Kungl. Majlis proposition Nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj
1896 (nr 3Jj) angående blindundervisning en samt
lagen den 7 juli 1921 (nr Jj08) örn skyldighet för
landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager,
att bidraga till kostnaden för vård av blinda
med komplicerat lyte; given Stockholms slott den
17 december 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om upphävande av §§ 5
och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundefvisningen samt
lagen den 7 juli 1921 (nr 408) om skyldighet för landstingsområde och
stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden för vård av
blinda med komplicerat lyte.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1038,

1 sami. Nr 17.

1

2

Kungl. Majlis proposition Nr 17.

Förslag

till

Lag

om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen1
samt lagen den 7 juli 1921 (nr 408) örn skyldighet för landstingsområde
och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden
för vård av blinda med komplicerat lyte.

Härigenom förordnas, att §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen samt lagen den 7 juli 1921 om skyldighet för landstingsområde
och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden
för vård av blinda med komplicerat lyte skola upphöra att gälla
med utgången av juni 1938.

1 Senaste lydelse av §§ 5 och 6, se 1932: 256.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 december 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Enligt lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen
med däri genom lagen den 17 juni 1932 (nr 256) vidtagna ändringar
skola erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning
upprättas av staten. Dessa anstalter utgöras av dels förskolor,
till vilka den grundläggande blindundervisningen är förlagd, och dels
institut och hantverksskolor för undervisningens fortsättande och avslutande.
För blinda med komplicerat lyte har upprättats en särskild
vårdanstalt i Lund, varest mottagas sådana blinda, som på grund av
lyte icke kunna mottagas i andra för abnorma avsedda anstalter. Anstalternas
uppgift är att så långt detta med hänsyn till skyddslingarnas
lyten är möjligt uppfostra dem till arbetsdugliga individer.

Jämlikt § 5 lagen angående blindundervisningen skall för vart och
ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i lagen är intaget i på
statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, av vederbörande
landstingsområde eller av stad, som ej deltager i landsting, erläggas en
årlig avgift av 400 kronor. Enligt § 1 lagen den 7 juli 1921 (nr 408)
örn skyldighet för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager,
att bidraga till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte
skall vederbörande landstingsområde eller stad erlägga en årlig avgift å
likaledes 400 kronor för varje blind, som är dövstum eller sinnesslö eller
lider av annat med blindheten förenat lyte och är såsom skyddsling
intagen i vårdanstalten i Lund.

Till bestridande av statens kostnader för ifrågavarande blindundervisningsanstalter
hava för innevarande budgetår anvisats tillhopa 429,400
kronor, frånsett dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Bidragen från landstingsområdena samt från städer, som ej deltaga i
landsting, hava för samma budgetår beräknats till 153,000 kronor.

Jämlikt § 6 lagen angående blindundervisningen äger landsting eller

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 17.

stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, bestämma en viss
årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän, i den mån de därtill
äga tillgång, skola bidraga till täckande av kostnaderna för barns vistelse
vid förskola, institut eller hantverksskola. Motsvarande bestämmelse
har meddelats i § 2 ovanberörda lag den 7 juli 1921.

Frågan om bestridandet av kostnaderna för blindundervisningen och
vården av blinda med komplicerat lyte har tidigare behandlats såväl
av skatteutjämningsberedningen som av statens sjukvårdskommitté.

Skatteutjämningsberedningen uttalade i sitt principbetänkande år 1932,
att landstingens och de utanför landstingen stående städernas bidragsskyldighet
till blindundervisningen och blindvården borde upphöra. Såsom
skäl anförde beredningen, att blindundervisningen och blindvården
hörde till de å det allmänna vilande uppgifter, vilka vore av den art,
att det syntes böra ankomma å staten att bestrida kostnaderna för desamma.

Sjukvårdskommittén framhöll i sitt år 1934 avgivna betänkande angående
den slutna kroppssjukvården i riket, att ifrågavarande verksamhetsgrenar
väl vanligen plägade hänföras till undervisningsväsendet och
icke till sjukvården, men då de i allt fall stöde den slutna sjukvården
nära och beträffande vården av blinda direkt grepe in i densamma,
hade kommittén ansett sig icke böra helt förbigå skatteutjämningsberedningens
i dessa delar framlagda förslag. Sjukvårdskommittén biträdde
i princip detta förslag och motiverade sitt ståndpunktstagande därmed,
att staten borde handhava och bekosta den vård, som krävde anstalter,
avsedda för större områden än länen, samt att bidrag från landstingen
icke borde ifrågakomma i sådana fall, där icke landstingens organisatoriska
medverkan vore erforderlig.

