Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
1
Nr 199.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående allmänna grunder
för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond
bokförda tillgångar m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn allmänna
grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda
tillgångar lii. m. och anför därvid följande:
Vid anmälan av utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»
i statsverkspropositonen till årets riksdag har lämnats en redogörelse
för utvecklingen av reglerna för avsättning till förnyelsefond för statens allBihang
lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 199.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
männa fastighetsfond. I anslutning härtill har framlagts preliminärt förslag
till vissa modifikationer i nu tillämpade regler. Därvid har erinrats, att
riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen erhållit i uppdrag att verkställa
en utredning rörande vissa fastighetsfondens förnyelsefond berörande frågor,
vars resultat borde avvaktas, innan definitivt förslag i ämnet utformades.
Sedan byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket den 16 februari 1938
avgivit slutlig utredning i anledning av nyssnämnda, åt ämbetsverken den
30 april 1936 lämnade uppdrag, torde jag nu få ånyo anmäla berörda fråga.
Innan jag övergår till en redogörelse för innehållet i ämbetsverkens skrivelse
torde jag i anslutning till framställningen i statsverkspropositionen få
erinra om följande.
För närvarande anvisas å fastighetsfondens stat avsättningar till förnyelsefond
som generellt beräknas till 1 1/2 procent av det å fastighetsfonden redovisade
fastighetsvärdet. Någon grundavskrivning vid uppförandet av en byggnad
sker däremot icke. De löpande enhetliga avsättningarna åsyfta i
princip att medföra en total avskrivning av de olika fastigheterna som täcker
slopningskostnaderna vid deras utrangering. Redan från början har det
stått klart, att detta syfte blott på ett ofullkomligt sätt tillgodoses genom det
tillämpade, av praktiska skäl starkt förenklade avskrivningsförfarandet. Vid
anmälan av förslag om inrättande av fastighetsfonden (propositionen 114/
1935) framhöll jag sålunda behovet av en differentiering av avskrivningstiden
efter byggnadernas art. I propositionen nr 221 till fjolårets riksdag
fann jag anledning att ytterligare utveckla denna ståndpunkt. Jag gav därvid
uttryck åt den uppfattningen, att en differentiering genom tillämpandet
av olika kvoter för den löpande avskrivningen skulle medföra bristande överskådlighet
vid beräknandet av den totala avsättningen till förnyelsefond.
Istället fann jag lämpligt, att behovet av en differentierad avskrivning tillgodosågs
genom att vid kapitalanvisning för byggnadsändamål, vilka påkallade
en extraordinär avskrivning, medel omedelbart ställdes till förfogande
för viss grundläggande extraordinär avskrivning. Jag förklarade mig ha för
avsikt att tillämpa denna princip vid utformandet av 1938 års stats verksproposition,
för den händelse riksdagen icke gjorde någon erinran mot en lösning
av frågan om grunderna för avsättning till fömyelsefond i angiven
riktning. Sedan riksdagen anmält, att riksdagen icke funnit anledning till
sadan erinran har, såsom jag redan omnämnt, i överensstämmelse härmed
preliminärt förslag till nya avsättningsregler framlagts i årets statsverksproposition.
Enligt detta förslag — som baserade sig på överläggningar med representanter
för riksräkenskapsverket — skulle i de fall där ett extraordinärt
avskrivningsbehov föreligger en grundavskrivning ske med 50 procent av der
anvisade beloppet. I övriga fall skulle grundavskrivning verkställas med 20
procent. Avskrivning med det högre procenttalet föreslogs skola ske för
fängelser, sjukhus, skolor och vetenskapliga forskningsinstitutioner.
Kungl. Majlis proposition nr 199.
3
Förslaget att en grundavskrivning — om än efter ett lägre procenttal —
skulle ske även i de fall, där ett extraordinärt avskrivningsbeliov ej förelåge.
avsåg att i anslutning till den nya budgetutformningen tillgodose syftet med
riksdagens uttalande vid fastiglietsfondens tillkomst, att investeringar i fonden
borde, när de finansiella förhållandena så medgåve, täckas helt av skattemedel.
I sin föreliggande skrivelse med slutlig utredning rörande grunderna
för avsättning till fastighetsfondens fömyelsefond ha byggnadsstyrelsen och
riksräkenskapsverket till en början anmält, att de vid handläggningen av
detta ärende utgått från, att förnyelsefondsredovisningen för statens allmänna
fastighetsfond borde anordnas i överensstämmelse med de regler för
förnyelsefondsredovisning, vilka tillämpades eller komme att tillämpas vid statens
affärsdrivande verk. Ämbetsverken hade därför ansett sig böra avvakta
resultatet av den utredning angående användningen och placeringen av
de affärsdrivande verkens förnyelsefonder och därmed sammanhängande
frågor, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 påginge inom riksräkenskapsverket.
Sistnämnda utredning hade nu fortskridit så långt, att
riksräkenskapsverket inom den närmaste tiden syntes kunna framlägga förslag
i ärendet. I en vid utlåtandet fogad, inom riksräkenskapsverket utarbetad
promemoria (bifogad protokollet såsom bilaga A) har redogjorts för de
riktlinjer, vilka riksräkenskapsverket funnit böra läggas till grund för den
statliga förnyelsefondsredovisningens ordnande. Ämbetsverken hava förordat,
att dessa riktlinjer tillämpas vid ordnandet av fastighetsfondens förnyelsefondsredovisning
samt att förnyelsefondens benämning därefter ändras till
värdeminskningskonto.
Sedan i utlåtandet härefter lämnats en redogörelse för den hittillsvarande
behandlingen av frågan om avsättning till förnyelsefond för fastighetsfonden,
hava ämbetsverken beträffande allmänna grunder för avsättning till sådan
fond (värdeminskningskonto) anfört i huvudsak följande:
Fram till år 1932 bekostades alla sådana statliga byggnadsföretag, som icke
avsågo affärsverken, av skattemedel anvisade under verkliga utgifter, vilket
innebar, att kostnaderna omedelbart avskrevos. Åren 1933 och 1934 anvisades
anslag till byggnadsföretag såsom utgifter för kapitalökning att utgå av
lånemedel. Frågan om när och på vad sätt avskrivning av dessa kostnader
skulle ske lämnades tills vidare öppen. Sedan vid 1935 års riksdag beslut
fattats örn inrättande av fastighetsfonden, hava anslag för flertalet byggnadsföretag
fortfarande anvisats av lånemedel, varjämte beslutats att avskrivning
skulle ske med Vj2 procent å byggnadsvärdet. Byggnadskostnaderna skulle
alltså avskrivas under 67 (66.G7) år. Gentemot de invändningar, som vid
fondens inrättande restes inom riksdagen mot lånemedelsfinansieringen, framhöll
chefen för finansdepartementet, att vid förbättrat budgetläge en återgång
till skattemedelsfinansiering vore önskvärd (första kammarens protokoll
1935: 19, andra kammarens protokoll 1935: 21).
Sedan det med den år 1937 beslutade riksstatsomläggningen icke vidare
finnes någon anledning att tillämpa skiftande finansieringsregler alltefter
växlingarna i budgetläget, har i 1938 års statsverksproposition föreslagits, att
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 191).
viss del av anskaffningskostnaden för nya byggnader alltid skall täckas av
skattemedel genom å driftbudgeten anvisade avskrivningsanslag. Den årliga
avskrivningen skulle alltså kompletteras med en vid anskaffningen genomförd
grundavskrivning, varvid avskrivningsperioden skulle varieras genom
differentierad grundavskrivning. Systemet medför emellertid, att endast en
del av den totala avskrivningen kommer att belasta fondens inkomst- och ut
giftsstat.
En sådan grundavskrivning kan icke motiveras ur bokföringstekniska eller
affärsmässiga synpunkter. Då man inom statliga — liksom inom privata —
affärsföretag önskar variera avskrivningen med hänsyn till de olika objektens
livslängd, sker detta i regel genom olika avskrivningsprocent för olika objekt
eller objektgrupper, vilket naturligt motiveras av önskvärdheten att låta kostnaden
för den olika starka förslitningen av de olika tillgångarna komma
till uttryck såsom en motsvarande belastning av driftkostnadsstaten.
Detta behöver emellertid icke utesluta, att det av andra skäl kan anses
motiverat att avskriva en del av anskaffningskostnaden vid tiden för anskaffningen.
För statliga byggnadsföretag har det sålunda av finanspolitiska skäl
ansetts önskvärt, att en del av byggnadskostnaden skall direkt belasta budgeten
för det år anslag för ändamålet beviljas. På grund härav utgå ämbetsverken
från, afl för fastighetsfondens del avskrivning delvis skall ske genom
en grundavskrivning, som direkt belastas budgeten, samt att endast det därefter
kvarstående avskrivningsbehovet skall täckas genom å fastighetsfondens
inkomst- och utgiftsstat anvisade medel.
Ämbetsverken anse sig böra såsom grundregel för avskrivningsförfarandet
fasthålla vid den av riksräkenskapsverket vid fondens inrättande uppställda
principen, att avskrivningarna teoretiskt böra vara så avvägda, att den totala
avskrivningen för varje fastighet täcker slopningskostnaden. Avskrivningen
för varje fastighet bör alltså genomföras under en tid, som icke överstiger
dess beräknade livslängd.
Ett konsekvent fullföljande av denna princip skulle medföra, att för avskrivningen
skulle tillämpas olika procentsatser för varje särskild fastighet.
Ett dylikt förfaringssätt vore emellertid av praktiska skäl olämpligt. Däremot
torde utan svårighet olika avskrivningsregler kunna tillämpas för olika slag
av byggnader. Detta underlättas även därigenom att delfonderna i stort sett
omfatta enhetliga grupper av byggnader, varför det av riksräkenskapsverket
uppställda målet för avskrivningsförfarandet skulle kunna vinnas genom att
för varje särskild delfond uppställdes särskilda avskrivningsregler.
Såsom sådana i stort sett enhetliga fastighetsgrupper kunna nämligen betraktas
de fastigheter, som redovisas å fångvårdsstyrelsens delfond (fängelsebyggnader),
utrikesdepartementets delfond (legationsbyggnader), medicinalstyrelsens
delfond (sinnessjukhus) och karolinska sjukhusets delfond (sjukhusbyggnader)
.
En olikartad sammansättning hava däremot de fastighetsbestånd, som
bilda byggnadsstyrelsens och universitetens delfonder. I huvudsak torde
emellertid dessa delfonder kunna uppdelas i två fastighetsgrupper, nämligen
dels vanliga ämbetsverkshus och skolor m. m„ dels vetenskapliga forskningsinstitut.
För Uppsala universitets delfond tillkommer därjämte akademiska
sjukhuset, vilket emellertid bildar en även i kostnadshänseende från universitetets
övriga fastigheter skild grupp.
Även för de fastigheter, som hittills icke anslutits till fastighetsfonden men
som kunna ifrågasättas skola redovisas å denna, kan en uppdelning i särskilda
fastighetsgrupper ske — lörsvarsväsendets, tullverkets och lotsverkets
fastigheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
5
För att kunna bedöma, vilka avskrivningsregler, som för olika avskrivningsperioder
kunna komma till tillämpning, har följande tabell över avskrivningsperiodens
längd (antal år) vid 1—3 procent årlig avskrivning och
0—100 procent grundavskrivning utarbetats.
Grund- avskriv- ning |
Årlig avs |
k r i v n |
i n g |
|||
1 % |
l‘/« * |
1V2 % |
2 % |
2 7* % |
3 % |
|
0 % |
100 |
80 |
66.67 |
50 |
40 |
33.33 |
10 % |
90 |
72 |
60 |
45 |
36 |
30 |
20 % |
80 |
64 |
53.33 |
40 |
32 |
26.67 |
25 % |
75 |
60 |
50 |
38 |
30 |
25 |
30 % |
70 |
56 |
46.67 |
35 |
28 |
23.33 |
40 % |
60 |
48 |
40 |
30 |
24 |
20 |
50 % |
50 |
40 |
33.33 |
25 |
20 |
16.67 |
60 % |
40 |
32 |
26.67 |
20 |
16 |
13.33 |
70 % |
30 |
24 |
20 |
15 |
12 |
10 |
80 % |
20 |
16 |
13.33 |
10 |
8 |
6.67 |
90 % |
10 |
8 |
6.67 |
5 |
4 |
3.33 |
100 % |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
r
Såsom av tabellen framgår, motsvarar den nu tillämpade enhetliga avskrivningskvoten,
F/2 procent å byggnadsvärdet, en avskrivningsperiod om
66.67 år. Om denna avskrivningskvot kombineras med den i statsverkspropositionen
preliminärt föreslagna grundavskrivningen å 20 respektive 50 procent,
nedbringas avskrivningsperioden till 53.33 respektive 33.33 år. Ehuru det
ur saklig synpunkt icke finnes anledning att för statens fastighetsredovisning
tillämpa så pass korta avskrivningsperioder, måste ur statsfinansiell synpunkt
en relativt snabb avskrivning av de i statliga byggnader investerade medlen
anses förmånlig.
Vid den prövning av detta spörsmål, som byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket
haft att verkställa, hava ämbetsverken, med beaktande av
förenämnda synpunkter samt med hänsyn till önskvärdheten att avskrivningsperioden
beräknas i jämna tiotal år, funnit sig böra förorda, att den tid,
inom vilken avskrivningen beträffande de å fastighetsfonden nu redovisade
byggnadskategorierna skall vara verkställd, fastställes till 60 respektive
40 år.
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning skulle det finanspolitiska kravet
på viss omedelbar belastning å budgeten bäst tillgodoses genom en för samtliga
byggnader enhetlig grundavskrivning, varvid avskrivningsbehovet skulle
regleras genom en för olika fastiglietsgrupper differentierad årsavskrivning.
Förestående tabell utvisar, att örn grundavskrivningen fastställes till 40 procent
skulle med 1 respektive l1/2 procents årsavskrivning erhållas en avskrivningsperiod
å 60 respektive 40 år. Med hänvisning till att frågan om differentierad
eller enhetlig grundavskrivning syntes avgjord genom vad i ärendet
förekommit lramhålles emellertid, att det i förevarande sammanhang torde
ankomma på ämbetsverken endast att taga ställning till frågan örn avskriv
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
ningskvotens lämpliga storlek. Beträffande denna fråga anföres fortsättningsvis
följande.
Med hänsyn till den avsevärda förkortning av avskrivningsperioden, som
vinnes genom grundavskrivningen, synes det rimligt, att den årliga avskrivningen
beräknas efter en något lägre procentsats än för närvarande. Därjämte
bör tagas hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningen beräknas efter
ett enkelt och i det praktiska arbetet lätthanterligt system. I anslutning till
vad sålunda anförts förorda ämbetsverken, att avskrivningen normalt fastställes
till 25 procents grundavskrivning och lJ/4 procents årlig avskrivning
å byggnadsvärdet, samt att för de fall, då ett extraordinärt avskrivningsbehov
föreligger, grundavskrivningsprocenten fördubblas till 50 procent, vilka avskrivningsregler
skulle motsvara avskrivningsperioder om 60 respektive 40 år.
Den längre avskrivningsperioden bör fastställas att gälla för ämbetsverksbyggnader,
museer, skolor och därmed jämförliga byggnader, medan den
kortare avskrivningsperioden bör begagnas för fängelser, sjukhus, forskningsinstitut,
m. fl. byggnader, beträffande vilka särskilda skäl för en snabbare
avskrivning kunna anses föreligga.
Detta förslag avviker från de i årets statsverksproposition preliminärt angivna
avskrivningsreglerna dels genom att den lägre grundavskrivningsprocenten
föreslås höjd från 20 till 25 procent och dels genom att skolbyggnader
inrangerats bland de byggnader, för vilka den längre avskrivningsperioden
anses kunna tillämpas. Någon nämnvärd förändring med avseende på den
av Kungl. Maj:t föreslagna avskrivningens totala belopp torde därmed icke
uppkomma.
Här återgivna uttalanden lia huvudsakligen avsett avskrivning av tillgångarnas
anskaffningskostnad. Ämbetsverken behandla i fortsättningen frågan,
huru avskrivning bör ske av sådana genom kapitalökningsanslag tillkomna
värden, som icke avse nyanskaffning utan endast ändring av redan
existerande tillgångar, och anföra härvid.
Man torde böra särskilja följande fall.
Anslag till tillbyggnader böra i regel behandlas på samma sätt som anslag
till nybyggnader.
Anslag till ombyggnader eller till större reparationsarbeten böra anses som
arbeten, vilka äro avsedda att förlänga de redan existerande byggnadernas
livslängd. För dylika arbeten bör givetvis icke tillämpas strängare regler än
för nybyggnadsanslag. Man kan därvid tveka örn huruvida regeln med grundavskrivning
bör tillämpas för dylika arbeten, då grundavskrivning redan
verkställts å det ursprungliga byggnadsvärdet. Ur anslagsanvisningssynpunkt
synes det emellertid vara lämpligast att även för ombyggnadsarbeten tillämpa
samma regel som för nybyggnader. För att icke ombyggnaden skall medföra
en orimlig höjning av det bokförda byggnadsvärdet, bör det ursprungliga
värdet nedskrivas med ett belopp, som svarar mot den verkställda förnyelsen,
varvid nedskrivningen täckes genom motsvarande nedskrivning av
värdeminskningskontot.
Ändringsarbeten, vilka icke medföra någon rubbning av fastighetsvärdet,
böra alltid omedelbart avskrivas. Såsom ändringsarbeten böra därvid betecknas
arbeten, som avse ändring inom befintliga lokaler —- exempelvis på
grund av ändrad dispositionsrätt eller ändrad inredning — och som icke skapa
ökat lokalutrymme eller stegrat hyresvärde.
