Kungl. Maj:ts proposition nr 211-
1
Nr 211.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående den kemiska
analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets behov;
given Stockholms slott den 3 mars 1938.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, håltet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I
årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
nionde huvudtiteln, punkterna 103—106, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939 beräkna
dels till Statens lantbrukske miska kontroll anstalt: Avlöningar
ett förslagsanslag av 7,100 kronor,
dels till Statens lantin-ukskemiska kontrollanstalt: O inkos
t na der ett förslagsanslag av 1,200 kronor,
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
dels till Statens lantbruk skemiska kontrollanstalt: Utrustning
ett reservationsanslag av 40,000 kronor,
dels ock till Kemiska stationer m. m.: Understöd åt kemiska
stationer ett anslag av 49,000 kronor.
Vidare har å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd, i avbidan
på ifrågavarande proposition, till Lån för utrustning av lokala
kemiska stationer för budgetåret 1938/1939 beräknats ett reservationsanslag
av 30,000 kronor.
Sedan ärendets beredning nu avslutats, torde jag få underställa detsamma
Kungl. Maj:ts prövning.
Inledning.
Sedan kemistsamfundet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 maj 1928 med
framhållande av vissa önskemål rörande den kemiska undersökningsverksamheten
i landet hemställt om föranstaltande av en allsidig utredning rörande
organisationen av nämnda verksamhet, blev skrivelsen jämte däröver
infordrade yttranden den 10 december 1932 av Kungl. Majit överlämnad
till lantbruksstyrelsen för att tagas i övervägande vid en av styrelsen påbörjad
utredning angående omorganisationen av de statsunderstödda kemiska
stationerna. Lantbruksstyrelsen framlade sedermera i skrivelse till
Kungl. Majit den 21 december 1933 förslag till sådan omorganisation.
Lantbruksstyrelsens förslag innebar i huvudsak, att verksamheten skulle
koncentreras till fyra stationer, benämnda kemiska kontrolianstalter, med
förläggning till Stockholm, Malmö, Skara och Härnösand. I stället för
Skara kunde eventuellt Göteborg ifrågakomma som förläggningsort. Såsom
villkor för statsbidrag skulle gälla, att de hushållningssällskap eller landsting,
inom vilkas områden kontrollanstalt skulle hava sin verksamhet, vart
för sig eller i förening, förbunde sig att upprätthålla verksamheten. En statlig
lånefond skulle bildas, från vilken lån till utrustning av högst fyra kontrollanstalter
finge utlämnas till hushållningssällskap eller landsting. Kompetensfordringarna
för befattningshavare vid anstalterna skulle skärpas.
Över förslaget avgåvos efter remiss åtskilliga yttranden. Olika meningar
beträffande frågans lösning kommo därvid till uttryck. Sålunda uttalade
kommerskollegium, att, om den planerade reformen ansåges påkallad av hänsyn
till jordbruksnäringens behov, de kemiska stationernas uppgift borde
inskränkas till sådana undersökningar, som vore av betydelse för jordbruket
och dess binäringar. Styrelsen för statens provningsanstalt framhöll,
att de ifrågasatta kontrollanstalternas uppgifter borde begränsas till agrikulturkemiska
undersökningar, eventuellt livsmedelsanalyser jämte analyser
av dricksvatten samt arsenikprov och andra kemiskt-hygieniska undersökningar.
I ett flertal yttranden från hushållningssällskapens och landstingens
förvaltningsutskott gjordes gällande, att staten borde bestrida samtliga
kostnader för de föreslagna kontrollanstalterna. Mot förslaget i vad det av
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
3
såg verksamhetens förläggande till fyra kontrollanstalter framfördes vissa
invändningar dels i fråga örn antalet dylika anstalter, dels ock beträffande
förläggningsorterna. I flera yttranden föreslogs — i stället för den av lantbruksstyrelsen
förordade anordningen — inrättande av en central kemisk
kontrollanstalt med därtill anknutna lokala kemiska stationer.
Då detta förslag anmäldes inför Kungl. Maj:t i samband med fråga om
anslag till understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1934/1935 (propositionen
nr 96/1934), anförde chefen för jordbruksdepartementet, att, då ett
flertal av hushållningssällskapens förvaltningsutskott ställt sig avvisande
mot att på ifrågasatt sätt understödja den kemiska analys- och kontrollverksamheten,
förutsättningarna för ett genomförande av förslaget åtminstone
för det dåvarande saknades.
Ärendet anmäldes ånyo för Kungl. Majit den 15 juni 1934. Föredragande
departementschefen anförde därvid, med hänvisning till vad i ärendet förekommit,
att ifrågavarande organisationsspörsmål syntes böra upptagas till
förnyad utredning. Departementschefen yttrade vidare:
Vid utredningen borde de synpunkter, vilka kommit till uttryck i de över
lantbruksstyrelsens förslag avgivna yttrandena, bliva föremål för närmare
övervägande. I anslutning till vad i vissa yttranden framhållits borde sålunda
bland annat tagas under omprövning, huruvida de kemiska stationernas
uppgifter borde bibehållas vid nuvarande omfattning eller begränsas
att avse frågor rörande jordbruket och dess binäringar. I samband med
övervägandet av det i yttrandena framkomna förslaget om inrättande av en
central kontrollanstalt borde undersökas möjligheten och lämpligheten av
att låta allenast sistnämnda anstalt åtnjuta understöd av statsmedel, medan
de kemiska stationer, som i övrigt kunde finnas erforderliga, finge finansieras
i annan ordning. Angående den närmare ledningen och förvaltningen av
verksamheten borde utarbetas detaljerat förslag, angivande jämväl de kompetensfordringar,
som borde ställas å vid verksamheten knutna befattningshavare,
antalet sådana befattningshavare ävensom löneförmånerna för dessa.
I den mån utredningen gåve vid handen, att för verksamhetens ändamålsenliga
bedrivande fordrades nyanskaffning eller komplettering av de
kemiska stationernas utrustning, borde beräkning företagas av kostnaderna
härför samt avgivas förslag rörande sättet för täckande av sagda kostnader.
Vid utarbetande av de av utredningen föranledda förslagen borde iakttagas,
att statens kostnader för verksamheten i görligaste mån begränsades.
Departementschefen hemställde slutligen örn Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla högst tre utredningsmän för att verkställa utredning rörande
frågan om omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analys-
och kontrollverksamheten.
Sedan Kungl. Majit samma dag lämnat departementschefen det begärda
bemyndigandet, tillkallade denne enligt beslut den 20 juni 1934 såsom utredningsmän
rektorn vid lantbrukshögskolan professorn J. G. C. Barthel,
tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren
J. M. Skoglund, Doverstorp, och dåvarande sekreteraren i statskontoret
nuvarande statskommissarie!! S. T. Örtengren. Ytterligare har departementschefen
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 27 september 1935 såsom
utredningsman tillkallat professorn A. K. O. Svanberg.
4
Kungl. Majis proposition nr 211.
Utredningsmännen avgåvo den 18 september 1936 betänkande med förslag
till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analysoch
kontrollverksamheten (stat. off. utr. 1936: 40).
Förslaget åsyftar i huvudsak inrättandet av en statlig central analys- och
kontrollanstalt samt bibehållande av ett begränsat antal lokala statsunderstödda
kemiska stationer med förbättrad utrustning. Arbetsuppgifterna för
nämnda anstalt och stationer böra enligt förslaget omfatta för anstalten
uteslutande och för stationerna i huvudsak analyser för jordbruket och dess
binäringar. I betänkandet återgivas tillika detaljer av lantbruksstyrelsens
berörda organisationsförslag. Jag torde beträffande dessa få hänvisa till betänkandet.
Över utredningsmännens förslag hava infordrade yttranden avgivits av
statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, byggnadsstyrelsen,
statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i samtliga län, kommerskollegium efter hörande
av handelskamrarna, statens provningsanstalt, lantbruksakademien,
landstingens förvaltningsutskott i Jönköpings län, Kalmar läns södra landstingsområde,
Gotlands län, Hallands län, Örebro län, Västmanlands län samt
Västernorrlands län, Kemistsamfundet, Sveriges kemiska industrikontor,
svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, svenska lantmännens
riksförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Sveriges utsädesförening
samt de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska
institut.
Ytterligare må anföras, att, sedan i propositionen nr 249 till 1937 års
riksdag framställts förslag örn en närmare utredning angående betingelserna
för en uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens län
arbetsuppgifter samt detta förslag biträtts av riksdagen, Kungl. Maj:t genom
beslut den 30 juni 1937 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en utredningsman för utredningens verkställande samt att
ställa erforderlig expertis och sakkunskap till utredningsmannens förfogande.
I enlighet med bemyndigandet har jag dels den 9 oktober 1937 såsom utredningsman
tillkallat länsassessorn S. E. Rolander, dels den 28 oktober
1937 uppdragit åt föreståndaren för statens försöksgård vid Offer agronomen
G. Eriksson, föreståndaren för avdelningen för jordbruk och växtodling
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet professorn
K. G. U. Sundelin, inspektören för de statsunderstödda kemiska stationerna
professorn A. K. O. Svanberg samt ledamoten av riksdagens första kammare
lantbrukaren O. L. Tjällgren att såsom särskilda sakkunniga biträda utredningsmannen.
Efter fullgjort uppdrag har utredningsmannen den 13 januari 1938 avgivit
ett av utsedda sakkunniga jämväl underskrivet betänkande med förslag
angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens
län arbetsuppgifter.
Betänkandet innehåller, så vitt angår den vid anstalten bedrivna kemiska
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
5
analysverksamheten, förslag om inrättande av en fristående statsunderstödd
lokal lantbrukskemisk kontrollstation i Luleå.
Över detta betänkande hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen,
styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län,
Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och samma läns
landstings förvaltningsutskott. Därjämte hava infordrade yttranden över betänkandet
avgivits av institutioner, som särskilt haft att taga hänsyn till andra
grenar av nämnda anstalts verksamhet än den kemiska analysverksamheten.
Jag återkommer i det följande till de utredningar, som verkställts av såväl
de år 1934 tillkallade utredningsmännen som av den år 1937 för förslag
rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens arbetsuppgifter tillkallade
utredningsmannen ävensom till de i anledning av utredningarna avgivna
yttrandena. Därvid benämnes vid behov för korthetens skull den av
de förstnämnda utredningsmännen utförda utredningen huvudutredningen
samt den sistnämnda utredningen norrbottensutredningen.
Då jag nu går att lämna en framställning rörande de frågor, som i samband
med föreliggande utredningar framträtt, kommer jag att upptaga dem
till skärskådande under följande huvudavdelningar:
1. Behovet av förbättrad organisation av den kemiska analys- och kontrollverksamheten.
2. Analys- och kontrollverksamhetens allmänna planläggning.
3. Befattningshavare och organisation.
4. Lokaler och utrustning.
5. Årliga driftkostnader.
6. Omorganisationens genomförande och därav föranledda ersättningsfrågor.
7. Understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939.
1. Behovet av förbättrad organisation av den kemiska analys- oell kontrollverksamheten.
Den kemiska analys- oell kontrollverksamhet, vars omorganisation nu Nuvarande
ifrågasättes, bedrives av ett antal med statsmedel understödda kemiska anordnin9■
stationer å olika platser i landet. Enligt reglementet den 3 december
1926 (nr 516) hava sådana stationer till huvudsaklig uppgift att på
begäran verkställa undersökning (analys) av handelsvaror och andra ämnen,
vilka äro av betydelse för jordbruk och övriga näringar, att, där omständigheterna
därtill föranleda, självmant genom kontrollundersökning
övervaka handeln med konstgödselämnen och fodermedel, att verkställa sådana
till stations verksamhetsområde hörande undersökningar, som äro i
särskilda författningar föreskrivna, samt att tillhandagå allmänheten med
råd och upplysningar i de ämnen, som falla inom området för kemisk stations
verksamhet.
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
I övrigt må återgivas följande reglementsbestämmelser:
Ledningen av stations verksamhet skall utövas av en
styrelse, bestående av minst tre och högst fem ledamöter samt av stationens
föreståndare såsom självskriven ledamot, övriga ledamöter i styrelsen utses,
då endast ett hushållningssällskap eller ett landsting lämnar bidrag till
stationens verksamhet, av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, respektive
landstinget samt eljest efter av Kungl. Majit fastställda grunder. Styrelsen
tillsättes för en tid av tre år. Styrelsen äger inom sig utse ordförande
och vice ordförande. Styrelsen har till huvudsaklig uppgift att övervaka stationens
verksamhet samt att på allt sätt befrämja densamma ävensom tillse,
att verksamheten bedrives i överensstämmelse med reglementet och i övrigt
meddelade föreskrifter, att efter förslag av stationens föreståndare fastställa
instruktion för stationens befattningshavare, att antaga och entlediga föreståndare
och assistent samt, på förslag av föreståndaren, extra biträden, samt
att årligen uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat för nästföljande arbetsår.
Beträffande personalen vid kemisk station är stadgat att en föreståndare
och minst en assistent skola vara fast anställda. Därjämte skola i
mån av behov anställas extra biträden. Vissa dispenser hava i nu berörda
avseende meddelats av Kungl. Majit.
Föreståndaren åligger att hava närmaste tillsynen däröver, att stationens
verksamhet bedrives i enlighet med reglementet och av lantbruksstyrelsen
eller av stationens styrelse eller ock i övrigt meddelade föreskrifter samt att
leda och övervaka samt själv deltaga i de arbeten, som utföras vid stationen,
och ansvara för att dessa verkställas i full överensstämmelse med gällande
föreskrifter.
Assistenten åligger att under föreståndarens ledning och tillsyn och i enlighet
med gällande föreskrifter verkställa undersökning av till stationen inkommet,
för analys avsett prov samt att bestrida de göromål i övrigt inom
stationen, som åt honom uppdragas.
Örn förefintliga kompetensföreskrifter må anföras följande.
Behörig att vinna anställning som föreståndare är endast den, som förvärvat
dels vid universitet eller högskola grundlig kunskap och utbildning i
kemi, dels genom studier vid lantbruksinstitutet eller på annat sätt fullgoda
kunskaper i agrikulturkemi och närstående grenar av jordbruksläran, dels
ock genom tjänstgöring vid kemisk station eller därmed jämförligt laboratorium
vana vid utförande av agrikulturkemiska och tekniska analyser, varjämte
sökande skall hava ådagalagt praktisk duglighet. För behörighet till
anställning som assistent är föreskrivet, att sökande skall hava vid universitet
eller högskola förvärvat eller eljest styrkt sig äga grundlig kunskap och utbildning
i kemi samt äga vana vid utförande av agrikulturkemiska och tekniska
analyser.
Till föreståndare och assistent utgå avlöningsförmåner som
fastställas av styrelsen. Tantiéme å influtna analysavgifter må ej utgå. Ifrågavarande
befattningshavare anställas tillvidare med minst sex månaders
uppsägning. De äro skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt.
Beträffande förfarandet vid tillsättning av föreståndare- och
assistentbefattningar är stadgat, att lantbruksstyrelsen äger pröva sökandes
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
7
kompetens samt bland de kompetenta uppsätta tre på förslag. Stationens
styrelse antager någon av de å förslaget uppförda.
Tillsyn över de kemiska stationerna utövas av lantbruksstyrelsen, vilken
det jämväl åligger att fastställa föreskrifter rörande analysmetoder
m. m. samt taxa för utförda analyser.
Nu gällande kungörelse angående taxa för de kemiska stationerna är utfärdad
den 13 april 1927. Därefter hava vissa förändringar i taxan skett.
Lantbruksstyrelsen har vidare i kungörelse den 27 november 1929 utfärdat
bestämmelser angående undersökning beträffande olika ämnen. Med
anledning av förordningen den 30 juni 1932 angående kontroll å tillverkningen
av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister
m. m. har lantbruksstyrelsen den 13 september 1932 utfärdat ändrade
bestämmelser för undersökning av mjölk och mejeriprodukter samt margarin
m. m. Slutligen har lantbruksstyrelsen utfärdat föreskrifter dels den 17
oktober 1932 rörande ny kvävebestämningsmetod, dels ock den 11 november
1935 rörande vissa jordanalyser.
De kemiska stationer, å vilka nu omnämnda bestämmelser omedelbart
äga tillämpning, äro till antalet åtta, belägna å följande orter, nämligen i Jönköping,
Kalmar, Visby, Halmstad, Skara, Örebro, Västerås och Härnösand.
Till dessa utgå för innevarande år statsbidrag med tillhopa 43,000 kronor,
fördelat på det sätt att envar av stationerna i Kalmar, Halmstad, Västerås
och Härnösand erhålla 5,375 kronor, stationen i Visby 4,000 kronor, stationerna
i Jönköping och Skara vardera 5,875 kronor samt stationen i Örebro
5,750 kronor.
Såsom villkor för statsbidragens utgående är enligt kungörelsen den 18
juni 1927 föreskrivet, bland annat, att hushållningssällskap eller landsting,
inom vars område kemisk station skall hava sin verksamhet, vart för
sig eller i förening, förbinder sig alt lämna stationen understöd med minst
samma belopp som statsbidraget.
Ytterligare må anföras, att kemisk-växtbiologiska anstalten
i Norrbottens län enligt det för anstalten den 24 januari 1895 av
lantbruksstyrelsen utfärdade reglementet, jämte andra uppgifter, har att såsom
kemisk station främja utvecklingen av jordbruk och näringar genom
meddelande av upplysningar och råd samt medelst undersökning av handelsvaror
och andra ämnen, för vilka dessa hanteringar äro av betydelse.
Enligt reglementet åligger det hushållningssällskapet att bekosta och underhålla
erforderligt kemiskt laboratorium jämte utrustning. Till anstalten utgår,
frånsett visst belopp för en till anstalten ansluten försöksgård för innevarande
år ett statsbidrag av 29,100 kronor, under förutsättning att från
Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
under motsvarande tid med sammanlagt minst 17,460 kronor, enligt
principen att statsbidraget skall förhålla sig till ortsbidraget som högst 5
till 3. Särskilt understödsbelopp beräknas sålunda ej för den kemiska analysverksamheten
vid anstalten.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Utrednings
männen.
(Huvudutred
ningen.)
Utredningsmännen ha erinrat, att kemistsamfundet i dess förut bei-örda
skrivelse den 16 maj 1928 åberopat en av samfundets analytiska sektion avlåten
skrivelse, däri framhållits, att enligt sektionens åsikt den kemiska undersökningsverksamheten
inom landet i många avseenden ej stöde på den höjd
den borde och ej uppfyllde de krav, som kunde ställas på densamma. 1 fortsättningen
hade sektionen framhållit, att de statsunderstödda kemiska stationernas
organisation, undersökningsmetoder och analystaxor syntes hava
varit i hög grad normgivande för den ifrågavarande verksamhetens allmänna
nivå samt vidare anfört.
Allt ifrån sin tillkomst sorterade dessa anstalter under lantbruksstyrelsen,
en anordning, örn vars berättigande man under nuvarande förhållanden kunde
hysa bestämda tvivel. Det vore nämligen tydligt, att stationernas verksamhet
genom denna organisation alltför ensidigt inriktats åt det lantbrukskemiska
hållet, och att de därigenom blivit mindre kvalificerade att fylla de
krav, som industri, handel och den icke jordbruksidkande allmänheten i våra
dagar med skäl kunde ställa på dem.
Utredningsmännen lia vidare erinrat, att lantbruksstyrelsen i dess förut berörda
skrivelse den 21 december 1933 med förslag till omorganisation av de
statsunderstödda kemiska stationerna påpekat, att den kemiska analysens
användning i viss mån ändrat karaktär under den tid som gått, sedan ifrågavarande
kemiska stationer trädde i verksamhet, men att deras betydelse ej
minskats utan snarare ökats. Härmed följde också betydligt ökade krav
såväl i fråga örn vetenskapligt fullt kompetenta arbetskrafter som framför
allt på instrumentell och maskinell utrustning. Ur lantbruksstyrelsens skrivelse
återgives dessutom följande:
De nuvarande kemiska stationerna hade grundats med hänsyn till tidigare
rådande förhållanden och förlagts efter mera lokalt betonade och begränsade
synpunkter. Detta hade också gjort, att dessa stationer i allmänhet taget
uti vetenskapligt och tekniskt hänseende knappast torde vara så rustade,
att de kunde tillfredsställa ens ganska lågt ställda nutida, än mindre framtida
krav på det kemiska analys- och kontrollarbetets område. Stationerna
hade ej heller kunnat förvärva eller bibehålla den auktoritet, som utgjorde
en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt arbete. Mera betydelsefullt
analys- och kontrollarbete hade därför varit hänvisa! lill utländska anstalter
av ifrågavarande natur eller till enskilda laboratorier. Detta förhållande
återspeglades i viss mån av analysfrekvensen vid stationerna och ännu
mera vid en närmare granskning av analysarbetets art.
För egen del ha utredningsmännen, efter att lia redogjort för de statsunderstödda
kemiska stationernas tidigare betydelse, framhållit, att stationernas
verksamhet alltmer tagits i anspråk för direkt kontrollverksamhet på det
hygieniska området såsom för vattenanalyser och pastöriseringsprov och vidare
för vissa av jordbrukets binäringar, främst mejerihanteringen. Den utveckling,
som skett på hithörande områden, har enligt utredningsmännen
medfört starkt ökade krav såväl på den vid stationerna anställda personalens
kompetens som på stationernas instrumentella och maskinella utrustning.
Dessa ökade fordringar synas enligt utredningsmännens mening de kemiska
stationerna med nuvarande resurser samt med hänsyn till mångfalden av
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
9
olika analysuppgifter icke längre kunna motsvara, och i följd därav har det
ej heller blivit möjligt för stationerna att bibehålla eller förvärva nödig
auktoritet.
Behovet av en omorganisation av ifrågavarande kemiska analysväsende Yttranden.
har icke blivit bestritt i något av de avgivna yttrandena. Ur de yttranden, däri
behovet av omorganisation uttryckligen upptages till granskning, må anföras
följande.
Lantbruksakademien har framhållit, att den utveckling, som skett inom
den kemiska vetenskapens och analysmetodikens område, medfört alltmer
ökade krav såväl på den till kontrollverksamheten knutna personalens kompetens
som ock på laboratorieutrustning, och anför vidare, att det icke syntes
vara antagligt att det nuvarande systemet, karakteriserat av ett relativt stort
antal smärre kemiska stationer, var och en med ringa arbetskraft och föga
omfattande instrumentell utrustning, skall kunna i fortsättningen visa sig
vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt tillgodose rimliga anspråk på den
lantbrukskemiska kontrollverksamheten i vårt land.
Svenska lantmännens riksförbund har påpekat, att det kemiska undersökningsväsendets
nuvarande organisation medfört vissa olägenheter för förbundet
i dess egenskap av fodermedelsimportör, vilka olägenheter av förbundet
beräknas avsevärt ökas vid genomförande av ifrågasatt lag om handel
med fodermedel. Riksförbundet har vidare anfört.
Som exempel kunde nämnas, att enär de svenska kemiska stationerna icke
ansåges auktoritativa av utländska försäljare av fodervaror, kunde resultaten
av deras undersökningar icke läggas till grund för regleringar, när det gällde
påvisandet av eventuella brister i importerade fodervarors garanterade kvalitet.
För att utfå ersättning vore importörerna därför hänvisade uteslutande
till kemisk undersökningsanstalt i utlandet för företagandet av de erforderliga
analyserna. Den tidsspillan, som dessa undersökningar vållade på grund
av lång transporttid för prover etc., medförde den olägenheten, att importören
måste dröja med att använda importerat kakparti, tills analysen från
utlandet förelåge, vilket oftast medförde extra kostnader.
De nuvarande kemiska stationerna torde ej heller i allmänhet vara rustade
för att verkställa de botaniska analyser av foderblandningar, som kunde
ifrågakomma. Dylika undersökningar vöre redan nu erforderliga, men torde
bliva ännu mer behövliga, när den planerade fodermedelslagen trädde i
kraft.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har i huvudsak
anfört liknande synpunkter som de av svenska lantmännens riksförbund
angivna.
Det torde vara allmänt erkänt att den med allmänna medel understödda Departementskemiska
analysverksamheten i vårt land haft en för jordbruket viktig upp- cA^en‘
gift att fylla för vinnande av kunskap örn sammansättningen av jord, gödselmedel,
produkter av jordbruket och dess binäringar, vatten m. fl. ämnen.
Verksamheten har därvid givetvis varit inriktad även på kontrollen av handeln
med vissa för jordbruket viktiga varor, särskilt konstgödsel och foder
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Utrednings
männen.
(Huvudutred
ningen.
)
medel Den ifrågavarande kemiska analys verksamheten, som bedrivits genom
smärre till skilda orter i landet förlagda stationer, har emellertid ej
varit inskränkt till analyser för jordbrukets och dess binäringars behov.
Analyser hava vid de kemiska stationerna verkställts även för industriens
räkning samt för handeln med ämnen, som ej äro av direkt intresse för
jordbruket och dess binäringar. Stationerna hava alltså haft till föremål
för sin verksamhet ett analysmaterial av starkt växlande beskaffenhet. Dessa
förhållanden och stationernas lokalbetonade karaktär få anses hava motverkat
det behov av specialisering av analytisk verksamhet, som uppstått
för fyllande av nutida anspråk på analysresultatens tillförlitlighet. En viss
brist på förtroende för den nuvarande organisationens förmåga att motsvara
dessa anspråk har gjort sig märkbar. Särskilt må framhållas att enligt uttalanden
av representanter för fodermedelshandeln vid tvist om importerat
foderämnes sammansättning inhemska stationers analysutlåtanden i anledning
av dessa stationers bristande auktoritet ej plägat tillerkännas vitsord.
Behovet av omorganisation torde av den verkställda utredningen och däröver
avgivna yttranden få anses ådagalagd redan med hänsyn till de kemiska
stationernas allmänna uppgifter. Emellertid stegras behovet ytterligare i
händelse av att lag om handel med fodermedel, vartill förslag är avsett att
föreläggas årets riksdag, kommer i tillämpning. Enligt detta förslag skall
den, som idkar handel med fodermedel för nötkreatur, hästar, får, getter, svin
eller fjäderfä, med vissa undantag vara pliktig att, vare sig köparen påfordrat
det eller icke, till denne avgiva skriftlig deklaration rörande den sålda varans
sammansättning. Det obligatoriska deklarationsförfarandet kommer
otvivelaktigt att framkalla ökade kontrollanalyser på enskilda initiativ, men
härtill kommer att enligt lagförslaget offentlig kontroll av lagens efterlevnad
förutsättes, och att förslaget innehåller bestämmelse örn straffrättsligt ansvar
för säljare, som lämnar oriktig uppgift i deklarationen. Det torde vara
uppenbart att ifrågavarande fodermedelskontroll ej kan genomföras utan tillgång
till ett fullt vederhäftigt kemiskt analysväsende.
2. Analys- och kontrollverksamhetens allmänna planläggning.
Utredningsmännen ingå beträffande analys- och kontrollverksamhetens
planläggning till en början på frågan örn arbetsuppgifterna. De
framhålla härvid, att den analysverksamhet, de statsunderstödda kemiska
stationerna för närvarande bedriva, kan uppdelas på följande tre grupper
nämligen a) jordanalyser, vari inbegripas analyser erforderliga för handeln
med vissa industri- och importvaror, som förbrukas inom jordbruksnäringen,
b) livsmedelsanalyser samt c) övriga handels- och industrianalyser.
Örn dessa gruppers ställning inom analysväsendet anföra utredningsmännen
följande.
J ordbruksanalyserna vore den största och viktigaste gruppen,
vilken torde komma att få än mer dominerande betydelse, därest en fodermedelslagstiftning
genomfördes. Inom denna grupp hade för en del sta
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.
11
tioner analyser av mjölk- och mejeriprodukter spelat en mycket stor roll.
