Kungl. Maj:ts proposition Nr 825.

1

Nr 225.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
domkapitlen och stijtsnämnderna för budgetåret
1938/39 m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Engberg följande:

Under punkten 35 av 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående anslag till domkapitlen
m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1938/39

dels till Domkapitlen och stiftsnämndema: Avlöningar ett förslagsanslag
av 233,300 kronor;

dels ock till Domkapitlen och stiftsnämndema: Omkostnader ett förslagsanslag
av 72,400 kronor.

Sedan frågan om anställnings- och lönevillkoren för stiftsjägmästarna
och övrig hithörande personal numera är färdigberedd, tillåter jag mig
ånyo anmäla förevarande anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 225.

1

2

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

Avd. 1. Stiftsnämndernas skogliga personal.

Anställnings- och löneförhållanden.

Genom beslut den 25 juni 1937 uppdrog Kungl. Majit åt kammarrådet
Tom Wohlin att i egenskap av sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet
verkställa utredning rörande anställnings- och lönevillkoren för stiftsjägmästarna
och de biträdande stiftsjägmästarna samt övrig dithörande personal
ävensom avgiva det förslag, till vilket utredningen kunde giva anledning.

Jämlikt tidigare erhållet bemyndigande har jag därefter, den 22 september
1937, tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren
Per Johan Gustafsson, kamreraren i statskontoret Bror Erhard Johnsson,
förste revisorn i domänstyrelsen Ivar Bernhard Nicolaus Sjöström samt
t.f. häradsskrivaren Nils-Erik Brolin att, i den mån så erfordrades, såsom
experter biträda Wohlin vid fullgörande av omförmälda, honom anförtrodda
utredningsuppdrag.

Med skrivelse den 16 november 1937 avlämnade den sakkunnige till departementschefen
utredning och förslag beträffande i uppdraget omförmälda
frågor.

Häröver hava yttranden avgivits av samtliga domkapitel — utom domkapitlet
i Stockholm — och stiftsnämnder, varvid stiftsnämnderna i Härnösand,
Luleå och Visby tillika överlämnat yttranden av vederbörande stiftsjägmästare
och biträdande stiftsjägmästare i nämnda stift ävensom stiftsnämnden
i Visby yttrande av en boställsnämndsledamot, kyrkoherden C. J.
Björkander i Östergarn. Dessutom hava utlåtanden avgivits den 10 december
1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 18 december 1937
av domänstyrelsen, den 19 december 1937 av kammarkollegiet och den 20
december 1937 av statskontoret. Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare
och de extra jägmästarnas förbund hava härjämte till Kungl. Majit ingivit
en gemensam skrift i vissa av de i utredningen berörda frågorna.

Under det forcerade lagstiftningsarbete, som föregick 1932 års ecklesiastika
boställsreform, synas de förhållanden, som sammanhörde med de då
planerade stiftsnämndernas verksamhet, icke hava erhållit tillräcklig belysning.
Ett förhandsbedömande av den nyskapade organisationen, dess arbetsuppgifter
och verksamhetsformer ställde sig ju också särskilt vanskligt, då
principerna för den ifrågavarande förvaltningsordningen dittills voro oprövade.
Sedan stiftsnämnderna inrättats, framfördes ock snart nog flera synbarligen
välgrundade krav på kompletteringar i organisationen. Härtill
kom, att under tiden efter det organisationen trätt i verksamhet en del
jämkningar och i vissa fall även utvidgningar utöver den ursprungliga
ramen måste vidtagas i avseende å organisationens arbetsuppgifter. Det är

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr tt25.

fördenskull förklarligt, att åtskilliga av de antaganden och beräkningar,
som lågo till grund för organisationen vid dess tillkomst, redan måst i betydande
utsträckning korrigeras. I sådant hänseende må — med bortseende
från smärre, tidigare vidtagna, mera lokalt begränsade och mestadels såsom
provisoriska angivna ändringar i den första organisationen — här främst
erinras om statsmakternas beslut år 1937, varigenom omfattande utvidgningar
medgåvos med avseende å personalstaterna för de för domkapitlen
och stiftsnämnderna gemensamma domkapitelskanslierna.

Till grund för statsmakternas omförmälda beslut örn domkapitelskansliernas
nya organisation låg, såsom känt är, ett av 1934 års domkapitelssakkunniga
därom avgivet förslag. Nämnda sakkunniga, vilka jämlikt den
31 maj 1934 givet nådigt bemyndigande tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet
verkställa förnyad utredning och avgiva förslag angående
domkapitlens omorganisation — ett uppdrag som av de sakkunniga slutfördes
med överlämnande den 25 juli 1935 av betänkande med förslag i
ämnet — hade genom beslut den 20 juni 1935 av Kungl. Majit erhållit i
uppdrag att jämväl verkställa utredning rörande den inverkan, 1932 års
ecklesiastika boställslagstiftning kunde befinnas hava haft på arbetsförhållandena
å domkapitlens kanslier, och avgiva det förslag, vartill sådan utredning
kunde giva anledning. Efter det sistberörda utredning verkställts,
avgåvo dessa sakkunniga den 13 oktober 1936 betänkande i nämnda fråga,
varvid de, bland annat, framhöllo följande.

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att 1932 års ecklesiastika
lagstiftning medfört en betydlig ökning av arbetsbördan å domkapitlens
expeditioner och att den dittillsvarande ordningen, varigenom arbetskrafterna
å domkapitelskanslierna förstärkts genom att stiftsnämnderna
bemyndigats anställa s. k. tillfällig personal, icke kunde anses vara för framtiden
tillfredsställande. De sakkunniga hade därför ansett det ändamålsenligt,
att stiftsnämndernas personal inskränktes till att i fortsättningen
endast omfatta, stiftsjägmästarna och dessas skogliga biträden samt att till
domkapitlens förfogande ställdes arbetskrafter i den fulla utsträckning, att
det kunde förväntas, att denna kanslipersonal kunde medhinna att på ett
nöjaktigt sätt fullgöra allt det arbete å kanslierna, som vore erforderligt
med hänsyn till såväl domkapitlens som stiftsnämndernas verksamhet.
Enligt detta förslag skulle följaktligen stiftsnämndernas samtliga kansligöromål
komma att utföras av domkapitlens befattningshavare. Till kostnaderna
för den för domkapitlen och stiftsnämnderna föreslagna gemensamma
kanslipersonalen borde kyrkofonden bidraga till den del, personalen
sysselsattes med stiftsnämndsärenden. De sakkunniga hade uppskattningsvis
bedömt, att arbetsbördan å expeditionerna fördelade sig lika å domkapitels-
och stiftsnämndsärenden. Kyrkofonden borde alltså bidraga med
hälften av avlöningskostnaderna. Kyrkofondens bidrag, vilket borde utgå
med beräknat belopp oavsett den verkliga anslagsbelastningen, skulle enligt
förslaget såsom uppbördsmedel tillföras det riksstatsanslag, från vilket samtliga
ifrågavarande utgifter avfördes. — 1 överensstämmelse med vad sålunda
föreslagits beträffande personalstaten, ansågo de sakkunniga jämväl, att

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

några särskilda expensmedel, med undantag av sådana för hyresutgifter till
lokaler åt vissa stiftsjägmästare, ej längre hurde ställas till stiftsnämndernas
förfogande. Samtliga expensutgifter borde i stället uppföras på domkapitlens
omkostriadsstat, till vars finansiering kyrkofonden jämväl borde
bidraga med hälften av beräknade expenser.

Detta domkapitelssakkunnigas förslag framlades sedermera av Kungl.
Majit i proposition nr 97 för 1937 års riksdag och blev av riksdagen godkänt.

Anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för stiftsjägmästarna och de
förenämnda skogliga biträdena hade domkapitelssakkunniga icke ansett
kunna innefattas i det åt dem lämnade utredningsuppdraget.

Dessa befattningshavare bomme samtliga, enligt de sakkunnigas förslag,
att alltjämt vara anställda omedelbart hos stiftsnämnderna. Emellertid
sammanhängde stiftsjägmästarnas verksamhet så intimt med de arbetsuppgifter,
som skulle utföras å domkapitlens expeditioner, att de sakkunniga
funno sig ej böra underlåta att likväl något beröra även dessa tjänstemän.
Efter en redogörelse för ifrågavarande befattningshavares ställning och
verksamhet framhöllo de fördenskull, att, därest deras förslag med avseende
ä domkapitlens personalstater vunne bifall — varigenom ju de på grund av
stiftsnämndernas verksamhet tillkomna kanslitjänstemännen finge sina anställnings-
och pensionsförhållanden reglerade —, billigheten syntes kräva,
att också stiftsjägmästare och biträdande stiftsjägmästare gjordes delaktiga
av motsvarande förmåner. Stiftsjägmästarna torde i så fall i dessa
hänseenden böra beredas samma ställning som ordinarie statstjänstemän
och de biträdande stiftsjägmästarna som extra ordinarie statstjänstemän.
Beträffande sådana stiftsjägmästare, som icke vore heltidsanställda,
uttalade de sakkunniga, att dessa tjänstemän, enligt
vad som upplysts, syntes redan då praktiskt taget tjänstgöra i samma
utsträckning som övriga stiftsjägmästare. En omändring av ifrågavarande
befattningar till heltidstjänster skulle sålunda icke medföra någon
egentlig förstärkning av arbetskrafterna utan endast innebära, att löneförmånerna
anpassades efter den verkliga tjänstgöringstidens längd. Med hänsyn
härtill ävensom till arten av de arbetsuppgifter, som påvilade stiftsjägmästarna
i avseende å skogsväsendet, samt möjligheten och lämpligheten av
att utnyttja dessa befattningshavare för även andra stiftsnämndernas uppgifter
syntes någon inskränkning i fråga om tjänstgöringsskyldigheten för
vissa stiftsjägmästare icke vara påkallad. — Skogh »a biträden åt stiftsjägmästarna
funnes pä kyrkofondens bekostnad anställda blott hos ett par
stiftsnämnder och där endast för viss del av året. Återstående tider hade
dessa biträden sysselsatts med indelningsförrättningar, varvid deras arbete
i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning bekostades av
vederbörande pastorat. I den män sådana biträden även framdeles bleve erforderliga,
syntes det de domkapitelssakkunniga, att dessa biträdens anställning
horde ordnas på samma sätt, som dittills skett, eller så, att Kungl.
Majit medgåve anställande under erforderlig tid av dylikt biträde mot visst
bestämt månadsarvode från kyrkofonden.

Den nuvarande organisationen med avseende å stiftsjägmästarnas och
dessas skogliga biträdens ställning, verksamhet och avlöningsförhållanden

5

Kungl. Marits proposition Nr 225.

finnes närmast reglerad i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932
(nr 400) och Kungl. Maj:ts instruktion den 16 september 1932 (nr 425) för
stiftsnämnd och stiftsjägmästare samt genom särskilda, med stöd av bestämmelser
i dessa författningar meddelade nådiga beslut.

Enligt boställsordningen skall hos varje stiftsnämnd, i dennas egenskap
av högsta myndighet inom stiftet för tillsyn av pastoratens boställsförvaltning,
såsom biträde åt nämnden finnas anställd en eller, örn särskilda skäl
finnas och Kungl. Majit det medgiver, två eller flera av nämnden utsedda
stiftsjägmästare, varjämte — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande — biträden
åt stiftsjägmästare må av nämnden anställas. Kungl. Majit bestämmer
avlöning åt såväl stiftsjägmästare som biträden samt utfärdar instruktion
för stiftsnämnd och stiftsjägmästare.

För pastorats skötsel av löneboställes skog skall hos pastoratet såsom
biträde finnas anställd en person med i regel skoglig utbildning. Kungl.
Majit äger förordna, att vid vården av större boställsskog skall av pastoratet
anlitas biträde med högre skoglig utbildning. Löneboställes skog skall
skötas efter hushållningsplan, som upprättas genom stiftsnämndens försorg.
Avverkning må ej ske annorledes än efter utsyning av pastoratets för
skogsskötseln anlitade biträde. Jämlikt i boställsordningen genom lag den
7 december 1934 nr 568 införda särskilda bestämmelser äger dock Kungl.
Majit, där löneboställes skog enligt skogsvårdslagen är att anse såsom svårföryngrad,
på framställning av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å
skogen skall verkställas av stiftsjägmästare eller annan hos stiftsnämnden
anställd person med högre skoglig utbildning, ävensom beträffande utsyning
å boställsskog av skyddsskogskaraktär förordna efter som omständigheterna
påkalla.

Enligt den samtidigt med boställsordningen utfärdade lagen örn kyrkofond
(nr 404/1932) skall för varje av pastorat förvaltat löneboställe, där ej
stiftsnämnden finner så obehövligt, uppskattning ske av löneboställets årliga
normalavkastning. Uppskattningen, vilken, där skog finnes, skall avse
samma tid som hushållningsplanen för skogen men eljest tio år, sker med
avseende å skogsavkastningen på grundval av värdet utav enligt hushållningsplan
för avverkning tillgängligt virke på rot. Uppskattningen verkställes
av boställsnämnden, därvid, om skog finnes å bostället, stiftsjägmästaren
eller annan av stiftsnämnden förordnad i skogsskötsel kunnig person
skall inträda såsom ledamot av nämnden.

Enligt stiftsnämndsinstruktionen skall stiftsjägmästaren biträda stiftsnämnden
vid handläggning av på nämnden ankommande frågor angående
skogsskötseln och vad därmed sammanhänger samt enligt stiftsnämndens
bestämmande bereda och föredraga sådana frågor inför nämnden. I ärende,-som av honom föredragits, har han att avfatta nämndens beslut och med
biträde av befattningshavarna på domkapitlets expedition ombesörja beslutens
vederbörliga expediering. I övrigt skall han fullgöra den tjänst -

6

Kungl. May.ts ''proposition Nr ''225.

göring, som stiftsnämnden uppdrager åt honom, och åligger det honom att
uppmärksamt följa utvecklingen på skogsskötselns område samt förändringarna
i skogsskötselns tekniska och ekonomiska förutsättningar ävensom
att, såvitt möjligt, lära känna de kyrkliga skogarna inom stiftet och träda
i personlig förbindelse med de lokala representanterna för vården av dessa
skogar. Stiftsjägmästaren, vilken under förvaltningsorganisationens första
skede hade skyldighet att, efter stiftsnämndens bemyndigande, mottaga
uppdrag av pastorat att vara dess biträde vid skötseln av löneboställes skog,
må dock numera — jämlikt kungörelse den 15 februari 1935 (nr 20) — icke
åtaga sig sådant uppdrag. Efter medgivande av stiftsnämnden må stiftsjägmästaren
likväl för pastorats räkning ombesörja försäljning av virket
från löneboställe. Ersättning för sådant försäljningsuppdrag åt stifts jägmästare
erlägges av pastoratet till kyrkofonden efter grunder, som stiftsnämnden
bestämmer.

Stiftsjägmästare tillsättes på förordnande med sex månaders uppsägningstid.
Enligt vad först i stiftsnämndsinstruktionen föreskrevs, ägde stiftsjägmästare
med heltidstjänstgöring åtnjuta lön enligt 28:e lönegraden med
en begynnelselön i 27:e löneklassen under avdelning B av fastställd löneplan
i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket reglemente
även i övrigt skulle i tillämpliga delar gälla för stiftsjägmästare.
Sedan statskontoret, i anledning av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad
promemoria angående stiftsjägmästarnas löneplacering, i yttrande
den 16 januari 1933 uttalat, att en placering av stiftsjägmästarna i lönegrad
B 26 med löneklasserna 26—29 bäst syntes stå i överensstämmelse med
vederbörande riksdagsutskotts år 1932 verkställda beräkningar, förordnade
emellertid Kungl. Majit i kungörelse den 27 januari 1933 (nr 16) örn sådan
ändring av bestämmelserna i stiftsnämndsinstruktionen, att stiftsjägmästare
skulle åtnjuta avlöning enligt 26:e lönegraden.

I anledning av cirkulär från ecklesiastikdepartementet den 4 november
1932 angående anstalter för stifts jägmästares tillsättande m. m. föreslogo
stiftsnämnderna i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund och Luleå,
en var för sitt stift, anställande av en stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring,

stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand, för vartdera stiftet, anställande
av såväl stiftsjägmästare som en biträdande stiftsjägmästare, båda med
heltidst j änstgöring,

stiftsnämnden i Karlstad anställande i stiftet av en stiftsjägmästare och
en stiftsskogvaktare med heltidstjänstgöring och därjämte en stiftsskogvaktare
med halvtidstjänstgöring samt

stiftsnämnderna i Strängnäs, Göteborg och Visby anställande inom vederbörande
stift av en stiftsjägmästare utan heltidstjänstgöring med en
årslön av omkring 6,000 kronor.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr £2ö.

Domänstyrelsen framhöll i denna fråga, att, som det för dåvarande icke
vore känt, i vilken utsträckning skogliga biträden komme att inom pastoraten
anställas, det vore svårt att bedöma, i vilken omfattning stiftsjägmästare
och biträden åt dem borde tillsättas. Styrelsen, som fördenskull ansåg
största möjliga återhållsamhet böra iakttagas, förordade vad stiftsnämnderna
föreslagit, dock att för vartdera av Göteborgs och Visby stift en stiftsjägmästare
utan heltidstjänstgöring anställdes tillsvidare och för Visby stift
därjämte ett biträde under minst en månad per år. För stiftsjägmästare
utan heltidstjänstgöring föreslog styrelsen en avlöning uppgående till tre
fjärdedelar av den för stiftsjägmästare bestämda och för biträde åt stiftsjägmästare
avlöning enligt lönegrad 19 för extra ordinarie tjänstemän vid
statsdepartement. — Statskontoret anslöt sig till vad domänstyrelsen i dessa
avseenden förordat.

Sedermera har Kungl. Majit genom nådigt brev den 27 januari 1933 föreskrivit,
att från och med den 1 mars 1933 skall hos stiftsnämnd tills vidare
vara anställd, i vart och ett av Uppsala, Skara, Västerås, Växjö, Lunds,
Karlstads, Härnösands och Luleå stift en stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring
samt i vart och ett av Linköpings, Strängnäs, Göteborgs och Visby
stift en stiftsjägmästare, som ej har heltidstjänstgöring. Därjämte finge hos
en var av stiftsnämnderna i Växjö och Härnösands stift tills vidare från och
med samma dag vara anställd en biträdande stiftsjägmästare. Denne senare
skall tillsättas på förordnande med rätt till tre månaders uppsägningstid och
äger åtnjuta avlöning enligt 19:e lönegraden av den löneplan, som återfinnes
i 7 § av gällande kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.
Stiftsjägmästare, som ej äro anställda med heltidstjänstgöring,
skola äga åtnjuta samma löneförmåner och rättigheter i övrigt som heltidstjänstgörande
stiftsjägmästare, med iakttagande dock att avlöningen
icke må överstiga tre fjärdedelar av vad till stiftsjägmästaren utgår.

Genom samma nådiga brev tillerkändes såväl stiftsjägmästarna som de
två biträdande stiftsjägmästarna rätt att för tjänsteresa åtnjuta respenninganslag
och traktamentsersättning med vissa belopp. Vid ledighet med
å tjänsten förordnad vikarie skall befattningshavaren till vikarien avstå så
stor del av respenninganslaget, som belöper på den tid, ledigheten omfattar.
Traktamentsersättning utgår för använd tid under resa, som sträckt sig
mera än 8 kilometer, eller under förrättning, som verkställts på längre avstånd
än 8 kilometer från bostaden, räknat i rak riktning från denna, men
ej vid frånvaro från bostaden under kortare tid än G timmar. I övrigt gäller
beträffande traktamentsersättning vad i allmänna resereglementet stadgas;
räkning å traktamentsersättning skall ingivas till stiftsnämnden och skall
i fråga örn förrättning innehålla uppgift å tid för avresa från och återkomst
till bostaden.

Genom särskilda beslut den 25 januari och den 30 december 1935 samt
den 13 november 1936 har Kungl. Majit sedermera anvisat vissa tilläggs -

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

anslag åt ifrågavarande skogspersonal för tjänsteresor under den föregående
tiden samt därvid jämväl föreskrivit ändringar med avseende å storleken av
de tidigare bestämda respenninganslagen och traktamentsersättningarna.
Enligt sistnämnda beslut utgår för närvarande respenninganslag till stiftsjägmästarna
i Uppsala, Linköping, Skara, Lund, Karlstad och Härnösand
med 200 kronor, till stifts jägmästarna i Västerås, Växjö och Luleå med 175
kronor, till stifts jägmästaren i Strängnäs och biträdande stiftsjägmästaren
i Härnösand med 150 kronor, till stiftsjägmästaren i Göteborg med 125 kronor,
till stiftsjägmästaren i Visby med 100 kronor och till biträdande stiftsjägmästaren
i Växjö med 60 kronor, allt per månad, samt traktamentsersättning
till stifts jägmästare efter 9 kronor för dag och 5 kronor för natt
och till biträdande stiftsjägmästare efter 7 kronor för dag och 4 kronor för
natt.

Sedan stiftsnämnden i Karlstad på sin tid gjort framställning örn medgivande
att under stiftsjägmästarens semester få tilldela för denne förordnad
vikarie viss ersättning samt statskontoret i utlåtande däröver framhållit
behovet av föreskrifter i sådant syfte, har Kungl. Majit — senast
genom beslut den 18 juni 1937 i skrivelser till flera stiftsnämnder — förklarat
hinder icke möta för stiftsnämnden att, där så ansåges oundgängligen
erforderligt, på kyrkofondens bekostnad förordna vikarie för stiftsjägmästaren
under dennes semester och tillika föreskrivit, att sådan vikarie skall
för avlönings bestämmande anses placerad i 19:e lönegraden av löneplanen
enligt gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.

På därom — i samband med anmälan av medelsbehovet för ett vart
budgetår — gjorda framställningar hava åt stiftsnämnderna i Uppsala och
Karlstad allt sedan år 1933 av Kungl. Majit anvisats årliga anslag ur kyrkofonden
för anställande i vartdera stiftet under en tid av högst sex månader
per år av ett biträde med högre skoglig utbildning åt stiftsjägmästaren mot
ett arvode av till en början 300 å 350 kronor, men numera högst 400 kronor
i månaden. I särskild framställning år 1934 har stiftsnämnden i Uppsala
hemställt, att ifrågavarande biträde måtte få anställas såsom biträdande
stiftsjägmästare, vilken framställning dock lämnats utan bifall. Enligt nu
gällande reglering äga förenämnda två biträden därjämte att för tjänsteresor,
som de under anställningstiden på grund av stiftsnämndens i särskilda
fall meddelade uppdrag kunna komma att företaga och för vilka kostnaderna
icke skola gäldas av annan än kyrkofonden, av kyrkofondens medel
åtnjuta dels respenninganslag, biträdet i Uppsala med 100 kronor och biträdet
i Karlstad med 25 kronor för månad, dels ock traktamentsersättning
efter 6 kronor 50 öre för dag och 3 kronor 50 öre för natt enligt de för stiftsjägmästarna
gällande bestämmelser.

Genom beslut den 13 december 1935 föreskrev Kungl. Majit, att å sko -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

gärna till samtliga löneboställen inom Visby stift, vilka skogar vore av svårföryngrad
beskaffenhet, i huvudsak all utsyning skulle verkställas av stiftsjägmästaren
eller av annan hos stiftsnämnden anställd person med högre
skoglig utbildning. Genom särskilda beslut den 4 december 1936 meddelade
Kungl. Majit likartade föreskrifter beträffande skogarna till dels tolv löneboställen
i Västerås stift, dels alla löneboställen å Öland inom Växjö stift,
dels tolv löneboställen i Härnösands stift, dels Tärna kyrkoherdeboställe och
Muonionalusta kapellpredikantsboställe samt alla löneboställen inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker i Luleå stift, vilka samtliga skogar
vore av skyddsskogskaraktär eller av svårföryngrad beskaffenhet.

I anledning av sistberörda föreskrifter beträffande vissa boställsskogar
inom Västerås stift hemställde därvarande stiftsnämnd i underdånig skrivelse
den 12 februari 1937 örn ett årligt anslag ur kyrkofonden för anställande
av en person med högre skoglig utbildning såsom biträde åt stiftsjägmästaren
därstädes för arbetet med utsyningarna å ifrågavarande boställsskogar.
Genom beslut den 30 april 1937 medgav Kungl. Majit stiftsnämnden
i Västerås att under högst tre månader av budgetåret 1937/38 få på
kyrkofondens bekostnad anställa ett sådant biträde mot lika arvode samt
respenninganslag och traktamentsersättning, som för motsvarande biträde
i Uppsala föreskrivits.

Från och med år 1933 har därjämte stiftsnämnden i Karlstad efter framställning
i samband med anmälan av sitt medelsbehov för ett vart budgetår
medgivits erforderligt anslag till anställande av en skogvaktare å Laggåsens
allmänna kyrkohemman. Denne erhöll till en början 2,700 kronor i årslön
— motsvarande 10:e löneklassen i ortsgrupp B enligt, löneplan för extra
ordinarie tjänstemän i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid domänverket — jämte därå belöpande dyrtidstillägg
ävensom ett respenninganslag med 120 kronor för år. Vid anställande av ny
befattningshavare å Laggåsen år 1936 fastställde stiftsnämnden dennes avlöning
att utgå efter 9:e lönegraden, ortsgrupp B, av gällande avlöningsreglemente
för vissa verk tillhörande den civda statsförvaltningen och hans
respenninganslag att utgå med 10 kronor för månad och bestämde tillika,
att befattningshavaren skulle vara skyldig att vara bosatt å Kvarntäppans
skogvaktarboställe, för vilket ett arrende av 150 kronor skulle av skogvaktaren
erläggas till stiftsnämnden.

Efter det stiftsnämnderna trätt i verksamhet hava beträffande stiftsjägmästarnas
och de övriga skogliga biträdenas anställningsförhållanden — ut -över vad som förekommit i samband med härförut omnämnda, därutinnan
redan vidtagna jämkningar och kompletteringar — tid efter annan från
såväl stiftsnämndernas som de anställda befattningshavarnas sida framställts
åtskilliga yrkanden örn ytterligare ändringar i organisationen.

Sålunda hava framställningar gjorts örn beredande av anställning med

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

heltidstjänstgöring jämväl för stiftsjägmästarna i Linköping, Strängnäs,
Göteborg och Visby. Av vad i denna fråga förekommit, må här följande
framhållas:

Den 20 juni 1934 hemställde stiftsnätundén i Linköping hos Kungl. Majit,
att den hos stiftsnämnden anställde stiftsjägmästaren skulle hava heltidstjänstgöring
samt komma i åtnjutande av därav betingad avlöning. Efter
en redogörelse för av stiftsjägmästaren under år 1933—-1934 verkställda
arbeten framhöll stiftsnämnden, att jägmästaren under den gångna tiden
nödgats för att kunna utföra det honom åvilande arbetet ålägga sig heltidstjänstgöring
samt dessutom även vid vissa tillfällen tjänstgöring däröver.
Då enligt stiftsnämndens förmenande detta förhållande av allt att döma
syntes komma att fortsätta, hade nämnden kommit till den uppfattningen,
att det icke syntes vara rättvist, att jägmästaren i verkligheten utförde heltidst
jänstgöring utan att erhålla motsvarande avlöning. — Domänstyrelsen
framhöll i yttrande häröver den 5 juli samma år, att, ehuru vägande skäl
icke torde kunna frånkännas det förslag, stiftsnämnden framlagt, styrelsen
likväl ansåge, att ytterligare erfarenhet krävdes, innan man ginge till utvidgning
av den nuvarande organisationen. Prövningen borde i varje fall
enligt styrelsens förmenande verkställas i ett sammanhang beträffande samtliga
stift. — Statskontoret anslöt sig i yttrande den 14 juli samma år till
vad domänstyrelsen i ärendet anfört, och framställningen lämnades av
Kungl. Majit, genom beslut den 27 juli 1934, utan bifall.

I yttrande den 11 oktober 1935 till 1934 års domkapitelssakkunniga
framhöll stiftsnämnden i Strängnäs, bland annat, att stiftsjägmästaren, som
enligt Kungl. Majits beslut den 27 januari 1933 icke är heltidsanställd,
vore helt upptagen för stiftsnämndens räkning. Därest stiftsnämndens arbetsuppgifter
enligt gällande instruktion skulle kunna på tillfredsställande
sätt lösas, vore det enligt stiftsnämndens mening nödvändigt, att stiftsjägmästaren
anställdes med heltidst jänstgöring. Till belysande av stiftsjägmästarens
arbetsuppgifter meddelade stiftsnämnden i detta samband, att
det ålåge denne

att på eget ansvar bereda, föredraga och ombesörja expediering av följande
ärenden, nämligen

frågor angående skogsskötseln och vad därmed sammanhänger;

anläggande av kulturbeten;

sådana byggnadsfrågor på löneboställen och allmänna kyrkohemman,
vilka erfordrade besök på platsen;

normaluppskattningar;

inkomst- och fastighetsdeklarationer för allmänna kyrkohemman;

övriga beskattningsfrågor;

frågor, som av stiftsnämnden, stiftsnämndens ordförande eller stiftssekreteraren
överlämnades till stiftsjägmästaren, ävensom

att såsom rådgivare åt pastoraten verka för ekonomisk och tidsenlig bebyggelse
av löneboställen.