På samma sätt som ändringsarbeten böra anslag till konstnärlig utsmyckning
och anslag till utredningar rörande nybyggnader behandlas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
7
Mellan de här angivna olika anslagstyperna finnas givetvis alltid gränsfall,
vilka av de anslagsbegärande myndigheterna böra klarläggas med hänsyn till
huvudändamålet med varje särskilt anslagsbehov. Av praktiska skäl torde
därvid i förhållande till fastighetsvärdet mera obetydliga tillbyggnads- och
ombyggnadsarbeten alltid böra behandlas som ändringsarbeten, d. v. s. omedelbart
avskrivas.
Ämbetsverken hava härefter övergått till behandling av frågan om en
retroaktiv tillämpning av avskrivningsförfarandet samt anfört följande:
Vid fastighelsfondens tillkomst invärderades i fastighetsfonden ett stort
antal äldre byggnader, vilka antingen av ålder ansetts som statsegendom eller
under tiden efter år 1809 anskaffats för skattemedel. Samtliga dessa byggnadsvärden
kunna alltså anses vara i sin helhet avskrivna, vilket kommit
lill uttryck genom att motsvarande kapitalvärde i fastighetsfonden redovisades
såsom skattemedelskapital. Därest vid den av Kungl. Majit nu föreslagna
regleringen av kapitalredovisningen hela skattemedelskapitalet upptages
lill redovisning å värdeminskningskontot, skulle såväl fondens bokförda nettotillgångar
som de årliga avskrivningsbeloppen till en början bliva mycket
obetydliga för att sedan växa i den mån fastighetsbeståndet ökas eller ersättes
med nya byggnader. En så stark nedskrivning av fastighetsfondens kapitalvärde
finna ämbetsverken emellertid icke nödvändig. Den omläggning av kapitalredovisningen,
som avses skola genomföras vid nästkommande budgetårsskifte,
innebär ju endast, att kapitalbehållningarna regleras till sådant värde, att
varje fonds kapital motsvaras av fullvärdiga räntabla tillgångar. Den reglering,
som nu genomföres, kommer alltså att innebära, att vissa icke avskrivna
tillgångsvärden å avsevärda belopp måste omedelbart avskrivas. Samtidigt
därmed komma emellertid fullvärdiga tillgångar, vilka ursprungligen tillkommit
av skattemedel och alltså i verkligheten varit att anse som avskrivna, att
ingå i den odifferentierade kapitalbehållningen. Detta innebär med andra
ord, att dc ofrånkomliga avskrivningsbehoven delvis täckas genom att vissa
tidigare gjorda icke erforderliga avskrivningar återtagas. En dylik åtgärd
står i full överensstämmelse med den allmänna bokföringsregel, som medgiver
att vissa tillgångsvärden kunna höjas i den mån motsvarande nedskrivning av
andra tillgångsvärden genomföres.
Ur dessa olika synpunkter synes det vara motiverat att upptaga fastighetsfondens
kapital till ett belopp, som svarar mot det värde, som skulle hava
erhållits, därest nu föreslagna avskrivningsregler hade kommit till användning
för de i fastighetsfonden invärderade byggnadsvärdena från tiden för
byggnadernas tillkomst. De belopp, vilka alltså enligt nu föreslagna regler
bort vara avskrivna, böra bibehållas å tillgångssidan men å skuldsidan motbalanseras
å värdeminskningskonto.
Teoretiskt är denna åtgärd även motiverad av en önskan att redan nu kunna
åstadkomma det jämviktsläge i relationen mellan bokförda värdet för det nuvarande
fastighetsbeståndet och värdeminskningskontot, som annars endast
hade kunnat uppnås vid en långt senare tidpunkt. Under förutsättning, att
kapitalet uppgår till fixt belopp, att år från år jämn avskrivningssats tillämpas
och att tillgångarna förnyas till oförändrad kostnad vid den för varje objekt
fastställda avskrivningsperiodens slut, bör å värdeminskningskonto i
genomsnitt redovisas 50 procent av tillgångarnas bokförda värde. Användes
systemet med grundavskrivning och årlig avskrivning, skulle värdeminskningskontot
under samma förutsättningar uppgå till ett belopp, som motsvarar den
totala grundavskrivningen plus 50 procent av fastigheternas återstående bok
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
förda värde. Vid de grundavskrivningssatser av 25 och 50 procent, vilka enligt
vad ovan anförts skulle komma till tillämpning, blir vid fullt jämviktsläge
värdeminskningskontots genomsnittliga storlek 62.5 respektive 75 procent av
byggnadernas bokförda värde.
Jämviktsläget kan emellertid aldrig uppnås, beroende på att fastighetsbeståndet
i regel undergår oavbrutna förändringar. Om man kan räkna med
ständigt stigande fastighetsbestånd — vilket i hög grad är fallet inom den
statliga fastighetsförvaltningen — kommer relationen mellan byggnadernas
bokförda värden och värdeminskningskontot att bliva avsevärt lägre än som
ovan angivits. A andra sidan kan den omständigheten, att vissa byggnaders
livslängd avsevärt överstiger avskrivningsperioden, medföra en motsats förskjutning
av angivna relationstal.
För statens fastighetsfonds del medföra, såsom av det följande torde framgå,
på grund av de senaste årens omfattande byggnadsverksamhet, dessa faktorer
tillsammantagna, att vid retroaktiv tillämpning av de i det följande
föreslagna avskrivningsreglerna relationerna mellan byggnadernas bokförda
värden och värdeminskningskontot komma att understiga ovan angivna relationstal.
Vidare hava ämbetsverken — med erinran att i statsbokföringen avsättningen
till förnyelsefond hittills i regel skett kollektivt för olika grupper av
tillgångar — rörande spörsmålet huruvida avsättning till värdeminskningskonto
för fastighetsfonden borde ske i form av individuell eller kollektiv avskrivning
yttrat följande:
Med de avskrivningsregler, som här föreslås, skall avsättning ske för bokförda
värdet å färdiga byggnader, vilket medför, att avsättningen för varje
byggnad skall upphöra, så snart dess bokförda värde blivit till fullo avskrivet.
Detta innebär alltså att, även om avskrivningsprocenten beräknas kollektivt,
avskrivningen kommer att ske individuellt för varje särskild byggnad. Boktöringstekniskt
torde detta kunna ordnas på så sätt, att förteckningar upprättas
över samtliga i fastighetsfonden ingående byggnader med uppgift angående
bokfört byggnadsvärde, verkställd grundavskrivning och belopp för
årsavskrivning med angivande av det år, under vilket avskrivningen bör vara
avslutad. Denna förteckning bör läggas till grund för den årliga avskrivningen.
Med utgångspunkt från förenämnda synpunkter hava ämbetsverken föreslagit
följande regler för avskrivningen beträffande de i fastighetsfondens
olika delfonder ingående byggnaderna:
Å fångvårdsstyrelsens d e 1 f o n d redovisas uteslutande fängelsebyggnader
jämte tillhörande bostadshus. Med avseende å dessa byggnader
bör iakttagas att, även om byggnaderna äro solitt uppförda, fängelserna
relativt snabbt bliva omoderna samt att deras användbarhet i hög grad
är beroende av de förändringar, vilka från tid till annan genomföras å fångvårdens
område. Byggnaderna kunna icke utan genomgripande ombyggnad
begagnas för andra ändamål. Avskrivningsperioden bör icke beräknas längre
än 40 år. Ämbetsverken föreslå 50 procents grundavskrivning samt en årlig
avskrivning av lV4 procent å byggnadsvärdet.
Som av närslutna bilaga 21 framgår, kommer för fångvårdsstyrelsens delfond
värdeminskningskontot — på grund av att flertalet fängelsebyggnaders
ålder avsevärt överstiger den för delfonden föreslagna avskrivningsperioden
1 Motsvaras av bilaga B till statsrådsprotokollet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
9
— att uppgå till ett i förhållande till bokförda byggnadsvärdet mycket högt
belopp. Därest den retroaktiva avskrivningen genomföres i bokslutet för nu
löpande budgetår, kan delfondens behållning beräknas komma att nedgå till
omkring 7.00 miljoner kronor. Under angivna förutsättningar skulle vidare
den i staten för delfonden upptagna anslagsposten för avsättning till värdeminskningskonto
för nästa budgetår kunna beräknas till 53,000 kronor.
Å utrikesdepartementets delfond redovisas uteslutande
legationsbyggnader. Byggnaderna bestå huvudsakligen av för legationerna
anskaffade eller uppförda större enfamiljshus, vanligen belägna i förnäma
kvarter i respektive huvudstäder. Avskrivningsperioden för dessa byggnader
torde lämpligen kunna beräknas till 60 år. Ämbetsverken få alltså föreslå 25
procents grundavskrivning samt en årlig avskrivning av 1 1/4 procent å byggnadsvärdet.
För den nya legationsbyggnaden i Tokio har i årets statsverksproposition
av särskilda skäl föreslagits en grundavskrivning å 50 procent. Kungl.
Maj:ts förslag i denna del föranleder ingen annan erinran, än att byggnadsvärdet
för den hittillsvarande legationsbyggnaden torde böra i sin helhet
avskrivas.
En enligt föreliggande förslag utarbetad sammanställning över delfondens
byggnader återfinnes i bilagorna 2 och 4.1
Värdeminskningskontots storlek vid ingången av nästkommande budgetår
skulle enligt föreliggande förslag uppgå till 3.30 miljoner kronor, varmed delfondens
kapitalbehållning skulle minskas till omkring 7.70 miljoner kronor.
Avsättningen till värdeminskningskonto torde för nästa budgetår kunna beräknas
till 80,000 kronor.
Medicinalstyrelsens del fond består uteslutande av sjukhusbyggnader
med tillhörande bostadshus. Den omständigheten, att byggnaderna
icke kunna användas för andra ändamål, behöver icke i och för sig konstituera
något extra ordinarie avskrivningsbehov, då behov av sjukvårdsanstalter
alltid komma att föreligga. Däremot uppkommer ett avsevärt
extra avskrivningsbehov dels genom att sjukhusbyggnader i regel äro utsatta
för eu relativt snabb förslitning och dels genom att sjukhusbyggnader på
grund av läkekonstens utveckling och allmänhetens krav på bättre sjukvård
inom en förhållandevis kort tid bliva omoderna samt i behov av mer eller
mindre fullständig ombyggnad. Ämbetsverken föreslå, att avskrivningsperioden
för sjukhusbyggnader beräknas till 40 år samt att avskrivningen
verkställes med 50 procents grundavskrivning och U/4 procents årlig avskrivning
å byggnadsvärdet. Någon anledning att beräkna särskilda avskrivningsbelopp
för de till sjukhusen hörande bostadshusen förefinnes
icke.
Som av närslutna bilagorna 2 och 41 framgår torde värdeminskningskontots
storlek för denna delfond enligt detta förslag vid utgången av innevarande
budgetår kunna beräknas till 57.45 miljoner kronor. Delfondens kapitalbehållning
vid samma tidpunkt torde kunna beräknas till omkring 40.00 miljoner
kronor. Avsättning till värdeminskningskonto torde under angivna förutsättningar
för nästa budgetår kunna beräknas till 975,000 kronor.
Byggnadsstyrelsens dell'' o n d består dels av ämbetsverkshus.
museer och skolbyggnader, dels av vetenskapliga forskningsinstitut.
Ämbetsverkshusen utgöras i regel av byggnader, vilka kunna begagnas under
en mycket lång tid, vare sig de närmast äro alt jämföra med vanliga
kontorsbyggnader eller hava mera monumental karaktär. Flera byggnader
Motsvaras av bilagorna li och 1) till statsrådsprotokollet.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
av detta slag hava sålunda under ett par århundraden disponerats utan större
ombyggnader.
För sådana byggnader skulle man fördenskull kunna räkna nied en mycket
lång avskrivningsperiod. Med hänsyn till att frågan huruvida ett ämbetsverkshus,
även om det har monumental karaktär, skall kunna begagnas under
längre lid, icke kan bedömas vid tiden för byggnadens uppförande — ett
exempel härpå utgör diskussionen om riksdagshuset — förorda ämbetsverken,
att för samtliga ämbetsverkshus beräknas en enhetlig avskrivningsperiod, som
icke överstiger den genomsnittliga livslängd, som normalt bör kunna beräknas
för en modernt, solitt byggd kontors- eller bostadsbyggnad. Vad här sagts
om ämbetsverksbyggnader torde i huvudsak vara tillämpligt jämväl på museer
och skolbyggnader.
I anslutning till vad i det föregående anförts förorda ämbetsverken, att för
samtliga ämbetsverksbyggnader, museer och skolbyggnader avskrivning verkställes
med 25 procents grundavskrivning och 1 procents årlig avskrivning.
Avskrivningsperioden skulle alltså uppgå till 60 år.
För å byggnadsstyrelsens delfond redovisade vetenskapliga forskningsinstitutet
skulle tillämpas 50 procents grundavskrivning, vilket tillsammans
med F/4 procents årlig avskrivning motsvarar en avskrivningsperiod på 40 år.
Sjöhistoriska museet, som ställts under byggnadsstyrelsens förvaltning
utan att därvid angivits, huru kostnaderna för dess underhåll skola bestridas,
synes böra redovisas å fastighetsfonden, varvid ett mot de i byggnaden
ingående donationsmedlen svarande belopp bör redovisas såsom diverse
medel. Grundavskrivningen begränsas givetvis till det belopp, som svarar
mot de statsmedel, vilka tillskjutits för byggnadens färdigställande.
I närslutna bilagorna 2 och 41 har angivits, hur den föreslagna avskrivningen
fördelas på de olika i byggnadsstyrelsens delfond nu ingående byggnaderna,
vilka icke föreslås skola överflyttas till nya delfonder.
Värdeminskningskontots storlek vid ingången av nästkommande budgetår
kan under angivna förutsättning beräknas till 64.13 miljoner kronor, varjämte
delfondens kapitalbehållning vid samma tidpunkt torde kunna beräknas till
omkring 110.00 miljoner kronor. Anslagsposten för avsättning till värdeminskningskontot
torde för nästa budgetår kunna beräknas till 852,000
kronor.
För karolinska sjukhusets delfond, vilken uteslutande omfattar
sjukhusbyggnader, förorda ämbetsverken samma avskrivningsregler
som för medicinalstyrelsens delfond.
Avskrivningen behöver i första rummet endast avse de i byggnaderna investerade
statsmedlen, enär de med kommunala och enskilda medel finansierade
byggnadskostnaderna avses skola redovisas å diversemedelstitel och alltså
icke ingå i statens bokförda kapitalbehållning. Om dylika byggnader slopas,
bör i så fall slopningen medföra motsvarande minskning av diversemedelstiteln.
Skulle förnyelse ske med anlitande av statsmedel, bör alltså förnyelsekostnaden
anses som kapitalökning.
Det torde emellertid vara önskvärt, att avsättning till värdeminskningskonto
verkställes för hela byggnadsvärdet. Det bör härvid observeras, att
grundavskrivning endast kan ifrågakomma för de i byggnaderna investerade
statsmedlen. För övriga medel skulle avskrivningsperioden — om l7i procents
årsavskrivning tillämpas — komma att uppgå till 80 år. För att en
enhetlig avskrivningsperiod skall kunna tillämpas för hela byggnadskomplexet
bör då för de medel, å vilka grundavskrivning icke förekommer, verkställas
en tilläggsavskrivning å FA procent.
1 Motsvaras av bilagorna B oell D till statsrådsprotokollet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
11
Om exempelvis avskrivning redan från och med budgetåret 1938/39 skulle
verkställas för den nu färdigställda radiumkliniken, vars byggnadskostnad
beräknas till 2.4 miljoner kronor varav 1.0 miljon kronor statsmedel, skulle
till värdeminskningskontot avsättas — förutom 50 procent grundavskrivning
å 1.0 miljon kronor — l1/* procent å 2.4 miljoner kronor plus l1/* procents
tilläggsavskrivning å 1.4 miljon kronor eller sammanlagt (30,000 +
17,500 =) 47,500 kronor mot enbart 12,500 kronor enligt förstnämnda alternativ.
För universitetens delfonder böra analogt tillämpas samma
regler som för å byggnadsstyrelsens delfond redovisade byggnader, d. v. s.
25 respektive 50 procents grundavskrivning och 1‘A procents årlig avskrivning.
För akademiska sjukhuset i Uppsala — för vilket särskilt avskrivningskonto
avses skola uppläggas — bör därvid tillämpas samma regler som
för karolinska sjukhusets byggnader.
Beträffande den föreslagna retroaktiva avskrivningen bör därvid observeras,
att denna motiverats dels av önskvärdheten att statskapitalet icke skall
omfatta sådana tillgångar, som enligt nu föreslagna regler redan bort vara
avskrivna, och dels av det förhållandet, att de till retroaktiv avskrivning
föreslagna värdena i verkligheten redan täckts med löpande inkomster. . I
universitetens delfonder avses emellertid även skola ingå vissa byggnadsvärden,
vilka hänföras till särskilda universitetsmedel och alltså å skuldsidan
motsvaras av diversemedelsfonder. Dessa värden ingå följaktligen icke i
statskapitalet. Ifrågavarande värden hava tillkommit genom användning av
till universiteten överlämnade eller donerade medel eller andra universitetsmedel
och äro alltså icke täckta genom driftsmedel. Det finns knappast någon
anledning att för de tillgångsvärden, vilka svara mot dessa diversemedelstitlar,
tillämpa någon retroaktiv avskrivning. Ämbetsverken förorda
därför, att för uppehållande av universitetens diversemedelstitlar verkställes
allenast årlig avskrivning, varvid denna dock för hithörande byggnader bör
höjas från D/4 till 21/2 procent å bokförda byggnadsvärdet, vilket motsvarar
U/4 procent å samtliga byggnadsvärden samt U/t procents tilläggsavskrivning
å de byggnadsvärden, vilka icke varit föremål för grundavskrivning.