Denna analysgrupp torde dock komma att minska i betydelse. Sålunda
stöde ett flertal mejerier och mjölkbedömningsföreningar i begrepp att övertaga
de enklare analyserna. En utveckling i denna riktning vore redan för''
ett flertal stationer ett faktum. Vidare komme, enligt vad utredningsmännen
inhämtat, svenska mejeriernas riksförening inom kort att inrätta egna
laboratorier, vid vilka för de anslutna mejeriernas räkning erforderliga
renskumnings- och renkärningsprover komme att verkställas.
Livsmedelsanalyserna vore för närvarande vid flertalet stationer
relativt fåtaliga. Det kunde i samband härmed erinras, att chefen för
socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1936
tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning, bland annat, rörande inrättandet
av ett statens socialhygieniska institut. Härvid skulle upptagas
frågan örn skapandet av ett organ för vitaminkontroll. Därest ifrågasatt
institut inrättades torde kunna förutsättas, att flertalet livsmedelsanalyser
komme att undandragas de statsunderstödda kemiska stationernas verksamhet.
Att därvid utrusta de blivande stationerna för en uppgift, som inom
en snar framtid kunde komma att försvinna, torde icke vara lyckligt.
Utredningsmännen framhålla emellertid, att livsmedelsanalyser och vitaminkontroll
skulle kunna utan svårighet vid behov anordnas vid av utredningsmännen
föreslagen central analys- och kontrollanstalt.
Vad angår övriga handels- och industrianalyser hava
dessa, såsom utredningsmännen framhålla, i åtskilliga fall tillfört de kemiska
stationerna ett stort och ekonomiskt givande analysmaterial. Det har
emellertid ej ansetts möjligt att för rimliga kostnader utbygga nuvarande
verksamhet till sådan effektivitet, att den skall kunna motsvara berättigade
fordringar på vederhäftiga analyser även för de ytterst mångskiftande industrianalyserna.
I samband härmed erinras, att handelns och industriens
behov av analyser i stor utsträckning är tillgodosett genom ett modernt helt
statligt laboratorium, statens provningsanstalt.
Utredningsmännen förorda med hänsyn till det anförda, att de upp
gifter, som efter omorganisation av nu ifrågavarande analys- och
kontrollväsende må anförtros detta, begränsas till att avse analyser för
jordbruket och dess binäringar eller sålunda analyser av jord
arter, jordförbättringsmedel, gödselmedel, vegetation, fodermedel, mjölk,
mejeriprodukter, vatten samt övriga föremål av omedelbar betydelse för
nämnda näringar. Emellertid förutsätta utredningsmännen, att de lokala
kontrollstationerna i undantagsfall må kunna emottaga analysmaterial, som
ej avser jordbruket och dess binäringar.
I avseende å grunderna för anstaltsväsendets planläggning
framhålla utredningsmännen till en början, att den föreslagna begränsningen
i arbetsuppgifterna ansetts önskvärd för möjliggörande av erfoderlig
specialisering. De uttala i anslutning härtill, att en modern kemisk
analysanstalt bör vara bättre utrustad än våra nuvarande kemiska
stationer, och anföra i fortsättningen följande allmänna synpunkter.
Då samtliga nuvarande kemiska stationer, med hänsyn till beräknade
kostnader och analysmaterialets alltför ringa omfattning, ej lämpligen
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
kunde i önskvärd utsträckning nyutrustas, torde en centralisation bliva
ofrånkomlig.
I anslutning härtill uppställde sig närmast frågan, huruvida en eller flera
större kemiska stationer borde inrättas. Utredningsmännen hade med den
kännedom de förvärvat om analysfrekvensen vid de hittillsvarande kemiska
stationerna fått den uppfattningen, att tre eller högst fyra mera specialiserade
stationer kunde beräknas erhålla tillräcklig sysselsättning. Inrättandet
av exempelvis tre större statliga stationer torde emellertid medföra, att
samtliga hittillsvarande kemiska stationer bleve överflödiga.
Därest mer än en statlig kemisk kontrollanstalt inrättades, torde det vara
nödvändigt att en av dessa erhölle en mera ledande ställning och bereddes
möjlighet pröva nya analysmetoder, kontrollera marknaden genom utförande
av egna analyser etc.
Då det vore synnerligen önskvärt, att en ledande central a nstalt
bleve i alla avseenden så förstklassigt och rikligt utrustad som möjligt,
torde det vara mindre välbetänkt att föreslå ett samtidigt inrättande av
ytterligare nya analysanstalter. För att tjäna i huvudsak samma syfte som
den ledande anstalten skulle övriga laboratorier erfordra en i de flesta avseenden
likartad utrustning, vilket enligt verkställda kostnadskalkyler skulle
medföra större kostnadsanslag än som syntes väl motiverat.
Utredningsmännen, som ansåge behovet av en central lantbrukskemisk
analysanstalt klart dokumenterat genom erfarenheterna från hittillsvarande
kemiska undersökningsväsende, ville därför föreslå, att såsom väsentlig del
av en omorganisation av det kemiska stationsväsendet borde ingå inrättandet
av en central, helt statlig lantbrukskemisk analysanstalt. Denna anstalt
borde förläggas till Stockholm.
Behovet av ytterligare analysanstalter syntes — åtminstone till att börja
med —- böra tillgodoses genom att erforderligt antal av de nuvarande stationerna
bibehölles. Dessa stationer borde av staten erhålla lämpliga engångsanslag
till komplettering av utrustningen, för alt med sålunda ökade
förutsättningar kunna fortsätta sin verksamhet såsom statsunderstödda kemiska
analysanstalter med hjälp av bidrag från samma lokala myndigheter,
som hittills visat stort intresse för deras vidmakthållande och fortsatta
verksamhet. Ett bibehållande av vissa kemiska stationer, underställda
lokala styrelser, och drivna med hjälp av lokala och statliga bidrag, torde
av mången komma att betraktas såsom ett provisorium. Den hittillsvarande
organisationsformen torde dock ej hava spelat ut sin roll, därför att systemet
på alla platser ej lämnat lika uppmuntrande resultat och infriat de förväntningar
man vid stationernas inrättande hyst angående deras framtida
betydelse. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt att såvitt möjligt utnyttja
det starka intresse, som på sina håll visats från de lokala myndigheternas
sida. Därest framtiden komme att utvisa, att det lokala intresset avtoge,
att de lokala anstalterna ej lyckades förvärva önskvärd auktoritet, eller att
deras förläggning ur en eller annan synpunkt vore mindre lämplig, borde
frågan om statens övertagande av en eller flera av dessa anstalter, deras
nedläggande eller förflyttande, kunna upptagas till förnyad prövning.
Utredningsmännen ingå härefter på frågan örn grunder för befintliga
stationers bibehållande. De framhålla härvid att såsom fordringar
i första hand för stations bibehållande böra uppställas, att dess verksamhet
ej bör vara av för liten omfattning, att intresset i orten för stationens
bibehållande bör hava tagit sig uttryck i anvisande av erforderliga an
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
13
slag för stationens fortsatta verksamhet, samt att stationens uppgifter ej påverkas
i högre grad av föreslagen central kontrollanstalts inrättande.
Från dessa utgångspunkter hava utredningsmännen föreslagit indragning
av statsbidrag till de kemiska stationerna i Visby, Härnösand,
örebro och Västerås. Indragning har vidare förordats av statsbidrag till
stationerna i Kalmar och Halmstad. Bibehållande av statsbidrag
föreslås beträffande stationerna i Jönköping och Skara. Därjämte föreslås
att den av Kristianstads läns hushållningssällskap understödda i enskild
ägo varande kemiska stationen i Kristianstad skall erhålla understöd av statsmedel
och jämställas med stationerna i Jönköping och Skara.
Utredningsmännen motivera i huvudsak sina nu angivna förslag på följande
sätt:
På grund av verksamhetens obetydliga omfattning syntes statsbidragen
till de kemiska stationerna i Visby och Härnösand böra indragas. För södra
och västra Sveriges vidkommande återstode därefter att taga ställning till
frågan örn vilka av de hittillsvarande statsunderstödda kemiska stationerna
i Kalmar, Jönköping, Skara och Halmstad, som borde bibehållas. Av dessa
hade stationerna i Halmstad och Kalmar under de sist förflutna åren haft
den minst omfattande verksamheten, medan stationerna i Jönköping och
Skara varit lyckligare lottade. Det framför allt från fodermedelshandelns
representanter framförda önskemålet, att en för västra Sveriges behov avsedd
kemisk station borde förläggas till Göteborg, skulle sannolikt komma
att medföra högre kostnader för staten än ett bibehållande och utbyggande
av den kemiska stationen i Skara. En förflyttning av Skarastationen till
Göteborg torde nämligen medföra betydligt ökade utgifter för utrustning
och lokalhyra. Vidare syntes en dylik förflyttning komma att medföra minskade
lokala bidrag. Skaraborgs läns hushållningssällskap, som visat det
största intresse för sin kemiska station, torde nämligen ej vara villigt lämna
bidrag till en dylik anstalt i Göteborg och ett anslag av samma storlek från
hushållningssällskap och landsting i Göteborgs och Bohus län torde ej kunna
påräknas. Slutligen kunde framhållas, att i Göteborg funnes enskilda kemiska
analysanstalter. Utredningsmännen ville därför föreslå, att stationen
i Skara bibehölles. Frågan om förflyttande av Skarastationen till Göteborg
borde dock framdeles upptagas till prövning, därest erfarenheten konune
att utvisa, att förläggningen av den för västra Sveriges behov avsedda stationen
till Skara ej vore den lämpligaste.
Då det syntes väl motiverat, att en kemisk station tillsvidare fortsatte sin
verksamhet inom ett av smålandslänen, där intresset för den kemiska analysoch
kontrollverksamheten hittills varit störst och verksamheten livligast,
ville utredningsmännen föreslå, att jämväl stationen i Jönköping bibehölles
tillsvidare.
Emellertid vore det påtagligt, att genom denna anordning södra Sveriges
berättigade intressen skulle bliva mycket illa tillgodosedda. Om till ett naturligt
verksamhetsområde för en station i södra Sverige räknades Halland,
Blekinge och de båda Skånelänen, skulle dessa med nu föreslagen anordning
bliva helt berövade varje form av statligt understödd kontrollverksamhet.
Hittills hade statsunderstödd kemisk kontrollverksamhet för detta område
bedrivits i Halmstad, i Kalmar, vars station haft visst årligt bidrag från
Blekinge läns hushållningssällskap, saint i viss omfattning vid Alnarp, som
visserligen ej haft någon direkt statsunderstödd kemisk station, men där en
av Malmöhus läns hushållningssällskap understödd verksamhet bedrivits
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
med statligt understöd så till vida, att denna verksamhet kunnat bedrivas
på staten tillhörig lokal vid det nu omorganiserade lantbruksinstitutets kemiska
laboratorium. Sistnämnda verksamhet vore dock numera nedlagd.
Utredningsmännen ha funnit det påtagligt, att vid en omorganisation av
det kemiska analysväsendet vederbörlig hänsyn måste tagas till södra
Sveriges intressen. Detta kunde tänkas ske på flera sätt.
För denna landsändas vidkommande vore Malmö utan tvivel en ur många
synpunkter synnerligen lämplig förläggningsort för en kemisk anstalt. Emellertid
torde observeras, att i Skåne ej mindre än tre importhamnar av framträdande
betydelse, bland annat för foderimport, förefunnes, nämligen utom
Malmö även Hälsingborg och Åhus hamn. Vidare importerades ej obetydliga
kvantiteter av jordbrukets förnödenheter över Hallands och Blekinge hamnar.
Härtill konnne, att för samtliga de analysobjekts vidkommande, som icke
representerade någon import utan härstammade från jordbruket som sådant,
alltså prover av jord, vegetation etc., vöre det snarast till fördel, örn en
kemisk station vöre mera centralt belägen.
En synnerligen betydelsefull omständighet i detta sammanhang vore vidare
förefintligheten av en icke statsunderstödd kemisk station i Kristianstad,
verksam sedan år 1885 och understödd av Kristianstads läns hushållningssällskap.
Verksamheten vid denna station vore för närvarande av större
omfattning än vid någon annan kemisk station i det övriga Sverige. Beträffande
Kristianstadsstationen vöre ytterligare att märka, att denna redan
nu analyserade ett stort material även från Blekinge och Malmöhus län. Särskilt
för kvalitetsundersökningar av potatis, för stärkelsefabrikation och
bränneriindustri vore Kristianstads kemiska station av ledande betydelse.
Såvitt utredningsmännen kunnat utröna torde någon för en kemisk station
fullt lämplig lokal icke kunna förhyras inom Malmö stad, utan skulle,
därest en anstalt förlädes dit, en nybyggnad bliva erforderlig för lösandet av
lokalfrågan. Vid sammanträde med en av utredningsmännen hade representanter
för bland annat Malmöhus läns hushållningssällskap för detta ändamåls
vinnande föreslagit en påbyggnad av den till bland annat svenska
smörprovningarna upplåtna byggnaden. Drätselkammaren i Malmö hade
visserligen på förfrågan förklarat sig villig att hos stadsfullmäktige tillstyrka
anvisande av ett belopp för uppförande av lokal för en kemisk station, men
en nybyggnad torde under alla förhållanden bliva ett dyrbart alternativ.
Härtill bomme, att Malmöhus läns hushållningssällskap icke syntes vara
villigt lämna bidrag till en station i länet. Vid förenämnda sammanträde
förklarade nämligen representanter för hushållningssällskapet, att ordnandet
av det kemiska analys- och kontrollväsendet vore en helt statlig angelägenhet.
Slutligen finge i detta sammanhang beaktas, att inrättandet av en
ny kemisk station i Malmöhus län säkerligen ej skulle medföra nedläggandet
av stationen i Kristianstad.
Tydligt vore alltså, att ett inrättande av en statlig station i Malmöhus län
skulle komma att medföra en icke önskvärd konkurrens mellan två stationer
i Skåne, nämligen i Malmö och Kristianstad. Till här anförda skäl gentemot
inrättandet av en helt statlig station i Malmö kunde dessutom anföras,
att det under alla omständigheter syntes lämpligast att först avvakta, huru
stor del av det föreliggande analysbehovet som med fördel kunde tillgodoses
av Stockholmsanstalten, innan staten för betydande kostnader åtoge sig ansvaret
att utan lokala bidrag nyinrätta och bedriva en kemisk kontrollanstalt
i södra Sverige.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
15
På grund av vad sålunda framhållits hava utredningsmännen funnit, att
Malmö ej ur alla synpunkter skulle utgöra den lämpligaste platsen för en
kemisk station för södra Sveriges behov. Övervägande skäl syntes tala för
att vid en omorganisation av det kemiska stationsväsendct Kristianstads station,
därest denna genom hushållningssällskapets försorg crhölle årligt ortsbidrag
i form av helt eller delvis fria lokaler och erforderliga kontanta medel,
tilldelades statligt bidrag.
Betänkandet innehåller förutom i huvudsak återgivna allmänna synpunkter
rörande anstaltsväsendets planläggning speciell motivering för
omorganisationsförslaget.
Härvid lia utredningsmännen beträffande föreslagen central anstalt, som
benämnes statens lantbruk ske miska kontrollanstalt,
anfört, att vid inrättande av en sådan anstalt ställning måste tagas till frågan
huruvida den lämpligaste förläggningsorten för anstalten är huvudstaden
eller landsorten.
Det gjordes stundom gällande att en central kemisk stations belägenhet
inom ett betydelsefullt jordbruksområde vore en väsentlig förutsättning för
dess verksamhet. Häremot kunde emellertid anföras, att det från många
andra synpunkter vore lika betydelsefullt, örn en dylik anstalt hade sådan
belägenhet, att dess föreståndare och övriga personal hade möjlighet till livlig
förbindelse med andra kemiska institutioner och jordbruksinstitutioner.
Vidare torde det vara av stor betydelse, att dessa befattningshavare hade
möjlighet att besöka de större biblioteken och snabbt stifta bekantskap med
de tekniska nyheter på analysväsendets område, som endast med svårighet
kunde finna vägen till landsortsstationerna.
För en central lantbrukskemisk analysanstalt vore det vidare av den största
betydelse, att förläggningen tilläte en snabb anställning av teknisk arbetskraft
under de tider på året, då analysverksamheten visade säsongartad stegring.
Detta vore fallet i Stockholm, där det vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet visat sig ej möta några svårigheter att för
dylikt ändamål anlita studerande, som genomgått den kemiskt-analytiska utbildningen
vid någon av huvudstadens högskolor. Därtill kunde man våga
antaga, att en central anstalt i Stockholm lika väl som i landsorten kunde
samarbeta med hushållningssällskapets tjänstemän, vilka nog oftare än
jordbrukarna hade möjlighet att med anstaltens representanter komma till
klarhet örn, på vilka punkter det kemiska undersökningsväsendet hade förutsättningar
att i högre grad än tidigare vara jordbruksnäringen till gagn.
I anslutning härtill kunde framhållas, att ett givande samarbete mellan statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt och lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien
och lantbrukshögskolan kunde komma att utveckla sig, därest anstalten
förlädes till huvudstaden.
Slutligen torde med utnyttjande av redan förefintlig byggnad lokalfrågan
för den föreslagna centrala anstaltens vidkommande kunna lösas för relativt
låga kostnader vid en förläggning till Stockholm. Vid den i samband
med det statliga försöksväsendets omorganisation beslutade överflyttningen
av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet verksamhet
till Ultuna bleve nämligen centralanstaltens nuvarande institutionsbyggnad
för kemi m. m., vilken syntes vara mycket lämplig för detta ändamål, tillgänglig.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Beträffande utredningsmännens speciella motivering för framställt förslag
rörande de lokala statsunderstödda stationernas förläggning
torde jag få i huvudsak hänvisa till det tryckta betänkandet.
Här må emellertid i korthet omnämnas följande.
Då bibehållandet av en .station för smålandslänen ansetts mycket berättigat,
har stationen i Jönköping tillerkänts företräde framför stationen i Kalmar
på grund av centralare läge och livligare verksamhet samt med hänsyn
därtill att personalen vid stationen i Jönköping i motsats mot förhållandet
vid stationen i Kalmar är fast anställd.
Beträffande stationen i Skara anföra utredningsmännen, att denna i
många hänseenden intager en ledande ställning. Analysinkomsterna hava
varit betydande och de lokala bidragen avsevärda.
Stationens i Kristianstad viktigaste lokala uppgifter för jordbruket
i Kristianstads och Blekinge län hava enligt utredningsmännen bestått i kontrollen
av potatis för bränneri- och stärkelsetillverkning, kontroll av rotfrukter
samt arbeten i samband med fruktodlingen i Blekinge. I viss utsträckning
har även mejerikontroll ägt rum för uppdragsgivare från Malmöhus
län. Slutligen har stationens arbete ökats i hög grad genom en av hushållningssällskapet
nyligen startad jordartsinventering, därvid jordbrukarna
erhålla sina jordar analyserade med avseende på fosfatbehov för viss låg
avgift. Omfattningen av stationens arbetsuppgifter samt det intresse, som
visas stationen från hushållningssällskapets sida, synas ägnade att trygga
dess existens för åtskilliga år framåt.
Även beträffande utredningsmännens specialmotivering för indragning
av statsunderstöd till befintliga stationer torde jag få i huvudsak
hänvisa till betänkandet. Här må dock i korthet återgivas följande.
Frågan om statsunderstöd till kemiska stationen i Kalmar har berörts i
samband med förslag rörande stationen i Jönköping.
Beträffande Visby station framhålla utredningsmännen analysverksamhetens
ringa omfattning och därav följande små analysinkomster. Utredningsmännen
anföra vidare:
Stationen i Visby hade tidigare haft att utföra ett mycket stort antal analyser
å mjölk- och mejeriprodukter, som utgjort upp till 99.4 procent av hela
antalet analysprover. Numera hade dock mjölkbedömningsföreningarna
övertagit största delen av detta analysmaterial. Några andra analysobjekt
av så stor lokal betydelse, att de motiverade bibehållandet av en kemisk station
i Visby eller som ej med fördel kunde försändas till centralt laboratorium,
förefunnes ej.
Att driva en statsunderstödd kemisk station — såsom den i Visby — med
endast en tjänsteman, som utan hjälp av analytiskt utbildat biträde ensam
hade att utföra alla förekommande analysarbeten å det mest mångskiftande
material, torde vara mindre lämpligt. Det torde nämligen i längden icke bliva
möjligt för föreståndaren att ensam nöjaktigt behärska samtliga nödvändiga
analysmetoder.
Den kemiska stationen i Halmstad har vitsordats vara välordnad och föremål
för omsorgsfull omvårdnad av styrelse och tjänstemän. Emellertid har
Kungl. Majlis proposition nr 211.
17
antalet undersökta analysobjekt under budgetåret 1934/1935 — om undantag
göres för mjölkanalyser, vilka till följd av mjölkbedömningsföreningarnas
verksamhet visat nedgång, samt gruppen tekniska råvaror och produkter,
vilken representerats huvudsakligen av 194 prov för torrsubstansbestämning
— utgjort allenast 332. Med denna omfattning av rörelsen har det synts mera
ekonomiskt att anordna försändning av prov till annan analysanstalt än att
bibehålla stationen i Halmstad.
Analysinkomsterna vid kemiska stationen i Örebro hava enligt utredningsmännen
varit ganska avsevärda. Bland de statsunderstödda stationerna
har denna station näst efter stationen i Skara intagit andra platsen
beträffande inkomst av jordbruksanalyser. Då avståndet från platser i
Örebro län till Stockholm, där den centrala statliga kontrollanstalten föreslagits
skola förläggas, ej är större än att de lokalt viktiga proverna utan
större svårighet ansetts kunna försändas till denna anstalt, har ett bibehållande
av stationen ej synts vara oundgängligen erforderligt. Vidare framhålla
utredningsmännen, att upprätthållandet av en statsunderstödd station
i Örebro skulle kunna medföra ej önskvärd konkurrens med den statliga
anstalten.
Den kemiska stationens i Västerås analysverksamhet har varit livlig och inkomsterna
därav betydligt högre än vid någon annan av de statsunderstödda
stationerna. Den utgjorde under budgetåret 1934/1935 i runt tal 21,000 kronor,
därvid dock inkomsterna av analyser av jordbrukets produkter utgjort
allenast omkring 40 procent, under det att större delen av analysmaterialet
avsett industriprodukter m. m. Utredningsmännen finna även statsunderstödd
station i Västerås överflödig vid inrättande av statlig anstalt i Stockholm.
örn stationen i Härnösand anföra utredningsmännen, att analysverksamheten
där nedgått till ett minimum. Analysinkomsterna för budgetåret 1934/
1935 hava uppgått till endast 1,480 kronor. I lokala bidrag hava för samma
tid beviljats 12,100 kronor.
Utredningsmännen erinra, att lantbruksstyrelsen i dess förut berörda organisationsförslag
förordat stationens bibehållande för Norrlands behov samt
anföra vidare:
Det syntes uppenbart, att en kemisk station för denna del av landet ännu
så länge endast kunde påräkna ett minimum av arbetsuppgifter. Det norrländska
jordbrukets produktionsriktning vore otvivelaktigt sådan, att det
kemiska stationsväsendet här vore av vida mindre betydelse för dess vidmakthållande
och förkovran än ökade möjligheter för konsulterande verksamhet
från hushållningssällskapens tjänstemäns sida. Med hänsyn härtill
syntes de för anstaltens upprätthållande erforderliga anslagsmedlen kunna
komma till bättre nytta för andra åtgärder till höjandet av det norrländska
jordbruket. Det syntes härigenom även vara för Norrland fördelaktigare
all kunna anlita det nu föreslagna kemiska undersökningsväsendet än att
med för de lokala myndigheterna betungande anslag underhålla en egen kemisk
station. Stationens nedläggande torde icke medföra några svårigheter
för verkställandet av erforderliga analyser, då dessa kunde utföras för övre
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 211
Norrlands vidkommande vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och för
nedre Norrland vid den föreslagna centrala anstalten i Stockholm, dit kommunikationerna
numera vore synnerligen goda.
Jag kommer senare att lämna särskild redogörelse över ett av länsassessorn
Rolander i samband med den av honom utförda utredningen rörande uppdelning
av kemisk-växtbiologiska anstaltens arbetsuppgifter framfört förslag
om anordnande av statsunderstödd kemisk station i Luleå.
Utredningsmännen framhålla beträffande den föreslagna organisationens
varaktighet att förslaget ej får betraktas som en definitiv
lösning. De yttra härom följande.
Innan ett antal års erfarenhet utvisat, huru det förordade analys- och
kontrollväsendet komme att fungera, syntes det vara önskvärt att möjlighet
förefunnes för förändringar i den föreslagna organisationen. Det kunde nämligen
komma att visa sig, att den centrala statliga anstalten helt fyllde föreliggande
behov av lantbrukskemiska analyser, att för den ena eller andra
stationens vidkommande det lokala intresset avtoge i så hög grad, att stationens
verksamhet i föreslagen form ej längre vore möjlig, att en förflyttning
av någon av de lokala stationernas verksamhet till annan ort bleve önskvärd
eller att vid sidan av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt ett eller
två liknande helt statliga laboratorier borde inrättas såsom ersättning för
samtliga lokala anstalter.
Som gemensam benämning å lokala anstalter som ansetts
böra erhålla statsbidrag föreslå utredningsmännen »lokala lantbrukskemiska
kontrollstationer». De anföra vidare:
Trots att staten endast lämnat bidrag till och utövat viss kontroll av
mindre omfattning över de nuvarande kemiska stationerna, medan hushållningssällskap
eller landsting, eventuellt bådadera, utgjort dessas huvudmän,
hade flertalet stationer använt beteckningen »statens kemiska station» i avsikt
att därigenom skilja sig från icke statsunderstödda liknande laboratorier.
Då det i framtiden syntes än mer önskvärt att de statsunderstödda och statskontrollerade
laboratorierna vore försedda med ett i deras namn ingående
ord, som uteslöte förväxling med helt privata laboratorier, undandragna all
kontroll, borde de föreslagna kontrollstationerna medgivas rätt att, där de så
önskade, benämna sig »statens lantbrukskemiska kontrollstationer». Detta
syntes så mycket mera berättigat, som staten förutsattes att vid nu föreliggande
omorganisation komma att lämna ett särskilt utrustningsanslag samt
ett livligare samarbete vore avsett att komma till stånd mellan den centrala
och de lokala anstalterna.
Utredningsmännen, som vid betänkandet fogat förslag till instr u ktion
för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
samt till reglemente för med statsmedel understödda
lokala lantbrukskemiska kontrollstationer, hava angivit
den statliga anstaltens ämbetsbefattning på följande sätt:
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt skulle hava till uppgift att på
begäran och, där så erfordrades, efter provtagning verkställa undersökning
(analys) av handelsvaror och andra ämnen, vilka vore av betydelse för jordbruket
och dess binäringar, att, där omständigheterna därtill föranledde,
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
19
självmant genom kontrollundersökning övervaka handeln med konstgödselmedel
och fodermedel, att verkställa sådana undersökningar, som vore i särskilda
författningar föreskrivna, att tillhandagå allmänheten med råd och
upplysningar i de ämnen, som folie inom området för anstaltens verksamhet,
att dels utarbeta eller pröva för det lantbrukskemiska kontrollväsendet erforderliga
analysmetoder, dels ock utöva inom anstaltens verksamhetsområde
fallande vetenskaplig forskning, att verkställa jämförande undersökning å
från de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna insända eller infordrade
analysobjekt och s. k. normallösningar samt att i övrigt vägleda kontrollstationerna
med råd och upplysningar.
