för att tilldelas ett
värde av 1 poäng såsom å det odifferentierade stadiet.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Kommunala flickskolor:

Grupp 1, rektorsarvode å 2 880 kronor, skolor med över 20 poäng (summa
4);

Grupp II, rektorsarvode å 2 400 kronor, skolor med lägst 13, högst 20
poäng (summa 11);

Grupp lil, rektorsarvode å 1 920 kronor, skolor med högst 12 poäng (summa
10).

Kommunala mellanskolor:

Grupp 1, rektorsarvode å 2 880 kronor, skolor med över 25 poäng (summa
4);

Grupp II, rektorsarvode å 2 400 kronor, skolor med lägst 15, högst 25
poäng (summa 0);

Grupp III, rektorsarvode å 1 920 kronor, skolor med lägst 8, högst 14
poäng (summa 8);

Grupp IV, rektorsarvode å 1 440 kronor, skolor med högst 7 poäng (summa
38).

Praktiska mellanskolor:

Grupp I, se kommunala mellanskolor (summa 5);

Grupp II, se kommunala mellanskolor (summa 3).

Högre folkskolor:

Grupp I, rektorsarvode å 1 440 kronor, skolor med lägst 15, högst 20
poäng (summa 1);

Grupp II, rektorsarvode å 960 kronor, skolor med lägst 5, högst 14 poäng
(summa 17);

Grupp lil, rektorsarvode å 480 kronor, skolor med högst 4 poäng (summa
27).

Någon ändring i princip av det nuvarande förfarandet vid tillsättning av
rektorstjänster vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och
högre folkskolor kan icke förutsättas komma till stånd i samband med genomförandet
av löneregleringen för lärarpersonalen vid dessa skolor. Valet
av rektor kommer alltså även i fortsättningen tills vidare att vara begränsat
till det ofta ganska ringa antalet ordinarie ämneslärare vid vederbörande
skola. Med hänsyn härtill är jag med de sakkunniga och myndigheterna ense,
att lönesättningen för rektorerna vid dessa skolor icke kan ske med tillämpning
av de principer, som följts beträffande rektorerna vid realskolorna, utan
att förhållandena motivera ett bibehållande av det nuvarande systemet med
rektorsarvode utöver lärarlönen.

Rektorsarvodena vid de kommunala mellanskolorna, kommunala flickskolorna
och praktiska mellanskolorna skulle enligt de sakkunnigas förslag
utgå med belopp, som något understiga skillnaden mellan å ena sidan lönen
för rektor vid realskola och å andra sidan ämneslärarlönen i högsta löneklassen.
Med denna beräkningsmetod och utgående från att rektorsbefattningarna
vid de nämnda kommunala läroanstalterna hänföras till tre avlöningsgrupper
med tillämpning av samma indelningsgrunder, som god -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

33

lagits beträffande rektorerna vid realskolor, hava de sakkunniga föreslagit
ett rektorsarvode av 3 000 kronor i grupp I, 2 200 kronor i grupp II och
1 800 kronor i grupp III. Skolöverstyrelsen har biträtt förslaget men statskontoret
har ifrågasatt, att en fjärde avlöningsgrupp skulle inrättas för de
minsta skolornas räkning med ett rektorsarvode av 1 400 kronor. Undervisningsväsendets
lönenämnd har ifrågasatt ändringar i de sakkunnigas förslag
såväl i avseende å rektorsarvodenas belopp som beträffande gränsdragningen
mellan de olika avlöningsgrupperna. Denna gränsdragning skulle för
flickskolornas del ske enligt förmånligare grunder än för mellanskolorna.
Enligt nämndens förslag skulle vid kommunal flickskola det högsta rektorsarvodet
utgöra 2 880 kronor och det lägsta 1 920 kronor samt vid kommunal
mellanskola det högsta rektorsarvodet 2 880 kronor och det lägsta 1 440
kronor.

För egen del finner jag det visserligen ur allmän lönesynpunkt vara till
fördel, örn rektorsarvodena vid ifrågavarande kommunala anstalter kunde
så nära som möjligt anpassas efter de grunder, som kommit till användning
vid lönesättningen för realskolerektorerna. I detta hänseende innebär de
sakkunnigas förslag en fördel. Å andra sidan är med detta förslag förenad
den olägenheten, att distansen mellan arvodesbeloppen i de båda högre avlöningsgrupperna
är nästan dubbelt så stor som skillnaden mellan rektorslönerna
i de båda övre avlöningsgrupperna för realskolerektorer. Den av
lönenämnden föreslagna gruppindelningen är ur denna synpunkt att föredraga
och tillstyrkes därför av mig lörsåvitt angår kommunala och praktiska
mellanskolor. Däremot kan jag icke finna skäl föreligga att tillämpa
gynnsammare indelningsgrunder för de kommunala flickskolorna. Den likställighet
i lönehänseende, som i det föregående förutsatts skola föreligga
mellan ämneslärare vid dessa skolor och vid de kommunala mellanskolorna,
bör enligt min mening komma till uttryck också när det gäller grunderna
för bestämmandet av rektorsarvodet. Jag anser mig därför böra utgå från
att rektorerna vid de kommunala och praktiska mellanskolorna samt vid de
kommunala flickskolorna i arvodeshänseende hänföras till fyra avlöningsgrupper
på sätt av lönenämnden föreslagits beträffande mellanskolorna och
att för rektorerna vid de kommunala flickskolorna tillämpas samma regler
för poängberäkningen som beträffande övriga skolor.

Vad sedan angår storleken av rektorsarvodet i de olika avlöningsgrupperna,
anser jag, att den bundenhet, som för närvarande kännetecknar förfarandet
vid tillsättning av rektorerna vid ifrågavarande läroanstalter, motiverar
en större skillnad mellan lektorslönen vid realskola och reklorslönen vid
ifrågavarande kommunala skolor än de sakkunniga förutsatt. Lönenämndens
förslag synes mig i detta avseende väl avvägt, och jag föreslår därför,
vad beträffar kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och kommunala
flickskolor, att rektorsarvodet bestämmes till följande belopp, nämligen
i

Bihang till riksdagens protokoll 1938. I sami. Nr 230.

3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

grupp I .................................. kronor 2 880

» II .................................. » 2 400

» lil .................................. » 1920

» IV .................................. » 1440.

Med vad jag nu föreslagit har jämväl den av statskontoret framställda erinringen
vunnit beaktande.

Vad de högre folkskolorna beträffar, har jag redan föreslagit, att de praktiska
mellanskolornas rektorer skola i arvodeshänseende jämställas med de
kommunala mellanskolornas. Den av lönenämnden för de övriga högre folkskolorna
föreslagna gruppindelningen och arvodessättningen synes mig vara
att föredraga framför de sakkunnigas förslag. Jag föreslår alltså, att rektorsarvodena
vid högre folkskolor, som icke äro praktiska mellanskolor,
skola utgå med följande belopp, nämligen i

grupp I .................................. kronor 1 440

» II .................................. » 960

» III .................................. » 480.

Såsom de sakkunniga föreslagit, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att
för varje skola bestämma, till vilken avlöningsgrupp rektor skall hänföras.
I likhet med överstyrelsen finner jag det naturligt, att i sådana fall, då en
och samma person förenar rektorat vid kommunal mellanskola och kommunal
flickskola, poängberäkningen för bestämmandet av rektorsarvodets
storlek får gälla för båda skolorna tillsammantagna, samt vidare, att arvodet
för rektorer vid förenade praktiska mellanskolor och högre folkskolor
får beräknas med utgångspunkt från de grunder, som gälla beträffande rektor
vid praktisk mellanskola.

Frågan örn rektorsarvodets inverkan på pensionsförmånerna torde i annat
sammanhang få tagas under omprövning.

3. Biträdande föreståndare och föreståndarinnor.

Tidigare förslag. Lårarlönekommittén tillstyrkte för biträdande föreståndarinna
vid kommunal mellanskola ett med 100 kronor till 300 kronor förhöjt
arvode. Därjämte ansåge sig kommittén böra föreslå, att ett lönetillägg
å 200 kronor finge utgå till biträdande föreståndarinna vid fyrklassig högre
folkskola, där sådan föreståndarinna funnes anställd.

I sitt yttrande över lärarlönekommitténs betänkande uttalade skolöverstyrelsen,
att då antalet lärjungar vid treklassiga skolor i vissa fall vore större
än vid fyrklassiga, behov av biträdande föreståndarinna följaktligen förefun -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

35

nes även vid de förra, och att därför rätten till arvode borde utsträckas att
omfatta jämväl sådan treklassig högre folkskola, som av Kungl. Majit förklarats
likvärdig med fyrklassig, samt att arvodet även vid de högre folkskolorna
borde fastställas till 300 kronor årligen.

1928 års lönekommitté ansåg särskilt arvode till biträdande föreståndarinna
icke nödigt vid annan högre folkskola än sådan, som hade ett större
lärjungeantal, förslagsvis mer än 250.

Den särskilda omvårdnad, som kvinnliga elever vid mindre skola till äventyrs
krävde, borde kunna åläggas kvinnlig lärare utan särskilt arvode. För
de fall att kvinnlig lärare icke funnes vid skolan, torde kommun böra i ekonomiskt
avseende ordna med det biträde i fråga örn de kvinnliga lärjungarna,
som möjligen kunde befinnas lämpligt anskaffa. Vore rektor kvinnlig,
borde bland de manliga lärarna vid ovannämnda större skolor utses en tillsynshavande
lärare med ersättning, som vore lika med biträdande föreståndarinnas.
Såsom skälig ersättning föreslog kommittén högst 500 kronor
för år.

Beträffande de kommunala mellanskolorna och kommunala flickskolorna
bade kommittén icke funnit några bärande skäl förebragta för bibehållande
av särskilt arvode åt biträdande föreståndarinnor vid smärre skolor. I överensstämmelse
med vad som föreslagits i fråga örn högre folkskolor, ville
kommittén emellertid även för de kommunala mellanskolorna förorda, att
till tillsynshavande lärare vid större skolor finge, efter skolöverstyrelsens
bestämmande, utgå en särskild ersättning med högst 500 kronor för år.

Ingenstädes hade fullt tillfredsställande motivering givits för särskilt arvode
vid smärre skolor till en lärare, som utan sådant borde anses kunna gå
rektor tillhanda vid de få tillfällen, då av särskilda skäl i fråga om disciplinmål
eller dylikt manlig rektor kunde behöva biträde av kvinnlig erfarenhet,
kvinnlig rektor av manlig. I de fall, där rektor på grund av skolans storlek
kunde behöva asyftade biträde, borde liksom vid läroverk benämningen
ändras till tillsynslärare och befattningen givas åt, respektive ersättningen
utgå till manlig lärare, då rektorstjänsten hade kvinnlig innehavare.

Skolöverstyrelsen framhöll i sitt yttrande över sistnämnda lönekominittés
förslag, att överstyrelsen icke hade något alt erinra mot att i stället för
biträdande föreståndarinna anställdes tillsynslärare. Däremot kunde överstyrelsen
icke biträda kommitténs uppfattning, att arvode i vissa fäll icke
skulle utgå.

I och med att ett här avsett, låt vara i vissa fall relativt obetydligt, arvode
tillerkändes viss lärare, hade denne därmed också åtagit sig att vid behov
biträda rektor, vilket i praktiken obestridligen visat sig värdefullt. Överstyrelsen
föresloge därför, att arvode skulle utgå till här berörda lärare vid samtliga
mellanskola!- och efter samma grunder, som komme att gälla för motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

I fråga om de högre folkskolorna föresloge överstyrelsen, att, där enligt av
Kungl. Maj:t fastställt reglemente tillsynshavande lärare skulle förordnas vid
högre folkskola, arvode skulle utgå efter enahanda grunder, som överstyrelsen
förordat i fråga örn kommunal mellanskola.

1936 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga hava erinrat, att frågan örn
tillsynslärare vid de allmänna läroverken varit föremål för prövning vid 1937
års riksdag. Såsom framginge av propositionen nr 271/1937, hade läroverkslönesakkunniga
framhållit, att dessa sakkunnigas förslag till kungörelse med
avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsen
upptoge tillsynslärare vid allmänna läroverk. Nämnda sakkunniga
erinrade, att dessa tillsynslärare år 1929 tillerkänts ett arvode av
500 kronor eller samma belopp, som utgått till de så kallade första lärarinnorna.
År 1933 hade arvodet sänkts till 350 kronor, med vilket belopp det
alltjämt utginge. Med hänsyn till att erfarenheten visat, att arbetsuppgifterna
för ifrågavarande befattningshavare på vissa hall vore av mycket ringa omfattning,
hade läroverkslönesakkunniga förordat, att arvodet, efter överstyrelsens
närmare beprövande, skulle sättas i direkt relation till arbetsuppgifterna
å befattningen, eventuellt helt bortfalla. Arvodets maximibelopp
hade ansetts kunna sättas till 300 kronor.

Vad läroverkslönesakkunniga sålunda anfört biträddes av Kungl. Majit
och riksdagen.

Med hänsyn till vad riksdagen sålunda beslutat beträffande tillsynslärarna
vid de allmänna läroverken hade de sakkunniga ansett sig böra i sitt förslag
till avlöningsreglemente föreslå liknande anordning jämväl för de högre
kommunala skolformerna. I fråga örn arvodesbeloppets storlek hade de sakkunniga
dock icke funnit anledning upptaga högre maximibelopp än det vid
kommunal mellanskola och kommunal flickskola nu utgående eller sålunda
200 kronor för år.

Myndigheternas yttranden. Då ifrågavarande arvoden borde utgå efter
samma grunder, som komma att gälla för motsvarande befattningshavare
vid de allmänna läroverken, och med hänsyn till dels det omfattande expeditionsarbete,
som ofta utfördes av de biträdande föreståndarinnorna vid de
större skolorna av förevarande slag, dels att vid vissa större kommunala
skolor redan nu av kommunen utbetalades arvoden till de biträdande föreståndarinnorna,
som överstege 300 kronor, har skolöverstyrelsen ansett sig
icke hava anledning frångå sin tidigare uttalade mening utan föreslå, att
tillsynslärare skulle efter överstyrelsens beprövande åtnjuta särskilt arvode
med högst 300 kronor för år.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke den erfarenhet, som vunnits
rörande arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet, närmast borde föranleda,
att särskilda tillsynslärare vid ifrågavarande skolor icke utsåges. I
varje fall torde särskilt arvode till sådan lärare knappast behöva förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

37

Undervisningsväsendets lönenåmnd har lämnat de sakkunnigas förslag
utan erinran. Ledamoten Berta Koersner har i särskilt yttrande uttalat sig för
att ersättning till tillsynslärare vid dc största mellanskolorna måtte kunna
utgå med samma belopp som vid realskolor och på grund härav hemställt, att
maximibeloppet för dylikt arvode måtte höjas till 300 kronor.

Med hänsyn till 1937 års reglering av motsvarande löneförmåner vid de »eparle J

..... • j ,, • mentschef*

allmänna läroverken anser jag mig icke bora motsatta mig de sakkunnigas

förslag om särskild ersättning till tillsynslärare vid ifrågavarande kommunala
skolor. Jag har ingenting att erinra emot, att arvodet maximeras till
200 kronor. Någon nedsättning i vederbörande lärares undervisningsskvldighet
bör givetvis icke samtidigt äga rum.

4. Icke-ordinarie ämneslärare.

1936 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga hava framhållit angelägenheten
av att avlöningsbestämmelserna för lärarpersonalen vid dessa skolor
utformades i så nära anslutning som möjligt till de föreskrifter, som
kunde komma att meddelas för motsvarande befattningshavare vid de allmänna
läroverken.

Beträffande de icke-ordinarie lärarna vid de statliga läroverken hade, erinra
de sakkunniga, föredragande departementschefen i Kungl. Maj-.ts proposition
nr 271/1937 uttalat sin anslutning till vissa av läroverkslönesakkunniga
angivna huvudlinjer till avlöningsbestämmelser för dessa lärare. Enligt
detta förslag skulle sådana lärare anställas som extra ordinarie lärare, extra
lärare eller timlärare.

Extra ordinarie lärare skulle antagas av vederbörande centrala myndighet
(skolöverstyrelsen) för full tjänstgöring och med skyldighet att tjänstgöra vid
den eller de läroanstalter, som myndigheten bestämmer.

Extra lärare skulle i likhet med extra ordinarie lärare anställas för full
tjänstgöring antingen för att fylla ett behov av lärarkrafter utöver den på
den ordinarie staten upptagna lärarpersonalen eller för att tjänstgöra såsom
vikarier. Men medan de extra ordinarie lärarnas anställning löpte kontinuerligt
med viss uppsägningstid och följaktligen vore förenad med lön efter
budgetår, skulle de extra lärarnas anställning avse allenast viss begränsad
tid, högst ett läsår i sänder, och deras lön utgå efter läsår i förhållande till
den tid anställningen omfattat. Beträffande tiden för anställningen skulle —
med hänsyn till de förmåner av olika slag (t. ex. rätt till viss avlöning under
ledighet på grund av sjukdom etc.), som skulle tillkomma extra lärare —-den begränsningen nedåt göras, att dessa lärare skulle vara anställda för
minst en termin.

Annan icke-ordinarie lärare jin extra ordinarie lärare och extra lärare
skulle benämnas timlärare. Till denna kategori skulle alltså hänföras icke
blott lärare, som anställts för partiell tjänstgöring, utan även sådana lärare,
sorn anställts för full tjänstgöring men icke kunnat anställas såsom extra

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

lärare antingen på grund av bristande kompetens eller på grund av att anställningen
omfattat kortare tid än en termin. Alla vikarier, som anställts
för kortare tid än en termin, skulle alltså enligt detta förslag hänföras till
kategorien timlärare.

, Det för de icke-ordinarie lärarna vid de statliga läroanstalterna föreslagna
lönesystemet förutsatte alltså, att den centrala skolmyndigheten (skolöverstyrelsen)
antoge extra ordinarie och extra lärare för tjänstgöring vid statens
undervisningsväsen såsom helhet. Vid ifrågavarande kommunala skolformer
ägde emellertid styrelsen för varje skola att själv anställa för skolan erforderlig
lärarpersonal. Vid sådant förhållande syntes det de sakkunniga icke
vara möjligt att för sistnämnda skolformer söka införa någon motsvarighet
till det av läroverkslönesakkunniga för statsläroverken förordade förfaringssättet
beträffande anställandet av extra ordinarie och extra lärare. Enligt de
sakkunnigas mening kunde det emellertid ej heller vara lämpligt att låta vederbörande
kommunala skolstyrelser antaga extra ordinarie och extra lärare
med den ovan angivna innebörden av dessa anställningsformer. Mot en dylik
anordning kunde samma invändningar göras, som skolöverstyrelsen anfört
mot 1928 års lönekommittés förslag att vid kommunala skolformer anställa
extra ordinarie lärare utan anknytning till någon viss lärarbefattning,
nämligen svårigheten att beräkna statsbidragen till de olika skolorna och
utöva kontroll över deras användning.

De sakkunniga ansåge sig därför böra förorda, att de icke-ordinarie lärarna
vid ifrågavarande högre kommunala skolformer indelades på samma
sätt som motsvarande lärare vid folk- och småskolorna, nämligen i extra
ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare, varvid med extra ordinarie
lärare skulle avses sådan lärare, som anställdes för full tjänstgöring å
befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie. Med
vikarierande lärare skulle avses den, som anställdes för full tjänstgöring
såsom vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant befattning, under det att
de i övrigt anställda icke-ordinarie ämneslärarna skulle benämnas timlärare.

Vad härefter anginge de löneförmåner, som borde tillkomma den ickeordinarie
lärarpersonalen, hade riksdagen biträtt, vad Kungl. Majit i propositionen
nr 270/1937 — i enlighet med vad de sakkunniga hemställt — föreslagit,
nämligen att extra ordinarie och vikarierande lärare vid folk- och småskolor
skulle erhålla samma löneförmåner. Med hänsyn till att dessa lärare ej
sällan överginge från den ena till den andra av dessa anställningsformer och
även i betraktande av att de arbetsuppgifter, som åvilade extra ordinarie och
vikarierande lärare, vore exakt desamma, vore det nämligen — enligt vad
som i propositionen nr 270/1937 anfördes till stöd för berörda likställighet
mellan extra ordinarie och vikarierande lärare — icke lämpligt att upprätthålla
någon skillnad dem emellan i fråga om avlöningens storlek. Enligt
nämnda beslut .skulle extra ordinarie och vikarierande lärare vid folk- och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

39

småskolorna erhålla begynnelseavlöning enligt löneklass, som vore tre löneklasser
lägre än begynnelselönen för motsvarande ordinarie lärare. Därjämte
bade bestämts, att jämställdhet skulle råda mellan extra ordinarie och
vikarierande lärare i fråga örn rätt lill avlöningsförböjning efter viss tids
tjänstgöring.

I fråga om löneställningen för de icke-ordinarie lärarna vid de högre kommunala
skolformerna borde emellertid erinras, att de sakkunniga tidigare
beträffande lönegradsplaceringen för ordinarie lärare vid samma skolor utgått
från lönesättningen för lärarna vid de statliga läroverken. I anslutning
härtill ansåge sig de sakkunniga jämväl beträffande avlöningsförmånerna
för de icke-ordinarie lärarna böra i möjligaste mån anknyta till de grunder,
som av 1937 års riksdag godtagits i fråga örn motsvarande lärargrupper vid
de statliga läroverken.

Enligt läroverkslönesakkunnigas, av föredragande departementschefen i
propositionen nr 271/1937 förordade förslag skulle extra ordinarie lärare vid
de statliga läroverken åtnjuta avlöning enligt en löneplan, som anslöte sig till
den allmänna civilförvaltningens löneplan för extra ordinarie tjänstemän,
d. v. s. nied en begynnelselön för varje lönegrad, som med två löneklasser
understege begynnelselönen för ordinarie befattningshavare i samma lönegrad.
I fråga om de av läroverkslönesakkunniga tillämpade principerna för
lönegradsplaceringen av extra ordinarie lärare finge följande framhållas.

Nämnda sakkunniga hade utgått ifrån att den markerade skillnad i lönegradshänseende,
som inom allmänna civilförvaltningen iakttoges mellan å
ena sidan de högsta förekommande lönegraderna för amanuenser och därmed
jämförliga icke-ordinarie tjänstemän och å andra sidan den lägsta normallönegraden
för närmast motsvarande ordinarie tjänstemän, i viss mån
borde äga sin motsvarighet även i förhållandet mellan undervisningsväsendets
närmast jämförliga icke-ordinarie och ordinarie tjänstemän. Läroverkslönesakkunniga
hade i enlighet med denna uppfattning föreslagit exempelvis
extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk m. fl. läroanstalter till placering
i 20 lönegraden, medan närmast motsvarande ordinarie lärare i regel placerats
i 23 lönegraden och extra ordinarie ämneslärarinna hade hänförts till
18 lönegraden, under det att ordinarie sådan lärarinna inplacerats i 21 lönegraden.
Lärare, vilka innehade extra ordinarie tjänster, motsvarande ordinarie
befattningar i lönegraderna 20—18, hade i löneplanen för extra ordinarie
inplacerats två lönegrader lägre eller sålunda i lönegraderna 18—16.
Från och nied den 16 lönegraden och nedåt hade skillnaden satts till blott
cn lönegrad.

I detta förslag hade riksdagen vidtagit den ändringen, alt extra ordinarie
adjunkt ansetts böra placeras i 21 lönegraden i stället för i den föreslagna
20 :e.

I anslutning lill vad riksdagen sålunda beslulit beträffande de icke-ordinarie
lärarna vid de statliga läroverken, torde, med den av de sakkunniga förordade
löneställningen för ordinarie ämneslärare vid de högre kommunala
skolformerna, vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor oell
praktiska mellanskolor anställda extra ordinarie ämneslärare med adjunkts -

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

kompetens böra hänföras till den 21 lönegraden i löneplanen för extra
ordinarie befattningshavare. I anslutning härtill syntes extra ordinarie ämneslärare
utan dylik kompetens vid i detta betänkande avsedda skolformer
böra hänföras till 19 lönegraden inom nämnda löneplan.

Den av läroverkslönesakkunniga för extra lärare föreslagna, av Kungl.
Majit och riksdagen sedermera godtagna löneplanen anslöte sig till allmänna
civilförvaltningens löneplan för extra tjänstemän. Varje lönegrad inom
denna löneplan började alltså med en löneklass, som vore tre löneklasser
lägre än begynnelselönen för motsvarande ordinarie lärare. I fråga örn löneklassplaceringen
av extra lärare hade sistnämnda sakkunniga genomgående
placerat dessa lärare i samma lönegrad som extra ordinarie lärare av motsvarande
slag. Motsvarande lönesättning torde även böra tillämpas beträffande
vikarierande lärare vid de högre kommunala skolformerna.

Beträffande avlöning till timlärare hade läroverkslönesakkunniga framhållit,

att de i den av dessa sakkunniga föreslagna avlöningsplanen för sistberörda
lärare upptagna beloppen vore konstruerade med utgångspunkt från
lönen i den högre av de båda för extra lärare av motsvarande slag ifrågakommande
löneklasser. Att sagda löneklass lades till grund hade ansetts
motiverat med hänsyn till att timläraren icke såsom den extra läraren hade
några särskilda förmåner sig tillförsäkrade, såsom avlöning vid sjukledighet
etc.

Med hänsyn till timlärarbegreppets utvidgning till att i vissa fall omfatta
även lärare med full tjänstgöring och då timlärares avlöning konstruerats
med utgångspunkt från extra lärares lön, hade det befunnits nödvändigt att
uppställa en begränsning i fråga örn det antal veckotimmar, för vilket avlöningen
för vissa timlärare finge beräknas. I avlöningsbestämmelserna för
timlärare hade därför läroverkslönesakkunniga föreslagit ett stadgande av
innehåll, att avlöning för timlärare i annat ämne än övningsämne finge
beräknas högst för ett antal veckotimmar, som vore lika nied de för motsvarande
extra lärare fastställda minimiantalet.

Enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas ovan framlagda förslag skulle vid de
högre kommunala skolformerna begreppet timlärare även i fortsättningen
avse allenast lärare med partiell tjänstgöring. Vid sådant förhållande skulle
beträffande dessa lärare strängt taget icke kunna åberopas de av läroverkslönesakkunniga
angivna skälen för beräkning av timlärararvodena efter den
högre av de löneklasser, som kunde ifrågakomma för extra lärare. Tillräckliga
skäl torde emellertid icke föreligga för ett frångående på denna punkt av
den eljest tillämpade principen, att lärarlönerna vid ifrågavarande kommunala
skolformer i möjligaste mån borde anpassas efter de bestämmelser, som
kunde komma att gälla vid de statliga läroverken. 1936 års lärarlönesakkunniga
hade därför i förslaget till avlöningsreglemente anpassat timlärararvodena
efter läroverkslönesakkunnigas förslag. Då ersättning som timlärare
enligt förslaget endast skulle utgå vid partiell tjänstgöring, hade de

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

sakkunniga ansett någon begränsning lika den som föreslagits beträffande
de statliga läroverken icke vara av behovet påkallad.

Myndigheternas yttranden. Skolöverstyrelsen har i fråga om de ickeordinarie
ämneslärarna anslutit sig till de sakkunnigas förslag såväl i fråga
om uppdelningen av desamma i extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och
timlärare som i fråga om dessas inplacering i lönegrad, dock med det undantag
rörande adjunktskompetent extra ordinarie ämneslärare vid högre folkskola,
som föranleddes av överstyrelsens förutnämnda förslag beträffande
löneställningen för ordinarie sådan lärare, överstyrelsen ville alltså för sin
del förorda, att extra ordinarie ämneslärare inplacerades vad beträffade
kommunal mellanskola, kommunal flickskola och praktisk mellanskola i 21,
respektive 19 lönegraden och vad beträffade högre folkskola i 20, respektive
19 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie befattningshavare samt vikarierande
lärare i samma lönegrader enligt planen för extra befattningshavare.

Statskontoret har fäst uppmärksamheten vid att extra ordinarie och extra
ämneslärarinna vid de statliga realskolorna placerats i 18 lönegraden. Enligt
statskontorets mening borde det i betraktande härav icke förekomma, att
extra ordinarie lärare med lägre kompetens än en ämneslärarinna vid statens
realskola hänfördes till högre lönegrad än den 18 :e. Under hänvisning
till att statskontoret enligt det föregående föreslagit, att ordinarie lärare med
undantag av de adjunktskompetenta lärarna i vissa skolor skulle placeras
i högst 20 lönegraden, finge statskontoret förorda, att extra ordinarie lärare
av motsvarande kategori placerades i högst 18 lönegraden.

Vad anginge de sakkunnigas förslag att placera vikarierande lärare i samma
lönegrad som extra ordinarie lärare i motsvarande befattning borde uppmärksammas,
att vid statens realskolor extra adjunkt placerats en lönegrad
lägre än extra ordinarie adjunkt eller i 20 lönegraden. Vid de skolor, där
adjunktskompetens finge betydelse för lönegradsplacering, torde därför vikarierande
lärare med dylik kompetens icke böra hänföras till högre lönegrad
än den 20 :e.