I underdånig framställning den 27 november 1935 hemställde stiftsnämnden
i Göteborg, att hos stiftsnämnden skulle anställas en stifts jägmästare
med heltidst jänstgöring. Nämnden framhöll därvid, att under de
närmare tre år, som då förflutit sedan boställsreformens genomförande,
stiftsnämndens erfarenheter gåve vid handen, att den för stiftet anställde
stiftsjägmästaren måste ägna all sin tid åt tjänsten. Stiftsjägmästarens
arbete hade tagits i anspråk i en utsträckning, som ej kunnat för -

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

utses, på grund av att tillgången på skolad arbetskraft vid tillsättande
av pastoratens skogliga biträden ofta varit knapp och följaktligen
medfört, att dessas arbete måst läggas i händerna på ortsbor, föga bevandrade
i skogliga göromål. Stifts jägmästarens arbete hade även tagits i anspråk
vid normaluppskattningarna och den därmed sammanhörande behandlingen
av arrende- och skogligt ekonomiska frågor, ävensom beträffande
frågor angående rationellt betes anordnande och skogsbetets avlysande.
— Domänstyrelsen framhöll i remissutlåtande häröver att, då tre år förflutit,
efter det den nya organisationen för förvaltning och skötsel av löneboställenas
skogar trädde i tillämpning, rätt god erfarenhet borde hava erhållits
i vad män denna organisation vore lämpligt avvägd. Styrelsen ifrågasatte
därför, huruvida ej en närmare utredning i ovan angivna hänseende
borde vid lämplig tidpunkt verkställas. — I infordrat yttrande anslöt sig
statskontoret till"domänstyrelsens uttalande om lämpligheten av en utredning
i frågan. Genom beslut den 17 april 1936 lämnades stiftsnämndens
framställning av Kungl. Majit utan bifall.

Stiftsncim riden i Visby har slutligen i framställning angående anslagsäskanden
för budgetåret 1937/38, i anslutning till tidigare av stiftsnämnden
gjorda uttalanden i frågan, anfört att, som då mera än tre år förflutit,
sedan stiftsjägmästarbefattningen inrättades, stiftsnämnden ansåge sig hava
vunnit god erfarenhet örn omfattningen av det med stiftsjägmästartjänsten
förenade arbetet. Till följd av bestämmelserna örn svårföryngrad skog inom
stiftet vore stiftsjiigmästaren skyldig verkställa all utsyning å skogarna med
undantag av mindre omfattande utsyningar av husbehovsvirke m. m. Intresset
för skogsdikning vore dessutom mycket stort hos pastoraten, varför
stiftsjägmästarens tid till stor del toges i anspråk härför. Stiftsjägmästaren
hade också varit fullt sysselsatt under hela sin tjänstetid. Enär det på
stiftsjägmästaren ankommande arbetet snarare syntes tilltaga än avtaga,
hemställde stiftsnämnden att tjänsten omändrades till heltidstjänst. —
Statskontoret erinrade i anledning härav, hurusom ämbetsverket i utlåtande
den 24 mars 1936 över framställningen av stiftsnämnden i Göteborg om heltidstjänstgöring
för den där anställde stiftsjägmästaren uttalat sig för, att
en utredning — i enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit — borde
komma till stånd med avseende å stifts jägmästarnas verksamhet och tjänstgöringsförhållanden
.

De av stiftsnämnderna i Strängnäs och Visby i denna fråga gjorda framställningarna
hava hittills ej föranlett någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd.

I likhet med vad stiftsnämnden i Strängnäs, på sätt nyss berörts, i yttrande
till 1934 års domkapitelssakkunniga framhållit med avseende å därvarande
stiftsjägmästares anställning, hava även flertalet av övriga stiftsninunder
och av domkapitlen i yttranden till nämnda sakkunniga utlåtit
sig om och yrkat ändringar beträffande den skogliga personalens hos stiftsnämnderna
t jiinstef erhålla uden. Ur dessa yttranden må följande här återgivas: Av

Uppsala stiftsnämnd har uttalats, att stiftsjägmästaren intoge en synnerligen
viktig post i den nya förvaltningsorganisationen. Hans ställning
vöre” om icke formellt så dock reellt, synnerligen självständig och hans insats
i verksamheten motsvarade nog i verkligheten den av Kungl. Majit
ursprungligen avsedda. Att stiftsnämnden i allra största utsträckning måste

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

beträffande de skogliga göromålen lita till stiftsjägmästarens kunnighet,
omdöme, initiativkraft och ortskännedom, syntes vara klart, enär den i
stiftsnämnden representerade skogliga sakkunskapen ej kunde — då uppdraget
i stiftsnämnden innehades vid sidan av annan huvudtjänst — hava
tillfälle att mera ingående följa förvaltningsbestyren. De skogliga förvaltningsuppgifterna
vore ock omfattande och synnerligen betydelsefulla. På
stiftsjägmästarens upplysande och vägledande verksamhet torde utfallet
av pastoratens skogsskötsel och det ekonomiska resultatet därav i hög grad
bero. Med hänsyn till de viktiga och ansvarsfulla uppgifter, som sålunda
fullgjordes av stiftsjägmästarna, hade de löneförmåner, som anvisats dem
eller lönegraden B 26, kommit att framstå såsom otillfredsställande. Denna
lönegradsplacering, som tvdligtvis avpassats efter domänverkets revirförvaltares
löneställning, vore även ur denna jämförelsesynpunkt numera för
lag. då berörda skogsstatstjänstemän kort efteråt fingo sin löneställning
(B 26) förbättrad genom lönetillägg å respektive 600 och 1,200 kronor för
är vid mera krävande revirförvaltningar. Med hänsyn till stiftets geografiska
utbredning, dess betydande, på ett stort antal enheter spridda skogsareal
samt dessa skogars stora produktionsmöjligheter, måste stiftsjägmästarens
skogliga verksamhet ställas på åtminstone samma plan som jägmästarnas
i de mest krävande reviren. Det lage dock närmast till hands att jämföra
stiftsjägmästarna med länsjägmästarna. — Kungl. Majit hade medgivit,
att hos stiftsnämnden i Uppsala finge under sammanlagt högst sex
mannder såsom biträde åt stiftsjägmästaren på kyrkofondens bekostnad
anställas en person med högre skoglin utbildning mot ett arvode av högst
400 kronor i månaden. Då de arbeten, som anförtroddes åt ifrågavarande
assistent hos stiftsjägmästaren — i främsta rummet indelning av pastoratens
skogar, men därjämte löpande skogliga förvaltningsgöromål av olika
slag — mer än väl toge dennes arbetskraft i anspråk, ansåge stiftsnämnden,
att ifrågavarande tjänsteman borde erhålla helårsanställning — dock
endast såsom extra ordinarie — med avlöning och reseersättning, utgående
direkt från kyrkofonden. Beträffande löneställningen syntes tjänsteuppgifternas
art och omfattning — av grundläggande betydelse som indelningsarbetet
vore för beräkningen av skogarnas behållna avkastning — ävensom
angelägenheten av att för uppgiften kunna påräkna goda arbetskrafter till
fullo motivera en placering i lönegraden 19 i löneplanen för e.o. tjänstemän.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Linköping hava anfört, bland annat:
Stiftsjägmästaren — vilken under omkring 150 dagar örn året företoge
tjänsteresor ute i stiftet — beredde och föredroge samt expedierade i stiftsnämnden
alla skogliga ärenden ävensom övriga ärenden, som honom av
stiftsnämnden anförtroddes. I övervägande antal frågor rörande försäljning
av kyrklig jord uppdroges åt stiftsjägmästaren att efter på ort och
ställe företagen undersökning till stiftsnämnden inkomma med eget yttrande.
Till stiftsjägmästarens åliggande hörde även — förutom hans rent
praktiska, skogliga arbete vid tjänsteresor i stiftet — att för stiftsnämndens
räkning företaga erforderlig utredning rörande skogliga frågor, arrendefrågor,
ekonomiska frågor o. dyl. Stiftsjägmästaren upprättade och handhade
även stiftsnämndens statistik. Han genom,ginge och rättade också inkommande
normaluppskattningsinstrument. Stiftsjägmästarens arbetsbörda
vöre enligt^ nämndens uppfattning så stor, och det arbete, som av honom
utfördes, så betydande, att rättvisan syntes fordra, att för denne tjänsteman
föreskreves heltidstjänstgöring med lön enligt lönegrad B 28.

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2°25.

Stiftsnämnden i Skura hav ansett det vara mycket liten sannolikhet för
antagandet, att stiftsnämndens arbetsuppgifter komme att efter hand minskas.
Snarast pekade utvecklingen i alldeles motsatt riktning. Stiftsjägmästarens
resor och förrättningsdagar företedde nämligen en avgjord tendens
till ökning. Det vore också stiftsnämndens avsikt att framdeles i större
utsträckning, än som dittills skett, utnyttja stiftsjägmästarens lokalkännedom
för yttranden och utredningar i markförsäljnings- och byggnads- m. fl.
frågor. Stiftsjägmästarens anställningsform med 6 månaders uppsägningstid
syntes stiftsnämnden ur flera synpunkter otillfredsställande. Det vore enligt
nämndens mening alldeles uppenbart, att sedan den nya ordningen dåmera
hunnit tillräckligt prövas, ordinarie anställning borde beredas den tjänsteman,
på vars duglighet stiftsnämndens arbete i hög grad berodde. Stiftsjägmästarens
pensionsfråga, som understötts av 1934 års kyrkomöte, vore
ännu icke ordnad men skulle genom tjänstens förvandling till ordinarie få
en tillfredsställande lösning. De arbetsuppgifter av olika slag, som ålåge
stiftsjägmästaren och som blivit vida mer omfattande än från början antogs,
den genomgående självständiga och ansvarsfulla karaktären av hans
arbete, syntes stiftsnämnden fullt motivera hans placering i lönegrad B 29.

Domkapitlet i Västerås har framhållit, att stiftsjägmästaren beredde och
föredroge samtliga skogliga ärenden, kommunicerades ärenden rörande uppskattning
av boställens normalavkastning, byggnadsärenden, försäljningsärenden
och övriga ärenden i fall, där hans sak- och ortskännedom kunde
vara av värde.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund hava anfört, att den synnerligen
viktiga stiftsjägmästartjönsten borde förses med ordinarie innehavare, varigenom
också pensionsfrågan av sig självt löstes. Stiftsjägmästaren hade
givetvis sin huvudsakliga sysselsättning med den kyrkliga egendomens inom
stiftet skogliga förhållanden. Med hänsyn till denna skogsmarks utomordentligt
goda bonitet och till omvårdnaden av den för denna landsända
säregna lövskogsvegetationen ställdes på innehavaren av denna befattning
särskilt stora fordringar. Med stöd av 21 § i gällande instruktion för stiftsnämnd
och stiftsjägmästarc hade vidare stiftsjägmästarens arbetskraft tagits
i anspråk för utarrendering av allmänna kyrkohemman och biskopshemman
samt såsom stiftsnämndens ombud vid syner, besiktningar oell förrättningar
å dessa fastigheter. Jämväl vid försäljningsärenden och andra
viktigare angelägenheter hade hans sakkunskap tagits i anspråk. Han representerade
också inom förvaltningen bland tjänstemännen såsom icke juridiskt
utbildad en annan typ av befattningshavare, vilket givetvis hade sitt
stora värde. Genom sina omfattande tjänsteresor inom stiftet vore han den
ende befattningshavare, som i mera avsevärd utsträckning kunde informera
stiftsnämnden örn arbetsförhållandena. — Stiftsjägmästaren hade därför en
tjänsteställning, som närmast vore att jämföra med en överjägmästares
enligt instruktionen för domänverket. Stiftsjägmästaren utövade sålunda
i betydande omfattning en kontrollerande och inspekterande verksamhet.
Av .synnerlig vikt vid lönegradsplaceringen vore att ihågkomma, att stiftsjägmästarebefattningen
vore en sluttjänst, varifrån någon befordran icke
vore tänkbar. Domkapitlet och stiftsnämnden hade närmast tänkt sig
stiftsjägmästaren placerad såsom ordinarie tjänsteman i B 29. Domkapitlet
ville dock inskränka sig till att föreslå en mellanställning mellan Överjägmästare
och revirförvaltare och ansåge fördenskull en placering i lägst B 28
såsom ordinarie tjänsteman lämplig.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Stiftsnämnden i Karlstad har meddelat, att stiftsjägmästaren vöre föredragande
i rent skogliga frågor, biträdde vid förbehandling av samtliga ärenden
i förvaltnings- och försäljningsfrägor säviil i fråga om skog som jordbruk
samt tomtfrågor. Han hade direkt förvaltning av allmänna kyrkohemmans
skogar med en areal av c:a 8,800 hektar, biträdde vid utarrendering
av allmänna kyrkohemmans jordbruk samt ombestyrde för stiftsnämndens
räkning nybyggnads- och reparationsarbeten ä desamma. Ilan omhänderhade
även kassabokföringen för allmänna kyrkohemman, indrivning
av skogsförsäljningsmedel och delvis arrendemedel samt utbetalning för
skogs- och byggnadsarbeten. Han samarbetade med pastoraten vid skötseln
av löneboställens skogar samt biträdde stiftsnämnden vid kontroll av
skogsskötseln. Han ombestyrde årligen försäljning å auktion av gagnvirke
från ecklesiastika skogar inom stiftet med en försäljningssumma, som år
1933 uppgått till 509,828 kronor och år 1934 till 567,580 kronor. Han biträdde
boställsnämnderna vid ekonomiska besiktningar på löneboställen,
då större byggnadsfrågor prövades, samt vid försäljningsvärderingar av
egendomar och tomter. Stiftsjägmästarens arbete hade blivit mera omfattande
och betydelsefullt än vad som kanske från början beräknats dels
genom förvaltningen av den betydande arealen allmänna kyrkohemman,
som funnes inom stiftet, dels ock genom att stiftsjägmästaren i mycket stor
utsträckning deltoge i markförsäljnings- och jordbruksfrågor. Stiftsnämnden
funne det vara en olägenhet, att tjänsten hade provisorisk karaktär,
och ansåge att stiftsjägmästaren borde få ordinarie anställning. Den stora
arbetsbörda, som åvilade stiftsjägmästaren i Karlstads stift, motiverade
väl en höjning av hans löneförmåner. Arten och omfattningen av stiftsjägmästarens
arbete torde inom de olika stiften kanske vara ganska skiftande,
men med den omfattning, arbetet hade inom Karlstads stift, torde stiftsjägmästaren
väl kunna tåla en jämförelse med länsjägmästare. Stiftsnämnden
funne därför, att rättvisan krävde, att stiftsjägmästaren bereddes en
förmånligare löneställning.

Stiftsnämnden i Härnösand har ansett erforderligt, att även stiftsjägmästaren
komme i åtnjutande av den trygghet i arbetet, som följde med ordinarie
anställning. Den nuvarande organisationen syntes ock hava den fasthet,
som vore förutsättning för ordinarie anställning. Stiftsjägmästaren
borde beredas ordinarie anställning med placering åtminstone i lönegrad
B 27 så snart ske kunde. — Samma skäl gällde i huvudsak även för den biträdande
stiftsjägmästaren, som uppbure lön enligt 19:e lönegraden för
extra ordinarie tjänstemän, dock utan avdrag för pensionsavgifter. Han ansåges
i ett stift som Härnösands med de största ecklesiastika skogarna i riket
oumbärlig och borde därför givas ordinarie anställning med avlöning
åtminstone i lönegrad B 21.

Stiftsnämnden i Lidea har meddelat, att nämnden i ett, vid dess tillkomst
kanske icke förutsett, stort antal fall ansett sig böra till stiftsjägmästaren
för utredningar och yttranden hänskjuta ärenden, som icke direkt berörde
boställenas skogliga förvaltning. Bland de ärenden, som sålunda hänskjutits
till stiftsjägmästaren, märktes särskilt de i Luleå stift synnerligen talrika
friköpsärendena, där stiftsjägmästarens sakkunskap kommit nämnden till
godo på ett synnerligen lyckligt sätt. Hans utredningar hade också i oväntat
många fall — efter besiktning å stället — medfört, att nämnden beträffande
de vid förrättningarna föreslagna köpeskillingarna ansett sig böra
vidtaga ofta långt gående och av kammarkollegiet i samtliga hittills prö -

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr "225.

vade ärenden godkända förhöjningar. Stifts jägmästaren hade också genom
sina tätt återkommande tjänsteresor möjliggjort för nämnden att fylla den
uppgift, som kanske måste anses vara dess förnämsta, nämligen den kontrollerande
och rådgivande verksamheten. Efter direktiv av nämnden hade
stiftsjägmästaren således vid sidan av sin skogliga verksamhet i stor utsträckning
fått ägna sig även åt förvaltningen av boställenas jordbruksdelar.
— Nämnden förklarade sig därför icke hava något att erinra emot,
att den hos nämnden anställde stiftsjägmästaren uppflyttades i högre lönegrad
än den, i vilken han vore placerad, förslagsvis i lönegrad B 29.

Domkapitlet i Visby har framhållit, att stiftsjägmästaren alltsedan sin
anställning i tjänsten haft full sysselsättning med en arbetstid minst lika
dryg som jägmästare anställd hos skogsvårdsstyrelse.

Från de ifrågavarande befattningshavarnas egen sida föreligga, som
nämnts, även en del framställningar, i huvudsak gående ut på förbättrade
anställnings- och avlöningsförhållanden.

Sålunda gjordes av stiftsjägmästaren E. Wesström i Linköping m. fl. i
juli 1934 en underdånig framställning örn beredande av tjänste- och familjepensionsrätt
åt stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna, varöver
utlåtanden avgåvos av, bland andra, kammarkollegiet och statskontoret
samt statens pensionsanstalt. Kammarkollegiet och statskontoret
framhöllo, att ämbetsverken icke hade något att erinra mot att stifts jägmästare
och biträdande stiftsjägmästare bereddes tjänste- och familjepensionsrätt.
Beträffande kostnaden borde kyrkofonden bestrida de med pensioneringen
förenade utgifter, som icke täcktes av de av tjänstinnehavarna
erlagda pensionsavgifterna, varvid statens pensionsanstalt borde anförtros
bestyret med tjänstepensionering i förevarande fall. För tjänstårsberäkningen
borde vederbörande befattningshavare få tillgodoräkna tid, då han
varit anställd i statlig tjänst. I avseende å frågan angående familjepensionering
uttalade ämbetsverken, att knappast någon annan pensionsinrättning
än statens pensionsanstalt kunde komma i fråga, men att, därest på
grundval av då pågående förarbeten enhetliga bestämmelser för familjepensioneringens
ordnande skulle komma att genomföras, dessa bestämmelser
även borde tillämpas på efterlevande till stiftsjägmästare och biträdande
stiftsjägmästare. — Statens pensionsanstalt anförde i sitt den 5 oktober
1934 i detta ärende avgivna yttrande, att pensioneringen kunde ordnas på
tillfredsställande sätt genom föreskrifter om att bestämmelserna i de civila
tjänste- och pensionsreglementena i tillämpliga delar skulle gälla, varvid
vissa tilläggsbestämmelser rörande tjänstårsberäkning möjligen kunde
bliva erforderliga. Därest emellertid denna pensionsfråga befunnes icke
kunna eller icke böra lösas på detta sätt, borde övervägas att för pensjoneringen
anlita statens pensionsanstalt, i vilket fall icke blott familj epensioneringen
utan även tjänstepensioneringen borde ordnas på detta sätt. — Här
berörda framställning har emellertid hittills icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Fn bland de skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnderna bildad yrkessammanslutning,
stiftsjägmästarföreningen, hemställde i underdånig
skrivelse i oktober 1935 örn utredning genom 1934 års domkapitelssakkunniga
beträffande stifts jägmäst arn as tjänstgörings-, anställnings- och avlöningsförhållanden.

16

Kungl. May.ts -proposition Nr 225.

I framställningen anfördes, bland annat, att inom flertalet stift stiftsjägmästarna
vid sidan av sin skogliga verksamhet även handlade ärenden, som
tillhörde den rena jordbruksförvaltningen, såsom arrendebyggnads- och
markförsäljningsfrågor. Särskilt i de stift, där stifts jägmästarna ej hade heltidstjänst,
hade deras arbetstid i det närmaste helt utnyttjats genom överflyttning
på dem av till skogsskötseln ej hörande göromål. Beträffande frågan
örn avlöningen till stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna
framhöll föreningen, att de tjänstemän, med vilka föreningen ansåge
befattningshavarna i fråga närmast vara att jämföra, nämligen länsjägmästare,
åtnjöte en avlöning, som i de flesta fall läge på en avsevärt högre
nivå, och att fog funnes för en placering av stiftsjägmästarna i lönegrad
B 29. Samma skäl, som anförts beträffande stiftsjägmästarna, talade för
att de biträdande stiftsjägmästarna placerades högre än nu eller i lönegrad
B 21. — Denna föreningens hemställan lämnades av Kungl. Maj:t enligt
beslut den 1 november 1935 utan bifall.

1 en framställning i december 1936 framhåller stiftsjägmästarjöreningen
vidare, att, såvitt man då kunde skönja efter de fyra är, som förflutit, sedan
den nya boställsordningen började tillämpas, intet syntes tala emot,
att den förvaltningsorganisation, som då inrättats, i huvudsak komme att
bestå orubbad under en avsevärd tid framåt. Utvecklingen av den nya förvaltningsordningen
hade givit vid handen, att stifts jägmästarnas insats blivit
av stor betydelse samt att dessa kommit att intaga en självständigare
ställning än vad andra sammansatta lag- och jordbruksutskottet vid 1932
ars riksdag förmodat. Att sä blivit fallet sammanhängde därmed, att stiftsjägmästaren
utförde sitt betydelsefullaste arbete ute å boställena, där han
företrädde stiftsnämnden i egenskap av dess förtroendeman. Utvecklingen
hade också klart ådagalagt, att tillgången till en i praktiska värv förfaren
tjänsteman blivit av stor betydelse för den nya förvaltningsorganisationen,
och vikten härav hade ej blivit mindre genom stiftsnämndernas inrättande.
Tillkomsten av dessa nämnder under riksdagsbehandlingen borde därför
icke av utskottet hava åberopats såsom motiv för, att stiftsjägmästarnas
avlöning gjordes lägre än från början avsetts. — Av jämförelser med andra
skoghga befattningshavare inom allmän tjänst framginge, att stiftsjägmästarna
fått stå tillbaka såväl för läns jägmästarna som för domänverkets
tjänstemän. De förra åtnjöte avlöningar, vilka vida överstege en stiftsjägmästares,
de senare hade vid den år 1934 genomförda omorganisationen av
domänverket placerats i lönegrad B 26 med lönetillägg å 600 och 1,200
kronor till revirförvaltare inom mera krävande revir. Revirförvaltaren ägde
stödet av en fast och inarbetad organisation såväl uppåt som nedåt och arbetena
utfördes av en för sina uppgifter väl utbildad personal. Stiftsjägmästaren
åter vore för arbetet å boställsskogarna hänvisad till ett stort antal
hos pastoraten anställda personer, som merendels handhade skogsskötseln
vid sidan av annan verksamhet och vilkas utbildning och förmåga varierade
inom vida gränser. Stiftsjägmästarens arbete krävde därför en god
del människokännedom, omdöme, ihärdighet och tålamod och finge sålunda
i hög grad det personligas prägel över sig, varför en jämförelse med
domänverkets personal kunde anses befogad endast såvida den avsåge de
mera krävande befattningarna. Vid stiftsjägmästarnas placering i avlönmgshänseende
borde, avseende jämväl fästas därvid, att de ej i likhet med
revirförvaltarna hade möjlighet till befordran inom sitt förvaltningsområde.
Föreningen ansåge därför att avlöningen till stiftsjägmästarna borde höjas

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

tili vad i propositionen föreslagits vid 1932 års riksdag eller till lönegrad
B 28. — Beträffande de deltidsanställda stifts jägmästarna anslöte sig föreningen
helt till 1934 års domkapitelssakkunnigas uppfattning, att reduceringen
av tjänstgöringsskyldigheten borde upphöra. En förändring härutinnan
skulle icke medföra någon egentlig förstärkning av arbetskrafterna
utan innebure endast, att löneförmånerna anpassades efter den verkliga
tjänstgöringstidens längd. — Även för de två biträdande stiftsjägmästarna i
Härnösand och Växjö vore en reglering av anställningsförhållandena påkallad.
Domkapitelssakkunniga hade för dessa tjänstemän tänkt sig extra
ordinarie anställning. Starka skäl talade dock enligt föreningen för, att även
de biträdande stiftsjägmästarna uppfördes på ordinarie stat. Den tid, när
någon stifts jägmästare avginge från tjänsten, vore ännu avlägsen och ifrågavarande
biträdande tjänstemän vore fördenskull synnerligen illa ställda
i befordringshänseende. Inom domänverket hade man också numera inrättat
ett antal ordinarie assistentbefattningar i 20:e lönegraden. Med hänsyn
till de biträdande stiftsjägmästarnas befordringssvårigheter syntes det
rättvist, att dem bereddes en något förmånligare avlöning eller enligt lönegrad
21. Skulle endast extra ordinarie anställning kunna beredas dem, borde
de placeras i 22:a lönegraden.

Slutligen må här även nämnas, att frågan om beredande av tjänste- och
familjepensionsrätt åt stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna
jämväl varit före vid 1934 års kyrkmöte i anledning av två vid mötet
därom väckta motioner. I häröver avgivet betänkande uttalade kyrkolagsutskottet,
att utskottet i likhet med motionärerna ansåge det vara synnerligen
önskvärt, att förmånen av pension tillerkändes ifrågavarande tjänstemän
och deras anhöriga, varför utskottet hemställde, att kyrkomötet måtte,
med betonande av det berättigade i att tjänste- och familjepension bereddes
stiftsjägmästare och biträdande stiftsjägmästare, i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om utredning och åtgärder i detta syfte. I underdånig skrivelse
den 29 november 1934 (nr 13) har kyrkomötet anhållit örn åtgärder i
sådant hänseende.

Härjämte har stiftsnämnden i Karlstad i underdånig framställning den
29 augusti 1935 hemställt om beredande av tjänste- och familjepensionsrätt
åt innehavaren av stiftsskogvaktartjänsten å Laggåsens allmänna kyrkohemman.
I gemensamt yttrande häröver framhöllo kammarkollegiet och
statskontoret, att, vad nämnda befattning beträffade, vissa skäl talade för
att jämväl denna förenades med pensionsrätt. Frågan härom syntes emellertid
enligt ämbetsverkens mening vara av beskaffenhet att böra upptagas
till prövning först i samband med frågan örn pensionsrätt för stiftsnämndernas
personal i övrigt.

De två sist omförmälda framställningarna i pensionsfrågan hava hittills
icke, liksom ej heller stiftsjägmästarföreningens skrivelse i december 1936,
föranlett någon Kungl. Majlis särskilda åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1088. 1 sami. Nr 225. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Jag övergår nu till en redogörelse för vad förenämnde sakkunnige,
kammarrådet W o h 1 i n, i sin den 16 november 1037 avlämnade utredning
anfört och föreslagit.

Till utredningen hava av den sakkunnige fogats dels en sammanställning
av från stiftsnämnderna inhämtade uppgifter rörande antalet hos dessa
under de tre senaste åren diarieförda ärenden samt å antalet under stiftsnämndernas
inseende eller förvaltning för närvarande stående ecklesiastika
löneboställen, allmänna kyrkohemman och biskopshemman, dels ock två
författningsförslag, innefattande — jämte annat — de ändringar i ecklesiastik
boställsordning och gällande kyrkofondslag, som bleve erforderliga
i följd av vad den sakkunnige föreslagit i fråga om den skogliga personalorganisationen
vid stiftsnämnderna. Berörda sammanställning torde få
såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende (Bil.).

