Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
1
Nr 179.
Kungl. Maj-ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsbidrag
för undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag;
given Stockholms slott den 25 februari
1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt. #
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott dea 25 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramsstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t vissa framställningar om ytterligare
statsbidrag för undersökning rörande vattenregleringsföretag:
1 :o.
Emans reglering i Kalmar län.
Av 1930 års riksdag (prop. nr 200; R. skr. nr 232) anvisades för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 4,000 kronor såsom bidrag
för utredning och undersökning rörande vattenavledning från Ernåns vattenBihang
till riksdagens protokoll 19,18. 1 sami. Nr 179.
I
2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.
område. Såsom skäl för understödet åberopades, att de under de senare
åren återkommande översvämningarna i Smån nödvändiggjorde ingående
undersökning av orsakerna härtill. Vidare anfördes, att då det övervägande
antalet av de många intressenterna i ett blivande företag för reglering av
Emån utgjordes av mindre jordägare och det knappast kunde förväntas, att
undersökningarna komme till stånd utan att det allmänna trädde hjälpande
emellan, goda skäl syntes föreligga för att staten ingrepe.
Den 26 september 1930 ställde Kungl. Majit anslaget till länsstyrelsens i
Kalmar län förfogande att användas för därmed avsett ändamål, varjämte
Kungl. Majit föreskrev, att utförandet av erforderliga undersökningar och
utredningar m. m. finge av länsstyrelsen uppdragas åt särskilda sakkunniga,
varvid i statstjänst anställda personer borde, där så lämpligen läte sig göra,
i främsta rummet komma i fråga, samt att länsstyrelsen skulle äga att
med sålunda tillkallad förrättningsman träffa avtal om ersättning för med
uppdraget förenade arbeten, i den mån för beräkning av nämnda ersättning
icke gällde av Kungl. Majit fastställd taxa.
Ytterligare anslag för ändamålet hava anvisats av 1932 års riksdag (motionerna
I: 203 och lii 303; R. skr. nr 150) och 1933 års riksdag (IX. H. T. p.
125; R. skr. nr 9) med 4,000 kronor vartdera året ävensom av 1934 års riksdag
(prop. nr 210; R. skr. nr 239) med 10,000 kronor. De av 1932, 1933 och
1934 års riksdagar anvisade anslagen hava den 13 maj 1932, den 12 maj 1933
och den 31 maj 1934 av Kungl. Majit ställts till förenämnda länsstyrelses förfogande
på nyssberörda villkor. I beslutet den 31 maj 1934 har Kungl. Majit
förklarat sig förutsätta, att medlen ej utanordnades i vidare mån än som befunnes
oundgängligen erforderligt.
Med skrivelse den 16 november 1937 har länsstyrelsen i Kalmar län överlämnat
en till länsstyrelsen ingiven framställning från förrättningsmannen
lantbruksingenjören Erik Lindqvist om anvisande av ytterligare statsbidrag
å 7,317 kronor 5 öre för utredningen rörande ifrågavarande vattenavledning.
Till närmare utveckling av sin hemställan har Lindqvist framhållit huvudsakligen
följande.
Lindqvist, som av länsstyrelsen i Kalmar län förordnats att verkställa undersökning
och utredning rörande vattenavledning från Emåns vattenområde
i överensstämmelse med föreskrifterna i Kungl. Majits brev den 26 september
1930, hade, sedan han slutfört sitt uppdrag, den 22 juli 1937 till länsstyrelsen
avgivit utlåtande i ämnet. Av de för undersökningens och utredningens
verkställande anvisade statsanslagen å tillhopa 22,000 kronor hade intill
den 29 juni 1937 utanordnats sammanlagt 12,778 kronor 12 öre. Den 30
juni samma år hade Lindqvist till länsstyrelsen ingivit räkning å honom enligt
gällande lantbruksingenjörstaxa tillkommande arvode för omförmälda
undersökning och utredning. Arvodesräkningen slutade å ett belopp av
19,039 kronor 93 öre, varifrån emellertid skulle avräknas tidigare till honom
utanordnade belopp å tillhopa 3,005 kronor 10 öre. Av hans därefter kvarstående
tillgodohavande, 16,034 kronor 83 öre, hade länsstyrelsen utanordnat
9,221 kronor 88 öre eller återstoden av för ändamålet anvisade statsmedel.
