Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
1
Nr 186.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till
allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret
1938/89; given Stockholms slott den 3 mars 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg
härefter:
Under punkt 80 i 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition rörande bidrag till
allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret 1938/39, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39 till Universitetssjukhus:
Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm ett anslag
av 345,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 186 187.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
Ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår är uppfört med
197,900 kronor, utgår under villkor, att arvodet till barnbördshusets överläkare
underställes Kungl. Maj:ts prövning. Genom beslut den 5 november
1937 har Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser rörande
nyssnämnda arvode.
Enligt ett med Stockholms stad och Stockholms län slutet avtal hava
från och med år 1923 gällt följande principer för beräkning av allmänna
barnbördshusets driftkostnader och dessas fördelning på den vårdade
eller hennes hemkommun samt på staten, staden och länet. Legosängsavgiften
betalas av den vårdade själv eller i fall av medellöshet av hennes
hemortskommun; dock skall staten vidkännas legosängsavgifterna för
medellösa, som ej tillhöra Stockholms stad eller Stockholms län. Av
restkostnaden, d. v. s. den verkliga kostnaden för underhållsdag minskad
med legosängsavgiften, betalar för vårdade, tillhörande Stockholms stad
eller Stockholms län, staden, respektive länet, ena hälften och staten
andra hälften, men för vårdade, tillhörande andra län, staten hela restkostnaden.
Direktionen över allmänna barnbördshuset hemställde i skrivelse den
14 september 1937, att anslaget måtte för nästkommande budgetår höjas
med 32,230 kronor till 230,130 kronor. Av framställningen inhämtas
följande:
I nedanstående tabell hade sammanförts de verkliga utgiftsposterna
för budgetåret 1936/37 och de beräknade för budgetåret 1938/39.
Fastighetens underhåll och omkostnader
Inventariers anskaffning och underhåll .
Avlöningar.......................
Kosthåll.........................
Tvätt och renhållning..............
Uppvärmning och belysning.........
Läkemedel m. m...................
Instrument och undervisningsmateriel . .
Skrivmateriel, tryckningskostnader m. m,
Diverse utgifter...................
Utgifter 1936/37 |
Beräknade utgifter 1938/39 |
|
27,812: |
43 |
28,000 |
20,528: |
97 |
25,000 |
240,723: |
46 |
268,000 |
132,677: |
23 |
150,000 |
19,460: |
47 |
19,000 |
40,256: |
08 |
50,000 |
58,455: |
15 |
59,000 |
7,913: |
74 |
8,000 |
5,455: |
14 |
5,000 |
9,745: |
56 |
10,000 |
Summa kronor 563,028: 23 622,000.
Vid jämförelse med budgetåret 1936/37 företedde den framlagda beräkningen
för budgetåret 1938/39 en höjning av posterna inventarier,
avlöningar, kosthåll och uppvärmning.
I skrivelse den 15 september 1936 med anhållan om medels anvisande
för uppehållande av barnbördshusets drift under budgetåret 1937/38 hade
direktionen anmält, att, med anledning av medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse
den 30 maj 1936 med anvisningar örn innebörden av sjukhus
-
.‘3
Kungl. Maj:ts •proposition Nr 186.
lagens föreskrifter om erforderlig personal och om nödig vila och ledighet
för denna, det skulle visa sig nödvändigt att göra framställning örn medels
anvisande för ökning av personalen. Uppfyllandet av detta behov —
vilket jämväl påyrkats i framställning till direktionen från Stockholms
kommunalarbetares samorganisation — funne direktionen icke kunna
vidare skjutas på framtiden. Noggrann prövning hade utvisat, att, även
med iakttagande av all omsorg i sparsamhetshänseende vid arbetets organisation,
ökning av personalen vore nödig med 3 assistentsköterskor,
1 nattsköterska, 1 sköterskeelev, 4 sköterskebiträden samt 5 biträden,
tillhörande ekonomipersonalen. Kostnaderna härför uppginge till 34,000
kronor varav på lönekontot 23,800 kronor och på kosthållets konto
10,200 kronor. Härtill komme en engångskostnad av Jh000 kronor å
inventariers konto för inköp av möbler, sängar och sängkläder.
