Kungl. Majlis proposition nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en statens polisskola m. m.; given Stockholms slott den
3 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund,
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 182, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande
av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. för
budgetåret 1938/1939 beräkna ett förslagsanslag av 500,000 kronor.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
Till en början vill jag därvid sysselsätta mig nied frågan örn
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 219. 1
2
Kungl. Maj-.is proposition nr 219.
Inrättande av en statens polisskola.
Inledning. Med stöd av vederbörligt bemyndigande tillkallade jag den 9
juni 1937 numera justitiekanslern Olof Alsén, polisintendenten Gunnar Biörklund,
docenten vid Stockholms högskola Harry Söderman och t. f. statspolisintendenten
Georg Thulin att såsom sakkunniga inom socialdepartementet
biträda vid utredning rörande polisskolans i Stockholm organisation. Enligt
de av mig meddelade direktiven för utredningens bedrivande skulle densamma
omfatta såväl polisskolans organisatoriska ställning som undervisningens
vid skolan utbyggande med en högre kurs, avsedd att meddela kompetens för
mera ansvarsfyllda befattningar inom polisväsendet. Därvid syntes ock böra
tillses, att studieplanen gåves en sådan utformning, att utbildningen i fråga
skänkte erforderliga förutsättningar jämväl för fullgörande av landsfogde
åliggande polisgöromål. Tillika borde vid prövningen av skolans organisation
uppmärksammas, att tillfälle till utbildning i den lägre kursen bereddes i
sådan omfattning, att förefintligt rekryteringsbehov tillgodosåges.
Till fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga den 12 januari 1938
avgivit betänkande i ämnet (statens off. utredn. 1938: 1).
Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av luftskyddsinspektionen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, Överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stad, länsstyrelserna
i samtliga län — i förekommande fall efter hörande av vederbörande
landsfogde och polismyndigheter i de större städerna — samt av styrelsen
för polisskolan i Stockholm. Vidare hava från de föreningar eller sammanslutningar,
vilka bereus tillfälle att yttra sig i ärendet, yttranden inkommit
från förbundet Sveriges polismästare och landsfogdar, föreningen Sveriges
landsfiskaler, föreningen Sveriges stadsfiskaler, riksförbundet för fjärdingsman
och polismän, svenska polisförbundet, riksförbundet för svenska
städers polismän, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund
och Fredrika Bremerförbundet. Yttrande har vidare avgivits av föreningen
Sveriges poliskommissarier.
Innan jag går att närmare redogöra för de sakkunnigas förslag och de däröver
avgivna yttrandena, torde jag böra i korthet erinra om polisskolans i
Stockholm nuvarande organisation och verksamhet.
Nuvarande organisation och verksamhet. I samband med 1925 års polislagstiftning
övertogs den för Stockholms poliskår avsedda, år 1917 inrättade
kommunala polisskolan av staten. Den 18 juni 1925 utfärdade nämligen
Kungl. Majit, med stöd av 4, 8 och 17 §§ polislagen, reglemente för polisskolan
i Stockholm och föreskrev därvid i 1 §, att vid Stockholms polisverk
skulle finnas en av staten bekostad polisskola.
Erinras må i detta sammanhang, att en motsvarighet till den omnämnda,
Kungl. Majlis proposition nr 219.
3
av Stockholms stad inrättade polisskolan sedan år 1929 har funnits i Göteborg.
Skolan därstädes åtnjuter numera statsunderstöd med 7,000 kronor
om året samt har ett av Kungl. Majit den 14 december 1928 fastställt reglemente
och av Kungl. Majit utsedd inspektör. Statsbidraget utgår under förutsättning,
att varje år i skolan beredes plats åt minst 40 elever, därav åtminstone
10 från annan ort än Göteborg. Vid skolan i Göteborg skall enligt reglementet
för skolan meddelas teoretisk och praktisk undervisning av minst
samma omfattning som den, vilken meddelas i polisskolans i Stockholm
lägre klass.
Jämlikt för polisskolan i Stockholm gällande reglemente den 18 juni 1925
(nr 227) med ändringar den 27 maj 1932 (nr 185) och den 21 december
1934 (nr 642) är skolan organiserad på följande sätt. 1 spetsen för densamma
är ställd en styrelse, bestående av polismästaren i Stockholm såsom
självskriven ordförande samt två av Kungl. Majit utsedda ledamöter jämte
suppleanter för dessa. Nuvarande av Kungl. Majit tillsatta ledamöter och
suppleanter äro förordnade för en lid av tre år, räknat från och med den
1 januari 1936. Närmast under styrelsen ledes skolan av en föreståndare -—•
fjärde polisintendenten i Stockholm — vilken i undervisningen biträdes av
ett antal fackligt utbildade ämneslärare. Fjärde polisintendenten tillsättes av
Kungl. Majit, lärarpersonalen i övrigt utses av Överståthållarämbetet.
Skolan består av två klasser, en lägre och en högre, av vilka den lägre
närmast är avsedd att meddela kompetens för polismän i ordningspolistjänst
samt den högre för kriminalpolismän och befäl i egentlig mening.
I detta sammanhang må erinras, att enligt bestämmelserna i 5 § polisreglementet
för riket — jämförda med särskilda av Kungl. Majit meddelade
beslut — till ordinarie polisman i vissa polisdistrikt ej må antagas
annan än den som genomgått lägre klassen i polisskolan i Stockholm eller
Göteborg eller den särskilda, årligen anordnade poliskursen för militärt
underbefäl. Detta är förhållandet i stad och i köping, som bildar eget polisdistrikt,
försåvitt stadens eller köpingens invånarantal överstiger 2,000, samt
i annat polisdistrikt, såframt dess invånarantal överstiger 5,000. Från vad
sålunda föreskrivits kan länsstyrelsen medgiva undantag. Ordinarie anställning
vid kriminalpolisavdelning må ej vinnas av annan än den, som genomgått
skolans högre klass. Sådan utbildning fordras regelmässigt i praktiken
också för anställning som polisbefäl vid ordningspolisen, oaktat någon föreskrift
därom ej finnes i lag uppställd.
Inträde i den lägre klassen kan enligt 30 § i reglementet för skolan
sökas av envar, som är anställd såsom polisman eller uppfyller de fordringar,
vilka äro stadgade för att kunna antagas till extra konstapel i stad, skyldig
att tillhandahålla reservpolispersonal, d. v. s. stad med ett invånarantal av
minst 10,000. Dessa fordringar angivas i de lokala instruktionerna och avse
i allmänhet viss högsta ålder, goll hälsotillstånd, för polistjänst lämplig
kroppsbyggnad och viss skolbildning m. m. I sistnämnda avseende fordras
att hava genomgått furirskola eller 4 klasser i allmänt läroverk eller att,
4
Kungl. Majrfs proposition nr 219.
efter obligatorisk folkskolundervisning, under minst 6 månader hava bevistat
folkhögskola eller ock att hava förvärvat jämförlig, för polistjänsten
erforderlig allmänbildning. I högre klassen kan envar, som innehar ordinarie
polismansbefattning, söka inträde. Principiellt står alltså lägre
klassen öppen även för andra än dem, som vunnit anställning vid polisväsendet.
Då emellertid, bortsett från de första verksamhetsåren vid skolan,
polismän till fulla antalet platser i klassen anmält sig, hava övriga sökande
måst avvisas på grund av det i 31 § andra stycket i reglementet för skolan
givna stadgandet, att tjänstgöring som polisman ger visst företräde. Försåvitt
icke styrelsen annat medgiver, må sökande ej vinna inträde i lägre
klassen, örn hans levnadsålder överstiger 30 år, och i högre klassen, örn han
är äldre än 35 år. Vid elevernas inträde i lägre klassen hösten 1937 var
den genomsnittliga levnadsåldern 29 år och tiden från första anställningen
vid polisväsendet något mer än 2 år i medeltal. Vad angår eleverna i högre
klassen var levnadsåldern 30 år, tiden från första anställningen vid polisväsendet
6 år och den tid, som förflutit efter erhållen ordinarie anställning,
4 år, allt i genomsnitt.
De båda klasserna äro, i enlighet med bestämmelserna i 12 § i reglementet
för skolan, från och med år 1938 uppdelade, den lägre klassen på 51 och den
högre på 2 avdelningar med 25 elever i lägre och 20 i högre klassen i varje
avdelning. Såväl den lägre som den högre klassens kurs omfattar en lästermin
om 21 arbetsveckor. Årligen givas två kurser med början för båda
klasserna den ena den 2 januari och den andra den 25 juli. Undervisningen
är avgiftsfri för eleverna, och varje elev erhåller kostnadsfritt läroböcker,
vilka han får behålla såsom egna.
I den lägre klassen meddelas undervisning i följande ämnen:
1. polisförfattningar,
2. kriminal- och ordningspolistjänst,
3. straffrätt och straffprocessrätt,
4. svensk stats- och kommunalkunskap,
5. civil- och näringsrätt,
6. exekutionsväsende,
7. modersmålet,
8. maskinskrivning,
9. välskrivning,
10. stenograf!,
11. samarithjälp och
12. fysisk träning.
Ämnet kriminal- och ordningspolistjänst har av praktiska skäl å schemat
uppdelats i två ämnen, nämligen det ena kriminalpolistjänst och det andra
ordningspolistjänst. I dessa båda ämnen meddelas dock endast ett gemensamt
betyg. Vad beträffar undervisningen i ämnet kriminalpolistjänit, avser
visserligen genomgång av lägre klassen såsom förut nämnts närmast att
meddela kompetens för ordningspolistjänst. Då emellertid ordningspolismannen,
i all synnerhet i landsbygdens polisdistrikt, ofta får syssla med
1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1937 hava nämligen medel ställts till skolans
förfogande, varigenom möjliggjorts inrättande under vårterminen 1938 av en femte avdelning i
lägre klassen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
5
spörsmål hörande lill kriminalpolistjänsten, har i lägre klassen undervisningen
måst omfatta jämväl detta ämne. Deltagandet i undervisningen i ämnet
exekutionsväsende är frivilligt för polismän, som ej äro anställda i polisdistrikt
å landsbygden. Ämnet stenografi är helt frivilligt.
I högre klassen meddelas undervisning i samma ämnen som i den lägre
med undantag dock av ämnena svensk stats- och kommunalkunskap, maskinskrivning,
välskrivning, samarithjälp och fysisk träning. Även i den högre
klassen är undervisningen i ämnet kriminal- och ordningspolistjänst uppdelad
på samma sätt som i den lägre. Deltagandet i ämnet exekutionsväsende är
frivilligt för alla elever. Såsom nytt ämne å schemat har tillkommit rättsmedicin.
Vad beträffar modersmålet skall elev, som genomgått lägre klassen,
enligt reglementet anses besitta erforderligt kunskapsmått i ämnet och erhåller
i examen betyget godkänd. I regel deltaga emellertid samtliga elever i
högre klassen jämväl i undervisningen i modersmålet för att därigenom
kunna erhålla högre betyg än godkänd.
Av de vid skolan tjänstgörande lärarna är endast föreståndaren heltidsanställd.
övriga lärare äro timlärare. Emellertid har jämlikt överståthållarämbetets
beslut till tjänstgöring uteslutande vid skolan alltsedan
den 1 januari 1926 från Stockholms polisdistrikt varit kommenderad en
polisman, numera överkonstapel, med ställning vid skolan såsom t. f. poliskommissarie.
Denne sistnämnde undervisar i skolans lägre klass uti ämnena
ordningspolistjänst och fysik träning samt — jämte en jurist — i polisförfattningar.
I övriga ämnen å schemat för lägre klassen undervisa, i kriminalpolistjänst
en kriminalöverkonstapel, i straffrätt med straffprocessrätt skolans
föreståndare och en annan jurist, i stats- och kommunalkunskap en jurist,
i civil- och näringsrätt en jurist, i exekutionsväsende en jurist med erfarenhet
från tjänstgöring å stadsfogdeexpedition, i modersmålet en läroverkslärare i
detta ämne, i maskinskrivning, välskrivning och stenografi två lärare samt i
samarithjälp en praktiserande läkare. Undervisningen i den högre klassen
är anförtrodd åt, i polisförfattningar föreståndaren, i kriminalpolistjänst två
kriminalpoliskommissarier och två kriminalöverkonstaplar, i ordningspolistjänst
den vid skolan heltidstjänstgörande t. f. poliskommissarien, i straffrätt
med straffprocessrätt skolans föreståndare och en jurist med erfarenhet från
åklagartjänstgöring, i civilrätt en jurist, i exekutionsväsende en jurist med
erfarenhet från tjänstgöring å stadsfogdeexpedition, i modersmålet en läroverkslärare
i detta ämne, i stenografi en lärare samt i rättsmedicin en tjänsteläkare.
I såväl lägre som högre klassen bedrives undervisningen 4 å 5 timmar
per dag, eller i den förra ungefär 261l2 timmar och i den senare omkring 27
timmar i veckan.
Efter denna redogörelse för nu gällande ordning övergår jag att lämna en
översiktlig framställning av de sakkunnigas omorganisationsförslag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
De sakkunnigas förslag. Såsom bakgrund till sitt förslag framhålla de sakkunniga
inledningsvis, att polisskolan i Stockholm alltifrån sin tillkomst i
stort sett väl fyllt sin funktion såsom central utbildningsanstalt för rikets
polismän. I vissa avseenden hade emellertid brister i skolans organisation
och verksamhet framträtt, för vilkas hävande särskilda åtgärder syntes böra
vidtagas. Till utveckling därav anföra de sakkunniga följande.
Till en början förefölle det kunna ifrågasättas, örn det nuvarande platsantalet
i skolan vore tillfyllest för att motsvara utbildningsbehovet, och detta
icke blott i den lägre klassen utan även i den högre. Vidare hade den starka
utveckling, som på senare år ägt rum å skilda områden, icke kunnat lämna
polisskolans verksamhet orubbad. Vad anginge lagstiftningen erbjödes ett
talande exempel härå av trafikförfattningarna med deras alltmer utpräglade
detaljreglering. För att kunna bereda tillbörligt utrymme åt undervisningen
beträffande nytillkommen viktig lagstiftning hade det visat sig nödvändigt
att i andra delar av ifrågakomna ämnen begränsa undervisningen, varav åter
blivit en följd, att lagstiftning, som ansåges mindre betydelsefull, icke genomginges
eller blott mera ytligt behandlades, ett förhållande som lätt kunde leda
till betänkliga konsekvenser. Ur vissa synpunkter ännu olägligare vore bristerna
beträffande ordnings- och kriminalpolistjänst, de båda huvudämnena
vid skolan. Det vore ett villkor för modern polisverksamhet, att dess utövare
vore väl insatta i berörda ämnen. Utvecklingen hade här under det senaste
årtiondet gått snabbt framåt. Inom ordningspolisen hade uppstått en utarbetad
taktik, vilken sökte anpassa ordningspolisverksamheten till de skiftande
situationer, där polisingripande påkallades. Inom kriminalpolisverksamheten
hade under senare år naturvetenskapliga arbetsmetoder alltmer
börjat göra sig gällande, en utveckling, som redan nått så långt, att kriminalpolismannen
måste besitta avsevärda kunskaper av teknisk natur för att tillfredsställande
kunna utöva sitt yrke. Det torde vara obehövligt framhålla,
hurusom bristande kunskaper i ämnena ordningspolis- och kriminalpolistjänst
för såväl den enskilde som samhället kunde leda till men och tillfoga rättsväsendet
skador.
Med hänsyn till nu berörda omständigheter hade de sakkunniga till prövning
upptagit frågan, huruvida icke en ganska genomgripande förändring i
fråga om kurserna i polisskolans bägge klasser borde genomföras. Med de
alltmer ökade kraven å polisbefälet hade vidare en utbyggnad av polisskolan
till att omfatta undervisning för det högre polisbefälet funnits påkallad.
För polissystrarna saknades för närvarande all utbildning, en brist som 3änge
varit kännbar. Att skolans lärarpersonal delvis utgjordes av timlärare vore,
heter det i betänkandet vidare, en anordning, som i viss mån vöre nödvändig
och ur flera synpunkter till fördel, men det syntes böra övervägas, om ytterligare
fasta lärarkrafter lämpligen kunde anställas vid skolan. Vad slutligen
skolan själv beträffade, hade dess ställning i organisatoriskt avseende
funnits böra underkastas omprövning.
Huvuddragen av de sakkunnigas i enlighet med nämnda riktlinjer
framlagda förslag äro följande.
Vid polisskolan har under flera år förelegat en viss platsbrist, ehuru
hela antalet av de i Sverige för närvarande från lägre klassens kurs
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
7
årligen utexaminerade polismännen rätt väsentligt överstiger det årliga rekryteringsbehovet
vid polisväsendet. För utrönande av den balans, som
förelegat bland annat till den lägre klassens kurs, som tagit sin början innevarande
vårtermin, hade de sakkunniga sökt utarbeta en statistik. De framkomna
siffrorna hade därvid givit vid handen, att till klassen i fråga anmält
sig icke mindre än 207 sökande, av vilka endast 125 kunnat beredas
inträde. De avvisades antal uppgick sålunda till 82.
Med hänsyn till angivna förhållande föreslå de sakkunniga, att den lägre
klassen under åtminstone några av de följande åren skall omfatta 5 ordinarie
parallellavdelningar, därvid varje parallellavdelning liksom hitintills skall
rymma 25 elever. Att med bestämdhet kunna fastslå huruvida efter en viss
övergångstid 5 parallellavdelningar alltjämt skulle behövas, torde, yttra
de sakkunniga, vara förenat med stora svårigheter. De sakkunniga vilja därför
för sin del förorda, att sedan den föreliggande balansen avverkats, skolans
styrelse verkställer en undersökning rörande det antal platser, som i
fortsättningen böra finnas disponibla. Därigenom skulle enligt de sakkunnigas
förmenande en viss elasticitet i fråga om platsantalet tillskapas, varigenom
vissa garantier skulle vinnas för att en balans som den hittillsvarande
i framtiden icke skulle behöva uppkomma.
Även i fråga om den högre klassen förefunnes en viss balans,
vilken enligt de sakkunnigas åsikt snarast borde avarbetas. Sålunda anmälde
sig till vårterminen 1938 203 sökande, av vilka 163 avvisades. De sakkunniga
hava föreslagit, att den nuvarande högre klassen i fortsättningen skall omfatta
5 avdelningar om vardera 20 elever eller sålunda en utökning av antalet
elever i denna klass från nuvarande 80 (2 X 40) till 100.
Beträffande den lägre klassen föreslå de sakkunniga, att denna i
fortsättningen jämväl bör ha samma benämning och att på det hela taget
samma kompetenskrav som hitintills böra uppställas i och för vinnande av
inträde i denna klass.
De ämnen, uti vilka undervisning skulle lämnas i lägre klassen, överensstämma
på det hela taget med hittillsvarande ämnen, dock lia två nya ämnen
upptagits, nämligen socialkunskap samt gasskydds- och luftskyddstjänst.
Undervisning i ämnena välskrivning och stenograf! har icke längre ansetts
erforderlig.
En viss ökning i timantalet har dessutom föreslagits. Det blivande timantalet
skulle enligt förslaget uppgå till 716 timmar mot nuvarande 556; av
ökningen falla emellertid 62 timmar på fysisk träning.
För utvisande huru undervisningen i den lägre klassen skulle komma att
fördela sig å de olika ämnena enligt förslaget jämfört med nuvarande ordning
hänvisa de sakkunniga till följande tablå.
8
Kungl. Majlis proposition nr 219.
1 Ämne |
Antal lektionstimmar |
|
Nu |
Enligt förslaget |
|
1. Ordningspolistjänst ........................ |
105 |
108 |
2. Kriminalpolistjänst ........................ |
21 |
71 |
3. Polisförfattningar............... |
63 |
84 |
4. Straffrätt med straffprocessrätt............. |
63 |
63 |
5. Svensk stats- och kommunalkunskap....... |
21 |
21 |
6. Civilrätt ...................... |
21 |
31 |
7. Exekutionsväsende1........................ |
21 |
42 |
8. Modersmålet........................... |
53 |
53 |
9. Maskinskrivning........................... |
63 |
63 |
10. Samarithjälp .............................. |
10 |
23 |
11. Fysisk träning ............................ |
63 |
125 |
12. Socialkunskap............................. |
— |
14 |
13. Gasskydds- och luftskyddstjänst............ |
— |
18 |
Välskrivning .............................. |
10 |
— |
Stenograf!1 2................................ |
42 |
— |
Summa |
556 |
716 |
De sakkunniga hava förutsatt, att klassen som hitintills skall omfatta 2
kurser årligen örn vardera ungefär 21 arbetsveckor. Den dagliga undervisningstiden
skulle i genomsnitt uppgå till omkring 52/3 undervisningstimmar,
varav fysisk träning en undervisningstimme.
Den högre klassen har förslagsvis ansetts böra benämnas mellersta
klassen, enär, som i det följande skall beröras, en särskild kommissarieklass
föreslås inrättad. De sakkunniga anse inträdesbestämmelserna till nuvarande
högre klassen alltjämt böra bibehållas, dock att föreskrift ytterligare
bör lämnas därom, att för inträde i mellersta klassen sökande skall ha genomgått
lägre klassen med godkända betyg eller visat sig innehava däremot
svarande kunskapsmått.
De sakkunniga hava till övervägande upptagit frågan örn uppdelning av
förevarande klass på två huvudavdelningar, av vilka den ena skulle vara avsedd
för utbildning i ordningspolistjänst och den andra för utbildning i kriminalpolistjänst.
Med denna uppdelning skulle nämligen en av undervisningens
utökning orsakad förlängning av utbildningstiden måhända kunna helt
eller delvis undvikas. Med hänsyn till den sedan gammalt rådande växelverkan
mellan de båda huvudgrenarna av polisverksamheten, vilken medfört,
att befordran sker från ordningspolisbefattning till kriminalpolistjänst
och vice versa, hava de sakkunniga emellertid ansett det icke för närvarande
vara lämpligt att föreslå en dylik uppdelning.
1 Obligatoriskt blott för landsbygdens polismän.
2 Nu frivilligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
9
Den föreslagna timplanen upptager icke undervisning i exekutionsväsende
och stenograf^ men i densamma har i stället som nytt ämne upptagits fysisk
träning. Vidare har i de flesta ämnena en utökning av antalet lektionstimmar
föreslagits. Timplanen för ifrågavarande klass upptager 814 timmar
mot nuvarande 582. Enligt de sakkunnigas förmenande bör utbildning i gasskydds-
och luftskyddstjänst meddelas eleverna genom luftskyddsinspektionens
försorg. Denna undervisning skulle omfatta cirka 60 timmar och anordnas
i direkt anslutning till klassen, sedan denna genomgåtts.
Undervisningen i dess helhet fördelar sig å de olika ämnena enligt nuvarande
ordning och enligt förslaget på sätt framgår av följande tablå.