Lindqvist hade alltså fortfarande ett tillgodohavande å 6,812 kronor 95 öre,
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
3
vartill för hantlangningskostnader m. m. under 1937 års undersökningar
komme ett belopp av 504 kronor 10 öre, vilket sistnämnda belopp förskotterats
av Emåns strandägareförening genom bruksägaren Tli. Ekströmer.
Av det anförda franninge, att av kostnaderna för ifrågavarande utredningsarbete
ett belopp av (6,812: 95 + 504: 10=) 7,317 kronor 5 öre ej blivit täckt
på grund av att för ändamålet anvisade statsmedel varit otillräckliga. Att
så blivit fallet hade berott på flera omständigheter, som det varit omöjligt
för Lindqvist att på förhand bedöma. Sålunda vore det först och främst synnerligen
svårt att i förväg någorlunda exakt kunna bestämma kostnaderna
för erforderliga åtgärder avseende en preliminär utredning av denna storleksordning.
De merkostnader (i jämförelse med av Lindqvist under år 1934
gjorda kostnadsberäkningar), som uppkommit för utredningens slutförande,
berodde huvudsakligen på följande omständigheter, nämligen dels verkställandet
av erforderlig nymätning och avvägning av mark inom en del översvämningsområden,
dels vissa vidlyftiga beräkningar och undersökningar,
som måst företagas för bestämmande av invallningsanläggningar, dels utförandet
av erforderlig hantlangning för nyssnämnda åtgärder, dels ock verkställandet
av hydrografiska utredningar med därtill hörande vattenmängdsmätningar
och vattenståndsobservationer, de senare på ett flertal platser inom
översvämningsområdena. Slutligen vore merkostnaderna till ett belopp av
1,600 kronor beroende av en rent siffermässig felberäkning av år 1934 tillgängliga
medel.
Samtliga i det föregående omförmälda åtgärder hade varit absolut nödvändiga
för ärendets behandling. Då nämligen lösningen av förevarande spörsmål
vore av utomordentligt stor betydelse för strandägarna utmed Emån och
dess biflöden, hade en preliminär utredning och undersökning sådan som
den här ifrågavarande måst bliva synnerligen omfattande för att man skulle
kunna angiva orsakerna till vissa flöden ävensom de åtgärder, som strandägarna
(till stor del mindre jordbrukare) vid blivande syneförrättningar kunde
få möjlighet att få slutligt utredda med detaljerade förslag till åtgärdernas
utförande. Större delen av de verkställda utredningarna kunde med
vissa kompletteringar användas vid blivande syneförrättningar.
I detta sammanhang ville Lindqvist även framhålla, att han under den tid
av omkring 500 dagar, som utredningsarbetet tagit i anspråk, måst hava en
personal av upp till 7 personer till sin hjälp samt att han fått bestrida dessa
personers avlöning helt eller delvis. Dessutom hade han fått betala material
och ersättningar till vattenståndsobservatörer.
Länsstyrelsen i Kalmar län har tillstyrkt framställningen samt därvid anfört
bland annat följande.
Lindqvists redogörelse för de kostnader, som ifrågavarande utredning förorsakat,
kunde av länsstyrelsen till riktigheten vitsordas. På grund av att
utredningen varit av synnerligen komplicerad och vidlyftig beskaffenhet torde
det för utredningsmannen ej varit möjligt att i förväg med bestämdhet
beräkna kostnaderna för densamma, vilket vore anledningen till att dessa
stigit till något högre belopp än från början avsetts. Under vitsordande av
den grundlighet och sakkunskap, som såväl Lindqvist som vissa av länsstyrelsen
förordnade särskilda sakkunniga ådagalagt vid utförande av de dem
anförtrodda utredningarna, vilka utan tvivel komme att bliva strandägarna
vid Emån till synnerlig nytta vid vidtagande av de åtgärder, som nu ankomme
på dem, hemställde länsstyrelsen, att till styrelsens förfogande måtte
ställas ett belopp av 7,317 kronor 5 öre för gäldande av de slutliga kostnaderna
i och för den verkställda utredningen angående vattenavledning från
Emåns vattenområde.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Departements
chefen.