En konsekvens av den hittills vid universiteten förda fastighetsredovisningen
är, att de i universitetens byggnader investerade universitetsmedlen förbrukats
i den mån byggnaderna slopats eller förslitits. Genom den för universiteten
nu föreslagna fastighetsredovisningen, skulle det i byggnader investerade
universitetskapitalet kunna i viss mån bibehållas. Örn emellertid
byggnaderna måste slopas innan avskrivningen hunnit genomföras, kan förnyelse
endast ske genom disposition av donationsmedel eljer ökning av det i
delfonderna investerade statskapitalet.
Att för universitetens del avskrivning av relativt gamla byggnadsvärden
först nu kan påbörjas är alltså en konsekvens av den hittillsvarande fastighetsredovisningen.
En sammanställning över universitetsfastigheterna jämte verkningarna av
de bär föreslagna avskrivningsreglerna återfinnes i närslutna bilaga 3.1 Såsom
av nämnda bilaga framgår, skulle värdeminskningskontona för de. i
byggnaderna ingående statsmedlen vid uppläggandet av delfonderna för
Uppsala och Lunds universitet uppgå till respektive 7.2S och 5.29 miljoner
kronor varmed delfondernas kapitalbehållningar skulle kunna beräknas till
respektive 3.00 och 3.20 miljoner kronor. Avsättning till värdeminskningskonto
skulle enligt förestående förslag för nästa budgetår uppgå till 419,000
respektive 103,000 kronor.
Motsvaras av bilagan C till statsrådsprotokollet.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
Även för de fastighetsgrupper, vilka hittills icke uppförts till redovisning å
fastighetsfonden, kunna här angivna regler analogt komma till tillämpning.
Skulle för några av dessa fastigheter undantagsvis erfordras kortare avskrivningsperiod
än 40 år, torde en höjning av årsavskrivningen böra tillgripas.
Med 50 procents grundavskrivning och 21/-'' procents årsavskrivning skulle
avskrivningsperioden nedgå till 20 år.
Enligt ämbetsverkens sålunda framlagda förslag skulle de föreslagna avskrivningssatserna
bliva följande:
Grund- avskrivning % |
Års- avskrivning % |
Avskriv- i |
|
Fångvårdsstyrelsens delfond........................ |
50 |
17* |
40 |
Utrikesdepartementets delfond...................... |
25 |
i1/* |
60 |
1 Medicinalstyrelsens delfond ........................ |
50 |
17* |
40 |
j Byggnadsstyrelsens delfond: |
|||
Ämbetsverkshus, museer oell skolor m. m......... |
25 |
17* |
60 |
Forskningsinstitut .............................. |
50 |
17* |
40 |
Universitetens delfonder: |
|||
[ Forskningsinstitut, svarande mot statsmedel...... |
50 |
17* |
40 |
Sjukhusbyggnader, > > > ...... |
50 |
17* |
40 |
Övriga byggnader, > > > ...... |
25 |
17* |
60 |
Byggnader, » » div. medel...... |
— |
27» |
40 |
Karolinska sjukhusets delfond: |
|||
Bvggnader, svarande mot statsmedel ............ |
50 |
17* |
40 |
» , > > div. medel ............ |
— |
2 7» |
40 |
I anslutning till motiveringen för de föreslagna avskrivningsreglerna hava
ämbetsverken yttrat sig i den speciella frågan huru ersättning för brandskada
skall täckas. Härom hava verken anfört följande:
Enligt principerna för affärsverkens förnyelsefondsredovisning skola skador,
som uppstå genom brand eller liknande olyckshändelser, täckas från
förnyelsefonden, varför avsättningen till denna bör vara avpassad med hänsyn
härtill. För fastighetsfondens del har hittills avsetts, att dylika förluster
skola täckas från det å riksstaten anvisade anslaget till oförutsedda utgifter.
Enligt ämbetsverkens nu föreliggande förslag kunna dylika förluster icke
täckas från värdeminskningskontot i vidare mån än den skadade byggnaden
är avskriven, i vilket fall ersättning bör ske i vanlig ordning.
Ämbetsverken förorda, att täckning för sådana oförutsedda förluster, som
här avses — för den händelse förlusten icke är av sådan art, att den bör
överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster — även för framtiden
anvisas från det å riksstaten uppförda anslaget till oförutsedda utgifter.
Slutligen hava ämbetsverken behandlat vissa frågor, som hava avseende
å de av verken framlagda förslagens genomförande, och i detta ämne yttrat
följande:
Som tidigare anförts avse ämbetsverken, att den närmare utformningen av
de av ämbetsverken förordade principerna för förnyelsefondsredovisningens
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
13
ordnande skall göras beroende av de förslag, vartill den av riksräkenskapsverket
bedrivna utredningen angående affärsverkens förnyelsefonder kan
föranleda. Ämbetsverken förutsätta emellertid, att det förordade redovisningssystemet
skall kunna genomföras vid utgången av nästkommande budgetår.
I avvaktan härpå erfordras ingen ändring av nu gällande regler för placering
av fastighetsfondens förnyelsefondsmedel. Någon användning av dessa
medel bör emellertid med hänsyn till föreliggande förslag tills vidare icke
komma i fråga. De försäljningsmedel, vilka under nästkommande budgetår
kunna uppkomma, böra, i den mån de icke skola redovisas såsom inkomst
för fondens inkomsttitlar, tills vidare kvarstå å fastighetsfondens balanskonto.
Vad ämbetsverken förordat i fråga örn grunder för avsättning till förnyelsefonden
och angående avsättningens storlek, bör däremot kunna genomföras
vid fastställandet av inkomst- och utgiftsstaten för nästkommande budgetår.
Vidare bör den av ämbetsverken föreslagna retroaktiva avskrivningen
genomföras i samband med de åtgärder för reglering av statens bokförda
kapital, vilka avses skola vidtagas i bokslutet för innevarande budgetår.
Genom den föreslagna retroaktiva avskrivningen kommer fastighetsfondens
bokförda kapitalbehållning att nedbringas, vilket bland annat torde medföra,
att fastiglietsfonden med tillämpande av de hittills använda beräkningarna
för bestämmande av ersättningsanslagen kommer att lämna normal avkastning.
Ämbetsverken få med anledning härav erinra örn att riksräkenskapsverket
i utlåtande den 9 december 1937 angående förslag till inkomst- och utgiftsstat
för fastighetsfonden i fråga örn fondens förräntning anfört följande:
»Om man utgår från. att ersättningen bör täcka nettokostnaderna för
fastigheterna samt räntan å det i dem investerade kapitalet, borde hyresvärdena
upptagas till sådant belopp, att överskottet å fonden kommer att mosvara
cirka 4 procent av det i denna investerade statskapitalet. För budgetåret
1936/37 har emellertid överskottet uppgått till allenast 2.74 procent. För
budgetåret 1938/39 synes överskottet enligt de nu framlagda statförslagen för
de fyra hittillsvarande delfonderna komma att bliva procentuellt ännu lägre.
Vad sålunda anförts synes giva vid handen, att hyresvärdena genomsnittligt
böra höjas, vilket utan svårighet kan verkställas genom en procentuell
omräkning av de hittills beräknade beloppen. Med hänsyn till att detta
spörsmål — vilket icke är av direkt betydelse för statsregleringen — torde
bliva föremål för prövning i annat sammanhang, har riksräkenskapsverket
för de hittillsvarande delfonderna tillsvidare uppfört dessa anslagsposter med
av förvaltningsmyndigheterna föreslagna belo])])----—.»
Med det nu framlagda förslaget kan full förräntning av fastighetsfondens
kapital erhållas även örn nuvarande metod för beräkning av ersättningsanslagen
bibehålies. På grund av att den hittillsvarande beräkningsmetoden i
vad berör byggnadsstyrelsens delfond medför den fördelen, att hyresbeloppen
för denna delfond kunna fördelas på respektive myndigheter, synes
någon ändring med avseende å ersättningsanslagen till byggnadsstyrelsens delfond
icke nu vara erforderlig.
För (ivriga delfonder synas emellertid ersättningsanslagen av praktiska
skäl böra beräknas på så sätt, afl överskottet kommer att motsvara full
förräntning av de respektive delfondernas i medeltal disponerade .statsmedel.
För sistnämnda delfonder bör ersättningsanslagets storlek och överskottet
alltså definitivt fastlåsas först i bokslutet enligt av Kungl. Maj:t tidigare bestämd
förräntningskvot.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
Departements
chefen.
Slutligen torde här böra erinras, att ett bifall till ämbetsverkens här framlagda
förslag kan medföra vissa konsekvenser med avseende å de i årets
statsverksproposition preliminärt beräknade avskrivningsanslagen.
Till vad ämbetsverken i anslutning till sitt sist återgivna uttalande föreslå
med avseende å beräkningen av anslagen till avskrivning å riksstaten för
budgetåret 1938/39 torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Frågan om de avskrivningsregler som tillämpas för de fonder, å vilka statens
fasta kapital redovisas, är av stor betydelse ur statsfinansiell synpunkt.
I likhet med vad som gäller inom affärslivet böra lånemedelsfinansierade kapitalanläggningar
avskrivas på ett sådant sätt, att deras anläggningskostnader,
när utrangering verkställes, äro helt täckta genom verkställda avsättningar
till förnyelsefond av löpande inkomster. Om så ej skett, framträder
vid utrangeringen ett överskott av skulder över tillgångar, vars täckande medför,
att finanserna vid tidpunkten för slopningen i motsvarande grad belastas
med utgifter som bort fördelas över kapitalanläggningens brukningstid.
Inom affärslivet är det naturligt, att avskrivningen jämnt slås ut på hela
brukningstiden. Så är endast delvis fallet inom den statliga finansförvaltningen
där inom vissa områden finanspolitiska såväl som budgettekniska
skäl kunna tala för att beslutet örn en viss anläggning ej bör skiljas från anvisandet
av medel ur löpande inkomster till täckandet av kostnaderna för
denna. Detta gäller närmast den statliga byggnadsverksamheten, där en omsorgsfull
behovsprövning vid beviljandet av medel är av särskild vikt med
hänsyn till att det är fråga örn anläggningar, som icke äro i gängse mening
räntabla och vilkas bruksvärde är beroende på den betydelse som tillmätes
det ändamål för vilket de nyttjas, samt där vidare kostnaderna för anläggningarna
av samma skäl endast i relativt begränsad utsträckning böra tilllåtas
belasta framtiden.
Genom inrättandet av en särskild kapitalfond, statens allmänna fastighetsfond,
för redovisning av statens ej till affärsverken hänförliga byggnader
öppnades möjligheter för lånemedelsfinansiering av den statliga byggnadsverksamheten
och därmed även för en fördelning av den faktiska kostnaden
för statens fastighetsbestånd över brukningstiden efter eljest gängse grunder.
Under den tid fonden hittills ägt bestånd lia dessa möjligheter fullt
utnyttjats, i det att nybyggnaderna under fonden praktiskt taget helt lånefinansierats
samtidigt som anläggningsvärdena gjorts till föremål för jämn
avskrivning genom en årlig avsättning till förnyelsefond å lV= procent. Emellertid
uttalades vid fondens tillkomst från riksdagens sida en önskan örn
att nybyggnaderna, när så med hänsyn till det finansiella läget kunde ske,
även för framtiden skulle finansieras med löpande inkomster eller m. a. o.
omedelbart helt avskrivas. Såsom i årets statsverksproposition påpekats
skulle en tillämpning av den av riksdagen förordade regeln, att finansieringssättet
skulle göras beroende av det statsfinansiella läget men att skattemedel
i största möjliga utsträckning borde disponeras för byggnadsverksamheten,
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
15
j praktiken innebära, att man i genomsnitt för en längre tidsperiod genomförde
en viss grundavskrivning som emellertid skulle komma att visa en för
olika byggnader mycket ojämn tidsfördelning.
Efter genomförandet av den nya budgetuppställningen har behovet avväxlingar
i finansieringssättet bortfallit. De i det föregående antydda skälen
för ett tillskott av skattemedel genom avskrivning redan vid tidpunkten
för kapitalanvisningen kvarstå emellertid orubbade. För egen del hallag
därför i det preliminära förslag till modifierade regler för förnyelsefondsavsättning
inom fastighetsfonden, som framlades i statsverkspropositionen
och för vilket jag i det föregående redogjort, ansett mig böra uppställa krav
på en viss, av det statsfinansiella läget oberoende grundavskrivning av samtliga
byggnadsanslag under fastighetsfonden. Detta ställningstagande är utgångspunkten
även för byggnadsstyrelsens och riksräkenskapsverkets nu
framlagda förslag rörande fastighetsfondens förnyelsefond.
De synpunkter som motivera att man, med avvikelse från praxis inom
affärslivet, verkställer grundavskrivningar vid beviljandet av medel till statliga
byggnadsföretag, göra sig gällande även vid bestämmandet av den tid
inom vilken fullständig avskrivning bör komma till
stånd. Avgörande vikt måste sålunda därvid tillmätas icke den beräknade
varaktighetstiden, vilket eljest skulle ligga närmast till hands, utan den i
regel väsentligt kortare tid, under vilken byggnaderna kunna förväntas utan
väsentliga ändringar på ett tillfredsställande sätt fylla ett ur statsmakternas
synpunkt alltjämt aktuellt behov. Man har alltså att taga hänsyn till påräkneliga
förskjutningar i standardkraven — särskilt påtagliga vid sådana
byggnader som sjukhus — samt till möjligheten av organisatoriska förändringar
som kunna medföra, att de omedelbara skälen för anläggningarna
bortfalla — exempel på en sådan utveckling möta främst inom försvarsväsendet.
För den statliga byggnadsverksamhetens del finnes av dessa skäl
anledning både att generellt räkna med en relativt kort avskrivningstid och
att differentiera avskrivningen med hänsyn lill storleken av den risk för
väsentlig värdeförlust, som erfarenhetsmässigt föreligger inom olika områden.
Med nu tillämpade avskrivningsregler för fastighetsfonden täckes anläggningsvärdet
för nybyggnader på mellan 66 och 67 år. Enligt ämbetsverkens
förslag skulle den längsta avskrivningstiden framdeles bli 60 år. Jag delar
verkens uppfattning, att denna tid utgör en lämplig yttergrans. Ej heller
har jag funnit anledning till erinran mot förslaget, att de nu å fastighetsfonden
redovisade byggnader, för vilka ett extraordinärt avskrivningsbehov anses
föreligga — enligt verkens ståndpunkt fängelser, sjukhus och forskningsinstitutioner
men däremot ej skolor — framdeles bli föremål för avskrivning
på 40 år.
Den förordade avskrivningen på 60 respektive 40 år kan nås genom olika
kombinationer av grundavskrivning och löpande avskrivning.
I ämbetsverkens skrivelse göres av riksräkenskapsverket ett
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 199-
uttalande till förmån för enhetlig grundavskrivning och differentierad årsavskrivning.
Skälen för denna ståndpunkt ha ej närmare utvecklats. Mot
densamma synes mig kunna erinras ej endast att en differentiering av grundavskrivningen
i stället för av årsavskrivningen för de anslagsbeviljande instanserna
blir enklare utan även att det förordade systemet förutsätter en
högre grundavskrivning än som allmänt taget synes nödvändig och med tanke
på finanspolitikens anpassningsmöjligheter lämplig. Antydda synpunkter
ha föranlett mig att tidigare förorda, att differentieringen av avskrivningstiden
väsentligen genomföres genom variationer i grundavskrivningen, en
ståndpunkt till vilken fjolårets riksdag anslutit sig.
Med hänvisning till senast berörda ställningstagande lia ämbetsverken icke
utformat något detaljerat förslag enligt den av riksräkenskapsverket närmast
förordade linjen utan i stället utvecklat regler för ett avskrivningssystem baserat
på såvitt möjligt enhetliga årsavskrivningar och differentierad grundavskrivning.
Därvid förordas som huvudregel att grundavskrivning sker med
25 procent och årsavskrivning med l1/* procent; i förhållande till det i statsverkspropositionen
framlagda preliminära förslaget innebär detta en i sak
oväsentlig men av tekniska skäl lämplig förskjutning från löpande avskrivning
över till grundavskrivning. Vid behov av extraordinär avskrivning föreslås
grundavskrivningen höjd till 50 procent. I de undantagsfall, då å fastiglietsfonden
redovisade byggnader ej finansieras av statsmedel, bör grundavskrivningen
bortfalla och löpande avskrivning i stället ske efter en i motsvarande
grad förhöjd procentsats.
Till vad ämbetsverken sålunda föreslagit kan jag helt ansluta mig. .lag
delar även i huvudsak den uppfattning rörande tillämpningen av de förordade
reglerna på till- och ombyggnadsarbeten samt på fastigheter under
de olika delfonderna åt vilken ämbetsverken givit uttryck. Beträffande sistnämnda
frågor tillåter jag mig hänvisa till vad som anförts i ämbetsverkens
förut återgivna framställning.