Ämne |
Antal lektionstimmar |
|
Nu |
Enligt förslaget |
|
1. Ordningspolistjänst.......................... |
42 |
91 |
2. Kriminalpolistjänst.......................... |
147 |
222 1 |
3. Polisförfattningar........................... |
105 |
147 |
4. Straffrätt med straffprocessrätt .............. |
105 |
105 |
5. Civilrätt................................... |
42 |
63 |
6. Modersmålet................................ |
42 |
42 |
7. Rättsmedicin............................... |
21 |
21 |
8. Bokföring1 2.................................. |
15 |
42 |
9. Fysisk träning.............................. |
— |
81 |
Exekutionsväsende3 ........................ |
121 |
— |
Stenograf!3.................................. |
42 |
— |
Summa |
582 |
814 |
Den tid, som beräknas för genomgången av den mellersta klassen, har
upptagits till ungefär 7 månader. Detta har haft till följd, att allenast en
kurs örn året skulle kunna givas. Kursen skulle omfatta en hösttermin och
en vårtermin, därvid höstterminen skulle börja omkring medio av augusti
och vårterminen sluta omkring 1 april.
De sakkunniga hava föreslagit, att en särskild kommissarieklass
skall inrättas. I denna klass skulle de polismän vinna inträde, vilka ådagalagt
sådan duglighet i polistjänsten, att de kunde anses lämpliga för kommissarietjänst.
Innehav av överkonstapels tjänstegrad skulle icke erfordras
för vinnande av inträde. Däremot föreslås, att sökande skall hava genomgått
mellersta klassen eller under viss övergångstid nuvarande högre
klassen. Huvudämnen i denna klass skulle vara ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst.
En uppdelning av denna klass i två avdelningar, en för
1 För polismän från större städer tillkommer undervisning i fotografering under 10 immar.
2 Nu frivilligt utom schemat.
3 Nu frivilligt.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ordningspolismän och den andra för kriminalpolismän anses av de sakkunniga
kunna ur olika synpunkter innebära fördelar och förty böra övervägas.
Undervisning skulle meddelas jämväl i polisförfattningar, straffrätt
med straffprocessrätt, revisionslära och socialkunskap. Genom luftskyddsinspektionens
försorg skulle undervisning dessutom lämnas i gas- och luftskyddstjänst.
Sammanlagda timantalet i denna klass skulle enligt förslaget
bli 187, därvid dock under en viss övergångstid antalet lektionstimmar skulle
uppgå till 321.
Undervisningen i dess helhet i kommissarieklassen fördelar sig å de olika
ämnena enligt förslaget på sätt framgår av följande tablå.
Ämne |
Antal lekt efter genom-förd orga-nisation |
ionstimmar under över-gångstiden |
1. Ordningspolistjänst.......................... |
49 |
65 |
2. Kriminalpolistjänst.......................... |
58 |
127 |
3. Polisförfattningar .......................... |
20 |
20 |
4. Straffrätt med straffprocessrätt.............. |
40 |
40 |
5. Revisionslära............................... |
20 |
55 |
6. Socialkunskap.............................. |
— |
14 |
Summa |
187 |
321 |
Då undervisningen per dag torde böra omfatta 4 timmar i genomsnitt,
skulle klassen kunna genomgås å omkring 8 respektive 13 veckor eller i runt
tal 2 respektive 3 månader. Därtill komme undervisningen i gasskyddsoch
luftskyddstjänst under ett par dagar respektive drygt en vecka.
De sakkunniga hava vidare föreslagit, att, då så må anses erforderligt, jämväl
en särskild kurs för polissystrar skall kunna inrättas.
Såsom villkor för tillträde till denna kurs borde uppställas, att den sökande
uppfyllde de fordringar, som i de särskilda polisdistrikten angivas för vinnande
av anställning som polissyster, således som regel viss allmänbildning
samt sjuksköterskeutbildning i förening med visst socialt arbete eller måhända
framdeles en mera grundlig social utbildning. Vidare syntes önskvärt, att
sökande fullgjort en tids praktisk tjänstgöring i polisväsendet, förslagsvis
under 1/2 år, för att pröva sin håg och fallenhet för yrket. De ämnen, uti
vilka undervisning i denna kurs skulle meddelas, vore kriminalpolistjänst,
polisförfattningar, straffrätt med straff processrätt, äktenskaps- och hamnrätt,
rättsmedicin, samarithjälp och socialkunskap. Antalet lektionstimmar
i dessa ämnen skulle komma att uppgå till 376, vartill dessutom skulle komma
en veckas praktisk utbildning.
Undervisningen i dess helhet vid polissysterkursen fördelar sig å de olika
ämnena enligt förslaget på följande sätt:
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
11
Ämne |
Antal lektions- timmar |
1. Kriminalpolistjänst...................................... |
146 |
2. Polisförfattningar ...................................... |
60 |
3. Straffrätt med straffprocessrätt.......................... |
105 |
4. Äktenskaps- och barnarätt.............................. |
15 |
12 |
|
6. Samarithjälp............................................ |
23 |
7. Socialkunskap.......................................... |
15 |
Summa |
376 |
Därtill komme inemot en veckas praktisk utbildning. Då undervisningen
per dag synts böra omfatta 5 timmar, skulle kursen pågå omkring 13 veckor
eller 3 månader.
Ytterligare hava de sakkunniga föreslagit att, då så befunnes vara nödvändigt,
polischefskurser skulle anordnas för blivande polismästare,
polisintendenter, landsfogdar och landsfogdeassistenter. Kurserna
skulle jämväl stå öppna för sådana landsfiskaler och landsfiskalsaspiranter
samt stadsfiskare och stadsfiskalsaspiranter, som funnes skickade att genomgå
en sådan kurs. Med hänsyn till de föreskrifter, som gälla för befordran
till nämnda befattningar, torde enligt de sakkunnigas åsikt några särskilda
fordringar för vinnande av inträde i polischefskursen ej behöva uppställas.
Dock borde praktisk tjänstgöring vid kriminalpolisen i Stockholm eller Göteborg
utgöra villkor för inträde vid kursen; denna tjänstgöring borde omfatta
minst 4 månader.
I polischefskursen skulle undervisningen omfatta 527 lektionstimmar och
avse ämnena ordningspolistjänst, kriminalpolistjänst, polisförfattningar,
rättsmedicin, bokföring med revisionslära, socialkunskap och bruket av
tjänstevapen m. m.
Undervisningens fördelning å de olika ämnena vid denna kurs jämfört
med 1936 års landsfogdekurs framgår av följande tablå.
Ämne j |
Antal lektionstimmar vid 1936 års! |
|
1. Ordningspolistjänst.......................... |
40 1 |
90 |
2. Kriminalpolistjänst.......................... |
167 |
274 |
3. Polisförfattningar .......................... |
40 |
60 |
4. Rättsmedicin .............................. |
12 |
20 |
5. Bokföring med revisionslära ................ |
20 |
50 |
6. Socialkunskap.............................. |
— |
10 |
7. Bruket av tjänstevapen m. m............... |
— |
23 |
Summa |
27!) |
527 |
1 Därjämte praktisk tjänstgöring omkring 3 veckor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Därtill kommer enligt förslaget en vecka, som skulle anslås till praktiska
övningar och studiebesök. Då den teoretiska undervisningen — i enlighet
med vad förhållandet var i fråga örn landsfogdekursen — genomsnittligt
borde omfatta 4 timmar örn dagen, skulle polischefskursen kräva en tid,
praktiska övningar och studiebesök samt gas- och luftskyddskursen inberäknade,
av omkring 22 veckor eller nära 5 månader. Enligt de sakkunnigas
mening bör en kurs anordnas så snart som möjligt under budgetåret 1938/
1939; denna måste, därest den skulle kunna slutföras under år 1938, börja
redan omkring mitten av juli. Detta förutsätter i sin tur, att beslut örn kursens
anordnande föreligger helst redan i maj 1938 för vinnande av tillräckligt
rådrum för ansökningstid, prövning av ansökningar, ordnande av vikariat
för deltagarna m. m. Någon svårighet för skolan att medhinna erforderliga
förberedelsearbeten torde enligt de sakkunniga ej föreligga.
De sakkunniga anse, att examen icke fyller någon verklig uppgift, varför
densamma bör avskaffas.
Vad angår skolans organisatoriska ställning, hava de sakkunniga
föreslagit, att polisskolan i framtiden skall bliva rent statlig och sortera
omedelbart under socialdepartementet. Skolan syntes böra benämnas statens
polisskola. Det nuvarande sambandet mellan polisskolan och Stockholms
polisverk skall dock enligt förslaget bibehållas i så måtto, att såsom föreståndare
och lärare vid skolan skola finnas anställda en polisintendent i
Stockholm och två polismän vid Stockholms poliskår.
I fråga örn avlöningsförmånerna till skolans befattningshavare
innebär förslaget i korthet följande. Allenast tre av de erforderliga
lärarna skola erhålla heltidstjänster, nämligen skolans föreståndare samt
en lärare i vartdera av ämnena ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst.
Nämnda tre befattningshavare föreslås skola uppföras å Stockholms stads
lönestat. Därvid hava de sakkunniga med utgångspunkt från de för stadens
tjänstemän gällande lönebestämmelserna beräknat, att löneförmånerna, inklusive
dyrtidstillägg, tillsvidare skola utgöra: för föreståndaren 15,394 kronor,
för läraren i ordningspolistjänst 10,942 kronor samt för läraren i kriminalpolistjänst
9,093 kronor. Kostnaderna för nämnda befattningshavares
löner skola enligt förslaget bestridas av staten, som jämväl skall hava att
ersätta Stockholms stad dess utgifter för befattningshavarnas pensionering.
Utöver de heltidsanställda lärarna skola vid polisskolan även finnas timlärare,
vilka skola åtnjuta arvode med visst belopp för undervisningstimme.
Därjämte föreslås anställande av ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden
B 7 samt en extra ordinarie befattningshavare i 5 lönegraden för expeditionsvakts-,
laboratorie- och reparationsgöromål. Såväl timlärarna som de båda
sistnämnda befattningshavarna skola uppföras å polisskolans avlöningsstat. I
I det följande vill jag uppehålla mig vid motiveringen till vissa delar av
det föreliggande förslaget, framförallt de som ur organisatorisk eller budgetär
synpunkt äro förtjänta av särskild uppmärksamhet. Därefter vill jag
upptaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar till behandling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
13
1 fråga om utvidgningen av kursplanerna för polisskolans
nuvarande båda klasser anlägga de sakkunniga följande allmänna synpunkter.
De sakkunniga ville här såsom en allmän anmärkning framhålla, att det
städse varit en strävan att i görligaste mån såväl begränsa det kunskapsmått,
som skulle inhämtas, som ock inskränka den undervisningstid, som för ändamålet
skulle användas. Detta hade synts så mycket angelägnare, som varje
utökning av undervisningstiden betydde en merutgift icke blott för slaten,
som skulle bestrida undervisningskostnaderna, utan även för eleverna, vilka
som regel själva hade att bekosta vistelsen vid skolan och i många fall måste
vidkännas minskning i sina löneförmåner. Å andra sidan hade de sakkunniga
ansett, att kostnadsskäl icke finge utgöra hinder för framläggande av
sådana förslag, som i och för sig syntes vara välgrundade. De sakkunniga
hade också diskuterat utvägar att hålla antalet lektionstimmar nere. Därvid
hade särskilt beaktats möjligheten att inskränka undervisningen genom att
uppställa den fordran å eleverna, att de i den mån så vore möjligt och lämpligt,
före en lektion beredde sig därå och således i förväg studerade det ämne
lektionen avsåge. Dylika förstudier skulle tilläventyrs också kunna äga rum
före inträdet i skolan, i synnerhet beträffande högre klassen i sådana ämnen,
där mycken minneskunskap skulle inhämtas. Härför fordrades emellertid
tillgång till för detta ändamål utarbetade läroböcker eller kompendier. Med
hänsyn till att sådana hjälpmedel nu till stor del saknades och då det utan
närmare erfarenhet, huruvida dylika förstudier med avsett resultat kunde
genomföras, vore ganska vanskligt att mera allmänt bygga därå, hade de
sakkunniga beräknat timantalet under förutsättning, att undervisningen i
huvudsak bedreves på samma sätt som nu. De sakkunniga ville dock förorda,
att skolledningen närmare prövade denna möjlighet och i mån av erfarenhet
vidtoge de jämkningar i studieplanen, som därav kunde föranledas.
Vad anginge beräkningen av det för undervisningen i skilda ämnen erforderliga
timantalet, mötte naturligen svårigheter att ernå en alldeles exakt
bestämning. I viss mån måste uppfattningarna där variera. Merendels vore
de ämnen, som skulle genomgås, så omfattande, att vederbörande lärare
under alla omständigheter vore nödsakad att ålägga sig en ganska avsevärd
begränsning, men den grad, i vilken detta borde ske, kunde tydligen växla,
beroende å vars och ens uppfattning. I fråga örn det upptagna antalet lektionstimmar
ville de sakkunniga betona, att detsamma naturligen icke borde
betraktas såsom absolut bindande utan att det borde vara skolledningen
obetaget att i mån av vunna erfarenheter vidtaga jämkningar inom studieplanen.
En anledning till att undervisningstiden utökades vore att nya ämnen syntes
böra upptagas å schemat. I detta sammanhang ville de sakkunniga endast
beröra ett ämne, som de sakkunniga kallade socialkunskap. Den uppgift,
som alltid tillkommit polismakten — förutom skyldigheten att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet — att vara till hjälp för olika behövande i samhället,
hade på senare tid fått ökad betydelse. Enligt de sakkunnigas mening
borde denna utveckling på allt sätt befrämjas, då värdet av att medborgare
inom skilda samhällsklasser kände samhörighet med polisväsendet icke kunde
skattas nog högt. För alt uppnå detta mål borde emellertid polismännen erhålla
undervisning örn olika sociala förhållanden och de hjälpmöjligheter
som stöde till buds för dem som behövde bistånd. Som bekant hade samhällets
hjälpverksamhet särskilt under de senaste åren avsevärt utvecklats.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Vad angår behovet av ett utby g g ande av undervisningen
vid polisskolan samt anordnandet av sådan undervisning,
anföra de sakkunniga bland annat följande.
För närvarande vore i riket ej sörjt för meddelande av teoretisk polisutbildning
utöver den, som lämnades i nuvarande högre klassen vid polisskolan;
ej heller hade krav å sådan utbildning uppställts för erhållande av andra
högre befälsposter inom polisväsendet än landsfogdebefattningarna. Att detta
förhållande måste anses utgöra en allvarlig brist, som med det snaraste
borde avhjälpas, behövde ej närmare motiveras. Genom anordnandet våren
1936 av en förut omförmäld kurs för landsfogdar och landsfogdeassistenter
och uppställandet för dessa befattningshavare av särskilda kompetenskrav
med avseende å polisutbildningen hade inletts en ny ordning, som utan tvivel
borde i erforderlig mån fullföljas, därest innehavarna av högre chefsposter
inom polisväsendet skulle kunna tillfredsställande fylla den uppgift, som
tillagts dem.
Vad anginge de befattningar, för vilka ytterligare teoretisk utbildning utöver
den nu förefintliga borde anordnas och fordras, borde till en början erinras,
att enligt meddelade direktiv de sakkunniga haft till uppgift att överväga anordnandet
av en kurs, avsedd att meddela kompetens för »mera ansvarsfyllda
befattningar inom polisväsendet». I direktiven vore förutsatt, att till de
sålunda angivna befattningarna skulle hänföras landsfogdetjänsterna, och
enär med dem i utbildningshänseende likställts landsfogdeassistentbefattningarna,
borde även dessa räknas dit. Till mera ansvarsfyllda befattningar inom
polisväsendet hörde tydligen ock de med landsfogdetjänsterna jämförliga
befattningarna som polismästare och polisintendenter. De sakkunniga ville
emellertid gå ett steg längre och till ifrågavarande befattningar principiellt
även hänföra poliskommissarierna i större och medelstora släder. Dessa tjänstemän
hade ofta att på eget ansvar och fullt självständigt, örn ock i de största
städerna närmast under polismästare eller polisintendent, ombesörja krävande
såväl ordnings- som kriminalpolisuppgifter. De sakkunniga funne alltså,
att ifrågavarande utbildning borde anordnas för blivande landsfogdar och
landsfogdeassistenter, polismästare och polisintendenter samt poliskommissarier
i nämnda städer och att för behörighet till nämnda befattningar borde
fordras denna utbildning.
Enligt de sakkunnigas mening talade starka skäl för att sådan utbildning
som den nu omnämnda uppställdes såsom villkor för erhållande av landsfiskalsbefattning
i vissa distrikt. I riket funnes många landsfiskalsdistrikt,
där sådana anspråk ställdes på landsfiskalen i hans egenskap av polischef i
distriktet, att landsfiskalstjänsterna i dessa distrikt vore att hänföra till mera
ansvarsfyllda befattningar inom polisväsendet. Med hänsyn till det svävande
läge, vari frågan örn landsfiskalstjänsterna för närvarande befunne sig, hade
de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna eller böra taga bestämd ställning
till frågan om införande av nämnda behörighetsvillkor men ville förorda,
att landsfiskaler och landsfiskalsaspiranter, som funnes skickade att
genomgå förevarande kurs, skulle äga tillträde tili densamma. Vad sålunda
sagts syntes ock äga viss motsvarighet i fråga örn stadsfiskeder och aspiranter
till sådana befattningar.
Den ytterligare utbildning av polisbefäl, som de sakkunniga sålunda förordade,
borde äga rum vid polisskolan i Stockholm. Vid utbildningens anordnande
måste hänsyn tagas till den olikhet i fråga om tidigare polisutbildning,
som förefunnes mellan dem, vilka skulle undergå utbildning. Poliskommissarierna
eller aspiranterna å sådana befattningar kunde nämligen antagas
hava genomgått polisskolans båda klasser, medan de övriga som regel
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
15
icke erhållit någon egentlig teoretisk polisutbildning utöver den de själva
kunnat förskaffa sig. Med hänsyn därtill ville de sakkunniga föreslå, att utbildningen
för kommissarierna och för de övriga ägde rum var för sig.
Till ledning för bedömandet av det antal platser, som behövdes i kommissarieklassen,
kunde nämnas, att antalet kommissariebefattningar av förevarande
slag i riket syntes kunna uppskattas till omkring 00. Att märka vore
nämligen, att titeln poliskommissarie icke i och för sig angåve, att bärare av
denna titel beklädde sinsemellan likvärdiga tjänster. Särskilt å landsbygden
funnes polismän med poliskommissaries titel, vilkas tjänsteuppgifter närmast
motsvarade en överkonstapels åligganden. Med hänsyn till det relativt ringa
antalet kommissariebefattningar skulle kommissarieklassen icke behöva vara
permanent utan anordnas allenast med viss tids mellanrum. De sakkunniga
ville emellertid framhålla, att antalet platser i klassen icke gärna lämpligen
kunde hållas så lågt, att det blott svarade mot den beräknade avgången av
poliskommissarier, utan utbildningen syntes principiellt böra kunna förvärvas
av kvalificerade polismän, villiga att förskaffa sig densamma. Beträffande
tidpunkten för anordnande första gången av förevarande utbildning
ville de sakkunniga förorda hösten 1939. Antalet deltagare syntes icke böra
sättas högre än det i mellersta klassen eller 20. Vid landsfogdekursen var
deltagarantalet visserligen 25, men detta antal sattes så högt med hänsyn till
att minst 25 personer då borde erhålla utbildningen. Nämnda antal hade
emellertid befunnits väl högt.
Även i fråga örn polischef skursen torde det vara tillräckligt, såvitt nu kunde
bedömas, att anordna sådan kurs allenast med viss tids mellanrum. Dock
kunde nämnas, att en reglering av landsfiskalstjänsterna kunde komma att
medföra ökat behov att anordna en polisutbildningskurs sådan som den här
ifrågasatta. Med hänsyn till angelägenheten dels att kunna bereda nu tjänstgörande
landsfogdeassistenter och vissa högre polistjänstemän erforderlig
polisutbildning dels ock att erhålla kompetenta landsfogde- och landsfogdeassistentvikarier,
borde en polischef skurs anordnas så snart som möjligt under
budgetåret 1938/1939. Ej heller vid denna kurs borde deltagarantalet
sättas högre än 20.
De sakkunniga ville i detta sammanhang framföra tanken att anordna
repetitionskurser för dem, som genomgått kommissarieklassen eller polischef
skursen. Å polisväsendets olika områden gjordes ständigt nya rön och
erfarenheter, som borde delges det högre befälet för att av dem i mån av
behov föras vidare till underordnade. Att dylika kurser nu saknades torde
bland polismännen i allmänhet uppfattas som en brist. Kurser av nämnda
slag syntes böra anordnas förslagsvis vart femte år och omfatta ungefär en
vecka. Det torde böra ankomma å skolans styrelse att i sinom tid upptaga
detta förslag till närmare prövning och till Kungl. Maj:t göra den framställning,
som därav kunde föranledas.
Vidkommande spörsmålet örn anordnande av särskilda polissyste rkurser
lämna de sakkunniga till en början följande översikt rörande polissystrarnas
nuvarande utbildning och arbetsuppgifter.
Vid poliskårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö funnes anställda kvinnliga
befattningshavare, kallade polissystrar, i Stockholm 10, i Göteborg 5 och
i Malmö 3; i sistnämnda stad hade dock allenast en polissyster full sysselsättning
med polisgöromål. Anställning av polissyster skedde första gången
i Stockholm 1909, i Göteborg 1910 och i Malmö 1934.
Några särskilda för hela riket gemensamma bestämmelser med avseende
å kompetenslordringarna för vinnande av anställning såsom polissyster lim
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
nes ej. Normalinstruktionen för polispersonalen upptoge emellertid under
25 § en bestämmelse av innehåll, att genomgång av polisskola icke vore erforderlig
för vinnande av ordinarie anställning såsom polissyster. Av polissystrarna
hade dock en genomgått sådan skola, nämligen polisskolan i Göteborg.
I stället för polisskola hade viss annan utbildning fordrats av polissystrarna.
De krav, som därutinnan uppställts, varierade i viss mån de olika
städerna emellan men kunde sägas i huvudsak gå ut på — förutom den allmänbildning
genomgång av 8-klassigt läroverk eller motsvarande läroanstalt
medförde — sjuksköterskeutbildning i förening med visst socialt arbete. Från
polisen i Göteborg hade uppgivits, att kravet på sjuksköterskeutbildning sannolikt
i framtiden ej komme att upprätthållas utan att en mera fyllig social
utbildning såsom examen från socialvetenskapliga institutet skulle fordras.