Statskontoret kan icke dela de sakkunnigas uppfattning i fråga om lönesättningen
för timlärare. De vikarierande lärarna kunde av vissa skäl icke
beredas de förmåner i form av avlöning under sjukledighet m. m., som vid
realskolorna tillkomme extra lärare. Då de icke genom gynnsammare lönesättning
bereddes ersättning härför, syntes skäl icke föreligga att dock bereda
timlärarna vid samma skolor en dylik ersättning. Timlärarlönerna torde
följaktligen böra uträknas så, att timlärare med full tjänstgöring erhölle lön,
som motsvarade begynnelselönen för vikarierande lärare med motsvarande
kompetens.

42

Kungl. Maj.ts proposition Nr 230.

Undervisningsväsendets lönenämnd har icke gjort något särskilt uttalande
beträffande de sakkunnigas ifrågavarande förslag.

cntschefen 1 likhet med mYndigheterna biträder jag de sakkunnigas förslag rörande
''indelning av de icke-ordinarie lärarna vid förevarande skolor i extra ordinarie
lärare, vikarierande lärare och timlärare. Jag har heller ingenting att
erinra mot att löneförmånerna för dessa lärare i huvudsak avpassas efter de
bestämmelser, som gälla i fråga om motsvarande lärargrupper vid de statliga
läroanstalterna. De sakkunnigas förslag till lönesättning finner jag mig
kunna biträda med följande ändringar, nämligen dels att vikarierande lärare
med adjunktskompetens hänföres till den 20 i stället för — såsom de sakkunniga
föreslagit — 21 lönegraden, dels ock att timlärarlönerna beräknas
så, att timlärare med fidi tjänstgöring erhåller lön, som motsvarar begynnelselönen
för vikarierande lärare med motsvarande kompetens i stället för
-—- såsom de sakkunniga förutsatt — lön, som motsvarar den högre av de
löneklasser, som kunna komma i fråga beträffande vikarierande lärare. De
skäl, som av statskontoret anförts för dessa ändringar i de sakkunnigas förslag»
synas övertygande. Med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit i
fråga örn löneställningen för ordinarie ämneslärare, kan jag däremot icke
förorda statskontorets förslag rörande placering i lönegrad av icke-adjunktskompetent
extra ordinarie lärare och ej heller överstyrelsens förslag rörande
gynnsammare löneställning för adjunktskompetent sådan lärare vid högre
folkskola.

5. Lärare i övningsämnen och i praktiska läroämnen m. m.

1936 års lärarlönesakkunniga. I gällande statliga avlöningsbestämmelser
hade, erinra de sakkunniga, någon fast anställningsform icke upptagits
för lärare i övningsämnen, utan deras avlöning hade allenast
fastställts till visst belopp för veckotimme räknat. Såvida icke dessa lärare
genom vederbörande skoldistrikts försorg erhållit fastare anställning, hade
de alltså endast anställning som timlärare.

Frågan om beredande åt Övningslärare vid ifrågavarande högre kommunala
skolformer av bättre anställningsvillkor hade tidigare varit föremål för
statsmakternas uppmärksamhet. Sålunda framliölle 1927 års skolsakkunnigci
i sitt den 31 oktober 1927 avgivna betänkande med utredning och förslag
rörande inrättande av kommunala flickskolor (statens offentliga utredningar
1927:27), att det på grund av det värde, som de praktiska ämnena
och övningsämnena hade, och den betydelsefulla ställning, de skulle intaga
vid ifrågavarande skolor, varit synnerligen önskvärt, att de sakkunniga kunnat
föreslå anställandet av ordinarie lärare även i dessa båda slag av ämnen.
Men då detta spörsmål endast utgjorde ett moment i ett komplex av likartade
frågor, hade de sakkunniga ej ansett sig böra föregripa den utredning, som
syntes erforderlig, innan definitivt beslut fattades. De sakkunniga framhölle
emellertid angelägenheten av att dessa frågor erhöllo en snar lösning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

43

Vid framläggandet för 1928 års riksdag av proposition nr 116 angående
statsbidrag till kommunala flickskolor m. m. uttalade föredragande departementschefen,
att han i likhet med de sakkunniga skulle hava ansett synnerligen
önskvärt, örn ordinarie anställning kunnat beredas nämnda lärare, men
denna fråga vore förknippad med så många och svårlösta spörsmål, att han
för det dåvarande måste avstå från att tillstyrka ett beslut i sådan riktning.
Under hänvisning till vad de sakkunniga i övrigt i denna angelägenhet anfört
framhöll han särskilt, att frågan om dessa lärares ställning i varje fall
så nära sammanhängde med motsvarande spörsmål vid andra kommunala
skolformer, att dess lösgörande från dessa icke vore tillrådligt. Mot vad föredragande
departementschefen sålunda anfört gjorde riksdagen i sin skrivelse
nr 356/1928 i anledning av förenämnda proposition icke någon erinran.

Det kunde, anföra 1936 års lärarlönesakkunniga, måhända synas lämpligast,
att frågan om övningslärarnas ställning samtidigt upptoges till prövning
beträffande samtliga kommunala skolformer. Emellertid innefattade
den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter ett fast inordnande i lönesystemet
även av lärare i övningsämnen. De skolformer, med vilka de
sakkunniga hade att syssla, stöde med hänsyn till utbildningsuppgift och
organisation de allmänna läroverken mycket nära, och det syntes angeläget,
att löneförhållandena vid nämnda kommunala skolformer så nära som möjligt
anpassades till läroverkens. Det skulle i betraktande härav onekligen
framstå såsom en brist, örn vid en lönereglering för samma skolformer lärarna
i övningsämnen ställdes utanför.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida
icke åtminstone i viss omfattning en fastare anställningsform skulle
kunna beredas övningslärarna vid ifrågavarande kommunala skolformer,
utan att den blivande utredningen örn övningslärarna inom det kommunala
skolväsendet därigenom föregrepes.

Riksdagens omförmälda beslut i fråga örn ordinarie Övningslärare vid de
statliga läroanstalterna innebure, att till lärare i övningsämne skulle utgå lön
med det för vederbörande löneklass gällande beloppet för tjänstgöring av
30 veckotimmar. För varje veckotimme, som över- eller understege 30.
skulle tillägg respektive avdrag å årslönen ske med 3 procent, dock så att
uppkommet tal. därest det icke vore i helt krontal jämnt delbart med 3,
jämkades till närmast högre sålunda delbara krontal. Med hänsyn till gällande
lönebestämmelser hade ett högsta timantal bestämts, för vilket avdrag
å lönen finge göras, detta för att garantera lärarna i övningsämnen en viss
minimilön. Sålunda skulle lärare i teckning, musik och gymnastik med lek
och idrott åtnjuta lön för lägst 9 veckotimmar samt lärarinna i kvinnlig
slöjd för lägst 6 veckotimmar. Denna bestämmelse hade ansetts komma alt
bliva av betydelse för en och annan av de nu i tjänst varande lärarna i övningsämnen;
ett nyinrättande av ordinarie lärartjänster i dessa ämnen torde
däremot icke medgivas, med mindre timantalet väsentligt överstege de ovannämnda
talen och således en betryggande marginal funnes.

Såsom kompensation åt gymnastiklärarna vid de allmänna läroverken för
dessa lärares arbete med och ansvar för planläggningen och övervakandet

-14

Kully!. Majlis proposition Kr ''Kitt.

av ungdomens friluftsliv hade beslutits, att vid bestämmandet av det antal
veckotimmar, för vilket lön skulle beräknas, antalet tjänstgöringstimmar
skulle ökas med en, örn det utgjorde högst 12, med två, örn det utgjorde
lägst 13 och högst 20, samt med tre, om det utgjorde mer än 20.

Vidare innehölle beslutet en bestämmelse till förhindrande av att en lärare
i övningsämne med tjänstgöring vid mer än en statlig läroanstalt linge
högre sammanlagd årslön, än han skulle hava uppburit, örn han haft tjänstgöring
av samma omfattning vid allenast en läroanstalt.

1928 års lönekommitté hade, i likhet med vad skolöverstyrelsen förordat i
sitt yttrande över lärarlönekommitténs betänkande, uttalat sig för att vid
högre folkskolor anställda Övningslärare med full tjänstgöring borde kunna
anställas som ordinarie, med löneförmåner avpassade i förhållande till de
för ämneslärare utgående.

I denna fråga av övervägande organisatorisk natur hade överstyrelsen ansett
en särskild utredning krävas. Kommittén, som beträffande Övningslärare
vid,folkskolor uttalat sig för sådan utredning, ansåg, att även i fråga örn
högre folkskolor utredning örn övningslärarnas ställning vore erforderlig.
Dock syntes utan närmare utredning kunna ifrågasättas, huruvida icke redan
vid reglering av andra lärares löner den anordningen kunde vidtagas, att vid
skolor av sådan storlek, att vid desamma behov av Övningslärare med full
tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar, vore permanent, ordinarie tjänster inrättades
i sådana övningsämnen, i vilka funnes ordinarie lärartjänster vid
läroverk, samt i sådana praktiska läroämnen, vilka till följd av vederbörande
skolas inriktning borde betecknas såsom hörande till huvudämnena. Dessa
lärare, i gymnastik, teckning, verkstadsarbete, sömnad och hushållsgöromål,
borde erhålla lön enligt samma system, som kommittén föreslagit för övningslärarna
vid läroverken, alltså med lön enligt vederbörlig löneklass för
30 veckotimmars tjänstgöring och med tillägg av 3 procent utav lönen teir
varje 30 timmar överskjutande veckotimme, dock alt så uppkommet tal avrundades
till närmaste med 3 jämnt delbara krontal.

Även beträffande anställningsförhållandena för övningslärarna vid de
kommunala mellanskolorna anslöt sig 1928 års lönekommitté till överstyrelsens
i yttrandet över lärarlönekommitténs betänkande gjorda uttalande örn
önskvärdheten av att fastare anställningsform skapades för dessa Övningslärare,
åtminstone vid de större mellanskolorna. I det syftet syntes det kommittén,
som örn Övningslärare med minst 20 veckotimmars tjänstgöring i sådana
övningsämnen, inom vilka vid läroverken anställdes ordinarie lärare,
skulle kunna erhålla ordinarie anställning och avlönas enligt samma systern
som motsvarande Övningslärare vid läroverken.

För de kommunala flickskolorna föreslog lönekommittén samma avlöningsbestämmelser
som för de kommunala mellanskolorna.

I betraktande av vad sålunda förekommit, hade 1936 års lärarlönesakkun
niga för sin del kommit till den uppfattningen, att avlönings- och anställningsförhållandena
för övningslärarna vid de högre kommunala skolformerna
borde, i avvaktan på resultatet av en allmän utredning, omfattande
samtliga kommunala skolformer, kunna ordnas på så sätt, att timlärararvodena
för dessa lärare anpassades efter de för de statliga läroverken beslutade
lönebeloppen, och att därjämte möjlighet till fastare ordinarie eller extra ordinarie
anställning bereddes de Övningslärare, vilka vid en och samma skola

45

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

kunde erhålla stadigvarande tjänstgöring med ett större antal veckotimmar.
Denna fastare anställning syntes lämpligen böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som kunde komma att gälla för lärare i motsvarande
ämnen vid de statliga realskolorna och med iakttagande i tillämpliga delar
av de föreskrifter, som kunde komma att meddelas beträffande ordinarie
lärare i allmänhet vid ifrågavarande kommunala skoliormer.

Av praktiska skäl torde emellertid avlöningsbestämmelserna för de Övningslärare,
som erliölle ordinarie anställning vid någon av de högre kommunala
skolformerna, böra i vissa avseenden erhålla annan utformning än
för övningslärarna vid de statliga läroanstalterna. Till följd av den beslutade
anordningen, att det för varje veckotimme, varmed övningslärares tjänstgöring
över- eller understege 30, skulle ske tillägg till, respektive avdrag å
lönen med 3 procent, hade det för undvikande av otillfredsställande resultat
blivit nödvändigt att meddela ovan angivna föreskrift till förhindrande av
att lärare i övningsämne, som innehade tjänst i samma lönegrad vid mer än
en staten tillhörig läroanstalt, icke finge uppbära högre sammanlagd årslön,
än han skulle hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning
vid allenast en läroanstalt.

Någon motsvarighet till sistnämnda bestämmelse kunde emellertid icke
utan avsevärda olägenheter genomföras beträffande Övningslärare vid de
ifrågavarande kommunala skolformer, eftersom de olika skolorna ofta hade
olika huvudmän. Vidare syntes det ej sällan komma att inträffa, att lärare
i övningsämne samtidigt innehade fast anställning vid en statlig undervisningsanstalt
och vid någon av de högre kommunala skolformerna.

Efter att på olika vägar hava sökt komma fram till en lämplig lösning av
ifrågavarande spörsmål hade de sakkunniga måst avstå från den i och för
sig önskvärda och även närmast till hands liggande anordningen att tilllämpa
fullständigt enahanda avlöningsbestämmelser för övningslärarna vid
de högre kommunala skolformerna som vid de statliga läroanstalterna.

I stället hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ovanberörda tilllägg
till, respektive avdrag å lönen fastställdes till en trettiondedel av årslönen
för varje veckotimme, varmed lärares tjänstgöring över- eller understege
30 veckotimmar. Med en dylik anordning komme övningsläralens avlöning
att utan särbestämmelser kunna regleras självständigt för varje skola,
där han kunde hava anställning.

För att kunna bilda sig en mening om vilket antal veckotimmar, som
lämpligen borde föreskrivas som minimum för en ordinarie, respektive extra
ordinarie Övningslärare vid ifrågavarande kommunala läroanstalter, hade
de sakkunniga verkställt en utredning angående antalet veckotimmar för
övningslärarna vid de olika högre kommunala skolorna, llesullatet av denna
utredning har sammanfattats i en tabell, som torde böra såsom bilaga lögås
vid denna proposition.

Vid bedömandet av frågan örn det timantal, som borde föreskrivas som
minimum för en fastare anställning, hade 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen
uttalat sig för att Övningslärare vid högre folkskola med full
tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar, borde kunna erhålla ordinarie anställning.
Beträffande motsvarande lärare vid kommunala mellanskolor och

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

kommunala flickskolor ansåg kommittén, att ordinarie anställning borde
kunna erhållas av lärare med minst 20 veckotimmars tjänstgöring.

.Enligt de sakkunnigas mening torde tillräckliga skäl ej föreligga för att
göra åtskillnad mellan de olika skolformerna i detta avseende. Samma minimiantal
veckotimmar torde därför böra föreskrivas för ordinarie, respektive
extra ordinarie övningslärarbefattning vid samtliga här avsedda läroanstalter.
Detta timantal torde kunna fastställas till 20, eller sålunda det antal,
som 1928 års lönekommitté föreslagit för de kommunala mellanslcolornas
Övningslärare, utan att den blivande utredningen örn de kommunala övningslärarnas
löne- och anställningsförhållanden därigenom föregrepes. Däremot
syntes det icke vara möjligt att i förevarande sammanhang medgiva inrättande
av ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänster vid ännu lägre
veckotimtal än det sistnämnda. Enligt bestämmelserna i § 41 reglementet
för statens pensionsanstalt vore nämligen från pensionsrätt undantagen extra
ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare, som ej
hade minst 20 undervisningstimmar i veckan. Att frångå denna regel, innan
den mera omfattande utredningen angående övningslärarnas ställning blivit
verkställd, syntes icke tillrådligt. Ett icke oväsentligt antal Övningslärare
vid de olika skolorna skulle kunna erhålla fastare anställning enligt de sakkunnigas
förslag.

Vad härefter angår frågan om den löneställning, som borde tillkomma
lärarna i övningsämnen vid de högre kommunala skolformerna, hava de
sakkunniga erinrat, att 1937 års riksdag beslutit följande lönegradsplaceringar
för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

Löne

grad

Befattning

ordinarie lärare

extra ordinarie och
extra lärare

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek
och idrott............................

20

18

Lärare i kvinnlig slöjd.......................

16

15

Lärare i hushållsgöromål.....................

_

15

Lärare i manlig slöjd ..................

—

15

För timlärare hade enligt samma riksdags beslut godtagits följande lönebelopp
för veckotimme räknat.

För lärare i teckning, musik eller gymnastik
med lek och idrott..........

För lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd)

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

123

128

133

138

143

148

153

101

106

lil

116

121

126

131

Beträffande övningslärarna vid de allmänna läroverken vore att märka,
att uttryckliga bestämmelser meddelats i läroverksstadgan angående behörighetsvillkoren
för flertalet av dessa tjänster. För lärare i övningsämnen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

47

vid de högre kommunala skolformerna funnes däremot icke några motsvarande
bestämmelser om behörighet meddelade, utan skulle enligt föreskrifter
i stadgan för vederbörande skolform extra ordinarie lärares, timlärares
och vikaries kompetens prövas av skolans styrelse, sedan rektor avgivit
yttrande. Därvid skulle styrelsen tillse, att så vitt möjligt till sådan
lärare endast förordnades den, som vore fullt förtrogen med de ämnen, i
vilka han skulle undervisa och som ägde erforderliga insikter rörande uppfostran
och undervisning samt nödig undervisningsskicklighet. Vidare skulle
skolstyrelsen vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de erinringar, vartill
skolöverstyrelsen kunde finna sig föranlåten med hänsyn till lärarnas lämplighet
och kompetens.

Av en av de sakkunniga verkställd undersökning angående den utbildning,
som de nuvarande övningslärarna vid ifrågavarande kommunala skolformer
erhållit (bilaga I vid betänkandet) framginge, att även om vederbörande
lärares utbildning, särskilt i vissa ämnen, varit ganska varierande, hade dock
lärarna i stort sett förvärvat sig en god kompetens. I en del ämnen hade så
gott som samtliga lärare enahanda kompetens, som föreskrivits för erhållande
av motsvarande anställning vid allmänt läroverk.

Med hänsyn härtill och i betraktande av att dessa lärares arbetsuppgifter
så nära sammanfölle med motsvarande lärares vid de statliga realskolorna,
ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att i varje fall timlärarlönerna bestämdes
till samma belopp för Övningslärare vid här avsedda kommunala
skolformer som för Övningslärare vid de allmänna läroverken.

Vad därefter beträffade lönesättningen för de föreslagna ordinarie och
extra ordinarie lärartjänsterna i övningsämnen vid ifrågavarande kommunala
skolformer, ansåge sig de sakkunniga böra utgå ifrån att samma behörighetsvillkor
för erhållande av dessa befattningar komme att uppställas,
som föreskrivits beträffande motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.
Under förutsättning att så bleve fallet, torde dessa befattningar böra
hänföras till samma lönegrader, som beslutits för motsvarande övningslärartjänster
vid de allmänna läroverken. I annat fall borde befattningarna i fråga
hänföras till lönegrad, som vore närmast lägre än den, som gällde för motsvarande
befattning vid allmänt läroverk.

De sakkunniga hava ansett sig böra särskilt behandla frågan om avlöningsförmånerna
för sådana lärare vid de praktiska mellanskoloma,
som undervisade i s. k. praktiska läroämnen.

Sådana ämnen vore exempelvis

vid teknisk linje mekanik nied hållfasthetslära, teknisk varukännedom,
beskrivande maskin- och byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik, fältmätning
och avvägning samt verkstadsarbete;

vid handelslinje handelsräkning, bokföring med affärskorrespondens och
annat kontorsarbete, handelslära och handelsrätt, inköps- och försäljningsteknik,
stenograf! och maskinskrivning samt

vid den husliga linjen sömnad, hushållsgöromål med hushållslära, hemsjukvård,
barnavård, matlagning och bakning.

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Dessa ämnen kunde alltså vara av ganska skiltande ari. Vissa av dem,
såsom mekanik med hållfastlietslära, beskrivande maskin- och byggnadslära,
handelsräkning, handelslära och handelsrätt, kunde sägas endast relativt
obetydligt skilja sig från vanliga läsämnen, under det att sådana ämnen
som hushållsgöromål och sömnad närmast kunde jämföras med motsvarande
övningsämnen, även om de såsom examensämnen hade en annan ställning
vid de praktiska mellanskolorna än övningsämnena vid de teoretiska
skolorna. Ett slags mellanställning mellan läsämnen och övningsämnen
syntes sådana ämnen som maskinskrivning och stenograf och även verkstadsarbete
intaga. Såsom väsentligen färdighetsämnen stöde även de övningsämnena
nära men voro på respektive linjer av de praktiska mellanskolorna
till sin betydelse måhända närmast jämförliga med läsämnen vid de
teoretiska skolorna.

I de mera teoretiskt betonade av de praktiska läroämnena, exempelvis mekanik
med hållfasthetslära och handelsräkning, torde undervisning i regel
meddelas av ämneslärare, vilka jämväl undervisade i vanliga läsämnen, eller
ock av lärare med enahanda eller liknande kompetens som dessa. Enligt vad
de sakkunniga ovan föreslagit, skulle Kungl. Majit äga att efter ansökning och
prövning från fall till fall förklara lärare vid de praktiska mellanskolorna i
tekniska eller yrkesbetonade ämnen, vilka icke ägde formell adjunktsbehörighet,
men som med hänsyn till ifrågavarande skolors utbildningsuppgift
måste anses besitta en med sådan behörighet likvärdig kompetens, berättigade
att åtnjuta lön som adjunktskompetenta lärare. Lärare i ifrågavarande
ämnen, vilka icke av Kungl. Majit tillerkändes en sådan löneställning, borde
erhålla avlöning såsom icke-adjunktskompetenta ämneslärare. Härigenom
torde berättigade krav på en skälig löneställning för nyssnämnda lärare bliva
tillgodosedda.

Vad därefter anginge med övningsämnen nära besläktade praktiska läroämnen,
såsom hushållsgöromål och sömnad, ansåge sig de sakkunniga böra
föreslå samma löneställning för lärare i dessa ämnen som för motsvarande
Övningslärare. De sakkunniga ville dock icke bestrida att åtminstone i fråga
om vissa av dessa ämnen tvekan kunde råda, huruvida icke en högre lönesättning
kunde vara berättigad, men med hänsyn till att ifrågavarande skolor
ännu knappast kommit ur försöksstadiet, hade de sakkunniga ansett,
att ytterligare någon tids erfarenhet från skolornas verksamhet borde föreligga,
innan en klar gränsdragning mellan berörda lärare och övningslärarna
kunde ske. Det borde även framhållas, att den av de sakkunniga förordade
möjligheten att för lärare i övningsämnen tillskapa ordinarie och extra ordinarie
tjänster, vilken borde gälla även beträffande förevarande lärare, syntes
komma att för dem medföra en rätt allmän förbättring i fråga om anställnings-
och avlöningsförhållanden, ty de hade i regel härför erforderligt antal
veckotimmar.

Vad slutligen anginge lärare i sådana praktiska läroämnen som exempelvis
stenografi och maskinskrivning samt även verkstadsarbete, vilka icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

49

kunde direkt jämföras med varken läsämnen eller övningsämnen, föresloge
de sakkunniga, att, där ej Kungl. Majit för visst fall annorlunda förordnade,
sistberörda lärare skulle erhålla avlöning enligt 16 lönegraden, d. v. s. samma
lön, som föreslagits för lärare i slöjd och hushållsgöromål. Skulle Kungl.
Majit finna lärarens utbildning eller andra förhållanden därtill föranleda,
borde dock Kungl. Majit äga befogenhet att bestämma, att läraren skulle
åtnjuta avlöning enligt högre lönegrad, dock högst 20 lönegraden, eller alltså
den högsta lönegrad, som ifrågasatts för lärare i övningsämne.

Även för lärare i motsvarande ämnen (yrkesämnen) vid yrkesbestämda
högre folkskolor hade de sakkunniga föreslagit avlöning enligt 16 lönegraden,
dock utan rätt för Kungl. Majit att medgiva avlöning enligt högre lönegrad.
I anslutning till vad som för närvarande gällde, skulle dock timlärare
i yrkesämne kunna erhålla förhöjt arvode, då särskilda skäl härför
förelåge.

Slutligen finge de sakkunniga i fråga om avlöningsförmånerna till lärare
i praktiska läroämnen erinra, att föredragande departementschefen i propositionen
nr 271/1937 beträffande avlöningen till timlärare vid i statliga läroverk
inbyggda praktiska realskollinjer uttalat, att denna avlöning tills vidare
borde utgå som till övriga timlärare. Framdeles borde dock enligt departementschefens
mening tagas under övervägande, i vad mån särskilda bestämmelser
erfordrades i fråga om timläraravlöning för undervisning i sådana
specialämnen, som folie utanför de vanliga skolämnenas krets.

De sakkunniga förutsatte, att en dylik omprövning av lärararvodena vid
praktiska linjer samtidigt komme till stånd för såväl statliga som kommunala
läroanstalter.

Myndigheternas yttranden. Skolöverstyrelsen, som uttalat sin livliga tillfredsställelse
med att enligt de sakkunnigas förslag och i viss analogi med
vad som av 1937 års riksdag beslutats rörande övningslärarna vid de statliga
läroanstalterna fastare ordinarie och extra ordinarie anställning skulle
under vissa villkor kunna beredas även övningslärarna vid de högre kommunala
skolformerna, har emellertid beklagat, att de sakkunniga föreslagit
ett så högt minimital som 20 för det antal veckotimmar, som skulle vara
erforderliga för att ernå ordinarie, respektive extra ordinarie anställning.
Då det emellertid, som de sakkunniga framhållit, för närvarande torde vara
omöjligt att med hänsyn till bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt
fixera ett lägre minimital än 20 veckotimmar för här berörda
lärares tjänstgöring, ansåge sig överstyrelsen icke kunna direkt motsätta sig
de sakkunnigas förslag på denna punkt, överstyrelsen ville emellertid för
sin del uttrycka det bestämda önskemålet, att de hinder, som för närvarande
syntes omöjliggöra fastställande av ett lägre minimital än 20 veckotimmar,
måtte genom Kungl. Majits försorg snarast möjligt och helst i samband med
nu förestående lönereglering bliva undanröjda, och att skillnaden mellan

Bihang till riksdagens protokoll 1!)38. 1 sami. Nr 230. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition Sr 230.

statliga och högre kommunala skolor i fråga örn övningslärarnas minimitjänstgöring
måtte, så långt ske kunde, bliva utjämnad. Vad vidare anginge
övningslärarnas lönegradsplacering, måste överstyrelsen beklaga den
enligt dess mening alltför stora skillnad i lönehänseende, som av de sakkunniga
gjorts mellan å ena sidan lärarna i teckning, musik och gymnastik,
å andra sidan dem i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. En skillnad på
fyra lönegrader syntes under alla förhållanden ingalunda vara motiverad
av den jämförelsevis ringa skillnaden i utbildningstid mellan nyssnämnda
och övriga Övningslärare.

De sakkunniga hade vid inplaceringen av lärarna i kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål i 16 lönegraden utgått från den av 1937 års riksdag beslutade
placeringen för motsvarande lärare vid de statliga läroanstalterna.
Detta val av utgångspunkt måste betraktas som missvisande redan vad anginge
de yrkesbetonade högre folkskolornas hushållslinje liksom de kommunala
flickskolornas praktiska linje, där undervisningen i dessa ämnen
hade en helt annan omfattning och betydelse än i realskolan och på den
kommunala flickskolans teoretiska linje. På de förstnämnda linjerna vore
nämligen kvinnlig slöjd och hushållsgöromål konstitutiva huvudämnen,
motiverande dessa linjers hela existens. Om det sålunda torde vara oriktigt
att jämställa lärarna i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid dessa
praktiska linjer med dem vid övriga linjer, vore det tvivelsutan ännu mera
oriktigt att jämställa lärare i vederbörande ämnen vid de praktiska mellanskolornas
hushållslinje med motsvarande lärare vid de statliga realskolorna.
I de praktiska mellanskolorna hade nämligen ifrågavarande ämnen ännu
mindre karaktären av vanliga övningsämnen utan vore i undervisningsplanen
uttryckligen angivna som praktiska läroämnen, i vilka särskilt examensarbete
skulle utföras.

Undervisningen i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid nu nämnda
former av högre kommunala skolor ställde givetvis långt större krav på
lärarna än den mera elementära undervisningen i respektive den kommunala
mellanskolan samt på den högre folkskolans övriga linjer och den kommunala
flickskolans teoretiska linje. Även örn själva utbildningen vore i stort
sett lika för alla lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, vore det uppenbart,
att i realiteten betydligt större kompetenskrav ställdes på dem, som
skulle undervisa på ovannämnda praktiskt betonade linjer. Vad särskilt
beträffade kompetensen hos de lärare, som undervisade i dessa ämnen på
den yrkesbetonade högre folkskolans och den praktiska mellanskolans hushållslinje,
skulle denna i varje enskilt fall prövas och godkännas av överstyrelsen.
Att vid den av 1937 års riksdag beslutade regleringen av de statliga
lärarnas löner lärarna i kvinnlig slöjd placerades i en så låg lönegrad
som den 16 :e kunde därför ingalunda sägas utgöra tillräckligt skäl för att
automatiskt inplacera här senast berörda lärare vid de kommunala skolorna
i samma låga lönegrad. Överstyrelsen ville i detta sammanhang påminna
örn att genom 1937 års riksdags beslut lärarna i kvinnlig slöjd vid folkskolescminarierna
placerats i 18 lönegraden.