I anslutning till det i statsverkspropositionen framlagda preliminära förslaget
till nya avskrivningsregler för fastighetsfonden förordades en i så
måtto retroaktiv tillämpning, att reglerna skulle utsträckas till
att gälla jämväl det lånemedelskapital, som hittills anvisats till å fastighetsfonden
numera redovisade byggnader. I överensstämmelse härmed beräknades
å övergångsstaten ett avskrivningsanslag å 20 miljoner kronor för den
ifrågasatta efterhandsregleringen av tidigare lånemedelsanvisningar. I statsverkspropositionen
berördes däremot icke frågan örn den framtida redovisningen
av byggnader som uppförts med skattemedel eller utgjorde ursprungligt
statskapital. Enligt de regler för kapitalbokföring, som ansetts böra tilllämpas
i samband med övergången till den nya riksstatsuppställningen, borde
dessa byggnader redovisas såsom helt avskrivna. En så stark nedskrivning är
emellertid, som av ämbetsverken i deras nu föreliggande utredning framhålles,
varken önskvärd eller nödvändig. Ämbetsverken förorda i stället, att berörda
fastigheter upptagas med belopp motsvarande det värde som skulle lia erhål
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
lits, därest de nu föreslagna avskrivningsreglerna hade kommit till användning
för de i fastighetsfonden vid dess tillkomst invärderade byggnadsvärdena
från tiden för byggnadernas tillkomst. De belopp vilka i enlighet härmed
bort vara bortskrivna föreslås bibehållna å tillgångssidan men balanserade å
skuldsidan av en motsvarande höjning av behållningen å ett värdeminskningskonto,
vilket skulle träda i den nuvarande förnyelsefondens ställe. Med
tanke på att en rationell bokföring av framtida utrangeringar av fondens
tillgångar och en rationell beräkning av de å fastighetsfondens stat upptagna
avskrivningsposterna skulle omedelbart möjliggöras genom den av ämbetsverken
föreslagna regleringen av kapitalbokföringen å fonden, ansluter jag
mig till verkens ståndpunkt.
Den här diskuterade regleringen av det bokförda värdet av å fastighetsfonden
redovisat äldre skattemedelskapital torde böra genomföras vid nästa
budgetårsskifte, då de nya avskrivningsreglerna äro avsedda att träda i tilllämpning
och jämväl, vid bifall till vad jag i annat sammanhang föreslår,
erforderliga medel för motsvarande reglering av det lånemedelskapital som
hittills redovisats under fonden ställts till förfogande. Vid den retroaktiva avskrivningen
såväl som vid framtida grundavskrivningar och årsavskrivningar
torde ett individuellt avskrivningsförfarande böra tillämpas. Närmare föreskrifter
rörande de nya avskrivningsreglernas genomförande torde, vid bifall
till vad jag här förordat, få meddelas av Kungl. Maj:t i huvudsaklig anslutning
till de ämbetsverkens skrivelse bifogade tabellerna.
Med den av ämbetsverken förordade anordningen av den retroaktiva avskrivningen
kommer att å fastighetsfonden kvarstå visst räntabelt skattekapital.
Det vore tänkbart, att intill motsvarande belopp underlåta löpande
avskrivningar å fonden. Jag kan emellertid icke tillstyrka ett sådant förfarande,
vars innebörd ytterst skulle vara, att man successivt tillgodogjorde sig
beloppet såsom inkomst.
En övergång till de föreslagna avskrivningsreglerna, förbunden med en
retroaktiv tillämpning av dessa i här angiven utsträckning, är av betydelse
för beräkningen av ersätt ning sanslagen till fastighetsfonden
och aktualiserar även frågan örn principerna för förnyelsefondsdisposition.
Sålunda har jag i årets statsverksproposition framhållit,
att det, när förnyelsefonden ökas så kraftigt som vid generell tillämpning av
grundavskrivning skulle bli fallet, ur rent ekonomiska synpunkter kunde
övervägas att fastställa ersättningsanslagen till de belopp som skulle uppfylla
kravet på att fastighetsfondens nettobehållning skall vara fullt förräntad;
detta skulle innebära ett avsteg från nuvarande praxis enligt vilken ersättningsanslagen
i princip beräknas med stöd av de kalkylerade hyresvärdena
för olika fastigheter.
Med avseende å denna fråga lia ämbetsverken framhållit, att fastighetsfondens
bokförda kapitalbehållning efter den förordade retroaktiva avskrivningen
med hittills tillämpat sätt för beräkning av ersättningsanslagen kommer
att framstå såsom fullt förräntad. På grund av att nuvarande henik
Bihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 199. V
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
ningssätt, i vad det gäller byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden,
synes medföra vissa fördelar, förorda verken med hänvisning därtill, att ingen
ändring sker på denna punkt. Däremot tillstyrkes att ersältningsanslagen
för övriga delfonder beräknas så, att full förräntning erhålles å det av delfonderna
disponerade statskapitalet. Vad ämbetsverken sålunda föreslagit
ger mig ej anledning till erinran. Vid framläggande av förslag till stat för
fastighetsfonden för budgetåret 1938/39 har jag därför för avsikt att föreslå
tillämpning av det förordade beräkningssättet.
Frågan om de regler för förnyelsefondsdisposition, varav
ett förstärkt behov gör sig gällande, sedan avskrivningar genomförts i
den betydande omfattning som här ifrågasatts, har av ämbetsverken i föreliggande
utredning berörts blott i förbigående. Sålunda upplyses, att riksräkenskapsverket
kommer att inom den närmaste tiden framlägga förslag till
allmänna regler för förnyelsefondsredovisning vid affärsverken efter riktlinjer,
som sammanfattats i en vid ämbetsverkens skrivelse fogad promemoria.
Samma riktlinjer borde enligt verkens mening tillämpas för fastighetsfondens
vidkommande. Det förordade redovisningssystemet för fastighetsfondens
förnyelsefond, vars detaljer skulle utformas efter fortsatt utredning inom
verken, förutsattes kunna genomföras vid utgången av nästkommande budgetår.
De statliga förnyelsefonderna behandlas för närvarande icke konsekvent
såsom verkliga avskrivningskonton utan i stället i viss utsträckning såsom
egentliga fonder motsvarade av på visst sätt placerade medel. Enligt för
affärsverken gällande bestämmelser skola dessa medel få disponeras för ersättningsarbeten
(återställande i fullgott skick av objekt vilkas brukbarhet
i avsevärdare mån minskats) samt för ersättningsanskaffning (anskaffande
av nya objekt i ersättning för utrangering). Dessa bestämmelser ha icke
hindrat, att förnyelsefonderna, till följd av sin konstruktion och på grund av
den inom vissa verk rådande uppfattningen örn deras funktioner även kommit
att i viss omfattning belastas för rena nyinvesteringar.
Vid ersättningsanskaffning sker inom bokföringen dels en nedskrivning
av realkapitalet med det utrangerade objektets värde, dels — till följd därav
— en motsvarande reduktion av förnyelsefonden, dels en fristående
minskning av fondens behållning av likvida medel, motsvarande medelsdispositionen
för ersättningsanskaffning, dels slutligen en ökning av det nedskrivna
realkapitalets värde med samma belopp, varmed de likvida medlen
minskats (fondens behållning kvarstår oförändrad men förvandlas i viss utsträckning
från kassa till realkapital). På grund av att de likvida medlen
uppkommit genom förnyelsefondsavsättningar har man nu kommit att förbinda
förnyelsefondsbelastningen icke med utrangeringen och den därav betingade
värdeminskningen för realkapitalet utan i stället med dispositionen av
likvida medel: ersättningsanskaffningen säges vara finansierad ur förnyelsefonden.
I praktiken har detta lett till att man i vissa fall — närmast när en
utrangering varit förutsedd örn än ej aktuell — gjort en nyanskaffning med
hjälp av likvida medel uppkomna genom förnyelsefondsavsättning och vid
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
19
makthållit balansen icke genom den ökning av realkapitalets bokförda värde
motsvarande investeringen av likvida medel, som korrekt skulle återspegla
den investering av likvida medel i rörelsen som ägt rum, utan genom en belastning
av förnyelsefonden. Mot ett sådant förfaringssätt kunna invändningar
riktas ur olika synpunkter. Uppenbarligen blir kapitalbokföringen
i hög grad missvisande. Allvarligare är att nyinvesteringen — vilken, örn
den än finansierats av likvida medel, dock helt är att jämställa med en nyinvestering
med hjälp av lån eftersom de likvida medlen balansera mot en
del av fondens skuld till statsverket och kunde disponeras för återbetalning
av anvisade lånemedel — kan komma att undandragas riksdagens prövning.
Här berörda vanskligheter kunna helt elimineras om förnyelsefonderna
förvandlas till värdeminskningskonton, vilka — i likhet med vad som gäller
inom affärslivet — få minskas blott i samband med en mot reduktionen svarande
nedskrivning av värdet å respektive realtillgångar samt örn därjämte
reinvestering behandlas lika med nyinvestering och disposition av likvida
medel i budgetärt hänseende jämställes med lånemedelsanvändning.
Efter nu angivna riktlinjer är det av ämbetsverken förordade förslaget
till omläggning av förnyelsefondsredovisningen utformat. Förnyelsefonderna
föreslås sålunda omlagda till värdeminskningskonton, underkastade gängse
bokföringsregler, och med avseende å investeringsbeslut respektive disposition
av likvida medel förordas följande anordning. Samtliga investeringar
under fonderna — alltså även de som äro av ersättningsnatur — bli föremål
för särskilda riksdagens beslut i anknytning till specifikationer, vilka fogas
såsom bilagor till kapitalbudgeten. På investeringsbesluten baseras sedan
beslut om medelsanvisning å kapitalbudgeten. Det erforderliga kapitaltillskottet
till respektive fonder förutsättes skola ske över ett enda anslag för
varje fond som utmätes så, att det täcker differensen mellan de sammanlagda
kostnaderna för beslutade investeringar under fonden och fonden tillhöriga,
för investering disponibla likvida medel. Skulle de disponibla likvida
medlen vid någon fond komma att överstiga det för nyinvestering erforderliga
beloppet och erfordras medlen icke såsom rörelsekapital, böra de icke erforderliga
medlen användas till återbetalning av till fonden tidigare anvisade
kapitalmedel.
Utöver den vinning med avseende å behandlingen av fondernas likvida
medel och investeringen av dessa, som göres med den här i korthet karakteriserade,
av ämbetsverken tillstyrkta nyordningen av medelsanvisningen å
kapitalbudgeten, medför denna vissa andra fördelar, främst att all anläggningsverksamhet
blir föremål för enhetlig prövning från riksdagens sida
och att full överensstämmelse kan nås mellan riksbokföringen och den faktiska
medelsanvändningen för investeringsändamål. Ett önskemål, som den
föreslagna anordningen icke skulle tillgodose, är att i kapitalbudgetens slutsumma
erhålla ett mått på investeringsverksamhetens omfattning. Ur denna
synpunkt vore att föredraga, att likvida medel alltid disponerades för återbetalning,
varefter beslutade anläggningsarbeten till hela sitt belopp komme
att belasta kapitalbudgeten.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Som jag redan nämnt ha ämbetsverken tänkt sig en förbättrad förnyelsefondsredovisning
genomförd efter antydda riktlinjer vid utgången av nästföljande
budgetår. För att detta skall vara möjligt torde krävas, att kapitalbudgeten
i riksstatsförslaget för 1939/40 utformas i anslutning till de nya
principer för behandlingen av förnyelsefonderna och investering av likvida
medel, som må befinnas ändamålsenliga. Innebörden härav framgår av det
anförda.
De syften som den av ämbetsverken föreslagna omläggningen skulle tillgodose
synas mig så väsentliga, att onödigt uppskov med övergången till
ett i de diskuterade avseendena mera tillfredsställande system enligt min
mening bör undvikas. För den händelse riksdagen ej riktar erinran däremot,
har jag därför för avsikt att vid uppläggningen av statsverkspropositionen
för budgetåret 1939/40 förorda sådana tekniska modifikationer i
kapitalbudgetens utformning som med anledning av den utredning i ärendet,
riksräkenskapsverket kommer att framlägga, må befinnas nödiga för
en tillfredsställande lösning av förnyelsefondsfrågan. Riksdagen kommer då
att i ett sammanhang kunna pröva det förslag till modifierade redovisningsbestämmelser
för affärsverken och fastighetsfonden, vartill riksräkenskapsverkets
utredning torde giva anledning, och de konsekvenser i budgettekniskt
hänseende som detta förslag får.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
godkänna här föreslagna allmänna grunder för avskrivning
av å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Ericson.
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
21
Bilaga A.
P. M.
med förslag till riktlinjer för den statliga förnyelsefonds''
redovisningens ordnande.*
Inledning.
Genom 1911 års budgetreform avsågs bland annat att vinna en klar gränsdragning
mellan löpande driftkostnader och utgifter för nya kapitalinvesteringar.
För att detta mål skulle kunna vinnas blev det emellertid nödvändigt
att vid de affärsdrivande verken redovisa tillgångarnas värdeminskning
genom årlig avskrivning, vilken skulle verkställas genom avsättning till särskilda
för ändamålet upplagda förnyelsefonder. Förnyelsefondsredovisningen,
som successivt genomfördes vid de olika affärsverken, gjordes åren 1924
och 1925 till föremål för särskild utredning (statens offentliga utredningar
1925:9), varefter de beträffande förnyelsefonderna nu gällande bestämmelserna
utfärdades genom kungl, brev den 19 mars 1926.
Sedan ett flertal nya förslag rörande användningen och placeringen av de
affärsdrivande verkens förnyelsefondsmedel varit föremål för överväganden
bl. a. hos affärsverkens styrelser och hos riksräkenskapsverket, erhöll detta
ämbetsverk genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 uppdrag att verkställa
utredning angående användningen och placeringen av de affärsdrivande
verkens förnyelsefonder samt därmed sammanhängande frågor. Utredningen,
som skulle fullföljas i samråd med de affärsdrivande verkens styrelser,
har nu framskridit så långt, att riksräkenskapsverket torde kunna inkomma
med utredning och förslag i ärendet inom den närmaste framtiden.
De förslag örn inrättande av en fond för redovisning av statens publika
byggnader, som varit föremål för överväganden under åren 1922—1934 och
som resulterade i inrättandet av statens allmänna fastighetsfond, äro att anse
som en direkt konsekvens av de redovisningsmetoder, vilka infördes i
statsbokföringen genom 1911 års budgetreform. Att avskrivning av de i
fastighetsfonden ingående byggnaderna skulle ske genom avsättning till förnyelsefond
har därvid ansetts självklart. Begreppet förnyelsefond har alltså
för fastighetsfondens del icke definierats utan har ansetts synonymt med
affärsverkens förnyelsefonder.
För förnyelsefondsredovisningen vid fastighetsfonden hava icke utfärdats
några närmare bestämmelser, utan har därmed ansetts böra anstå till dess
byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket inkommit med utredning i ärendet.
I avbidan på denna utredning hava de belopp, varmed avsättning till
förnyelsefonden skall ske, fastställts till 1 J/2 procent å värdet för färdiga
byggnader. Därjämte har föreskrivits, att de till förnyelsefonden hänförliga
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
medlen skola — liksom vid affärsverken — insättas i riksgäldskontoret för
förvaltning.
Vid bedömande av frågan huru förnyelsefondsredovisningen bör anordnas,
måste hänsyn tagas till dels hur förnyelsefondsredovisning enligt gällande
lag och praxis bör vara anordnad vid icke statliga företag, och dels de bestämmelser
angående förnyelsefondsredovisningen, som hittills utfärdats för statens
affärsdrivande verk, dels ock slutligen de under senare år framkomna
förslagen till ändrade regler för den statliga förnyelsefondsredovisningen.
Avskrivning enligt allmänna bokföringstekniska grunder.
Enligt såväl allmän praxis som enligt svensk rätt [1910 års aktiebolagslag
§ 56, 4) och 1929 års bokföringslag 9 §, 2)] böra tillgångarna i bokföringen
icke upptagas över sina verkliga värden. Tillgångar avsedda till stadigvarande
bruk kunna dock enligt nämnda lagrum upptagas till det belopp,
vartill kostnaderna tor deras anskaffning eller tillverkning uppgått,
även örn verkliga värdet är lägre än detta belopp. För sådant fall bör dock
å anskaffningsvärdet årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas
av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna
värdeminskning. I stället för sådan avskrivning kan enligt nämnda bestämmelser
motsvarande belopp uppföras bland skulderna å särskilt värdeminskningskonto
(fömyelsef ond). Sådant konto bör ej minskas annorledes än genom
en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar.
Förnyelsefond är alltså icke att anse som en fond i detta ords egentliga
bemärkelse, utan som ett konto avsett att utvisa de belopp, varmed de bokförda
tillgangarnas värden avskrivits. Genom denna form för avskrivning
vinnes den fördelen, att tillgångarnas anskaffningsvärde, alltså det värde,
varå avskrivning skall ske, klart framgår ur bokföringen. Vill man ur bokföringen
utläsa tillgångarnas verkliga bokförda värde, bör man alltså
minska det å tillgångssidan uppförda värdet med å fömyelsefonden redovisat
belopp. I större företags publicerade balansräkningar redovisas av detta
skäl förnyelsefonden ofta som en subtraktiv post å tillgångssidan. Enligt
amerikansk bokföringsteknik är sistnämnda redovisningsform regel. För
att klart uttrycka förnyelsefondens verkliga karaktär har därför ordet förnyelsefond,
vilket användes i 1910 års aktiebolagslag, enligt 1929 års bokföringslag
ersatts med benämningen värdeminskningskonto.