De lokala stationernas uppgift har i reglementsförslaget uttryckts sålunda:
Lantbrukskemisk kontrollstation skulle hava till huvudsaklig uppgift att på
begäran och, där så erfordrades, efter provtagning verkställa undersökning
(analys) av handelsvaror och andra ämnen, vilka vore av betydelse för jordbruket
och dess binäringar, att, där omständigheterna därtill föranledde,
självmant genom kontrollundersökning övervaka handeln med konstgödselmedel
och fodermedel, att verkställa sådana till kontrollstations verksamhetsområde
hörande undersökningar, som vore i särskilda författningar föreskrivna,
samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i de ämnen,
som folie inom området för lantbrukskemisk kontrollstations verksamhet.
I förslag till kungörelse angående statsbidrag till lokala lantbrukskemiska
kontrollstationer hava utredningsmännen föreslagit följande med nu gällande
i huvudsak överensstämmande villkor för statsbidrag.
Såsom villkor skulle gälla, att hushållningssällskap eller landsting, inom
vars område kontrollstation skulle hava sin verksamhet, var för sig eller i förening,
förbunde sig att lämna stationen understöd med minst samma belopp
som statsbidraget, att kontrollstationens verksamhet bedreves i enlighet
med för dylik station gällande, av Kungl. Maj :t utfärdat reglemente, att kontrollstationen
verkställde alla undersökningar i full överensstämmelse med
gällande föreskrifter, att kontrollstationen tillämpade av lantbruksstyrelsen
utfärdade taxor för analyser och provtagningar, att vederbörande styrelse
anmälde vid kontrollstationen anställda föreståndare, förste kemist och assistent
till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställde sig till efterrättelse
de i reglementet för sagda anstalt i fråga örn huvudman meddelade föreskrifter,
samt att kontrollstationen underkastade sig den kontroll och de föreskrifter
rörande stationens skötsel, lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall
funne anledning meddela.
Ifrågasatt koncentrering av analysverksamheten har enligt vad utredningsmännen
anföra i flera fall medfört betänkligheter hos de nuvarande kemiska
stationernas huvudmän. Sålunda har framhållits att ett nedläggande av
lokal station sannolikt måste anses medföra ett kännbart avbräck för jordbruket
inom stationens område genom ali lantmännen förlorade direkt tillgång
till kemisk analytisk sakkunskap. Utredningsmännen hava med hänsyn
härtill funnit anledning föreslå särskilda ersättningsåtgärd
e r, ägnade att minska behovet av ett större antal lokala stationer. Dessa
åtgärder hava ansetts böra beslå dels i ordnad provtagning, dels i beviljande
av rabattförmåner, allt genom föranstaltande och på bekostnad av nedlagd
.stations förutvarande huvudman.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Beträffande provtagningens anordning yttra utredningsmännen,
att denna lämpligen synes kunna tillgå så, att varje härför intresserat
hushållningssällskap, eventuellt med bidrag från vederbörande landsting,
anställer en person med särskilt uppdrag att vid förefallande behov fungera
som provtagare och med skyldighet att hålla sig noga underrättad om vilka
undersökningar de kemiska stationerna utföra ävensom örn gällande taxa å
analyser. Utredningsmännen anföra vidare:
Sådan befattningshavare, som borde kunna anställas mot en avlöning understigande
nu utgående lokala bidrag, torde ej bliva helt tagen i anspråk för
provtagningar, vadan hushållningssällskap helt visst borde kunna draga stor
fördel av sådan tjänsteman för andra trängande uppgifter.
Vidare yttra utredningsmännen, alt, därest provtagare till kemisk anstalt
insänder analysmaterial i tillräcklig omfattning, han bör räknas såsom större
uppdragsgivare och till följd härav personer, som genom honom insänt prover,
erhålla rabatt.
Utredningsmännen erinra, att de anordningar, som sålunda skulle stå de
lokala myndigheterna till buds för underlättande av analysprovers insändande
eller eljest för erhållande av rabattförmån, syntes vara rent lokala angelägenheter.
Ytterligare anföra utredningsmännen följande:
Det stöde klart för utredningsmännen, att de föreslagna anordningarna
stundom kunde få svårare att vinna gehör än bibehållandet eller inrättandet
av en lokal kemisk station, oaktat fördelarna av ett centraliserat stationsväsende
läge i öppen dag. Svårigheterna härutinnan torde bland annat närmast
vara att ti0skriva det förhållandet, att analyserna i dessa fall skulle utföras
vid en institution, som ej stöde direkt under de lokala myndigheternas
inflytande och kontroll och vars personal ej åtnjöte fördelen av den
personliga kontakt, som den hittillsvarande organisationsformen medgivit.
Dessa svårigheter syntes dock ej vara större, än att de borde kunna övervinnas,
därest vederbörande stationsföreståndare ålades att tid efter annan,
exempelvis årligen, för representanter för de hushållningssällskap, hans verksamhetsområde
omfattade, redogöra för verksamhetens omfattning, inhämta
de lokala representanternas önskemål och redogöra för framstegen inom del
kemiska kontrollväsendet.
I särskilt sammanhang beröra utredningsmännen närmare frågan om r abätter
å lantbrukskemiska analyser och anföra härom i
huvudsak följande:
Rabatter borde vid det lantbrukskemiska kontrollväsendet utgå dels —
under vissa i det följande angivna förutsättningar — till den, som utövade
jordbruk, husdjursskötsel, skogsbruk, trädgårdsskötsel, mejerihantering, fiskodling
eller jaktvård såsom huvudsaklig näring, dels ock till större uppdragsgivare.
Utövare av jordbruk eller nyssnämnd binäring därtill borde åtnjuta rabatt
intill 50 procent av den enligt taxan fastställda analysavgiften, därest han
vore bosatt inom området för landsting eller hushållningssällskap, som antingen
vore huvudman för kontrollstation eller hade träffat uppgörelse med
statlig eller lokal kontrollanstalt, genom vilken förenämnda näringsutövare
vore tillförsäkrade rabattförmån.
Rabatt till större uppdragsgivare borde däremot avpassas efter uppdragens
årliga omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
21
Därest idkax-e av jordbruk eller dess binäringar, som icke enligt förenämnda
grunder komme i åtnjutande av rabatt, eller representant för dylik näringsutövare
(provtagare) insände prover till statlig eller lokal anstalt, borde
dock — med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt förbilliga för
dessa näringar behövliga analyser — ej uppställas alltför stränga fordringar
på uppdragens årliga omfattning. Till nu nämnd större uppdragsgivare
syntes rabatt böra utgå med förslagsvis intill 25 procent å analyskostnader
uppgående till minst 100 kronor för år samt med intill 50 procent, därest
sagda kostnader uppginge till minst 500 kronor örn året.
Vad därefter anginge övriga större uppdragsgivare syntes skäl ej föreligga
att bevilja dessa större rabatter än som ansåges betingat ur affärssynpunkt.
Ofta nog torde det härvid röra sig om prover från så stora varupartier,
att analysavgiftens storlek knappast kunde nämnvärt inverka på varans
pris. Rabatterna syntes i detta fall böra utgå enligt en skala, som en
av utredningsmännen efter överläggning med de nuvarande kemiska stationernas
föreståndare funnit skälig, nämligen med högst 10 procent för årliga
analyskostnader av minst 100 kronor, med högst 15 procent för kostnader
av minst 200 kronor och med högst 25 procent för kostnader av minst
500 kronor eller därutöver.
Beträffande ett i diskussionen örn det kemiska analysväsendets omläggning
upptaget spörsmål örn auktorisering av analytiker för offentlig
kemisk undersökningsverksamhet anföra utredningsmännen, att detta
spörsmål icke synes beröra av dem verkställd utredning i vidare mån än
i avseende å det lantbrukskemiska kontrollväsendet, samt att, därest av dem
förordad organisation genomföres, det föreliggande problemet för den lantbrukskemiska
kontrollverksamhetens vidkommande ansetts bliva löst på tillfredsställande
sätt.
Av utredningsmännen framfört förslag om begränsning av arbetsuppgifterna
till att avse analyser för jordbruket och dess binäringar biträdes
i allmänhet i de avgivna yttrandena. Härvid framhålles att den specialisering
nutiden medfört på skilda områden lett utvecklingen in på banor
för tillgodoseende av industriens och handelns olikartade behov av analyser
och att statens provningsanstalt inrättats särskilt för dessa behov. Vidare
har erinrats om väntat inrättande av ett socialhygieniskt institut, till vars
uppgifter skulle höra handhavande av erforderlig undersökning och kontroll
på födoämneshygienens område.
Ur inkomna yttranden må återgivas följande.
De sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska institut hava
särskilt yttrat sig rörande utförandet av vitaminundersökningar och härom
anfört, bland annat, följande:
Frågan örn vitaminkontrollens ändamålsenliga ordnande berörde såväl
läkemedel, livsmedel som fodermedel. Med hänsyn härtill kunde denna
fråga tänkas lösas sålunda, att vitaminkontrollen uppdelades å två eller flera
av de institutioner, som handhade eller avsåges handhava kontrollen av
respektive läkemedel, livsmedel och fodermedel. En dylik lösning funne de
sakkunniga emellertid föga välbetänkt ur ekonomisk synpunkt i betraktande
av den särskilda och relativt omfattande utrustning (djuruppsättning), som
vitaminkontrollen krävde. Även ur arbetssynpunkt vore en dylik uppdelning
ägnad att väcka starka betänkligheter, enär arbetsmetoderna och forsk
-
YUtande*.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 211-
ningsmålen i samtliga fall vore gemensamma samt det för ett säkert bedömande
av hithörande spörsmål krävdes omfattande undersökningar och
stor erfarenhet. Vid en uppdelning av hithörande arbetsuppgifter inställde
sig därför farhågor för bristande enhetlighet och konsekvens i de olika sidoordnade
instansernas bedömanden. Uppenbart vore ock, att örn vitaminkontrollen
koncentrerades till en anstalt, dennas utrustning kunde i olika
hänseenden göras fullständigare och därmed större garanti vinnas för ett
gott undersökningsresultat. De sakkunniga måste därför med styrka hävda
nödvändigheten av en centralisering av den offentliga vitaminkontrollen till
en anstalt, vare sig det gällde läkemedel, livsmedel eller fodermedel. I denna
anstalts uppgifter borde ock ingå att verkställa sådana praktiskt vetenskapliga
vitaminundersökningar, som påkallades av statliga myndigheter. Att
till anstalten koncentrera all vetenskaplig forskning kring vitaminproblemet
torde däremot ej böra eller kunna komma i fråga.
Beträffande frågan örn det avsedda vitaminlaboratoriet borde organiseras
som en självständig anstalt, såsom fallet vore i Norge och delvis även i
Danmark, eller örn det borde organisatoriskt anslutas till någon av ovan antydda
institutioner, d. v. s. farmaceutiska laboratoriet, det socialhygieniska
institutet eller den föreslagna lantbrukskemiska centralanstalten, hade de
sakkunniga efter övervägande funnit försiktigheten bjuda att icke föreslå
inrättande av en självständig anstalt för ändamålet. Lämpligast och naturligast
syntes de sakkunniga vara att infoga vitaminkontrollen som ett led
i det socialhygieniska institutets verksamhet, i vad denna avsåge födoämneshygien
och livsmedelskontroll. Med den organisation, som de sakkunniga
avsett för detta institut, torde såväl jordbrukets som läkemedelskontrollens
intressen komma att i förevarande hänseende bliva på ett tillfredsställande
sätt bevakade och tillgodosedda.
På anförda skäl hava de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska
institut avstyrkt, att statens lantbrukskemiska kontrollanstalts
verksamhet komme att omfatta vitaminundersökningar för lantbrukets behov.
Svenska lantmännens riksförbund åter har i avgivet yttrande velat framhålla
behovet av att kontrollanstalten erhåller utrustning för möjliggörande
av vitaminkontroll.
Från den i yttrandena eljest framförda meningen att de ifrågavarande
analys- och kontrollinstitutionernas arbetsuppgifter böra avse allenast analyser
för jordbruket och dess binäringar intaga lantbruksstyrelsen och Gotlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott en avvikande ståndpunkt.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att en med statens medverkan ordnad lätttillgänglig
kemisk analys- och kontrollverksamhet kan vara av ej ringa betydelse
även för särskilt mindre näringsutövare och enskilda personer utanför
lanthushållningens område, samt att den ifrågasatta begränsningen medför
försämring av anstalternas ekonomi och därigenom föranleder större behov
av allmänna anslag.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att utvecklingen
av stationernas verksamhet snarast synes innebära en förskjutning
till allt större betydelse för andra näringar än jordbruket.
Utredningsmännens förslag i avseende å lämpligheten av statlig
central anstalt har allmänt hälsats med tillfredsställelse. Däremot har
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
23
föreslagen anordning av lokala stationer mött invändningar i ett
antal yttranden. I samband med frågor örn analysanstalternas förläggning
hava i vissa yttranden framställts yrkanden om bestämd fördelning av
anstalternas verksamhetsområden, men ock önskemål örn frihet
för hushållningssällskap och enskilda att efter lämpligheten hänvända
sig till central eller lokal anstalt för erhållande av analys.
Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen erinrar, att den statliga anstalten enligt förslaget avses
skola intaga en ledande ställning i förhållande till de lokala stationerna,
men att på det betydelsefulla område av verksamheten, som avser övervakandet
av handeln med fodermedel förslaget jämställer den centrala anstalten
och de lokala stationerna. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter i fortsättningen
lämpligheten av en organisation med dels statlig, dels statsunderstödd verksamhet.
Det syntes lantbruksstyrelsen knappast som örn utredningsmännens förslag
kunde anses på ett tillfredsställande sätt lösa frågan örn tillgodoseende
av jordbrukets behov av kemisk analys- och kontrollverksamhet. Den
blandning av statlig och statsunderstödd verksamhet, som här avsåges, innebure
icke oväsentliga olägenheter. Erfarenheten från kontrollverksamheten
på utsädesområdet visade, att så måste bliva förhållandet. Oaktat själva
kontrollen över efterlevnaden av lagen om handeln med utsäde åvilade den
statliga, centrala frökontrollanstalten, medan de lokala anstalterna vore sysselsatta
med analysverksamhet och plombering av utsäde, uppstode lätt olägenheter
till följd därav, att denna analys- och plomberingsverksamhet icke
vore fullt enhetlig och att de lokala anstalterna, för vilka en vidgad verksamhet
medförde ekonomiska fördelar, på olika — även mindre tilltalande
— sätt sökte konkurrera, kanske mindre med varandra än med den statliga
anstalten. De lokala anstalternas inbördes verksamhet vore nämligen ordnad
distriktsvis, under det att den statliga anstalten stöde hela landet till
tjänst. Meningarna vore också mycket delade angående behovet av ett fortsatt
upprätthållande utav de kvarvarande lokala frökontrollanstalterna. På
frökontrollens område syntes det emellertid, som örn starkare skäl förelåge
för upprätthållande av lokal verksamhet än i fråga om det kemiska kontrollväsendet.
Dels spelade den personliga förbindelsen mellan landets jordbrukare
och kontrollanstalten här en större roll, dels vöre snabba underrättelser
här av större betydelse, särskilt för handeln med utsäde.
Därest lokala statsunderstödda kemiska stationer fortfarande skulle upprätthållas,
borde tydligen anledningen härtill från det allmännas sida vara
att i viss mån tillgodose landets olika delar med tillgång till lokal kemisk
analysverksamhet på jordbrukets område. Betydelsen av att sådan lokal
verksamhet tillgodosåge landets olika delar, bleve så mycket större, om,
såsom det föreliggande förslaget syntes innebära, jordbrukarnas analyskostnader
vid de lokala anstalterna skulle bliva lägre än vid den rent statliga anstalten.
Det av utredningsmännen framlagda förslaget tillgodosåge enligt
lantbruksstyrelsens förmenande icke denna synpunkt. Inom Norrland skulle
överhuvud taget icke finnas någon kontrollanstalt av ifrågavarande slag.
Såsom motiv härför åberopades de gynnsamma förbindelserna med Stockholm,
dit den statliga anstalten skulle förläggas. Detta motiv torde emellertid
leda till den uppfattningen, att för södra Sverige, som i kommunikationshänseende
läge ännu gynnsammare till i förhållande till Stockholm
än övre Norrland, behovet av lokala stationer borde vara ännu mindre.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Särskilt finner lantbruksstyrelsen den föreslagna förläggningen av tvenne
statsunderstödda lokala anstalter så nära varandra som i Skara och Jönköping
obefogad. Därest lokal kemisk kontrollverksamhet skall anordnas
för denna del av landet, synes den enligt lantbruksstyrelsen förmenande
böra förläggas till Skara eller Göteborg.
Ej heller förslaget till förläggning av ifrågavarande lokala verksamhet för
södra Sverige till Kristianstad finner lantbruksstyrelsen fullt rationellt.
Lantbruksstyrelsen anför vidare, att vid planläggning för framtiden av
det kemiska undersökningsväsendet det synes mest ändamålsenligt att helt
bortse från de nuvarande lokala statsunderstödda kemiska stationerna och
deras intressen.
Den bärande principen borde vara att den lantbrukskemiska kontrollen,
så vitt möjligt, organiserades fullt enhetligt. Därest, såsom föreslagits, en
rent statlig central kontrollstation skulle anordnas, för vilken anordning
givetvis starka skäl kunde anföras, syntes denna böra få formen av en statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt. Eventuella behov av lokal analysoch
kontrollverksamhet borde då tillgodoses genom anordnande av filialer
till denna anstalt, filialer som dock kunde begränsas till sådan analysverksamhet,
som vore av jämförelsevis enklare art och som krävde mindre
utrustning. Ifråga örn det verkliga föreliggande behovet av sådan lokal
verksamhet vore det svårt att nu mera bestämt uttala sig.
En sådan lokal verksamhet syntes dock i första hand kunna antagas vara
motiverad i södra Sverige dels med hänsyn till den där befintliga stora sockerbets-
och potatisodlingen och dess omfattande behov av kontrollanalysverksamhet,
dels med hänsyn därtill, att, huru än en blivande lag om handel
med kraftfoder slutligen komme att utformas, nämnda, redan nu förefintliga
behov av kontroll över importerade fodervaror och dessas sammanställande
till foderblandningar otvivelaktigt komme att ökas. Härtill komme,
att en betydande foderimport skedde särskilt till sydsvenska hamnar.
Det syntes, som om södra Sveriges behov av lokal lantbrukskemisk verksamhet
vore så stort, att det möjligen borde övervägas, huruvida icke redan
från början — det vill säga vid en statlig kontrollanstalts eventuella anordnande
—- en filial till densamma borde förläggas till södra Sverige.
Lantbruksstyrelsen uppställer nu frågan, var en dylik förläggning bölske
och erinrar, att södra Sveriges — speciellt Skånes — behov av lantbrukskemisk
analysverksamhet för närvarande tillgodoses, dels ifråga om potatisodlingen
huvudsakligen utav den med stöd av Kristianstads läns hushållningssällskap
anordnade enskilda kemiska stationen i Kristianstad, dels
i fråga om kontrollanalys för sockerbetsodlingens räkning av Sveriges utsädesförening
i Svalöv, dels i fråga örn foderanalyser m. m. av förenämnda
kemiska station i Kristianstad jämte vissa andra enskilda kemister samt av
utländska kontrollanstalter.
Kemiska stationen i Kristianstad hade tillvunnit sig en stark ställning,
särskilt i fråga om analys- och kontrollverksamhet på stärkelse- och alkoholproduktionens
områden. Detta torde särskilt sammanhänga med dess nuvarande
ledares personliga insats. Han hade emellertid redan nått sådan
ålder, att man ej längre torde kunna påräkna hans medverkan. Det syntes
ock, som örn såväl utredningsmännen som Kristianstads läns hushållningssällskap
tagit övervägande hänsyn till den inom länet starkt utvecklade
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
25
potatisodlingen och dess intressen, men mindre beaktat sockerbetsodlarnas
behov och fodermedelshandelns intressen.
Det nuvarande samarbetet mellan sockerbetsodlingen och utsädesföreningen
i Svalöv funne lantbruksstyrelsen knappast fullt lämpligt. En utvidgning
av föreningens verksamhet till att .jämväl omfatta allmän kontrollverksamhet
syntes nämligen kunna innebära en viss risk för splittring av intresset
för dess egentliga uppgift. Därest den kemiska analys- och kontrollverksamheten
från statens sida ordnades genom inrättande av en särskild statlig
anstalt, syntes det mest rationellt, att inga andra statliga eller statsunderstödda
institutioner ingrepe splittrande på detta område. Vid bedömandet
av frågan örn den lämpliga förläggningen av en filial till statens kontrollanstalt
syntes därför hänsyn böra tagas jämväl till sockerbetsodlingen. Då
vidare Malmö utan tvivel torde få anses såsom Skånes förnämsta importhamn
för kraftfoder och en central för tillverkare av kraftfoderblandningar,
syntes övervägande skäl tala för en förläggning av en eventuell filial till
nämnda stad.
I andra hand kunde det anses möjligt, att en lokal filial komme att visa
sig önskvärd jämväl för västra Sverige, eventuellt i Göteborg. Frågan angående
det verkliga behovet av en sådan filial syntes dock icke kunna bedömas,
förrän erfarenhet vunnits rörande den centrala anstaltens möjlighet
att direkt tillgodose detta behov. Huruvida ur militär synpunkt en till Gotland
förlagd lantbrukskemisk verksamhet vore behövlig, undandroge sig
lantbruksstyrelsens bedömande.
Skulle efter närmare utredning av frågan örn inrättande i vissa delar av
landet av filialer till den statliga centrala anstalten, sådana filialer — flera
eller färre — överhuvud taget anses böra komma till stånd, ville lantbruksstyrelsen
framlägga önskvärdheten av att då även behovet av en dylik filial
på lämplig plats inom Norrland övervägdes.
Ur hushållningssällskapens och landstingens förvaltningsutskotts yttranden
i frågan örn anstalternas förläggning samt deras natur av
statliga eller statsunderstödda må anföras följande.
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att
den kemiska analysverksamheten med hänsyn till dess art bör bedrivas helt
av staten och på lika villkor tillhandagå alla, oberoende av lokala bidrag.
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att behovet
av kemisk station för olika orter icke bör avgöras med hänsyn till anstaltens
förmåga att under en viss tid förskaffa sig väsentliga inkomster av
verksamheten. Behovet av en dylik anstalt för ett visst område bör enligt
utskottets mening med lika stora om ej större skäl sökas i sådana omständigheter
som områdets geografiska läge samt dess karaktär ur jordbrukssynpunkt
och betydelse som importort. Ur sistnämnda synpunkter anses större
skäl föreligga för bibehållande av en kemisk kontrollanstalt i Kalmar län
än å föreslagna platser i Jönköpings och Skaraborgs län.
Utskottet understryker vidare önskvärdheten av att vederbörande hushållningssällskap
bör lämnas frihet att för analysbehovets tillgodoseende hänvända
sig till central anstalt eller till den lokala anstalt, som med hänsyn
till förekommande omständigheter kunde finnas vara lämplig.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med hänvisning
lil! länets behov av kemisk station även för andra ändamål än jordbru
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
kets, bland annat för militärt behov, avstyrkt förslaget om indragning av
statsbidrag till kemisk station i Visby.
Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar, att inom
Malmöhus län med dess livligt utvecklade import och handel med foderoch
konstgödselmedel föreligger ett starkt behov av kemisk station. Utskottet
anser, att Malmö är den enda lämpliga platsen för en lokal lantbrukskemisk
kontrollstation i Skåne.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att,
därest fodcrmedelslagstifning genomföres, föreslagen placering av de lokala
kontrollstationerna blir mindre tillfredsställande, enär därigenom hela västkusten
komme att sakna kontrollstation trots den stora import av fodermedel,
som där äger rum, icke minst över de halländska hamnarna. Med
hänvisning härtill föreslår utskottet, att statsunderstödd station bibehålies i
Halmstad.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner
det önskvärt, att en statsunderstödd kemisk station inrättas i Göteborg, men
uttalar, att med hänsyn till de relativt höga kostnaderna för inrättande av
sådan station i Göteborg, stationen i Skara bör åtminstone tillsvidare bibehållas.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott yttrar, att de
lokala kontrollstationerna böra förläggas så, att de ej komma att alltför
mycket konkurrera med varandra och ingripa i varandras verksamhetsområden.
Ett bibehållande av kemiska stationen i Jönköping anses lätt kunna
inverka menligt på verksamheten vid stationerna i Skara och Kristianstad.
Utskottet anser vidare, att stationernas verksamhetsområden såvitt möjligt
böra bestämt avgränsas.
Detta torde lämpligen kunna ske på så sätt, att närliggande hushållningssällskap
eller landsting förbunde sig att lämna vederbörande station visst
årligt bidrag, mot det att utövare av lantbruk och dess binäringar inom respektive
områden erhölle 50 procent rabatt å vid stationen utförda analyser.
Rabattsystemet borde därjämte göras enhetligt vid samtliga kontrollstationer,
den statliga anstalten inbegripen.
Den statliga kontrollanstalten och de tre lokala kontrollstationerna borde
tillerkännas samma auktoritet. Av största vikt för det kemiska kontrollväsendet
inom landet vore, att de analyser, som utfördes vid de svenska kontrollstationerna,
komme att inför utlandet framstå såsom fullt likvärdiga med
sådana, som verkställdes vid utländska laboratorier.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslår, att den
ifrågasatta stationen i Jönköping måtte utgå och i stället de för denna station
avsedda medlen komma kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå till
godo för bättre tillgodoseende av de norrländska länens intressen i förevarande
avseende.
Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner det föga välbetänkt
att, innan tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande statlig verksamhet
på området, nedlägga i full gång varande kemiska stationer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
27
Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasätter,
om icke den ställning Malmö intager som handels- och hamnstad samt dess
nära grannskap till universitet och andra vetenskapliga institutioner bör medföra,
att stationen för södra Sverige placeras där. Utskottet finner det vidare
antagligt, att behov med tiden uppstår att överflytta stationen i Skara
till Göteborg.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasätter
lämpligheten av att till ett så begränsat område som det av utredningsmännen
föreslagna förlägga de tre lokala kemiska stationerna, varigenom praktiskt
taget hela Svealand och Norrland skulle bliva hänvisade till statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att
under förutsättning att ortsbidrag fortfarande kunde påräknas till kemisk
station i Härnösand eller annan plats i Norrland statsbidrag borde lämnas
för sådan station.
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förklarar
sig icke hava något att erinra mot förslaget om indragning av statsbidraget
till den kemiska stationen i Härnösand.
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar inrättande
av helt statliga kontx-ollanstalter i Stockholm, Göteborg och Malmö,
men anför därjämte, att, därest av ekonomiska skäl statliga anstalter å dessa
platser allenast successivt skulle kunna upprättas, ett par av de nuvarande
kemiska stationerna borde upprätthållas tillsvidare.
Hallands läns landstings förvaltningsutskott avstyrker på i huvudsak samma
grunder som länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott indragning
av statsunderstöd till den kemiska stationen i Halmstad.
Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott påyrkar fortsatt statsunderstöd
till den kemiska stationen i Kalmar.
Örebro läns landstings förvaltningsutskott erinrar om det starka intresse
för stationen därstädes från landstingets och hushållningssällskapets sida,
vilket tagit sig uttryck i beviljande av betydande anslag till stationens drift,
samt örn den avsevärda omfattningen av stationens verksamhet och avstyrker
indragning av statsunderstöd till stationen.
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker nedläggande
av stationen i Västerås, under förutsättning att central statlig anstalt kommer
till stånd i Stockholm.
Gotlands läns landstings förvaltningsutskott, som tidigare hyst den åsikten
att kemisk station i Visby icke vore erforderlig, har i avgivet yttrande
över utredningsmännens förslag anfört, att stationen därstädes på senare
tid tagits i anspråk i avsevärt större utsträckning än förut samt att med
hänsyn härtill, och då stationen ansetts äga betydelse även ur militär synpunkt,
stationen bör bibehållas. Utskottet framhåller vidare önskvärdheten
av att stationens analysutlåtanden tillerkännas samma vitsord som de större
stationernas utlåtanden.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Styrelsen för kemiska stationen i Visby påpekar vissa speciella omständigheter
för behovet av kemisk station i Visby.