Statskontoret har i remissutlåtande den 15 februari 1938 förklarat sig,
med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, icke vilja motsätta sig
bifall till föreliggande framställning från länsstyrelsen i Kalmar län. Härjämte
har statskontoret anfört, att det begärda medelsbeloppet, 7,317 kronor
5 öre, torde — i likhet med vad som skett med avseende å de belopp, vilka
tidigare ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål — böra äskas av
riksdagen.
Med hänsyn till vad i ärendet framkommit finner jag mig böra biträda
den gjorda framställningen om att ett belopp av 7,317 kronor 5 öre anvisas
för slutligt gäldande av de kostnader, som uppkommit i anledning av ifrågavarande
undersökning rörande Emåns reglering. Såsom framgår av vad i
det föregående anförts ha tidigare medelsanvisningar för sagda undersökning
skett från särskilda anslag å riksstaten. Då emellertid förevarande framställning
inkommit så sent, att något anslag för ändamålet ej kunnat beräknas
i årets statsverksproposition, och då utöver nu begärt belopp några ytterligare
kostnader för undersökningen icke lära komma att ersättas av statsverket,
torde förenämnda belopp, 7,317 kronor 5 öre, lämpligen kunna utgå
från statens avdikningsanslag. Härtill synes emellertid riksdagens samtycke
böra inhämtas. Beloppet, vilket icke torde böra inräknas i det belopp, som
Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt
gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning, bör genom länsstyrelsens
i Kalmar län försorg utbetalas till vederbörande.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att såsom bidrag till bestridande av återstående kostnader
för utredning och undersökning rörande vattenavledning från
Emåns vattenområde må från statens avdikningsanslag anvisas
ett belopp av 7,317 kronor 5 öre.
2:o.
Tämnarens reglering i Västmanlands och Uppsala län.
I anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 53,
medgav 1933 års riksdag (R. skr. nr 156), att Kungl. Majit finge efter den
närmare utredning, som kunde anses erforderlig, och på de villkor, som
Kungl. Majit kunde komma att föreskriva, till bestridande av vissa kostnader
för då pågående syneförrättning rörande Tämnarens reglering m. m.
från statens avdikningsanslag under budgetåret 1933/1934 anvisa statsbidrag
med högst 20,000 kronor, mot det att härav utbetalt belopp avräknades å
det statsbidrag, som till genomförande av sagda regleringsföretag kunde
framdeles bliva beviljat från nämnda anslag.
Den 7 juli 1933 anvisade Kungl. Majit för ifrågavarande ändamål av sta -
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
5
tens avdikningsanslag förenämnda belopp av högst 20,000 kronor att under
iakttagande av vissa angivna bestämmelser ställas till länsstyrelsens i Västmanlands
län förfogande. Bland annat skulle sålunda länsstyrelsen äga att
av ifrågavarande medel mot vederbörliga av lantbruksstyrelsen godkända
räkningar utbetala sådan gottgörelse för syneförrättningen och därmed förenade
undersökningar m. m., som kunde tillkomma dels vederbörande lantbruksingenjör
enligt gällande lantbruksingenjörstaxa, dels ock Inträdande
förrättningsman och gode män enligt de grunder, som i berörda avseende
funnes angivna i kungörelsen den 10 mars 1922 (nr 103) angående gottgörelse
åt synemän vid vissa syneförrättningar.
Nu ifrågavarande företag för reglering av vattenståndet i sjön Tämnaren
och dess avlopp m. m. avser att bereda möjlighet till bättre torrläggning och
råda bot mot översvämningar å stora odlade och oodlade områden belägna
kring eller för sin torrläggning beroende av dessa vattendrag.
I en den 20 december 1937 dagtecknad skrift hava Joel Jansson, Vida
gård, Harbonäs, m. fl. jordägare i Östervåla, Harbo, Tierp och Björklinge
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för påskyndande av den förrättning,
som avser Tämnarens reglering, över framställningen hava infordrade utlåtanden
avgivits den 2 februari 1938 av lantbruksstyrelsen, som därvid
överlämnat yttrande av lantbruksingenjören H. Welin-Berger, samt den 23
februari 1938 av statskontoret.