De arbetsuppgifter, som enligt meddelade föreskrifter tillkomme polissystrarna,
växlade i de skilda städerna. I stort sett ålåge det polissystrarna
i samtliga tre städer att taga hand om på polisstation införda kvinnor och
barn, att å allmänna platser hålla tillsyn däröver, att kvinnor och barn icke
bettlade, att vara närvarande då kvinna anhölls eller husrannsakan företogs
hos kvinna, att mottaga och anteckna anmälan, som gjordes av kvinna angående
våldtäkts-, fosterfördrivnings- eller sedlighetsbrott, att hålla förhör
angående dylika brott med kvinnlig målsägare eller kvinnligt vittne men ej
med misstänkt kvinna, att vara närvarande vid förhör å kriminalstation med
kvinna, som misstänktes för brott eller lösdriveri, samt att utföra spaningsuppdrag,
som i varje särskilt fall ålades dem av vederbörande befäl. Av redogörelsen
framginge, att polissysters åligganden i huvudsak hänförde sig
till kriminalpolistjänsten, och i själva verket tillhörde flertalet polissystrar
kriminalavdelningarna.
I utbildningsfrågan anföra de sakkunniga härefter i huvudsak
följande.
I samtliga de städer, där polissystrar nu vöre anställda, hade deras huvudsakliga
arbetsuppgifter kommit att förläggas till kriminalpolisavdelningen.
Detta vore ganska naturligt, då å ena sidan de till ordningspolistiänsten hörande,
för polissystrar lämpade arbetsuppgifterna näppeligen skulle hava
räckt till att utfylla arbetstiden för dem och å andra sidan avsaknad av polissyster
å kriminalpolisavdelningen skulle hava lett till olägenhet. Att sålunda
polissystrar fullgjorde arbetsuppgifter av jämförelsevis kvalificerat slag
utan att hava erhållit någon egentlig polisutbildning syntes mindre tillfredsställande.
Enligt vad de sakkunniga hade sig bekant kände också polissystrarna
själva, särskilt de yngre, bristerna i sina kunskaper och vore angelägna
att få en utbildning, som kvalificerade deni till de uppgifter, de skulle
utföra. Även ur den synpunkten, att polissystrarna icke genom bristande utbildning
skulle gå miste örn den förbättrade ställning i tjänstehänseende, som
eljest kunnat komma i fråga för dem, torde åtgärder för deras polisutbildning
böra vidtagas.
Vid planläggningen av en sådan utbildning, vilken torde böra förläggas till
polisskolan i Stockholm, syntes det avgörande böra vara de arbetsuppgifter,
varmed polissystrarna nu vore sysselsatta eller som skäligen kunde väntas
bliva dem tillagda. Med denna utgångspunkt torde undervisning ei behövas
i flertalet av de ämnen, som förekomme å polisskolans timplaner. Enligt
de sakkunnigas åsikt vore undervisning påkallad allenast i följande ämnen,
nämligen kriminalpolistjänst, polisförfattningar, straffrätt med straff processrätt,
av civilrätt äktenskaps- och barnarätt, rättsmedicin, socialkunskap och
samarit hjälp. Å schemat skulle däremot ej behöva upptagas ämnena ordningspolistjänst,
svensk stats- och kommunalkunskap, övriga delar av civil
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
17
rätten, exekutionsväsende, modersmålet, maskinskrivning, välskrivning, stenograf!,
fysisk träning, bokföring saint gasskydds- och luftskyddstjänst. I
vissa av nu angivna ämnen skulle emellertid särskilda detaljer bliva föremål
för behandling vid genomgång av närliggande ämnen. Måhända borde ämnet
maskinskrivning medtagas å schemat, men det hade synts kunna uteslutas,
då de elever, som önskade lära sig maskinskrivning, utan svårighet torde
kunna själva förskaffa sig erforderlig undervisning i ämnet.
En utbildning av polissystrar i huvudsaklig överensstämmelse med vad de
sakkunniga här föresloge komme väl icke att medföra behörighet till erhållande
av de nu med män besatta tjänsterna över poliskonstapels grad men i
sitt föreslagna skick torde kursen vara sådan, att därest särskilda för kvinnor
avsedda befattningar i högre ställning skulle komma att inrättas, kursen
kunde väntas motsvara de fordringar å teoretisk polisutbildning, som
torde komma att uppställas för desamma.
Med hänsyn till det ringa antal polissysterbefattningar, som för närvarande
funnes, vore det tydligt, att kurser för polissystrar blott sällan behövde anordnas.
Skulle samtliga i tjänst varande polissystrar vilja förskaffa sig den
ifrågasatta utbildningen, erfordrades möjligen inom den närmaste tiden två
kurser, detta för den händelse icke alla polissystrar kunde vara tjänstlediga
samtidigt. För utbildning av nuvarande polissystrar och aspiranter å sådana
befattningar torde i och för sig en kurs vara tillfyllest för flera år framåt.
Sådan kurs syntes kunna anordnas våren 1939. Kursdeltagarnas antal borde
hålla sig omkring 20.
Rörande lärarkraf terna vid polisskolan, deras anställningsförhållanden
och löneförmåner, må av de sakkunnigas uttalanden därutinnan
följande återgivas.
De sakkunniga erinra därvid till en början, att undervisningen vid skolan
för närvarande handhades av föreståndaren, som undervisade i juridiska
ämnen, samt fackligt utbildade ämneslärare. Av de senare hade endast en heltidstjänstgöring
vid skolan, nämligen den från poliskåren i Stockholm kommenderade
läraren i ordningspolistjänst. De övriga ämneslärarna, 14 till antalet,
voro s. k. timlärare. Den sammanlagda årliga undervisningstiden utgjorde
för närvarande 6,720 timmar, varav 3/8, eller 2,520 timmar, komme å
föreståndaren och nyssnämnde heltidstjänstgörande ämneslärare. Timlärarna
undervisade således tillsammans 4,200 timmar.
De sakkunniga anföra därefter:
För polisskolan vore det naturligen av största betydelse, att skolan erhöllé
dugande lärare. För uppnåendet av detta mål spelade sättet för lärarnas anställande
en ej ringa roll. Att lärarkrafterna i den betydande omfattning,
som nu ägde rum, vore tillfälligt anställda, gåve förvisso anledning till särskilt
övervägande, huruvida nämnda ordning vore den bästa.
Då det gällde att taga ställning till denna fråga, borde till en början framhållas,
att skolans normala verksamhet komme att omfatta lägre och mellersta
klasserna. Varken kommissarieklassen eller polischefskursen och än
mindre polissysterkursen kunde väntas återkomma så ofta, att desamma i
förevarande sammanhang syntes böra beaktas. Erinras borde vidare, att av
de ämnen, som förekomme i lägre och mellersta klasserna, de flesta, ehuru
till omfattningen de minsta, måste förbehållas timlärare. Detta vore fallet
med exekutionsväsende ■— i vilket ämne en jurist med erfarenhet av praktiskt
arbete i exekutionsrätt borde anlitas — modersmålet, maskinskrivning,
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 219. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
samarithjälp, rättsmedicin, bokföring, fysisk träning, socialkunskap saint
gasskydds- och luftskyddstjänst. De ämnen, däri heltidslärare syntes kunna
komma i fråga, vore ordningspolistjänst, kriminalpolistjänst, polisförfattningar,
straffrätt med straffprocessrätt, svensk stats- och kommunalkunskap
samt civilrätt. De av de sakkunniga tidigare föreslagna totala timantalen i
lägre och mellersta klasserna utgjorde för helt år 11,230 timmar, såframt vardera
klassen omfattade 10 respektive 5 avdelningar. Timantalen för de ämnen,
i vilka undervisningen måste förbehållas timlärare, uppginge till 4.310
timmar. Återstående 6,920 timmar fördelade sig på följande sätt.
Ordningspolistjänst .................... 1,535 timmar
Kriminalpolistjänst .................... 1,820 »
Juridiska ämnen utom exekutionsväsende . . 3,565 »
De sakkunniga beräknade en undervisningsskyldighet under läsåret för
vecka av 21 timmar för föreståndaren samt 32 timmar för annan heltidslärare.
Antoges föreståndaren utöva undervisning med angivna timantal per
dag under omkring 43 veckor örn året, skulle hans årliga undervisningsskyldighet
uppgå till i runt tal 900 timmar. Heltidslärare, som undervisade i
polistjänst, torde komma att undervisa omkring 38 veckor eller således omkring
1,200 timmar örn året. Av de anförda siffrorna franninge, att undervisningen
vore av sådan omfattning, alt den försloge för en heltidslärare i ett
vart av ämnena ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst samt för föreståndaren
och en heltidslärare i juridiska ämnen. Såsom nyss nämndes, hade
föreståndaren samt en lärare i ordningspolistjänst heltidstjänstgöring. Ytterligare
en heltidslärare skulle följaktligen kunna anställas för undervisning
i kriminalpolistjänst och en för juridiska ämnen. Undervisningstiden försloge
däremot icke till fler heltidslärare än nu nämnda fyra.
För undervisningen i polisskolan vore det helt naturligt av synnerlig vikt,
att all möjlig kontakt uppehölles med praktiskt polisarbete, såvitt anginge
ordningspolis- och kriminalpolistjänsten, samt med tillämpningen vid domstolar
och hos administrativa myndigheter av de författningar, som lästes
i de juridiska ämnena, i synnerhet polisförfattningar och straffrätt. Ur denna
synpunkt skulle det ligga närmast till hands att låta undervisningen ombesörjas
av timlärare. Emellertid vore det tydligt, att föreståndaren borde
vara heltidstjänstgörande, och vad anginge lärarna i övriga här nämnda ämnen,
skulle det vara en vinst, örn lärarna, samtidigt som de vore heltidstjänstgörande,
i en eller annan form bibehölle förbindelsen med det verksamhetsområde,
varå de undervisade. De sakkunniga lunne detta vara möjligt i
fråga om lärarna i ordningspolis- och kriminalpolistjänst, vilka enligt de sakkunnigas
mening borde tagas från Stockholms poliskår och tjänstgöra i praktiskt
polisarbete under omkring 2 månader varje år samt eventuellt efter
några års tjänstgöring i polisskolan ersättas av yngre krafter ur Stockholms
poliskår. Att vidtaga motsvarande anordning i fråga örn en heltidslärare i
juridiska ämnen torde emellertid möta svårigheter. De sakkunniga förordade
därför, att undervisningen i dessa ämnen alltjämt såsom hittills i erforderlig
mån skulle uppehållas av timlärare. Ur ekonomisk synpunkt torde någon för
frågan avgörande skillnad i kostnaderna icke uppkomma, om ytterligare en
heltidslärare anställdes i de juridiska ämnena eller örn fortfarande timlärare
anlitades. I detta avseende finge nämnas, att ersättningen till timlärare för
undervisning i juridiska ämnen nu utgjorde lägst 5 kronor 67 öre i timmen
och högst 12 kronor 75 öre samt att enligt de sakkunnigas mening en normalersättning
av 7 respektive 9 kronor i timmen för undervisning i juridiska
ämnen i lägre respektive mellersta klassen borde tillämpas. Efter en medel
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ersättning av 8 kronor i timmen och en undervisningstid, motsvarande en heltidslärares
under omkring 46 veckor eller omkring 1,450 timmar om året,
skulle ersättningen åt timlärare i juridiska ämnen utgöra 11,600 kronor. För
en heltidslärare, placerad exempelvis i B 27, skulle avlöningen i Stockholm
utgöra lägst 10,728 och högst 12,168 kronor, inklusive dyrtidstillägg m. m
Till jämförelse kunde nämnas, att stadsfiskaler i Stockholm, av vilka för närvarande
2 tjänstgjorde såsom timlärare, hade ej obetydligt högre avlöning
än den nu nämnda.
I fråga örn lärarnas löneställning må i förevarande sammanhang återgivas
vad de sakkunniga i denna del anföra örn ersättningen till timlärarna.
Ersättningen till dessa lärare vöre bestämd till ett visst arvode per timme,
vara dyrtidstillägg utginge. Ersättningarna vore därför till beloppet mycket
ojamna. Sinsemellan företedde ersättningarna också stora olikheter. Det
hade synts de sakkunniga lämpligt, att ersättningarna bestämdes till fasta
belopp utan dyrtidstillägg och om möjligt så avvägda, att större överensstämmelse
mellan dem inbördes ernåddes. På grund av de större krav,
som i flertalet ämnen måste ställas å undervisningen i mellersta klassen, hade
timersättningarna som regel beräknats till högre belopp i denna klass än i
den lägre. Den nuvarande och den av de sakkunniga föreslagna timersättningen
i de olika ämnena i lägre och mellersta klasserna framginge av följande
tablå.
Ämne I |
T |
i m 1 ä r a |
r a r v o d |
e n |
Lägre klassen |
Mellersta klassen |
|||
Nu |
Enligt förslaget |
Nu |
Enligt förslaget |
|
Ordningspolistjänst.................... |
_ 1 |
6 |
_ 1 |
7 |
j Kriminalpolistjänst................ |
8''33 |
6 |
8-33 |
7 2 |
Polisförfattningar................ |
_ 1 |
7 |
10-06 |
9 |
Straffrätt med straffprocessrätt ........ |
7-87 |
7 |
7-68 |
9 |
Svensk stats- och kommunalkunskap . .. |
5-67 |
7 |
— |
_ |
Civilrätt................. |
11-33 |
7 |
12-75 |
9 |
Exekutionsväsende........... |
8-50 |
7 |
8-50 |
|
Modersmålet............ |
6-78 |
7 |
7-14 |
7 |
Maskinskrivning .......... |
4''28 |
4 |
— |
_ |
Samarithjälp.................. |
9-52 |
10 |
— |
_ |
Rättsmedicin..................... |
— |
7-44 |
10 |
|
Bokföring .................. |
— |
15*— |
9 |
|
Fysisk träning.................... |
_ 1 |
5 |
— |
5 |
Socialkunskap .................. |
— |
7 |
— |
7 |
Gasskydds- och luftskyddstjänst........ |
— |
6 |
— |
— |
1 Undervisningen meddelas av heltidslärare.
* Till fasta speciallärare i ämnet hava dessutom följande arvoden per timme beräknats:
Förhörsteknik 9:—, vittnes- och förhörspsykologi 20:—, allmän kriminalpsykologi och rättspsykiatri
lo:—, spårlära 20:— och 40:— samt laboratoriemetoder 15:— kronor.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
I vissa ämnen komme huvuddelen av undervisningen att bestridas av heltidslärarna.
Tablån utvisade, att i de juridiska ämnena föreslagits en timersättning av
7 respektive 9 kronor. I ämnena svensk stats- och kommunalkunskap samt
civilrätt i lägre klassen, i vilka en och samma lärare undervisade för en ersättning
av 5 kronor 67 öre respektive 11 kronor 33 öre i timmen, hade ersättningen
i ena ämnet rönt inverkan av ersättningen i det andra. Betraktades
ämnena såsom ett, skulle ersättningen utgöra 8 kronor 50 öre i timmen.
Ersättningarna hade på ett par undantag när sänkts. Enligt de sakkunnigas
mening borde skolans styrelse äga vidtaga smärre jämkningar i de
belopp, som komme att bestämmas, blott att kostnadsramen i huvudsak
bibehölles. Sålunda kunde det vara rimligt, att en i lärarverksamhet oprövad
yngre kraft uppbure lägre arvode än en erkänt skicklig undervisare med flerårig
tjänstgöring i skolan. Särskilt vid övergången till mera normaliserade
arvoden kunde behov föreligga av jämkningar.
De i tablån angivna ersättningarna vore att betrakta såsom de normala.
Första gången undervisning enligt de sakkunnigas förslag ägde rum i mellersta
klassen, måste emellertid i ämnet kriminalpolistjänst en högre ersättning
beräknas än vad som sedermera syntes bliva nödigt. Undervisningen i
detta ämne skulle nämligen enligt de sakkunnigas förslag bliva föremål för
en omdaning, och de förberedelsearbeten, som därför krävdes, vore av så kvalificerad
och omfattande art, att för utförandet därav särskilda lärarkrafter
måste anlitas. Sedan ämnet emellertid upplagts enligt de nya grundlinjerna
och kompendier utarbetats till ledning för undervisningen, skulle denna
framdeles kunna omhänderhavas av skolans vanliga lärare. Den merkostnad,
som för budgetåret 1938/1939 därigenom uppstode, belöpte sig till omkring
3,000 kronor.
Ämne |
Timi! |
r a r a r v |
oden |
Kommissarie- klassen |
Polischefs- kursen |
Polissyster- kursen |
|
Ordningspolistjänst Masspsykologi .................................. |
40 |
40 |
|
Ordningspolistaktik.............................. |
15 |
15 |
|
Kriminalpolistjänst Kriminalpolistjänstens allmänna grunder.......... |
40 |
40 |
|
Förhörsteknik .................................. |
20 |
40 |
20 |
Vittnes- och förhörspsykologi .................... |
20 |
20 |
20 |
Allmän kriminalpsykologi och rättspsykiatri...... |
15 |
15 |
15 |
Kriminaltaktiska synpunkter vid brottsutredningar |
40 |
40 |
20 |
Spårlära........................................ |
40 |
40 |
— |
Laboratoriemetoder.............................. |
20 |
20 |
15 |
Varukännedom.................................. |
25 |
25 |
25 |
Polisförfattningar: specialföreläsningar.............. |
— |
— |
25 |
Civilrätt.......................................... |
— |
— |
9 |
Samarithjälp...................................... |
— |
— |
10 |
Rättsmedicin...................................... |
— |
10 |
10 |
Bokföring ........................................ |
9 |
9 |
— |
Bruket av tjänstevapen............................ |
— |
5 |
— |
| Socialkunskap .................................... |
7 |
7 |
7 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
■21
Undervisningen i kommissarieklassen, polischef skursen och polissgsterkursen
kunde^ beräknas i vissa ämnen komma att ombesörjas av föreståndaren
och de bada andra heltidslärarna vid skolan. I övrigt måste undervisningen
till stor del handhavas av akademiska lärare. Ersättningarna till de
olika timlärarna framginge av förestående tablå.
Jag kommer slutligen till de sakkunnigas motivering i frågan örn polisskolans
organisatoriska ställning.
Rörande nuvarande ordning i detta hänseende erinra de sakkunniga om följande.
I 1 § av det av Kungl. Maj:t den 18 juni 1925 med stöd av bland annat
4 och 8 §§ polislagen för skolan utfärdade reglementet (1925 nr 227, jfr 1932
nr 185), föreskrevs, att vid Stockholms polisverk skulle finnas en av staten
bekostad polisskola. I nämnda lagrum stadgades, i 4 §, att i de polisdistrikt,
Konungen bestämde, skulle polismän för hela rikets behov finnas anställda,
samt i 8 § tredje stycket, att för särskilda anordningar för polisväsendet i
dess helhet vore det polisdistrikt, Konungen bestämde, skyldigt att draga försorg.
Det bolde nämnas, att enligt 15 § 1 mom. polislagen polisdistrikts
kostnader för ifrågavarande polismän och anordningar skulle gottgöras distriktet
av statsmedel. Det anförda innebure, att Stockholms stad hade att
sörja för skolan såsom en anordning för polisväsendet i dess helhet och att
staden finge samtliga sina kostnader ersatta av statsmedel. Å socialdepartementets
huvudtitel i riksstaten funnes för kostnadernas bestridande ett anslag:
»Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda anordningar
för polisväsendet i dess helhet.» Av detta anslag, för budgetåret
1937/1938 upptaget till ett belopp av 300,000 kronor, hade såsom gottgörelse
till Stockholms stad för polisskolan anvisats — förutom tilläggsanslag
å 14,000 kronor för utökning av elevantalet i lägre klassen — högst 76,000
kronor.
Härefter anföra de sakkunniga:
Polisskolans nuvarande organisatoriska ställning inbjöde ur vissa synpunkter
till kritik. Medan skolans uppgift vore rent statlig, hade staten icke
i samma grad som eljest den omedelbara kontrollen över verksamheten vid
skolan. I den mån löneförändringar beträffande polisverket beslötes av
Stockholms stad av beskaffenhet att påverka avlöningsförhållandena för
personal vid polisskolan, hade staten att utan den i avlöningsfrågor vanliga
prövningen ersätta staden de utgifter, besluten medförde. Vad skolans ekonomi
i övrigt anginge, gällde icke för skolan samma regler som eljest vare sig
beträffande vissa detaljer vid anslagsprövningen eller i fråga örn anslagens
disposition. En viss omgång föranleddes också av nuvarande anordning. Väl
torde det förhålla sig så, att berörda omständigheter knappast medfört några
väsentliga olägenheter för staten. Ur principiell synpunkt syntes dock anordningen
böra upphöra, i den mån det lämpligen kunde ske, och skolan
följaktligen göras helt statlig.
Det vöre emellertid tydligt, att anordningen icke tillgripits, örn icke starka
skäl talat därför. Till en början finge anföras, att så länge polisväsendet icke
vore förstatligat försiktighet borde iakttagas att göra allenast någon särskild
del av detsamma statlig. Vidare borde en polisskola, för att den rätt skulle
kunna fylla sin uppgift, på ett eller annat sätt vara anknuten lill en större
poliskår. Delta vore påkallat för undervisningens skull både ur lärarnas
och elevernas synpunkt. Lärarna, som i fråga örn de viktigaste ämnena
måste tagas ur polismännens led, behövde då och då tjänstgöra som polis
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
män för att icke förlora känningen med polisarbetet, och den växelverkan
mellan skolan och en poliskår, som följaktligen vore nödig, kunde häst ordnas
genom att skolan vore anknuten till en större kår. För eleverna kunde
icke det praktiska arbete, som förekomme i skolan, demonstrationer m. lii.
på samma fördelaktiga sätt äga runi, örn skolan vore fristående i förhållande
till en poliskår. En annan omständighet, som på grund av vissa i utlandet
gjorda erfarenheter här även kunde åberopas, vore faran för att en
statlig, från en poliskår fristående skola lätt bleve isolerad och att motsättningar
mellan skolan och poliskåren å den ort, där skolan vore förlagd,
kunde uppstå.
Det först anförda skälet, att polisskolan icke borde förstatligas enbart för
sig, syntes icke böra tillerkännas avgörande betydelse, om ett förstatligande
helt eller delvis av skolan av annan anledning funnes böra äga rum. De
skäl, som i övrigt anförts, torde icke föranleda, att skolan i sin helhet borde
samordnas med ett kommunalt polisverk. Enligt vad de sakkunniga förut
anfört borde vid skolan finnas anställda —- förutom föreståndaren — två
heltidstjänstgörande lärare, en i ordningspolistjänst och en i kriminalpolistjänst.
Därest dessa båda lärarbefattningar bestredes av polismän ur Stockholms
poliskår, torde på ett lämpligt sätt lärarnas kontakt med polisarbetet
kunna upprätthållas och elevernas möjligheter till praktisk tjänstgöring
m. m. i viss mån underlättas. Ej heller torde någon risk för isolering och
eventuella motsättningar av nyss antytt slag behöva förekomma, örn ett
sådant personalsamband nied Stockholms polisverk åvägabragtes som det
beträffande de båda lärarna i polistjänst ifrågasatta. Huruvida detta samband
borde sträcka sig även till föreståndaren kunde vara föremål för olika
meningar. Ur skolans synpunkt vore det naturligen en fördel, om föreståndaren
uppeliölle nära kontakt med det praktiska polisarbetet, något som
med lätthet kunde ordnas, örn han, såsom nu, vore polisintendent i Stockholm.