I utredningen har den sakkunnige till en början upptagit till behandling
frågan örn behovet av en ändrad reglering av anställningsvillkoren
för stiftsnämndernas skogliga person
a 1. Härom anför han följande:

Då genom den anbefallda utredningen översynen av stiftsnämndernas
personalförhållanden nu utsträckts till de skogligt utbildade biträdena vid
ifrågavarande förvaltnings- och kontrollorgan vore det lätt att, i första hand
i fråga örn stiftsjägmästartjänsterna, fastställa, att den gestaltning, som
med 1932 års ecklesiastika boställsreform givits åt anställningsvillkoren vid
dessa tjänster, icke svarade emot ändamålsenlighetens krav. Till brister,
vilka i detta hänseende närmast folie i ögonen, måste hänföras såväl lösligheten
i anställningsformen — tjänstekontrakt, med viss tidsfrist uppsägbart
å vardera sidan, — som avsaknaden av reglering för befattningshavarens
egen pensionering och för familjepensionering, liksom även den vid några av
tjänsterna införda ordningen, varigenom befattningshavaren anställts utan
s. k. heltidstjänstgöring med ty åtföljande reduktion av avlöningens belopp.

Enligt vad samstämmigt vitsordats hade väl den första rekryteringen
å stiftsjägmästartjänsterna, som ägt rum på våren 1933 och i vilken hittills
någon förändring ej förekommit, utfallit synnerligen gynnsamt. Tilläventyrs
skulle man vara benägen att härav sluta, att en reformering av anställningsvillkoren
vid tjänsterna i fråga nu vore mindre angelägen. En sådan slutsats
vore dock säkerligen oriktig. Det lyckliga utfallet av rekryteringen år 1933
borde tvivelsutan ses mot bakgrunden av den allmänna försämring i befordringsutsikterna
på jägmästarbanan, som vid nämnda tidpunkt gjort
sig gällande. Starkast hade, som bekant, denna konjunkturförsämring framträtt
i de betydande beskärningar av organisation och personalbestånd inom
domänverket, som då planlagts och sedermera — under det därpå följande
året — genomförts. Att i angiven situation många välmeriterade befattningshavare
inom domänverket funnit med sin fördel förenligt att söka
vinna en snabbare utkomst inom den nya ecklesiastika slcogsförvaltningen
än som erbjöde sig inom domänverket, vore naturligt. Och väl förståeligt
hade varit, om de härförut framhållna svagheterna i anställningsvillkoren
vid stiftsjägmästarbefattningarna, som dock naturligtvis icke kunnat av
dessa sökande lämnas helt obeaktade, framstått såsom olägenheter, örn vilka

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 19

förhoppning kunde hysas, att de utan allt för långt dröjsmål skulle bliva
avhjälpta.

Då det nu gällde att finna en lämplig utgångspunkt för ett uppordnande
av anställningsvillkoren för stiftsnämndernas skogliga personal, torde ett
sakförhållande av en viss principiell betydelse här till en början böra med
några ord beröras. Såsom känt vore, hade vid utformningen av författningsregleringen
för den senast åvägabragta boställsreformen vissa strävanden
gjort sig gällande i syfte att förläna de å stiftsnämnderna ankommande administrativa
uppgifterna i avseende å den kyrkliga jorden någon viss, från
statlig administration artskild karaktär. Även beträffande stiftsnämndernas
organisation hade överväganden av sådan art kommit att avsätta vissa
spår. Kunde det sägas, att riksdagen år 1932 skänkt strävanden i sådan
riktning något stöd, vöre likvisst av vad vid en senare riksdag, år 1934,
förekommit i sammanhang med behandlingen då av en i första kammaren
väckt motion (nr 142) oförtydbart, att riksdagen vid detta senare tillfälle,
i vad det gäller stiftsnämndernas förvaltningsrättsliga ställning, tagit ett
bestämt avstånd från tendenser av dylik innebörd. Riksdagen finge anses
hava vid berörda tillfälle starkt understrukit, att stiftsnämnderna måste
vara att betrakta såsom helt jämställda med andra statens organ och att
ej heller stiftsjägmästarna, i avseende å verksamhetens art och därmed förenat
ansvar, kunde intaga någon slags särställning i förhållande till andra
befattningshavare i allmän tjänst.

Om stiftsnämndernas av riksdagen så karakteriserade ställning kunde ju
ej heller några delade meningar råda. Den omständigheten, att kostnaderna
för stiftsnämndernas verksamhet bestredes av kyrkofonden eller, närmare
bestämt, finansierades med medel, som tillfördes fonden genom den allmänna
kyrkoavgiften, kunde givetvis icke betaga dessa myndigheter deras rent
statliga karaktär och detta desto mindre, som den allmänna kyrkoavgiften
endast formellt men ej till sin reala innebörd skilde sig från de ordinarie
statliga beskattningsinstituten.

De å stiftsjägmästarna ankommande tjänstegöromålen, vilka, så långt
det praktiskt låtit sig göra, blivit i hithörande författningar angivna, representerade
en förvaltningsverksamhet av bestående och sålunda ordinarie
natur. Under de fem år, som förflutit sedan organisationens tillkomst, hade,
såsom naturligt vore, gränserna för denna tjänsteverksamhet fått sin närmare,
genom vunna erfarenheter reglerade samt av praxis och lokala arbetsförhållanden
betingade, utformning. Det syntes med hänsyn härtill vara
riktigt, att stiftsjägmästartjänsternas innehavare nu utan vidare dröjsmål
bereddes den fasta anställning, som följde med befattning å s. k. ordinarie
stat. I enlighet med vad eljest gemenligen tillämpades i fråga örn tjänster
med motsvarande kvalifikationer, syntes utnämningsrätten till befattningarna
böra förbehållas Kungl. Majit, en ordning, vilken torde vara desto
mera välbetänkt, som den hittills i detta hänseende gällande visat sig förbunden
med vissa praktiska olägenheter. I sammanhang med dessa förändringar
i anställningsvillkoren för stiftsjägmästarna syntes givetvis också erforderlig
reglering böra företagas för ordnandet enligt övliga grunder av befattningshavarnas
egen pensionering och för pensionering av deras efterlevande.

Innan spörsmålet örn en rättvis löneavvägning för stiftsjägmästarbefattningarna
upptoges till behandling, borde först den gällande organisationen
av stiftsnämndernas ifrågavarande skogliga personal med några ord beröras,

20

Kungl. May.ts proposition Nr 22ö.

Beträffande denna personal stadgades i boställsordningen (0 §), att hos
varje stiftsnämnd skulle finnas anställd en stiftsjägmästare, varvid lagrummet
tillika upptoge den anvisningen, att, där särskilda skäl kunde sådant
föranleda, Kungl. Majit skulle äga medgiva anställande av två eller flera
dylika befattningshavare. Härjämte föreskreves, att Kungl. Majit ägde
bestämma, huruvida och till vilket antal biträden åt stiftsjägmästare finge
av stiftsnämnden anställas. Då boställsreformen skulle föras ut i livet, hade
emellertid den största oklarhet förelegat i fråga örn såväl vidden som tyngden
av de arbetsuppgifter, som genom den nya lagstiftningen på detta område
skulle komma att tillföras de nyinrättade förvaltningsorganen. Osäkerheten
härutinnan hade icke minst avsett den konkreta omfattningen av
de tjänsteuppgifter, som närmast skulle ankomma å stiftsjägmästarna. En
betydande ovisshet hade även förelegat beträffande effektiviteten i den
anordning — anställande av skogsbiträden hos pastoraten med, i allmänhet,
lägre skoglig kompetens —, varigenom stiftsnämndernas och sålunda i första
hand stiftsjägmästarnas kontrollerande verksamhet tänktes väsentligt
underlättad. Det bedömande, inför vilket Kungl. Majit ställdes vid organisationens
första bestämmande i januari 1933, hade sålunda blivit förbundet
med stora vanskligheter. Det hade i detta läge, då inga omedelbara erfarenhetsrön
förelegat för personalbehovets uppskattning, varit i viss mån
förklarligt, att denna uppskattning huvudsakligen kommit att grundas enbart
på statistiskt tillgängliga siffror för förvaltnings- och kontrollobjektens
antal och storlek, å uppgifter örn skogarnas avkastning, stiftens geografiska
utsträckning m. m. Av naturliga skäl hade därvid försiktigheten bjudit att,
intill dess organisationens bärkraft hunnit under en avsevärdare tid prövas,
för varje fall och sålunda även i de mest utpräglade »skogsstiften» begränsa
antalet »ordinarie» stiftsjägmästarbefattningar till en. Härav hade man
emellertid, så att säga för proportionalitetens bevarande, hänletts till den
slutsatsen, att en viss mindre grupp stift, för vilka de angivna statistiska
siffrorna varit de i stort sett lägsta, icke kunde försvara en »hel» dylik
tjänst. Sedan en framförd tanke på anordnande av någon slags gemensamhet
vissa stift emellan i avseende å stiftsjägmästarens tjänstgöring visat sig
såväl av formella som framför allt av praktiska skäl ogenomförbar, hade,
örn man ville fasthålla vid berörda schematiska grundval för organisationen,
erbjudit sig allenast den nödfallslösning — stiftsjägmästartjänstens anordnande
såsom icke heltidstjänst —, som genom beslutet den 27 januari 1933
blivit av Kungl. Majit föreskriven beträffande stiftsjägmästarbefattningarna
i Strängnäs, Linköping, Göteborg och Visby och som för dessa fyra
befattningar alltjämt vore gällande.

Den för dessa sistnämnda stiftsjägmästarbefattningar sålunda föreskrivna
anställningsformen syntes icke äga någon motsvarighet inom statsförvaltningen
i övrigt vid befattningar med jämförlig ställning i avseende å ansvar
och självständighet. Olägenheterna med en dylik anordning i föreliggande
fall läge också i öppen dag. Ingen garanti kunde föreligga för att
de löpande arbetsuppgifter, som komme på en stiftsjägmästares lott och
som icke kunde vare sig eftersättas eller uppskjutas, kunde utföras inom ramen
av något för dag, vecka eller månad bestämt timantal. Och vad gällde
en annan, för regleringen given huvudförutsättning eller den, att tjänstinnehavaren
på stationeringsorten skulle kunna genom enskilt förvärvsarbete
förskaffa sig den nödiga kompensationen för avlöningsbegränsningen vid
stiftsjägmästartjönsten, vore det ävenledes tydligt, att möjligheterna härför
måste bliva beroende av helt individuella och lokala förhållanden och, över
huvud taget, av allehanda ovissa omständigheter.

21

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

En avveckling av ifrågavarande reglering måste framstå såsom högeligen
angelägen. Förhållandena, sådana de utvecklat sig i avseende å stiftsjägmästarnas
arbetsuppgifter, syntes ock hava i det väsentliga jämnat vägen
för en sådan avveckling. Enligt vad som samstämmigt vitsordats från vederbörande
stiftsnämnders sida hade det under de år, varunder stiftsnämnderna
hittills varit i verksamhet, visat sig, att den förutsatta begränsningen
av tjänstgöringsskyldigheten vid de ifrågavarande fyra stiftsjägmästarbefattningarna
över huvud icke kunnat upprätthållas. I realiteten hade sålunda
de tjänsteuppgifter, som jämlikt omedelbara instruktionella föreskrifter
eller till följd av särskilda av nämnden meddelade uppdrag ankommit å
stiftsjägmästaren, även i dessa stift tagit en sådan omfattning, att stiftsjägmästaren
nödgats ställa sin arbetskraft till stift snämndens förfogande i
praktiskt taget samma utsträckning, som kunnat påfordras vid en heltidstjänst.

Det förhållande, som här berörts, finge sin omedelbara förklaring, när
man uppmärksammade stiftsjägmästartjänsternas speciella karaktär. Innehavare
av sådan befattning vore, såsom regel, den enda å det gemensamma
domkapitels- och stiftsnämndskansliet ständigt tillgängliga arbetskraften
med såväl skogligt-teknisk som praktiskt-ekonomisk sakkunskap.
Samme befattningshavare vore desslikes den å berörda kansli, som genom
sina fortgående inspektionsbesök vid de kyrkliga fastigheterna måste förutsättas
besitta den säkraste förtrogenheten med dessa fastigheters tillstånd
inom de skilda församlingarna och den vidsträcktaste och mest ingående
personalkännedomen ute i orterna, såväl då det gällde stiftsnämnden underlydande
kyrkoråd, boställsstyrelser och boställsnämnder som i fråga
om pastoratens skogliga biträden och boställsarrendatorerna. I följd härav
vore det helt naturligt, att ett fortbestående behov måste komma att göra
sig gällande att inom stiftsnämnden och å kansliet kunna tillita stifts jägmästarens
biträde för upplysningar, råd och utredningar även i en mångfald
andra å nämnden ankommande ärenden än sådana, som omedelbart
hänförde sig till skogsvården. Enligt vad som upplysts yttrade sig detta
behov av stiftsjägmästarens medverkan företrädesvis i arrendeärenden, vid
reglering av byggnads- och därmed likartade frågor samt, och icke minst,
vid uppskattningar och andra ekonomiska kalkyler beträffande fastigheternas
avkastning och då spörsmål förelåge om värdering av jord och anläggningar
i samband med friköp och övriga ifrågakommande avyttringar.
Det läge återigen i sakens natur, att möjligheten till stiftsjägmästarens utnyttjande
på här berört sätt — en praxis, vilken från såväl effektivitetssom
kostnadssynpunkt finge anses vara synnerligen ändamålsenlig, —
ytterst betingades av den arbetsbörda, som de rent skogliga funktionerna
vid tjänsten pålade honom. I de stift, där sistnämnda funktioner representerade
en relativt mindre belastning, kunde tydligen stiftsjägmästarens ianspråkstagande
för andra, härförut angivna, för honom viii avpassade uppgifter
inom stiftsnämndens verksamhetsområde med stor fördel tjäna såsom en
regulator och därigenom bidraga till att förläna organisationen dess tillbörliga
elasticitet.

Den sakkunnige övergår härefter till att utreda förutsättningarna för ett
a n o rdnande såsom heltid stjänste r av de befattningar, varmed
heltidstjiinstgöring för närvarande icke iir förbunden, och anför härom,
bland annat, följande:

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Vad anginge de fyra stiftsjägmästartjänster, vilka icke vore förbundna
nied hel tidst jänstgöring och varom i detta sammanhang närmast vore fråga,
sade det sig självt, att i den mån befattningarnas innehavare hittills, för
att kunna fullgöra vad förhållandena i ett vart fall krävde för tjänsternas
upprätthållande, stadigvarande nödgats underkasta sig en tjänstgöring utöver
det mått, som finge anses lia varit för den dem tillerkända avlöningen
bestämmande, organisationen i denna del blivit föga avpassad efter billighet
och rättvisa.

Vidkommande stifts jägmästaren sterna i Linköping och Göteborg, så
syntes, vid ett närmare studium av fastighetsförhållandena i dessa stift, någon
tvekan icke kunna råda om det berättigade i att nu utan vidare förbinda
dessa befattningar nied full tjänstgöringsskyldighet. Ej heller i fråga
om stiftsjägmästartjänsten i Strängnäs syntes några .större betänkligheter
böra vara förbundna nied en motsvarande reglering, änskönt de kyrkliga
skogarnas antal och arealer i detta senare stift vore lägre än i de två förra.

Vad åter vidkomme stijtsjägmästartjänsten i Visby, så vore det visserligen
obestridligt, att Gotlandsstiftet genom sin litenhet, icke minst såsom
verksamhetsområde för en stiftsnämnd, intoge en särställning. För de sju
stift, där stifts jägmästaren hittills ensam, utan biträde av stadigvarande
anställd, skogligt utbildad befattningshavare, fullgjort de tjänsten åvilande
arbetsuppgifterna, uppginge medeltalet kyrkliga skogar till 212 och dessas
genomsnittliga areal produktiv skogsmark till 13,852 hektar. För Gotland
utgjorde motsvarande siffror 53 och 4,960. Vid bedömande av dessa siffrors
betydelse för organisationen av stiftsjägmästartjönsten borde, å ena
sidan, likvisst erinras, att stiftsjägmästaren i Visby hade att enligt särskilt
meddelade bestämmelser själv ombesörja den huvudsakliga anparten av
virkesutsyningarna å stiftets samtliga, såsom svårföryngrade ansedda boställsskogar,
ett onus, som ej — i allt fall icke i motsvarande utsträckning
■— åvilade stiftsjägmästarna i fastlandsstiften. Å andra sidan finge emellertid
ej heller förbises, att det ecklesiastika fastighetsbeståndet på Gotland,
till följd av öns i övervägande grad rent agrara karaktär och dess
markerat stationära befolkningsförhållanden, ej torde kunna tillföra stiftsnämnden
förvaltningsärenden (exempelvis jordupplåtelser, friköp av lägenheter
och andra försäljningsmål) i proportionsvis samma utsträckning, som
fallet vore i flertalet av fastlandsstiften. De här anförda data gåve väl
alltså, tillsammantagna, närmast vid handen, att på stiftsjägmästaren i
Visby i tjänsten ankommande arbetsuppgifter näppeligen — åtminstone
sett i jämförelse med övriga stifts jägmästares arbetsförhållanden — fyllde
det mått av stadigvarande arbete, som skäligen borde läggas till grund för
en dylik tjänsts organiserande såsom heltidstjänst. Hade likväl, på sätt av
stiftsnämnden i Visby vitsordats, stiftsjägmästaren därstädes haft sin tid
såsom vid heltidstjänst fullt upptagen av tjänsteåligganden vid ståftsjägmästarbefattningen,
torde man fördenskull vara berättigad att sluta till,
att de kontrollerande funktioner, befattningens innehavare hittills påtagit
sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens skötsel
av böställsskogarna, intensifierats i en omfattning, som, då en jämförelse
anställdes med förhållandena i fastlandsstiften, svårligen kunde i och för
sig motivera en definitiv organisation av den ifrågavarande tjänsten såsom
heltidstjänst. Gynnsamma förutsättningar förelåge emellertid för en praktisk
lösning av den organisationsfråga, som här mötte. En sådan lösning
skulle nämligen, syntes det, stå att vinna genom att till stiftsjägmästar -

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

tjänsten i Visby, såsom utfyllnad i de med denna omedelbart sammanhörande
arbetsuppgifterna, hänlägga revirförvaltarbestyren för de domänverkets
skogliga administration underställda kronoskogarna på Gotland.

Till närmare belysning av det sålunda framställda förslaget har den
sakkunnige beträffande den nuvarande organisationen för skötseln av kronoskogarna
å Gotland och i fråga om förutsättningarna för den av honom
för stifts jäg mästar tjänsten i Visby föreslagna nya
organisationen framhållit följande:

Enligt vad inom domänstyrelsen under hand inhämtats, hade vid uppordnandet
av förvaltningsorganisationen för kronoskogarna å Gotland i
stort sett mött liknande svårigheter som de, vilka enligt vad förut berörts
förelåge med avseende å regleringen av stiftsjägmästartjänsten i Visby. I
sitt förslag rörande domänverkets organisation den 5 juli 1933 hade domänstyrelsen
uttalat, att den lämpliga storleken för ett enmansrevir i södra och
mellersta delarna av landet växlade mellan 8.000 och 12.000 hektar produktiv
skogsmark med en årsavverkning av 30.000—10.000 kubikmeter. I enlighet
härmed kunde givetvis de å det egentliga Gotland och å Gotska
Sandön befintliga kronoskogarna, tillhopa omfattande mindre än 8.000
hektar produktiv skogsmark och med ett sammanlagt årligt avverkningsbelopp
av endast omkring 11.500 kubikmeter, icke lämpligen komma i
fråga såsom en självständig förvaltningsenhet (revir). Domänstyrelsen
hade också, efter prövning av olika alternativ, besluta, att skogarna å
Gotland och Gotska Sandön skulle ingå i Linköpings revir, vilket därigenom
kommit att omfatta omkring 15.000 hektar produktiv skogsmark med en
årlig avverkning, enligt senaste beräkningar (oktober 1937) av omkring
36,500 kubikmeter. Med hänsyn, bland annat, till de säregna skogliga förhållandena
å Gotland med dess till stor del svårföryngrade och svagt produktiva
marker samt därmed förenade förhållandevis arbetskrävande förvaltning
hade emellertid numera för Linköpings och det angränsande
Tjusts revir såsom gemensamt biträde åt vederbörande revirförvaltare därstädes
förordnats en assistent (jägmästare).

Från domänstyrelsen hade beträffande de olika delarna av Linköpings
revir meddelats följande ytterligare uppgifter:

Östgötadelen . .
Gotska Sandön
Gotlandsdelen .

Produktiv

skogsmark

hektar

Årlig av-verkning
m3

Virkesförråd
per hektar
prod. skogsmark
m»

7,200

25,000

121

2,700

4,500

71

5,100

7,000

65

Till jämförelse finge nämnas, att motsvarande siffror beträffande de
ecklesiastika skogarna å Gotland för närvarande, enligt av vederbörande
stiftsjägmästare meddelade uppgifter, utgjorde:

4,960 hektar produktiv skogsmark,

8,500 kubikmeter i årlig avverkning samt

80 kubikmeter virkesförråd per hektar produktiv skogsmark.

Dessa siffror gåve i sin mån stöd för tanken, att man genom ett organisatoriskt
sammanförande av ifrågavarande å Gotland belägna skogliga
förvaltningsobjekt skulle kunna häva de svårigheter, som med avseende

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

å personalanställningen för närvarande förelåge för de två nuvarande organisationerna
därstädes. Om kronoskogarna å det egentliga Gotland underlades
dåvarande stiftsjägmästares förvaltning, erhölles ett samfällt förvaltningsobjekt,
vars omfattning åtminstone i fråga om arealen produktiv
skogsmark uppginge till den av domänstyrelsen tidigare för ett enmansrevir
angivna lämpliga storleken.

De funktioner, domänstyrelsen och vederbörande Överjägmästare för närvarande
utövade beträffande de gotländska kronoskogarna, torde givetvis
alltfort böra ankomma på dessa. För kronoskogarnas skötsel syntes ock
böra bibehållas den å Gotland nu anställde kronojägaren, vilken i så fall
i anställnings- oell avlöningshänseende borde kvarstå hos domänverket,
ehuru han i tjänsteangelägenheter i övrigt skulle komma att lyda närmast
under stiftsjägmästaren. I avseende å det här framförda organisationsförslaget
i övrigt syntes, därest detsamma vunne beaktande, domänstyrelsen
och stiftsnämnden framdeles få sig ålagt att, var för sig, avgiva förslag till
den specialreglering, som kunde visa sig erforderlig.

Örn en anordning, som den här skisserade, bleve genomförd, läge givetvis
makt uppå, att den därav påkallade finansiella regleringen mellan domänfonden
och kyrkofonden förenklades, så långt sig göra läte. För undvikande
av onödig omgång syntes därvid en årlig ersättning, innefattande i ett för
allt såväl lön som resekostnads- och traktamentsersättningar, främst vara
att förorda. Ett överlämnande på föreslaget sätt av de ifrågavarande kronoskogarna
till förvaltning av stiftsjägmästaren å Gotland kunde preliminärt
beräknas komma att för domänverket inbespara årliga kostnader, motsvarande
i första hand den nuvarande assistentens halva avlöning jämte vissa
rese- och traktamentskostnader, till ett belopp av i avrundat tal tillhopa
5,000 kronor. Å andra sidan skulle kyrkofondens årskostnader för skogsförvaltningen
å Gotland samtidigt komma att ökas med, i första rummet,
skillnaden mellan årsavlöningen till en stiftsjägmästare med trefjärdedels
lön enligt för närvarande bestämd lönegrad och årsavlöningen till en stiftsjägmästare
med hel tidst jänstgöring och placerad i den nya lönegrad, som
för dessa befattningshavare bleve bestämd, en skillnad som efter vad här
föresloges kunde beräknas till cirka 2,700 kronor för år. Därjämte uppstode
givetvis även en viss ökning med avseende å stifts jägmästarens resekostnader,
i det närmaste väl motsvarande vad i sådant hänseende inbesparades
för domänverket. Det torde för övrigt ligga i sakens natur, att den rationalisering
av administrationen för de publika skogarna på Gotland, som det
här framförda organisationsförslaget möjliggjorde, skulle medföra kostnadsbesparingar
för såväl den statliga som den kyrkliga skogsförvaltningen på
detta avskilda område.

Frågan om stiftsjägmästarnas lönegradsplacering
bedömer den sakkunnige i anslutning till den ändrade anställningsform för
dessa befattningshavare, som av honom föreslagits, sålunda:

Granskade man härefter till en början grunderna för den år 1933 fastställda
lönegradsplaceringen för stiftsjägmästarna (lönegrad B 26), måste
otvivelaktigt sägas, att denna lönegradsplacering — även frånsett de konsekvenser
för lönesättningen, som inträtt genom den för befattningarna i
Linköping, Strängnäs, Göteborg och Visby beräknade deltidstjänstgöringen
—— icke givit tjänsterna i fråga full rättvisa. Att man för löneavvägningen
vid stiftsjägmästarbefattningarna finge söka en allmän anknytning till den

''25

Kungl. Majus proposition Nr 225.

för domänverkets tjänstemän, och härvid i första rummet för revirförvaltartjänsterna,
tillämpade löneskalan, vore naturligt. En dylik anknytning
måste anses riktig ej blott med hänsyn till de väsentligen likartade formella
kompetensfordringarna och de många beröringspunkter, som förelåge i avseende
å tjänsteuppgifternas art, utan jämväl i betraktande av rekryteringsf
örhållandena.

Med hänsyn till det ringa antalet lägre biträdestjänster för den skogliga
verksamheten, som för närvarande vore ställt och väl mäste förutsättas
även framdeles bliva ställt till stiftsnämndernas förfogande, torde det få
anses sannolikt, att denna krets av biträden komme att vara allt för liten,
för att den normala nyrekryteringen å stiftsjägmästarbefattningarna skulle
kunna enbart genom befordran av ifrågavarande befattningshavare behörigen
tillgodoses. Tvivelsutan hade man att även för framtiden räkna med
att stiftsjägmästartjänster komme att i viss utsträckning besättas med
sökande från domänverket, en rekryteringsordning, som ju hittills visat sig
förmånlig och för övrigt framstode såsom naturlig.

Anvisning i fråga örn stiftsjägmästartjänsternas lönegradsplacering hade
visserligen av 1932 års riksdag blivit meddelad, men denna anvisning hade
blivit skäligen vagt hållen. Riksdagens uttalande i denna fråga hade också
blivit föremål för olika tolkningar, i det lönegraden genom ett första beslut
av Kungl. Majit hade fixerats till B 28, fastän med begynnelselön enligt en
lägre, till denna lönegrad ordinärt icke hänförlig löneklass, men därefter bestämts
till B 26. Det avgörande, som härmed träffats, kunde dock icke
hava fått annan innebörd än av ett preliminärt, av försiktighetsskäl dikterat
ståndpunktstagande. Först i och med de konkreta erfarenhetsrön, som
erhållits under stiftsnämndsorganisationens hittillsvarande verksamhet,
hade en säker insikt kunnat vinnas om stiftsjägmästartjänsternas betydelse
för denna organisation över huvud och örn de speciella krav, som måste
ställas på deras innehavare.

Stiftsjägmästar tjänsten tillhörde en grupp av befattningar inom administrationen,
vid vilka de självständiga initiativen till åstadkommande av
tekniska och ekonomiska förbättringar inom förvaltningsområdet måste
intaga ett betydelsefullt rum och vilkas arbetsuppgifter i övrigt i väsentlig
utsträckning vore inriktade på fackmässig handledning vid och fortgående
kontroll av en ekonomisk förvaltning, som i första hand vore anförtrodd åt
inom kommunalförvaltningen verksamma organ och personer. Resultatet
av en så beskaffad tjänsteverksamhet kunde icke enbart eller ens företrädesvis
avläsas i siffror å antalet i diarier registrerade och avverkade ärenden.
Garantierna för framgångsrika arbetsinsatser av sådan art måste
ytterst sökas i befattningshavarens levande intresse för sin uppgift, i hans
villighet att underkasta sig omgång och besvär och, icke minst, i det handlag
och den auktoritet, han visade sig besitta vid utövande av sina ledande
och övervakande funktioner. Med hänsyn till stiftsjägmästartjänstens här
framhållna självständiga karaktär måste det framstå såsom välgrundat och
med i allmänhet tillämpade avlöningsprinciper bäst överensstämmande att
bereda alla stiftsjägmästartjänsterna, utan avseende å skiljaktigheterna i
tjänstgöringsdistriktens utsträckning och förvaltnings- och kontrollobjektens
antal, ytvidd, avkastning och dylika faktorer, en och samma lönegradsplacering.
I de t jii nstgöringsf list rikt, i vilka dc a stiftsjägmästaren ankommande
löpande tjiinstegöromålen överskrede mättet för en mansbörda, syntes
följaktligen en sådan arbetsanhopning böra mötas, icke med en högre

26

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

löneställning för denne, utan genom att erforderligt fackkunnigt biträde i
tjänsten ställdes till hans förfogande.

Den centrala ställning i stiftsnämndsorganisationen, sorn stiftsjägmästaren
kommit att intaga, hade blivit en följd av förhållandenas egen natur
och stöde i god överensstämmelse med de för boställsreformen angivna syftemålen.
Tjänstens självständighet hade i det föregående framhållits och markerades
ytterligare av det förhållandet, att den kyrkliga skogsförvaltningen
i stiften icke vore underställd inseendet av någon fackmannamässig central
uppsyningsmyndighet. Man torde på grund av vad här och i det föregående
anförts rörande kvalifikationskraven för stiftsjägmästarbefattningarna
kunna med fog hävda, att dessa befattningar icke borde i lönehänseende
stå tillbaka för de mera krävande av revirförvaltartjänsterna inom domänverket.

En ordinarie jägmästare inom domänverket, som vore revirförvaltare,
åtnjöte för närvarande grundlön efter 26:e lönegraden. Därtill komme emellertid
för vissa revir, de s. k. första och andra klassens, ett särskilt lönetilllägg
å 1,200 kronor, respektive 600 kronor för år. Härigenom komme avlöningsnivån
för dessa revirförvaltare att, i andra klassens revir, överstiga
grundlönen i 27:e lönegraden men understiga grundlönen i 28:e samt, i första
klassens revir, till och med närma sig grundlönen i 29:e lönegraden för
ordinarie befattningshavare. Dessa lönetillägg, utgörande inalles ett tiotal
av det högre och något över tjugutalet av det lägre, utskiftades på reviren
i regel med hänsyn till dessas krävande beskaffenhet, men förutsattes dessutom
vara såtillvida rörliga, som de — oberoende av ombyte av befattningshavare—
skulle kunna indragas från eller tilläggas ett revir i anledning
av därinom inträffande förändringar (ökning eller minskning i produktiv
skogsmarksareal, stigande eller sjunkande värden och antal av virkesförsäljningar
o. dyl.). Förutom det att en jägmästare i domänverket sålunda
på grund av dylika yttre omständigheter kunde komma att tilläggas
eller mista angivna lönetillägg, kunde han emellertid även vinna eller förlora
ett dylikt lönetillägg i följd av förflyttning från ett revir till ett annat.
Domänstyrelsen ägde nämligen befogenhet att, utan ansökan av befattningshavaren,
placera denne å det revir, styrelsen vid ett vart tillfälle funne
för honom vara bäst passande. En jägmästare i domänverket bleve fördenskull,
efter vunnen befordran till revirförvaltare, icke garanterad högre avlöning
än som tillkomme honom såsom ordinarie befattningshavare i 26:e
lönegraden. Vid pensionering kunde han alltså — liksom i händelse av hans
frånfälle hans änka och barn — endast påräkna pension såsom för annan
befattningshavare i nämnda lönegrad. Vid ledighet med tjänstledighetsavdrag
kunde han även gå förlustig det särskilda lönetillägget och erhölle då
endast avlöning enligt lönegraden.

Med hänsyn till de här omnämnda, för domänverkets revirförvaltning
speciella anställnings- och avlöningsbestämmelserna samt under beaktande
tillika av vad förut anförts om kvalifikationskraven för stiftsjägmästarbefattningarna
syntes en placering av dessa sistnämnda tjänster i lönegrad
B 27 få anses vara väl avvägd och med avseende å löneförmåner fullt jämförbar
med flertalet av de mera krävande motsvarande befattningarna vid
domänverket. Stifts jägmästaren erhölle väl därigenom i regel icke fullt så
hög månadsavlöning som en sådan revirförvaltare, men vore däremot garanterad
en högre grundlön än denne och vunne därjämte ett högre pensionsunderlag
för sig och sina efterlevande. Å andra sidan måste denna högre

Kungl. Majlis ''proposition Nr 225.

27

grundval för avlöningen vid stiftsjägmästarbefattningarna anses väl motiverad
av den betydelsefulla angelägenheten att även för framtiden säkerställa
en välkvalificerad rekrytering å dessa befattningar, och densamma
framstode jämväl såsom skälig med hänsyn därtill, att möjlighet till vidare
befordran inom förvaltningsområdet saknades för ifrågavarande befattningshavare.

I det följande har den sakkunnige närmast behandlat frågan örn i vilken
omfattning vid stiftsnämnderna — jämte stiftsjägmästartjänsterna — erfordras
särskilda skogliga biträdestjänster. Efter att först lia redogjort för
de nuvarande biträdestjänsterna och med dessa förbundna arbetsuppgifter
lämnar den sakkunnige här tillika en redogörelse för organisationen av skogsindelningsarbetet
å boställsskogarna, med särskild hänsyn till stiftsjägmästarnas
och dessas biträdens befattning med detta arbete, och uttalar sig så
till sist örn behovet av ifrågakomna biträdestjänster samt om dessa befattningars
lönegradsplacering.

För de nuvarande biträdestjänsterna redogör den sakkunnige
sålunda:

För närvarande vore vid en var av stiftsnämnderna i Uppsala, Skara,
Västerås, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand och Luleå anställd en »ordinarie»
stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring. Vid vardera av stiftsnämnderna
i Växjö och Härnösand vore härjämte, alltifrån organisationens första
verksamhetsår, anställd en assistent åt stiftsjägmästaren, benämnd biträdande
stiftsjägmästare. I samband med anslagen för förvaltningsutgifter
till stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad hade Kungl. Majit
dessutom tillerkänt en var av dessa stiftsnämnder — de i Uppsala och Karlstad
för varje år alltsedan år 1933 och stiftsnämnden i Västerås för budgetåret
1937/38 — anslag från kyrkofonden för anställande av särskilt, i
viss mån stadigvarande, biträde åt därvarande stiftsjägmästare. Samtliga
dessa senare biträden, vilka skulle äga högre skoglig utbildning, åtnjöte
månatliga, till visst belopp fixerade arvoden jämte respenninganslag och
traktamentsersättningar. I Uppsala och Karlstad vore biträdena anställda
på kyrkofondens bekostnad under en tid av sex månader varje år och vore
bär avsedda att i allmänhet tillhandagå stiftsjägmästaren i dennes tjänst.
I Västerås hade biträdet anställning på kyrkofondens bekostnad under tre
månader av året och hade företrädesvis till uppgift att vara stiftsjägmästaren
behjälplig med på denne ankommande virkesutsyningar å inom stiftet
varande bostiillsskogar av skyddsskogskaraktär och av eljest svårföryngrad
beskaffenhet.

Att ett behov av dessa biträdande stiftsjägmästare och särskilda biträden
även framdeles komme att föreligga, torde, i varje fall under de nuvarande
förvaltningsförhållandena, vara ställt utom tvivel. I de sistnämnda tre stiften,
där särskilda biträden åt stiftsjägmästarna blivit »fast» anställda, hade
dessa biträden haft full sysselsättning under angiven anställningstid med
förekommande ärenden tillhörande stiftsjägmästarens arbetsområde; i vissa
fall hade, enligt uppgift, den anvisade tiden till och med visat sig härför
otillräcklig. Så hade senast stiftsnämnden i Karlstad vid framläggandet av
sina äskanden flir budgetåret 1937/38 på anförda skäl gjort framställning
örn en utökning av anställningstiden för dess ifrågavarande biträde till åtta

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

månader av året. Framställningen hade likväl — .sedan densamma av statskontoret,
under hänvisning till att en allmän utredning rörande ifrågavarande
biträdens anställningsförhållanden förestode, för det dåvarande avstyrkts
— av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall.

De två biträdande stiftsjägmästarna i Växjö och Härnösand vore för
närvarande anställda för helt år med viss uppsägningstid och avlöning i likhet
med vad gällde för extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst i
19:e lönegraden. Enligt av stiftsnämnderna lämnade uppgifter biträdde de,
i stort sett, de »ordinarie» stiftsjägmästarna i alla på dem ankommande
göromål — den biträdande stiftsjägmästaren i Växjö till synes dock huvudsakligast
med skogsindelningsarbete.

De nuvarande särskilda biträdena hos stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås
och Karlstad vore av vederbörande stiftsnämnd engagerade för helt
år med bestämd månadslön. Under den tid av året, som sträckte sig utöver
vad Kungl. Majit medgivit för anställningen, hade dessa biträden sysselsatts
med skogsindelningsarbete å pastoratsskogarna inom stiftet. För detta
senare arbete hade pastoraten jämlikt stadgande i sista stycket i 46 §
ecklesiastik boställsordning av stiftsnämnden påförts ersättning, motsvarande
vad i ett vart fall av biträdets årslön och dennes resekostnader därå
belöpte. Biträdet i fråga hade därvid av stiftsnämnden betraktats såsom i
åberopade paragraf åsyftat »tillfälligt» biträde.

De arbetsuppgifter, för vilka de två biträdande stiftsjägmästarna sålunda
utnyttjades, liksom även de uppdrag, som av de tre särskilda biträdena hittills
handlagts och för vilka dessa givetvis även framgent i främsta rummet
skulle vara erforderliga, måste samtliga — under nuvarande organisation
— anses motsvara sådana göromål, som ordinärt ankomme på stiftsjägmästarna
i tjänsten. Vad därvid särskilt beträffade skogsindelningsarbetet, varmed
de särskilda biträdenas årsanställning, på sätt här förut omnämnts, till
avsevärd del utfylldes och varmed jämväl de biträdande stiftsjägmästarna
till en del vöre sysselsatta, vore likvisst att beakta, hurusom redan vid stiftsnämndsorganisationens
tillkomst fråga uppkommit, huruvida sådant arbete
lämpligen — främst därvid det för skogsindelningarna grundläggande
taxerings- och övriga s. k. fältarbetet — borde påläggas stiftsjägmästarna
eller detta arbete borde annorlunda organiseras.

Beträffande organisationen av skogsindelningsarbetet
lämnar den sakkunnige följande redogörelse:

Enligt 46 § boställsordningen skulle hushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställes skog upprättas genom stiftsnämndens försorg och, sedan pastoratet
hörts över uppgjort förslag, fastställas av stiftsnämnden. Upprättande
av hushållningsplan för allmänt kyrkohemmans skog ankomme enligt
särskilda bestämmelser jämväl på stiftsnämnden. Beredning och föredragning
av ärenden rörande skogshushållningsplaner ålåge enligt gällande stiftsnämndsinstruktion
stiftsjägmästaren. Örn organisationen av arbetet med
skogshushållningsplanernas upprättande — skogsindelningsarbetet — innehölle
hithörande författningar i övrigt endast följande, redan tidigare i detta
sammanhang åberopade, i sista stycket i 46 § boställsordningen intagna
stadgande: »Anlitar stiftsnämnd tillfälligt biträde för upprättande av hushållningsplan,
åligger det pastoratet att enligt grunder, som Konungen bestämmer,
ersätta kyrkofonden för härav uppkommen kostnad». Förarbetena
till boställsordningen innehölle ej heller några närmare anvisningar

29

Kungl. Marits proposition Nr 285.

rörande ordnandet av indelningsarbetet. Av vissa uttalanden till det av
Kungl. Majit ar 1932 framlagda förslaget till boställsordning skulle återigen
kunna slutas, att »stiftsintendenten» (vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag
i förevarande hänseende tänkts skola intaga en visserligen mera självständig
men dock med stifts jägmästaren någorlunda jämförlig ställning)
förutsatts skola övervaka och kontrollera indelningsarbetet samt själv handlägga
den definitiva utformningen av förslagets avverkningsberäkningar
m. m., men att tekniska förarbeten och sifferbearbetningar icke — annat
än undantagsvis — borde ingå i dennes tjänsteåligganden och ej heller ankomma
på de skogligt utbildade biträdena med verklig tjänsteställning i
förvaltningsorganisationen. Enligt samma uttalanden torde man hava avsett,
att det förberedande tekniska indelningsarbetet helst borde anförtros
åt särskilt anlitad, utanför organisationen stående, på området speciellt
erfaren arbetskraft.

Åled utgångspunkt från de här återgivna övervägandena hade på sin tid
1932 års ecklesiastika boställssakkunniga till chefen för ecklesiastikdepartementet
ingivit ett förslag till planläggning av det framtida arbetet med
skogshushållningsplaners upprättande, i huvudsak gående ut på, att en
särskild efter behovet avpassad, för slcogsindelning utbildad och rutinerad
personal skulle, i extra anställning inom domänverket, ställas till stiftsnämndernas
förfogande för indelningsarbete å de ecklesiastika skogarna
inom stiften. Denna personal skulle i tjänsteorganisatoriskt hänseende vara
anknuten till domänverket, men avlönas av kyrkofonden (för att sedan
ersättas av pastoraten) samt i arbetets planläggning och bedrivande stå
under stiftsnämndens och stiftsjägmästarens ledning. De boställssakkunniga
avsågo med sitt förslag att genom utnyttjandet av den till buds stående
personalen i domänverket skapa en garanti för att stiftsnämnderna alltid
skulle äga tillgång till för ändamålet erforderliga, kompetenta biträden,
men därjämte ock att genom sålunda centralt anställd personal åstadkomma
såväl kostnadsbesparing som större enhetlighet i arbetet. I häröver den
14 februari 1933 avgivet utlåtande uttalade domänstyrelsen vissa betänkligheter
mot förslaget med hänsyn till uppkommande personalorganisatoriska
svårigheter, ävensom att för indelningarna å de spridda ecklesiastika
boställsskogarna erforderlig materialinsamling vid anlitande av domänverkets
personal stundom komme att ställa sig dyrare, än om stiftsnämnden
därför anlitade personal från den lokala arbetsmarknaden. Domänstyrelsen
ställde sig dock villig att, i den mån dess egna arbetsuppgifter det medgåve,
lämna stiftsnämnderna anvisningar på för indelningsarbete lämpad
och vid ett vart tillfälle tillgänglig personal. Genom beslut den 3 april 1933
förklarade departementschefen boställssakkunnigas berörda framställning
icke föranleda någon departementschefens åtgärd.

Det här omförmälda spörsmålet hade vid samma tid upptagits lill behandling
av stiftens centralnämnd, som ock föranstaltat örn en undersökning
av de på frågan inverkande förhållandena samt i hänvändelse till
stiftsnämnderna inhämtat dessas uppfattning i saken. De inom centralnämnden
för frågans lösning framkomna planerna, vilka närmast hade gått ut
på en uppgörelse med ett å skogsindelningsområdet verksamt enskilt affärsföretag
örn övertagande, för stiftsnämndernas gemensamma räkning, av
skogsindelningsarbetet å landets samtliga ecklesiastika löneboställen och
allmänna kyrkohemman, hade emellertid icke vunnit någon .större anslut -

30

Kungl. May.ts proposition Nr 225.

ning hos stiftsnämnderna, och genom beslut den 2 juni 1933 hade centralnämnden
funnit ärendet icke föranleda någon dess vidare åtgärd.

Skogsindelningsarbetet hade härefter organiserats och bedrivits på det
sätt, som inom varje särskilt stift befunnits mest ändamålsenligt. Av inhämtade
upplysningar franninge sålunda, att i de flesta stiften stiftsjägmästarens
egen medverkan i indelningsarbetet huvudsakligen inskränkte sig
— förutom till ledning och övervakning av detsamma i allmänhet — till
företagande genom besök å skogarna av erforderlig kontroll av taxeringar
och övrigt av biträden utfört förarbete, ävensom till utförande av förekommande
avverkningsberäkningar. De förberedande tekniska arbetena utfördes
mestadels av tillfälliga, särskilt engagerade indelningsbiträden men,
som förut nämnts, i Växjö samt i Uppsala, Västerås och Karlstads stift till
en del även av den biträdande stiftsjägmästaren och de tre i de sistnämnda
stiften anställda biträdena. I ett par stift syntes emellertid stiftsjägmästaren
taga mera verksam del i det egentliga indelningsarbetet.

Den här lämnade redogörelsen gåve vid handen, att meningarna tidigare
varit i någon män delade i fråga örn det lämpligaste sättet för indelningsarbetets
organiserande. Såsom förhållandena utvecklat sig, hade man dock
tydligen inom stiftsnämnderna funnit arbetet med hushållningsplanernas
upprättande utgöra ett tjänsteåliggande för stiftsjägmästaren, för så vitt
och i den omfattning hans arbetsbörda i övrigt så medgivit. Det åberopade
stadgandet i 46 § boställsordningen gåve ock ett bestämt stöd åt denna uppfattning.

Rörande behovet av skogliga biträdest jänster vid
stiftsnämnderna samt örn dessa befattningars lönegradsplacering
anför den sakkunnige:

Med hänsyn till de anförda förhållandena i fråga örn skogsindelningsarbetet
och då inom de förberörda fem stiften synbarligen även övriga tjänsteuppgifter
för stiftsjägmästaren för närvarande vore av den omfattning, att
de ovillkorligen krävde anställande av visst stadigvarande biträde åt denne,
syntes det icke blott vara väl motiverat, att vid stiftsnämnden i ett vart av
Växjö och Härnösands stift bibehölles den hittillsvarande biträdande stiftsjägmästarbefattningen
därstädes, utan desslikes ändamålsenligt, att i ett
vart av de tre andra stiften — Uppsala, Västerås och Karlstads —- inrättades
en verklig biträ destjänst med fast anställning och för helt år bestämd
avlöning. ■—- Såsom i ett tidigare avgivet förslag örn inrättande av ett
Stockholmsstift anförts, skulle visserligen, örn samma förslag genomfördes,
en viss ej så oväsentlig del av Uppsala ärkestifts nuvarande område komma
att överföras till det nya stiftet och dithörande ecklesiastika skogar hänläggas
under stiftsnämnden i Strängnäs. Då Uppsala stiftsnämnds förvaltningsområde
därigenom skulle komma att minskas, komme givetvis även
därvarande stifts jägmästares arbetsuppgifter att i motsvarande grad lättas.
Detta stift vore emellertid för närvarande med avseende å stiftsnämndens
förvaltningsområde, och därvid ej minst i fråga örn skogarnas omfattning
(35,349 hektar produktiv skogsmark), ett bland de största i landet.
Enligt omnämnda förslag skulle från stiftsnämndens i Uppsala förvaltning
avskiljas inalles 1,350 hektar produktiv skogsmark eller blott 3 å 4 procent
av den skogsmarksareal, som nu läge under dess administration. Den avlastning,
som för Uppsala stiftsnämnds vidkommande skulle ske i och med

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

ett Stockholmsstifts inrättande, måste fördenskull, efter den närmare undersökning
av frågan, som i nu förevarande sammanhang möjliggjorts,
bedömas såsom förhållandevis ringa. I gjorda framställningar framhölle ock
stiftsnämnden i Uppsala de ecklesiastika skogarnas inom stiftet betydande
areal och dessa skogars stora produktionsmöjligheter, ävensom arealens
splittring å ett stort antal enheter. På goda grunder kunde alltså antagas,
att stiftet i skogligt hänseende, även om den tilltänkta områdesminskningen
komme att äga rum, skulle förbliva ett av de mest arbetskrävande i
landet.

Det borde till belysning av behovet av de här berörda biträdestjänsterna
uppmärksammas, att de nu angivna fem stiften, i avseende å arealen produktiv
skogsmark å de under stiftsnämndens förvaltning eller inseende
ställda fastigheterna, utgjorde en grupp för sig med i förhållande till övriga
stift de absolut högsta skogsarealsiffrorna. För ett vart av de fem ifrågavarande
stiften överstege nämligen den produktiva skogsmarken å ecklesiastika
löneboställen, allmänna kyrkohemman och biskopshemman tillhopa
en areal av lägst 27,000 hektar, medan samma arealsiffra för ett vart av
de övriga stiften högst uppginge till i avrundat tal 17,500 hektar (för Luleå
stift hade härvid skälig reducering beräknats med hänsyn till de norrländska
förhållandena).

I realiteten torde inrättandet av de föreslagna tre biträdestjänsterna vid
stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad icke komma att innebära
någon nämnvärd merbelastning av kyrkofonden. Till den del de ifrågavarande
biträdenas avlöningar hittills ersatts av pastoraten, torde nämligen,
generellt sett, denna kostnad dock slutligen i huvudsak hava kommit att
belasta kyrkofonden, enär vederbörande pastorats utgifter för hushållningsplans
upprättande utgjorde avdragsgill omkostnad vid normalavkastningsuppskattningen.
Och då pastoratets omkostnad alltså i motsvarande grad
sänkt den uppskattade normalavkastningen för ett löneboställe, hade pastoratet
i flertalet fall erhållit åter sin omkostnad genom ökat bidrag ur
kyrkofonden.

Yrkande hade framställts om beredande av ordinarie anställning jämväl
åt de biträdande stifts jägmästarna, men försiktigheten bjöde likväl, bland
annat med hänsyn till den förut berörda frågan örn skogsindelningsarbetets
ändamålsenliga ordnande, att icke för närvarande införliva med organisationen
några ytterligare ordinarie skogliga befattningar utöver vad ofrånkomligt
tarvades, eller en ordinarie stiftsjägmästarbefattning i varje stift
och därjämte för speciellt behov, varom nedan nämnes, en skogvaktarbefattning.

Därest, på sätt här föreslagits, biträdande stiftsjägmästare bibehölles vid
stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand samt därjämte inrättades en fast
biträdestjänst vid vardera av stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad,
torde åt samtliga dessa biträdesbefattningar böra givas den anställningsform,
som inom statsförvaltningen tillkomme extra ordinarie tjänster.
Härigenom tillgodosåges helt möjligheten att, därest det framdeles skulle
ske en avlastning i omfattningen av stiftsjägmästarens tjänsteuppgifter
samt omständigheterna i övrigt så föranledde, indraga överflödig bliven
biträdesbefattning.

Biträdande stiftsjägmästarbefattning syntes böra sättas i 20:e lönegraden
av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän enligt gällande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk

32

Kungl. Majlis proposition Nr

inom allmänna civilförvaltningen. De övriga tre biträdesbefattningarna
syntes däremot, med hänsyn till innehavarnas mera underordnade arbetsuppgifter,
lämpligen kunna placeras lika med flertalet amanuenser å domkapitels-
och stiftsnämndskanslierna eller i 16:e lönegraden enligt löneplanen
för de extra ordinarie befattningshavarna. T detta sammanhang finge erinras
om, att statskontoret i utlåtande den 28 juni 1933 och den 2 september
1930 vid fråga örn möjlighet att förordna vikarie för stiftsjägmästare förordat,
att sådan vikarie i fall av ledighet för biträdande stiftsjägmästare,
då alltså någon befattningshavare med reglerad avlöning icke funnes inom
stiftsnämnden att tillgå såsom vikarie, borde för vikariatsavlöningens bestämmande
anses vara placerad i l(i:e lönegraden i den för extra ordinarie
befattningshavare gällande löneplanen.

En sådan löneplaeering för dessa två grupper av biträden torde också
visa sig riktigt avvägd, då en jämförelse gjordes med motsvarande befattningshavares
löneställning inom domänverket. De biträdande stiftsjägmästarnas
avlöning i extra ordinaries 20:e lönegrad bomme således att omfatta
18—22 löneklasserna och därmed ligga emellan domänverkets ordinarie
revirassistenters avlöning i B 20 med löneklasserna 20—23 och dess extra
ordinarie assistenters avlöning i 19:e lönegraden med löneklasserna 17—22.

För de särskilda biträdena i Uppsala, Västerås och Karlstad konmie den
föreslagna avlöningen i löle lönegraden, omfattande löneklasserna 14—19,
att inom domänverket närmast motsvara de extra assistenternas i 15—17
löneklasserna. I förhållande till dessa komme dock stiftsjägmästarbiträdena
att, förutom högre slutavlöning, erhålla förmånen av ordnade pensionsförhållanden,
vilket ju icke tillkomme extra befattningshavare. I jämförelse
med för närvarande till biträdena för 3 å 6 månader av året utgående
månadsarvoden skulle, efter förslagets genomförande, deras månadsavlöning
(inberäknat ifrågakommande lönetillägg) komma att redan efter tre
års anställning, eller i löneklass 15, uppgå till kontant ungefär samma belopp
som nuvarande arvode, och då hade de dock därjämte erhållit dels
fast helårsanställning, dels ock genom de avdragna pensionsavgifterna
garanterad fullständig pensionering.

I samband med frågan örn biträdestjänsterna har den sakkunnige jämväl
föreslagit fast reglering av skogvak fart jönsten för L aggås
e n s allmänna kyrkohemman och anför härom följande:

Utöver de förut berörda biträdessysslorna måste även förutsättas, att den
nuvarande skogvaktartjänsten för Uaggåsens allmänna kyrkohemman inom
Karlstads stift alltjämt bibehölles. Skogen å ifrågavarande kyrkohemman
stöde med sina över 5,000 hektar produktiv skogsmark i en storleksklass för
sig, som otvivelaktigt motiverade ett stadigvarande behov av en fast anställd
och väl kvalificerad bevakningsman å skogen och ställföreträdare
därstädes för stiftsjägmästaren. Lämpligen borde ock, på sätt redan berörts,
denna befattning, i likhet med vad förhållandet vore för kronojägare
inom domänverket, erhålla den stadigvarande anställningsform, som följde
med befattnings upptagande såsom ordinarie. Den torde böra tilläggas
samma lönegradsplacering som de motsvarande kronojägarbefattningarna,
eller i lönegrad B 9. Avlöningen enligt denna lönegrad, varmed borde följa
resekostnadsersättning med visst måttligt belopp i månaden, motsvarade
helt vad av stiftsnämnden engagerad nuvarande skogvaktare för närvarande
åtnjöte. Avlöningen skulle givetvis utgöra bruttolön. Till skogen

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

hörande skogvaktareboställe borde befattningshavaren tillförbindas arrendera
av stiftsnämnden mot av denna bestämd avgäld, som finge avräknas
å månadsavlöningen.

Slutligen har den sakkunnige även uttalat sig rörande vissa med den
föreslagna avlöningsregleringen sammanhörande specialfrågor, befattningshavarnas
pensionering, de nya befattningarnas
benämning och förutsättningarna för nuvarande befattningshavares
befordran till dessa befattningar utan desammas
ledigförklarande. Med avseende härå anför den sakkunnige
följande:

Beträffande stiftsjägmästarnas och de fast anställda skogliga biträdenas
pensioneringsförhållanden, jämväl i avseende å familjepensionering, syntes
i allt böra gälla vad i sådant hänseende eljest gällde för tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen, med beaktande likväl att i fråga örn
pensionsålder borde tillämpas samma begränsning som för domänverkets
motsvarande befattningshavare eller alltså 63 år för stiftsjägmästarna samt
60 år för de biträdande stiftsjägmästarna och de särskilda biträdena, liksom
ock för skogvaktaren å Laggåsen.

I avseende å de ifrågavarande befattningshavarnas benämning vore att
märka, att benämningen biträdande stiftsjägmästare syntes mindre lämplig,
då densamma lätt kunde uppfattas såsom avseende en andre — ordinarie
— stiftsjägmästare eller sådan, som enligt 6 § 2 morn., första stycket,
boställsordningen förutsattes i särskilt fall kunna tillsättas. De biträdande
stiftsjägmästarna vore emellertid otvivelaktigt blott assistenter åt den ordinarie
stiftsjägmästaren och borde givetvis ej heller tilldelas annan funktion.
En andre stiftsjägmästare åter syntes väl endast kunna komma i fråga i
fall, då en stiftsnämnds skogliga förvaltningsuppgifter komme att antaga
en sådan omfattning, att det bleve nödvändigt att uppdela förvaltningsområdet
å två, inbördes jämställda ordinarie stiftsjägmästare. Med hänsyn
härtill och efter förebild från domänverket syntes de nuvarande biträdande
stiftsjägmästarna härefter böra benämnas, förslagsvis, skogsassistenter. De
tre särskilda biträdena syntes likaledes, för undvikande av en nära till hands
liggande förväxling med pastoratens skogliga biträden, böra givas en särskild
mot deras tjänsteställning svarande benämning, förslagsvis skogsamanuenser.
Skogvaktaren å Laggåsen syntes lämpligen kunna benämnas stiftsskogvaktare.

Med hänsyn till den relativt långa övergångstid, varunder de nuvarande
stiftsjägmästarna och övriga här ifrågavarande skogliga befattningshavare
hos stiftsnämnderna nu innehaft sina anställningar under i viss mån provisoriska
förhållanden, syntes det skäligt, att Kungl. Majit, därest stiftsjägmästarbefattningarna
ordnades såsom ordinarie, och stiftsnämnden, därest
övriga ifrågavarande befattningar inrättades såsom extra ordinarie, på sätt
här föreslagits, gåvos befogenhet att till de nya befattningarna befordra nuvarande
tjänstinnehavare, utan att dessa befattningar först behövde ledigförklaras.
Av samma skäl torde sålunda befordrad befattningshavare böra
få för löneklassplacering tillgodoräkna sig sin föregående anställningstid
hos stiftsnämnden.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1038. 1 sami. Nr 225.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Särskilt yttrande har till utredningen avgivits av en av de vid
densamma biträdande experterna, riksdagsmannen P. J. Gustafsson, däri
denne på anförda skäl förordat en uppfattning av stiftsjägmästartjänsterna
i lönegrad B 28.