Genom avskrivning eller avsättning till värdeminskningskonto bildas en
reserv av likvida medel. På grund av värdeminskningen uppstår nämligen
en= verklig kostnad eller förlust, som, därest icke kapitalet skall förbrukas,
måste täckas genom att motsvarande belopp redovisas såsom utgift, d. v. s.
att likvida driftsmedel reserveras såsom ersättning för det belopp, varmed
tillgångarnas värde minskats. Kapitalet kan på så sätt bibehållas oförändrat.
De likvida medel, som uppkomma genom avsättning till värdeminskningskonto
respektive förnyelsefond, kunna alltså icke behandlas såsom tillgångar
för ett dylikt konto. Dylika likvida medel kunna följaktligen disponeras för
investering i nya anläggningar. Avskrivningen behöver nämligen icke avse,
att medel anskaffas för ersättande av just de avskrivna tillgångarnas värden
— ett förfaringssätt som av praktiska skäl vore omöjligt att tillämpa — utan
endast att medel anskaffas för bibehållande av kapitalvärdet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
23
Avskrivning enligt för statsbokföringen hittills tillämpade grunder.
Såsom inledningsvis framhållits infördes såsom en följd av 1911 års budgetreform
ordnat avskrivningsförfarande för statens bokförda kapitaltillgångar.
Att formen med avsättning till förnyelsefond valdes, torde delvis kunna sättas
i samband med att i 1910 års aktiebolagslag införts bestämmelser angående
förnyelsefond. Det i denna lag införda förnyelsefondsbegreppet kom dock
aldrig till tillämpning inom statsbokföringen.
Detta berodde på att de statliga förnyelsefonderna icke blevo genomgående
behandlade såsom verkliga avskrivningskonton, utan som fonder, vilka skulle
motsvaras av på särskilt sätt placerade medel. Därmed uppkom även frågan
om användning av förnyelsefondernas medel. Enligt 1926 års bestämmelser
skulle förnyelsefondsmedel användas för återställande i fullgott skick av
objekt, vilkas brukbarhet i avsevärdare mån minskats (ersättningsarbeten)
samt till anskaffande av nya objekt i ersättning för utrangerade (ersättningsanskaffning),
men icke till bestridande av kostnader för det löpande underhållet.
För samma ändamål skulle Kungl. Majit för varje år ställa medel
ur förnyelsefonderna till verkens förfogande.
De sålunda givna bestämmelserna inneburo en vidsträckt befogenhet för
Kungl. Majit att vid sidan av riksstaten anvisa medel för nyinvestering.
Reparations- och underhållskostnader skulle i regel bestridas av driftsmedel.
Den definition, som i bestämmelserna givits för ersättningsarbeten,
täckte emellertid flertalet reparations- och underhållsarbeten. Det gjorda undantaget
för löpande underhållskostnader utgjorde fördenskull ej hinder för
att sådana större reparations- och underhållsarbeten, vilka gingo utöver kostnadsramen
för det löpande underhållet, kunde bestridas ur förnyelsefonderna.
Begreppet ersättningsanskaffning har enligt bestämmelserna givits en ännu
vidsträcktare formulering. Såsom ersättningsanskaffning kunde nämligen
enligt denna bestämmelse betecknas varje anskaffning, som skedde i avsikt
att ersätta ett utrangerat objekt, oberoende av om det ersättande objektet
till värde, prestationsförmåga och användningsområde skilde sig från det utrangerade
objektet. Den enda begränsning som infördes i dessa bestämmelser
låg i ordet »utrangerade», vilket syntes innebära, att det objekt, som
skulle ersättas vid anskaffningstillfället, borde vara utrangerat. I praktiken
tolkades emellertid denna bestämmelse så, att ersättningen skulle avse beräknad
eller planerad utrangering, oberoende av örn denna skedde vid en
långt senare tidpunkt samt oberoende av örn de ersatta objekten tortfarande
konnno till användning. På grund härav ansågs överensstämmelse icke behöva
förefinnas mellan utrangerade och för förnyelsefondsmedel anskaffade
objekt. Något krav på kongruens mellan ersättningsanskaffning och utrangering
har alltså icke uppställts. I följd härav hava affärsverkens förnyelsefonder
i relativt stor utsträckning kunnat användas för rena nyinvesteringar.
Bestämmelserna hava dock tillämpats olika vid olika affärsverk.
En dylik användning av förnyelsefonderna innebär, att en gång gjorda
avskrivningar i samband med vissa andra nyanskaffningar bokföringsmässigt
återtagas samt att i stället för de nyanskaffade objekten de utrangerade objektens
värden fortfarande redovisas bland tillgångarna. Något verkligt avskrivningsförfarande
har alltså icke kommit till tillämpning, utan i stället
hava de belopp, varmed tillgångarna bort avskrivas, avsatts till fonder, som
använts för lackande av vissa vid sidan av riksstaten gjorda nyanskaffningar.
Detta medför, att bokföringen endast kommer att utvisa de tillgångsvärden,
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
vilka ursprungligen anskaffats för medel från kapitalökningsanslag, men icke
de värden, vilka anskaffas med anlitande av förnyelsefonderna. Ur bokföringen
framgår alltså icke, å vilka tillgångsvärden avskrivning rätteligen
bör ske.
I avsikt att vinna en något mer rättvisande bokföring har riksräkenskapsverket
under senare år förordat, att vissa nyanskaffningar skulle finansieras
med likvida medel utan att förnyelsefondernas storlek skulle rubbas. Dessa
nyanskaffningar bliva därigenom korrekt redovisade som tillgångar. Detta
förfaringssätt, som huvudsakligen kommit till användning vid statens vattenfallsverk,
har visserligen icke medfört någon reell ändring av förnyelsefondsbokföringen,
men därmed har dock vunnits, att vissa större, på detta sätt
verkställda kapitalinvesteringar blivit korrekt redovisade.
Tidigare förslag till ändrad förnyelsefondsbokföring.
Sedan länge har vattenfallsstyrelsen förordat, att förnyelsefonderna vid
statens affärsverk skulle behandlas såsom värdeminskningskonton samt att
de genom avskrivningsförfarandet uppkomna likvida medlen skulle disponeras
till återbetalning av i verket investerade lånemedel eller — vilket teoretiskt
är detsamma — investeras i verkets rörelse. Investering av förnyelsefondsmedel
i nya anläggningar skulle därvid anses såsom placering av förnyelsefondsmedel
och icke medföra minskning av förnyelsefondernas behållning.
Den tidigare berörda utredningen byggde på förutsättningen, att förnyelsefonderna
skulle behandlas som värdeminskningskonton samt upptog förslag
om att fonderna borde benämnas förnyelsekonton. Även i detta förslag följdes—
ehuru endast delvis — den av vattenfallsstyrelsen i olika sammanhang
definierade skillnaden mellan användning och placering av förnyelsefondsmedel.
Som av det förut anförda torde framgå, ledde de sakkunnigas förslag i
denna del icke till resultat. Detta berodde framför allt på vissa invändningar
från riksräkenskapsverket. Enligt verkets uppfattning skulle nämligen förslagen
ofelbart leda till åsidosättande av den grundprincip för 1911 års
budgetreform, att för vart och ett av statens affärsdrivande verk hela den för
året avsedda kapitalökningen upptoges i riksstaten såsom anslag.
Som av det hittills anförda framgår, blev resultatet härav, att förnyelsefonderna
i stället kommo att direkt användas för verkliga nyinvesteringar -—
ett resultat som riksräkenskapsverket givetvis icke hade avsett och som otvivelaktigt
strider såväl mot 1911 års budgetreform som mot tidigare i ärendet
framlagda förslag.
I sitt den 30 december 1929 framlagda utlåtande angående statens vattenfallsverks
förnyelsefonder m. lii. återupptogo statens ekonomisakkunniga förslagen
om investering av förnyelsefondsmedlen i verkens rörelse.
I ett den 21 februari 1930 därefter avgivet utlåtande angående inköp avaktier
i Motala ströms kraftaktiebolag, erinrade riksräkenskapsverket, att
tid efter annan från affärsverkens sida önskemål framställts örn utnyttjande
av förnyelsefondernas medel för ändamål, som ej vore att hänföra till ersättningsarbeten
eller ersättningsanskaffningar. Ämbetsverket anförde härom
vidare, att det kunde sättas i fråga, om den tämligen snäva begränsning av
användningen av förnyelsefondernas medel, som dittills tillämpats, borde för
framtiden vidhållas. Riksräkenskapsverket ville fördenskull förorda, att
frågan om användingen och placeringen av affärsverkens förnyelsefonder
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
25
upptoges till .särskild omprövning, i sylte att i nu förevarande avseende skulle
principiellt klarläggas, i vad mån en anordning mera överensstämmande med
vad som tillämpades i enskild verksamhet borde genomföras även beträffande
statens affärsverks kapitalinvesteringar.
Sedan kommunikationsverkens styrelser avgivit yttrande angående detta
riksräkenskapsverkets uttalande har ämbetsverket i förnyat utlåtande i ärendet
den 15 september 1932 närmare utvecklat sin ställning till berörda spörsmål.
Ämbetsverket framhöll därvid bland annat, att ett fasthållande vid
grunderna för 1911 års budgetreform icke med nödvändighet behövde förutsätta,
att de anslag, som förmedlade statens kapitaltillskott till de affärsdrivande
verken, gåves en så fast anknytning till de speciella ändamål, för vilka
anslagen anvisats, som dittills varit fallet. Ämbetsverket ansåg tvärtom, att
vid anslagsbeviljandet ett principiellt särskiljande av å ena sidan kapitalanvisningen
och å andra sidan användningen av det nytillkomna kapitalet —
eventuellt jämte erforderlig del av redan befintliga likvida tillgångar — bättre
än den nuvarande ordningen skulle motsvara de affärsdrivande verkens
ställning såsom i budgettekniskt hänseende fristående fondförvaltningar. Ett
genomförande av riksräkenskapsverkets förslag skulle såsom huvudsakligt
resultat medföra, att å ena sidan användningen av förnyelsefondsmedlen
strängt begränsades till ersättningsarbeten och ersättningsanskaffning, men
att å andra sidan investeringen i anläggningar m. m. av verkens i samband
med förnyelsefondsavsättningen uppkomna likvida tillgångar kunde ske i
vidgad utsträckning.
Den utredning i ärendet, som riksräkenskapsverket den 30 juni 1934 i anledning
av de här omnämnda förslagen anbefalldes verkställa, har i avvaktan
på genomförandet av 1937 års beslut angående riksstatens uppställning ännu
icke kunnat slutföras. Sedan med det vid 1938 års riksdag nu framlagda
riksstatsförslaget frågan örn riksstatens uppställning kan anses hava blivit
löst, synes tiden vara inne att lösa spörsmålet om användningen och placeringen
av de affärsdrivande verkens förnyelsefonder.
Riktlinjer för slutligt förslag till ändrad förnyelsefondsbokföring.
I anslutning till praktiskt taget samtliga sedan år 1924 framlagda förslag
angående de statliga förnyelsefondernas ordnande, torde förnyelsefonderna
böra givas karaktär av verkliga värdeminskningskonton. Benämningen förnyelsefond
bör alltså ändras till värdeminskningskonto, varjämte bestämmelserna
böra bringas i överensstämmelse med stadgandet i bokföringslagens 9 §
2) första stycket. I fråga om användningen av värdeminskningskontot erfordras
icke annan föreskrift än att kontot icke får minskas annat än genom
en minskningen motsvarande nedskrivning av värdet å respektive tillgångar.
Efter genomförandet av en dylik bestämmelse, kan något spörsmål om placering
av till värdeminskningskontot hörande tillgångar icke uppkomma, eftersom
värdeminskningskontot allenast är att anse såsom en subtraktiv post
avseende de tillgångar, vilka äro föremål för avskrivning.
Genom den årliga avskrivningen uppkommer en reserv av likvida medel,
vilken tillhör respektive kapitalfond. Dylika medel kunna alltså, i den män
de icke erfordras för rörelsen, användas antingen för återbetalning till riksgäldskontoret,
varigenom kapitalbehållningen nedbringas, eller för investering
i nya anläggningar, varigenom kapitalet bibehålies vid sitt värde. Då
fastighetsfonden icke behöver något rörelsekapital, kunna alltså tor denna
fonds del dylika likvida medel i sin helhet användas för återbetalning eller
nyinvestering.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Sistnämnda spörsmål sammanhänger intimt med frågan örn sättet för anvisning
av medel till nya kapitalinvesteringar. Hittills har varje återbetalning
av frigjort kapital ansetts böra hänföras till visst kapitalökningsanslag,
variör alltså de olika kapitalökningsanslagen — såsom riksräkenskapsverket
framhållit i sitt förenämnda den 15 september 1932 i detta ärende avgivna
utlåtande — betraktats ingå såsom självständiga enheter i affärsverksfondernas
kapital. Ett utnyttjande av fondernas likvida tillgångar för nyanläggningar
eller andra utvidgningsarbeten har på grund härav icke kunnat förenas
med hittills gällande budgetprinciper.
Med den år 1937 beslutade uppställning av riksstaten. som lagts till grund
för 1938 års riksstatsförslag, skulle återbetalning av fondkapital icke längre
hänföras till särskilda anslag utan i stället utgå av det odifferentierade fondkapitalet
såsom sådant.
I det nu framlagda riksstatsförslaget hava visserligen kapitalökningsanslagen
för affärsverken och fastighetsfonden liksom hittills uppdelats i ett flertal
olika specialanslag. Ett särskiljande enligt riksräkenskapsverkets förslag
av år 1932 av å ena sidan själva kapitalanvisningen och å andra sidan användningen
av det nytillkomna kapitalet — eventuellt jämte erforderlig del
av redan befintliga likvida kapitaltillgångar — skulle emellertid icke blott
motsvara de affärsdrivande verkens och fastighetsfondens ställning såsom i
budgettekniskt hänseende fristående fondförvaltningar utan även stå i god
överensstämmelse nied den vid 1937 års riksdag beslutade riksstatsuppställningen.
Såsom riksräkenskapsverket i sitt utlåtande av år 1932 framhållit, skulle
vid en dylik uppdelning på tvenne fristående beslut, avseende det ena kapitalanvisningen
och det andra kapitalanvändningen, redovisningen över riksstaten
enbart representera den form, under vilken statens kapitaltillskott till de
ifrågavarande fonderna äger rum. Beslutet örn användningen av det i riksstaten
anvisade kapitaltillskottet skulle alltså genom uppdelningen kunna utformas
utan hänsynstagande till sättet för tillkomsten av fondernas kapitaltillgångar.
Vid sådant förhållande bör det alltså bliva möjligt, att i de fall
då investering i byggnader, anläggningar m. m. av redan befintliga, för andra
ändamål icke omedelbart behövliga likvida tillgångar kan komma i fråga,
låta beslutet örn kapitalanvändningen omfatta jämväl dessa kapitaltillgångar.
För den händelse en fonds likvida tillgångar befinnas tillräckliga för de planerade
nyinvesteringarna, behöver något kapitalökningsanslag över huvud
taget icke anvisas för ändamålet. Skulle sådana likvida medel vid någon
fond komma att överstiga det för nyinvestering erforderliga beloppet och erfordras
medlen icke såsom rörelsekapital, böra de icke erforderliga medlen
följaktligen användas till återbetalning, varigenom fondens kapitalbehållning
minskas.
För ökning av affärsverksfondernas och fastighetsfondens kapitalbehållning
synes därvid för framtiden lämpligen böra anvisas allenast ett anslag för
varje fond respektive delfond. Redovisningen av de konkreta kapitalinvesteringarna
åter bör ske i särskilda specifikationer, vilka upptagas såsom bilagor
till kapitalbudgeten. Respektive fonders i riksgäldskontoret hittills innestående
niebel böra användas antingen till att minska fondkapitalet eller till
nya kapitalinvesteringar. Som konsekvens härav följer, att medel till ersättningsarbeten
böra anvisas på samma sätt som nyinvesteringar. Dessa anvisningar
kunna därvid givetvis ordnas på sådant sätt, att den rörelsefrihet,
som nödvändiggöres av hänsyn till affärsmässiga förhållanden eller oförutsedda
händelser, icke behöver äventyras.
Såsom tidigare anförts torde fastighetsfondens förnyelsefondsredovisning
böra definitivt ordnas först i samband med affärsverkens förnyelsefondsre
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
27
dovisning. Den närmare utformningen av hithörande bestämmelser i vad
avser fastighetsfonden synes därför böra verkställas i samband med det förslag
angående affärsverkens förnyelsefonder, som nu är under utarbetande
inom riksräkenskapsverket och som lärer komma att avgivas inom den närmaste
framtiden. Vid utarbetandet av sistnämnda förslag, vilket enligt uppdraget
skall ske i samråd med affärsverkens styrelser, torde jämväl samråd
böra äga rum med byggnadsstyrelsen.
I avvaktan på slutförandet av den sålunda inom riksräkenskapsverket pågående
utredningen torde de för placeringen av fastighetsfondens förnyelsefondsmedel
nu gällande bestämmelserna tills vidare kunna kvarstå oförändrade.
Stockholm, riksräkenskapsverkets budgetbvrå, den 16 februari 1938.
Bilaga B.
Tabell utvisande byggnadsvärden samt föreslagen avskrivning för den V? 1937 i fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets,
medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens delfonder av statens allmänna fastighetsfond ingående byggnader.
