Kungl. Majus proposition nr 152.

1

tfr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förberedande
arbeten för ny kraftstation vid Torpshammar;
given Stockholms slott den 25 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 5, punkt 43) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till förberedande arbeten för ny kraftstation
i Norrland för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 300,000
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 152—153. 488 ss 1

2 Kungl. Majus proposition nr 152.

kronor. Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, torde jag nu få ånyo
anmäla detsamma.

I skrivelse den 16 februari 1938 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag
örn utbyggnad av en ny kraftstation vid Torpshammarfallen i Gimån i
Ljungans vattensystem och hemställt örn anvisande av 300,000 kronor till
förberedande arbeten för nämnda station.

Med avseende å Torpshammarfallen får jag erinra örn att Kungl. Majit
i proposition den 9 april 1937, nr 289, föreslog riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att godkänna ett vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag fogat avtal angående förvärv av vattenrätt i Gimån
och Ljungan m. m. ävensom att för detta förvärv för budgetåret 1937/1938
anvisa ett reservationsanslag av 4,300,000 kronor. Riksdagen (skrivelse
nr 268) biföll propositionen. Såsom av denna närmare framgår, innefattade
ifrågavarande förvärv i det närmaste all vattenrätt i Gimån mellan
Holmsjön och Ljungan samt därutöver viss vattenrätt i Ljungan jämte åtskilliga
fastigheter, servitutsrätter m. m. Av fallhöjden mellan Holmsjön och
Ljungan örn sammanlagt ej mindre än 143 meter skulle lämpligen 13 meter
kunna uttagas vid Lershuvudforsen och 125.7 meter vid Torpshammar. Den
naturliga vattenregleringen i sjösystemet är god och kan med måttliga kostnader
ytterligare förbättras genom regleringar av sjöarna Leringen, Holmsjön
och Revsundssjön. Till reglering av Holmsjön har Kungl. Maj:t i årets
statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 5, punkt 42) äskat ett reservationsanslag
av 400,000 kronor, vilket anslag numera beviljats av riksdagen.

Innan jag övergår till vattenfallsstyrelsens nu föreliggande framställning,
torde jag ytterligare få erinra örn att styrelsen i skrivelse den 30 september
1937 närmare motiverat behovet av en ny kraftstation i Norrland. I nämnda
skrivelse, för vilken närmare redogjorts i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten,
bil. 5, sid. 78 ff.), framlade styrelsen preliminära förslag örn byggande
av nya kraftstationer i Trollhättan och i mellersta Norrland. Beträffande
Trollhättestationen — den s. k. Hojumsstationen — har Kungl. Majit
sedermera framlagt förslag. (proposition nr 48), och riksdagen har anvisat
det därvid äskade begynnelseanslaget av 500,000 kronor. Med hänsyn till
den jämförelsevis långa byggnadstiden för Torpshammarfallet, omkring sex
år, har Kungl. Majit på framställning av vattenfallsstyrelsen därjämte i proposition,
nr 70, till årets riksdag framlagt förslag till åtgärder för utbyggnad
av Kattstrupeforsens fallkomplex i Indalsälven, varmed avsetts att kunna
möta det behov av kraft, som kan beräknas behöva tillgodoses redan före
det en ny station vid Torpshammarfallet kan träda i funktion. Detta förslag
har bifallits av riksdagen.

I sin nu förevarande framställning anför vattenfallsstyrelsen till en början:

När det gäller att taga ställning till frågan vilken kraftstation, som härnäst
bör påbörjas, vill vattenfallsstyrelsen till en början påminna därom, att
arbetena med byggandet av en kraftstation vid Stadsforsen i Indalsälven
numera fortskridit så långt, att den första maskinen väntas bli tagen i anspråk
på hösten 1939 och stationen i sin helhet med två aggregat på sommaren
1940.

3

Kungl. Majus proposition nr 152.