Direktionen hade vidtagit åtgärder i syfte att bereda barnbördshusets
husmoder och 14 sköterskor högre pensioner från statens pensionsanstalt
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen nr 461/1936. Till de årliga
premierna hade huvudmannen att bidraga med 78 kronor för envar
eller tillsammans 1,170 kronor per år, vilket belopp påförts lönekontot.
Vidare hade å lönekontot upptagits en utgiftsökning av 2,4-00 kronor avföljande
skäl. Den löneförbättring, som under fjolåret hade kommit
det stora flertalet av personalen till godo och som avsett att ställa densamma
i paritet med personalen vid övriga stockholmssjukhus, hade
lämnat några befattningshavare oberörda. Motsvarande befattningshavare
vid Stockholms stads sjukhus hade emellertid genom den år 1937
genomförda allmänna kommunala löneregleringen kommit i åtnjutande av
uppfattning i högre lönegrad. Direktionen funne rättvisa och konsekvens
oavvisligen fordra, att häremot svarande löneförhöjning ägde rum
vid barnbördshuset. De befattningshavare, det här gällde, vore syssloman,
kontorsskrivare, husmoder, köksföreståndarinna, tvättföreståndarinna
och vaktmästare.
Å kosthållets konto hade förutom ovannämnda 10,200 kronor upptagits
en förhöjning av cirka 7,000 kronor. Denna förhöjning vore betingad
av de ökade livsmedelskostnaderna.
Kontot uppvärmning och belysning hade höjts med närmare 10,000
kronor. Denna höjning vore beroende av den sedan den 1 juli 1937 inträffade
avsevärda höjningen av kolpriserna.
De ifrågavarande utgiftsökningarna uppginge sålunda till:
Inventarier...........................kronor 4,000
Avlöningar (23,800 + 2,400 + 1,170 =)....... » 27,370
Kosthåll (10,200 + 7,000 =)............... » 17,200
Uppvärmning......................... Ä 9,720.
Med tillämpning av förutnämnda grunder för beräkning av barnbördshusets
driftkostnader och dessas fördelning beräknar direktionen förevarande
anslag till 230,130 kronor 62 öre. Beträffande detaljerna i anslagskalkylerna
hänvisas till handlingarna i ärendet.
Medicinalstyrelsen förklarade sig i utlåtande den 1 oktober 1937 icke
hava något att erinra mot bifall till direktionens framställning.
I skrivelse den 14 december 1937 har direktionen hemställt, att anslaget
måtte för nästa budgetår höjas med ytterligare 15,731 kronor.
4
Kungl. Majlis proposition Nr 186.
Direktionen hade i anledning av kungörelsen nr 461/1936 om ändring
i vissa delar av reglementet för statens pensionsanstalt hos medicinalstyrelsen
utverkat godkännande av omreglering i pensionshänseende av
fjorton sjuksköterskebefattningar och en husmodersbefattning vid barnbördshuset
för ökning av pensionsunderlaget i enlighet med § 61 nämnda
kungörelse till 1,560 kronor samt därefter hos statens pensionsanstalt
ansökt örn dylik förhöjning. Sådan hade ock av anstaltens styrelse
medgivits att gälla från och med 1937 års ingång.
Tillika hade emellertid direktionen hemställt, att, enär staten borde
betraktas såsom huvudman för befattningarna i fråga, höjningen måtte
— jämlikt övergångsbestämmelserna till reglementet — förklaras gälla
retroaktivt utan erläggande av den för andra fall stadgade engångsavgiften.
