Kungl. Majus proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts -proposition till riksdagen angående
understöd åt Sixten Herman Thomsen; given Stockholms
slott den 25 februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234),
vilken förordning trädde i kraft den 1 januari 1928. Genom nämnda
förordning har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, sid. 1) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts,
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 165.

60ii 38

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

dock att ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall som inträffat eller
sjukdom som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre
bestämmelser.

Arbetaren Sixten Herman Thomsen i Stockholm fullgjorde år 1925
värnpliktstjänstgöring vid Svea ingenjörkår. Vid ett tillfälle, då en kontingent
av kåren var sysselsatt med uppförande av en bro över Klarälven, beordrades
Thomsen att för provbelastning taga plats i en träkorg, som var
avsedd att, hängande i en bärkabel, transportera arbetare längs den underbyggnad
varande bron. Vid provbelastningen brast den krok, i vilken korgen
var upphängd, med påföljd att korgen, som kommit i svängning utanför brokanten,
störtade ned å den fem meter lägre liggande älvstranden. I fallet
ådrog sig Thomsen hjärnskakning, troligen åtföljd av organiska skador.

Med anledning av det inträffade framställde Thomsen efter stämning å
kronan vid Stockholms rådhusrätt anspråk på ersättning. Rådhusrätten fann
genom dom den 10 augusti 1927, på grund av vad i målet förekommit, att
den vid kåren anställda personal, som haft ledningen av ifrågakomna arbete
och på vars föranstaltande provbelastningen utförts, måste anses vara genom
försummelse vållande till den uppkomna skadan, vid vilket förhållande för
kronan uppkommit skyldighet ‘att till Thomsen gälda skadestånd jämlikt
6 kap. 2 § strafflagen. Rådhusrätten prövade förty rättvist förplikta kronan
utgiva, dels såsom ersättning för sveda och värk m. m. samt för förlorad
arbetsinkomst under tiden den 10 oktober 1925—den 31 december 1926
— efter avdrag av Thomsen utav riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna
i 1909 års militärersättningsförordning för nämnda tid tillerkänd livränta,
1,102 kronor 50 öre — tillhopa 4,157 kronor 50 öre, dels ock såsom
gottgörelse för förlust av arbetsförmågan under år 1927 — efter avdrag av
livränta å 900 kronor — 2,480 kronor. Svea hovrätt fann enligt dom den
31 januari 1928 ej skäl att göra ändring i rådhusrättens dom och blev hovrättens
dom sedermera fastställd genom Kungl. Maj:ts dom den 29 oktober
1928.

Sedermera har Kungl. Majit genom brev den 9 november 1934 medgivit,
bland annat, att till Thomsen — vilken genom riksförsäkringsanstaltens
beslut den 9 maj 1934, grundat på läkarintyg av den 16 april 1934, enligt vilket
Thomsen vore för all framtid oförmögen till regelbundet förvärvsarbete med
en invaliditetsgrad av 50 procent, tillerkänts bland annat livränta att från och
med den 7 mars 1934 och tillsvidare utgå med 450 kronor för år — finge från
lantförsvarets anslag till extra utgifter från och med den 7 mars 1934 tillsvidare,
dock högst till och med den 31 december 1936, utbetalas ytterligare
livränta med 1,240 kronor, motsvarande hälften av hans till 3,380 kronor
uppskattade årliga arbetsförtjänst, eller 1,690 kronor med avdrag av den
honom av riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntan 450 kronor.

Genom beslut den 9 februari 1937 har riksförsäkringsanstalten, enär
Thomsen av de ådragna skadorna erhållit en varaktig nedsättning av sin
arbetsförmåga, tillerkänt Thomsen livränta att utgå från och med den 1
januari 1937 under Thomsens återstående livstid med 450 kronor för år räknat.

3

Kungl. Majlis proposition nr 165.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 5 april 1937 har
nu Thomsen anhållit, att från och med den 1 januari 1937 under sin återstående
livstid få komma i åtnjutande av ersättning i form av livränta efter
1,240 kronor för år utöver honom av riksförsäkringsanstalten i anledning av
skadan tillerkänd livränta.