Emellertid torde till föreståndare för skolan höra utses den som funnes
bäst lämpa sig för denna uppgift, även örn han icke vore eller skulle
önska bliva polisintendent i Stockholm; utan tvivel skulle praktisk polistjänstgöring
i mån av behov det oaktat utan svårighet kunna beredas honom.
Den omständigheten, att föreståndarbelattningen för närvarande
bekläddes av en polisintendent i Stockholm, för vilken pensionsåldern kunde
beräknas inträda först om 20—25 år, syntes emellertid tala för att någon
förändring i förevarande avseende beträffande föreståndaren tillsvidare
icke ägde rum.
För bedömandet i vad mån det ifrågasatta partiella bibehållandet av sambandet
mellan skolan och Stockholms polisverk kunde anses hava någon
ekonomisk betydelse för statsverket, kunde följande upplysningar lämnas
angående de löneförmåner, som utginge eller syntes böra utgå till omförmälda
tre befattningshavare, därvid lill grund för dyrtidstilläggets beräkning
lagts förhållandena under december 1937. Intendenten, som redan åtnjöte
slutlön, uppbure för år 15,394 kronor, varav 12,600 kronor i lön och 2,794
kronor i dyrtidstillägg. De båda heltidstjänstgörande lärarna syntes principiellt
böra väljas bland överkonstaplarna i Stockholm. En överkonstapel
åtnjöte för år i lägsta löneklassen 6,468 kronor, därav 5,580 kronor i lön,
300 kronor i beklädnadspenningar och 588 kronor i dyrtidstillägg, och i
högsta löneklassen 7,893 kronor, därav 6.876 kronor i lön, 300 kronor i beklädnadsbidrag
och 717 kronor i dyrtidstillägg. Då de för överkonstapeln
nu angivna löneförmånerna icke torde innebära full gottgörelse för det med
en heltidslärarbefattning vid skolan förenade ansvaret och arbetet samt det
därjämte måste befaras, att en dugande överkonstapel, tillika skickad att
undervisa, icke skulle vilja åtaga sig en lärarbefattning utan någon ytter
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 219.
23
ligare ersättning, funno de sakkunniga sig böra förorda en särskild gottgörelse
av 1,200 kronor om året utan dyrtidstillägg att åtnjutas med Vio varje
månad av den lill 10 månader beräknade tjänstgöringstiden i skolan, inklusive
semester; de 2 återstående månaderna skulle avse praktisk tjänstgöring.
Såsom nämnts, skulle de båda lärarna tagas bland överkonstaplarna i Stockholm.
Erinras kunde emellertid, att vid polisskolan redan nu funnes en
heltidstjänstgörande lärare i ordningspolistjänst, samt att denne, som vore
överkonstapel vid Stockholms poliskår och pensionsmässig år 1955, alltsedan
staten i samband med 1925 års polislagstiftning övertagit skolan haft
ställning såsom t. f. kommissarie och åtnjutit ersättning med hänsyn härtill.
Han uppbure nu för år 11,186 kronor, därav 9,400 kronor i arvode och 1,786
kronor i dyrtidstillägg. Arvodet vore bestämt i anslutning till kriminalkommissaries
lön enligt den före den 1 juli 1937 gällande lönestaten. För alla
poliskommissarier vore lönen jämte beklädnadsbidrag och dyrtidstillägg
numera 10,230. 10,942. 11.(555 respektive 12,368 kronor i första, andra, tredje
respektive fjärde löneklassen inom lönegruppen. I andra löneklassen
utgjorde lönen 9,528 kronor, beklädnadsbidraget 420 kronor och dyrtidstilllägget
994 kronor. De löneförmåner, som utginge till intendenten och t. f.
poliskommissarien samt ifrågasatts för en överkonstapel såsom lärare vid
skolan uppginge för helt år till sammanlagt 35,673 kronor, därvid för sistnämnde
lärare beräknats högsta till överkonstapel utgående lön. Nämnda
ganska betydande belopp avsåge således löner, beträffande vilka staten genom
det ifrågasatta personalsambandet med Stockholms polisverk icke skulle
hava sedvanligt inflytande. Emellertid vore att märka, att av beloppet
icke mindre än 26,580 kronor avsåge löneförmåner, som för närvarande utginge
till intendenten och t. f. kommissarien. Ehuru varken intendenten
eller t. f. kommissarien vore innehavare av någon å Stockholms stads stat
uppförd befattning såsom intendent respektive kommissarie och följaktligen
ej hade fullmakt respektive ständigt förordnande å sådan befattning,
borde det enligt de sakkunnigas mening icke gärna kunna komma i fråga,
att en omorganisation av skolan skulle medföra en försämrad löneställning
för dem, helst som de under många år innehaft sina befattningar. Staten
torde alltså, oavsett den form som i organisatoriskt avseende valdes för skolan,
böra såsom hittills svara för de löner, som nu utginge till dem. Dock
syntes heltidsläraren i ordningspolistjänst böra hänföras till den löneklass,
som närmast motsvarade hans löneförmåner eller den andra inom lönegruppen,
vilket för närvarande skulle innebära en årlig minskning av hans löneförmåner
nied 244 kronor, en obetydlig sänkning i jämförelse med den
trygghet han enligt förslaget skulle vinna. Det belopp, för vilket staten
skulle svara, skulle alltså utgöra 35,429 kronor. Härvid hade avlöningarna
beräknats för hela året även i fråga örn de båda lärarna i polistjänst, vilka
skulle tjänstgöra vid Stockholms polisverk under två månader; kortvarigare
vikariat inom polisverket kunde nämligen bestridas utan någon egentlig
kostnad för staden. Vad anginge läraren i kriminalpolistjänst — som med
nuvarande dyrtidstillägg skulle uppbära högst 9,093 kronor örn året — syntes
någon erinran mot ersättningen lill honom ej med fog kunna framställas.
Del bär ifrågasatta sambandet mellan polisskolan och Stockholms polisverk
innebure emellertid även, att de löneförändringar, som inträdde beträffande
ifrågavarande befattningar, komma att gälla innehavarna därav, oavsett att
de tjänstgjorde vid polisskolan. Enligt de sakkunnigas mening kunde donna
konsekvens icke utgöra ett avgörande skäl mot anordningens tillämpning.
Nämnas borde att stadens beslut i förevarande lönefrågor skulle
underställas överståfhållarämbctets eller, såvitt anginge intendenterna. Kungl.
Maj.ts prövning. För närvarande behandlades ett av en stadens lönekull!-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
mitté den 29 november 1937 framlagt förslag till ändrade löner för vissa befattningshavare
i staden, innebärande för här ifrågavarande polisintendent
en förhöjning av omkring 1,400 kronor örn året.
Utöver de kostnader, staten skulle hava för nu nämnda befattningshavares
avlöning, skulle staten jämväl hava att ersätta Stockholms stad dess utgifter
för befattningshavarnas pensionering. Dessa kunde för år beräknas
för föreståndaren till 1,594 kronor, för läraren i ordningspolistjänst till 1,438
kronor och för läraren i kriminalpolistjänst till 1,259 kronor. För föreståndaren
kunde tillkomma en överårighetsavgift. Med hänsyn till den ovisshet,
som förelåge beträffande frågan, huruvida och vid vilken tidpunkt avgiften
skulle utgå, hade någon hänsyn till densamma här ej tagits.
De sakkunniga förordade alltså, att det nuvarande sambandet mellan polisskolan
och Stockholms polisverk i så måtto bibehölles, att såsom föreståndare
och lärare vid skolan skulle finnas anställda en polisintendent i Stockholm
och två polismän vid Stockholms poliskår. I övrigt skulle skolan bliva
rent statlig.
Formellt torde nämnda anordning kunna genomföras så, att Kungl. Majit
— med upphävande av beslutet den 18 juni 1925 örn skolans inrättande —
med stöd av 4 § polislagen förordnade, att i Stockholms polisdistrikt skulle
för hela rikets behov finnas anställda en polisman med polisintendents tjänsteställning
samt med avlöning och övriga förmåner enligt de för förste och
andre polisintendenterna i Slockholm gällande regler, en poliskommissarie
och en kriminalöverkonstapel. Därefter skulle intendenten förordnas till
föreståndare för skolan, den nuvarande t. f. kommissarien, som förutsattes
bliva kommissarie vid Stockholms poliskår, kommenderas till skolan såsom
lärare i ordningspolistjänst och en av överkonstaplarna i Stockholm kommenderas
till skolan såsom lärare i kriminalpolistjänst. Före sistnämnda
kommendering, som liksom den förra skulle beslutas av polischefen i Stockholm,
skulle kommenderingen hava godkänts av skolans styrelse. Frånsett
dessa tre befattningshavare, vilkas löner alltså icke skulle vara underkastade
statlig reglering, skulle avlöningar och ersättningar till övriga befattningshavare
samt alla omkostnader behandlas på samma sätt som övriga motsvarande
statsutgifter. Ekonomiskt innebure detta — såframt de sakkunnigas
förslag till undervisningens omläggning och utökning m. m. bifölles — att
ungefär 4/5 av det årliga medelsbehovet tillgodosåges i vanlig ordning, medan
omkring x/s av kostnaderna utgjorde gottgörelse till Stockholms stad för
dess utgifter för ifrågavarande befattningshavare.
De sakkunniga ville tillägga, att det icke borde vara uteslutet för Kungl.
Majit att, därest en till skolan kommenderad överkonstapel vunne befordran
till kommissarie och denne vore särskilt dugande såsom lärare, ändra beslutet
om tillhandahållandet åt skolan av en överkonstapel till att avse tillhandahållandet
av en kommissarie. Å andra sidan torde en ändring av berörda
beslut böra bliva föremål för övervägande, då den nuvarande läraren \ ordningspolistjänst
avginge ur tjänst, i sylte att denne ersattes av en överkonstapel.
Vidare syntes frågan om föreståndarens ställning böra underkastas
omprövning vid den nuvarande tjänstinnehavarens avgång.
De sakkunnigas förslag rörande skolans organisatoriska ställning medförde,
att skolan ej längre skulle utgöra någon del av Stockholms polisverk.
Till följd härav komme den befattning, Överståthållarämbetet hittills haft
med skolans angelägenheter, att upphöra och skolan att sortera direkt under
socialdepartementet, k skolans styrelse torde böra ankomma att utse timlärare
och övrig personal. Skolan syntes hädanefter böra benämnas statens
polisskola.
Vad slutligen anginge skolans styrelse, påkallade den organisato -
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
■25
riska ställning, som de sakkunniga förordat beträffande skolan, icke någon
ändring i och för sig i fråga om styrelsen. Emellertid ville de sakkunniga
föreslå, att statspolisintendenten gjordes till ledamot av styrelsen. I samband
med sina årliga resor för inspektion av statspolisens olika avdelningar avlade
statspolisintendenten personliga besök å länsstyrelserna och sammanträffade
med de lokala polischeferna, varigenom han förskaffade sig en tämligen ingående
kännedom om landsortsstädernas och landsbygdens polisväsende. Då
största delen av polisskolans elever komme från landsorten, torde det vara av
vikt, att någon, som hade en mera allmän överblick över landsortens polisväsende,
bleve medlem av styrelsen. Vidare syntes även skolans föreståndare
böra beredas säte och stämma i styrelsen. En sådan ändring, som i och för
sig förefölle påkallad, ansåges hava desto mera skäl för sig, om statspolisintendenten
bleve ledamot av styrelsen, ty eljest .skulle föreståndaren komma
att i förhållande till honom intaga en i viss mån subordinerad ställning. Med
hänsyn till vad sålunda föreslagits torde en utökning av styrelseledamöternas
antal kunna ifrågasättas, förslagsvis från tre till fem.
Vad angår de med personalstaten för skolan i övrigt
sammanhängande spörsmålen, anföra de sakkunniga bland annat följande.
För närvarande tjänstgjorde vid skolan en kvinnlig befattningshavare, som
biträdde vid utförandet av olika känsligöromål. Sålunda upptoge hon stenogram
såväl vid besvarandet av de förfrågningar, vilka dagligen i ganska
stort antal inkomme till skolan, som ock vid lärarnas upprättande av kompendier.
Hon hade vidare att fullgöra förekommande maskinskrivning, varvid
särskilt kunde nämnas, att en ganska omfattande stencilering av kompendier
ägde rum för att förse skolans elever, hittills 280 om året. med dessa
hjälpmedel. En viss bokföring ålåge henne också med avseende å de medel,
som ställdes till skolans förfogande. För sitt arbete avlönades biträdet
i ett för allt med årligt arvode om 3,000 kronor.
Det arbete, som efter den föreslagna omorganisationen av skolan borde
utföras av kanslipersonal, komme att avsevärt ökas både kvantitativt och
kvalitativt. Förslaget innebure ett större elevantal, ökad undervisningstid i
lägre och mellersta klasserna nied en utsträckning av kurstiden i mellersta
klassen att omfatta 1 V2 termin, införande av nya kurser, en betydande ökning
av lärarantalet, ett förstatligande av skolan med nya uppgifter för
föreståndaren m. m. Att mera bestämt i arbetstimmar mäta den ökning,
som härav bleve följden, läte sig icke göra, men enligt de sakkunnigas mening
kunde arbetet icke medhinnas av ett biträde. Nämnas kunde, att den
nuvarande befattningshavaren vöre nödsakad att ständigt arbeta å övertid i
en omfattning, som kunde skattas lill minst t timme örn dagen. Vad anginge
arbetets ari, torde den väsentligaste förändringen föranledas av skolans
förstatligande. På grund därav komme Stockholms stads nuvarande befattning
med vissa ekonomiska angelägenheter rörande skolan att upphöra och
dessa övertagas av skolan själv. Vid handläggningen av de ekonomiska
ärendena måste föreståndaren biträdas av den kvinnliga befattningshavaren,
som därigenom finge vissa nya arbetsuppgifter och även ökat ansvar, bland
annat för omhänderhavda medel. Med hänsyn lill de göromål, som sålunda
komme att åvila henne, och de fordringar, som måste uopstiillas å befattningens
innehavare för att bon skulle kunna lulli tillfredsställande biträda
vid kompendiearbelet — kunnighet i stenograf! och god rutin i maskinskrivning
— hade befattningen synts böra bani Örås till kanslibiträdes grad,
B 7, med en avlöning av 2,832 respektive 3,300 kronor i lägsta och högsta
löneklasserna, vartill komme sedvanliga tillägg. Denna belattning syntes
böra uppföras å ordinarie stat, och torde därutöver ett visst belopp, förslagsvis
1,500 kronor, böra anvisas fin- alt miila behov av ytterligare skrivhjälp,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
vilket behov särskilt under omorganisationstiden kunde komma att bliva
kännbart.
Jämte skrivpersonal erfordrades för skolans räkning även en befattningshavare
med särskild uppgift att biträda vid förekommande laboratoriegöromål.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle i ämnet kriminalpolistjänst undervisning
äga rum i fotografering i lägre klassen över 200 timmar örn året
samt övningar i allmän spårlära m. m. i mellersta klassen omkring 150
timmar om året. De år, då särskilda kurser anordnades, komme härtill det
arbete i nyssnämnda ämnen, som därav föranleddes. Vid utbildningen måste
begagnas en i vissa hänseenden känslig apparatur, som krävde ständig översyn-
Denne befattningshavare skulle vara närvarande vid berörda undervisning
och komme därjämte i betydande utsträckning att vara sysselsatt
med för- och efterarbeten för lektioner och övningar samt med de reparationsarbeten,
som ständigt måste utföras, om skolans apparatur m. m. skulle
hållas i fullgott skick. Då han vidare måste uträtta förekommande expeditionsvaktsgöromål,
kunde han väntas bliva fullt upptagen av sin tjänst. För
att tillfredsställande kunna fullgöra laboratoriegöromålen och reparationsarbetena
måste befattningshavaren vara verkstadsutbildad. Vid de vetenskapliga
institutionerna syntes motsvarande befattningshavare vara placerade
i lönegraden B 7. Tills vidare torde laboratoriebiträdet vid polisskolan
i avbidan å närmare erfarenhet böra upptagas såsom e. o. befattningshavare
i 5 lönegraden. Lönen för honom skulle då uppgå till lägst 2,208 kronor
och högst 2,988 kronor, vartill komme sedvanliga tillägg.
Beträffande slutligen kostnaderna för polisskolan hava desamma
av de sakkunniga beräknats på följande sätt.
P ersö nal kostnader. Kostnaderna för föreståndarens och de båda
heltidslärarnas avlöning och pensionering hade tidigare angivits till 39,720
kronor. Med hänsyn därtill torde statens kostnad för nämnda lärare kunna
uppskattas till A0,000 kronor.
För kanslibiträde syntes böra beräknas omkring 3,300 kronor samt för
e. o. laboratoriebiträde och extra skrivhjälp omkring A,500 kronor.
Timlärararvoden hade uppskattats till ett belopp av i runt tal 51,400 kronor.
Därvid hade de sakkunniga förutsatt, dels att platsantalet i skolans
lägre och mellersta klasser under året uppginge till 250 respektive 100 dels
ock att — i enlighet med det vanligaste förhållandet — skolan omfattade
allenast nämnda håda klasser. Hänsyn hade ej tagits till det belopp å omkring
3,000 kronor, som beräknats såsom särskild kostnad för uppläggandet av
undervisningen i kriminalpolistjänst i mellersta klassen. Därest, på sätt de
sakkunniga förordat, under budgetåret 1938/1939 en polischefs- och en polissysterkurs
anordnades vid skolan, skulle timlärararvodena uppgå till
omkring 65,000 kronor, varvid nyssnämnda belopp å 3,000 kronor medtagits.
Anordnades enligt de sakkunnigas förslag under budgetåret 1939/
1940 en kommissarieklass, skulle timlärararvodena uppgå till omkring 56,300
kronor. Platsantalet i lägre och mellersta klasserna hade för sistnämnda
båda fall beräknats till det nyss angivna av 250 respektive 100.
Till den lärare, som komme att meddelas uppdrag att biträda föreståndaren,
beräknades ett särskilt arvode örn 600 kronor.
För styrelsearvoden syntes böra upptagas 1,300 kronor, till vilket belopp
arvodena under senare år ungefär uppgått.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
27
För utarbetande av kompendier m. m. torde under närmaste budgetår
böra upptagas 5,000 kronor.
Omkostnader. Kostnaderna för läroböcker, som nu kunde beräknas
uppgå till i genomsnitt omkring 45 kronor per elev, torde böra uppskattas till
samma belopp för elev i lägre och mellersta klassen, således tillhopa 15,750
kronor. För deltagarna i polissysterkursen syntes kostnaderna kunna beräknas
till 25 kronor för deltagare, tillsammans 500 kronor. Deltagare i kommissarieklass
och polischefskurs torde själva böra hålla sig med läroböcker.
För inköp av fotograferingsmateriell m. m. — plåtar, kopiepapper, kemikalier
— syntes kunna beräknas i lägre klassen i,000 kronor och i mellersta
klassen 3,500 kronor. Därvid hade antalet elever, som deltoge i ämnet fotografering,
antagits utgöra 200 i lägre klassen och samtliga 100 elever i
mellersta klassen med en kostnad per elev av 20 respektive 35 kronor.
Kostnaden för enahanda ändamål i polischefskursen torde utgöra 650
kronor.
För livräddningsövningar i lägre klassen torde med en beräkning av 5
kronor per elev åtgå 1,250 kronor och för ammunition m. m. till skjutövningar
3 å 4 kronor per deltagare eller omkring 1,350 kronor.
För studiebesök torde resekostnaderna för mellersta klassens elever samt
för deltagarna i polissysterkursen kunna beräknas till 550 respektive 1,250
kronor, tillhopa 1,800 kronor.
Kostnaderna för lyse syntes kunna skattas till 2,000 kronor. Övriga expenser
torde kunna beräknas till 19,000 kronor, därest utom lägre och mellersta
klasserna polischefs- och polissysterkurser anordnades. Expenserna för
-
dela sig på sätt framgår av följande specifikation:
skrivmaterialier — efter nuvarande grund 20:— per elev —...... 7,800
telefoner ...................................................... 1,160
reparation av skrivmaskiner, möbler m. m....................... 3,000
städning ..................................................... 4,000
diverse utgifter .............................................. 3,000
18,960.
Skolan, som från och med den l januari 1938 förhyrde 8 lärosalar m. m.
i en postverket tillhörig fastighet och hade behov av ytterligare 3 lärosalar,
torde vid bifall till de sakkunnigas förslag, i hyra för samtliga dessa lokaler
få betala 32,000 kronor.
Följande engångsutgifter hava av de sakkunniga beräknats.
Möbler. För inredning av nytillkomna lärosalar erfordrades inköp av
skolpulpeter m. m. av samma slag som de, som nu inköpts för skolan. Kostnaden
därför uppginge till omkring 7,000 kronor.
Inköp av kriminalteknisk utrustning. För närvarande vore polisskolans
förråd av undervisnings- oell åskådningsmateriell för ämnet kriminalpolistjänst
synnerligen knapphändigt, vilket visat sig vara till stort men, särskilt
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
vid undervisningen i den nuvarande högre klassen. Sålunda funnes blott
en s. k. normalutrustning för kriminaltekniskt ändamål, en kamera, avsedd
för undervisning—den i normalutrustningen ingående kameran kunde ej med
fördel användas för detta senare ändamål — samt en del spåravgjutningar,
fingeravtrycksmateriell och kemikalier. Dessutom förfogade skolan över
skioptikonapparat och smalfilmsprojektor. För undervisning i fotografering,
varvid 40 elever skulle lära sig fotografera, kunde således för närvarande
endast en kamera användas.
Fortsättningsvis anföra de sakkunniga.
Ett villkor för att undervisning i fotografering skulle kunna genomföras
vöre, att ett tillräckligt antal kameror med tillbehör och annan materiell inköptes.
Under förutsättning att eleverna bildade arbetslag örn 2 och 2 vid
övningarna i fotografering, behövdes för en avdelning i lägre klassen om 25
elever 12 eller helst 13 kameror. Med 5 avdelningar i lägre klassen, som
fotograferade var sin dag i veckan, borde detta antal kameror, försåvitt arbetet
organiserades väl, vara tillräckligt för lägre klassens behov. För mellersta
klassen, som särskilt i samband med den allmänna spårläran sysslade
med fotografering, fordrades efter enahanda beräkningsgrunder 10 kameror.
Dessa senare kameror syntes även kunna användas av polischefskursen. 2
kameror borde beräknas som reserv.
Emellertid funnes redan 10 fotografiska utrustningar i statens ägo. Till
de under senare år anordnade kriminaltekniska kurserna för landsfiskaler
m. fl. vid Stockholms högskola inköptes nämligen för statsmedel bland annat
10 reskameror med tillbehör. Dessa ställdes 1933 till statspolisens disposition.