Fastighet |
Byggnads-värde den 1/i |
Grundavskriv- ning |
Årlig avskrivning |
Beräknad |
Beräknad avskrivning budgetåret 1938/39 |
Avskriv-ningen |
||||
% |
Kronor |
Fr.o.m. året |
Kronor |
|||||||
Fångvårdsstyrelsens delfond. |
||||||||||
Centralfängelse!'': |
||||||||||
Långholmen.......................... |
2,056,000: — |
50 |
1,028,000 |
— |
1898 |
25,700 |
— |
2,056,000: — |
— |
— |
Malmö................................ |
1,140,000: — |
50 |
570,000 |
— |
1914 |
14,250 |
— |
1 868,875: — |
14,250: — |
1957/58 |
Härlanda ............................ |
1,070,000: — |
50 |
535,000 |
— |
1907 |
13,375 |
— |
2 885,875: — |
13,375: - |
1951/52 |
Mariestad ............................ |
352,000: — |
50 |
176,000 |
— |
1898 |
4,400 |
— |
352,000: — |
— |
— |
Härnösand............................ |
575,000: - |
50 |
287,500 |
— |
1907 |
7,187 |
50 |
510,312: 50 |
7,187: 50 |
1946/47 |
Växjö................................ |
518,300: — |
50 |
259,150 |
— |
1913 |
6,478 |
75 |
3 401,828:75 |
6,478: 75 |
1955/56 |
Norrköping .......................... |
426,000: — |
50 |
213,000 |
— |
1915 |
5,325 |
— |
* 303,975: — |
5,325: — |
1960/61 |
Fångkolonien å Singeshult .............. |
15,400: — |
50 |
7,700 |
— |
1920 |
192 |
50 |
11,165: — |
192: 50 |
1959/60 |
Sträf fängelser 5.......................... |
2,335,000: — |
50 |
1,167,500 |
— |
1898 |
29,187 |
50 |
2,335,000: — |
— |
— |
Kronohäkten 6.......................... |
1,000,500: — |
50 |
500,250 |
— |
1898 |
12,506 |
25 |
1,000,500: - |
— |
— |
Summa |
9,488,200: — |
4,744,100 |
— |
118 002:50 |
8,725,531: 25 |
46,808: 75 |
||||
Utrikesdepartementets delfond. |
||||||||||
Beskicknings- och konsulatsfastigheter i |
||||||||||
Ankara .............................. |
231,000: — |
25 |
57,750 |
— |
1935 |
2,887 |
50 |
66,412:50 |
2,887: 50 |
1994/95 |
Berlin................................ |
545,000: — |
25 |
136,250 |
— |
1913 |
6,812 |
50 |
306,562: 50 |
6,812: 50 |
1972/73 |
Bern ................................ |
177,000: — |
25 |
44,250 |
— |
1931 |
2,212 |
50 |
59,737: 50 |
2,212: 50 |
1990/91 |
Bryssel .............................. |
155,000: — |
25 |
38,750 |
— |
1929 |
1,937 |
50 |
56,187: 50 |
1,937: 50 |
1988/89 |
Haag ................................ |
94,000: - |
25 |
23,500 |
— |
1931 |
1,175 |
— |
31,725: — |
1.175: — |
1990/91 |
Hamburg ............................ |
190,000: — |
25 |
47,500 |
— |
1921 |
2,375 |
— |
87,875: — |
2,375: - |
1980/81 |
Hälsingfors .......................... |
500,000: — |
25 |
125,000 |
— |
1922 |
6,250 |
— |
225,000: — |
6,250: - |
1981/82 |
Istanbul.............................. |
290,000: — |
25 |
72,500 |
— |
1878 |
3,625 |
— |
290,000: - |
— |
— |
Köpenhamn .......................... |
210,000: - |
25 |
52,500 |
— |
1922 |
2,625 |
— |
94,500: - |
2,625: - |
1981/82 |
Leningrad ............................ |
500,000: — |
25 |
125,000 |
— |
1914 |
6,250 |
— |
275,000: - |
6,250: - |
1973/74 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
London .............................. |
850,000: — |
25 |
212,500: — |
1922 |
10,625 |
— |
382,500: — |
10,625: — |
1981/82 |
Madrid .............................. |
360,000: — |
25 |
90,000: — |
1905 |
4,500 |
—. |
238,500: - |
4,500: — |
1964/65 |
Oslo.................................. |
160,000: — |
25 |
40,000: — |
1907 |
2,000 |
— |
102,000: — |
2,000: - |
1966/67 |
Paris |
|||||||||
Av. Marceau........................ |
430,000: - |
25 |
107,500: — |
1901 |
5,375 |
— |
306,375: — |
5,375: — |
1960/61 |
Rue Bassano........................ |
280,000: — |
25 |
70,000: — |
1921 |
3,500 |
— |
129,500: - |
3,500: — |
1980/81 |
Rom ................................ |
200,000: — |
25 |
50,000: — |
1926 |
2,500 |
— |
80,000: — |
2,500: — |
1985/86 |
Tokio................................ |
110,000: — |
100 |
110,000: — |
— |
110,000: — |
— |
— |
||
Warszawa7............................ |
128,311:18 |
25 |
32,077: 80 |
— |
32,077: 80 |
— |
— |
||
Washington .......................... |
275,000: — |
25 |
68,750: — |
1927 |
3,437: 50 |
106,562: 50 |
3,437:50 |
1986/87 |
|
Wien ................................ |
330,000: — |
25 |
82,500: - |
1929 |
4,125 |
— |
119,625: — |
4,125: — |
1988/89 |
Summa |
6,015,311:18 |
1,586,327: 80 |
72,212:50 |
3,100,140:30 |
68,587: 50 |
||||
Medicinalstyrelsens delfond. |
|||||||||
Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ...... |
994,000: — |
50 |
497,000: — |
1898 |
12,425 |
— |
994,000: — |
— |
— |
Ulleråkers sjukhus vid Uppsala.......... |
3,628,491: 90 |
50 |
1,814,245: 95 |
1898 |
45,356 |
15 |
8 3 591,683:25 |
36,808: 65 |
1938/39 |
S:ta Annas sjukhus i Nyköping.......... |
267,000: - |
50 |
133,500: — |
1898 |
3,337 |
50 |
267,000: — |
— |
— |
Sundby sjukhus vid Strängnäs .......... |
4,972,000: - |
50 |
2,486,000: — |
1924 |
62,150 |
— |
3,356,100. — |
62,150: - |
1963/64 |
Birgittas sjukhus i Vadstena.............. |
1,579,000: — |
50 |
789,500: — |
1898 |
19,737 |
50 |
1,579,000: — |
- . |
— |
Ryhovs sjukhus i Jönköping.............. |
7,458,718: 73 |
50 |
3,729,359:37 |
1935 |
93,233 |
98 |
4,009,061:31 |
93,233:98 |
1974/75 |
S:t Sigfrids sjukhus i Växjö jämte Kors- |
|||||||||
bergakolonien ........................ |
4,917,857: 47 |
50 |
2,458,928: 74 |
1936 |
61,473:22 |
2,581,875:18 |
61,473: 22 |
1975/76 |
|
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik........ |
3,985,000: - |
50 |
1,992,500: — |
1912 |
49,812: 50 |
3,287,625: — |
49,812:50 |
1951/52 |
|
S:t Olovs sjukhus i Visby................ |
2,142,189:18 |
50 |
1,071,094: 59 |
1937 |
26,777:36 |
1,097,871:95 |
26,777: 36 |
1976/77 |
|
S:t Lars sjukhus vid Lund.............. |
5,670,958: 93 |
50 |
2,835,479: 47 |
1898 |
70,886: 99 |
9 5,405,453: 45 |
70,886:99 |
1941/42 |
|
Vipeholms sjukhus i Lund.............. |
4,059,876: 70 |
50 |
2,029,938: 35 |
1936 |
50,748: 46 |
2,131,435:27 |
50,748: 46 |
1975/76 |
|
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ........ |
8,408,400:06 |
50 |
4,204,200: 03 |
1928 |
105,105 |
— |
5,255,250:03 |
105,105: — |
1967/68 |
S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg.......... |
1,040,000: — |
50 |
520,000: — |
1898 |
13,000 |
— |
1,040,000: — |
— |
— |
Restads sjukhus vid Vänersborg.......... |
4,278,500: — |
50 |
2,139,250: - |
1906 |
53,481 |
25 |
3,850,650: — |
53,481:25 |
1945/46 |
Källshagens sjukhus i Vänersborg........ |
4,046,000: — |
50 |
2,023,000: — |
1931 |
50,575 |
— |
2,377,025: — |
50,575: — |
1970/71 |
Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn .... |
2,403,518: 67 |
50 |
1,201,759: 34 |
1908 |
30,043: 98 |
2,103,078: 74 |
30,043: 98 |
1947/48 |
|
Västra Marks sjukhus i Örebro.......... |
1,628,000: - |
50 |
814,000: — |
1932 |
20,350: — |
936,100: — |
20,350: — |
1971/72 |
|
Salberga sjukhus vid Sala................ |
1,930,344: 23 |
50 |
965,172:12 |
1931 |
24,129: 30 |
1,134,077: 22 |
24,129: 30 |
1970/71 |
|
Säters sjukhus vid Säter.................. |
4,389,576: 05 |
50 |
2,194,788:03 |
1912 |
54,869: 70 |
10 3,464,927: 43 |
54,869: 70 |
1954/55 |
|
Gådeå sjukhus i Härnösand.............. |
307,000: — |
50 |
153,500: — |
1898 |
3,837: 50 |
307,000: - |
— |
— |
|
Frösö sjukhus vid Östersund.............. |
3,045,000: — |
50 |
1,522,500: — |
1918 |
38,062: 50 |
2,283,750: — |
38,062:50 |
1957/58 |
|
Umedalenssjukhus vid Umeå.............. |
6.780,000: — |
50 |
3,390,000: — |
1935 |
84,750: — |
3,644,250: — |
84,750: — |
1974/75 |
|
Furunäsets sjukhus vid Piteå.............. |
2,997,000: — |
50 |
1,498,500: — |
1931 |
37,462: 50 |
1,760,737:50 |
37,462: 50 |
1970/71 |
|
Summa |
80,928,431:92 | |
40,464,215:99 |
1,011,605: 39 |
56,457,951:33 |
950,720:39 |
1 1914—1936/37 1.25 % å 990,000. - 2 1907—1936/37 1.25 % å 900,000. — 3 1913-1936/37 1.25 % å 454,000. — 4 1915-1932/33 1.25 % å 286,000.
— 6 Samtliga uppförda 1846—1862. — 6 Samtliga uppförda 1859—1889. -— 7 Under uppförande. — 8 1898—1935/36 1.25 % å 3,551,000. —
9 1898-1935/36 1.25 % å 5,112,000. — 10 1912—1935/36 1.25 % å 3,868,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Fastighet |
Byggnads-värde den */> |
Grundavskriv ning |
Årlig avskrivning |
Beräknad |
Beräknad avskrivning budgetåret 1938/39 |
Avskriv- ningen fortsätter |
||||||
1937 |
* |
Kronor |
Fr.o.m. året |
Kronor |
budgetåret 1937/38 |
t. o. m. |
||||||
Byggnadsstyrelsens delfond. A. Stockholmsavdelningen. |
1,100,000 |
25 |
275,000 |
1930 |
13,750: — |
385,000 |
13,750: - |
1989/90 |
||||
Kammarrättens hus, Birger Jarls torg 13.. |
525,000 |
— |
25 |
131,250 |
— |
1878 |
6,562:50 |
525,000 |
— |
— |
_ |
|
Riksräkenskapsverkets hus, Birger Jarls |
250,000: — |
25 |
62,500: — |
1920 |
3,125: — |
118,750: — |
3,125: - |
1979/80 |
||||
Riksarkivets byggnader: Huvudbyggnaden .................... |
550,000 |
25 |
137,500 |
1890 |
6,875: - |
467,500 |
6,875: — |
1949/50 |
||||
Stenbockska huset .................... |
227,000 |
— |
25 |
56,750 |
— |
1878 |
2,837:50 |
227,000 |
— |
— |
_ |
|
Naturhistoriska riksmuseets byggnader.... |
5,750,684 |
53 |
25 |
1,437,671 |
13 |
1916 |
71,883:56 |
3,019,109 |
45 |
71,883:56 |
1975/76 |
|
Kanslihuset ............................ |
4,511,079 |
08 |
25 |
1,127,769 |
77 |
1936 |
56,388:49 |
1,240,546 |
75 |
56,388:49 |
1995/96 |
|
Byggnaderna i kv. Neptunus större: |
210,000 |
25 |
52,500 |
_ |
1878 |
2,625 |
210,000 |
|||||
■ > 4.................... |
210,000 |
— |
25 |
52,500 |
— |
1918 |
2,625 |
— |
105,000 |
— |
2,625: t- |
1977/78 |
Kontrollstyrelsens hus, Svartmangatan 9.. |
200,000 |
— |
25 |
50,000 |
— |
1924 |
2,500 |
— |
85,000 |
_ |
2,500: — |
1983/84 |
Rosenhaneska huset, Kungshusplan 10____ |
650,000 |
_ |
25 |
162,500 |
— |
1878 |
8,125 |
— |
650,000 |
_ |
_ |
_ |
Arvfurstens palats ...................... |
1,000,000 |
— |
25 |
250,000 |
— |
1878 |
12,500 |
— |
1,000,000 |
— |
_ |
_ |
Preisiska huset, Drottninggatan 36........ |
500,000 |
— |
25 |
125,000 |
— |
1921 |
6,250 |
— |
231,250 |
— |
6,250: — |
1980/81 |
Gymnastiska Centralinstitutets byggnader, |
400,000 |
25 |
100,000 |
1878 |
5,000: - |
400,000: — |
||||||
Byggnaderna i kv. Vega, Drottninggatan |
1,140,000 |
25 |
285,000 |
1878 |
14,250 |
1,140,000 |
||||||
Sergelska huset, Sergelgatan 1............ |
106,000 |
— |
25 |
26,500 |
— |
1878 |
1,325 |
— |
106,000 |
— |
_ |
_ |
Tekniska skolans byggnad, Mästersamuels-gatan 44.............................. |
1,225,000 |
25 |
306,250 |
1878 |
15,312 |
50 |
1,225,000 |
|||||
Utrikesministerhotellet .................. |
265,000 |
_ |
25 |
66,250 |
— |
1878 |
3,312 |
50 |
265,000 |
_ |
_ |
_ |
Nationalmuseibyggnaden ................ |
4,000,0u0 |
— |
25 |
1,000,000 |
— |
1878 |
50,000 |
— |
4,000.000 |
— |
— |
— |
Lantmäteristyrelsens hus ................ |
230,000 |
— |
25 |
57,500 |
— |
1878 |
2,875 |
— |
230,000 |
— |
— |
_ |
Karolinska institutets byggnader.......... |
750,000 |
— |
50 |
375,000 |
— |
1878 |
9,375 |
— |
750,000 |
— |
— |
_ |
Garnisonssjukhusets byggnader............ |
1,020,000 |
— |
50 |
510,000 |
— |
1878 |
12,750 |
— |
1,020,000 |
— |
— |
— |
Gamla riksdagshuset .................... |
2,150,000 |
— |
25 |
537,500 |
— |
1878 |
26,875 |
— |
2,150,000 |
_ |
_ |
|
Folkskoleseminariets byggnader, Prästgårds-gatan 9 .............................. |
700,000 |
25 |
175,000 |
1878 |
8,750 |
700,000: — |
||||||
Kungl, bibliotekets byggnad.............. |
2,400,000 |
— |
25 |
600,000 |
— |
1878 |
30,000 |
— |
2,400,000: - |
- |
— |
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
Musikaliska akademiens byggnader: |
|
Huvudbyggnaden...................... |
200,000: — |
Kjellb. huset.......................... |
330,000: — |
Hessensteinska huset, Birger Jarls torg 2.. |
240,000: — |
Gamla Bankotiusen...................... |
1,030,000: — |
Högre lärarinneseminariets byggnad, Rid- |
|
dargatan 5............................ |
220,000: - |
Riksförsäkringsanstaltens hus, Adolf Fred- |
|
riks Kyrkog. 8........................ |
1,600,000: - |
Pensionsstyrelsens byggn., Engelbrektsg. 5, 7 |
838,339:16 |
Tekniska högskolans byggnader, Vallhalla- |
|
vägen: |
|
Huv.bj-ggn. m. fl..................... |
6,400,000: — |
Kemibyggn........................... |
1,700,000: — |
Bibl.byggn........................... |
300,000: — |
Flygtekn. byggn....................... |
600,000: — |
Kansliflygeln.......................... |
474,700: 46 |
Byggn, i kv. Kungl. Trädgården, V:a Träd- |
|
gårdsg. 10............................ |
450,000: - |
Byggnaderna i kv. Mercurius, Storkyrko- |
|
brinken 7, 9.......................... |
1,100,000:- |
Byggnaderna i kv. Rosenbad: |
|
Drottningg. 1—3...................... |
750,000: — |
Rosenbad 2 .......................... |
2,306,128:95 |
Statens provningsanstalts byggnader...... |
800,000: — |
Byggnaden i kv. Grönlandet norra, Drott- |
|
ninggatan 96.......................... |
3,030,516:36 |
Byggnaden i kv. Rännilen, Birger Jarlsg. |
|
j 7, f. d. patentverkets hus.............. |
467,443:13 |