Från och med år 1936 hade kemiska stationen på anmodan av Gotlands
betodlarei mening åtagit sig kontrollen vid Roma sockerfabrik av fabrikens
analyser å sockerbetssnitsel och betmassa. Betodlareföreningen gjorde samtidigt
försök med att försända prov till betodlarnas centrallaboratorium i
Svalöv. Dessa analyser blevo emellertid ej fullt tillförlitliga på grund av den
långa transporten. Därtill bomme, att jämväl uttagandet och avvägandet
av proven vid fabriken fordrade en utbildad kemist för att fabriken skulle
kunna godkänna proven. Att denna kontroll vore av mycket stor betydelse
för Gotlands betodlare framginge därav att 0.1 procent felaktighet i analysmedeltalet
å betsnitseln under betkampanjen motsvarade ett belopp av omkring
16,000 kronor. En ändring i betmassans vattenhalt av 1 procent motsvarade
ungefär samma belopp. Från betodlarhåll hade därför livligt förordats
bibehållandet av stationen i Visby.
Vattenförsörjningsfrågan spelade för Gotland stor roll. På grund av
berggrundens sprickighet och den ringa förekomsten av filtrerande material
vöre förorening av vatten vanlig såväl på landsbygden som framför
allt i staden. Från landsbygden hade under senare år allt flera analyser begärts.
I Visby hade hälsovårdsnämnden ägnat samma fråga stor uppmärksamhet.
Åt kemiska stationen hade sålunda uppdragits att utöva kontinuerlig
kontroll av vattnet i stadens vattenledning. Även de i Visby fortfarande
så vanliga privata brunnarna hade varit föremål för undersökning,
varvid i många fall synnerligen svårt förorenade brunnar påträffats. Därför
hade dessa undersökningar ytterligare intensifierats, varför stationen
måst utöka sin utrustning för dessa analyser. Representanter för Visby
stads hälsovårdsnämnd hade framhållit, att en indragning av stationen skulle
icke blott vara menlig för dess verksamhet utan även avsevärt fördyra
kontrollen, eftersom hälsovårdsnämnden såsom stor uppdragsgivare till stationen
åtnjöte rabatt, vilken kunde uppskattas till 1,000 å 1,500 kronor
per år. Vattenproven kunde visserligen försändas till annan ort, men avsevärda
tekniska svårigheter vore förenade därmed.
Visby stad hade icke eget gasverk, utan gasverket ägdes av ett privat bolag,
som på grund av kontrakt med staden levererade gasen. Fordringarna på
gasens kvalitet vore kontraktsenligt fastställda. Drätselkammaren i Visby
hade uppdragit åt kemiska stationen att utöva kontrollen av gasens beskaffenhet.
Ekonomiskt spelade detta stor roll för stadens invånare, då en
sänkning av gasens värmevärde med endast 5 procent, en sänkning som
knappast skulle kunna konstateras av förbrukarna, motsvarade över 5,000
kronor. Vad gasprov anginge torde det knappast vara tekniskt möjligt att
försända dem för analys vid en på annan ort belägen anstalt.
En annan synnerligen viktig synpunkt för bedömande av förevarande fråga
vore den militära. Styrelsen hade från militärbefälhavaren på Gotland infordrat
yttrande beträffande utredningsmännens förslag och ville hänvisa
till detta yttrande. Militärbefälhavaren framhåller däri, att i militärt hänseende
ett upphörande av stationens verksamhet skulle vara allvarlig redan
i fredstid. I händelse av en avspärrning av Gotland bleve en indragning
av stationen ödesdiger. Behovet av en kemisk station å Gotland hänförde
sig dels till försörjningsfrågan, dels och framför allt till den militära sjukvårdens
område.
Såvitt styrelsen kunde finna vore dessa av militärbefälhavaren framhållna
synpunkter av mycket vägande betydelse. Man torde icke kunna undgå att
taga hänsyn till de för Gotland speciella förhållanden, som därvid berördes.
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
29
Kemistsamfundet yttrar, att om inrättandet av den föreslagna centrala
kontrollanstalten måste anses väl motiverat, anordningen av de lokala stationerna
kan diskuteras. Enligt samfundets mening är det ur flera synpunkter
önskvärt, alt dessa stationer helt förstatligas och ställas under gemensam
ledning med den centrala anstalten. Därest sådan anordning ej
ifrågakommer, bör tillses att landsting och hushållningssällskap i de län, där
station indrages, på ett eller annat sätt lämna bidrag till station på annat
håll, och att därigenom garanti erliålles för att de kvarvarande stationerna
skola kunna utöva sin verksamhet efter beräkning. Samfundet betonar vikten
av, att högre standard hos de kemiska stationerna än den hittillsvarande
uppnås. Aven de lokala stationerna böra enligt samfundets mening erhålla
sådan auktoritet, att deras analyser värdesättas lika högt som den statliga
anstaltens och kunna godkännas även vid tvister med utländska avlastare
av fodermedel m. m.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framhåller,
att statsunderstödda anstalter för lantbrukskemiska analyser böra upprättas
i städerna Göteborg och Malmö.
Nämnda städer utgjorde båda betydelsefulla centra för landets fodermedelsimport.
Till Göteborg vore sålunda importen av fodermedel för västra
Sverige koncentrerad, och Malmö vöre landets största importhamn i branschen.
För att stationer borde förläggas till de viktigaste importhamnarna
talade förutom nyttan för importfirmorna att hava tillgång till kemisk station
på platsen även den omständigheten, att härigenom provtagningen kunde
i största möjliga utsträckning ombesörjas under betryggande kontroll av
stationerna själva och på detta sätt de bästa garantier skapas för tillfredsställande
analysering. Även torde förläggningen till importhamnarna vara
ägnad att stärka stationernas auktoritet gentemot utländska avlastare.
Även svenska lantmännens riksförbund förordar inrättandet av kontrollanstalter
i Göteborg och Malmö. Förbundet förutsätter tillkomsten av fodermedelslag
och yttrar i anslutning härtill följande.
Från fodermedelshandelns sida måste det anses vara ett berättigat önskemål,
att de genom fodermedelslagen obligatoriska undersökningarna icke
blott komme till utförande utan onödig tidsutdräkt, utan även bleve fullt
vederhäftiga. Det stora antalet fodermedelsanalyser, som finge antagas bliva
en följd av den ifrågasatta lagens ikraftträdande, torde emellertid icke på
ett tillfredsställande sätt kunna utföras på allenast en kontrollanstalt.
Ytterligare två kontrollanstalter borde därför enligt förbundets mening
inrättas och lämpligen placeras i Göteborg och Malmö. Helst borde även
dessa båda anstalter vara hell statliga, men örn kostnadsfrågan härvidlag
skulle lägga hinder i vägen, anslöte sig förbundet till de sakkunnigas förslag,
att till dessa stationer i varje fall skulle lämnas statsunderstöd, såväl
med engångsanslag för deras förseende med erforderlig modern teknisk utrustning,
som med årligt anslag för uppehållandet av verksamheten. En
dylik anordning torde sannolikt till en början vara tillräcklig. Sedan finge
erfarenheten visa, örn deras förstatligande bleve nödvändigt eller icke.
Beträffande den av de sakkunniga verkställda utredningen av fördelningen
av analyserna vid de olika stationerna framhåller svenska lantmännens
riksförbund, att denna utredning torde vara missvisande, örn man härav vill
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
draga några slutsatser angående lämpligheten av förläggningsplatser för de
olika anstalterna.
I inånga fall torde en stations geografiska läge ej hava varit utslagsgivande
för dess utnyttjande som analysställe. Örn en viss station gjort sig känd
för vederhäftiga analyser och snabb expedition, anlitades densamma även
för undersökningar av partier inkomna till hamnar, så belägna att ur geografisk
synpunkt andra stationer bort äga företräde. En utredning varifrån
proverna för undersökning sänts, hade sannolikt givit en annan bild av
platsfördelningen för de olika undersökningarna.
Sveriges utscidesförening har i avgivet yttrande uttryckt farhågor för menlig
inverkan för jordbruket av allt för stark begränsning av antalet kemiska
stationer.
Med ledning av mångårig erfarenhet från liknande verksamhet ville föreningen
framhålla vikten av, att omorganisationen ordnades på ett sådant
sätt, att möjlighet för en nära kontakt mellan respektive laboratorier och
jordbrukarna förefunnes. Örn den föreslagna inskränkningen i antalet anstalter
genomfördes, komme emellertid denna mycket betydelsefulla kontakt
att i hög grad minskas. Det förtjänade särskilt framhållas, att denna samverkan
måste anses viktig icke blott för jordbrukets utövare utan även för
undersökningsanstalterna själva. Härutinnan kunde exempelvis framhållas,
hurusom diskussionen av enskilda analysresultat, rådgivningen åt enskilda
jordbrukare, samarbetet med intresserade jordbrukareorganisationer samt
upplysningen om undersöknings- och kontrollverksamhetens betydelse vore
nödvändiga led uti strävandena att erhålla uppslag till nya undersökningar
och kontrollåtgärder m. m. Dessutom förefunnes många lokalt viktiga undersökningar
och kontrollintressen, som knappast kunde fullt tillfredsställande
utföras och medföra önskade resultat, om icke en anstalt, som hade nära
beröring med båda de intresserade parterna, hade hand om uppgifterna.
Exempel härpå utgjorde kontrollen i samband med sockerbetsodlingen i Skåne
och angränsande provinser, undersökningar och kontroll i anslutning till
bränneriindustri och stärkelsefabrikation o. s. v. Lokala anstalter kunde också
genom personlig kontakt med uppdragsgivarna bättre stimulera dessa till
ökat intresse för undersökningar än en långt avlägsen, för dem mindre känd
anstalt.
Med tanke på vad förut anförts om betydelsen av lokala anstalter syntes
det föreningen, som det av utredningsmännen föreslagna antalet dylika
anstalter vore för knappt tilltaget, ävensom att jämväl i övrigt önskvärd hänsyn
ej tagits till de faktiskt föreliggande förhållandena. Ett slopande av anstalten
i mellersta Norrland, särskilt i tider, då man från statens sida övervägde
åtgärder till det norrländska jordbrukets höjande, vore icke välbetänkt.
Skäl talade ock för att förlägga tvenne anstalter till de sydligaste provinserna
med dess intensiva och delvis starkt rationaliserade jordbruk, sålunda förutom
en i Kristianstad jämväl en i Malmö. Härvid borde av naturliga skäl
Malmö komma i främsta rummet. Vidare kunde det, som nyss antytts,
ifrågasättas, om icke fördelningen på olika delar av landet av anstalter borde
bliva en annan än den av utredningsmännen föreslagna. Föreningen funne
sålunda, att Örebrostationen, som vore belägen inom ett utpräglat jordbruksområde
av delvis säregen prägel, borde bibehållas framför Jönköpingsstationen.
Den av utredningsmännen framhållna större närbelägenheten till Stockholm
borde därvid icke tillmätas avgörande betydelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
31
Utsädesföreningen framhåller vidare, att analyser vid utsädesföreningens
kemiska laboratorium i avsevärd omfattning utförts även för utomståendes
räkning.
Utförda undersökningar för statliga och privata institutioner samt för föreningar
och enskilda hade otvivelaktigt haft stor betydelse för utsädesföreningens
förädlingsverksamhet, framförallt på grund av den ökade erfarenhet
i kvalitetsfrågor i allmänhet, som den gåve förädlingsledarna. Men även i sin
egenskap utav allmän jordbruksinstitution hade föreningen en viss nytta av
denna analysverksamhet genom den intima kontakt, som genom densamma
skapades med jordbruket och dess utövare samt med de industrier, vilka arbetade
med jordbruksprodukter.
Genom denna kombination av egen analysverksamhet med sådan för utomstående
uppdragssgivare i den form, som den förefunnes hos utsädesföreningen,
hade uppstått ett mycket stort laboratorium med stark specialisering
på jordbruksprodukter. Denna organisationsform hade också visat sig
vara synnerligen lämplig, när det gällt att åstadkomma god arbetsekonomi
för laboratoriet. Dessutom hade densamma den väsentliga fördelen, att dessa
extra undersökningar icke medfört några kostnader för statsverket, utan i
stället på grund, av den ovan omnämnda specialiseringen och goda arbetsekonomien
ett avsevärt förbilligande av utsädesföreningens egna analyser för
dess växtförädlingsverksamhet.
Även om den utav utredningsmännen föreslagna organisationsformen för
den nied statsmedel understödda kemiska undersöknings- och kontrollverksamheten
för jordbruket och dess binäringar bomme till stånd, kunde sålunda
det av Sveriges utsädesförening vid sidan om sin egen verksamhet bedrivna
omfattande kemiska undersökningsarbetet icke anses vara överflödigt, ty stora
delar av denna verksamhet förutsatte alldeles speciella insikter och stor erfarenhet
samt i mångt och mycket en speciell utrustning, t. ex. bland annat
fullständigt bakningslaboratorium med kvarnutrustning. Utsädesföreningen
funne i stället, att den kunde vara värd att understödja på det sättet, att analysresultaten
från densamma erhölle samma vitsord som de från statlig anstalt.
Detta skulle nämligen vara av mycket stor betydelse för verksamheten
och för ett framgångsrikt fortsättande av densamma. Denna skulle också,
om en sådan statlig auktorisering erhölles, få ännu större värde för jordbruket,
än vad nu vore fallet, i synnerhet i fråga om viss kontrollverksamhet
samt i fråga om undersökningar, vilka rörde export och import av jordbruksprodukter,
särskilt brödsäd och mjöl.
Med hänvisning till det anförda har utsädesföreningen hemställt om åtgärd
för att föreningens kemiska och cereal-laboratorium måtte erhålla samma
auktorisering som de statsunderstödda kemiska undex^sökningsanstalterna.
Utredningsmännens förslag om anordnande i orterna av särskilda pro v(ägare
förordas i de yttranden, i vilka denna fråga särskilt beröres. Det
bar emellertid i vissa av yttrandena anmärkts, att närmare upplysning örn
auktorisering av provtagare saknas.
I en del yttranden upptagas till skärskådande frågor om a n a 1 y s a vgifter
och rabattsystem. Ur dessa yttranden må anföras följande.
Lantbruksstyrelsen finner det betänkligt att enligt utredningsmännens förslag
nuvarande rätt till särskilt billiga avgifter för analyser åt jordbrukare
icke skulle stå öppen vid anlitande av den centrala statliga anstalten.
32
Kungl. Majlis proposition nr 211.
En av huvudorsakerna till att staten och hushållningssällskapen hittills
stött vissa kemiska stationer, hade givetvis varit en önskan att tillgodose jordbrukets
behov av billigare analyser. Att utredningsmännen syntes hava gått
ut ifrån att de s. k. lokala anstalterna, som stöddes av hushållningssällskapen,
skulle bibehålla samma särställning som hittills i taxehänseende, syntes
lantbruksstyrelsen icke göra förslaget mera tillfredsställande. Fördelen av
billigare analysavgifter skulle då tillkomma endast de delar av landet, där
verksamheten tillgodosåges av kemiska stationerna i Skara, Jönköping och
Kristianstad. En sådan olikhet i taxebestämmelserna mellan den statliga och
de lokala anstalterna torde endast komma att verka skadlig. Emellertid
borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande och enligt grunder, som kunde
befinnas skäliga, en särställning tillförsäkras jordbrukets utövare.
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott har ej kunnat undgå att
finna föreslagen procedur om insändande av prov genom särskild provtagare
för erhållande av större rabatt besvärlig för många enskilda.
Statens provningsanstalt påyrkar, att frågan om rabatter upptages till förnyad
granskning. Särskilt finner anstalten de föreslagna rabattsatserna för
»övriga större uppdragsgivare» börja vid alltför låga belopp och vara alltför
djupgående.
Svenska lantmännens riksförbund framhåller vikten av att analysavgifterna
ej bliva för betungande och instämma i utredningsmännens förslag att
utövare av jordbruk böra åtnjuta rabatt. Förbundet finner det även rimligt,
att för handelns utövare taxor och rabatter avpassas på sådant sätt, att
de i den förutsatta fodermedelslagen obligatoriska undersökningarna icke
draga för stora kostnader.
I vissa yttranden framhålles behovet av riktlinjer för annan offentlig analytisk
verksamhet än den som avser jordbruket och dess binäringar. I anslutning
härtill beröres frågan om auktorisering av analytiker.
Ur ifrågavarande yttranden må återgivas följande.
Kemistsamfundet uttalar förhoppningen örn att den kemiska livsmedelskontrollen
skall finna en tillfredsställande lösning och erinrar om statens
provningsanstalts verksamhet för tillgodoseende i viss utsträckning av behovet
av kemiska undersökningar på andra områden.
I övrigt hade industrien, handeln och enskilda hittills haft tillgång dels
till de med statsmedel understödda kemiska stationerna, dels till mer eller
mindre privata kemiska laboratorier. Om de statsunderstödda kemiska stationernas
arbetsområde i framtiden begränsades på nu föreslaget sätt, kunde
man vänta, att de privata laboratorierna komme att anlitas i större utsträckning
och även att nya sådana laboratorier komme att uppstå. En sådan utveckling
vore i och för sig icke att beklaga, men det vore uppenbart, att behovet
av och kraven på en statlig auktorisering av icke statsunderstödda laboratorier
i så fall skulle växa. Analytiska sektionen hade påpekat, att 1913
års arsenikkommission uttalat önskvärdheten av ett allmänt stadgande om
vissa kompetensvillkor för behörighet att utfärda attest om kemisk undersökning
av vad slag som helst. Att uppfylla detta önskemål vore att gå för
långt, men sektionen framhölle behovet av att frågan om behörighet att för
allmänhetens räkning utföra kemiska analyser erhölle en rationell lösning.
Den erinrade i samband härmed i synnerhet om analysattester avsedda att
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
33
företes inför domstol, och uttalade, att blott förmedelst legitimering genom
ett statens organ av inom skilda fack verkligt kompetenta undersökningsanstalter
och analytici vore det möjligt att skapa auktoritet hos och förtroende
för den analytiska verksamhet, som förtjänade detta. Kemistsamfundet
ville betona, att denna fråga vore av stor vikt ej blott för den analytiska
verksamheten utan också för industri, handel och enskilda uppdragsgivare,
och dess lösning borde ej få uppskjutas till en oviss framtid. Auktorisering
borde också innebära krav på behövlig laboratorieutrustning.
Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att nedläggandet av ett betydande
antal kemiska stationer samt indragande från kvarvarande kemiska
stationer av icke jordbruksbetonade analyser innebär en väsentlig förändring
i landets kemiska kontrollväsende.
Industrikontoret vöre dock icke av den åsikten, att detta förhållande skulle
medföra svårigheter för stationernas tidigare uppdragsgivare inom handel
och industri, åtminstone icke beträffande möjligheten att få nödvändiga analyser
utförda. För vissa industriföretag, särskilt sådana som bedreve export,
vore det emellertid av stor vikt att gent emot sina utländska avnämare kunna
erhålla analysintyg från auktoriserade analytiker. De hittillsvarande kemiska
stationerna vöre dylika auktoriserade analysanstalter, vilka dessutom
tack vare sina låga taxor flitigt toges i anspråk av industri och handel, medan
statens provningsanstalt med sina betydligt högre taxor i huvudsak anlitades
för mera kvalificerade skiljeanalyser. I och med att det offentliga kontrollväsendet
enligt utredningsmännens förslag skulle inskränkas till att omfatta
uteslutande analysarbete för jordbrukets behov, ägde frågan om auktorisering
av analytiker ingen aktualitet för utredningsmännen, varför densamma
icke berörts i betänkandet. Emellertid vore det enligt kontorets mening av
stor vikt att även efter omorganisationens genomförande ett tillräckligt antal
auktoriserade analytiker funnes att tillgå för handelns och industriens behov.
I det av länsassessor Rolander framlagda betänkandet med utredning och Norrbottensförslag
angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbot- utredningen,
tens län arbetsuppgifter har utredningsmannen förordat, att anstaltens nuvarande
arbetsuppgifter från och med 1 januari 1939 upptagas på följande
sätt:
Staten, som enligt tidigare beslutad anordning från och med den 1 januari
1939 skulle övertaga anstalten tillhörande Alträsks försöksgård, borde från
samma tidpunkt förvärva jämväl anstaltens försöksgård Sunderbyn, varefter
båda försöksgårdarna jämte försöksfält, som kunde anslutas till försöksgårdarna,
borde ställas under ledning av en föreståndare med biträde under vegetationsperioderna
av assistent.
Försöksverksamheten vid Norrbottens läns lantmannaskolor borde organiseras
och understödjas enligt förutsättningarna för utbekommande av statsbidrag
av anvisat anslag för fast försöksverksamhet vid statsunderstödda
lantbruks- och lantmannaskolor.
Den lokala försöksverksamheten, lill vars anordnande Norrbottens läns hushållningssällskap
redan erhållit bidrag ur anvisat anslag för lokala gödslings-,
sort- och ogräsförsök, förutsattes även framdeles komma att bedrivas enligt
grunder, som fastställts för erhållande av sådant bidrag.
Enligt kungörelsen den 21 maj 1937 (nr 239) för lokal försöksverksamhet
förutsatt försökskommitté borde erhålla, utöver sin egentliga uppgift, befo
B
i hang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
genhet att hos den statliga försöksverksamhetens ledning väcka förslag rörande
planläggning och handhavande av den fasta försöksverksamheten i
Norrbottens län.
I stället för den vid kemisk-växtbiologiska anstalten förefintliga avdelningen
för kemisk analysverksamhet borde i Luleå inrättas en fristående kemisk
station med tillsvidare viss förenklad organisation, varjämte föreslagits
särskilda bestämmelser för möjliggörande i lämplig utsträckning av rayonindelning
för analysanstalters mottagande av analysprov.
Fortsatt upprätthållande av frökontrollanstalt i Luleå förordades.
Utredningsmannen, som sålunda föreslår inrättandet av statsunderstödd
kemisk station i Luleå, har i utredningen rörande analysverksamheten lämnat
följande uppgifter om frekvens av analyser vid anstaltens kemiska laboratorium
under 10-årsperioden 1927—1936:
Jordprov ..................................
Jordförbättringsmedel .......................
Gödselmedel ...............................
Fodermedel och skördeprodukter.............
Närings- och njutningsmedel .................
Mjölk ....................................
Mejeriprodukter ...........................
Vatten ....................................
Tekniska råvaror och produkter .............
Mineral och bergarter.......................
Giftprov och medicinsk-kemiska undersökningar
övriga föremål ...........................
Medeltal prov |
Antal pro |
489 |
|
8 |
0 |
1 |
|
165 |
193 |
35 |
32 |
. . 9,542 |
11,999 |
33 |
25 |
112 |
88 |
108 |
77 |
57 |
5 |
13 |
4 |
3 |
3 |
Analysinkomsterna under angivna 10-årsperiod framgå av följande uppställning: -
År |
Analys- inkomst |
1927 ............ |
............. 3,376 |
1928 ............ |
............. 2,561 |
1929 ............ |
............. 3,802 |
1930 ........... |
............. 4,062 |
1931 ............ |
............. 2,726 |
1932 ............ |
............. 2,082 |
1933 ............ |
|
1934 ............ |
............. 3,490 |
1935 ............ |
............. 3,029 |
1936 ............ |
............. 4.334 |
Efter en redogörelse över nuvarande anordning av det kemiska analysväsendet
och den av huvudutredningen föreslagna organisationen anför utredningsmannen
i huvudsak följande rörande behovet av kemisk station
i Luleå.
Varken med hänsyn till analysfrekvensen eller analysavgifternas storlek
kunde den kemiska analysverksamheten vid kemisk-växtbiologiska anstalten
anses i och för sig betydande. Lämnade siffror härom överträffade dock avsevärt
motsvarande tal vid den kemiska stationen i Härnösand. Det hade in
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.
35
om utredningen vitsordats, att analysverksamheten vid kemisk-växtbiologiska
anstalten bedreves på ett ur teknisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt.
Även om stationen i Härnösand skulle komma att fortbestå, bleve avståndet
dit från Norrbottens län allt för stort för att stationen skulle kunna med fördel
anlitas av befolkningen i detta län. Frånsett den längre och besvärligare
transporten av analysobjekt till en mera avlägset liggande station, vöre det
fara värt att avsaknaden av en mera närliggande station kunde medföra minskad
kännedom i orten om analysverksamhetens värde för jordbruksproduktionen.
Vidare framhölles, att det för jordbruksnäringens utövare vore en
stor fördel, att laboratoriepersonalen, såsom fallet finge anses vara vid en
lokal station, vore orienterad i avseende å verksamhetsområdets jordmånsoch
brukningsförbållanden. Härigenom och genom den större möjligheten av
personlig kontakt mellan analyspersonalen och jordbrukarna kunde de senare
mången gång erhålla värdefulla upplysningar angående analysresultatens tilllämpning
för växtodlingen eller husdjursskötsel!!.
Beträffande analysverksamheten för försöksgårdarnas räkning erinrades
att vid planläggningen av de nuvarande statliga försöksgårdarna avsetts, att
dessa skulle utrustas med mindre laboratorier för undersökningar genom försöksgårdspersonalen.
Sådant laboratorium hade kommit till stånd vid Lanna
försöksgård, men ännu icke vid Offers försöksgård. I samband med gjorda
anordningar för statens övertagande av Gisselås försöksgård hade tillsetts, att
utrymme kunde erhållas för inrättande av mindre laboratorium för försöksgården.
Särskilda belopp beräknades i försöksgårdarnas stater för laboratorieverksamhet.
I större utsträckning än resurserna vid centralanstaltens kemiska
laboratorium medgåve, torde det blivande driftslaboratoriet vid lantbrukshögskolans
kemiska avdelning kunna mottaga analysprov från försöksgårdarna.
Behovet för försöksgårdarnas ledning av ett närbeläget kemiskt laboratorium
för utförande av åtskilliga analyser, som krävde nära samarbete mellan
analyspersonal och försöksgårdspersonalen, komme likväl att kvarstå. Med
hänsyn härtill vore det för de båda i Norrbottens län verksamma försöksgårdarna
av största intresse att, därest särskilt laboratorium ej anordnades för
deras räkning, äga tillgång till annat laboratorium på platsen. En kemisk station
i Luleå skulle härvid kunna bliva av stor betydelse för försöksgårdarnas
verksamhet. Under förutsättning att även Sunderbyns försöksgård införlivades
med det statliga försöksgårdssystemet, syntes erforderliga analyser för
försöksgårdarnas räkning kunna erhållas genom att för dem gemensamt beräkna
en analyskostnad av 1,200 kronor om året.
De huvudsakliga skäl, som enligt vad nyss angivits talade för bibehållande
av kemisk station i Luleå, gällde med ökad styrka, örn den i förberörda betänkande
den 18 september 1936 förordade organisationen av den kemiska
analys- och kontrollverksamheten vunne tillämpning. Härigenom skulle i hela
Norrland ej finnas annan kemisk station än den i Luleå förutsatta.
Utredningsmannen förordar ett g e m ensamt u t n y 11 j a n d e a v k emisk
station för Norrbottens och Västerbottens län.
Han anför härom följande.
En gemensam kemisk station för dessa båda län torde vara betingad ej
blott av länens geografiska sammanhang med varandra, utan även av jordbrukets
i huvudsak gemensamma produktionsriktning och den nära överensstämmelsen
i uppkommande undersökningsbehov. Även för andra delar av
landet torde en indelning av stationernas verksamhetsområden kunna ifrågasättas.
Den avsedda statens lantbrukskemiska kontrollanstalt borde givetvis
kunna räkna med hela landet som sitt verksamhetsområde, men därav torde
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Yttranden.