I förväntan att denna hemställan skulle bifallas, hade direktionen
i sitt anslagsäskande av den 14 september 1937 icke upptagit
något belopp för bestridande av dylik engångsavgift. Sedermera hade
emellertid styrelsen för statens pensionsanstalt förklarat sig icke kunna
godkänna uppfattningen, att staten vore att betrakta såsom huvudman
för befattningarna, och förty icke bifalla hemställningen örn avgiftsfri
retroaktiv tillämpning.
Det vore dock enligt direktionens mening alldeles icke rimligt, örn den
särställning barnbördshuset intoge i förhållande till ett under statens
omedelbara förvaltning ställt sjukhus skulle få medföra, att nuvarande
sjuksköterskor och husmoder bleve ställda utanför den blott alltför
välbehövliga förbättring i pensionsförmåner, som den ovannämnda kungörelse
genom möjlighet till retroaktiv tillämpning avsåge att bereda.
Därest direktionen bemyndigades erlägga de erforderliga retroaktivavgifterna,
vilka bleve att betrakta såsom en barnbördshusets driftkostnad
under instundande budgetår, komme jämlikt den mellan statsverket,
Stockholms stad och Stockholms läns landsting avtalsenligt gällande fördelningen
av driftkostnaderna endast en del av beloppet att erfordras
såsom statsanslag. Enligt en från pensionsan.stalten meddelad uträkning
utgjorde retroaktivavgifterna, under förutsättning att inbetalning skedde
senast den 28 december 1937, tillhopa 26,434 kronor. Vid senare verkställd
inbetalning räknades härå 6 procent ärlig ränta, vilket på sju
månader utgjorde 925 kronor. Totala beloppet vid inbetalning i juli
1938 bleve alltså 27,359 kronor, varav vid tillämpning av nyss nämnda
fördelning komme å statsverket 15,731 kronor 42 öre.
Statskontoret har i utlåtande den 11 januari 1938 anfört följande:
Statskontoret funne icke anledning till erinran mot att Kungl. Majit
av riksdagen äskade medel för bestridande av i ovanberörda framställning
omförmälda retroaktivavgifter till statens pensionsanstalt. Då emellertid
inbetalning av avgifterna torde böra ske den 1 juli 1938, syntes
ränta böra beräknas allenast till och med sagda dag. För ändamålet
torde — i överensstämmelse med gällande fördelning av driftkostnaderna
vid barnbördshuset mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns
landsting — det i tidigare framställning äskade beloppet, 230,130 kronor,
böra för nästkommande budgetår ökas med i runt tal 15,670 kronor.
Ämbetsverket förutsatte emellertid, att direktionen över barnbördshuset
komme att genom löneavdrag uttaga ersättning av vederbörande befatt
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
ningshavare och härigenom åstadkomma minskning i de för bestridande
av lönekostnaderna erforderliga anslagsmedlen.
I propositionen nr 39/1937 föreslog Kungl. Majit riksdagen att godkänna
de grunder för statsbidrag till sluten och öppen barnbördsvård
samt till förebyggande mödra- och barnavård, som av chefen för socialdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet förordats. Sedan riksdagen
(skrivelse nr 308/1937) med vissa erinringar godkänt det sålunda
framlagda förslaget, utfärdade Kungl. Majit bestämmelser i ämnet bland
annat genom kungörelsen nr 743/1937 angående statsbidrag till driften
av förlossningsanstalter och väntehem m. m., vilken kungörelse trädde
1 kraft den 1 januari 1938. Enligt sagda kungörelse må statsbidrag utgå
till landsting, kommun, kommunalförbund, förening eller stiftelse för
driften av barnbördshus med tre kronor för dag och barnaföderska, som
vårdas å allmän sal. Såsom villkor för statsbidraget skall gälla bland
annat, att vårdavgiften å allmän säl eller därmed likställt rum icke
utgår med högre belopp än en krona för dag och barnaföderska jämte barn.