I en inom kommunalskatteberedningen utarbetad promemoria anförde
beredningen följande:

Blindundervisningen och blindvården syntes, på sätt sjukvårdskommittén
erinrat, böra behandlas såsom grenar av undervisningsväsendet.
Kostnaderna för undervisningsväsendet hade staten i allt större omfattning
övertagit i anslutning till den väl numera obestridda uppfattningen,
att undervisningens främjande utgjorde ett statens allmänna
intresse. Redan detta förhållande kunde anses utgöra ett skäl för att
staten skulle i dess helhet bära kostnaderna för nu berörda undervisningsgrenar.
Härtill bomme, att blindundervisningen redan nu vore i
organisatoriskt hänseende helt frigjord från varje kommunalt inflytande,
vadan även å denna grund syntes föga motiverat, att kostnaderna därför
skulle till viss del belasta den kommunala budgeten. I anslutning
till tidigare framlagda förslag hade kommunalskatteberedningen därför
ansett böra övervägas lämpligheten av att statsverket övertoge de kostnader
för ifrågavarande undervisningsändamål, vilka nu åvilade landstingen,
respektive städer, vilka ej tillhörde landstingen.

På begäran av beredningen avgåvos yttranden häröver av inspektören
för blindundervisningen ävensom av statskontoret den 12 oktober 1936,

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 17.

av skolöverstyrelsen den 20 oktober 1936 oell av svenska landstingsförbundets
styrelse den 20 oktober 1936.

I samtliga yttranden tillstyrktes, att landstingens och de i landsting
ej deltagande städernas ifrågavarande bidragsskyldighet skulle upphöra.

Statskontoret erinrade, att ämbetsverket tidigare vid åtskilliga tillfällen
givit uttryck åt den uppfattningen, att man i samband med åtgärder
för åstadkommandet av en rationell skatteutjämning samt lösandet
av vissa större organisatoriska spörsmål inom sjukvården och
undervisningsväsendet borde sträva efter att visst verksamhetsområde
anförtroddes åt ett och samma samhälleliga organ, enär eljest lätt en
sammanblandning av uppgifter ägde rum, och att såsom en följd därav
även kostnaderna för verksamheten komme att i möjligaste mån koncentreras
på ett håll. Beredningens nu framlagda förslag, som avsåge,
att staten icke blott skulle ansvara för utan även helt bekosta blindundervisningen
och vården av blinda med komplicerat lyte, syntes stå
väl samman med de allmänna principer, vilka sålunda tidigare hävdats
från statskontorets sida. Merkostnaderna vid förslagets genomförande
skulle för statsverkets vidkommande bliva ganska obetydliga.

Svenska landstingsförbundet anförde, bland annat, att landstingens
uppgifter på hälso- och sjukvårdens område vore stadda i stark utveckling,
och att årligen ökade ekonomiska krav ställdes på landstingen för
dessa ändamåls tillgodoseende. Det vore därför synnerligen önskvärt,
att sådana uppgifter, som ej vore begränsade till landstingsområdet och
för vilkas tillgodoseende landstingens medverkan ur organisatorisk synpunkt
ej vore nödvändig, avlyftades från dem. I fråga örn blindundervisningen
och blindvården, som ju vore koncentrerade till ett fåtal anstalter,
hade landstingens medverkan varit inskränkt till lämnandet av
visst ekonomiskt bidrag utan några möjligheter för dem att inverka på
undervisningens eller vårdens organisation. Det syntes under sådana
förhållanden riktigast, att landstingen befriades från hithörande kostnader
och att dessa i stället övertoges av staten.

Beträffande de avgifter, som landstingen ägde uttaga av föräldrar till
blinda barn, intagna i ovannämnda skolor eller anstalt, vore dessa jämförelsevis
obetydliga och hade på en del håll helt slopats.

Inspektören för blindundervisningen och skolöverstyrelsen anförde i
sina yttranden, att målsmännen borde befrias från skyldigheten att bidraga
till kostnaderna för blindundervisningen och att deras utgifter
jämväl borde överflyttas på staten.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 december 1936 har kommunalskatteberedningen,
under åberopande av vad beredningen anfört i sin
ovannämnda promemoria samt under hänvisning till de däröver sålunda
avgivna yttrandena, hemställt, att den landstingen och de städer, vilka
icke deltaga i landsting, nu åvilande skyldigheten att lämna bidrag till
blindundervisningen måtte upphöra för tiden efter den 1 januari 1938.