Departements
chefen.
ej behöva följa att anstalten skulle vara skyldig mottaga alla slags analysprov
från alla delar av landet. Det kunde visa sig rationellt att kontrollanstalten
ej utan inskränkningar belastades med analysprov från områden, vilkas
behov kunde tillgodoses genom av staten understödd lokal kontrollstation.
På samma gång skulle härigenom en kontrollstation med svaga analysinkomster
men fullt tillfredsställande förmåga att utföra förekommande uppdrag
kunna erhålla nödig förbättring i sina ekonomiska villkor. Utredningen föresloge,
att blivande bestämmelser rörande det statliga och statsunderstödda kemiska
analys- och kontrollväsendet utformades på sådant sätt, att de möjliggjorde
genomförandet av en anordning som den nu antydda. För de två nordligaste
länens vidkommande skulle härigenom förutsättning erhållas att till
kemisk station i Luleå koncentrera huvuddelen av analysproven från länen.
I avgivna yttranden över betänkandet med förslag angående uppdelning av
kemisk-växthiologiska anstaltens i Norrbottens län arbetsuppgifter har b ehovet
av statsunderstödd kemisk station i Luleå ifrågasatts
av statskontoret, som funnit de av huvudutredningen gjorda uttalandena
häntyda på att det kemiska stationsväsendet är av jämförelsevis ringa
betydelse för Norrlands vidkommande. Emellertid finnas enligt statskontoret
vissa skäl, som tala för bibehållande av kemisk station i Luleå. Bland
dessa nämnas det långa avståndet från den avsedda centrala anstalten samt
de från riket i övrigt artskilda förhållanden, varunder jordbruket drives
i de nordligaste länen.
Norrbottensutredningens förslag örn gemensamt nyttjande av
kemisk station för Norrbottens och Västerbottens län
har ej mött invändning. Lämpligheten av fastställd rayonindelning understrykes
av styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten.
Frågan örn rayonindelning beröres även i yttrande av Västerbottens läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som finner det tydligt att en del
analyser från Västerbottens län kunna verkställas vid kemisk station i Luleå.
Utskottet förklarar sig icke hava anledning motsätta sig den föreslagna lösningen
i förevarande hänseende.
Emellertid ville utskottet framhålla, att hushållningssällskapet icke kunde
vara villigt att understödja denna verksamhet genom årsanslag för verksamhetens
upprätthållande. Däremot skulle sällskapet såsom hittills i vissa fall
vilja understödja viss analysverksamhet för tillgodoseende av länets jordbrukares
intresse att erhålla jordbruksanalyser till billigast möjliga kostnad, och
sålunda till Luleåstationen hänvisa analysuppdrag, som sällskapet plägade
ekonomiskt understödja. Därigenom torde stationen i Luleå tillföras arbetsuppgifter,
som jämte de i Norrbottens län föreliggande kunde motivera dess
bibehållande. Om därför Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap
anvisade erforderligt ortsanslag, syntes staten ej böra undandraga sin
medverkan, därest systemet med lokala stationer komme att bibehållas.
Av utredningsmännen föreslagna åtgärder för effektivisering av den kemiska
analysverksamhet, som hittills utövats av de statsunderstödda kemiska
stationerna, avse huvudsakligen begränsning av arbetsuppgifterna samt höjande
av de för uppgifternas fullgörande behövliga resursernas kvalitet såväl
med hänsyn till personal som laboratorieutrustning. För vinnande av avsett
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
37
syfte föreslås, att nämnda verksamhet inskränkes till i huvudsak analyser för
jordbruket och dess binäringar, samt att anstaltsväsendet omlägges på det
sätt, att en central analys- och kontrollanstalt upprättas och drives av staten,
och att de lokala kemiska stationernas antal avsevärt minskas.
Den begränsning av arbetsuppgifterna för ifrågavarande
analysverksamhet, som sålunda av utredningsmännen föreslagits, kan jag i det
väsentliga biträda. Jag erinrar härvid, att analyser och undersökningar av
brännmaterialier, oljor, torrdestillationsprodukter och dylikt ävensom undersökningar
av tekniska produkter av organisk natur, såsom asfalt, cellulosa,
gummi, läder, garvämnen och dylikt, samt kemiska och mekaniska undersökningar
av papper och textilier fullgöras vid statens provningsanstalls kemiskttekniska
avdelning. Undersökningarna där må dock ej avse närings- och njutningsmedel.
Sistnämnda ämneskategorier torde emellertid, därest av Kungl.
Maj:t framlagt förslag till inrättande av ett statens institut för folkhälsan
vinner riksdagens godkännande, komma att upptagas till undersökning vid
detta institut. Då enligt sistnämnda förslag undersökning och kontroll av
vitaminer avses skola centraliseras till institutet för folkhälsan och därvid
även undersökning av fodermedlens vitaminhalt beräknas tillhöra institutets
arbetsuppgifter, synas för närvax-ande särskilda åtgärder för anordnande av
vitaminkontroll i samband med den för jordbruket och dess binäringar avsedda
kemiska analys verksamheten ej böra vidtagas.
Den sålunda godtagna principen om arbetsuppgifternas begränsning till att
avse analyser för jordbruket och dess binäringar efter omorganisationens genomförande
torde emellertid av praktiska skäl ej undantagslöst böra tillämpas.
Till frågan härom återkommer jag i det följande.
Vad angår anstaltsväsendets anordnande torde utredningsmännens
förslag om inrättande och drivande genom staten av en central analys-
och kontrollanstalt säkrast föra till det eftersträvade målet att erhålla
en institution av sådan kvalitet, att dess analysresultat kunna med tillförsikt
godtagas såväl av enskilda som vid offentligt utövad kontroll. Jag finner
mig därför böra förorda inrättandet av en statlig central analysanstalt.
Utöver den centrala anstalten föreslå utredningsmännen, att allenast två
av de nuvarande statsunderstödda kemiska stationerna samt ytterligare en
kemisk station, som hittills icke erhållit statsbidrag, samtliga belägna söder
om Stockholm, skola efter omorganisationens genomförande ingå i det av
staten kontrollerade analysväsendet på ifrågavarande område. I särskild utredning
rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens
län arbetsuppgifter har därjämte föreslagits, att efter nedläggande av
denna anstalt en fristående kemisk station i Luleå med i viss mån förenklad
organisation skulle erhålla understöd av staten.
För tillgodoseende av det lokala analysbehovet bär från olika håll gjorts
gällande, att statliga filialstationer borde förläggas å lämpliga orter i landet,
särskilt sådana som äga stor betydelse för importen av fodermedel och gödselmedel
m. m. Jag finner mig icke för närvarande kunna biträda så vittgående
förslag. Det intresse, som hittills visats av hushållningssällskap och
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
landsting för drivande av analysverksamhet med understöd av statsmedel,
torde alltjämt böra i viss utsträckning tillvaratagas vid analysväsendets omläggning.
Erfarenhet bör i allt fall vinnas örn resultatet av ett blandat helstatligt
och statsunderstött analysväsende, innan statens samverkan på detta
område med hushållningssällskap och landsting helt brytes.
Såväl av utredningsmännen som i åtskilliga av de inkomna yttrandena
hava diskuterats vilka förläggningsorter som böra ifrågakomma för de lokala
stationerna och i samband därmed frågor om bibehållande eller indragning
av statsunderstödda kemiska stationer. I vissa yttranden framkomna
förslag om förläggning av kemiska stationer till de betydande hamnstäderna
Göteborg och Malmö torde under angivna förutsättningar för upprätthållande
av statsunderstödd kemisk station för närvarande ej kunna realiseras, då hushållningssällskap
eller landsting i vederbörande län ej genom åtgärder eller
utfästelser visat sig beredda att åvägabringa stationer av ifrågavarande art i
nämnda städer.
På skäl, som anförts av huvudutredningen, förordar jag, att efter omorganisationens
genomförande statsbidrag utgå till kemiska stationer i Skara,
Jönköping och Kristianstad, samt att nu utgående statsbidrag till stationerna
i Kalmar, Halmstad, Örebro, Västerås och Härnösand indragas. Jag biträder
vidare norrbottensutredningens förslag att statsbidrag må utgå till
kemisk station i Luleå efter förutsatt nedläggande av kemisk-växtbiologiska
anstalten i Norrbottens län.
Det synes mig för närvarande ej vara fullt klart huruvida av huvudutredningen
framställt förslag om indragning av statsunderstöd till kemiska stationen
i Visby må kunna för Gotland med dess i viss mån isolerade läge
medföra avsevärt menliga följder. Jag förordar därför, att provisoriskt, intill
dess närmare erfarenhet vunnits huruvida det gotländska lantbrukets behov
av kemiska analyser må kunna fyllas utan väsentlig olägenhet genom
andra föreslagna analysinstitutioner, särskilt den centrala anstalten, fortsatt
statsunderstöd åt kemiska stationen i Visby beräknas under något år, varefter
frågan örn statsunderstödets bibehållande eller indragning bör upptagas
till ny prövning. Understöd till denna kemiska station utgår för närvarande
med lägre belopp än understöden till övriga stationer. Även i fortsättningen
torde en sådan anordning vara motiverad. Såsom jag senare skall omnämna
torde denna station jämväl i andra avseenden böra intaga en särställning i
förhållande till större stationer.
Beträffande den närmare planläggningen av analysinstitutionernas
arbetsuppgifter bör den av mig förordade principen
örn ifrågavarande analysverksamhets begränsning till att avse jordbruket
och dess binäringar, såsom ock utredningsmännen torde hava åsyftat, undantagslöst
tillämpas vid den statliga centrala anstalten, vars hela verksamhet
bör vara inriktad på tillgodoseende av jordbruksdriftens egna analysbehov.
Framför allt bör å denna anstalt kunna ställas stora anspråk på tillförlitlighet
vid analyser, som begäras av institutioner och enskilda. Den
Kungl. Majis proposition nr 211.
39
offentliga fodermedelskontrollen lärer bliva en av anstaltens viktigaste uppgifter.
På den centrala anstalten bör vidare läggas ansvaret för utarbetande
eller prövning av nya analysmetoder samt viss kontroll och ledning av de lokala
stationernas verksamhet. De anspråk, som härigenom ställas på anstalten,
torde nödvändiggöra att i viss utsträckning även vetenskaplig forskning
inom anstaltens verksamhetsområde ingår i anstaltens arbetsuppgifter.
De lokala analysstationernas arbetsuppgifter böra givetvis i första hand
avse analyser för jordbruket och dess binäringar, och det torde kunna emotses,
att genom stationernas begränsade antal sådana analyser skola i huvudsak
upptaga analyspersonalens tid, under förutsättning att laboratoriernas
kapacitet ej avsevärt ökas. I den mån jordbruksanalysernas behöriga verkställande
så medgiver, torde det ej böra vara förbjudet för dessa lokala stationer
att i viss utsträckning, därom särskilda bestämmelser dock torde böra
meddelas av Kungl. Majit, emottaga andra analysuppdrag än sådana, som
avse jordbruket och dess binäringar. Jag förutsätter härvid, att tillgängliga
resurser medgiva tillförlitliga resultat även beträffande nu avsedda analyser.
Särskild tillsyn torde i allt fall böra åvägabringas till förebyggande, att stationernas
huvuduppgift icke av ekonomiska eller andra skäl genom en dylik
anordning eftersättes.
Beträffande tillämpningen av en blivande fodermedel s1
a g torde det få förutsättas, att förutom den centrala anstalten de föreslagna
större stationerna i Skara, Jönköping och Kristianstad skola äga förmåga
att i allmänhet fullgöra härför erforderliga undersökningar. Det lärer
emellertid få förutsättas att även härutinnan närmare föreskrifter meddelas
av Kungl. Majit. Jag tillåter mig i detta sammanhang förutskicka, att utredningsmännen
i händelse av fodermedelslagens tillkomst funnit ett oavvisligt
behov föreligga att anställa särskild specialist å den centrala anstalten för
verkställande av mikroskopiskt-botaniska undersökningar av vissa kraftfoderblandningar.
Dylik expertis torde ej med visshet kunna påräknas hos de
lokala stationerna.
Föx-eslagna villkor för statsbidrag till lokala stationer
skilja sig endast oväsentligt från nu gällande och föranleda ej erinran.
Mot utredningsmännens förslag att som gemensam benämning å
statsunderstödda kemiska stationer användes uttrycket
»lokala lantbrukskemiska kontrollstationer» har jag icke något att erinra.
Däremot synes mig ett realiserande av utredningsmännens förslag att ifrågavarande
stationer, därest de så önska, må kunna benämna sig »statens lantbrukskemiska
kontrollstationer» innebära en oegentligliet och vara ägnat att
framkalla missuppfattning örn stationernas ställning.
Av Sveriges utsädesförening väckt förslag att föreningens kemiska och
cereal-laboratorium måtte erhålla auktoris ering som statsunderstödd
kemisk station föranleder ej nu särskilt yttrande. Ej heller finner jag för
närvarande anledning upptaga i vissa yttranden framställda förslag om auktorisering
av enskilda utövare av analytisk verksamhet.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Såsom ersättning för de olägenheter för orterna, den föreslagna indragningen
av lokala stationer kan innebära, föreslå utredningsmännen, bland annat,
att särskilda pro v tagare anställas av därför intresserade hushållningssällskap.
Utredningsmännen förutsätta, att provtagare skall hava skyldighet
att hålla sig noga underrättad om vilka undersökningar de kemiska
stationerna utföra samt om gällande analystaxor. Däremot föreslås e.j viss
kompetens eller auktorisation av sådan provtagare. Jag erinrar härvid, att
enligt föreliggande förslag till fodermedelslag, särskilda bestämmelser om
sättet för provtagning för tillsyn å lagens efterlevnad förutsättas komma att
meddelas av Kungl. Maj:t. Det torde ligga i sakens natur att vid all offentligt
anordnad analyskontroll provtagningen anförtros allenast person, som
förklarats därtill behörig. Hur önskvärt det än må vara, att även eljest analyser
vid statliga eller statsunderstödda analysinstitutioner utföras efter provtagning
av person med garanterad sakkunskap, synes såsom villkor för den
enskilde att erhålla analys vid sådana institutioner ej i allmänhet kunna
föreskrivas att provtagning skett av auktoriserad person. Då utredningsmännen
föreslå, att provtagare, som anställes av hushållningssällskap, skall
äga rätt att i taxehänseende jämställas med kund och därigenom för sina
uppdragsgivares räkning komma i åtnjutande av rabatt, synes mig en dylik
anordning lämplig, men för att dylika rabattförmåner skola utgå, torde det
vara skäligt att provtagarens kompetens prövats av offentlig myndighet.
Mot de av utredningsmännen anförda grunderna för rabatter å lantbrukske
miska analyser har jag icke något att erinra. Samma rabattsystem
torde böra tillämpas vid den centrala och de lokala anstalterna.
Definitiva bestämmelser härom torde emellertid böra utfärdas i administrativ
väg utan bundenhet i detaljerna vid det framlagda förslaget.
Något bestämt förslag om fördelning av arbetsuppgifterna
mellan de olika analysinstitutionerna föreligger icke. Huvudutredningen synes
dock icke stå främmande för en gruppering av länen i förhållande till
analysanstalterna. I norrbottensutredningen påyrkas uttryckligen en rayonindelning
av landet med hänsyn till det lantbrukskemiska analysväsendet.
I vissa yttranden framställas ock yrkanden härom.
Även jag finner en begränsning av analysinstilutionernas verksamhetsområden
påkallad för vinnande av jämnare fördelning av analysuppgifterna
och därigenom säkrare ekonomi för institutionerna. Den centrala anstalten
bör i likhet med de lokala stationerna tilldelas ett begränsat område, inom
vilket den i huvudsak skall hava att mottaga lantbrukskemiska analysuppgifter
av samma slag som de lokala stationerna. Men därjämte bör denna
anstalt med dess rikare utrustning kunna tjänstgöra som speciallaboratorium
för vissa analysuppgifter med hela landet som verksamhetsområde. Det
torde icke vara uteslutet att vissa av de lokala stationerna kunna utveckla en
eller annan specialitet. Även för sådant fall bör ett större område än det eljest
för stationen anvisade kunna draga nytta av stationens fackinriktning.
Nu föreslagna grunder för analysverksamhetens lokalisering och specialisering
kräva givetvis närmare undersökning för att kunna utmynna i detal
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
41
jerade föreskrifter. Jag förutsätter, att det får ankomma på Kungl. Majit
att närmare förordna härom liksom eljest örn reglementariska föreskrifter
för analysväsendet.
3. Befattningshavare och organisation.
Utredningsmännen föreslå i första hand inrättande av följande befattningar
vid statens lantbrukske miska kontrollanstalt
nämligen
1 föreståndarbefattning, lönegrad B 30
2 förste kemistbefattningar, » B 22
1 kanslibiträdesbefattning, » 7 för extra ordinarie befattningshavare
1 vaktmästarbefattning, » 7 » » » »
Utrednings
männen.
(Huvudutred
ningen.
)
Befattningarna som föreståndare och förste kemist hava ansetts böra tillsvidare
uppföras å extra stat.
Som motivering till föreslagen lönegrad splacering för sistnämnda
befattningshavare åberopa utredningsmännen beträffande föreståndaren
arbetsuppgifternas beräknade omfattning och de fordringar, som böra ställas
å honom, samt hänvisa därtill att jämförliga befattningshavare, såsom
föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt och för statens
centrala frökontrollanstalt, erhållit den för lantbrukskemiska kontrollanstaltens
föreståndare föreslagna lönegradsplaceringen.
Beträffande de förutsatta två förste kemisterna hava utredningsmännen
beräknat, att den ene av dessa borde vara specialist å fodermedel, den andre
å gödselmedel, jordarter m. m. Såsom närmast jämförbara tjänster hava
angivits tjänster i lönegraden B 24 vid statens centrala frökontrollanstalt
samt i lönegraden B 26 vid lantbrukshögskolan. Med hänsyn härtill böra,
säga utredningsmännen, förste kemisterna till en början placeras lägst i lönegraden
B 22.
Kanslibiträdet beräknas få till uppgift att föra anstaltens räkenskaper
samt verkställa erforderlig renskrivning.
Vaktmästaren anses böra jämte expeditionsvakttjänst anlitas för visst biträde
i laboratoriet.
Ytterligare har påräknats extra biträden å laboratoriet för ett årligt belopp
av 2,400 kronor.
Därest en fodermedelslag genomföres, anses härav följa behov av en b efattningshavare
för mikroskop i sk-botani ska undersökningar,
erforderliga för fastställande av de i mjöliga kraftfoderblandningar
ingående fodermedlens procenttal. En befattningshavare med härför
erforderliga kvalifikationer anses kunna erhållas genom inrättande av befattning
i lönegraden 18 för extra ordinarie befattningshavare.
Angående befattningshavare vid de lokala lantbrukskemiska
kontrollstationerna föreslå utredningsmännen ej någon
obligatorisk förändring i nu gällande stadganden, enligt vilka vid statsunderstödd
kemisk station skola finnas fast anställda en föreståndare och
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
minst en assistent. De framhålla emellertid som önskvärt att en befattningshavare,
förste kemist, med större kvalifikationer och högre lön än
som plägar utgå till assistent kunde anställas. En dylik befattningshavare,
som anses böra hava specialiserat sig på fodermedelsanalyser, tros emellertid
med hänsyn till förefintliga ekonomiska förutsättningar till en början ej
kunna påräknas vid annan lokal station än stationen i Kristianstad. Förslag
angående avlöningen till befattningshavare vid lokala stationer hava ej
framställts.
För närmare upplysningar om detaljer avseende befattningshavares åligganden
hänvisas till betänkandet.
Beträffande kompetensfordringar anföra utredningsmännen följande:
För
behörighet att vinna anställning som föreståndare vid statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt och vid de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna
borde särskilda fordringar ej uppställas. Genom sådan anordning,
som tillämpades bland annat vid statens centrala frökontrollanstalt,
hade den myndighet, som skulle tillsätta tjänsten, möjlighet att utöver
examensmeriter tillgodoräkna sökande vissa för föreståndartjänsten värdefulla
egenskaper, såsom stor analytisk skicklighet, auktoritet, erfarenhet av
laboratoriets skötsel och erkänd förmåga att utnyttja det vetenskapliga arbetet
i jordbrukets tjänst, vilka meriter vid sidan av goda examensbetyg
måste tillmätas den största betydelse. „
Vad härefter anginge befattningarna såsom förste kemist vid den statliga
eller de lokala anstalterna borde enligt utredningsmännens mening för behörighet
att vinna sådan anställning uppställas fordran å teoretiska kunskaper
i kemi motsvarande minst filosofie kandidatexamen med kemi såsom
huvudämne vid rikets universitet eller högskolor, agronomie licentiatexamen,
vari inginge ämnet lantbrukskemi, eller ingenjörsexamen vid tekniska
högskolans kemiska avdelning. Därjämte borde sökande äga vana vid utförande
av lantbrukskemiska analyser.
Behörig att vinna anställning såsom assistent (andre kemist) vid det lantbrukskemiska
kontrollväsendet borde endast den vara, som avlagt lägst avgångsexamen
å kemisk linje vid tekniskt gymnasium eller innehade annan
därmed fullt jämställd utbildning.
I avseende å tjänstetillsättning förorda utredningsmännen att vid
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt föreståndaren utses av Kungl.
Majit, förste kemisterna av lantbruksstyrelsen samt övrig personal av föreståndaren.
Beträffande de lokala kontrollstationerna föreslås, att föreståndare-,
förste kemist- och assistentbefattningar tillsättas och entledigas på i
huvudsak samma sätt som nu sker vid de statsunderstödda kemiska stationerna.
Utredningsmännen föreslå vidare, att vid utseendet av de första innehavarna
av befattningarna som föreståndare och förste kemister vid statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt Kungl. Majit bör hava möjlighet att, där
så befinnes lämpligt, besätta eller låta besätta tjänsterna med kvalificerade
befattningshavare från nedlagda kemiska stationer utan anlitande av eljest
förutsatt ansökningsförfarande.
Någon särskild styrelse för statens lantbrukskemiska
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
43
kontrollanstalt anses av utredningsmännen ej åtminstone till en början
behöva ifrågakomma. De föreslå i stället att anstalten ställes under
lantbruksstyrelsens direkta överinseende och ledning.
De föreslagna lokala kontrollstationerna hava ansetts böra organiseras
på i huvudsak samma sätt som de nuvarande kemiska stationerna.
Nu gällande bestämmelser rörande utseende av styrelse, dennas åligganden,
räkenskapernas förande samt revision hava ansetts lämpligen kunna tilllämpas
å kontrollstationerna.
Det föreslagna lantbrukskemiska kontrollväsendet bör enligt utredningsmännens
mening stå under lantbruksstyrelsens överinseende och
ledning. Utredningsmännen anse emellertid, att lantbruksstyrelsen vid
utövandet av kontroll över verksamheten bör äga tillgång till sådan speciell
sakkunskap, som erfordras för avgörande av vissa med förevarande
verksamhet sammanhängande frågor. De anföra härom följande.
Vid utövandet av kontroll över verksamheten borde lantbruksstyrelsen biträdas
av en sakkunnig inspektor. Härutöver torde emellertid lantbruksstyrelsen
behöva tillgång till en sakkunniginstitution, förslagsvis benämnd
»lantbruksstyrelsens lantbrukskemiska råd», med uppgift att avgiva yttrande
till lantbruksstyrelsen i vissa viktigare frågor rörande det lantbrukskemiska
kontrollväsendet, såsom anställandet och entledigandet av vetenskaplig
personal samt utarbetandet av analysföreskrifter och taxebestämmelser
m. m. Utredningsmännen ville förorda, att i detta råd inspektor för
de kemiska stationerna och föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
skulle ingå såsom självskrivna ledamöter. I övrigt borde i rådet
ingå en professor i kemi vid något av rikets universitet eller högskolor, en
representant för de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna samt två
representanter för det praktiska jordbruket. Av dessa ledamöter borde professorn
i kemi och representanten för de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna
utses av lantbruksstyrelsen samt den ene representanten för
det praktiska jordbruket av hushållningssällskapens ombud och den andre
av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
Ifrågavarande sakkunniga borde erhålla resekostnads- och traktamentsersättning
för bevistat sammanträde enligt härför vanliga grunder. Härav
föranledda kostnader torde kunna bestridas från de medel, som stöde till
lantbruksstyrelsens förfogande för inkallande av sakkunniga.
Utredningsmännen finna det vidare önskvärt att lantbruksstyrelsens
befogenhet att meddela föreskrifter rörande kemisk stations
skötsel ökas. Sålunda framhålles, att lantbruksstyrelsen bör äga förelägga
huvudmännen att utbetala löner efter lämpliga normer samt att, örn det visar
sig erforderligt, anställa ytterligare personal eller anskaffa ytterligare utrustning.
Beträffande befattningshavarnas antal och löneställning
i den centrala kontrollanstalten framhålles i vissa
yttranden, att antalet i förslaget beräknats väl lågt, och att lönegradsplaceringen
för förste kemistbefattningarna icke skulle erbjuda tillräcklig lockelse
för dugande analytiker.
Mot föreslagen löneställning för föreståndaren framställes ej erinran i vi -
Yttranden.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
dare mån än att allmänna civilförvaltningens lönenämnd funnit det tveksamt,
om så hög placering som B 30 bör ifrågakomma, särskilt med hänsyn
till ovissheten rörande den blivande verksamhetens omfattning.
Ur de avgivna yttrandena må anföras följande.
Lantbruksstyrelsen, som finner personalen för knappt beräknad, framhåller
särskilt, att ökade arbetskrafter böra tillföras anstalten, sedan väntad fodermedelslag
trätt i verksamhet. Med hänsyn till krav på akademisk eller
däremot svarande utbildning för förste kemisterna anser lantbruksstyrelsen
den löneställning, som tillkommer motsvarande befattningshavare vid statens
centrala frökontrollanstalt, B 24, vara den lägsta, som bör ifrågakomma.
Lantbruksakademien framhåller liknande synpunkter som de av lantbruksstyrelsen
anförda och yttrar vidare, att behovet av biträdande personal i den
centrala anstaltens laboratorium torde få förutsättas bliva avsevärt större
än utredningsmännen beräknat.
Kemistsamfundet understryker även vikten av att tjänsterna som förste
kemist vid den centrala anstalten bliva så avlönade, att verkligt dugande
personer lockas att söka dem. Samfundet finner en placering av dessa
tjänster i 24 :e lönegraden väl motiverad.
Beträffande de vetenskapligt utbildade befattningshavarnas antal anses detta
av kemistsamfundet för litet.
Då ju utan tvivel föreståndaren helst borde vara den allmänna auktoritet
i hithörande ting, som bland annat borde medföra hans förordnande till
inspektor för de övriga stationerna och övriga därmed sammanhängande allmänna
arbeten, kunde det därför befaras att den centrala analysinstitutionen
i realiteten endast komme att förfoga över två arbetande kemister med
verklig fackutbildning, de tvenne första kemisterna, och att därför den nya
anstaltens effektivitet ej bleve avsevärt förbättrad i jämförelse med de hittillsvarande
kemiska stationernas.
Kemistsamfundet uttalar i anslutning härtill, att örn en verklig förbättring
skall uppnås genom den nya organisationen, antalet vetenskapligt utbildade
kemister bör utgöra, förutom föreståndaren, tre i stället för föreslagna
två.
Frågan örn avlöningar åt befattningshavarna vid de
lokala stationerna beröres i yttranden av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd samt lantbruksakademien.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalar, att avlöningsförmåner
till dessa befattningshavare böra utgå enligt grunder, som fastställas av lantbruksstyrelsen,
samt att bestämmelser härom böra införas i blivande reglemente
för de kemiska stationerna.
Lantbruksakademien påpekar, att det särskilt ur rekryteringssynpunkt torde
vara lämpligt att en viss relation åvägabringas mellan befattningshavare
vid den statliga och de statsunderstödda anstalterna, samt föreslår, att för
sådan lönereglering det allmänna avlöningsreglementet för statstjänstemän
får tjäna till ledning.