Av utrustningarna borde, om de sakkunnigas förslag rörande den för
ändrade undervisningen vunne bifall, 5 överföras till polisskolan i Stockholm
och 5 till statspolisens avdelning i Göteborg, vid vilken avdelning undervisning
i fotografering för elever vid polisskolan därstädes •syntes böra äga
rum. Endast 20 kamerautrustningar behövde alltså inköpas.
Då det vöre önskvärt, att polisskolan själv i största möjliga utsträckning
framställde skioptikonbilder, förstoringar m. m., så att skolans åskådningsmaterial
komme att avse svenska förhållanden, föreslå de sakkunniga, att
en s. k. småbildskamera med tillbehör för reproduktion och förstoring inköptes.
För undervisningen i skissering behövdes ritbräden, linjaler, kompasser
och måttband.
Ämnena mikroskopering, undersökningar i ultraviolett ljus och dammundersökningar
krävde anskaffande av viss apparatur. Vid modern polisundervisning
borde eleverna erhålla någon praktisk kännedom örn mikroskoperingens
möjligheter. Med hänsyn därtill och då ämnet förekomme både i
mellersta klassen och polischefskursen, syntes 10 mikroskop böra anskaffas.
Undersökningarna i ultraviolett ljus fordrade en kvartslampa och dammundersökningarna
en specialdammsugare med filter.
För undervisningen i förfarandet att framkalla bortfilade nummer borde
bland annat en slipapparat inköpas.
Vidare behövdes en ny uppsättning fingeravtrycksutrustningar samt ett
antal vapen och låsmodeller.
I följande tablå hava kostnaderna för den kriminaltekniska utrustningen
detaljberäknats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219. 29
Fotografisk materiell.
20 kameror 9X12 vardera med 3 metallkassetter .... 2,800: —
20 objektiv .................................... 1,200: —
2 vidvinkelobjektiv ............................ 120: —
20 kameraväskor .............................. 400: —
2T) slutare ...................................... 240: —
20 stativ ...................................... 300: —
20 stativhuvuden ................................ 120: —
25 exponeringsmätare .......................... 125: —
25 djupskärpetabeller ............................ 37: 50
20 inställningsdukar ............................ 50: —
5 bertillonkassetter ............................ 250: —
5 hemstativ .................................. 400: —
220 glasskålar .................................. 528: —
110 enliters flaskor................................ 110: —
110 tvåliters flaskor .............................. 220: —
9 mörkrumslampor ............................ 270: —
9 kopieringsapparater .......................... 315: —
2 kemikalievågar .............................. 160: —
110 torkställ .................................... 66: —
2 skärapparater ................................ 92: —
1 högglanspress ................................ 70: —
4 gummivalsar ................................ 40: —
110 högglansplåtar .............................. 165: —
6 filtersatser .................................. 80: —
1 förstoringsapparat ............................ 350: —
1 Kontaxkamera med reproduktionstillbehör ...... 1,200: — 9,708: 50
Skisseringsmateriell.
65 ritbräden .................................... 130: —
40 kompasser .................................. 80: —
40 linjaler ...................................... 40: —
40 måttband .................................. 400: — 650: —
Materiell för undervisning i spårlåra och laboratoriemetoder.
10 mikroskop .................................. 3,000: —
2 binokulära mikroskop ........................ 1,200: —
1 kvartslampa ................................ 700: —
1 dammsugare ................................ 300: —
2 slipapparater ................................ 300: —
Diverse verktyg .................................. 200: —
5 fingeravtrycksutrustningar .................... 250: —
Diverse vapenmodeller ............................ 500: —
Diverse låsmodeller .............................. 500: —
övrig materiell .................................. 2,000: — 8,950: —
19,308: 50.
Kostnaderna hava ansetts böra beräknas till 19,000 kronor.
Inköp av annan materiell. För närvarande förfogade skolan för undervisningen
i maskinskrivning över 65 skrivmaskiner. Detta antal måste ut
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ökas, därest undervisningen i lägre klassen med 5 avdelningar skulle kunna
tillfredsställande bedrivas. Enligt de sakkunnigas uppskattning krävdes
nyanskaffning av 20 skrivmaskiner. Då fullgoda maskiner i inköp betingade
ungefär 350 kronor per styck, skulle för ifrågavarande ändamål åtgå
7,000 kronor.
För undervisningen i bruket av tjänstevapen krävdes 25 pistoler och 100
övningssablar. Dessa kunde beräknas kosta 1,500 respektive 500 kronor.
Inredningsarbeten i skollokalerna. Hittills hade eleverna för framkallning
av negativ varit hänvisade till en garderob, som nödtorftigt inretts för
ändamålet. I polisskolans nya lokaler hade emellertid inretts 4 mörkrum,
avsedda för den hittillsvarande undervisningen i högre klassen. Dessa kunde
vid behov utökas till 9, som med en god organisation av arbetet torde
räcka. Därjämte erfordrades vissa arbeten för omändring av en lärosal till
laborationsrum samt en del andra smärre inredningsarbeten. Nu nämnda
inredningsarbeten torde draga en kostnad av omkring 14,700 kronor.
För inredandet av 130 skåp, avsedda till förvaring av undervisningsmateriell,
som utlämnades till eleverna, erfordrades omkring 2,000 kronor.
Av de sakkunniga lämnas slutligen följande sammanfattning av
kostnaderna. I samband därmed anmärkes, att vid denna sammanfattning
till grund för beräkningen lagts förhållandena under budgetåret 1938/
1939. Med hänsyn till nödvändigheten för skolans styrelse att äga tillgång
till en viss medelsreserv för mötande av oförutsedda utgifter hade vidare
kostnaden för avlöningar till icke ordinarie personal, 70,100 kronor, upptagits
till 73,600 kronor.
Personalkostnader :
Föreståndare och 2 heltidslärare...................... 40,000
Kanslibiträde ...................................... 3,300
Avlöningar till icke-ordinarie personal.................. 73,600
Ersättning till styrelsen för skolan .................... 1,300
Ersättning för utarbetande av kompendier ............ 5,000 123 200
Omkostnader:
Läroböcker ........................................ jg 250
Fotograferingsmaterial m. m......................... 8,150
Livräddningsövningar .............................. 1,250
Ammunition m. m................................. 1,350
Studiebesök ........................................ j 800
Lyse .............................................. 2,000
övriga expenser .................................... 19,000
32»000 81,800
205,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 219. 31
Engångsutgifter:
Möbler ............................................ 7,000
Kriminalteknisk utrustning .......................... 19,000
Skrivmaskiner ...................................... 7,000
Tjänstevapen ...................................... 2,000
Inredningsarbeten .................................. 14,700
SkåP .............................................. 2,000 51,700.
De löpande kostnaderna under budgetåret 1938/1939 skulle alltså utgöra
omkring 205,000 kronor. Enligt förslaget skulle under detta budgetår anordnas
dels en polischefskurs dels ock en polissysterkurs. Därest skolan —
i enlighet med det vanligaste förhållandet —- bestode av allenast lägre och
mellersta klasserna, skulle kostnaderna kunna skattas till i Tunt tal 186,000
kronor om året. Antoges, att skolan haft samma elevantal i lägre klassen
under höstterminen 1937 som under vårterminen 1938 d. v. s. 125 och att
skolan varit inrymd i samma lokaler som nu, skulle kostnaderna för skolan
under budgetåret 1937/1938 kunna beräknas uppgå till 121,000 kronor.
Kostnadsökningen kunde med hänsyn därtill sägas utgöra 65,000 kronor om
året. Ökningen för budgetåret 1938/1939 skulle uppgå till 84,000 kronor,
vartill skulle komma engångsutgifter å 51,700 kronor.
Yttranden. Förslaget har i huvudsak vunnit gillande av det stora
flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Från åtskilliga håll
hava dock erinringar framställts, av vilka emellertid huvudparten riktar sig
mot detaljer i förslaget, främst i fråga örn de föreslagna undervisningsplanernas
omfattning och utformning.
I yttrandena har i allmänhet uttalats, att lagstiftningens utveckling under
de senaste åren samt de stigande kraven på kunnighet och utbildning hos
polismännen, såväl högre som lägre, alltmer aktualiserat behovet av en modernisering
och omläggning av undervisningen vid polisskolan. Kravet på
åtgärder för undanröjande av den konstaterade platsbristen vid densamma
har vidare understrukits i ett flertal yttranden.
Jag lämnar härefter en närmare redogörelse för yttrandena, i vad de avse
förslagets särskilda delar.
Vad därvid till en början angår förslaget rörande undervisningen
i lägre klassen, hava från länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands
samt Göteborgs och Bohus län framkommit önskemål örn en uppdelning
av eleverna i sådana, som hade anställning i landsbygdsdistrikt, och sådana
med anställning i större eller medelstora städer. Visserligen — anföres det
i ett av dessa yttranden — förekomme växling på det sätt, att meriterade
polismän från landsbygden på grund av de bättre avlöningsvillkoren och
andra omständigheter sökte sig till städerna, och visserligen vore åtskilliga
samhällen på landsbygden i polisavseende likställda med vissa städer, men i
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
flera avseenden förelåge dock en skillnad mellan den ena och den andra gruppens
kompetensbehov. Av landsfogden i Östergötlands län anmärkes i detta
avseende, att medan i de större och medelstora städerna poliskonstaplarna
huvudsakligen ägnade sig åt trafikpolistjänst samt tillsyn över allmän ordning
och säkerhet i övrigt å gator och andra allmänna platser, toges poliskonstaplarna
i de mindre städerna ej i samma utsträckning och fjärdingsmännen
ytterst sällan i anspråk för dylika tjänsteuppgifter. Å andra sidan torde
poliskonstaplarna i de större och medelstora städerna icke, åtminstone ej i
regel, befatta sig i större utsträckning med utredningar i brottmål, ordningsförseelser
eller andra ärenden, vilket däremot vore förhållandet i fråga om
poliskonstaplarna i de mindre städerna och fjärdingsmännen. Undervisningen
för sistnämnda kategorier borde därför, frånsett ämnet exekutionsväsende
beträffande fjärdingsmännen, läggas så, att densamma komme att
mera än vad de sakkunniga föreslagit omfatta kriminalpolistjänst och utredningar
i trafik och andra ordningsmål.
Jämväl riksförbundet för fjärdingsmän och polismän har uttalat sig i samma
riktning och därvid framhållit, att i en sådan särskild avdelning för
landsbygdens polismän större utrymme än vad de sakkunniga förordat borde
givas undervisning i exekutionsväsendet, varemot undervisning i ren ordningspolistjänst
icke skulle behöva meddelas i samma omfattning som i
fråga om städernas polismän.
I övrigt hava de erinringar eller önskemål, som framkommit rörande undervisningen
i lägre klassen, huvudsakligen tagit sikte på kursplanen i dess
föreslagna skick, därvid försports skilda åsikter örn de i planen ingående
ämnenas betydelse eller lämplighet och den tid, som ur olika synpunkter
borde bestämmas för desamma. Rörande kurstidens längd, sådan den av de
sakkunniga föreslagits, har dock i allmänhet icke gjorts anmärkning. I några
yttranden har emellertid påpekats önskvärdheten av en minskning härutinnan,
detta främst med hänsyn till det förhållandet, att för flertalet elever
bevistandet av kursen vore förenat med ej obetydliga ekonomiska uppoffringar.
Att kursplanen i viss mån kunde jämkas till förmån för en mer
koncentrerad undervisning inom ett mindre antal ämnesgrupper har vidare
framhållits i vissa yttranden.
I förevarande sammanhang torde ytterligare endast böra anmärkas, att
länsstyrelsen i Uppsala län funnit sig böra uppmärksamma, att eleverna i
den lägre klassen ingalunda alltid kunde påräkna bidrag från polisdistriktet
till sin utbildning och att, örn utbildningen helt skulle bekostas av dem själva,
undervisningstiden kunde bliva alltför betungande och hindra även
aspiranter, som eljest skulle vara mycket lämpliga för polistjänst, att begagna
sig av utbildningen. Det vore därför enligt länsstyrelsens uppfattning
önskvärt, att något anslag till stipendier för eleverna kunde ställas till förfogande.
Sistnämnda spörsmål har även berörts i det av riksförbundet för fjärdingsman
och polismän avgivna yttrandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
33
Vad som sisi anförts beträffande lägre klassen har sin motsvarighet i ett
stort antal uttalanden i fråga om undervisningens anordnande
i m el lersta klassen. Synpunkter för och emot vissa ämnens upptagande
på undtrvisningsschemat hava sålunda anförts. Beträffande särskilt
kurstidens längd hava erinringar framkommit mot den förlängning, som av
de sakkunniga förordats. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det sålunda
önskvärt, örn förlängningen kunde begränsas. Rekryteringen till denna
klass vöre nämligen i hög grad beroende av vederbörande kommuners inställning
till frågan om beredande av erforderlig tjänstledighet för hos dem anställda
polismän och dessas bibehållande av löneförmåner vid bevistande av
kursen. Landsfogden i örebro län, vars yttrande åberopas av länsstyrelsen i
lånet, anmärker i detta avseende, att han fäst sig vid den enligt hans mening
högst avsevärda förlängningen från nuvarande 21 veckor till föreslagna 28.
Med hänsyn därtill — fortsätter landsfogden -— att eleverna vid den tid, då de
bevista undervisningen i denna klass, varit anställda vid polisväsendet ett flertal
år, framstode detta som mindre tillfredsställande. En stor del av eleverna
torde då vara familjeförsörjare och lönerna vore icke så utmätta, att eleverna
haft möjlighet att lägga av några medel för den fortsatta utbildningen. Under
den tid de bevistade skolan torde de i regel få avstå samtliga löneförmåner.
Följden bleve, att de nödgades skuldsätta sig för att uppbringa nödiga medel
till såväl familjens uppehälle i hemorten som deras eget i Stockholm. Varje
förlängning av undervisningstiden bleve därför för dem ytterst kännbar
och sträckte sina verkningar långt fram i tiden. Det vore enligt landsfogden
önskvärt att undersöka, om icke någon möjlighet funnes att knappa
in på undervisningstiden i denna klass. I vissa avseenden syntes undervisningen
vara en repetition av vad som inlärts i lägre klassen. Så syntes exempelvis
vara fallet med ämnet polisförfattningar. Ifrågasättas kunde, örn
det icke vore möjligt att nedbringa undervisningstiden genom att exempelvis
låta eleverna undergå skriftliga eller muntliga prov i sådana ämnen vid inträdet
i högre klassen. Därigenom skulle eleverna tvingas till tidsbesparande
förstudier. Vidare ville landsfogden betona vikten av att kompendier
och handböcker i största möjliga utsträckning koinme till användning och
att tidsödande föreläsningar med diktamen för åhörarna så långt möjligt
lind vekes.
Erinringar mot förlängningen av kurstiden ur synpunkten av elevernas
ekonomi hava jämväl framkommit i andra av de avgivna yttrandena.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anför därutinnan följande.
Då väl eleverna i allmänhet endast hade att lita till lönen av sin tjänst,
torde genomgåendet av en sju månaders kurs för det stora flertalet innebära
en ekonomisk uppoffring av sådan omfattning, att många för polistjänst
eljest mycket lämpliga personer måste avstå från kursens genomgång.
Då undvikandet av sådana konsekvenser väl måste anses bliva till båtnad
jämväl för staten, som torde hava intresse av att erhålla så väl utbildad polispersonal
som möjligt, hade länsstyrelsen tänkt sig möjligheten av att staten
lämnade ekonomiskt understöd till de polismän från landsbygden, som
genomginge polisskolans högre klass. Detta understöd skulle kunna beredas
på så sätt, att vederbörande elev berättigades att även under ledigheten
Ililläng lill riksdagens protokoll 10.18. 1 sami. Nr 219. ,‘j
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
för kursens bevistande uppbära den del av avlöningen, som utginge av statsmedel,
det vill säga i regel hälften. För avlöning av vikarie skulle då i vanlig
ordning statsbidrag utgå med 50 % av lönebeloppet. Därest även vederbörande
polisdistrikt ville låta befattningshavaren behålla jämväl distriktets
andel i lönen skulle saken givetvis ställa sig annorlunda, men något åläggande
kunde givetvis därutinnan icke ske.
Ett genomförande av detta länsstyrelsens förslag skulle ock medföra, att
polispersonalen på landsbygden bleve i nu förevarande hänseende i någon
mån likställd med motsvarande personal i städerna, vilka väl i regel läte vederbörande
behålla lön även under tiden för bevistande av polisskolan.
Ett uttalande i samma riktning föreligger från landsfogden i Värmlands
län. I berörda avseende påpekas vidare av riksförbundet svenska städers
polismän den enligt förbundets uppfattning trängande nödvändigheten av
att bestämmelser bleve meddelade av innehåll, att ordinarie polisman, som
genomgått lägre klassen och därefter erhållit inträde i skolans mellanklass
under sin elevtid i denna klass erhölle garantier att oavkortade få uppbära
vederbörande tillkommande ordinarie löneförmåner. Det hade nämligen inträffat
— anmärker förbundet — att elever i högre klassen, kommande från
vissa polisdistrikt icke kommit i åtnjutande av sådana förmåner, medan däremot
elever från andra distrikt fått sina löner oavkortade. Därest en ändring
ej komme till stånd, kunde det befaras att en utökning av kurstiden
kunde tänkas avhålla polismän från distrikt, varest oavkortade löner ej erhölles
under elevtiden — exempelvis sådana polismän som vore familjeförsörjare
— att söka inträde i klassen i fråga. Av landskommunernas förbund
uttalas det önskemålet, att staten helt eller delvis bestrider kostnaderna för
landsbygdens polismän under elevtiden vid skolan. I det av polismästaren i
Göteborg avgivna yttrandet framhålles, att frågan om ersättning eller bidrag
till sådana elever, som under genomgående av polisskolan icke hade inkomst
av tjänst vore av sådan vikt, att den borde göras till föremål för särskild
utredning.
I några yttranden har framhållits ändamålsenligheten av den av de sakkunniga
övervägda men såsom för närvarande icke lämplig avvisade uppdelningen
av förevarande klass i två huvudavdelningar, av vilka den ena
skulle vara avsedd för utbildning i ordningspolistjänst och den andra för
utbildning i kriminalpolistjänst.
Landsfogden i Gotlands län anser sålunda starka skäl tala för att ett dylikt
särskiljande, särskilt med hänsyn till kriminalpolistjänsten, borde komma
till stånd redan under utbildningstiden. Då de sakkunniga syntes luta åt
samma uppfattning, hade det enligt landsfogdens mening varit välbetänkt
att icke nu uppskjuta en uppdelning, som ändock, enligt de sakkunnigas uttalande,
ställdes i utsikt.
För en dylik uppdelning uttalar sig även svenska polisförbundet.
Mot de föreslagna inträdesfordringarna till mellersta
klassen har rests kritik från sistnämnda förbund, som härutinnan yttrar
följande.
Med största bestämdhet måste förbundet vända sig mot de sakkunnigas för -
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
35
slaf* i denna del. Av desamma föreslås nämligen, att nuvarande bestämmelser
alltjämt skulle lända till efterrättelse. Förbundet hade nämligen rik
erfarenhet utav, att dessa bestämmelser icke vore lämpliga utan i stället sådana,
att de skadade skolans anseende. De tillgodosåge icke heller de objektiva
befordringsgrunder, som man velat tro att skolans tillkomst skulle
framskapa. För vinnande av inträde skall sökanden styrka sin lämplighet
för kriminalpolisverksamhet eller befälsställning och för sådant ändamål
skall han ingiva av vederbörande polischef utfärdat betyg, vilket utvisar
hans lämplighet i berörda avseenden. Betyget skall vara utfärdat med tilllämpning
av skolreglementets betygsgrader. De olika polischefernas uppfattningar
om fordringarna för erhållande av en viss betygsgrad vore mycket
olika. Därtill komme, att polischefen i många fall, särskilt i större städer,
ej personligen kände sökandenas duglighet utan måste basera sitt utlåtande
på underbefälets uppgifter. Därvid komme helt naturligt dessas
olika uppfattningar, liksom även deras förtroende hos chefen och förmåga
att övertyga denne, att hava stor betydelse. Förklarade polischefen en sökande
olämplig eller mindre lämplig för kriminalpolisverksamhet eller befälsställning,
kunde en sådan sökande, även om polischefens uppgift skulle
vara i hög grad oriktig, som regel aldrig styrka sin lämplighet, ty han hade icke
varit i tillfälle att ådagalägga densamma. Först efter att hava genomgått
skolklassen i fråga, skulle han bliva i tillfälle att styrka sin lämplighet, men
till skolan kunde han icke komma. Å vissa platser finge visserligen de tilltänkta
eleverna först tjänstgöra vid kriminalpolisavdelning för att deras
lämplighet skulle i någon mån kunna utrönas, men det vore icke alla som
på detta sätt finge fullgöra provtjänstgöring vid kriminalpolisavdelning utan
endast de som uttoges därtill av polischefen. Hos polisförbundet hade anförts
ett stort antal klagomål för partiskhet vid sådan uttagning till provtjänstgöring.
Rättelse i berörda förhållande torde — yttrar polisförbundet
vidare — bäst kunna vinnas genom bestämmelse, att ordinarie polisman,
som med godkända betyg genomgått lägre klassen, under minst två år tjänstgjort
som polisman och icke under de tre senaste åren ådömts strängare straff
än varning samt icke uppnått trettiofem års ålder, efter ansökan — och utan
av polischef utfärdat betyg — finge vinna inträde i mellersta klassen. Vid
fall då samtliga sådana sökande ej kunde beredas inträde, skulle företräde
givas den som hade längsta tjänstetiden och vid lika lång sådan tid, åt den
som hade högsta betyget från lägre klassen.
Beträffande de allmänna synpunkter, som av de sakkunniga anlagts på
frågan om den nuvarande polisskolans utbyggande med nya
kurser, har landsfogden i Västmanlands län gjort en allmän erinran, nämligen
att de föreslagna kommissarie- och polischefskurserna endast kunde
tänkas som ett provisorium, så länge som frågan örn en distriktsåklagarreform
icke nått sin lösning. I annat fall torde, yttrar landsfogden, följden
bliva, att man i sinom tid bleve nödsakad att inrätta ytterligare en klass för
blivande landsfiskals- och stadsfiskalsaspiranter. De nu föreslagna kurserna
kunde nämligen icke utan vidare anses lämpade för dessa aspiranter,
främst av den anledningen alt kurserna icke .skulle Idiva permanenta. Ä
andra sidan vore det ur många synpunkter, såväl organisatoriska som ekonomiska,
lämpligt, alt en av de högre klasserna, i främsta rummet då polischefskursen,
finge en sådan utformning, alt deli kunde mottaga aspiranterna
även från distriktsåklagarbanan. För närvarande vore det dock enligt
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
landsfogdens förmenande omöjligt att uppdraga riktlinjerna för en så beskaffad
undervisning i de polisvetenskapliga ämnena, beroende på ovissheten
örn huru dessa aspiranter teoretiska utbildning i övrigt komme att anordnas.