Med hänsyn till de berörda förhållandena ville överstyrelsen visserligen
ansluta sig till de sakkunnigas förslag rörande inplacering av lärarna i
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid de högre folkskolarna och praktiska

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

51

mellanskolorna (utom dessa båda skolformers hushållslinje) samt vid de
kommunala mellanskolorna och de kommunala flickskolornas teoretiska
linje i 1(5 lönegraden. Däremot ville överstyrelsen föreslå, att, vad gällde
lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid de yrkesbetonade högre folkskolornas
och de praktiska mellanskolornas hushållslinje samt de kommunala
flickskolornas praktiska linje, dessa lärare samtliga inplacerades, de
ordinarie i 18 lönegraden, de extra ordinarie i 16 lönegraden.

Vad vidare anginge lärare i maskinskrivning, stenograf! och verkstadsarbete,
anslöte sig överstyrelsen till dessas inplacering i 16 lönegraden under
förutsättning, att sådan lärare efter beslut av Kungl. Majit i varje särskilt
fall skulle kunna tillerkännas avlöning enligt högre lönegrad, dock högst
20:e. En sådan bestämmelse syntes erforderlig dels för att i vissa fall möjliggöra
förvärvande av kvalificerad lärare, dels med hänsyn till den mycket
stora skillnad i utbildning och kvalifikationer, som man, i varje fall tills
vidare, måste räkna med såsom förefintlig i fråga örn dessa lärare.

Vad beträffade arvoden till lärare i praktiska läroämnen vid i statliga
läroverk och kommunala mellanskolor inbyggda praktiska linjer, komme
överstyrelsen att i annat sammanhang avgiva särskilt förslag.

Beträffande de sakkunnigas förslag till arvoden till timlärare i praktiskt
läroämne i praktisk mellanskola eller yrkesämne vid yrkesbestämd högre
folkskola (jfr förslaget till avlöningsreglemente, 37 §) har överstyrelsen
yttrat:

För närvarande gällde, att till lärare, vilken i yrkesbestämd högre folkskola
meddelade fackundervisning i ämne, som i det för skolan fastställda
reglementet betecknades som yrkesämne, skulle kunna för intill sex veckotimmar
inom varje klassavdelning i andra, tredje och fjärde klassen utgå
tillökning till den kontanta lönen, efter prövning i varje särskilt fall av
skolöverstyrelsen, med högst 45 kronor för varje veckotimme. Av propositionen
nr 260/1918 framginge, att nu nämnda lönetillägg bestämts med hänsyn
till att särskilt kvalificerade lärarkrafter erfordrades för vissa yrkesämnen
vid de högre folkskolorna, örn undervisningen skulle kunna fullt
motsvara det med densamma avsedda ändamålet. För att vinna en för sådan
undervisning lämplig och i möjligaste mån kunnig kraft bland de inom
yrket arbetande måste givetvis en väsentligen högre avlöning betalas än
som utginge till dem, som hade full tjänstgöring i skolan. En yrkesman
av den kapacitet, som här kunde komma i fråga, vore givetvis en viktig
kraft inom det företag, där han arbetade, vadan det icke vore troligt, att
han utan någorlunda riklig ersättning kunde taga sig den ledighet från sitt
dagliga arbete, som erfordrades för alt bestrida undervisning i en skola;
och detta syntes så mycket påtagligare, som undervisningen i yrkesämnena
krävde ej ringa både förberedelse och efterarbete för värjo lektion.

Den rättighet, överstyrelsen sålunda haft att medgiva högre arvode till
vissa liirare i yrkesämne, hade överstyrelsen använt med stor försiktighet
och blott i sådana fall. då därigenom möjlighet skapats att till viss skola
erhålla en särskilt kvalificerad lärare, exempelvis en i industrien anställd
civilingenjör. Icke desto mindre hade ifrågavarande författningsbestäm -

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

ruelse varit av stor betydelse och på ett verksamt sätt bidragit till att yrkesundervisningen
vid de högre folkskolorna hållits vid en hög standard. Det
syntes överstyrelsen därför synnerligen önskvärt, att en liknande bestämmelse
även inflöte i det nya reglementet. Någon sadan syntes emellertid
icke hava föreslagits av de sakkunniga. I § 37 funnes visserligen en bestämmelse,
att Kungl. Majit skulle kunna medgiva högre arvode i visst
praktiskt läroämne, respektive yrkesämne. Men dels avsåge denna bestämmelse
visst ämne och icke viss lärare, dels gällde bestämmelsen, vad de
praktiska mellanskolorna beträffade, blott sådana praktiska läroämnen, som
vore att jämställa med övningsämnen. Timlärare i mekanik, beskrivande
maskin- och byggnadslära, industriell ekonomi o. s. v. torde däremot komma
att avlönas såsom »annan timlärare» (rad 2 i tabellen över timlärares arvoden).
Icke minst i dessa ämnen vöre det emellertid önskvärt med möjlighet
till ökat arvode.

Överstyrelsen föresloge med anledning av vad nu anförts, att i reglementet
infördes en bestämmelse av liknande lydelse som § 6 i nu gällande lönekungörelse
och att det lönetillägg, varom där talades, fastställdes till högst
60 kronor. Bestämmelsen kunde införas såsom ett nytt moment av § 38
och förslagsvis erhålla följande lydelse:

»Till timlärare i praktiskt läroämne i praktisk mellanskola eller yrkesämne
vid yrkesbestämd högre folkskola må, efter prövning i varje särskilt
fall av skolöverstyrelsen, kunna för sammanlagt högst sex veckotimmar
inom varje klassavdelning av andra, tredje och fjärde klassen utgå ett
tilläggsarvode med högst 60 kronor för varje veckotimme.»

Statskontoret har icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas föreliggande
förslag.

Undervisningsväsendets löne nämnd har yttrat följande:

Enligt den av de sakkunniga föreslagna, vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen skulle både ordinarie och extra ordinarie anställning
kunna ifrågakomma för, bland annat, lärare i stenograf!, maskinskrivning,
verkstadsarbete eller annat, till läsämne icke hänförligt praktiskt läroämne,
än förut i tjänsteförteckningen sagts, vid praktisk mellanskola. Vilka ämnen,
som med denna rubricering avsåges, förutom de tre uttryckligen nämnda,
syntes icke fullt klart. Enligt vad de sakkunniga anförde kunde vissa
av de praktiska läroämnena, exempelvis mekanik med hallfasthetslära,
beskrivande maskin- och byggnadslära, handelsräkning, handelsvara och
handelsrätt, sägas endast relativt obetydligt skilja sig från vanliga läsämnen.
Dessa ämnen syntes emellertid icke vara avsedda att tillhöra kategorien »till
läsämne icke hänförliga» praktiska läroämnen. Till ämnen av detta slag
torde däremot få räknas exempelvis ritteknik, fältmätning och avvägning
samt barnavård. Lönenämnden ställde sig avgjort tveksam med avseende
å frågan, huruvida ordinarie anställning borde generellt förutsättas för innehavare
av lärarbefattningar i ifrågavarande ämnen, och finge för sin del
framhålla vikten av vederbörligen fastställda behörighetsbestämmelser för
dem, som skulle erhålla ordinarie anställning i dessa ämnen.

Lönegradsplaceringen av de ifrågavarande lärarna i praktiska läroämnen
föresloges bliva 16 lönegraden för ordinarie och 15 lönegraden för extra
ordinarie lärare; dock skulle, efter prövning av Kungl. Majit och där särskilda
skäl härför förelåge, lärarbefattning i dessa ämnen kunna hänföras

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

53

till högre lönegrad, dock högst 20 lönegraden för ordinarie och 18 lönegraden
för extra ordinarie lärare. Det syntes lönenämnden visserligen ur
principiell synpunkt tveksamt att, på sätt föreslagits, i viss mån hålla löneställningen
för en viss ordinarie befattning öppen för avgörande utan riksdagens
medverkan. Emellertid syntes vissa skäl tala för att en del av de
här ifrågavarande lärarna, där särskilda skäl förelåge, skulle kunna tillerkännas
en högre löneställning än som eljest i allmänhet skulle gälla. Å
andra sidan ville det förefalla lönenämnden, att 16 lönegraden i och för sig
innebure en väl hög löneplacering av exempelvis lärare i stenograf! och
maskinskrivning, åtminstone i det sistnämnda ämnet ensamt. Spörsmålet
örn den löneställning, som i olika förekommande fall borde tilldelas lärare i
praktiska läroämnen, syntes emellertid böra upptagas till avgörande i ett
sammanhang, sedan ytterligare erfarenhet vunnits och erforderliga stadgebestämmelser
i fråga örn de praktiska linjerna — såväl vid allmänna läroverk
som vid högre folkskolor — utarbetats. För närvarande ansåge sig
lönenämnden därför icke böra taga någon definitiv ståndpunkt till förevarande
spörsmål.

Ledamoten av lönenämnden Berta Köersner har i särskilt yttrande anfört
följande:

Ämnena sömnad och hushållsgöromål hade vid praktiska mellanskolor
med huslig utbildning karaktär av läroämne och ej av övningsämne. I
dessa ämnen skulle särskilt examensarbete utföras. Kompetensen för lärarinnor
i dessa ämnen skulle i varje enskilt fall prövas och godkännas av
skolöverstyrelsen. Under sådana förhållanden måste det väcka undran, att
dessa lärarinnor föreslagits till en löneställning, liggande fyra grader lägre
än lärares i enbart övningsämne.

Med hänsyn till den placering, som lärarinna vid statens skolköksseminarium
erhållit (B 19), hemställdes, att lärarinna i hushållsgöromål och kvinnlig
slöjd vid praktisk mellanskola måtte inplaceras i lönegrad B 18 och extra
ordinarie, respektive extra i lönegrad 17 samt att timlärare måtte erhålla
avlöning i relation till denna lönegradsplacering.

Det hade givetvis varit önskvärt, om frågan om anställnings- och avlö- Departeningsförhållandena
för övningslärarna vid förevarande skolor kunnat be-incntschefe"
dömas i samband nied den utredning beträffande dessa lärares ställning
vid de kommunala skolorna överhuvudtaget, som jag vid anmälan av
frågan om lönereglering för folk- och småskollärare i propositionen nr
270/1937 förutsatte skola komma till stånd. Då det emellertid ej minst
av praktiska skäl skulle vara mindre lämpligt, örn löneförmånerna för
denna lärarpersonal bibehölles vid de nuvarande samtidigt som löneförmånerna
för lärarpersonalen i övrigt anslötes till det statliga lönesystemet,
anser jag mig icke böra resa några invändningar emot att lönefrågan för
övningslärarna vid förevarande skolor nu upptages till prövning. Detta synes
utan större olägenheter kunna ske bland annat på grund därav, att de skolformer,
varom här är fråga, kunna anses jämförbara med de undervisningsanstalter,
vilkas övningslärarpersonal erhöll reglerade löner genom beslut
av 1937 års riksdag.

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

De sakkunnigas förslag om reglering i viss utsträckning av anställningsförhållanden
för ifrågavarande Övningslärare synes kunna biträdas jämväl
i vad avser omfattningen av den minimitjänstgöring, som bör utgöra
förutsättning för ett inrättande av ordinarie övningslärarbefattning. Den
av överstyrelsen framkastade tanken att genom justeringar i gällande pensionsbestämmelser
bereda möjlighet för inrättande av sådana tjänster vid
en mindre omfattande tjänstgöring än de sakkunniga förutsatt, torde lämpligen
böra tagas under övervägande vid den utredning angående anställningsoch
löneförhållandena för Övningslärare vid det kommunala skolväsendet i
övrigt, som enligt min mening bör igångsättas, sedan den nu föreliggande
löneregleringsfrågan blivit avgjord.

Mot de sakkunnigas förslag till löneförmåner för övningslärarna har
jag i likhet med statskontoret och lönenämnden intet att erinra. Jag vill
emellertid ansluta mig till det av överstyrelsen framställda förslaget om
tillerkännande av högre löneställning åt lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
vid vissa speciallinjer, till förmån för vilket anförts enligt min
mening synnerligen beaktansvärda skäl. Lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
vid de yrkesbetonade högre folkskolornas och de praktiska
mellanskolornas hushållslinje samt de kommunala flickskolornas praktiska
linje böra alltså placeras ordinarie lärare i 18 lönegraden och extra ordinarie
i 16 lönegraden.

I likhet med de sakkunniga utgår jag från att beträffande de ordinarie
och extra ordinarie övningslärartjänsterna vid förevarande kommunala
skolor komma att tillämpas samma behörighetsvillkor, som gälla i fråga
om motsvarande befattningar vid de allmänna läroverken.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag i fråga om lärare i praktiska läroämnen
vid praktiska mellanskolor, framgår visserligen av de sakkunnigas utredning,
att säkrare hållpunkter saknas för ett bedömande av löneställningen
för ett flertal av de lärarkategorier, som vid dessa skolor nu
sysselsättas. Då det emellertid synes erforderligt att, i den mån så låter
sig göra, reglera också denna personals löner i samband med den förevarande
löneregleringen, anser jag mig böra i princip biträda de sakkunnigas
föreliggande förslag. Jag delar lönenämndens tveksamhet i fråga örn
lämpligheten av att generellt förutsätta, att ordinarie anställning skall kunna
beredas lärarna i de nu avsedda läroämnena. Då det får förutsättas,
att ordinarie lärartjänst i dessa ämnen får inrättas först efter prövning
av central myndighet, anser jag mig dock böra även på denna
punkt ansluta mig till sakkunnigförslaget. En gynnsammare löneställning
än de sakkunniga förordat finner jag mig dock ej kunna under nuvarande
omständigheter ifrågasätta. I anledning av vad lönenämnden yttrat
i avseende å löneställningen för lärare i stenografi och maskinskrivning må
anföras, att det i varje fall icke i fortsättningen lärer böra få förekomma,
att lärare anställes för undervisning enbart i maskinskrivning. En kom -

55

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

bination nied ämnet stenografi eller med annat ämne synes både lämplig
och önskvärd. Under sådana förhållanden synes den av de sakkunniga för
dessa lärares del föreslagna löneställningen snarare för låg än för hög.
Någon ändring i förslaget på denna punkt vill jag emellertid som nämnts
icke nu föreslå.

Jag föreslår alltså, att ifrågavarande lärare i praktiska läroämnen generellt
hänföras till 16 lönegraden i fråga örn ordinarie lärare och till 15
lönegraden i fråga om extra ordinarie lärare, dock med rätt för Kungl.
Maj:t att, då särskilda skäl föreligga, medgiva att sådan lärarbefattning
vid praktisk mellanskola må kunna hänföras till högre lönegrad, dock högst
20 lönegraden för ordinarie och 18 lönegraden för extra ordinarie lärare.

Vad särskilt angår avlöningen till timlärare i praktiska läroämnen vid
praktiska mellanskolor, hava de sakkunniga — såsom närmare framgår av
37 § i det föreslagna avlöningsreglementet -— förutsatt, att sådant arvode
skulle i fråga om praktiska läroämnen, som av Kungl. Majit bestämts,
kunna utgå såsom för timlärare i läsämne, men i övrigt med samma belopp,
som skulle gälla beträffande timlärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål. En motsvarande anordning har föreslagits beträffande timlärare
i yrkesämne vid yrkesbestämd högre folkskola. De sakkunnigas ifrågavarande
förslag finner jag kunna i huvudsak biträdas. Förslaget upptager
emellertid icke någon motsvarighet till den nu föreliggande möjligheten av
individuell höjning av timlärarlönen i sådana fall, då så kan vara motiverat.
För egen del finner jag överstyrelsen hava anfört goda skäl för att i detta
hänseende för de högre folkskolornas del bibehålla den ordning, som för
närvarande gäller, och för att detta förfarande bör utsträckas till att gälla
jämväl praktiska mellanskolor. En individuell lönesättning av denna art
har enligt det föregående ifrågasatts beträffande ordinarie och extra ordinarie
lärare i praktiska läroämnen, vadan några betänkligheter ur principiell
synpunkt icke torde behöva möta. Överstyrelsen har, såsom förut nämnts,
föreslagit, att det särskilda tillägg, som skulle kunna tillkomma nämnda
lärare, skulle bestämmas till 60 kronor för varje veckotimme. Jag finner
dock anledning icke föreligga att ifrågasätta större förhöjning av timlärarlönerna
än nu äger rum, d. v. s. högst 45 kronor. Jag vill sålunda föreslå
det tillägget till de sakkunnigas ifrågavarande förslag, att till timlärare
i praktiskt läroämne i praktisk mellanskola eller yrkesämne vid yrkesbestämd
högre folkskola må, efter prövning i varje särskilt fall av överstyrelsen,
kunna för sammanlagt högst sex veckotimmar inom varje klassavdelning
av andra, tredje och fjärde klassen utgå ett tilläggsarvode med högst 45
kronor för varje veckotimme.

Såsom närmare inhämtas av sid. 311 ff. i 1938 års åttonde huvudtitel, har
förslag av skolöverstyrelsen framlagts örn provisorisk reglering av arvodena
till timlärare i praktiska läroämnen vid i allmänna läroverk inbyggda praktiska
realskollinjer. Detta förslag har enligt huvudtiteln i det väsentliga

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

biträtts av mig, varvid jag dock förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl.
Majit att framdeles taga ställning till detaljerna i förslaget. Lämpligen böra
timlärararvodena jämväl vid ifrågavarande inbyggda praktiska realskollinjer
— liksom för övrigt även vid i kommunal mellanskola inbyggd praktisk
linje — utgå enligt samma grunder, som nu ifrågasatts beträffande
timlärare vid praktiska mellanskolor. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att framdeles meddela bestämmelser i detta hänseende.

E. Avlöningsreglementet.

Det av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna avlöningsreglementet
jämte de sakkunnigas specialmotivering till detsamma torde böra fogas
såsom bilagor vid denna proposition (bilaga A och B). Myndigheternas
yttranden rörande de särskilda paragraferna i reglementsförslaget hava, i
den mån de icke i det föregående berörts, refererats i nämnda bilaga B.

Såsom av bilaga B framgår, hava statskontoret och undervisningsväsendets
lönenämnd icke inlåtit sig på en detaljgranskning av förslaget, eftersom
nämnda myndigheter förutsatt, att förslaget icke vore avsett att i detalj
godkännas av riksdagen utan komme att göras till föremål för ytterligare
överarbetning genom Kungl. Majits försorg. Såvitt av dessa myndigheters
och skolöverstyrelsens yttranden framgår, hava de dock i huvudsak givit sin
anslutning till det föreslagna avlöningsreglementet, i den mån icke deras
ståndpunktstagande i huvudfrågorna givit anledning till avvikelser.

Departe- Bedan i det föregående har antytts, att allenast grundreglerna för avlömentsehefen.
nan(je av lärarna vid förevarande högre kommunala skolformer böra underställas
riksdagen för prövning och godkännande. Däremot är det, såsom
också av myndigheterna förutsatts, icke lämpligt, att i detalj underställa
riksdagen de avlöningsbestämmelser, som böra utfärdas. Det lärer böra ankomma
på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat sitt beslut, föranstalta
örn en mera i detalj gående prövning av sakkunnigförslaget, varvid böra
dels i reglementet vidtagas de ändringar, som betingas av de ändringar i
de sakkunnigas förslag, vilka jag i det föregående ifrågasatt, dels ock de
jämkningar i övrigt, som kunna befinnas lämpliga i syfte att åstadkomma
överensstämmelse, så långt detta låter sig göra, med de lönebestämmelser,
som, sedan de sakkunniga avlämnat sitt betänkande, av Kungl. Majit utfärdats
beträffande de statligt anställda lärarna och beträffande folk- och
småskollärarna.

I det följande upptager jag emellertid till behandling vissa enskildheter
i de sakkunnigas författningsförslag, närmast sådana delar, som framkallat
erinringar från de hörda myndigheternas sida.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

57

Vad angår 2 §, har jag ingenting att erinra mot att avlöningen till
vederbörande lärare utbetalas i efterskott och utgår endast till och med den
dag, läraren avgår. Chefen för finansdepartementet kommer att anmäla
frågan om de jämkningar i gällande pensionsbestämmelser angående lärares
tjänstepension, som härav föranledas.

De föreslagna, i 6—8 §§ kodifierade reglerna för tillgodoräknande av
tidigare anställning finner jag mig kunna biträda. Den av de sakkunniga
berörda frågan om meddelande av generella föreskrifter om rätt för lärare
vid de statliga läroverken att i löneturshänseende tillgodoräkna likvärdig
tjänstgöring vid i det föreslagna avlöningsreglementet avsedda kommunala
skolformer efter samma grunder, som om ifrågavarande tjänstgöring vore
fullgjord i statens tjänst, lärer framdeles böra tagas under omprövning. 8 §
2 mom. andra stycket i författningsförslaget bör så formuleras, att därav
klart framgår, att bestämmelsen avser övergång allenast från ordinarie
tjänst inom statens undervisningsväsende.

Vad angår 9 §, delar jag lönenämndens uppfattning, att denna paragraf
bör innehålla en motsvarighet till de beträffande statliga lärare gällande
bestämmelserna angående löneförmåner vid förflyttning till tjänst inom
lägre lönegrad.

Beträffande det under 10 § framlagda förslaget om utökning av lärares
vid högre folkskola tjänstgöringsskyldighet för det fall, att den årliga lästiden
icke uppgår till 38 läsveckor, tillåter jag mig hänvisa till vad i det
föregående anförts. Framdeles bör övervägas, huruvida icke bestämmelsen
i fråga lämpligen bör meddelas i stadgan för de högre folkskolorna.

Vad i 11 § föreslagits beträffande beräkning av kallortstillägg för det
fall, att anställning icke omfattar helt kalenderår, bör —- i anslutning till
vad enligt kungörelsen nr 961/1937 i motsvarande hänseende gäller beträffande
lärare vid folkskoleväsendet — utbytas mot en i lämpligt sammanhang
meddelad föreskrift, att kallortstillägget skall beträffande extra ordinarie
och vikarierande lärare för varje dag, läraren innehar anställning,
utgöra V365 av vederbörligt årsbelopp.

De under 13 § 4 mom. föreslagna bestämmelserna angående fullgörande
av återläsningsskyldighet och vad därmed sammanhänger torde böra utformas
i anslutning till vad i motsvarande hänseende gäller beträffande
folk- och småskollärare.

De sakkunniga hava med någon tvekan under 14 § föreslagit bestämmelser
angående särskilt löneavdrag vid ledighet för idkande av studier eller
bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för skolväsendet eller
för lärarens kompetens för viss uppgift eller befatlning inom skolväsendet.
Avdrag skall dock enligt förslaget få ske för högst tre månader och under
förutsättning, att överstyrelsen lämnat sitt medgivande. I annat fall skulle
hela lönen avstås, överstyrelsen har i sitt yttrande i ämnet uttalat sig
för att de kommunalt anställda lärarna bolde i detta hänseende beredas

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

samma förmån av upp till sex månaders ledighet för ändamålet som de
statligt anställda lärarna. Statskontoret har delat den tvekan, varåt de
sakkunniga givit uttryck.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka bestämmelser i antydd riktning
endast under förutsättning, att tiden för ledigheten maximeras till tre
månader och att överstyrelsen i varje särskilt fall prövar förutsättningarna
för förfarandets tillämpande. I anslutning i övrigt till vad som gäller beträffande
statligt anställda lärare föreslår jag, att vederbörande lärare skall
vidkännas vederbörligt löneavdrag vid ledighet i och för studier för vinnande
av högre lärdomsmeriter i visst ämne, dock sammanlagt för högst
tre månader av den tid, han innehar befattning inom en och samma lönegrad,
och under förutsättning, att skolöverstyrelsen prövat behov av sådan
ledighet föreligga.

Jag ansluter mig till statskontorets förslag, att den under 15 § 1 mom.
ifrågasatta bestämmelsen angående löneförmåner för lärare, som erhållit
ledighet från sin tjänst för att uppehålla annan lärarbefattning, bör utformas
med ledning av vad numera gäller beträffande lärare vid folk- och småskolor.
Vederbörande lärare bör alltså, där ej Kungl. Majit för visst fall
annorlunda förordnat, av lön jämte ifrågakommande kallortstillägg och rektorsarvode
avstå ett belopp, motsvarande vad han skulle äga uppbära, örn
han under tiden för ledigheten såsom vikarie uppehölle den egna befattningen.

Beträffande utformningen av 17 § (semesterrätt för rektor) ansluter jag
mig till lönenämndens förslag.

23 § bör underkastas omarbetning till överensstämmelse med vad jag
i det föregående föreslagit beträffande storleken av rektorsarvode och med
beaktande av ett enligt bilaga B av lönenämnden gjort påpekande.

Vad de sakkunniga enligt 25—38 §§ föreslagit beträffande avlöning åt
icke-ordinarie lärare synes kunna i huvudsak godtagas, dock med beaktande
av vissa av de hörda myndigheterna gjorda erinringar och de avvikelser
från sakkunnigförslaget, som av mig i det föregående ifrågasatts. I likhet
med statskontoret och lönenämnden anser jag, att för extra ordinarie lärare
vid förevarande skolor böra gälla i stort sett samma bestämmelser om avlöning
under vissa slag av ledighet, som i motsvarande hänseende numera
gälla beträffande extra ordinarie läroverkslärare.

Jag har redan i det föregående förklarat mig anse, att likställighet i lönehänseende
mellan manliga och kvinnliga befattningshavare bör komma
till stånd på sätt av 1937 års riksdag förutsatts beträffande statligt anställda
lärare samt lärare vid folk- och småskolor. Jag har således ingenting att
erinra mot att denna likställighet i lönehänseende genomföres etappvis på
sätt de sakkunniga i sitt förslag till övergångsbestämmelser förutsatt. I
fråga om utformningen av dessa övergångsbestämmelser föreligger den skillnaden
mellan å ena sidan statligt anställda lärare och å andra sidan lärare

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

vid folk- och småskolor, att bestämmelserna för de statliga lärarnas del
avse blott ordinarie kvinnliga lärare, medan motsvarande föreskrifter för
folk- och småskollärarna avse både ordinarie och icke-ordinarie kvinnliga
lärare. De sakkunniga hava i sitt nu föreliggande förslag förutsatt, att beträffande
lärarna vid förevarande högre kommunala skolformer skulle tilllämpas
de bestämmelser, som kommit till användning beträffande folkoch
småskollärare, innebärande alltså att jämväl icke-ordinarie kvinnliga
lärare först efter en övergångstid skulle komma i åtnjutande av de högre
löneställningarna. Skolöverstyrelsen däremot har föreslagit, att på detta
område skulle tillämpas bestämmelserna beträffande statsanställda lärarinnor.

För egen del anser jag konsekvensen fordra, att i princip likartade bestämmelser
i detta hänseende komma till användning beträffande de vid
de högre kommunala skolorna anställda lärarinnorna, som meddelats beträffande
lärarinnor vid de lägre kommunala skolorna. Jag biträder alitsa
de sakkunnigas förslag i denna del. Då jag i det följande föreslår, att löneregleringen
skall genomföras först från och med den 1 januari 1939
alltså ett halvt år senare än de sakkunniga tänkt sig — vill jag ifrågasätta
en framflyttning av de tidsgränser för de kvinnliga lärarnas uppflyltning
i löneklass, som de sakkunniga räknat med. Jag föreslår salunda, att i fråga
om placering i löneklass av ordinarie och icke-ordinarie kvinnlig lärare
skall i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl. Majit meddelar, gälla,
att sådan lärare skall under tiden den 1 januari 1939—den 30 juni 1941
åtnjuta avlöning enligt löneklass, som är två löneklasser lägre än den, som
enligt avlöningsreglementet eljest skulle hava gällt, och under tiden den
1 juli 1941—den 30 juni 1944 enligt löneklass, som är närmast lägre än
den enligt reglementet eljest gällande.

II. Statsbidragsfrågan.

1. Gällande bestämmelser.

Enligt gällande bestämmelser (kungörelsen nr 927/1918) skall skolområde,
som underhåller kommunal mellanskola, för bestridande av kostnaderna
härför erhålla bidrag av statsmedel dels till skolan och lill parallellavdelning
av årsklass, dels ock för lärare med full tjänstgöring.

Skolan skall omfatta fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan och
i dessa klasser hava sammanlagt minst 40 lärjungar.

Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal parallellavdelningar
av årsklassen, som uppkommer med iakttagande därav, att

60

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 230.

minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny
avdelning upprättas inom densamma.

I fråga om statsbidrag till parallellavdelningar skola i enlighet med beslut
av 1937 års riksdag gälla följande bestämmelser:

1. Antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal mellanskola
må, vad beträffar skolans tre lägre årsklasser, icke överstiga 35
och, vad beträffar skolans högsta årsklass, icke överstiga 30, såvida icke
skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal något överskrides.

2. Efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall må statsbidrag
utgå till högst så stort antal parallellavdelningar inom varje årsklass,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets början, i fråga örn
skolans tre lägsta årsklasser, minst 35 lärjungar eller, där det icke är fråga
örn nyintagen klass och efter överstyrelsens beprövande särskilda skäl därtill
föranleda, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,
innan ny avdelning upprättas inom densamma, samt, i fråga örn skolans
högsta årsklass, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,
innan ny avdelning upprättas inom densamma; dock må statsbidrag
utgå till sammanlagt högst 119 parallellavdelningar, där ej Kungl. Majit, efter
framställning av överstyrelsen, för särskilt fall annorlunda bestämmer.