Beträffande föreslagna kompetensföreskrifter framhålles i
yttranden av kommerskollegium och styrelsen för Chalmers tekniska insti
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
45
tut att en från sistnämnda instituts högre avdelnings kemiska fackskola utexaminerad
även bör tillerkännas kompetens som förste kemist.
De föreslagna formerna för tjänstetillsättning hava mött invändningar
av statskontoret och kemistsamfundet.
Statskontoret uttalar, att extra ordinarie personal vid den föreslagna statliga
kontrollanstalten bör tillsättas av lantbruksstyrelsen samt att, därest
24 :e lönegraden skulle bestämmas för förste kemisterna vid nämnda anstalt,
dessa befattningshavare böra utnämnas av Kungl. Maj:t.
Kemistsamfundet förordar, att sakkunnigbedömning må föregå tillsättning
av föreståndare vid den centrala statliga anstalten samt ifrågasätter
lämpligheten av utredningsmännens förslag att tillsätta förste innehavaren
av denna viktiga post utan ansökningsförfarande.
Mot utredningsmännens förslag att särskild styrelse för den
centrala statliga anstalten ej skall utses och att i stället anstalten
skall ställas under lantbruksstyrelsen direkta tillsyn och ledning hava
gensagor anmälts av lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien.
Lantbruksstyrelsen yttrar, att överensstämmelse härutinnan med statens
centrala frökontrollanstalt bör eftersträvas och föreslår i anslutning därtill,
att kontrollanstalten ställes under ledning av en särskild styrelse, men under
lantbruksstyrelsens tillsyn med rätt för lantbruksstyrelsen att utfärda instruktion
och taxor m. m. för anstalten. Därest frågan om anstaltens ledning ordnas
på sådant sätt och kemisk sakkunskap blir företrädd inom anstaltens
styrelse anser lantbruksstyrelsen det föreslagna lantbrukskemiska rådet obehövligt,
helst som lantbruksstyrelsen äger befogenhet att i allmänhet och sålunda
även vid behandling av lantbrukskemiska frågor anlita erforderlig speciell
sakkunskap.
Lantbruksakademien anför i huvudsak liknande synpunkter som lantbruksstyrelsen.
Akademien ifrågasätter sålunda även huruvida särskilt lantbrukskemiskt
råd behöver inrättas.
Ansåges en sådan åtgärd likväl böra vidtagas, torde det vara ändamålsenligt
att rådets uppgifter begränsades och väl preciserades. Efter tillkomsten
av en central lantbrukskemisk kontrollanstalt torde det få anses naturligt,
att föreståndaren för nämnda anstalt erhölle en i fackligt hänseende ledande
ställning inom den lantbrukskemiska kontrollverksamheten och det
förefölle ligga nära till hands, att sagda föreståndare jämväl bleve inspektor
för de lokala kontrollstationerna.
I vissa yttranden har inrättandet av ett lantbrukskemiskt
r å d förordats men särskilda önskemål örn rådets sammansättning framkommit.
Kemistsamfundet anför, att lantbruksstyrelsen inom sig torde äga full sakkunskap
beträffande det praktiska jordbruket och att ifrågavarande sakkunniginstitutions
uppgift bör vara att lämna råd i speciella kemiska frågor.
Med hänvisning härtill föreslår samfundet, att det lantbrukskemiska rådet
sammansättes av inspektor för de kemiska stationerna, professorn i kemi vid
lantbrukshögskolan, en representant för allmän kemisk vetenskap, förestån
-
46
KungL Maj:ts proposition nr 211.
daren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och en representant för
föreståndarna för de kemiska kontrollstationerna. Samfundet föreslår ytterligare,
att i rådet beredes plats för en representant för handel och industri.
Svenska lantmännens riksförbund understryker vikten av att handeln blir
representerad i rådet.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framhåller, att
då ifrågavarande analysverksamhet kommer att hava sin huvuduppgift inom
foderämneskontrollens område, plats i rådet bör beredas representanter för
handeln med fodermedel
norrbottens■ I betänkandet rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i
utredningen. Norbottens län arbetsuppgifter har beträffande anstaltsled ningen
ej föreslagits avvikelse från nu gällande bestämmelser för statsunderstödda
kemiska stationer.
Beträffande personalen har med hänsyn till den relativt låga analysfrekvensen
föreslagits, att fackutbildad assistent tillsvidare ej skall erfordras
vid stationen. Däremot har utredningen förutsatt, att föreståndaren för
stationen ständigt skall äga tillgång till kunnigt laboratoriebiträde.
Yttranden. Mot utredningens förslag i nu berörda hänseenden hava erinringar ej framställts
i inkomna yttranden.
Departements- I åtskilliga yttranden har framhållits, att de för statens lantchefen.
brukskemiska kontrollanstalt föreslagna befattningarna
äro för fåtaliga för att möta de betydande och ansvarsfulla uppgifter,
som beräknas påvila anstalten. Vidare har anmärkts att förste kemistbefattningarna
i förslaget upptagits i allt för låg lönegrad.
De erinringar, som sålunda framställts, äro enligt min mening värda beaktande.
Innan verksamheten vid anstalten varit i gång någon tid och erfarenheten
framvisat ökat behov, torde det emellertid vara svårt att intaga någon
annan ståndpunkt än utredningsmännen i avseende å arbetskrafternas omfattning.
Jag ansluter mig sålunda härutinnan till utredningsmännen, därvid
särskilt torde få påpekas, att, med hänsyn till föreliggande förslag örn
fodermedelslag, i personalen för anstalten bör ingå av utredningsmännen
under sådan förutsättning beräknad specialist för mikroskopisk-botaniska
undersökningar.
Mot föreslagna löneställningar för olika befattningshavare vid anstalten
samt beräknat anslag till extra biträden har jag ej annan erinran, än att utredningsmännens
jämförelser mellan ifrågavarande och nu befintliga tjänster
vid statens centrala frökontrollanstalt och lantbrukshögskolan närmast torde
häntyda på en löneplacering av förste kemisterna i 24 :e lönegraden. Jag
erinrar vidare, att förste kemist vid det blivande kemiska laboratoriet för
försöksverksamheten enligt riksdagens beslut 1937 hänförts till lönegraden
B 24. Det torde knappast, såsom utredningsmännen synas åsyfta, vara
lämpligt att nu bestämma en lönegrad, som senare avses skola höjas. Den
lockelse för dugliga aspiranter, som en högre löneställning utgör, torde böra
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
47
verka redan i samband med första tillsättningen av tjänsterna. Jag anser
mig därför böra föreslå lönegraden B 24 för ifrågavarande förste kemister.
Efter nu angivna grunder och med iakttagande av minskningar i avlöningsbeloppen
svarande mot avdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet samt
allmänna familjepensionsreglementet böra årsavlöningar vid statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt beräknas för tjänstemän å extra stat,
nämligen 1 föreståndare, B 30, och 2 förste kemister, B 24, till (10,680 +
8,058 + 8,058 =) 26,796 kronor eller i runt tal 26,800 kronor, för extra
ordinarie tjänstemän, nämligen 1 befattningshavare för mikroskopisk-botaniska
undersökningar, i 18:e lönegraden, 1 kanslibiträde, i 7:e
lönegraden, samt 1 vaktmästare, i 7 :e lönegraden, till (4,248 + 2,376 +
2,376 =) 9,000 kronor, samt för tillfälliga arbetskrafter 2,400
kronor, eller tillhopa sålunda (26,800 + 9,000 + 2,400 =) 38,200 kronor.
Härjämte bör beräknas såsom särskilda löneförmåner till
ordinarie och ick e-o rdinarie tjänstemän ett belopp av 2,200
kronor. Avlöningsstaten för kontrollanstalten beräknas därigenom
sluta å ett belopp av (38,200 + 2,200 =) 40,400 kronor.
Utredningsmännens förslag angående befattningshavare vid lokala
stationer innebär, såsom jag redan omnämnt, icke någon obligatorisk
förändring i nu gällande reglemente för kemiska stationer. Alltså förutsättes
normalt att jämte föreståndare skall vara anställd en analytiskt utbildad
befattningshavare. Såsom önskemål uttalas, att sistnämnde befattningshavare
bör innehava förste kemists ställning. Mot utredningsmännens
förslag härutinnan har jag ej erinran. Undantag härifrån torde emellertid
tillsvidare böra kunna i enlighet med norrbottensutredningens förslag av
Kungl. Majit medgivas beträffande stationen i Luleå. I avseende å stationen
i Visby förutsätter jag, att under föreslaget provisorium förändring i därvarande
organisation ej sker i nämnvärd omfattning.
Mot utredningsmännens förslag till behörighetsföreskrifter
för tillsättning av förste kemist och assistent har jag icke något annat att
erinra, än att examen vid Chalmers tekniska instituts högre avdelnings kemiska
fackskola jämväl bör medföra kompetens för förste kemistbefattning.
Beträffande föreståndare vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
samt vid de lokala lantbrukskemiska stationerna föreslå utredningsmännen,
att särskilda fordringar ej uppställas för behörighet till dessa befattningar,
och motivera förslaget därmed, att tillsättningsmyndigheten vid sådan anordning
erhåller möjlighet att utöver examensmeriter tillgodoräkna sökande
vissa för föreståndartjänst värdefulla egenskaper. Det torde enligt min mening
under alla omständigheter vara tillsättningsmyndighetens plikt att aktgiva
på alt sökande utöver examensmeriter äger sådan erfarenhet och sådana
egenskaper som göra honom lämplig såsom föreståndare. Men tillräckligheten
av hans teoretiska utbildning inom ett fackområde som det ifrågavarande
bör vara på betryggande sätt konstaterad. Ett motsatt förhållande
torde lätt kunna leda lill svårigheter för tillsättningsmyndigheten. Med
hänsyn härtill föreslår jag, att samma behörighetsföreskrifter i avseende å
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
avlagd examen skola gälla för föreståndare vid lokal lantbrukskemisk kontrollstation
som de för förste kemist angivna.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som beräknas tillkomma föreståndaren
för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, i vilka jämväl ingår ledningen
av anstalten åliggande vetenskaplig forskning inom verksamhetsområdet,
synes tillsättningen av denne befattningshavare böra ske efter sakkunnigförfarande
till vinnande av garanti att den, som må bliva utnämnd, fyller
måttet i vetenskapligt hänseende. Bland de ur vetenskaplig synpunkt kompetenta
sökandena bör den för befattningen som anstaltschef lämpligaste
utses.
Befattningarna som föreståndare och som förste kemister vid den centrala
kontrollanstalten torde böra tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av
den styrelse för anstalten, jag i det följande ämnar föreslå. Den extra ordinarie
personalen bör tillsättas av anstaltsstyrelsen.
Av utredningsmännen framställt förslag att den centrala kontrollanstalten
skall ställas under lantbruksstyrelsens direkta ledning och att sålunda särskild
styrelse för denna ej skall anordnas synes mig organisatoriskt
sett mindre tillfredsställande. Förslaget härom har ock avstyrkts av lantbruksstyrelsen
liksom förslaget om inrättande av ett lantbrukskemiskt råd
att ställas vid lantbruksstyrelsens sida. Enligt min mening bör anstalten
erhålla särskild styrelse, så sammansatt att den inrymmer representanter för
lantbrukskemisk och annan jordbruksforskning samt praktisk sakkunskap.
Styrelsen torde lämpligen böra bestå av sju personer. Av dessa böra anstaltsföreståndaren
och professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan
vara självskrivna ledamöter. De övriga torde böra utses av Kungl. Majit.
Den praktiska sakkunskapen bör representera såväl jordbruksnäringen som
handeln med sådana varor, vilka äro av vikt för jordbruksnäringen. Härigenom
och genom tidigare angivet förslag örn sakkunnigförfarande vid tillsättning
av anstaltsföreståndare torde särskilt lantbrukskemiskt råd bliva överflödigt.
Sekreterargöromålen hos kontrollanstaltens styrelse synas lämpligen kunna
ombesörjas av föreståndaren.
Någon förändring i avseende å gällande föreskrifter om de lokala stationernas
ledning synes i huvudsak ej behöva ske genom omorganisationen.
Lantbruksstyrelsens överinseende över det lokala analysväsendet torde
böra bibehållas. Liksom hittills bör lantbruksstyrelsen vid utövningen av
sin tillsyn hava till sitt förfogande en inspektör. Genom den ställning den
centrala kontrollanstalten avses intaga i förhållande till de lokala stationerna
får det anses lämpligt, att den centrala kontrollanstaltens chef utövar
nämnda inspektörsverksamhet.
Det torde få beräknas att lantbruksstyrelsen utfärdar erforderliga föreskrifter
i avseende å undersökningar och provtagningar i den mån Kungl.
Majit ej förbehåller sig dylik befogenhet. Detsamma torde böra gälla örn
utfärdande av taxa å analysavgifter såväl till den centrala kontrollanstalten
som till de lokala stationerna ävensom om auktorisering av sådan i det före
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
49
gående omnämnd, av hushållningssällskap anställd provtagare, som i rabatthänseende
må likställas med kund.
Av utredningsmännen väckt förslag örn utökning av lantbruksstyrelsens
befogenhet i avseende å lokala stationers skötsel till att avse rätt att förelägga
huvudmännen att utbetala löner efter lämpliga normer samt att anställa
ytterligare personal torde knappast kunna realiseras, då huvudmännens
villighet att driva stationen givetvis är i väsentlig grad beroende av
kostnadernas storlek. Frågan örn viss stations uppehållande eller nedläggande
skulle därigenom kunna bliva beroende på lantbruksstyrelsens ställningstagande.
En lämpligare anordning torde vara att lantbruksstyrelsen
bos Kungl. Majit gör anmälan om sådana brister i avseende å personal och
utrustning, som efter påpekanden i samband med verkställda inspektioner
ej avhälpas och som må vara av beskaffenhet alt göra stationen otjänlig för
sitt ändamål. Kungl. Majit lärer i sådan händelse få överväga inskränkning
i stationens uppgifter eller förslag örn indragning av fortsatt statsunderstöd
till stationen.
De närmare omorganisationsföreskrifterna i de i denna avdelning avsedda
hänseendena torde få lämnas av Kungl. Majit.
4. Lokaler och utrustning.
I det föregående har angivits att utredningsmännen föreslagit förläggning utrednings.
till Stockholm av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Lokaler för männen.
, , , „ (Huvmutred■
kontrollanstalten hava ansetts lämpligen kunna erhallas i befintlig ningen)
byggnad vid Experimentalfältet. Utredningsmännen anföra härom följande.
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt syntes böra förläggas till Experimentalfältet,
där de lokaler, som nu disponerades av centralanstaltens för
försöksväsendet på jordbruksområdet driftlaboratorium, bleve lediga vid
anstaltens överflyttning till Ultuna, vilken beräknades vara slutförd den 1
januari 1939. övriga tänkbara möjligheter för anstaltens förläggning — såsom
nybyggnad, förhyrande av lämplig lokal eller iordningställande av annan,
staten tillhörig, byggnad —- torde ej ens tillnärmelsevis kunna erbjuda
samma förmåner i fråga om lokalfrågans tillgodoseende till relativt låga
kostnader.
Ifrågavarande laboratorielokaler funnes inrymda i centralanstaltens institutionsbyggnad
för kemi m. m. En äldre del av byggnaden ägdes av lantbruksakademien,
under det att en senare tillbyggd del ägdes av staten.
Förslaget alt statens lantbrukskemiska konlrollanstalt bleve förlagd till
dessa lokaler förutsatte, att Kungl. Majit och lantbruksakademien kunde enas
örn det ekonomiska vederlag, som i så fall borde utgå till akademien.
Erforderliga värderingar och underhandlingar med lantbruksakademien
borde verkställas av byggnadsstyrelsen, som därjämte borde verkställa beräkning
av kostnaderna för nödiga reparations- och omändringsarbeten.
Beträffande lokaler för de kemiska stationerna förutsättes, att dessa såsom
för närvarande tillhandahållas genom föranstaltande av stationernas
huvudmän.
För utrustning av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
har av utredningsmännen beräknats en kostnad av 40,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Yttranden.
Utredningsmännen framhålla emellertid, att statsunderstöd erfordras även
för tillgodoseende av de lokala stationernas utrustning. Härom
yttra utredningsmännen följande.
Ett tillräckligt stort bidrag till utrustning skulle för stationerna möjliggöra
anskaffandet av viss nödvändig, modernare apparatur såsom kvarnutrustning,
apparatur för kvävebestämning, förbättrad optisk utrustning, analysvågar,
platinautensilier för askbestämning och elektidsk laboratorieutrustning.
^ Kostnaderna för erforderlig utrustning hade utredningsmännen efter
samråd med vederbörande stationsföreståndare och i jämförelse med det
tidigare för den centrala anstalten omnämnda kostnadsförslaget uppskattat
till 10,000 kronor för varje kontrollstation. Det statliga bidraget till utrustning
borde utgå i form av ett räntefritt lån att åtnjutas så länge verksamheten
bedreves i enlighet med gällande föreskrifter. Såsom ytterligare villkor
för lånets åtnjutande borde föreskrivas, att, därest vinst uppkomme å verksamheten,
staten skulle erhålla del i denna i förhållande till lämnat årligt
bidrag, intill dess ett belopp motsvarande utrustningslånet inlevererats till
statsverket. För att uppkommen vinst på detta sätt skulle komma staten
till godo borde lantbruksstyrelsen i erforderliga fall meddela föreskrift rörande
anstalts inkomst- och utgiftsstat.
Vidare föreslå utredningsmännen, att, därest statsmakterna skulle finna
lämpligt föreskriva viss ränta å utrustningslån, eljest utgående statsbidrag
måtte ökas med belopp motsvarande räntan.
I fråga örn lokaler för den centrala statliga kontrollanstalten
liava byggnadsstyrelsen och lantbruksakademien yttrat sig.
Byggnadsstyrelsen tillstyrker utredningsmännens förslag att de lokaler vid
Experimentalfältet, som disponeras av centralanstaltens för försöksväsendet
på jordbruksområdet driftlaboratorium, sedan motsvarande laboratorium
för försöksverksamhet upprättats vid lantbrukshögskolan, tages i anspråk
för den avsedda statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Omfattningen av
erforderliga arbeten för lokalernas iordningställande för det nya ändamålet
har byggnadsstyrelsen ej ansett sig kunna bedöma utan en ingående utredning.
Denna har av byggnadsstyrelsen ansetts lämpligen böra verkställas
i samråd med en blivande föreståndare för kontrollanstalten, sedan denne
satts i tillfälle att i detalj undersöka anstaltens olika behov av lokaler.
Beträffande värderingen av den del av lokalerna, som kan anses tillhöra
lantbruksakademien, har byggnadsstyrelsen enligt yttrandet funnit viss hänsyn
böra tagas till i vad mån byggnaden kan i oförändrat skick utnyttjas
för kontrollanstalten. Denna värdering har därför ansetts böra verkställas
i samband med berörd utredning angående lokalernas iordningställande.
Med hänsyn därtill har byggnadsstyrelsen icke före yttrandets avgivande
upptagit förhandlingar med lantbruksakademien om ekonomiskt vederlag
till akademien.
Lantbruksakademien framhåller, att förslaget om disposition för den
centrala kontrollanstalten av lokaler i avsedd byggnad vid Experimentalfältet
förutsätter överenskommelse mellan staten och lantbruksakademien
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
51
om ekonomiskt vederlag till akademien. Något förslag örn sådant vederlag
framställes icke i yttrandet.
Mot utredningsmännens förslag rörande utrustning av den centrala
anstalten och de lokala stationerna hava erinringar ej gjorts.
Under utredningen rörande kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norr- Norrbottens.
botten län arbetsuppgifter verkställd undersökning av utrustningen å utrednln3enanstaltens
kemiska laboratorium har, enligt vad utredningsmannen
upplyser, utvisat, att laboratoriets utrustning i flera avseenden är
bristfällig och omodern samt därför i användningen tidsödande. Sålunda har
komplettering ansetts erforderlig beträffande kvarnutrustningen för provens
förmälning, den optiska apparaturen samt apparaturen för kvävebestämning
och annan fodermedelsanalys m. m. Med hänsyn därtill har utredningsmannen
förordat, att för utrustning vid föreslagen lantbrukskemisk kontrollstation
i Luleå beräknas lån å 10,000 kronor på villkor, som beträffande vissa
andra stationer föreslagits i huvudutredningens betänkande.
Det i norrbottensutredningens betänkande framförda förslaget örn u t- Yttranden.
rustningslån å 10,000 kronor har i avgivna yttranden berörts av statskontoret
och lantbruksstyrelsen.
Statskontoret anför, att lånet till stationen i Luleå icke synes böra sättas
lika högt som till de i huvudutredningens betänkande föreslagna större stationerna
och föreslår en minskning av lånet till 6,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen yttrar, att, därest statsmakterna ställa särskilda utrustningslån
till förfogande för vissa kemiska stationer i andra delar av
landet, även den föreslagna kemiska stationen i Luleå bör komma i åtnjutande
av dylikt lån.
Medelsbehovet för dylik tidsenlig utrustning hade emellertid, såvitt lantbruksstyrelsen
hade sig bekant, icke varit föremål för ingående utredning i
varje särskilt fall, utan uppskattats till i runt tal 10,000 kronor för varje
kemisk station. Innan medel för ändamålet ställdes till förfogande, syntes
dock medelsbehovet för sagda ändamål för varje ifrågakommande kemisk
station böra närmare utredas.
Såsom framgår av byggnadsstyrelsens yttrande har byggnadsstyrelsen an- Utredning
sett lämpligast, att utredning rörande iordningställande av ifrågasatta lokaler
vid Experimentalfältet för den avsedda centrala kontrollanstalten verkställes
i samråd med en blivande föreståndare för kontrollanstalten. Då vid
värdering av den del av byggnaden, som ansetts tillhöra lantbruksakademien,
en viss hänsyn enligt byggnadsstyrelsens mening bör tagas till i vad
mån byggnaden kan i oförändrat skick utnyttjas för kontrollanstalten, hava
av utredningsmännen förutsatta förhandlingar mellan byggnadsstyrelsen och
lantbruksakademien ej kommit till stånd.
Efter förslag av lantbruksakademiens förvaltningskommitté har emellertid
en värdering av den för kontrollanstalten avsedda byggnaden, i den
mån denna ansetts tillhöra lantbruksakademien, blivit verkställd genom
52
Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.
värderingsman, av vilka en — disponenten Axel E. Larsson — utsetts av
akademien, en —- byggnadsingenjören Andreas Nordström — av mig och
den tredje — majoren i väg- och vattenbyggnadskåren G. Ernst Eggert —
av de båda förut nämnda värderingsmännen. Det har givetvis förutsatts,
att värderingen icke skulle i någon mån vara bindande för parterna.
I avgivet utlåtande den 16 februari 1938 anföra värderingsmännen, att
värderingen avsett västra äldre delen av lantbruksakademien tillhöriga
stora institutionsbyggnaden med försöksgård och drivhus inom Experimentalfältets
område. Jag torde få tillägga, att byggnaden i övrigt utgöres av
en år 1926, med statsmedel verkställd tillbyggnad för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet.
Vid värderingen hade hänsyn ej tagits till det förhållandet, att akademien
vore tillförsäkrad besittning av ifrågavarande område endast intill dess
Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade. Värderingsmännen förutsatte
alltså, att byggnaden finge kvarstå i överskådlig tid framåt. De hade
erfarit, att hyggnadsdelen år 1926 genomgått viss ombyggnad beträffande
entré m. m., vilket beaktats vid värderingen, i vilken även inginge en del
inventarier, såsom laboratoriebord o. d.
Vid den 12 februari företagen okulärbesiktning av byggnaden hade konstaterats,
att byggnadens yttre — såväl väggar av tegel som tak av plåt —
vore väl underhållet, att bärande grund- och övriga murar liksom bjälklagen
vore i gott stånd, att entrén och trapporna vore i bästa skick, att åtskilliga
av rummens såväl golv som väggar och tak vore i behov av ganska
grundlig översyn samt att fönstren i ett flertal fall vore undermåliga. Det
inre vore överhuvud taget i rätt bristfälligt skick. Byggnaden vore försedd
med nödig anläggning för värme, men ej för varmvatten. Givetvis funnes
vatten, avlopp, gas och elektriskt ljus.
Byggnadsdelen upptoge en markyta av omkring 320 kvm. Till densamma
hade de räknat en obebyggd tomtyta av omkring 680 kvm., varigenom
»tomten» skulle hava en total areal av omkring 1,000 kvm.
Till byggnaden hörde dels en försöksgård av järn och glas, såväl väggar
som tak; golvet av cement, i en del, dels ett drivhus av järn, trä och glas å
betonggrund. „
Enligt tillgängliga uppgifter uppfördes byggnaden pa redan tidigare befintlig
grund åren 1837—38 för en kostnad av 25,731 rdr bko, motsvarande
38.596 kr. vilket här avrundats till 39,000 kr.
Vid värderingen hade först beräknats en skälig hyresavkastning, vilken
uppginge till 10,500 kr. Kapitaliserades detta belopp efter 8.5 %>, bleve
fastighetsvärdet i runt tal 123,500 kr. Då värderingsmännen uppskattade
tomtvärdet efter 10 kr. pr kvm till 10,000 kr., bleve sålunda byggnadens
värde 113,500 kr. Värdet å försöksgård och drivhus beräknades till sammanlagt
8,000 kr. Efter denna kalkyl bleve sålunda hela byggnadsvärdet
121 500 kr.
I en av majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Rickard Smedberg den
4 juli 1937 på uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställd utredning
angående förberedelser till stundande fastighetstaxering hade angivits
en indexserie för beräkning av nuvärdet av en tidigare utförd anläggning.
Indextalet för år 1837 angåves där till 61, och för år 1938 hade värderingsmännen
med hänsyn till senaste årens prisstegringsförhållande interpolera!
fram en indexsiffra av 175. Byggnadsdelens värde bleve då
39,000 — = 111.900 = avrundat 112,000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
53
Värdet å försöksgård och drivhus hade förut angivits till 8,000 kr. Efter
denna senare kalkyl bleve sålunda hela byggnadsvärdet 120,000 kr.
Detta värde stämde väl överens med ett med hänsyn till byggnadernas
kvalitet och ålder kalkylerat byggnadsvärde per kbm.
Värderingsmännen hade nied beaktande av vad förut anförts enats om
ett värde å de tre byggnaderna med tillhörande inventarier av tillhopa
120,000 kr.
Enligt vad jag inhämtat hava värderingsmännen med det i värderingsutlåtandet
begagnade uttrycket inventarier närmast avsett fast inredning.
Byggnadsstyrelsen, som anmodats yttra sig över värderingsutlåtandet,
har till departementet överlämnat och i huvudsak åberopat en av intendenten
i styrelsen K. Bildmark upprättad promemoria innefattande vissa principiella
erinringar i anledning av den verkställda värderingen.
I promemorian anföres följande.
Värderingsnämnden hade i första hand använt avkastningsprincipen och
sålunda beräknat ett hyresvärde som kapitaliserats efter 8.5 °/o. Denna metod
vore i och för sig den riktigaste, örn man ville få fram ett fastighetsvärde
och mot den använda procentsatsen syntes intet vara att invända.
I saknad av detaljuppgifter vore det emellertid ej möjligt att bedöma huruvida
den beräknade hyresavkastningen, 10,500 kronor, vore lämpligt avvägd
med hänsyn till bland annat fastighetens belägenhet och byggnadens användbarhet.
För att erhålla byggnadsvärdet hade nämnden på sedvanligt sätt
uppskattat markvärdet. Detta vore därvid beräknat efter ett pris av 10 kr.
pr m2. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta pris vore alltför lågt
med hänsyn till att, vid uppläggandet av statens allmänna fastighetsfond,
markvärdet i trakten skäligen uppskattades till 15 kr. pr m2, vilket pris lades
till grund för värdering av såväl skogshögskolans som riksmuséets områden.