Gamla skogsinstitutets byggnader, Strand- |
|
vägen 58 ............................ |
100,000: — |
i Byggnaderna i kv. Domherren, Östermalms- |
|
gatan 26.............................. |
350,000: — |
Byggnaden i kv. Murmästaren, Hantver- |
|
karegatan 29.......................... |
3,350,000: - |
j Byggnader för statens hist. museum, färd. |
|
byggn............................... |
1,640,000: — |
Förutv. positionsartillerireg:tets kasern, Stor- |
|
gatan 41.............................. |
50,000: — |
Etnografiska museets byggnader, Kavalleri- |
|
vägen ................................ |
635,000: — |
Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens |
|
byggn., Experiment, f................. |
1,012,665: 69 |
25 * å 2,300,000 + 6,129. — 2 25 * å 3,000,000 + 30,516. —
50,000: — |
1878 1927 1878 1878 |
2,500:-4,125: — |
200,000: — |
4,125: — |
1986/87 |
55,000: — |
1878 |
2,750: — |
220,000: — |
— |
— |
400,000: — |
1931 1917 |
20,000: -10,479:24 |
540,000: — |
20,000: — |
1990/91 1976/77 |
1,600,000: — |
1917 1921 1929 1931 1936 |
80,000: — |
3,280,000: — |
80,000: -21,250: — |
1976-77 1954/55 1962/63 1964/65 1995/96 |
112,500: — |
1918 |
5,625: — |
225,000: - |
5,625: — |
1977/78 |
275,000: - |
1918 |
13,750: — |
550,000: - |
13,750: — |
1977/78 |
187,500: — 1581,129: — |
1924 1919 1926 |
9,375: -28,750: — |
318,750: — |
9,375: — |
1983/84 1978/79 1985/86 |
2 780,516: — |
1921 |
37,500: — |
1,418,016: — |
37,500: — |
1980/81 |
s 129,943: — |
1906 |
5,625: — |
309,943: — |
5,625: — |
1965/66 |
25,000: — |
1878 |
1,250: — |
100,000: — |
— |
— |
175,000: - |
1898 |
4,375:- |
350,000: — |
— |
— |
837,500: — |
1926 |
41,875: - |
1,340,000: — |
41,875: — |
1985/86 |
410,000: — |
1937 |
20,500: — |
430,500: — |
20,500: — |
1996/97 |
12,500: - |
1878 |
625:- |
50,000: - |
— |
— |
158,750: — |
1930 |
7,937: 50 |
222,250: — |
7,937:50 |
1989/90 |
253,166:42 |
1915 |
12,658: 32 |
544,307: 78 |
12,658: 32 |
1974/75 |
% å 450,000 + 17,443.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Fastighet |
Byggnads-värde den Vj |
Grundavskriv- ning |
Årlig avskrivning |
Beräknad |
Beräknad avskrivning budgetåret 1938/39 |
Avskriv-ningen |
||
% |
Kronor |
Fr.o.m. året |
Kronor |
|||||
Veterinärhögskolans fastighet, Norra Djur- |
||||||||
gården .............................. |
2,334,000: — |
25 |
583,500: - |
1911 |
29,175: — |
1,371,225: — |
29,175: — |
1970/71 |
Patentverkets fastighet, kv. Uppfinnaren.. |
1,250,000: — |
25 |
312,500: - |
1922 |
15,625: - |
562,500: - |
15,625: — |
1981/82 |
Nya Elementarskolans fastighet i kv. Be- |
||||||||
ridarebanan .............''............. |
450,000: — |
25 |
112,500: — |
1878 |
5,625: — |
450,000: — |
— |
— |
Byggnader för institutet och förskolan för |
||||||||
blinda å Tomteboda.................. |
1,378,500: — |
25 |
344,625: — |
1878 |
17,231:25 |
1,378,500: - |
— |
— |
Byggnader för centrala frökontrollanstalten, |
||||||||
Bergshamra .......................... |
360,000: — |
50 |
180,000: — |
1930 |
4,500: — |
216,000: - |
4,500: - |
1969/70 |
Byggnader för statens bakteriologiska labo- |
||||||||
ratorium, Huvudsta .................. |
1,622,287: 35 |
50 |
811,143: 68 |
— |
20,278:59 |
T ;811,143: 68 |
20,278: 59 |
1977/78 |
Generaltullstyrelsens hus, Österlånggatan 49 |
11,252,863: 72 |
25 |
313,215:93 |
— |
— |
313,215: 93 |
— |
— |
Statens väginstituts byggnad ............ |
2 14,908: 71 |
— |
14,908: 71 |
— |
— |
14,908:71 |
— |
— |
Säger för stockholmsavdelningen |
68,707,117:14 |
18,829,098: 55 |
842,315: 71 |
42,944,361: 77 |
579,609:46 |
|||
B. Landsortsavdelningen. |
||||||||
Blekinge län. |
||||||||
Landsstatshuset i Karlskrona .......... |
204,500: — |
25 |
51,125: — |
1909 |
2,556: 25 |
125,256: 25 |
2,556: 25 |
1968/69 |
Landshövdingeresidenset i Karlskrona .. |
205,000: — |
25 |
51,250: — |
1878 |
2,562: 50 |
205,000: - |
— |
— |
Gollands län. |
||||||||
Länsresidenset i Visby ................ |
214,000: - |
25 |
53,500: - |
1878 |
2,675: — |
214,000: - |
— |
— |
Arkivdepån i Visby .................. |
33,000: — |
25 |
8,250: — |
1878 |
412: 50 |
33,000: — |
— |
— |
Gävleborgs lån. |
||||||||
Gävle slott .......................... |
350,000: — |
25 |
87,500: — |
1878 |
4,375: — |
350,000: — |
— |
— |
Lantmäterikontoret i Gävle............ |
7,062:15 |
— |
2 7,062:15 |
— |
— |
7,062:15 |
— |
— |
Göteborgs och Bohus län. |
||||||||
400,000: — |
25 |
100.000: — |
1878 |
5,000: — |
400,000: — |
— |
— |
|
Landshövdingeresidenset i Göteborg .... |
233^000: — |
25 |
58^250: — |
1878 |
2,912:50 |
233j000: — |
— |
— |
Landsarkivet i Göteborg .............. |
313,000: — |
25 |
78,250: — |
1911 |
3,912:50 |
183,887: 50 |
3,912:50 |
1970/71 |
Folkskoleseminariet i Göteborg ........ |
482,000: — |
25 |
120,500: - |
1912 |
6,025: — |
277,150: — |
6,025: — |
1971/72 |
Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg |
||||||||
(kemiska och fysiska laboratorier).... |
1,540,000: - |
50 |
770,000: - |
1926 |
19,250: - |
1,001,000: — |
19,250: — |
1965/66 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
a
2
5
09
a.
a
a
a
CA
■a
c
o
5r
cs
ar
00
Hällernäs län.
Halmstads slott ......................
Slottsträdgården i Halmstad ..........
Jämtlands län.
Länsresidenset i Östersund ............
Länsarkivet och lantmäterikontoret i
Östersund..........................
Jönköpings län.
Länsresidenset i Jönköping............
Göta hovrätts byggnader i Jönköping ..
Lantmäterikontoret i Jönköping........
Kalmar län.
Länsresidenset i Kalmar ..............
Folkskoleseminariet i Kalmar med tillhörande
fastigheter..................
Kopparbergs län.
Landsstatshuset i Falun................
Lantmäterikontoret i Falun............
Landshövdingeresidenset i Falun........
Folkskoleseminariet i Falun............
Skogshögskolan vid Garpenberg........
Kristianstads län.
Länsresidenset i Kristianstad ..........
267,403:10
8,000: —
443,000: —
233,000: —
424,000: —
216,000: —
198,OuO: —
449,005:19
118,000: —
192,000: —
205,000: —
103,200: —
770,000: —
131,000: —
495,584:11
Kronobergs län.
Länsresidenset i Växjö ................
Lantmäterikontoret i Växjö............
Folkskoleseminariet i Växjö............I
Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor
................................
| Malmöhus län.
Landshövdingeresidenset i Malmö......
Gamla landsstatshuset i Malmö........
Landsstatshuset i Malmö..............
Hovrättshuset i Malmö................
Landsarkivet i Lund..................
Folkskoleseminariet i Lund............
Vårdanstalten för blinda i Lund ......
Småskoleseminariet i Landskrona ......
248,000: -129,000: —
382,000: —
187,100: —
133,600: -172,200: —
466,000: —
334,000: —
181,000: —
1,077.073: 81
966,700: —
286,000: —
1 Under bvggnad. — 2 Uppförandet uppskjutet. — 3
1922 1.25 % å 261,000, 1922—1936/37 1.25 % å 376,000. - 0
25 |
3 72,403: |
10 |
1878 |
3,250: |
267,403: |
10 |
_ |
||
25 |
2,000: |
— |
1878 |
100: |
— |
8,000: |
— |
— |
— |
25 |
110,750: |
— |
1931 |
5,537: |
50 |
149,512: |
50 |
5,537:50 |
1990/91 |
25 |
58,250- |
— |
1930 |
2,912: |
50 |
81,550: |
— |
2,912: 50 |
1989/90 |
25 |
106,000 |
1878 |
5,300 |
_ |
4 319,500 |
_ |
5,300: — |
1957/58 |
|
25 |
54,000 |
_ |
1878 |
2,700 |
— |
216,000 |
— |
— |
— |
25 |
49,500 |
— |
1936 |
2,475 |
— |
54,450 |
2,475: - |
1995/96 |
|
25 |
112,251 |
30 |
1878 |
5,612 |
56 |
6 332,826 |
42 |
5,612:56 |
1958/59 |
25 |
29,500 |
— |
1878 |
1,475 |
— |
118,000 |
— |
— |
— |
25 |
48,000 |
1887 |
2,400 |
_ |
170,400 |
_ |
2,400: — |
1946/47 |
|
25 |
51,250 |
— |
1929 |
2,562 |
50 |
74,312 |
50 |
2,562:50 |
1988/89 |
25 |
25,800 |
— |
1878 |
1,290 |
— |
103,200 |
— |
— |
— |
l 25 |
192,500 |
— |
1914 |
9,625 |
— |
423,500 |
— |
9,625: — |
1973/74 |
; 25 |
32,750 |
— |
1878 |
1,637 |
50 |
131,000 |
— |
— |
— |
25 |
123,896 |
03 |
1878 |
6,194 |
80 |
6 302,792 |
93 |
6,194:80 |
1969/70 |
25 |
62,000 |
1878 |
3,100 |
_ |
248,000 |
_ |
_ |
||
25 |
32,250 |
_ |
1932 |
1,612 |
50 |
41,925 |
— |
1,612:50 |
1991/92 |
25 |
95,500 |
— |
1909 |
4,775 |
— |
233,975 |
— |
4,775: — |
1968/69 : |
25 |
46,775 |
— |
1878 |
2,338 |
75 |
187,100 |
— |
— |
— |
25 |
33,400 |
1878 |
1,670 |
133,600 |
_ |
_ |
_ |
||
25 |
43,050 |
_ |
1878 |
2,152 |
50 |
172,200 |
— |
— |
— |
25 |
116,500 |
— |
1932 |
5,825 |
— |
151,450 |
— |
5,825: — |
1991/92 |
25 |
83,500 |
_ |
1878 |
4,175 |
— |
334,000 |
— |
— |
— |
25 |
45,250 |
— |
1900 |
2,262 |
50 |
131,225 |
— |
2,262: 50 |
1959/60 | |
25 |
269,268 |
45 |
1918 |
13,463 |
42 |
538,536 |
85 |
13,463:42 |
1978/79 |
25 |
241,675 |
— |
1922 |
12,083 |
75 |
435,015 |
— |
12,083:75 |
1981/82 i |
25 |
71,500 |
— |
1878 |
3,575 |
— |
286,000 |
— |
— |
— |
Grundavskr. å 260,000 + 7,403:10. — 4 1878-1922 1.25 t å 234,000. - 5 1878-1878—1935/36 1.25 % å 225,000
05
05
Kungl. Majlis proposition nr 199.
Fastighet |
Byggnads-värde den */j |
Grundavskriv- ning |
Årlig avskrivning |
Beräknad |
Beräknad avskrivning budgetåret 1938/39 |
Avskriv- ningen fortsätter |
|||||
1937 |
% |
Kronor |
Fr.o.m. året |
Kronor |
budgetåret 1937/38 |
t. o. m. |
|||||
Norrbottens län. Landsstatshuset och landshövdingeresi- |
|||||||||||
denset i Luleå...................... |
338,000 |
— |
25 |
84,500 |
— |
1897 |
4,225: — |
257,725 |
— |
4,225: — |
1956/57 |
Lantmäterikontoret i Luleå............ |
138,000 |
— |
25 |
34,500 |
— |
1931 |
1,725: — |
46,575 |
_ |
1,725: — |
1990/91 |
Folkskoleseminariet i Luleå............ |
656,000 |
— |
25 |
164,000 |
— |
1911 |
8,200: — |
385,400 |
_ |
8,200: — |
1970/71 |
Småskoleseminariet i Haparanda........ |
38,000 |
— |
25 |
9,500 |
— |
1878 |
475: — |
38,000 |
_ |
_ |
|
F. d. seminariet i Murjek.............. |
65,200 |
— |
25 |
16.300 |
_ |
1878 |
815: — |
65,200 |
_ |
_ |
_ |
Landsliskalsbostället i Arjeplog ........ |
11,500 |
— |
25 |
2,875 |
— |
1878 |
143:75 |
11,500 |
— |
— |
— |
Skaraborgs län. |
|||||||||||
Landsstatshuset i Mariestad............ |
212,000 |
— |
25 |
53,000 |
— |
1896 |
2,650: — |
164,300 |
— |
2,650: — |
1955/56 |
Landshövdingeresidenset Marieholm .... |
163,000 |
— |
25 |
40,750: — |
1878 |
2,037: 50 |
163,000 |
— |
— |
||
Landshövdingeresidenset tillhörande träd- |
|||||||||||
gård .............................. |
4,000 |
— |
25 |
1,000 |
— |
1878 |
50: — |
4,000 |
— |
— |
— |
Parken Alhagen vid Mariestad ........ |
800 |
— |
25 |
200 |
_ |
1878 |
10: — |
800 |
_ |
_ |
— |
Småskoleseminariet i Skara............ |
163,000 |
— |
25 |
40,750 |
— |
1878 |
2,037:50 |
163,000 |
— |
— |
— |
Södermanlands län. |
|||||||||||
Länsresidenset i Nyköping ............ |
360,371 |
05 |
25 |
90,092 |
76 |
1878 |
4,504: 64 |
360,371:05 |
_ |
— |
|
Småskoleseminariet i Strängnäs ........ |
260,000 |
— |
25 |
65,000 |
— |
1878 |
3,250: — |
260,000 |
— |
— |
— |
Gripsholms kronomagasin.............. |
19,000 |
“ |
25 |
4,750 |
— |
1878 |
237:50 |
19,000 |
— |
— |
— |
Uppsala län. |
|||||||||||
Uppsala slott ........................ |
1,384,000 |
— |
25 |
346,000 |
— |
1878 |
17,300: — |
1,384,000 |
— |
— |
— |
Folkskoleseminariet i Uppsala.......... |
1,067,000 |
— |
25 |
266,750 |
— |
1878 |
13,337:50 |
1,067,000 |
— |
— |
— |
Värmlands län. |
|||||||||||
Länsresidenset i Karlstad.............. |
353,000 |
— |
25 |
88,250: |
_ |
1878 |
4,412:50 |
353,000 |
_ |
_ |
— |
Folkskoleseminariet i Karlstad.......... Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda |
750,000 |
— |
25 |
187,500 |
— |
1923 |
9,375: — |
328,125 |
— |
9,375: — |
1982/83 |
män................................ |
328,000 |
— |
25 |
82,000 |
— |
1878 |
4,100: — |
328,000 |
_ |
— |
— |
Gamla gymnasiebyggnaden i Karlstad .. |
75,000 |
— |
25 |
18,750 |
— |
1878 |
937:50 |
75,000 |
_ |
_ |
— |
Lantmäterikontoret i Karlstad ........ |
236,000 |
— |
25 |
59,000 |
— |
1936 |
2,950: - |
64,900 |
— |
2,950: — |
1995/96 |
Västerbottens län. |
|||||||||||
Länsresidenset i Umeå ................ |
313,000: - |
25 |
78,250 |
_ |
1878 |
3,912: 50 |
313.000 |
_ |
_ |
_ |
|
Lantmäterikontoret i Umeå............ |
108,825:25 |
25 |
27,206:31 |
1924 |
1,360:32 |
46,250: 79 |
1,360:32 |
1983/84 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Folkskoleseminariet i Umeå............
Hovrättshuset i Umeå ................
Småskoleseminariet i Lycksele..........
Skytteanska skolan i Tärna............
Västernorrlands län.
Landsstatshuset och Iantmäterikontoret i
Härnösand..........................
Landshövdingeresidenset i Härnösand ..
Landsarkivet i Härnösand ............
Småskoleseminariet i Härnösand........
Vanföreanstalten i Härnösand..........
Västmanlands län.
Västerås slott ........................
Lantmäterikontoret i Västerås..........
Älvsborgs län.
Länsresidenset i Vänersborg............
Stalltomten i Vänersborg..............
Örebro län.
Örebro slott..........................
Östergötlands län.
Linköpings slott och slottsflygel........
Folkskoleseminariet i Linköping........
Gamla seminariet i Linköping..........
Klosterträdgårdarna i Vadstena........