Finnas inom ett skolområde en eller flera kommunala mellanskolor, för
vilka statsbidrag redan utgår, skall det bero på Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida
statsunderstöd må utgå till flera sådana skolor inom området.

Till skolan utgår statsbidrag med 11 200 kronor årligen, motsvarande
grundlönen för 4 ordinarie kvinnliga ämneslärare, varjämte ett särskilt
bidrag å 2 800 kronor årligen utgår för varje i ovan angivna ordning upprättad
parallellavdelning. Härjämte må skola, däri flickor undervisas, kunna
erhålla ett särskilt understöd till undervisning i hushållsgöromål, ej överstigande
600 kronor för år. Understöden för nämnda undervisning skola
utgå med högst 400 kronor för en kurs i ämnet, omfattande en lärjungegrupp,
samt därutöver med högst 200 kronor för ytterligare undervisning
i ämnet.

För lärare utgör statsbidraget:

a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;

c) för rektor: 2/s av det för honom stadgade särskilda arvodet; för biträdande
föreståndarinna: det till henne utgående särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstilläggen;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och, örn tjänstledigheten förorsakas av offentligt uppdrag,
bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl. Majit för det särskilda
fallet bestämmer;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

61

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått,
erfordras till arvode åt vikarien; samt

g) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittfara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än högst sex
månader.

Enligt kungörelsen nr 938/1920 utgår statsbidrag för undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor med ett
belopp av 150 kronor årligen för varje avdelning av minst femton lärjungar
(i vissa fall efter särskilt medgivande av skolöverstyrelsen vid ett lärjungeantal
av tolv). Här avsedda bidrag utgår endast för undervisning, som
omfattar minst två veckotimmar för varje slöjd- eller handarbetsavdelning.

Förutom statsbidrag enligt angivna grunder utgå av statsmedel tidigare
omnämnda förmåner, tillfällig löneförbättring och dy rtid st iltåg g.

De kostnader för lärarlöner, som skola bestridas av skolområdet, äro alltså,
hava 1936 års lärarlönesakkunniga framhållit, ordinarie ämneslärare
tillförsäkrade förmåner av fri bostad och bränsle eller ersättning därför
enligt ortens pris, avlöning utöver utgående statsbidrag till lärare i övningsämnen,
i den mån ej undervisning i dessa ämnen bestrides av fast anställda
ämneslärare, kostnader för avlöning av erforderligt antal timlärare, en
tredjedel av rektors arvode samt arvode åt rektorsvikarie och vikarie för
biträdande föreståndarinna.

De i gällande statliga avlöningsförfattningar fastställda lönebelopp äro
minimilöner. De olika skolområdena äga att därutöver bevilja kommunala
lönetillägg, vilket också, såsom ovan framhållits, skett vid åtskilliga skolor.

Statsbidrag till kommunala flickskolor och till h ö g re folkskolor
utgå efter i stort sett samma grunder som till de kommunala mellanskolorna.

2. 1936 års lärarlönesakkunniga.

Då enligt 1937 års riksdags beslut de kommunala tilläggsförmånerna för
folk- och småskollärarna skulle bortfalla och då de synpunkter, som anförts
beträffande avskaffande av kommunala lönetillägg åt lärare vid folkoch
småskolor, hade giltighet jämväl beträffande lärarpersonalen vid de
högre kommunala skolformerna, hava de sakkunniga utgått ifrån att dylika
tillägg efter löneregleringens ikraftträdande icke heller skulle förekomma
vid vare sig kommunala mellanskolor eller övriga nyssnämnda skolformer.

Beträffande formen för meddelandet av ett förbud mot kommunala tilllägg
bade beträffande lärarna vid folk- och småskolor frågan lösts på det

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

sättet, att som villkor för statsbidrag till lärares avlöning uppställts kravet,
att läraren icke utöver den av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda avlöningen
av skoldistriktet tillerkändes ersättning för utförande av arbetsuppgifter,
som enligt gällande bestämmelser ålåge honom i tjänsten. Överträdelse
av detta villkor skulle alltså medföra förlust av statsbidraget.

Vad sålunda bestämts för folk- och småskolornas vidkommande borde
enligt de sakkunnigas mening i tillämpliga delar gälla även i fråga om nn
avsedda skolformer.

De sakkunniga ansåge sig böra erinra, att Kungl. Majit i propositionen nr
270/1937 föreslagit, att lärare vid folk- och småskolor skulle i avseende å
anlitande av statens intressekontor jämställas med statlig befattningshavare
i den utsträckning, som vore möjligt. Härför krävdes emellertid, att vederbörande
hos skoldistriktet anställda redogörare (skolkassör) bleve skyldig
till intressekontoret redovisa belopp, som läraren önskade genom avdrag
å sin avlöning avsätta för intressekontorsändamål. Såsom ytterligare villkor
för erhållande av statsbidrag till bestridande av kostnaderna för lärarnas
avlöning hade Kungl. Majit därför föreslagit, att skyldighet härutinnan
av skoldistriktet ålades redogörare. Kungl. Majits herörda förslag hade
vunnit riksdagens bifall.

De sakkunniga utginge ifrån att motsvarande föreskrifter meddelades
jämväl för lärarna vid här avsedda kommunala skolformer.

I fråga örn statens bidrag till lärarnas avlöning efter genomförandet av
en lönereglering enligt ovan förordade grunder, finge till en början framhållas,
att av de utav statsmedel till lärarna nu utgående löneförmånerna den
tillfälliga löneförbättringen givetvis icke komnie att utgå efter löneregleringens
genomförande. Vidare borde dyrtidstillägg å de nyreglerade lönebeloppen
utgå efter samma grunder, som gällde för befattningshavare vid s. k.
nyreglerade verk, d. v. s. efter ett procenttal, som vore 18 enheter mindre
än det, som gällde för befattningshavare vid oreglerade verk.

Beträffande grunderna för de egentliga statsbidragen hade 1928 års lönekommitté
föreslagit, att dessa bidrag borde utgå till läraravlöning i stället
för såsom enligt gällande bestämmelser dels för klassavdelning och dels för
lärare. Kommittén hade ifrågasatt följande huvudbestämmelser för statsbidrag: 1.

Statsbidrag utgår med ordinarie lärares lön, minskad med för varje
ortsgrupp fixerat ersättningsbelopp för naturaförmåner, till lika många
ordinarie lärare som antalet klasser.

2. Statsbidrag utgår med hela lönen till icke-ordinarie lärare, som anställts
på grund av parallellavdelnings inrättande, dock med högst det belopp,
som i motsvarande fall skulle hava utgått till ordinarie lärare.

3. Statsbidrag till andra lärare, än i punkterna 1 och 2 avses, utgår med
skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares lön.

4. Har parallellavdelning varit erforderlig under minst fem år, bör en
ordinarie tjänst inrättas och statsbidrag till denna utgå, såsom i punkt 1
sägs.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230

63

5. Där särskild ersättning utöver lön utgår till lärare, som är förordnad
såsom rektor, utgår statsbidrag med % av den särskilda ersättningen.

6. Där rektor åtnjuter rektorslön, utgår statsbidrag med 3A av lönen.

I sitt yttrande över lönekommitténs betänkande hade skolöverstyrelsen,
som förutsatte, att kommittén endast ville angiva de nya huvudbestämmelserna
och att bidrag, varom ingenting särskilt nämnts, skulle utgå enligt
samma principer som dittills, förklarat sig icke hava något att i huvudsak
erinra mot kommitténs förslag i fråga örn statsbidrag, då parallellavdelning
nyinrättades.

överstyrelsen hade dock funnit sig böra hemställa örn en jämkning.
Stundom kunde man vid nyinrättande av skolor, framför allt på större platser,
mycket snart konstatera, att behovet av parallellavdelningar berodde på
förhållanden, som måste anses vara konstanta. I dylika fall vore det givetvis
önskvärt, att man ej behövde dröja fem år med inrättande av ordinarie
lärarbefattningar för dessa paralleliavdelningar. Genom att inrätta dylika
befattningar kunde man ej blott förvärva väl kvalificerade lärare för parallellklasserna
utan även — vilket ur pedagogisk synpunkt vore synnerligen
viktigt — förhindra alltför täta lärarombyten. Enligt kommitténs förslag
skulle emellertid skolan även i ett dylikt fall först efter lem år kunna erhålla
statsbidrag, motsvarande en ordinarie lärares lön.

Denna olägenhet skulle emellertid kunna undanröjas genom att överstyrelsen
erhölle rätt att medgiva, att ordinarie lärare anställdes för parallellavdelning,
redan innan sådan varit behövlig under fem år. Ett tillägg härom
borde därför enligt överstyrelsens förmenande göras i kommitténs förslag.
1 samband härmed torde lämpligen den föreslagna bestämmelsen formuleras
så, att det bleve fullt tydligt, att skolan ej vore ovillkorligen skyldig att
inrätta dylik ordinarie befattning efter fem år. Det kunde ju då alltjämt
vara osäkert, örn behovet av parallellavdelning vore konstant. Punkt 4 i
kommitténs förslag till bestämmelser skulle med hänsyn till det anförda
lämpligen kunna få följande formulering:

»Har parallellavdelning varit erforderlig under fem år i följd, må en ordinarie
lärartjänst kunna inrättas för denna avdelning och statsbidrag till
lärarens lön utgå, såsom i punkt 1 sägs. På skolöverstyrelsens prövning
må bero, huruvida dylik tjänst må inrättas tidigare än ovan sagts.»

Spörsmålet om huru statsbidrag skulle utgå, då ordinarie tjänst uppehölls
av vakansvikarie, hade ej berörts av kommittén. Då kommitténs förslag
emellertid överhuvudtaget gingc ut på att statsbidraget skulle direkt
knytas till läraravlöningen, torde det vara givet, att kommittén åsyftat, att
statsbidrag i detta fall skulle utgå med hela lönen till icke-ordinarie lärare,
överstyrelsen hade inte något att invända häremot liksom ej heller mot
kommitténs förslag till statsbidrag till avlöning åt rektor med lön enligt särskild
för rektor bestämd lönegrad.

Enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas mening borde grunderna för fördelningen
mellan staten och respektive skolområden av kostnaderna för lärarpersonalens
avlöning anpassas efter de föreslagna ändringarna av avlöningsbestänmielserna.
I stället för nettolön med rätt lill vissa förmåner in
natura utöver den kontanta lönen .skulle lärarna genom den föreslagna löneregleringen
erhålla bruttolön, och vidare innebure det av de sakkunniga
framlagda löneregleringsförslaget, alt kvinnliga lärare skulle uppbära lika

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

lön som motsvarande manliga lärare, dock utan rätt att erhålla uppflyttning
i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. I detta sammanhang torde
särskilt böra uppmärksammas den ändrade ställning, övningslärarna skulle
komma att erhålla enligt det framlagda löneregleringsförslaget, framför allt
med hänsyn till den för dem föreslagna möjligheten att erhålla i de statliga
löneförfattningarna reglerad fast anställning med pensionsrätt.

De sakkunniga, som ansåge de av 1928 års lönekommitté föreslagna statsbidragsgrunderna
med däri av överstyrelsen förordade jämkningar innebära
förbättringar i förhållande till nu gällande statsbidragsbestämmelser,
hade med hänsyn till ovan angivna förändringar i avlöningssystemet ansett
sig böra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att åstadkomma
än ytterligare förenklingar av ifrågavarande statsbidragsgrunder.

Vad i sådant avseende i det närmast följande anföres avser ej blott de
kommunala mellanskolorna utan även övriga i detta betänkande avsedda
skolformer.

Efter genomförandet av ett bruttolönesystem syntes rätt avsevärda svårigheter
möta mot att för här avsedda skolformer anknyta de olika skolområdenas
bidrag till lärarlönerna till värdet å respektive orter av en
bostad av den storlek, boställsordningen föreskreve för vederbörande lärarkategori.
För en fixering av statsbidraget enligt angivna grunder efter genomförande
av bruttolönesystemet förutsattes nämligen, att värdet av bostadsförmånen
kunde på ett någorlunda tillförlitligt sätt fastställas. Detta
skulle givetvis vara fallet, därest här avsedda lärare regelmässigt innehade
tjänstebostad, som bleve värderad i härför föreskriven ordning. Enligt vad
som framginge av inhämtade uppgifter, vore det emellertid endast i undantagsfall
dessa lärare anvisades tjänstebostad. I regel uppbure de i stället
kontant ersättning enligt ortens pris för dem enligt gällande nettolönesystem
tillkommande naturaförmåner.

Det torde emellertid icke vara möjligt att lägga de ersättningsbelopp, som
för närvarande utginge, till grund för bestämmandet av skolområdes andel
i lärarnas löner. Det hade nämligen visat sig, att dessa belopp, även på orter
med, såvitt bedömas kunde, ungefärligen samma hyresnivå, vore alltför varierande
för att kunna tjäna till ledning vid ifrågavarande kostnadsfördelning.

De sakkunniga ansåge sig i stället böra ifrågasätta, huruvida icke statsbidragen
till här avsedda skolor skulle kunna fastställas till en viss kvotdel
av samtliga lönekostnader vid respektive skolor. En dylik anordning syntes
ligga synnerligen nära till hands efter likalönsprincipens genomförande, varigenom
det nuvarande särskilda bidraget till manliga lärares lön skulle bortfalla.
De sakkunniga hade icke förbisett, att skoldistrikten härigenom skulle
få bidraga jämväl till kostnaderna för lärarnas avlöningsförhöjningar, under
det att enligt gällande bestämmelser ålderstilläggen i sin helhet utginge av
statsmedel.

Fördelarna ur praktisk synpunkt av att statsbidragen utmättes efter viss
procent av samtliga enligt avlöningsreglementet till lärarna vid vederbörande
skola utgående lönekostnader syntes emellertid till fullo motivera en dylik
ändring i statsbidragsgrunderna.

Genom en bestämmelse av sådan art skulle det bliva möjligt att tillgodose
de billighetsskäl, som talade för att bidrag av statsmedel även lämnades till

Klindt. Majlis proposition .Yr ‘230.

(55

avlönande av timlärare i såväl läsämnen som övningsämnen. Genom löneregleringen
komme nämligen timlärarlönerna att undergå en rätt avsevärd förhöjning,
samtidigt som av staten bekostade dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring
reducerades, respektive helt indroges. Resultatet skulle alltså,
örn ingen ändring i berörda hänseende skedde, för kommunernas del bliva
en icke oväsentlig ökning av deras utgifter för ifrågavarande skolor. Skälen
för beredande av statsbidrag till övningslärarnas avlöning stärktes ytterligare
genom den för dessa lärare föreslagna möjligheten att vinna statligt
reglerad anställning med pensionsrätt.

En övergång till nu angivna statsbidragsgrunder (statsbidraget = viss
kvotdel av skolans samtliga löneutgifter) förutsatte givetvis, att en statlig
kontroll anordnades över anställningen av lärarpersonal. De sakkunniga
ville dock uttryckligen betona, att det ekonomiska ansvaret för lärarpersonalen
alltjämt borde åvila vederbörande skolas huvudman. Statsbidrag till
lärarnas avlöning borde utgå, endast om och i den mån, de befunnes erforderliga
för skolans verksamhet.

För inrättande av pensionsberättigade lärartjänster, d. v. s. ordinarie eller
extra ordinarie lärarbefattningar. torde sålunda böra fordras särskilt medgivande
av skolöverstyrelsen. Skulle sådan befattning sedermera bliva obehövlig.
exempelvis genom nedläggande av parallellavdelning i följd av minskat
elevantal, borde statsbidrag för lärarens avlönande icke vidare utgå utan
det finge bliva skolkommunens sak att härvidlag bära del ekonomiska ansvaret.
De sakkunniga ville fästa uppmärksamheten på att sammalunda
vore förhållandet enligt nu gällande bestämmelser.

Beträffande anställandet av annan icke-ordinarie lärarpersonal föreställde
sig de sakkunniga, att mera allmänna föreskrifter i fråga örn antalet lärare
vid varje skola i förhållande till antalet paralleltavdelningar lämpligen kunde
meddelas av skolöverstyrelsen och att i undantagsfall förekommande framställningar
om avvikelser från dylika föreskrifter skulle kunna prövas avöverstyrelsen,
utan att överstyrelsen därigenom erhölle nämnvärt merarbete.

Vad härefter anginge frågan örn statsbidragets avvägning, utginge de sakkunniga,
såsom ovan framhållits, ifrån att dyrtidstillägg av statsmedel även
efter löneregleringens genomförande, ehuru med reducerat belopp, skulle
utgå till lärarna såsom en dem tillkommande förmån.

De sakkunniga hade beräknat statens nuvarande andel i de enligt gällande
bestämmelser utgående minimilönerna vid ifrågavarande skolformer
till omkring 75 å 85 procent av samtliga dessa löneförmåner. Statens bidrag
utginge emellertid för närvarande med samma belopp för samtliga lärare
oavsett stalioneringsorlen. vilket i ett stort antal fall föranlett vederbörande
skolkommuner att lämna lärarna kompensation för ökade levnadskostnader
å dyrorterna. I de fall, då kommunerna beviljat lärarna större löneförmåner
än de föreskrivna minimilönerna, ökades givetvis det procenttal, varmed
kommunen bidroge till lönekostnadernas totalbelopp.

Enligt de av de sakkunniga ovan ifrågasatta statsbidragsgrunderna skulle
emellertid statsverket efter löneregleringens genomförande lämna bidrag
jämväl till den till lärarna enligt de föreslagna avlöningsbestämmelserna utgående
dyrortskompensationen. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett
sig böra förorda, alt staten lämnade bidrag till vederbörande skolområde
— förutom med dyrtidstillägg åt lärarna enligt de för befattningshavare vid
s. k. nyreglerade verk gällande grunder — med av de lönebelopp, som
utbetalades titt lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor i enlighet med de

Hilland lill riksdagens protokoll tolliS''. I sami. .Vr till).

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

av de sakkunniga förordade lönebestämmelserna, vilket innebure, att staten
skulle till lärarnas samtliga löneförmåner komma att bidraga med omkring
70 procent.

Med hänsyn till att åtskilliga samhällen å de lägre dyrortsgrupperna genom
en dylik fördelning av kostnaderna i flera fall skulle få vidkännas en
ökning av den kvotdel, varmed de för närvarande bidroge till lärarnas avlöning,
hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå en höjning av nämnda
kvotdel för de kommunala mellanskolornas vidkommande. Mot en dylik
åtgärd kunde visserligen betänkligheter möta med hänsyn till den förmån,
som härigenom skulle komma vissa större skolkommuner till del, vilka redan
vid statsbidrag efter en kvotdel av 2U skulle erhålla en minskning av sin
nuvarande andel av lönekostnaderna. Med hänsyn emellertid till att de kommunala
mellanskolorna för ett stort antal kommuner med svagare ekonomisk
ställning hade att fylla samma uppgift som de statliga realskolorna,
för vilka staten vidkändes hela lönekostnaden, hade det synts de sakkunniga
skäligt att för de kommunala mellanskolorna statsbidraget bestämdes till
något högre kvotdel av lönekostnaderna än för övriga här ifrågavarande
skolformer. Denna högre kvotdel ville de sakkunniga föreslå till 3/4, vilket
motsvarade omkring 77,5 procent av samtliga löneförmåner.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att statsbidragssystemet skulle ändras
därhän, att staten, i stället för nuvarande anordning med bidrag dels
till skolan, dels ock till lärarna, skulle bestrida viss kvotdel, beträffande
kommunala mellanskolor 3U och i fråga örn övriga här avsedda skolformer
2,/3 av samtliga enligt det föreslagna avlöningsreglementets bestämmelser vid
vederbörande skola utgående lönebelopp. Därjämte skulle statsverket liksom
hittills bevilja dyrtidstillägg till lärarna enligt de grunder, som tillämpades
vid statens s. k. reglerade verk. Som villkor för erhållande av statsbidrag
till lärares avlöning skulle gälla, att några kommunala löne- eller pensionstillägg
icke beviljades lärarna. Dock har föreslagits (jfr nedan), att om lärare
genom den nya löneregleringen skulle lida minskning i honom tillkommande
lön å innehavande tjänst eller därmed förbunden pensionsrätt, statsbidrag till
sådan lärares lön skulle utgå allenast under villkor, att kommunen iklätt sig
att hålla läraren skadeslös för berörda minskning.

De sakkunniga hava utfört ingående beräkningar av de merkostnader
för statsverket, som en reglering enligt deras förslag av löneförmånerna
för lärarna vid de högre kommunala skolformerna och en omläggning
i enlighet med vad nyss anförts av statsbidragsgrunderna skulle
medföra.

Härvid hade de sakkunniga tillämpat samma grunder, som numera iakttoges
vid beräkning av avlöningsanslag å riksstaten. I enlighet härmed hade
de sakkunniga i fråga om de ordinarie lärarnas löner enligt gällande bestämmelser
utgått ifrån lärarnas löneställning i högsta lönegraden, d. v. s.
efter erhållande av samtliga ålderstillägg, och vid beräkningen av motsvarande
kostnader enligt det föreslagna avlöningsreglementet hade varje lärares
avlöning beräknats efter den för läraren förekommande högsta löneklassen.
Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning åt extra ordinarie lärare

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

67

enligt de föreslagna lönebestämmelserna hade de sakkunniga utgått ifrån
den löneklass, som vore två löneklasser högre än vederbörande lärares begynnelselön.
Sålunda beräknade belopp avsåge att täcka icke blott läraren
tillkommande lön och de särskilda förmåner, som kunde tillkomma honom,
utan även avlöningskostnaderna till vikarierna under förekommande ledigheter.
I övrigt hade beräkningarna av de belopp, vartill samtliga lärarlöner
vid de olika skolformerna skulle uppgå efter löneregleringens genomförande,
verkställts enligt samma grunder, som tillämpades vid beräkningen av vederbörande
anslag för motsvarande kostnader vid de statliga läroverken.

Beträffande detaljerna i de sålunda utförda beräkningarna torde få hänvisas
till de sakkunnigas betänkande (sid. 87—96). Av beräkningarnas slutresultat
lärer här böra meddelas allenast följande sammanfattande översikt:

Statens kostnader

för

närvarande1

efter löne- och
statsbidrags-reglering2

Kostnads-

ökning

Kommunala mellanskolor................

Kommunala flickskolor ................

Högre folkskolor ......................

2 077 000

1 540 000

1 865 000

2 685 000

1 775 000

2 200 000

608 000
235 000
335 000

Summa kronor

5 482 000

6 660 000

1 178 000

1 Inklusive tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

2 Inklusive dyrtidstillägg men exklusive provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt
dyrortstillägg.

3. Myndigheternas yttranden.

De sakkunnigas omförmälda förslag angående ändrade grunder för statsbidrag
har icke föranlett någon erinran från statskontorets sida.

Däremot har skolöverstyrelsen anfört betänkligheter i fråga om förslaget,
att staten skulle vad avsåge de kommunala mellanskolorna bidraga med en
kvotdel på 3U och vad avsåge övriga högre kommunala skolor med en kvotdel
på % av vederbörande lönekostnader.

Därest de sakkunnigas förslag realiserades, torde en oundviklig konsekvens
bliva, att åtskilliga kommuner, i valet mellan att upprätta å ena sidan en
kommunal mellanskola med en allmän teoretisk realskollinje, å andra sidan
en högre folkskola med yrkesbetonad linje, en praktisk mellanskola eller
en kommunal flickskola, skulle av ekonomiska skäl välja den förra skolformen.
Staten skulle på detta sätt komma att direkt motverka den lovande utveckling,
som på senare tider inletts inom vårt skolväsen mot en mer praktiskt
yrkesbetonad undervisning, avsedd att bereda de unga för de alltmer
ökade krav, som de praktiska yrkena ställde på sina utövare, och ägnad att
skapa ökad aktning för det praktiska arbetet. Därest vidare en kommun i valet
mellan å ena sidan en kommunal mellanskola och å andra sidan en kommunal
flickskola skulle av rent ekonomiska skäl välja den förra, skulle detta
även ur en annan synpunkt vara mindre lyckligt. Det torde nämligen icke
kunna bestridas, att den kommunala flickskolan beredde flickorna en lug -

1)8

Kungl. Majus proposition Sr 230.

nare studiegång och gåve dem en åtminstone i vissa ämnen grundligare utbildning,
samt att den på det hela taget beredde dem möjlighet till en på en
gång allmänt medborgerlig och för deras särskilda behov och läggning avpassad
undervisning. I och med skapandet av den kommunala flickskolan
hade också statsmakterna visat sin uppskattning och sitt erkännande av
denna skolform. Överstyrelsen befarade emellertid, att en fördelning av
statsbidraget till de högre kommunala skolorna enligt de sakkunnigas förslag
skulle verka hindrande för uppkomsten av nya kommunala flickskolor,
och att den sålunda skulle i detta hänseende direkt motverka en av staten
själv inledd utveckling, som ansetts önskvärd och lycklig.

Under dylika förhållanden syntes det överstyrelsen uppenbart, att den
enda utvägen att i här berörda avseende skapa rättvisa och garantera kommunerna
möjlighet att på rent sakligt pedagogiska grunder träffa val av
skolform vore, att statsbidraget finge utgå med lika kvotdel eller med 3U till
samtliga skolformer.

Även under förutsättning att staten betalade 3U av de kommunala mellanskolornas
lönekostnader, syntes emellertid åtskilliga av de kommuner, vilka
för närvarande underhölle dylika skolor, efter löneregleringens genomförande
komma att få vidkännas ökade, i vissa fall avsevärt ökade kostnader.
Detta vore så mycket mer att beklaga, som i allmänhet de kommuner, i vilka
kommunala mellanskolor funnes upprättade, kunde sägas vara ekonomiskt
mindre bärkraftiga. Med hänsyn såväl härtill som till att de kommunala
inellanskolorna kunde sägas fylla samma uppgift som de statliga realskolorna,
för vilka staten vidkändes hela lönekostnaden, och därvid i all synnerhet
fyllde en betydelsefull uppgift för den fortsatta utbildningen av landsbygdens
barn, ville överstyrelsen framhålla behovet av en utredning rörande
ett fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

Dfjjarie- I anslutning till de sakkunnigas förslag och i överensstämmelse nied de
mentschefen. föreskrifter, som nu i sådant hänseende gälla beträffande statsbidrag till avlöning
åt lärare vid folk- och småskolor, föreslår jag, att såsom villkor för
utgående av statsbidrag till kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor
och högre folkskolor skall gälla, att lärarnas avlöningsförmåner utgå i
enlighet med vad därom varder stadgat och att lärare icke därutöver av skolområdet
åtnjuter ersättning för utförande av arbetsuppgifter, som enligt meddelade
bestämmelser kunna åläggas honom i tjänsten. Som villkor bör vidare
i anslutning till de sakkunnigas förslag gälla, att vederbörande redogörare
i föreskriven ordning till statens intressekontor redovisar belopp, som
lärare önskar genom avdrag å sin avlöning avsätta för intressekontorsändamål.
Härförutom böra för statsbidrags utgående föreskrivas i huvudsak samma
villkor angående skolornas organisation, undervisning, tillhandahållande
av lokaler, möbler och undervisningsmaterial genom skolområdets försorg
in. m., som nu tillämpas. Som villkor bör även gälla, att skolområdet bereder
personlig lönefyllnad och personlig pensionsfyllnad åt lärare, som genom
löneregleringen lider minskning i löne- eller pensionsförmåner. I sistnämnda
hänseende synas kunna meddelas i stort sett samma bestämmelser,
som enligt kungörelsen nr 901/1937 i detta hänseende äro stadgade i fråga
örn folk- och småskollärare. Slutligen bör, på sätt i det följande angiven

Kungl. Majlis proposition A''r 230.

69

som villkor gälla, att fråga om inrättande av ny lärartjänst underställes prövning
av central statsmyndighet.

Vad angår statsbidragets storlek, har jag ingenting att erinra mot de sakkunnigas
förslag, att staten jämväl i fortsättningen bestrider hela kostnaden
för dyrtidstillägg, givetvis utgående jämlikt de regler, som kunna komma
att gälla beträffande befattningshavare vid s. k. nyreglerade verk.

De sakkunnigas förslag beträffande formerna för statens bidrag i övrigt
lill förevarande högre kommunala läroanstalter innebär en önskvärd förenkling
av det nuvarande statsbidragssystemet och i det stora hela taget en
lycklig lösning av denna fråga. I princip anser jag mig därför böra biträda
förslaget, att ifrågavarande statsbidrag skall utgå med en viss kvotdel av
samtliga till vederbörande skola enligt avlöningsreglementet utgående lönebelopp.
Som förutsättning härför bör emellertid, såsom de sakkunniga påpekat,
gälla, att inrättandet av ordinarie och extra ordinarie lärartjänster
lägges under statens kontroll. De sakkunniga hava föreslagit, att för inrättande
av sådan tjänst skulle erfordras skolöverstyrelsens medgivande. För
egen del finner jag det lämpligare, att i detta avseende anslutning sökes till
vad som gäller beträffande folk- och småskollärare. Jag förutsätter således,
att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag skall gälla, att tillstånd till
inrättande av ordinarie och extra ordinarie lärartjänster lämnas av Kungl.
Majit. I likhet med de sakkunniga utgår jag vidare från att statsbidrag till
avlönande av lärare bör utgå endast så länge läraren erfordras för skolans
verksamhet. Härförutom böra vissa föreskrifter meddelas i fråga örn det antal
lärare, som vid varje skola bör förekomma i förhållande till antalet avdelningar.
Det synes lämpligt att i detta hänseende låta de vid realskolorna
rådande förhållandena i stort sett vara normerande. Det lärer få ankomma
på Kungl. Majit att framdeles taga sistnämnda fråga under närmare omprövning
och meddela de bestämmelser i vederbörande stadgor, som kunna
befinnas erforderliga.