Till närmare utveckling av sin hemställan hava Joel Jansson m. fl. andraga
följande.
Sjön Tämnaren vore Upplands största insjö, omgiven av en bördig jordbruksbygd.
Dess vatten avbördades genom Tämnarån till Lövstabukten i
Västlands socken av Uppsala län. Markerna kring sjön vöre låglänta, så att
de svårt besvärades av sedvanlig vår- och höstflod. År 1924 väcktes frågan
om en reglering av Tämnarån, som skulle fördjupas och breddas för att
möjliggöra ett hastigare avflöde av högvattnet ur sjön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län förordnade lantbruksingenjör H. Welin-Berger att handlägga
förrättningen, och denne hade under tiden därefter utfört en del förberedande
arbeten. Dock hade ännu icke under dessa 13 år något kostnadsförslag
uppgjorts av honom. Däremot hade han under denna tid inom
samma nederbördsområde handlagt flera mindre vattenavledningsföretag,
såsom sänkning av Skärsjön, Dunsjön samt Svina- och Stalbosjön. Tydligt
vore, att läget för jordägarna kring Tämnaren härigenom förvärrats, i det
att vår- och höstfloden nu hastigare komme ned i Tämnaren från dessa avdikade
områden, som ju icke kunde kvarhålla vattnet i samma utsträckning
som före sjösänkningen och avdikningen. Och det rörde sig härvidlag örn
ej mindre än cirka 6,000 hektar, huvudsakligen åkerjord, som till följd av
högvatten icke kunde besås och brukas i normal tid. Under senare tid hade
varje år, antingen på våren eller på hösten, dylik skada inträffat.
Lantbruksingenjören Welin-Berger har i sitt yttrande framhållit huvudsakligen
följande.
För närvarande vore han själv samt 2 å 3 biträden sysselsatta med innearbeten
till ifrågavarande regleringsföretag. Därest utredningsarbetena skulle
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
kunna bedrivas i hastigare takt, måste ytterligare arbetskraft anskaffas. Företagna
undersökningar hade visat, att god och lämplig arbetskraft kunde
erhållas men till priser, som läge väsentligt högre än vad den ordinarie personalen
betingade. Skulle det bliva möjligt att binda denna arbetskraft för
de omfattande arbeten, som ännu återstode, måste bidragsmedel kunna påräknas.
För ändamålet vore en medelsanvisning av högst 4,000 kronor erforderlig.
Av det vid 1933 års riksdag beviljade beloppet, 20,000 kronor, hade utbetalts
tillhopa 16,850 kronor och återstode sålunda endast 3,150 kronor. Då
frågan om anvisande av statsmedel till förrättningen väckts, hade kostnaderna
för hela utredningsarbetet beräknats till 65,000 kronor, vilket belopp
även av lantbruksstyrelsen ansetts antagligt. Någon anledning funnes ej nu
att antaga, att totalkostnaden för utredningen komme att understiga den från
början beräknade. På grund härav syntes det erforderligt, att ett ytterligare
belopp av 20,000 kronor ställdes till förfogande, såframt det ej funnes
lämpligt, att redan nu ett belopp av 45,000 kronor beviljades för ändamålet.
Enligt gällande lantbruksingenjörstaxa ägde lantbruksingenjör att vid förskottsräkning
utfå endast 3/4 av det belopp, som räkningen upptoge. Sannolikt
hade vid taxans utarbetande knappast räknats med förrättningar av sådan
storleksordning som den ifrågavarande. Följden hade blivit, att all den
ersättning, som uppbures, åtginge till tjänstemedhjälpares och biträdens avlöningar,
varjämte förrättningsmannen av egna medel finge ligga ute med
likvider till dessa samt givetvis ej kunde påräkna någon ersättning för sitt eget
arbete förrän förrättningen avslutats. Detta syntes motivera en hemställan
hos Kungl. Majit att förskottsersättning för utförda arbeten måtte få efter
lantbruksstyrelsens prövning utanordnas intill det belopp förskottsräkningen
avsåge.