Lämpligheten av anordnandet av en polischefskurs, innan den pågående
utredningen i fråga om stads- och landsfiskalstjänsterna avslutats och frågan
om dessa tjänsters reglering blivit slutligt prövad, ifrågasättes jämväl av
landsfogden i Malmöhus län. önskvärt hade varit -—• anför vidare Överståthållarämbetet
— att, då frågan om polisundervisningen i dess helhet varit
föremål för utredning, även spörsmålet om polisundervisningen för distriktsåklagarna,
vilka ju oftast fungerade som polischefer, blivit löst. Länsstyrelsen
i Uppsala län ger uttryck åt den uppfattningen, att en högre polisutbildning
icke kunde uppställas såsom kompetensvillkor för erhållande av landsfiskalsbefattning
i vissa distrikt, varemot önskvärt vore, att såväl landsfiskaler
som landsfiskalsaspiranter bereddes tillfälle att genomgå den av de
sakkunniga föreslagna kommissarieklassen.
Beträffande undervisningsplanerna för de nya kurserna framhåller styrelsen
för polisskolan i Stockholm, att då närmare erfarenhet rörande dessa
nya utbildningsområden saknades, det vore lämpligt, att frågan om kursplanernas
omfattning och innehåll upptoges till förnyat övervägande och
slutligt avgörande, sedan de första kurserna av olika slag hållits.
Uttryck för tillfredsställelse över den av de sakkunniga framförda tanken
på anordnande av repetitionskurser för dem, som genomgått någon av de
föreslagna högre kurserna — kommissarie- eller polischefskursen -— hava
kommit till synes i ett antal yttranden. Landsfogden i Västmanlands län
finner sig dock därvidlag böra göra det förbehållet, att de som genomgå sådan
kurs, åtminstone de i statstjänst anställda, skola erhålla traktamentsersättning
av statsmedel, under den tid kursen varar, ävensom vara bibehållna
vid sina avlöningsförmåner, vare sig semester eller annan tjänstledighet
sökes för ändamålet. I detta sammanhang — fortsätter landsfogden — torde
även önskemålet örn inrättande av statsstipendier för samma ändamål
kunna framföras. Inom ett flertal andra förvaltningsgrenar hade sålunda
stipendier anslagits för att bereda vederbörande tjänstemän tillfälle till studier
i utlandet. Även för polisvetenskapens utveckling inom landet torde
det emellertid vara angeläget, att dess utövare bereddes tillfälle att på ort
och ställe taga del av de nya rön och anordningar på området, vilka gjorts
i främmande länder.
Landsfogden i Västernorrlands län erinrar i sistnämnda avseende, att
repetitionskurserna enligt de sakkunnigas uttalande skulle anordnas vart
femte år och omfatta en tid av ungefär en vecka. Såvitt landsfogden dock
kunnat finna, vore denna tid för snävt tilltagen; minst två veckor syntes
böra anslås för genomgåendet av dylik kurs.
Ur de avgivna yttrandena, såvitt angår anordnandet av en kommissarieklass,
må återgivas följande.
37
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 219.
Överståthållarämbetet anför, med avseende å den ifrågasatta uppdelningen
av undervisningen inom denna klass på två linjer, en för ordningspolismän
och en för kriminalpolismän, följande.
Ämbetet hade för sin del eftersträvat att upphäva den nuvarande uppdelningen
av poliskåren i en ordningspolislinje och en kriminalpolislinje och för
sådant ändamål åvägabragt, att befattningshavarna å de olika linjerna i
Stockholm blivit fullt likställda i lönehänseende. För huvudstadens vidkommande
vore sålunda nu antydda uppdelning av undervisningen i kommissarieklassen
icke av något intresse.
Landsfogden i Kalmar län anser en dylik uppdelning varken nödvändig
eller lämplig, alldenstund — bortsett från de största städerna — särskilda
kommissarietjänster i ordnings- och kriminalpolistjänst ej funnes. Samma
ståndpunkt till frågan intages i föreningen Sveriges stadsfiskalers yttrande.
Lämpligheten överhuvud taget av anordnandet av en särskild kommissarieklass
ifrågasättes av landsfogden i Västmanlands län, som därutinnan
uttalar i huvudsak följande.
I högre grad än beträffande sökandena till högre klassen gällde här, att
ekonomiska synpunkter komme att verka avskräckande på eventuella sökande.
Vidare vore det här icke fråga om ungdomar utan örn till åren tämligen
långt komna män, vilka måste finna det mindre nöjsamt att än en
gång behöva sätta sig på skolbänken. Viktigare än dessa synpunkter vore
dock, att betyg över genomgången kommissariekurs icke utgjorde någon tillförlitlig
värdemätare på vederbörandes lämplighet för kommissarietjänsten.
A ena sidan funnes det givetvis personer med fallenhet för bokliga studier,
vilka med lätthet kunde inlära det föreskrivna kunskapsstoffet, bestå de
skriftliga proven och på så sätt erhålla ett vackert betyg men vilka icke desto
mindre finge anses mindre lämpliga för tjänsten i fråga. Å andra sidan
borde en sökandes duglighet och lämplighet för kommissarietjänsten i främsta
rummet ådagaläggas under praktisk tjänstgöring. Sålunda måste man
på innehavaren av en dylik tjänst uppställa bland annat vissa fordi ingar
i fråga om personliga egenskaper, vilka icke kunde komma till uttryck i ett
skolbetyg. Faran med att uppställa genomgång av en särskild kurs såsom
villkor för befordran till ifrågavarande tjänster läge därför bland annat i att
vid tjänstetillsättningen avgörande betydelse tillmättes kursbetygen.
Ville man emellertid — yttrar landsfogden fortsättningsvis — bereda aspiranterna
till kommissariebefattningar tillfälle att under praktiskt arbete förkovra
sina insikter i de viktigaste tjänstegrenarna och därigenom ådagalägga
sin större eller mindre duglighet, torde utvägar därtill jämväl stå till buds.
Sålunda kunde föreskrivas såsom villkor för erhållande av kriminalkommissariebefattning,
att vederbörande under en tid av exempelvis 6 månader
tjänstgjort vid det blivande kriminallaboratoriet i Stockholm. För aspiranter
å ordningskommissarictjänst kunde i stället föreskrivas motsvarande
tids tjänstgöring i befälsställning vid ordningspolisavdelning i Stockholm,
Göteborg eller Malmö. Fördelen med en dylik anordning vore i båda fallen
påtaglig. Sålunda finge ett halvt års tjänstgöring å kriminallaboratoriet
skänka större färdighet och giva eit högre mått av praktisk erfarenhet än
ett 60-tal timmars undervisning i ämnet. Beträffande ordningspolistjänsten
torde en tids tjänstgöring i en större stad bättre än den teoretiska undervisningen
lära vederbörande att bemästra under arbetet uppkommande svårigheter.
Förutsättningen för den föreslagna metodens genomförande vore
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
givetvis, att å det blivande kriminallaboratoriet och vid de större städernas
polisavdelningar platser ställdes till förfogande för ändamålet ävensom att
vederbörande kommissarieaspiranter under tjänstetiden erhölle avlöning enligt
de grunder, som gällde för tjänsteinnehavare i motsvarande befattningar.
Även polismästaren i Karlskrona ger uttryck för tveksamhet rörande behovet
av en kommissarieklass. De polismän, som med goda betyg genomgått
polisskolans högre klass och vilka kunde och ville aspirera på att bliva kommissarier,
torde mycket väl på grundval av vad de lärt sig, genom självstudier
och god praktisk tjänstgöring göra sig lämpliga för dylik tjänst. Konkurrensen
torde dessutom göra sitt till för att utkristallisera de bästa kommissarieämnena.
Lämpliga kompendier och handböcker i erforderliga ämnen
borde emellertid i större omfattning än nu vore fallet för ändamålet
utarbetas och hållas tillgängliga för inköp av polismän, vilka önskade påbygga
sin utbildning.
Landsfogden i Örebro län vitsordar vikten av att endast väl utbildade och
prövade polismän bekläda poster som kommissarier och kommissarieaspiranter.
Vanskligt vore dock enligt landsfogdens åsikt att bedöma värdet av
en sådan kommissariekurs. Allt berodde på huru undervisningen komme
att bedrivas. Av det uppgjorda förslaget till kursplan att döma ville det
synas, som örn denna kurs närmast komme att bliva en repetition av vad
eleverna fått lära sig i mellersta klassen, med vederbörlig hänsyn tagen till
de lagändringar och de vetenskapliga framsteg på kriminalteknikens område,
som kunde hava gjorts. Enligt landsfogdens mening skulle det vara
av värde, örn vid undervisningen i denna klass huvudvikten lades på praktiska
tillämpningsövningar, gärna med levande material.
Vidkommande de av de sakkunniga uppställda fordringarna f ö r
vinnande av inträde i kommissarie k lassen (lämplighet
till kommissariebefattning, genomgång av mellersta klassen eller under övergångstid
nuvarande högre klassen) hava förevarande spörsmål uppmärksammats
i några yttranden.
Svenska polisförbundet anmärker, att beträffande villkoret örn lämplighet
lill kommissariebefattning de sakkunniga icke på något sätt angivit eller
antytt, på vilket sätt sökanden skulle styrka denna sin lämplighet eller vem
som skulle pröva och avgöra, huruvida sökanden vöre lämplig. Förbundet
ansåge det emellertid olämpligt, att bestämmelser beträffande ett sådant ömtåligt
spörsmål icke skulle finnas och föreslår därför följande villkor. Inträde
i klassen skulle kunna vinnas av polisman, som med godkända betyg
genomgått mellersta klassen eller nuvarande högre klassen, under minst tio
år tjänstgjort som ordinarie polisman, icke under de senaste fem åren ådömts
annan bestraffning än varning och icke uppnått femtio levnadsår. Vid fall
då samtliga sökandena icke kunde vinna inträde, skulle företräde givas åt
den, som hade längsta ordinarie tjänstetid, och vid lika lång tjänstetid åt den,
som hade högsta betyget från mellersta klassen eller nuvarande högre klassen.
Riksförbundet svenska städers polismän anser sig böra understryka vikten
av att den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden så utsträcktes, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
39
sökande, vilka genomgått nuvarande högre klassen, även erhölle möjlighet
till inträde i kommissarieklassen.
Föreningen Sveriges poliskommissarier är av den åsikten, att polisman
för att få tillträde till kommissarieklassen ej endast bör hava genomgått mellersta
klassen — respektive nuvarande högre klassen — utan därjämte borde
vara överkonstapel och under sin tjänstgöring som sådan hava ådagalagt
sådana egenskaper, att han kunde anses lämplig att befordras till kommissarie.
Gentemot kursplanen för denna klass hava i stort sett inga erinringar
av betydelse försports. Ämnet polisförfattningar anses emellertid i
några yttranden böra utgå, varemot i andra yttranden ges uttryck för önskvärdheten
av en repetitionskurs i civilrätt.
Förslaget om anordnande av en särskild polischefskurs har vid
remissbehandlingen vunnit ganska allmänt gillande men i vissa avseenden
föranlett erinringar.
I fråga om kursplanen har i åtskilliga yttranden från landsfogdar ifrågasatts,
huruvida icke ämnet polisförfattningar, med hänsyn till kursdeltagarnas
förutsatta teoretiska och praktiska utbildning, kunde helt utgå eller åtminstone
till väsentlig del beskäras. Uttalanden i denna riktning hava gjorts
av landsfogdarna i Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Skaraborgs, örebro och Västmanlands län. Svenska polisförbundet
anser, att ämnet ordningspolistjänst samt tid för praktiska övningar givits
för ringa plats. Enligt landsfogden i Västmanlands län borde antalet föreläsningstimmar
kunna nedskäras genom att bereda större utrymme för självstudier
i kursplanen; detta innebure å ena sidan en tidsbesparing och gåve
å andra sidan möjlighet till att anslå ett något större antal timmar till praktiska
övningar och laborationer. Landsfogdarna i Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län anse, att antalet undervisningstimmar i vissa
ämnen skulle kunna avsevärt nedbringas därigenom, att kursdeltagarna i
god tid före kursens början tillställdes kompendier i de skilda ämnena.
Landsfogden i Västerbottens län finner vid en jämförelse med undervisningstiden
vid 1936 års landsfogdekurs, att den för polischefskursen föreslagna
kurstiden är för lång; enligt landsfogdens mening var undervisningen vid
nämnda landsfogdekurs till omfånget fullt tillräcklig i alla ämnen utom i
bokföring.
Angående inträdesfordringarna till polischefskursen
framhålles i några yttranden, däribland de av länsstyrelsen i Gävleborgs län
och föreningen Sveriges landsfiskaler avgivna, alt möjlighet borde beredas
för såväl landsfiskaler som landsfiskalsaspirantcr att komma i åtnjutande
av undervisningen i polisskolan i större utsträckning än de sakkunniga syntes
hava avsett.
Enligt landsfogden i Blekinge län borde genomgång av denna kurs vara
obligatorisk jämväl för erhållande av stadsfiskalstjänst i städer med mera än
exempelvis 6,000 invånare, i vilka stadsfiskalen vore lokal polischef. Del
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
tagarna i polischefskursen borde — enligt samma landsfogdes uttalande —
uttagas av Kungl. Maj:t.
Tillträde till kursen bör — enligt föreningen Sveriges staclsfiskalers uttalande
— beredas flertalet stadsfiskal, som tillika hava med polisväsendet
att skaffa. Tillträde till sådan kurs syntes under en övergångstid av åtskilliga
år ej böra bliva beroende av om vederbörande några månader tjänstgjort
i Stockholm eller Göteborg. Tillfredsställande polismannaerfarenhet
och förmåga att tillgodogöra sig kursen torde ändock kunna förefinnas. För
övrigt vore det enligt föreningens uppfattning lämpligt med en kortare polischefskurs
för nuvarande äldre stadsfiskaler.
Ur de avgivna yttrandena beträffande den föreslagna utbildningen av
polissystrar må anföras följande.
Fredrika Bremer förbundet anmärker inledningsvis, att benämningen
polissyster vore mindre lämplig. Det vore — yttrar förbundet därefter — väl
naturligt, att när kvinnor för c:a 30 år sedan anställdes i polisens tjänst, de
erhölle denna titel; deras förutvarande egenskap av sjuksköterskor och deras
uppgift motiverade denna benämning. Däremot vore det avgjort olämpligt
att överföra denna benämning på de kvinnor, som inom kriminalpolisen
skulle komma att utföra samma arbete som manlig poliskonstapel i de uppgifter,
som de finge sig anförtrodda. För att åtskilja de tvenne kategorierna
av kvinnliga befattningshavare vid polisen -— de som väsentligen hade vakttjänst
och de som efter polisutbildning utförde polistjänst å kriminalavdelning
— torde det vara lämpligt att för de senare införa benämningen kvinnlig
polis, vilken bättre angåve deras tjänsteställning. För de kvinnliga poliserna
krävdes en allsidig polisutbildning fullt likvärdig med den utbildning,
som erfordrades för manlig poliskonstapels befordran till kriminalkonstapel.
I ämnet anför förbundet huvudsakligen följande.
De sakkunniga hade utgått ifrån att den kvinnliga poliskursen skulle giva
en specialundervisning. Förbundet ville framhålla, att den utbildning en sådan
kurs skulle giva, icke torde vara tillräcklig för en kvinnlig polis, som
icke finge sin tjänstgöring begränsad till en viss specialavdelning. Men den
torde icke heller vara tillfredsställande för de kvinnliga poliser, som tjänstgjorde
å sådan avdelning, för så vitt den icke gåve en grundläggande allmän
polisutbildning. Det förefölle även, som om den vore alltför koncentrerad.
Det hade från sakkunnigt håll uppgivits, att de hittillsvarande kurserna för
polismän vöre synnerligen pressande. Dessa sträckte sig dock för närvarande,
den lägre kursen över c:a 5 månader och den högre samma tid, alltså över
inalles c:a 10 månader, under det att den kvinnliga kursen skulle koncentreras
till c:a 3 månader.
Förbundet ville ifrågasätta, huruvida icke undervisningen för kvinnlig polis
lämpligen borde anordnas på så sätt, att i stället för den lägre kursen
kvinna, som hade eller sökte anställning i poliskår, finge tillfälle genomgå en
kortare förkurs, som berättigade till inträde i den mellersta kursen. Vissa
ämnen i den lägre kursen såsom modersmål, maskinskrivning, stats- och kommunalkunskap,
socialkunskap, fysisk träning och större delen av ordningspolistjänsten
torde med hänsyn till ämnenas art och kvinnornas i regel större
förkunskaper kunna bortfalla. Borttoges dessa ämnesgrupper skulle
återstå c:a 330 timmar av den lägre kursens undervisningsplan, vilket tim
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
41
antal torde ytterligare kunna nedbringas, om kursen Indes såsom en förberedelse
till den mellersta. Efter genomgång av den mellersta kursen skulle
den kvinnliga polisen på så sätt hava erhållit en fullt likvärdig utbildning
med den manliga polisen.
För staten torde en sådan anordning bliva billigare än den av de sakkunniga
föreslagna. Även torde det vara lättare att få till stånd en sådan förkurs
allt efter som aspiranter anmälde sig och behovet av kvinnlig polis gjorde
sig gällande. De sakkunniga uttalade beträffande behovet av kvinnlig kurs,
att möjligen två kurser skulle vara erforderliga, därest inom närmaste tiden
samtliga nuvarande polissystrar ville förskaffa sig den ifrågasatta utbildningen,
för den händelse de icke alla kunde vara tjänstlediga på en gång.
Det torde icke kunna tänkas, att de äldre av polissystrarna önskade eller
hade anledning genomgå polisskola. Flera av dem hade i många år tjänstgjort
inom ordningspolisen och torde icke aspirera på annan tjänst. Även
torde kursen vara nödvändig endast för dem av polissystrarna, som utförde
eller önskade utföra verklig polistjänst inom kriminalavdelning. Örn således
endast ett mindre antal av de nuvarande polissystrarna kunde tänkas bliva
elever i skolan, torde däremot flera unga kvinnor önska inträde på polisbanan,
så snart utbildning erbjödes dem. Det funnes redan kvinnor, som,
enär polisutbildning för kvinnor saknades i Sverige, genom praktik i utlandet
sökte kvalificera sig för polistjänst i Sverige. Förbundet vore övertygat
om, att tillträde till polisskolan skulle bereda ett nytt verksamhetsfält för
socialt intresserad kvinnlig ungdom till gagn för samhället.
Beträffande förkunskaperna för inträde i skolan vore förbundet tveksamt,
huruvida fullständig sjuksköterskeutbildning skulle vara erforderlig.
En lämplig kortare sjuksköterskekurs samt tjänstgöring vid sinnessjukhus
torde vara tillräckligt. Däremot torde kravet på sjuklassig fliekskoleutbildning
eller däremot svarande kunskaper samt genomgång av socialpolitiska
institutet eller däremot svarande utbildning böra upprätthållas.
Därest för anordnande av utbildning för kvinnliga poliser i en förberedande
kurs med efterföljande genomgång av den mellersta kursen skulle erfordras
särskild utredning, ville förbundet uttala sig för, att de sakkunnigas förslag
lades till grund för anordnande av en kurs för kvinnliga poliser. Förbundet
hemställde därvidlag, att denna kurs komme att meddela en omfattande
och grundlig utbildning, medförande kompetens även för kriminalkonstapelstjänst.
Polismästaren i Gävle, vilkens yttrande i förevarande del åberopas av länsstyrelsen
i Gävleborgs län, är jämväl av den åsikten, att den för de kvinnliga
befattningshavarna anslagna undervisningstiden vöre alltför knapp.
Polismästaren åberopar till stöd därför i huvudsak följande.
Uppgifter, som vore speciellt lämpade för kvinnlig polis, förekomme även
i medelstora och mindre städer, men dessa uppgifter kunde där icke utfylla
dessa befattningshavares tjänstetid. Därför borde de kvinnliga befattningshavarna
även kunna användas för sådant utredningsarbete, där kvinnlig
arbetskraft visserligen icke vore erforderlig men dock kunde användas lika
väl sorn manlig arbetskraft, nämligen i fråga örn fattigvårdsmål, mantalsskrivningsmål,
angående försumliga familjeförsörjare och social hjälpverksamhet
av olika slag, där utredning gjordes genom polisen. De kvinnliga befattningshavarna
syntes böra jämställas med kriminalpolis, ehuru deras verksamhetsområde
borde avgränsas något annorlunda än kriminalpolisens. Bevakningstjänst
avseende kvinnor förekomme, utom i de större städerna, så
sällan, alt man icke borde taga särskild hänsyn därtill vid bedömande av
erforderliga kvalifikationer för kvinnlig polis. I överensstämmelse därmed
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
syntes längre utbildningstid för kvinnliga befattningshavare vara erforderlig.
Större antal undervisningstimmar borde upptagas i fråga om polisförfattningar,
äktenskaps- och barnarätt, utökad med föräldrarätt och förmynderskapsrätt
samt socialkunskap, varjämte stats- och kommunalkunskap
syntes böra ingå i undervisningsplanen. Benämningen polissyster vöre enligt
polismästaren icke lämplig.
Vissa önskemål i fråga om undervisningsämnena i berörda kurs hava jämväl
framkommit. Härvid må nämnas, att Överståthållarämbetet anser undervisning
i gas- och luftskvddstjänst erforderlig. Luftskyddsinspektionen uttalar
sig för sin del för någon utbildning i gassjukvårdstjänst, därest eleverna
icke vid sjuksköterskeutbildning erhållit sådan. Tveksamt vore emellertid
enligt inspektionen, huruvida detta ämne nödvändigtvis borde upptagas i
timplanen; möjligheter torde nämligen föreligga för eleverna att å fritid
genom bevistande av svenska röda korsets kurser i gassjukvård förvärva erforderliga
insikter i detta ämne.
Vad de sakkunniga föreslagit i frågan om polisskolans organisatoriska
ställning har föranlett erinringar endast i ett mindre antal
av de avgivna yttrandena.
Det ifrågasatta förstatligandet av polisskolan avstyrkes endast av
Överståthållarämbetet. Ämbetet framhåller därvid till en början, att enligt
ämbetets uppfattning valet i fråga om skolans organisatoriska ställning endast
kunde stå mellan att bibehålla den nuvarande ordningen eller att förstatliga
skolan jämväl vad anginge de heltidstjänstgörande lärarna. Fortsättningsvis
anför ämbetet härefter i huvudsak följande.
Rent formellt syntes en åtgärd, som avsåge skolans förstatligande och avskiljande
från Stockholms polisdistrikt, stå i strid mot gällande polislag,
enligt vilken polismän för hela rikets behov skulle vara anställda vid visst
polisdistrikt, varjämte anordningar för polisväsendet i dess helhet skulle
åvila det polisdistrikt Kungl. Majit bestämde. I och för sig kunde givetvis
ett dylikt formellt hinder icke utgöra skäl för ett avstående från skolans förstatligande,
därest denna anordning ur praktisk synpunkt befunnes lämplig.
