Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention
rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser
i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter,
m. m.; given Stockholms slott den 17 december 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av texten, jämte översättning därav till svenska språket, till
en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande fastställande av
vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter
jämte tilläggsprotokoll, vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens godkännande
av nämnda konvention jämte tilläggsprotokoll, dels ock jämlikt § 87
regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med
vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Konventionen jämte översättning.

fionvention Internationale pour l’umCcation
de certaines régles concernant
lee immunités des navires
d’État.

Article ler.

Les navires de mer appartenant aux
Etats ou exploités par eux, les cargaisons
leur appartenant, les cargaisons
et passagers transportés par les navires
d’Etat, de méme que les Etats qui
sont propriétaires de ees navires, ou
qui les exploitent, ou qui sont propriétaires
de ees cargaisons, sont soumis,
en ce qui concerne les réclamations relatives
å 1’exploitation de ees navires
ou au transport de ees cargaisons, aux
mémes régles de responsabilité et. aux
mörnes obligations que celies applicables
aux navires, cargaisons et armements
privés.

Article 2 .

Pour ees responsabilités et obligations,
les régles concernant la compétence
des tribunaux, les actions en justiee
et la procédure, sont les mémes
que pour les navires de commerce appartenant
å des propriétaires privés et
que pour les cargaisons privées et leurs
propriétaires.

Article 3.

§ 1. Les dispositions des deux artides
précédents ne sont pas applicables
aux navires de guerre, aux yachts
d’Etat, navires de surveillance, ba -

Internationell konvention rörande fastställande
av vissa gemensamma bestämmelser
i fråga örn statsfartygs frioch
rättigheter.

Artikel 1.

Eartyg som ägas eller nyttjas av
stater, fartygslaster som ägas av stater
samt laster och passagerare, som
befordras med statsfartyg, så ock de
stater som äga eller nyttja fartygen
eller som äga lasterna äro, i fråga örn
fordringar som grunda sig på fartygens
begagnande eller lasternas befordran,
underkastade samma regler
örn ansvarighet och samma förpliktelser
som gälla för enskilda fartyg, fartygslaster
och rederiföretag.

Artikel 2.

Beträffande denna ansvarighet och
dessa förpliktelser skola reglerna om
domstolarnas behörighet samt om rättegång
och utsökningsförfarande vara
desamma som för handelsfartyg, tillhöriga
enskilda ägare, och för enskilda
fartygslaster samt deras ägare.

Artikel 3.

§ 1. Bestämmelserna i de två föregående
artiklarna äro icke tillämpliga
å krigsfartyg, statsjakter, bevakningsfartyg,
lasarettsfartyg, hjälpfartyg,

Kunyl. Maj:ts proposition nr 15.

teaux-hopitaux, navires auxiliaires, navires
de ravitaillement et autres båtiments
appartenant ä un Etat ou exploités
pär lui et affectés exclusivement,
au moment de la naissance de la
créance, ä un service gouvernemental
et non commercial, et ees navires ne
seront pas l’objet de saisies, d’arråts
ou de détentions pär une mesure de
justiee queleonque ni d’aucune procédure
judiciaire «in rem».

Toutefois, les intéressés ont le droit
de porter leurs réclamations devant les
tribunaux compétents de l’Etat, propriétaire
du navire ou 1’exploitant, sans
que cet Etat puisse se prévaloir de son
immunité:

1° Pour les actions du chef d’abordage
ou d’autres accidents de navigation; 2°

Pour les actions du chef d’assistance,
de sauvetage et d’avaries communes; 3°

Pour les actions du chef de reparation,
fournitures ou autres contrats
relatifs au navire.

§ 2. Les mémes régles s’appliquent
aux cargaisons appartenant å un Etat
et transportées å bord des navires cidessus
visés.

§ 3. Les cargaisons appartenant å
un Etat et transportées a bord des navires
de commerce, dans un but gouvernemental
et non commercial, ne seront
pas l’objet de saisies, arréts ou
détentions par une mesure de justiee
queleonque, ni d’aucune procédure judiciaire
«in rem».

Toutefois, les actions du chef d’abordage
et d’accident nautique, d’assistance
et de sauvetage et d''avaries communes,
amsi que les actions du chef
des contrats relatifs ä ees cargaisons
pourront étre poursuivies devant le

förrådstransportfartyg och andra fartyg,
som en stat äger eller nyttjar och
som vid tiden för fordringens tillkomst
brukades uteslutande för statsändamål
och icke för affärsdrift; och
dessa fartyg må icke göras till föremål
för utmätning, kvarstad eller annat
kvarhållande på grund av myndighets
beslut, ej heller för rättslig
åtgärd »in rem».

Fordringsägarna äga dock rätt att
anhängiggöra talan vid behörig domstol
i den stat som äger eller nyttjar
fartyget, utan att denna stat kan åberopa
sina fri- och rättigheter som
stat, vad angår:

1. fordran å ersättning i anledning
av sammanstötning eller andra olyckshändelser
vid navigeringen;

2. fordran å gottgörelse för assistans
och bärgning samt bidrag till
gäldande av gemensamt haveri;

3. fordran som grundar sig på reparation,
leverans av förnödenheter eller
andra avtal som gälla fartyget.