Enligt avtal nied Östersunds elektriska aktiebolag, vilket avtal genom förenämnda
proposition, nr 70, förelagts 1938 års riksdag, skulle vattenfallsstyrelsen
och bolaget tillsammans utbygga en kraftstation i Indalsälven för att
utnyttja den 17 meter höga Kattstrupeforsen i älvens övre del. I avtalet
bär förutsatts, att denna kraftstation skall vara färdig tidigast den 1 november
1941 samt senast den 1 november 1946. Sannolikt torde Kattstrupeforsens
bebyggande komma att påbörjas i slutet av 1939 samt vara
avslutat 2V2 ä 3 år därefter. Genom denna kraftstation kan vattenfallsstyrelsen
beräkna ett energitillskott av i runt tal 200 miljoner kWh.

Genom avtal med Hissmofors aktiebolag har vattenfallsstyrelsen tillförsäkrats
en kraftleverans av omkring 7,000 kW från den 1 oktober 1939 samt
minst 30 år framåt. I samband med förhandlingarna angående gemensamt utbyggande
av Kattstrupeforsen genom vattenfallsstyrelsen och Östersunds
elektriska aktiebolag har vattenfallsstyrelsen, såsom omförmäles i nyssnämnda
proposition, förbundit sig att under vissa förutsättningar medgiva ökning av
nämnda kraftleverans från Hissmofors aktiebolag intill högst 18,000 kW.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare, att det för att tillgodose den ökning i
kraftbehovet, som enligt vad som framgår av årets statsverksproposition beräknas
uppstå under den tid, för vilken nu bör planeras, är nödvändigt att
se sig örn efter andra energitillskott från vattenfall i Norrland än dem, som
erhållas genom utbyggnad av Stadsforsen, Kattstrupeforsen och Porjus samt
genom abonnemang från Hissmoforsén. Såsom styrelsen anförde redan i
sin förut omförmälda framställning den 30 september 1937, kan därvid icke
ifrågakomma annat än en ny stor anläggning i mellersta Norrland. Styrelsen
anför i anslutning härtill:

De vattenfall, som därvid böra övervägas, äro antingen något av styrelsens
fallkomplex i Indalsälven eller i Ejällsjöälven eller slutligen en kraftstation
vid Torpshammar, utnyttjande det höga fallet i Ljungans tillflöde Gimån.

I Indalsälven disponerar vattenfallsstyrelsen på sträckan mellan Lit och
Gesunden en fallhöjd av omkring 46 meter och nedanför Stadsforsen en
fallhöjd av cirka 25 meter. Båda dessa fallkomplex äro emellertid dyrare i
utbyggnad än Stadsforsen och Kattstrupeforsen.

Pallen i Fjällsjöälven representera en total bruttohöjd av omkring 85
meter och äro billiga att utbygga, men vattenmängden är låg under vintern
och regleringsmöjligheterna starkt begränsade. Därtill kommer att överföringsavståndet
söderut är större än från Indalsälven.

Yad slutligen angår Torpshammar är ju detta fall av alldeles speciell
natur. Vattenmängden i Glimån vid Torpshammar är av naturen tämligen
väl reglerad på grund av den stora sjöprocenten. Fallhöjden uppgår till
icke mindre än 125.7 meter. Genom de gynnsamma möjligheterna att reglera
ovanför liggande sjöar kan man åstadkomma en för kraftalstring synnerligen
lämplig vattentappning. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 289, till 1937 års riksdag, skulle anläggningen vid Torpshammar, utbyggd
för cirka 90 kubikmeter vatten per sekund, lämna en total effekt av 85,500
kW och en i genomsnitt per år uttagbar energimängd av 350 miljoner kWh.

Vattenfallsstyrelsen erinrar i fortsättningen om att styrelsen i den framställning,
som legat till grund för inköpet av vattenrätt i Gimån m. m., angivit,
att Torpshammarfallet vore synnerligen liimpligt att utbygga för samverkan
med statens övriga anläggningar samt ovanligt gynnsamt som topp -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

kraftanläggning med hänsyn till elen höga fallhöjden och de goda dygns- och
veckoregleringsmöjligheterna.

Torpshammarstationen vore, anför styrelsen vidare, avsedd att bli av en
typ liknande Sillrestationen men med en effekttillgång 5 ä 6 gånger större
än den i Sillre och en energiproduktion, som genom den rikligare vattentillgången
i Gimån bleve omkring 15 gånger större än den i Sillre.