I skrivelse den 13 januari 1938 har direktionen över allmänna barnbördshuset
anfört följande:
Ovannämnda författning hade icke avseende å allmänna barnbördshuset
i Stockholm och dess kvinnoklinik, vilken anstalt dreves huvudsakligen
med statsmedel. Enligt vad barnbördshusets direktion inhämtat,
hade däremot kungörelsen redan från och med årets ingång vunnit
tillämpning vid de av staden och landstinget i egen regi drivna förlossningsanstalterna.
Vid dessa anstalter vore vårdavgiften å allmän sal
således nedsatt till en krona per vårddag. Det läge i sakens natur, att
en motsvarande nedsättning omedelbart måste komma till tillämpning
även vid allmänna barnbördshuset, där vårdavgiften för närvarande vore
2 kronor 50 öre per dag.
Enligt gjorda beräkningar uppginge antalet underhållsdagar för barnaföderskor
å allmän sal vid barnbördshuset till 28,400 per år. Ett statsbidrag,
motsvarande det i ovannämnda kungörelse fastställda av 3 kronor
per underhållsdag, skulle alltså utgöra (28,400X3 =) 85,200 kronor.
Detta belopp vore dock icke för barnbördshuset erforderligt i sin helhet.
Ett statsbidrag av 3 kronor + legosängsavgift 1 krona, tillhopa 4 kronor
per vårddag, skulle nämligen, jämfört med nuvarande inkomst av legosängsavgift
2 kronor 50 öre per vårddag, tillföra barnbördshuset en ökad
inkomst av 1 krona 50 öre per vårddag; dess driftunderskott (restkostnader)
skulle således minskas med (28,400X1 krona 50 öre =) 42,600
kronor. Av denna underskottsminskning borde med tillämpning av de
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting träffade avtalen
och med hänsyn till patientantalets fördelning å olika hemorter tillgodogöras
Statsverket
hälften.................... 21,300: —
Stockholms stad............... 9,372: —
Stockholms län ............... 8,733: —
Övriga lim (= statsverket)....... 3,195:— 3,195: —
21,300: — 24,495: —.
6
Kungl. Marits proposition Nr 186.
Det erforderliga beloppet utgjorde alltså, per år räknat (85,200 —
24,495 =) 60,705 kronor. För det senare halvåret av nu löpande budgetår
erfordrades 30,352 kronor 50 öre.
Från Stockholms stads och Stockholms läns landstings sida hade erinrats,
hurusom enligt lydelsen av förenämnda avtal det underskott, till
vars täckande de åtagit sig att bidraga, beräknades, genom att från
driftkostnaderna droges påförda legosängsavgifter. Nu avsedda ändrade
grunder för finansieringen av barnbördshusets drift måste därför medföra
antingen en revision av avtalen eller i allt fall en förklaring från
statsmaktens sida, att avtalen hädanefter i förevarande hänseende vore
att tillämpa i överensstämmelse med ovan använda beräkningsgrunder.
Med åberopande av det anförda hemställde direktionen, att Kungl.
Maj:t måtte dels hos riksdagen utverka såväl tilläggsanslag till barnbördshuset
för nu löpande budgetår med 30,350 kronor som ock för
nästföljande budgetår, utöver vad direktionen tidigare för barnbördshusets
behov äskat, ett anslagsbelopp av 60,700 kronor, med förklaring
tillika av riksdagen att gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting måtte från och med 1938 års ingång vinna den
tillämpning, att deras bidragsskyldighet avsåge det underskott, som
uppstode, då från driftkostnaderna avdroges dels legosängsavgift med 1
krona per vårddag, dels ytterligare ett belopp av 3 kronor per vårddag,
dels ock bemyndiga direktionen att, i avvaktan på riksdagens beslut,
från och med innevarande kalenderårs ingång tillämpa en nedsättning
av legosängsavgiften för förlossningspatient å allmän sal till en
krona lier vårddag.