Uppmärksamheten bör här fästas på att genom det föreslagna förfarandet
det i fortsättningen icke lärer vara behövligt att riksdagen, på sätt hittills
skett, årligen meddelar särskilda föreskrifter rörande statsbidrag till parallellavdelningar
vid förevarande skolor och antalet elever i varje avdelning.
Bestämmelser i det sistnämnda hänseendet böra inryckas i de för de särskilda
skolorna gällande stadgorna.

Såsom av det föregående inhämtas, hava de sakkunniga på anförda skäl
ifrågasatt, att omförmälda kvotdel av lönekostnaderna enligt avlöningsreglementet
skulle bestämmas till 3/4 i fråga örn kommunala mellanskolor och
" ! i fråga örn de övriga skolformerna. De invändningar, som av överstyrelsen
anförts gentemot en sådan differentiering av statsbidraget efter skolformernas
ari, hava synts mig befogade, och jag kan icke tillstyrka de sakkunnigas
förslag på denna punkt. Det torde vara ofrånkomligt att fastställa
en för alla de ifrågavarande skolformerna gemensam kvotdel, .lag har flin -

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

nit mig böra föreslå, att staten gäldar 3/i av samtliga de lönebelopp, som
enligt avlöningsreglementet skola utgå vid vederbörande skola. Detta förslag
medför visserligen en kostnadsökning för staten. Mitt ställningstagande
är emellertid motiverat av hänsyn till de mindre bärkraftiga kommunerna.

Jag förutsätter, att ifrågakommande lärare vid kommunala mellanskolor.
kommunala flickskolor och högre folkskolor skola i likhet med exempelvis
folk- och småskollärare komma i åtnjutande av provisoriskt dyrortstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning. Chefen för finansdepartementet torde
komma att framdeles anmäla denna fråga.

Såvitt jag kan finna, hava de sakkunniga icke tagit ställning till spörsmålet,
huru stor del av kostnaderna för dessa speciella löneförmåner, som
bör gäldas av statsverket. I detta hänseende äro de bestämmelser, som
gälla i fråga örn folk- och småskollärare — staten bestrider i fråga örn dessa
lärare hela kostnaden för förmånerna i fråga — icke förebildliga, eftersom
staten i princip gäldar jämväl alla de till sistberörda lärare i övrigt utgående
kontanta förmånerna. Enär det provisoriska dyrortstillägget till sin principiella
karaktär är att betrakta som en påbyggnad på den differentiering av
lönerna efter dyrortsförhållanden, som lönesystemet i övrigt innesluter, och
den provisoriska avlöningsförstärkningen som ett förskott på en blivande,
ny lönereglering, finner jag det riktigt, att staten, vad förevarande högre
kommunala skolformer beträffar, gäldar allenast samma kvotdel av kostnaderna,
som föreslagits skola tillämpas beträffande de i avlöningsreglementet
reglerade löneförmånerna, alltså 3U av provisoriskt dyrortstillägg och
provisorisk avlöningsförstärkning.

Örn någon ordinarie lärare icke skulle övergå å det nya lönesystemet, torde
statens bidrag till kostnaderna för lön av denne lärare böra utgå enligt samma
grunder, som gälla beträffande lärarpersonalen i övrigt, alltså med 3U
av lönekostnaderna och med hela kostnaden för eventuellt ifrågakommande
dyrtidstillägg.

Jag saknar här anledning att ingå på den av överstyrelsen berörda frågan
örn fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
angående statsbidraget och angående villkoren för dess åtnjutande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

71

lil. Löne- och statsbidragsregleringens
genomförande.

1936 års lär ari örn sakkunnig a hava i detta hänseende yttrat bland annat
följande:

Liksom beträffande lärarna vid folk- och småskolorna erfordrades även
för lärarna vid de högre kommunala skolformerna åtskilliga författningsföreskrifter
i samband med löneregleringens genomförande. I likhet med

vad riksdagen medgivit i fråga örn lärarna vid folk- och småskolor torde
Kungl. Majit böra erhålla riksdagens bemyndigande att utfärda erforderliga
tilläggsbestämmelser ävensom de närmare villkor och bestämmelser, som
borde stadgas för avlöningsförmånernas åtnjutande.

Den tillfälliga löneförbättringen respektive provisoriska avlöningsförbättringen
borde upphöra att utgå efter löneregleringens genomförande, på grund
varav erforderliga ändringar torde böra vidtagas i de författningar, som avsåge
ifrågavarande löneförmåner.

I enlighet med vad riksdagen beslutit i fråga om den provisoriska avlöningsförbättringen
för lärare vid folk- och småskolor och rörande tillfällig
löneförbättring åt lärare vid de statliga läroverken, torde här avsedda löneförmåner
icke böra utgå till lärare vid de högre kommunala skolformerna,
vilka icke önskade övergå till det nya lönesystemet och ej heller kunde därtill
lagligen förbindas.

Lärare vid här avsedda skolor torde i likhet med lärarna vid folk- och
småskolor böra erhålla provisoriskt dyrortstillägg enligt samma grunder som
motsvarande statens befattningshavare. I enlighet härmed borde för lärarnas
vidkommande utfärdas motsvarande bestämmelser, som i kungörelsen
nr 104/1936 meddelats angående nämnda dyrortstillägg åt däri avsedda befattningshavare
i statens tjänst.

Med hänsyn till att dyrtidstilläggen å lönerna till här avsedda lärare skulle
utgå enligt de grunder, som gällde för nyreglerade verk inom statsförvaltningen,
erfordrades jämväl ändring av kungörelsen nr 307/1923 med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt bland annat här ifrågavarande lärare.

Vidare erinrades, att boställsordningen för ifrågavarande lärare måste i
vissa avseenden revideras, närmast till följd av att bostad med bränsle in
natura icke längre skulle tillkomma lärare som en särskild löneförmån utöver
kontantlönen. I stället skulle lärare för anvisad tjänstebostad vara
skyldig att lämna i reglementet föreskriven ersättning till skoldistriktet.

Med hänsyn till de ändrade grunderna för statsbidragen och därav påkallade
behov av ökad kontroll från statens sida beträffande anställande av
lärare och i fråga om bestämmande av omfattningen av lärarnas tjänstgöring
erfordrades även rätt omfattande ändringar av de för ifrågavarande skolformer
gällande stadgorna.

I anslutning till de grunder, som kunde komma att gälla i fråga örn statsbidragen
och villkoren för deras utgående, erfordrades särskilda författningsbestämmelser
med angivande av storleken av statens ifrågavarande bi -

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

drag samt villkoren för bidragens utgående. Särskilda föreskrifter torde
även bliva erforderliga för rekvisition och utbetalning av statsbidragen samt
för granskningen av rekvisitionerna därav. Därjämte måste en genomgripande
omarbetning verkställas av gällande formulär för statsbidragsrekvisitionerna.

Det vore alltså rätt omfattande författningsföreskrifter, som erfordrades i
samband med genomförande av den nya löneregleringen. Men då åtskilliga
av dessa bestämmelser torde komma att nära anknytas till motsvarande föreskrifter
för lärarna vid de allmänna läroverken, torde det icke möta några
svårigheter ur teknisk synpunkt att genomföra löneregleringen från och med
den 1 juli 1938. De sakkunniga ansåge sig därför böra förorda, att lönereglering
för ifrågavarande kommunala lärargrupper genomfördes från och
med den 1 juli 1938.

Enligt föreliggande förslag komme även sistnämnda lärare att övergå från
ett lönesystem med förskottsutbetalning av lönen till ett system med utbetalning
av lönerna i efterskott. I dylika fall hade ordinarie befattningshavare
vid tidigare löneregleringar utan undantag fått vid det månadsskifte, då löneregleringen
för dem trätt i kraft, av statens medel uppbära ett belopp, motsvarande
vad de skulle hava uppburit i förskott för närmast följande månad,
örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna fortfarande varit gällande.

Härav föranledda engångskostnader i samband med löneregleringens genomförande
kunde beräknas till i runt tal följande belopp för de olika skol -

formerna:

för kommunala mellanskolor .............. kronor 85 000

» kommunala flickskolor ............... » 57 000

» högre folkskolor ..................... » 55 000

Summa kronor 197 000.

Liksom i fråga örn folk- och småskollärare borde även beträffande nu
förevarande lärare gälla, att därest någon befattningshavare vid övergång till
det nya lönesystemet lede minskning i sina löne- eller pensionsförmåner vid
tjänsten, han borde av kommunen hållas skadeslös. Bestämmelse härom
torde böra infogas bland statsbidragsvillkoren.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig visserligen finna det mycket önskvärt,
att, som de sakkunniga föreslå, det föreliggande avlöningsreglementet skulle
kunna träda i kraft från och med den 1 juli 1938. Med den erfarenhet, överstyrelsen
hade av det omfattande arbete, som den av 1937 års riksdag beslutade
löneregleringen medfört, nödgades överstyrelsen dock som sin mening
uttala, att det torde bliva tekniskt outförbart att låta sagda reglemente
träda i kraft inom en så kort tidrymd, efter det att riksdagen fattat beslut
om dess antagande. Överstyrelsen ville därför föreslå, att avlöningsregle -

Kungl. Maj:ts proposition Sr 230. 73

mentet för de här berörda kommunalt anställda lärare linge träda i
kraft från och med den 1 januari 1939.

Statskontoret har erinrat, att föreskrifter angående övergångslön åt lärare
vid folk- och småskolor meddelats i 5 mom. kungörelsen nr 901/1937 med
vissa bestämmelser i anledning av ny lönereglering från och med den 1 januari
1938 för nämnda lärare, samt anfört, att på grund av de likartade förhållanden,
som förelåge i avseende å nu ifrågavarande lärare, övergångslön
till dem ävensom ersättning härför av statsmedel torde böra utgå efter enahanda
grunder.

Jag instämmer med skolöverstyrelsen därutinnan, att de erfarenheter, som, Departeefter
det de sakkunniga avgivit sitt betänkande, vunnits rörande möjlighe-men sc e en
terna att på den korta tid, de sakkunniga föreslagit, genomföra en lönereglering
av förevarande art, giva vid handen, att det icke låter sig göra att låta
löneregleringen träda i kraft redan den 1 juli 1938. Ehuru jag behjärtar
lärarnas önskemål örn att löneregleringen så snart som möjligt måtte genomföras,
måste jag alltså föreslå, att de nya bestämmelserna sättas i kraft vid
den tidpunkt, som därnäst kommer i fråga, nämligen den 1 januari 1939.

Under hänvisning till vad i det föregående yttrats anser jag mig i övrigt
kunna i stort sett biträda de förslag, som av de sakkunniga enligt det föregående
framställts i avseende å sättet för löne- och statsbidragsregleringens
genomförande. Såsom statskontoret påpekat, böra de bestämmelser angående
övergångslön, som böra meddelas, utformas i nära anslutning till vad
i detta hänseende föreskrivits beträffande folk- och småskollärare.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att vissa ämneslärare vid kommunala
mellanskolor, som erhållit tjänst vid allmänt läroverk från och med
den 1 januari 1938 eller sökt tjänst vid sådant läroverk, att tillträdas den
1 juli 1938, gjort framställning örn rätt för ämneslärare vid kommunal mellanskola,
som under år 1938 och innan löneregleringen för de kommunala
mellanskolorna trätt i kraft erhåller anställning vid allmänt läroverk och
alltså på grund av övergång från lönesystem med förskottsutbetalning av
löner till lönesystem med efterskottsutbetalning får vidkännas avbrott i löneförmånernas
utbetalande, att komma i åtnjutande av övergångslön. Skolöverstyrelsen
har i avgivet yttrande funnit vissa betänkligheter ur principiell
synpunkt måhända kunna förefinnas mot ett bifall till framställningar av
denna art. Av billighetsskäl har dock överstyrelsen ansett sig icke böra motsätta
sig bifall. Undervisningsväsendets lönenämnd har däremot icke funnit
det möjligt att från vederbörande avlöningsanslag bereda den ifrågasatta
övergångslönen. Även örn jag icke vill förneka, att vissa billighetsskäl kunna
tala lill förmån för berörda framställningar, kan jag å andra sidan icke förbise,
att det kan betraktas som en lärares ensak, att han söker transport till
annan befattning. På grund härav finner jag mig icke böra framlägga förlag
i angiven riktning.

74

Kungl. Maj:ts proposition ,Yr 230.

IV. Anslagsberäkningar för budgetåret

1938/39.

1. Förslagsanslaget till bidrag till kommunala flickskolor.

Anslaget är nu uppfört med 1 055 300 kronor, varav på bidrag till kommunala
flickskolor beräknas belöpa förslagsvis 881 400 kronor och på tillfällig
löneförbättring till lärarpersonalen vid dessa skolor förslagsvis
173 900 kronor. Av 1937 års riksdag meddelade bestämmelser för budgetåret
1937/38 angående statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid
kommunal flickskola innebära bland annat, att statsbidrag må utgå till
sammanlagt högst 72 parallellavdelningar, där ej Kungl. Maj:t efter framställning
av skolöverstyrelsen annorlunda bestämmer.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att sistnämnda bestämmelser
skola äga motsvarande tillämpning jämväl för budgetåret 1938/39, dock att
statsbidrag må utgå till sammanlagt högst 95 parallellavdelningar, där ej
Kungl. Majit, efter framställning av överstyrelsen, för särskilt fall annorlunda
bestämmer; dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden
den 1 juli 1938—den 30 juni 1939 utgå till lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor med de belopp och i överensstämmelse med de grunder, som nu
gälla; dels ock till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag å 1 176 500 kronor.

Av överstyrelsens skrivelse inhämtas:

Anslaget vore nu beräknat för 25 kommunala flickskolor. Sedan Kungl.
Majit den 16 april 1937 fattat beslut örn utgående av statsbidrag till den
kommunala flickskolan i Malmö, uppginge emellertid antalet anslagsberättigade
kommunala flickskolor numera till 26.

Då någon framställning örn ombildning av enskild flickskola till kommunal
flickskola icke för närvarande funnes hos överstyrelsen, hade överstyrelsen
vid beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret 1938/39 icke
tagit hänsyn till eventuellt inrättande av nya kommunala flickskolor utan
räknade med att 26 skolor komme att såsom kommunala flickskolor åtnjuta
understöd under budgetåret 1938/39.

Till dessa skolor beräknade överstyrelsen ett bidrag i medeltal för var och
en å 25 000 kronor, oberäknat förekomsten av parallellavdelningar. Det härför
erforderliga anslagsbeloppet utgjorde sålunda (26 X 25 000 =) 650 000
kronor. Enligt vad en av överstyrelsen verkställd beräkning gåve vid handen,
torde emellertid detta anslagsbelopp böra ökas med 31 000 kronor för
bestridande av kostnaderna för de ålderstillägg, som kunde beräknas komma
att utgå under budgetåret 1938/39.

Beträffande det erforderliga antalet parallellavdelningar för budgetåret

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

75

1938/39 bär överstyrelsen erinrat, att Kungl. Majit medgivit, att statsbidrag
finge under budgetåret 1937/38 utgå till sjutton parallellavdelningar vid
kommunala flickskolan i Malmö samt till en parallellavdelning vid envar
av Majornas kommunala flickskola i Göteborg samt kommunala flickskolorna
i Borås och Falun, eller till sammanlagt 20 parallellavdelningar. Vidare
hade Kungl. Majit för budgetåret 1937/38 medgivit upprättande av dels
ytterligare två parallellavdelningar, en parallellavdelning vid vardera av
kommunala flickskolorna i Härnösand och Kalmar, dels ytterligare en parallellavdelning
vid kommunala flickskolan i Sundsvall. Inalles skulle sålunda
medel böra beviljas för ett antal av 95 parallellavdelningar. Då för
varje parallellavdelning beräknades ett statsbidrag å omkring 3 000 kronor,
erfordrades sålunda för nu senast berörda ändamål ett anslagsbelopp å
(95 X 3 000 =) 285 000 kronor.

Anslaget torde vidare böra ökas med 19 000 kronor, vilket belopp, enligt
vad erfarenheten visat, kunde beräknas åtgå till vikarier för ordinarie eller
extra ordinarie ämneslärare, som erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom.

Med hänsyn till de gjorda beräkningarna borde sålunda anslagsmedlen
till bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret 1938/39 bestämmas till
(650 000 + 31 000 + 285 000 + 19 000 =) 985 000 kronor.

överstyrelsen beräknade, att till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid en kommunal flickskola utan parallellavdelningar och med enbart
teoretisk linje torde åtgå 5 000 kronor samt till samma ändamål vid en sådan
skola utan parallellavdelningar men med såväl teoretisk som praktisk
linje 5 500 kronor. För varje tillkommande parallellavdelning torde böra beräknas
ytterligare 500 kronor.

Av de 26 kommunala flickskolor, som vore i verksamhet, hade 11 enbart
teoretisk linje, under det att de återstående 15 vore inrättade med såväl teoretisk
som praktisk linje. På grund härav och i enlighet med ovan gjorda beräkningar
i fråga örn antalet parallellavdelningar uppskattade överstyrelsen
anslagsbehovet för nu förevarande ändamål till 185 000 kronor.

Med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen nr 697/1937 angående uppdelning
av klass vid undervisningen i vissa ämnen vid kommunal flickskola
torde förevarande anslagsmedel böra ökas med 1 500 kronor.

Anslagsmedlen för tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor torde vidare böra ökas med 5 000 kronor, vilket belopp
kunde beräknas åtgå till vikarier för ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare,
som erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom.

Anslagsmedlen i fråga borde i sådant fall bestämmas till (185 000 + 1 500
+ 5 000 =) 191 500 kronor.

Det totala anslagsbehovet för kommunala flickskolor uppginge sålunda,
enligt de i det föregående verkställda beräkningarna och under ovan angivna
förutsättningar, i fråga örn bidrag till kommunala flickskolor till 985 000
kronor samt i fråga örn tillfällig löneförbättring till 191 500 kronor eller sammanlagt
till 1 176 500 kronor.

I enlighet med överstyrelsens anslagskalkyler, mot vilka jag icke har något
att i och för sig erinra, torde till förevarande ändamål för förra delen av
nästa budgetår beräknas vara erforderligt ett anslagsbelopp av i runt tal
förslagsvis 600 000 kronor. Under den senare delen av budgetåret — alltså
efter löneregleringens ikraftträdande — skola ur anslaget bestridas dels statsbidrag
till eventuella kostnader — frånsett dyrtidstillägg — för avlöning åt

Departe mentschefen.

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

lärare, som icke vilja övergå på det nya lönesystemet, dels statsbidrag till
lönekostnader enligt vederbörligt avlöningsreglemente, dels statsbidrag till
provisoriskt dvrortstillägg, dels ock övergångslön. För dessa ändamål torde
under berörda del av budgetåret erfordras i runt tal förslagsvis 900 000 kronor,
varav 57 000 kronor för bestridande av kostnaderna för den föreslagna
övergångslönen. Förevarande anslag bör alltså för budgetåret 1938/39 uppföras
med inalles (600 000 + 900 000 =) 1 500 000 kronor, motsvarande en
anslagshöjning med (1 500 000 — 1 055 300 =) 444 700 kronor.

Kostnaderna för dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning böra
bestridas från de för dessa ändamål särskilt avsedda anslagen, i vilket hänseende
förslag torde komma att framdeles föreläggas riksdagen.

Anmärkas må, att verkställda beräkningar giva vid handen, att belastningen
å dyrtidstilläggsanslaget kommer att på grund av löneregleringen
tor nästa budgetår minskas med i runt tal 50 000 kronor.

Mot de av överstyrelsen föreslagna föreskrifterna för nästa budgetår angående
statsbidrag till parallellavdelningar har jag i sak intet att erinra, och
bestämmelser i detta hänseende i överensstämmelse med överstyrelsens förslag
torde också böra av Kungl. Maj:t framdeles meddelas, att gälla för tiden
den 1 juli—den 31 december 1938. Däremot torde med hänsyn till de
nya statsbidragsgrunder, som i det föregående föreslagits skola träda i kraft
den 1 januari 1939, sådana särskilda föreskrifter icke vara erforderliga för
tiden från och med sistnämnda dag.

Tillfällig löneförbättring till vederbörande lärarpersonal bör enligt vad
förut sagts utgå allenast intill utgången av innevarande kalenderår.

I detta sammanhang må framhållas, att Kungl. Majit enligt gällande bestämmelser
skall för varje kommunal flickskola fastställa reglemente på förslag
av skolstyrelsen och skolöverstyrelsen, som tillika har att yttra sig örn,
huruvida den skola, som avses, är behövlig för orten, ävensom om förutsättningar
i övrigt förefinnas för densamma. Motsvarande bestämmelser gälla
beträffande kommunal mellanskola och högre folkskola. Enligt min mening
torde det kunna överlämnas åt skolöverstyrelsen att fastställa reglementen av
denna art. Däremot torde Kungl. Majit även i fortsättningen böra förbehålla
sig rätten att pröva behovet av ifrågasatta nya kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor och högre folkskolor. .Tåg ämnar framdeles föreslå
Kungl. Majit att vidtaga ändringar i gällande stadgebestämmelser i överensstämmelse
med vad nu anförts.

2. Förslagsanslaget till bidrag till kommunala mellanskolor.

Förevarande anslag är nu uppfört med 1 595 400 kronor. Av detta belopp
utgå såsom bidrag jämlikt kungörelsen nr 927/1918 förslagsvis 1 316 700
kronor, såsom bidrag till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd förslags -

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

77

vis 21 400 kronor och såsom tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid
dessa skolor förslagsvis 257 300 kronor.

Beträffande för budgetåret 1937/38 gällande restriktiva bestämmelser angånde
statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid kommunal mellanskola
— innebärande bland annat att statsbidrag får utgå till sammanlagt
högst 119 parallellavdelningar, där ej Kungl. Majit, efter framställning
av skolöverstyrelsen, för särskilt fall annorlunda bestämmer — hänvisas till
det föregående.

Ur anslaget bestridas jämväl kostnaderna för praktiska realskollinjer vid
kommunala mellanskolor.

Skolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse av den 30 augusti 1937
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att
gällande bestämmelser angående statsunderstöd till parallellavdelning av
årsklass vid kommunal mellanskola skola äga motsvarande tillämpning
under budgetåret 1938/39, ävensom att statsbidrag må utgå till sammanlagt
högst 119 parallellavdelningar, där ej Kungl. Majit, efter framställning
av överstyrelsen, för särskilt fall annorlunda bestämmer, dels medgiva,
att kostnaderna för sådana praktiska linjer, som kunna komma att
upprättas vid kommunala mellanskolor, må bestridas ur anslaget, dels medgiva,
att tillfällig löneförbättring må för tiden den 1 juli 1938—den 30 juni
1939 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande
belopp: till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor; till ordinarie
kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt till extra ordinarie ämneslärare.
Övningslärare och timlärare med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig
enlighet med de i sådant hänseende nu gällande grunder bestämmer, dels
ock till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag å 1 654 400 kronor.

Av överstyrelsens skrivelse inhämtas:

Vad beträffade storleken av det för budgetåret 1938/39 erforderliga anslagsbeloppet
till bidrag jämlikt kungörelsen nr 927/1918, hade verkställda
beräkningar givit vid handen, att — med utgångspunkt från förhållandena
läsåret 1936—37 och under förutsättning att gällande bestämmelser angående
statsunderstöd för budgetåret 1937/38 till parallellavdelning av årsklass
vid kommunal mellanskola komme att gälla även för budgetåret 1938/39 —
anslagsbehovet för budgetåret 1938/39 kunde uppskattas till 1 298 000
kronor.

Vid uppskattningen av anslagsbehovet borde emellertid räknas med tillkomsten
av fyra nya kommunala mellanskolor, vilket innebure en ökning
av denna anslagspost med 58 000 kronor. Då dessa eventuella kommunala
mellanskolor tillkomme genom ombildning av förutvarande högre folkskolor,
föranledde denna ökning givetvis en motsvarande minskning i anslaget
till högre folkskolor.

En ökning av ifrågavarande anslag torde böra beräknas för två i kommunala
mellanskolor inbyggda praktiska linjer, vilka vardera komme att

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

omfatta endast en första årsklass. Det sammanlagda anslagsbehovet till de
praktiska linjerna torde böra beräknas till 3 700 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1938/39, avseende bidrag jämlikt kungörelsen
nr 927/1918, uppginge sålunda till (1 298 000 + 58 000 + 3 700=)
1 359 700 kronor.

Anslag för undervisning i manlig och kvinnlig slöjd hade i riksstaterna
upptagits för budgetåret 1934/35 med 8 400 kronor och för budgetåret 1935/36
med 12 300 kronor. För budgetåret 1936/37 var anslagsposten upptagen med
19 500 kronor och för innevarande budgetår med 21 400 kronor. För budgetåret
1938/39 beräknades för ändamålet ett belopp av 27 600 kronor erforderligt.

Vid i övrigt oförändrade förhållanden erfordrades ett anslag av 255 000
kronor för bestridande av kostnaderna för tillfällig löneförbättring. Anslaget
torde böra ökas med ett belopp, motsvarande tillfällig löneförbättring till
lärare vid de fyra nya kommunala mellanskolor, varmed överstyrelsen i det
föregående räknat, vilken ökning överstyrelsen uppskattade till omkring
10 400 kronor. Vidare torde anslaget böra ökas med hänsyn till det eventuella
upprättandet av två praktiska linjer. Denna ökning torde kunna beräknas
till 1 700 kronor. Det erforderliga anslagsbeloppet till förevarande
ändamål komme sålunda att uppgå till (255 000 + 10 400 + 1 700 =)
267 100 kronor.

Enligt beräkningarna uppginge alltså anslagsbehovet för Kommunala läroverk:
Bidrag till kommunala mellanskolor, till följande belopp:

1. Bidrag jämlikt kungörelsen nr 927/1918, förslagsvis . . kronor 1 359 700

2. Bidrag till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd vid

kommunala mellanskolor, förslagsvis .............. » 27 600

3. Tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid dessa

skolor, förslagsvis............................... » 267 100

Summa kronor 1 654 400.-

Departe- överstyrelsens anslagsberäkningar torde kunna i huvudsak biträdas. För
mentschefen. £»rra delen av budgetåret 1938/39 synes sålunda ett anslag av i runt tal
830 000 kronor vara erforderligt. För senare delen av budgetåret 1938/39
erfordras enligt verkställda beräkningar ett anslagsbelopp av i runt tal
1 300 000 kronor, varav för bestridande av kostnaderna för övergångslön
85 000 kronor. Härvid har hänsyn tagits jämväl till det förslag rörande
ombildning av kommunala mellanskolan i Ljusdal till samrealskola, som
framlagts i 1938 års statsverksproposition. Förevarande anslag skulle alltså
för nästa budgetår bestämmas till (830 000 + 1 300 000 =) 2 130 000 kronor.
För ändamålet torde emellertid böra anvisas ett till 2 100 000 kronor avrundat
anslag, innebärande en anslagshöjning med (2 100 000— 1 595 400=)
504 600 kronor.

Enligt verkställda beräkningar kommer belastningen på vederbörande
dyrtidstilläggsanslag att på grund av löneregleringen minskas med i runt tal
90 000 kronor.

Överstyrelsens förslag örn prolongering av gällande restriktiva bestämmelser
angående statsbidrag till parallellavdelningar lärer kunna biträdas,

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

79

försåvitt gäller förra delen av budgetåret 1938/39. I detta hänseende och
vad beträffar utgående av tillfällig löneförbättring hänvisar jag till vad i det
föregående i motsvarande hänseende yttrats beträffande kommunala
flickskolor.

3. Förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor.

I riksstaten för innevarande budgetår är förevarande anslag uppfört med
1 400 000 kronor. Anslaget disponeras med 1 185 000 kronor till understöd
åt högre folkskolor, med 125 000 kronor till provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid högre folkskolor samt med 90 000 kronor till bidrag till
undervisning i slöjd vid högre folkskolor.

För budgetåret 1937/38 gälla vissa restriktiva bestämmelser angående
understöd till högre folkskolor, vilka innebära bland annat, att statsbidrag
må utgå till högst 19 parallellavdelningar vid allmänna högre folkskolor,
där ej Kungl. Majit efter framställning av skolöverstyrelsen för särskilt fall
annorlunda bestämmer.

Ur anslaget bestridas jämväl kostnader för yrkesbestämda högre folkskolor,
som anordnats såsom praktiska mellanskolor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen dels besluta att gällande restriktiva bestämmelser
angående statsbidrag till högre folkskolor skola äga motsvarande
tillämpning under budgetåret 1938/39, dock med den ändring, att maximiantalet
parallellavdelningar vid högre folkskolor bestämmes till 15, dels ock
i riksstaten för budgetåret 1938/39 uppföra förslagsanslaget understöd åt
högre folkskolor med 1 495 000 kronor.

