C/Q C/Q

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till övergångsstat
för budgetåret 1937138; given Stockholms
slott den 4 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att, med
odkännande av de i protokollet berörda förslag, å övergångsstat för budgård
1937/38 upptaga de inkomster och utgifter, som framgå av härvid
fogade förslag till dylik övergångsstat.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 1.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Övergångsstat för

1

Kronor !

Inkomster:

—

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

4. Statsverkets kassafond ....

123,620,400

^ E. Lånemedel:

3. Övriga lånemedel .........

fin nnn nnn

Summa

173,620,400

Kungl. Maj:ts proposition nr 2

3

budgetåret 1937/38.

1

Utgifter:

A. Verkliga utgifter.

«

Kronor

.

1,717,000

171,903,400

B. Utgifter för kapitalökning:

VI. Avbetalning å statsskulden

VII. Riksbanksfonden........

Att täckas av

Summa

lånemedel

andra stats-inkomster

50,000,000

121,903,400

121,903,400

50,000,000

Säger

50,000,000

121,903,400

171,903,400

Summa

173,620,400

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Verkliga utgifter

XII. Oförutsedda utgifter.

Kronor

i

2

Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar

1,717,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

5

Utgifter för kapitalökning.

VI. Avbetalning å statsskulden.

Att täckas av

Summa

lånemedel

andra stats-

inkomster

Kronor

Kronor

Kronor

B. Avskrivning av lånekapital m. m.

1

Avskrivning av till vissa engångskostnader

i

för försvarsväsendets byggnader m. m.

anvisat lånekapital....................

12,697,000

2

Nedskrivning av statens järnvägars låne-

kapital..............................

48,000,000

5

Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden

*1,300,000

6

Nedskrivning av lånekapital i statens all-

männa fastighetsfond..................

*20,000,000

7

Nedskrivning av lånekapital i fonden för

statens aktier........................

*5,000,000

8

Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å

riksgäldskontorets avskrivningskonto ....

34,906,400

Säger för avskrivning av lånekapital m. m.

121,903,400

121,903.400

Summa j

121,903,400

121,903,400

Beräknat belopp.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Utgifter för kapitalökning.

VII. Riksbanksfonden.

Att täckas av

Summa

Kronor

lånemedel

Kronor

andra stats-inkomster

Kronor

1

Riksbanksfonden ....................

50,000,000

50,000,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

7

» Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari
1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler förslag till
övergångsstat för budgetåret 1937/38 samt anför därvid:

Reglering av statens förmögenhetsställning.

Allmänna spörsmål.

1. Behandlingen av avskrivningsfrågor vid övergången till den nya riksstatsuppställningen.
I finansplanen till årets statsverksproposition förordar
jag, att erforderlig medelsanvisning för täckning av de avskrivningar av lånemedelstillgångar
m. m., varom förslag framlägges till 1938 års riksdag,
skall i sin helhet ske genom uppförande av anslag för ändamålet å tilläggsstat
(övergångsstat) för budgetåret 1937/38. Till närmare motivering av denna
anordning, vilken sammanhänger med övergången till den nya budgetordningen,
torde jag här få anföra följande.

Budgetsakkunniga hade vid utarbetandet av sitt förslag till ändrad uppställning
av riksstaten funnit sig icke böra till behandling upptaga frågan om
sättet för en övergång till det nya budgetsystemet. I samband med förberedelserna
till den proposition, som i anledning av budgetsakkunnigas förslag
avläts till 1937 års riksdag, verkställdes därför inom finansdepartementet
en utredning i syfte att närmare klarlägga de budgettekniska spörsmål, som
krävde sin lösning vid övergången från nuvarande system till det av budgetsakkunniga
förordade. Resultatet av denna utredning, vilken närmast tog
sikte på möjligheterna att inpassa det för budgetåret 1937/38 framlagda riksstatsförslaget
i det nya systemet, sammanfattades i en vid propositionen
fogad promemoria.

Med hänsyn till de svårigheter att ge de i riksstatsförslaget för budgetåret
1937/38 för extraordinära avskrivningar upptagna anslagen och de häremot
svarande täckningsmedlen en adekvat redovisning inom det nya systemets
ram, som gjorde sig gällande på grund av den föreslagna ändringen av for -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

merna för disposition av kassafonden (budgetutjämningsfonden), framlades
i nämnda promemoria alternativa lösningar för en omläggning av uppställningen
av riksstalsförslaget för budgetåret 1937/38 i anslutning till de av
budgetsakkunniga förordade grunderna.

Det folsta av dessa alternativ (alternativ I), som strängt följde principerna
för den av de sakkunniga förordade riksstatsutformningen, karakteriserades
därav, att det i riksstatsförslaget för extraordinära avskrivningar i anspråk
tagna beloppet av kassafonden förutsattes skola upptagas å driftbudgeten såsom
underskott att avföras å budgetutjämningsfonden; de mot angivna belopp
svarande avskrivningsmedlen skulle då redovisas å driftbudgeten. Vid
de övriga alternativen hade det underskott å driftbudgeten, som sålunda framträdde
vid övergången fran nuvarande system till det föreslagna, redovisats
i annan ordning än över driftbudgeten genom att det för avskrivningsändamål
disponerade beloppet kassafondsmedel, respektive hela det inkomstbelopp
som disponerats för vad som kunde betraktas såsom extraordinär avskrivning
förutsatts skola antingen över kapitalbudgeten tillföras riksgäldsfonden
(alternativ II a och III a) eller också vid sidan av riksstaten överföras
till riksgäldsfonden eller direkt till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
(alternativ II b och III b). Enligt alternativen III a och III b skulle
budgeten, såsom i verkligheten också var fallet, hava kommit att framstå såsom
överbalanserad.

I avgivet yttrande fann riksräkenskapsverket det förslag äga företräde,
enligt vilket det för extraordinära avskrivningar i anspråk tagna beloppet av
kassafonden skulle upptagas å driftbudgeten såsom underskott att avföras
å budgetutjämningsfonden. Ämbetsverket tillstyrkte dock en anordning, enligt
vilken viss del av avskrivningsmedlen skulle överflyttas från riksstaten
för övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast
föregående budgetåret. Ämbetsverket anförde till utveckling av sin ståndpunkt
följande.

Vid bedömandet av de olika förslagen till riksstatsuppställningar för övergångsåret
må till förmån för alternativ I särskilt framhållas, att genom tilllämpning
av detta alternativ vinnes, att samtliga de i det till grund för departementspromemorians
riksstatsuppställningar liggande riksstatsförslaget för
budgetåret 1937 38 upptagna anslagsmedel, vilka avse avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster, bliva redovisade över driftbudgeten. Enligt
alternativen II a och III a skulle visserligen samtliga för avskrivning av
oreglerade kapitalmedelsförluster avsedda medel redovisas över riksstaten,
men i den mån dessa medel överflyttades till kapitalbudgeten skulle, såsom
tidigare angivits, själva avskrivningen genomföras vid sidan av riksstaten,
vilket måste anses mindre tillfredsställande. Härtill kommer, att den föreslagna
redovisningen av för avskrivningsändamål avsedda medel över kapitalbudgeten
icke lärer vara förenlig med grunderna för kapitalbudgetens
anordning enligt det föreslagna nya budgetsystemet, jämlikt vilka grunder
kapitalbudgeten närmast skall utgöra en plan för ny kapitalinvestering
i statens kapitalfonder. Beträffande de såsom alternativ II b och III b
betecknade riksstatsuppställningarna slutligen synes någon annan erinran
icke kunna framställas än att dessa uppställningar i ännu högre grad än
alternativen II a och III a eftersätta kravet på riksstatens fullständighet.

Även om det kan anses försvarligt att i ett undantagsläge vid övergången
till en ny budgetordning genomföra vissa till riksstaten normalt hänförliga fi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

9

nansoperationer vid sidan av riksstaten, finner riksräkenskapsverket sig likväl
icke kunna förorda, att vid utarbetandet av riksstaten för övergångsåret
något annai av de i departementspromemorian framlagda förslagen till riksstatsuppställningar
lägges till grund än det som alternativ I betecknade.

Av den i departementspromemorian för alternativ I utarbetade siffermässiga
riksstatsuppställningen framgår, att budgeten för övergångsåret enligt
detta alternativ skulle framstå såsom i avsevärd mån underbalanserad. Med
hänsyn till att till grund för riksstatsuppställningen lagts riksstatsförslaget
för budgetåret 1937/38, under vilket budgetår en utpräglad högkonjunktur
förutsatts skola råda, kan det förefalla anmärkningsvärt, att riksstaten för
övergångsåret skulle utvisa ett icke obetydligt budgetunderskott. Anledningen
härtill är emellertid närmast att söka i det förhållandet, att enligt riksstatsförslaget
för budgetåret 1937/38 mycket stora belopp disponerats ur
statsverkets kassafond för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.

En bättre anslutning av riksstaten för övergångsåret till under samma
budgetår rådande konjunkturläge skulle enligt riksräkenskapsverkets mening
ernås, om i uppställningen enligt alternativ I viss del av anslagen till avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster överflyttades från riksstaten för
övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast
föregående budgetåret.

Vid en dylik anordning, som riksräkenskapsverket för sin del förordar,
föreligger intet hinder mot att riksstaten för övergångsåret enligt det i departementspromemorian
valda exemplet siffermässigt erhåller den utformning,
som framgår av alternativ III b.

I anslutning till den sålunda förebragta utredningen i frågan anförde jag
för egen del i huvudsak följande.

Medel av kassafonden kunde enligt nuvarande system tagas i anspråk för
avskrivningsändamål genom direkt disposition av fonden under inkomsttiteln
för i anspråk tagna kapitaltillgångar. Enligt det föreslagna systemet
åter kunde en belastning av budgetutjämningsfonden visserligen ske i likartad
form, när medlen disponerades för förmögenhetsbildning, men den
kunde ske för täckande av driftbudgetens utgifter, och alltså även för avskrivningar,
blott i form av underskott å driftbudgeten. En följd härav vore
att örn, såsom exempelvis enligt riksstatsförslaget för budgetåret 1937/38
skulle bli fallet, kassafondsmedel i betydande utsträckning disponerades för
extraordinär avskrivning, så komme detta vid sträng tillämpning av det nya
systemet att framträda såsom en underbalans. Denna egendomlighet i redovisningssättet,
som givetvis icke vore förenad med några praktiska olägenheter,
kunde, örn man så ville, undvikas genom en särskild övergångsordning
vilken, såsom av promemorian framginge, kunde tänkas utformad på olika
sätt. Ställning behövde icke för det dåvarande tagas lill det spörsmål som
här antytts. Det i promemorian framlagda materialet och därtill anknutna
diskussioner ägde betydelse blott såsom en orientering rörande de möjliga
vägarna att förmedla övergången mellan den nuvarande och den föreslagna
riksstatsuppställningen. Örn frågan under hösten skulle aktualiseras, syntes
riksräkenskapsverkets förslag, att viss del av anslagen till avskrivning av
orcgleradc kapitalmedelsförluster skulle vid övergången upptagas å tillläggsstat
för löpande budgetår, i första hand böra bli föremål för övervägande så -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-

som den lösning, vilken utan avvikelse från det nya systemets principer gåve
det riktigaste uttrycket åt övergångsanordningarnas innebörd.

Efter ytterligare prövning av förevarande spörsmål i samband med förberedelserna
för årets statsverksproposition vill jag nu ansluta mig till den
av riksräkenskapsverket förordade anordningen med tilläggsstat. Härvid
hava ifrågavarande, väsentligen för avskrivningsändamål avsedda medel befunnits
lämpligen icke böra uppföras å samma tilläggsstat som de medel,
vilka i anledning av inträffade prisstegringar avses skola anvisas till förstärkning
av vissa å riksstatema för budgetåret 1936/37 och nu löpande budgetår
uppförda anslag till byggnadsföretag och för materialinköp eller vilka
avse nya anslagsändamål utan samband med budgetomläggningen. De
ha i stället hänförts till en särskild tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1937/38. I syfte att förebygga oklarhet och sammanblandning har det ansetts
lämpligt att — utan att därav får anses följa någon skillnad i de båda
tilläggsstaternas innebörd i budgeträttsligt avseende — ge dem olika beteckningar.
Den av övergången till den nya riksstatsuppställningen betingade tillläggsstaten,
vartill jag i det följande torde få framlägga förslag, har sålunda
ansetts böra betecknas såsom övergångsstat för budgetåret 1937/38, medan
den andra tilläggsstaten, vartill förslag framlägges i annat sammanhang (jfr
propositionen nr 8), avses skola bibehålla beteckningen tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1937/38.

För underlättande av överblicken av statsregleringens genomförande torde
utfallet av tilläggsstaten böra redovisas tillsammans med utfallet av riksstaten,
medan för utfallet av övergångsstaten en helt fristående redovisning
torde böra lämnas. Formellt böra emellertid såväl tilläggsstat som övergångsstat
givas karaktär av direkta kompletteringar av riksstaten. I stället
för självständig litterering böra sålunda tilläggsstatens och övergångsstatens
inkomst- och utgiftstitlar erhålla samma litterering som motsvarande titlar
i riksstaten, där dylik motsvarighet förefinnes. Helt nya utgiftstitlar åter
böra erhålla litterering i följd med riksstatens utgifter av närmast motsvarande
slag.

2. Översikt över föreliggande regleringsbeliov och för avskrivningsändainål
disponibla tillgångar. Innan jag anmäler till övergångsstaten hänförliga
beräkningar och anslagsäskanden, torde jag få i korthet redogöra för de
regleringsåtgärder, som böra genomföras vid övergången till den nya riksstatsuppställningen
och som ifrågakomma för redovisning å övergångsstaten.

Efter budgetomläggningen kommer allenast räntabelt kapital att tillföras
kapitalfonderna. 1 konsekvens härmed böra de i rikshuvudboken redovisade
fondbehållningarna ej endast som vanligt såvitt möjligt korrigeras för
konstaterade direkta förluster utan därjämte vid utgången av innevarande
budgetår justeras ned till de värden som äro att anse som fullt förräntade.
Delvis får detta karaktären av en rent bokföringsteknisk åtgärd. Så blir
exempelvis fallet, i den mån nedskrivningen ej uppgår till större belopp än

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

11

i fonderna ingående skattemedelskapital eller hänför sig till ursprungligt kapital.
Delvis kräves tillskott av täckningsmedel, vilka normalt böra anvisas
över riksstaten men under vissa förutsättningar kunna omföras vid sidan av
denna.

Ett omedelbart behov av täckningsmedel föreligger i de fall, där investerat
lånemedelskapital konstateras vara direkt förlorat. Med nu tillämpad bokföring
å riksgäldsverkets fond sammanföras ifrågavarande förluster i regel
på ett särskilt avskrivningskonto, vars redovisade behållning representerar
en balanserad förlustsumma att täckas av verkliga inkomster. Som i det följande
(punkt 15) visas, bör i detta sammanhang räknas med ett täckningsbehov
å avskrivningskontot, som uppgår till i runt tal 34.9 miljoner kronor.
Några direkta förluster som därutöver påkalla anvisande av täckningsmedel
äro, efter genomförandet av de senaste årens konsolideringspolitik, icke konstaterade.
Beträffande vissa av de förluster, till vilkas reglering erforderliga
medel redan anvisats å riksstaten, exempelvis förlusterna å lån till spannmålsföreningen
och kreditkassan, har bokföringsmässig avskrivning emellertid
av olika skäl ännu ej kunnat genomföras.

Ur vissa synpunkter kan med direkta förluster jämställas, att lånemedel
genom särskilda budgettekniska anordningar tagits i bruk för finansiering
av utgifter, som regelmässigt ansetts böra täckas av skattemedel. Finansieringstekniken
har i dessa fall givit upphov till nominella fondtillgångar,
ehuru den blott åsyftat ett uppskov med en finansiering av skattemedel.
Två fall av denna art äro nu aktuella och föreslås i det följande skola bli föremål
för reglering. Jag avser dels de lånemedelsfinansierade byggnadsarbeten,
som enligt 1936 års försvarsbeslut skola utföras för försvarsväsendets
räkning (punkt 10), dels de praktiskt taget helt lånemedelsfinansierade byggnadsarbetena
å statens allmänna fastighetsfond, med avseende å vilka ett
eftersatt avskrivningsbehov kan anses föreligga, om av mig i annat sammanhang
förordade finansieringsregler vinna riksdagens godkännande
(punkt 13). Här ifrågavarande nedskrivningar taga i anspråk täckningsmedel
till i runt tal 12.7 och 20 miljoner kronor.

Med senast berörda fall kunna likställas lånemedelsförlusterna å förlags1’onden
i samband med finansieringen av vissa krisarbeten budgetåren 1933/
34 och 1934/35. Såsom i det följande visas, äro emellertid dessa förluster
redan fullt täckta av anvisade avskrivningsmedel. En slutlig, bokföringsmässig
reglering torde kunna genomföras vid utgången av innevarande budgetår
(punkt 3).

Å de olika kapitalfonderna redovisas vidare tillgångar, som visserligen icke
som i föregående fall kunna anses balansera en direkt förlust av investerade
medel men likväl böra nedskrivas, emedan de äro oräntabla och anledning
saknas att räkna med möjligheten av produktiv omplacering. Avskrivningen
kan i dessa fall i regel till en större eller mindre del ske utan särskild
medelsanvisning, exempelvis till följd av att avskrivningsmedel redan anvisats
eller att investeringen till viss del finansierats av skattemedel. Till
här ifrågavarande kategori få hänföras två i det följande behandlade fall,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

nämligen statens järnvägars oräntabla kapital (punkt 11) samt det oräntabla
kapitalet å utlåningsfonderna (punkt 4). Med den avskrivningstek -nik som förordas skulle nedskrivningen inom ifrågavarande område påkalla
tillskott av täckningsmedel blott ifråga om statens järnvägar. Detta tillskott
beräknas böra uppgå till 48 miljoner kronor.

Slutligen föreligga vissa smärre regleringsbehov, närmast betingade avomläggningar
i kapitalredovisningen. Sålunda bör reglering ske av vissa
å statsregleringsfonden bokförda illikvida tillgångar till ett sammanlagt värde
av omkring 1.7 miljon kronor (punkt 9). Vidare bör vid omföring avvissa
kapitaltillgångar från affärsverksfonderna till den luftfartsfond, om
vars upprättande jag i det följande framställer förslag, dessa tillgångar såsom
helt oräntabla avskrivas. Härför erfordras täckningsmedel å 1.3 miljon
kronor (punkt 12), Nedskrivning bör jämväl ske av det i svenska spannmalsaktiebolaget
investerade kapitalet, om, såsom jag senare förordar (punkt
14), den nuvarande statsgarantien för viss utdelning å aktiekapitalet borttages.
Ifrågavarande invstering är bokförd till, avrundat, 5 miljoner kronor.

Föregående översikt över föreliggande nedskrivningsbehov, vilken torde
få anses uttömmande, ger vid handen, att täckningsmedel till ett sammanlagt
belopp av i runt tal (34.9 + 12.7 + 20 + 48 + 1.7 + 1.3 + 5 =) 123.6
miljoner kronor behöva anvisas över riksstaten för en fullständig reglering av
statens förmögenhetsställning.

Den totala nedskrivning som bör verkställas är av väsentligt större omfattning
än behovet av täckningsmedel anvisade över riksstaten. Jag har
redan antytt den viktigaste grunden till differensen, nämligen att i vissa
fonder, där ett avskrivningsbehov föreligger, ingå större eller mindre belopp
skattemedelskapital, vilka kunna — och om de äro oräntabla även böra —
avskrivas utan att ett ersättningsbehov inträder; ur här ifrågavarande synpunkter
är i fonderna ingående ursprungligt kapital — alltså naturtillgångar
som av ålder disponerats av staten — att jämställa med skattekapital; täckningsbehov
föreligger tydligen aldrig annat än för investerat lånemedelskapital.
I andra fall ater betingas skillnaden av att erforderliga avskrivningsmedel
redan finnas anvisade.

En differens mellan behovet av täckningsmedel anvisade över riksstaten
och det belopp varmed nedskrivning bör verkställas erhålles också i de fall,
där täckning kan ske genom omföring av räntabelt skattekapital från en fond
till en annan vid sidan av riksstaten. Denna täckningsform kan ej vinna tilllämpning
annat än när den överskottsfond och den underskottsfond, mellan
vilka omföringen sker, kunna sammanföras till en ekonomisk enhet. Detta
har, som i det följande närmare utvecklas, ansetts möjligt vid behandlingen
av föreliggande avskrivningsbehov å de statliga utlåningsfonderna. I viss
mån likartat är förhållandet för affärsverksfondernas del; någon omföring
för täckning av lånemedelsförlusten inom statens järnvägar har likväl ej ansetts
böra ske. I stället har föreslagits, att förlusten till viss del nedskrives
utan att täckning beredes härför.

Kungl Maj:ts proposition nr 2.

13

Förräntningsunderskott å lån som äro avsedda att utestå blott viss, begränsad
tid behöva icke föranleda nedskrivning. Såsom närmare utvecklas
i det följande föreslås med hänsyn därtill, att fonden för låneunderstöd
jämte vissa fonder som skulle överföras till denna — utbrytes från gruppen
utlåningsfonder och behandlas i annan ordning (punkt 4).

För täckande av det beräknade behovet av avskrivningsmedel anvisade
över budgeten disponeras i första hand det inkomstöverskott som kan beräknas
uppstå vid realiserandet av riksstaten för nu löpande budgetår i oförändrad
form. Detta kan uppskattas till i ogynnsamt fall netto 26 och vid fortsatt
gynnsam utveckling netto 46 miljoner kronor (jfr punkt 8). Härifrån
avgå de skattemedel som krävas för täckning av anslagen å tilläggsstaten,
eller 9.7 miljoner kronor.

Vidare disponeras vissa engångsinkomster, vilka vid bifall till vad jag senare
förordar skulle inflyta under innevarande budgetår. Jag avser dels
11.9 miljoner kronor royaltymedel från Trafikaktiebolaget Grängesberg
Oxelösund, vilka föreslås till förtidsinbetalning (punkt 5), dels 44 miljoner
kronor utgörande inleverans av riksbankens till avbetalningslånefonden överförda
reserverade vinstmedel (punkt 6). I bada fallen är det ur ekonomisk
om än ej ur statsfinansiell synpunkt fråga om kapitaldisposition. När medlen
ifråga användas för avskrivningsändamål inträder blott en skenbar förbättring
i statens förmögenhetsställning. Till namnet är transaktionen att
jämställa med den täckning som sker genom anlitande av årets inkomstöverskott,
till gagnet är den i huvudsak att likställa med det ianspråktagande av
rusdrycksmedelsfonden för förmögenhetsregleringen, varom jag senare kommer
att framställa förslag (punkt 7) och varigenom ytterligare täckningsmedel
å i runt tal 12.2 miljoner kronor ställas till förfogande.

Jag förutsätter, att förenämnda tre inkomstposter i redovisningen för utfallet
av övergångsstaten få hänföras till denna och salunda över denna såsom
överskott tillföras kassafonden.

Enligt de uppgifter jag här lämnat disponeras sammanlagt i runt tal (26 —
9.7 +11.9 + 44 + 12.2 =) 8UA miljoner kronor för avskrivningsändamål.
Behovet av ytterligare avskrivningsmedel skulle enligt denna beräkning uppgå
till (123.6 — 84.4 =) 39.2 miljoner kronor. Genomföres förmögenhetsregleringen
på så sätt, att de ej i annan ordning täckta lånemedelsförlusterna
belastas kassafonden — vilken efter budgetårsskiftet under benämningen
budgetutjämningsfonden erhåller bland annat uppgiften att vara en mätare
på förändringarna i statens förmögenhetsställning — skulle behållningen a
denna fond komma att nedbringas till något över 50 miljoner kronor. Detta
belopp erhålles under förutsättning av försämrade konjunkturer. Vid fortsatt
gynnsam utveckling kan man räkna med en cirka 20 miljoner kronor
större behållning eller ungefär 70 miljoner kronor.

Sedan 1937 års riksdag lämnat utan erinran de förslag rörande ändrad
uppställning av riksstaten m. m., som med propositionen nr 225 förelädes
riksdagen för yttrande, torde det få ankomma på Kungl. Majit att utan sar -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skilt riksdagens bemyndigande vidtaga de åtgärder för reglering av statens
bokförda förmögenhet, som erfordras vid övergången till den av budgetsakkunniga
förordade kapitalredovisningen, i den mån denna reglering låter sig
genomföra utan disposition av täckningsmedel anvisade över riksstaten.

Jag torde nu få redogöra för vissa regleringsåtgärder, vilka, ehuru de ej
kräva särskild medelsanvisning, torde böra bringas till riksdagens kännedom.

Sedan jag därefter anmält vissa förslag avseende reglering av ställningen å
statsverkets kassafond m. m., vilka äro förutsättningar för ett genomförande
av den av mig förordade förmögenhetsregleringen, torde jag få övergå till beräkningen
av inkomster och utgifter å övergångsstaten.

Reglering utan medelsanvisning å övergångsstaten.

3. Slutlig redovisning av till allmänna arbeten m. m. under fonden för
förlag till statsverket anvisade anslag. Under fonden för förlag till statsverket
anvisades för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anslag till allmänna arbeten
m. m., att utgå av lånemedel, till ett sammanlagt belopp av 297,499,650
kronor. Samtliga anslag gåvos reservationsanslags karaktär. Vid. anslagens
anvisande förutsattes, att lånemedlen skulle, i den mån icke vid anslagens
disponerande uppkomme kapitaltillgångar, som i statsverkets hand
vöre räntabla, i särskild ordning avskrivas på kort tid. För denna avskrivning
hava särskilda amorteringsanslag under avbetalning å statsskulden anvisats
för budgetåren 1933/34—1936/37.

Till följd av Kungl. Maj:ts genom beslut den 28 juni 1935 givna uppdrag
avgav statskontoret i skrivelse den 15 oktober 1935 yttrande och förslag rörande
frågan, i vilken omfattning medel, som anvisats att utgå från nyssberörda
anslag under fonden för förlag till statsverket, borde överföras från
förlagsfonden till produktiv fond eller ock avskrivas.

över statskontorets utredning och förslag avgåvos utlåtanden av järnvägsstyrelsen,
fullmäktige i riksgäldskontoret och riksräkenskapsverket.

I 1936 års statsverksproposition (Utgifter för kapitalökning, bilaga 5, sid.
17) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet till statsi’ådsprotokollet
den 3 januari 1936 angivna riktlinjer meddela föreskrifter
angående avskrivning m. m. av ifrågavarande lånekapital ävensom angående
överflyttning av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens
produktiva fonder.

Enligt riksdagens skrivelse den 27 juni 1936, nr 386, lämnade riksdagen
Kungl. Maj:t det begärda bemydigandet.

Samtliga de under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag till
allmänna arbeten m. m., med avseende å vilka frågan om avskrivning eller
överföring till annan fond är aktuell, hänföra sig, som nyss erinrats, till
budgetåren 1933/34 och 1934/35.

Såsom framgår av kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

15

stämmelser angående äldre reservationsanslag har riksdagen beslutat, att
dylikt anslag må disponeras allenast till och med andra budgetåret efter det,
å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört, dock med rätt för Kungl. Maj:t
att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särskild olägenhet,
låta anslaget kvarstå till vederbörandes förfogande under ytterligare
högst ett år. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t medgivit,
att vissa av de för budgetåret 1934/35 anvisade anslag, varom här är fråga,
må under innevarande budgetår användas för med anslagen avsedda ändamål.
På grund av ett av riksdagen givet särskilt bemyndigande står vidare
det för budgetåret 1933/34 under förlagsfonden anvisade anslaget till subventioner
till främjande av enskild företagsamhet till disposition jämväl
under budgetåret 1937/38.

Det är tydligen under angivna omständigheter möjligt att vid utgången
av innevarande budgetår utan avsteg från gällande regler för disposition av
reservationsanslag slutföra den bokföringstekniska saneringen av förlagsfonden.
I syfte att förbereda en sådan slutlig reglering, vilken är önskvärd icke
minst i anledning av övergången till den nya riksstatsuppställningen, har
Kungl. Majit genom beslut den 30 september 1937 anbefallt statskontoret att
verkställa utredning och framlägga förslag rörande de bokförings- och avskrivningsåtgärder,
som erfordras för att fonden för förlag till statsverket
skall från och med nästföljande budgetår vara helt frigjord från sådana,
fonden ovidkommande tillgångar, som uppkommit eller framdeles skulle
kunna uppkomma genom disposition av vissa under fonden för budgetåren
1933/34 och 1934 35 anvisade anslag till allmänna arbeten m. m.

I skrivelse den 30 november 1937 har nu statskontoret framlagt den anbefallda
utredningen. Ämbetsverket har vid denna tagit ställning till följande
tre huvudfrågor, nämligen (1) förutsättningarna för en slutlig reglering under
innevarande budgetår av ifrågavarande lånemedelsanslag, (2) utformningen
av de i samband med förlagsfondens sanering erforderliga bokförings-
och avskrivningsåtgärderna samt (3) storleken av det vid genomförd
sanering föreliggande behovet av avskrivningsmedel.

1. Statskontoret har med avseende å den första frågan inledningsvis lämnat
följande upplysningar:

Med utgångspunkt från den 30 september 1937 redovisade reservationer
å de av ifrågavarande anslag, som under innevarande budgetår alltjämt stå
till förfogande, har statskontoret från riksgäldskontoret införskaffat specificerade
uppgifter å de anvisningar, som vid samma tidpunkt åvilade nämnda
reservationer. Ämbetsverket har därefter hos de olika myndigheter, genom
vilka de anvisade beloppen skola till vederbörande bidrags- eller låntagare
utbetalas, efterhört dels i vad mån den 30 september 1937 ännu ej i
anspråk tagna medel beräknas bliva lyftade under innevarande budgetår.
dels ock, i den mån så ej blir fallet, huruvida och i vilken utsträckning å
anvisningarna återstående medel under nästkommande budgetår anses vara
oundgängligen behövliga för tillgodoseende av anspråk på utbetalningar. På
grundval av riksgäldskontorets uppgifter och från de olika myndigheterna
nikonina meddelanden har vad angår varje särskilt anslag uppgjorts en

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

tablå, utvisande ställningen å anslaget den 30 september 1937 jämte för
innevarande och nästkommande budgetår beräknat behov av ytterligare utbetalningar
på grund av meddelade anvisningar.

Beträffande innehållet av ifrågavarande tablåer torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet. En av statskontoret överlämnad sammanställning av
dessa tablåer torde emellertid få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga A).

I anslutning till denna sammanställning har statskontoret därefter anfört
följande:

Av sammanställningen framgår, att reservationerna å anslagen den 30
september 1937 uppgingo till sammanlagt i runt tal 12,175,000 kronor. Summan
av anvisade, ej utbetalda medel utgjorde cirka 7,922,000 kronor. För
dessa anvisningar beräknas under löpande budgetår bliva erforderliga ungefär
5,196,000 kronor och efter den 30 juni 1938 1,910,000 kronor, medan
anvisningar å i runt tal 816,000 kronor icke torde komma att tagas i anspråk.
Givet är, att man i flera fall måste räkna med större eller mindre föi’skjutningar
beträffande tiden för utbetalning av de anvisade beloppen, likasom
ock att på grund av under tiden efter den 1 oktober 1937 av Kungl. Maj:t
meddelade anvisningar ytterligare anspråk på medel kunna ifrågakomma.

Om samtliga ifrågavarande reservationsanslag beräknas försvinna vid utgången
av nu löpande budgetår genom omföring till vederbörlig inkomsttitel
å riksstaten — detta förutsätter att något medgivande till fortsatt disposition
av anslagen icke kommer att lämnas av riksdagen och är ett villkor
för att saneringen innevarande budgetår skall kunna slutföras —- uppstår
frågan, huru bör förfaras med sådana anvisningar, som då ännu icke tagits
i anspråk. Enligt statskontorets mening vore det riktigast, att för dylika
fall nya medel i vanlig ordning anvisades å riksstaten för budgetåret
1938 39 antingen under särskilda anslag eller, därest ett för motsvarande
medelsbehov avsett anslag i allt fall komme att uppföras, genom höjning
av sådant anslag. Därest med hänsyn till svårigheten att beräkna medelsbehovet
eller av annan anledning denna utväg icke ansåges böra anlitas,
syntes den anordningen kunna ifrågakomma, att vederbörande myndigheter
bemyndigades att vid utgången av nu löpande budgetår hos riksgäldskontoret
lyfta de belopp, som på grund av meddelade anvisningar ansåges
erforderliga för utbetalning efter den 30 juni 1938. Sålunda lyftade medel
syntes i avvaktan på utbetalning böra bokföras å särskild för varje
anslag upplagd diversemedelstitel att i mån av behov utbetalas till vederbörande
bidrags- eller låntagare. Örn det i något fall skulle inträffa, att utbetalning
icke ägt rum vid utgången av budgetåret 1938/39, borde det enligt
ämbetsverket ankomma å den myndighet, till vars förfogande medlen ställts,
att om förhållandet göra anmälan till Kungl. Maj:t.

2. Härefter har statskontoret till behandling upptagit frågan om erforderliga
bokförings- och avskrivningsåtgärder i samband med förlagsfondens
sanering. Ämbetsverket har då först erinrat, att 1936 års riksdag lämnat
Kungl. Maj:t bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen
för finansdepartementet i 1936 års statsverksproposition angivna rikt -

Kungl. Majlis proposition nr 2-

17

linjer meddela föreskrifter angående avskrivning m. m. av ifrågavarande
till allmänna arbeten anvisade lånekapital ävensom angående överflyttning
av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens produktiva
fonder. Statskontoret har vidare omförmält, att Kungl. Majit genom
särskilda beslut åren 1934—1937 av de å riksstaterna för budgetåren 1933/34
—1936/37 under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade anslagen till
avskrivning av ifrågavarande i fonden för förlag till statsverket ingående
lånekapital ställt till riksgäldskontorets förfogande tillhopa 171,559,667 kronor
88 öre, att dessa avskrivningsmedel i riksgäldskontorets räkenskaper
bokförts å skuldsidan å fonden för förlag till statsverket, att av sålunda
bokförda avskrivningsmedel sedermera på grund av Kungl. Maj:ts beslut
angående ändrad redovisning i rilcshuvudboken av vissa under fonden för
förlag till statsverket bokförda lån till gödselvårdsanläggningar ett belopp
av 149,039 kronor 63 öre tagits i anspråk för ersättande av lånemedel med
skattemedel samt att — förutom dessa till riksgäldskontorets disposition
ställda anslag — å riksstaten för budgetåret 1936/37 under rubrik avbetalning
å statsskulden för ifrågavarande avskrivningsändamål uppförts ett reservationsanslag
å 60,500,000 kronor.

I en vid statskontorets utlåtande fogad tablå, som torde få biläggas statsrådsprotokollet
(Bilaga B), har ämbetsverket verkställt en sammanställning
av samtliga de anslag, å vilka anvisningar av den art, att de böra hänföras
till utgifter för kapitalökning, förekommit.

Med hänvisning till denna sammanställning har statskontoret anfört följande: Såsom

av denna sammanställning framgår har Kungl. Majit genom skilda
beslut lämnat föreskrifter angående överflyttning till olika statens produktiva
fonder av flertalet av dessa medelstillgångar.

Beträffande vissa av ifrågavarande tillgångar har emellertid beslut ännu
icke av Kungl. Majit meddelats. De anslag, å vilka dessa senare tillgångar
förekomma, äro nedan sammanförda under de fondrubriker, där de enligt
riksdagens beslut böra redovisas, varvid tillika angivas beloppen av den 30
september 1937 utestående medel, avsedda för fortsatt redovisning.