Barnbördshuset saknade nödiga medel att, i avvaktan på utanordning
framdeles av det för innevarande halvår erforderliga beloppet 30,350
kronor, förskottera någon mera betydande del därav. Direktionen hemställde
fördenskull, att Kungl. Majit måtte draga försorg om att nödigt
belopp ställdes till barnbördshusets disposition.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 21 januari 1938 förklarat sig
icke hava något att erinra mot bifall till direktionens nu gjorda framställning.
Statskontoret har i utlåtande den 26 januari 1938 anfört:
I likhet med direktionen funne statskontoret kungörelsen nr 743/1937
icke tillämplig å allmänna barnbördshuset. Då emellertid vårdavgiften
å allmän sal vid barnbördshuset för närvarande utgjorde två kronor
50 öre för dag, medan jämlikt berörda kungörelse dylik avgift icke
utginge med högre belopp än en krona för dag och barnaföderska jämte
barn, syntes det vara ofrånkomligt, att vårdavgiften vid allmänna barnbördshuset
sänktes till sistnämnda belopp. Härigenom konune en ökning
att uppstå i den s. k. restkostnaden, för vilken kostnad staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting skulle svara jämlikt mellan
sagda parter träffad överenskommelse. Sänkningen av vårdavgiften skulle
sålunda medföra ökade utgifter icke blott för staten utan även för Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. Ökningen för sistnämnda
båda parter i avtalet skulle undvikas, därest staten åtoge sig att ensam
svara för de ökade utgifter, som föranleddes av den ifrågasatta ned
-
7
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 186.
sättningen i legosängsavgiften. Av Stockholms läns landstings yttrande
över befolkningskommissionens förslag rörande grunderna för driftbidrag
(se propositionen nr 39/1937, sid. 34) ävensom av den föreliggande framställningen
torde emellertid framgå, att landstinget, med vilket Stockholms
stad förenat sig, icke funne detta tillfyllest. Landstinget och
staden ansåge fastmera, att de jämväl borde komma i åtnjutande av
utgiftsminskning, motsvarande den lättnad med avseende å driftkostnaderna
vid andra förlossningsanstalter, som kungörelsen medförde. För
sådan händelse skulle statsverket icke enbart få vidkännas kostnaden
för vårdavgiftens nedsättande (1: 50X28,400 =) 42,600 kronor utan härutöver
få övertaga viss del av stadens och landstingets utgifter (av
direktionen för 1938/39 beräknade till 18,105 kronor).
Enligt statskontorets mening vore det i och för sig icke orimligt, att
staden och landstinget, som genom kungörelsen beretts ekonomisk lättnad
i fråga om andra förlossningsanstalter, i varje fall godtoge en anordning,
varigenom deras bidrag till allmänna barnbördshuset lämnades
utan påverkan av vårdavgiftens bestämmande till en krona. Därest
detta emellertid icke skulle anses stå i god överensstämmelse med grundtankarna
i ovannämnda kungörelse, torde Kungl. Majit böra hemställa
om riksdagens godkännande av de av direktionen föreslagna ändrade
grunderna för beräkning av Stockholms stads och Stockholms läns landstings
andel i kostnaderna för allmänna barnbördshuset samt i samband
härmed för nästkommande budgetår — utöver i tidigare framställningar
begärda belopp — av riksdagen äska ytterligare 60,700 kronor. Då de
ändrade bestämmelserna torde böra lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1938, torde Kungl. Majit — med hänsyn till vad i framställningen
anförts om barnbördshusets ekonomiska ställning böra
utverka riksdagens medgivande, att för bestridande av de ökade utgifterna
för löpande budgetår få taga i anspråk förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.