Vad sakfrågan anginge vore emellertid, såsom de sakkunniga framhållit,
såväl för erhållande av praktiskt åskådningsmaterial för undervisningen som
för rekrytering av lärarkåren nödvändigt, att skolan fortfarande hade ett intimt
samband med polisdistriktet. Särskilt frågan örn lärarkårens rekrytering
ansåge Överståthållarämbetet därvid vara av den allra största vikt. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle undervisningen fortfarande till större delen
fullgöras genom timlärare. Av lätt insedda skäl komme dessa, vad anginge
de rena polisämnena men därjämte sannolikt även beträffande straffrätt
och exekutionsrätt, att rekryteras bland befattningshavarna inom Stockholms
polisdistrikt och Överståthållarämbetet. Då sålunda måste antagas, att
under ämbetet lydande tjänstemän även framdeles komme att tagas i anspråk
för lärarverksamhet inom polisskolan, syntes det — för ett smidigt
anpassande av denna tjänstgöring, så att den icke komme i kollision med
polistjänstgöringen —- mest ändamålsenligt, att förordnandena å lärarbefattningarna
såsom hittills skett meddelades av Överståthållarämbetet. Det
förtjänade i detta sammanhang framhållas, att den särskilda kännedom
angående de olika befattningshavarnas kvalifiktioner, som ämbetet besutte,
utgjorde ett ytterligare skäl för att ämbetet bibehölles vid sin nuvarande
ställning inom polisskolan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
43
Under den tid, som statens polisskola bestått, hade, såvitt åmbetet kunnat
finna, någon olägenhet av skolans beroende av ämbetet icke framträtt. De
beslut, som ämbetet på förslag av skolans styrelse meddelat beträffande
förordnande av lärare, hade utan undantag tillkommit i bästa samråd med
styrelsen. Däremot hade vid enstaka tillfällen sambandet med Överståthållarämbetet
visat sig vara till gagn. Sålunda hade förekommit, att skolans
förslag angående tillsättning av lärare i vissa avseenden jämkats av ämbetet
med hänsyn till de föreslagna lärarnas tjänstgöring inom ämbetet och
den bättre kännedom Överståthållarämbetet haft angående deras lämplighet
för undervisning. Dessa jämkningar hade skett i samförstånd med styrelsen.
Under åberopande av det anförda ansåge sig ämbetet böra avstyrka den
av de sakkunniga föreslagna förändringen i fråga örn skolans organisatoriska
ställning.
Beträffande särskilt förslaget örn bibehållandet av sambandet mellan
polisskolan och Stockholms polisverk genom anställande såsom
föreståndare och lärare vid skolan av en polisintendent i Stockholm
och två polismän vid Stockholms poliskår har detta förslag godtagits av
styrelsen för polisskolan samt av polismästaren i Stockholm. De sakkunnigas
förslag att genomföra denna anordning med stöd av 4 § polislagen har
däremot i nämnda yttranden ej befunnits vara ur formell synpunkt helt tillfredsställande;
och har till stöd därför anförts i huvudsak följande.
Att den såsom föreståndare för skolan avsedda polisintendenten tillsattes
enligt 4 § polislagen vore otvivelaktigt lämpligt. För denna befattning skulle
därigenom komma att tillämpas samma regler, som nu gällde för befattningen
såsom statspolisintendent. Enligt ett av stadsfullmäktige i Stockholm
numera antaget löneregleringsförslag skulle dessa båda befattningshavare
komma att upptagas på överståthållarämbetets stat mot ersättning
av statsmedel i vanlig ordning.
Däremot borde de såsom lärare avsedda polismännen icke tillsättas enligt
4 § polislagen, enär detta torde medföra, att vissa bestämda personer
.skulle utses till ordinarie innehavare av ifrågavarande tjänster, varigenom
den eftersträvade möjligheten till förflyttning kommenderingsvägen av
personal mellan stadens poliskår och polisskolan skulle utebliva.
Skulle kommenderingsvägen anlitas, vilket ansågs vara riktigt, borde ifrågavarande
polismän tillhandahållas i motsvarande ordning, som i 5 § 3 och
6 § 2 st. polislagen finnes stadgat angående statspolisen. För detta ändamål
erfordrades viss formell ändring av lagtexten.
Genom en sådan anordning skulle utöver själva kommenderingsförfarandet
vinnes även vissa andra fördelar, bland annat att statsverkets ersättning
till staden komme att beräknas efter samma grunder för polismännen såväl
vid statspolisen som vid polisskolan, vilka samtliga måste uppföras på
polisnämndens stat, samt att vissa för tjänstgöringen vid statspolisen gällande
regler t. ex. beträffande det formella kommenderingförfarandet, vikariat
vid ledigheter för sjukdom och dylikt i tillämpliga delar kunde användas
jämväl beträffande de vid polisskolan tjänstgörande polismännen, för vilka
eljest ett flertal specialföreskrifter måste utfärdas.
[ detta sammanhang har styrelsen för polisskolan understrukit, att det
för polisskolans fortsatta verksamhet vore av stor vikt, att förhållandet
mellan å ena sidan polisskolan samt å andra sidan Stockholms polisverk
och Stockholms stads polisnämnd ordnades på sådant sätt beträffande,
bland annat, tillhandahållandet av den för undervisningen vid polisskolan
44
Kungl. Majlis proposition nr 219.
erforderliga polispersonalen, att klarhet från början skapades, huru dessa
angelägenheter skulle ordnas.
Enligt riksräkenskapsverket vore det icke fullt lämpligt, att föreståndaren
för en statlig institution, sådan som polisskolan enligt de sakkunnigas förslag,
icke innehade statlig anställning. Med hänsyn därtill ville riksräkenskapsverket
frågasätta, huruvida icke föreståndarens ställning i detta hänseende
borde göras till föremål för närmare omprövning redan nu och icke,
såsom föreslagits, först vid nuvarande tjänsteinnehavarens avgång, vilken
kunde beräknas inträda först om 20—25 år.
Statskontoret förklarar sig vara av den meningen, att verksamhet, vilken
staten helt bekostar, också bör drivas i statlig regi och finner sig av den
grund böra biträda de sakkunnigas förslag örn skolans förstatligande. Detta
måste emellertid medföra, yttrar ämbetsverket vidare, att samtliga befattningshavare
borde bliva statens tjänstemän, varav följde, att vid bestämmandet
av befattningshavarnas löneförmåner hänsyn måste tagas
till vad som i sådant hänseende vore gällande beträffande liknande statliga
eller andra till det statliga lönesystemet anknutna befattningar. Härutinnan
anför statskontoret följande.
Vid den avvägning av vederbörandes löneställning, som sålunda påkallades,
syntes det statskontoret, att föreståndaren för skolan närmast borde jämställas
med rektor vid statlig realskola eller — vid jämförelse med befattningshavare
inom allmänna civilförvaltningen -—- högst med tjänsteman
i lönegraden B 30. Löneförmånerna i högsta löneklassen av denna lönegrad
uppginge vid nuvarande levnadskostnadsindex till i runt tal 13,600 kronor,
barntillägg oräknade. Då den nuvarande föreståndaren för polisskolan i
egenskap av fjärde polisintendent i Stockholm såsom slutlön uppbure i runt
tal 15,400 kronor — vartill enligt ett för närvarande under omprövning liggande
förslag skulle komma en löneökning på omkring 1,400 kronor — innebure
den av statskontoret förordade lönegradsplaceringen en avsevärd lönesänkning,
vilken för den nuvarande innehavaren av befattningen torde böra
kompenseras med ett personligt lönetillägg.
För att möjliggöra ett bedömande av de av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna
för de båda heltidslärarna hänvisar statskontoret till följande
uppställning, i vilken till jämförelse upptagits de bruttolöneförmåner (inbegripet
dyrortstillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg)
vilka utgå till folkskollärare (lönegraden B 17), läroverksadjunkt, lektor vid
allmänt läroverk och professor vid tekniska högskolan, varvid samtliga befattningshavare
förutsatts vara stationerade i Stockholm. (De för Stockholms
stads befattningshavare anförda siffrorna hämtade från betänkandet.)
Begynnelselön Slutlön
Folkskollärare .................................. 6,042 7,794
Överkonstapel i Stockholm......................... 6,468 7,893
Läroverksadjunkt ................................ 8,706 10,248
Lektor .......................................... 10,728 12,168
Poliskommissarie i Stockholm .................. ... 10,230 12,368
Professor vid tekniska högskolan .................... 12,168 13,608
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
45
Statskontoret anför därefter:
Av uppställningen framginge, att överkonstapels slutlön något överstege
den slutlön, som utginge till folkskollärare, medan slutlönen för kommissarie
vöre 200 kronor högre än den slutlön, varav lektor komme i åtnjutande.
Då ifrågavarande lärartjänster vid polisskolan — med hänsyn till den av
de sakkunniga framhållna önskvärdheten av att efter några års tjänstgöring
kunna verkställa ombyte å befattningarna — icke lämpligen torde kunna
placeras i viss lönegrad, ville statskontoret föreslå, att befattningarna avlönades
med arvode, varå dyrtidstillägg icke skulle beräknas. Arvodet syntes
icke rimligtvis kunna bestämmas högre än till belopp ungefär motsvarande
vad som nu utginge till överkonstapel, högst till 8,000 kronor per år.
Därest den lärare, vilken nu hade anställning som tillförordnad kommissarie,
bibehölles vid lärartjänsten, torde ett personligt lönetillägg måhända kunna
tillerkännas honom.
Jämväl riksräkenskapsverket anser, att föreståndaren och de tvenne polismännen
vid Stockholms poliskår skulle komma att i förhållande till befattningshavarna
vid det högre statliga undervisningsväsendet intaga en särskilt
gynnad ställning, som icke kunde anses motiverad av dem -—- i jämförelse
med nämnda befattningshavare —- åliggande arbetsuppgifter. Av
samma mening är allmänna civilförvaltningens lönenåmnd, som dock, därest
den föreslagna organisationen med anknytning till Stockholms polisverk
kunde anses lämplig och ändamålsenlig, anser sig sakna anledning att framställa
någon erinran mot sakkunnigförslaget i detta avseende. Däremot vill
lönenämnden för sin del ifrågasätta någon jämkning nedåt av t i m 1 ä r a rarvodena
för undervisning i kommissarieklassen samt vid polischefsoch
polissysterkurserna; i jämförelse med ersättningarna för undervisning
i lägre och mellersta klasserna vore nämligen dessa arvoden i vissa fall påfallande
höga. Lönenämndens uppfattning i sistnämnda avseende delas av
statskontoret, som föreställer sig, att en sakkunnig granskning av timersättningsplanen
skulle föranleda ej oväsentliga nedsättningar av de föreslagna
beloppen.
Den föreslagna placeringen i 5 lönegraden av ett laboratoriebiträde synes
lönenämnden väl låg i betraktande därav, att denne befattningshavare skall
vara verkstadsutbildad. Även med hänsyn till de mångahanda göromål, anför
lönenämnden vidare, som befattningshavaren i fråga skulle hava att
fullgöra utöver de vanliga expeditionsvaktsysslorna, syntes en något förmånligare
löneställning än den föreslagna kunna ifrågakomma.
Statskontoret ifrågasätter, örn ej polisskolan — därest den förstatligades
— tillsvidare borde uppföras på extra stat. För sådant fall borde enligt
statskontoret den av de sakkunniga föreslagna kanslibiträdestjänsten •— vars
inrättande icke föranledde erinran från statskontorets sida -— utbytas mot
en motsvarande extra ordinarie befattning. Mot anställandet av en extra
ordinarie befattningshavare i 5 lönegraden hade ämbetsverket däremot intet
att erinra.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
I kostnadsfrågan har statskontoret funnit anledning till följande
principuttalande.
Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle kostnaderna vid genomförande
av deras förslag i avseende å undervisningen i de nu befintliga klasserna
belöpa sig till 186,000 kronor. Medräknades även utgifter för den påbyggnad
av skolan med en polischefskurs och en polissysterkurs, som de sakkunniga
föresloge för budgetåret 1938,1939 stege kostnaderna enligt de sakkunnigas
beräkningar till 205,000 kronor. Därtill komme slutligen engångsutgifter
med 51,700 kronor.
Statskontoret ville ingalunda förneka, att vissa kostnadsdragande ändringar
i skolans arbetssätt och utrustning numera vöre erforderliga. Ämbetsverket
föreställde sig dock, att de knappast kunde vara nödvändigt att i ett
slag vidtaga en utgiftsökning av den storleksordning, varom här vore fråga,
särskilt om hänsyn foges till att skolan hittills kunnat väl fylla sin uppgift.
Den del av förslaget, som medförde den starkaste kostnadsökningen, torde
vara den, som berörde undervisningstiden vid skolan. Antalet lektionstimmar
i lägre klassen skulle ökas med 29 procent och i högre klassen med 40
procent. Frågan örn behovet ur pedagogisk synpunkt av en dylik utökning
undandroge sig givetvis statskontorets bedömande. Ämbetsverket ville dock
ifrågasätta, huruvida icke en begränsning av förslaget i denna del kunde
genomföras, helst som en så väsentlig ökning av lästiden icke syntes hava
tillhört de reformbehov, som föranlett utredningen. I synnerhet förefölle
det ur kostnadssynpunkt angeläget att vidtaga en sådan begränsning i avseende
å undervisningen i den högre klassen, att densamma i fortsättningen
liksom hittills skulle kunna givas å två kurser årligen. Den fördubbling avantalet
avdelningar, som följde med de sakkunnigas förslag, medförde uppenbarligen
en väsentlig stegring i klassens behov av lokaler och undervisningsmateriell.
Enligt statskontorets mening borde vid ett bedömande av frågan om ökning
av undervisningstiden vid skolan hänsyn tagas lill nu rådande rekryteringsförliållanden.
Dessa påkallade enligt de sakkunniga en allenast tillfällig
utökning av antalet avdelningar i lägre klassen till fem. Det normalt
erforderliga antalet hade de sakkunniga skattat till fyra. Beaktade man,
att polischeferna i riket beräknat det årliga rekryteringsbehovet till 226 personer
och att mot detta antal svarade en årlig utbildning i hela riket —
därest polisskolans i Stockholm lägre klass skulle bestå av fyra avdelningar
— av 315 personer, syntes även sistnämnda antal avdelningar inom en
snar framtid kunna komma att visa sig vara för högt. För undvikande av
att arbetet vid skolan anpassades efter en kostnadsram, som inom kort kunde
visa sig vara alltför vid, ville statskontoret förorda, att, innan åtgärder
företoges för utökning av undervisningstiden vid skolan, verkningarna av
den av de sakkunniga förordade utökningen av antalet avdelningar i lägre
klassen under någon tid avvaktades.
Vad särskilt anginge utgifter för kompendier och läroböcker har statskontoret
yttrat följande.
För närvarande tillhandahölles eleverna vid polisskolan kompendier och
läroböcker kostnadsfritt. Vid avslutade studier finge eleverna behålla dem
som egna. De sakkunniga hade föreslagit bibehållande av denna förmån
för eleverna vid skolans nuvarande klasser ävensom vid polissysterkursen.
Deltagarna i kommissarieklassen och polischefskursen borde däremot — i
likhet med andra befattningshavare vid polisväsendet — för sådan undervisningsmateriell
få erlägga skolans självkostnadspris.
Statskontoret kunde för sin del icke tillstyrka gratisutdelning till berörda
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
47
elever av kompendier och läroböcker, motsvarande ett genomsnittligt värde
av 45 kronor per elev. Den kostnadsbesparing, som genom bortfallande av
denna utgift för skolan ernåddes, torde kunna beräknas i första hand till
16,250 kronor eller det belopp, till vilket posten läroböcker upptagits i de
sakkunnigas kostnadsberäkningar.
I anslutning därtill ville statskontoret framhålla, att ämbetsverket icke
biträdde de sakkunnigas förslag, att särskilt anslagsbelopp skulle ställas till
förfogande för utarbetande av kompendier och läroböcker.
Till slut vill jag i förevarande sammanhang anmärka, att riksräkenskapsverket
ansett sig böra föreslå, att utgifterna för polisskolan — för vinnande
av överskådlighet över totalkostnaderna för densamma — skola bestridas
från för ändamålet särskilt uppfört förslagsanslag.
Departementschefen.
Av den förebragta utredningen synes mig klart framgå, att verksamheten
vid polisskolan är i behov av anpassning efter de krav, som ställas på befattningshavare
i skilda ställningar vid polisväsendet. De förslag, som i sådant
avseende framlagts av de sakkunniga, torde också vara av beskaffenhet
att i huvudsak kunna utgöra grundval för en omläggning av verksamheten.
Innan jag emellertid närmare ingår på denna sida av den föreliggande
frågan, lär den av de sakkunniga föreslagna principiella förändringen i skolans
organisatoriska ställning böra upptagas till övervägande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har polisskolan ursprungligen
utgjort en kommunal institution, med uppgift främst att utbilda huvudstadens
polismän. I samband med 1925 års polislagstiftning övertogs skolan
av staten, såtillvida att staten under tiden därefter helt svarat för kostnaderna
för undervisningen. Anslaget till verksamheten utgår i form av ersättning
till Stockholms stad för skolans upprätthållande. En följd av den ordning,
som härutinnan rätt, har blivit, att t. ex. löneförmånerna för skolans föreståndare
bestämts av vederbörande kommunala organ, varefter staten haft
att till staden inbetala det sålunda bestämda beloppet. Vad skolans ekonomi
i övrigt angår, gälla icke samma regler som eljest i fråga om statliga institutioner,
vare sig beträffande vissa detaljer eller i fråga om anslagens disposition.
I berörda ordning hava de sakkunniga nu föreslagit den förändringen, att
skolan framdeles skulle drivas i statens regi. De sakkunniga framhålla i anslutning
till vad nyss anförts att, medan skolans uppgift är rent statlig, har
staten icke i samma grad som eljest den omedelbara kontrollen över verksamheten.
Den nuvarande ordningen har därför synts böra upphöra, i den
mån det lämpligen kan ske. Sistnämnda förbehåll avser det förhållandet,
att de sakkunniga på anförda skäl ansett två heltidsanställda lärare fortfarande
böra vara i stadens tjänst. Och möjligen borde enahanda gälla jämväl
i fråga örn föreståndaren, ehuru saken i denna punkt funnits mera tveksam.
Av praktiska skäl — skolan förestås för närvarande av en polisintendent,
för vilken pensionsåldern kan beräknas inträda först örn 20—25 år
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
— har emellertid någon förändring beträffande föreståndarens ställning icke
synts tills vidare böra äga rum.
Den av de sakkunniga intagna ståndpunkten har vid remissbehandlingen
på ett par håll mött kritik från rakt motsatta utgångspunkter. Överståthållarämbetet
avstyrker sålunda förslaget, under framhållande av att för verksamheten
vid skolan det nära sambandet med Stockholms polisverk vore av
avgörande betydelse. Riksräkenskapsverket och statskontoret företräda den
motsatta ståndpunkten. Enligt riksräkenskapsverket är det icke lämpligt,
att föreståndare för en statlig institution, sådan som polisskolan enligt de
sakkunnigas förslag, icke innehade statlig anställning. Statskontoret förklarar
sig vara av den meningen, att verksamhet, vilken staten helt bekostar,
också bör drivas i statlig regi och påkallar, att samtliga befattningshavare
bliva statens tjänstemän. Anmärkas må för övrigt, att även Överståthållarämbetet
uttalat, att valet i fråga om skolans organisatoriska ställning endast
kunde stå mellan att bibehålla nuvarande ordning oförändrad eller att förstatliga
skolan jämväl vad anginge de heltidstjänstgörande lärarna.
För min del är jag benägen godtaga sagda frågeställning. De principiella
skälen för ett förstatligande äro obestridligen synnerligen starka. Även de
praktiska synpunkterna tala i samma riktning. En viktig omständighet vid
bedömandet är emellertid, om en statens polisskola, formellt fristående från
Stockholms polisverk, skulle i sin verksamhet kunna befaras möta sådana
vanskligheter, att anordningen med hänsyn härtill måste betraktas såsom
mindre välbetänkt. Jag har likväl svårt att föreställa mig att så skulle bliva
förhållandet. Stockholms stad, vars polismän fortfarande skulle utbildas
vid skolan, torde säkerligen kunna förväntas att i fråga örn det praktiska
samarbetet bidraga till att ändamålsenliga anordningar i detta avseende må
kunna träffas. Man lärer ock kunna förvänta, att huvudstaden — liksom
för övrigt andra städer i motsvarande situation -—- icke skall undandraga
sin medverkan, i den mån framdeles staten skulle påkalla, att innehavare
av kommunal tjänst med frånträdande av avlöningen å kommunens
stat, under viss tid tages i anspråk för lärarbefattning vid skolan. Det hittillsvarande
samarbetet på detta, liksom å andra områden, lär vara ägnat att
undanröja sådana farhågor. Jag har också anledning förutsätta, att tjänstgöringen
vid polisskolan — och detta med rätta — bör uppfattas såsom en så
betydande merit ur befordringssynpunkt, att jämväl befattningshavarna inom
polisen kunna väntas visa intresse för dylik tjänstgöring. Vad slutligen angår
vikten av nära samarbete beträffande skolans ledning med Överståthållarämbetet,
avser jag att tillgodose denna betydelsefulla synpunkt vid prövningen
av frågan örn styrelsens sammansättning. Jag kan sålunda icke dela
de framkomna farhågorna för att verksamheten vid en omläggning skulle
lida men och finner mig alltså böra förorda, att polisskolan nu helt förstatligas.
Den nya ordningen bör tillämpas från och med den 1 juli 1938.
Innan jag går att närmare överväga personalorganisationen vid den statens
polisskola, som jag sålunda föreslår inrättad, vill jag uppmärksamma det föreliggande
förslaget, i vad det gäller verksamhetens organisation och omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
49
Vad till en början angår huvuddragen av den organisativa gestaltningen,
föreslås den utvidgningen, att vid sidan av den hittillsvarande
lägre klassen, vilken avser att meddela den allmänna polismannautbildningen,
och den nuvarande högre klassen, som åsyftar utbildning för kriminalpolistjänst
och befälsposter, skulle inrättas ytterligare en klass för utbildning
av högre polisbefäl (kommissarieklassen). Därjämte skulle anordnas
särskilda utbildningskurser för polissystrar samt polischefer (blivande polismästare,
polisintendenter, landsfogdar och landsfogdeassistenter, ävensom i
viss utsträckning landsfiskaler och stadsfiskal). Den högsta klassen och
nämnda båda kurser skulle anordnas med längre eller kortare mellanrum.
Ur utbildningssynpunkt är genomgången av högsta klassen avsedd att vara
likvärdig med genomgång av polischefskurs.
