Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

5

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra
området i Södertälje; given Stockholms slott den 3
mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Genom köpekontrakt den 16 november 1908 försålde Södertälje stad till
kronan ett söder örn lägenheten Fribohagen invid vägen till Tvetaberg beläget
område i Södertälje — i stadens fastighetsregister numera benämnt
stadsägan nr 485 å västra området — örn 2,530 kvadratmeter för en köpeskilling
av 1,500 kronor.

I skrivelse den 10 februari 1932 hemställde arméförvaltningens dåvarande
artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement, att Kungl. Maj:t måtte

639 38

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

föreslå riksdagen medgiva, att omförmälda stadsäga, varå på sin tid uppförts
en byggnad för inrymmande av landstormsförråd samt uthus, finge mot viss
mellangift utbytas mot annan för uppläggning av landstormsförråd lämplig
tomt i stadens mera centrala delar samt att visst belopp finge tagas i anspråk
till bestridande av kostnaderna för berörda mellangift samt omförmälda
byggnaders flyttning till den nya tomten och ombyggnad.

Såsom skäl för sin framställning åberopade departementen, att den å stadsägan
befintliga förrådsbyggnaden, som alltjämt vore i gott stånd, under
senare år icke kunnat användas, enär på grund av dess isolerade läge på
ett avsevärt avstånd utanför stadens bebyggda delar risken för inbrott varit
alltför stor samt att en effektiv bevakning av landstormsförrådet skulle draga
alltför stora kostnader.

Genom beslut den 13 januari 1933 fann Kungl. Majit emellertid ifrågavarande
framställning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Uti en av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, jämte eget yttrande,
den 25 februari 1938 överlämnad skrift, dagtecknad den 31 januari samma
år, har Idrottsföreningen Kamraterna, Södertälje, anhållit att för en köpeskilling
av 4,000 kronor få för föreningens disposition inköpa omförmälda
fastighet, som för närvarande vore uthyrd åt föreningen.

I sitt berörda yttrande har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse anfört
i huvudsak följande:

I avsikt att utröna möjligheten av en försäljning av såväl landstormsförrådstomten
som därå uppförda byggnader hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement
hösten 1936 genom annons i tidningspressen infordrat
anbud å inköp av tomten och byggnaderna. Före den bestämda anbudstidens
utgång hade tre anbud inkommit, varav det högsta, lydande å 3,600 kronor,
avgivits av omförmälda idrottsförening. Samtidigt "hade föreningen hemställt,
att den måtte för en tid av fem år och mot en årlig hyra av 300 kronor
få hyra fastigheten, att huvudsakligen nyttjas till skidstuga under vintersäsongen.
Utredningen angående lantförsvarets behov av fastigheten hade
emellertid icke hunnit slutföras, varför departementet icke ansett sig redan
då kunna taga definitiv ställning till frågan om fastighetens försäljning. Enär
det syntes departementet önskvärt, att fastigheten genom uthyrning kunde
göras inkomstbringande för lantförsvaret samt chefen för dåvarande östra
arméfördelningen i skrivelse till departementet förklarat sig icke hava något
att erinra mot en uthyrning av densamma, hade föreningen hänvisats till
arméfördelningschefen för förhyrning av fastigheten. Sedermera hade den
30 november 1936 avtal träffats mellan arméfördelningschefen och föreningen,
varigenom föreningen för en tid av fem år från den 1 oktober 1936
förhyrt fastigheten mot en årlig hyra av 300 kronor. I samband därmed hade
föreningen av arméfördelningschefen erhållit tillstånd att företaga viss ombyggnad
av byggnaderna.

Sedan fortifikationsdepartementet anmodat arméfördelningschefen att inkomma
med yttrande, huruvida fastigheten kunde antagas bliva behövlig för
något lantförsvarets ändamål, hade arméfördelningschefen i skrivelse till
departementet den 9 december 1936 meddelat, att, med hänsyn till det behov
av förrådsbyggnader för Stockholms luftvärn, som i en snar framtid
komme att uppstå, skäl enligt hans förmenande icke förelåge att för det då -

Kungl. Majus proposition nr 183. 7

varande försälja fastigheten, enär byggnaderna eventuellt kunde komma till
användning genom förflyttning till annan plats.

Vid sedermera på föranstaltande av fortifikationsdepartementet verkställd
värdering av fastigheten hade densamma av värderingsmännen, departementets
domäntjänsteman och byggmästaren O. Åkerlind i Södertälje, åsatts
ett värde av 5,859 kronor, varvid tomten värderats till 759 kronor, förrådshuset
till 4,700 kronor och ett uthus till 400 kronor.