I anledning härav har arméförvaltningens civila departement i underdånig
skrivelse den 27 april 1937 med överlämnande av ifrågavarande framställning
hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva, att, intill dess riksdagen fattat
beslut rörande tillerkännande åt Thomsen av livränta å 1,240 kronor, till
Thomsen finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter från och med
den 1 januari 1937 utbetalas ersättning med sistnämnda belopp för år
räknat.

I anledning av förenämnda skrivelse medgav Kungl. Majit genom brev
den 11 juni 1937, att Thomsen med hänsyn till förekomna omständigheter
finge under år 1937, utöver honom av riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta
å 450 kronor för år räknat, undfå särskild ersättning med 1,240 kronor,
att utgå från lantförsvarets anslag till extra utgifter, varjämte Kungl. Majit
förklarade sig vilja framdeles, sedan frågan örn utgivande av dylik ersättning
för framtiden av riksdagen prövats, meddela ytterligare besked i ämnet.

Sedermera har statskontoret i utlåtande i ärendet den 14 augusti 1937
anfört följande:

Enligt vad som i ärendet upplysts har riksförsäkringsanstalten genom
beslut den 9 februari 1937 tillerkänt Thomsen, vilken enligt ett den 16 april
1934 dagtecknat läkarintyg vore för all framtid oförmögen till regelbundet
förvärvsarbete med en invaliditetsgrad av 50 procent, en årlig livränta å 450
kronor att utgå under hans återstående livstid.

Då genom Kungl. Marits i ärendet åberopade dom den 29 oktober 1928
kronans skadeståndsskyldighet till Thomsen i anledning av hans under
värnpliktstjänstgöring ådragna kroppsskada måste anses i princip fastställd, är
från statskontorets sida intet att erinra mot att Thomsen, utöver den honom
av riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntan, må för återstående livstiden
komma i åtnjutande av en särskild ersättning av 1,240 kronor för år.

Såsom av förestående utlåtande framgår har det Thomsen under militärtjänstgöring
övergångna olycksfallet för all framtid nedsatt hans arbetsförmåga
med 50 procent. På grund härav har riksförsäkringsanstalten tillerkänt
Thomsen livränta med det högsta belopp, som enligt gällande författningar
i dylika fall kan utgå, eller 450 kronor. Sedan kronans skadeståndsskyldighet
gentemot Thomsen i anledning av den ådragna kroppsskadan
blivit av Högsta domstolen i princip fastställd, har Kungl. Majit
genom särskilda beslut den 9 november 1934 och den 11 juni 1937 tillerkänt
Thomsen ersättning för tiden den 7 mars 1934—den 31 december 1937
utöver vad han från riksförsäkringsanstalten ägt uppbära med 1,240 kronor
för år räknat, motsvarande hälften av hans till 3,380 kronor uppskattade
årliga arbetsförtjänst, efter avdrag av den av riksförsäkringsanstalten utbetalda
livräntan. Dylikt särskilt understöd synes böra beredas Thomsen
jämväl i fortsättningen. Sådant understöd har av riksdagen tidigare med -

Departementschefen
.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

givits beträffande vissa andra under militärtjänstgöring skadade personer
(skrivelserna nr 369, p. 43/1930, nr 278/1934 och nr 180/1937). Understödet
torde böra utgå med 1,240 kronor för år från och med den 1 januari 1938.
Å understödet, som torde böra gäldas från det under elfte huvudtiteln upptagna
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., torde dyrtidstillägg
icke böra åtnjutas.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att Sixten Herman Thomsen må — utöver den livränta han
enligt gällande bestämmelser uppbär från riksförsäkringsanstalten
— från och med den 1 januari 1938 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. komma i åtnjutande av ett årligt understöd av 1,240
kronor utan rätt till dyrtidstillägg därå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Garl-Axel Block.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.