Jag finner behovet av den föreslagna påbyggnaden av skolan med en tredje
klass väl styrkt och biträder alltså förslaget i denna del. Lika med de
sakkunniga anser jag dock ur olika synpunkter, bland annat för att bereda
blivande deltagare skälig beredelsetid till klassens genomgående, att denna
klass bör anordnas först under budgetåret 1939/1940. Jag är vidare ense nied
de sakkunniga därom, att en särskild kurs för polischefer är påkallad. Icke
minst för det närvarande gör sig behovet av en sådan med stor styrka gällande,
vadan redan under nästa budgetår en dylik kurs bör komma till stånd.
Det synes jämväl lämpligt, att utbildning av kvinnliga poliser, i den mån ett
vitsordat behov av sådana föreligger, meddelas vid skolan. Jag kan dock icke
finna ådagalagt, att redan nästa budgetår en dylik utbildningskurs är av
nöden. Skäl föreligga för övrigt att, med hänsyn till vad vid remissbehandlingen
anförts, närmare överväga den ändamålsenliga läggningen av sistnämnda
kurs.
I fråga om undervisningstiden för de olika klasserna innebär
förslaget större förändringar i förhållande till nuvarande ordning allenast beträffande
andra klassen. Undervisningen i första klassen skulle visserligen i
flera avseenden utvidgas samt den dagliga undervisningstiden något utsträckas,
men såsom hittills pågå ungefär 21 arbetsveckor. Andra klassen har för
närvarande en lästid av 21 veckor, men skulle denna enligt förslaget utsträckas
till omkring 29 veckor, däri inräknad tid för särskild utbildning i gasskyddstjänst,
som skulle meddelas genom luftskyddsinspektionens försorg. I
den till inrättande förordade tredje klassen skulle undervisningen pågå under
övergångstiden 13, framdeles 8 veckor, gasskyddsundervisning genom luftskyddsinspektionens
försorg oberäknad. I nu förevarande avseende har jag
endast funnit den föreslagna utökningen av den andra klassen ägnad att ingiva
vissa betänkligheter. Jag har emellertid ej ansett mig kunna underlåta
att för utbildningen nu beräkna den föreslagna tiden, även örn jag skulle
finna det önskvärt, örn fortsatta överväganden kunde göra det möjligt att något
begränsa densamma.
Vidkommande därefter antalet avdelningar i de olika klasserna delar jag
de sakkunnigas uppfattning örn nödvändigheten att tillsvidare i begynnelseklassen
räkna med 5 avdelningar, envar nied 25 elever vardera terminen.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 219.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Att härvid tillämpa sådan differentiering med avseende å polismän för
städer och landsbygd, som från något håll ifrågasatts, anser jag ogörligt.
I fråga örn andra klassen lär man för nästa budgetår vara nödsakad att
upprätta 5 avdelningar, envar om 20 elever. Därutöver förutsätter jag, att
en särskild polischefskurs under detta år anordnas för 20 å 25 deltagare.
Vad beträffar undervisningens anordning, inträdesfordringar
och examina, saknar jag anledning att nu taga ställning i vidare
mån, än att jag finner mig vid kostnadsberäkningen böra utgå från
de av de sakkunniga angivna totala timtalen. Jag vill emellertid tillfoga, att
jag håller det för välbetänkt, att den formella examen enligt förslaget skulle
bortfalla.
Jag återkommer nu till frågan örn skolans lärarpersonal och
avlöningsförhållandena för densamma. Föreståndaren för
statens polisskola bör lämpligen benämnas rektor och av Kungl. Majit utnämnas
å tjänsten. I lönehänseende synes han böra placeras i 30 lönegraden.
Det synes emellertid vid jämförelse med de löneförmåner, som utgå till rektorerna
vid de allmänna läroverken och realskolorna, skäligt, att rektorn
utöver lönen kommer i åtnjutande av avlöningsförstärkning med ett belopp
av 1,000 kronor för år räknat. Närmare föreskrifter angående nämnda avlöningsförstärkning
torde få meddelas av Kungl. Maj:!. I avseende å de båda
heltidsanställda lärarna lär det ur rekryteringssynpunkt få anses lämpligt,
att dessa efter ansökan förordnas av Kungl. Majit tillsvidare för viss tid,
förslagsvis högst 6 år. Befattningarna böra alltså hava karaktär av arvodestjänster.
Man torde härvid normalt hava att räkna med att för förordnande
böra ifrågakomma väl kvalificerade överkonstaplar inom framför allt de
större städernas poliskårer. För sådan befattningshavare utgår i Stockholm
den totala årsavlöningen (inberäknat dyrtidstillägg m. m.) för närvarande
nied lägst 6,468 kronor och högst 7,893 kronor. Då tjänstgöringstiden för
vecka avses bliva ganska avsevärd, 32 timmar, och det måste anses av synnerlig
vikt att för befattningarna förvärva väl kvalificerade innehavare, finner
jag skäligt föreslå, att årsarvodet fastställes till 9,000 kronor. Jag vill erinra,
att en läroverksadjunkt i Stockholm uppbär i begynnelselön 8,706 kronor och
i slutlön 10,248 kronor. Å arvode bör dyrtidstillägg icke utgå.
Beträffande skolans nuvarande föreståndare lär det få anses skäligt, att
han, därest han övergår i statstjänst, berättigas att uppbära ett personligt
lönetillägg till sådant belopp, att ersättningen å tjänsten i huvudsak bibehålies
oförändrad. Enahanda torde böra gälla om den nu vid skolan heltidsanställde
läraren, vilken genom omorganisationen skulle komma i en
försämrad löneställning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter
verkställd närmare utredning bestämma lönetilläggens belopp.
I fråga örn ersättningen till timlärare är det naturligt, att denna växlar
inom ganska vida gränser, alltefter den meddelade undervisningens mer
eller mindre krävande beskaffenhet. De sakkunniga hava härutinnan utarbetat
normer, som synas mig med någon jämkning kunna bliva vägledande.
I fråga örn den högsta ifrågakommande ersättning, 40 kronor,
vilken skulle tillämpas beträffande vissa ämnen i den högsta klassen samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
51
i polischefskursen, synes i allt fall regelmässigt en reduktion böra vidtagas
lill förslagsvis 35 kronor. Ue sakkunniga hava vidare föreslagil, att vid
skolan skulle vara anställda ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 och
ett laboratoriebiträde med avlöning såsom e. o. befattningshavare i 5 lönegraden.
Behovet av dessa befattningshavare finner jag styrkt. Med hänsyn
till vad statskontoret anfört synes kanslibiträdet böra tillsvidare placeras som
extra ordinarie i 7 lönegraden. Även örn, på sätt lönenänmdcn anfört, laboratoriebiträdets
löneställning synes mig väl knappt tilltagen, vill jag i avvaktan
på närmare erfarenhet icke i denna punkt ifrågasätta en avvikelse
från sakkunnigförslaget.
Slutligen vill jag nämna, att de sakkunniga å avlöningsstaten beräknat
medel för dels årsarvode till den lärare, som avsetts biträda föreståndaren,
med 600 kronor, dels arvode tilt styrelsen med 1,300 kronor årligen. Med
den mycket betydande ersättning, som skulle utgå till föreståndaren, därest
den nuvarande innehavaren skulle övergå i statstjänst — den skulle i verkligheten
komma att närma sig avlöning i lönegraden A 3 — kan jag ej finna
skäligt tillhandahålla särskilt biträde utöver det c. o. kanslibiträde, som för
ändamålet avsetts. Och vad styrelsen angår, föreligger enligt min mening
icke anledning att avvika från den allmänna principen, att uppdrag av denna
karaktär böra vara oavlönade. Jag finner mig sålunda förhindrad beräkna
medel för nu angivna ändamål.
Ytterligare en angelägenhet anser jag mig i detta sammanhang böra beröra.
De sakkunniga hava starkt understrukit vikten av att åtgärder vidtagas för
att lämpliga läroböcker stå till elevernas förfogande och i sådant avseende
föreslagit, att genom skolans försorg sådana böra komma till stånd. Utan
särskild ersättning har något mera avsevärt arbete för avfattande av kompendier
eller böcker icke ansetts kunna begäras av lärarna vid skolan, och, i
den mån personer utanför skolan komme att anlitas, måste dessa honoreras
på vanligt sätt. Medel för ändamålet hava fördenskull ansetts erforderliga.
De sakkunniga hava uppskattat kostnaderna till 20,000 kronor och ansett, att
för nästa budgetår ett belopp av 5,000 kronor borde stå till förfogande.
Lika med de sakkunniga håller jag det för angeläget, att åtgärder snarast
möjligt vidtagas i nämnda syfte. Genom tillhandahållande av lämplig lärobokslitteratur
böra för övrigt förutsättningar skapas för en begränsning av
undervisningstiden. Mot det för nästa budgetår för ändamålet beräknade
beloppet har jag intet alt erinra. Jag vill tillfoga, att det synes mig skäligt,
att ifrågavarande läroböcker, liksom annan vid undervisningen erforderlig
materiell även i fortsättningen kostnadsfritt tillhandahålles eleverna i första
och andra klassen och beräknar i det följande medel för detta ändamål. Däremot
finner jag mig icke nu kunna medverka till, att av statsmedel stipendier
eller andra förmåner komma eleverna till del.
Jag övergår så till beräkning av kostnaderna å avlönings- och
örn kostnad sstaterna för statens polisskola.
Vad först angår avlöning till ordinarie befattningshavare,
kommer personalförteckningen att upptaga allenast en sådan, rektorn vid
skolan. Enligt vad jag i det föregående anfört, skulle rektorns avlöning utgå
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
enligt 30 lönegraden. I enlighet härmed bör under en anslagspost till avlöning
till tjänsteman å ordinarie stat upptagas ett belopp av 11,100 kronor.
Under posten arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, beräknar jag dels arvoden till 2 heltidsanställda
lärare, vartdera å 9,000 kronor, dels ock arvoden till timlärare. För
sistnämnda ändamål hava de sakkunniga beräknat 65,000 kronor, varvid
emellertid för polissysterkursen avsetts omkring 3,400 kronor. Vidare möjliggör
den av mig förordade jämkningen av ersättningarna någon reduktion
av beloppet. Jag beräknar de sammanlagda kostnaderna för ändamålet till
(65,000 — 3,400— 1,100=) 60,500 kronor. Lämpligen torde i detta sammanhang
medel jämväl beräknas till arvoden åt författare av läroböcker, tidigare
av mig uppskattade i enlighet med de sakkunnigas förslag till 5,000
kronor. Posten skulle sålunda upptagas till (18,000 + 60,500 + 5,000 =)
83,500 kronor.
Posten till avlöningar till övrig icke-ord inaria personal,
delposten grundavlöningar m. m., beräknar jag på följande sätt. Vid skolan
skola finnas anställda ett e. o. kanslibiträde i lönegraden 7 och ett e. o. laboratoriebiträde
i lönegraden 5. Avlöningarna till nämnda båda befattningshavare
kunna beräknas till omkring 4,500 kronor. Därutöver upptager jag
i enlighet med de sakkunnigas förslag ett belopp av 1,500 kronor för extra
skrivhjälp. Posten bör sålunda beräknas till ett belopp av (4,500 + 1,500 =)
6.000 kronor. Delposten avlöningsförhöjningar synes kunna uppföras med
100 kronor.
I fråga örn posten särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän vill jag erinra, att under posten
böra inräknas de personliga lönetillägg, som enligt vad jag i det föregående
uttalat under viss förutsättning skola utgå till polisskolans rektor och
en av de heltidsanställda lärarna. Storleken av nämnda lönetillägg kan icke
nu exakt angivas, men torde ett belopp av sammanlagt 6,000 kronor kunna
anses tillräckligt. I övrigt erfordras medel för provisoriska dyrorts- och lönetillägg,
förslagsvis beräknade till 1,000 kronor ävensom för avlöningsförstärkning
å 1,000 kronor till rektorn. Posten lär alltså böra upptagas till
(6,000 + 1,000 + 1,000=) 8,000 kronor.
Avlöningsstatens slutsumma utgör sålunda (11,100 + 83,500 + 6,100 +
8.000 =) 108,700 kronor.
Jag kommer härefter till omkostnadsstaten. Under posten expenser
synes för delposten bränsle, lyse och vatten böra beräknas ett belopp av 2,000
kronor. För delposten övriga expenser skulle under angivna förutsättningar
erfordras för skrivmaterialier, telefonkostnader, städning och diverse utgifter
ett belopp av 18,500 kronor. Slutligen beräknar jag under posten övriga
utgifter för läroböcker till eleverna ett belopp av 15,750 kronor, för annan
undervisningsmateriell m. m. 10,700 kronor och för studiebesök 550 kronor,
tillsammans 27,000 kronor. Jag har härvid i huvudsak följt de sakkunnigas
beräkningar med bortseende från kostnaderna för kursen för
kvinnliga poliser. Hy res utgifterna för skolan böra bestridas från statens
allmänna fastighetsfond och påverka alltså ej förevarande anslags
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
53
beräkning. Anslaget till polisskolan, omkostnader, skulle sålunda behöva
upptagas till (2,000 + 18,500 + 27,000 =) 47,500 kronor.
Slutligen hava de sakkunniga föreslagit, att anslag bör upptagas för bestridande
av vissa en gångs utgifter, avseende möbler, utrustning
samt inredning av de nya lokalerna. De sakkunniga
hava, på sätt jag förut omförmält, för ändamålet beräknat ett belopp
av 51,700 kronor. Jag har i huvudsak intet att erinra mot sakkunnigförslaget
i denna del, men anser anslagsbehovet kunna begränsas till 50,000 kronor,
till vilket belopp ifrågavarande reservationsanslag synes böra upptagas.
Jag övergår härefter lill behandling av anslaget till
Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda
anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m.
Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med ett belopp
av 300,000 kronor.
Kungl. Maj:t har den 18 juni 1937 föreskrivit, att från anslaget skola under
budgetåret 1937/1938 bestridas utgifterna för följande ändamål:
A. Gottgörelse till Stockholms stad för särskilda anordningar för polis -
väsendet i dess helhet:
Krono
1) för polisskolan i Stockholm (utöver den 11 juni 1937 anvisade
medel) högst ............................................ 76,000
2) för centralbyrån för fingeravtryck, högst.................... 40,200
3) för tidningen »Polisunderrättelser», högst .................... 73,000
4) för polisbyrån för övervakande av utlänningar för tiden t. o. m.
den 31 december 1937, högst ............................. • 33,000
B. Gottgörelse till vissa polisdistrikt för deras kostnader för polispersonal,
som finnes anställd för hela rikets behov:
1) till Trälleborgs stad enligt Kungl. Maj:ts brev den 26 mars 1926,
förslagsvis .............................................. 10,500
2) till Eda sockens polisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27
mars 1931 och den 19 januari 1934, förslagsvis.............. 2,500
3) till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma
polisdistrikt enligt Kungl. Maj.ts brev den 15 juni 1934, förslagsvis
............................ 2,200
C. Bidrag till polisskolan i Göteborg enligt Kungl. Maj:ts brev
den 26 juni 1936 .......................................... 7,000
Summa kronor 244,400.
Av anslagsbeloppet i övrigt, 55,600 kronor, utgör ett belopp av sammanlagt
26,535 kronor statens å senare hälften av budgetåret 1937/1938 belöpande
andel av kostnaderna för gränskontrollens uppehållande i vissa polisdistrikt.
Körande grunderna för statens bidrag därutinnan torde jag få
hänvisa till mitt i propositionen nr 273 till 1937 års riksdag på grundval av
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
förslag från särskilt tillkallade sakkunniga gjorda uttalande i ämnet, vilket
av riksdagen lämnades utan erinran. I korthet innebära dessa grunder, att
staten tills vidare skall med olika andelar deltaga i kostnaderna för gränskontrollens
upprätthållande i vissa polisdistrikt; till Trälleberg skall staten sålunda
bidraga med hela den verkliga kostnaden, varjämte till motsvarande
kostnader i Malmö, Hälsingborg, Landskrona, Göteborg och Stockholm statsbidrag
skola utgå med respektive Vs, Vs, Vs, samt V» och ''/i. Statens bidrag
äro dock maximerade till vissa belopp, nämligen beträffande Trälleberg
till 12,500 kronor (däri inberäknat det till staden med stöd av Kungl. Majlis
förenämnda brev den 26 mars 1926 utgående bidraget om 10,500 kronor)
samt i fråga örn övriga bär angivna städer i nämnd ordning med respektive
22,600 kronor, 13,800 kronor, 365 kronor, 8,275 kronor samt 5,275 kronor.
Vidare skall staten för anställande av en särskild passkonUollant under sommarmånaderna
vid Mölle bidraga med 750 kronor.
Från återstoden av anslaget (55,600 — 26,535) skola slutligen enligt av
mig i förenämnda proposition förordat och av riksdagen utan erinran lämnat
förslag utgå statsbidrag till påbörjande under innevarande budgetår av
arbeten för ombyggnad och renovering av passkontrollokalerna i städerna
Malmö och Hälsingborg.
I skrivelse den 31 augusti 1937 har Överståthållarämbetet framlagt förslag
rörande anslagsbehovet för nästa budgetår till de särskilda anordningar för
polisväsendet i dess helhet, som det i fortsättningen skall åligga Stockholms
stad att ombesörja.
Utgifterna för centralbyrån för fingeravtryck beräknar ämbetet
till 43,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till det för innevarande
budgetår anvisade beloppet med 2,800 kronor. Såsom skäl för ökningen
åberopar ämbetet dels höjda avlöningskostnader till följd av under
år 1937 genomförd lönerevision för Stockholms stads polispersonal, dels ock
stegrade materialkostnader.
För tidningen Polis un der rättelser beräknar ämbetet ett belopp
av 79,000 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nu utgående
belopp med 6,000 kronor. Ökningen uppgives hava sin grund i de väsentligt
stegrade kostnaderna för tidningens tryckning samt för papper och annat
material till densamma.
Beträffande polisbyrån för övervakande av utlänningar
erinrar ämbetet, att de arbetsuppgifter, som tidigare ankommit på denna byrå,
från och med år 1938 års ingång övertagits av socialstyrelsen; något äskande
av anslag för byråns driftkostnader komme fördenskull icke att av ämbetet
framställas. Sedan några år tillbaka hade emellertid, yttrar ämbetet vidare,
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande med för byrån anvisade medel bestritts
förutom byråns driftkostnader jämväl vissa pensionskostnader. Dessa senare
kostnader utgjordes för närvarande av dels det belopp, som enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 15 mars 1935 årligen av statsmedel utbetalades till Stockholms
stad såsom bidrag till stadens kostnader för pension åt förre krinn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
55
nalkommissarien Oscar Carl Oscarsson, vilken viss del av sin tjänstetid vid
Stockholms polisverk tjänstgjort vid polisbjrån, dels ock det belopp, som
på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1936 av statsmedel årligen utbetalades
till Stockholms stad såsom bidrag till dess kostnad för pension åt
änkan efter förre kriminalkommissarien Otto Fredrik Holmgren, vilken under
en del av sin tjänstetid vid stadens polisverk tjänstgjort vid polisbyrån.
För den händelse överståthållarämbetets bemyndigande att verkställa dessa
utbetalningar komme att förlängas, finge ämbetet anmäla, att för ändamålet
under budgetåret 1938/1939 torde fordras ett belopp av 1,150 kronor.
Departementschefen.
Vid min beräkning av anslagsbehovet under förevarande anslagsrubrik
torde jag till en början få erinra, att kostnaderna för den nuvarande polisskolan
i Stockholm samt för polisbyrån för övervakande av utlänningar
i framtiden avses icke skola belasta ifrågavarande anslag. Beträffande
polisskolan har av mig nyss förordats, att anslag för kostnaderna till
densamma skola beräknas under särskild anslagstitel. Vidare hava de uppgifter,
som tidigare ålegat den nämnda polisbyrån, från och med den 1 januari
1938 övertagits av socialstyrelsen, i följd varav jämväl för detta ändamål
medel numera äskas under annat anslag.
Emellertid har, såsom Överståthållarämbetet i sin skrivelse framhållit, av
medel, som tidigare anvisats för polisbyrån, av ämbetet jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande jämväl bestritts vissa pensionskostnader. Då utbetalandet
av dessa alltjämt synes böra ankomma på Överståthållarämbetet,
vill jag förorda, att därför erforderligt belopp, 1,150 kronor, ställes till ämbetets
förfogande, att utgå från förevarande anslag.
Ämbetets beräkning i fråga örn centralbyrån för fingeravtryck
och för tidningen Polisunderrättelser giver mig ej
anledning till erinran. Jag vill sålunda tillstyrka, att härför beräknas respektive
43,000 kronor och 79,000 kronor.
Någon ändring i nu utgående statsbidrag till Eda sockens polisdistrikt,
till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma polisdistrikt
samt till bestridande av kostnaderna för polisskolan i Göteborg vill jag icke
ifrågasätta. 1 dessa hänseenden böra därför beräknas oförändrade belopp
eller sålunda tillhopa 11,700 kronor.
För nästa budgetår böra vidare medel beräknas för bestridande av statens
andel i kostnaderna för gränskontrollens upprätthållande inom vissa
andra polisdistrikt än de nyss anmäld®!. För ändamålet bör med tillämpning
av de av mig här inledningsvis angivna grunderna upptagas ett belopp
av 63,565 kronor, vilket jämväl innefattar gottgörelse lill Trälleborgs stad enligt
brevet den 26 mars 1926 av 10,500 kronor.
Vid bifall lill vad jag nu förordat skulle medelsbehovet för nästkommande
budgetår uppgå till (1,150 + 43,000 + 79,000 + 11,700 + 63,565=) 198,415
kronor. Då emellertid, i analogi med vad som skett för innevarande budgetår,
anslaget bör vara så tilltaget, att därur, örn så skulle befinnas erforder
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ligt, kan bestridas under nästa budgetår möjligen uppkommande kostnad
för ombyggnad och renovering av passkontrollokalerna i städerna Malmö
och Hälsingborg, vill jag förorda, att anslaget avrundas uppåt till 215,000
kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för statens polisskola:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat
1 rektor ...................................... B 30
dels godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/1939:
Avlöningsstat:
1. Avlöning till tjänsteman å ordinarie stat,
förslagsvis .......................... kronor 11,100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit .............. » 83,500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a)
Grundavlöningar m. m. kronor 6,000
b) Avlöningsförhöjningar
m. m. förslagsvis ....__5___100 » 6,100
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. » 8,000
Summa förslagsanslag kronor 108,700;
dels för budgetåret 1938/1939 anvisa
1. till Statens polisskola: Avlöningar ett förslagsanslag
av .......................... kronor 108,700;
2. till Statens polisskola: Omkostnader ett förslagsanslag
av ... . kronor 47,500;
3. till Statens polisskola: Inredning och utrustning
ett reservationsanslag av ............ kronor 50,000;
samt
4. till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande
av särskilda anordningar för polisväsendet
i dess helhet m. m. ett förslagsanslag
av ................................ kronor 215,000.
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils-Sture Lindqvist.
Hiliana Utt riksdagens protokoll 1938.
1 sand.
Nr 219.
5