En höjning av markpriset för här ifrågavarande område medförde motsvarande
sänkning av byggnadsvärdet. Av utlåtandet framginge icke tydligt
om vid hyresberäkningen skälig hänsyn tagits till de, efter vad det ville
synas, ganska väsentliga brister på grund av slitage, som vidlådde byggnaden.
Det kunde måhända även anses som en lämplig utväg att, såsom värderingsnämnden
alternativt gjort, taga anskaffningskostnaden som utgångspunkt
vid värderingen och med tillämpande av i utlåtandet nämnd indexserie
uträkna nuvärdet. Det borde emellertid observeras att man på så
sätt finge fram ett värde, som väl finge antagas representera ett objekt i nytt
skick och av den art, som anskaffades år 1838, d. v. s. för icke mindre än
100 år sedan. Som följd därav måste emellertid byggnadsvärdet reduceras
med hänsyn till såväl byggnadens ålder som de konstaterade bristerna. En
dylik reduktion kunde ske på två sätt, antingen genom en skälig årlig avskrivning
av byggnadsvärdet på grund av ålder och förslitning eller genom
en beräkning av kostnaderna för behövliga iståndsättningsarbeten. Reduktionen
komme emellertid i förra fallet att i viss mån uppvägas av under
tidernas lopp eventuellt verkställda inredningsarbeten, exempelvis laboratorieinredningar
o. dyl. örn sådana förekomme, ävensom av utförda installaiioner
av rörledningar och elektriska ledningar m. m.
Vid vilken värderingsmetod som än valdes, måste givetvis hänsyn tagas
till byggnadens användbarhet. Örn sålunda ändringsarbeten erfordrades för
alt få densamma i elt sådant skick, att den kunde nyttjas för något lämpligt
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
ändamål, måste kostnaderna härför inverka reducerande på byggnadens nuvärde.
Å andra sidan måste tagas i betraktande den höjning av det blivande
avkastningsvärdet, som bleve en följd av eventuellt höjt hyresvärde.
Efter förhandlingar, som på uppdrag av mig förts med ledamöter av lantbruksakademiens
förvaltningskommitté, har lantbruksakademien å sammanträde
den 21 februari 1938 för akademiens del godtagit den verkställda värderingen
och alltså förklarat sig villig att från och med den 1 januari 1939 till
staten överlåta akademiens andel i omförmälda institutionsbyggnad med försöksgård
och drivhus mot en ersättning av 120,000 kronor. Anbudet gäller
till utgången av juni månad 1942. För den händelse staten ej skulle vara beredd
att nu taga ställning till frågan örn ersättning till akademien för dess
andel i byggnaden, har akademien förklarat sig villig att för möjliggörande
av byggnadens användning efter centralanstaltens nedläggande för andra
statliga uppgifter inom jordbrukets område upplåta akademiens andel i
byggnaden åt staten för tiden från och med den 1 januari 1939 till och med
den 30 juni 1942 eller intill dess dessförinnan uppgörelse angående statens
övertagande av byggnadsdelen kommit till stånd. Såsom villkor härför bar
akademien angivit, att å den ersättningssumma för byggnadsdelens överlåtande,
som må bliva tillerkänd akademien, skall beräknas ränta från den
1 januari 1939 till likviddagen med en procent utöver vid varje tid gällande
depositionsränta. Vidare förutsättes, att staten skall under den tid, nämnda
upplåtelse gäller, svara för underhållet av ifrågavarande byggnad, vidmakthålla
gällande brandförsäkring eller eljest övertaga brandrisken gent emot
akademien samt fullgöra den väghållningsskyldighet, som hittills åvilat centralanstalten.
Departements- Utredningsmännen föreslå, att den centrala kontrollanstalten inrymmes i
chefen. den stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet, vilken byggnad består
av tre våningar jämte källarvåning och för närvarande innehåller i
andra och tredje våningarna lokaler för i huvudsak centralanstaltens husdjursavdelning
samt i första våningen och källarvåningen lokaler för anstaltens
analyslaboratorium. Jag finner ifrågavarande byggnad innefatta
lämpliga lokaler för den lantbrukskemiska kontrollanstalten. Till en början
skulle anstaltens behov av utrymme i denna byggnad kunna tillgodoses örn
för ändamålet foges i anspråk byggnadens nedre våning, viss del av andra
våningen samt källarlokalerna. Återstående delen av byggnaden torde tillsvidare
och intill dess planerad byggnadsverksamhet vid lantbrukshögskolan
fortskridit så långt, att erforderliga institutionslokaler där kan beredas de
enligt statsmakternas beslut år 1936 med förläggning till högskolan avsedda
anstalterna för jordbruks- och busdjursförsök böra få disponeras av den
ena av dessa anstalter, nämligen anstalten för husdjursförsök, vilken utgör
en motsvarighet till centralanstaltens husdjursavdelning. I en framtid skulle
möjligen uppkommande behov av ökade utrymmen för statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt kunna tillgodoses inom samma byggnad. I den mån
byggnaden sedermera ej helt kunde behövas för kontrollanstaltens uppgifter,
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
55
skulle förefintliga reservutrymmen säkerligen utan svårighet finna användning
för andra statliga ändamål.
Emellertid äger, såsom framgår av den förut lämnade framställningen,
staten endast en del av ifrågavarande byggnad, under det att den andra delen
äges av lantbruksakademien.
Jag torde få erinra, att genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1814 till lantbruksakademien
för försöks anställande i lanthushållningen upplåtits den
vid den norra ändan av Djurgården belägna Skeppsbroängen med därå stående
skog, vilket område sedermera benämndes Experimentalfältet. Upplåtelsen
har sedermera vid olika tillfällen förnyats. Då centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet år 1907 trädde i verksamhet, övertog
centralanstalten härför erforderlig del av Experimentalfältets område och
erhöll i samband därmed rätt att begagna följande akademien tillhörande
byggnader därå, nämligen huvudbyggnad jämte försökshus, inspektorsbyggnad,
botaniska institutionens byggnad, äldre botaniska byggnaden med
växthus, ladugård med fasta maskiner, tvätt- och bagarstuga, gasverkshus
samt vissa skjul och andra smärre byggnader. I överensstämmelse med år
1907 gällande brandförsäkringsvärden hava enligt nämnda år upprättat instrument
värden å ifrågavarande byggnader upptagits till sammanlagt 150,950
kronor, därav för huvudbyggnaden med tillhörande försökshus, motsvarande
den av akademien nu ägda delen av stora institutionsbyggnaden,
06,000 kronor. I Kungl. Maj:ts brev den 22 december 1911 angivas omfattningen
av och villkoren för lantbruksakademiens nuvarande nyttjanderätt
till område å Djurgården. Området är enligt detta brev upplåtet avgiftsfritt,
tillsvidare intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke förordnar örn
områdets användande för annat ändamål med skyldighet för akademien att,
så länge akademien innehar området och verksamheten vid centralanstalten
upprätthalles med statsmedel, för denna verksamhets bedrivande kostnadsfritt
upplåta de delar av området, som disponeras av anstalten, jämte därå
befintliga, akademien tillhöriga och för ändamålet erforderliga byggnader.
Såsom förut omnämnts hava av utredningsmännen förutsatta förhandlingar
med lantbruksakademien genom byggnadsstyrelsen örn vederlag för
statens förvärvande av akademiens andel i den för lokaler åt statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt avsedda institutionsbyggnaden å Experimentalfältet
ej kommit till stånd. Däremot har inom departementet bedrivits
undersökning i syfte att säkerställa erforderliga arbetslokaler åt kontrollanstalten
i ifrågavarande byggnad. Jag bar förut omnämnt, att en företagen
värdering givit till resultat, att akademiens andel i ifrågavarande byggnad
med därtill hörande försöksgård och drivhus uppskattats till 120,000 kronor,
samt att akademien förklarat sig villig att från och med den 1 januari
1939, då centralanstaltens verksamhet upphör, till staten överlåta akademiens
andel i byggnaden jämte försöksgård och drivhus mot ett vederlag
av nämnda belopp. Vid detta anbud står akademien fast till och med den 30
juni 1942. Efter undersökning inom byggnadsstyrelsen har riktats viss kritik
mot grunderna för den verkställda värderingen. Även jag finner det kunna
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
ifrågasättas, huruvida de använda beräkningsmetoderna äro tillfredsställande,
men härtill kommer att fullt tillförlitlig utredning nu ej kunnat vinnas om
omständigheterna vid byggnadens tillkomst och i vilken utsträckning akademien
under tidernas lopp av statsmedel erhållit bidrag till byggnadens
underhåll med flera förhållanden, som må påverka frågan i vilken mån
ersättning av staten för byggnadsdelens övertagande är skälig. Jag finner
vidare lämpligast, att frågan om lantbruksakademiens nyttjanderätt till
område å Djurgården göres till föremål för allsidig undersökning och att
därvid även förefintliga mellanhavanden mellan akademien och staten i avseende
å byggnader m. m. utredas. Jag förutsätter, att lantbruksakademien
i samband därmed hos Kungl. Maj:t anmäler de behov av markupplåtelse
å Djurgården, som i fortsättningen anses föreligga för akademien. Även
frågor örn dispositionen av staten tillhöriga för centralanstaltens behov anvisade
institutionslokaler och andra byggnader böra därvid upptagas.
Jag är sålunda ej beredd att nu framlägga förslag om visst vederlag till
lantbruksakademien, därest vederlag skall ifrågakomma, för överlåtelse till
staten av den byggnad å Experimentalfältet, i vilken statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt enligt vad jag förut anfört lämpligen bör inrymmas.
Däremot biträder jag det efter förhandlingar med akademien framkomna
alternativet örn upplåtelse på angivna villkor av den av akademien
ägda delen av byggnaden åt staten för tiden från och med den 1 januari 1939,
då centralanstalten nedlagts, till och med den 30 juni 1942 eller intill dess
dessförinnan uppgörelse träffats angående statens övertagande av byggnadsdelen.
Förutom att för lantbrukshögskolans försöksverksamhet härigenom
erhållas lokaler intill dess institutionsbyggnad för försöksverksamheten planenligt
blivit uppförd å Ultuna, vinnes genom ifrågavarande anordning möjlighet
för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt att i jämförelsevis tillfredsställande
lokaler bedriva avsedd verksamhet, intill dess definitiv överenskommelse
träffats med akademien om statens övertagande av akademiens
andel i byggnaden och därefter erforderlig restaurering av byggnaden verkställts.
Förslag till sådan överenskommelse samt anslagsbehov för restaureringens
genomförande torde efter förutsatt utredning få anmälas för Kungl.
Maj :t.
Utredningsmännens beräkning av kostnader för utrustning av kontrollanstalten
vill jag biträda. Jag erinrar, att i årets statsverksproposition, i
överensstämmelse med utredningsmännens förslag, för nästkommande budgetår
beräknats ett reservationsanslag av 40,000 kronor för anstaltens utrustning.
Detta anslag torde böra anvisas enligt beräkningen. Det torde få
förutsättas, att, innan klarhet vunnits örn statens övertagande av byggnaden
och avsedd restaurering kommit till stånd, dessa medel i huvudsak ej tagas i
anspråk för anordningar, som bliva onyttiga i andra lokaler eller i de nu
ifrågavarande efter genomförd restaurering.
Jag biträder vidare huvudutredningens och norrbottensutredningens förslag
om räntefria lån å 10,000 kronor till envar av de förutsatta lokala lantbrukskemiska
stationerna i Skara, Jönköping och Kristianstad samt i Luleå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211-
57
Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av lantbruksstyrelsen
föreskriva grunder, enligt vilka medelst uppkommen årsvinst
amortering av utlämnat lån må ske. För utrustning av stationerna i Skara,
Jönköping och Kristianstad torde under fonden för låneunderstöd å kapitalbudgeten
för nästa budgetår anvisas beräknade 30,000 kronor.
Då utrustningslån till den kemiska stationen i Luleå ej med hänsyn till
anstaltens omedelbart förestående uppgifter synes trängande, torde detta lån
beräknas utgå först under budgetåret 1939/1940.
5. Årliga driftkostnader.
Beräkningar hava utförts av utredningsmännen rörande årliga örn- Utredningskostnader
för statens lantbrukskemiska kontrollan- ^n^Xdredstalt.
De anföra härom följande. nitten)
Då sådana fall kunde inträffa, som nödvändiggjorde, att föreståndaren och
förste kemisterna å andra orter anordnade eller utförde undersökningar eller
dylikt, syntes ett belopp av 500 kronor böra beräknas till reseersättningar.
Ett belopp av 500 kronor borde vidare beräknas för publikationstryck. Från
denna anslagspost skulle i första hand bestridas kostnader för publicering
av nya analysmetoder, vetenskapliga rön eller dylikt. Till expenser torde ett
belopp av 6,000 kronor bliva erforderligt. Av detta belopp borde för bränsle,
lyse och vatten beräknas 3,500 kronor. Enligt införskaffad uppgift från centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet hade kostnaderna för
uppvärmning och elektrisk energi till den ifrågasatta laboratoriebyggnaden
under de senaste tio åren i medeltal uppgått till 1,350 kronor respektive 1,600
kronor för år. För vatten beräknades 550 kronor. Till övriga expenser,
inberäknat böcker och tidskrifter, beräknades ett belopp av 2,500 kronor.
Kostnaderna för underhåll av byggnaden hade enligt uppgift från centralanstalten
under senare år uppgått till omkring 500 kronor för år. Reparations-
och underhållsarbetena hade dock i avbidan på lokalernas framtida
disposition inskränkts till minsta möjliga omfattning. Med hänsyn härtill
och under förutsättning att byggnaden innan den upplätes till den centrala
anstalten bleve försatt i fullgott skick, syntes ett belopp av 1,000 kronor bliva
erforderligt för ändamålet. Slutligen hade årliga kostnaderna för inventarier
och apparater samt förbrukningsmaterialier uppskattats till 3,000 kronor
respektive 4,000 kronor.
En sammanfattning av utredningsmännens beräkningar i berörda hänse -
enden framvisar följande förslag till omkostnadsstat:
1. Reseersättningar, förslagsvis ..................
2. Publikationstryck, förslagsvis ................
3. Expenser, förslagsvis ........................
4. Övriga utgifter:
a) underhåll av byggnader, förslagsvis ......
b) inventarier och apparater, förslagsvis
c) förbrukningsmaterialier, förslagsvis ......
kronor 500
» 500
6,000
» 1,000
» 3,000
» 4,000
Summa kronor 15,000.
Utredningsmännen hava vidare lämnat en uppskattning av kontrollanstaltens
inkomster.
För att tjäna till ledning vid ett bedömande av den blivande centrala anstaltens
räntabilitet hade utredningsmännen ansett erforderligt verkställa en
58
Kungl. Maj:ts proposition nr ''11.
uppskattning av de inkomster anstalten kunde förväntas erhålla. Det måste
dock förutskickas, att en sådan beräkning vöre ytterst vansklig och resultatet
därav torde bliva mycket approximativt.
Till grund för uppskattningen hade utredningsmännen lagt nettoanalysinkomsternas
fördelning å olika analysgrupper under räkenskapsåret
1934/1935. Utredningsmännen hade ansett sig böra räkna med en tillfällig
nedgång av analysfrekvensen inom nedlagd stations område beträffande mera
lokalbetonade analysobjekt. Denna minskning hade beträffande jordarter,
jordförbättringsmedel, gödselmedel, fodermedel och vatten uppskattats till
25 procent. Vad anginge mjölk- och mejeriprodukter torde de ökade avstånden
till närmaste station medföra, att rutinanalyserna i ökad omfattning
komme att övertagas av mjölkbedömningsföreningar och mejerier. Då emellertid
dessa analyser lämnade en tämligen blygsam inkomst, syntes den beräknade
inkomstminskningen för denna grupp kunna begränsas till 50
procent.
Under förutsättning att de kemiska stationerna i Visby, Örebro, Västerås
och Härnösand nedlades och att med ovan omnämnd reduktion hela analysmaterialet
från stationernas i Visby, Västerås och Härnösand verksamhetsområden
samt 2/3 av analysmaterialet från Örebrostationens verksamhetsområde
tillfördes Stockholmsanstalten, skulle anstalten från dessa områden
av landet tillföras nettoanalysinkomster på omkring 14,000 kronor, varav
omkring 5,400 kronor för undersökningar åt statliga institutioner. Återstående
del av analysmaterialet från Örebrostationen beräknades komma att till
falla Skarastationen. Vidare torde anstalten kunna räkna med nytillkommande
analysmaterial från omgivande län. Nettoinkomsten av dessa analyser
torde till att börja med kunna uppskattas till minst 3,000 kronor.
Då analyser för statens räkning borde utföras vid anstalten utan ersättning,
torde huvuddelen av detta analysmaterial komma att tillföras densamma.
Vid nu förevarande räntabilitetsberäkning syntes dock bruttovärdet av dessa
analyser böra gottskrivas anstalten. Med hänsyn till att nuvarande analysavgifter
kunde anses motsvara självkostnadspriset, borde därvid bruttovärdet
läggas till grund vid beräkningen. Såsom framginge av i betänkandet
intagen bilaga hade för räkenskapsåret 1934/1935 statliga inrättningar vid
de kemiska stationerna åtnjutit rabatter till ett värde av omkring 16,500 kronor,
vilket motsvarade en bruttoanalysinkomst på 33,000 kronor. Den nya
anstalten torde kunna påräkna analyser från statliga institutioner till ett
Värde av omkring 30,000 kronor, under det att återstående analysmaterial
torde komma att tillföras de föreslagna lokala stationerna.
Härefter upptaga utredningsmännen vissa spörsmål, som ansetts inverka
på frågan örn kontrollanstaltens räntabilitet. De anföra
härvid följande.
Därest större uppdragsgivare i fortsättningen medgåves rabatter vid serieanalyser,
vid vilka självkostnaderna kunde nedbringas, syntes detta vara
berättigat ur affärssynpunkt. Med hänsyn härtill hade i denna kalkyl endast
beräknats nettoinkomsterna från dessa uppdragsgivare.
Beträffande utövare av jordbruk med binäringar läge saken dock annorlunda
till. Därest dessa, som i allmänhet endast insände enstaka prover, beviljades
rabatter, borde dessa betraktas såsom statliga bidrag. Vare sig dessa
uppdragsgivare erhölle rabatt eller ej borde sålunda, med hänsyn till att utredningsmännen
utgått från nettoanalysinkomsterna, i denna kalkyl medräknas
värdet av förmånen. Därest 25 procent av nettoanalysinkomsterna
beräknades härröra från denna grupp uppdragsgivare, torde värdet av för
o
25
månen komma att uppgå till [(14,000— 5,400 + 3,000) 1()()=] 2,800 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 59
Med de utgångspunkter, som ovan angivits, erhölle räntabilitetskalkylen
följande utseende:
Nettoanalysinkomster från de förutvarande områdena för stationerna
i Visby, Örebro, Västerås och Härnösand (14,000—
5,400) .............................................. kronor 8,600
Nettoanalysinkomster från Stockholm med omnejd ........ » 3,000
Värdet av beviljade rabatter till idkare av jordbruk, trädgårdsskötsel
och mejerihantering i ovannämnda områden...... » 2,800
Bruttovärdet av undersökningar för statens räkning ........ » 30,000
Summa kronor 44,400.
Under förutsättning att fodermedelslag kommer till stånd beräkna utredningsmännen
att anstalten tillföres ytterligare analyser till ett värde av lågt
räknat 25,000 kronor örn året. Inkomsterna vid anstalten förutsättas komma
att tillföras riksstatens inkomstsida.
För de lokala kontrollstationernas vidkommande hava siffermässiga beräkningar
av utgifter och inkomster ej angivits i betänkandet. Utredningsmännen
utgå emellertid från att var och en av stationerna tillerkännes ett statsbidrag
av 6,000 kronor örn året.
I en av utredningsmännen utförd jämförelse mellan statens nuvarande
utgifter för det kemiska stationsväsendet och de kostnader, som beräknas
uppstå efter omorganisationens genomförande hava utredningsmännen
utgått från att för budgetåret 1934/1935 i statsbidrag till kemiska stationer
utbetalats 41,625 kronor, samt att genom minskning av denna summa
med värdet av staten tillerkända rabatter för samma budgetår eller i runt tal
16,500 kronor erhålles en nettoutgift för staten av 25,125 kronor.
Efter genomförande av föreslagen omorganisation beräknas av utrednings -
männen statens nettoutgift på följande sätt.
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt:
Avlöningar .......................................... kronor 36,243
Omkostnader ........................................ » 15,000
Bidrag till tre lokala anstalter å 6,000 kronor ............ » 18,000
Summa utgifter kronor 69,243
Härifrån avdragas:
Slutsumman i förestående räntabilitetskalkyl.............. kronor 44,400
Rabatter till staten för analyser vid de lokala anstalterna . . » 1,500
Summa kronor 45,900.
Enligt denna beräkning skulle statens nettoutgift komma att uppgå till i
runt tal 23,400 kronor. Därest en fodermedelslag kommer till stånd, räkna
utredningsmännen med ett mindre överskott å verksamheten.
Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till hyresvärdet av föreslagna
lokaler för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.
Mot utredningsmännens driftkostnadsberäkningar beträffande den cen- Yttranden.
träla anstalten framställas vissa erinringar av lantbruksstyrelsen, som anser
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Norrbottens
utredningen.
Yttranden.
att tillräcklig hänsyn knappast tagits till de förändringar, som inträffat på
analys- och kontrollverksamhetens område eller som kunna väntas bliva
följden av verksamhetens begränsning till enbart lantbrukskemisk analysoch
kontrollverksamhet.
De goda inkomster, som kontrollen över mjölkpastöriseringen tidigare berett,
komme givetvis att avsevärt minskas, därigenom att denna kontroll hädanefter
huvudsakligen komme att ske vid mejerierna och endast i mindre
utsträckning fullföljas vid kemisk kontrollanstalt. Vidare hade i räntabilitetskalkylen
medräknats ett belopp av 30,000 kronor, motsvarande värdet
av analyser, som utfördes direkt åt staten eller statliga institutioner. Analyser
för statens räkning förutsattes i förslaget skola utföras utan ersättning.
Detta kunde enligt lantbruksstyrelsens förmenande vara riktigt i fråga
om den analysverksamhet, som erfordrades för övervakande av gällande författningsbestämmelsers
efterlevnad, såsom efterlevnaden av eventuell lag om
handel med fodermedel och av lagen om handel med margarin samt därmed
jämförliga författningar. Att däremot den statliga anstalten skulle utan
ersättning tillhandagå alla statliga institutioner med kemiska analyser, funne
lantbruksstyrelsen icke lämpligt. En sådan anordning skulle givetvis komma
att locka till anlitande av anstalten i en omfattning, som knappast vöre nödvändig
eller skälig.
Beträffande storleken av föreslagna statsbidrag hava särskilda uttalanden
ej gjorts i vidare mån än att statskontoret funnit dem blygsamma vid jämförelse
med tidigare framkomna förslag.
I betänkandet med förslag angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Norrbottens län arbetsuppgifter har uppgjorts följande beräkning
av utgifter och inkomster för den föreslagna kemiska stationen i Luleå.
Utgifter.
Avlöningar .................................................. 14,000
Lokalkostnader inklusive uppvärmning, eldning och städning...... 3,500
Apparater och förbrukningsartiklar ............................ 1,500
Diverse utgifter .................................... 1,000
Summa kronor 20,000
Inkomster.
Analysinkomster ............................................. 4,200
Statsbidrag .................................................. 6,000
Bidrag av hushållningssällskap och landsting (beräknat belopp) ... 9,800
Summa kronor 20,000.
I enlighet med beräkningen har utredningsmannen förordat årligt statsbidrag
till ifrågavarande kemiska station med 6,000 kronor.
I de över norrbottensutredningen avgivna yttrandena har invändning mot
förslaget örn statsbidragets storlek framställts av statskontoret, som finner
ett bidrag av 4,000 kronor om året tillfyllest.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 211
Det torde ligga i sakens natur, att, innan den föreslagna statliga centrala Departementsanstalten
varit i verksamhet och erfarenhet vunnits om dess behov, årskost- eA^en''
naderna för anstaltens drift bliva i viss mån osäkra. Mot utredningsmännens
beräkningar har jag ej erinringar att framställa från deras utgångspunkter.
Såsom i det föregående angivits föreslås emellertid av mig förändring i stationernas
antal samt begränsning av den centrala anstaltens och de lokala stationernas
verksamhetsområden m. m. Dessa förslag komma givetvis, därest
de godtagas, att öva inverkan på inkomstberäkningen för den centrala anstalten.
Några mera betydelsefulla förskjutningar i siffrorna lära dock knappast
föranledas härav.
För de lokala stationernas vidkommande föreslår jag i likhet med huvudutredningen,
att årsanslag tillsvidare efter omorganisationens genomförande
beräknas med 6,000 kronor till var och en av stationerna i Skara, Jönköping
och Kristianstad.
Beträffande stationen i Luleå har norrbottensutredningen förutsatt, att denna
station skall i huvudsak betjäna både Norrbottens och Västerbottens län
med analyser. Båda länens hushållningssällskap finna en sådan anordning
lämplig. Dock förutsättes ej anslag av hushållningssällskap eller landsting
i Västerbottens län. Med hänsyn till det betydande område, för vilket stationen
torde komma att bliva verksam, samt till det eventuella behovet av
att stationen, som tillsvidare tänkes skola drivas med fåtaligare personal än
som eljest är föreskrivet, framdeles erhåller en starkare organisation, synes
dess utveckling ej från början böra stäckas genom allt för snäv medelstilldelning.
Jag förordar därför norrbottensutredningens förslag, att även stationen
i Luleå tilldelas årligt statsbidrag med 6,000 kronor.
Det geografiskt sett mindre betydande område, som avses för stationen i
Visby, samt den begränsning av analysuppgifterna, som enligt de riktlinjer
jag tidigare angivit torde få beräknas för denna station, synas mig böra medföra,
att statsbidrag till stationen inskränkes till 3,000 kronor om året.
6. Omorganisationens genomförande och därav föranledda ersättningsfrågor.
I det av utredningsmännen den 18 september 1936 avgivna betänkandet har
omorganisationens genomförande i huvudsak tänkts ske från
och med budgetåret 1939/1940. Vissa undantag härifrån hava emellertid ansetts
påkallade. Utredningsmännen anföra härom följande.
Den för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt såsom lämplig förordade
laboratorie!okalen i centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet
institutionsbyggnad för kemi m. m. vid Experimentalfältet syntes bliva
tillgänglig först den 1 januari 1939. Med hänsyn till att vissa nödvändiga
omändrings- och reparationsarbeten därefter lämpligen borde verkställas,
ville utredningsmännen förorda, att kontrollanstalten trädde i verksamhet den
1 juli 1939. För att detta skulle kunna ske erfordrades dock, att föreståndaren
tillsattes i god tid före verksamhetens påbörjande, förslagsvis från och med
den 1 januari 1939, samt att utrustningsanslaget funnes tillgängligt vid denna
tidpunkt.
Utrednings
männen.
(Huvudutred
ningen.
)
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
De lokalutrymmen, som föreståndaren behövde disponera under arbetet
med upporganiserandet av kontrollanstalten, torde kunna upplåtas i den för
anstalten föreslagna byggnaden, då erforderliga ombyggnads- och reparationsarbeten
sannolikt ej behövde verkställas i hela lokalen samtidigt, Under organisationstiden
syntes föreståndaren vidare komma att behöva medel för anställande
av tillfällig arbetskraft, bränsle, lyse och övriga expenser. För tillfällig
arbetskraft torde komma att erfordras 1,200 kronor och för bränsle,
lyse och övriga expenser 1,200 kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1938/
1939 skulle under dessa förutsättningar komma att uppgå till (5,910 + 1,200
—) 7>H0 kronor för avlöningar, 1,200 kronor för omkostnader samt 40,000
kronor för utrustning.