Fonden för förlag till statsverket,:

Utbyggnad av tvättinrättning vid statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona .......................... kronor

Ny ladugård m. m. vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa gossar ............................ »

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. »
Örn- och tillbyggnadsarbeten vid universitetsbiblioteket
i Uppsala ................................ »

örn- och tillbyggnadsarbeten vid universitetsbiblioteket
i Lund .................................... »

Uppförande och inredning av nybyggnad för kvinnokliniken
vid akademiska sjukhuset i Uppsala .... »

Reparations- oell omändringsarbeten i en bostadsvilla

vid statens växtskyddsanstalt .................... »

Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr 2.

40,000: —

48,000: —
160,000: —

450,000: —

400,000: —

316,375: —

14,800: —

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Byggnadsarbeten vid Offers försöksgård i Västernorrlands
län .................................... kronor 112,000: —

Byggnadsarbeten och vissa andra engångskostnader avseende
lantbrukshögskolan .................... » 610,800: —

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut .............................. » 598,162:_

Fonden för låneunderstöd:

Kommunala beredskapsarbeten ....................|

Bidrag till kommunala beredskapsarbeten ..........> » 4,509,097:55

Lån till kommunala beredskapsarbeten ............[

Vedeldningslånefonden .......................... » 124,478:_

Statens järnvägars fond:

Statsbana Malung—Vansbro ...................... » 1,130,000: —

Elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje
södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle
.................................. » 4,000,000: —

Tillverkning av vagnar m. m. för statens järnvägar . . » 1,250,000:—.

I anslutning till denna sammanställning vill statskontoret bringa i erinran,
att ämbetsverket i sitt förenämnda utlåtande den 15 oktober 1935 anförde,
att bland de under förlagsfonden för budgetåren 1933/34 och 1934/35
anvisade anslagen återfunnes ett flertal avseende byggnader, som hittills icke
beslutats skola ingå i statens allmänna fastighetsfond. I dessa fall borde,
då utgifterna vore att hänföra till »verkliga utgifter», lånemedlen rätteligen
utbytas mot skattemedel och beloppen alltså vid en sanering avskrivas. Med
hänsyn till att de fastigheter, varom här vore fråga, vid det successiva utbyggande
av fastighetsfonden, som vid fondens inrättande förutsatts skola
ske, kunde komma att upptagas till redovisning å fonden, syntes emellertid
tanken ligga nära att, i avaktan å det definitiva ordnandet av den bokföringsmässiga
redovisningen av statens fastighetsbestånd, bibehålla förevarande
anslagsmedel bland statsverkets kapitaltillgångar. Häremot kunde visserligen
den invändningen göras, att för en del av de byggnadsföretag, som här
avsåges, för budgetåret 1935/36 ytterligare medel anvisats under »verkliga
utgifter». Detta förhållande syntes emellertid knappast behöva lägga hinder
i vägen för att byggnaderna till den del de redan finansierats av lånemedel
tills vidare redovisades såsom kapitaltillgångar. Att fastigheterna icke till hela
sitt värde bleve föremål för sådan redovisning syntes i och för sig icke vara
oegentligare än att fastighetsfonden icke omfattade samtliga statens fastigheter.
Under sådana förhållanden syntes även frågan, huruvida anslagen
slutligen skulle finansieras av lånemedel eller skattemedel icke då böra upptagas
till prövning. Delta spörsmål syntes ämbetsverket böra tagas under övervägande
i samband med att beslut fattades om fastigheternas framtida redovisning.
Statskontoret föreslog fördenskull, att någon ändring ifråga om
redovisningen eller finansierandet av ifrågavarande anslagsmedel icke för det
dåvarande vidtoges, utan att desamma tillsvidare finge kvarstå under fonden
för förlag till statsverket. Beträffande anslaget till utbyggnad av tvättinrättning
vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona fäste ämbetsverket uppmärksamheten
vid att denna tvättinrättning anordnats medelst lånemedel,
vilka för budgetåret 1930/31 anvisats å fonden för förlag.

Ovan anförda synpunkter torde alltjämt äga giltighet. Vid den nu ifrågasatta
saneringen av förlagsfonden bör fördenskull här berörda anslagsgrupp

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

19

fortfarande tillsvidare redovisas å fonden. Vad angår anslagen avseende
Uppsala och Lunds universitets fastigheter vill ämbetsverket emellertid erinra
örn en av särskilda sakkunniga den 29 juni 1937 avgiven promemoria
angående redovisning av universitetens fastigheter.

I detta sammanhang må vidare anmärkas, att statskontoret i sitt förenämnda,
den 15 oktober 1935 avgivna utlåtande framhöll, att från anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten bland annat disponerats omkring
1,450,000 kronor för iordningställande av s. k. nödlandningsfält för
luftfarten. För sistnämnda ändamål hade även ett par smärre belopp anvisats
från beredskapsanslaget. Vad anginge redovisningen av dessa medel
erinrade statskontoret örn väckt spörsmål örn inrättande av en särskild fond
för luftfarten och att åt riksräkenskapsverket hade uppdragits att verkställa
utredning och inkomma med förslag i sådant avseende. Enligt vad ämbetsverket
erfarit har denna utredning numera av riksräkenskapsverket avgivits.

Statskontoret vill även fästa uppmärksamheten vid att, såsom i bilaga B
angivits, från anslaget till vissa åtgärder på skogshushållningens område genom
Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1937 beviljats ännu ett lån å 10,000
kronor, vilket lån av ämbetsverket utanordnats den 10 september 1937.
Kungl. Maj:ts beslut örn överförande till fonden för låneunderstöd föreligger
endast ifråga örn de lån, som den 30 juni 1937 utestodo å anslaget.

Den av statskontoret i nu förevarande frågor verkställda utredningen har
föranlett ämbetsverket att föreslå, att — i samband med den sanering av fonden
för förlag till statsverket, som vore avsedd att nu genomföras — vad anginge
å förenämnda uppräknade anslag utestående medel av karaktär att fortfarande
böra redovisas såsom tillgångar, föreski-ift borde utfärdas angående
dels fortsatt redovisning å fonden för förlag till statsverket av de den 30 juni
1938 utestående medel, som tillsvidare borde kvarstå å fonden, dels ock överföring
till fonden för låneunderstöd respektive statens järnvägars fond senast
per den 30 juni 1938 av då utestående anslagsmedel, vilka enligt 1936 års
riksdags beslut skulle upptagas till redovisning å dessa fonder. Ifråga om
anslaget till vedeldningslånefonden borde samtidigt meddelas bestämmelser
örn utbyte i full utsträckning av lånemedlen mot skattemedel med anlitande
av tillgängliga avskrivningsmedel. Vad anginge å anslagen till statsbanan
Malung—Vansbro och till elektrifiering av banan Laxå—Charlottenberg
utestående tillgångar syntes dessa, efter vederbörlig överföring till statens
järnvägars fond, böra upptagas till redovisning å fondens konto för »lånekapital
att finansieras med andra medel än trafikinkomster».

Beträffande de till förlagsfonden hörande anslagsmedel, vilka enligt 1936
års riksdags beslut äro hänförliga till verkliga utgifter, har statskontoret föreslagit,
att det borde föreskrivas, att de med anlitande av till riksgäldskoniorets
förfogande ställda avskrivningsanslag skola i räkenskapen för fonden
för förlag avskrivas. I den mån ifrågavarande anslag icke täckte förefintligt
behov av avskrivningsmedel syntes medel böra disponeras av det å riksstaten
för budgteåret 1936/37 bland utgifter för kapitalökning under rubriken
avbetalning å statsskulden till avskrivning av visst i fonden för förlag till
statsverket anvisat lånekapital uppförda reservationsanslaget å 60,500,000
kronor.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

3. Statskontoret har slutligen verkställt en uppskattning av behovet av
skattemedel för avskrivning av för allmänna arbeten m. m. i förlagsfonden
investerat lånekapital eller utbyte av sådant kapital med skattemedel och i
denna fråga anfört följande:

Till följd av Kungl. Maj:ts genom beslut den 28 juni 1935 givna uppdrag
avgav statskontoret såsom förut nämnts i skrivelse den 15 oktober 1935 yttrande
och förslag rörande frågan, i vilken omfattning medel, som anvisats
att utgå från de anslag, varom här är fråga, borde överföras från förlagsfonden
till produktiv fond eller avskrivas. De av ämbetsverket därvid framlagda
beräkningarna avsågo samtliga ifrågavarande under fonden för förlag till
statsverket anvisade medel för tiden till och med den 30 september 1935.

I 1936 års statsverksproposition (Ufk. bil. 5, sid. 49) verkställdes sedermera
i överensstämmelse med angivna riktlinjer beräkning av de belopp, som på
grund av för tiden till och med den 30 november 1935 meddelade anvisningar
borde avskrivas eller överflyttas till statens produktiva fonder. Därjämte
företogs uppskattning av det behov av skattemedel, som vid denna tidpunkt
förefanns för genomförande av dessa åtgärder.

Enligt dessa beräkningar uppgick beloppet av de anslagsmedel, vilka ansågos
böra avskrivas, till 218,387,166:04 kronor, medan till statens produktiva
fonder borde överflyttas sammanlagt 67,771,846:45 kronor.

Totala behovet av skattemedel för företagande av sagda avskrivningar och
överflyttningar beräknades därvid utgöra:

för avskrivning av anvisningar, avseende verkliga

utgifter .................................... kronor 218,387,166: 04

för ersättande av lånemedel med skattemedel:

i gödselvårdslånefonden ...................... » 175,000:—-

i vedeldningslånefonden ...................... .»___61,480: —

kronor 218,623,646:04.

I skrivelse den 17 december 1936 meddelade statskontoret efter verkställd
utredning, att med hänsyn till de anvisningar, som lämnats under tiden från
den 30 november 1935 till och med den 30 november 1936, borde beräknas
ett ytterligare behov av skattemedel med 4,294,859 kronor 39 öre mera än
vad som antogs i 1936 års statsverksproposition. Det totala avskrivningsbehovet
beräknades alltså uppgå till 222,918,505 kronor 43 öre. Av förstnämnda
beloppet hänförde sig 4,209,689 kronor 39 öre till avskrivning av lånemedel,
använda för verkliga utgifter, och 85,170 kronor till ersättande i produktiv
fond av lånemedel med skattemedel.

Statskontoret har nu fullföljt utredningen för tiden efter den 30 november
1936. De av ämbetsverket därvid på grundval, bland annat, av rapporter
från riksgäldskontoret verkställda beräkningarna omfatta tiden från sistnämnda
dag till och med den 30 september 1937.

Av nedanstående sammanställning framgå beloppen av de ytterligare anvisningar
— hänförliga till verkliga utgifter — som meddelats å ifrågavarande
anslag under liden 1 december 1936—30 september 1937, av beskaffenhet
att, i enlighet med de i 1936 års statsverksproposition angivna riktlinjerna.
böra avskrivas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

21

Nomenklatur

Anslag

Under tiden
»/lä 1936—S0/9
1937 anvisade
medel

1933/34

1934/35

11

A 6

A 20

A 21

Skenfria korsningar......................................

Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar......

Vissa åtgärder på skogshushållningens område............

Subventioner till främjande av enskild företagsamhet......

Summa

24,909:54
61,997: —
12.000; —
123,800: —

222,706: 54

Anvisningar, hänförliga till utgifter för kapitalökning, hava under samma
tid meddelats å följande anslag och med nedanstående belopp. I förekommande
fall hava beloppen minskats med summan av de lån, för vilka lyftningsrätten
förverkats.

Nomenklatur

Anslag

Under tiden
Via 1936—S0/9
1937 anvisade
medel

1933/34

1934/35

11

A 21

C 4

Subventioner till främjande av enskild företagsamhet......

Vissa åtgärder på skogshushållningens område ............

Vedeldningslånefonden ..................................

531,000: —
10,000: —
39,330: — |

Summa

580,330: —

Endast för ersättande av det lånemedelskapital, som disponerats för utlämnande
av lån från anslaget till vedeldningslånefonden, torde skattemedel böra
beräknas.

Med hänsyn till de anvisningar, som enligt förestående uppgifter under tiden
från den 30 november 1936 till och med den 30 september 1937 meddelats
å ifrågavarande anslag under fonden för förlag till statsverket, torde
sålunda för nedannämnda ändamål, utöver vad i 1937 års statsverksproposition
angivits, böra beräknas ytterligare behov av skattemedel med följande
belopp:

för avskrivning av anvisningar, avseende verkliga utgifter
.......................................... kronor 222,706: 54

för ersättande av lånemedel med skattemedel i vedeldningslånefonden
.................................. » 39,330:

eller sammanlagt kronor 262,036: 54

Såsom förut angivits beräknades i 1937 års statsverksproposition, att för
avskrivning av ifrågavarande lånekapital erfordrades ett sammanlagt belopp
av 222,918,505 kronor 43 öre. Det på grundval av meddelade anvisningar
beräknade avskrivningsbchovet skulle alltså nu komma att uppgå till
(222,918,505: 43 + 262,036: 54 =) i runt tal 223,180,540 kronor.

Detta per den 30 september 1937 förefintliga totala avskrivningsbehov torde
emellertid i verkligheten bliva något mindre än nu angivits.

Av de verkställda sammanställningarna rörande behovet av efter den 30
juni 1938 på grund av meddelade anvisningar erforderliga medel framgår sålunda,
att besparingar å sådana anvisningar, för vilka avskrivningsbehov enligt
ovan beräknats, torde komma att uppstå med i runt tal 816,000 kronor.
Vidare har för ersättande jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni 1937

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

av lånemedel med skattemedel i gödselvårdslånefonden tagits i anspråk ett
belopp av endast 149,039 kronor 63 öre mot beräknade 175,000 kronor, och lia

sålunda här besparats (175,000:--- 149,039: 63 =) 25,960 kronor 37 öre.

Slutligen torde hänsyn böra tagas till att, såsom framgår av riksgäldskontorets
årsböcker för budgetåren 1934/35, 1935/36 och 1936/37, under nämnda
tre budgetår verkställts återbetalning av vissa från ifrågavarande anslag utbetalda
belopp. Sålunda återlevererade medel hava omförts till vederbörlig
inkomsttitel i riksstaten. I den mån dylika återbetalningar avsett tidigare
företagna utbetalningar,, hänförliga till verkliga utgifter elier till låneutbetalningar,
där utbyte av lånemedel mot skattemedel beräknats skola äga rum,
torde motsvarande minskning böra beräknas i det med hänsyn till meddelade
anvisningar uppskattade behovet av avskrivningsmedel. Av riksgäldskontorets
och statskontorets räkenskaper framgår att dylika återbetalningar
verkställts med följande belopp:

återbetalning av medel, som utbetalats på grund av anvisningar,
avseende verkliga utgifter............... kronor 83,770: —

återbetalningar av vedeldningslån .................. » 23,316:-_

Summa kronor 107,086:-—
På grund av vad sålunda anförts lärer ovan angivna med hänsyn till meddelade
anvisningar beräknade totala belopp av erforderliga avskrivningsmedel,
223,180,540 kronor, kunna nedräknas till (223,180,540: — _ 816 000- —

— 25,960:— — 107,086: — =) i runt tal 222,231,000 kronor.

Departements- Den underbalansering av budgeten som betingades av den senaste ekonochefen.
miska depressionen framträdde under budgetåren 1933/34 och 1934/35 i riksstaten
på det sätt, att anslag till åtskilliga i finansiell mening icke räntabla utgifter
överfördes från de under verkliga utgifter upptagna huvudtitlarna till
utgifter för kapitalökning och täcktes av lånemedel under rubriken fonden
för förlag till statsverket. I samma ordning anvisades medel till vissa andra
s. k. allmänna arbeten m. m., vilka dock kunde vara av beskaffenhet att skapa
räntabla kapitaltillgångar i statens hand. Samtliga anslag uppfördes såsom
reservationsanslag. Deras totalsumma uppgick till i runt tal 297.5 miljoner
kronor, varav 168.1 miljoner kronor anvisats för budgetåret 1933/34 och
129.4 miljoner kronor för budgetåret 1934/35. Nettoutgifterna å anslagen hava
utgjort

budgetåret 1933/34 .............. 98.1 miljoner kronor

> 1934/35 120.4

^ 1935/36 52.1 > >

» 1936/37 11.6

eller sammanlagt 282.2 miljoner kronor. Under samma tid lia omförts till
anslag under andra fonder 2.6 miljoner kronor och till inkomsttitel 0.5 miljon
kronor. Vid utgången av budgetåret 1936/37 kvarstodo alltså å anslagen
reservationer å sammanlagt (297.5—282.2—2.6—0.5 =) 12.2 miljoner kronor.

Genom anvisande av avskrivningsanslag har, såsom framgår av det följande,
ifrågavarande underbalansering ur finansiell synpunkt blivit slutligt reglerad
redan å riksstaten för budgetåret 1936/37. En bokföringsteknisk sanering
av förlagsfonden har dock, sålänge reservationer kvarstått å de till fon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

23

den anvisade anslagen, ej utan svårighet låtit sig genomföra. Då de sista
medelsanvisningarna av här ifrågavarande slag skedde å riksstaten för budgetåret
1934/35, erhållas likväl av tidigare utvecklade skäl ökade möjligheter
härtill vid utgången av innevarande budgetår.

En slutlig sanering av förlagsfonden framstår som ett angeläget önskemål
ej minst med hänsyn till den nya budgetordning, som enligt riksstatsförslaget
skall tillämpas från och med nästkommande budgetår och som åsyftar
en klarare redovisning av förekommande underbalansering. Bland förutsättningarna
för denna redovisning ingår, att en fast gränsdragning skapas
mellan driftutgifter och kapitalinvesteringar, vilket för med sig, att en underbalansering
av budgeten icke får ske på det sätt, att driftutgifter överföras
till investeringsbudgeten. Underbalanseringen skall i stället framträda
öppet såsom ett underskott å driftbudgeten, vilket avföres å statens budgetutjämningsfond.
I konsekvens härmed inskränkes användningen av medelsanvisning
under rubriken fonden för förlag till statsverket till att avse äkta
förlag inom statsverksamheten, alltså förskott vilka komma att täckas av
medel, som på rättsliga grunder eller eljest äro naturligt knutna till förskotten.

Den önskvärda saneringen av förlagsfonden i bokföringstekniskt hänseende
innefattar flera olika moment.

I första hand gäller det en slutlig reglering av de å ifrågavarande reservationsanslag
kvarstående behållningarna. Dessa behållningar uppgingo, såsom
nämnts, vid utgången av budgetåret 1936/37 till cirka 12.2 miljoner kronor,
och till samma belopp i runt tal kunna de antagas hava uppgått den
30 september 1937, vilken dag de av statskontoret inhämtade, i bilaga A sammanställda
uppgifterna avse.

Ifrågavarande reservationer belastas till betydande belopp av anvisningar,
vilka ännu icke utbetalats, enligt den av statskontoret verkställda utredningen
i runt tal 7.9 miljoner kronor. Av nämnda utredning framgår vidare, att
större delen av dessa anvisningar eller cirka 5.2 miljoner kronor beräknas
komma att utbetalas under budgetåret 1937/38. Ett belopp av i runt tal 1.9
miljon kronor skulle, såvitt nu kan förutses, komma att innestå å anslagen
vid budgetårets utgång och anses erforderligt för de ändamål som avsetts
med anvisningarna. I enlighet med dessa beräkningar skulle alltså 0.8 miljon
kronor av de av Kungl. Majit anvisade, ännu ej utbetalade medlen över huvud
icke komma att tagas i anspråk. Ett belopp av 4.3 miljoner kronor utgör
odisponerad återstod å anslagen i fråga.

Örn slutlig reglering av anslagen skall ske vid utgången av innevarande
budgetår — i vilket fall bemyndigande ej kan lämnas lill disposition av ifrågavarande
reservationer utöver den fastställda tiden jämväl nästa budgetår —-uppkommer frågan, huru man i så fall skall förfara med de anvisningar, sorn
vid utgången av budgetåret 1937/38 ännu icke tagits i anspråk. Det skulle
visserligen kunna anföras skäl för att i dylika fall nya medel i vanlig ordning
anvisades å riksstaten för budgetåret 1938/39 antingen under särskilda
anslag eller, därest ett för motsvarande medelsbehov avsett anslag i allt fall

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

komme att uppföras, genom höjning av sådant anslag. En sådan ståndpunkt
skulle emellertid nödvändiggöra en bestämd uppskattning av ifrågavarande
anslagsbehov. Statskontorets föreliggande utredning innefattar visserligen
uppgifter om den enligt vederbörande myndigheters uppfattning sannolika
fördelningen av ifrågakommande utbetalningar på tiden före och efter instundande
budgetårsskifte. Dessa uppgifter kunna dock knappast bilda ett
tillräckligt underlag för bedömande av de ifrågasatta medelsanvisningarnas
belopp. Härtill kommer, att hänsyn i varje fall måste tagas till möjligheten
av nya dispositioner under löpande budgetår. Vid sådant förhållande har
jag ansett mig böra i stället tillstyrka den av statskontoret alternativt förordade
utvägen till fragans lösning, innebärande att vederbörande myndigheter
bemyndigas att vid utgången av nu löpande budgetår hos riksgäldskontoret
lyfta de belopp, som på grund av meddelade anvisningar anses erforderliga
för utbetalning efter den 30 juni 1938. Sålunda lyftade medel synas
i avvaktan på utbetalning böra bokföras å särskild för varje anslag upplagd
diversemedelstitel att i mån av behov utbetalas till vederbörande bidragseller
låntagare. Det torde ock böra föreskrivas, att örn i något fall utbetalning
icke ägt rum vid utgången av budgetåret 1938/39, den myndighet till
vars förfogande medlen ställts bör göra anmälan om förhållandet till Kungl.
Maj.t. Därest riksdagen icke gör någon erinran häremot, torde Kungl. Majit
böra förordna i överensstämmelse med vad jag nu förordat.

För att en sanering av förlagsfonden, såvitt angår de kvarstående reservationsanslagen,
skall vara verkställd vid ingången av nästa budgetår erfordras
vidare, att något medgivande till fortsatt disposition av den behållning å
anslagen, som återstår efter det nyssnämnda omföringar till särskilda diversemedelstitlar
av anvisade, icke utbetalda medel ägt rum, icke lämnas av
1938 års riksdag. Enligt vad jag inhämtat av vederbörande departementschefer
äro förslag i dylikt hänsende icke heller avsedda att framläggas. Under
sådana förhållanden kommer den odisponerade behållningen å ifrågavarande
reservationsanslag att vid utgången av nu löpande budgetår överföras
till inkomsttiteln för i anspråk tagna reservationer av lånemedel.

Då ifrågavarande under fonden för förlag till statsverket för budgetåret
1933/34 och 1934/35 anvisade reservationsanslag till allmänna arbeten m. m.
disponerats, har belastningen redovisats såsom tillgångar å förlagsfonden,
uppkomna av lånemedel. Dessa tillgångar äro till största delen av icke
räntabel natur och alltså av beskaffenhet att böra avskrivas. Men i viss omfattning
hava de, såsom antytts, bildat räntabla kapitaltillgångar i statens
band. På därom gjord framställning har 1936 års riksdag bemyndigat Kungl.
Majit att meddela föreskrifter angående avskrivning m. m. av ifrågavarande
till allmänna arbeten m. m. anvisade lånekapital ävensom angående överflyttning
av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens
produktiva fonder. Såsom av bilaga B vid statsrådsprotokollet framgår, har
Kungl. Majit redan genom särskilda beslut meddelat föreskrifter angående
överflyttning till statens produktiva fonder av åtskilliga av de tillgångar, vilka

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

25

ansetts motsvara en verklig kapitalinvestering. Utöver de uppgifter som lämnats
i berörda bilaga torde få nämnas, att Kungl. Majit numera också fattat
beslut om överförande till statens järnvägars fond av de tillgångar, som uppkommit
av anslagen till statsbana Malung—Vansbro, elektrifiering av banorna
Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle
samt tillverkning av vagnar m. m. för statens järnvägar. Beträffande
vissa av ifrågavarande tillgångar har emellertid beslut ännu icke
av Kungl. Maj :t meddelats. I fråga om den bokföringsmässiga behandlingen
av dessa tillgångar har statskontoret nu yttrat sig.

I överensstämmelse nied vad statskontoret föreslagit torde de från anslagen
till kommunala beredskapsarbeten utlämnade lånen böra överföras till
fonden för låneunderstöd. På samma sätt torde böra förfaras med lånen från
vedeldningslånefonden ävensom med avseende å lån, som under löpande budgetår
beviljats eller kan komma att lämnas från anslaget till vissa åtgärder
på skogshushållningens område m. lii.

Såsom jag i annat sammanhang omförmält förberedes förslag till 1938 års
riksdag, innebärande att vissa av Uppsala och Lunds universitet disponerade
fastigheter skola upptagas till redovisning å statens allmänna fastighetsfond.
Därest detta förslag vinner bifall, torde de under fonden för förlag till statsverket
redovisade tillgångar, som avse universitetsbiblioteken i Uppsala och
Lund samt nybyggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala,
böra överföras till statens allmänna fastighetsfond.

I anledning av en särskild från styrelsen för statens växtskyddsanstalt
gjord framställning torde växtskyddsanstaltens byggnader komma att från
och med nästa budgetår inordnas i statens allmänna fastighetsfond. I samband
därmed böra de under fonden för förlag till statsverket redovisade tillgångar,
som härröra av anslaget till reparations- och omändringsarbeten i
en bostadsvilla vid anstalten, avskrivas å förlagsfonden.

I likhet med statskontoret förutsätter jag, att övriga under fonden för förlag
till statsverket anvisade, av ämbetsverket omnämnda byggnadsanslag
fortfarande må redovisas under fonden för förlag till statsverket.

I detta sammanhang må vidare anmärkas, att från anslagen under förlagsfonden
till statliga och statskommunala reservarbeten liksom från beredskapsanslaget
bland annat disponerats medel för iordningställande av s. k.
nödlandningsfält för luftfarten. Årets statsverksproposition innefattar förslag
örn upprättande av en fondtitel, benämnd luftfartsfonden, å vilken skola
redovisas de med den civila regelbundna luftfarten sammanhängande tillgångarna.
Å denna fond skola bokföras bland annat ifrågavarande nödlandningsfält,
men det förutsättes, att dessa tillgångar ingå i fonden med värden
motsvarande endast kostnaderna för fältens inköp. Nu ifrågavarande kostnader
för iordningställande av nödlandningsfälten torde böra avskrivas under
fonden för förlag till statsverket.

Vid framläggande i 1936 års statsverksproposition av frågan örn riktlinjer
för sanering av förlagsfonden förutsattes, att beträffande de tillgångar a
förlagsfonden, som skulle överföras till annan produktiv fond, i vissa fall

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skulle med hänsyn till bristande räntabilitet ske utbyte av lånemedel mot
skattemedel antingen vid omföringen eller senare efter ytterligare utredning.

I anslutning till vad vid berörda tillfälle förordades har vid förenämnda överföring
till statens järnvägars fond föreskrivits, att kostnaderna för statsbanan
Malung Vansbro och förberörda elektrifieringsanläggningar skola
redovisas å det på grund av beslut vid 1929 års riksdag upplagda kontot för
nedskrivning av viss del av statens järnvägars lånekapital (lånekapital att
finansieras med andra medel än trafikinkomster). Vidare har förordnats
örn utbyte delvis av lånemedel mot skattemedel beträffande tillgångar som
överförts till gödselvårdslånefonden. I 1936 års statsverksproposition hade
förutsatts, att i den mån de lån, som skulle överföras till fonden för låneunderstöd,
icke gåve full förräntning vid överföringen eller senare, utbyte
skulle ske av lånemedel mot skattemedel. I sammanhang med anmälan av
frågan om avskrivning av statens utiåningsfonders icke räntabla kapital föreslår
jag emellertid nu, att någon avskrivning för närvarande icke skall ske
beträffande det icke räntabla kapital som är investerat i eller kan komma
att tillföras fonden för låneunderstöd. Vid sådant förhållande påkallas icke
något utbyte av lånemedel mot skattemedel, då lån överföras från fonden
för förlag till statsverket till fonden för låneunderstöd. Det torde böra erinras,
att jag i sistberörda sammanhang däremot föreslår täckning genom
omföring av räntabla skattemedel av de tillgångar som jämlikt beslut av
1935 års riksdag överförts fran förlagsfonden till den bland statens egentliga
utlaningsfonder ingående arbetarsmåbrukslånefonden.

Sedan i enlighet med vad nu förordats de å förlagsfonden redovisade tillgångar,
som fortfarande böra ingå i statsförmögenheten, överförts till vederbörliga
produktiva fonder, varvid investerade lånemedel, i den mån de ej
lämna full förräntning, skola utbytas mot skattemedel, torde å förlagsfonden
kvarvarande tillgångar, som uppkommit av anslagen till allmänna arbeten
m. m, böra i bokslutet för budgetåret 1937/38 ur fondens räkenskaper avföras,
dock med den begränsning, att erforderliga åtgärder för avskrivning beträffande
de byggnadsanslag, som förordats skola kvarstå å förlagsfonden,
torde få övervägas först då fråga kan uppkomma örn dessa anslagsmedels
redovisning å annan produktiv fond.

I nu förevarande sammanhang torde få behandlas frågan om avskrivning
av vissa andra under förlagsfonden redovisade tillgångar. De å fonden bokförda
kostnader, som bestritts av det för budgetåret 1928/29 anvisade anslaget
till inlösen av anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden samt kro- .
nans deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m., å 39,050 kronor
motsvara icke någon kapitaltillgång i statens hand. Då kostnaderna täckts
av lånemedel, torde medel böra ställas till förfogande för deras avskrivande.
Jag förordar, att detta får ske med anlitande av de medel som anvisats till
avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital.

Under fonden för förlag till statsverket har vidare anvisats dels för budgetåret
1931/32 ett reservationsanslag till förlag för inköp av smågatsten å
3,500,000 kronor, att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, dels för

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

27

budgetåret 1932/33 ett reservationsanslag till förlag för inköp av gatsten å
4 miljoner kronor, som täckts av lånemedel. Vid utgången av budgetåret
1936/37 redovisades bland tillgångarna å förlagsfonden statens stenförråd
till ett värde av 4.19 miljoner kronor samt vissa fordringar och likvida medel,
hänförliga till berörda anslag, å 0.67 respektive 2.26 miljoner kronor.
Nämnda tillgångar, sammanlagt 7.12 miljoner kronor, torde nu böra nedskrivas
till att svara endast mot det i fonden investerade lånemedelskapitalet.
Härför erfordras emellertid icke någon medelsanvisning. Behovet av eventuell
ytterligare nedskrivning kan icke nu bedömas.

Det totala beloppet av avskrivningar beträffande i förlagsfonden investerade
lånemedel för allmänna arbeten m. m., inklusive utbyte av lånemedel
mot skattemedel, har av statskontoret uppskattats till i runt tal 222 miljoner
kronor. Denna siffra hänför sig till ställningen den 30 september 1937. Vad
i det föregående anförts rörande saneringen av förlagsfonden torde icke
nämnvärt ändra det resultat vartill statskontoret kommit. Däremot bör hänsyn
tagas till att under återstoden av nu löpande budgetår kunna förekomma
medelsanvisningar av den beskaffenhet, att uppkomna tillgångar böra helt
eller delvis avskrivas.

Vad slutligen angår frågan om storleken av de medel som äro tillgängliga
för avskrivning av ifrågavarande under fonden för förlag till statsverket bokförda
tillgångar, så har till och med budgetåret 1936/37 från vederbörliga
under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade anslag till förlagsfonden,
att redovisas å skuldsidan, överförts tillhopa 171.56 miljoner kronor,
varav ett belopp av 0.15 miljon kronor tagits i anspråk för utbyte av lånemedel
mot skattemedel i tillgångar som överförts till gödselvårdslånefonden.
Härutöver finnes disponibelt ett å riksstaten för nämnda budgetår uppfört
reservationsanslag å 60.50 miljoner kronor. I avbidan på slutlig sanering av
förlagsfonden har detta anslag ännu icke av Kungl. Maj:t disponerats;
hela anslagsbeloppet redovisas alltså såsom reservation i bokslutet för budgetåret
1936/37. Det totala tillgängliga beloppet av avskrivningsmedel utgör
alltså 231.9 miljoner kronor. Även om intill utgången av innevarande budgetår,
såsom antytts, ytterligare sådana anvisningar kunna förekomma å ifrågavarande
anslag till allmänna arbeten m. m. som påkalla disposition av avskrivningsmedel,
torde dock vid budgetårets utgång en behållning å i runt
tal 8 miljoner kronor kunna påräknas föreligga å nyssnämnda reservationsanslag.
I bokslutet för innevarande budgetår torde denna behållning böra
över inkomsttiteln »I anspråk tagna kapitaltillgångar: Reservationer å anslag
för kapitalökning» överföras till statsverkets kassafond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att, delvis med ändring av tidigare fattat beslut, bemyndiga
Kungl. Maj:! att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag här föreslagit, meddela erforderliga bestämmelser för

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

slutlig reglering vid utgången av innevarande budgetår av till
allmänna arbeten m. m. under fonden för förlag till statsverket
anvisade anslag.

4. Avskrivning av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital. Beträffande
finansieringen av statens utlåningsfonder, vilkas kapitalökning tidigare
i regel hade täckts uteslutande genom upplåning, vidtogs från och med
budgetåret 1924/25 den ändringen, att användningen av lånemedel begränsades
till att avse allenast så stor del av vederbörande kapitalökningsanslag,
att avkastningen av den nya investeringen i dess helhet kunde beräknas motsvara
full förräntning av de investerade lånemedlen. Vid fastställandet av
relationen mellan den beräknade avkastningen och full förräntning — den
s. k. förräntningskvoten vilken angav huru stor del av ett beviljat
kapitalökningsanslag som kunde anvisas att utgå av lånemedel — skedde beräkningen
av den förväntade avkastningen som regel med utgångspunkt från
de för utlaningsfonden i fråga vid tidpunkten för medelsanvisningen gällande
utlåningsvillkoren, medan den räntefot, vid vilken full förräntning skulle
anses vara för handen, sattes till 5 procent, i runt tal motsvarande den dåvarande
effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden.

Sedermera har kravet på förräntning av de i utlåningsfonderna investerade
lånemedlen nedsatts i anledning av att statens genomsnittliga upplåningsränta
sjunkit. Sålunda har vid finansieringen av de för budgetåren 1933/34
—1936/37 anvisade kapitalökningsanslagen full förräntning antagits föreligga
vid en räntefot av 4x/2 procent, medan motsvarande räntefot för nu löpande
budgetår satts till 4 procent.

Övergången till nu angivna finansieringsprinciper, vilka på några få undantag
när tillämpats i fråga om samtliga till statens utlåningsfonder från
och med budgetåret 1924/25 anvisade kapitalökningsanslag, ansågs motivera
en nedskrivning av det i utlåningsfonderna före nämnda budgetår investerade
oräntabla lånemedelskapitalet genom utbyte av lånemedel mot
skattemedel till motsvarande belopp. Sedan fonden för statsskuldens
amortering, i syfte att förbereda en dylik nedskrivning, genom ändring av
bestämmelserna rörande rusdrycksmedlens användning tillgodoförts betydande
belopp av rusdrycksmedel under budgetåren 1926/27—1928/29, verkställdes
också under budgetåret 1929/30 genom disposition av amorteringsfonden
utbyte av lånemedel mot skattemedel beträffande de under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonderna till ett sammanlagt belopp av
20,980,000 kronor.

Angivna belopp motsvarade den enligt verkställda beräkningar ej förräntade
delen av det å berörda utlåningsfonder vid utgången av budgetåret 1928/
29 redovisade lanemedelskapitalet. Vid beräkningen av nedskrivningsbehovet
för de olika utlåningsfonderna togs alltså ingen hänsyn vare sig till ännu
kvarstående reservationer å äldre kapitalökningsanslag eller till de kapitalökningsanslag,
som anvisats å riksstaten för budgetåret 1929/30. Då de vid
utgången av budgetåret 1928/29 kvarstående reservationerna -— vilka i fler -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

29

talet fall sedermera i sin helhet överfördes till respektive utlåningsfonder —
som regel hade karaktären av lånemedelsreservationer, kom följaktligen oräntabelt
lånemedelskapital fortfarande att i viss utsträckning redovisas å en del
utlåningsfonder. Detta uppvägdes dock till någon del därav, att ett utbyte av
skattemedel mot lånemedel icke företogs i de fall, där vederbörande utlåningsfonder
lämnade full förräntning jämväl av en del av det investerade
skattemedelskapitalet. Möjlighet till ett sådant utbyte förelåg huvudsakligen
med avseende å statens avdikningslånefond samt den under riksgäldskontorets
förvaltning stående allmänna byggnadslånefonden, vilken fond hade finansierats
uteslutande med skattemedel.

Beträffande övriga av riksgäldskontoret förvaltade utlåningsfonder, nämligen
allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden, framhölls, hurusom
räntefrihet i viss utsträckning medgivits beträffande lån utlämnade från
dessa fonder samt att endast en del av de å fonderna uppdebiterade räntorna
plägat inflyta. Vidare erinrades om att vissa lån från bibanelånefonden utlämnats
mot återbetalningsskyldigliet av allenast två tredjedelar av lånebeloppet.
På grund av nu omförmälda omständigheter befanns det omöjligt
att beträffande allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden verkställa
en räntabilitetsberäkning med anspråk på tillförlitlighet. Vid sådant
förhållande och då betydande belopp av fondernas lånemedelskapital beräknades
framdeles komma att avskrivas i samband med reglering av vissa
järnvägsbolags skuldförhållanden till staten och därvid täckas genom disposition
av fonden för statsskuldens amortering, ansågs anledning saknas att i
förevarande sammanhang vidtaga någon nedskrivning av det oräntabla lånemedelskapitalet
i dessa två fonder. Enahanda förfarande tillämpades beträffande
den av statskontoret förvaltade lånefonden för inköp av renar, vars kapital
förutsattes komma att inom en nära framtid antingen återbäras eller
avskrivas.

Vid den till grund för riksdagens beslut om nedskrivning liggande beräkningen
av de olika fondernas räntabla kapital tillämpades i övrigt huvudsakligen
samma grunder som vid fördelningen mellan lånemedel och andra
statsinkomster av nya kapitalinvesteringar. De för respektive fond vid tidpunkten
för nedskrivningen gällande utlåningsvillkoren ansågos således som
regel angiva det investerade kapitalets förräntning, och kapitalet antogs allt
framgent komma att vara utlånat mot dessa villkor; endast i ett fall, nämligen
beträffande egnahemslånefonden, å vilken lån enligt äldre, för staten
oförmånligare grunder utestodo till avsevärt belopp, skedde beräkningen av
kapitalets förräntning med utgångspunkt från såväl äldre som gällande utlåningsvillkor.

Den förräntningskvot, vilken nu, med tillämpning av samma beräkningsgrunder,
erliålles för de olika fonderna, avviker självfallet från den år 1930
beräknade förräntningskvoten på grund av nedsättningen efter denna tidpunkt
av den räntefot, vid vilken full förräntning antagits vara för handen.
I särskilda fall måste förräntningskvoten därjämte justeras med hänsyn till
vidtagna sänkningar av utlåningsräntan, vilka emellertid som regel inneburit

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

allenast viss anpassning av denna efter nedsättningen av nyssnämnda räntefot
och därför icke helt återfört förräntningskvoten till vad den var år f930.

Genom att nya förräntningskvoter i anslutning till berörda förskjutningar
kommit att tillämpas vid fördelningen mellan lånemedel och andra statsinkomster
av nya kapitalinvesteringar har den vid nedskrivningen fastställda
relationen mellan till fonderna hänförligt lånemedelskapital och skattemedelskapital
— vilken relation, såsom förut antytts, redan från början kom att
undergå viss förskjutning genom överföring till fonderna av vid utgången av
budgetåret 1928/29 kvarstående lånemedelsreservationer — ytterligare förskjutits
i riktning mot en ökning, proportionellt sett, av det i fonderna investerade
lånemedelskapitalet; i samma riktning har verkat, att inträffade kapitalförluster
vid företagna avskrivningar täckts av fondernas skattemedelskapital.
Den fortgående relativa ökning av det till fonderna hänförliga lånemedelskapitalet,
som sålunda ägt rum, har endast obetydligt motverkats därav,
att från nu ifrågavarande fonder verkställda kapitalåterbetalningar i några
fall hänfört sig enbart till fondernas lånemedelskapital. Parallellt med nu
angivna utveckling har, såsom närmare kommer att belysas i det följande,
nedgången av den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden i relation
till för fonderna gällande räntevillkor medfört, att en del av det i fonderna
tidigare investerade skattemedelskapitalet erhållit karaktären av fullt
räntabelt kapital.

Den under budgetaret 1929/30 verkställda nedskrivningen av utlåningsfondernas
oräntabla lånemedelskapital innebar, såsom det föregående givit vid
handen, endast utbyte av lånemedel mot skattemedel och medförde alltså
icke någon förändring i storleken av det å utlåningsfonderna redovisade
statskapitalet. Enligt budgetsakkunnigas förslag skulle däremot i samband
med övergången till den nya budgetordningen vidtagas en verklig avskrivning
av utlåningsfondernas icke räntabla kapital. Denna avskrivning skulle,
i den mån den komme att avse lånemedelskapital, täckas genom anvisande
av anslag för ändamålet antingen under rubriken avbetalning å statsskulden
eller — efter övergången till den nya budgetordningen — å driftbudgeten.

I fråga om själva avskrivningsförfarandet hava de sakkunniga, i syfte att
vinna en tillfredsställande redovisning av från fonderna utlämnade lån, förordat
tillämpning av en indirekt avskrivningsmetod. I enlighet härmed skulle,
bortsett från de förändringar, som föranledas av uppkommande direkta kapitalförluster,
de mot fondernas kapital svarande tillgångarna i räkenskaperna
bibehållas vid sina nuvarande värden, medan avskrivningsbeloppen skulle
bokföras å skuldsidan under för ändamålet uppförda avskrivningskonton.

Till stöd för ett bedömande av frågan, till vilket belopp det av budgetsakkunniga
angivna avskrivningsbehovet borde uppskattas och i vilken utsträckning
anvisning av särskilda medel för avskrivningens genomförande kunde
beräknas bliva erforderlig, har inom finansdepartementet verkställts ten
undersökning rörande räntabiliteten av det i utlåningsfonderna för närvarande
investerade statskapitalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

31

Denna undersökning har utförts på i huvudsak samma sätt som den till
grund för 1930 års nedskrivningsbeslut liggande utredningen. Beräkningen
av det i de olika fonderna investerade kapitalets faktiska förräntning har
sålunda i allmänhet skett med utgångspunkt från de för fonderna för närvarande
gällande utlåningsvillkoren. Det härigenom för varje fond erhållna
procenttalet har sedan ställts i relation till en räntefot av 4 procent, d. v. s.
den räntefot, vid vilken full förräntning numera anses föreligga, varefter endast
så stor del av fondens totala kapital, som motsvarat den sålunda framkomna
förräntningskvoten, upptagits såsom förräntat kapital. Till det i de
olika fonderna investerade kapitalet har härvid — till skillnad från vad som
tillämpades vid den utredning som föregick 1930 års nedskrivningsbeslut —
hänförts icke blott det å fonderna den 30 juni 1937 redovisade kapitalet utan
även vid utgången av budgetåret 1936/37 kvarstående resei-vationer å äldre
kapitalökningsanslag samt de kapitalökningsanslag, som anvisats å riksstaten
för nu löpande budgetår. I detta sammanhang må vidare framhållas, att
någon åtskillnad icke gjorts mellan utlånat kapital samt å fonderna såsom
kontant behållning redovisat kapital. Kapitaliserade räntor hava däremot i
sin helhet fråndragits vid beräkningen av det å fonderna redovisade kapitalet.

Vid genomförandet av den sålunda verkställda undersökningen har det,
liksom vid tidigare utredning i ämnet och av i huvudsak samma skäl som
då, befunnits icke lämpligen låta sig göra att fixera med avseende å allmänna
järnvägslånefonden, bibanelanefonden och 1 anefonden
för inköp av renar föreliggande förräntningsunderskott.
Detsamma har ansetts gälla även allmänna byggnadslå nefonden
och fonden för låneunderstöd, vilken senare fond
inordnades bland statens utlåningsfonder först från och med budgetåret
1932/33 samt följaktligen icke alls berördes av den utredning, som skedde i
samband med den år 1930 beslutade nedskrivningen. Storleken och sammansättningen
av det till nu omförmälda fonder hänförliga kapitalet, vilket
kommer att närmare beröras i det följande, framgår av sammanställningen
överst å sid. 32.

Övriga fonder hava vid undersökningen behandlats gruppvis, därvid uppdelningen
av fonderna på olika grupper skett med utgångspunkt från tilllämpade
utlåningsvillkor och sättet för fondernas finansiering under tiden
från och med den år 1930 verkställda regleringen till och med budgetåret
1937/38. Bedömandet av i vad mån finansiering ägt rum med skattemedel
har skott med utgångspunkt från det läge, som förelåg efter nedskrivningen
år 1930. Den genom denna nedskrivning fastställda relationen mellan lånemedelskapital
och skattemedelskapital har, ehuru nedskrivningen skedde
först per den 30 juni 1930, antagits föreligga redan den 30 juni 1929.

I anslutning till det nu sagda hava till en särskild grupp hänförts sådana
fonder, vilkas kapital alltid varit och alltjämt är
att anse såsom oräntabelt och vilka i anledning härav
normalt finansierats uteslutande med skattein ed
e 1. Endast beträffande tre fonder, nämligen lånefonden för inköp av ädla

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Lånemedel

Andra stats-inkomster

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Allmänna järnvägslånefonden . . . .

........ 22,722,744

23,295

22,746,039

Bibanelånefonden........

8,073,000

Allmänna byggnadslånefonden . .

523,732

523,732

Lånefonden för inköp av renar. .

........ 2,776

_

2,776

Fonden för låneunderstöd:

Fondens kapitalbehållning1. .. .

........ 10,956,108

3,810,480

14,766,588

Ej lyftade anslagsmedel......

........ 5,465,925

510,000

5,975,925

Säger för fonden för låneunderstöd 16,422,033

Summa 47,220,553

4,320,480

4,867,507

20,742,513

52,088,060

avelsston, lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras och arrendelånefonden,
gäller, att det investerade kapitalet utgöres enbart av skattemedelskapital,
å vilket icke erhålles någon som helst förräntning. Även
studielånefonden — vilken i likhet med nyssnämnda tre fonder finansierats
allenast med skattemedel — har emellertid, ehuru den enligt de allt sedan
dess inrättande gällande utlåningsvillkoren lämnar viss mindre förräntning
å det investerade kapitalet,2 ansetts böra inordnas under förevarande grupp.
Till samma grupp har slutligen hänförts arbetarsmåbrukslånefonden, vars
kapital visserligen i sin helhet är alt anse såsom oräntabelt men till ett belopp
av 12,480,680 kronor utgöres av lånemedelskapital; nämnda belopp,
vilket utgått från de för budgetåren 1933/34 och 1934/35 under fonden för
förlag till statsverket anvisade anslagsmedlen till allmänna arbeten m. m.,
har överförts från förlagsfonden jämlikt beslut av 1935 års riksdag. De å nu
angivna fonder belöpande kapitaltillgångarna uppgå till sammanlagt
37,737,946 kronor med nedan angivna fördelning på de olika fonderna.

Fondernas

Ej lyftade

kapitalbe-

anslags-

Summa

hållningar

medel

Kronor

Kronor

Kronor

Studielånefonden.....

3,546 266

120,000

3,666,266

Lånefonden för inköp

av ädla avelsston. .

450,000

50,000

500,000

Lånefonden för inköp

av avelshingstar av

ardennerras.......

535,000

81,000

616,000

Arrendelånefonden . . .

675,000

400.000

1,075,000

Arbetarsmåbrukslånefonden............

21,880,680

10,000,000

31,880,680

Summa

27,086,946

10,651,000

37,737,946

1 Jämlikt beslut av 1936 års riksdag skola till fonden för låneunderstöd överföras samtliga
lån, som utlämnats eller komma att utlämnas från de under fonden för förlag till statsverket
för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade anslagen till främjande av enskild företagsamhet,
till lån till sammanslutningar av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av fisk
m. m., till vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m., till vedeldningslånefonden och
till kommunala beredskapsarbeten. I enlighet härmed har överföring redan skett av de lån,
som intill utgången av budgetåret 1936/37 utlämnats för de tre förstnämnda ändamålen.

2 Från och med tredje året efter det kalenderår, då låntagare varit berättigad att lyfta sista
delen av honom senast tilldelat studielån, gäldas ränta efter ett procenttal, som sammanfaller
med sparbankernas gällande inlåningsränta.

Kungl. Majlis proposition nr 2.

33

Nästa grupp avser fonder, vilka under åtminstone någon
del av den tid, varom nu är fråga, lämnat full förräntning
av allenast en del av det investerade kapitalet
samt i anledning härav i viss utsträckning finansierats
med skattemedel.

Bland nu åsyftade fonder intar arrendeegnahemsfonden, vilken endast
provisoriskt inordnats bland statens utlåningsfonder, i flera avseenden en särställning.
I detta sammanhang må särskilt erinras om att kostnaderna för
statens jordnämnd, vilken myndighet handhar den närmaste förvaltningen
av fonden, hittills bestritts av fondens kapital. Det investerade kapitalet
uppgår till sammanlagt 8,291,100 kronor, varav 791,100 kronor belöpa å
värdet av från domänfonden överförda fastigheter. Återstoden har anvisats
såsom kapitalökning å riksstaten samt till lika delar täckts av lånemedel och
andra statsinkomster; av de sålunda anvisade medlen hava 1,650,000 kronor
lånemedel och 550,000 kronor skattemedel ännu icke överförts till fonden.
Då tillräcklig erfarenhet ännu icke kan anses vunnen rörande den med arrendeegnahemsfonden
avsedda verksamheten, har fondens räntabla kapital
vid förevarande undersökning ej upptagits till högre belopp än som motsvarar
det investerade lånemedelskapitalet.

I fråga om övriga till förevarande grupp hörande fonder innefattas resultatet
av undersökningen i den å sid. 34 och 35 införda tabellen.

I syfte att närmare belysa det framkomna resultatet har i tabellen också
lämnats uppgifter örn dels fondernas kapitaltillgångar den 30 juni 1929, med
angivande av den genom nedskrivningen år 1930 fastställda relationen mellan
lånemedelskapital och skattemedelskapital, och dels beloppen av sedermera
anvisade kapitalökningsanslag jämte till fonderna överförda medel
från vid utgången av budgetåret 1928/29 kvarstående reservationer, likaledes
med angivande av fördelningen på lånemedel och skattemedel, ävensom
uppgifter rörande efter ingången av budgetåret 1929/30 avskrivet
skattemedelskapital. Från fonderna verkställda kapitalåterbetalningar eller
till inkomsttitel omförda belopp från de från och med budgetåret 1929/30
anvisade kapitalökningsanslagen hava, där fråga ej varit örn anslag, som i
sin helhet omförts till inkomsttitel, angivits i de till tabellen fogade anmärkningarna,
medan anslag av sist angivna slag överhuvud icke medtagits i
tabellen.

Vid beräkningen av förräntningskvoten för de olika fonderna hava nu gällande
utlåningsvillkor, enligt vad redan framhållits, ansetts angiva det investerade
kapitalets förräntning. Detta gäller även egnahemslånefonden,
vars faktiska förräntning således beräknats med utgångspunkt från de räntesatser,
som genom den år 1937 beslutade temporära räntesänkningen fastställts
att gälla under treårsperioden 1937—1939, samt utan hänsynstagande
till att före år 1920 utlämnade lån för bostadslägenheter förräntas efter för
staten oförmånligare grunder än dylika efter angivna tidpunkt utlämnade
lån. På enahanda sätt har förfarits med Västerbottens och Norrbottens nybygges-
och bostadsförbättringslånefond, beträffande vilken tillämpas .samma
räntevillkor, som gälla för lån för bostadslägenheter från egnahemslånefonden.
I della sammanhang må slutligen framhållas, att förräntningskvoten
för statens bosättningslånefond beräknats med utgångspunkt från den

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Sammanställning rörande utvecklingen i räntabilitetshänseende under tiden 1 juli 1929—1 juli
lämnat tull förräntning av allenast en del av det investerade kapitalet

Kapitaltillgångar
den 30 iuni 1929

Lyftade belopp
av vid ingången
av budgetåret
1929/30 före-fintliga reser-vationer

Sedermera anvisade kapitalökningsanslag

1929/30-1932/33

1933/34-1936/37

1937/38

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(%)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

m

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(*)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(*)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(%)

j Statens bosättningslåne-i fond ................

—

—

_

_

_

_

2,000,000

75

1 0

Lånefonden för lantarbe-tarbostäder ..........

—

—

—

_

__

550,000

80

400,000

90

| Statens fjäderfälånefond

—

—

—

200,000

90

150,000

90

—

—

j Gödselvårdslånefonden..

1,350,000

80

—

—

200,000

65

21,075,828

65

1.000,000

85

i Statens mejerilånefond..

300,000

100

100,000

100

4,000,000

90

—

—

—

—

i Spannmålslagerhusfonden

—

—

57,000

100

1,350,000

80

5,000,000

85

—

—

Egnahemslånefonden ..

»170,416,342

85

5,600,000

100

35,000,000

90

33,000,000

90

‘5,500,000

95

Jordförmedlingsfonden..

Västerbottens och Norr-bottens nybygges- och
bostadsförbättringslåne-

fond ................

! Statens avdikningslåne-fond ................

6 1,560,899

90,000

7 31,638,281

80

100

70

10,000

fl,090,000
\ 700,000

100

100

65

100,000

/ 250,000
\5,300,000

90

65

70

9,000,000

80

—

—

Täckdikningslånefonden.

8 5,872,903

55

500,000

100

9 950,000

55

1,680,000

55

800,000

75

Allmänna nyodlingsfon-den ................

10 869,587

11 607,874
12 4,126,217

Norrländska nyodlings-

fonden..............

Fiskerilånefonden......

40

55

100,000

100

400,000

55

1,000,000

50

300,000

60

Kommunskogslånefonden

—

—

—

—

_

75,000

90

—

—

Summa

216,832,100|

8,157,000

47,750,000

51,530,828

10,000,000

1 Efter återbetalning av 120,000 kr. lånemedel. — 1 2 * * I beloppet ingå från fonden för förlag till stats 5,

200,000 kr. lånemedel. — 8 Därav 1,250,899 kr. lånemedel. — 8 Efter återbetalning av 75,000 kr. låne lånemedel.

— 10 Därav 420,000 kr. lånemedel. — 11 Beloppet, som till 245,768 kr. utgöres av lånemedel, har

betalt belopp å 1,850,000 kr. — 12 Därav 2,265.402 kr. lånemedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

35

1937 i fråga om de utlåningsfonder, vilka under åtminstone någon del av angivna tidsperiod
samt i anledning härav i viss utsträckning finansierats med skattemedel.

Av-

skrivet

skatte-

Kapitaltillgångar den 1 juli
1937

Räntabelt kapital

Icke

räntabelt kapital

medels-

kapital

Lånemedel
(därav ä
anslag)

Andra
stats-inkomster
(därav å
anslag)

Summa
(därav å
anslag)

För-

ränt-

nings-

kvot

(%)

Belopp

Andra

stats-

inkomster

Lånemedel

Andra

stats-

inkomster

Summa

Låne-

medel

Summa

—

1,500,000
(.1,500,000)

500,000

(500,000)

2,000,000

(2,000,000)

87.5

1,500,000

250,000

1,750,000

—

250,000

250,000

800,000

(800,000)

150,000

(90,000)

950,000

(890,000)

90

800,000

55,000

855,000

—

95,000

95,000

—

1 195,000
(135,000)

35,000

(15.000)

230,000

(750,000)

100

195,000

35,000

230,000

—

—

—

—

2,759,288

(999,199)

866,540

(161,684)

3,625.828

(1,160,883)

73.3

2,657,732

2,657,732

101,556

866,540

968,096

36,284

4,000,000

(500,000)

363,716

4,363,716

(500,000)

100

4,000,000

363,716

4,363,716

—

—

—

5,387,000

(2,450,000)

1,020,000

6,407,000

(2,450,000)

85.6

5,387,000

97.392

5,484,392

-■

922,608

922,608

—

216,856,342

(7,270,000)

32,660,000

(530,000)

249,516,342

(7,800,000)

93.4

216,856,342

16,191,921

233,048,263

—

16,468,079

16,468,079

163,840

1,250,899

146,160

1,397,059

100

1,250,899

146,160

1.397,059

_

_

6 115,000

!:

10,000 125,000 100

115,000

10,000

125,000

—

—

125,811

32,214,728

(2,400,000)

15,637,742

47,852,470 77.9
(2,400,0001

32,214,728

5,062,346

37,277,074

—

10,575,396

10,575,396

119,740

5,776,903

(1^24,000)

3,906,260

(515,000)

9,683,163

(1,739,000)

: 68.4

5,776,903

846,380

6,623,283

3,059,880

3,059,880

1,125

420,000

448,462) 868,462

62.3

420,000

121,052

541,052

—

327,410

327,410

3,352

245,768

358,754

604,522

49.8

245,768

55,284

301,052

_

303,470

303,470

2,960

3,265.402

(180.000)

2,657,855

(120,000)

5,923,257

(300,000)

55

3,257,791

—

3,257,791

7,611

2,657,855

2,665,466

—

67,500

(47,500)

7,500

(2,500)

75,000

(50,000)

100

67,500

7,500

75,000

~

~

453.112 274,853,830 58,767,989
[(17,505,699)''(1,934,184)

338,621,819

(19,439,88?)

274,744,663 23,241,751

297,986,414

109,167

35,520,238

35,635,405

verket överförda medel till ett belopp av 425,828 kr. — 3 Därav 144,856,342 kr. lånemedel. — 4 Därav
medel. — 7 Därav 19,597,228 kr. lånemedel. — 8 Därav 3,232,903 kr. lånemedel. — * Därav 520,000 kr.
framkommit genom avdrag från fondens behållning den 30 juni 1929 av ett under budgetåret 1933/34 åter -

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

räntefot, som fastställts skola gälla för under innevarande budgetår beviljade
lån.1

I fråga om gödselvårdslånefonden, statens avdikningslånefond, täckdikningslånefonden
och fiskerilånefonden, vilka fonders lånevillkor innefatta
viss räntefrihet, har för varje fond särskild beräkning verkställts rörande
den genomsnittliga räntefot, efter vilken ett från fonden utlämnat lån kan
beräknas vara förräntat under lånets löptid, och denna räntefot har ansetts
angiva fondens förräntning; härvid har, vad angår fiskerilånefonden, hänsyn
icke tagits till det förhållandet, att från denna fond utlämnade lån kunna
hava kortare löptid än den längst medgivna. Beträffande spannmålslagerhusfonden,
allmänna nyodlingsfonden och norrländska nyodlingsfonden,
vilka fonders lånevillkor också innefatta viss räntefrihet, har tillämpats
enahanda förfarande, dock med de avvikelser, som betingas därav, att
från de två sistnämnda fonderna utlämnas två olika slags lån, nyodlingslån
och betesförbättringslån, vilka löpa med samma ränta men hava olika löptid,
samt därav, att räntefriheten i fråga örn spannmålslagerhusfonden icke
avser lån för torkanläggningar utan endast lån för lagerhus.

I fråga om sist angivna tre fonder har, sedan den genomsnittliga räntefoten
för varje lånetyp uträknats, beräkningen av vederbörande fonds förräntning
skett med utgångspunkt från relationen mellan de den 30 juni 1937
utestående beloppen av de olika lånetyperna. Det nu sagda gäller även i
tillämpliga delar för egnaliemslånefonden, från vilken också utlämnas två
olika slags lån.

De i enlighet med nu angivna grunder verkställda beräkningarna hava, såsom
framgår av tabellen, givit vid handen, att samtliga i tabellen redovisade
fonder med undantag av gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden numera
kunna anses helt eller delvis förränta jämväl investerat skattemedelskapital.
För den allmänna gången av den utveckling, som lett till detta resultat,
har redogjorts i det föregående. I anslutning härtill må i fråga örn
resultatet av undersökningen för de olika fondernas vidkommande framhållas
ytterligare följande.

Att gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden icke kommit att numera
lämna förräntning av någon del av det investerade skattemedelskapitalet utan
i stället uppvisa oräntabelt lånemedelskapital, sammanhänger huvudsakligen
med beviljade lättnader med avseende å räntevillkoren. Beträffande övriga
fonder, bortsett från egnaliemslånefonden, hava räntesänkningar under den
tid, varom nu är fråga, icke vidtagits i vidare mån, än att räntefoten i de
fall, där den tidigare varit högre än 4 procent, nedsatts till detta procenttal.
På grund härav har det investerade skattemedelskapitalet beträffande
fem av ifrågavarande fonder, nämligen statens fjäderfälånefond, statens mejerilånefond,
jordförmedlingsfonden, Västerbottens och Norrbottens nybygges-
och bostadsförbättringslånefond och kommunskogslånefonden, kommit
att i sin helhet erhålla karaktären av räntabelt kapital. Beträffande statens
mejerilånefond, vars kapital vid utgången av budgetåret 1928/29 var att anse
såsom fullt räntabelt, vidtogs sänkningen av räntefoten från 5 till 4.5 °/o redan
under år 1930, vilket förklarar, varför denna fond överhuvud finansierats
med skattemedel. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostads- 1

1 Lån från bosättningslånefonden förräntas efter en fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot,
vilken ej må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de tre
budgetåren närmast före det, varunder lånet beviljats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 61

förbättringslånefond, i fråga om vilken fond tillämpats samma räntevillkor
som för lån för bostadslägenheter från egnahemslånefonden, utvisade däremot
vid utgången av budgetåret 1928/29 ett mindre förräntningsunderskott,
vilket emellertid på grund av sin obetydlighet icke föranledde något utbyte
av lånemedel mot skattemedel vid den år 1930 verkställda nedskrivningen.
Slutligen må, vad angår egnahemslånefonden, framhållas, att den med
avseende å denna fond vidtagna räntesänkningen till en väsentlig del uppvägts
därav, att före år 1920 utlämnade lån för bostadslägenheter numera i
det närmaste slutamorterats.

Närmast efter nu behandlade fonder följa frenne fonder, vilka finansierats
uteslutande med lånemedel men enligt de
beräkningsgrunder, som tillämpats vid förevarande
undersökning, lämna full förräntning av allenast en
del av det investerade kapitalet. Lån från ifrågavarande fonder,
vilka utgöras av lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer, spannmålskreditfonden och statens sekundärlånefond
för jordbrukare, förräntas efter en fast, vid vederbörande låns beviljande bestämd
räntefot, vilken fastställes i viss anslutning — olika för varje fond
till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår,
som närmast föregått det, varunder lånet beviljats.

I enlighet med vad nyss sagts har räntefoten för lån, som beviljas under
nu löpande budgetår, fastställts till respektive 3.3, 3.1 och 3.6 procent; motsvarande
procenttal för budgetåret 1936/37 utgjorde för lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, bamrika familjer 3.25 procent och för
sekundärlånefonden för jordbrukare 3.6 procent, medan från sistnämnda
fond under budgetåret 1935/36 beviljade lån förräntas efter en räntefot av
3.85 procent. Vid utgången av budgetåret 1936/37 redovisades inga^ utestående
lån å spannmålskreditfonden; det utestående beloppet av de från lånefonden
för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer utlämnade
lånen uppgick vid nämnda tidpunkt till 1,407,490 kronor, vilket
belopp i sin helhet avsåg under budgetåret 1936/37 beviljade lån, och sekundärlånefonden
för jordbrukare, vilken inrättades under budgetåret 1935/36,
upptog vid samma tidpunkt utestående lån, utlämnade under dess första
verksamhetsår, till i runt tal 2.8 miljoner kronor.

Fondernas

kapitalbe hållningar Kronor -

Ej lyftade
anslagsmedel

Kronor

Summa

Kronor

För ränt -

nings kvot(%) -

Räntabelt

kapital

Kronor

O räntabelt
kapital

Kronor

Lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre
bemedlade, barnrika

familjer............ 1,487,000 28,500,000 29,987,000 82.5 24,739,275 5,247,725

Spannmålskreditfonden — 1,500,000 1,500,000 77.5 1,162,500 337,500

Statens sekundärlånefond
för jordbrukare 5,880,000 34,120.000 40,000,000 90 36,000,000 4,000,000

Summa 7,367,000 64,120,000 71,487,000 61,901,775 9,585,225

Den nu verkställda beräkningen av ifrågavarande fonders räntabilitet har,
på sätt närmare framgår av föregående sammanställning, beträffande alla

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

tre fonderna skett med utgångspunkt från den räntefot, som fastställts att
gälla för de lån, som beviljas från respektive fond under nu löpande budgetår.

Slutligen komma — såsom den sista och, vad angår antalet fonder, största
gruppen — de fonder, vilkas kapital under hela den tid,
undersökningen avser, varit och alltjämt är att anse
såsom fullt räntabelt och vilka i anslutning härtill
finansierats uteslutande med lånemedel. De till ifrågavarande
fonder hänförliga kapitaltillgångarna uppgå till sammanlagt
98,321,577 kronor med följande fördelning på de olika fonderna.

Statens bostadslånefond................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby............................

Lånefonden för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen ........

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ..............

Lånefonden för anskaffning av motorvagnar
m. m. åt enskilda järnvägar ....

Vattenkraftslånefonden................

Luftfartslånefonden....................

Statens kalkbrukslånefond ............

Statens fruktodlingslånefond............

Statens slakterilånefond................

Kraftledningslånefonden................

Kolonisternas kreaturs- och redskapslåne fond.

.............................

Virkesmätningslånefonden..............

Lånefonden för inköp av gasgeneratorer

för motordrift......................

Hemslöjdslånefonden..................

Industrilånefonden....................

Statens hantverkslånefond ............

Rederilånefonden ....................

Statens sekundärlånefond för rederinäringen

Fondernas

Ej Iyftade

kapitalbe-

anslags-

Summa

hållningar

medel

Kronor

Kronor

Kronor

17,375,162

—

17,375,162

2,490,000

—

2,490,000

7,320,422

3,800,000

11,120,422

5,775,576

4,800,000

10,575,576

632,155

2,367,845

3,000,000

9,172,137

—

9,172,137

1.210,309

300,000

1,510,309

65,000

200,000

265,000

—

200,000

200,000

300,000

500,000

800,000

12,871,566

—

12,871,566

48,532

—

48,532

—

150,000

150,000

200,000

200,000

110.546

—

110,546

4,474,001

—

4,474,001

1.648,800

—

1,648,800

19,809,526

—

19,809,526

2,500,000

—

2,500,000

86,003,732

12,317,845

98,321,577

Vad nyss sagts angående det i ifrågavarande fonder investerade kapitalets
räntabilitet äger även tillämplighet å de kapitaltillgångar, som jämlikt beslut
av 1935 och 1936 års riksdagar överflyttats eller komma att överflyttas
från fonden för förlag till statsverket till lånefonden för bostadsbyggande i
städer och stadsliknande samhällen, lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden och lånefonden för anskaffning av motorvagnar
m. m. åt enskilda järnvägar. I detta sammanhang torde därjämte böra framhållas,
att förräntning skei- efter högre räntefot än 4 procent dels beträffande

39

Kungl. May.ts proposition nr 2.

lån från förstnämnda lånefond under den amorteringsfria tiden, dels beti ät -fande till icke statstjänstemän utlämnade lån från lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby under hela löptiden, men att i anledning häiav
ej beräknats något förräntningsöverskott. I fråga om lån från lånefonden
för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen är dessutom att
märka, att annuiteterna å lånen, jämte ränta och amortering, innefatta jämväl
viss avsättning till riskfond; till riskfond avsatta medel, vilka skola göras
räntebärande samt tillgodoföras härigenom inflytande ränta, äro avsedda att
användas i första hand till täckande av förluster å låneverksamheten och i
andra hand till nedskrivning eller avskrivning av den sista eller de sista annuiteterna
å de utlämnade lånen. Slutligen må erinras örn, att från de å statens
sekundärlånefond för rederinäringen inflytande inkomsterna täckas utgifterna
för den nämnd, som handhar den med fonden avsedda laneröielsen.

I tabellen å sid. 40 lämnas en sammanfattning av resultatet av den
nu omförmälda undersökningen rörande räntabiliteten av det i statens utlaningsfonder
investerade kapitalet.

De till statens utlåningsfonder hänförliga kapitaltillgångarna uppgå, såsom
framgår av tabellen, till sammanlagt 601,547,502 kronor, av vilket belopp
508,113,640 kronor belöpa å lånemedel och 93,433,862 kronor å andra statsinkomster.
Härav hänföra sig 47,220,553 kronor lånemedel och 4,867,507
kronor andra statsinkomster eller tillhopa 52,088,060 kronor till allmänna
jämvägslånefonden, bibanelånefonden, allmänna byggnadslånefonden, lånefonden
för inköp av renar och fonden för låneunderstöd, d. v. s. till fonder,
beträffande vilka det befunnits icke lämpligen låta sig göra att fixera förhandenvarande
förräntningsunderskott; av sistnämnda belopp avse 5,465,925
kronor lånemedel och 510,000 kronor andra statsinkomster eller sammanlagt
5,975,925 kronor ännu icke lyftade anslagsmedel.

De till övriga utlåningsfonder hänförliga kapitaltillgångarna, av vilka
95,593,544 kronor lånemedel och 13,135,184 kronor andra statsinkomster eller
tillhopa 108,728,728 kronor ännu innestå å anslag, uppgå till sammanlagt
549,459,442 kronor. Av detta belopp, vilket fördelar sig med 460,893,087 kronor
å lånemedel och 88,566,355 kronor å andra statsinkomster, beräknas
438,718,015 kronor lånemedel och 23,241,751 kronor andra statsinkomster eller
sammanlagt 461,959,766 kronor utgöra räntabelt kapital. I enlighet härmed
skulle 22,175,072 kronor lånemedel och 65,324,604 kronor andra statsinkomster
eller tillhopa 87,499,676 kronor vara att anse såsom icke räntabelt
kapital. Det icke räntabla lånemedelskapitalet, vilket således understiger
det räntabla skattemedelskapitalet med i runt tal 1 miljon kronor, hänför
sig, bortsett från ett belopp å i runt tal 100,000 kronor, till lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, spannmålskrcditfonden,
statens sekundärlånefond för jordbrukare och arbetarsmåbrukslånefonden.
I

I enlighet med de principer, för vilka jag redogjort vid anmälan av finansplanen,
torde jämväl t ragan örn beredande av täckning av de avskiiv -

IJeparletnentschefen.

Sammanfattning av den Inom finansdepartementet verkställda undersökningen rörande räntabiliteten av det i statens

uti&ningsfonder investerade kapitalet.

Fonder med helt oräntabelt

-------1----- uumuoiuin

någon del av tidsperioden */
1929—7» 1937 lämnat full
förräntning av allenast en del
av det investerade kapitalet
samt i anledning härav i viss
utsträckning finansierats med
skattemedel (arrendeegnahemsfonden
samt de i tabellen
å sid. 34 och 35 upptagna
fonderna)..................

Fonder som i sin helhet finansierats
med lånemedel men
enligt nu tillämpade beräkningsgrunder
lämna full förräntning
av allenast en del
av det investerade kapitalet

Fonder, vilkas kapital under
tidsperioden lji 1929—771937
alltid varit och alltjämt är
att anse såsom fullt räntabelt
och vilka i anslutning härtill
finansierats uteslutande med
lånemedel..................

Säger

Fonder, beträffande vilka det
ansetts icke lämpligen låta sig
göra att fixera förhandenvarande
förräntningsunderskott

Summa

Till arbetarsmåhrukslånefonden från fonden för förlag till statsverket överfört kapital

Kapitaltillgångar den

1 juli 1937

Räntabelt kapital

Icke räntabelt kapital

Lånemedel
(Därav ä
anslag)

Andra stats
inkomster
(Därav ä
anslag)

Summa
(Därav å
anslag)

Lånemedel

Andra

statsin-

komster

Summa

Lånemede

Andra

statsin-

komster

Summa

12,430,680

25,257,266
(.10,651,000)

37,737,946
(.10,651,000)

''

112,480,680

25,257,266

37,737,946

278,603,830
(.19,155,699)

63,309,089

C2,484,184)

341,912,919
(.21,639,883)

278,494,663

23,241,751

301,736,414

109,167

40,067.338

40,176,505

71,487,000
(i64,120,000)

—

71,487,000

(64,120,000)

61,901,775

—

61,901,775

9,585,225

—

9,585,225

98,321,577
(12,317,845}

—

98,321,577

(12,317,845)

98,321.577

—

98,321,577

__

_

460,893,087
(.95,593,544)

88,506,355
(.13,135.184)

549,459,442
(.108,728,728)

438,718,015

23,241,751

461,959,766

22,175,072

65,324,604

87,499,676

47,220,553

5.465,925

4,867,507

510,000

52,088,060

5.975,925

508,113,640
(.101,059,469)

93,433,862

(13,645,184)

601,347,502

(114,704,653)

O

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

41

ningsbehov, som kunna visas föreligga å statens utlåningsfonder, i förevarande
sammanhang böra upptagas till övervägande. Som den i det föregående
berörda, inom finansdepartementet verkställda undersökningen givit
vid handen utvisa enstaka utlåningsfonder avsevärda avskrivningsbehov.
Betraktas utlåningsrörelsen såsom en ekonomisk enhet — och detta torde
vara det mest rationella —- föreligger emellertid, enligt vad jag närmare skall
utveckla i det följande, full förräntning av det i denna rörelse investerade
lånemedelskapitalet. Särskilda medel för avskrivningsändamål behöva därför
icke ställas till förfogande.

En justering av de å enstaka fonder redovisade värdena i syfte att jämväl
för statens utlåningsfonders vidkommande ernå en kapitalredovisning i rikshuvudboken,
som ansluter sig till den ändrade uppställningen av riksstaten,
kan under angivna omständigheter genomföras utan att riksstaten beröres
därav. I fråga om själva avskrivningsförfarandet förutsätter jag liksom
budgetsakkunniga, att de mot de olika fondernas kapital svarande tillgångarna
— bortsett från de förändringar, som föranledas av uppkommande direkta
kapitalförluster — skola i räkenskaperna bibehållas vid sina nuvarande
värden samt att de belopp, som komma att avskrivas, skola bokföras å
skuldsidan under särskilda för ändamålet uppförda avskrivningskonton.

Vid den inom finansdepartementet verkställda undersökningen rörande
räntabiliteten av det i utlåningsfonderna investerade statskapitalet hava
allmänna järnvägslånefonden, bibanelånefonden, allmänna byggnadslånefonden,
lånefonden för inköp av renar och fonden för låneunderstöd
lämnats helt åsido. Beträffande lånefonden för inköp av renar
har detta kunnat ske redan av den anledningen, att det till denna fond hänförliga
kapitalet, vilket för övrigt uppgår till ett mycket obetydligt belopp,
kan antagas komma att inom en nära framtid antingen återbäras eller också
avföras ur statsräkenskaperna i samband med avskrivning av utestående
lån. Bedömandet av huru de fyra andra fonderna böra behandlas i nu förevarande
avseende måste däremot ske från andra utgångspunkter.

Jag torde härvid, vad först angår fonden för låneunderstöd, få
erinra om att denna fond alltid intagit en särställning i så måtto, att de kapitalmedel,
som tid efter annan placerats i fonden, icke tillförts fonden för
att användas i en fortgående lånerörelse utan redan vid investeringen förutsatts
skola automatiskt återbäras i den mån från respektive medel utlämnade
lån inbetalades. Till följd av angivna förhållande — vilket under tiden
intill budgetåret 1932/33 kom till yttre uttryck däri, att fonden å riksstaten
redovisades fristående från statens utlåningsfonder i egentlig mening — hava
också de till fonden anvisade kapitalökningsanslagen tidvis ansetts kunna
täckas av lånemedel även i sådana fall, där full förräntning av det investerade
kapitalet icke varit att förvänta.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har jag ansett mig icke böra
föreslå, att avskrivning verkställes av den del av det i fonden för låneunderstöd
för närvarande investerade kapitalet, som kan vara att anse såsom

42

Kungl. Majus proposition nr 2.

icke förräntat kapital; det nu sagda gäller också de skattemedel, som vid utgången
av budgetåret 1937/38 kunna komma att kvarstå såsom reservationer
.å de till fonden anvisade kapitalökningsanslagen. Vad jag sålunda förordat
torde även böra föra med sig, att någon avskrivning icke heller sker av det
icke räntabla kapital, som framdeles kan komma att tillföras fonden för låneunderstöd.
Härigenom kommer fondens kapitalredovisning att erhålla en
utformning, som nära ansluter sig till den särställning fonden intar i jämförelse
med statens övriga utlåningsfonder. Till frågan om den budgettekniska
behandlingen av det oräntabla lånemedelskapital, som sålunda kommer
att ingå i de å fonden för låneunderstöd redovisade tillgångarna, samt
redovisningen av den häremot svarande räntebristen återkommer jag i det
följande.

Av det av mig nied avseende å fonden för låneunderstöd nu förordade förfarandet,
vilket ifråga om fondens redovisning å riksstaten torde böra föranleda
en återgång till vad som tillämpades före budgetåret 1932/33, följer, att
någon avskrivning av oräntabelt kapital med åtföljande utbyte av lånemedel
mot skattemedel icke behöver äga rum beträffande de i det föregående omförmälda
lån, som jämlikt beslut av 1936 års riksdag överförts eller komma
att överföras till fonden för låneunderstöd från fonden för förlag till
statsverket. Detsamma gäller i tillämplig del de från anslag under nionde
huvudtiteln utlämnade lån, vilka, enligt vad jag i annat sammanhang
förordat, avses skola bliva upptagna till redovisning å fonden för låneunderstöd,
ävensom det lån å 25,000 kronor, som jag, likaledes i annat
sammanhang, föreslagit skola överföras till sistnämnda fond från statsverkets
fond av rusdrycksmedel.

I fråga om fonden för låneunderstöd torde jag slutligen få erinra om, att
å densamma för närvarande redovisas ett lån å 20,000 kronor till hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda män. Detta lån, som har karaktären av en
riksgäldskontorets fordran hos statsverket för förskott, lärer i samband med
övergången till den nya budgetordningen böra överföras till fonden för
förlag till statsverket.

Vidkommande härefter allmänna järnvägslånefonden, bi ball
elånefon den och allmänna byggnadslånet onden må framhållas,
att inga nya lån under senare år beviljats från någon av dessa fonder
samt att inflytande avbetalningar å tidigare utlämnade lån i anslutning
härtill städse plägat tagas i anspråk för vederbörande statsreglering. Ifrågavarande
under avveckling varande utlåningsfonder kunna således numera
också sägas hava karaktären av ett slags redovisningstitlar för diverse låneunderstöd
samt synas därför i räntabilitetshänseende böra behandlas på
samma sätt som fonden för låneunderstöd. Under sådana förhållanden
måste det anses lämpligt, att samtliga till angivna tre utlåningsfonder hänförliga
kapitaltillgångar överföras till sistnämnda fond. Jag förordar därför,
att en sådan överflyttning genomföres i samband med övergången till
den nya budgetordningen.

Den budgettekniska behandlingen av det oräntabla lånemedelskapital, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

43

enligt vad jag tidigare förordat kominer att kvarstå bland de å fonden för
låneunderstöd redovisade tillgångarna, samt av den häremot svarande räntebristen
kan självfallet utformas på olika sätt. Såsom en möjlig lösning
skulle man kunna tänka sig en anordning, enligt vilken täckning för räntebristen
bereddes genom anvisande av särskilda anslag för ändamålet å driftbudgeten
under vederbörande departementshuvudtitlar. Jag utgår härvid
från att de belopp, varmed dessa anslag under ett visst budgetår skulle belastas
genom omföring till fonden, skulle fastställas av Kungl. Maj :t vid slutet
av samma budgetår efter närmare utredning av riksgäldskontoret — vilket
ämbetsverk kommer att handhava förvaltningen av den större delen av fonden
och dessutom fortfarande ombesörja dess redovisning till rikshuvudboken
— samt att vid bestämmandet av beloppen i fråga hänsyn skulle tagas endast
till förräntningsunderskott, som föranledas därav, att utlämnade lån löpa
utan ränta eller förräntas efter en lägre räntefot än den, vid vilken full förräntning
antagits vara för handen. I enlighet härmed skulle, i överensstämmelse
med vad som fortfarande avses skola tillämpas beträffande utlåningsfonderna
i allmänhet, den förlust, som orsakas av att debiterade räntor icke
bliva inbetalda, framträda såsom en minskning av fondens överskott. Inom
finansdepartementet från nu angivna utgångspunkter verkställda överslagsberäkningar
utvisa för nästkommande budgetår en räntebrist av i runt tal
600,000 kronor.

Genom den av mig nu skisserade anordningen skulle erhållas en fullt tillfredsställande
redovisning av de med ifrågavarande understödsverksamhet
förbundna kostnaderna för statsverket, vilka kostnader äro att betrakta såsom
statsbidrag till de ändamål, som verksamheten är avsedd att tillgodose. I
stort sett samma resultat skulle emellertid även ernås, därest räntebristen
ersattes från fondens kapital och de på grund härav uppkommande kapitalmedelsförlusterna
i sin ordning täcktes genom anvisande av anslag för ändamålet
å driftbudgeten under en huvudtitel för avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster. Slutligen skulle man också kunna tänka sig en anordning,
enligt vilken endast lämnades en redogörelse i .statsverkspropositionen
rörande den för varje budgetår föreliggande räntebristen med angivande
av dess fördelning på olika låneunderstöd. Jag är emellertid icke beredd att
nu definitivt taga ställning till förevarande spörsmål. Då frågan har betydelse
endast i tekniskt och formellt hänseende, torde det ej vara erforderligt
att taga ställning till den i detta sammanhang.

Ifråga örn statens övriga utlåningsf onder har den inom
finansdepartementet verkställda undersökningen givit vid handen, att de till
dessa fonder hänförliga kapitaltillgångarna — vilka inklusive å anslag innestående
medel utgöras av 460.9 miljoner kronor lånemedel och 88.5 miljoner
kronor andra statsinkomster samt sålunda uppgå till sammanlagt 549.4 miljoner
kronor — äro att anse såsom icke räntabla till ett belopp av 87.5 miljoner
kronor. Enligt angivna beräkning, vilken torde böra läggas till grund
vid fastställandet i de särskilda fallen av beloppet för den erforderliga av -

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

skrivningen, överstiger således det i fonderna investerade skattemedelskapitalet
fondernas icke räntabla tillgångar med 1 miljon kronor. Ifrågavarande
fonder kunna alltså, som jag inledningsvis framhållit, tillsammantagna anses
lämna full förräntning av samtliga i fonderna placerade lånemedel.

Under angivna omständigheter kommer tydligen den vid övergången till
den nya riksstatsuppställningen önskvärda justeringen av de i rikshuvudboken
redovisade kapitalvärdena för de berörda fondernas vidkommande att,
schematiskt sett, inskränka sig till en bokföringsmässig nedsättning genom
indirekt avskrivning av det i varje fond investerade kapitalet till belopp, som
motsvarar fondens räntabla kapital. I den mån reservationer kvarstå å de
till fonderna anvisade kapitalökningsanslagen vid utgången av budgetåret
1937/38, måste emellertid omföring från lånemedel till skattemedel eller från
skattemedel till lånemedel i viss utsträckning ske mellan fonderna och de
kvarstående reservationerna, innan själva avskrivningen kan äga rum. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare anvisningar härom
ävensom att meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordras för genomförandet
av avskrivningen.

I anslutning till vad jag föreslagit i statsverkspropositionen rörande redovisningen
å riksstaten av anslagen under kapitalbudgeten samt de å driftbudgeten
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen
böra nyssnämnda reservationer — efter omförmälda omföringar samt i
den mån de icke under budgetåret 1937/38 överföras till vederbörlig inkomsttitel
— i budgetredovisningen för budgetåret 1938/39 i sin helhet upptagas
såsom tillgång å kapitalbudgeten. Samtidigt böra mot reservationernas skattemedelsdelar
svarande belopp uppföras såsom ingående reservationer å driftbudgeten
under huvudtiteln B III, Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
De å sistnämnda reservationer sålunda redovisade medlen skola sedan — allt

eftersom utbetalning sker av korresponderande anslag å kapitalbudgeten _

lyftas av riksgäldskontoret, i samband varmed avskrivning till motsvarande
belopp skall verkställas å fonderna av de till dem utbetalade kapitalmedlen.

I enlighet härmed kommer det överskott av avskrivningsmedel, som uppstår
i den mån de å kapitalbudgeten vid ingången av budgetåret 1938 39 redovisade
reservationerna icke överföras till vederbörande fonder, att uppsamlas
å budgetutjämningsfonden.

Den marginal, som — på grund av att uppkommande direkta kapitalförluster
enligt den nya budgetordningen skola hänföras till det räntabla kapitalet
och överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster — tillskapas
i samma mån som dylika förluster bokföras å fonderna, kommer
däremot fonderna till godo. Ett slags dold reserv kan också sägas tillskapad
därigenom, att fondernas kontanta behållningar, ehuru de såsom innestående
å statsverkets checkräkning i riksbanken torde få anses vara fullt förräntade,
vid beräkningen av fondernas räntabla kapital genomgående likställts
med de från fonderna utlånade medlen.

I detta sammanhang torde slutligen böra framhållas, att de kapitaliserade
räntor, som redovisas å vissa fonder, vid beräkningen av avskrivningsbeho -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

45

vet icke inräknats i det av fonderna disponerade kapitalet. Jag förutsätter,
att dylika räntefordringar, i den mån avbetalningar å dem verkställas, skola
tillföras statsregleringen samt att härvid skall tillämpas samma förfarande,
som i anslutning till vad jag uttalade i 1936 års statsverksproposition numera
föreskrivits beträffande de kapitaliserade räntor, som redovisas å statens avdikningslånefond.

Vad jag nu förordat med avseende å statens utlåningsfonder i allmänhet
bör självfallet i erforderlig utsträckning tillämpas jämväl beträffande de från
anslag under nionde huvudtiteln utlämnade lån, som enligt vad jag i annat
sammanhang förordat avses skola bliva upptagna till redovisning å tvenne
nya utlåningsfonder, nämligen statens kaninavelslånefond och statens fiskredskapslånefond.
Det torde emellertid, såsom jag i angivna sammanhang
framhållit, få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med överflyttningen
till dessa fonder bestämma, till vilket belopp ifrågavarande tillgångar skola
bokföras å de nya fonderna.

I samband med frågan om avskrivning av utlåningsfondernas icke räntabla
kapital torde jag även få beröra tvenne spörsmål av mera speciell karaktär,
avseende det ena redovisningen av vissa förvaltningskostnader för arrendeegnahemsfonden
och statens sekundärlånefond för rederinäringen samt
det andra den i fråga om lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen tillämpade anordningen med avsättning till riskfond.

Såsom redan framhållits i det föregående, skola kostnaderna för statens
jordnämnd, vilken myndighet handhar den närmaste förvaltningen av arrendeegnahemsfonden,
för närvarande bestridas av denna fonds kapital,
medan utgifterna för den nämnd, som handhar den med statens sekundärlånefond
för rederinäringen avsedda lånerörelsen, skola täckas från å sistnämnda
fond inflytande inkomster. Jag finner mig nu böra förorda, att
ifrågavarande förvaltningskostnader, i överensstämmelse med vad som tilllämpas
i andra liknande fall, från och med budgetåret 1938/39 anvisas att
utgå från anslag å driftbudgeten. Härvid har jag, vad angår arrendeegnahemsfonden,
utgått från att den nuvarande provisoriska anordningen i fråga
om denna fonds redovisning å riksstaten skall tills vidare bibehållas.
Framställningar i nu berörda anslagsfrågor göras i statsverkspropositionen
under nionde och tionde huvudtitlarna.

Vad härefter beträffar lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen, vid vilken tillämpas en anordning med avsättning till
riskfond som närmare skildrats i det föregående, synes giltig anledning saknas
att i budgettekniskt avseende behandla denna fond annorlunda än andra
liknande fonder. I överensstämmelse med vad som i allmänhet avses skola
tillämpas torde sålunda å fonden uppkommande direkta kapitalförluster
framdeles få överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Jag
förordar med hänsyn härtill, att de för fonden gällande utlåningsvillkoren
från och med budgetåret 1938/39 ändras sålunda, alt annuiteterna å lån från
fonden, vilka för närvarande innefatta en avsättning lill riskfond av 1 pro -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

cent å det ursprungliga lånebeloppet, komma att avse allenast ränta och
amortering. I gengäld bör räntan under amorteringstiden, vilken nu beräknas
efter 4 procent, undergå viss höjning. Denna höjning torde skäligen
kunna bestämmas till 0.75 procent, varigenom räntefoten under amorteringstiden
blir densamma som under den amorteringsfria tiden.

De sålunda ändrade lånevillkoren böra tillämpas beträffande alla efter
ingången av budgetåret 1938/39 slutligt beviljade lån, dock att lån, som
preliminärt beviljats före nämnda tidpunkt, skall, där låntagaren så påyrkar,
vara underkastat nuvarande bestämmelser. Vidare bör den myndighet,
som handhar lånerörelsen, äga att efter framställning härom av vederbörande
låntagare förklara, att de nya bestämmelserna skola vara tillämpliga
beträffande före ingången av budgetåret 1938/39 slutligt beviljade lån,
för vilka amorteringsskyldighet ännu icke inträtt.

Framställning rörande den av mig nu förordade ändringen med avseende
å utlåningsvillkoren för lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen göres av chefen för socialdepartementet i årets statsverksproposition.
I anslutning härtill framlägges av samme departementschef
förslag om motsvarande ändring av de utlåningsvillkor, som föreskrivits
skola gälla för det a riksstaten för innevarande budgetår under fonden
för låneunderstöd anvisade anslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Vissa förslag avseende reglering av ställningen å statsverkets
kassafond m. m.

5. Återbäring av royalty tillfallen Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
enligt 1927 års malmavtal. Med en den 22 mars 1927 dagtecknad
proposition, nr 241, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen förslag till överenskommelse
mellan staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
(här nedan kallat malmbolaget eller LKAB) och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund (här nedan kallat trafikbolaget eller TGO) m. fl.,
å andra sidan.

Detta förslag innebar i huvudsak, att staten, vilken såsom preferensaktieägare
disponerade över halva aktiekapitalet i malmbolaget, skulle från och
med den 1 oktober 1927 principiellt behandlas såsom hälftendelägare i bolaget
d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad
samma skyldigheter, som förefunnos för trafikbolaget, vilket i
egenskap av stamaktieägare disponerade över den andra hälften av malmbolagets
aktiekapital. Under det att statens rätt till utdelning dittills varit
begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna malmen och stamaktieägarna
ägt uppbära nettovinsten i övrigt, skulle enligt förslaget staten
under tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 i princip vara berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst
fran malmbolaget som den vilken tillfölle ägarna av stamaktierna.
Inom ramen för den här angivna principen för vinstfördelningen erhöll

Kungl. Majlis proposition nr 2.

47''

staten i så måtto en prioriterad ställning, som staten intill den 30 september
1947, liksom förut, berättigades att uppbära viss royalty å den malm,
som bortfraktades från gruvorna, vilken royalty skulle fastställas till 1 krona
50 öre per ton bortfraktad malm samt utgå innan vinstfördelning skedde
men avräknas från staten därefter tillfallande vinst.

Principen om den lika vinstfördelningen föreslogs i propositionen jämkad
så till vida, att trafikbolaget skulle få uppbära en royalty med en
krona för varje ton malm, bortfraktad under tiden 1 oktober 1927—30 september
1931, och med 50 öre för varje ton malm, som bortfraktades under
det därpå följande bokslutsåret, samt att denna royalty icke skulle medtagas
vid beräkning av vinstfördelningen. Då trafikbolaget såsom stamaktieägare
skulle erhålla hälften av malmbolagets vinst, innebar denna rätt
till royalty i själva verket endast, att trafikbolaget under angivna tidsperioder
erhöll 50 respektive 25 öre mer per ton än bolaget skulle hava fått,
om denna undantagsbestämmelse ej funnits.

I skrivelse den 8 juni 1927, nr 312, i anledning av propositionen anförde
riksdagen — som i huvudsak anslöt sig till avtalsförslaget —- bland annat,
att det vid en jämförelse mellan de fördelar staten genom tillämpning
av förslagets bestämmelser kunde antagas vinna samt dem, som kunde
beräknas komma de enskilda aktieägarna till godo, synts riksdagen med
fog kunna ifrågasättas, att vissa jämkningar gjordes till förmån för staten.
I sådant avseende hade riksdagen uppmärksammat att i förslaget, som
byggde på principen örn likställighet mellan preferens- och stamaktier beträffande
rätt till utdelning, så till vida gjordes undantag från denna princip,
att trafikbolaget, innan vinstfördelning skedde, skulle äga uppbära
en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad under tiden 1 oktober
1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm, som
bortfraktades under det därpå följande bokslutsåret. Enligt riksdagens mening
vore det förklarligt, att trafikbolaget icke ansåge sig kunna gå
med på att redan från och med bokslutsåret 1 oktober 1927—30 september
1928 helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet. Den minskning av utdelningen
å trafikbolagets aktier, som i sådant fall antagligen icke skulle
kunna undgås, kunde nämligen beräknas lända de dåvarande aktieägarna
till så stort men, att de icke skulle vilja godkänna en dylik anordning. Med
hänsyn till de fördelar, som i framtiden komme trafikbolaget och dess aktieägare
till del enligt förslaget, syntes det emellertid riksdagen icke vara
obilligt, att trafikbolaget efter tio år, d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937
—30 september 1942, årligen till staten utbetalade så stor del av vad trafikbolaget
under tiden den 1 oktober 1927—den 30 september 1932 uppburit
i royalty, som vid fullt genomfört hälftenbruk bort linkolnina staten.
Såsom förutsättning för ett godkännande av förslaget ansåge sig riksdagen
därför böra uppställa, alt trafikbolag^ förbunde sig alt den 30 september
1938 till staten erlägga ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget
uppburit för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928
samt att sedermera den 30 september eif vart av åren 1939, 1940, 1941 och

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1942 utbetala halva beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som
följde närmast efter den 30 september 1928.

I det den 29 juni 1927 träffade malmavtalet erhöll bestämmelsen om den
staten och trafikbolaget tillkommande royaltyn följande lydelse:

För varje ton järnmalm, som LKAB — — — bortfraktar, skall LKAB
erlägga royalty dels till staten med en krona femtio öre för under tiden 1
oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad malm dels till TGO med en
krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1931 bortfraktad malm
och med femtio öre för malm, som bortfraktas under tiden 1 oktober 1931
—30 september 1932.

Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl, järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen
Svartön—Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och
skall den slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning
av LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

TGO förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp
motsvarande hälften av den royalty TGO enligt denna paragraf uppburit
för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att
sedermera den 30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942
utbetala halva beloppet av royaltyn för ett vart av de respektive bokslutsåren
1928—1929, 1929—1930, 1930—1931 och 1931—1932.

Enligt det den 12 maj 1932 träffade malmavtalet har trafikbolaget —
med hänsyn därtill att staten enligt samma avtal under viss förutsättning
medgivit räntefritt anstånd med gäldande av royalty — avstått från den
royalty, som enligt nyss anförda bestämmelse i 1927 års malmavtal skulle
tillkommit bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.

Av malmbolagets förvaltningsberättelser för nedan angivna bokslutsår
framgår, att den trafikbolaget tillfallna royaltyn utgjort:

för tiden Vn> 1927—3% 1928 ...... kronor 3,117,237:50

» > x/io 1928—8% 1929 ...... > 8,064,139: —

» » 7io 1929—30/9 1930 ...... » 8,190,536:60

» » 7io 1930—30/9 1931 ...... * 5,107,018:90,

eller sammanlagt 24,478,932 kronor.

Hälften av detta belopp, eller 12,239,466 kronor, skall trafikbolaget erlägga
till staten under åren 1938—1941 i enlighet med anförda bestämmelser
i 1927 års malmavtal, första gången den 30 september 1938 med
1,558,618 kronor 75 öre. I

I skrivelse den 23 november 1937 har nu Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund bekräftat ett muntligen framfört anbud att på en gång förskottsvis
fullgöra ifrågavarande betalningsskyldighet samt förklarat sig villigt att
göra detta per den 30 juni 1938 under förutsättning av en räntediskontering
på så sätt, att

det belopp, som förfaller den 3% 1938, diskonteras efter 0.7 5 %

» * 9 » » 3% 1939, » » Las *

» * » » » 3% 1940, * t> 1.5» »

* » » » » 3% 1941, » » 1.75 ».

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

49

Det belopp, som i så fall skulle komma att av bolaget till staten inbetalas
den 30 juni 1938, skulle uppgå till 11,899,306 kronor 15 öre.

Ur rent ekonomisk synpunkt är det givetvis utan betydelse för statsverket, Departement»-om den royaltyskuld som jämlikt 1927 års malmavtal åvilar Trafikaktiebola- ****en''

get Grängesberg—Oxelösund gäldas tidigare eller senare, om det blott iakttages,
att den diskontering, som bör ske vid förtidsbetalning av de successivt
förfallande skuldbeloppen, är anpassad efter rådande ränteläge på marknaden.

Vid övervägande av den diskonteringsplan, som framlägges i bolagets skrivelse,
har jag funnit denna ge ett i genomsnitt riktigt uttryck åt de räntesatser,
varmed från statens sida bör räknas vid upplåning av motsvarande
belopp för tiden mellan den ifrågasatta återbetalningen och de enligt malmavtalet
gällande förfallodagarna. Om de återbetalade medlen disponeras på
sådant sätt, att de medföra en motsvarande minskning i det eljest föreliggande
statliga upplåningsbehovet, finnes därför ekonomiskt sett intet att invända
mot antagande av bolagets anbud.

Den i statsverkspropositionen framlagda finansplanen förutsätter en fullständig
reglering av statens förmögenhetsställning under innevarande budgetår,
vilken ställer krav på avskrivningsmedel till stora belopp. Då denna
reglering, såsom närmare utretts vid anmälan av den nya riksstatsuppställningen,
är ägnad att begränsa lånebehovet och da den engangsinkomst, som
ställts i utsikt genom trafikbolagets erbjudande, därför nu kan disponeras
på ett med hänsyn till dess natur ur finansiell synpunkt ändamålsenligt sätt,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att bolagets anbud örn gäldande av dess
royaltyskuld på en gång genom inbetalning den 30 juni 1938 av 11,899,306
kronor 15 öre accepteras. Härtill erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den jämlikt 1927 års malmavtal Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund åvilande förbindelsen att i särskilda
poster till staten erlägga ett belopp motsvarande viss del av
bolaget tillfallen royalty må fullgöras genom inbetalning till
statsverket den 30 juni 1938 av ett belopp av 11,899,306 kronor
15 öre. 6

6. Redovisning i rikshuvudbokcn av riksbankens tillgångar m. m. Enligt
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank utgör bankens
grundfond 50 miljoner kronor och dess reservfond 20 miljoner kronor. Därest
reservfonden nedgår under sistnämnda belopp, skall till densamma avsättas
minst 10 procent av riksbankens behållna årliga vinst, intill dess reservfonden
åter uppnått föreskrivet belopp, över riksbankens behållna årliga vinst
äger riksdagen att förfoga, dock med iakttagande av vad nyss nämnts i fråga
om reservfonden.

Riksbanken förvaltar dessutom en särskild avbetalningslånefond med ett

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

kapital av 44 miljoner kronor. Bestämmelser rörande denna fond återfinnas
i reglementet för bankens styrelse och förvaltning. Den vinst, som uppstår
för avbetalningslånefonden, skall inräknas i riksbankens vinst för året, dock
med iakttagande av att, därest till följd av lidna förluster fonden skulle
hava nedgått under det fastställda beloppet, fondens följande årsvinster
främst skola användas för dess uppbringande till samma belopp.

Före tillkomsten av nu gällande riksbankslag voro bestämmelser örn riksbankens
avbetalningslån meddelade i den då gällande riksbankslagen av år
1897. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1897 års lag innefattades avbetalningslånerörelsen
i riksbankens egen rörelse. Dessa lån fingo dock ej stiga till
högre sammanräknat belopp än 25 procent av riksbankens grundfond, 50
miljoner kronor, eller alltså till 12.5 miljoner kronor. I anledning av väckta
motioner beslöt 1902 års riksdag, att för avbetalningslånerörelsen skulle till
en särskild fond under riksbankens förvaltning, avbetalningslånefonden, från
riksbankens till framtida förfogande ställda medel överföras ett belopp av
12.5 miljoner kronor. I anslutning härtill vidtogos erforderliga ändringar i
riksbankslagen. Åren 1918—30 har fonden därefter genom årliga tillskott
från reserverade medel ökats med sammanlagt 31.5 miljoner kronor till 44
miljoner kronor.

Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvudrubrik,
i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva fonder.
Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar icke
finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna
betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av
de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond
för riksbanken och att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras
från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle
riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som
ett statens alfärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i
konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att
riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes
å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.

I principiell anslutning till den i berörda reservation framförda uppfattningen
förordade budgetsakkunniga, att riksbankens tillgångar skulle upptagas
till redovisning i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd
riksbankens fond. I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga i det
framlagda förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »riksbankens
fond» under huvudrubriken »inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga
förutsatte, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad
uppfattning, att å nämnda inkomsttitel skulle redovisas riksbankens vinst i
dess helhet. I samband därmed borde den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden
upptagas bland statens utlåningsfonder.

Budgetsakkunniga erinrade i detta sammanhang örn att, sedan 1908 års
statsrevisorer uttalat önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

51

med bl. a. riksbankens fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt
om övervägande, huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig
sammanfattning av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering
av rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksstatsreform,
upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenliga bestämmanderätt
över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas
av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, då nämligen
riksdagen komme att äga full frihet att genom kapitalökningsanslag
bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i
behov.

I sitt yttrande över budgetsakkunnigas promemoria förordade bankofullmäktige
ett par smärre modifikationer i där framlagda förslag med avseende
å redovisningen av riksbanksvinsten m. m. Sålunda föreslogo de, att under
»tillgångar» i rikshuvudboken, exempelvis närmast före »statens övriga aktier»,
skulle uppföras en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens
grundfond», vilken då borde uppföras med 50 miljoner kronor. Riksbanksvinsten
förutsattes därvid skola å riksstaten redovisas såsom utdelning
å det i rikshuvudboken bokförda fondkapitalet. Vidare borde enligt fullmäktiges
mening avbetalningslånefonden behandlas efter ensartade principer
som riksbankens egna fonder och alltså redovisas bland riksbankens tillgångar
och skulder. Till fullmäktiges förslag, som icke i mera väsentliga avseenden
avveko från budgetsakkunnigas ståndpunkt i frågan, anslöt sig riksräkenskapsverket
med den modifikationen att bland riksbankens i rikshuvudboken
redovisade kapitaltillgångar ansågs böra ingå utom riksbankens
grundfond även riksbankens reservfond och riksbankens avbefalningslånefond.
Den nya kapitalfondens namn syntes därvid lämpligen böra fastställas
till riksbanksfonden och den däremot svarande inkomsttiteln å riksstaten
uppföras närmast före inkomsttiteln fonden för statens aktier.

Vid anmälan inför Kungl. Maj :t av fjolårets proposition angående riksstatens
omläggning uttalade jag min anslutning till bankofullmäktiges förslag
med av riksräkenskapsverket förordade modifikationer. Häremot gjordes
under riksdagsbehandlingen ingen erinran.

Enligt ställningstagandet vid 1937 års riksdag skulle såsom riksbanksfond Departementsi
rikshuvudboken uppföras kapitaltillgångar motsvarande det bokförda vär- CÄ€/endet
av riksbankens grundfond, 50 miljoner kronor, och reservfond, 20 miljoner
kronor, ävensom avbetalningslånefonden, 44 miljoner kronor. Sammanlagt
skulle alltså riksbanksfonden bokföras till 114 miljoner kronor.

Samtliga berörda fonder lia bildats genom avsättning av vinstmedel.

Vid förnyat övervägande av frågan örn upptagande till redovisning i rikshuvudboken
av riksbankens kapitaltillgångar har jag lunnit anledning lill
vissa modifikationer i det tidigare förslaget.

Jag vill sålunda till en början förorda, alt för reservfondens del ingen
ändring sker i nuvarande redovisnings- och dispositionsbestämmelser. Fonden
skulle alltså icke upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom en

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-

del av riksbanksfonden utan kvarstå såsom en reserv avsedd för täckande
av eventuellt uppkommande förluster å riksbankens rörelse. Det synes ändamålsenligt
att sådana förluster i viss utsträckning kunna mötas av riksbanken
utan att dess i rikshuvudboken redovisade tillgångar påverkas därav.

Med hänsyn till att inkomsten å avbetalningslånerörelsen är att betrakta
som en del av riksbankens vinst, vilken enligt bankofullmäktiges förslag
bör redovisas som utdelning å det i rikshuvudboken bokförda fondkapitalet,
torde en motsvarande utbrytning ej böra ske av riksbankens avbetalningslånefond.
Däremot synes det lämpligt att denna fond och grundfonden redovisas
såsom skilda delfonder av riksbanksfonden.

Med avseende å den nya kapitalfonden Riksbanksfonden vill jag föreslå,
dels att den täckes av vinstmedel blott till ett belopp motsvarande behållningen
i den nuvarande grundfonden, dels att vid den anvisning av lånemedel,
som vid denna omläggning blir nödvändig, anslaget utmätes så, att fondens
behållning uppbringas till jämnt 100 miljoner kronor. I enlighet härmed
hemställer jag i det följande, att till riksbanksfonden, som torde böra upprättas
per den 30 juni 1938, å övergångsstaten för innevarande budgetår
anvisas ett kapitalökningsanslag av 50 miljoner kronor att utgå av lånemedel.
Detta belopp torde böra i sin helhet tillföras delfonden riksbankens avbetalningslånefond,
vilken därigenom ökas med 6 miljoner kronor, en förändring
som motiveras av lånerörelsens stigande omfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde den nuvarande avbetalningslånefondens
behållning, som består av reserverade vinstmedel, böra inlevereras
till statsverket. Alternativt kunde tänkas att behållningen överfördes
till reservfonden. Tillräcklig anledning härtill synes emellertid ej föreligga.
Därest å riksbankens rörelse uppstår en större förlust, vilken ej kan bäras
av reservfonden eller balanseras av en möjlig uppskrivning av bankens tillgodohavanden
i guld och utländska valutor utan bör täckas genom ianspråktagande
av riksbanksfonden, torde kapitalmedel i erforderlig utsträckning
få anvisas över riksstaten för återställande av fondens värde.

Den inkomst som erhålles vid inleverans av avbetalningslånefondens behållning
bör självfallet ej få disponeras annat än för avskrivningsändamål. Det
synes därför lämpligt att den under innevarande budgetår överföres till kassafonden
för att möjliggöra att denna i motsvarande utsträckning tages i anspråk
å övergångsstaten för täckande av därå upptagna avskrivningsanslag. I

I förevarande sammanhang torde jag få något beröra frågan om förvaltningen
av två statliga utlåningsfonder, för vilka lånerörelsen enligt särskilda
bestämmelser omhänderhaves av riksbanken.

Enligt beslut vid fjolårets riksdag har från ingången av innevarande kalenderår
för utlämnande av bosättningslån inrättats en statlig ullåningsfond,
benämnd statens bosättningslånefond. I den proposition, varigenom frågan
om fondens inrättande förelädes riksdagen, föreslog Kungl. Majit att
en särskild organisation skulle tillskapas för handhavandet av denna utlåningsrörelse.
Riksdagen ifrågasatte emellertid, utan att för egen del taga

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

definitiv ståndpunkt till frågan, huruvida icke låneverksamheten borde förläggas
till riksbanken. I enlighet med detta riksdagens uttalande samt ett
av riksräkenskapsverket i avgivet yttrande framlagt förslag har Kungl. Majit
sedermera förordnat, att lånefonden skulle förvaltas av riksbanken, samt
meddelat därav betingade bestämmelser med avseende å redovisningen av
fonden till rikshuvudboken.

Vad angår sättet för bosättningslånefondens redovisning till rikshuvudboken
övervägdes av riksräkenskapsverket i nyssnämnda yttrande tre
alternativa anordningar, nämligen att denna redovisning skulle ombesörjas
antingen av statskontoret eller av riksgäldskontoret eller slutligen
av riksbanken. Ämbetsverket framhöll därvid bland annat, att utformningen
av fondens redovisning till rikshuvudboken vore av betydelse
allenast i formellt bokföringstekniskt hänseende. Frågan örn sättet för denna
redovisnings anordning borde följaktligen bedömas uteslutande med hänsyn
till de krav, som kunde uppställas på en rationell organisation av statens
räkenskapsväsen. Enligt riksräkenskapsverkets mening skulle överlåtandet
av fondens redovisning till rikshuvudboken åt riksbanken medföra väsentliga
fördelar i angivna avseende. Härigenom skulle nämligen vinnas, att
fonden — reellt såväl som formellt — odelat skulle stå under en enda myndighets
förvaltning. Till följd härav skulle lånerörelsen komma att redovisas
direkt å fonden och fondens redovisning till rikshuvudboken ombesörjas
av samma myndighet, som handhade själva lånerörelsen. Den splittring
av redovisningen, som vid överlåtande av fondens redovisning till rikshuvudboken
åt statskontoret eller riksgäldskontoret bleve ofrånkomlig, skulle
undvikas, om förvaltningen av fonden finge helt ombesörjas av riksbanken.
Den under sistangivna förutsättning vunna förenklingen av redovisningen
skulle underlätta såväl vederbörande förvaltningsmyndigheters bokföring
som riksbokföringen inom riksräkenskapsverket. Ämbetsverket framhöll
vidare att, därest redovisningen av statens bosättningslånefond till rikshuvudboken
anförtroddes åt riksbanken, för denna myndighet särskilt konto
i rikshuvudboken måste uppläggas. Med hänsyn till att efter budgetomläggningens
genomförande riksbanken komme att erhålla eget konto i rikshuvudboken,
syntes uppläggandet av ett sådant konto redan vid ingången
av kalenderåret 1938 icke behöva framkalla någon som helst betänklighet.

Jämväl beträffande den år 1930 inrättade spannmålskred itfonden förordnades
vid dess tillkomst, att fonden skulle förvaltas av riksbanken. Då
enahanda redovisningsbestämmelser, som nu, i enlighet med riksräkenskapsverkets
här refererade förslag, meddelats för bosättningslånefondens del, ej
fastställdes vid inrättandet av spannmålskreditfonden, har denna föreskrift
likväl blott fått den innebörden, att låneverksamheten å lånefonden varit
anförtrodd åt riksbanken, medan det däremot ankommit på riksgäldskontoret
att redovisa fonden till rikshuvudboken. Riksgäldskontoret har sålunda
att utbetala de för lånerörelsen erforderliga medlen från fonden till
riksbanken. De vinstmedel som erhållas å lånerörelsen inlevereras av riksbanken
till riksgäldskontoret, som därefter har att från fonden omföra över -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skottet till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten. Riksgäldskontoret erhåller
från riksbanken den redovisning över användningen av mottagna medel
samt över lånerörelsens inkomster och utgifter, som erfordras för myndighetens
egen redovisning av fonden till rikshuvudboken.

Då det icke synes mig förefinnas någon anledning att i redovisningshänseende
skilja mellan de bada statliga utlåningsfonder, som administreras av
riksbanken i vad avser utlåningsverksamheten, torde även för spannmålskreditfondens
del sådana bestämmelser böra meddelas, att redovisningen av
denna fond till rikshuvudboken ombesörjes av riksbanken och sålunda bringas
i överensstämmelse med gällande föreskrift om fondens förvaltning.
Riksgäldskontorets befattning med denna fond skulle alltså upphöra. Denna
förändring med avseende å spannmålskreditfondens förvaltning torde få
genomföras vid ingången av nästkommande budgetår.

De ändringar i för riksbankens förvaltning gällande föreskrifter, som må
befinnas pakallade vid bifall till vad här förordats, torde få ankomma på vidare
åtgärder av bankofullmäktige.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag här, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att riksbankens grundfond samt avbetalningslånefonden
skola, på sätt i det föregående förordats, per den
30 juni 1938 upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom
delfonder under huvudrubriken »Riksbanksfonden»,
dels ock besluta, att till avbetalningslånefonden överförda,
reserverade vinstmedel skola under innevarande budgetår
av riksbanken inlevereras till statsverket. 7

7. Statsverkets fond av rusdrycksmedel. Förordningen den 18 juli 1913
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel tillkom i syfte att
undanröja vad som framstod såsom ett allvarligt hinder för verksamma lagstiftnings-
eller andra åtgärder till främjande av folknykterheten och hade
alltså samma bakgrund som statsmakternas samtidiga beslut örn kommunernas
frigörande från beroende av rusdrycksmedel. Förordningen innebar,
att statsverkets ifrågavarande inkomster finge användas för statsregleringen
endast intill visst belopp, som skulle kunna successivt nedsättas, och
att vad därutöver inflöte skulle tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden, vilken
i främsta rummet skulle användas för reglering av sådana ekonomiska förhållanden,
som bleve en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
inskränkning eller avveckling.

Den med 1913 års förordning åsyftade begränsningen av statsverkets
beroende av rusdrycksmedlen kunde i stort sett icke vinnas. Anspråken
på statskassan medförde anlitande i vidgad omfattning av såväl ökade rusdrycksinkomster
som rusdrycksmedelsfondens tillgångar. Efter flera försök
att mera ändamålsenligt reglera dispositionen av de rusdrycksmedel, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

55

erfordrades för budgetens finansiering, tillkommo år 1926 provisoriska bestämmelser
i ämnet, vilka innefattades i en den 28 maj 1926 utfärdad förordning
(nr 135). Dessa bestämmelser, som hänförde sig till budgetåren
1926/27—1931,32, åsyftade liksom de ursprungliga reglerna en successiv begränsning
av statsverkets beroende av rusdrycksmedel, varjämte rusdrycksmedelsfondens
kapitalökning reglerades. Vad som översteg en sålunda för
budgetens finansiering i övrigt fixerad summa, skulle användas för täckande
över fonden för statsskuldens amortering av förluster a statens lanemedelsplaceringar.

Den plan för dispositionen av rusdrycksmedlen, som kom till uttryck
i 1926 års bestämmelser, blev under de fem första budgetåren av provisoriets
giltighetstid i det stora hela förverkligad. Salunda nedskrevs det
för statsregleringen tillgängliga beloppet av rusdrycksmedel successivt
från 85 till 77 miljoner kronor. Rusdrycksmedelsfonden erhöll den bestämda
kapitalökningen, och ur fonden togos för åtgärder till nykterhetens
främjande i anspråk endast relativt begränsade belopp. Mycket betydande
avsättningar skedde till fonden för statsskuldens amortering, och
denna fond användes i stor utsträckning till avskrivning av oräntabelt lånekapital
och till täckande av lånemedelsförluster.

För budgetåret 1931/32 blevo likaledes 1926 års bestämmelser formellt
iakttagna; användningen av rusdrycksmedel för löpande utgifter begränsades
till 75 miljoner kronor, och föreskriven avsättning till rusdrycksmedelsfonden
ägde rum. För finansiering av statsutgifterna togs emellertid ur
amorteringsfonden i anspråk nästan hela det belopp, som författningsenligt
dit överfördes, och vidare användes av rusdrycksmedelsfondens kapital ett
belopp, som till och med översteg vad till fonden för samma budgetar avsattes,
därvid jämväl förordningens bestämmelser om de ändamål, för vilka
täckning kunde beredas ur fonden, gåvos en mera vidsträckt innebörd än
förut.

För budgetåret 1932/33 beslötos nya provisoriska föreskrifter i ämnet,
vilka inneburo en av det statsfinansiella läget betingad fullständig omläggning
av de tidigare bestämmelserna. Enligt förordningen den 22 juni 1932
(nr 304) skulle sålunda till rusdrycksmedelsfonden avsättas dels ränteavkastningen
från fonden, dels därutöver av inflytande rusdrycksmedel så
stort belopp, att den totala avsättningen uppgick till 5 miljoner kronor. Därjämte
skulle av rusdrycksmedlen ett belopp av 8 miljoner kronor användas
för statsskuldens amortering. Återstoden av rusdrycksmedlen kunde
alltså disponeras för allmänna budgeten.

Vid ingången av budgetåret 1932/33 utgjorde behållningen i rusdrycksmedelsfonden
103.15 miljoner kronor, och till ungefär detta belopp beräknades
behållningen uppgå vid utgången av samma budgetår, i det att nästan
hela det såsom kapitalökning för rusdrycksmedelsfonden anvisade beloppet
togs i anspråk för att bereda täckning för statsutgifter.

Då giltighetstiden för det år 1932 beslutade provisoriet utgick nied budgetåret
1932/33, måste vid framläggande av 1933 års statsverksproposition

56

Kungl. Alaj:ts proposition nr 2.

ställning tagas till frågan, huru dispositionen av rusdrycksmedlen borde
ordnas för tiden därefter.

Efter att hava redogjort för de bestämmelser, som under olika tider gällt
i detta ämne, anförde jag i nämnda proposition, att denna redogörelse visade,
att betydande svårigheter mött för genomförande av anordningar till
budgetens frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen, samt att den utsträckning,
vari beslutade anordningar i sådant syfte över huvud kunnat förverkligas,
i huvudsak betingats av de vid olika tider rådande statsfinansiella
förhållandena. Vidare yttrade jag:

Så som förhållandena utvecklat sig, synas tillräckliga skäl icke föreligga
att upprätthålla anordningen att för speciella ändamål reservera ifrågavarande
statsinkomster. Erfarenheten från senare år ger vid handen, att
det icke är möjligt, i varje fall icke utan en fullständig omläggning av
vårt skattesystem, att finansiera statsutgifterna utan utnyttjande av dessa
inkomster. Man synes ock hava anledning antaga, att den uppfattning
rörande betydelsen för nykterhetssträvandena av budgetens successiva frigörande
från rusdrycksmedel, som väsentligen föranlett 1913 års bestämmelser,
numera icke med nödvändighet förutsätter en budgetär särställning
för dessa medel och att en omläggning därför icke kommer att möta
betänkligheter ur nykterhetssynpunkt. Jag vill under nuvarande förhållanden
för min del tillstyrka, att inflytande rusdrycksmedel å riksstaten
behandlas på samma sätt som statsinkomster i allmänhet samt alltså oavkortade
tagas i anspråk för budgetära ändamål.

Icke heller torde tillräckliga skäl längre föreligga att bibehålla en särskild
fond av rusdrycksmedelsfondens nuvarande storlek. Det ursprungligen
avsedda syftet — att reglera sådana ekonomiska förhållanden, som
skulle följa av framtida åtgärder för avveckling av rusdryckshanteringen
— torde för sitt förverkligande icke vara beroende av tillvaron av en
fond. Däremot har det synts mig önskvärt, att av redan fonderade rusdrycksmedel
viss del reserveras för att säkerställa medelsanvisning till en
del speciella nykterhetsändamål, i främsta rummet sådana, som icke äro
av den karaktär, att de under alla förhållanden måste komma att tillgodoses
såsom led i den egentliga statsverksamheten. Efter övervägande har
jag ansett mig böra^ förorda, att av rusdrycksmedelsfondens kapital 20
miljoner kronor bibehållas för ifrågavarande syfte.---

Avkastningen av rusdrycksmedelsfonden bör alltjämt tillföras riksstaten
och i första hand anses täcka de anslag på utgiftssidan, vilka äro av förenämnda
art. Dessa anslag upptagas såsom vanliga riksstatsanslag med den
anslagsnatur, som eljest skolat tillkomma dem. Besparing eller överskridande
av ifrågavarande anslag kommer alltså för framtiden att regleras
efter de för vederbörande anslagstyp eljest gällande allmänna reglerna.

Skulle vid riksstatens fastställande befinnas, att summan av de anslag,
som sålunda anvisats, icke uppgår till fulla beloppet av vad i riksstaten
beräknas i avkastning från rusdrycksmedelsfonden, bör bland utgifter för
kapitalökning under rubrik statsverkets fond av rusdrycksmedel anvisas
ett bestämt anslag för kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden till belopp
av skillnaden mellan den på budgetens inkomstsida beräknade avkastningen
och förenämnda anslagssumma. Detta kapitalökningsanslag avses alltså
skola tillfalla fonden, oavsett huru inkomsttiteln för avkastningen å
fonden utfaller och oavsett belastningen å förenämnda specialanslag.

De medel, som för nästkommande budgetår kunna i den nu föreslagna
ordningen ställas till förfogande för nykterhetens främjande, bliva själv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

57

fallet rätt begränsade. I den mån utvecklingen så medgiver, bör dock i
framtiden anslag kunna anvisas för ytterligare kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden,
varav genom ökad ränteavkastning automatiskt följer större
möjlighet till anvisande av årliga anslag för nykterhetens främjande. Någon
direkt automatisk ökning av fonden avses däremot icke med den förordade
ordningen, liksom det å andra sidan förutsättes, att fondens kapital
icke till någon del skall tagas i anspråk för budgeten.

Grundläggande bestämmelser angående den nya rusdrycksmedelsfonden
upptogos i ett i statsverkspropositionen framlagt författningsförslag. Riksdagen
(skrivelse nr 35) biföll detta förslag och författning i ämnet utfärdades
den 21 april 1933 (nr 138). Tillika anslöt sig riksdagen till förslaget
om nedsättning av rusdrycksmedelsfondens kapitalbehållning till 20 miljoner
kronor. Återstoden av fondens kapital eller cirka 83 miljoner kronor togs,
likaledes i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, i anspråk
för finansiering av tilläggsstaten för budgetåret 1932/33, främst till förstärkning
av kassafonden.

Enligt 1 § i 1933 års förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
skulle denna fond vara avsedd att bereda medel till åtgärder, ägnade
att främja nykterheten, såsom undervisnings- och upplysningsverksamhet,
understödjande av nykterhetsnämnder, uppdagande av olovlig tillverkning
eller införsel av spritdrycker m. m. Vidare stadgade förordningen, att fonden
för tillgodoseende av delta ändamål skulle göras räntebärande, att fondens
avkastning skulle beräknas å riksstaten, samt att därest avkastningens å riksstaten
beräknade belopp överstege sammanlagda beloppet av anslag till nyss
nämnda ändamål, skillnaden skulle anvisas såsom kapitalökning å fonden.
Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1933, då 1913 års förordning i samma
ämne upphörde att gälla.

Under det första budgetår, för vilket 1933 års författning ägde giltighet
eller budgetåret 1933/34, beräknades avkastningen av rusdrycksmedelsfonden
till 950,000 kronor. De anslag under de olika huvudtitlarna, vilka voro
av den art som åsyftades i 1 § av förordningen, hade i riksstaten uppförts
med följande belopp:

Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., reservationsanslag
.................................... kronor

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. m., förslagsanslag .............. »

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker, lönnbränning m. m................. »

Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande, reservationsanslag .............. »

78,000

370.000

200.000
281,000.

Summan av dessa anslag stannade vid 929,000 kronor. I enlighet med stadgande
i förordningen anvisades å riksstaten för budgetåret 1933/34 skillnaden
mellan rusdrycksmedelsfondens beräknade avkastning och denna summa
eller 21,000 kronor såsom kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden.

Å riksstaten för budgetåret 1934/35 var avkastningen av rusdrycksme -

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

delsfonden beräknad lill 900,000 kronor. Nyss omförmälda anslag hade i
riksstaten anvisats med följande belopp:

Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., re -

servationsanslag .................................... kronor 75,000

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. m., förslagsanslag...................... » 465,000

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker, lönnbränning m. m............... » 200,000

Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande, reservationsanslag .............. » 284,000.

Summan av dessa anslag uppgick till 1,024,000 kronor. Något anslag till
kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden var icke upptaget i riksstaten för
nämnda budgetår.

Då jag i 1935 års stalsverksproposition anmälde frågan om anslag till kapitalökning
för rusdrycksmedelsfonden, framhöll jag, att för budgetåret
1934/35 summan av ifrågavarande anslag överstigit rusdrycksmedelsfondens
avkastning samt att denna utveckling hade sin grund förnämligast däri, att
bland de anslag, som skulle täckas av fondens avkastning, inrymts bidrag
till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader m. m., för
vilket ändamål medelsbehovet vore automatiskt stigande; anslaget ifråga hade
i riksstaten för budgetåret 1933/34 upptagits med 370,000 kronor, för budgetaret
1934/35 höjts till 465,000 kronor och beräknades i riksstatsförslaget för
budgetåret 1935/36 till 530,000 kronor. Då det icke ansetts skäligt att i motsvarande
mån skära ned de övriga anslag för nykterhetsändamål, vilka skulle tillgodoses
medelst rusdrycksmedelsfondens avkastning, hade denna automatiska
utgiftsstegring medfört, att ramen för nykterhetsanslagens finansiering redan
för budgetåret 1934/35 sprängts och att den år 1933 beslutade anordningen ej
kunde oförändrad upprätthållas. Under sådana förhållanden hade jag funnit
det böra tagas under övervägande, huruvida icke en jämkning borde ske i
gällande bestämmelser för att bättre förverkliga den tankegång, som legat till
grund för 1933 ars beslut. I sadant syfte förordade jag, att en begränsning genomfördes
av de utgiftsändamål, vilka förutsattes skola tillgodoses medelst
rusdrycksmedelsfondens avkastning. Detta syntes mig lämpligen böra ske
på det sätt, att till dylika utgifter hänfördes allenast kostnader, som kunde
inrymmas under femte huvudtitelns anslag till främjande av nykterhetsnämndernas
verksamhet m. m. samt åttonde huvudtitelns anslag för bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande.
För anslagen till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. m. samt till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m. syntes däremot icke någon
sådan särställning i förhållande till vanliga riksstatsanslag vara motiverad,
som enligt 1933 års beslut skulle tillkomma dem; erforderlig medelsanvisning
för dessa ändamål syntes få beredas å allmänna skattebudgeten utan
hänsyn till rusdrycksmedelsfondens avkastning.

En omläggning i enlighet med vad jag sålunda angivit påkallade viss jämk -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2.

59

ning i 1 § förordningen om rusdrycksmedelsfonden, vartill förslag framlades
i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag.

I berörda sammanhang anförde jag vidare, att därest de utgiftsändamål,
för vilka medelstilldelningen skulle säkerställas medelst rusdrycksmedelsfondens
avkastning, begränsades på sätt jag förordat, hela det belopp av 20 miljoner
kronor, som enligt 1933 års beslut bibehölls i rusdrycksmedelsfonden,
icke syntes bliva för framtiden behövligt. Även om fondens kapitalbehållning
nedsattes till förslagsvis 12 miljoner kronor, syntes skälig medelsanvisning
för ifrågavarande speciella nykterhetsändamål bliva vederbörligen tryggad.
En minskning i detta sammanhang av fondens kapital syntes mig också
sakligt motiverad. Ett bibehållande av fonden vid dess dåvarande storlek,
samtidigt som utgiftsändamålen inskränktes, skulle nämligen innebära antingen
att medelstilldelningen för ifrågavarande ändamål högst väsentligt
stegrades eller ock att ej obetydliga belopp komme att i fortsättningen fonderas,
vilket icke torde hava varit avsett vid 1933 års omläggning. Jag förordade
därför, att rusdrycksmedelsfondens kapital nedsattes med 8 miljoner kronor,
varvid behållningen skulle bliva omkring 12 miljoner kronor. Det belopp,
varmed rusdrycksmedelsfondens behållning nedsattes, borde tagas i anspråk
för förstärkning av fonden för mötande av förluster å aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922.

Riksdagen antog det av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget och
förordning i ämnet utfärdades den 3 maj 1935 (nr 147). Riksdagen biträdde
jämväl förslagen om nedsättning av rusdrycksmedelsfondens kapital med
8 miljoner kronor samt rörande disposition för berörda avskrivningsändamål
av det sålunda frigjorda beloppet.

I efterföljande tablå angivas dels de belopp, varmed anslag till de i nämnda
förordning angående rusdrycksmedelsfonden åsyftade ändamålen uppförts
i riksstaterna för budgetåren 1935 36—1937/38, dels de belopp, till vilka
avkastningen av rusdrycksmedelsfonden och förekommande kapitalökning
å fonden beräknats i samma riksstater:

Budgetåret
1935 36

Budgetåret

1936/37

Budgetåret

1937/38

kronor

kronor

kronor

Främjande av nykterhetsnämndernas verksam-het m. m., reservationsanslag ..............

93,000

123,000

150,000

Bidrag till undervisnings- och upplysningsverk-samhet m. m. för nykterhetens främjande,
reservationsanslag ........................

301,200

319,000

333,500

Summa

394,200

442,000

483,500

Rusdrycksmedelsfondens avkastning..........

540,000

480,000

450,000

Kapitalökning för rusdrycksmedelsfonden ....

145,800

38,000

—

I riksstatsförslaget för budgetåret 1938 .39 äro anslagen till de i förordningen
angående rusdrycksmedelsfonden åsyftade ändamålen upptagna med
respektive 105,000 kronor och 383,500 kronor eller med sammanlagt 548,500
kronor; avkastningen å rusdrycksmedelsfonden har under förutsättning av

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Departements chefen.

nuvarande kapitalbehållning, 12,204,800 kronor, av statskontoret beräknats
till 460,000 kronor. Det belopp, vartill nämnda anslag enligt riksstatsförslaget
för nästföljande budgetår sammanlagt uppgå, överstiger alltså rusdrycksmedelsfondens
beräknade avkastning med 88,500 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, ansågs det vid omläggning
år 1933 av bestämmelserna angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
önskvärt, att av redan fonderade rusdrycksmedel viss del reserverades för
att säkerställa medelsanvisning till en del speciella nykterhetsändamål. Detta
förutsattes skola ske på så sätt, att avkastningen av rusdrycksmedelsfonden
skulle tillföras riksstaten och i första hand anses täcka de anslag på utgiftssidan
vilka voro av förenämnda art. I den mån avkastningen översteg anslagens
belopp, skulle överskottet tillgodoföras fonden. Denna anordning
har hittills i princip vidmakthållits. En viss jämkning har emellertid skett
i dess praktiska utformning.

De i det föregående lämnade uppgifterna utvisa, att den för budgetåret
1937/38 beräknade avkastningen av rusdryckmedelsfonden med 33,500 kronor
understiger sammanlagda beloppet av de anslag till ifrågavarande nykterhetsfrämjande
ändamål, som upptagits i riksstaten. Ett ännu större underskott
skulle framträda för budgetåret 1938/39, då rusdrycksmedelsfondens
avkastning beräknas till 460,000 kronor och de ifrågavarande anslagen
i riksstatsförslaget upptagits med sammanlagt 548,500 kronor. Att den här
föreliggande speciella anordningen för säkerställande av medelsanvisning för
vissa nykterhetsändamål sålunda visat sig icke hållbar, är endast ett
uttryck för att ifrågavarande nykterhetsändamål kommit att ställas i linje
med den egentliga statsverksamheten för nykterhetens främjande och sålunda
numera anses böra tillgodoses å budgeten, även om den för ändamålet
reserverade fondavkastningen ej förslår därtill. Rusdrycksmedelsfonden har
därmed förlorat sitt berättigande som en från övriga finansfonder skild och
produktivt investerad tillgång. Vid sådant förhållande föreslår jag, att de
i ämnet gällande bestämmelserna sättas ur kraft med utgången av innevarande
budgetår. Förslag till författning härom har upprättats inom finansdepartementet
och torde böra föreläggas riksdagen till antagande. Behållningen
i rusdrycksmedelsfonden torde böra över vederbörlig inkomsttitel tillföras
statsverkets kassafond för att disponeras för den förmögenhetsreglering, som
avses med övergångsstaten för budgetåret 1937/38. I fråga om de bokföringsmässiga
åtgärder, som påkallas härför, torde jag få anföra följande.

Kapitaltillgångarna å rusdrycksmedelsfonden utgjorde den 30 juni 1937
12,204,800 kronor. Enligt uppgift från statskontoret voro dessa kapitaltillgångar
placerade sålunda:

i inteckningslån ................................ kronor 3,963,000: —

i obligationer .................................. » 8,215,257: 76

räntefritt lån enligt kungl, brev den 13/5 1932 ....... » 25,000: —

å bankräkningar .............................. » 65: 14

innestående i riksbanken ........................ » 1,477: 10

Summa kronor 12,204,800: —.

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Det bland tillgångarna ingående räntefria lånet är enligt riksdagens beslut
(skrivelse den 23 april 1932, nr 142) utlämnat av rusdrycksmedelsfonden
till frälsningsarméns förlagsaktiebolag att av bolaget användas till bestridande
av kostnader för byggnadsarbeten vid frälsningsarméns alkoholistanstalt
å Kurön. Lånet, som ursprungligen uppgick till 50,000 kronor, utlämnades
enligt kungl, brev den 13 maj 1932 för en tid av 10 år, räknat från
och med den 1 juli 1932, med skyldighet för bolaget att, intill dess lånet blivit
till fullo guldet, årligen den 1 juli återbetala ett belopp av 5,000 kronor,
därvid den första återbetalningen skulle verkställas den 1 juli 1933. Tillika
föreskrevs, att därest alkoholistanstalten å Kurön under ifrågavarande 10-årsperiod skulle komma att användas till annat ändamål, nedläggas eller avyttras,
bolaget skulle till statsverket omedelbart återbetala hela lånet eller
den del därav, som återstode ogulden. Såsom av ovanstaende sammanställning
framgår, kvarstod enligt bokslutet för budgetaret 1936/37 en fordran pa
bolaget å 25,000 kronor, därvid bolaget den 30 juni 1937 guldit den avbetalning,
som enligt lånevillkoren skolat erläggas sistlidna 1 juli.

Då rusdrycksmedelsfonden nu skall tagas i anspråk för avskrivningsändamål,
torde ifrågavarande räntefria lån böra överföras från rusdrycksmedelsfonden
till fonden för låneunderstöd. Denna omföring, som kan ske vid
sidan av riksstaten, torde böra verkställas under innevarande budgetår. Till
denna överflyttning torde emellertid riksdagens bemyndigande böra inhämtas.
Rusdrycksmedelsfondens tillgångar i form av inteckningslån och
obligationer torde kunna överflyttas till andra av statskontoret i förräntningssyfte
förvaltade fonder.

För avskrivningsändamål tillgängliga medel av rusdrycksmedelsfonden belöpa
sig under förutsättning av nämnda omföring och omplacering till
(12,204,800 — 25,000 =) 12,179,800 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att förordna om överförande
från statsverkets fond av rusdrycksmedel till fonden för låneunderstöd
av ett enligt riksdagens i skrivelse den 23 april
1932, nr 142, anmälda beslut ur förstnämnda fond utlämnat
lån till frälsningsarméns förlagsaktiebolag,

dels besluta, att efter nämnda överföring kvarstående behållning
å statsverkets fond av rusdrycksmedel skall per den
30 juni 1938 över inkomsttiteln »I anspråk tagna kapitaltillgångar:
Statens produktiva fonder» tillgodoföras statsverkets
kassafond,

dels ock antaga följande

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den
21 april 1933 (nr 138) angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 21 april 1933
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall upphöra
att gälla med utgången av juni månad 1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

63

Övergångsstaten.

Inkomster.

8. Beräkning av inkomsterna å övergångsstaten. Behållningen å statsverkets
kassafond den 1 juli 1937 uppgick till i runt tal 139.7 miljoner kronor.
Av denna behållning skall enligt riksstaten för innevarande budgetår
ett belopp av 48 miljoner kronor tagas i anspråk för möjliggörande av slutlig
avskrivning av lånekapital, anvisat åt svenska spannmålsföreningen. Med
avseende å dispositionen av det förslagsanslag å 48.5 miljoner kronor som
avsetts för sistberörda ändamål har riksdagen i skrivelse den 11 juni 1937
(nr 475) uttalat, bland annat, att riksdagen utginge ifrån att Kungl. Maj:t
vid disposition av anslaget för en extraordinär avskrivning överstigande det
i riksstaten för budgetåret 1936,37 anvisade beloppet skulle beakta, att behållningen
å kassafonden borde uppgå till minst 70 miljoner kronor.

Enligt den av riksräkenskapsverket i skrivelse den 9 december 1937 framlagda
beräkningen av budgetutfallet skulle i bokslutet för innevarande budgetår
kassafonden tillföras ett överskott å riksstatens inkomsttitlar av i runt
tal 43 miljoner kronor. Ämbetsverket framhåller, att detta gynnsamma resultat
förutsätter, att någon mera avsevärd försämring i konjunkturläget icke
inträder och att utvecklingen icke störes av mera omfattande arbetskonflikter
under den återstående delen av budgetåret. För egen del skulle jag, med
hänsyn till att endast ett par av de stora inkomstkällorna kunna väntas bli
starkare påverkade av konjunkturutvecklingen under det närmaste halvåret,
vara böjd för att icke vänta stora avvikelser från den av riksräkenskapsverket
gjorda beräkningen. Om man för det ogynnsamma fallet sänker det
beräknade beloppet till omkring 30 miljoner kronor och vid fortsatt gynnsam
utveckling räknar med ett maximum av 50 miljoner kronor, torde den
sannolika marginalen vara angiven.

Till följd av de inträffade prisstegringarna har man att räkna med starkt
ökad belastning å vissa förslagsanslag. Under sistförflutna budgetår belastades
kassafonden med en nettomerutgift å cirka 7.4 miljoner kronor. Även
om man gör en låg uppskattning av den merutgift som är att påräkna under
innevarande år, torde man icke komma under 10 miljoner kronor. Å andra
sidan är det knappast sannolikt att siffran kan komma att stiga till 15 miljoner
kronor. För att icke även bär behöva införa alternativa belopp räknar
jag med en merutgift på 12 miljoner kronor.

Vid nästa budgetårsskifte skulle kassafonden enligt här återgivna uppgifter
och beräkningar komma att uppgå till i runt tal (139.7 —• 48 + 30 12 =)

109.7 miljoner kronor enligt det lägre alternativet och till (139.7 — 48 + 50
__12 =) 129.7 miljoner kronor enligt det högre. Emellertid kommer kassafonden
vid bifall till förslag som jag framlagt i det föregående under punkterna
5, 6 och 7 att tillföras ytterligare inkomster. Enligt nämnda förslag

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

skulle kassafonden vid utgången av budgetåret erhålla tillskott å sammanlagt
68.1 miljoner kronor, eller 11.9 miljoner kronor i inlevererade royallymedel
från Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, 44 miljoner kronor
i inlevererade vinstmedel från riksbanken och 12.2 miljoner kronor i
från rusdrycksmedelsfonden omförd behållning. Å andra sidan hemställes
i propositionen nr 8 angående tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
om belastning av kassafonden med cirka 9.7 miljoner kronor för finansiering
av i propositionen framlagda anslagsäskanden.

Det samlade resultatet av här angivna förslag till årets riksdag skulle för
kassafondens del bli ett tillskott till fondens behållning vid budgetårsskiftet
å i runt tal 58 miljoner kronor. Härtill kommer en större reservation å cirka
8 miljoner kronor, som erhålles vid slutlig sanering av förlagsfonden.

Med utgångspunkt från vad här anförts skulle kassafonden vid budgetårets
slut komma att uppgå till mellan 175 och 195 miljoner kronor.

Jag har i det föregående framlagt en beräkning av det behov av täckningsmedel
för avskrivning som gör sig gällande vid fullständig reglering av statens
bokförda förmögenhet. Enligt denna uppskattning erfordras avskrivningsmedel
å i runt tal 123.6 miljoner kronor; det exakta beloppet är, såsom
framgår av vad jag i det följande anför, 123,620,400 kronor. Av skäl som jag
närmare utvecklar vid anmälan av finansplanen i årets statsverksproposition
förordar jag, att detta belopp i sin helhet bestrides av kassafondsmedel. Fondens
behållning nedbringas därigenom till mellan 50 och 70 miljoner kronor.

Vid bifall till den disposition av kassafondsmedel, som jag här föreslagit,
bör tydligen den begränsning med avseende å dispositionen av förslagsanslaget
till avskrivning av lånekapital anvisat åt svenska spannmålsföreningen
bortfalla, som, enligt vad tidigare erinrats, fastställts av riksdagen. Med
åberopande av vad jag anfört i finansplanen rörande fondens framtida funktioner
förordar jag att så sker.

Enligt vad jag under punkt 6 anfört torde å övergångsstaten, i samband
med upprättandet per den 30 juni 1938 av riksbanksfonden, till fonden böra
anvisas ett anslag av lånemedel av 50 miljoner kronor. Motsvarande belopp
bör därför under inkomsthuvudtiteln Lånemedel upptagas å övergångsstatens
inkomstsida.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att å övergångsstat för budgetåret 1937/38 upptaga följande
inkomster sålunda:

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

4. Statsverkets kassafond..........kronor 123,620,400.

E. Lånemedel:

3. Övriga lånemedel

kronor 50,000,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

65

Utgifter.

9. Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar. Enligt
för statsbokföringen allmänt gällande principer skola kassor, värdehandlingar
och utestående fordringar redovisas såsom tillgångar i bokföringen
samt i riksbokslutet ingå i vederbörande fonder. Kostnader för anskaffning
av annan lös egendom skola däremot, utom såvitt angår statens affärsverksamhet,
mynt- och justeringsverkets behållning av metaller och det å fonden
för förlag till statsverket redovisade stenlagret, omedelbart avföras å
härför anvisade anslag, varför sådana tillgångar i regel icke förekomma i
statsbokföringen.

För fångvården är bokföringen emellertid något annorlunda anordnad, så
till vida som även viss lös egendom upptages såsom tillgång i bokföringen
och därvid redovisas såsom en del av statsregleringsfondens behållning. Detta
förhållande sammanhänger med den bokföringsmässiga redovisningen av
arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Fångvårdens arbetsdrift är uppdelad på dels verkstadsdrift, dels jordbruksdrift,
den senare bedriven vid Marieholms kungsgård och Singeshult. För
arbetsdriften fastställer Kungl. Maj:t särskilda inkomst- och utgiftsstater,
en för verkstadsdriften och en för jordbruksdriften. De överskott, som uppkomma
vid verkstadsdriften och jordbruksdriften, tillgodoföras enligt av
Kungl. Maj:t fastställd stat den under »Uppbörd i statens verksamhet» uppförda
inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».

I fångvårdsstyrelsens huvudbok redovisas inkomster och utgifter vid arbetsdriften
samt värdeförändringarna å till arbetsdriften hörande inventarier
och materialier å ett konto för inventarier och förråd. Beträffande
utvecklingen av detta konto under budgetaret 1936/37 torde fa lämnas följande
uppgifter:

Verkstadsdriften.

Kr.

Ingående behållning............. 1,149,417:74

Utgifter:

för utförda arbeten............ 21,152:75

> arbetspremier.............. 142,169: 59

» inköp och underhåll av maskiner
m. m............. 65,963:83

> material, frakt o. d......... 1,269,96:): 06

Kr.

Inkomster:

för utförda arbeten............ 1,811,196:81

> arbetspremier ............. 1,936:34

> inköp och underhåll av ma skiner.

.................. 495:85

> material................... 49,719:65

Saldo:

överskott att omföras till
komsttiteln A II, 2......

525,190:62
3,173,859:59

Utgående behållning........... 1,310,510: 94

3,173,859:59

Jordbruksdriften

Marieholms kungsgård.

Ingående behållning

Utgifter...........

överskott..........

75,198:70 Inkomster .........

43,951:16 Utgående behållning
26,514: 39
145,661:25

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2.

62,105: 82
83,558:43

145,664/25

5

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Singes hult.

Kr- Kr.

Ingående behållning............. 24,157:— Inkomster...................... 19,078:96

Utgifter......................... 17,912:07 Utgående behållning............ 24,161:15

Överskott....................... 1,171:04

43,24n:l i 43,240: 11

Den ingående (respektive utgående) behållningen å verkstadsdriftens konto
för inventarier och förråd utgöres av för verkstadsdriften avsedda mate.
daher. Värdet av detta förråd fastställes genom inventering. Såsom framgår
av kontosammanställningen, beräknas överskottet av arbetsdriften till
skillnaden mellan å ena sidan inkomsterna av arbetsdriften och värdet å
den utgående behållningen av materialier och d andra sidan det ingående
värdet av materialierna samt utgifterna för arbetsdriften. Härav följer, att i
överskottet ingår den värdeökning, som under året uppkommit å materialier
och som uppenbarligen icke är att anse såsom en likvid tillgång. Detta
överskott är emellertid en inkomst för statsregleringsfonden och bokföres under
riksstatens titel »Inkomster vid fångvården». Behållningen i statsregleringsfonden
kommer sålunda att till visst belopp redovisas i berörda värdeökning
å materialier vid fångvårdens arbetsdrift.

Beträffande jordbruksdriften är förhållandet detsamma som ifråga om
verkstadsdriften, dock att i behållningen å kontot för inventarier och förråd
ifråga om jordbruksdriften ingår även värdet av levande och döda inventarier.

I den utgående balansen den 30 juni 1937 redovisas ett sammanlagt belopp
av 1,418,230 kronor 52 öre av statsregleringsfonden såsom inventarier och
förråd vid fångvården.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har, sedan en översikt
lämnats av formerna för redovisning av inventarier och förråd vid fångvården,
anförts i huvudsak följande:

I samband med den omläggning av riksstaten och kapitalredovisningen,
som förutsättes skola ske från och med nästa budgetår, kommer statsregleringsfonden
(frånsett reservationerna och debiterade statsmedel) att omvandlas
till statens budgetutjämningsfond. Med hänsyn till de funktioner, som
skola fyllas av denna fond, lärer fonden icke kunna redovisas med motvärde
i vissa tillgångar. Den nuvarande behållningen av inventarier och förråd
bör därför avskrivas. Detta torde lämpligen böra ske på så sätt, att för ändamålet
anvisas ett särskilt anslag, vilket lärer böra täckas av kassafondsmedel.

Den nyssnämnda omläggningen av riksstaten och kapitalredo visningen påkallar
även en ändring för framtiden i den bokföringsmässiga redovisningen
av fångvårdens arbetsdrift. I sådant hänseende förordas, att, såsom
riksräkenskapsverket föreslagit, inventarier och förråd vid fångvården redovisas
å en vid sidan av bokföringen upplagd diversemedelstitel. Denna omläggning
torde böra verkställas räkna! från och med ingången av nu löpande
budgetår. Om så sker, kan förutnämnda avskrivningsanslag fixeras
till det ovan angivna beloppet av behållningen den 30 juni 1937, eller i helt
hundratal kronor 1,418,300 kronor.

Jag torde här få till behandling upptaga även ett annat, besläktat problem.

I fångvårdsstyrelsens huvudbok för år 1921 upptogs i den ingående balan -

''Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

67

sen under rubrik »tvångsarbetsanstalten å Svartsjö» såsom tillgångar ett belopp
av 298,730 kronor 20 öre. Då denna anstalt under nämnda år avskildes
från fångvården och överlämnades till förvaltning av särskild styrelse, blev
denna post i fångvårdsstyrelsens räkenskaper för juni månad 1921 vid leverering
till länsstyrelsen i Stockholms län i inkomstboken uppdebiterad å kontot
»tvångsarbetsanstalten å Svartsjö» och i utgiftsboken avförd å kontot
»likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter». Bokföringsrapport
avsändes till länsstyrelsen den 29 juni 1921, men rapporten blev icke återställd
med vederbörligt erkännande, då länsstyrelsen icke hade medel till förfogande
för ersättande av ifrågavarande likvid. Bokföringsposten redovisades
icke av fångvårdsstyrelsen under utgående balans 1921 och ej heller har
sådan redovisning skett under följande år. Posten kvarstår emellertid alltjämt
i rikshuvudboken, där den balanseras under titel »likvider med särskilda
ämbetsverk och myndigheter».

I den nyss omförmälda promemorian har förordats, att ifrågavarande
kostnader nu borde regleras, förslagsvis genom anvisande av särskilt anslag,
som syntes böra täckas av kassafondsmedel.

över departementspromemorian angående här berörda båda frågor har
riksräkenskapsverket avgivit infordrat yttrande och därvid tillstyrkt vad i
promemorian föreslagits.

Ehuru här berörda regleringsfrågor äro av mindre betydelse, torde dock
övervägande skäl tala för att de nu vinna sin lösning. Detta torde lämpligen
kunna ske genom att för ändamålet erforderliga medel anvisas att utgå av
särskilt anslag under oförutsedda utgifter.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda
tillgångar under Oförutsedda utgifter å övergångsstat för budgetåret
1937/38 anvisa ett anslag av .... kronor 1,717,000.

10. Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. anvisat lånekapitai. Under åberopande av vad jag denna
dag vid anmälan av anslagen under utgiftshuvudtiteln B III Avskrivning av
nya kapitalinvesteringar i statsverkspropositionen anfört, hemställer jag här,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. anvisat lånekapitai å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 anvisa
ett anslag av ........................ kronor 12,697,000.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

11. Nedskrivning av statens järnvägars Iånekapital. 1926 års riksdag uttalade
i skrivelse den 27 februari 1926, nr 55, beträffande statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, att om det å ena sidan framstode som en faktor av
stor betydelse för landets ekonomiska liv, att trafik- och krafttaxorna ej bleve
onormalt betungande, man dock å andra sidan ur statsfinansiell synpunkt
måste fasthålla kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtminstone i
vad detta vore att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda betingelser
uppfylldes finge i första hand anses åvila vederbörande verksstyrelser.
I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar
syntes dock förklarligt, örn härvid statsmakternas medverkan till genomförande
av vissa nedskrivningsåtgärder påkallades.

I sin skrivelse den 8 juni 1927, nr 312, rörande det nya malmavtalet framhöll
1927 års riksdag under erinran örn dessa uttalanden, att det vore ömkligt,
att en avsevärd del av statens inkomster från Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar av det lånekapital,
som vore nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ett sådant förfarande
skulle stå i överensstämmelse med den beaktansvärda grundsatsen, att
inkomster, uppkomna genom exploatering av landets naturtillgångar, som innebure
en konsumtion av själva kapitalet, icke borde i sin helhet tagas i anspråk
för löpande utgifter.

I skrivelse den 1 juni 1928, nr 256, i anledning av Kungl. Maj;ts i 1928 års
statsverksproposition framställda förslag angående beräkningen av inkomsten
av statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag jämte i ämnet väckta
motioner, gavs detta senare uttalande av riksdagen den innebörden, att
merinkomsterna av en förökad exploatering av landets malmkapital borde givas
en sådan användning, att själva kapitalet ej konsumerades. Detta syfte
hade riksdagen avsett att vinna genom användning av en del av malminkomsterna
dels till avbetalning av oräntabla delar av lånekapitalet i statsbanorna
och dels för vidtagande av åtgärder i produktionsfrämjande syfte. Genom
nedskrivningen av statens järnvägars Iånekapital skulle en taxenedsättning
vid statens järnvägar möjliggöras, dock utan eftergivande av kraven på
förräntningen av statsbanekapitalet, åtminstone i vad detta vore att hänföra
till lånemedel. Riksdagen hemställde i nämnda skrivelse örn utredning rörande
bland annat användningen av ifrågavarande malminkomster.

I anledning av denna skrivelse inhämtades utlåtanden från järnvägsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket samt fullmäktige i riksgäldskontoret.

Järnvägsstyrelsen erinrade, att man vid bedömande av frågan, hur stort
kapitalbelopp skäligen borde avföras från statens järnvägars Iånekapital,
kunde anlägga olika synpunkter. Utgående från ett teoretiskt betraktelsesätt
kunde man sålunda önska få avförda medel, vilka nedlagts i bandelar, som
icke lämnade någon avkastning, ävensom under krisåren i andra bandelar
nedlagda medel, till den del desamma överstege, vad kostnaden för ifrågavarande
arbeten dåmera skulle behöva uppgå till. Från nämnda utgångspunkt
hade järnvägsstyrelsen beräknat, att kapital om tillsammans 240 mil -

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

joner kronor borde avlyftas från statens järnvägars kapitalskuld av lånemedel.

En avskrivning med detta belopp ansåg järnvägsstyrelsen böra genomföras
även med utgångspunkt från praktiska synpunkter och behov. Styrelsen hade
tänkt sig avskrivningen, med vilken följde ett minskat räntekrav på omkring
10 miljoner kronor, som ersättning för att statens järnvägar genom 1927 års
malmavtal icke blivit tillgodosedda med den fraktökning för malm med likaledes
omkring 10 miljoner kronor, vilken styrelsen med hänsyn till föreliggande
omständigheter ansett hava varit skälig — såsom åvägabringande analogi
med den ekonomiska innebörden för statens järnvägar av 1907 års malmavtal
— och vilken fraktökning erfordrats, för att övriga trafikanters krav på
fraktnedsättningar skulle kunna i skälig omfattning tillgodoses under samtidigt
beaktande av riksdagens förräntningskrav.

Det djupast liggande motivet för en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital
syntes järnvägsstyrelsen i själva verket få anses vara, att riksdagens
krav på förräntning av lånekapitalet i dess dåvarande storlek icke vore förenligt
med önskemålet av en sänkt taxenivå. Anlädes denna synpunkt på
nedskrivningsfrågan, så borde en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital
göras med så stort belopp, som erfordrades, för att den genomsnittliga
avkastningen av statens järnvägar, även efter genomförandet av en taxesänkning,
skulle vid ekonomisk driftsledning kunna beräknas till belopp, minst
svarande mot räntan å lånekapitalet.

Ifråga om avskrivningens genomförande anförde fullmäktige i riksgäldskontoret
— utgående ifrån att järnvägsstyrelsens beräkning bleve godtagen

— att av verkställda amorteringar å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett
belopp av 100 miljoner kronor kunde anses vara disponibelt för avskrivning
av det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet, vilket belopp alltså omedelbart
kunde avföras från statens järnvägars lånekapital. Beträffande återstående
belopp, 140 miljoner kronor, förordade fullmäktige, att malminkomsterna
toges i anspråk för förräntning och amortering under 30 år, för vilket ändamål
erfordrades en annuitet av 8.59 miljoner kronor.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag förordade departementschefen,
vid anmälan av utredningens resultat, den förstnämnda amorteringen med
ett belopp av 100 miljoner kronor, dock jämkat till att motsvara det belopp,
vartill amorteringen uppginge vid slutet av budgetåret 1929/30. I fråga om
malminkomsternas användande för avskrivning uttalade departementschefen

— med betonande av ordalydelsen i riksdagens skrivelse av år 1928, däri
krävdes viss användning av »merinkomsten av en förökad exploatering av
landets malmkapital» — den uppfattningen, att avgörande för beräkningen
av denna merinkomst borde vara ökningen av de brutna kvantiteterna. Enligt
viss beräkning fastställde departementschefen den för budgetåret 1929/30
disponibla merinkomsten av malmbrytning till 1.8 miljon kronor. För följande
år ansåg departementschefen på anförda grunder lämpligt att begränsa
kalkylen till en period till och med år 1936, och det antagandet uttalades,
att den intill den nämnda tidpunkten samlade merinkomsten kunde beräknas

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

till upp emot ett tjugutal miljoner kronor. I vidare mån än sålunda angivits,
avvisade departementschefen användande av malminkomster för avskrivning
av statens järnvägars lånekapital.

Beträffande formen för avskrivningens genomförande erinrade departementschefen,
att omflyttning i statens järnvägars räkenskaper från lånekapital
till kapital uppkommet av andra statsinkomster av belopp, motsvarande
förutberörda amortering av statsskulden, syntes ankomma på Kungl. Maj:ts
förfogande. I fråga om malminkomsterna avstyrkte departementschefen riksgäldsfullmäktiges
liksom ock statskontorets förslag om uppläggande av särskild
avskrivningsfond för statens järnvägar och förordade — i anslutning
till förslag av riksräkenskapsverket — att avsättningarna skulle ingå i fonden
för statsskuldens amortering samt att i statens järnvägars räkenskaper en uppdelning
skulle ske av det investerade kapitalet i lånekapital och annat kapital.

I sin i ämnet avlåtna skrivelse den 5 juni 1929, nr 287, anförde riksdagen
bland annat följande.

Riksdagen vill för sin del förorda, att en avskrivning av statens järnvägars
lånekapital verkställes vid utgången av år 1929 med beloppet av gjorda
amorteringar å statsskulden, vilket belopp i enlighet med riksgäldsfullmäktiges
förslag synes böra fastställas till 100 miljoner kronor.

Vad därefter angår omfattningen av järnvägskapitalets avskrivning medelst
användning för ändamalet av malminkomster, vill riksdagen ej förneka,
att den av departementschefen återgivna satsen i 1928 års riksdagsskrivelse
kan giva formellt stöd åt den framställda meningen. Men riksdagen vill
hävda, att det varit riksdagens mening, att malminkomsten — såsom
jämväl torde bestyrkas av 1927 års riksdagsskrivelse i malmavtalsfrågan
T~ slculle> i vidsträcktare omfattning än som av departementschefen
föreslås, användas till avskrivning av statens järnvägars oräntabla kapital.
Det galler då först att söka fastställa beloppet av detta oräntabla kapital.
Järnvägsstyrelsen har från vissa utgångspunkter —- -—- -— kommit till en
summa av 240 miljoner kronor. Riksdagen 1928 har i sin skrivelse i
ämnet lämnat å sido frågan om skälighelen av denna beräkning, och de
numera i ärendet hörda ämbetsverken hava utgått från antagandet, att beräkningen
blev godtagen. Det vill synas riksdagen, som om — bortsett från
tidigare från järnvägsstyrelsen åberopade skäl, som hänförde sig till att statens
järnvägars intressen åsidosatts vid det nya malmavtalet — järnvägsstyrelsens
beräkning vunne stöd av det nuvarande driftresultatet sammanställt
med den inverkan, som måste förväntas av taxenedsättningen. Vid
beräkning av ränta å hela det nuvarande lånekapitalet, 915 miljoner kronor,
förefinnes enligt senaste driftresultat ett förräntningsunderskott av cirka 3
miljoner kronor. Taxenedsättningen beräknas av Eders Kungl. Majit till 8.5
miljoner kronor för år. Bristen skulle vid nuvarande driftresultat alltså
komma att uppgå till omkring 11.5 miljoner kronor. Riksdagen, som ej
finner skäl att frångå sitt tidigare framställda krav på järnvägskapitalets
förräntning, anser alltså, att taxenedsättningens genomförande bör förbindas
med en nedsättning av statens järnvägars lånekapital i vidare omfattning
än departementschefen tillstyrkt. Enligt riksgäldskontorets beräkning skulle
för förräntning och amortering under 30 år av 140 miljoner kronor erfordras
en annuitet av 8.59 miljoner kronor---.

Ifrågavarande annuitet skulle ersätta den minskning i statens järnvägars

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

71

inkomster, som uppstår i följd av taxenedsättningen. En särskild beräkning
av räntedelen av denna annuitet bör ej påkallas, enär ju räntan inrymmes
under statsskuldsräntan. Endast avsättningen av respektive amorteringsbelopp
skulle bliva synlig i budgeten. Riksdagen anser, att dylik avsättning
bör framdeles beräknas, och föreslår alltså, att för budgetåret 1929/30
upptages en avsättning för ifrågavarande kapitalamortering, i runt tal beräknad
till 2,300,000 kronor. Riksdagen vill i detta sammanhang vidare
framhålla, att under nästa budgetår 1880 års statslån blir slutamorterat,
varav följer, att utgiften för annuitet för detta lån, 5.6 miljoner kronor,
kommer att utgå ur budgeten och sålunda bliva disponibel för annat araorteringssyfte.

I fråga om de skilda meningar, som yppats angående det tekniska genomförandet
av avskrivningen, inskränker sig riksdagen till uttalande av önskemålet,
att den blivande anordningen skall tillgodose behovet av det investerade
kapitalets redovisning i full omfattning.

Riksdagen anmälde i nämnda skrivelse bland annat, att riksdagen i riksstaten
för budgetåret 1929/30 under utgifter för kapitalökning och rubrik
avbetalning å statsskulden anvisat ett anslag av 2,300,000 kronor till nedskrivning
av statens järnvägars icke räntabla kapital.

I enlighet med riksdagens ståndpunkt fastställde Kungl. Maj:t genom brev
den 5 juli 1929 följande grunder för redovisning av det av statens järnvägar
disponerade kapitalet.

I räkenskaperna för statens järnvägar skulle den 31 december 1929 del
investerade kapitalet uppdelas på två huvudkonton, lånekapital och annat
kapital. Samma dag skulle från kontot för lånekapital till kontot för annat
kapital omföras ett belopp av 100 miljoner kronor. I samband därmed skulle
det under kontot lånekapital återstående beloppet uppdelas på två särskilda
underrubriker, den ena: lånekapital att finansieras med trafikinkomster, och
den andra: lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster,
och skulle under den senare rubriken uppföras ett belopp av 140 miljoner
kronor. Därjämte anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att varje den
31 december från och med år 1929 från det under rubriken lånekapital att
finansieras med andra medel än trafikinkomster uppförda beloppet till kontot
för annat kapital överföra ett belopp, motsvarande det anslag, som för
löpande budgetår kunde vara anvisat för nedskrivning av statens järnvägars
icke räntabla lånekapital.

Till klarläggande av de bokföringsåtgärder, som enligt berörda beslut vidtogos,
torde här få lämnas uppgifter örn sammansättningen av statens järnvägars
kapital den 31 december 1929 före berörda omföringar; detta kapital
skulle enligt förut gällande grunder hava redovisats sålunda:

Lånemedel...................... 919.0 miljoner kronor

Skattemedel.................... 183.8 » »

Trafikmedel.................... 27.0 » »

Överskottsmedel, som ännu ej inlevererats
.................... 2.7 » »

Summa 1,132.5 miljoner kronor.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Det under rubrik trafikmedel uppförda beloppet avser kapitaliserade trafikmedel,
nedlagda

i nya byggnader och anläggningar åren 1863—1900 och

l''-''H ............................................ 8.9 miljoner kronor

i rullande materiel åren 186 3—1911.................. 6.0 » »

i inventarier åren 1856—1911........................ 12.1 > »

Summa 27.0 miljoner kronor.

Efter bokföringens omläggning och sedan det av riksdagen för budgetåret
1929/30 anvisade anslaget till nedskrivning av statens järnvägars icke räntabla
kapital å 2.3 miljoner kronor blivit disponerat, upptogs statens järnvägars
kapital i utgående balansen den 31 december 1929 på följande sätt:

Lånekapital att finansieras med trafikinkomster (919.0 —

24o.0 = ) ........................................ 679.0 miljoner kronor

Lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster
(140.0 — 2.3=)......................... 137.7 » »

Annat kapital (183.8+27.0 + 100.0 + 2.3=)............ 313.1 » »

Överskottsmedel, som ännu ej inlevererats........... 2.7 » >

Summa 1,132.5 miljoner kronor.

Sedan alltså riksdagen för budgetåret 1929/30 för den beslutade nedskrivningen
anvisat ett belopp av 2.3 miljoner kronor, upptogos anslag för ändamålet
jämväl för budgetåren 1930/31 och 1931/32, varemot för budgetåret
1932/33 medel för den erforderliga nedskrivningen togos i anspråk av fonden
för statsskuldens amortering utan anvisande av särskilt anslag å riksstaten.
Den sålunda verkställda nedskrivningen uppgick till sammanlagt 9.8 miljoner
kronor, motsvarande de amorteringsbelopp, som för de fyra första åren upptagits
i en i riksdagens förenämnda skrivelse nr 287 år 1929 intagen plan.

För det femte året upptog amorteringsplanen ett belopp av 2,736,611 kronor.
Vid anmälan i 1933 års statsverksproposition av fråga om anslag å
riksstaten för budgetåret 1933/34 för denna amortering uttalade jag, att jag i
dåvarande statsfinansiella läge ansett mig icke böra föreslå, att medel anvisades
för ytterligare nedskrivning av statens järnvägars lånekapital. Jag
fann ett tillfälligt avbrott i den vid 1929 års riksdag framlagda avskrivningsplanens
fullföljande så mycket mera försvarligt som den särskilda inkomstkälla,
med vilken tanken på en regelbunden årlig nedskrivning av
ifrågavarande lånekapital förknippats, nämligen de statsverket tillflytande
malminkomsterna, beräknades icke giva någon avkastning under budgetåret
1933/34. På enahanda grunder inställdes även de för budgetåren 1934/35
och 1935 36 beräknade amorteringarna å 2,859,758 respektive 2,988,447
kronor.

I samband med inlösen för statsverkets räkning av Ostkustbanan, varom
beslut fattades vid 1933 års riksdag, har det av staten i sistnämnda bana
investerade lånekapitalet, tillhopa omkring 32.28 miljoner kronor, omförts
från fonden för statens aktier och fonden för låneunderstöd till statens järn -

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

vägars fond, där det tills vidare upptagits till redovisning å förenämnda konto
»lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster». På samma
konto hava bokförts de medel, som uttagits från de för budgetåren 1935/
36 och 1936/37 anvisade lånemedelsanslagen å 7 respektive 3.43 miljoner kronor
till elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra
Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle. Enligt vad i 1936 års statsverksproposition
föreslogs hava slutligen å samma konto uppförts under
fonden för förlag till statsverket disponerade anslagsmedel till statsbanan
Malung—Vansbro med 1.13 miljon kronor och till elektrifieringsarbeten å 4
miljoner kronor, eller sammanlagt 5.13 miljoner kronor.

I 1936 års statsverksproposition uttalade jag, att redan den omständigheten,
att det konstaterade nedskrivningsbehovet vid statens järnvägar
då uppginge till ett betydligt högre belopp än det som låg till grund för 1929
års riksdags beslut, måste sägas i väsentlig mån rubba förutsättningarna för
1929 års amorteringsplan. Även andra förhållanden talade enligt min mening
för att frågan om den plan, enligt vilken nedskrivningen borde genomföras,
upptoges till omprövning i syfte att åvägabringa en snabbare amortering
av det oräntabla lånekapitalet. Enligt vad jag erfarit avsåge nämligen
järnvägsstyrelsen att i samband med anbefallt periodiskt och snart förestående
framläggande av förslag till taxerevision även uttala sig örn lämpliga
avvägandet till storlek av det kapital, som numera kunde anses vara möjligt
att förränta med trafikmedel samt alitsa vara försvarbart att beteckna som
räntepliktigt. Med hänsyn härtill syntes det böra tills vidare anstå med ett
upptagande till behandling av frågan om en omläggning av amorteringsplanen
i antydd riktning. Den först beslutade allmänna nedskrivningen syntes
emellertid böra återupptagas. Det torde därvid icke få anses nödvändigt att
följa amorteringsplanen; önskligt vore fastmer att nied hänsyn till nyssnämnda
underlåtna amorteringar däri upptagna belopp betraktades såsom en undre
gräns. Vid finansplanens uppgörande för budgetåret 1936 37 hade jag
ansett mig böra för ifrågavarande nedskrivning avse ett belopp av 4 miljoner
kronor. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framlagda förslag blev av riksdagen
bifallet.

Då jag i 1937 års statsverksproposition anmälde frågan om anslag till berörda
nedskrivning för budgetåret 1937/38, anförde jag, att på de skäl, som
föranlett anvisande för budgetåret 1936/37 av ett anslag till nedskrivning av
statens järnvägars lånekapital, kunde övervägas, att även för därpå följande
budgetår medel ställdes till förfogande för ändamålet. Jag erinrade emellertid
örn att frågan örn nedskrivning av statens järnvägars lånekapital upptagits
till behandling av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för
omläggning av riksstatens uppställning (budgetsakkunniga).

I den av dessa sakkunniga utarbetade promemorian hade framhållits, att
det för ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken
syntes nödvändigt att vid övergången till den av de sakkunniga föreslagna
budgetordningen vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudbo -

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ken nu bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken komme
att ingå allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma
att tillföras kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken
bokförda icke räntabla kapitaltillgångarna borde därför i samband med
övergången till det nya systemet avskrivas. Sådana kapitaltillgångar vöre
huvudsakligen att finna i statens järnvägars fond och vissa utlåningsfonder.
Efter att ha erinrat örn att i den mån det härvid vore fråga örn skattemedelskapital
särskilda medel givetvis ej behövde anvisas för täckande av avskrivningen,
hade de sakkunniga vidare anfört:

Med hänsyn till det betydande räntabla skattemedelskapital, som disponeras
av postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk och domänverket, hava
de sakkunniga funnit sig böra ifrågasätta, huruvida det skall vara erforderligt
att anvisa särskilda täckningsanslag för möjliggörande av avskrivning
av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital. Enligt de sakkunnigas
mening torde man i nu förevarande sammanhang vara berättigad att betrakta
samtliga affärsverk såsom en enhet, och det må dessutom framhållas, att
värdet av statens domäner otvivelaktigt ökats genom tillkomsten av de oräntabla
statsjärnvägarna i Norrland. Under nu angivna förutsättningar skulle
avskrivning för statens järnvägars del böra ske enbart genom bokföringsmässig
nedsättning av det investerade kapitalet.

Med förmälan att jag senare skulle anmäla det av förenämnda sakkunniga
utarbetade förslaget till ändrad budgetuppställning, vars principer borde
underställas riksdagens prövning, uttalade jag slutligen, att ehuru ett godkännande
av de sakkunnigas förslag otvivelaktigt skulle förändra förutsättningarna
för bedömandet av frågan om fortsatt nedskrivning av statens järnvägars
lånekapital, detta förhållande icke syntes mig utgöra en tillräcklig anledning
alt då avbryta berörda nedskrivning.

I enlighet härmed föreslogs i statsverkspropositionen att för budgetåret
1937 38 skulle för ändamålet anvisas enahanda belopp som för budgetåret
1936/37 eller 4 miljoner kronor. Detta Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen
bifallet.

I sitt yttrande över budgetsakkunnigas med propositionen nr 225 till fjolårets
riksdag framlagda förslag har riksdagen lämnat utan erinran vad budgetsakkunniga
anfört beträffande frågan om nedskrivning av statens järnvägars
lånemedelskapital.

Sedan Kungl. Majit den 9 juli 1937 anbefallt järnvägsstyrelsen att, enligt
de närmare riktlinjer som meddelades av chefen för finansdepartementet,
verkställa utredning rörande storleken av statens järnvägars förräntningsbara
kapital, vilket enligt de av budgetsakkunniga gjorda uttalandena
borde upptagas i rikshuvudboken, har järnvägsstyrelsen i skrivelse den
28 oktober 1937 framlagt sådan utredning.

Järnvägsstyrelsen har därvid inledningsvis anfört följande:

Enligt de närmare riktlinjer för utredningens verkställande, vilka under
hand meddelats styrelsen, hade icke avsetts att erhålla en nybestämning av
statens järnvägars egentliga affärskapital, vilken skulle bättre än den nu

Kungl. May.ts proposition nr 2.

75

gällande — genom beslut vid 1929 års riksdag träffade — svara mot nuvarande
och för den närmare framtiden förutsebara konkurrensläge å transportmarknaden
samt föreliggande driftsekonomiska utsikter. Fastmer skulle
sagda beslut antagas alltfortfarande hava oförändrad giltighet i sak, d. v. s.
i vad angår storleken av det med trafikinkomster förräntningsbara kapitalet;
vad som nu åsyftades vore blott en efter den beslutade nya uppställningen
av riksstaten anpassad bokföringsmässig registrering av riksdagsbeslutet
ifråga.

Styrelsen ville i detta sammanhang meddela, att de sedan längre tid tillbaka
pågående utredningarna angående revidering av statens järnvägars godstaxa,
syftande främst mot denna taxas anpassning efter de aktuella prisnivåerna
å de allmänna transport- och varumarknaderna, nu framförts så långt,
att ett preliminärt förslag till nya tariffer jämte beräkning angående de ekonomiska
verkningarna av desammas införande nu förelåge och väntades bliva
framlagt inom närmaste tiden. Beräkningen ifråga gåve vid handen att — i
motsats mot vad tidigare befarats — taxerevideringen icke behövde leda till
någon försämring på längre sikt av statens järnvägars affärsställning, utan
fastmer vore ägnad att konservera densamma, varför spörsmålet örn en
eventuell framtida reduktion av statens järnvägars affärskapital icke behövde
upptagas till dryftning i samband med behandlingen av taxeregleringsfrågan.

De differenser man vid taxeutredningen kommit till vore nämligen av re;
lativt ringa storlek jämfört med icke blott de förändringar å inkomstsidan,
som inträdde i samband med konjunkturväxlingarna, utan ock med de utom
styrelsens maktsfär fallande utgiftsvariationerna.

Vidkommande storleken av det statens järnvägars förräntningsbara kapital,
som bör upptagas i rikshuvudboken, har järnvägsstyrelsen anfört följande:

I senaste årsbokslut är det mot statens järnvägars anläggningsvärden svarande
statskapitalet fördelat sålunda (beloppen i runda tal).

liliij, kr.

a) Lånekapital att förräntas med trafikinkomster ................ 837.1

b) Lånekapital att förräntas med andra medel än trafikinkomster . . 158.5

c) Annat kapital .................... 356.3

Summa anläggningskapital 1,351.9

Åt förestående kapitaldel c) torde i detta sammanhang ej behöva ägnas
någon mer ingående uppmärksamhet. Budgetsakkunniga ha utan närmare
utredning konstaterat, att kapitalet ifråga är oräntabelt, och själva förekomsten
av konto b) torde utgöra ett det mest påtagliga belägg för detta sakförhållande.
— Det är väl också klart, att avförandet ur statsräkenskaperna
av detta skattemedelskapital kan reduceras till en ren bokföringsoperation.
— Närmast av historiskt intresse synes vara, att i berörda kapitaldel ingår
en summa örn 113.0 miljoner kronor av medel, vilka ursprungligen härröra
från lånemedelsanslag men sedermera blivit täckla med skattemedel; ett förhållande,
till vilket styrelsen återkommer i det följande.

Vad å andra sidan beträffar kapitaldel a), visar rubriken, att den skall
betraktas såsom (företagsekonomiskt) räntabel. Framhållas må dock, att
under de år, som förflutit sedan kontot ifråga infördes, den faktiska avkastningen
av statens järnvägar varit i genomsnitt ej så litet lägre än på kapitaldelen
belöpande statslåneräntor.

Exakta detaljerade sifferuppgifter torde alltså krävas enbart för konto b)
Lånekapital att förräntas med andra medel än trafikinkomster. Av rubriken

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

framgår att kapitalet betraktas som företagsekonomiskt icke räntabelt. Erinras
må emellertid, att rubrikens tillblivelse stod i nära samband med tillkomsten
av nu gällande malmavtal, och att staten därvid torde ha betingat
sig såsom inkomst av aktier redovisad kompensation för även i fortsättningen
medgivna, vid gentemot förkrigstiden helt förändrade prisnivåer
järnvägsekonomiskt mycket för djupt gående fraktnedsättningar.

Vad angår förenämnda 1929 års riksdagsbeslut, får styrelsen hänvisa till
riksdagens skrivelse nr 287/1929 samt Kungl. Maj:ts brev den 5 juli 1929.
Därur inhämtas bland annat, att det belopp, som vid 1929 års slut avlyftes
från statens järnvägars egentliga affärskapital, uppgick till 240 miljoner kronor,
ävensom att 100 miljoner kronor, motsvarande skedda amorteringar,
omedelbart påfördes kontot för annat kapital, varför begynnelsebeloppet å
nu förevarande konto uppgick till 140 miljoner kronor. — Enligt plan innehållen
i nyssnämnda riksdagsskrivelse skulle sagda belopp förmedelst anslag
å riksstaten amorteras under 30 år, och skulle efter nästkommande årsskifte
ha kvarstått 115.2 miljoner kronor. Planenliga medelsanvisningar hittills
skulle alltså ha utgjort tillhopa 24.8 miljoner kronor. De faktiska medelsanvisningarna
ha emellertid uppgått till endast 17.8 miljoner kronor varför
av det ursprungliga kapitalbeloppet kvarstå 122.2 miljoner kronor (exakt).

Efter år 1929 hava å kontot tillkommit följande poster

dels i samband med statens övertagande av Ostkustbanan 32,277,268 kronor
22 öre,

dels för elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg m. fl. beviljade
medel 14,430,000 kronor,

dels slutligen visst anslag till statsbanan Malung—Vansbro 1,130,000 kronor.

Summa efteråt påförda medel utgör alltså 47,937,268 kronor 22 öre, varför
det sammanlagda kapitalbeloppet per den 31 december 1937 kommer att
uppgå till 170,037,268 kronor 22 öre.

Förenämnda anslag till statsbanan Malung—Vansbro har på sin tid anvisats
å Fonden för förlag till .statsverket under rubrikerna

1933/34 Ufk IV. 21.................. kronor 800,000

1934/35 » IV. A. 11.................. 700,000.

Analogt är förhållandet med 4 miljoner kronor av medlen till nyssnämnda
elektrifieringar, rubrik 1934/35 IV A. 10. Återstående här ifrågakommande
elektrifieringsmedel, 10,430,000 kronor, ha däremot alltifrån början tillhört
statens järnvägars fond och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av den 15
mars 1935 och 27 mars 1936 påförts här förevarande kapitalkonto.---

Ovan omförmälda statskapital motsvaras helt av å balansräkningens tillgångssida
upptagna anläggningsvärden. Emellertid finnes ingen direkt motsvarighet
mellan tillgångsvärdena och angivna kapitaldelar, och det återstår
alltså att träffa avgörande, på vad sätt kapitalregleringen skall komma
till uttryck å balansräkningens tillgångssida. Järnvägsstyrelsen vill för sin
del föreslå, att med nedan angivna undantag hela reduktionen lägges på
samlingskonto Bana och byggnader.

Från styrelsens sida är heller i sak intet att erinra mot budgetsakkunnigas
uttalande, att oavsett investeringens art, den föreslagna reduceringen bör
hänföras till sådana tillgångar, som ej äro föremål för avsättning till förnyelsefond.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att denna distinktion synes onödig, då
intet naturligt eller logiskt samband finnes mellan här förevarande ändring
i statskapitalets bokföring och avsättningen till förnyelsefonden, vilkens uppgift
är att låta den automatiskt fortgående s. k. tekniska värdeminskningen

77

Kungl. May.ts proposition nr 2.

komma tillsynes i statens järnvägars driftsräkenskaper och därmed bereda
nödiga medel för anläggningarnas vidmakthållande. Den väsentligen till förslitning
och naturförhållanden hänförliga tekniska värdeminskningen å en
viss anläggning är ju helt oavhängig av, om det däri investerade kapitalet
förekommer i räkenskaperna eller icke. Göres åtskillnad mellan vad vid
järnvägarna av ålder benämnts byggnadskostnaden och det bokförda värdet,
hör förnyelsefondsavsättningen tydligen stå i relation till den förstnämnda.

Ovannämnda undantag gäller den jämlikt beslut av 1933 års riksdag numera
nedlagda Svartälvs järnväg. Enligt riksräkenskapsverkets i Kungl.
Maj:ts proposition nr 55/1933 återgivna förslag — till vilket föredragande
departementschefen anslöt sig — skulle den del av sagda hänäs lånemedelskapital,
vilken icke kunde täckas med banan tillhöriga förnyelsemedel jämte
vid upprivningen erhållna inkomster, anses inräknad bland de medel, vilka
överförts från lånekapital till annat kapital. Enär förverkligandet av nedläggningsbeslutet
kommit att draga avsevärt ut på tiden, har sistnämnda
restbelopp ännu ej kunnat exakt bestämmas. — Emellertid är väl frågan örn
sagda belopps storlek utan nämnvärd betydelse i förevarande sammanhang;
av vikt är däremot att anläggningskostnaden för den nedlagda järnvägen
försvinner ur räkenskaperna samtidigt med däremot svarande icke räntabelt
statskapital.

En vid järnvägsstyrelsens utlåtande fogad promemoria, upptagande i kro
nologisk ordning de bokföringsoperationer som beröra kontot lånekapital att
finansieras med andra medel än trafikinkomster, torde få såsom bilaga fogas
vid statsrådsprotokollet (bilaga C).

Med avseende å sättet för verkställande av den vid övergången till det
nya budgetsystemet önskvärda regleringen av det bokförda värdet av statens
järnvägars kapital har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria
av följande innehåll.

Såsom av budgetsakkunniga påpekats, bör i samband med övergången till
den nya riksstatsuppställningen verkställas en avskrivning av i rikshuvudboken
upptagna icke räntabla kapitaltillgångar. I rikshuvudbokens kapitalredovisning
borde nämligen enligt de sakkunnigas mening ingå allenast
kapital av sådan art som efter övergången skulle komma att tillföras kapitalfonderna,
d. v. s. räntabelt kapital.

Bland de tillgångar som i enlighet härmed skulle avföras ur rikshuvudboken
intager statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital en särställning.
Detta beror på att värdet av de äldre investeringarna i järnvägsväsendet
icke kan anses riktigt återspeglat i statens järnvägars inkomstöverskott.
Även bortsett från att järnvägsanläggningarna genom sin grundläggande
betydelse för det svenska näringslivets utveckling med all säkerhet tillfört
statsverket avsevärda inkomster genom en förbättring av skatteunderlaget,
hava dessa anläggningar ur en vidare statsfinansiell synpunkt varit i högre
grad produktiva, än den direkta avkastningen ger vid handen. Som budgetsakkunniga
påpekat, har så t. ex. värdet av statens domäner otvivelaktigt
ökats genom tillkomsten av de oräntabla statsjärnvagarna i Norrland.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden och med utgångspunkt från uppfattningen,
att man i detta sammanhang är berättigad att betrakta samtliga
statliga affärsverk såsom en enhet, lia budgetsakkunniga funnit sig böra
ifrågasätta, huruvida det skall vara erforderligt att anvisa särskilda tackningsanslag
för möjliggörande av avskrivning av statens järnvägars oran -

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

tablå lånemedelskapital. Postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk
och domänverket disponera nämligen betydande räntabla kapital vilka ej
tillkommit genom lånemedelsinvestering.

De synpunkter och överväganden, som kunna föranleda, att nedskrivning
av statens järnvägars oräntabla lanemedelskapital sker utan anvisande av
särskilda anslag, torde få anses ha avseende blott å den del av föreliggande
avskrivningsbehov, som hänför sig till 1929 års riksdags beslut om viss nedskrivning,
och även detta blott i begränsad utsträckning. En annan ställning
intaga samtliga de oräntabla lånemedelsinvesteringar vilka skett under
tiden efter detta beslut och lika litet som vissa av detta omfattade investeringar
kunna anses höra samman med uppbyggandet av landets näringsliv och
utvecklingen av övriga grenar av statens affärsverksamhet på det intima
sätt, som kan berättiga till en behandling skild från den som anses böra
komma annat oräntabelt lanemedelskapital till del. Örn de avskrivningsmedel
som anvisats i anledning av 1929 års beslut förutsättas ungefärligen
motsvara den del av det däri fastställda avskrivningsbehovet, som bör täckas
i vanlig ordning, och om den här föreslagna avgränsningen i övrigt
godtages, skulle lånemedelskapital till ett belopp av 122.20 miljoner kronor
enligt de uppgifter, som av järnvägsstyrelsen lämnats i anledning av en
verket anbefalld utredning, nu kunna ifrågasättas böra bli föremål för avskrivning
i särskild ordning.

Av budgetsakkunnigas framställning synes närmast framgå, att de sakkunniga
avsett, att en nedskrivning av statens järnvägars kapital skulle ske
genom ianspråktagande av de avsevärda övervärden som föreligga å övriga
affärsverksfonder. Man kan tänka sig detta ske i mera begränsad utsträckning
genom disposition blott av det räntabla skattemedelskapitalet inom
övriga affärsverk — i vilket fall emellertid full nedskrivning av järnvägskapitalet
ej kan komma till stånd —- eller genom ianspråktagande i vidare
utsträckning av de övervärden vilka kunna framräknas med utgångspunkt
från affärsverkens överskott över en längre tidsperiod.

Med den avskrivningsteknik som de sakkunniga förordat vinnes, att statens
nettoförmögenhet vidmakthålles vid sitt tidigare i rikshuvudboken uppförda
värde. Däremot erhålles självfallet icke genom disposition av övervärden
eller räntabelt skattemedelskapital mera än en rent bokföringsmässig
reglering. En förbättring av den reala förmögenhetsställningen inträder
sålunda icke, vilket däremot blir fallet, örn nedgången i de tidigare investerade
lånemedlens förräntning balanseras genom en avskrivning av däremot
svarande kapitalbelopp med hjälp av löpande inkomster.

Mot en reglering av statens järnvägars bokförda kapital i full utsträckning
genom tillgodoräknande av föreliggande övervärden å övriga affärsverksfonder
kunna invändningar riktas på grund av att det måste anses
ovisst, i vilken utsträckning överskotten äro att betrakta såsom monopolvinster,
och med hänsyn till att det ej torde vara lämpligt att tillgodoräkna
sig eventuella värdestegringar å statens ursprungliga kapital, alltså närmast
de statens naturtillgångar som redovisas under domänfonden eller från denna
tillförts övriga affärsverksfonder.

Däremot torde ingen invändning ur principiella synpunkter kunna riktas
mot att inom affärsverken förefintligt räntabelt skattemedelskapital disponeras
för den ifrågasatta regleringen av vissa kapitalvärden. Som nyss påpekats,
ernås emellertid på denna väg täckning blott av en del av det oräntabla
lånemedelskapital inom statens järnvägar, som kan bli föremål för avskrivning
i särskild ordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

79

Då svårigheter sålunda möta att komma fram på den av de sakkunniga
antydda vägen, inställer sig frågan, huruvida intresset för det vidmakthållande
av den bokförda nettoförmögenhetens storlek, som skulle vinnas,
är tillräckligt starkt för att man ändå skall lita till denna utväg. Örn så
ej är fallet kan nedskrivningen av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital
från de sakkunnigas egna utgångspunkter lika väl tänkas genomförd
utan omföring av räntabelt skattekapital från övriga fonder.

Örn sistnämnda lösning anses böra väljas, betyder detta, att 1929 års
riksdags ståndpunktstagande till frågan om det värde som bör åsättas statens
järnvägars kapital visserligen blir avgörande för invärderingen av detta
kapital i rikshuvudboken vid övergången till den nya riksstatsuppställningen
men att man icke i vidare mån än redan skett fullföljer beslutet örn avsättning
av inkomster för ersättning av det lånemedelskapital som genom
nedskrivningen konstateras vara förlorat. Enligt vad nyss visats, förutsättes
jämväl av budgetsakkunniga — vilkas uttalande i denna del icke föranlett
någon riksdagens erinran — att en sådan modifikation kan ske. I det särpräglade
fall som här föreligger och som icke haft eller kan väntas få någon
motsvarighet synes också kravet på ett vidmakthållande av statsfinansernas
sundhet bäst tillgodosett, om samhällets skattekraft icke tages i anspråk för
läckande av den bokföringsmässigt konstaterade förlusten av ifrågavarande
del av det i statens järnvägar investerade lånemedelskapitalet.

över denna promemoria har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande av följande
innehåll.

Enligt den nya riksstatsuppställningen skulle genom anvisande av anslag
till avskrivning av dels nya kapitalinvesteringar, dels oreglerade kapitalmedelsförluster
kapitalfondernas bokförda nettotillgångar så nedbringas, att på
lång sikt normal avkastning av dessa tillgångar kan ernås. De för avskrivning
av nya kapitalinvesteringar å driftbudgeten anvisade anslagsmedlen skulle
härvid så avvägas, att kapitalfondernas genom anslag å kapitalbudgeten nytillkomna
kapitaltillgångar alltid beräknades bliva räntabla. I den man vissa
kapitalfonder likväl på lång sikt icke lämna normal avkastning å det investerade
kapitalet, anses mot bristen i avkastningen svarande kapitalförluster hava
inträtt. De vid varje tidpunkt konstaterade kapitalförlusterna, vilka erhållit
beteckningen oreglerade kapitalmedelsförluster, avses skola efter hand täckas
genom anvisande å driftbudgeten av anslag till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster. Vid ett strängt genomförande av den sålunda föreslagna
ordningen skulle realvärdet av statens i kapitalfonderna redovisade
nettoförmögenhet på lång sikt upprätthållas.

Med tillämpande från och med budgetåret 1938/39 av den nya riksstatsuppställningen
följer, att vid ingången av samma budgetår konstaterade oreglerade
kapitalmedelsförluster skola efter hand avskrivas genom anvisande för
ändamålet av särskilda avskrivningsanslag å driftbudgeten.

Vad nu angår den i finansdepartementets promemoria omhandlade regleringen
av statens järnvägars kapital, lärer avses, att avskrivningen av hittills
konstaterade oreglerade kapitalmedelsförluster skall i ett sammanhang genomföras
vid utgången av innevarande budgetår. Vid sadant förhållande borde
enligt såväl nu gällande som för tiden efter den nya riksstatsuppställningens
genomförande godtagna budgetprinciper ett för ändamålet erforderligt
avskrivningsanslag alt täckas av andra statsinkomster jin lånemedel anvisas å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38.

I den remitterade departementspromemorian har emellertid med hänsyn
till de särskilda omständigheter, som äro förknippade med statens järnvä -

80

Kungl. Mcij:ts proposition nr 2

Departements chefen.

gars bristande avkastning, förordats, att av de för statens järnvägar enligt
järnvägsstyrelsens beräkning konstaterade kapitalmedelsförlusterna huvudparten
eller 122,20 miljoner kronor avskrives utan anvisande å skattebudgeten
av särskilt täckningsanslag.

Riksräkenskapsverket, som funnit sig böra tillstyrka det i departementspromemorian
framlagda förslaget angående sättet för genomförandet av den
i promemorian omhandlade avskrivningen av statens järnvägars lånemedelskapital,
vill rörande grunderna för sitt sålunda angivna ställningstagande
framhålla följande.

De oreglerade kapitalmedelsförluster, örn vilkas avskrivning här är fråga,
hänföra sig till tiden för det egentliga utbyggandet av det statliga järnvägsnätet,
särskilt i Norrland. Samtidigt med järnvägsnätets utbyggande och delvis
därav beroende har en fortgående vidgad exploatering av statens skogar
och vattenfall samt av järnmalmsfälten i Norrbotten kunnat genomföras.
Därtill kommer, att järnvägsnätets utbyggande i avsevärd mån bidragit till
en förbättring av underlaget för till staten inflytande direkta och indirekta
skatter. Mot den brist i avkastningen, som det i .statens järnvägar investerade
lånemedelskapitalet i och för sig utvisar, står alltså den av järnvägsnätets
utbyggande föranledda långt större sammanlagda ökningen av inkomsterna
från statens övriga affärsverk och av statens malminkomster samt av
statens intäkter av direkta och indirekta skatter. De oreglerade kapitalmedelsförluster,
som med utgångspunkt från statens järnvägars avkastning
beräknas ingå i det för detta affärsverk bokförda lånemedelskapitalet, kunna
följaktligen icke sägas motsvaras av någon inträdd försämring av statens
finansiella ställning.

Vid sådant förhållande är det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning ur
statsfinansiell synpunkt icke påkallat att för genomförandet av nu omhandlade
avskrivning av statens järnvägars lånemedelskapital anvisa anslag å
skattebudgeten. Därest likväl även för denna avskrivning täckning skulle beredas
å skattebudgeten, måste ett sådant förfarande anses på lång sikt innebära,
icke enbart ett upprätthållande utan i stället en verklig förbättring av
statens finansiella ställning. Att för ernåendet av en dylik förbättring, som
icke påfordras av allmänna finanspolitiska skäl, belasta folkhushållet med
så avsevärda skattebelopp, som härför skulle åtgå, lärer icke stå i överensstämmelse
med rationella beskattningsprinciper.

Regeln, att nya investeringar skola täckas av skattemedel, i den mån de icke
äro räntabla, och att förluster å tidigare investerat lånemedelskapital skola
avskrivas, avser att garantera, att balansen mellan inkomster för statens kapitalfonder
och utgifter för statsskuldens förräntning icke förskjutes i ofördelaktig
riktning. Den är en rent finanspolitisk norm, vars tillämpning medför,
att statens förmögenhetsställning med säkerhet vidmakthålles, men som i vissa
fall kan leda till verkningar utöver sitt eget syfte och då bör bli föremål för
en lämplighetsprövning ur allmänna statsfinansiella synpunkter.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria och i riksräkenskapsverkets
däröver avgivna utlåtande har nu — i anslutning till ett uttalande
av budgetsakkunniga — hävdats, att en tillämpning av de vanliga avskrivningsreglerna
på viss del av lånemedelsförlusten inom statens järnvägar skulle
sakna berättigande ur de synpunkter som i regel motivera en avskrivning av
sådana förluster. Grunden härtill skulle närmast vara, att ifrågavarande investeringar
till följd av sin allmänna betydelse för näringslivets utveckling och

Kungl. Majlis proposition nr 2.

81

därmed indirekt även för statsfinanserna endast i bokföringsteknisk mening
framstå som oräntabla. Avskrivning av ifrågavarande lånemedelskapital på
skattebudgeten skulle under dessa omständigheter innebära icke ett upprätthållande
av utan i stället en verklig förbättring i statens finansiella ställning,
för vilken tillräckliga skäl icke syntes föreligga.

I nuvarande läge synes en täckning av äldre lånemedelsinvesteringar i
statens järnvägar icke vara att likställa med en avskrivning av övriga, nu
aktuella lånemedelsförluster, utan snarare få bedömas som en åtgärd ägnad
att medföra en real förbättring av statens finansiella ställning. Det synes
irrationellt att sammankoppla frågan om i vad mån en sådan förbättring
bör ske — en fråga som bör bedömas fritt, med utgångspunkt från det i
varje fall aktuella ekonomiska och finansiella läget — med kravet på en
bokföringsmässig nedskrivning av statens järnvägars kapital.

Under erinran om att statens finansiella ställning enligt det framlagda budgetförslaget
skulle förstärkas med ett överskott å cirka 19 miljoner kronor,
som tillföres budgetutjämningsfonden, och om föreliggande möjligheter att,
när så i en framtid anses lämpligt, verkställa en direkt avbetalning å statsskulden
genom omföring av medel från nämnda fond, får jag under dessa
omständigheter förorda, att nedskrivning av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital
till viss del sker utan anvisande eller omföring av täckningsmedel.

Mot det förslag, som framlagts i departementspromemorian, att ett belopp
av 122.20 miljoner kronor skall anses vara av sådan natur, att det kan få
bli föremål för nedskrivning i här förordade särskilda ordning, har jag ej funnit
anledning till erinran. Under sådana förhållanden erfordras, såsom i det
föregående närmare utvecklats, för slutlig reglering av å statens järnvägars
fond redovisat oräntabelt lånemedelskapital täckningsmedel till ett belopp
av 48 miljoner kronor, motsvarande hela statens investering i Ostkustbanan
jämte närmare 16 miljoner kronor för såsom oräntabla bokförda elektrifieringsarbeten
m. m.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig här förordade principer för regleringen
av å statens järnvägars fond bokfört icke räntabelt lånemedelskapital,

dels ock till Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital
å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett anslag
av.................................. kronor 48,000,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2.

6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

12. Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden. Jag har tidigare i dag
i samband med anmälan av statsverkspropositionen förordat inrättandet
av en särskild luftfartsfond, varigenom statens kostnader för den civila regelbundna
luftfarten skulle sammanföras till en redovisningsenhet. Fondens
förvaltning skulle anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Jag
torde få hänvisa till den redogörelse för denna frågas tidigare behandling,
som i nyssnämnda sammanhang lämnats av chefen för kommunikationsdepartementet,
ävensom till av sistnämnde departementschef och mig där
gjorda uttalanden i ämnet.

I princip böra — enligt vad jag i angivet sammanhang anfört — samtliga
investeringar å den nya fonden upptagas såsom helt avskrivna. Det synes
dock lämpligt att göra ett undantag för bland annat den mark, som tillföres
fonden, emedan denna besitter ett realisationsvärde. Enligt vad som framgår
av chefens för kommunikationsdepartementet anförande skulle till fonden
överföras bland annat vissa av kapitalökningsanslag av lånemedel under
postverket uppkomna kapitaltillgångar. Dessa tillgångar utgöras dels av
mark till landningsfält för flygplan, dels ock av belysningsanläggningar och
flygfyrar.

Till sistnämnda ändamål har under utgifter för kapitalökning från och
med budgetåret 1933/34 anvisats tillhopa 1,295,000 kronor. I konsekvens
med vad jag anfört torde detta belopp, i samband med att anläggningarna
överföras till luftfartsfonden, böra avskrivas. I

I detta sammanhang torde jag även få ange min ställning till en annan
fråga, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket
berörts i de yttranden, som ligga till grund för förslaget om inrättande av
en luftfartsfond. Enligt myndigheternas uppfattning bör omedelbar avskrivning
äga rum av dels ett belopp av 44,747 kronor 83 öre, som använts
till bestridande av vissa med markinköp sammanhängande kostnader för
lagfart, servitut, värdering m. m. och som utgått från kapitalökningsanslag
under postverket till förvärvande av mark till landningsfält för flygplan,
dels ock ett likaledes å postverkets fond bokfört belopp å 6,322 kronor, som
tagits i anspråk för värdering m. m. av viss domänfonden och arméförvaltningen
tillhörig, till flygfält upplåten mark. Under hand har jag inhämtat,
att förenämnda båda belopp kunna komma att ändras under innevarande
budgetår. Enligt förslaget skola samtliga dessa markobjekt tillföras den nya
fonden.

Jag har förut anfört, att enligt min mening i fonden ingående mark icke
borde upptagas såsom avskriven. I enlighet härmed skola kapitalmedel motsvarande
själva köpeskillingen vid ett markförvärv icke avskrivas. De kostnader,
som i övrigt äro förknippade med genomförandet av ett markköp,
exempelvis lagfarts-, servituts- och värderingskostnader, torde i detta hänseende
i allmänhet böra behandlas på samma sätt som köpeskillingen, i den
mån de icke i framtiden eventuellt befinnas lämpligen böra bestridas från
fondens stat. Jag har därför icke i detta sammanhang ansett mig böra räkna

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

83

med någon avskrivning av de lånemedel, som hittills disponerats eller under
återstoden av innevarande budgetår kunna komma att disponeras för med
markinköp sammanhängande kostnader. Dessa kostnader torde i stället få
medräknas vid invärderingen av markobjekten å fonden.

Vad angår det belopp, som motsvarar kostnaderna för vissa värderingar
m. m. av staten tillhörig mark, synas mig medel böra ställas till förfogande
för avskrivning härav, då dessa utgifter icke sammanhänga med någon ny
statlig investering. Utgifter av denna art torde i framtiden böra bestridas
från fondens stat.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle för ifrågavarande ändamål
erfordras ett avskrivningsanslag, som med utgångspunkt från av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen angivna belopp bör uppgå till (1,295,000 +
6,322 =) 1,301,322 kronor. Anslaget, som jag anser böra avjämnas till
1,300,000 kronor, torde få disponeras i första hand för avskrivning av förenämnda
mot utgifter för värdering m. m. svarande kapitaltillgångar samt
därefter för avskrivning av belysningsanläggningar och flygfyrar.

Denna engångsavskrivning synes lämpligen böra verkställas genom anslag
å övergångsstaten för budgetåret 1937/38. I anslutning härtill finner jag mig
böra föreslå, att den nya luftfartsfonden inrättas redan vid utgången av
innevarande budgetår. Då chefen för kommunikationsdepartementet ännu
icke tagit ställning till frågan örn de belopp, med vilka tillgångarna böra invärderas
å luftfartsfonden och bland annat på grund härav funnit sig icke
nu kunna framlägga slutligt förslag rörande fonden, torde förevarande avskrivningsanslag
i avbidan på särskild proposition i ämnet böra upptagas
med allenast beräknat belopp.

Under åberopande av vad jag i det föregående under denna punkt och
under luftfartsfonden vid anmälan av statsverkspropositionen anfört får jag
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels att besluta om inrättande från och med den 30 juni
1938 av en särskild fond, benämnd »Luftfartsfonden», för
redovisning av statens med den civila regelbundna luftfarten
förenade tillgångar, inkomster och utgifter, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig i statsverkspropositionen
angivna grunderna;

dels ock alt, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 beräkna ett anslag
av .............................. kronor 1,300,000.

13. Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastigbetsfond. I

annat sammanhang föreslår jag, att nya kapitalinvesteringar i statens allmänna
fastighetsfond, i vad investeringarna avse byggnader, skola till viss
del omedelbart avskrivas. Jag har därvid ansett mig böra räkna med en

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

omedelbar avskrivning av 50 procent av det för ändamålet anvisade beloppet,
när ett extraordinärt förnyelsebehov kan anses föreligga, och av 20 procent
i övriga fall. Avskrivningen skall enligt förslaget vara indirekt och
de anvisade medlen tillföras fastighetsfondens förnyelsefond. Oberoende av
detta förslag bör i övrigt framdeles liksom hittills gälla, att kapitalinvesteringsanslag
på fastighetsfonden skola utgå helt av skattemedel — alltså omedelbart
avskrivas med hela sitt belopp — när de avse sådana reparationseller
ändringsarbeten, vilka ej kunna anses berättiga till en höjning av den
berörda fastighetens värde. I dessa fall bör, i motsats till vad som gäller
de förut angivna, direkt och icke indirekt avskrivning ske och de anvisade
skattemedlen alltså icke tillföras fastighetsfondens förnyelsefond.

De av mig föreslagna nya avskrivningsreglerna synas böra erhålla en i
viss utsträckning retroaktiv tillämpning. Jag erinrar om att de förordade
reglerna avse att tillgodose syftet med riksdagens uttalande, att investeringar
i fastighetsfonden borde, när de finansiella förhållandena så medgåve,
täckas helt av skattemedel. I stället för en sålunda med konjunkturerna
växlande finansieringsform föreslås i anslutning till de nya budgettekniska
anordningarna en genomgående tillämpad relativt hög begynnelseavskrivning,
som utsträckes till att gälla jämväl det lånemedelskapital, som hittills
anvisats till å fastighetsfonden numera redovisade byggnader. Reglerna
böra sålunda retroaktivt tillämpas beträffande dels de lånemedelsanslag,
som anvisats å fastighetsfonden sedan fondens inrättande, dels ock under
fonden för förlag till statsverket under budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade
anslag till sådana statliga byggnader, som sedermera överförts till
fastighetsfonden.

Jag har inom finansdepartementet låtit verkställa en utredning rörande
det belopp som skulle erfordras för en sådan avskrivning. Vid bedömandet
av avskrivningsbehovet har jag bortsett från de lånemedel, som anvisats till
byggnadsarbeten, vilka enligt vad jag i annat sammanhang omnämner skola
uppskjutas. Utredningen visar, att ett avskrivningsbehov å omkring 20
miljoner kronor föreligger. De kalkyler, som ligga till grund för den sålunda
gjorda beräkningen, torde få tillställas riksdagens vederbörande utskott. Avskrivningsanslaget
torde lämpligen kunna upptagas med avrundat belopp
och beräknas till jämnt 20 miljoner kronor. Av skäl, som anförts vid anmälan
av anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i fastighetsfonden
för nästa budgetår, torde förevarande anslag nu icke äskas definitivt
utan blott beräknas i avbidan på särskild proposition i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning
av lånekapital i statens allmänna fastighetsfond å
övergångsstat för budgetåret 1937/38 beräkna
ett anslag av .................. kronor 20,000,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

85

14. Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier. 1935 års
riksdag anvisade för tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget
ander utgifter för kapitalökning, fonden för statens aktier, ett reservationsanslag
av 5 miljoner kronor att utgå av lånemedel. Av det anvisade beloppet
lia 4,999,500 kronor tagits i anspråk för det med anslaget avsedda ändamålet.
Bolagets hela aktiekapital uppgår till 5 miljoner kronor. Enligt
mellan staten och bolaget upprättat avtal äger bolaget för bestridande av
kostnaderna för sin verksamhet av staten uppbära ersättning, som Kungl.
Majit bestämmer. Ersättningen bör enligt avtalet utgå med visst belopp
för räkenskapsår samt bestämmas så, att skälig förräntning av bolagets aktiekapital
möjliggöres.

Under dess första räkenskapsår, 22 augusti 1935—31 augusti 1936, redovisade
bolaget förlust, men under det andra räkenskapsåret, 1 september
1936—31 augusti 1937, har bolaget redovisat vinst i sådan utsträckning, att
skälig förräntning å aktiekapitalet möjliggjorts utan ianspråktagande av
statsgarantien. Orsaken till det goda resultatet under bolagets andra verksamhetsår
ligger däri, att bolaget under året fått från svenska spannmålsföreningen
övertaga dess lager till bokföringsvärde, vilket sedermera till
viss del av bolaget försålts till väsentligt högre dagspriser. Den inkomst,
sorn sålunda kommit bolaget till godo, motsvaras tydligen av en belastning
för statsverket, enär det avskrivningsbehov inom spannmålsföreningen, till
vars täckande medel anvisats å riksstaten, till sin storlek påverkats av den
låga värderingen av det å bolaget överlåtna spannmålslagret. Enligt gällande
avtal mellan staten och bolaget har bolaget också förbundit sig att i
enlighet med de föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar, till statsverket inleverera
vad som under ett vart av räkenskapsåren 1 september 1936—31
augusti 1937 samt 1 september 1937—31 augusti 1938 influtit genom bolagets
försäljning av spannmål, i den mån dessa medel icke under ett vart av
ifrågavarande räkenskapsår åtgått för vissa i avtalet angivna ändamål, bland
annat för täckande av kostnaderna för bolagets verksamhet.

Den vinst, som bolaget på grund av nyssnämnda omständigheter redovisat
och eventuellt i framtiden kommer att redovisa, kan med hänsyn till sitt
ursprung icke jämställas med löpande vinst i vanlig bemärkelse. Av denna
anledning anser jag, att man vid ett bedömande av, huruvida skälig förräntning
är att förvänta å det av slaten i bolaget investerade lånemedelskapitalet,
icke bör taga hänsyn till denna vinst å försäljningen av det till lågt
värde övertagna spannmålslagret. Resultatet torde då bli, att man med all
sannolikhet med hänsyn till verksamhetens natur över huvud icke kan påräkna
förräntning av kapitalet.

Under sådana förhållanden anser jag, i anslutning till vad jag i övrigt i
samband med övergången till den nya riksstatsuppställningen finner mig
böra föreslå, mest rationellt, att det anvisade lånemedelskapitalet helt avskrives
och att i anslutning härtill staten befrias från den enligt avtalet med
bolaget föreliggande förpliktelsen att lämna bolaget ersättning för ett belopp.
som täcker skälig förräntning av bolagets aktiekapital. .lag har an -

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ledning antaga, att ett sådant förslag icke skulle mötas av några invändningar
från bolagets sida. Bolaget har nämligen vid upprepade tillfällen
uttalat sig till förmån för ett avlyftande av statsgarantien beträffande aktiekapitalets
förräntning. Även jordbruksnämnden Ilar gjort uttalanden till förmån
för en sådan ändring. Såsom skäl härför har åberopats önskvärdheten
av en befrielse för bolaget från skattskyldighet för de ersättningsmedel, som
avse täckande av förräntningen.

Med hänsyn till de förhandlingar med spannmålsbolaget om avtalsändring,
som äro en förutsättning för den här förordade omläggningen, är jag icke
nu beredd att taga slutlig ställning till frågan. Jag har dock på grund av
vad i ärendet förekommit funnit mig redan nu böra föreslå, att medel å övergångsstaten
beräknas för ifrågavarande avskrivning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning
av lånekapital i fonden för statens aktier å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 beräkna
ett anslag av ........................ kronor 5,000,000.

15. Täckande av lanemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.
För reglering av direkta förluster å lånemedelsplaceringar
under statskontorets och riksgäldskontorets förvaltning tillämpades före budgetåret
1935/36 det förfaringssättet, att statskontoret och riksgäldskontoret
årligen före den 1 november till Kungl. Majit inkommo med särskilda redogörelser
över sådana förluster å statens utlåningsfonder, låneunderstöd och
andra lånemedelsplaceringar, vilka bokförts i statskontorets och riksgäldskontorets
räkenskaper för det senast förflutna räkenskapsåret, varefter
Kungl. Majit, i den mån sålunda rapporterade förluster hänförde sig till lånemedel,
utverkade medgivande av riksdagen att för deras täckande disponera
erforderliga medel av fonden för statsskuldens amortering.

Genom ianspråktagande i nu angiven ordning av fonden för statsskuldens
amortering — vilket från och med budgetåret 1929/30 skedde vid sidan av
riksstaten —- täcktes samtliga i räkenskaperna intill den 1 juli 1932 bokförda
lånemedelsförluster, uppgående till sammanlagt 11,611,431 kronor 39
öre. Av detta belopp hänförde sig 8,594,764 kronor 72 öre till lånemedelsförluster
å statens utlåningsfonder, vilka förluster till en mindre del uppkommit
genom utanordnande från fondernas lånekapital av förvaltningsbidrag
till låneförmedlare, samt 3,016,666 kronor 67 öre till lånemedelsförluster
å fonden för statens aktier. I samband med ifrågavarande förlusttäckningar
bereddes även riksgäldskontoret till ett belopp av 1,923,124 kronor 3 öre ersättning
för lånekapital, som tagits i anspråk från vissa utlåningsfonder för
bestridande av löpande statsutgifter.

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Sedan fonden för statsskuldens amortering under budgetåret 1933/34 disponerats
för täckning av de under budgetåret 1931/32 bokförda förlusterna, inträdde
ett avbrott i förlusttäckningen, sammanhängande därmed, att amorteringsfonden
— av vilken betydande belopp under budgetåren 1931/32 och
1932/33 tagits i anspråk för sådana statsutgifter, som normalt plägat utgå av
skattemedel — vid utgången av budgetåret 1933/34 utvisade en behållning av
allenast 3,383,772 kronor 61 öre. Anslag till fonden anvisades sedermera
av 1934 och 1935 års riksdagar med tillhopa 2 miljoner kronor, varefter
fondens behållning steg till 5,383,772 kronor 61 öre. De bokförda förluster,
d. v. s. från olika fonder såsom förluster avförda lånemedel, som på sätt nyss
sagts kommo att kvarstå otäckta, uppgingo vid utgången av budgetåret
1934/35 till ett belopp av 11,964,919 kronor 79 öre.

Från och med budgetåret 1935/36 genomfördes jämlikt fullmäktiges i riksgäldskontoret
under år 1935 fattade beslut viss omläggning av riksgäldskontorets
bokföring. Omläggningen, vilken bland annat åsyftade en fullständig
redovisning av de av staten upplånade medlen, innebar i sistnämnda avseende,
att de i de olika statsfonderna placerade lånemedlen skulle redovisas
såsom tillgångar i riksgäldskontorets huvudbok och alltså balansera mot
nettoskulden å riksgäldsverkets fond. För ernående av ett sålunda balanserande
bokslut blev det emellertid nödvändigt att upplägga ett särskilt konto,
benämnt avskrivningskonto, under riksgäldsverkets fond. Härigenom möjliggjordes
även, såsom närmare framgår av det följande, en mera rationell
redovisning av uppkomna lånemedelsförluster ävensom ett förenklat förfarande
för förlusttäckningen.

Avskrivningskontot belastades vid kontots uppläggande den 1 juli 1935
nied de från olika fonder såsom förluster avförda lånemedel, som, på sätt i
det föregående angivits, kommit att kvarstå otäckta, ävensom med de å fonderna
inom linjen bokförda lånemedlen, därvid sammanlagda beloppet av
inom linjen bokförda lånemedel beräknades till 811,069 kronor 83 öre. Av
nu omförmälda lånemedelsförluster, vilka samtliga hänförde sig till statens
utlåningsfonder, avsågo 1,985,724 kronor 5 öre belopp, som i samband med
statens övertagande av vissa järnvägar överförts från allmänna järnvägslånefonden
till statens järnvägars fond och därvid upptagits till redovisning å
kontot för annat kapital än lånemedel. Avskrivningskontot belastades vidare
nied dels de kapitalrabatter och kursförluster efter avdrag av kursvinster,
som riksgäldskontoret fått vidkännas å sin upplåning, dels vissa under tiden
före den 1 juli 1924 för statsregleringen disponerade lånemedelsbelopp av kapitalavbetalningar
å från allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån, dels
ock vissa till statens vattenfallsverk utbetalade, såsom verklig utgift avförda
lånemedel; nu angivna tillgångsposter uppgingo till 120,771,756 kronor respektive
30,862,315 kronor 44 öre och 330,257 kronor. Å andra sidan gottskrevs
avskrivningskontot med sammanlagda beloppet av å statsskulden
verkställda amorteringar efter avdrag av det belopp å 100 miljoner kronor,
som enligt beslut av 1929 års riksdag av dessa amorteringsmedel disponerats

88

Kungl. Majlis proposition nr 2.

för nedskrivning av statens järnvägars lånekapital, eller med 147,335,920 kronor
32 öre. Härjämte gottskrevs kontot med en utjämningspost å 1,203,522
kronor 6 öre, motsvarande en icke klarlagd differens mellan statsskulden och
lånemedelstillgångarna, vilken enligt inom riksgäldskontoret verkställd utredning
förelegat åtminstone sedan år 1916. I enlighet härmed redovisades å avskrivningskontot
vid ingången av budgetåret 1935/36 tillgångar till ett sammanlagt
belopp av 164,740,318 kronor 6 öre samt skulder till ett sammanlagt
belopp av 148,539,442 kronor 38 öre. Skillnadsbeloppet, 16,200,875 kronor
68 öre, representerade den vid samma tidpunkt erforderliga förlusttäckningen.

Enligt det för riksgäldskontoret genomförda nya bokföringssystemet skulle
avskrivningskontot i fortsättningen belastas med framdeles i räkenskaperna
för vederbörande fonder såsom förluster avförda eller inom linjen bokförda
lånemedel samt vidare med kapitalrabatter vid riksgäldskontorets upplåning
och kursförluster i samband med upptagande och inlösen av statslån, medan
kontot skulle gottskrivas med dels de belopp, med vilka statsskulden nedbringades
genom anslag för amortering å vissa lån, dels uppgäld vid riksgäldskontorets
upplåning, dels ock kursvinster i samband med upptagande och
inlösen av statslån. I överensstämmelse härmed redovisades under budgetåret
1935/36 å avskrivningskontot utgifter till ett sammanlagt belopp av

9.729.059 kronor 54 öre, varav 1,081,783 kronor 41 öre avsågo i räkenskaperna
för statens utlåningsfonder under angivna budgetår såsom förluster avförda
eller inom linjen bokförda lånemedel samt 8,647,276 kronor 13 öre
kursförlust vid konvertering och inlösen av 1924 års 5 V2 °/o statslån. Såsom
inkomster redovisades under samma budgetår å kontot dels ett belopp å

3.332.060 kronor 70 öre, motsvarande sammanlagda beloppet av de å riksstaten
för budgetåret 1935/36 uppförda anslagen för amortering å vissa lån,
dels ock uppgäld utöver kapitalrabatter å riksgäldskontorets upplåning lill
ett belopp av 495,228 kronor 61 öre. Till avskrivningskontot överfördes
dessutom, jämlikt riksdagens i det följande närmare berörda beslut, den i det
föregående omförmälda behållningen å fonden för statsskuldens amortering.
I enlighet härmed utvisade kontot efter saldering den 30 juni 1936 en tillgång
å 16,718,873 kronor 30 öre, motsvarande sammanlagda beloppet av då ännu
icke reglerade lånemedelsförluster.

Före nyssnämnda saldering, vilken verkställdes utan iakttagande av någon
särskild ordning för förlusttäckningen, inhämtade Kungl. Majit efter framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret medgivande av 1936 års riksdag
att för täckande av de å avskrivningskontot bokförda förlusterna disponera
den 30 juni 1936 å kontot redovisade amorteringsmedel m. m. I samband
härmed beslöt riksdagen — likaledes efter förslag av Kungl. Majit —
dels att från och med budgetåret 1936/37 skulle för täckande av å avskrivningskontot
bokförda förluster tagas i anspråk de belopp, varmed statsskulden
nedbringades genom anslag för amortering å vissa lån, dels ock, såsom
redan antytts, att behållningen å fonden för statsskuldens amortering skulle
den 30 juni 1936 överföras till avskrivningskontot. Att fonden för statsskuldens
amortering befanns kunna avvecklas sammanhängde därmed, att den

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ändrade redovisningen av lånemedelsförluster ansågs böra föra nied sig ett
förenklat förfarande för förlusttäckningen i de fall, då särskilda medel ställdes
till förfogande för detta ändamål utöver nyssnämnda anslag för amortering
å vissa lån. Nu avsedda medel förutsattes salunda skola anvisas direkt
såsom anslag för reglering av de å avskrivningskontot samlade förlusterna.

I anslutning härtill uppfördes också å riksstaten för budgetåret 1936/37 ett
anslag av 1 miljon kronor till täckande av lånemedelsförluster, bokförda å
riksgäldskontorets avskrivningskonto. Något motsvarande anslag har däremot
icke uppförts å riksstaten för nu löpande budgetår.

Under det sistförflutna budgetåret har avskrivningskontots förlustsaldo stigit
till 26,786,563 kronor 69 öre, i det att kontot belastats med utgifter till ett
sammanlagt belopp av 13,490,337 kronor 13 öre, medan inkomsterna uppgått
till allenast 3,422,646 kronor 74 öre. Av utgifterna avse 2,450,390 kronor
56 öre i räkenskaperna för statens utlåningsfonder samt fonden för förlag
till statsverket (lån till främjande av enskild företagsamhet och lån till
sammanslutningar av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av
fisk m. m., såsom förluster avförda eller inom linjen bokförda lånemedel,

18,362 kronor avskrivning å värdet av vissa å riksgäldsverkets fond redovisade
fastigheter, 2,349,098 kronor 82 öre kapitalrabatter utöver uppgäld å
riksgäldskontorets upplåning och 8,672,485 kronor 75 öre kursförluster vid
konvertering och inlösen av obligationer. Inkomsterna utgöras till ett belopp
av 6,605 kronor 44 öre av återflutna belopp å tidigare bokförda förluster.

Det återstående inkomstbeloppet, 3,416,041 kronor 30 öre, motsvarar summan
av de å riksstaten för budgetåret 1936/37 anvisade medlen till amortering
å vissa lån och till täckande av förluster, bokförda a avskrivningskontot.

Rörande avskrivningskontots utveckling efter den 30 juni 1937 har jag un -Departementsder
hand från riksgäldskontoret inhämtat, att i samband med numera verk- chetenställd
reglering av de å bibanelånefonden den 30 juni 1937 utestående lanen
uppkommit en lånemedelsförlust å 6,697,000 kronor, vilken överförts till avskrivningskontot.
Kontot kommer vidare under nu löpande budgetar att
belastas med förluster som uppkommit a allmänna järnvägslanefonden i
samband med statens övertagande av järnvägarna Sala—Gysinge—Hagaström
och Uppsala—Enköping samt de Östra centralbanans järnvägsaktiebolag
tillhöriga järnvägarna Linköping—Vimmerby—Hultsfred och Åtvidaberg—Bjärka,
till ett sammanlagt belopp av 3,910,355 kronor 49 öre. Ä
andra sidan kommer kontot att gottskrivas de å riksstaten för innevarande
budgetår under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade medlen till
amortering å vissa lan örn tillhopa 2,513,500 kionor.

Sedan nu berörda utgifts- och inkomstposter bokförts å avskrivningskontot,
kommer den erforderliga förlusttäckningen att uppgå till 34,880,419 kronor
18 öre. Härtill bör läggas ett belopp av 25,921 kronor 99 öre, motsvarande
bokförda värdet av de å fonden för kontrollstationer för smör och ägg
den 30 .juni 1937 redovisade tillgångarna, .lag anser mig nämligen böra förorda,
all det i angivna fond investerade kapitalet, vilket i sin helhet utgöres

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

av lånemedel men icke motsvaras av några verkliga kapitaltillgångar, genom
direkt avskrivning avföres ur statsräkenskaperna före utgången av innevarande
budgetår. Efter tillägg av den nu förordade avskrivningen erhålles
å avskrivningskontot ett förlustsaldo av 34,906,341 kronor 17 öre.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att Kungl. Maj:t i 1932
års statsverksproposition framlade förslag örn avskrivning av det i fonden
för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus investerade statskapitalet,
vilket då uppgick till 1,229,301 kronor 26 öre samt i sin helhet utgjordes av
lånemedel. På grund av det vid ifrågavarande tidpunkt rådande statsfinansiella
läget kom emellertid förslaget, vilket framlagts i anslutning till en av
1931 års lånemedelsrevision gjord framställning i ämnet, att icke föranleda
till någon riksdagens åtgärd. Lånemedelsrevisionen hade till stöd för sin
framställning, vilken endast avsåg ett utbyte av lånemedel mot skattemedel,
anfört, att inkomsterna av de anläggningar, i vilka fondens kapital vore placerat,
icke ens kunde täcka kostnaderna för driften vid dessa anläggningar.

Efter verkställda kapitalaterbetalningar i samband med försäljning av vissa
till fonden hörande anläggningar uppgår fondens kapital numera till
1,048,903 kronor 49 öre. De till fonden hänförliga inkomsterna tillgodoföras
den å riksstatens inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet uppförda
titeln »Inkomster vid statens lagerhus», medan förekommande utgifter bestridas
från det under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till statens lagerhus.

Enligt budgetredovisningarna för budgetåren 1932/33—1936/37 hava de å
nämnda inkomsttitel under dessa budgetår redovisade inkomsterna icke
blott täckt de utgifter, som under samma budgetår redovisats å det mot inkomsttiteln
korresponderande anslaget, utan även lämnat full förräntning av
det i fonden investerade kapitalet. Under sådana förhållanden torde någon
avskrivning av fondens tillgångar icke för närvarande kunna anses erforderlig.
I anslutning till de ändrade grunderna för riksstatens uppställning lärer
emellertid från och med budgetåret 1938/39 böra vidtagas viss ändring med
avseende å fondens redovisning å riksstaten. De utgifter, som för närvarande
bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till statens
lagerhus, höra således framdeles täckas av de till fonden hänförliga inkomsterna.
Det belopp åter, varmed inkomsterna för ett visst budgetår överstiga
utgifterna under samma budgetår, bör tillgodoföras den å driftbudgeten
upptagna inkomsthuvudtiteln »Övriga kapitalfonder». Förslag om den av
mig nu förordade omläggningen framlägges i årets statsverksproposition.

Enligt de av mig i det föregående verkställda beräkningarna skulle således
för täckning av de å riksgäldskontorets avskrivningskonto balanserade lånemedelsförlusterna
erfordras en medelsanvisning av i avjämnat tal 34,906,400
kronor. Under hänvisning till vad jag inledningsvis anfört vid anmälan av
förevarande proposition tillstyrker jag, att detta belopp nu anvisas. Det belopp,
varmed avskrivningskontots förlustsaldo vid innevarande budgetårs
utgång kan komma att överstiga nyssnämnda belopp, torde böra överföras

Kungl. Majlis proposition nr 2.

91

till den fond, som enligt de av 1937 års riksdag godkända principerna för
riksstatens uppställning skall träda i stället för avskrivningskontot vid övergången
till den nya budgetordningen, samt å denna fond — vilken avses
skola erhålla benämningen fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster —
täckas i samma ordning, som övriga till fonden överförda förluster. Jag
syftar härvid närmast på under nu löpande budgetår uppkommande lånemedelsförluster
i form av kapitalrabatter vid riksgäldskontorets upplåning
och kursförluster i samband med upptagande och inlösen av statslån ävensom
på de ytterligare lånemedelsförluster, som under samma budgetår kunna
komma att bokföras i räkenskaperna för statens utlåningsfonder och låneunderstöd.

Enligt budgetsakkunnigas förslag skola kursförluster och kapitalrabatter
efter övergången till den nya budgetordningen normalt redovisas
såsom utgifter å riksgäldsfonden och således årligen täckas i samband med
avförandet av denna fonds underskott å den å driftbudgeten uppförda utgiftstiteln
»Riksgäldsfonden». Å andra sidan skola motsvarande kursvinster
och vinster i form av uppgäld redovisas såsom inkomster å samma fond.
De sakkunniga hava emellertid förutsatt, att i särskilda fall, då kursförlusternas
eller kapitalrabatternas storlek det påfordrar, en överflyttning av förlusterna
till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster skall kunna av riksdagen
medgivas, varigenom möjlighet beredes att fördela förlusttäckningen
på ett flertal budgetår. För egen del är jag icke beredd att för närvarande
definitivt taga ställning till vad de sakkunniga sålunda föreslagit. Jag vill
emellertid redan nu framhålla, att det synes kunna ifrågasättas, huruvida
icke för framtiden en reglering på längre sikt av ifrågavarande förluster
bör övervägas och, i syfte att underlätta en sådan anordning, förlusterna
och de mot desamma svarande vinsterna balanseras å ett särskilt konto
under riksgäldsfonden.

I förevarande sammanhang torde även böra framläggas slutligt förslag om
inrättande av den nyss berörda fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Fonden torde böra inrättas från och med den 30 juni 1938. Beträffande fondens
konstruktion och motiven för dess inrättande torde jag få hänvisa till
den i propositionen nr 225 till 1937 års riksdag angående ändrad uppställning
av riksstaten m. m. förebragta utredningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

dels att besluta örn upprättande per den 30 juni 1938 av en
fond för oreglerade kapitalmedelsförluster för redovisning av
förluster uppkommande å statens kapitalfonder,

dels ock att till Täckande av lånemedelsförluster, bokförda
å riksgäldskontorets avskrivningskonto, å övergångsstat för
budgetåret 1937 38 anvisa ett anslag av . . kronor 34,906,400.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

16. Kapitalökning för riksbanksf onden. Under åberopande av vad jag
i det föregående under punkten 6 anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att såsom kapitalökning för Riksbanksf onden, att tillföras
delfonden Avbetalningslånefonden, å övergångsstat för budgetåret
1937/38 anvisa ett anslag av 50,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.

i aga .

Ställningen den 30 september 1937 å vissa för budgetåren 1933/34 och 1934/35 under fonden för förlag till statsverket

anvisade anslag till allmänna arbeten m. m.

Anslag

Reservation ä
anslaget

Statsbeställningar....................

Statliga beredskapsarbeten............

Bidrag till kommunala beredskapsarbeten

Främjande av bostadsbyggande........

Skenfria korsningar..................

Broar och hamnar ..................

Bidrag till gödselvårdsanläggningar----

Torrläggningsföretag, ägnade att motverka

arbetslösheten ....................

Bidrag till täckdikningar ............

Byggande av nybyggesvägar ..........

Väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild
ägo ........................

Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas
skogar ....................

’ Vissa åtgärder på skogshushållningens

område m. m.....................

Byggnadsarbeten och vissa andra engångs-''
kostnader, avseende lantbrukshögskolan
Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-,

I mejeri- och trädgårdsinstitut........

Lån till kommunala beredskapsarbeten. .
i Lån till främjande av enskild företagsamhet

Vedeldningslånefonden................

Subventioner till främjande av enskild
företagsamhet ....................

826,412: 17
82,529: 75
301,097: 42
202,985: —
1,831,466: 68
942,041: 74

46,146:-

1,838

1,340,463

449,982

1,854,385

1,987,240: 22 j

Anvisade,

utbetalda

medel

ej

Odisponerad

återstod

Av anvisa

beloppen b
räknas unt
budgetåre
1937/38
komma a
utbetalas

de l

e-

ler

t

Belopp av den *°/9 1937 medde-

lade anvisningar, som den 30 juni
1938 beräknas innestå och efter
denna dag:

“

anses

erforderligt

anses icke
erforderligt

825,413:

1

67

998: 50

824,300:

__

_

1,113: 67

82,113:

75

416: —

73,599:

17

—

8,514: 58

325,333:

52

—

192,576:

07

103,530: —

29,227: 45

202,985:

_

—

10,710:

—

—

192,275: —

1,827,391:

86

4,074: 82

1,453,052:

65

177,440: —

196,899: 21

953,676:

80

—

376,018:

41

266,800: —

2311,22 3: 89

3,500:

—

36,053: 25

3,500:

—

—

1,735,986:

48

4,433: 36

800,000

—

935,986: 48

—

1,230:

—

44,916: —

1,230

—

—

47,172:

67

—

33,271

67

13,901: —

—

27,427: 40

—

—

—

57,833: 63

—

—

—

265,539

—

99,851: 85

225,539

—

—

40,000: —

—

30,700: —

—

—

1,838

_

1,838

—

—

—

1,236,111

10

104,352: 45

816,652

50

412,450: —

7,008: 60

107,000

—

342,982: 39

107,000

—

—

—

36,930

—

1,817,455: —

36,930

—

—

“

j 270,340

22

1,716,900: —

240,410

—

1 -

29,930: 22

12,175,085: 56 | 7,922,562; 07

14,288,394: 65 |5,196,627: 47 11,910,107: 48 J *816,192: 62

de sålunda överskjutande beloppen utgör 35,871:16 kronor.

ZO

1 Å vissa anslag överstiga de anvisade beloppen reservationen å anslaget. Summan av de salunda överskjutande neiop
« Dessutom innestår hos länsstyrelsen i Västmanlands län ett belopp av 365: 50 kronor, utgörande aterlevererat bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Bilaga B.

Redogörelse

for de under fonden för förlag till statsverket för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade
anslag till allmänna arbeten m. m., å vilka meddelade anvisningar enligt i 1936 års statsverksproposition
eller tidigare angivna riktlinjer helt eller delvis hänförts till »utgifter för kapitalökning»
och beträffande vilka redovisning av utbetalade belopp har bestämts eller förutsatts

äga rum under nedan angivna fonder.

Anslag

Anslagsbelopp
1

Fond

Beslut om överföringar m. m.
(vad angår de kursiverade anslagsbeloppen
ha beslut angående
redovisning av Kungl. Maj:t
ännu icke meddelats)

J ustitiedepartementet:

\ Uppförande av en verk!
stadsbyggnad vid centralfängelset
i Malmö
(1934/35: Bl)..........

Uppförande av en verkstadsbyggnad
vid cen -

tralfängelset å Härlanda
(1934/35: B 2)..........

Socialdepartementet:

Utbyggnad av tvättinrättning
vid statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona
(1933/34: 2).........i

Byggnader för statens
bakteriologiska laborato- !
rium (1933/34: 3; 1934/35::
B 5).................

Vissa byggnadsarbeten vid
1 statens sinnessjukhus
j (1933/34: 4; 1934/35: B 6)

| Ny ladugård m. m. vid
1 statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar
i (1933/34:5)............

Statens allmänna
fastighetsfond

150,000

170,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Majrts
beslut den 30 juni 1936.

Fonden för förlag
till statsverket

40,000

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Statens allmänna
fastighetsfond

700,000

9,253,300

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Statens allmänna j Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30

fastighetsfond

48,000

juni 1936 omfördes av anslagsbeloppet
den 30 juni 1936 utbetalda
8,085,200 kronor till statens allmänna
fastighetsfond, varjämte behållningen
den 30 juni 1936 samma
dag omförts till det för budgetåret
1935/36 under rubriken statens allmänna
fastighetsfond för motsvarande
ändamål anvisade reserva-''
tionsanslaget.

Fonden för förlag Hela anslagsbeloppet har utbetalats,
till statsverket

1 Anslagsbeloppet är angivet
»verkliga utgifter».

sin helhet även i det fall att vissa anvisningar från anslaget avsett

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

95

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an-slagsbeloppen ha beslut angående
redovisning av Kungl. Majit
ännu icke meddelats)

Kommunala beredskaps-arbeten (1933/34: 8)....

Bidrag till kommunala
beredskapsarbeten
(1934/35: A 4)........

15,500,000

Fonden för låne-understöd

Den 30 september 1937 utestodo från
anslagen beviljade lån å tillhopa
4,509,097: 55 kronor.

i

Lån till kommunala beredskapsarbeten
(1934/
35: C 1) ............. |

Främjande av bostadsbyggande
(1933/34: 9;
1934/35: A 5)..........

31,000,000

Lånefonden för bostadsbyggande
i
städer och stadsliknande
samhällen och

lånefonden för
främjande av bostadsbyggande
på
landsbygden

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26
februari 1937 hava av de lån, som
t. o. m. den 1 april 1937 utlämnats,
tillhopa utgörande 8,206,658: 53 kronor,
lån å 4,630,422: 17 kronor
överförts till lånefonden för bostadsbyggande
i städer och stadsliknande
samhällen och lån å 3,576,236: 36
kronor överförts till lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på
landsbygden. De lån, som efter sistnämnda
dag utlämnas från anslagen,
skola enligt Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut för varje budgetår
vid budgetårets slut överföras till
nämnda fonder.

Lån till främjande av enskild
företagsamhet
(1933/34: 10; 1934/35:

Subventioner till främjande
av enskild företagsamhet
(1933/34: 11)

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten
i Landskrona
m. m. (1934/35: B 4)

Fonden för låneunderstöd -

16,500,000

160,000

Fonden för förlag
till statsverket

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25
juni 1937 hava de lån, som t. o. m.
den 30 juni 1937 utlämnats — efter
avdrag av verkställda återbetalningar,
avskrivna lån och inom j
linjen förda osäkra fordringar upp- i
gående till sammanlagt kronor
8,091,945: 83 — överförts till fonden
för låneunderstöd. De lån, som
efter sistnämnda dag utlämnas skola j
för varje budgetår vid budgetårets i
slut överföras till nämnda utlå- j
ningsfond.

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Kommunikationsdeparte mentet: Tillbyggnad

till och grundförstärkning
av lantmäteristyrelsens
hus i Stockholm
m. m. (1933/34: 12;

1934/35: B 8)...........

Örn- och tillbyggnad av
residensbyggnaden i Nyköping
(1933/34: 13). ...

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna [
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts !
beslut den 30 juni 1936.

232,500

Statens allmänna
fastighetsfond

200,000

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Anslag

Anslags-

belopp

Beslut om överföringar lii. m.

(vad angår de kursiverade an-

F

ond

slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Majit

ännu icke meddelats)

Nybyggnad för lantmä-

Statens

allmänna

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

terikontoret i Jönköpings
län m. m. (1933/34: 14)..

198,000

fastighetsfond

och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Örn- och tillbyggnad av

Statens

allmänna

— » —

landsstatshuset i Karls-

fastighetsfond

krona (1933/34: 15;

1934/35: B 9)..........

170,000

Nybyggnad för lantmä-

Statens

allmänna

- » -

terikontoret i Värmlands

fastighetsfond

län m. m. (1933/34: 16;
1934/35: Bil).........

236,000

Flygelbyggnad till lands-

Statens

allmänna

- » -

statshuset i Härnösand

fastighetsfond

1933/34:17; 1934/35: B13)
Om- och tillbyggnad av

145,000

Statens

allmänna

landsstatshuset i Umeå

fastighetsfond

1933/34:18; 1934/35: B14)
Beredande av utvidgade

238,000

Statens

allmänna

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30

lokaler åt generaltullsty-relsen m. m. (1934/35:

525,000

fastighetsfond

juni 1936 omfördes av anslagsbe-loppet den 30 juni 1936 utbetalda
500,000 kronor till statens allmänna

B 7)..................

fastighetsfond, varjämte behållnin-

Om- och tillbyggnad av
länsresidenset i Kristianstad
(1934/35: B 10)____

Nybyggnad tor lantmäterikontoret
i Västmanlands
län m. m. (1934/35:

B 12).................

Statsbana Malung—Vansbro
(1933/34: 21; 1934/35:

All)................. 1,500,000

65,000

179,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Statens allmänna
fastighetsfond

Statens järnvägars
fond

gen den 30 juni 1936 samma dag omförts
till det för motsvarande ändamål
under fastighetsfonden anvisade
reservationsanslaget.

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Av detta anslag har ett belopp av
370,000 kronor icke tagits i anspråk.

Förlag för understöd åt j
enskilda järnvägar (1933/

34: 22................. 1,500,000

Lånefonden för anskaffning
av motorvagnar
m. m.
åt enskilda järnvägar -

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28
juni 1935 har det belopp, kr.
1,452,960: —, som vid utgången av
budgetåret 1934/35 återstod å detta
anslag, överförts till det för budgetåret
1935/36 anvisade reservationsanslaget
till lånefonden för anskaffning
av motorvagnar m. m. åt
enskilda järnvägar, varjämte det
lån, kr. 47,040: —, som vid ingången
av budgetåret 1935/36 utestod på
förstnämnda anslag, överförts till
nämnda utlåningsfond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

97

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an-slagsbeloppen ha beslut angående
redovisning av Kungl. Maj:t
ännu icke meddelats)

Elektrifiering av banorna
Laxå — Charlottenberg,
Södertälje södra—Eskil-stuna med bilinjer och
Uppsala—Gävle (1934/
35: A 10)..............

4,000,000

Statens järnvägars
fond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Tillverkning av vagnar
m. m. för statens järn-vägar (1934/35: A 12)...

1,250,000

Statens järnvägars
fond

Ecklesiastikdepartementet:

Uppförande av en bygg-nad för ett landsarkiv i
Härnösand (1933/34: 23;
1934/35: B 15).........

230,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Om- och nybyggnadsarbe-ten för statens historiska
museum m. m. (1933/34:
24; 1934/35: B 16)......

930,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Uppförande och inredning
av nybyggnad för de pa-tologiska och hygienisk-bakteiiologiska institu-tionerna vid universitetet
i Uppsala (1933/34: 25;
1934/35: B 17).........

720,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Örn- och tillbyggnadsarbe-ten vid universitetsbiblio-teket i Uppsala (1933/34:
26; 1934/35: B 20)......

450,000

Fonden för förlag
till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Uppförande av en bygg-nad m. m. för kemiska
institutionen vid univer-sitetet i Lund (1933/34:
27)...................

600,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Örn- och tillbyggnadsarbe-ten vid universitetsbibli-oteket i Lund (1933/34:
28; 1934/35: B 21)......

400,000

Fonden för förlag
till statsverket

Hela anslaget har utbetalats.

Uppförande av byggnader
för karolinska sjukhuset
i Stockholm m. m. (1933/
34: 29; 1934/35: B 22)...

2,523,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2. 7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an-slagsbeloppen ha beslut angående
redovisning av Kungl. Majit
ännu icke meddelats)

| Ändrings- och reparations-arbeten å seminariebygg-naderna i Skara (1933/34:
30)...................

75,000

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Marits
beslut den 30 juni 1936.

| Ombyggnads- och repara-1 tionsarbeten å seminarie-byggnaderna i Strängnäs
(1933/34: 31)...........

65,800

Statens allmänna
fastighetsfond

Uppförande och inredning
av nybyggnad för kvin-nokliniken vid akade-miska sjukhuset i Upp-sala (1934/35: B 18).....

316,375

Fonden för förlag
till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Uppförande av en växt-husbyggnad för den bota-1 niska institutionen vid
universitetet i Uppsala
(1934/35: B 19).........

192,625

Statens allmänna
fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats
och är omfört till statens allmänna
fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1936.

Uppförande och inredning
av byggnad för tekniska
högskolans kansli samt
dess laboratorier för
byggnadsstatik och svets-ningsteknik m. m. (1934/
35: B 23)..............

394,600

Statens allmänna
fastighetsfond

Ombyggnad av förskolans
för blinda å Tomteboda
fastighet samt inredning
m. m. (1934/35: B 24)...

221,650

Statens allmänna
fastighetsfond

Reparations- och änd-ringsarbeten å den för
hantverksskolan i Växjö
för blinda kvinnor avsed-da fastigheten samt in-redning m. m. (1934/35:
B 25)..................

61,500

Statens allmänna
fastighetsfond

Jordbruksdepartementet:

Reparations- och omänd-ringsarbeten i en bostads-villa vid statens växt-skyddsanstalt (1933/34:
32)...................

14,800

Fonden för förlag
till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Kungl. Majlis proposition nr 2.

99

Anslags-

belopp

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an-

Anslag

Fond

slagsbeloppen ha beslut angående
redovisning av Kungl. Majit
ännu icke meddelats)

Byggnadsarbeten vid Offers
försöksgård i Västernorrlands
län (1933/34:33)
Byggnadsarbeten och vissa
andra engångskostnader
avseende lantbrukshögskolan
(1933/34: 34; 1934/

35: B 26)..............

Byggnadsarbeten vid Alnarps
lantbruks-, mej enoch
trädgårdsinstitut
(1933/34: 35; 1934/35:

B 27).................

Lån till gödselvårdsanläggningar
(1933/34: 37).

Vissa åtgärder på skogshushållningens
område
m. m. (1933/34: 42; 1934/
35: A 21)..............

Arbetarsmåbrukslånefonden
(1933/34: 44; 1934/
35: C 5)...............

Lån till sammanslutningar
av fiskare för främjandet
av beredning och avsättning
av fisk m. m. (1934/

35: C 3)...............

Vedeldningslånefonden
(1934/35: C 4)..........

112,000

641,500

600,000

500,000

Fonden för förlag
till statsverket

Fonden för förlag
till statsverket

Fonden för förlag
till statsverket

Gödselvårdslåne fonden -

1 88,666

12,500,000

700,000

2,000,000

Fonden för låneunderstöd -

Arbetarsmåbruks

lånefonden

Fonden för låneunderstöd -

Fonden för låneunderstöd -

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Av anslagsbeloppet har endast anvisats
610,800 kronor, vilket belopp
utbetalats. Återstående medel torde
enligt uppgift från byggnadsstyrelsen
ej komma att tagas i anspråk.

Hela anslagsbeloppet har anvisats. Ej
utbetalda medel uppgå till 1,838
kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25
juni 1937 hava de lån, som utlämnats
från anslaget — efter avdrag av återbetalda
belopp uppgående till kr.
392,444: 50 — omförts till gödselvårdslånefonden,
varjämte den 30
juni 1937 förefintlig behållning å
anslaget sistnämnda dag omförts
till det å riksstaten för budgetåret
1936/37 anvisade reservationsanslaget
till gödselvårdslånefonden.

I samband med nämnda omföringar
ersattes 35 procent av de omförda
beloppen med skattemedel med anlitande
av de medel, som anvisats för
avskrivning av till allmänna arbeten
m. m. anvisat lånekapital.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni
1937 hava de från anslaget intill den
30 juni 1937 utlämnade lånen, tillhopa
88,666 kronor, omförts till
fonden för låneunderstöd. Den 21
maj 1937 har beviljats ännu ett lån
å 10,000 kronor, vilket lån av statskontoret
utbetalats den 16 sept. 1937.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17
maj 1935 har av anslaget, vilket i sin
helhet utbetalats, sedan å utlämnade
lån återbetalats 19,320 kronor,
återstoden, eller 12,480,680 kronor,
överförts till arbetarsmåbrukslånefonden.

Hela anslagsbeloppet har anvisats. Enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni
1937 hava utestående lån per den
30 juni 1937 omförts till fonden för
låneunderstöd.

Den 30 september 1937 utestående lån
uppgingo till sammanlagt 124,478
kronor.

1 I detta fall har endast angivits summan av från anslaget beviljade lån, beträffande vilka beslut örn
överföring skett.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Bilaga C.

P. M.

angående under statens Järnvägars tond redovisat “Lånekapital att förräntas
med andra medel än trafikinkomster".

sl/is 1929 Jämlikt kungl, brev 6h 1929 uppdelades det i statens järnvägar investerade
kapitalet på två huvudkonton,

Lånekapital Annat kapital

och omfördes fran kontot för lånekapital till

kontot för annat kapital.............. 100 000 000:_

I samband härmed uppdelades kontot för
lånekapital på två underrubriker att finanseras med

Trafikin komster -

31/i2 1930

31/is 1931
31/u 1932
*/» 1933

3I/i> 1936

och uppfördes under den senare rubriken
Omfördes jämlikt förenämnda brev å riksstat
1929/30, UfkVII Dl anvisat belopp
för nedskrivning av statens järnvägars

icke räntabla kapital..................

Omfördes å riksstat 1930/31, Ufk VIII C 1
anvisat belopp för nedskrivning av statens

järnvägars lånekapital ................

D:o d:o 1931/32, Ufk VIII B 1 ..........

D:o d:o 1932/33, Ufk VII B 1............

Överfördes till statens järnvägars fond i
samband med statens övertagande av

Ostkustbanan ........................

Omfördes å riksstat 1936 37, Ufk VIII B 1
anvisat belopp för nedskrivning av statens
järnvägars lånekapital............

Andra medel
än trafikinkomster

140,000,000: —

2,300,000: -

- 2,400,000

- 2,f)00,000

- 2,600,000

32,277,268: 22

2,300,000:

2.400.000

2.500.000

2.600.000

4,000,000: -

1937

Maj

Juni

31/i» 1936

158,477,268:22

Lyftade medel till elektrifiering av banorna

Laxå—Charlottenberg m. fl.............

D:o d:o ............

2.000,000: —
5,000,000: —

«/e 1937

165,477,268: 22

Juli-dec. 1937 D:o d:o ............

— Under fonden för förlag till statsverket anvisade
anslag till statsbanan

Malung—Vansbro ........ 1,130,000: —

och till elektrifiering av banorna
Laxå—Charlottenberg

m. fl..................... 4,000,000: —

äro avsedda att uppföras å

kontot, sammanlagt ......

(se bil. E till »Bilaga till 1937 års statsverksproposition,
inkomsterna», jämf. med
riksdagens skrivelse nr 386/1936.)

“/«« 1937 Omföres å riksstat 193738, Ufk VI B 2 anvisat
belopp för nedskrivning av statens
järnvägars lånekapital..................

3,430,000: -

5,130,000: —

- 4,000,000: — 4,000,000: —

170,037,268:22

Summa kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

101

Innehållsförteckning.

Sid.

Reglering av statens förmögenhetsställning............................ 7

Allmänna spörsmål.................................................. 7

1. Behandlingen av avskrivningsfrågor vid övergången till den nya riks statsuppställningen

............................................ 7

2. Översikt över föreliggande regleringsbehov och för avskrivningsändamål

disponibla tillgångar........................................... 10

Reglering ulan medelsanvisning d övergångsstaten........................ 14

3. Slutlig redovisning av till allmänna arbeten m. m. under fonden för

förlag till statsverket anvisade anslag............................ 14

4. Avskrivning av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital ...... 28

Vissa förslag avseende reglering av ställningen å statsverkets kassafond m. m. 46

5. Återbäring av royalty tillfallen Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
enligt 1927 års malmavtal................................ 46

6. Redovisning i rikshuvudboken av riksbankens tillgångar m. m....... 49

7. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ............................ 54

Övergångsstaten .................................................... 63

Inkomster......................................................... • 63

8. Beräkning av inkomsterna å övergångsstaten .................... 63

Utgifter............................................................ 65

9. Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar....... 65

10. Avskrivning av till vissa engångskostnader för förs vars väsendets byggnader
m. m. anvisat lånekapital................................ 67

11. Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital.................... 68

12. Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden...................... 82

13. Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastighetsfond ...... 83

14. Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier............ 85

15. Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto
.............................................. 86

16. Kapitalökning för riksbanksfonden .............................. 92

Bilagor............................................................ 93

A. Ställningen den 30 september 1937 å vissa för budgetåren 1933/34
och 1934/35 under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag

till allmänna arbeten m. m..................................... 93

B. Redogörelse för vissa under fonden för förlag till statsverket för budgetåren
1933/34 och 1934/35 anvisade anslag till allmänna arbeten

m. ........................................................ 94

C. P. M. angående under statens järnvägars fond redovisat »Lånekapital

att förräntas med andra medel än trafikinkomster»................ 100

Bihang till riksdagens protokoll JOHS. 1 sami. Nr 2.

7