Under förutsättning att de i det föregående angivna bidragen av statsmedel
ställdes till förfogande, syntes ifrågavarande förrättning kunna slutföras
under våren och försommaren 1939, såvida ej några sådana omständigheter
tillkomme, som nu ej vore kända, eller sådana yrkanden gjordes under förrättningen,
att väsentligt ändrad plan måste utarbetas för hela regleringen.
Lantbruksstyrelsen har för sin del anfört väsentligen följande.
1934 års avdikningssakkunniga hade i sitt den 26 december 1936 avgivna
betänkande framhållit såsom ett önskemål av stor vikt, att åtgärder vidtoges
för att lantbruksingenjörernas förrättningar måtte kunna handläggas snabbare
än vad hittills visat sig vara fallet. Såsom en väsentlig anledning till det
ofta mångåriga dröjsmålet med förrättningarnas avslutande hade de sakkunniga
pekat på det förhållandet, att förrättningsmännens tid alltmer kommit
att tagas i anspråk för utredningar beträffande vattenregleringsföretag av
mera betydande omfattning, vilka arbeten legat så att säga vid sidan av de
ordinarie tjänsteuppgifterna och bekostats av i särskild ordning anvisade statsmedel.
Likaså hade de sakkunniga framhållit, att dylika omfattande utredningar
kunde förväntas bliva framdeles allt mera allmänt förekommande, beroende
på de förändringar i vattenavrinningen, som bleve en följd av under
årens lopp fortgående utdikningar, icke minst den i särskilt slärk takt ökade
avdikningen av skogsmark. En snabbare handläggning på lantbruksingenjörsdistrikten
av nu ifrågavarande, mera krävande utredningar hade de
sakkunniga ansett kunna åstadkommas genom organisering av torrläggningsverksamheten
enligt i betänkandet alternativt framlagt förslag, som innefattade
ett inordnande av sagda verksamhet i dess helhet under statens omedelbara
ledning. Trots delta och andra skäl, som funnits tala för en sådan or
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
i
ganisation, hade de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna föreslå densamma
till omedelbart genomförande.
I nu berörda fråga ville lantbruksstyrelsen för sin del framhålla såsom synnerligen
angeläget, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en sådan
ordning för handläggningen av lantbruksingenjörernas förrättningar, att
— såsom i nu förevarande fall vore händelsen — för en hel trakt betydelsefulla
jordbruksintressen icke äventyrades genom oskäligt dröjsmål med förrättningens
slutförande. Såsom förhållandena på lantbruksingenjörsdistrikten
hittills utvecklats och jämväl i fortsättningen kunde förväntas komma att
gestalta sig, torde det emellertid icke låta sig göra att med bibehållande av
nuvarande organisation för denna verksamhet ernå en förbättring i berörda
avseende. När en förrättningsman, vars tid redan förut vöre fullt upptagen
av andra tjänsteuppdrag, finge sig anförtrott ett vattenregleringsärende av
särskilt stor betydelse och omfattning, kunde det icke undvikas, att behandlingen
av ett dylikt ärende bleve lidande. Av olika skäl, icke minst sammanhängande
nied gällande avlöningssystem, läge det nämligen för förrättningsmannen
närmast till hands att i första rummet slutföra de enklare och mera
lättarbetade förrättningarna, medan hans befattning med särskilt krävande
och tidsödande utredningar finge mer eller mindre sporadisk karaktär. Förrättningar
av sistnämnda art komme därigenom oundvikligen att taga orimligt
lång tid i anspråk. Det exempel härpå, som Tämnareutredningen utgjorde,
upprepades inom övriga lantbruksingenjörsdistrikt, där torrläggningsärenden
av motsvarande storleksgrad varit eller för närvarande vore beroende
av lantbruksingenjörens handläggning, och utvecklingen syntes gå i den
riktningen, att antalet dylika ärenden alltmera ökades. Lantbruksstyrelsen
funne det med hänsyn härtill angeläget framhålla, att läget i nu berörda
avseende vore ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter.
Vad nu närmast beträffade Tämnareutredningen vore, enligt från förrättningsmannen
inkommet meddelande, erforderliga fältundersökningar numera
i huvudsak avslutade. Däremot återstode i allt väsentligt sådant till utredningen
hörande arbete, som skulle verkställas å lantbruksingenjörens expedition.
För önskvärd forcering av detta arbete erfordrades anställande av
ytterligare arbetskraft, och hemställde förrättningsmannen i sitt nu föreliggande
yttrande, att för detta ändamål måtte beviljas ett belopp av högst 4,000
kronor. Enligt vad lantbruksingenjören under hand meddelat till lantbruksstyrelsen
avsåges i denna framställning enbart sådan arbetskraft, kontorsbiträde,
till vars avlöning icke finge disponeras medel uranslagen till anställande
hos lantbruksingenjörerna av assistenter och tekniska biträden. Dylika
kontorsbiträde!!, vilka sålunda helt avlönades av lantbruksingenjörerna själva,
kunde av ekonomiska skäl normalt anställas endast i viss, ganska begränsad
utsträckning. Enär i nu förevarande fall en stark forcering av arbetet
vore av särskilda skäl påkallad, och lämplig arbetskraft icke funnes att
tillgå annat än mot en avlöning, som läge över vad lantbruksingenjör i genomsnitt
kunde erbjuda dylikt biträde, funne lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka
lantbruksingenjörens framställning örn medverkan frän statens sida
till anställande för arbetet med Tämnareutredningen av erforderlig extra arbetskraft
av nu nämnt slag. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet
hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. Emellertid torde böra krävas, alt
lantbruksstyrelsen lämnat sitt medgivande till anställningen och bestämt det
belopp, som av ifrågavarande statsmedel finge utgå tili biträdets avlönande.
Därutöver borde i fråga om sagda bidrag i tillämpliga delar gälla de allmänna
bestämmelser, som funnes meddelade i Kungl. Majlis beslut den 7 juli
19315 angående anvisande av medel lill syneförrättning rörande reglering av
Tämnaren lii. m.
8
Kungl. Alaj.ts proposition nr 179.
Departements
chefen.
Vad anginge lantbruksingenjörens hemställan, att ett belopp av ytterligare
20,000 kronor måtte ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna
för ifrågavarande syneförrättning, biträdde lantbruksstyrelsen för sin del
denna framställning. Det ytterligare anslaget syntes under enahanda villkor,
som vore gällande för det tidigare beviljade bidraget, böra ställas till
länsstyrelsens förfogande.
Lantbruksingenjören hade slutligen hemställt, att, utan hinder av bestämmelserna
i § 66 av lantbruksingenjörstaxan, å förskottsräkning för ifrågavarande
syneförrättning måtte kunna efter lantbruksstyrelsen prövning utanordnas
hela det belopp räkningen innefattade. Såvitt lantbruksstyrelsen
kunde finna, borde hinder icke möta att, då fråga vore örn anlitande av medel,
som beviljats och utanordnades i nu förevarande ordning, dispensera
från nämnda bestämmelse i arvodestaxan. Giltigt skäl till sådan dispens
måste också anses föreligga, när fråga vore örn så betydande arvodesbelopp,
som här vore fallet. Dock torde viss, proportionsvis mindre del av förskottsräkningens
slutsumma böra innehållas, intill dess sluträkning avgåves av
förrättningsmannen. Lantbruksstyrelsen funne nämnda del böra i förevarande
fall kunna begränsas till 10 procent av vad enligt förskottsräkningen
skulle tillkomma vederbörande förrättningsman.
På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt, dels
att enligt av styrelsen i det föregående föreslagna grunder måtte för anställande
hos förrättningsmannen av viss extra arbetskraft i syfte att åstadkomma
en forcering av utredningen angående sjön Tämnarens reglering anvisas
ett belopp av högst 4,000 kronor, dels att för bestridande av i övrigt erforderliga
kostnader för det fortsatta utredningsarbetet måtte på enahanda
villkor, som gällde för hittills för ändamålet beviljat statsbidrag, utverkas
och till länsstyrelsens förfogande ställas ytterligare 20,000 kronor, dels ock
att å förskottsräkning för nämnda arbete måtte, utan hinder av gällande bestämmelser,
kunna till vederbörande förrättningsman utanordnas intill 90
procent av vad enligt räkningen tillkomme honom.