De över utredningen hörda myndigheterna hava i
allmänhet tillstyrkt de av den sakkunnige föreslagna ändrade grunderna
såväl för den skogliga personalens anställning vid stiftsnämnderna som ock
för samma personals avlönande.

Domkapitlen och stiftsnämnderna i Uppsala, Växjö och Karlstad — domkapitlet
i Karlstad likväl med reservation av en ledamot för instämmande
i den sakkunniges förslag — samt stiftsnämnden i Härnösand hava emellertid
förordat differentiering med avseende å stiftsjägmästartjänsternas lönegradsplacering
och föreslagit, att dessa tjänster i de nämnda stiften placeras
i lönegrad B 28. Domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs, Lund och
Luleå hava påyrkat en allmän höjning av stifts jägmästarnas lönegradsplacering.
Stiftsnämnden i Skara har jämväl uttalat sig härför men har med
hänsyn till stiftssekreterarbefattningarnas placering icke velat göra något
direkt yrkande därom. I fråga örn de föreslagna biträdestjänsterna hava,
å ena sidan, domkapitlen och stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad
hemställt, att även därvarande biträdestjänster placeras i 20:e lönegraden
och jämställas med de föreslagna assistenttjänsterna vid stiftsnämnderna
i Växjö och Härnösand, samt, å andra sidan, stiftsnämnden i Härnösand
ifrågasatt, att biträdande jägmästaren därstädes befordras till ordinarie
i lönegrad B 21 eller, därest så ej kan ske, såsom extra ordinarie uppflyttas
i 2Ira lönegraden. Sistnämnda tre domkapitel och fyra stiftsnämnder
jämte domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö hava dessutom anmärkt
mot de för ifrågavarande befattningshavare föreslagna benämningarna och
för samtliga dessa förordat benämningen »stiftsjägmästareassistent».

Av myndigheternas yttranden i här omnämnda och de övriga hänseenden,
varutinnan mera allmänna erinringar framförts, har jag här anledning
att endast återgiva följande:

Stiftsnämnden i Uppsala: Utredningen hade bestyrkt det i sig självt
naturliga sakförhållandet, att någon skillnad ej rådde emellan de biträdande
stiftsjägmästarna (i Växjö och Härnösand) och övriga biträden (i Uppsala,
Västerås och Karlstad) i fråga örn tjänstgöringens art. Skulle någon olikhet
i detta hänseende kunna åberopas, borde den gälla skogsindelningsarbetet,
varmed sistnämnda tjänstemän i avsevärd utsträckning sysselsattes. Utredningen
hade dock påvisat, att jämväl de biträdande stiftsjägmästarna handhade
sådant arbete, inom Växjö stift till och med under större delen av
året. Det förtjänade framhållas, att skogsindelningsarbetet, till följd av den
viktiga roll hushållningsplanerna numera intoge i den ecklesiastika boställslagstiftningen,
krävde särskild erfarenhet och omdöme, varför det med full
rätt kunde anses lika viktigt som annat åt ifrågavarande tjänstemän anför -

as

Kungl. Maj.ts proposition Nr

trott förvaltningsarbete. På grund av vad som här anförts och då ingenting
i utredningen angåves, som kunde giva stöd åt uppfattningen, att det
arbete, som av meromnämnda biträden utfördes, skulle vara av mindre
maktpåliggande art eller kräva mindre kvalifikationer än de biträdande
stiftsjägmästarnas tjänstgöring, syntes det ej motiverat att i avlönings hänseende

åtskilja dessa båda grupper av tjänstemän.------ —

Förvärvandet av en tillräcklig kännedom om boställsskogarna samt örn do
personer, med vilka tjänstemannen hade att samarbeta vid deras skötsel, toge
inom de största skogsstiften flera år i anspråk. Innan sådan kännedom vunnits,
kunde det till stiftsjägmästarens förfogande stående biträdet ej vara
till full nytta. Det vöre därför lika viktigt att söka undvika ombyte å dessa
tjänster som å de biträdande stiftsjägmästarbefattningarna. Uppenbart
torde vara att, under normala framtidsutsikter på skogsmannabanan, ingen
dugande yngre kraft valde anställning hos en stiftsnämnd med därtill
hörande ytterst begränsade befordringsmöjligheter, på de villkor utredningen
föreslagit. Jämförelsen med de extra assistentbefattningarna inom
domänverket, vilka vore rena övergångstjänster till bättre avlönade platser,
vöre sålunda ej berättigad. I förhållande till de båda stift — Härnösands och
Växjö — där biträdande stifts jägmästare anställdes år 1933, läge Uppsala
stift i fråga örn skogsmarksareal visserligen avsevärt under Härnösands stift,
vilket härutinnan intoge en särställning. På grund av härvarande skogars
stora avkastningsförmåga vore skillnaden i årsavverkning dock ej så betydande.
I Härnösands stift utgjorde årliga avverkningen omkring 133,000 kubikmeter
emot i Uppsala stift 114,000 kubikmeter. Jämfört med Växjö stift
lage Uppsala stift i fråga om såväl skogsmarksareal som virkesavkastning
ej oväsentligt högre och detta förhållande komme ej att rubbas, även örn i
ett nytt stift för Stockholms stad med omnejd stiftsnämndsgöromålen för
Uppsala-delen på föreslaget sätt skulle överflyttas till Strängnäs stiftsnämnd.
— För de skogliga göromålens bestridande inom detta stora och
syårskötta stift — antalet hos pastorat anställda skogliga biträden närmade
sig bär 100-talet — vöre det enligt stiftsnämndens mening oavvisligen nödvändigt,
att åt stiftsjägmästarens assistent bereddes en sådan löneplacering,
att nämnden kunde till denna befattning förvärva och behålla en dugande
tjänsteman med tillräcklig skoglig erfarenhet. Stiftsnämnden hade tidigare
vid upprepade tillfällen med skärpa framhållit dessa synpunkter, varför
nämnden hoppats, att de vid denna allmänna översyn av stiftsjägmästarnas
och deras biträdens anställningsförhållanden skulle blivit tillbörligen beaktade.
Stiftsnämnden finge därför hemställa, att några befattningar som
»skogsamanuenser» — en för övrigt mindre väl vald benämning — ej infördes
i organisationen, utan att inom ett vart av ifrågavarande fem stift
inrättades en befattning såsom »stiftsjägmästareassistent» i 20:e lönegraden
för extra ordinarie tjänstemän. Även den föreslagna benämningen »skogsassistent»
syntes nämligen på grund av sin alltför vidsträckta betydelse
mindre lycklig, varför den på förenämnt sätt syntes med fördel kunna utbytas
emot, en mera distinkt benämning, i analogi med »överjägmästareassistent»
inom domänverket.

Vad stiftsnämnden sålunda anfört har helt biträtts av domlcapitlet i Uppsala,
och härmed i det väsentliga överensstämmande uttalanden hava tilllika
avgivits av stijtsnämndcrna i Västerås och Karlstad, med instämmanden
däri av domkapitlen därsammastädes.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara anse ingen tvekan råda om riktigheten
av att utnämningsrätten till stiftsjägmästartjänst bör ligga hos
Kungl. Majit och framhålla dessutom lämpligheten av att bestämmelser
utfärdas därhän, att stifts jägmästaren såsom ordinarie tjänsteman icke
utan särskilt tillstånd äger rätt att åtaga sig privata skogliga uppdrag.

Domkapitlet i Västerås anser sig ej kunna underlåta att inlägga en reservation
mot den sakkunniges i utredningen givna karakteristik av stiftsnämnderna
som organ av rent statlig karaktär.

Stiftsnämnden i Västerås, med instämmande av domkapitlet därstädes:
Stiftsnämnden hade särskilt med hänsyn till önskemålet att såsom sökande
till dessa betydelsefulla och krävande befattningar kunna erhålla dugliga
och väl kvalificerade sökande, icke något att erinra emot stiftsjägmästarnas
placering i lönegrad B 27. Likaså instämde stiftsnämnden i de sakkunnigas
uppfattning, att alla stifts jägmästare borde placeras i samma lönegrad.
Stiftsnämnden kunde icke finna några bärande skäl som talade för en åtskillnad
i löneplacering för stiftsjägmästarna. Den olikhet som kunde förefinnas
i arbetsbördan för stiftsjägmästarna i de olika stiften, borde kompenseras
genom ökade arbetskrafter. Enligt stiftsnämndens mening torde
nämligen stifts jägmästare i ett mindre stift icke hava mindre kvalificerat
eller mindre ansvarsfullt arbete än en stiftsjägmästare i ett större. Det torde
dessutom icke vara alldeles uteslutet, att arbetsbördan för stiftsjägmästaren
i ett mindre stift under vissa förhållanden kunde bliva mer krävande än för
stiftsjägmästaren i ett större stift med heltidstjänstgörande biträde vid sin
sida, vilket kunde övertaga en stor del av det stiftsjägmästaren åvilande
arbetet. En gradering vore ock så mycket mindre befogad, som man ej alltid
kunde räkna med att i de största stiften erhålla de skickligaste och mest
framstående stiftsjägmästarna, då förutom dugligheten även andra faktorer
spelade in vid befordran såsom tjänstålder m. m. Skulle emellertid en gradering
av lönerna komma till stånd, borde stiftsjägmästaren i Västerås
givetvis hänföras till den högre lönegraden.

Stiftsnämnden i Växjö, ävenledes med instämmande av domkapitlet därstädes:
Stiftsnämnden hyste betänkligheter mot förslaget, att stiftsjägmästare
skulle utnämnas av Kungl. Majit och icke — såsom hittills skett - av
stiftsnämnd. En stiftsnämnd syntes nämligen äga större möjlighet att träda
i personlig kontakt med blivande aspiranter än vad som lämpligen torde
kunna ifrågakomma på högre ort. Det vore visserligen sant, att stiftsnämnden
enligt förslaget skulle hava att avgiva förslag till tjänsten och att stiftsnämnden
då hade möjlighet att förorda den sökande, som ur angivna synpunkter
ansåges mest lämpad för befattningen. Härvid syntes emelleitid
kunna inträffa, att stiftsnämndens förslag icke följdes med hänsyn till annan
sökandes tjänstetid och andra befordringsgrunder, vartill foges hänsyn.
För att i största utsträckning bevara åt stiftsnämnderna det inflytande på
utnämningsfrågorna, som enligt vad ovan framhållits vore av behovet påkallat,
och med hänsyn till den antagningsrätt, stiftsnämnderna hittills
innehaft, ville därför stiftsnämnden i underdånighet förorda och föreslå, att
vid tillsättning av stiftsjägmästare stiftsnämnd hade att uppsätta tre sökande
på förslag, inom vilket förslag Kungl. Majit hade att utnämna en
till innehavare av befattningen.

Stiftsnämnden i Lund, likaså med instämmande av dervarande domkapitel:
Stiftsnämnden ville fästa uppmärksamhet på stiftsjägmästarnas

37

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

tjanstårsberåkning enligt civila tjänstepensionsreglementet. Det stora flertalet
stifts jägmästare — elen här anställde stiftsjägmästaren räknade före
sitt tillträde av befattningen cirka 14 tjänstår inom domänverket — torde
före sin utnämning till av dem nu innehavda befattningar varit anställda i
domänverkets tjänst och i sådana tjänster därstädes, som med hänsyn till
då gällande pensionsförfattnings lydelse icke varit förenade med pensionsavdrag.
Skulle denna tjänstgöring icke få medräknas vid tjänstårsberäkningar,
skulle knappast någon nu utnämnd stiftsjägmästare vid uppnådd
pensionsålder erhålla hel pension. Då emellertid Kungl. Maj:t jämlikt 3 §
2 mom. i förenämnda pensionsreglemente och 13 § i tillämpningsföreskrifterna
till samma reglemente kunde medgiva tjänsteman rätt att för tidigare
anställning i statens tjänst tillgodoräkna sig tjänstår, ville stiftsnämnden
hemställa, att i samband med utfärdande av den nya staten för stiftsnämndema
föreskrift måtte meddelas om att stifts jägmästarna måtte för
tjänstårsberäkning få tillgodoräkna sig dels den tid, under vilken de tjänstgjort
som stiftsjägmästare, och dels den tid, varunder de varit anställda i
domänverkets tjänst.

Stiftsnämnden i Göteborg: I fråga örn stifts jägmästarnas lönegradsplacering
ansåge stiftsnämnden i likhet med utredningsmannen, att anledning
saknades att tänka sig någon differentiering för de skilda stiften. Den föreslagna
lönegraden B 27 syntes också efter förhållandena väl avvägd. För bedömande
av stifts jägmästarnas ställning i pensionsavseende vore det av vikt,
att tidigare tjänstgöring i revirförvaltning finge tillgodoräknas. Det torde
eljest icke vara möjligt för flertalet nuvarande stiftsjägmästare att erhålla
full pension. Intet syntes vara att invända mot att stiftsjägmästare utsåges
av Kungl. Maj:t efter förslag av stiftsnämnden. Nuvarande befattningshavare
borde utan ansökan befordras till de reglerade tjänsterna.

Stiftsnämnden i Karlstad, i vars yttrande domkapitlet därstädes — med
reservation av en ledamot -— instämt: De sakkunniga hade genom sin utredning
observerat den olika arbetsbörda, som åvilade stiftsjägmästarna
i de olika stiften, och föreslagit inrättande av assistent- och skogsamanuenstjänster
i de större stiften. Genom sådan åtgärd ansåge de sakkunniga, att
stiftsjägmästarna i de större stiften skulle avlastas en del av sin arbetsbörda
och alla tjänsterna skulle vara likvärdiga. Stiftsnämnden, som redan tidigare
framkastat tanken på en differentiering av stiftsjägmästartjänsterna
i lönehänseende, kunde icke dela denna de sakkunnigas mening. Enligt stiftsnämndens
mening gå ve hela utredningen vid handen, att stiftsjägmästartjänsterna
icke endast i fråga om arbete utan framförallt i fråga om
ansvar och ekonomisk betydelse borde uppdelas i tvenne grupper, varvid
tjänsterna i Växjö, Uppsala, Västerås, Karlstad och Härnösand borde sättas
i en grupp och övriga tjänster i en grupp. Att den hirra gruppen borde
i lönehänseende placeras högre än den senare, ansåge stiftsnämnden påtagligt
och ville som motiv härför framföra följande.

1. En assistent avlastade visserligen en del av arbetet från stiftsjägmästaren,
men ansvaret åvilade alltid denne. Skillnaden i ansvar hos ledningen
för en större och en mindre förvaltningsverksamhet torde vara påtaglig.

2. Stiftsjägmästartjänsterna vöre i mycket hög grad affärsbetonade tjänster,
mera i större stift än i mindre. Det ökade affärsmomentet med dess
ökade ansvar kompenserades inom alla företag med ökade löneförmåner.
Stiftsnämnden ville i det avseendet peka på, att Karlstads stift hade lika

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

stor areal allmänna kyrkohemman under egen förvaltning, som alla andra
stift tillsamman hade allmänna kyrkohemman och biskopshemman.

3. Stiftsnämnden förstode ej de sakkunnigas ovillighet att ingå för en
differentiering av stiftsjägmästartjänsterna i lönehänseende. En sådan differentiering
förekomme inom alla enskilda företag och inom skogsvårdsstyrelserna.
I fråga örn rent statliga tjänster förekomme en dylik lönedifferentiering
inom domänverket i form av lönetillägg för mera ansvarsfulla och krävande
revirförvaltaretjänster och vid årets riksdag hade lönedifferentiering
blivit fastställd för stiftssekreterartjänstema.

S tiftsnärnnden i Härnösand: Vad anginge de föreslagna benämningarna
»skogsassistent» och »skogsamanuens» måste stiftsnämnden mot dem rikta
en allvarlig gensaga. Örn möjligen titeln »skogsassistent» (som närmast intresserade
stiftsnämnden i Härnösand) kunde anses användbar så att säga
ur stiftsledningssynpunkt, där karaktären av biträde för tillsynen av skog
vägde mera än ett klart angivande av vilka skogar det gällde, så måste ute
på stiftsjägmästarnas egentliga arbetsfält förhållandet bliva omkastat. En
skogsassistent kunde beteckna vilken som helst mer eller mindre forstligt
utbildad person, som hade sysselsättning i skogen; uttrycket komme att
närmast föra i tankarna en skogspraktikant. Det vore stiftsnämnden angeläget
att dess tjänstemän, då de hade att samarbeta med folk av alla slag,
kunde uppträda med tillbörlig auktoritet; för detta ändamål fordrades med
nödvändighet att ordet jägmästare inginge i tjänstetiteln. Den respekt, som
jägmästarnas grundliga utbildning och goda anseende förde med sig, vore
för värdefull för att offras av rent formella hänsyn. Den nu brukade benämningen
»biträdande stiftsjägmästare» ansåges av den sakkunnige oanvändbar
för det den syntes avse en andre, ordinarie tjänsteman. I verkligheten
kunde det icke undgås, att i detta vidsträckta stift båda tjänstemännen
komme att fylla fullkomligt lika funktioner, då de befunne sig på resor, och
det kunde ej med fog påstås, att den biträdande t. ex. lämnade råd och anvisningar
på stifts jägmästarens ansvar. Båda vore anställda som biträden
åt stiftsnämnden och handlade sålunda på sätt och vis på stiftsnämndens
ansvar, ehuru de själva vore stiftsnämnden ansvariga. Skillnaden dem emellan
gällde egentligen endast föredragningen inför stiftsnämnden i skogsärenden.
Stiftsnämnden funne sålunda helt naturligt, att de båda hade i huvudsak
samma tjänstetitel. Därest stiftsnämndens yrkande om anställningsform
icke vunne nådigt bifall, förefölle, örn någon ändring måste göras, benämningen
»e. o. stiftsjägmästare» användbar, i likhet med t. ex. länsstyrelsernas
»e. o. länsbokhållare». Denna titel skulle dessutom medföra
den — visserligen oviktiga — fördelen att blanketter, som trycktes med
tanke på införande vid behov av ordet »biträdande» framför det tryckta
ordet stiftsjägmästare, alltjämt kunde användas utan ändring. Den från
något håll föreslagna titeln »stiftsjägmästareassistent» vore avgjort att
föredraga framför skogsassistent, men vore allt för tung.

Kammarkollegiet: Det föreslagna anställningssättet skulle medföra, att
för samtliga berörda tjänstemän de civila tjänste- och pensionsreglementena
skulle bliva i tillämpliga delar gällande. Detta skulle ytterligare medföra,
att de i likhet med övriga civila statstjänstemän vid en eventuell organisationsändring
bleve skyldiga att finna sig i en omplacering å annan statstjänst.
Särskilt torde beträffande Strängnäs stift böra iakttagas stiftsjägmästarens
skyldighet att finna sig i de ändrade förhållanden, som kunde

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

påkallas av ett eventuellt inrättande av ett Stoekholmsstift. — Vad beträffade
berörda befattningshavares inplacering i lönegrad (enligt förslaget B 27
respektive B 20, B 16 och B 9) hade kollegiet icke funnit anledning till
erinran. Kollegiet ville i detta sammanhang särskilt understryka lämpligheten
av att giva samtliga befattningshavare i likvärdig tjänsteställning en
och samma lönegrad och i stället kompensera den i vissa fall större arbetsbördan
genom ökat antal biträden, vilka synpunkter kollegiet gjort gällande
i sitt den 8 januari innevarande år avgivna utlåtande i fråga om personalen
vid domkapitlens kanslier.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att det framlagda
förslaget icke givit nämnden anledning till någon erinran.

Statskontoret har förklarat sig i allt väsentligt biträda vad den sakkunnige
föreslagit.

Rörande det speciella organisationsproblem, som i sakkunnigutredningen
behandlas i samband med frågan om stifts jägmästarens i Visby anställningsförhållanden
och som är förbundet med spörsmålet om en lämplig förvaltningsordning
för de publika — enkannerligen de ecklesiastika — skogarna
å Gotland, föreligga följande uttalanden:

Stiftsnämnden i Visby: Enligt förslaget skulle stiftsjägmästaren i Visby
stift få sin verksamhet i väsentlig grad förändrad genom att honom tillädes
även domänverkets skogar på Gotland. Stiftsnämnden ställde sig mycket
tveksam till nyttan för de ecklesiastika skogarna och för den ecklesiastika
boställsförvaltningen i övrigt inom stiftet av en sådan anordning. Stiftsnämnden
hade de bästa erfarenheter av de ecklesiastika skogarnas förvaltning
under den tid, de stått under stiftsjägmästarens uppsikt. På sätt flera
gånger framhållits toges stiftsjägmästarens tid helt i anspråk för skötseln
och övervakandet av stiftets skogar och för andra göromål hos stiftsnämnden,
ja mer än helt, då även hans semester till största delen åtgått till
tjänstegöromål. 1 betänkandet hade framhållits, att stiftsjägmästaren »påtagit
sig» kontrollerande funktioner och handledning. Det framginge ej
med önskvärd tydlighet, vad som avsetts med det påstådda »påtagandet»
från stiftsjägmästarens sida. Emellertid ville stiftsnämnden vitsorda, att
omfattningen av stiftsjägmästarens arbete stått i full överensstämmelse
med den uppfattning, stiftsnämnden haft örn vad som med hänsyn till boställenas
bästa borde ankomma på honom. — —--Genom bestämmel sen,

att i huvudsak all utsyning å boställsskogarna i stiftet skulle verkställas
av stiftsjägmästaren, hade denne tvungits att varje år långa tider vistas ute
i orterna. Nuvarande ecklesiastika lönelagstiftning nödvändiggjorde nämligen,
att ^stämpling skedde så gott som vart år i varje pastorat. Stiftsjägmästaren
hade sålunda kommit att så gott som varje år besöka ej blott varje
pastorat utan även varje boställe. Och detta hade visat sig utomordentligt
fördelaktigt. Därigenom hade kunnat åstadkommas en intensifiering av och
kontinuitet i det ecklesiastika skogsbruket på Gotland, som lett till att skogarna
gåve ett starkt intryck av god omvårdnad. Genom att stiftsjägmästaren
sålunda kommit att årligen besöka pastoraten hade han kunnat samtidigt
stå till tjänst med råd i övrigt i avseende å boställsförvaltningen,
vilka varit till stor nytta och blivit högt uppskattade. Ett överflyttande på
stiftsjägmästaren av ytterligare uppgifter måste få till följd, att han finge
mindre tid att ägna åt stiftets angelägenheter, och detta måste leda till en

40

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

försämrad vård av stiftets skogar. —--Härvidlag måste med skärpa

framhållas den säregna naturen på Gotland, vilken gjorde, att Visby stift
ej kunde siffermässigt jämföras med något annat, särskilt med hänsyn därtill
att stiftsjägmästaren i övriga stift ej torde behöva i tillnärmelsevis samma
omfattning ägna sig åt direkt handläggning av skogsvårdande uppgifter.
På grund av det anförda ville stiftsnämnden i första hand förorda ett
vidblivande av nuvarande förvaltningssystem beträffande de ecklesiastika
skogarna i Visby stift. ---—

Örn stiftsnämnden alltså i första hand påyrkade ett vidblivande av nuvarande
organisation, ville stiftsnämnden emellertid ej ställa sig alldeles
avvisande mot det framställda förslaget till sammanslagning. En oeftergivlig
förutsättning härför vöre likväl, att stiftsjägmästaren finge till sitt förfogande,
förutom en kronojägare för kronoskogarna, även en stiftsskogvaktare
för de ecklesiastika skogarna. Stiftsnämnden ville med skärpa framhålla,
att även med en sådan anordning en sammanslagning skulle bliva till

stort men för stiftet. ---— Det personliga intensiva övervakandet av

skogsdriften från stiftsjägmästarens sida skulle upphöra. En viss areal ecklesiastik
skog på Gotland måste kräva större tid än motsvarande areal
kronoskog, detta på grund av den ecklesiastika skogens splittring på så betydligt
större antal enheter. Vid en återförening av de ecklesiastika skogarna
och kronoskogarna skulle förmodligen de förra bliva väsentligt sämre
skötta än vad nu vore fallet. Den givande personliga kontakten mellan
stiftsjägmästaren och pastoraten skulle komma att till väsentlig grad upphöra.

Domkapitlet i Visby: Domkapitlet ville i huvudsak instämma i den del
av förslaget, som innebure, att till stiftsjägmästartjönsten i stiftet hänlades
revirförvaltarbestyren för de domänverkets skogliga administration underställda
kronoskogarna på Gotland. Dock syntes det domkapitlet nödvändigt
att, om ifrågavarande sammanslagning komme till stånd, stiftsjägmästaren
erhölle biträde av en för de ecklesiastika skogarna anställd stiftsskogvaktare.

Stifts jäg mäst arni i Visby: I den avgivna utredningen uppgåves antalet
kyrkliga skogar till 53, medan enligt stiftsjägmästarens beräkning dessa
uppginge till 100. Boställenas antal vore 107, varav ett förklarats vara allmänt
kyrkohemman. Till samtliga dessa boställen funnes större eller mindre
skogsareal. Genom sin belägenhet och natur i övrigt vore dock 7, åtminstone
ur skogssynpunkt, sammanlagda nied något angränsande större boställe.
Sålunda vore skogshushållningsplaner (interims- eller andra) upprättade för
100 skogshushållningsenheter. Normalavkastningsuppskattningar vöre verkställda
för 97 enheter. Skogsmarksarealen beräknades för närvarande uppgå
till 4,960 hektar. Härtill komme de i flera fall ganska virkesrika lövängarna,
vilka i allmänhet innehölle såväl barr- som lövskog. Arealen av dessa lövängar
beräknades utgöra cirka 450 hektar. Antalet skiften, innehållande
skogsmark och löväng eller endera, uppginge till cirka 250. Totala årliga
avverkningsbeloppet för skogs- och ängsmark utgjorde för närvarande cirka

8,500 kubikmeter.---Å de enskilda skogarna å Gotland hade sedan

år 1908 så gott som all avsaluskog utsynats och kuberats genom skogsvårdsstyrelsens
tjänstemän. Med hänsyn härtill måste det synas pastoratskyrkoråd
och boställsstyrelser egendomligt, att skogen å boställena ej skulle
utsynas av skogligt utbildade personer. Enär sådana personer här på Gotland
praktiskt taget endast funnes inom skogsvårdsstyrelsen, funne pastoraten
det naturligt, att boställsutsyningarna verkställdes genom stiftsjäg -

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

mästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd skogligt utbildad person.
I annat fall skulle den enskilde få stämpla publik skog men ej sin egen.
Vidare kunde man ej begära, att personer utan utbildning skulle kunna
verkställa nöjaktig kubering av den utsynade skogen, en detalj som vore
av utomordentligt stor betydelse, helst som skogen nästan uteslutande försåldes
på rot i kubikmeter fast mått. ■—--På grund av det på Gotland

relativt stora antalet kyrkliga skogar, vilka oftast vore uppdelade i två eller
flera skiften, försvårades arbetet betydligt. Många pastorat önskade dessutom
få det årliga avverkningsbeloppet utsynat i mindre poster, vilket
lockade flera spekulanter till virkesauktionerna men samtidigt ökade utsyningsförrättarens
arbete. Sålunda hade i ett av de större skogspastoraten
å 3 av dess 4 boställen år 1936 utstämplats sammanlagt 629 kubikmeter,

fördelade på 25 avsalu- och husbehovsposter.---Den i utredningen

föreslagna lösningen av organisationsfrågan beträffande stiftsjägmästartjänsten
i Visby ansåge stiftsjägmästaren vara ett beaktansvärt uppslag.
Det vore dock stiftsjägmästarens bestämda åsikt, att den föreslagna anordningen
endast vöre möjlig under den förutsättningen, att en stadsskogvaktare
anställdes, och stiftsjägmästaren vore övertygad om att såväl stiftsjägmästaren
som kronojägaren och stiftsskogvaktaren komme att få full sysselsättning.
Säkerligen komme stiftsjägmästarens expeditionsarbete att avsevärt
ökas, varför stiftsskogvaktaren borde vara skyldig att biträda på expeditionen.

Kyrkoherden Björkander i Östergarn: På grund av den gotländska skogsmarkens
ytterst ojämna produktions- och så gott som genomgående dåliga
föryngringsförmåga liksom också på grund av de i allmänhet mycket dåliga
avvattningsförhållandena krävde skogarna ett rent forstligt arbete av avsevärt
större omfattning och intensitet än arealernas storlek i och för sig

kunde giva vid handen.---På grund av skogarnas karaktär av svår föryngrade

hade stiftsjägmästaren att verkställa ali utstämpling utom till
husbehovsvirke. I verkligheten måste han emellertid omhänderhava även
utstämplingen av husbehovsvirket. Dels vore det så gott som omöjligt för
pastoraten att på Gotland erhålla biträden med skoglig utbildning och
kunskap i kubering, dels skulle också ett överlämnande till pastoraten av
denna utstämpling i hög grad försvåra stiftsniimndens kontroll. Det syntes
därför lämpligt att även utstämpling av husbehovsvirke direkt ålades stiftsjägmästaren.

Domänstyrelsen, som funnit förslaget i övrigt icke giva anledning till
något uttalande från domänstyrelsens sida: Kronoskogarna å Gotland ävensom
Gotska Sandön tillhörde Linköpings revir. Nuvarande anordning med
såväl revirförvaltaren som assistenten bosatta i Linköping hade under den
tid, Gotland tillhört Linköpings revir, visat sig icke tillfredsställande särskilt
med hänsyn till att närvaro av nämnda personal ofta krävdes vid förrättningar
av olika slag. Vid sådant förhållande syntes förslaget, att stiftsjägmästaren
skulle handhava re virf ör valt arbestyren för domänverkets skogar
å Gotland, vara till fördel för domänverket. Mot förslaget talade emellertid
den i utredningen lämnade uppgiften, att stiftsnämnden i Visby vitsordat,
att »stiftsjägmästaren därstädes haft sin tid såsom vid heltidstjänst
fullt upptagen av tjänsteåligganden vid stiftsjägmästarebefattningen». Vore
så fallet och någon minskning i stiftsjägmästaren redan nu åliggande göromål
icke kunde åstadkommas, syntes det kunna komma att möta svårigheter
att pålägga den föreslagna stiftsjägmästaren ytterligare arbeten. På

Departe mentschefen.

42 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

grund härav borde förslaget tillsvidare tillämpas allenast försöksvis. Styrelsen
finge vidare framhålla, att förslaget syntes innebära, att Gotska Sandön
undantoges från stifts jägmästarens förvaltning. Styrelsen ansåge emellertid,
att man icke borde skilja förvaltningen av kronans skogar å Gotland
och Gotska Sandön, utan att förvaltningen av skogarna å nämnda ö även
borde handhavas av stiftsjägmästaren. I den föreslagna ersättningen, 5,000
kronor, borde anses ingå ersättning även för förvaltningen av skogarna å
Gotska Sandön. För utsyning å sagda ö torde dock av styrelsen särskilt förordnad
och av domänfondens medel avlönad tjänsteman böra anlitas. —
Styrelsen holle före, att stiftsjägmästartjänsten å Gotland tillsvidare icke
borde givas ordinarie karaktär utan i stället uppföras på extra stat. Vid ett
godtagande i princip av den föreslagna organisationen torde domänstyrelsen
sedermera bliva satt i tillfälle att avgiva förslag till erforderliga detaljföreskrifter.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och de extra jägmästarnas förbund:
Befordringsförhållandena inom domänverket vore fortfarande synnerligen
tryckta. En av de extra jägmästarnas förbund verkställd utredning
hade givit vid handen, att medelåldern för dem, som under de närmaste
tio åren kunde väntas vinna befordran till ordinarie tjänst i lönegraderna
24—26, motsvarade cirka 51 år, vilken ålder under därpå följande

fem år kunde beräknas stiga ytterligare till omkring 53 år.---Det

framlagda förslaget till ordnandet av bestyren med kyrkans och statens skogar
på Gotland kunde ur ren kostnadssynpunkt synas allmännyttigt. ----

— Med statens intressen såsom skogsägare vore det dock utan tvivel bäst
förenligt, att statsskogarna på Gotland bibehölles under domänverkets förvaltning
och att övervakandet av kyrkans skogar i Visby stift anförtroddes
den statens tjänsteman, som kunde förordnas att förvalta nämnda
statsskogar. Örn statsmakterna skulle finna lämpligt stadfästa det framförda
förslaget att anförtro vården av statsskogarna på Gotland åt stiftsjägmästaren,
syntes det rättmätigt, att genom tjänstens ledigförklarande möjlighet
bereddes för någon av domänverkets tjänstemän att vinna anställning
såsom stiftsjägmästare, i överensstämmelse med vad som skett vid dessa befattningars
tidigare ledigförklarande. Härigenom vunnes även möjlighet att
utnyttja den betydande erfarenhet av förvaltningsarbete, som de domänverkets
tjänstemän, vilka kunde tänkas såsom aspiranter på ifrågavarande
stiftsjägmästarbefattning, under mångårig verksamhet i domänverkets
tjänst förvärvat. Såsom konsekvens härav borde eventuellt övertalig stiftsjägmästare
kunna vinna anställning i domänverket med rättighet att tillgodoräkna
sig som tjänstår och för löneklassuppflyftning den tid, varunder
han tjänstgjort hos stiftsnämnden.

På sätt jag inledningsvis erinrat har genom statsmakternas under fjolåret
fattade beslut åvägabragts en allmän reglering av anställnings- och
avlöningsförhållandena för den kanslipersonal, som enligt den gällande organisationen
av domkapitlens och stiftsnämndernas verksamhet är för dessa
myndigheter gemensam. Att den sålunda för stiftsnämndernas arbetskrafter
i övrigt företagna regleringen icke kom att omfatta jämväl stiftsnämndernas
skogliga personal — en behandlingsordning, som givetvis varit den naturliga
— var enbart beroende därpå, att arbetsförhållandena för ifrågavarande
befattningshavare då ännu tarvade vissa kompletterande undersökningar.

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

En ingående utredning härom föreligger numera. Jag anser följaktligen, att
ett uppordnande av denna personals anställnings- och löneförhållanden icke
bör längre undanskjutas.

Enligt den sakkunniges utredning bör en fastare reglering av arbetskrafterna
för stiftsnämndernas skogliga uppgifter kunna grundas på och i det
väsentliga hållas inom den organisatoriska ram, som för personalen i fråga
är för närvarande gällande. Frånser man Gotlandsstiftet, där administrationen
för de kyrkliga skogarna erbjuder ett särskilt organisatoriskt problem,
innebär sakkunnigförslaget beträffande de övriga stiften, att stiftsjägmästartjänsten
i samtliga dessa organiseras såsom heltidstjänst och gives den fasta
ställning, som eljest tillkommer befattning å ordinarie stat, att de vid stiftsnämnderna
i Växjö och Härnösand inrättade s. k. biträdande stiftsjägmästartjänsterna
erhålla ställningen såsom extra ordinarie befattningar,
att såsom sådan jämväl inrättas en skoglig biträdesbefattning vid en var av
stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad, samt att stiftsjägmästaren
i Karlstad för förvaltningen av Laggåsens allmänna kyrkohemman erhåller
biträde av en stiftsskogvaktare, som gives ställning såsom befattningshavare
å ordinarie stat. Tillika föreslås, att utnämningsrätten vid
stiftsjägmästartjänsterna förbehålles Kungl. Majit men att tillsättningen av
övriga hithörande befattningar såsom hittills skall tillkomma vederbörande
stiftsnämnd.

Vad sålunda av den sakkunnige föreslagits har jag funnit mig böra biträda.

I avseende å stiftsjägmästartjänsten i Visby har den sakkunnige funnit
sig böra med stöd av den verkställda utredningen fastställa, att tillsynen
och förvaltningen av de kyrkliga skogarna på Gotland, såvitt därmed förbundna
arbetsuppgifter författningsenligt ankomma å stiftsjägmästaren,
icke kan anses fylla det mått av stadigvarande sysselsättning, som — därest
tillbörlig likställighet med stifts jägmästartjänsterna i fastlandsstiften skall
vinnas och upprätthållas — kan läggas till grund för en dylik tjänsts organiserande
såsom heltidstjänst. Det har upplysts,, att en motsvarande organisatorisk
svårighet mött vid uppordnandet av administrationen för kronoskogarna
på Gotland, i det ej heller dessa skogar kunnat motivera upprättandet
av en självständig förvaltningsenhet (revir) på ön. På grund av de
omständigheter, som här berörts, har av den sakkunnige framförts förslag
om en viss organisatorisk samverkan mellan de ifrågavarande bada publika
skogsförvaltningarna, nämligen såtillvida, att till stiftsjägmästartjänsten
skulle hänläggas revirförvaltarbestyren för de domänverket underställda
kronoskogarna på Gotland. Förslaget har av domänstyrelsen i princip förordats.
Stiftsnämnden i Visby har visserligen mot förslaget uttalat starka
betänkligheter men förklarat, att nämnden icke ställde sig alldeles avvisande
mot den ifrågasatta anordningen under förutsättning, att stiftsjägmästaren
bereddes biträde av en stiftsskogvaktare för skötseln av de ecklesiastika
skogarna.

44

Kungl. Marits ''proposition Nr 225.

Jag finner det ifrågavarande, av de speciella förhållandena inom det lilla
Visbystiftet motiverade förslaget vara värt synnerligt beaktande. De av
stiftsnämnden däremot framförda betänkligheterna äro huvudsakligen grundade
på bedömandet, att stiftsjägmästaren i Visby allt sedan stiftsnämndsorganisatJonens
tillkomst skulle haft sin tjänstgöringstid fullt upptagen med
arbetsuppgifter för de ecklesiastika skogarna. Jag har givetvis, i likhet med
den sakkunnige, icke haft anledning ifrågasätta riktigheten av stiftsnämndens
uppgift, att arbetet vid stiftsjägmästartjänsten, sådant detta hittills
organiserats, kan hava tagit stifts jägmästarens arbetskrafter i anspråk i angiven
utsträckning. Den sakkunnige synes mig likväl hava framfört bärande
skäl för sin uppfattning, att de funktioner, tjänstens innehavare hittills
påtagit sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens
skötsel av boställsskogarna, sträckt sig avsevärt utöver de åligganden, som
författningsenligt åvilat honom i tjänsten. Jag finner denna uppfattning
vinna ett mycket starkt stöd i det bedömande av arbetsförhållandena vid
ifrågavarande tjänst, som legat till grund för stiftsnämndens dispositioner
rörande densamma under de tre första verksamhetsåren 1933—1935. Jag
vill sålunda erinra örn att stiftsjägmästaren i Visbystiftet — under denna
med hänsyn till förvaltningsomläggningen för stiftsnämnderna och deras
personal särskilt påfrestande övergångstid — ansetts utan olägenhet kunna
med stiftsjägmästartjänsten, såsom utfyllnad i denna, förena uppdrag såsom
skogligt biträde åt pastoraten vid skötseln av boställsskogarna. Enligt vad
stiftsnämnden tidigare upplyst, innehade stiftsjägmästaren under berörda
tid dylika uppdrag för praktiskt taget samtliga pastorat inom stiftet (30
av 33). Genom en under år 1935 tillkommen författningsändring meddelades
allmänt förbud för stiftsjägmästare att mottaga uppdrag såsom skogligt
biträde åt pastorat, och skulle sådana uppdrag, som då innehades av stiftsjägmästare,
från och med 1936 års ingång avvecklas. I samband härmed
hade utfärdats vissa speciella lagföreskrifter örn virkesutsyning å boställsskogar
av svårföryngrad natur. På sätt jag tidigare omnämnt förordnade
Kungl. Majit den 13 december 1935 med stöd av dessa senare bestämmelser,
att å skogarna till löneboställena inom Visby stift all utsyning skulle —
utom i fall där stiftsjägmästaren i fråga om virke för husbehov och annat
liknande ändamål icke funne så erforderligt — verkställas av stiftsjägmästaren
eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig
utbildning.

Innebörden av de här av mig angivna regleringarna har sålunda, vad angår
stiftsjägmästartjänsten på Gotland, blivit den, att stiftsjägmästaren
därstädes, å ena sidan, väl blivit i huvudsak bibehållen vid den skyldighet
att ombestyra den virkesutsyning å boställsskogarna, som han tidigare haft
att fullgöra i egenskap av skogligt biträde åt vederbörande pastorat, men
att han, å andra sidan, dock skulle — frånsett utsyningsbestyret -— helt

45

Kungl. May.ts proposition Nr 225.

befrias från. deltagande i förvaltningen av pastoratsskogarna och därmed i
det väsentliga avlastas all direkt handläggning av dithörande arbetsuppgifter.

Det har i ärendet antytts, att pastoratens skogliga biträden för skötseln
av boställsskogarna inom ifrågavarande stift visat sig icke fylla de krav
å yrkeskunnighet, som författningsenligt böra ställas å dem. I denna omständighet
skulle ligga en förklaring till att stiftsjägmästaren därstädes
nödgats själv påtaga sig allehanda bestyr, som rätteligen bort ankomma a
pastoratsbiträdena. Jag vill härtill anmärka, att pastoratens val av skogligt
biträde skola i ett vart fall underställas stiftnämndens prövning och avgörande,
varvid stiftsnämnden har såväl möjlighet som skyldighet att upprätthålla
de nödiga kompetensfordringarna för dessa uppdrag. Skulle det
visa sig föreligga en bestående svårighet att inom de särskilda pastoraten
uppdriva kompetenta kandidater till dessa sysslor, synes stiftsnämnden
hava anledning verka för att pastoraten — gruppvis eller möjligen alla tillsammans
— sammansluta sig för utseende av gemensamt skogligt biträde,
ett förfarande, som i icke ringa utsträckning vunnit tillämpning inom fastlandsstiften
och som där, enligt vad som försports, befunnits ändamålsenligt.
Därest pastoratsbiträdesfrågan i Visbystiftet erhölle en lösning i enlighet
med vad här skisserats, torde uppdragen i fråga, utan de särskilda pastoratens
oskäliga betungande, kunna förbindas med så gynnsamma ekonomiska
villkor, att det eller de biträden, som i denna ordning bleve av pastoraten
engagerade, skulle kunna helt eller huvudsakligen ägna sig åt sina
ifrågavarande arbetsuppgifter. Det torde för sadant fall icke behöva befaras
någon brist på kompetenta sökande till dessa uppdrag.

Jag har på grund av det anförda och med hänsyn till vad i övrigt blivit
i saken upplyst icke kunnat finna annat, än att gynnsamma förutsättningar
äro för handen för ett genomförande av det av den sakkunnige beträffande
stiftsjägmästartjansten i Visby framlagda organisationsförslaget. Jag
kan ej heller finna att, därest i enlighet härmed de å revirförvaltare ankommande
tjänstegöromål med avseende å kronoskogarna a Gotland och a
Gotska Sandön varda hänlagda till stiftsjägmästartjönsten i Visbystiftet,
arbetsbelastningen vid denna tjänst behöver befaras bliva för stor. För sistnämnda
skogars tillsyn och förvaltning kommer enligt förslaget stiftsjägmästaren
att åtnjuta biträde av en fast anställd kronojägare ävensom
enligt vad domänstyrelsen förordat — särskilt biträde av domänverkspersonal
för virkesutsyningar å Gotska Sandön. Och ordnas, vilket för varje
fall synes högeligen angeläget, frågan om de skogliga biträdena för pastoratsskogarna
å Gotland enligt de riktlinjer, jag härförut angivit, lär stiftsjägmästaren
säkerligen även komma att vinna en betydelsefull lättnad i
sina allmänna kontrollerande funktioner med avseende å samma skogar.
Jag finner mig ock av här anförda skäl ej kunna förorda anställandet av
något särskilt biträde åt stiftsjägmästaren för den ecklesiastika skogsför -

46

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

välfången (stiftsskogvaktare), varom stiftsnämnden hemställt. Av de å
stifts jägmästaren ankommande arbetsuppgifterna torde för övrigt — frånsett
det ringa bestyret med förvaltningen av ett mindre allmänt kyrkohemman
— näppeligen förekomma några uppgifter, som författningsenligt
kunna överlämnas åt ett dylikt biträde med lägre skoglig utbildning.

Då jag sålunda tillstyrker, att de å revirförvaltare ankommande åliggandena
med avseende å kronoskogarna å Gotland och å Gotska Sandön skola
vara förenade med stiftsjägmästartjönsten i Visby, har jag dock, med hänsyn
till de från stiftsnämndens sida häremot yttrade betänkligheterna, funnit
försiktigheten bjuda, att denna anordning tills vidare gives karaktär av
en försöksanordning. Den ifrågavarande stiftsjägmästartjönsten synes på
grund härav nu böra anordnas såsom en befattning å extra stat. För regleringen
av stiftsjägmästarens blivande bestyr i avseende å kronoskogarna
å Gotland torde Kungl. Majit böra bemyndigas meddela närmare föreskrifter.

Vad härefter angår lönegradsplaceringen för stiftsjägmästarbefattningarna
ansluter jag mig till den sakkunniges mening, att befattningarna i fråga
böra i lönehänseende sinsemellan likställas. En sådan reglering överensstämmer
också med vad hittills varit för dessa tjänster i princip gällande.
Jag har även efter ett allsidigt övervägande av de omständigheter, som
måste påverka frågans bedömande, funnit den av den sakkunnige för befattningarna
föreslagna lönegraden B 27 skälig och lämplig. Till stiftsjägmästaren
i Visby skulle följaktligen, därest dennes befattning nu anordnas
såsom en befattning å extra stat, komma att utgå lön enligt en löneklass
lägre än den, som komme att gälla för ordinarie befattningshavare i B 27.

Den sakkunnige har beträffande de skogliga biträdesbefattningarna vid
stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås, Växjö, Karlstad och Härnösand föreslagit,
att här ifrågavarande biträden skola placeras, biträdena vid stiftsnämnderna
i Växjö och Härnösand — med benämningen skogsassistenter
— i lönegrad 20 samt biträdena vid de tre övriga stiftsnämnderna — med
benämningen skogsamanuenser — i lönegrad 16, allt enligt gällande löneplan
för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna
civilförvaltningen. Mot detta förslag till lönesiittning, i vad det
berör biträdesbefattningarna vid stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand,
har jag icke funnit anledning till erinran. Vad åter angår biträdesbefattningarna
vid övriga här omförmälda stiftsnämnder, har mot förslaget framhållits,
att de tjänstegöromål, som avsetts skola ankomma å dessa befattningshavare,
i allt väsentligt sammanfölle med de arbetsuppgifter, som
skulle utföras av de föreslagna »skogsassistentema» vid stiftsnämnderna i
Växjö och Härnösand, samt att det med hänsyn därtill måste framstå såsom
följdriktigt och skäligt, att samtliga ifrågavarande biträdestjänster
bereddes samma lönegradsplacering, som för de båda sistnämnda föreslå -

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

gits. Jag har icke kunnat undgå att finna vederbörande stiftsnämnders här
framställda yrkande befogat och förordar sålunda, att jämväl de ifrågavarande
biträdesbefattningarna i Uppsala, Västerås och Karlstad varda såsom
extra ordinarie tjänster placerade i lönegrad 20. Benämningen »skogsassistent»
finner jag mindre lyckligt vald. Jag föreslår, att tjänstebeteckningen
blir stifts jägmästarassistent.

Mot placeringen av stiftsskogvaktar t jönsten i Karlstads stift i lönegrad
B 9 har jag intet att erinra.

Vad av den sakkunnige föreslagits i fråga om de nuvarande befattningshavarnas
befordran till de föreslagna nya befattningarna och örn rätt för
dem att därvid för löneklassplacering tillgodoräkna sig föregående anställningstid
hos stiftsnämnderna finner jag mig helt kunna biträda, dock att,
därest biträdesbefattningarna vid stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och
Karlstad, på sätt av mig förordats, anordnas såsom tjänster i lönegrad 20,
dessa befattningar torde böra ledigförklaras i vanlig ordning. Frågan örn
erforderliga bestämmelser angående befattningshavarnas tjänste- och familj
epensionering, torde komma att upptagas till prövning av chefen för
finansdepartementet.

Till de i det föregående omnämnda ändringarna i ecklesiastik boställsordning
och kyrkofondslagen, som bliva erforderliga i följd av vad här
föreslagits, återkommer jag i annat sammanhang.

Grunder för resekostnads- och traktamentsersättnings

bestämmande.

Den sakkunnige har uppgivit sig vid uppgörande av förslaget till lönereglering
för stifts jägmästarna och de andra skogliga biträdena hos stiftsnämnderna
hava utgått ifrån, att nuvarande bestämmelser angående resekostnads-
och traktamentsersättningar åt ifrågavarande befattningshavare
alltfort — åtminstone tills vidare — oförändrade skulle förbliva gällande.
Enligt dessa bestämmelser, för vilka jag tidigare närmare redogjort, åtnjuter
en var av nämnda befattningshavare ett på förhand fixerat, individuellt
uträknat månatligt respenninganslag, vilket dock på grund av
ingivna årsredovisningar kan av Kungl. Majit för ett gånget år justeras
genom tilläggsanslag, ävensom traktamentsersättning efter för stiftsjägmästare,
biträdande stiftsjägmästare och andra biträden olika bestämda
belopp.

I anslutning till numera för viss del av domänverkets personal tillämpade
ändrade ersättningsgrunder för resor i tjänsten med egen automobil
har statskontoret, jämlikt av Kungl. Majit meddelat uppdrag, med underdånig
skrivelse den 20 januari 1938 överlämnat ett av domänstyrelsen
uppgjort förslag till ändrade grunder för bestämmande av stiftsjägmästar -

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

nas resekostnadsersättning. Över förslaget, vilket baserats på en undersökning
av domänstyrelsen, rörande vilka av de ifrågavarande befattningshavarna
för närvarande disponera egen bil för sina tjänsteresor, har styrelsen
inhämtat yttranden av stiftsnämnderna. Enligt detta förslag, emot vars
tillämpning — tills vidare försöksvis — statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra, skulle till stifts jägmästarna och nuvarande två biträdande
stifts jägmästare utgå resekostnadsersättning jämlikt följande grunder:

Till tjänsteman med egen automobil:

a) Vid resor i egen automobil:

1. Kostnader för skatt och försäkring i avseende å automobilen samt för
hyra av garage — även sådant utom bostadsorten — ersättas av stiftsnämnden
enligt verifikationer, i den mån kostnaderna uppkomma.

2. Övriga med bilinnehavet normalt förenade kostnader ersättas av
stiftsnämnden efter räkning för månad med 14—16 öre per kilometer, ankommande
det på stiftsnämnden att inom angivna gränser i varje fall avpassa
ersättningen allt efter förekommande biltyp, så att 14 öre per kilometer
tillämpas för billigare standardvagnar, såsom Ford V 8 och Chevrolet,
och de högre ersättningarna avvägas efter de dyrare typer, som
kunna vara använda.

Tilläggsersättning för norrlandsförhållanden medgives med 1 öre per
kilometer för stifts jägmästarna i Luleå och Härnösand samt biträdande
stiftsjägmästaren i Härnösand.

Vid samåkning tillkommer särskild gottgörelse med 5 öre per kilometer
och medresande förrättningsman.

3. Eventuellt uppkomna kostnader för automobils förflyttning mellan
olika ställen under förrättning ersättas enligt företedda verifikationer i
samband med ersättning jämlikt punkt 2. Särskild kostnad för chaufför
förutsättes dock icke böra uppkomma, utan torde, i fall då så svåra vägförhållanden
äro rådande, att särskild chaufför eljest skulle behöva anlitas,
resan lämpligen böra företagas med järnväg eller taxeautomobil.

För året må dock kostnad, som under punkt 1—3 sägs, icke ersättas
med sammanlagt högre belopp än som för samma resor skulle enligt allmänna
resereglementet utgått vid färd med egen automobil, för närvarande
30 öre per kilometer.

Vid ersättningsgrundernas uppgörande har förutsatts, att befattningshavare
vid nyanskaffning av automobil icke väljer dyrare biltyp än fältjansten
är erforderlig, varvid inköpsvärdet ansetts icke behöva överstiga
5,000 kronor, första ringuppsättningen ej inberäknad.

b) Vid annat färdsätt:

Ersättning för järnvägs- och omnibusbiljetter samt kostnader i övrigt
utgår enligt gällande resereglemente och utbetalas av stiftsnämnden för
månad enligt företedda verifikationer.

Till tjänsteman, som icke har egen automobil:

Ersättning utgår med fast respenninganslag för månad,

till stiftsjägmästaren i Göteborg......................

» biträdande stiftsjägmästaren i Växjö ..............

med 150 kronor

» 50 »

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

Beträffande de sålunda föreslagna ändrade ersättningsgrunderna har
domänstyrelsen framhållit, att förslaget icke medförde någon egentlig förändring
av resekostnadsersättningens storlek utan huvudsakligen innebure
en omläggning av sättet för ersättningens utgående i syfte att bereda en
ersättning, som med växlande körlängder så mycket som möjligt anslöte
sig till de verkliga kostnaderna. Domänstyrelsen har dock tillika erinrat
örn vikten av att de föreslagna ersättningsgrunderna så tillämpades, att
icke högre resekostnadsersättning behövde ifrågakomma än vad vid lämplig
planläggning av stiftsjägmästarnas resor kunde anses berättigad. Stiftsnämnderna
borde fördenskull tillse, att resor och förrättningar så kombinerades,
att onödiga kostnader för t. ex. hemresor undvekes. I fall då man
behövde väga kostnad för hemresa mot kostnad för nattraktamente,
syntes genomsnittligt kunna räknas med en total resekostnad av omkring
20 öre per kilometer.

Statskontoret har påpekat, att därest befattningshavarna efter genomförd
lönereglering komme att placeras i lönegrad, särskilda bestämmelser
örn den reseklass, till vilken de skulle hänföras, icke bleve erforderliga, enär
i så fall i detta hänseende skulle tillämpas stadgandena i kungörelsen den
27 juni 1929 (nr 211) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.

Jag vill här erinra om följande stadganden i allmänna resereglemente!
och berörda tilläggsbestämmelser.

Enligt 1 § i allmänna resereglementet skall förrättningsman, i den mån
ej annorlunda är eller varder stadgat, äga att vid resa inom riket för förrättning
i statens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt reglementets bestämmelser. Anses för viss grupp av befattningshavare
sådan ersättning böra utgå med lägre belopp än i reglementet sägs,
äger Kungl. Majit därom förordna.

Jämlikt 4 § skall sådan ersättning utgå med hänsyn tagen till den väg
och det färdsätt, som för resan verkligen använts, men får ersättningen
icke uppgå till sammanlagt högre belopp än som skulle utgått med det
färdsätt, som — bland annat — för åstadkommande av minsta kostnad
varit lämpligast. — På grund av detta stadgande torde det allt emellanåt
förekomma, att full ersättning enligt reglementet för resa med egen automobil
icke kan erhållas, oaktat detta färdsätt verkligen använts.

I tilläggsbestämmelserna angives, till vilken rese- och traktamentsklass
en var förrättningsman är att hänföra. Sålunda hava t. ex. de befattningshavare,
som placerats i lönegrad enligt den för ordinarie tjänstemän i civila
avlöningsreglementet fastställda löneplan, gruppvis hänförts till viss bestämd
rese- och traktamentsklass.

Bland tillämpningsföreskrifterna i dessa tilläggsbestämmelser stadgas
därjämte, att om förrättningsman genom särskilda bestämmelser tillerkänts
resekostnads- eller traktamentsersättning utöver vad enligt resereglementet
skulle tillkomma honom, sådant medgivande likväl icke skall
gälla.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 225.

4

Departe mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Enligt i kungörelse nr 50/1935 utfärdat resereglemente för tjänstemän
vid domänverket, med däri genom kungörelse nr 526/1936 i vissa delar
vidtagna ändringar, gälla för, bland andra, de ordinarie tjänstemännen
vid domänverkets skogsförvaltning i åtskilliga hänseenden särskilda bestämmelser
i fråga om dem för tjänsteresor och förrättningar tillkommande
resekostnads- och traktamentsersättningar. I det hänseende, som härförut
berörts, stadgas sålunda i 6 § a):

»För tjänsteresa, som företages med eget motorfordon, äger domänstyrelsen
medgiva, att, oaktat förrättningsmannen enligt allmänna resereglementet
icke skulle varit berättigad till ersättning för sådant färdsätt, resekostnadsersättning
må utgå med belopp, motsvarande förrättningsmannens
verkliga, av resan föranledda kostnader för fordonet, dock högst vad
förrättningsmannen skulle hava uppburit, därest ersättning beräknats för
färdsättet i fråga enligt detta reglemente.»

Vad domänstyrelsen och statskontoret föreslagit till reglerande av stiftsjägmästares
resekostnadsersättning vid resor i tjänsten med egen automobil,
finner jag till övervägande del vara ändamålsenligt och desslikes för
befattningshavarna tillgodose ett berättigat intresse. Med hänsyn till de
speciella arbetsuppgifter, som ankomma på stiftsjägmästarna och övriga
biträdande skogliga befattningshavare hos stiftsnämnderna, synes en dylik
reglering indirekt kunna bliva till fördel även för tjänsten. För alla de
fall, där tjänsten får anses vara betjänt av att befattningshavaren har tillgång
till ett dylikt, mera lättframkomligt fortskaffningsmedel som en automobil,
torde nämligen sådana särskilda ersättningsgrunder, som här föreslagits,
komma att verksamt underlätta för befattningshavaren att åt
sig anskaffa och i tjänsten utnyttja en egen bil. Jag erinrar om, att motsvarande
bestämmelser för närvarande tillämpas ej blott för vissa av domänverkets
tjänstemän, på sätt jag förut nämnt, utan även jämlikt stadganden
i kungörelserna nr 602 och 603/1934 för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse
och hos hushållningssällskap.

En reglering, sådan som den här föreslagna, bör dock lämpligen icke
avpassas enbart med hänsyn till nuvarande tjänstinnehavare och de förhållanden,
som för dessa för tillfället äro rådande, utan torde de särskilda
ersättningsgrunderna för resor med egen bil böra givas en allmängiltig
fastän alternativ tillämpning. Varje stiftsjägmästare liksom ock varje
stiftsjägmästarassistent bör fördenskull i princip vara berättigad att få
sin resekostnadsersättning bestämd efter dessa grunder, så snart han är i
besittning av och i tjänsten använder egen bil. För en var åter, som
icke har bil, bör, så länge så är fallet, resekostnadsersättning utgå efter
de grunder, som hittills för stiftsjägmästarna och dessas biträden gällt, eller
alltså med på förhand fixerat månatligt respenninganslag, som i efterhand
kan omregleras genom tilläggsersättning.

En enkel form för sådana ersättningsgrunders bestämmande skulle kunna
vinnas genom förklaring, att stiftsnämndernas skogliga befattningshavare

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

icke skola vara omedelbart underkastade allmänna resereglementets bestämmelser,
utan att för bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättning
åt ifrågavarande befattningshavare skall i tillämpliga delar gälla
vad i sådant hänseende beträffande domänverkets skogsförvaltningspersonal
stadgas i förenämnda särskilda resereglemente för domänverket. Den
särskilda prövningsrätt, som enligt detta reglemente i vissa fall tillagts
domänstyrelsen, bör dock för stiftsnämndernas skogspersonal förbehållas
Kungl. Majit, där densamma icke för visst hänseende medgives stiftsnämnden.
Sålunda bör det få ankomma på stiftsnämnden att bedöma, huruvida
bestämt månatligt respenninganslag skall till befattningshavare
utgå eller denne skall erhålla resekostnadsersättning enligt de särskilda
grunderna för resor i egen automobil, liksom givetvis även att granska och
pröva ingivna reseräkningar och verifikationer. Vid ersättningarnas utmätande
synas samtliga stiftsjägmästare böra jämställas med i reglementet
avsedd ordinarie skogstjänsteman, vars »tjänstgöringsområde omfattar
ett distrikt». Beträffande assistenterna åter synes det böra ankomma på
Kungl. Majit att närmare bestämma ersättningsgrunderna i anslutning till
vad för domänverkets motsvarande extra ordinarie befattningshavare tilllämpas.

Emot detaljbestämmelserna i de föreslagna särskilda ersättningsgrunderna
för resor i egen bil har jag ej annat att erinra, än att desamma torde
böra förtydligas så, att därav framgår, att medgivna tilläggsersättningar
dels för norrlandsförhållanden och dels vid samåkning icke äro avsedda att
medräknas i den stadgade maximiersättningen (för närvarande 30 öre per
kilometer). Vidare synes det böra förbehållas stiftsnämnden att beträffande
en var befattningshavare med hänsyn till för honom beräknelig resefrekvens
och andra föreliggande omständigheter pröva, huruvida uppkommen
kostnad för skatt och försäkring skall omedelbart till fullo ersättas
befattningshavaren, eller om sådan ersättning skall helt eller delvis
innestå till budgetårets utgång. Därigenom möjliggöres, att sammanlagda
ersättningen för årets resekostnader skulle för en befattningshavare med
liten resefrekvens kunna regleras, utan att redan uppburen ersättning behövde
återkrävas. En viss tvekan hyser jag angående lämpligheten av den
föreslagna bestämmelsen örn kilometerersättningens anpassande efter förekommande
biltyp. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att taga förslaget
på denna punkt i närmare övervägande vid utfärdandet av bestämmelser
i ämnet.

Jag anser mig alltså böra förorda, att stiftsjägmästarna och deras assistenter
i samband med den för dem härförut föreslagna löneregleringen
tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättningar enligt av mig nu
angivna allmänna och — för resor i egen automobil — särskilda grunder
samt att för fall, där de senare icke prövas tilliimpliga, vederbörande befattningshavare
medgives åtnjuta respenninganslag med av Kungl. Majit
flir månad bestämda belopp.

52

Kungl. Majlis proposition Nr 235.

Avlönings- och övriga kostnaders bestridande.

I samband med det förslag till avlöningsreform för stiftsjägmästarna och
övriga skogliga biträden hos stiftsnämnderna, som av den härför utsedde
sakkunnige framlagts och för vilket jag förut redogjort, har samme sakkunnige
även föreslagit förändrad ordning för ifrågavarande avlöningars och
andra med stiftsnämndernas verksamhet i allmänhet förbundna kostnaders
bestämmande och bestridande.

Härtill har den sakkunnige inledningsvis anfört, bland annat,
följande:

Jämlikt 6 § i ecklesiastik boställsordning, i den lydelse paragrafen alltfort
ägde, vore lagt i Kungl. Maj:ts hand att bevilja erforderliga anslag ur kyrkofonden
för gäldande av kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet.

Genom beslut av statsmakterna år 1937 skulle prövningen av domkapitlens
och stiftsnämndernas behov av personal för dessa myndigheters gemensamma
kanslier ske i ett sammanhang, och hade också berörda personal
i denna ordning fått sina anställnings- och avlöningsförhållanden för innevarande
budgetår bestämda. Denna behandlingsordning innebure följaktligen,
att prövningen av omförmälda personalbehov även till den del, det
avsåge stiftsnämndens ämbetsverksamhet, nu ägt rum och jämväl i fortsättningen
vore avsedd att äga rum under riksdagens omedelbara medverkan.
I samma ordning prövades tillika anslagsbehovet för expenser och
andra omkostnader för domkapitlens och stiftsnämndernas gemensamma
kanslier, däri inberäknat expenser för stiftsjägmästarna. I samband härmed
bestämdes ock av Kungl. Maj:t och riksdagen storleken av kyrkofondens
bidrag till ersättande av å stiftsnämnderna belöpande avlöningar och andra
kostnader av nu angivna slag. Det syntes i betraktande av här berörda omständigheter
ligga i sakens natur, att, därest ett allmänt uppordnande av
organisationen jämväl beträffande stiftsnämndernas skogliga personal nu
ägde rum samt dessa befattningshavare i samband härmed nu finge sina
anställnings- och avlöningsvillkor reglerade, bestämmandet jämväl av antalet
sådana ordinarie befattningshavare hos stiftsnämnderna, liksom av
erforderliga anslag till kostnaderna för den skogliga personalens avlönande
och för stiftsnämndernas verksamhet över huvud taget, nu borde överflyttas
från Kungl. Maj:t till Kungl. Maj:t och riksdagen. Riksdagens medverkan
i förevarande avseende skulle sålunda, i likhet med vad för närvarande
gällde i fråga om domkapitlens och stiftsnämndernas kanslipersonal,
komma att innefatta prövning för varje budgetår av uppgjorda förslag
till särskilda personalförteckningar, innefattande antal och lönegradsplacering
för samtliga skogliga befattningshavare vid en var stiftsnämnd, ävensom
prövning av i anslutning därtill uppgjorda förslag till avlönings- och
omkostnadsstater för budgetåret samt anvisande av medel därtill. Härigenom
bleve såväl grunderna för dessa omkostnaders beräknande som ock
kyrkofondens bidragsskyldighet därtill underställda riksdagens godkännande,
men den definitiva fördelningen stiftsnämnderna emellan av för
ifrågavarande ändamål anvisade medel skulle — frånsett vad belöpte å avlöningar
till ordinarie befattningshavare — alltjämt ankomma på Kungl.
Maj:t. I konsekvens härmed borde, tillsammans med övriga här angivna

53

Kungl. Marits proposition Nr 225.

omkostnader för stiftsnämndernas verksamhet, i anslagen jämväl upptagas
utgående arvoden och andra ersättningar till stiftsnämndernas ledamöter
samt förekommande ersättningar till av stiftsnämnderna anlitade sakkunniga,
som i 17 S stiftsnämndsinstruktionen avsåges, fastän dessa ersättningar
såsom hittills borde av Kungl. Majit fördelas å stiftsnämnderna och
i fråga om stiftsnämndernas ledamöter därjämte av Kungl. Majit till beloppen
bestämmas.

I enlighet härmed borde samtliga ifrågavarande kostnader helt redovisas
över riksstaten. För ändamålet torde därvid de under åttonde huvudtiteln
hittills uppförda anslagen till domkapitlens avlönings- och omkostnadsstater
(C 1 och C 2) böra sammanföras med motsvarande nu erforderliga
anslag för stiftsnämndernas verksamhet. Ifrågavarande anslag skulle
alltså härefter avse: Domkapitlen och stiftsnämnderna och, såsom förut,
utgöras av ett avlöning sanslag, omfattande dels domkapitlens avlöningsstat
med vad däri nu inginge, dels en stiftsnämndernas avlöningsstat med
däri ingående avlöningar till stifts jägmästarna och deras biträden jämte
arvoden till stiftsnämndernas ledamöter och ersättningar åt av stiftsnämnderna
anlitade sakkunniga, samt ett omkostnadsanslag, omfattande dels
domkapitlens omkostnadsstat med därå nu upptagna utgifter, dels en stiftsnämndernas
särskilda omkostnadsstat med å denna upptagna resekostnadsoch
traktamentsersättningar samt vissa andra kostnadsersättningar till de
förutberörda skogliga befattningshavarna och till stiftsnämndernas ledamöter
ävensom hyreskostnader för lokaler åt stiftsjägmästare. Av denna reglering
följde därjämte, att vid bestämmandet av det under åttonde huvudtiteln
under diverse (N. 15) uppförda förslagsanslaget till provisorisk avlöningsförstärkning
åt vissa befattningshavare i statens tjänst även borde
beräknas visst belopp till sådan avlöningsförstärkning åt stiftsnämndernas
skogliga befattningshavare. Erinras finge i detta samband, att expensutgifter
för stiftsnämndernas verksamhet — utöver härförut omförmälda
kostnadsersättningar samt hyror — för närvarande bestredes av anslag till
domkapitlen.

Då de — genom en sålunda föreslagen reglering — i riksstaten tillkomna
utgifterna allt framgent syntes böra, i sista hand, gäldas med kyrkofondsmedel,
förutsatte emellertid denna redovisning av kostnaderna för stiftsnämndernas
verksamhet, att erforderliga medel för dessa utgifters bestridande
från kyrkofonden tillfördes statsregleringen, eller med andra ord en
anordning, analog med den statsmakterna från och med innevarande budgetår
vidtagit med avseende å domkapitlens kostnader för den kanslipersonal,
som beräknades vara sysselsatt med arbete för stiftsnämndernas
räkning.

Efter vissa överväganden beträffande det budgettekniska förfarandet
med avseende å här angivna ersättningsmedel från kyrkofonden gör den
s a k k unnige några erinringar rörande ersättningens upptagande och
beräkning i riksstaten av, i huvudsak, följande innehåll:

Ersättningen för de kostnader för domkapitlens och stiftsnämndernas
gemensamma kanslier, som enligt för budgetåret fastställda grunder skulle
gäldas av kyrkofonden, upptoges tillhopa med den för samma år beräknade
ersättningen för de kostnader för stiftsnämndernas verksamhet, varom i
förevarande sammanhang närmast vore fråga, varvid däri givetvis iiven

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

skulle inräknas ersättning för vad under det särskilda anslaget till provisoriska
avlöningsförstärkningar beräknades för de skogliga befattningshavarnas
avlönande.

I likhet med vad för närvarande vore fallet i fråga om kyrkofondens andel
i domkapitlens kostnader borde ersättningen från kyrkofonden för de ytterligare
kostnader för stiftsnämndernas verksamhet, vilka nu ifrågasatts
skola bestridas från anslag å riksstaten, icke beräknas på grundval av anslagens
belastning utan efter anslagens i riksstaten år från år angivna storlek.
Vidare borde — likaledes i anslutning till vad som skett med avseende å
domkapitlens personalkostnader för stiftsnämnderna — vid ersättningens
bestämmande bortses från kostnader för dyrtidstillägg, vilka kostnader åtminstone
i viss mån kunde anses kompenserade därigenom, att avlöningsposten
till ordinarie tjänstemän beräknades efter högsta löneklassen i den
fastställda lönegraden.

Vid 1937 års riksdagsbehandling av domkapitlens personalkostnader
hade frågan örn kostnaderna för personalens pensionering icke närmare
berörts. Härav torde få dragas den slutsatsen, att något bidrag från kyrkofonden
för sådant ändamål därvidlag icke tänkts skola utgå. Med hänsyn
till osäkerheten i den uppskattning, som kunnat verkställas med avseende
å arbetsbördans fördelning mellan domkapitels- och stiftsnämndsärenden,
syntes väl anledning icke heller föreligga att i fråga om dessa kostnader för
kanslipersonalen upprätthålla principen örn kyrkofondens bidragsskyldighet.
Annorlunda torde emellertid förhållandet kunna sägas vara, då fråga
bleve om stiftsjägmästarna och deras biträden, vilka, i princip, skulle helt
avlönas av kyrkofondsmedel. Då ersättning bereddes statsregleringen för
löneutgifterna för dessa befattningshavare, torde kyrkofonden böra lämna
gottgörelse jämväl för de pensioneringskostnader, som för dem uppkomme.
Detta torde lämpligen kunna ordnas så, att framdeles ifrågakommande utbetalning
av pensioner för nämnda skogliga personal i vanlig ordning verkställdes
å vederbörliga anslag under elfte huvudtiteln och att, vad därigenom
under ett budgetår för ändamålet av statsverket bestritts, under ett
följande budgetår tillgodofördes statsregleringen genom motsvarande höjning
av den i riksstaten upptagna ersättningen från kyrkofonden. Med detta
förfaringssätt vunnes, att hänsyn till pensioneringskostnaderna för stiftsjägmästarna
och deras biträden icke behövde tagas vid beräkningen av
ersättningen från kyrkofonden för kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet,
innan sådan pensionering ifrågakomme, och att, när sedermera så
bleve fallet, erforderligt ersättningsbelopp därtill då tillika kunde exakt
bestämmas.

D en sakkunnige har i anslutning till vad av honom föreslagits
uppgjort utkast till personalförteckningar för den skogliga personalen vid
stiftsnämnderna ävensom preliminärt beräknat de med hänsyn till härförut
berörda stiftsnämndsomkostnader för helt budgetår erforderliga anslagsökningarna
för »domkapitlen och stiftsnämnderna» och för »provisorisk
avlöningsförstärkning» samt den därav betingade höjningen jämväl av
kyrkofondens bidrag till statsregleringen. Till sist har den sakkunnige tilllika
lämnat en redogörelse för den av honom utförda anslagsberäkningen
med avseende å de föreslagna avlönings- och omkostnadsstaterna för stiftsnämnderna.

Kungl. Majlis proposition Nr ‘225.

55

Av denna den sakkunniges redogörelse inhämtas följande:

De i avlöningsstaten ingående anslagsposterna 1. avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat (förslagsanslag) 115,300 kronor samt 3 a. avlöningar
till icke-ordinarie personal, grundavlöningar m. m. (bestämt anslag) 20,000
kronor hade vid anslagsberäkningen upptagits enligt vedertagna beräkningsgrunder
och alltså bestämts, den förra efter högsta löneklass och den senare
efter lägsta löneklass i vederbörande lönegrad och dyrortsgrupp. Anslagsposten
2 a. arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
grundbelopp (bestämt anslag) 25,900 kronor hade i avlöningsstaten upptagits
till belopp, varmed ifrågavarande arvoden till stiftsnämndernas ledamöter
för närvarande utginge. I avlöningsstaten under 2 b. upptaget anslag,
ersättning till vissa sakkunniga (förslagsanslag) 2,400 kronor, hade
med hänsyn till kostnadens svårberäknelighet angivits utgå förslagsvis.
Anslagsposten hade beräknats med ledning av vissa uppgifter i stiftsnämndernas
senaste anslagsäskanden. Av de två återstående i avlöningsstaten
ingående anslagsposterna hade den under 3 b. avlöning sförhöjningar m. m.
(förslagsanslag) 2,800 kronor beräknats genomgående på grundval av två
löneklassuppflyttningar samt den under 4- särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän (förslagsanslag) 1,200 kronor upptagits
till belopp, motsvarande vad enligt gällande avlöningsbestämmelser skulle
tillkomma dels stifts jägmästaren i Luleå i provisoriskt dyrortstillägg, dels
de extra ordinarie befattningshavarna i provisoriskt lönetillägg.

Som vid den föreslagna regleringen förutsatts, att i avseende å resekostnads-
och traktamentsersättningar åt såväl stiftsjägmästarna som dessas
biträden samma regler, som för närvarande vore bestämda, i huvudsak
skulle förbliva gällande tills vidare, har å omkostnadsstaten anslagsposten
till sådana kostnadsersättningar under 1. reseersättningar m. m. (förslagsanslag)
77,000 kronor upptagits till belopp, varmed kyrkofonden i sådant
hänseende för senaste budgetår belastats, med tillägg dock av vad dels i
dylika ersättningar ytterligare kunde beräknas behöva utgå för skogsamanuenserna,
därest dessa bleve helårsanställda, dels enligt numera i åtskilliga
fall lämnade medgivanden borde beräknas till bidrag åt stiftsjägmästare
för deltagande i vissa exkursioner. Vad slutligen beträffade anslagsposten
å omkostnadsstaten under 2. hyror för tjänstélokaler åt stiftsjägmästarna
hos stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Visby (förslagsanslag)
2,700 kronor hade denna anslagspost beräknats helt till belopp, som för närvarande
anvisats till angivna hyror. Därutöver för innevarande budgetår
till stiftsnämnderna i Skara och Göteborg anvisade hyresanslag hade antagits
efter 1938 års slut icke vidare behöva utgå, enär domkapitlen uti ifrågavarande
stift då torde fått sina expeditionslokaler erforderligt utvidgade.

Beträffande den föreslagna ersättningen från domänfonden till kyrkofonden
för stiftsjägmästarens i Visby övertagande av vissa förvaltningsuppgifter
för kronoskogarna å Gotland anmärker slutligen den sakkunnige
följande:

Ifrågavarande ersättningsbelopp, beräknat lill i avrundat tal 5,000 kronor,
syntes lämpligen böra av domänstyrelsen för varje år inlevereras till
statskontoret för att på så sätt direkt tillgodoföras kyrkofonden. Hänsyn
till denna likvid behövde fördenskull icke tagas vare sig vid beräkningen av
för stiftsnämnderna erforderliga anslag å riksstaten eller vid bestämmandet
av kyrkofondens bidrag till dessa anslags ersättande.

56

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

Gentemot vad den sakkunnige i fråga om kostnadernas bestridande sålunda
föreslagit, hava de häröver hörda myndigheterna i stort sett icke
haft något att erinra.

Stiftsnämnden i Lund har emellertid, med instämmande av domkapitlet
därstädes, framhållit följande: Stiftsnämnden hade icke något att erinra
mot att i avlönings- och omkostnadsstaten upptoges —• förutom rese- och
traktamentsersättningar åt stiftsjägmästarna — arvoden och reseersättningar
åt stiftsnämndens ledamöter samt ersättningar till av stiftsnämnderna
anlitade sakkunniga. Därvid ville stiftsnämnden understryka det oavvisliga
behovet av att anslagen till reseersättningar och till sakkunnigersättningar
gåves karaktären av förslagsanslag. Den fastighetsförvaltning, som
stiftsnämnden utövade, förutsatte möjlighet, prövad efter behovet i förekommande
fall, att utsätta stiftsnämndssyner och tillkalla sakkunniga.
Anslagen borde därför vara så utmätta, att utsättande av en stiftsnämndssyn
eller tillkallande av sakkunniga ej omöjliggjordes genom det till varje
stiftsnämnds disposition ställda anslagets eventuella ringa storlek. Stiftsnämnden
föresloge höjning i förslagsanslaget till ersättning åt sakkunniga
till 6,000 kronor. Sakkunniga kunde vara arkitekter, lantbruksingenjörer,
konsulenter m. fl., som icke åtnöjdes med allenast rese- och traktamentsersättningar
utan därutöver måste gottgöras med särskilt arvode.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand hava förutsatt, att, då avlöningarna
till de skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnderna komme
att upptagas i riksstaten under ett för domkapitlen och stiftsnämnderna
gemensamt anslag, därav borde följa, att dessa befattningshavare skulle
uppföras på domkapitlets expeditions avlöningslista och deras löner bokföras
i domkapitlets räkenskap. Därigenom skulle enligt dessa myndigheters
mening betydliga förenklingar kunna vinnas.

Kammarkollegiet, som icke funnit anledning till erinran beträffande den
föreslagna avlöningsstatens redovisning över riksstaten, anmärker dock, att
försiktigheten torde bjuda, att i statförslaget bland omkostnader jämväl
inräknades hyresersättning för tjänstelokal åt stifts jägmästaren i Skara,
enär för detta stift möjligheten att bereda stiftsjägmästaren därstädes lokaler
inom domkapitlets tjänstelokaler icke vore klar.

Statskontoret ifrågasätter med avseende å den budgettekniska redovisningen
av kyrkofondens bidrag till domkapitlen och stiftsnämnderna, att
detta bidrag i enlighet med det redovisningssätt, som jämlikt beslut av 1937
års riksdag kommit till användning i fråga örn kyrkofondens bidrag till
domkapitlens avlöningar och omkostnader, redovisas såsom uppbördsmedel
å respektive anslag.

VafPav den sakkunnige i samband med den föreliggande Iöneregleringsfrågan
framhållits till stöd för en redovisning över riksstaten av de ifrågavarande
löne- och övriga utgifterna för stiftsnämndernas verksamhet, finner
jag vara välgrundat och — till sin huvudlinje — följdriktigt ansluta sig
till statsmakternas beslut år 1937 med avseende å domkapitlens och stiftsnämndernas
gemensamma kanslikostnader. Jag anser mig fördenskull böra
förorda en dylik reform. Beträffande den budgettekniska redovisningen av
de ersättningsmedel från kyrkofonden, som i så fall böra tillföras statsregle -

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

ringen ej mindre för de omnämnda kanslikostnaderna jämlikt 1937 års beslut
än även för nu tillkommande övriga kostnader för stiftsnämndernas
verksamhet, ansluter jag mig i princip till vad statskontoret föreslagit. I
övriga delar — såväl i fråga om den nu närmast aktuella redovisningen å
domkapitlens och stiftsnämndernas avlönings- och omkostnadsstater och
under anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning som även med avseende
å den framtida redovisningen av uppkommande pensioneringskostnader
för stiftsnämndernas skogliga befattningshavare — synes mig den sakkunniges
förslag kunna läggas till grund för Kungl. Maj:ts hemställan till
riksdagen. Personalförteckningarna böra emellertid, därest av mig förordade
ändringar i de föreslagna lönegradsplaceringarna godkännas, korrigeras
i enlighet härmed, vilket i sin tur föranleder omräkning av avlöningsposterna
i stiftsnämndernas avlöningsstat. I enlighet med stiftsnämndens
och domkapitlets i Lund förslag anser jag anslaget för sakkunniga vid stiftsnämndssyner
m. m. böra höjas till 6,000 kronor, räknat för helt år. Med
hänsyn till den föreslagna omläggningen av grunderna för bestämmande av
resekostnads- och traktamentsersättningar åt stifts jägmästarna och de övriga
skogliga befattningshavarna och i samband därmed eventuellt erforderlig
höjning i respenninganslag synes även anslaget för reseersättningar m. m.
å stiftsnämndernas omkostnadsstat böra något ökas. Slutligen lärer det beräknade
hyresanslaget å samma omkostnadsstat, på grund av vad kammarkollegiet
anmärkt, böra höjas med 300 kronor. — Vad domkapitlet och
stiftsnämnden i Härnösand anfört rörande utbetalningen av här ifrågavarande
befattningshavares löner, lärer, i mån så befinnes ändamålsenligt,
kunna av Kungl. Majit övervägas i samband med anvisande av de härför
erforderliga medlen.

Enär beträffande förenämnda författningsändringar, vilka jag i annat
sammanhang kommer att närmare beröra och vilka till en del äga samband
med nu föreliggande reformförslag, yttrande torde böra inhämtas av kyrkomötet,
lärer den föreslagna avlöningsreformen icke kunna vinna tillämpning
förrän från och med den 1 januari 1939 eller för senare hälften av budgetåret
1938/39. De i den sakkunniges förslag för helt budgetår beräknade anslagen
böra ock fördenskull, med beaktande av de höjningar däri, som av
mig angivits, halveras för att avse endast det sålunda ifrågakommande budgethalvåret.

Enligt mitt förslag skulle alltså vid stiftsnämnderna komma att från och
med den 1 januari 1939 finnas anställda följande antal ordinarie och ickeordinarie
skogliga befattningshavare, nämligen:

Ordinarie tjänstemän:

11 stiftsjägmästare (Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,
Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad,

Härnösand och Luleå)...................... lönegrad I? 27

1 stiftsskogvaktare (Karlstads stift)............... » B 9

58

Kungl. Marits proposition Nr 225.

Tjänsteman å extra stat:

1 stifts jägmästare (Visby)....................... lönegrad B 27

Extra ordinarie tjänstemän:

5 stiftsjägmästarassistenter (Uppsala, Västerås, Växjö,

Karlstad och Härnösand).................... » 20

De för det angivna budgethalvåret erforderliga anslagen å de särskilda
staterna för stiftsnämndernas avlöningar och. omkostnader skulle
vid bifall till mitt förslag komma att uppgå till följande belopp:

Avlöningar.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 53,100

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis .... * 4,300

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

a. Grundbelopp...................kronor 12,950

b. Ersättning till sakkunniga för biträde

vid syn av stiftsnämnd m. m., förslagsvis
...................... »_3,000 kronor 15,950

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a.

Grundavlöningar m. m...........kronor 11,650

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslags vis.

........................ » 1,750 > 13,400

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis......................... » 650

Summa kronor 87,400

Omkostnader.

1. Reseersättningar m. m., förslagsvis...............kronor 39,100

2. Hyror för tjänstelokaler åt stifts jägmästarna vid stifts nämnderna

i Uppsala, Skara, Västerås och Visby, förslagsvis
.............................. » 1,500

Summa kronor 40,600

Den föreslagna avlöningsregleringen skulle därjämte, såsom förut nämnts,
påkalla visst anslag till provisorisk avlöningsförstärkning åt stiftsnämndernas
ifrågavarande befattningshavare. Anslagsbehovet i berört avseende beträffande
stiftsnämnderna skulle, vid beräkning för ett budgethalvår, komma
att stanna vid 1,200 kronor. Då denna utgiftsökning sålunda blir av förhållandevis
ringa betydenhet, torde detta anslagsbehov icke behöva särskilt
påverka beräkningen för budgetåret av vederbörande anslag.

Det bidrag, som för nästa budgetår komme att erfordras från kyrkofonden
till ersättande av anslag, som enligt mitt förslag skulle för här ifråga -

59

Kungl. Marits proposition Nr 225.

komna kostnader under senare hälften av budgetåret utgå från riksstaten,
borde i enlighet med de utförda anslagsberäkningarna kunna fixeras till
(87,400 + 40,600 -f- 1,200 =) 129,200 kronor. Jämlikt vad statskontoret
förordat, skulle detta ersättningsbelopp i riksstaten redovisas såsom uppbördsmedel
å respektive anslag. Den för budgetåret 1938/39 erforderliga
avräkningen å huvudtiteln beträffande kyrkofondens bidrag till kostnaderna
för stiftsnämndernas verksamhet lärer fördenskull nu lämpligen böra ske å
anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna. Med hänsyn till det i allmänhet
tillämpade budgettekniska förfarandet torde dock avräkningen
med kyrkofonden innevarande år icke kunna utföras helt på ett enda anslag,
utan lärer densamma för undgående av en sammanblandning av avlöningskostnader
och övriga omkostnader böra verkställas å båda anslagen, för
avlöningar och för omkostnader. I sådant syfte böra emellertid, å ena sidan,
domkapitlens och stiftsnämndernas avlöningsstater och, å andra sidan,
nämnda myndigheters omkostnadsstater var för sig sammanslås till en
huvudsumma, varå vederbörligt kyrkofondsbidrag därpå avräknas.

Avd. 2. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Avlöningar.

Ur detta anslag bestridas, såsom redan i det föregående berörts, jämlikt
beslut av 1937 års riksdag avlöningskostnaderna för den vid domkapitlen
och stiftsnämnderna anställda personalen — dock ej för stifts jägmästare och
den skogliga personalen i övrigt — samt dessutom arvoden och andra ersättningar
till vissa domkapitelsledamöter m. fl. Av förstnämnda avlöningskostnader
bestrider staten hälften och kyrkofonden hälften. Dock
gäldar staten hela kostnaden för den vid domkapitlet i Stockholm ur avlöningsstaten
avlönade personalen. Staten betalar likaledes nämnda arvoden
och andra ersättningar. Kyrkofondens bidrag återfinnes i form av särskilda
uppbördsmedel i den av 1937 års riksdag för domkapitlen fastställda
avlöningsstaten, vilken jämte därtill hörande bestämmelser är avtryckt å
sid. 350 f. i statsliggaren för budgetåret 1937/38. Avlöningsstaten slutar
på 232,500 kronor, med vilket belopp förevarande anslag är uppfört för
innevarande budgetår.

Domkapitlet i Visby har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1938/39
hemställt, att arvodena för ifrågakommande ledamöter av domkapitlet
måtte höjas från 300 kronor till 500 kronor och att 200 kronor måtte anvisas
till extra befattningshavare, renskrivning m. m. vid domkapitlet.

Domkapitlen i Uppsala, Skara och Göteborg hava hemställt örn en höjning
av de för sistnämnda ändamål anvisade anslagsmedlen med respektive
600 kronor till 1,800 kronor, 300 kronor till 2,100 kronor och 700 kro -

60

Kungl. Marits ''proposition Nr 225.

lior till 2,500 kronor. Beträffande de till stöd för de nu nämnda förslagen
anförda skälen hänvisas till handlingarna. De övriga domkapitlen synas
icke hava för nästa budgetår ifrågasatt någon ändring i dispositionen av
förevarande avlöningsanslag.

Statskontoret har i utlåtande den 24 september 1937 förklarat sig icke
kunna tillstyrka, att de av 1936 års riksdag godtagna arvodesbeloppen för
domkapitelsledamöterna redan nu gjordes till föremål för omprövning.
Med hänsyn till att de olika domkapitlens behov av arbetskrafter underkastats
prövning så nyligen som vid 1937 års riksdag, därvid hänsyn tagits
till såväl Uppsala som Göteborgs domkapitels nyssberörda framställningar,
syntes den begärda anslagshöjningen för dessa domkapitel kunna för närvarande
anstå. Till den av Skara domkapitel begärda ökningen, vilken avsåge
att bestrida ersättning för städning, torde hänsyn böra tagas vid beräkningen
av omkostnadsanslaget. Den av Visby domkapitel begärda anslagsförstärkningen
med 200 kronor har av statskontoret avstyrkts.

Vid den av 1937 års riksdag beslutade regleringen av personalen vid
domkapitlen och stiftsnämnderna inrättades bland annat en kansliskrivarbefattning
på ordinarie stat vid domkapitlet i Skara. Såsom framgår av
sid. 49 i propositionen nr 97/1937, förutsattes, att en vid stiftsnämnden
därstädes anställd tjänsteman skulle erhålla den nyinrättade befattningen
samt därvid komma i åtnjutande av ett personligt lönetillägg å 1,200 kronor.
Vidare anvisades medel till ett extra ordinarie kanslibiträde i 7 lönegraden
vid ifrågavarande domkapitel. Det förutsattes emellertid, att dessa
medel skulle stå till förfogande, endast örn den nyssnämnde tjänstemannen
erhölle kansliskrivartjänsten och så länge han kvarstode å densamma, ävensom
att det under denna tid icke vore erforderligt att anvisa särskilda medel
till extra befattningshavare, renskrivning m. m. vid domkapitlet.

Sedan domkapitlet i Skara anmält, att sådana förhållanden inträtt, att
omförmälde tjänsteman icke kunde tillträda kansliskrivartjänsten, beslutade
Kungl. Maj:t den 4 juni 1937, att den nyssnämnda kanslibiträdestjänsten
icke skulle inrättas samt att av de därigenom besparade medlen
ett belopp av 1,800 kronor skulle utgå till extra befattningshavare, renskrivning
m. m. vid ifrågavarande domkapitel.

Sedermera har domkapitlet i Skara hemställt örn anvisande av medel till
anställande av en amanuens i 16 lönegraden från och med den 1 juli 1938.

Domkapitlet har — efter att hava erinrat om vad vid 1937 års riksdag
enligt det nyss sagda förekommit — framhållit, att vid fastställandet av
personalförteckningen för domkapitlet hänsyn icke tagits till den förändrade
situationen beträffande kansliskrivartjänsten. Den för domkapitlet
fastställda personalorganisationen hade härigenom kommit att avvika från
den för övriga jämförliga domkapitel fastställda. Det vore angeläget, att
domkapitlet, som enligt vad statistiken utvisade, vore ett av de mest arbetstyngda,
erhölle en mot dess arbetsbörda svarande personalstat.

61

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

Den förändrade situationen vid domkapitlet i Skara, vilken icke kunde
förutses, då Kungl. Majit för 1937 års riksdag framlade förslag till personalreglering
vid domkapitlen och stiftsnämnderna, synes nödvändiggöra bifall
till domkapitlets framställning örn anvisande av medel till en amanuenstjänst
i 16 lönegraden. De medel, som kunna disponeras genom att den
förutnämnda icke-ordinarie kanslibiträdestjänsten vid domkapitlet icke
inrättats, torde med hänsyn till arbetsbelastningen böra även i fortsättningen
i erforderlig utsträckning disponeras till extra befattningshavare,
renskrivning m. m. Bortfallandet av sistnämnda tjänst synes mig alltså icke
böra motivera någon minskning av förevarande avlöningsanslag. Däremot
bör det förutnämnda personliga lönetillägget å 1,200 kronor indragas.

I likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl kan
jag icke tillstyrka de av domkapitlen i övrigt föreslagna förändringarna
i fråga om dispositionen av förevarande anslag.

Vid bifall till vad nu föreslagits, bör delposten till Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp minskas med 1,200
kronor till 39,650 kronor, delposten till grundavlöningar in. m. till övrig
icke-ordinarie personal höjas med den med vederbörliga pensionsavdrag
minskade grundlönen för en befattningshavare i 16 lönegraden, d. v. s. med
i runt tal 3,300 kronor till 96,600 kronor, delposten till avlöningsförhöjningar
m. m. till samma personal höjas med i runt tal 500 kronor till förslagsvis
6,500 kronor och delposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän med 200 kronor till förslagsvis 4,870 kronor.
Utgiftsökningen utgör alltså (— 1,200 -j- 3,300 + 500 + 200 =) 2,800 kronor.
Utgiftssidan i vederbörande avlöningsstat bör sålunda höjas med det
sistnämnda beloppet till 421,300 kronor.

Vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget om lönereglering
för stiftsjägmästarna och annan skoglig personal bör utgiftssidan vidare
höjas med 87,400 kronor.

Avlöningsstatens utgiftssida kommer alltså att sluta på inalles (421,300+
+ 87,400 —) 508,700 kronor.

Å andra sidan bör det å avlöningsstatens inkomstsida upptagna bidraget
från kyrkofonden höjas med dels kyrkofondens bidrag till kostnaderna fol -

den förutnämnde amanuensen, d.

v. s. med

3,300 + 500 + 200
2

= 2,000

kronor, dels ock kyrkofondens bidrag till ej blott de enligt avlöningsstaten
utgående lönerna till den skogliga personalen m. m. (87,400 kronor) utan
även den provisoriska avlöningsförstärkningen för sistnämnda personal
(1,200 kronor), alltså (87,400 + 1,200 =) 88,600 kronor. Inkomstsidan bör
alltså höjas med (2,000 + 88,600 =) 90,600 kronor till 276,600 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma kommer sålunda att utgöra (508,700 —
— 276,600 =) 232,100 kronor, med vilket belopp förevarande anslag bör
uppföras för nästa budgetår.

Departe mentschefen.

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2*25.

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Omkostnader.

Jämlikt beslut av 1937 års riksdag bestridas enligt det föregående ur
detta anslag icke blott omkostnader för domkapitlen utan även de på stiftsnämnderna
och stiftsjägmästarna belöpande expensutgifterna, i den mån
dessa utgifter icke avse kostnader för anskaffande av lokaler för stiftsjägmästarna.
Kyrkofonden bestrider hälften av de beräknade sammanlagda
expenskostnaderna vid samtliga domkapitel utom Stockholms. Anslaget disponeras
jämlikt en omkostnadsstat, på sätt framgår av sid. 353 ff. i statsliggaren
för budgetåret 1937/38, och är för innevarande budgetår uppfört
med 68,400 kronor. Kyrkofondens bidrag, vilket i omkostnadsstaten är
upptaget såsom särskilda uppbördsmedel, utgör för närvarande 27,720
kronor.

Av domkapitlens anslagsäskanden för budgetåret 1938/39 inhämtas följande: Reseersättningar.

Domkapitlen i Uppsala, Göteborg och Visby
hava begärt en höjning av anslagsmedlen till resekostnads- och traktamentsersättningar
åt domkapitelsledamöter med respektive 200 kronor till

1,500 kronor, 300 kronor till 1,800 kronor och 650 kronor till 2,650 kronor.
Domkapitlet i Luleå har ifrågasatt en minskning av motsvarande till domkapitlet
anvisade anslagsmedel med 1,000 kronor till 4,000 kronor. Ifrågavarande
anslagsmedel skulle alltså höjas med inalles (200 -f- 300 -f 650 —
— 1,000 =) 150 kronor.

Domkapitlen i Göteborg, Luleå och Visby hava ifrågasatt en höjning av
anslagsmedlen till resekostnads- och traktamentsersättningar åt stiftssekreterarna
med respektive 50 kronor till 150 kronor, 150 kronor till 400 kronor
och 500 kronor till 650 kronor, alltså med inalles (50 + 150 + 500 =)
700 kronor.

Slutligen har domkapitlet i Göteborg hemställt örn en höjning av anslagsmedlen
till resekostnads- och traktamentsersättningarna åt särskilda
av domkapitlet förordnade utredningsmän med 50 kronor till 150 kronor.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för de framställda förslagen,
vilka alltså innebära en sammanlagd höjning av anslagsmedlen till reseersättningar
med (150 -f- 700 -(- 50 =) 900 kronor, hänvisas till handlingarna.

Statskontoret har i utlåtande den 24 september 1937 anfört: Vad beträffade
posten till reseersättningar hade statskontoret icke funnit anledning
till erinran mot de av de olika domkapitlen gjorda framställningarna i vidare
mån än att Visby domkapitel icke torde böra beviljas högre belopp
tjll reseersättningar åt stiftssekreteraren än för löpande budgetår. Den
ringa ökning (400 kronor) av det för budgetåret 1937/38 anvisade beloppet,
32,100 kronor, varom vid sådant förhållande skulle bliva fråga, syntes icke
behöva föranleda, att av riksdagen äskades ytterligare medel å ifrågavarande,
förslagsvis betecknade anslagspost utöver det för löpande budgetår anvisade
beloppet, 34,000 kronor.

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Expenser. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,
Härnösand och Visby hava hemställt om höjning av anslagsmedlen till
bränsle, lyse och vatten med respektive 25 kronor till 250 kronor, 325 kronor
till 800 kronor, 775 kronor till 1,500 kronor, 125 kronor till 700 kronor,
200 kronor till 900 kronor och 50 kronor till 175 kronor eller med tillhopa

1,500 kronor.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping och Skara hava föreslagit en höjning
av anslagsmedlen till övriga expenser med respektive 200 kronor till 6,100
kronor, 1,400 kronor till 4,500 kronor och 2,700 kronor till 5,900 kronor,
varemot domkapitlet i Visby föreslagit en anslagsminskning med 400 kronor
till 2,800 kronor. Ifrågavarande anslagsmedel skulle således ökas med sammanlagt
3,900 kronor.

Anslagsmedlen till expenser skulle alltså höjas med sammanlagt (1,500 +
-j- 3,900 =) 5^00 kronor. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de
begärda anslagsökningarna, hänvisas till handlingarna i ärendet.

Statskontoret har i sitt ovannämnda utlåtande förklarat sig icke hava
funnit anledning till anmärkning mot framställningarna om anslag till
bränsle, lyse och vatten. Beträffande anslagsmedlen till övriga expenser har
statskontoret i sitt ovannämnda utlåtande ävensom i utlåtande den 20
oktober 1937 tillstyrkt höjning av anslagen till domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Skara och Härnösand med respektive 200 kronor, 900 kronor,
2,400 kronor och 200 kronor, varemot ämbetsverket föreslagit minskning av
anslagen till domkapitlen i Strängnäs, Luleå, Visby och Stockholm med respektive
300 kronor, 200 kronor, 450 kronor och 700 kronor.

Vid bifall till vad statskontoret förordat skulle alltså, vid i övrigt oförändrade
förhållanden, anslagsmedlen till bränsle, lyse och vatten ökas med

1,500 kronor till 7,750 kronor och anslagsmedlen till övriga expenser med
2,050 kronor till 53,100 kronor samt hela anslagsposten till expenser sålunda
uppföras med (7,750 -j- 53,100 =) 60,850 kronor.

Statskontorets ifrågavarande förslag grundar sig på en omfattande undersökning
rörande domkapitlens och stiftsnämndemas nuvarande medelsförbrukning.
Ämbetsverket har med ledning av denna undersökning förklarat
sig förutsätta, att domkapitlen, respektive stiftsnämnderna i Uppsala,
Skara, Växjö och Luleå komma att vidtaga åtgärder i besparande
syfte, så att vid beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret 1939/40
hänsyn kunde tagas till resultatet av dylika åtgärder.

Publikationstryck. Domkapitlet i Strängnäs har framställt
yrkande örn höjning av ifrågavarande anslagsmedel med 75 kronor till
500 kronor.

Statskontoret har i sitt förenämnda utlåtande den 24 september 1937
anfört, att, med hänsyn till den totala anslagsbelastningen under budgetåret
1936/37, det icke syntes erforderligt, att av riksdagen äska ökat belopp
för ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 27 november 1935 framlade domkapitlet i Uppsala för
Kungl. Majit förslag om beredande åt domkapitlet och stiftsnämnden av
utökade och förbättrade expeditionslokaler genom en ombyggnad av det
nuvarande domkapitelshuset för en beräknad kostnad av 45,000 kronor.
Därvid anhöll domkapitlet, att ett av byggnadsrådet R. Hjorth upprättat
förslag till en mindre ombyggnad och utvidgning av domkapitlets lokaler

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr lillio.

i domkapitekhuset jämte intilliggande tre rum i domtrapphuset måtte godkännas,
med rätt för domkapitlet att göra de mindre avvikelser, som vid
byggnadsföretagets verkställande kunna finnas påkallade, samt att för
möjliggörande av samma byggnadsförslags utförande dels en årlig hyresersättning
av statsmedel måtte beredas Uppsala domkyrka med 3,459 kronor
för år, motsvarande amortering och förräntning efter 4 1I.2 procent av
byggnadskapitalet, 45,000 kronor, under 20 år, eller, örn sådan hyresersättning
ej kunde lämnas, att ett anslag å 45,000 kronor av statsmedel måtte
beviljas domkapitlet för olliförmälda byggnadsföretag, dels ock att hyresersättning
måtte tills vidare, så länge de ovan angivna tre rummen av den
nya expeditionslokalen disponerades för stiftsjägmästarens och hans personals
räkning, ur kyrkofonden utgå till Uppsala domkyrka med 1,400 kronor
för år.

I ärendet avgåvos utlåtanden av stiftsnämnden i Uppsala, kammarkollegiet,
statskontoret, byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Statskontoret har beträffande formen för bidraget ansett sig böra giva
företräde åt det alternativ, enligt vilket ett engångsanslag skulle för ändamålet
beviljas. Byggnadsstyrelsen har godkänt det föreliggande ombyggnadsförslaget.
Mot de beräknade kostnaderna har styrelsen uttalat erinran
allenast såtillvida, att till omförmälda belopp å 45,000 kronor borde läggas
ett av riksantikvarien angivet belopp av 500 kronor för kulturhistorisk
kontroll av arbetena. Kammarkollegiet har hemställt om bifall till framställningen
på så sätt, att av statsmedel beviljades omförmälda engångsanslag
å 45,000 kronor samt att i sinom tid hyresersättning måtte för de
av stiftsjägmästaren och hans personal disponerade rummen i de nya lokalerna
ur kyrkofonden till Uppsala domkyrka utgå 1,400 kronor för år.

I skrivelse den 12 oktober 1937 har domkapitlet sedermera anfört följande: Med

hänsyn till den sedan år 1935 inträdda stegringen av byggnadskostnaderna
hade domkapitlet numera låtit företaga en omräkning av kostnaden
för ovannämnda ombyggnad. Enligt den sålunda verkställda omräkningen
skulle numera för ändamålet erfordras — utöver det ursprungliga
kostnadsbeloppet 45,000 kronor — 9,000 kronor eller alltså tillhopa 54,000
kronor.

Tillika upplyste domkapitlet, att de ovanberörda tre rummen i domtrapphuset,
efter företagen mindre, av domkyrkan bekostad reparation,
redan tillagts domkapitlets expeditionslokal samt att de numera disponerades
av stiftsjägmästaren och hans personal. Enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 18 juni 1937 hade för budgetåret 1937/38 till hyra för dessa rum anvisats
ett belopp av 1,000 kronor att utgå ur kyrkofonden. Det återstående
hyresbeloppet, 400 kronor, hade däremot icke ansetts böra bestridas direkt
ur kyrkofonden, då en del av expeditionslokalen disponerades för ett skogligt
biträde, som sysslade med upprättande av skogshushållningsplaner för
de ecklesiastika löneboställena. Detta hyresbelopp gäldades i stället av
vederbörande pastorat, som dock vid fastställande av normalavkastningen
vid respektive boställen gottgjordes denna utgift, genom att avdrag för

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 885. 65

densamma medgåves^ från boställets inkomster. Den komme sålunda att
i sista hand stanna på kyrkofonden därigenom att den minskade inkomsten
från bostället föranledde större prästlönetillskott från kyrkofonden. Härvid
bortsåges från det fåtal pastorat, som vore »självförsörjande» och som
själva finge vidkännas denna utgift. Frågan om den ovanberörda hyresersättningen
å 1,400 kronor vore alltså redan ordnad.

Under meddelande härom finge domkapitlet i och för möjliggörande av
ovanberörda byggnadsföretags genomförande hemställa, antingen att en
årlig hyresersättning av statsmedel måtte beredas Uppsala domkyrka med
4,200 kronor, motsvarande med uppåt avrundat belopp amortering och
förräntning efter 4 V2 procent av byggnadskapitalet, 54,000 kronor, under
20 år, eller ock, om sådan hyresersättning ej kunde lämnas, att ett anslag
å 54,000 kronor av statsmedel anvisades domkapitlet till omförmälda byggnadsföretag.

Vad till en början angår anslagsposten till reseersättningar, finner jag
mig icke böra tillstyrka någon höjning av de för innevarande budgetår utgående
anslagsmedlen. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest
vid något domkapitel så skulle visa sig erforderligt, bevilja ytterligare medel
för ifrågavarande ändamål. Anslagsposten bör alltså uppföras med oförändrat
belopp, 34,000 kronor.

Beträffande anslagsposten till expenser ansluter jag mig i huvudsak till
statskontorets förslag. Anslagsposten bör höjas från 57,300 kronor med

3,500 kronor till 60,800 kronor. Jag förutsätter, att domkapitlen och stiftsnämnderna
i enlighet med vad statskontoret anfört vidtaga åtgärder för
nedbringande av expensutgifterna.

Jag anser mig icke böra tillstyrka någon höjning av anslagsposten till
publikationstryck, vilken bör uppföras med oförändrat belopp, 5,900 kronor.

Jag finner det skäligt, att staten beviljar anslag till beredande av ökade
och förbättrade lokaler åt domkapitlet i Uppsala. Dessa lokaler äro både
till storleken och beskaffenheten mycket bristfälliga. Jag föredrager i detta
fall det alternativet, att domkyrkan bekostar byggnadsföretaget men under
tjugo år erhåller en årlig hyresersättning. Denna ersättning synes mig skäligen
kunna bestämmas till 4,000 kronor. Ifrågavarande anslagsmedel torde
böra uppföras såsom en särskild post i omkostnadsstaten. Hälften av
nämnda belopp eller 2,000 kronor, bör på vanligt sätt gäldas av kyrkofonden
genom omföring av medel till förevarande anslag från kyrkofonden.

Vid bifall till vad jag nu förordat skulle utgifterna under omkostnadsanslaget
ökas med sammanlagt (3,500 + 4,000 —) 7,500 kronor till 104,700
kronor.

Bidraget från kyrkofonden bör emellertid samtidigt ökas med —— =

2

3,750 kronor till 31,470 kronor. De såsom särskilda uppbördsmedel nu
uppförda hyrorna å tillhopa 1,080 kronor för vaktmästarbostäder vid domkapitlen
i Linköping, Västerås och Luleå böra vidare enligt domkapitlens
beräkningar höjas med 30 kronor till 1,110 kronor. Förevarande omkost Bihang

till riksdagens jrrotolcoll 1038. 1 sami. Nr 335. 5

Departe mentschefen.

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

nadsanslag skulle alltså för nästa budgetår höjas med (7,500 — 3,750 —
— 30 =) 3,720 kronor till (68,400 + 3,720 =) 72,120 kronor.

Med beaktande av de förändringar, som bliva en följd av det förut fram;
lagda förslaget örn bestridande av de på stiftsjägmästarna m. fl. belöpande
kostnaderna för reseersättningar m. m. och lokalhyror, skulle omkostnadsanslaget
för budgetåret 1938/39 beräknas enligt följande

Omkostnadsstat:

Utgifter:

1. Reseersättningar m. m., förslagsvis..............kronor

2. Expenser, förslagsvis.........................

3. Publikationstryck, förslagsvis..................

4. Hyresersättning till Uppsala domkyrka.......... »

5. Hyror för tjänstelokaler åt stiftsjägmästarna i Upp sala,

Skara, Västerås och Visby, förslagsvis..... »

Summa kronor 145,300

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen
i Linköping, Västerås och Härnösand
.........................kronor 1,110

Bidrag från kyrkofonden............ » 72,070 kronor 73,180

Summa nettoutgift kronor 72,120.

För ändamålet bör anvisas ett anslag av i runt tal 72,200 kronor, motsvarande
en anslagshöjning med 3,800 kronor.

Enligt det sålunda framlagda förslaget kommer hyresersättning för de
lokaler, som disponeras av stiftsjägmästaren och hans personal vid domkapitlet
i Uppsala, att från och med den 1 januari 1939 utgå ur omkostnadsstaten
men helt gäldas av kyrkofonden genom omföring från fonden
till anslaget av ett motsvarande belopp. Med hänsyn härtill är det framdeles
icke erforderligt att, såsom domkapitlet förutsatt, för ändamålet anvisa
särskilt bidrag ur kyrkofonden.

Slutligen må framhållas, att vid beräkningen av anslagsmedlen till övriga
expenser vid domkapitlet i Skara hänsyn i viss utsträckning tagits till en
av domkapitlet ifrågasatt utökning av expeditionslokalerna. Jag ämnar
framdeles framlägga förslag örn upptagande av dessa byggnadsarbeten a
den särskilda anslagsplan för beredskapsarbeten, som chefen för finansdepartementet
i annat sammanhang ifrågasatt skola komma till stånd.
Vid fastställande av omkostnadsstaten för domkapitlen för nästa budgetår
böra beaktas de förändringar i medelsanvisningen till domkapitlet i Skara,
som böra vidtagas, därest omförmälda byggnadsföretag icke under nästa
budgetår skulle komma till utförande.

73,100

60,800

5,900

4,000

1,500

Kungl. Majlis ''proposition Nr 225.

67

Avd. 3. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skall på sätt ovan
angivits från och med den 1 januari 1939 äga tillämpning
å skoglig personal hos stiftsnämnderna;

2. fastställa följande personalförteckning för den skogliga
personalen hos stiftsnämnderna, att tillämpas tills

vidare från och med den 1 januari 1939:

Personalförteckning:

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 stifts jägmästare ....................... B 27

1 stiftsskogvaktare......................B 9

Tjänsteman å extra stat.

1 stiftsjägmästare.............. B 27;

3. godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen och
stiftsnämnderna, att tillämpas, såvitt angår skoglig personal
hos stiftsnämnderna m. m., under tiden den 1
januari—den 30 juni 1939 och, i övrigt, under budgetåret
1938/39:

Avlöningsstat:

Utgifter:

I. Kanslipersonal hos domkapitlen och
stiftsnämnderna m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 272,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:
a. Grundbelopp......kronor 39,650

Anm.: Arvodet till sekreteraren
vid Stockholms
domkapitel utgör 5,700 kronor
samt kan efter 3 år
höjas med 300 kronor, efter
6 år med ytterligare 300
kronor och efter 9 år med
än ytterligare 360 kronor.

68

Kungl. Maj.ts proposition Nr %25.

b. Arvodesförhöjning
till sekreteraren vid
Stockholms domkapitel,
förslagsvis . . . kronor 1,080

c. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. » 600 kronor 41,330

3. Avlöningar till övrig iclce-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m............kronor 96,600

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis1
............ * 6,500 » 103,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....................... »_4,870

Summa kronor 421,300.

II. Skoglig personal hos stiftsnämnderna m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 53,100

4,300

15,950

13,400

650

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat,

förslagsvis...................... »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp......kronor 12,950

b. Ersättning till sakkunniga
för biträde vid
syn av stiftsnämnd

m. m., förslagsvis... » 3,000 »

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal

:

a. Grundavlöningar

m. m.............kronor 11,650

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis
............. > 1,750 »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................... »

Summa kronor 87,400.

69

Kungl. Martts proposition Nr *225.

III. S amman fattning.

I. Kanslipersonal hos domkapitlen och

stiftsnämnderna m. m............kronor 421,300

II. Skoglig personal hos stiftsnämnderna

m. m......................... » 87,400

Summa kronor 508,700

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från kyrkofonden . ..........kronor 276,600

Nettoutgift kronor 232,100;

4. till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Avlöningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 232,100;

5. medgiva, att ersättning till skoglig personal hos
stiftsnämnderna för resor i tjänsten må från och med
den 1 januari 1939 utgå enligt de grunder, som av mig
i det föregående förordats;

6. till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Omkostnader
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 72,200.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lars Tunberg.

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 885.

Bilaga.

Vissa uppgifter till belysande av omfattningen av den skogliga
personalens arbetsbörda.

Stifts-

nämnden

i

Diarieförda ärenden

Produktiv skogsmark, hektar

Antal

1934

1935

1936

lönebo-

ställen

allm.

kyrko-

hem-

man

biskops-

hemman

Summa

Fastig-heter 1

Arren-

degår-

dar1

Präst-

gårdar3

Uppsala ....

2,115

2,823

3,102

33,827

658

864

35,349

327

721

240

Linköping . . .

813

1,064

1,130

17,459

75

—

17,534

368

389

188

Skara .....

1,142

972

1,011

15,912

267

717

16,896

381

487

161

Strängnäs . . .

490

722

857

10,240

411

—

10,651

209

329

146

Västerås ....

945

981

959

26,916

262

205

27,383

203

293

164

Växjö .....

960

1,862

1,534

3 29,718

537

1,421

31,676

425

452

247

Lund......

2,446

3,331

2,272

7,313

273

—

7,586

845

845

247

Göteborg ....

820

893

882

12,119

403

—

12,522

294

339

195

Karlstad ....

1,394

1,220

1,418

22,366

6,588

—

28,954

152

945

135

Härnösand . . .

723

667

618

60,243

650

—

60,893

125

386

141

Luleå......

743

717

769

27,422

—

—

27,422

77

1,063

114

Visby......

251

287

237

4,917

43

—

4,960

107

254

36

1 Uppgifterna hämtade ur 1934 års domkapitelssakkunnigas betänkande, sid. 23, med tilllägg
enligt uppgifter från stiftsnämnderna angående antal biskopshemman och däri ingående
arrendegårdar.

2 Uppgifterna hämtade ur 1934 års domkapitelssakkunnigas betänkande, sid. 23.

3 Häri ingå 400 hektar för placering av prästlönefonder samt 131 hektar till ett donationshemman.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Avd. 1. Stiftsnämndernas skogliga personal................... 2

Anställnings- och löneförhållanden.................... 2

Departementschefen..............................42

Grunder för resekostnads- och traktamentsersättnings bestämmande
......................................47

Departementschefen..............................50

Avlönings- och övriga kostnaders bestridande...........52

Departementschefen..............................56

Avd. 2. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39 ............. 59

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Avlöningar.......................... 59

Departementschefen..............................61

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Omkostnader..................................62

Departementschefen..............................65

Avd. 3. Hemställan ..................................... 67