Vad anginge frågan örn målsmans skyldighet att i vissa fall bidraga
till underhållskostnaden för i statlig blindundervisningsanstalt intaget
barn, anförde beredningen följande:

6

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Av en överflyttning å staten av de på landstingen och vederbörande
städer belöpande kostnaderna följde, att landstingen och städerna ej
längre borde äga rätt att uttaga bidrag från föräldrar och målsmän.
Frågan uppstode då, huruvida staten i stället borde äga att uttaga dylika°
bidrag. Landstingen hade meddelat i hög grad skiftande beslut
angående sådana bidrag. Enligt uppgift från svenska landstingsförbundet
hade emellertid flertalet landsting helt och hållet avstått från uttagande
av bidragen och där sådana alltjämt förekomme torde det röra
sig om relativt obetydliga belopp. Inom Blekinge samt inom Göteborgs
och Bohus läns landstingsområden uppginge exempelvis de influtna avgifterna
år 1934 till i det förra området 665 kronor och i det senare
1,222 kronor. Av det sagda franninge, att frågan icke hade större betydelse.
Beredningen hade närmast stannat vid den meningen, att det
borde ankomma å Kungl. Majit att bestämma, huruvida och efter vilka
grunder bidrag skulle uttagas.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 29 januari 1937 förklarat sig
icke hava något att erinra mot beredningens uttalande, att det eventuellt
borde ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida och
efter vilka grunder bidrag från föräldrar och målsmän skulle uttagas.

Vid anmälan år 1937 av frågan om statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet
(propositionen nr 109) erinrade jag, att det tidigare
ifrågasatts, att landstingen skulle efter statens övertagande av dövstumundervisningen
gälda vissa avgifter för varje i dövskola undervisat
barn. Dövstumundervisningsväsendet skulle alltså i förevarande hänseende
likställas med blindundervisningsväsendet. Vederbörande utredningsman
och de i ärendet hörda myndigheterna vore emellertid, yttrade
jag, numera ense om att sådana avgifter ej borde utgå. Denna
ståndpunkt betingades i huvudsak av att det befunnits önskvärt att
även på denna väg främja önskemålet örn skatteutjämning kommunerna
emellan. För egen del funne jag det oegentligt, att, sedan staten åtagit
sig kostnaderna för dövstumundervisningens uppehållande, några avgifter
av här avsedd art skulle utkrävas av landstingen, varför jag anslöt
mig till utredningsmannens mening på denna punkt. Samtidigt
framhöll jag, att jag i likhet med utredningsmannen och myndigheterna
holle före, att målsman icke borde åläggas erlägga avgift för barn, som
intagits i statlig dövstumskola. I detta sammanhang erinrade jag om
kommunalskatteberedningens förutberörda framställning örn avskrivande
av de från landstingen och vederbörande städer utgående avgifterna för
blindskoleleverna och uttalade, att förslag i ämnet borde föreläggas 1938
års riksdag. Riksdagen lämnade utan erinran vad jag sålunda anfört.

I konsekvens härmed tillstyrker jag dels i likhet med de i ärendet
hörda myndigheterna kommunalskatteberedningens förslag örn upphävande
av landstingsområdenas och vederbörande städers skyldighet att
gälda avgifter för elever vid läroanstalterna för blinda och omförmälda

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

vårdanstalt i Lund, dels ock att staten icke av föräldrar och målsmän
utkräver någon avgift för nämnda elever. Staten bör alltså i fortsättningen
helt bära det ekonomiska ansvaret för blindundervisningen och
vården av blinda med komplicerat lyte. Härigenom ökas statsverkets
årliga utgifter med i runt tal 150,000 kronor.

Det nu framlagda förslaget, som lärer böra genomföras från och med
den 1 juli 1938, förutsätter dels att §§ 5 och 6 lagen angående blindundervisningen
upphöra att gälla, dels ock att ovanberörda lag den 7
juli 1921 upphäves. Härjämte erfordras vissa stadgeändringar, vilka
dock icke kräva riksdagens medverkan. I annat sammanhang framlägger
jag förslag beträffande de förändringar i de till ifrågavarande anstalter
utgående riksstatsanslagen, som böra från och med budgetåret
1938/1939 vidtagas med anledning av de ifrågasatta åtgärderna.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om
upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående
blindundervisningen samt lagen den 7 juli 1921 (nr 408) om skyldighet
för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga
till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte samt hemställer,
att lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.