I propositionen nr 272/1937 angående lönereglering för personalen vid
serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. m. ansåg jag mig böra
biträda ett av karolinska sjukhusets direktion framlagt förslag örn ökning
av sjukvårds- och ekonomipersonalen vid serafimerlasarettet för ordnandet
av nämnda personals arbetsförhållanden i anslutning till medicinalstyrelsens
förutberörda cirkulärskrivelse. Detta förslag godtogs av
riksdagen. I konsekvens härmed torde arbetsförhållandena böra, på sätt
direktionen ifrågasatt, regleras jämväl för personalen vid allmänna barnbördshuset.
Medel böra således anvisas för anställande i enlighet med
direktionens över allmänna barnbördshuset förslag av för ändamålet
erforderlig ytterligare personal. Mot de av direktionen i skrivelsen den
14 september 1937 i övrigt verkställda anslagsberäkningarna har jag icke
något att erinra.
Jag biträder jämväl direktionens förslag örn anvisande av medel för
bestridande av de i direktionens framställning av den 14 december 1937
omförmälda retroaktivavgifterna till statens pensionsanstalt. I överens
-
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Marits proposition Nr 186.
stämmelse med vad statskontoret anfört beräknar jag de för ändamålet
erforderliga medlen till i runt tal 15,670 kronor. Av direktionens framställning
framgår icke klart, om direktionen avsett, att vederbörande
befattningshavare skulle helt befrias från kostnaderna för nämnda avgifter.
Jag anser mig böra i likhet med statskontoret förutsätta, att
ersättning genom löneavdrag uttages av befattningshavarna.
Förenämnda kungörelse nr 743/1937 är icke tillämplig å allmänna
barnbördshuset. Syftemålet med ovanberörda av riksdagen godkända
grunder för den slutna barnbördsvården är emellertid, att bidrag skall
utgå för alla barnaföderskor, som vårdas å allmän sal, under villkor att
av barnaföderskan icke uttages högre dagavgift än en krona. Med
hänsyn härtill torde jämväl dagavgiften vid allmänna barnbördshuset,
vilken avgift för närvarande utgår med två kronor 50 öre, böra med
tillämpning från och med den 1 januari 1938 sänkas till en krona.
Denna sänkning kommer att medföra en ökning av den restkostnad,
för vilken staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting skola
svara jämlikt ovan omförmälda avtal. Jag har ingenting att erinra mot
att Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidragsskyldighet
från och med den 1 januari 1938 begränsas till att avse den restkostnad,
som uppkommer, sedan från driftkostnaderna dragits -— förutom vederbörliga
legosängsavgifter — jämväl ett belopp av tre kronor per underhållsdag
för barnaföderskor å allmän sal. Med anledning härav synes
anslaget böra för nästa budgetår höjas med det av direktionen beräknade
beloppet av i runt tal 60,700 kronor.
Då de förändrade bestämmelserna, som nämnts, böra tillämpas från
och med den 1 januari 1938, torde medel böra anvisas jämväl för täckande
av de ökade utgifterna för innevarande budgetår. I enlighet med
statskontorets förslag lärer förslagsanslaget till oförutsedda utgifter böra
tagas i anspråk för sistnämnda ändamål. Jag ämnar framdeles ånyo anmäla
frågan om bemyndigande för sjukhusdirektionen att från och med
den 1 januari 1938 tillämpa en nedsättning av sagda legosängsavgifter
till en krona per vårddag.
Anslaget till bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm bör
sålunda för nästkommande budgetår uppföras med (230,130 + 15,670 +
+ 60,700 =) 306,500 kronor, innebärande en anslagshöjning med 108,600
kronor.
Åberopande det anförda hemställer jag att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att
dels till Universitetssjukhus: Bidrag till allmänna barnbördshuset
i Stockholm för budgetåret 1938/39 anvisa
ett anslag av.....................kronor 306,500,
dels ock medgiva, att för det av mig angivna ända -
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
målet må tagas i anspråk högst 30,350 kronor av det i
riksstaten för budgetåret 1937/38 uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Tunberg.
\