Därjämte hade arméförvaltningens arkitekt avgivit yttrande angående möjligheten
av byggnadernas förflyttning till annan plats och därvid anfört i
huvudsak följande. Det hade ifrågasatts, att byggnaderna längre fram skulle
flyttas till Järvafältet för att där användas som förråd för luftvärnsmateriel.
Ungefärliga kostnaden för sådan flyttning kunde beräknas till 7,500 kronor.
Uppförande av nya förrådsbyggnader av ungefär samma typ och storlek som
ifrågavarande beräknades draga en kostnad av cirka 15,000 kronor. Skillnaden
mellan kostnad för flyttning och nybyggnad skulle bliva cirka 7,500
kronor, vilken summa med tillägg för värdet av tomten, beräknat till cirka
660 kronor, eller sammanlagt 8,160 kronor, borde ställas emot försäljningspriset,
3,600 kronor. Alternativet flyttning av byggnaderna skulle alltså rent
siffermässigt innebära en förtjänst för statsverket av 4,560 kronor gentemot
alternativet försäljning. Emellertid bleve en sålunda flyttad byggnad icke
jämförbar i kvalitet med en nybyggnad, då materialet, åtminstone i viss utsträckning,
icke vore förstklassigt och man vid återuppförande av äldre
byggnad vore bunden av förutvarande dimensioner och materialval etc., som
kanske vore mindre lämpligt för det nya ändamålet. Det kunde därför
hända, att den beräknade vinsten bleve ganska illusorisk och att i stället det
andra alternativet skulle vara att föredraga.

Sedan chefen för fjärde arméfördelningen beretts tillfälle att yttra sig
över idrottsföreningens förberörda framställning hade arméfördelningschefen
i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 23 februari 1938 framhållit, att han
tidigare — med hänsyn till ifrågavarande förrådsbyggnads eventuella framtida
tagande i anspråk, eventuellt efter flyttning till annan plats, vid Södertälje
för förvaring av luftvärnsmateriel — ställt sig avvisande mot byggnadens
försäljning. En försäljning för det dåvarande kunde möjligen medföra,
att nytt förråd framdeles i stället måste uppföras vid Södertälje. Härigenom
kunde ökad kostnad uppstå. Om emellertid den framtida förrådsfrågan
kunda anses vara säkerställd även örn försäljning nu skedde, hade han mot
en sådan intet att erinra.

Beräffande frågan huruvida förrådsbyggnaderna vore lämpliga och erforderliga
för förvaring av luftvärnsmateriel hade fortifikationsstyrelsen samråd
med ämbetsverkets tygdepartement, som förklarat sig anse, att byggnaderna
å nuvarande plats icke kunde användas för nämnda ändamål. För närvarande
disponerade lantförsvaret icke någon annan tomt i Södertälje eller
trakten däromkring, till vilken byggnaderna skulle kunna flyttas. Såsom framginge
av arkitektens ovan omförmälda utredning skulle byggnadernas nedtagning
och återuppförande på annan plats rent siffermässigt sett vara för
kronan förmånligare än fastighetens försäljning och uppförande av nytt förrådshus
för luftvärnsmateriel. Fortifikationsstyrelsen ansåge emellertid för
sin del, att den ekonomiska fördel, som möjligen skulle kunna vinnas genom
byggnadernas framtida flyttning och användning såsom förrådsbyggnader,
vore så problematisk, att en försäljning nu vore att föredraga. Vad anginge
den erbjudna köpesumman, vöre denna visserligen lägre än det å fastigheten
satta värdet. På grund av fastighetens isolerade läge på ett avsevärt avstånd
utanför stadens bebyggda delar syntes det dock icke kunna förväntas, att
någon högre köpeskilling skulle kunna erhållas. Med hänsyn därtill och med

Demart emerits*
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

avseende fästat jämväl vid det förhållandet, att föreningen redan å fastigheten
fått nedlägga icke obetydliga kostnader — enligt en idrottsföreningens
skrivelse bilagd ombyggnadsplan belöpande sig till 2,335 kronor — ansåge
fortifikationsstyrelsen den erbjudna köpeskillingen kunna godtagas.

Av utredningen i ärendet torde framgå, att ifrågavarande markområde
med därå uppförda byggnader icke lämpar sig för det militära ändamål, för
vilket det förvärvats, nämligen uppläggning av landstormsförråd. Markområdet
torde icke heller kunna anses vara erforderligt för annat lantförsvarets
eller statens behov. Däremot synes markområdet synnerligen väl
lämpa sig för det syfte, vartill den anmälde köparen, Idrottsföreningen Kamraterna
i Södertälje, avser att utnyttja detsamma. Yad därefter beträffar
den av föreningen erbjudna köpeskillingen, 4,000 kronor, understiger den
visserligen det fastigheten åsätta värdet med 1,859 kronor. Såsom fortifikationsstyrelsen
framhållit torde emellertid på grund av fastighetens isolerade
läge på ett avsevärt avstånd från stadens bebyggda delar en högre köpeskilling
icke kunna väntas bliva erbjuden för densamma. Med hänsyn härtill
och till det förhållandet att föreningen redan å fastigheten nedlagt icke
obetydliga kostnadsbelopp samt att föreningens ändamål med fastighetens
förvärvande torde får anses vara av visst allmänt intresse, anser jag mig
böra tillstyrka den ifrågasatta försäljningen. Emellertid torde köparen
böra ensam svara för samtliga med köpet förenade lagfarts- och andra kostnader.
Inflytande köpeskillingsmedel torde, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,
böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje med därå
befintliga byggnader må försäljas till Idrottsföreningen Kamraterna
i Södertälje för en köpeskilling av 4,000 kronor och på
villkor i övrigt, att köparen ensam vidkännes samtliga av försäljningen
föranledda lagfarts- och andra kostnader, samt
att inflytande köpeskilling, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,
må tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.