Av överstyrelsens anslagsberäkningar inhämtas följande:

Understöd åt högre folkskolor (anslag till klassavdelningar, lärarlöner och
dylikt samt till undervisning i hushållsgöromål). För budgetåret 1937/38
hade till understöd åt högre folkskolor anvisats ett belopp av 1 185 000
kronor.

Så vitt överstyrelsen nu kunde bedöma, syntes en ganska stor ökning av
här ifrågavarande utgifter vara att påräkna för innevarande budgetår utöver
vad som beräknats. Härför talade bland annat den omständigheten,
att sju nya högre folkskolor tillkommit, sedan överstyrelsens beräkningar
rörande anslaget för innevarande budgetår utfördes. Visserligen komme
anslagsbehovet att minskas därigenom, att två högre folkskolor ombildats
till kommunala mellanskolor, men den besparing, som härigenom uppkomme,
uppvägde icke den ökning av kostnaderna, vilken kunde beräknas inträda
på grund av nyssnämnda förhållande. Detta gällde, även örn ytterligare
någon högre folkskola skulle komma att under innevarande år övergå
till kommunal mellanskola.

ökningen av bär ifrågavarande utgifter för innevarande budgetår i jämförelse
med vad som beräknats, torde komma att uppgå till omkring 40 000
kronor.

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Med hänsyn härtill och då inan för budgetåret 1938/39 hade att räkna
dels med automatisk utökning av antalet klasser vid flera högre folkskolor,
som ännu icke vore färdigbildade, dels ock med inrättande av nya sådana
skolor, torde anslaget böra höjas rätt avsevärt. Endast utökningen av klassernas
antal vid redan befintliga högre folkskolor beräknades för budgetåret
1938/39 draga en kostnad av omkring 55 000 kronor. Då den anslagsökning,
som kunde väntas inträda på grund av inrättande av nya högre
folkskolor, måhända bomme att uppvägas av att vissa högre folkskolor
bomme att övergå till kommunala mellanskolor, ansåge överstyrelsen, att
den erforderliga höjningen i jämförelse med årets anslag därför skäligen
borde angivas till 95 000 kronor. Anslagsmedlen i fråga skulle sålunda böra
komma att utgå med 1 280 000 kronor.

Behovet av parallellavdelningar vid allmänna högre folkskolor uppginge
under budgetåret 1937/38 till 10, och under budgetåret 1938/39 torde antalet
behövliga parallellavdelningar bliva 10 å 15. Under sådana förhållanden
torde maximiantalet parallellavdelningar under budgetåret 1938/39 kunna
bestämmas till 15. För övrigt torde samma bestämmelser rörande statsbidrag
kunna gälla som för innevarande budgetår.

Provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid högre folkskolor. I avvaktan
på en definitiv lönereglering för lärarkåren vid de högre folkskolorna
vore enligt överstyrelsens uppfattning provisorisk avlöningsförbättring fortfarande
behövlig. Då anledning saknades att föreslå ändring av nu utgående
belopp, finge överstyrelsen föreslå, att anslagsposten till provisorisk
avlöningsförbättring åt lärare vid högre folkskolor måtte för budgetåret
1938/39 utgå med oförändrat belopp, 125 000 kronor.

Bidrag för undervisning i slöjd vid högre folkskolor. Statsbidrag till undervisning
i slöjd vid högre folkskolor torde böra utgå med oförändrat belopp
av 90 000 kronor.

Skolöverstyrelsens föreliggande anslagsberäkningar lämnar jag utan erin•ran.
För förra delen av budgetåret 1938/39 föreligger alltså ett anslagsbehov
av i runt tal 750 000 kronor. För senare delen av samma budgetår kan anslagsbehovet
uppskattas till i runt tal 1 100 000 kronor, varav 55 000 kronor
belöpande på kostnader för övergångslön. Förevarande anslag bör sålunda
för budgetåret 1938/39 uppföras med (750 000 + 1 100 000 =) 1 850 000 kronor,
motsvarande en anslagshöjning med (1 850 000 — 1 400 000 =) 450 000
kronor.

Det kan beräknas, att dyrtidstilläggsanslaget kommer att på grund av
löneregleringen för nästa budgetår minskas med i runt tal 90 000 kronor.

överstyrelsens förslag rörande prolongering med viss ändring av gällande
bestämmelser angående statsbidrag till högre folkskolor finner jag mig
böra biträda, försåvitt angår förra delen av nästa budgetår. Jag tillåter mig
härutinnan hänvisa till vad i motsvarande hänseende yttrats beträffande
kommunala flickskolor och kommunala mellanskolor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 230.

81

V. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande, att
chefen för finansdepartementet framdeles kommer att framlägga förslag angående
provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg
under budgetåret 1938/39, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

1. besluta, att lärare vid kommunala mellanskolor, kommunala
flickskolor och högre folkskolor skola, med iakttagande
av vad av mig i det föregående anförts, från och med
den 1 januari 1939 åtnjuta avlöning jämlikt förutberörda förslag
till avlöningsreglemente;

2. besluta, att till envar av ifrågavarande skolor skall från
och med den 1 januari 1939 under de villkor, som i det föregående
angivits, utgå statsbidrag, motsvarande — förutom
hela kostnaden för eventuellt utgående dyrtidstillägg —
®/4 av de enligt omförmälda avlöningsreglemente utgående
lönebeloppen samt av eventuellt utgående provisoriskt
dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, ävensom
bemyndiga Kungl. Majit att meddela de föreskrifter i
övrigt, som i detta hänseende kunna erfordras;

3. bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de tilläggsbestämmelser
och tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras för
genomförandet av de ovannämnda avlöningsbestämmelserna
eller eljest stå i samband därmed;

4. medgiva, att ordinarie lärare vid ifrågavarande skolor
må, under förutsättning att de underkasta sig nämnda avlöningsreglemente,
vid ingången av januari 1939 av statsmedel
uppbära ett belopp, motsvarande vad de — dyrtidstillägg
frånräkna! -—- skulle hava uppburit i förskott för samma månad,
örn de före den 1 januari 1939 gällande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande ägt giltighet;

5. medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden den
1 juli—den 31 december 1938 utgå till lärarpersonalen vid
kommunala flickskolor med följande belopp för helt budgetår
räknat:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant
hänseende nu gällande grunderna bestämmer;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 230. 6

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

6. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flick skolor

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 1 500 000;

7. medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden den
1 juli—den 31 december 1938 utgå till lärarpersonalen vid
kommunala mellanskolor med följande belopp för helt budgetår
räknat:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor;

till extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare
med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet
med de i sådant hänseende nu gällande grunderna bestämmer; 8.

till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mel lanskolor

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 2 100 000;

9. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1938/39

anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 1 850 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

83

inlaga A.

1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för lärare vid kommunala mellanskolor, kommunala
flickskolor och högre folkskolor.

1 kap. Reglementets tillämpningsområde.

1 §•

Detta reglemente äger tillämpning å lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor,
kommunala flickskolor och högre folkskolor.

2 kap. Ordinarie lärare.

2 §•

1 mom. Ordinarie lärare äger åtnjuta avlöning enligt i detta reglemente
givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor ävensom i enlighet
med de särskilda föreskrifter, som kunna varda av Kungl. Majit och
riksdagen beslutade.

2 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från
och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, läraren avgår på
grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3 mom. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke
Kungl. Majit beträffande särskild ersättning annorlunda stadgat.

4 mom. Angående lärares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till
pension är särskilt stadgat.

3 §•

1 mom. Med ordinarie lärarbelattning må icke förenas annan tjänst å
rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut
av Kungl. Majit och riksdagen, å kommuns stat; dock att med ordinarie befattning
såsom lärare i övningsämne må kunna förenas annan tjänst, därest
skolöverstyrelsen på därom gjord framställning prövar sådan förening kunna
utan olägenhet för undervisningen äga rum.

2 mom. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Majits oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej skolöverstyrelsen, efter prövning
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderlig! för tjänstens utövande, finner uppdraget eller befattningen kunna
få mottagas och tillsvidare bibehållas.

3 mom. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt
ej, vad angår rektor, skolöverstyrelsen eller, vad angår annan lärare, vederbörande
rektor, efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, uppå därom gjord

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

84

framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning ej må anses
inverka hinderlig! för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen, finner
uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

4 §•

1 mom. För ordinarie lärarbefattning, som i detta reglemente avses, utgår
lön enligt den i 5 § införda löneplanen, vilken för varje lönegrad, upptager
vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp,
dock med den begränsning för kvinnlig befattningshavare, som i 6 §
2 mom. omförmäles.

1 den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckningen angives, till vilken
lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där lärarna äro stationerade, å de uti löneplanen
upptagna ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning
rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes
i enlighet med föreskrifterna i 6—8 §§, och bestämmes lönebeloppet
inom löneklassen efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort
blivit hänförd.

2 mom. Till lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd
eller hushållsgöromål, utgår lön med det för vederbörande löneklass gällande
beloppet vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar. För varje veckotimme, som
över- eller understiger 30, sker tillägg, respektive avdrag å årslönen med en
trettiondedel; skolande härvid iakttagas, att det efter tillägg, respektive avdrag
uppkomna talet skall, därest det icke är i helt krontal jämnt delbart
med tre, jämkas till närmast högre sålunda delbara krontal.

För lärare i gymnastik med lek och idrott skall vid bestämmandet av det
antal veckotimmar, för vilket lön enligt stadgandena i första stycket skall
beräknas, antalet tjänstgöringstimmar ökas med en, om det utgör högst 12,
med två, om det utgör lägst 13 och högst 20, samt med tre, örn det utgör
mer än 20.

3 mom. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 11 §
samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 21—24 §§.

5 §•

Löncplau.

Lönegrad

Löne-

O r

t s g r u

P P

nr

omfattar

löneklas-

serna nr

klass

nr

A

B

c

D

F,

F

G

Årslön, kronor

i

1—5

i

1 500

1 566

1 632

1 698

1 764

1 830

1 896

2

2—6

2

1 620

1 692

1 764

1 836

1 908

1 980

2 052

3

3—7

3

1 740

1 818

1 896

1 974

2 052

2 130

2 208

4

4—8

4

1 860

1 944

2 028

2 112

2 196

2 280

2 364

5

5—9

5

1 980

2 070

2 160

2 250

2 340

2 430

2 520

6

6—10

6

2 100

2 196

2 292

2 388

2 484

2 580

2 676

7

7—11

7

2 220

2 322

2 424

2 526

2 628

2 730

2 832

8

8—12

8

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

9

9—13

9

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3 144

10

10—14

10

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3 180

3 300

11

11—15

11

2 730

2 856

2 982

3 108

3 234

3 360

3 486

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 85

Liinciilan. (Forts.)

Lönegrad

Löne-

O r

t s g r u

P P

omfattar

klass

A

B

G

D

E

F

G

nr

löneklas-

nr

serna nr

Årslön, kronor

12

12—16

12

2 880

3 012

3 144

3 276

3 408

3 540

3 672

13

13—17

13

3 060

3 198

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

14

14—18

14

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4 104

15

15—19

15

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

16

16—20

16

3 660

3 816

3 972

4 128

4 284

4 440

4 596

17

17—21

17

3 960

4 122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

18

18—22

18

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 130

5 304

19

19—23

19

4 560

4 746

4 932

5 118

5 304

5 490

5 676

20

20—23

20

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

21

21—24

21

5 160

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

22

22—25

22

5 520

5 736

5 952

6 168

6 384

6 600

6 816

23

23—26

23

5 880

6 102

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

24

24—27

24

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

25

25—28

25

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

8 124

26

26—29

26

7 140

7 380

7 620

7 860

8 100

8 340

8 580

27

27—30

27

7 620

7 860

8 100

8 340

8 580

8 820

9 060

28

28—31

28

8 100

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

29

29—32

29

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

30

30—33

30

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

—

—

31

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

—

_

32

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

11 220

11 460

—

—

33

10 500

10 740

10 980

11 220

11 460

11 700

11 940

6 §•

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller lärare, vare sig
han förut innehade sådan befattning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskriftéima i 7 och 8 §§
giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
lärare till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till
den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer
av föreskrifterna i 7 och 8 §§.

Kvinnlig lärare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av
förordnande annan lärartjänst eller skolledarbefallning vid det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet, dock alt härvid icke skall förås
honom lill last den lid, han åtnjutit ferier, semester eller annan ledighet med
oavkortad lön eller ledighet för att uppehålla befattning i statens tjänst eller
för fullgörande av annat offentligt uppdrag eller honom åliggande militär
tjänstgöring och ej heller den tid, varunder till följd av smittsam sjukdom
undervisningen vid läroanstalten varit inställd;

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under tid, läraren tillhört den lägre
löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken
läraren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan
hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten avtjänstgöringen
i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas
utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse
viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall
uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till
förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har lärare, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b)
först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera,
örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas,
att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

5 mom. Beslut örn lärares uppflyttning i högre löneklass fattas av skolöverstyrelsen
efter därom av vederbörande skolstyrelse gjord framställning.
Sådan framställning bör av skolstyrelsen göras i god tid. innan läraren äger
tillträda lön i den högre löneklassen.

7 §•

1 mom. Örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till
ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst eller i tjänst vid
i detta reglemente avsedd läroanstalt, som i avseende å tjänstgöringens art
och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den
ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön
i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass
tillgodoräknas honom den lid utöver tre år, under vilken han efter fyllda
18 år i en följd innehaft dylik anställning.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke må sådant avbrott i
anställningen, som föranletts av genomgående av provår eller av tjänstgöring
vid under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, så ock avbrott
i anställningen intill högst ett år, varunder lärare avlagt sådan licentiatexamen
eller sådant disputationsprov, sorn är av betydelse för kompetens
såsom lärare, icke utesluta rätt för läraren att för löneklassplacering tillgodoräkna
anställningstid före avbrottet.

2 mom. I övrigt må för enahanda ändamål lärare, efter prövning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas den tid.
varunder han eljest utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,
som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt
svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han
har att utföra å befattningen.

3 mom. Vid sådant tillgodoräknande, varom i denna paragraf sägs, tages
icke hänsyn till del av kalenderkvartal. 8

8 §•

1 mom. Därest ordinarie lärare vid befordran till tjänst inom högre lönegrad
åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den

Kungl. Maj:ts proposition Kr 230.

87

lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass,
som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad
att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Ordinarie lärare, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt
löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda
föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid befordran hänföras,
äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i
den nya tjänsten, räkna sig tillgodo den tid intill tre år, varunder han
tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
lärare, som vid befordran till tjänst vid någon av de läroanstalter, å vilka
reglementet äger tillämpning, innehade ordinarie befattning vid annan statlig
eller statsunderstödd kommunal läroanstalt, för vilken lönereglering genomförts
efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid ordinarie lärares befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den
mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya
tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, varunder han såsom ordinarie lärare
inom de närmaste nio åren före befordringen vid i detta reglemente avsedd
läroanstalt eller i statens tjänst på förordnande eller å extra stat uppehållit
befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara
mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen
tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller
annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
Vid sådant tillgodoräknande skall en termin anses vara lika med sex
månader.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i
tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i
varje särskilt fall. kunna tillgodoräkna lärare jämväl tid, varunder denne
eljest vid i detta reglemente avsedd läroanstalt eller i statens tjänst utfört
arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart
med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten
utföra.

2 mom. Lärare, som efter egen ansökan flyttas till annan tjänst inom
samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad,
äger bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den
nya tjänsten innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre
löneklass än den högsta för den nya tjänsten lastställda.

Vad sålunda stadgas, gäller även vid övergång till i detta reglemente
avsedd kommunal lärartjänst från tjänst inom statens undervisningsväsende. 9

9 §•

1 mom. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda
meddelade i gällande instruktion, stadga eller reglemente.

2 mom. Läkare skall vidare, med bibehållande av den lönegrad han
innehar, vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
den jämkning i åligganden, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

3 mom. Därjämte skall lärare, därest vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av den gren av undervisningsväsendet, han tillhör, hans
tjänstgöring anses böra förläggas till annan jämförlig gren av undervisningsväsendet
ävensom eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn till undervis -

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

ningsväsendet behov, efter vederbörandes hörande, prövar sådant nödigt,
vara pliktig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, låta sig
förflyttas från innehavande befattning till annan lärarbefattning inom undervisningsväsendet,
jämväl med förändring av stationeringsorten.

4 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, åge den, som då innehar
tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill
dess han avgår från befattningen.

10 §.

I de fall, då den årliga lästiden vid högre folkskola icke uppgår till 38
läsveckor, skall för lärare vid sådan skola tjänstgöringsskyldigheten kunna
utökas med en veckotimme för varje läsvecka, varmed antalet läsveckor
understiger 38.

11 §•

Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet,
där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan,
frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår
kallortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp
för kalenderår räknat, nämligen:

för kallortsklass I .................. 60 kronor

» » II 120 »

» » III 195 »

» » IV 300 »

» » V 450

» » VI 600 »

För lärare i övningsämne, vilkens lön reducerats med stöd av föreskrifterna
i 4 § 2 morn., skall kallortstillägget undergå motsvarande reduktion, som
tillämpats i fråga örn lönen.

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Kallortstillägg utgår för den tid, anställningen varar, och utbetalas med
en tolftedel av ovan angivna årsbelopp för kalendermånad räknat.

12 §.

1 mom. Lärare äger uppbära oavkortad lön, jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg och i 23 § angivet arvode icke blott för den tid, han tjänstgjort
å egen eller annan befattning inom den läroanstalt han tillhör, utan
även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 17 § åtnjutit ferier
eller semester, eller vilken han, efter i varje särskilt fall av Kungl. Majit
lämnat medgivande, använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser
eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets
intressen. »

2 mom. Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg för tid,
under vilken undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken han är anställd,
blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och han av sådan anledning
hindrats tjänstgöra. Därest undervisningen av nu nämnd anledning blivit
inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sådan anledning ingen
särskild ersättning utgå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

89

13 §.

1 morn. Därest lärare, som äger rätt till ferier, av behörigen styrkt sjukdom
i andra fall än uti 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, skall han, så
framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, med
bibehållande i förekommande fall av kallortstillägg, å lönen vidkännas ett
tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående
tabell.

Lärare, som har rätt till semester, äger under enahanda förhållanden
åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg under högst så lång tid av ett
och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke
överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall
finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas nedanstående
tjänstledighetsavdrag för dag räknat.

Löneklass
enligt 5 §

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass
enligt 5 §

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass
enligt 5 §

Tjänstledig-

hetsavdrag

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

1..........

60

12..........

1

80

23..........

4

50

2.

70

13..........

1

95

24..........

5

3..

80

14..........

2

10

25..........

5

50

4..........

90

15..........

2

30

26..........

5..........

1

16..........

2

50

27..........

6

50

6..........

1

10

17..........

2

75

28..........

7

—

7..........

1

20

18..........

3

_

29..........

7

50

8..........

1

30

19..........

3

25

30..........

8

9..........

1

40

20..........

3

50

31..........

8

50

10..........

1

50

21..........

3

75

32..........

9

—

11..........

1

65

22..........

4

—

33..........

9

50

2 mom. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg och i 23 § angivet arvode, så länge sjukdomen
varar, dock med avdrag för enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpenning,
samt

b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,
under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg och i 23 § angivet arvode, dock högst intill dess sex månader
förflutit från dagen för olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver
av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget,
så framt ej skolöverstyrelsen funnit skäl medgiva, att sådant
avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp, än nyss sagts;
skolande dock även i de i denna punkt avsedda fall de sålunda angivna löneförmånerna
minskas med ovannämnda sjukpenning.

3 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skall
hans avlöning nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida
ej Kungl. Majit för visst fall annorlunda medgivit.

4 mom. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
må han under tiden åtnjuta oavkortad liin, jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg och i 23 § omförmält arvode, dock högst under sex månader,

90

Kungl. Maj:ts proposition /Yr 230.

men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget, så framt ej skolöverstyrelsen
medgiver, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre
belopp, än nyss sagts.

Lärare, vars tjänstgöring sålunda för en tid inställts, skall dock vara skyldig
att, oavsett örn den för honom stadgade tjänstgöringstiden därigenom
ökas, utan särskild ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återlösning.

5 mom. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,
enligt vad därom särskilt är stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten
inträder.

14 §.

Lärare, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 12 och 13 §§
omförmäles, eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall,
skall, därest ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer, i löneavseende
för sådan tid avstå:

A.

1) vid tjänstledighet för fullgörande av uppdrag att vara ledamot av riksdagen
eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor;

2) vid tjänstledighet för fullgörande av annat offentligt uppdrag, för vilket
ersättning ej utgår eller för vilket ersättningen utgår endast med visst belopp
för sammanträdes- eller förrättningsdag, med undantag dock för uppdrag,
varom förmäles under D;

3) vid sådan ledighet för vårdande av svag hälsa, som äger rum i omedelbart
sammanhang med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och
av vederbörande läkare förklaras erforderlig för återvinnande av full tjänstduglighet
efter samma sjukdom, dock högst för en månad;

4) vid ledighet för verkställande av flyttning, då läraren förflyttats utan
egen ansökan eller uttryckt önskan, dock högst för sammanlagt tre dagar;
samt

5) vid kvinnlig lärares ledighet för havandeskap eller barnsbörd under en
tid av högst 90 dagar:

ett belopp, motsvarande det i 13 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag;

B.

1) då lärare på grund av honom såsom beställningshavare i arméns eller
marinens reserver (reservstater) eller såsom värnpliktig åliggande militär
tjänstgöring, vilken icke är att hänföra till värnpliktstjänstgöring i fredstid,
hindrats att sköta sin befattning;

2) vid ledighet för svag hälsas vårdande under andra omständigheter eller
under längre tid än här ovan under A. 3 sägs, då behovet därav är behörigen
styrkt; samt

3) vid ledighet under begränsad kort tid för enskild angelägenhet, som
finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, eller där eljest synnerliga skäl
föreligga:

ett belopp, för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 91

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

1..........

1

50

12..........

3

30

23..........

7

40

2..........

1

65

13..........

3

55

24..........

8

3..........

1

80

14..........

3

80

25..........

8

70

4..........

1

95

15..........

4

05

26..........

9

40

5..........

2

10

16..........

4

35

27..........

10

10

6..........

2

25

17..........

4

70

28..........

10

80

7..........

2

40

18..........

5

10

29..........

11

50

8..........

2

55

19..........

5

50

30..........

12

20

9..........

2

70

20..........

5

90

31..........

12

90

10..........

2

90

21..........

6

30

32..........

13

60

11..........

3

10

22..........

6

80

33..........

14

30

C.

1) vid fullgörande av värnpliktstjänstgöring i fredstid;

2) vid kortare ledighet för vårdande av angelägenheter inom sådan personalsammanslutning,
som avser att tillvarataga lärarnas intressen i tjänsten
eller att främja med läroanstaltens utbildning förbunden yrkesutövning;

3) vid ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande
av arbete, som prövas vara av betydelse för skolväsendet eller för
lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom skolväsendet; dock
under förutsättning, att skolöverstyrelsen därtill lämnat medgivande;

4) vid ledighet under begränsad, kort tid för uppgiven enskild angelägenhet
av vikt i andra fall än här ovan under B. 3 sägs:

ett belopp, för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Löneklass
enligt 5 §

Avdrag

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

Nr

Kr.

öre

1..........

2

40

12..........

4

80

23..........

10

30

2. .

2

60

13..........

5

10

24..........

11

10

3..........

2

80

14..........

5

50

25..........

11

95

4..........

3

—

15..........

5

90

26..........

12

80

5. .

3

20

16..........

6

30

27..........

13

70

6..........

3

40

17..........

6

80

28..........

14

60

7..........

3

60

18..........

7

30

29..........

15

50

8..........

3

80

19..........

7

85

30..........

16

40

9..........

4

05

20..........

8

40

31..........

17

30

10 .

4

30

21..........

9

_

32..........

18

20

11..........

4

55

22..........

9

60

33..........

19

10

I).

1) vid tjänstledighet för uppdrag, som omförmäles i gällande kungörelse
med bestämmelser angående kommittéer, ävensom för anställning hos riksdagen
eller dess revisorer eller bos kyrkomötet; samt

2) vid tjänstledighet under andra förhållanden än de under A.-—C.
nämnda,

må lärare kunna under högst fyra månader av ett och samma redovisningsår
erhålla tjänstledighet med avstående av den på tiden belöpande

92 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 230.

delen av lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg och i 23 § angivet
arvode.

Vid tjänstledighet utöver fyra månader av anledning, som under D. avses,
skall läraren, därest ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda skäl medgivit,
alt nyssnämnda föreskrifter må tillämpas, avstå för dag räknat V273
av såväl årslönen som, i förekommande fall, honom tillkommande kallortstillägg
och i 23 § angivet arvode.

Vid tillämpning av bestämmelserna under D. skall därjämte iakttagas, att
lärare, som under hela den på ett redovisningsår belöpande lästiden åtnjutit
tjänstledighet av anledning, som i sagda bestämmelser sägs, icke må för
sådant år uppbära någon del av den kontanta lönen.

15 §.

1 mom. Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet för att
uppehålla annan lärarbefattning vid statlig eller kommunal läroanstalt, skall,
där ej Kungl. Majit för visst fall annorlunda förordnat, under tiden för
ledigheten avstå hela lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg och i
23 § angivet arvode.

2 mom. Har lärare erhållit ledighet från viss del av tjänstgöringen skall
eljest föreskrivet avdrag å avlöningen verkställas till så stor del, som svarar
mot den erhållna ledigheten i förhållande till den läraren åvilande minimitjänstgöringsskyldigheten.

3 mom. Örn lön till lärare i övningsämne utgår på grundval av ett lägre
antal veckotimmar än 30, skall för varje understigande timme tjänstledighetsavdraget
för dag, där det icke är lika med hela lönen, minskas med
en trettiondedel; dock att avdragsbeloppet, därest det icke är jämnt delbart
med fem, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

16 §.

1 mom. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,
skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej skolöverstyrelsen
finner skäl låta honom uppbära något därav.

2 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall, må han för denna tid icke åtnjuta
någon avlöning.

17 §.

1 mom. Rektor äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till
göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar.

2 mom. Annan lärare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadga
eller reglemente föreskrivas.

18 §.

1 mom. Därest åt lärare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av vederbörande kommun, skall han vara skyldig att mottaga densamma
samt iakttaga de föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna
varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall lärare månadsvis
erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad.
Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad
eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230-

93

däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit
bestämd, på sätt i b) sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande
myndighet fordrade beloppet, med rätt för bostadsinneliavaren att, därest
beloppet sedermera nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

b) Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris,
som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes genom
överenskommelse mellan vederbörande kommun och läraren. Kan sådan
överenskommelse icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd.
Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas
avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahålles av
vederbörande kommun, gäller, vad därom är eller framdeles varder stadgat.

19 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo
skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den
fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock
skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till
tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men
därest han övergår till tjänst, i vilken sådan bostad ej anvisas honom, å den
fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom
om beslutet rörande förändringen i hans tjänstgöring;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter; samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse
upplåta nödigt utrymme i bostaden för lärarens vikarie eller efterträdare. 20 21 22

20 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla
lärare för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad
efter självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande kommun
bestämmer.

21 §.

Enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Majit meddelar, skall lärare vid skada
till följd av olycksfall i tjänsten kostnadsfritt erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,
allt dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser.

22 §.

Då lärare utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från
en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, skall
han vara berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han
måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

23 §.

1 mom. Till innehavare av rektorsbefattning utgår utöver vederbörande
tillkommande lärarlön särskilt arvode med för år räknat följande belopp:

vid kommunal mellanskola, kommunal flickskola och praktisk mellanskola,

tillhörande grupp I 3 000 kronor
» » II 2200 »

» » III 1 800

vid högre folkskola,
tillhörande grupp I 2 500 kronor
» » II 1 800 »

» » III 1 200

» » IV 600 »

2 mom. Fördelningen av läroanstalterna på ovan angivna arvodesgrupper
bestämmes av Kungl. Maj:t efter av riksdagen fastställda grunder.

3 mom. Skulle läroanstalt, som med hänsyn till rektorernas gruppering
i lönehänseende hänförts till viss arvodesgrupp, komma att förflyttas från
högre till lägre grupp vid annan tidpunkt än den, då förnyat förordnande å
rektorsbefattningen skall äga rum, äger den, som då är förordnad såsom rektor
vid läroanstalten, att under tiden för redan meddelat förordnande uppbära
dittillsvarande arvode.

4 mom. Rektor är skyldig att, där ej annat föreskrivits, under tjänstledighet
avstå halva den å tiden för ledigheten belöpande delen av sitt särskilda
arvode.

5 mom. Vikarierande rektor skall för den tid vikariatet varar åtnjuta ett
särskilt arvode, uppgående till hälften av arvodet för ordinarie rektor vid
skolan.

6 mom. Tillsynslärare må efter skolöverstyrelsens bestämmande åtnjuta
särskilt arvode med högst 200 kronor för år. Åtnjuter tillsynslärare tjänstledighet,
skall han avstå den på ledighetstiden belöpande delen av arvodet,
vilket tillfaller den, som förordnas att i stället för den tjänstledige bestrida
de med befattningen förenade göromålen.