Örn utbyggnaden av Torpshammarfallen anför vattenfallsstyrelsen därefter:

De ytterligare undersökningar, vattenfallsstyrelsen låtit utföra för att med
varandra jämföra nj^ss angivna krafttillgångar i olika vattendrag, lia ytterligare
befäst vattenfallsstyrelsen i dess redan vid inköpet av Torpshammarfallen
uttalade mening örn denna stations lämplighet som toppkraftstation i
mellersta Norrland. Då mycket stora mängder vattenkraftsenergi från kraftverk^
denna del av landet, med åtminstone tills vidare mycket begränsade
möjligheter till dygns- och veckoreglering, örn några år komma att stå till
förfogande för styrelsens nät, är det angeläget att Sillrestationen, som icke
på långt när motsvarar behovet av toppbelastningscentral för Norrlandsnätet,
kompletteras med ytterligare en dylik anläggning, nämligen vid Torpshammar.

Beträffande storleken av utbyggnaden vid Torpshammar angav styrelsen
i sin meromnämnda framställning vid inköp av fallkomplexet, att en sannolik
utbyggnad bör motsvara en uttagning av omkring 90 kubikmeter vatten per
sekund. Anläggningen skulle bestå av en tämligen hög regleringsdamm, vid
vilken skulle förläggas ett vattenintag, varifrån skulle utgå tilloppstuber,
anknutna till turbinerna. Dessa uppställas i en maskinsal, belägen cirka.
120 meter ned i berget på ungefärligen samma sätt som i Porjus. Från
turbinernas sugrör avledes vattnet genom en nära 5 kilometer lång avloppstunnel
ned till Gimåns utflöde i Ljungan. Den samlade bruttofallhöjden i
denna anläggning skulle utgöra omkring 125 meter. Med här ovan angivna
driftvattenmängd, 90 kubikmeter per sekund, och en tvärsektion å avloppstunneln
av omkring 60 kvadratmeter, motsvarande en vattenhastighet av 1.5
meter, blir fallförlusten i runt tal 3 meter. På grund av avloppstunnelns
stora längd och kraftstationens förläggning djupt ned i berget erfordrar stationens
utförande tämligen lång tid, i runt tal 6 år. Av dessa 6 år åtgå
omkring 2 år för utförande av en transportort ned till mitten av avloppstunneln.
Ungefär samma tid erfordras för att neddriva ett vertikalt sänkschakt
från bergytan ned till den blivande kraftstationens nivå för transporter
dels under byggnadstiden, dels under den framtida driften. Först örn 2 år
kan sålunda den egentliga utsprängningen av avlopps tunneln samt av maskinsalen
börjas.

Innan de slutgiltiga dimensionerna av kraftstationen kunna fastläggas,
återstår ännu en mängd detaljundersökningar och studier rörande den riktiga
utbyggnadsvattenmängden, antalet maskinaggregat och deras storlek samt
det exakta bestämmandet av avloppstunnelns tvärsektion m. m. För dessa
förberedelser stå, såsom av det anförda framgår, minst 2 år till buds. Såväl
den nu nämnda transportorten för avloppstunneln som sänkschaktet kunna
redan nu fastläggas både till sitt läge och sina dimensioner, utan att planerna
för kraftstationen och avloppstunneln hunnit fixeras, och för att kraftstationen
i sin helhet skall bliva färdig snarast möjligt, böra arbetena med
transportort och sänkschakt påbörjas under nästa budgetår.

I avvaktan på, fortsätter vattenfallsstyrelsen, att de erforderliga detaljundersökningarna
bleve utförda och hela utbyggnadsförslaget därefter genom -