Emellertid syntes det utredningsmännen nödvändigt, att — utan avvaktande
av den centrala anstaltens inrättande — de till bibehållande föreslagna
lokala anstalterna dessförinnan nyutrustades. Därför föresloges, att
envar av dessa stationer —- i Jönköping, Kristianstad och Skara — under
budgetåret 1937/1938 erhölle ovan omförmälda lån för komplettering och modernisering
av utrustningen å 10,000 kronor samt från och med sagda budgetår
årligt statsbidrag å 6,000 kronor. Under tiden intill den 1 juli 1939 borde
förevarande anstalter vara underkastade gällande bestämmelser för statsunderstödd
kemisk station.
Övriga statsunderstödda kemiska stationer, med undantag av stationen i
Härnösand, föresloges komma i åtnjutande av statsbidrag med nu utgående
belopp intill den 1 juli 1939. Däremot syntes det med hänsyn till rörelsens
begränsade omfattning och ringa lokala betydelse ur ekonomisk synpunkt
knappast lämpligt eller försvarligt att efter den 1 juli 1937 utlämna statsbidrag
till den kemiska stationen i Härnösand.
Utredningsmännen erinra att genomföx-andet av organisationsförslaget skulle
medföra nedläggande av de kemiska stationerna i Kalmar, Visby, Halmstad,
örebro, Västerås och Härnösand. Ehuru de befattningshavare, som i anledning
därav skulle komma att skiljas från sina tjänster, med hänsyn därtill
att de äro anställda med viss uppsägningstid, formellt icke äro berättigade
till ersättning för mistade löneförmåner, anse utredningsmännen
dock att före den 1 juli 1931 anställd befattningshavare, vilken innehar
tjänst som anmälts till delaktighet i statens pensionsanstalt och vilken
ej kan beredas sysselsättning vid den nya organisationen, av billighetsskäl
bör erhålla ersättning enligt vissa normer. I samband härmed åberopa utredningsmännen
precedensfall, som beskrives i 1930 års statsverksproposition,
åttonde huvudtiteln, punkt 243, samt riksdagens skrivelse samma år nr 8.
Det finge erinras att enligt det för statens pensionsanstalt gällande reglementet
rätt till genast börjande tjänstepension inträdde vid avgång
från befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern
eller entledigades på grund av sjukdom. Pensionen vore lika med befattningens
tjänstepensionsunderlag (hel pension), örn den avgående räknade
det härför stadgade antalet tjänsteår. Örn tjänsteårens antal vore mindre,
avkortades pensionen i förhållande därtill (avkortad pension). Rätt till uppskjuten
tjänstepension, vilken utginge med ett i förhållande till inbetalda
pensionsavgifter avvägt belopp, tillkomme den, som avginge från sin befattning
utan att vara berättigad till genast börjande tjänstepension.
Enligt utredningsmännens mening borde intill pensionsålderns inträdande
utgå ersättning till förenämnda befattningshavare med ett årligt belopp motsvarande
den »genast börjande tjänstepension» jämte pensionsförhöjning och
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
dyrtidstillägg, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest han
kvarstått i tjänst intill pensionsålderns inträdande, att bestridas till hälften
av staten och till hälften av vederbörande huvudman.
I övrigt borde följande villkor föreskrivas:
1. Skulle ersättningsberättigad befattningshavare genom huvudmans eller
statens medverkan erbjudas annan anställning i allmän eller enskild tjänst
med lika stora eller större löneförmåner än som vid tiden för stationens nedläggning
tillkomme honom, med den jämkning, som kunde föranledas av
minskning eller ökning av vid tiden för den nya anställningens erhållande
utgående dyrtidstillägg, skulle ersättning till honom icke vidare utgå.
Skulle den sålunda erbjudna nya anställningen vara förenad med mindre
löneförmåner än de befattningshavaren vid kemisk stations nedläggning tillkommande
löneinkomster, skulle ersättning till ifrågavarande befattningshavare
därefter utgå med det lägre belopp, som Kungl. Maj:t efter därom av
vederbörande huvudman gjord framställning funne skäligt bestämma
Efter därom av vederbörande huvudman i förekommande fal! gjord framställning,
skulle Kungl. Maj :t äga besluta, örn och i så fall med vilket belopp
sådan ersättningsberättigad befattningshavare, som utan huvudmans eller statens
medverkan vunne ny anställning i allmän eller enskild tjänst, finge fortfarande
åtnjuta ersättning.
2. Vunne ersättningsberättigad befattningshavare befordran vare sig i
statens eller enskild tjänst, skulle han vara skyldig att underkasta sig den
minskning eller indragning av utgående ersättningsbelopp, som därav kunde
föranledas.
3. Ersättningsberättigad befattningshavare skulle vara skyldig att beträffande
ändring i sitt anställningsförhållande omedelbart lämna meddelande
till vederbörande huvudman.
4. Utbetalning av ersättning skulle ske genom vederbörande huvudman
månadsvis i efterskott.
I följande tablå hava utredningsmännen angivit de belopp, varmed befattningshavare,
varom här är fråga, enligt vad utredningsmännen inhämtat hos
statens pensionsanstalt, skulle äga att, på grund av inbetalade avgifter, från
inträdet i pensionsåldern, 65 år för man och 60 år för kvinna, erhålla pension
jämte pensionsförhöjning:
Kemiska sta-tionen i |
Befattningshavare |
Uppskjutna pensions- belopp |
Pensions- förhöjning |
Summa |
1 i Kalmar |
Assistenten S. E. Rahlén............ |
2,903 |
373 |
3,276 |
Visby |
> G. Lyttkens ............ |
2,349 |
303 |
2,652 |
Halmstad |
Föreståndaren R. S. Ohlsén.......... |
1,112 |
— |
1,112 |
> |
Assistenten 0. T. Åkerberg.......... |
818 |
— |
818 |
> |
> I. M. Thulin............ |
444 |
— |
444 |
Örebro |
» K. II. Stenman.......... |
2,307 |
297 |
2,604 |
> |
Laboratorietjänaien E. F. Johansson.. |
601 |
119 |
720 |
Västerås |
Assistenten S. Y. Lodin.............. |
3,106 |
410 |
3,516 |
Härnösand |
» T. Tholin................ |
2,170 |
278 |
2,448 |
> |
Vaktmästaren 0. F. Ekelin.......... |
1,248 |
204 |
1,452 |
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Yttranden.
Vidare hava utredningsmännen, enligt beräkningar av statens pensionsanstalt,
upprättat följande tablå över föreslagna ersättningar till ifrågavarande
befattningshavare intill pensionsålderns inträdande.
Befattningshavare |
Födelse- år |
Tjäl!ste'' börjande pensions- tjänsJte underlag siJonsbe‘,’ |
Pensions- tillägg |
Summa |
|
Assistenten Rahlén ............ |
1888 |
3,800 |
3,800 |
496 |
4,296 |
> Lyttkens............ |
1898 |
3,800 |
3,800 |
496 |
4,296 |
Föreståndaren Ohlsén .......... |
1875 |
5,000 |
1,181 |
— |
1,181 |
Assistenten 0. T. Åkerberg .... |
1875 |
3,800 |
844 |
— |
844 |
> Thulin ............ |
1881 |
1,560 |
491 |
— |
491 |
> Stenman............ |
1881 |
3,800 |
3,800 |
496 |
4,296 |
Laboratorietjänaren Johansson .. |
1899 |
1,200 |
1,200 |
204 |
1,404 |
Assistenten Lodin.............. |
1885 |
3,800 |
3,800 |
496 |
4,296 |
> Tholin.............. |
1893 |
3,800 |
3,800 |
496 |
4,296 |
Vaktmästaren Ekelin .......... |
1878 |
I 1,360 |
1,360 |
248 |
1,608 |
Summa |
31,920 |
24,076 |
2,932 |
27,008 |
Å de i tablåerna upptagna beloppen avses dyrtidstillägg skola beräknas.
Utredningsmännen anmärka, att befattningshavarna vid den kemiska stationen
i Halmstad anmälts till delaktighet i statens pensionsanstalt först år
1927, samt att huvudmännen ej inbetalat den engångsavgift, som erfordras
för att befattningshavarna skola äga tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.
Beträffande övergången till den nya organisationen
anför lantbruksstyrelsen, att det synes böra övervägas huruvida icke under en
övergångstid av exempelvis tre år statsunderstöd bör enligt nu gällande grunder
beredas väl utrustade kemiska stationer, där fast anställd föreståndare
finnes.
Frågan om ersättning till personal, som ställes utan sysselsättning
vid organisationsförslagets genomförande, beröres av statskontoret,
statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen samt åtskilliga hushållningssällskaps
och landstings förvaltningsutskott. Ur de inkomna yttrandena må återgivas
följande.
Statskontoret finner i likhet med utredningsmännen billigt och skäligt, att
ifrågavarande befattningshavare erhålla gottgörelse för förlorad anställning.
Utredningsmännens förslag innebure emellertid, att samtliga ifrågavarande
anställningshavare skulle, oavsett levnads- och tjänsteålder, beredas årlig
ersättning intill uppnådd pensionsålder eller tills dess de genom huvudmans
eller statens medverkan erbjödes viss annan anställning i allmän eller enskild
tjänst. I tidigare fall, då ersättning beretts personer inom eller utom
statsförvaltningen, vilka på grund av genom statlig tillskyndan vidtagna organisatoriska
förändringar gått förlustig innehavd anställning, torde i allmänhet
hava bestämts, att årlig ersättning finge utgå, under förutsättning att an
-
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
ställningshavare vid entledigandet uppnått viss levnadsålder ävensom visst
antal tjänstår. Därest dessa förutsättningar icke varit för handen, hade ersättningen
fastställts i form av engångsersättning. Med beaktande härav ville
statskontoret ifrågasätta, huruvida icke den årliga ersättningen i förevarande
tall borde begränsas till befattningshavare vid kontrollstationerna, som
vid entledigandet uppnatt alder av lägst 50 år och därjämte innehaft minst
la anställningsår. I anslutning därtill borde engångsersättning utgå till övriga
befattningshavare.
Med denna utgångspunkt funne sig ämbetsverket i huvudsak kunna ansluta
sig till det av utredningsmännen förordade beräkningssättet för bestämmande
av ifrågavarande ersättning. Ämbetsverket ville dock för sin del ifrågasätta
en korrigering av detsamma vad anginge ersättningarna till befattningshavarna
vid Halmstadsstationen. För sistnämnda befattningshavare
hade, såsom de sakkunniga anmärkt, icke erlagts den engångsavgift, som
erfordrats för alt de skulle äga tillgodoräkna tjänstgöring i tiden, innan de
vunnit delaktighet i anstalten, vilken omständighet medförde att en »genast
börjande pension» vid pensionsåldern för dem endast uppginge till en mindre
del av tjänstepensionsunderlaget. Det synes statskontoret rimligt, att ersättningarna
vid Halmstadsstationen bestämdes efter de pensioner, som från statens
pensionsanstalt kunnat erhallas, därest erforderlig engångsavgift erlagts
för tillgodoräknande av jämväl tjänstetid före vunnen delaktighet i pensionsanstalten.
Skulle, på sätt statskontoret ifrågasatt, ersättning lill vissa entledigade befattningshavare
anses endast böra ifrågakomma såsom engångsersättning,
syntes densamma lämpligen kunna bestämmas att motsvara en årslön eller
det av utredningsmännen såsom årlig ersättning föreslagna beloppet.
I samband härmed ville statskontoret erinra om att ersättningsberättigad
befattningshavare skulle vara skyldig att beträffande ändring i anställningsförhållande
omedelbart lämna meddelande till vederbörande huvudman.
Med hänsyn till statens intressen borde anmälan jämväl göras till statskontoret,
som torde böra erhålla i uppdrag att övervaka tillämpningen av de
föreskrifter i nämnda hänseende, som i anslutning till de sakkunnigas förslag
komme att meddelas.
Även lantbruksstyrelsen linner det rimligt, att någon ersättning beredes de
befattningshavare, som genom omorganisationen förlora sina anställningar.
Da det emellertid icke kunde anses påkallat, att sådan ersättning utginge
till befattningshavare, som vunne annan anställning — vilket i vissa fall
torde komma att bliva fallet, exempelvis därigenom alt ett eller annat hushållningssällskap
fortfarande upprätthölle lokal verksamhet på området utan
statsbidrag — syntes rätten till ersättning, varom här vore fråga, böra bliva
beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Att märka vore,
att vederbörande befattningshavare alltid kunde i enlighet med gällande bestämmelser
för pension från statens pensionsanstalt draga nytia av inbetalda
pensionsavgifter i form av s. k. uppskjuten tjänstepension.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid i detta sammanhang även höra
erinra därom, att tidigare vid indragande av statsunderstöd några särskilda
åtgärder fran statens sida för tillgodoseende av personal, som härigenom
blivit utan arbete, i allmänhet icke förekommit inom lantbruksstyrelsens
förvaltningsområde. Lantbruksstyrelsen erinrade i sådant avseende örn
skedda upprepade indragningar av anslag till lantbruks-, lantmanna- och
lanthushållsskolor, ävensom örn tidigare indragning av statsunderstödda lokala
liökon t rollanstalter.
bihang till riksdagens yirotokoll 1938. I sand. Nr 211. f,
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Statens pensionsanstalt uttalar, att det föreslagna sättet tor bestämmande
av ersättningar skulle komma att verka ojämnt.
Detta torde framgå vid en jämförelse av ersättningarna vid Halmstadsstationen
med ersättningarna vid övriga stationer. Då, såsom utredningsmännen
anmärkt, för befattningshavarna vid Halmstadsstationen, vilka erhållit
delaktighet i pensionsanstalten först år 1927, ej inbetalats den engångsavgift.
som erfordrats för att befattningshavarna skulle äga tillgodoräkna
tidigare tjänstgöring, komme de vid tillämpning av den av utredningsmännen
förordade regeln för ersättningens bestämmande i en väsentligt
ogynnsammare ställning än övriga. Ett mera rättvist resultat skulle erhallas,
om ersättningarna vid Halmstadsstationen bestämdes ettel de pensioner,
som från statens pensionsanstalt kunnat erhållas, om erforderlig engångsavgift
erlagts för tillgodoräknande av jämväl tjänstetid före år 1927. Pensionsanstalten
ville emellertid ifrågasätta, om det icke vore lämpligast att
— i likhet med vad som i kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344) föreskrivits
beträffande vissa lärarinnor vid upphörda statsunderstödda enskilda läroanstalter
— ställa ersättningen i mera direkt förhållande till den förut åtnjutna
avlöningen samt att även i någon mån taga hänsyn till den vid entledigandet
uppnådda åldern, av vilken möjligheten att erhålla ny anställning
ju måste vara starkt beroende.
Oavsett vilka normer, som sålunda tillämpades vid bestämmandet av den
ersättning för mistade löneförmåner, som här kunde ifrågakomma, ville det
förefalla statens pensionsanstalt skäligt, att — i likhet med vad som skedde
vid förutnämnda entledigande!! vid vissa enskilda läroanstalter samt i samband
med nedläggandet av vissa småskoleseminarier — de befattningshavare,
som komme i åtnjutande av dylik ersättning och således kunde sägas stå på
indragningsstat, bereddes möjlighet att med avseende å pension bibehållas
vid de rättigheter och skyldigheter, som varit förbundna med deras befattningar
vid de kemiska stationerna. Avgiftsplikt i hittills gällande omfattning
torde härvid böra åvila ej blott befattningshavarna själva utan även vederbörande
huvudmän. Därest den utgående ersättningen för mistade löneförmåner
skulle komma att indragas, borde i samband med beslutet därom övervägas,
örn den fortsatta avgiftsbetalningen skulle upphöra eller icke. Hade
indragningen av ersättningen skett på grund av att vederbörande erhållit annan
befattning, som vore förenad med pensionsrätt, torde den med ersättningen
förbundna avgiftsbetalningen till statens pensionsanstalt böra upphöra.
Vore däremot den erhållna befattningen i avsaknad av pensionsrätt, borde
fortsatt delaktighet med avgiftsbetalning till pensionsanstalten kunna ifrågakomma,
detta i synnerhet om den tillträdda anställningen vore knuten till en
statlig eller statsunderstödd institution. Vad särskilt Halmstadsstationens befattningshavare
anginge syntes det kunna vara anledning att förvänta, att
dessa av huvudmannen bereddes viss pensionsfyllnad, svarande mot tjänstetiden
före år 1927, för vilken ju — på grund av huvudmannens uraktlåtenhet
att härför erlägga erforderliga retroaktivavgifter — någon pension ej vore att
emotse från pensionsanstalten.
Hallands läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att ersättningsbeloppen
för tiden intill pensionsålderns inträde böra omräknas efter de verkliga pensioner,
vartill befattningshavarna äro berättigade.
I vissa yttranden påyrkas, att staten skall antingen helt bestrida ersättningarna
till de av omorganisationen berörda befattningshavarna eller ock
bidraga till dessa ersättningar med större andel än vad utredningsmännen
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
67
föreslagit. Vidare har ifrågasatts vidtagande av sådana åtgärder att befattningshavarna
vid uppnådd pensionsålder kunde komma i åtnjutande av en
mot tidigare anställning svarande full pension, eventuellt genom att befattningshavarna
själva inbetalade de avgifter, som erfordrades för erhållande
av oavkortad pension.
Beträffande omorganisationens genomförande hava utredningsmännen utgått
ifrån, att de för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt avsedda lokalerna
i stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet bliva tillgängliga
omedelbart efter centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet
nedläggande eller från och med den 1 januari 1939, samt att från denna tidpunkt
omändrings- och reparationsarbeten skulle kunna utföras, varefter
från och med den 1 juli 1939 den lantbrukskemiska kontrollanstaltens verksamhet
skulle kunna taga sin början.
Såsom jag förut berört kunna planerade byggnader för de med förläggning
till Ultuna avsedda anstalterna för jordbruksförsök och för husdjursförsök
icke beräknas bliva färdiga till den 1 januari 1939, till följd varav
centralanstaltens nuvarande lokaler i viss utsträckning en tid framåt bliva
behövliga för försöksanstalterna. Jag bar tidigare angivit, att lokaler för anstalten
för husdjursförsök böra beräknas i stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet,
intill dess anstalten kan överflyttas till planerad institutionsbyggnad
vid Ultuna. För försöksanstalterna arbetande kemiskt
analyslaboratorium beräknas under tiden 1 januari—30 juni 1939 komma
att i huvudsak vara inrymt i de lokaler i stora institutionsbyggnaden,
som nu disponeras av centralanstaltens driftlaboratorium. Från och med
den 1 juli 1939 skulle dessa, i nedre våningen och källarvåningen belägna,
lokaler liksom ytterligare erforderlig del av andra våningen kunna ställas
till den lantbrukskemiska kontrollanstaltens disposition, enär försöksverksamhetens
analyslaboratorium då beräknas hava överflyttat sin verksamhet
till lantbrukshögskolans kemiska institution å Ultuna. Då ju försöksanstalterna
alltjämt en tid framåt bliva förlagda till Experimentalfältet, förutsätter
överflyttningen till Ultuna av försöksverksamhetens analyslaboratorium,
att analysprov i stor utsträckning försändas från Experimentalfältet till
Ultuna. Det torde emellertid icke bliva möjligt att helt blottställa försöksanstalterna
i avseende å analyspersonal på platsen. Med hänsyn härtill torde
få beräknas, att under tiden innan försöksanstalternas överflyttning till Ultuna
verkställts, högst två befattningshavare vid försöksverksamhetens analyslaboratorium
bedriva analysarbete i lantbrukskemiska kontrollanstaltens
lokaler för försöksanstalternas räkning. Enligt vad jag inhämtat, anses avsevärda
olägenheter härigenom ej uppstå under den begränsade tid, varom
här är fråga.
Jag förordar, att verksamheten vid statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt tager sin början den 1 juli 1939, då erforderliga
lokaler kunna ställas till anstaltens disposition.
Departements
chefen.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Utredningsmännens förslag om anställande av föreståndare för anstalten
från och med 1 januari 1939 samt om beräknande i övrigt av vissa avlöningar
och omkostnader för anstalten under tiden 1 januari—30 juni 1939 bygger
på förutsättningen att tillgång till lokaler för anstalten skulle erhållas
redan vid början av år 1939. Då nämnda förutsättning brister samt därtill
kommer, att förutsatta omändrings- och reparationsarbeten måste uppskjutas
i avvaktan på statens förvärvande av lantbruksakademiens andel i stora
institutionsbyggnaden på Experimentalfältet, torde skäl ej föreligga att i nu
berörda hänseende följa utredningsmännens förslag. Åtskilliga åtgärder torde
emellertid böra före anstaltens trädande i funktion vidtagas såsom utseende
av befattningshavare, anskaffning av nödig utrustning, upprättande av stadgar
och andra föreskrifter m. m. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
närmare förordna örn sättet för nyorganisationens bedrivande. I organisation
skost Hader torde böra för budgetåret 1938/1939 beräknas ett
förslagsanslag av 4,000 kronor.
Då med hänsyn till det nu anförda avlöningar och omkostnader för statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt ej torde ifrågakomma under nästkommande
budgetår, bortgå ur statberäkningen å nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition
under punkt 103 till nämnda anstalt för avlöningar beräknat förslagsanslag
av 7,100 kronor samt under punkt 104 till samma anstalt för omkostnader
beräknat förslagsanslag av 1,200 kronor.
Beträffande genomförandet av föreslagen omorganisation i avseende
å de lokala stationerna torde jämväl denna böra ske från
och med budgetåret 1939/1940. Ett undantag härifrån torde emellertid böra
göras beträffande stationen i Luleå, som bör träda i verksamhet från och
med den 1 januari 1939, då kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län
beräknas skola nedläggas. För denna station bör under tiden 1 januari—30
juni 1939 gälla samma föreskrifter som för nu befintliga kemiska stationer,
såväl beträffande villkor för statsunderstöds åtnjutande som eljest.
Statsunderstöd till station i Kristianstad bör i överensstämmelse med det
anförda beräknas först från och med budgetåret 1939/1940.
Mot förslaget örn höjning för budgetåret 1938/1939 av nu utgående statsunderstöd
till var och en av de kemiska stationerna i Skara och Jönköping
från 5,875 kronor till 6,000 kronor synes icke något vara att anmärka.
Jag torde få erinra, att, ehuru omorganisationen av det kemiska analysväsendet
eljest är avsedd att träda i tillämpning från och med den 1 juli 1939,
utrustningsanslag för den statliga anstalten och vissa lokala stationer i det
föregående föreslagits skola utgå redan under nästkommande budgetår.
Ehuru staten ej kan anses äga skyldighet att utgiva ersättning till
personal, som i anledning av föreslagen omorganisation ställes utan sysselsättning,
synes, såsom utredningsmännen anfört, billigheten fordra, att staten
bidrager till viss gottgörelse åt sådan personal. I likhet med statskontoret
finner jag emellertid, att utgivande av årlig ersättning bör begränsas till att
avse personal, som vid entledigandet uppnått en levnadsålder av 50 år och
Kungl. Maj.ts proposition nr 211
69
då har att tillgodoräkna minst 15 anställningsår. Jag biträder även därutinnan
statskontorets förslag, att till övrig personal må utgå en engångsersättning
motsvarande av utredningsmännen såsom årlig ersättning föreslaget belopp.
Då beviljandet av ifrågasatta ersättningar förestavas av billighetsskäl,
synes vid ersättningsbeloppens bestämmande ej, såsom utredningsmännen
förslagit, hänsyn böra tagas till huruvida av anstalternas huvudmän verkställts
erforderliga inbetalningar till statens pensionsanstalt för befattningshavarnas
rätt att tillgodoräkna tidigare tjänstgöring eller icke. Sålunda böra befattningshavarna
vid den kemiska stationen i Halmstad, för vilka dylika inbetalningar
ej fullgjorts, erhålla ersättningar efter samma grund som befattningshavarna
vid övriga stationer.
Med dessa förändringar har jag icke något att erinra mot de av utredningsmännen
angivna grunderna för ersättningsbeloppens bestämmande.
Den på statsverket enligt förslaget belöpande andelen eller hälften av ersättningen
bör enligt min mening utgå allenast under förutsättning att stationens
huvudman erlägger motsvarande belopp. Detta förbehåll torde böra
gälla även i avseende å engångsersättning.
De kostnader statsverket genom sålunda utgående ersättningar skulle hava
att vidkännas hava frånsett dyrtidstillägg beräknats till i runda tal:
Engångsersättningar .................................. kronor 2,900
Årliga ersättningar .................................... » 11,300.
Av utredningsmännen föreslagna villkor rörande tjänsteanställnings inverkan
på ersättnings utgående kan jag i huvudsak biträda. Utbetalning av statsverkets
andel i ersättning bör dock ej ske genom huvudman, utan genom statskontoret,
som torde hava att övervaka tillämpningen av de föreskrifter rörande
ersättningarnas utgående, som i huvudsaklig överensstämmelse med angivna
grunder lära få utfärdas av Kungl. Majit.
Det av statens pensionsanstalt framförda förslaget att befattningshavare,
vilka komma i åtnjutande av ersättning, böra beredas möjlighet att med avseende
å pension bibehållas vid de rättigheter och skyldigheter, som varit
förbundna nied deras befattningar vid de kemiska stationerna, vill jag biträda
beträffande befattningshavare, som tillerkännas årliga ersättningar.
Även härom torde närmare föreskrifter få utfärdas av Kungl. Majit.
7. Understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939.
Såsom understöd åt kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behov
är i riksstaten för budgetåret 1937/1938 uppfört ett anslag av 43,000
kronor.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1937 förordat,
att i avvaktan på statsmakternas beslut örn den kemiska analysverksamhetens
omorganisation understöd lill kemiska stationer måtte för budgetåret
1938/1939 utgå med oförändrat belopp, 43,000 kronor.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Departements
chefen.
Enligt vad jag förut anfört torde föreslagen omorganisation av den kemiska
analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets behov böra träda i tillämpning
från och med den 1 juli 1939. Med hänsyn härtill böra samtliga nu understödda
kemiska stationer erhålla understöd även under budgetåret 1938/
1939. Härtill kommer, att vid beräknat upphörande från och med den 1 januari
1939 av anslag till kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län
och inrättande från samma tidpunkt av fristående statsunderstödd kemisk
station i Luleå bidrag för denna station bör utgå i avseende å tiden 1/1—30/e
1939.
Anslagen till stationerna i Kalmar, Halmstad, örebro, Västerås, Härnösand
och Visby böra under budgetåret utgå med oförändrade belopp, eller
med tillhopa 31,250 kronor. I överensstämmelse med vad jag förut anfört
torde för var och en av stationerna i Skara och Jönköping böra beräknas bidrag
å 6,000 kronor eller för dessa stationer tillhopa 12,000 kronor, samt för
stationen i Luleå beträffande tiden 1jt—30le 1939 3,000 kronor.
Till understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939 torde alltså
böra i avrundat tal utgå (31,250 + 12,000 + 3,000 —) 46,300 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att kemisk analys- och kontrollverksamhet för
jordbrukets behov skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående tillstyrkt förslag;
2) godkänna av mig framlagda förslag till grunder för ersättningar
åt personal vid kemiska stationer, vilkas statsunderstöd
indragas, samt för bibehållen pensionsrätt åt sådan
personal;
3) för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln anvisa
a)
till Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt: Organisationskostnader
ett förslagsanslag av 4,000 kronor,
b) till Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt: Utrustning
ett reservationsanslag av 40,000 kronor,
c) till Kemiska stationer m. m.: Understöd åt kemiska stationer
ett anslag av 46,300 kronor;
4) för budgetåret 1938/1939 å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd anvisa till Lån för utrustning av lokala kemiska
stationer ett reservationsanslag av 30,000 kronor;
5) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser,
som vid genomförande av framställt organisationsförslag må
befinnas erforderliga.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211-
71
Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet: