Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
krono jordlägenheterna Sockenstuguplatsen nr 1 och
Kyrkostuguplatsen nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi
socken; given Stockholm slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majus

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför följande.

Sedan med anledning av uppkommen fråga angående upprättande av
byggnadsplan för Vittangi by i Jukkasjärvi socken länsstyrelsen i Norrbottens
län i skrivelse den 14 april 1936 anhållit, att kammarkollegiet måtte avgiva
yttrande rörande äganderätten till lägenheterna Sockenstuguplatsen
nr 1 och Kyrkostuguplatsen nr 2 i sagda by, lät kollegiet verkställa utredning
härom, varav framgick, att vid år 1896 fastställd, för Jukkasjärvi socken
verkställd avvittring för kronans räkning avsatts ett flertal utmål och
liihang till riksdagens protokoll li)38. 1 sami. Nr 222. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 222-

jordområden, som icke upptagits i jordeboken, ehuru de syntes utgöra för
sig bestående fastigheter, att bland dessa fastigheter inom Vittangi skifteslag
märktes: »Utmål för sockenhus m. m. litt. d» örn 4.9930 hektar och
»Utmål för plats för kyrkostugan litt. e» örn 8.6700 hektar, samt att kollegiet
genom beslut den 14 februari 1931 förordnat, att nämnda under litt. d och
litt. e upptagna områden skulle upptagas i jordeboken för Jukkasjärvi socken
bland kronoegendomar under allmän disposition, jordlägenheter, med benämningarna
Sockenstuguplatsen nr 1 respektive Kyrkostuguplatsen nr 2.

Med överlämnande av förevarande utredning anförde kammarkollegiet i
skrivelse den 22 maj 1936 till länsstyrelsen, att av utredningen framginge, att
de ifrågavarande lägenheterna tillhörde kronan, samt att kollegiet jämlikt
3 § i den för kollegiet gällande instruktionen, torde äga vård och inseende
över lägenheterna. Då fråga örn förändrad disposition av lägenheterna eller
deras försäljande syntes hava uppkommit, anmodade kollegiet länsstyrelsen
att vidtaga de förberedande åtgärder och föra de förhandlingar, som i sådant
avseende påkallades, samt därefter till kollegiet inkomma med förslag
och yttrande i samma avseende.

Länsstyrelsen avgav i skrivelse den 22 juli 1937 till kammarkollegiet det
begärda yttrandet och överlämnade därvid förutom en från överlantmätaren
i länet införskaffad karta över Vittangi by, upprättad för laga skifte åren
1919—1920, utdrag av kommunalfullmäktiges i Jukkasjärvi socken protokoll
den 21 mars 1937 ävensom yttranden från landsfiskalen i Vittangi distrikt
och överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt.

Enligt nyssnämnda protokollsutdrag hade fullmäktige, efter underhandlingar
mellan länsstyrelsen och Jukkasjärvi kommun, beslutat antaga ett av
länsstyrelsen gjort erbjudande om utverkande av försäljning till kommunen
av ifrågavarande lägenheter för en köpeskilling av 4,800 kronor ävensom
att bidraga till finansieringen av byggnadsplan för Vittangi kyrkby med
4,500 kronor, därest kommunen finge förvärva lägenheterna för nämnda
köpeskilling.

Landsfiskalen i Vittangi distrikt, som fann köpeskillingen lämpligt avvägd,
upplyste beträffande områdena i fråga, att vissa enskilda personer under tiden
mellan avvittringen och laga skiftet själva tagit sig en del rättigheter
samt anförde bl. a.:

Huru oberättigade deras anspråk än kunde förefalla vore det ingalunda
uteslutet att de framdeles komme att framställa anspråk på ersättning. Sålunda
hade hemmansägarna Olof Johansson Lasu, Jakob Lundström och
Greta Vilhelmina Lahti vid tiden omedelbart efter avvittringen utan tillstånd
uppodlat mark till en areal av omkring 3 hektar. De uppgåve nu, att de
odlat marken i den tron att denna tillhörde Vittangi by och att de vid framtida
laga skifte skulle få tillgodoräkna sig de odlade områdena. Denna förklaring
förtjänade dock knappast någon tilltro. De hade sedermera tidvis
erlagt arrende för de odlade områdena. Vidare hade tre enskilda ägare å
kronans ifrågavarande områden för omkring 30—40 år sedan åt sig uppfört
var sin mindre gård utan att hava erhållit tillstånd därtill. Det syntes väl
kunna ifrågasättas, om icke dessa nu kunde avhysas från områdena ifråga.
I annat fall borde väl förhållandet iakttagas vid kronans uppgörelse med

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. >’

kommunen angående försäljningen. Slutligen arrenderade sägägaren Herman
Olsson i Vittangi från kyrkstuguområdet en mindre areal till sågplats.
Arrendetiden hade uppgivits skola utgå år 1941.

Över jägmästaren i Övre Norrbottens distrikt förmälde sig icke hava någon
erinran att göra mot den ifrågasatta köpeskillingen.

För egen del anförde länsstyrelsen i sin berörda skrivelse den 22 juli
1937 bl. a. följande:

Ehuru den erbjudna köpeskillingen, 4,800 kronor, i och för sig måhända
kunde synas låg, ville länsstyrelsen emellertid på det livligaste förorda, att
lägenheterna överlätes till kommunen till detta pris, främst med hänsyn
till att den enligt länsstyrelsens mening — jämväl ur allmän synpunkt
betydelsefulla frågan örn upprättande av byggnadsplan för Vittangi kyrkby
genom sådan försäljning omedelbart erhölle sin lösning. Som ytterligare skäl
för lägenheternas försäljning till nu angivet pris ville länsstyrelsen anföra
följande. Enligt länsstyrelsens uppfattning funnes ingen som helst utsikt
till att kommunen med fasthållande av sitt åtagande i fråga örn bidrag till
kostnaderna för byggnadsplanens upprättande komme att antaga ett anbud
örn lägenheternas övertagande till högre pris än det nu föreslagna. Vid tidigare
förhandlingar hade kommunen aldrig bjudit högre belopp än 1,000
kronor. De vid avvittringen meddelade föreskrifterna angående lägenheternas
användning kunde sägas medföra en viss, låt vara icke nödvändigtvis
för all framtid gällande gravation av offentligrättslig natur. De syntes i
varje fall giva vid handen, att kronan icke varit inställd på att spekulera i
en blivande värdestegring å dessa markområden. Härtill komme, att exploateringen
av områdena vore en sak, som endast kunde ske på tämligen
lång sikt. Den komme därtill att ställa sig relativt kostsam för kommunen,
då lägenheterna till stor del bestode av myrmark och flygsandsområden.
Länsstyrelsen ansåge knappast, att i blivande köpehandling borde intagas
några förbehåll till förmån för sådana enskilda personer, som utan att kunna
åberopa laglig nyttjanderätt inom lägenheternas område verkställt odlingsarbete
eller uppfört byggnader. Däremot syntes förbehåll böra göras
till förmån för sågägaren Herman Olsson, som enligt uppgift av revirförvaltaren
i Jukkasjärvi revir för 10 år från och med den 1 januari 1930 arrenderade
ett område om 1.2 hektar av lägenheten Kyrkostuguplatsen nr 2.
Härjämte ville länsstyrelsen erinra örn att Jukkasjärvi skoldistrikt genom
kammarkollegiets beslut den 28 maj 1937 mot avgäld, som komme att bestämmas,
erhållit nyttjanderätt till 1.3 hektar av lägenheten Sockenstuguplatsen
nr 1.

Med utlåtande dea 7 december 1937 har kammarkollegiet till Kungl.
Majit överlämnat handlingarna i ärendet, däribland jämväl utdrag av protokoll,
fört vid kommunalfullmäktiges sammanträde den 3 oktober 1937, ulvisande
bl. a., att fullmäktige beslutat att försäljningen finge avse områdena
i befintligt skick och att sålunda kommunen frikallade kronan »från allt
ansvar, som eventuellt kan vara förbundet med den omständigheten att påpekad
bebyggelse och odling under årens lopp olovligen kommit att äga rum
å områdena».

För egen del anförde kammarkollegiet i sitt utlåtande:

Kollegiet har intet att erinra mot att ifrågavarande lägenheter genom
länsstyrelsens i Norrbottens län försorg försäljas till Jukkasjärvi kommun
för en sammanlagd köpeskilling av 4,800 kronor.

4

Kunni. Majlis proposition nr 222.

De enskilda personer, vilka verkställt odlingsarbete eller uppfört byggnader
inom lägenheternas område utan att därför kunna åberopa laglig nyttjanderätt,
torde likväl, därest lägenheterna förblivit i kronans ägo, kunnal
påräkna, att erhålla nyttjanderätt till de områden, vilka de tagit i besittning,
därest så kunnat ske utan olägenhet för det allmänna. Anledning finnes visserligen
att antaga, att samma synpunkter komma att anläggas av kommunen,
men vid lägenheternas försäljning till kommunen synes likväl någon
formell säkerhet böra beredas dessa personer att det arbete och de kostnader,
som nedlagts på de områden de tagit i besittning, må i skälig utsträckning
komma dem tillgodo. Kollegiet anser att dylikt skydd lämpligen skulle
kunna beredas dem genom att länsstyrelsen före överlåtelsen till kommunen
föranstaltar uppgörelse med varje innehavare av dylikt område om nyttjanderätt
eller ersättning. Härvid torde kommunen böra beredas tillfälle att
framföra sina synpunkter och tillses, att gjorda nyttjanderättsupplåtelser ej
komma att försvåra genomförandet av en blivande byggnadsplan. Försäljningen
synes böra ske allenast under förutsättning, att dessförinnan, i överensstämmelse
med vad nyss anförts, frågan om nvttjanderättsupplåtelse eller
gottgörelse till bemälda personer ordnats; och torde böra uppdragas åt länsstyrelsen
att härom gå i författning. Vid försäljningen, för vilken erfordras
riksdagens medgivande, torde i övrigt följande villkor böra föreskrivas.

1) Lägenheterna, som försäljas i det skick, vari de vid tillträdet befinnas,
tillträdas å dag, som länsstyrelsen äger bestämma.

2) Köpeskillingen gäldas kontant senast vid tillträdet.

3) Köparen bestrider ej mindre lagfarts- och övriga nied köpet förenade
kostnader än även alla å tiden från och med tillträdesdagen å lägenheterna
belöpande skatter och onera.

4) Kronan fritager sig från annan hemulsskyldighet än köpeskillingens
återbärande.

5) Försäljningen skall icke medföra upphörande av eller inskränkning i
den enskilda personer enligt träffade avtal tillkommande nyttjanderätt till
område å lägenheterna. Godkänd ersättning till person, som brukat område
å lägenhet, skall gäldas av kommunen enligt upprättad förteckning å dylika
ersättningstagare och det belopp envar skall erhålla.

Beträffande köpeskillingsmedlen yttrade kollegiet, att desamma borde tillgodoföras
statsverket såsom diverse inkomster.

Med anledning av vad kammarkollegiet sålunda anfört har länsstyrelsen,
efter hörande av kommunalfullmäktige i Jukkasjärvi socken, den 29 januari
1938 avgivit infordrat utlåtande.

Kommunalfullmäktige hava vid sammanträde den 16 januari 1938 beslutat
vidhålla sitt omförmälda beslut den 3 oktober 1937.

Länsstyrelsen har i sitt den 29 januari 1938 avgivna utlåtande anfört bl. a.:

Beträffande frågan huruvida före försäljningen åtgärder böra vidtagas
till förmån för sådana enskilda personer, som utan att kunna åberopa laglig
nyttjanderätt verkställt odlingsarbete eller uppfört byggnader inom lägenheternas
område,^ så har länsstyrelsen tidigare i ärendet såsom sin åsikt uttalat,
att förbehåll i sagda riktning knappast borde intagas i en blivande
köpehandling vid försäljning av lägenheterna till kommunen. Då länsstyrelsen
intagit denna ståndpunkt har det främsta skälet därtill varit,
att länsstyrelsen på grund av ingående kännedom örn kommunens inställning
till frågan ansett det fullständigt uteslutet att sagda personer eller
deras rättsägare genom en försäljning till kommunen skulle komma i sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

5

re ställning än om kronan fortfarande vore ägare till områdena. Kommunen
har sålunda redan i handling visat sig synnerligen tillmötesgående
då det gällt ersättning för intrång till sådana personer, varom nu
är fråga. Under dessa förhållanden har länsstyrelsen ansett det mindre
lämpligt och i varje fall överflödigt att genom förbehåll sanktionera dessa
mer eller mindre egenmäktiga åtgärder i fråga om odlings- eller byggnadsverksamhet
inom lägenheterna. Länsstyrelsens betänkligheter äro emellertid
icke av den art, att länsstyrelsen uttryckligen motsätter sig det av kammarkollegiet
föreslagna förfarandet. Emot de för försäljningen i övrigt föreslagna
villkoren har länsstyrelsen ej något att erinra.

Vid sitt utlåtande har länsstyrelsen fogat en från Olof Johansson Lasu i
Vittangi till länsstyrelsen inkommen skrift med erinringar mot den ifrågasatta
försäljningen jämte i anledning därav införskaffad utredning.

Kammarkollegiet har slutligen, i anledning av länsstyrelsens sistnämnda
yttrande, i utlåtande den 19 februari 1938 anfört:

Kollegiet vill understryka, att kollegiet icke avsett att bland köpevillkoren
skulle intagas förbehåll till skydd för det oreglerade nyttjande av lägenheterna,
som nu äger rum från enskilda personers sida, men däremot avsåg att,
innan försäljningen ägde rum, ett uppordnande beträffande lägenheternas
nyttjande skulle ske genom länsstyrelsens försorg i samförstånd med kommunen.
Resultatet av detta uppordnande skulle därefter enligt de föreslagna
villkoren respekteras. Måhända kan med hänsyn till kommunens av länsstyrelsen
vitsordade inställning till saken den föreslagna åtgärden icke anses
oundgängligen erforderlig. Kollegiet föreställer sig emellertid att ett sådant
uppordnande skulle vara till gagn för såväl kommunen som därav berörda
enskilda personer, varför kollegiet saknar anledning frånträda sitt förslag
härom. Att såsom i ärendet ifrågasatts någon ersättning borde från Kungl.

Maj :ts och kronans sida gäldas vare sig till enskilda personer eller till kommunen
för nedlagda förbättringar anser kollegiet däremot uteslutet.

1 likhet med länsstyrelsen och kammarkollegiet tillstyrker jag, att krono- Departementsjordlägenheterna
Sockenstuguplatsen nr 1 och Kyrkostuguplatsen nr 2 i chefen.
Jukkasjärvi socken må försäljas till Jukkasjärvi kommun för en köpeskilling
av 4,800 kronor. Riksdagens medgivande härtill torde emellertid böra
inhämtas. Därest dylikt medgivande lämnas, torde det få ankomma på
Kungl. Majit att bestämma de närmare villkoren för försäljningen. Det synes
i detta sammanhang ej erforderligt alt pröva frågan, vilka åtgärder
sorn, på sätt kammarkollegiet föreslagit, i samband med försäljningen av
lägenheterna böra vidtagas till förmån för sådana enskilda personer, som
utan att kunna åberopa laglig nyttjanderätt verkställt odlingsarbete eller
uppfört byggnader inom lägenheternas område.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronan tillhöriga kronojordlägenheterna Sockenstuguplatsen
nr 1 och Kyrkostuguplatsen nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi
socken, må försäljas till Jukkasjärvi kommun fölen
köpeskilling av 4,800 kronor samt på de villkor i övrigt
Kungl. Majit bestämmer.

Ritning lill riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 222.

2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

387453. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.