Kungl. Majus proposition nr 152. °

arbetat, kunde icke definitivt förslag uppgöras. Det vore sålunda för närvarande
endast möjligt att angiva preliminära uppgifter rörande byggnadskostnaden
och det kraftpris, som den vid Torpshammar genererade kraften
betingade. Med den storlek av utbyggnaden, som angivits i framställningen
rörande inköp av Torpshammarfallen, beräknades sålunda totalkostnaden för
anläggningen vid nuvarande prisnivå preliminärt till avrundat 20 miljoner
kronor. Den häremot svarande årskostnaden, exklusive ränta å fallvärdet,
utgjorde omkring 0.5 öre per kWh. Då räntekostnaden för vattenfallet vore
cirka O.ob öre per kWh, skulle självkostnaden bliva omkring 0.55 öre per
kWh. Med hänsyn till att en avsevärd del av dessa kilowattimmar komme
att produceras under tider med knapp vattentillgång i andra kraftstationer
och under verkdagarnas högbelastningstid, vore detta pris fullt tillfredsställande.
I den angivna kostnadssumman för Torpshammar vore ej inräknade
kostnaderna för sjöregleringar och för utbyggnad av det cirka 13
meter höga fallet vid Leringens utlopp. Dessa företag bleve emellertid vart
för sig räntabla.

Styrelsen uttalar vidare, att det enligt styrelsens mening ej rådde någon
tvekan örn att arbetena med Torpshammar borde igångsättas under nästa
budgetår med utförande av dels transportorten för avloppstunneln, dels
sänkscliaktet vid kraftstationen ävensom andra erforderliga förberedande arbeten.
Enär avloppstunneln vid Porjus väntades bliva avslutad före den 1
juli 1938, bleve vana tunnelsprängare lediga att överflyttas till Torpshammar
i lagom tid för ifrågavarande arbeten.

Pör igångsättning av förenämnda arbeten erfordras enligt styrelsen minst
ett belopp av 300,000 kronor. Styrelsen erinrar örn att styrelsen i skrivelse
den 31 januari 1938 angående vissa beredskapsarbeten anfört, att arbetena
vid Torpshammar, örn så erfordrades för att öka arbetstillgangen, kunde bedrivas
i större omfattning under året 1938/1939, motsvarande ett ytterligare
anslag av en miljon kronor.

Redan i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 5, sid. 83—84)
har jag uttalat min anslutning till vattenfallsstyrelsens uppfattning örn utvecklingen
av de närmaste årens kraftkonsumtion och örn de åtgärder, som
på grundval härav böra vidtagas, för att den för näringslivet liksom samhället
över huvud erforderliga kraftförsörjningen icke må äventyras. I likhet
med vattenfallsstyrelsen har jag sålunda funnit, att, såvitt för närvarande
kan bedömas, en ny stor kraftstation i mellersta Norrland kommer att behöva
tagas i anspråk omkring mitten av 1940-talet.

Yad vattenfallsstyrelsen anfört om de olika möjligheterna att utbygga
staten tillhörig vattenkraft i mellersta Norrland synes ådagalägga, att ifrågavarande
kraftstation bör förläggas till det förra året inköpta Torpshammarfallet
i Gimån. Styrelsens undersökningar härom hava ännu icke kunnat
genomföras så långt, att definitiva kostnadsberäkningar kunna framläggas.
På grundval av nuvarande — jämförelsevis höga — prisläge har emellertid
styrelsen funnit sig kunna räkna med en totalkostnad av cirka 20 miljoner

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

kronor. Inklusive ränta å köpeskillingen för vattenfallet skulle årskostnaden
för vattenkraften bliva cirka 0.5 5 öre per kilowattimme, vilket styrelsen finner
fullt tillfredsställande.

Med hänsyn till den förutsebara utvecklingen av kraftkonsumtionen och
då vattenfallsstyrelsens preliminära beräkningar icke synas giva anledning
till erinran, vill jag tillstyrka, att anslag nu anvisas till förberedande arbeten
för ny kraftstation vid Torpshammar. Anslaget torde böra bestämmas till
det av vattenfallsstyrelsen föreslagna beloppet 300,000 kronor. Till det av
styrelsen berörda spörsmålet örn en från arbetslöshetssynpunkt eventuellt
påkallad forcering av arbetena under nästa budgetår torde jag få återkomma
i samband med behandlingen av den anslagsplan, som avsetts skola föreläggas
årets riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till förberedande arbeten för ny kraftstation vid Torpshammar
för budgetåret 1938/1939 å kapitalbudgeten, under rubrik
Statens vattenfallsverk, anvisa ett reservationsanslag av 300,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
, den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall av låtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.