Statskontoret har, under hänvisning till Kungl. Maj:ts beslut den 7 juli
1933 angående anvisande av medel till syneförrättning rörande ifrågavarande
regleringsföretag, tillstyrkt, att — genom framställning till riksdagen —
under av lantbruksstyrelsen föreslagna villkor ett ytterligare belopp av
20,000 kronor ställdes till länsstyrelsens i Västmanlands län förfogande från
statens avdikningsanslag för bestridande av erforderliga kostnader för fortsatt
utredningsarbete angående regleringsföretaget. Vad angår den ifrågasatta
medelsanvisningen å 4,000 kronor för anställande av viss extra arbetskraft
hos vederbörande lantbruksingenjör har statskontoret icke funnit skäl
föreligga för vidtagande av en så extraordinär åtgärd. Ämbetsverket har
fördenskull avstyrkt lantbruksstyrelsens förslag i denna del.
I betraktande av den stora betydelse ur jordbrukssynpunkt, som det tillämnade
företaget avseende Tämnarens reglering m. m. måste anses äga,
finnér jag mig böra biträda lantbruksstyrelsens av statskontoret förordade
förslag, att ytterligare högst 20,000 kronor nu ställas till länsstyrelsens i
Västmanlands län förfogande för bestridande av erforderliga kostnader för
fortsatt utredningsarbete rörande regleringsföretaget. Beloppet torde liksom
tidigare för ändamålet beviljat statsbidrag anvisas från statens avdiknings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
9
anslag samt disponeras på i huvudsak enahanda villkor som nämnda bidrag.
Vidkommande av lantbruksstyrelsen ifrågasatt medelsanvisning av högst
4,000 kronor för anställande hos vederbörande lantbruksingenjör av viss extra
arbetskraft i syfte att åstadkomma en forcering av utredningsarbetet synes mig
väl i viss mån tveksamhet kunna yppas angående lämpligheten av att vidtaga
en dylik extraordinär åtgärd. Enligt vad jag inhämtat lärer emellertid den
ifrågasatta förstärkningen av arbetskraften vara oundgänglig för att förevarande
syneförrättning överhuvud skall kunna hinna slutföras vid den av
lantbruksingenjören angivna tidpunkten eller under våren och försommaren
1939 och ytterligare dröjsmål undvikas. Med hänsyn härtill och då det
från statsmakternas sida synes böra tillses, att såsom i detta fall för en hel
bygd betydelsefulla jordbruksintressen ej äventyras genom alltför långt
dröjsmål med förrättningens slutförande, vill jag förorda, att staten, utöver
nyssnämnda bidrag å 20,000 kronor, även ställer till länsstyrelsens förfogande
ett belopp av högst 4,000 kronor, att enligt av lantbruksstyrelsen
angivna grunder användas för anskaffande av erforderlig ytterligare arbetskraft.
Jämväl sistnämnda belopp torde böra anvisas från statens avdikningsanslag.
Till anvisandet av de sålunda av mig tillstyrkta beloppen, tillhopa
24,000 kronor, torde riksdagens samtycke böra inhämtas. På Kungl.
Maj:t torde böra ankomma att meddela föreskrifter rörande villkoren för
åtnjutande av förenämnda statsbidrag å 24,000 kronor, vilket sedermera
bör avräknas på det statsbidrag, som kan bliva beviljat för företagets utförande.
Vad slutligen angår lantbruksstyrelsens hemställan om att å förskottsräkning
för ifrågavarande utredningsarbete må, utan hinder av gällande
bestämmelser, kunna till förrättningsmannen utanordnas intill 90 procent
av vad enligt räkningen tillkommer honom, föranleder framställningen i
denna del ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att i sinom tid meddela beslut rörande denna fråga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att såsom bidrag till bestridande av vissa kostnader för
pågående syneförrättning rörande Tämnarens reglering m. m.
må från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av
högst 24,000 kronor.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlunder.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 179.
i