24 §.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett
belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för
dödsfallet, dock högst 500 kronor. Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall
i tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp,
vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.

3 kap. Icke-ordinarie lärare.

25 §.

Med extra ordinarie lärare avses i detta reglemente lärare, som anställes
för tjänstgöring å befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra
ordinarie.

Kungl. Majlis proposition A’r 230.

95

Med vikarierande lärare avses den, som anställes för tjänstgöring såsom
vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant befattning. I övrigt anställda
icke-ordinarie ämneslärare benämnas i detta reglemente timlärare.

26 §.

1 mom. Till extra ordinarie lärare utgår lön enligt den i 27 § införda
löneplanen, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda,
för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp, dock med den begränsning
för kvinnliga lärare, som i 28 § 2 mom. omförmäles.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckningen angives, till vilken
lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

1 fråga örn fördelningen av de orter, där extra ordinarie lärare äro stationerade,
å de uti löneplanen upptagna ortsgrupperna gäller, vad Kungl. Majit
i sådant hänseende fastställt för ordinarie personal.

Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön skall
utgå, fastställes i enlighet med vad som i tillämpliga delar föreskrives i 28 §.
Inom löneklassen bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lärarens
stationeringsort blivit hänförd.

2 mom. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 11 §
samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 21, 22 och
24 §§.

27 §.

Löneplan.

Lönegrad

Löne-

klass

nr

O r

t s g r u p p

nr

Omfattar

löneklas-

serna nr

A

B

c

D

E

F

G

Årslön, kronor

i

b, a, 1—4

b

1 380

1 446

1 512

1 578

1 644

1 710

1 776

2

a, 1—5

a

1 440

1 506

1 572

1 638

1 704

1 770

1 836

3

1—6

i

1 500

1 566

1 632

1 698

1 764

1 830

1 896

4

2—7

2

1 620

1 692

1 764

1 836

1 908

1 980

2 052

5

3—8

3

1 740

1 818

1 896

1 974

2 052

2 130

2 208

6

4—9

4

1 860

1 944

2 028

2 112

2 196

2 280

2 364

7

5—10

5

1 980

2 070

2 160

2 250

2 340

2 430

2 520

8

6—11

6

2 100

2 196

2 292

2 388

2 484

2 580

2 676

9

7—12

7

2 220

2 322

2 424

2 526

2 628

2 730

2 832

10

8—13

8

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

11

9—14

9

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3 144

12

10—15

10

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3 180

3 300

13

11—16

11

2 730

2 856

2 982

3 108

3 234

3 360

3 486

14

12—17

12

2 880

3 012

3 144

3 276

3 408

3 540

3 672

15

13—18

13

3 060

3 198

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

16

14—19

14

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4 104

17

15—20

15

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

18

16—21

16

3 660

3 816

3 972

4 128

4 284

4 440

4 596

19

17—22

17

3 960

4 122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

20

18—22

18

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 130

5 304

21

19—23

19

4 560

4 746

4 932

5 118

5 304

5 490

5 676

22

20—24

20

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

23

21—25

21

5 160

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

22

5 520

5 736

5 952

6 168

6 384

6 600

6 816

23

5 880

6 102

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

24

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

25

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

8 124

96

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

28 §.

1 mom. Vid tillträdandet av extra ordinarie befattning erhåller lärare, vare
sig han förut innehade sådan befattning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 29 och 30 §§
giva anledning till avvikelser härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
lärare till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 29 och 30 §§.

Kvinnlig lärare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
vinnande av uppflvttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan lärartjänst eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet, dock att härvid icke skall förås
honom till last den tid, han åtnjutit ferier, semester eller annan ledighet med
oavkortad lön eller ledighet för att uppehålla befattning i statens tjänst eller
för fullgörande av annat offentligt uppdrag eller honom åliggande militär
tjänstgöring och ej heller den tid, varunder till följd av smittsam sjukdom
undervisningen vid läroanstalten varit inställd;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under tid, läraren tillhört den lägre
löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken
läraren särskilt bestraffats icke i och för sig må räknas honom till last, utan
hänsyn därtill tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av
tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse
viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall
uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till
förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har lärare, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b),
först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera,
om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna
förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

5 mom. Beslut örn lärares uppflyttning i högre löneklass fattas av skolöverstyrelsen
efter därom av vederbörande skolstyrelse gjord framställning.
Sådan framställning bör av skolstyrelsen göras i god tid, innan läraren äger
tillträda lön i den högre löneklassen.

29 §.

Har den, som tillträder extra ordinarie befattning, dessförinnan innehaft
annan anställning i statens tjänst eller i tjänst vid i detta reglemente avsedd

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

97

läroanstalt, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara
mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande extra ordinarie
befattningen, må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av bans begynnelselön
och sedermera hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver ett år, under vilken han i en följd innehaft
dylik anställning.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke må sådant avbrott i
anställningen, som föranletts av genomgående av provår eller av tjänstgöring
vid under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, så ock avbrott
i anställningen intill högst ett år, varunder lärare avlagt sådan licentiatexamen
eller sådant disputationsprov, som är av betydelse för kompetens
som lärare, icke utesluta rätt för läraren att för löneklassplacering tillgodoräkna
anställningstid före avbrottet.

30 §.

Extra ordinarie lärare, som befordras till extra ordinarie befattning inom
högre lönegrad, erhåller i den nya befattningen placering lägst i löneklass
närmast högre än den, han före befordringen tillhörde. Dessutom äger han
för omedelbar eller framtida uppflyttning i högre löneklass räkna sig till
godo den tid intill tre år, varunder han i den föregående tjänsten tillhört eller
beräknas hava tillhört löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken
han på grund av vad sålunda föreskrivits bör vid befordran hänföras. Läraren
må dock icke på grund av dessa bestämmelser placeras i högre löneklass
än den högsta för den nya tjänsten gällande löneklassen.

Extra ordinarie lärare, som övergår till annan extra ordinarie befattning
inom samma lönegrad eller som utan något sitt förvållande nedflyttas till
extra ordinarie befattning i lägre lönegrad, äger i den nya befattningen bibehålla
den placering i löneklass, han i den föregående tjänsten innehade; dock
må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den
nya tjänsten fastställda. 31 32

31 §.

Lön till extra ordinarie lärare utgår för läsår. Utbetalning av avlöningen
sker månadsvis i efterskott med så stort belopp, som motsvarar den av honom
under månaden fullgjorda tjänstgöringen, dock att därest lärarens
tjänstgöring avslutas före utgången av en kalendermånad, den på tjänstgöringstiden
under denna månad belöpande delen av avlöningen må utbetalas
vid tjänstgöringens slut.

32 §.

Extra ordinarie lärare, som av behörigen styrkt sjukdom i annat fall än i
13 § 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äge att under en tid av högst sex
månader av ett och samma redovisningsår eller vid sjukdom, som fortgår
vid övergången till nytt redovisningsår, under högst sex månader i en följd
åtnjuta lön jämte källortstillägg efter avdrag av ett belopp lika med det
för ordinarie lärare i motsvarande löneklass enligt 13 § 1 mom. bestämda
Ijänstlcdigh etsa vdraget.

I övriga fall av sjukledighet skall extra ordinarie lärare avstå hälften av
honom eljest tillkommande löneförmåner.

linning lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 230.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

33 §.

För extra ordinarie lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i 4 § 2 morn., 9—11 §§, 13 § 2—5 mom. och 14—22 §§ i detta
reglemente.

34 §.

Avlider extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön
vid tiden för dödsfallet, dock högst 400 kronor.

Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda
belopp minskas med den begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt
olycksfallsförsäkringslagen.

35 §.

Vikarierande lärare äger åtnjuta lön enligt den löneklass, som är närmast
lägre än begynnelselönen för motsvarande extra ordinarie lärare.

Efter att under sammanlagt tre år hava åtnjutit lön enligt nämnda löneklass
skall läraren åtnjuta lön motsvarande omförmälda begynnelselön.

36 §.

För vikarierande lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i 4 § 2 morn., 9—11 §§, 13 § 2—5 morn., 18—21 §§ och 31 §.

37 §.

Timlärare åtnjuter arvode med följande, för olika ortsgrupper bestämda
belopp, allt för veckotimme räknat:

O

r t

s g r u p

P

Läroanstalt

A

B

c

D

E

F

G

K

ron

o r

Vid kommunal mellanskola, kommunal
flickskola och praktisk mellanskola.

I läsämne och praktiskt läroämne, som
av Kungl. Maj:t bestämmes:

Timlärare, som genomgått eller innehar
behörighet att genomgå provårskurs..

170

177

184

191

198

205

212

Annan timlärare.....................

147

153

159

165

171

177

183

I teckning, musik eller gymnastik med
lek och idrott.....................

123

128

133

138

143

148

153

I manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hus-hållsgöromål samt vid praktisk mellan-skola i praktiskt läroämne, där ej
Kungl. Majit för sådant ämne före-skrivit högre arvode...............

101

106

lil

116

121

126

131

Vid högre folkskola, allmän och yrkes-bestämd.

I läsämne...........................

147

153

159

165

171

177

183

I teckning, musik eller gymnastik med
lek och idrott.....................

123

128

133

138

143

148

153

I manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hus-hållsgöromål samt vid yrkesbestämd
högre folkskola i yrkesämne, där ej
Kungl. Majit för sådant ämne före-skrivit högre arvode................

101

106

lil

116

121

126

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

99

38 §.

För timlärare skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 31 § i detta
reglemente.

4 kap. Lönenämnd.

39 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant
ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd,
i vilken lärår-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;
och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta
till densamma.

5 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

40 §.

Lärare, som omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i
kraft, innehar ordinarie befattning men icke vill underkasta sig detta reglementes
villkor och bestämmelser ävensom särskilda av Kungl. Maj:t och
riksdagen beslutade föreskrifter och icke heller kan därtill lagligen förbindas,
skall göra anmälan i nämnda hänseende till vederbörande skolstyrelse
före viss av Kungl. Majit bestämd tidpunkt.

Lärare, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda
bibehållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av vederbörande
för honom gällande pensionsbestämmelser, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit honom.

En var annan lärare, som, utan att vara underkastad äldre lönebestämmelser,
vid tidpunkten för reglementets ikraftträdande innehar ordinarie befattning
av den art, som i reglementet avses, eller som senare tillträder sådan
befattning, är pliktig att med frånträdande av samtliga honom tillkommande
av stat eller kommun tillerkända förmåner, underkasta sig detta reglementes
föreskrifter och villkor samt särskilda av Kungl. Majit och riksdagen
beslutade föreskrifter ävensom dels minskning i eller upphörande av
såväl extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed som ock i 23 § omförmält arvode, dels ock de
ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 13 § 4 morn..
21 och 22 §§ berörda hänseenden samt i fråga om såväl egen pension som
beträffande änke- och pupillpensionering.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 juli
1938.

I fråga om avlöning till kvinnlig lärare skall i enlighet med de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit meddelar, gälla, att sådan lärare skall under tiden
den 1 juli 1938—den 30 juni 1940 åtnjuta avlöning enligt löneklass, som
är två löneklasser lägre än den, som enligt avlöningsreglementet eljest skulle

100

Kungl. Majas proposition Nr 230.

hava gällt, och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1943 enligt löneklass,
som är närmast lägre än den enligt reglementet eljest gällande.

Det alla som vederbör etc.

Bilaga till avlöning sreglementet för lärare vid
kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor
och högre folkskolor.

Tjänsteförteckning

angivande lärarbefattnlngar vid vederbörande läroanstalter ävensom de särskilda lönegrader,
till vilka de äro hänförliga enligt de i 5 och 27 §§ av avlöningsreglcmentet intagna löne planerna.

Löne

grad

Läroanstalter och befattningshavare

ordinarie

extra ordinarie

5 §

27 §

Kommunal mellanskola, kommunal flickskola och praktisk
mellanskola.

Ämneslärare, vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid all-

mänt läroverk.........................................

23

21

Ämneslärare, annan......................................

21

19

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

20

18

Lärarinna i kvinnlig slöjd.................................

16

15

Lärarinna i hushållsgöromål...............................

16

15

Lärare i manlig slöjd....................................

16

15

Lärare i stenograf!, maskinskrivning, verkstadsarbete eller annat,
till läsämne icke hänförligt praktiskt läroämne, än här förut

sagts, vid praktisk mellanskola..........................

161

151

Högre folkskola, allmän och yrkesbestämd.

21

19

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

20

18

Lärarinna i kvinnlig slöjd.................................

16

15

Lärarinna i hushållsgöromål...............................

16

15

Lärare i manlig slöjd....................................

16

15

Lärare i stenograf!, maskinskrivning, verkstadsarbete eller
annat, till läsämne icke hänförligt yrkesämne, än här förut

sagts, vid yrkesbestämd högre folkskola..................

16

15

1 Efter prövning av Kungl. Maj:t må, där särskilda skäl härför föreligga, lärarbefattning i
dessa ämnen kunna hänföras till högre lönegrad, dock högst 20 lönegraden för ordinarie och
18 för extra ordinarie lärare.

Kungl. Majlis proposition Nr 230.

101

inlaga B.

Specialmotivering till de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
(jämte myndigheternas yttranden i ifråga kommande

delar).

De sakkunniga framhålla, att bestämmelserna i deras förslag till avlöningsreglemente,
vilka utarbetats med ledning av ett av 1935 års lärarlönesakkunniga
överlämnat utkast, utformats i nära anslutning till det i propositionen
nr 271/1937 framlagda och av riksdagen godkända förslaget till avlöningsreglemente
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen. Beträffande
vissa bestämmelser hade emellertid de sakkunniga ansett sig böra följa
motsvarande föreskrifter i det i propositionen nr 270/1937 föreslagna och av
riksdagen likaledes godkända avlöningsreglementet för folk- och småskolornas
lärare, då dessa föreskrifter synts bättre lämpade för nu ifrågavarande,
kommunalt anställda lärarpersonal.

De sakkunniga förutsatte, att den slutliga utformningen av bestämmelserna
för lärarna vid nu ifrågavarande skolor komme att ske med vederbörligt
hänsynstagande till de avlöningsbestämmelser, som komme att genomföras
för lärarna vid de allmänna läroverken.

Lönenämnden har fäst uppmärksamheten vid att det av Kungl. Majit utfärdade
avlöningsreglementet nr 868/1937 för lärare vid folk- och småskolor,
vilket utkommit av trycket efter det de sakkunnigas betänkande publicerats,
på åtskilliga punkter avveke från det förslag, som framlades i propositionen
nr 270/1937. De nämnda avvikelserna torde i vissa fall bliva av betydelse
även vid den slutliga utformningen av det föreliggande avlöningsreglementet.
Vid det förhållandet, att detta reglemente icke syntes vara avsett att i detalj
godkännas av riksdagen utan torde komma att göras till föremål för ytterligare
överarbetning genom Kungl. Majlis försorg, sedan riksdagen fattat
beslut i löneregleringsfrågan, ansåge sig nämnden icke i detta sammanhang
böra inlåta sig på en mera ingående detaljgranskning av de föreliggande
avlöningsbestämmelserna, sådana de av de sakkunniga utformats.

Liknande synpunkter hava anförts av statskontoret.

2 §•

Enligt gällande bestämmelser utginge, erinra de sakkunniga, den kontanta
avlöningen till ordinarie lärare vid bär avsedda kommunala läroanstalter
förskottsvis med */12 vid början av varje kalendermånad. Enligt
förslaget skulle emellertid avlöningen, i likhet med vad som gällde för statens
befattningshavare vid nyreglerade verk, utbetalas i efterskott och utgå
endast till och med den dag, läraren avginge. Till följd härav bleve det
erforderligt att vidtaga ändring jämväl av bestämmelserna i fråga örn lärarnas
tjänstepension, som för närvarande utginge först från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten efter uppnådd pensionsålder
ii g t ruin.

Den i § 13 mom. 4 gällande avlöningskungörelse (nr 759/1918) intagna
föreskriften angående avdrag å lönen för pensionsavgifter till statens pen -

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

sionsanstalt och avdrag i vissa fall av tjänstledighet hade de sakkunniga,
som givetvis icke avsåge någon ändring i sak av vad sålunda stadgats, ansett
icke behöva förekomma i reglementet. Beträffande pensionsavdragen erinras,
att bestämmelser härom funnes meddelade i reglementet för statens
pensionsanstalt.

Skolöverstyrelsen har framställt en formell erinran gentemot paragrafens
formulering.

3 §•

I fråga örn rätt för lärare att med ordinarie lärarbefattning förena annan
tjänst eller särskilt uppdrag borde enligt de sakkunnigas mening samma
bestämmelser gälla för här avsedda lärare som för lärare vid allmänt
läroverk.

6—8 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer hade i förhållande till de statliga föreskrifterna
av de sakkunniga föreslagits skola erhålla en i viss mån avvikande
formulering med hänsyn till de särskilda förhållandena inom det kommunala
skolväsendet.

Beträffande de bestämmelser, som för lärarpersonalen vid ifrågavarande
kommunala läroanstalter borde gälla i fråga om rätt att för placering i löneklass
tillgodoräkna tjänstgöring före ordinarieblivandet, finge de sakkunniga
erinra, att de sakkunniga i sitt betänkande 1936: 48 i fråga örn lönetursrätt
för folk- och småskollärare framhållit, att dessa lärare efter genomförandet
av en lönereglering på grundval av det nya statliga lönesystemet
borde erhålla samma rätt som statens befattningshavare att vid tillträdandet
av ordinarie befattning tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring för
uppfattning i högre löneklass.

I enlighet härmed skulle lärare, som från icke-ordinarie befattning vunnit
befordran till ordinarie tjänst, äga för uppfattning i högre löneklass tillgodoräkna
den tid utöver tre år, under vilken han i en följd innehaft anställning,
som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning befunnes likvärdig
med hans innehavande befattning.

De sakkunniga bade emellertid framhållit, att dessa tillgodoräkningsgrunder
ofta kommit att leda till synnerligen otillfredsställande resultat för
befattningshavare, vilkens tidigare tjänstgöring icke kunnat tillgodoräknas,
på grund av att den ej ansetts fylla kraven på att vara fullgjord i en följd
med tillträdandet av den ordinarie tjänsten. Därtill komme, att det redan för
statsförvaltningens vidkommande visat sig vara förenat med avsevärda svårigheter
att i praktiken uppehålla någon enhetlig tolkning av vad som borde
förstås med att tjänstgöring fullgjorts i en följd med tillträdandet av ordinarie
befattning. Avbrott i själva anställningen i statens tjänst och relativt
korta avbrott i tjänstgöringen, exempelvis på grund av sjukdom eller för
enskilda angelägenheter, ansåges emellertid utesluta rätten att för uppflyttning
i högre löneklass tillgodoräkna någon del av den dessförinnan fullgjorda
tjänstgöringen.

Då ifrågavarande bestämmelser icke ens kunde anses tillfredsställande för
de relativt enhetliga förhållandena inom statsförvaltningen, måste det enligt
de sakkunnigas mening anses uteslutet att utsträcka deras tillämpning till
det kommunala folkskoleväsendet. Beträffande folk- och småskollärare, som
ofta hade anställning än i det ena, än i det andra skoldistriktet, skulle det
nämligen bliva ännu svårare att avgöra, örn den tidigare anställningen kunde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.V0.

103

anses hava fortlupit i en följd med ordinarieblivandet eller om förefintligt
avbrott i densamma vore av beskaffenhet att böra utesluta tillgodoräkning
av dessförinnan fullgjord tjänstgöring.

Vid bedömandet av frågan om lärarnas lönetur bade de sakkunniga i första
hand ansett sig böra uppställa som ett önskemål, att bestämmelserna härom
utan svårighet kunde tillämpas av de olika skoldistrikten.

Efter en ingående prövning föreslogo de sakkunniga i nämnda betänkande
för folk- och småskollärarnas vidkommande, att hänsyn i löneturshänseende
skulle få tagas till hela den tjänstgöring utöver fem läsår, vederböiande
fullgjort efter avläggandet av föreskriven examen, oavsett om denna
tjänstgöring kunde sägas vara fullgjord i en följd eller icke.

Enligt de sakkunnigas mening skulle det — icke minst med hänsyn till
önskvärdheten av att få till stånd så enkla och ur tillämpningssynpunkt
otvetydiga bestämmelser som möjligt — vara lämpligt att jämväl för lärare
vid de högre kommunala skolformerna föreskriva, att de för placering i löneklass
finge tillgodoräkna den tid, de utöver exempelvis fem år tidigare fullgjort
likvärdig tjänstgöring vid i detta reglemente avsedd läroanstalt eller i
statens tjänst, även om denna icke fullgjorts i en följd. För en dylik anordning
förelåge så mycket starkare skäl som anledning torde saknas att beträffande
lärarna vid de högre kommunala skolformerna likställa extra
ordinarie och vikarierande lärare i fråga om inplacering i löneklass. Ifrågavarande
lönetursbestämmelser för dessa lärare skulle till följd härav kunna
betydligt förenklas genom att medgiva tillgodoräkning endast av den tidigare
faktiskt fullgjorda tjänstgöringen och icke såsom föreslagits beträffande
folk- och småskollärare av den tid, vederbörande lärare innehaft icke-ordinarie
anställning under förutsättning av därunder i viss omfattning fullgjord
tjänstgöring.

Såsom ovan framhållits, borde emellertid avlöningsbestämmelserna för lärarpersonalen
vid ifrågavarande högre kommunala skolformer utformas i så
nära anslutning som möjligt till motsvarande föreskrifter för de allmänna
läroverkens lärare, och enligt 1937 års riksdags beslut skulle i fråga örn lönetursrätt
för sistnämnda lärare gälla i stort sett samma bestämmelser som
inom allmänna civilförvaltningen. Beträffande uttrycket »i en följd» bade
därvid förutsatts, att uteblivet förordnande i början av termin, förslagsvis
dock högst 14 dagar, liksom givetvis ferier icke skulle anses förorsaka avbrott
i anställningen.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra för lärarna vid här
avsedda skolformer föreslå samma bestämmelser som för de statliga lärarna.

Medgivande om tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring i statens tjänst
hade tidigare endast i undantagsfall lämnats lärarna vid ifrågavarande kommunala
skolformer. De sakunniga hade i föreliggande lönetursbestämmelser
föreslagit, att här avsedda lärare skulle äga att tillgodoräkna dylik tjänstgöring
i samma utsträckning som lärarna vid de allmänna läroverken. En
dylik anordning hade nämligen ansetts vara av betydelse för underlättandet
av övergången för lärare från statliga till kommunala läroanstalter.

I detta sammanhang ville de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att
generella föreskrifter bleve av Kungl. Majit meddelade örn rätt för lärare
vid de statliga läroverken att i löneturshänseende tillgodoräkna likvärdig
tjänstgöring vid i detta reglemente avsedda kommunala skolformer efter
samma grunder, som örn ifrågavarande tjänstgöring vore fullgjord i statens
tjänst.

104

Kungl. Maj:ts proposition A’r 230.

Vad slutligen anginge beslutanderätten i fråga om lönetur för i detta betänkande
afsedda lärare, hade de sakkunniga ansett sig böra förorda, att
prövningen av dessa frågor anförtroddes åt samma myndighet, som hade att
tillämpa de i stort sett likalydande bestämmelserna för lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken, d. v. s. skolöverstyrelsen.

Lönenämnden har anfört: Enligt 7 § 1 mom. skulle vid befordran till ordinarie
tjänst tillgodoräkning kunna ske av icke-ordinarie anställning »i statens
tjänst eller i tjänst vid i detta reglemente avsedd läroanstalt». Enligt
11 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för de statsanställda lärarna
(873/1937) gällde, att icke-ordinarie anställning kunde tillgodoräknas utan
vidare, allenast om den fullgjorts i statens tjänst, medan tillgodoräkning av
icke-ordinarie anställning utom statens tjänst vore beroende på prövning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Den avvikelse, som sålunda föreslagits
från vad som gällde för statlig lärarpersonal, kunde måhända anses motiverad
av praktiska skäl, och lönenämnden ville icke för sin del motsätta sig
förslaget i denna del. Men lönenämnden ansåge sig böra särskilt framhålla
vikten av att tillgodoräkning av icke-ordinarie anställning vid högre folkskola
icke ägde rum, med mindre tjänstgöringen såsom icke-ordinarie verkligen
kunde anses likvärdig med den ifrågavarande ordinarie tjänsten. Lönenämnden
förutsatte, att det i 8 § 2 mom. andra stycket föreslagna stadgandet
avsåge övergång allenast från ordinarie tjänst inom statens undervisningsväsende.

9 §■

Bestämmelserna i denna paragraf angående lärares skyldighet att underkasta
sig förflyttning torde enligt de sakkunnigas mening självfallet böra
avse även skyldighet att efter Kungl. Maj:ts bestämmande övergå från ett
skoldistrikt till ett annat. De sakkunniga förutsatte härvid att lärare, som
genom dylik förflyttning förorsakats minskning i löneförmåner, som han åtnjutit
i den förra tjänsten, bomme att av statsmedel erhålla ersättning härför
med belopp, som efter prövning av Kungl. Majit kunde befinnas skäligt. Då
dylik löneminskning för här avsedda lärare icke torde kunna förekomma
annat än under en övergångstid och även då endast i undantagsfall, syntes
någon särskild bestämmelse härom icke behöva intagas i avlöningsreglementet.

9 § hade av lönenämnden befunnits icke innehålla någon motsvarighet till
de i 13 § 4 mom. avlöningsreglementet nr 873/1937 ingående bestämmelserna
angående förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad, antingen utan något
lärarens förvållande eller på grund av något lärarens förfarande i tjänsten.
Givetvis bleve en sådan bestämmelse icke särdeles ofta tillämplig, men anledning
syntes dock saknas att icke medtaga den även i detta reglemente: det
vore måhända icke otänkbart att med stöd av en sådan bestämmelse förflytta
en ämneslärare vid kommunal mellanskola till lika tjänst vid en
högre folkskola.

10 §.

Enligt gällande bestämmelser, erinra de sakkunniga, skulle lärare med
full tjänstgöring vid högre folkskola, därest den årliga lärotiden enligt det
för skolan fastställda reglementet vöre längre än 36 veckor, för varje vecka
härutöver äga utbekomma 1/3o av den kontanta minimilönen.

Lärarlönekommittén hade, i anslutning lill den ståndpunkt, kommittén in -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

105

tagit beträffande övertidsersättning åt lärare vid folk- och småskolor, ansett,
att övertidsersättning av angivna slag ej borde ifrågakomma.

1928 års lönekommitté däremot hade föreslagit, att i de fall, då den årliga
lästiden vid högre folkskola understege 38 läsveckor, avdrag skulle ske å lärares
avlöning med 1/38 av årslönen för varje understigande vecka.

Enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas mening syntes det vara lämpligare att
låta ämneslärarna vid högre folkskolor åtnjuta den föreslagna avlöningen,
oberoende av örn lästiden överstege 36 veckor och i stället, såsom 1935 års
lärarlönesakkunniga förordat, utöka lärarens tjänstgöringsskyldighet i de
fall, då den årliga lästiden icke uppginge till 38 läsveckor, med en veckotimme
för varje läsvecka, varmed antalet läsveckor understege 38.

Den i denna paragraf föreslagna bestämmelsen angående utökning i vissa
fall av lärares tjänstgöringsskyldighet har synts lönenämnden hellre böra
införas i vederbörande stadga än i avlöningsreglementet. Vad bestämmelsens
sakliga innebörd beträffade, förefölle det nämnden, som örn det vid en högre
folkskola med ett ringa antal lärare icke alltid skulle föreligga möjlighet att
bereda lärarna sådan ökad tjänstgöringsskyldighet, som i bestämmelsen
avsåges.

11 §•

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit och sedermera riksdagen beslutit
beträffande kallortstilläggen åt folk- och småskollärare hade intagits
en uttrycklig föreskrift örn hur dessa tillägg skulle beräknas, därest anställningen
icke omfattade helt kalenderår. Någon dylik föreskrift hade dock
icke intagits i det för de statliga lärarna godkända avlöningsreglementet.

Den i 11 § fjärde stycket intagna bestämmelsen angående den tid, för
vilken kallortstillägg utginge —- vilken bestämmelse torde hava sin egentliga
betydelse i fråga örn icke-ordinarie lärare — återfunnes, framhåller lönenämnden,
icke i avlöningsreglementet för folk- och småskollärare. Nämnden
tolkade för sin del förslaget sålunda, att en lärare, som exempelvis varit
anställd 15 dagar i juni vid skola i kallortsklass IV, skulle för denna tid såsom
kallortstillägg åtnjuta X 12 X = ^ 12 kronor 50 öre. 12 13

12 §.

Bestämmelserna i denna paragraf hade utformats i överensstämmelse med
vad som beslutits för lärarna vid de statliga läroanstalterna.

13 §.

I fråga örn bestämmelserna i 2 mom. angående ersättning vid olycksfall i
tjänsten hade de sakkunniga föreslagit samma bestämmelser, som enligt 1937
års riksdags beslut skulle gälla för lärare vid folk- och småskolor. Beträffande
motiveringen för dessa bestämmelser finge de sakkunniga hänvisa till
vad som i propositionen nr 270/1937 (sid. 84 ff.) anförts beträffande 15 §
i förslaget till avlöningsreglemente för sistnämnda lärare.

I 4 mom. andra stycket hade i anslutning till vad som nu gällde intagits
föreskrift örn skyldighet för lärare att fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven
återlösning.

Sistnämnda föreskrift har synts lönenämnden åtminstone i flertalet fall
icke möjlig att tillämpa. Lönenämnden har ifrågasatt, örn icke föreskriften örn
återläsningsskyldighet borde överflyttas till 12 § 2 inom., som avhandlade det

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

fall, att undervisningen viel vederbörande läroanstalt till följd av smittsam
sjukdom inställts; nämnden ville i detta hänseende jämväl hänvisa till 16 §
2 mom. avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor.

14 §.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämde, framhålla de sakkunniga,
i huvudsak med de föreskrifter, som för statens befattningshavare meddelats
i 2 § kungörelsen nr 1157/1925 med tilläggsbestämmelser till det för
allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet.

Beträffande det i sistnämnda författningsrum under punkten C. 3 föreskrivna
avdraget vid ledighet i och för studier m. m., hade detta stadgande
föreslagits av 1935 års lärarlönesakkunniga, som dock ej förutsatt skolöverstyrelsens
prövning. 1936 års lärarlönesakkunniga ansåge sig emellertid böra
ifrågasätta, huruvida denna förmån borde utan kontroll av statlig myndighet
utsträckas till kommunala läroanstalter. Särskilt syntes det kunna dragas
i tvivelsmål, huruvida det kunde vara lämpligt att medgiva ledighet för sådana
studier, som syftade till avläggande av högre akademisk examen, som
visserligen kunde vara erforderlig för erhållande av en högre befattning inom
skolväsendet, men som i själva verket medförde en allmän kompetens för
olika befattningar inom skilda förvaltningsområden. Erinras finge ock, att
någon motsvarande bestämmelse icke blivit av de sakkunniga föreslagen för
folk- och småskollärarnas vidkommande. I värjo fall torde det vara erforderligt
att föreskriva, att frågor örn tjänstledighet enligt ifrågavarande bestämmelse
skulle prövas och avgöras av skolöverstyrelsen.

Därjämte hade de sakkunniga under punkten D. beträffande där avsedda
ledigheter föreslagit avdragsbestämmelser i anslutning till de föreskrifter, som
av riksdagen godkänts beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolorna
vid ledigheter av motsvarande slag.

Skolöverstyrelsen framhåller, att de sakkunniga vid fixerandet av tjänstledighet
för studier m. m. till tre månader torde hava utgått från närmast
motsvarande bestämmelse i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet
för befattningshavare vid civilförvaltningen (357/1925), vari fastställdes Cavdrag
»vid ledighet i och för studier för vinnande av kompetens till viss
uppgiven högre befattning; dock sammanlagt för högst tre månader». Emellertid
hade 1937 års riksdag vad gällde lärarna vid de statliga läroanstalterna
i princip godkänt dessas rätt till C-avdrag »under sammanlagt sex månader
vid ledighet i och för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst
ämne» (proposition nr 271/1937, sid. 53). Med hänsyn härtill och till att såväl
kommunalt som statligt anställda lärare som regel torde komma att använda
dylik tjänstledighet för att bedriva akademiska studier men en ledighet på
endast tre månader icke beredde vederbörande möjlighet att ens under loppet
av en förhållandevis så knapphändig tid som en termin följa undervisningen
vid universitet, ville överstyrelsen föreslå, att kommunalt anställda lärare
finge i detta fall beredas enahanda förmåner som statligt anställda lärare, och
att sålunda i nu nämnda § 14 »tre månader» ändrades till »sex månader».

Statskontoret har förutom vissa formella erinringar anfört, att ämbetsverket
delade den tvekan, varåt de sakkunniga givit uttryck angående lämpligheten
att medgiva ledighet för sådana studier, som syftade till avläggande
av högre akademisk examen. Därest sådan föreskrift ansåges böra meddelas,
torde åt densamma böra givas den avfattning, som motsvarande föreskrift
fått i kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för ordi -

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

liarie lärare vid statens undervisningsväsende, dock att den i det nu föreliggande
förslaget angivna maximitiden av tre månader ävensom villkoret, att
överstyrelsens medgivande skulle hava inhämtats, borde bibehållas.

Undervisningsväsendets lönenämnd, som likaledes framställt vissa formella
anmärkningar gentemot de sakkunnigas författningsförslag, bar påpekat, att
den i 14 § under C. 3 ingående bestämmelsen avveke från vad som i motsvarande
hänseende gällde för de statsanställda lärarna, dels därutinnan,
att tiden satts till tre i stället för sex månader, dels i det hänseendet, att
de upptagna anledningarna till ledigheten avsevärt ökats, samt uttalat, att
nämnden icke funne sig böra framställa någon erinran mot förslaget i
denna del.

15 §.

Den i 1 mom. av denna paragraf intagna bestämmelsen vore likalydande
med 16 § i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för lärare vid folkoch
småskolor, vilket förslag numera blivit av riksdagen godkänt. Såsom de
sakkunniga framhållit beträffande sistnämnda stadgande, torde det emellertid
bliva möjligt att definitivt fatta ståndpunkt till frågan örn storleken av
de avdrag, som i här avsedda fall borde tillämpas, först då närmare utredning
förelåge beträffande de löneförmåner, som skulle tillkomma vikarierande
och extra ordinarie lärare vid de olika läroanstalterna.

Statskontoret har framhållit, att nämnda föreskrift torde böra ändras till
överensstämmelse med den slutliga avfattningen av närmast motsvarande
författningsrum i avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
(21 §).

Undervisningsväsendets lönenämnd har framställt vissa formella erinringar
gentemot sakkunnigförslaget.

17 §•

Undervisningsväsendets lönenämnd har, i analogi med vad som gäller beträffande
statsanställda lärare, föreslagit, att 1 mom. skulle formuleras sålunda:
»Rektor må årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens
behöriga gång, av skolöverstyrelsen tilldelas semester under 45 dagar.»

18, 21 och 22 §§.

Lönenämnden har framhållit, att den i 18 § 1 mom. a) intagna bestämmelsen
angående erläggande av ersättning för tjänstebostad borde kompletteras
med i särskild ordning utfärdad tilläggsbestämmelse angående ersättnings
erläggande i förskott, där så kunde ske. Särskilda tilläggsbestämmelser erfordrades
jämväl till de i 21 och 22 §§ ingående bestämmelserna örn läkarvård
och ersättning för flyttningskostnad.

23—38 §§.

De för icke-ordinarie lärare vid de högre kommunala skolformerna
föreslagna avlöningsbestämmelserna hade utarbetats i anslutning till vad de
sakkunniga i den allmänna motiveringen anfört beträffande dessa lärare. De
särskilda paragraferna hade i stort sett utformats med ledning av motsvarande
föreskrifter för icke-ordinarie personal vid den allmänna civilförvaltningen.

I fråga örn rätt för extra ordinarie lärare till avlöning under vissa slag
av ledigheter hade i 33 § föreslagits, att de för ordinarie lärare i 14 § föreslagna
bestämmelserna skulle gidia i tillämpliga delar. Förslaget i denna del

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

innebure, att extra ordinarie lärare i vissa avseenden skulle erhålla en något
bättre ställning än den extra ordinarie personalen vid civilförvaltningen. För
förslaget talade praktiska skäl och de skiljaktigheter, som härigenom skulle
uppstå, vore av förhållandevis liten betydelse.

I fråga örn vikarierande lärare hade de sakkunniga»föreslagit rätt till en
löneklassuppflyttning. Detta hade skett nied hänsyn till att motsvarande förmån
enligt 1937 års riksdags beslut skulle tillkomma extra lärare vid statliga
undervisningsanstalter, nied vilka lärare här ifrågavarande vikarierande lärare
vore närmast jämförliga. Däremot hade de sakkunniga av samma skäl,
som föredragande departementschefen i propositionen nr 270 1937 anfört till
stöd för alt rätt till sjukavlöning icke av honom ifrågasatts för vikarierande
lärare vid folk- och småskolor, funnit sig icke heller för vikarierande lärare
vid högre kommunala skolformer kunna föreslå sådan rätt.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig förutsätta, att det i £ 23 mom. 5 omförmälda
arvodet till rektors vikarie även skulle utgå till rektors semestervikarie.
Då icke blott ämneslärare utan även Övningslärare borde kunna
anställas som timlärare (jfr § 37), borde sista meningen i § 25 lyda: »I övrigt
anställda icke-ordinarie lärare benämnas i detta reglemente timlärare.»
I analogi med vad överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit angående
bestämmelserna rörande timlärarna vid de statliga läroanstalterna, finge
överstyrelsen föreslå, att i § 37 tabellen dels uttrycket »I läsämne och praktiskt
läroämne, som av Kungl. Majit bestämmes» måtte ändras till »I läroämne,
inklusive sådant praktiskt läroämne, som av Kungl. Majit bestämmes»,
dels uttrycket »sorn genomgått eller innehar behörighet att genomgå provårskurs»
måtte ändras till »som äger behörighet att vinna anställning som
extra ordinarie adjunkt eller att genomgå provårskurs».

Statskontoret har beträffande § 33 erinrat, att föreskrifterna örn avlöning
under vissa slag av ledigheter för ordinarie lärare skulle enligt förslaget
i tillämpliga delar gälla jämväl extra ordinarie lärare. Enligt statskontorets
mening torde emellertid för sistnämnda lärare böra meddelas särskilda föreskrifter
i detta avseende i huvudsaklig överensstämmelse nied dem, som
komme att gälla de extra ordinarie läroverkslärarna.

Undervisningsväsendets lönenämnd har funnit 23 § 4 mom. tarva ett förtydligande
med avseende på frågan, vem som skulle i förekommande fall
föreskriva andra avdragsgrunder än de i momentet angivna. 1 29 § första
stycket saknades föreskrift, att tjänstetid, som finge tillgodoräknas, skulle
vara fullgjord efter fyllda 18 år. Då sådan bestämmelse medtagits i 11 §
första stycket avlöningskungörelsen för de statliga icke-ordinarie lärarna,
syntes den böra förefinnas även här. Den i 32 § första stycket föreslagna be
stämmelsen angående sjukavdrag för extra ordinarie lärare motsvarade i
huvudsak den bestämmelse, som härutinnan gällde för de statsanställda extra
ordinarie lärarna. Emellertid vore de extra ordinarie mellanskolelärarna i
vissa hänseenden, exempelvis i fråga örn bestämmelsen att lön utginge för
läsår, närmast att jämföra med extra lärare inom det statliga undervisningsväsendet,
varför skäl måhända kunde föreligga att överväga en skärpning
av den föreslagna bestämmelsen. Lönenämnden ansåge sig dock icke böra
framställa något yrkande i denna riktning. I 32 § andra stycket föresloges, att
extra ordinarie lärare i övriga fall av sjukledighet än som i första stycket
avsåges skulle avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.
Förslaget föranledde i denna del det uttalandet från nämndens sida, att den
sålunda föreslagna avdragsgrunden numera finge anses vara föråldrad. Då

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

109

emellertid en bestämmelse torde vara nödvändig på förevarande punkt, ville
lönenämnden ifrågasätta, örn icke G-avdrag här borde komma till användning,
vilket enligt nämndens förmenande skulle vara väl förenligt med grunderna
för det gällande avlöningssystemet. Enligt de i 33 § föreslagna bestämmelserna
skulle för extra ordinarie lärare i tillämpliga delar gälla ett
antal av de för ordinarie lärare givna föreskrifterna. Lönenämnden ville
härvid till en början framhålla, att förslag icke framlagts i fråga örn det
särskilda arvode, som borde tillkomma extra ordinarie lärare, som bestrede
rektorsbefattning. Vidare innebure 33 §, att de för ordinarie lärare i 14 §
givna bestämmelserna angående löneavdrag vid tjänstledighet skulle i tillämpliga
delar gälla även för extra ordinarie lärare. I anledning av detta förslag
ville lönenämnden för sin del framhålla, att det syntes böra såsom allmän
regel tillses, att icke avdragsbestämmelserna för de kommunala mellanskolornas
och övriga hithörande läroanstalters extra ordinarie lärare bleve förmånligare
än de, som numera i anslutning till allmänna civilförvaltningens
föreskrifter bestämts för det statliga undervisningsväsendets extra ordinarie
lärare. De i 34 § föreslagna grunderna angående beräknande av begravningshjälp
syntes lämpligen böra ersättas med föreskrifter i anslutning till
vad som bestämts för de statsanställda extra lärarna, varigenom beloppet av
begravningshjälpen komrne att motsvara den lön, som vid tjänstgöring under
30 dagar skulle hava tillkommit läraren vid tiden för dödsfallet, dock högst
400 kronor.

39 §.

I anslutning till vad föredragande departementschefen anfört i propositionen
nr 270/1937 beträffande frågan om en särskild, för samtliga nyreglerade
lärarkårer gemensam lönenämnd, hade, framhålla de sakkunniga, i
denna paragraf intagits en föreskrift, likalydande med 34 § i det i nämnda
proposition framlagda förslaget till avlöningsreglemente för lärare vid folkoch
småskolor.

40 §.

De föreslagna bestämmelserna örn reglementets tillämplighet överensstämde
med vad i sådant avseende beslutits beträffande lärarna vid folk- och
småskolor. I fråga om denna paragraf tilläte sig de sakkunniga hänvisa till
den motivering, som återfunnes å sid. 91 ff. i propositionen nr 270/1937 med
förslag till lönereglering för sistnämnda lärare.

övergångsbestämmelserna.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att -— i analogi med vad som beslutats
med avseende å de statliga undervisningsanstalternas lärare, nämligen att de
kvinnliga ordinarie lärarna skulle uppflyttas i den för manliga och kvinnliga
lärare gemensamma löneplanen enligt en viss övergångslöneplan — enligt
överstyrelsens mening borde i vederbörande övergångsbestämmelse efter ordet
»kvinnlig» inskjutas ordet »ordinarie».

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Bilaga C.

Av de sakkunniga verkställda jämförelser mellan nu utgående
lönebelopp och de lönebelopp, som skulle utgå
vid bifall till de sakkunnigas förslag.1

1. Kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor.

Ortsgrupp

Adjunkts-

kompetenta

manliga

ämneslärare

Icke-adjunkts-

kompetenta

manliga

ämneslärare

Adjunkts-

kompetenta

kvinnliga

ämneslärare

Icke-adjunkts-

kompetenta

kvinnliga

ämneslärare

Enl. gällande
bestämmelser

Lön enl. löne-graden B 23

ökning

Enl. gällande
bestämmelser

Lön enl. löne-graden B 21

ökning

Enl. gällande

bestämmelser

Lön enl. löne-

graden B 23

ökning

Enl. gällande

bestämmelser

Lön enl. löne-

graden B 21

ökning

A-ort

Begynnelselön____

''5 425

6 468

1 043

4 913

5 676

763

4 529

6 468

1 939

4 145

5 676

1 531

Slutlön..........

6 449

7 848

1 399

6 449

6 924

475

5 297

7 392

2 095

5 297

6 468

1 171

D-ort

Begynnelselön____

5 425

7 194

1 769

4 913

6 366

1 453

4 529

7 194

2 665

4 145

6 366

2 221

Slutlön..........

6 449

8 640

2 191

6 449

7 680

1 231

5 297

8 154

2 857

5 297

7 194

1 897

G-ort

Begynnelselön____

5 425

7 932

2 507

4 913

7 056

2 143

4 529

7 932

3 403

4 145

7 056

2 911

Slutlön..........

6 449

9 432

2 983

6 449

8 424

1 975

5 297

8 928

3 631

5 297

7 932

2 635

I-ort

Begynnelselön____

5 425

8 298

2 873

4 913

7 422

2 509

4 529

8 298

3 769

4 145

7 422

3 277

Slutlön..........

6 449

9 780

3 331

6 449

8 808

2 359

5 297

9 318

4 021

5 297

8 298

3 001

Till de avlöningsbelopp, som utgå enligt gällande bestämmelser, komma fri bostad och
vedbrand enligt särskilda bestämmelser eller ersättning härför enligt för orten gällande pris.

1 I lönerna enligt gällande bestämmelser äro inräknade tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg
efter 28 procent. I lönerna efter lönereglering är inräknat dyrtidstillägg efter 10 procent.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

2. Praktiska mellanskolor.

lil

Ortsgrupp

Adjunkts-

kompetenta

manliga

-ämneslärare

Icke-adjunkts-

kompetenta

manliga

ämneslärare

Adjunkts-

kompetenta

kvinnliga

ämneslärare

Icke-adjunkts-

kompetenta

kvinnliga

ämneslärare

Enl. gällande
bestämmelser

Lön enl. löne-graden B 23

ökning

Enl. gällande

bestämmelser

Lön enl. löne-

graden B 21

ökning

Enl. gällande

bestämmelser

Lön enl. löne-

graden B 23

ökning

Enl. gällande

bestämmelser

Lön enl. löne-

graden B 21

ökning

A-ort

Begynnelselön____

4 253

6 468

2 215

4 253

5 676

1 423

3 617

6 468

2 851

3 617

5 676

2 059

Slutlön..........

5 789

7 848

2 059

5 789

6 924

1 135

4 769

7 392

2 623

4 769

6 468

1 699

D-ort

Begynnelselön____

4 253

7 194

2 941

4 253

6 366

2 113

3 617

7 194

3 577

3 617

6 366

2 749

Slutlön..........

5 789

8 640

2 851

5 789

7 680

1 891

4 769

8 154

3 385

4 769

7 194

2 425

G-ort

Begynnelselön....

4 253

7 932

3 679

4 253

7 056

2 803

3 617

7 932

4 315

3 617

7 056

3 439

Slutlön..........

5 789

9 432

3 643

5 789

8 424

2 635

4 769

8 928

4 159

4 769

7 932

3 163

I-ort

Begynnelselön____

4 253

8 298

4 045

4 253

7 422

3 169

3 617

8 298

4 681

3 617

7 422

3 805

1 Slutlön..........

5 789

9 780

3 991

5 789! 8 808

3 019

4 769

9 318

4 549

4 769

8 298

3 529

Till de avlöningsbelopp, som utgå enligt gällande bestämmelser, komma fri bostad och
vedbrand enligt särskilda bestämmelser eller ersättning härför enligt för orten gällande pris.

3. Andra högre folkskolor än sådana, som anordnats som praktiska

mellanskolor.

Ortsgrupp

A-ort

Begynnelselön....
Slutlön..........

D-ort

Begynnelselön....
Slutlön..........

G-ort

Begynnelselön____

Slutlön..........

I-ort

Begynnelselön____

Slutlön..........

Allmänna högre folkskolor

Yrkesbestämda

digre folkskolor

Manliga

ämneslärare

Kvinnliga

ämneslärare

Manliga

ämneslärare

Kvinnliga

ämneslärare

Enl. gällande

bestämmelser!

1

1 t-h

C <N

2 CQ

»I

G cö

3 “

tc

G

g

o

CD t->

''O

G B

03 OJ

5 S
tio E

:03

''c D

W ä

1

C CM
Sffl

K <D
« T3

C G

3 00

tc

.5

Ö

o

<D (h

C42

C3 «

3 6

»-i

t© E

:OS

• 4->

G o

W -Q

i r-t

G Cl

2 CQ

a §

«■S
•g s

ÖD

G

G

^4

O

D b

TJ

G^

03 «

3 S

:03 »-t

Cl£) E
. :CÖ

G D

W -Q

1

CD y-t

G CM

2 pq

E a>

" T3

G G

3 60

tlC

B

G

^4

O

3 876
5 412

5 676

6 924

1 800
1 512

3 304

4 456

5 676

6 468

2 372
2 012

4 253

5 789

5 676

6 924

1 423
1 135

3 617

4 769

5 676

6 468

2 059
1 699

3 876
5 412

6 366

7 680

2 490
2 268

3 304

4 456

6 366

7 194

3 062
2 738

4 253

5 789

6 366

7 680

2 113
1 891

3 617

4 769

6 366

7 194

2 749
2 425

3 876
5 412

7 056

8 424

3 180
3 012

3 304

4 456

7 056
7 932

3 752
3 476

4 253

5 789

7 056

8 424

2 803
2 635

3 017

4 769

7 056
7 932

3 439
3 163

3 876
5 412

7 422

8 808

3 546
3 396

3 304

4 456

7 422

8 298

4 118
3 842

4 253

5 789

7 422

8 808

3 169
3 019

3 617

4 769

7 422

8 298

3 805
3 529

Till de avlöningsbelopp, som utgå enligt gällande bestämmelser,
vedbrand enligt särskilda bestämmelser eller ersättning härför enligt

komma fri bostad och
för orten gällande pris.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

4. Rcktorsarvodcn vid kommunala mellanskolor.

Vid skolor tillhörande grupp

I

II

III

Arvode1 enligt gällande bestämmelser (inkl. dyrtidstillägg
enligt för s. k. oreglerade verk gällande grunder [28 %] å
% av grundarvodet å 1 000 kr.).....................

1 186: —

1 186: —

1 186: —

Arvode2 enligt de sakkunnigas förslag...................

3 000: —

2 200: —

1 800: —

Avlöningsbelopp,2 som enligt 1937 års riksdagsbeslut skola
tillkomma rektor vid statlig realskola utöver lönen i högsta
löneklassen som adjunkt.............................

3 360: —

2 880: —

2 400: —

1 Härjämte åtnjuter rektor i bostadsförmån ett rum utöver vad som föreskrivits för ordinarie
ämneslärare.

2 Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt för s. k. nyreglerade verk gällande grunder i
den mån beloppen jämte lönen som ämneslärare respektive adjunkt icke överstiga 8 400 kronor
för år.

5. Rektor sarvoden vid praktiska mellanskolor.

Vid skolor tillhörande grupp

I

II

lil

Arvode1 enligt gällande bestämmelser (inkl. dyrtidstillägg
enligt för s. k. oreglerade verk gällande grunder [28 %] å
% av grundarvodet å 800 kr.).......................

950: —

950: —

950: —

Arvode2 enligt de sakkunnigas förslag...................

3 000: —

2 200: —

1 800: —

Avlöningsbelopp,2 som enligt 1937 års riksdagsbeslut skola
tillkomma rektor vid statlig realskola utöver lönen i högsta
löneklassen som adjunkt.............................

3 360: —

2 880: —

2 400: —

1 Härjämte åtnjuter rektor i bostadsförmån ett rum utöver vad som föreskrivits för ordinarie
ämneslärare.

2 Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt för s. k. nyreglerade verk gällande grunder i
den mån beloppen jämte lönen som ämneslärare respektive adjunkt icke överstiga 8 400 kronor
för år.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

113

6. Rektorsarvoden vid andra högre folkskolor än sådana, som anordnats

som praktiska mellanskolor.

V i d

skolor tillhörand

e grupp

I

II

lil

IV

Arvode1 enligt gällande be-stämmelser (inkl. dyrtids-tillägg enligt för s. 1c. oreg-lerade verk gällande grun-der [28 %] å % av grund-arvodet)................

950: —

712: — —950: —

356: — —950: —

356:--712: —

Arvode2 enligt de sakkunni-gas förslag.............

2 500:—

1 800: —

1 200: —

600: —

Avlöningsbelopp2, som enligt
1937 års riksdagsbeslut
skola tillkomma rektor vid
statlig realskola utöver lö-nen i högsta löneklassen
som adjunkt............

3 360: —

2 880: —

2 400: —

1 Härjämte åtnjuter rektor i bostadsförmån ett rum utöver vad som föreskrivits för ordinarie
ämneslärare.

2 Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt för s. k. nyreglerade verk gällande grunder i
den mån beloppen jämte lönen som ämneslärare respektive adjunkt icke överstiga 8 400 kronor
för år.

7. Rektorsarvoden vid kommunala flickskolor.

Arvode1 enligt gällande bestämmelser (inkl. dyrtidstillägg
enligt för s. k. oreglerade verk gällande grunder [28 %] å %

av grundarvodet å 1 000 kr.)........................

Arvode2 enligt de sakkunnigas förslag...................

Avlöningsbelopp,2 som enligt 1937 års riksdagsbeslut skola
tillkomma rektor vid statlig realskola utöver lönen i högsta
löneklassen som adjunkt.............................

Vid skolor tillhörande grupp

1 186:
3 000:

3 360: —

II

1 186:
2 200:

2 880:

III

1 186:
1 800:

2 400: -

1 Härjämte åtnjuter rektor i bostadsförmån ett rum utöver vad som föreskrivits för ordinarie
ämn.6 sl äi*cH*c

2 Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt för s. k. nyreglerade verk gällande grunder i
den mån beloppen jämte lönen som ämneslärare respektive adjunkt icke överstiga 8 400 kronor
för år.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 230.

8

114

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 230.

Bilaga 1).

Antal skolor höstterminen 1936 med nedannämnda antal veekotiminar i

övningsämnen.

Antal veckotimmar i övningsämnen

Högst

9—11

12—14

15—19

20—29

30 eller

I teckning.

mera

Kommunala mellanskolor.......

27

11

7

1

1

4

* flickskolor.........

—

1

2

6

11

5

Högre folkskolor! al!mä"na• • •

31

1

—

| yrkesbestämda

12

2

1

2

1

Säger högre folkskolor........

43

3

1

2

1

Praktiska mellanskolor..........

—

1

3

4

Summa

70

15

11

9

16

13

I gymnastik.

Kommunala mellanskolor.......

14

10

13

8

2

4

» flickskolor.........

1

—

1

7

10

6

Högre folkskolor! allmanna • ■ • ■ •

27

1

3

( yrkesbestamda

12

3

2

1

1

Säger högre folkskolor........

39

4

5

1

1

Praktiska mellanskolor..........

—

—

2

6

Summa

54

14

19

IG

15

16

I musik.

Kommunala mellanskolor.......

45

2

2

2

» flickskolor.........

9

10

5

1

Högre folkskolor! all,ma“na.....

32

—

—

_

1 yrkesbestämda

17

—

_

_

Säger högre folkskolor........

49

_

Praktiska mellanskolor..........

1

1

2

1

2

—

Summa

104

13

7

1

5

2

I kvinnlig slöjd.

Kommunala mellanskolor.......

33

1

1

2

» flickskolor.........

—

_

_

4

12

9

Högre folkskolor! allmaana.....

11

—

1

\ yrkesbestämda

4

1

_

3

3

9

Säger högre folkskolor. .......

15

1

1

3

3

9

Praktiska mellanskolor..........

—

—

—

—

i

Summa

48

2

1

7

16

21

/ manlig slöjd.

Kommunala mellanskolor.......

6

_

1

1

* flickskolor.........

—

_

_

Högre folkskolor! allmä”na.....

8

—

—

—

1

_

| yrkesbestämda

6

—

2

1

Säger högre folkskolor........

14

_

2

1

1

Praktiska mellanskolor..........

1

—

1

—

Summa

21

—

2

2

2

1

I hushållsgöromål.

Kommunala mellanskolor.......

12

_

3

* flickskolor.........

—

—

2

2

9

12

Högre folkskolor! allmaana.....

3

—

—

—

1

I yrkesbestämda

2

5

1

2

_

12

Säger högre folkskolor........

5

5

1

2

1

12

Praktiska mellanskolor.........

—

—

—

i

Summa

17

5 1

3 1

4

10

28

Kungl. Majus proposition Nr 230.

115

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Löneregleringsfrågan.

A. Skolornas organisation m. m............................... 2

B. Nuvarande avlöningsförhållanden ............................ G

C. Lönesystem m. m......................................... 9

Departementschefen sid. 11.

D. Löneställningar:

1. Ordinarie ämneslärare.................................... 11

Departementschefen sid. 20.

2. Rektorer .............................................. 23

Departementschefen sid. 32

3. Biträdande föreståndare och föreståndarinnor................ 34

Departementschefen sid. 37.

4. Ickc-ordinarie ämneslärare................................ 37

Departementschefen sid. 42.

5. Lärare i övningsämnen och i praktiska läroämnen m. m...... 42

Departementschefen sid. 53

E. Avlöningsreglementet ...................................... 56

Departementschefen sid. 56.

II. Statsbidragsfrågan.

1. Gällande bestämmelser...................................... 59

2. 1936 års lärarlönesakkunniga ............................. 61

3. Myndigheternas yttranden .................................. 67

Departementschefen .......................................... 68

III. Löne- och statsbidragsregleringens genomförande ....... 71

Departementschefen sid. 73.

IV. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.

1. Förslagsanslaget till bidrag till kommunala flickskolor............ 74

Departementschefen sid. 75.

2. Förslagsanslaget till bidrag till kommunala mellanskolor.......... 76

Departementschefen sid. 78.

3. Förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor .............. 79

Departementschefen sid. 80.

V. Hemställan.................................................. 81

Bilagor:

A. 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avloningsreglemente för lärare
vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor
.............................. 83

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Sid.

B. Specialmotivering till de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

(jämte myndigheternas yttranden i ifrågakommande delar)........ 101

C. Av de sakkunniga verkställda jämförelser mellan nu utgående löne belopp

och de lönebelopp, som skulle utgå vid bifall till de sakkunnigas
förslag .............................................. 110

D. Antal skolor höstterminen 1936 med i bilagan angivet antal vecko timmar

i övningsämnen .................................... 114

Iduns tryckeri aktiebolag
Esselte ab. Stockholm 1938

816296