Säger tor landsortsavdelningen
Summa
1,021,000: -160,000: —
163,156:84
79,000: —
572,922: 51
136,000: —
330,000: —
295,000: —
1,046,000: -
443,000: -179,000: —
222,000: —
4,500: —
1,044,000: —
553,000: —
834,000: —
90,000: —
73,000: —
27,086,704:01
95,793,821:15
255,250 |
— |
1925 |
12,762:50 |
421,162 |
50 |
12,762:50 |
1984/85 1 |
40,000 |
— |
1937 |
2,000: — |
42,000 |
— |
2,000: — |
1996/97 |
40,789 |
21 |
1925 |
2,039: 46 |
67,302 |
19 |
2,039:46 |
1984/85 |
19,750 |
1927 |
987:50 |
30,612 |
50 |
987:50 |
1986/87 |
|
143,230 |
63 |
1935 |
7,161:53 |
164,715 |
22 |
7,161:53 |
1994/95 |
34,000 |
— |
1878 |
1,700: — |
136 000 |
— |
_ |
_ |
82,500 |
— |
1936 |
4,125: — |
90,750 |
— |
4,125: — |
1995/96 |
73,750 |
— |
1878 |
3,687:50 |
295,000 |
— |
— |
_ |
261,500 |
— |
1933 |
13,075: — |
326,875 |
— |
13,075: — |
1992/93 |
110,750 |
1878 |
5,537:50 |
443,000 |
||||
44,750 |
— |
1936 |
2,237:50 |
49,225 |
— |
2,237:50 |
1995/96 |
55,500 |
1878 |
2,775: — |
222,000 |
||||
1,125 |
— |
1878 |
56:25 |
4,500 |
— |
— |
— |
261,000 |
— |
1878 |
13,050: — |
1,044,000 |
— |
— |
— |
138,250 |
1878 |
6,912: 50 |
553,000 |
||||
208,500 |
— |
1926 |
10,425: — |
333,600 |
— |
10,425: — |
1985/86 |
22,500 |
— |
1878 |
1.125: — |
90,000 |
— |
— |
— |
18,250 |
— |
1878 |
912:50 |
73,000 |
— |
— |
— |
7,
167,524:94
338,402:98
18,959,719; 45
199,684:59 |
25,996,623: 49
1,180,718: 69 | 61,904,081: 22
779,294:05
05
CT
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Tabell utvisande byggnadsvärden samt föreslagen avskrivning för byggnader vilka
av statens allmänna
Fastighet |
Beräknat byggnads- |
Grundavskrivning å investe- 1 |
||
värde Vt 1938 |
% |
Belopp |
||
Uppsala universitets delfond. Universitetshuset............................ |
2,840,000 |
25 |
185,000: — |
|
Gustavianum .............................. |
428,000 |
— |
— |
— |
Humanistiska sektionens seminariebyggnad.... |
228,000 |
— |
— |
— |
Geologisk-mineralogiska institutionen ........ |
221,000 |
— |
— |
— |
Anatomiska institutionen.................... |
374,000 |
— |
50 |
127,500:- |
Histologiska institutionen.................... |
216,000 |
— |
50 |
108,000: — |
Hygieniska institutionen .................... |
73,000 |
— |
— |
— |
Patologiska institutionen .................... |
164,000 |
— |
— |
— |
Gymnastikhuset ............................ |
308,000 |
— |
25 |
57,000: — |
Universitetsbiblioteket ...................... |
2,360,000 |
— |
25 |
112,500: - |
Fysiologiska institutionen.................... |
187,000 |
— |
— |
— |
Kemiska institutionen: Gamla institutionsbyggnaden .............. |
412,000 |
50 |
206,000: — |
|
Nya institutionsbyggnaden ................ |
1,180,000 |
— |
50 |
590,000: — |
Vaktmästarbostad och uthus .............. |
40,000 |
— |
— |
— |
Fysiska institutionen........................ |
530,000 |
— |
50 |
265,000: — |
D:o, professorsbostad........................ Botaniska institutionen...................... |
45,000 |
— |
— |
|
472,500 |
— |
— |
— |
|
D:o, bostäder .............................. |
56,000 |
— |
25 |
14,000: — |
[ D:o, äldre växthus.......................... |
13,500 |
— |
50 |
6,750: — |
| D:o, nytt växthus .......................... |
214,625 |
— |
50 |
107,312: 50 |
Växtbiologiska institutionen.................. |
70,000 |
— |
— |
— |
Zoologiska institutionen...................... |
687,000 |
— |
50 |
343,500: — |
Paleontologiska institutionen ................ |
458,000 |
— |
50 |
229,000: — |
Astronomiska observatoriet.................. |
205,000 |
— |
50 |
18,750: - |
Meteorologiska institutionen.................. |
87,000 |
— |
— |
— |
Musikinstitutionen .......................... |
100,000 |
— |
— |
— |
Linnéträdgården............................ |
87,000 |
— |
— |
— |
Institutet för högspänningsforskning.......... |
552,000 |
— |
— |
— |
Patologiska och hygienisk-bakteriologiska insti-tutionerna ................................ |
1,383,500 |
50 |
691,750: — |
|
Klubbans biologiska station.................. |
25,000 |
— |
— |
|
F. d. folkskoleseminariet .................... |
280,000 |
— |
25 |
70,000: — |
Akademiska sjukhuset: Sjukhuset ................................ |
6,566,000 |
50 |
1,591,677: — |
|
Kvinnokliniken .......................... |
632,750 |
— |
50 |
158,187:50 |
Sanatoriet................................ |
800,000 |
— |
— |
— |
Summa |
22,295,875 |
— |
4,881,927: — |
|
Lunds universitets delfond. Universitetshuset............................ |
1,080,000 |
25 |
270,000: - |
|
Gymnastikhuset ............................ |
100,000 |
— |
25 |
25,000: - |
Gamla biblioteket .......................... |
230.000 |
— |
— |
— |
Gamla geologiska institutionen .............. |
120,000 |
— |
25 |
30,000: — |
Historiska museet .......................... |
265,000 |
— |
25 |
66,250: — |
Patologiska institutionen .................... |
238,000 |
— |
50 |
119,000: — |
Astronomiska observatoriet.................. |
125,000 |
— |
50 |
62,500: — |
Kungl. Majlis proposition nr 199■
37
Bilaga C.
avses skola upptagas till redovisning å Uppsala och Lunds universitets deltonder
fastighetstond.
Årlig av-skrivning å |
Beräknad avskrivning |
Årlig avskrivning tr. o. året 1938/39 |
m. budget- |
Avskriv-ningen fort-sätter t. o. m. ! |
|||||
Basår |
Belopp |
Ordinarie |
Tilläggs-avskrivning |
Summa |
|||||
9,250: — |
1887 |
656,750: |
35,500 |
26,250: — |
61,750 |
1973/74 |
|||
_ |
5,350 |
— |
5,350: — |
10,700 |
— |
1977/78 |
|||
_ |
_ |
2,850 |
— |
2,850: — |
5,700 |
— |
1977/78 |
||
_ |
— |
2,762 |
50 |
2,762:50 |
5,525 |
— |
1977/78 |
||
3,187:50 |
1934 |
140.250: |
— |
4,675 |
— |
1,487: 50 |
6,162 |
50 |
1975/76 |
2j700: — |
1934 |
118,800: |
— |
2,700 |
— |
— |
2,700 |
— |
1973/74 |
_ |
912 |
50 |
912: 50 |
1,825 |
— |
1977/78 |
|||
_ |
— |
2,050 |
— |
2,050: - |
4,100 |
— |
1977/78 |
||
2,850: — |
1911 |
133,950- |
— |
3,850 |
— |
1,000: — |
4,850 |
— |
1973/74 |
5,625: — |
_ |
112,500: |
— |
29,500 |
— |
23,875: — |
53,375 |
— |
1980/81 |
— |
— |
2,337 |
50 |
2,337: 50 |
4,675 |
— |
1977/78 |
||
5,150: — |
1898 |
412,000 |
_ |
— |
_ |
||||
14,750: — |
1904 |
1,091,500 |
— |
14,750 |
— |
— |
14,750 |
— |
1943/44 |
_ |
— |
500 |
— |
500: — |
1,000 |
— |
1977/78 |
||
6,625: — |
1908 |
463,750 |
— |
6,625 |
— |
— |
6,625 |
— |
1947/48 |
— |
562 |
50 |
562: 50 |
1,125 |
— |
1977/78 |
|||
_ |
— |
5,906 |
25 |
5,906: 25 |
11,812 |
50 |
1977/78 |
||
700: — |
1894 |
44,100 |
— |
700 |
— |
— |
700 |
— |
1954/55 |
168: 75 |
1898 |
13,500 |
— |
— |
— |
||||
2,682:81 |
_ |
107,312 |
50 |
2,682 |
81 |
2,682 |
81 |
1977/78 |
|
_ |
— |
875 |
— |
875:- |
1,750 |
— |
1977/78 |
||
8,587:50 |
1916 |
532,425 |
— |
8,587 |
50 |
— |
8,587 |
50 |
1955/56 |
5,725: — |
1932 |
263,350 |
— |
5,725 |
— |
— |
5,725 |
— |
1971/72 |
''468: 75 |
1898 |
37,500 |
— |
2,562 |
50 |
2,093: 75 |
4,656 |
25 |
1973/74 |
_ |
_ |
1,087 |
50 |
1,087: 50 |
2,175 |
— |
1977/78 |
||
_ |
_ |
— |
1,250 |
— |
1,250: — |
2,500 |
— |
1977/78 |
|
_ |
__ |
_ |
1,087 |
50 |
1,087:50 |
2,175 |
— |
1977/78 |
|
— |
— |
— |
6,900 |
— |
6,900: — |
13,800 |
— |
1977/78 |
|
17,293: 75 |
691,750 |
_ |
17,293: 75 |
_ |
17,293 |
75 |
1977/78 |
||
_ |
_ |
312: 50 |
312: 50 |
625 |
— |
1977/78 |
|||
3,500: — |
— |
70,000: — |
3,500: — |
— |
3,500 |
— |
1997/98 |
||
39,791:93 |
1922 |
2,228,347:88 |
82,075 |
_ |
42,283:07 |
124,358 |
07 |
1972/73 |
|
3|954: 69 |
1937 |
162,142:19 |
7,909 |
38 |
3,954: 69 |
11,864 |
07 |
1977/78 |
|
— |
— |
10.000 |
— |
10,000: — |
20.000 |
— |
1977/78 |
||
183,010: 68 |
7,279,927: 57 |
273,379: 69 |
145,687: 76 |
419,067: 45 |
|||||
13,500: — |
1881 |
1,039,500 |
13,500 |
13,500 |
1940/41 |
||||
1,250: — |
1882 |
95,000 |
— |
1,250 |
— |
— |
1,250 |
— |
1941/42 |
_ |
_ |
2,875 |
— |
2,875: — |
5,750 |
— |
1977/78 |
||
1,500: — |
1931 |
40,500 |
— |
1,500 |
— |
— |
1,500 |
— |
1990/91 |
3,312 50 |
1918 |
132,500 |
— |
3,312 |
50 |
— |
3,312 |
50 |
1977/78 |
2^975: — |
1922 |
166,600 |
— |
2,975 |
— |
— |
2,975 |
— |
1961/62 |
1,562:50 |
1898 |
125,000 |
— |
— |
— |
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Fastighet |
Beräknat |
Grundavskrivning å investe-rade statsmedel |
||
% |
Belopp |
|||
Kemiska laboratoriet........................ |
110,000: — |
50 |
55,000: — |
|
Botaniska institutionen: |
||||
Äldre byggnader.......................... |
62,000 |
— |
50 |
31,000: - |
Laboratoriet.............................. |
105,000 |
— |
50 |
52,500: — |
Museet .................................. |
245,000 |
— |
50 |
122,500: — |
Anatomiska institutionen.................... |
276,000 |
— |
50 |
138,000: — |
Fysiologiska institutionen.................... |
180,000 |
— |
50 |
90,000: — |
D:o, instrumentverkstaden .................. |
18,000 |
— |
50 |
9,0l)0: — |
Fysiska institutionen........................ |
170,001 |
— |
50 |
85,000: — |
Embryologiska institutionen.................. |
115,000 |
— |
— |
— |
Medicinskt-kemiska institutionen ............ |
550,000 |
— |
50 |
275,000: — |
Zoologiska institutionen...................... |
700,000 |
— |
50 |
350,000: — |
Universitetsbiblioteket ...................... |
1,020,000 |
— |
25 |
255,000; — |
Nya geologisk-geografiska institutionen........ |
500,000 |
— |
50 |
250,000: — |
Nya kemiska institutionen .................. |
1,650,000 |
— |
50 |
825,000: — |
Thomanderska studenthemmet .............. |
90,000 |
— |
— |
_ |
Tennishallen................................ |
100,U00 |
— |
_ |
_ |
Studentskegården............................ |
250,000 |
— |
— |
_ |
Fastigheten nr 3 i kvarteret Bispen.......... |
154,700 |
— |
25 |
38,675: — |
Summa |
8,453,700 |
- |
3,149,425: — |
1 1907—1936/37 1.25 % å 620,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
39
Årlig avskrivning
å
investerade
statsmedel
(1.25 %)
Beräknad avskrivning
t. o. m. budgetåret
1937/38
Basår
Belopp
Årlig avskrivning fr. o. m. budgetåret
1938/39
Ordinarie
avskrivning
(1.25 %)
Tilläggsavskrivning
(1.25 %)
Summa
Avskrivningen
fortsätter
t. o. m,
budgetåret
1,375: —
775
1,312
3,062
3,450
2.250
225
2,125
6,875
8,750
12,750
6.250
20,625
1,933: 75
1898
1898
1898
1915
1898
1898
1904
1898
1924
1916
1907
1930
110,000: —
62,000
105.000
192,937
276.000
180.000
16,650
170.000
371,250
542,500
1 500,250
300.000
825.000
38,675: ■
50
3,062: 50
225: —
1,437
6,875
8,750
12,750
6.250
20,625
1.125
1.250
3.125
1,933
50
75
1,437:50
1.125
1,250
3.125
3,062:50
225: —
2.875
6.875
8,750:
12,750:
6,250:
20,625
2.250
2,500
6.250
1,933
75
1954/55
1943/44
1977/78
1963/64
1955/56
1978/79
1969/70
1977/78
1977/78
1977/78
1977/78
1997/98
95,858:75
5,289,862:50 | 92,821:25
9,812:50
102,633
75
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Bilaga D.
Tabell utvisande pågående byggnadsarbeten och nytillkomna fastigheter avseende
fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens
delfonder under tiden */» 1937—’/7 1938.
Till- |
|||||
Tidpunkt |
Grundavskrivning |
ning |
|||
för färdig- |
byggnads- värden |
budgetåret |
|||
ställande |
% |
Kronor |
1938/39 |
||
Fångvårdsstyrelsens delfond. |
|||||
Skenäs anstalt ................ |
Före Vt 1938 |
462,000: — |
50 |
231,000: — |
5,750: - |
Utrikesdepartementets |
|||||
delfond. |
|||||
Beskickningshus i Warszawa .. |
Före j/t 1938 |
311,688: 82 |
25 |
77,922: 20 |
5,500: — |
> i Washington .. |
» V» 1938 |
143,000: — |
25 |
35,750: — |
1,787: 50 |
> i Reykjavik____ |
> Vt 1938 |
90,000: — |
25 |
22.500: — |
1.125: — |
> i Bukarest .... |
» ''/t 1938 |
215,000: - |
25 |
1 53,750: — |
2,687:50 |
Summa |
759,688:82 |
189,922: 20 |
11,100: - |
||
Medicinalstyrelsens delfond. S:t Sigfrids sjukhus i Växjö .. |
Före 1/7 1938 |
1,077,000: — |
50 |
538,500: — |
13,462:50 |
S:t Lars > vid Lund____ |
» Vt 1938 |
323,500: — |
50 |
161,750: — |
4,043: 75 |
Restads > > Vänersborg |
» ‘/t 1938 |
339,200: — |
50 |
169,600: - |
4,240: - |
S:t Olofs > i Visby...... |
» >/» 1938 |
235,311: — |
50 |
117,656: — |
2,941: 39 |
Summa |
1,975,011: - |
987,506: — |
24,687: 64 |
||
Byggnadsstyrelsens delfond. Kanslihuset.................... |
Före Vt 1938 |
300,000: — |
25 |
75,000: -2 85,000: — |
3.750: — |
Sjöhistoriska museet............ |
|||||
Generaltullstvrelsens ombyggnad, |
|||||
Skeppsbron 38 .............. |
Efter Vt 1938 |
320,000: - |
25 |
80,000: — |
— |
Statens historiska museums ny- |
|||||
byggnader .................. |
Under 1939 |
2,701,000: - |
25 |
675,250: — |
_ |
Växtskyddsanstalten vid Bergs- |
|||||
hamra ...................... |
Före V? 1938 |
656,300: — |
50 |
328,150: — |
8,203: 75 |
Anstalter för dövstumundervis- |
|||||
ningen ...................... |
Vt 1938 |
3,527,000: — |
25 |
3 881,750: - |
44,087: 50 |
Tillbyggnad till landsstatshuset i |
|||||
Härnösand .................. |
Före Vt 1938 |
239,077: — |
25 |
59,769: — |
2,988: 46 |
Statens bakteriologiska laborato- |
|||||
rium vid Huvudsta.......... |
> Vt 1938 |
36,712: 65 |
50 |
18,356:33 3 12,500: — |
458: 91 |
Bostadshus vid Experimentalfältet |
25 |
625:- |
|||
skolan för blinda å Tomteboda |
Före V’ 1938 |
18,000: — |
25 |
4,500: — |
225:- |
Kansliflygeln ................ |
» Vt 1938 |
19,899:54 |
25 |
4,974: 89 |
248:74 |
Summa |
8,847,989:19 |
2,225,250: 22 |
72,837:36 |
1 Inköpes förskottsvis före 1/i 1938. Grundavskrivning verkställes ''/t 1938. — 2 Då statens
bidrag till byggnaden ej uppgår till mer än 85,000 kronor kan engångsavskrivningen icke ske
med högre belopp. — 8 Grundavskrivning x/t 1938.
3876B1. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.