§ 2. Samma bestämmelser äro tilllämpliga
å laster som tillhöra en stat
och fraktas med fartyg som nu
nämnts.

§ 3. Laster, som tillhöra en stat
och fraktas med handelsfartyg för
statsändamål och icke för affärsdrift,
må icke göras till föremål för utmätning,
kvarstad eller annat kvarhållande
på grund av myndighets beslut, ej
heller för rättslig åtgärd »in rem».

Talan å ersättning i anledning av
sammanstötning eller annan olyckshändelse
vid navigeringen, fordran å gottgörelse
för assistans och bärgning samt
bidrag till gäldande av gemensamt haveri
ävensom fordran som grundar sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Tribunal ayant compétence en vertu
de l’article 2.

Article 4.

Les Etats pourront invoquer tous
les moyens de défense, de prescription
et de limitation de responsabilité dont
peuvent se prévaloir les navires privés
et leurs propriétaires.

S’il est nécessaire d’adapter ou de
modifier les dispositions relatives å ees
moyens de défense, de prescription et
de limitation en vue de les rendre applicables
aux navires de guerre ou aux
navires d’Etat rentrant dans les torines
de 1’article 3, une Convention spéciale
sera conclue ä cet effet. En attendant,
les mesures nécessaires pourront
étre prises par les lois nationales,
en se conformant å l’esprit et aux principes
de la présente Convention.

Article 5.

Si dans le cas de 1’article 3 il y a,
dans le sentiment du Tribunal saisi, un
doute au sujet de la nature gouvernementale
et non commerciale du navire
ou de la cargaison, 1’attestation signée
par le représentant diplomatique de
l’Etat contractant auquel appartient le
navire ou la cargaison, produite å l’intervention
de l’Etat devant les Cours
et Tribunaux duquel le litige est pendant,
vaudra preuve que le navire ou
la cargaison rentre dans les termes de
1’article 3, mais seulement en vue d’obtenir
la mainlevée de saisies, d’arréts
ou de détentions ordonnés par justiee.

Article 6.

Les dispositions de la présente Convention
seront appliquées dans chaque

på avtal rörande sådana laster må
dock anhängiggöras vid den domstol
som är behörig enligt artikel 2.

Artikel 4.

Staterna kunna åberopa samma försvarsmedel
samt framställa samma invändningar
om preskription och ansvarsbegränsning,
som må göras gällande
i fråga örn enskilda fartyg eller
av deras ägare.

Visar det sig nödvändigt att anpassa
eller ändra gällande bestämmelser
rörande sådana försvarsmedel eller invändningar
om preskription och ansvarsbegränsning
för att göra dem tilllämpliga
å krigsfartyg eller statsfartyg
som avses i artikel 3, skall särskild
konvention avslutas för detta ändamål.
I avvaktan härå kunna i de
nationella lagarna meddelas erforderliga
bestämmelser i överensstämmelse
med andan och grundsatserna i denna
konvention.

Artikel 5.

Finner domstolen i fall som i artikel
3 sägs anledning till tvekan huruvida
fartyget eller lasten är av offentlig
och icke kommersiell natur, skall
intyg, som undertecknats av den diplomatiske
representanten för den fördragsslutande
stat vilken fartyget eller
lasten tillhör, och som framlagts genom
förmedling av den stat vid vars
domstol talan är anhängig, gälla såsom
bevis att fartyget eller lasten är
av beskaffenhet som i artikel 3 sägs,
dock endast såvitt fråga är örn upphävande
av utmätning, kvarstad eller
annat kvarhållande på grund av myndighets
beslut.

Artikel 6.

Bestämmelserna i denna konvention
skola tillämpas i envar fördrags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Etat contractant, sous la réserve de ne
pas en faire bénéficier les Etats non
contractants et leurs ressortissants, ou
d’en subordonner 1’application å la condition
de réciprocité.

D’autre part, rien n’empéche un Etat
contractant de regler, pär ses propres
lois, les droits accordés ä ses ressortissants
devant ses tribunaux.

Article 7.

En temps de guerre, chaque Etat
contractant se réserve le droit, par une
déclaration notifiée aux autres Etats
contractants, de suspendre 1’application
de la présente Convention, en ce
sens qu’en pareil cas, ni les navires
lui appartenant ou exploités par lui,
ni les cargaisons lui appartenant, ne
pourront étre l’objet d''aucun arrét,
saisie ou détention par une Cour de
Justiee étrangére. Mais le créancier
aura le droit d’intenter son action
devant le Tribunal compétent en vertu
des artides 2 et 3.

Article 8.

Rien dans la présente Convention
ne pörte atteinte aux droits des Etats
contractants de prendre les mesures
que peuvent commander les droits et
devoirs de la neutralité.

Article 9.

A 1’expiration du délai de deux ans,
au plus tard, å compter du jour de la
signature de la Convention, le Gouvernement
beige entrera en rapport avec
les Gouvernements des Hautes Parties
contractantes qui se seront déclarées
prétes å la ratifier, å 1’effet de faire
décider s’il y a lieu de la mettre en
vigueur. Les ratifications seront dépo -

slutande stat, dock med rätt att icke
låta dem gälla till förmån för icke
fördragsslutande stater och deras undersåtar
eller att göra tillämpningen
beroende av ömsesidighet.

Konventionen skall ej heller utgöra
hinder för fördragsslutande stat att
genom egna lagar bestämma dess undersåtars
rättigheter vid dess egna
domstolar.

Artikel 7.

Envar fördragsslutande stat förbehåller
sig rätt att i krigstid genom
en förklaring riktad till övriga fördragsslutande
stater så till vida tillfälligt
sätta konventionen ur kraft,
att varken fartyg som ägas eller nyttjas
av nämnda stat eller laster sorn
ägas av densamma må göras till föremål
för utmätning, kvarstad eller annat
kvarhållande på grund av beslut
av främmande stats domstol. Fordringsägaren
skall dock äga befogenhet
att anhängiggöra talan vid den domstol
som är behörig enligt artiklarna
2 och 3.

Artikel 8.

Denna konvention gör ej inskränkning
i de fördragsslutande staternas
rättighet att vidtaga de åtgärder som
neutralitetens rättigheter och plikter
kunna påkalla.

Artikel 9.

Senast inom två år från dagen för
konventionens undertecknande skall
belgiska regeringen sätta sig i förbindelse
med regeringarna för de höga
fördragsslutande parter vilka förklarat
sig beredda att ratificera konventionen,
i ändamål att få avgjort huruvida
anledning förefinnes att försätta
den i gällande kraft. Ratifikations -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

sées ä Bruxelles, å la date qui sera
fixée de commun accord entre les dits
Gouvernements. Le premier dépöt de
ratifications sera constaté par un procés-verbal
signé par les représentants
des Etats qui y prendront part et par le
Mi ni stre des Affaires Etrangéres de
Belgique.

Les dépöts ultérieurs se feront au
moyen d’une notification écrite, adressée
au Gouvernement helge et accompagnée
de 1’instrument de ratification.

Copie certifiée conforme du procésverbal
relatif au premier dépöt de
ratification, des notifications mentionnées
å 1’alinéa précédent, ainsi que des
instruments de ratification qui les
accompagnent sera immédiatement,
pär les soms du Gouvernement helge
et par la voie diplomatique, remise
aux Etats qui ont signé la présente
Convention ou qui y auront adhéré.
Dans les cas visés å l’alinéa précédent,
le dit Gouvernement fera connaitre, en
méme temps, la date å laquelle il a
regu la notification.

Article 10.

Les Etats non signataires pourront
adhérer å la présente Convention, qu’ils
aient été ou non représentés ä la Conférence
Internationale de Bruxelles.

L’Etat qui désire adhérer notifie par
écrit son intention au Gouvernement
helge, en lui transmettant l’acte d’adhésion,
qui sera déposé dans les archives
du dit Gouvernement.

Le Gouvernement helge transmettra
immédiatement å tous les Etats signataires,
ou adhérents, copie certifiée
conforme de la notification, ainsi que
de l’acte d’adhésion, en indiquant la

instrumenten skola deponeras i Bryssel
å tid varom överenskommelse träffas
mellan nämnda regeringar. Då deponering
av ratifikationsinstrument
första gången sker, skall däröver upprättas
ett protokoll, som undertecknas
av representanterna för de stater som
deltaga däri samt Belgiens minister
för utrikes ärendena.

Deponering som därefter äger rum
skall ske genom ett till belgiska regeringen
riktat skriftligt meddelande,
åtföljt av ratifikationsinstrumentet.

Bestyrkt avskrift av det över den
första deponeringen av ratifikationsinstrument
upprättade protokollet, av
de i föregående stycke omförmälda
meddelandena samt av dem åtföljande
ratifikationsinstrument skall
genom belgiska regeringens försorg på
diplomatisk väg omedelbart tillställas
de stater som undertecknat denna kon.
vention eller anslutit sig därtill. I fall
som i föregående stycke avses skall
nämnda regering samtidigt tillkännagiva
vilken dag den mottagit meddelandet.

Artikel 10.

De stater som icke undertecknat
denna konvention kunna ansluta sig
därtill, oavsett huruvida de varit representerade
vid den internationella
konferensen i Bryssel eller icke.

Stat som önskar ansluta sig har att
skriftligen meddela belgiska regeringen
sin avsikt och tillika till densamma
översända anslutningshandlingen,
vilken skall deponeras i sagda regerings
arkiv.

Belgiska regeringen skall omedelbart
till alla de stater som undertecknat
eller anslutit sig till konventionen
översända bestyrkt avskrift av meddelandet
och anslutningshandlingen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

date ä laquelle il a Tegu la notification.

Article 11.

Ees Hautcs Parties contractantes
peuvent, au moment de la signature,
du dépöt des ratifications ou lors de
leur adhésion, déclarer que 1’acceptation
qu’elles donnent å la présente Convention,
ne s’applique pas, soit å certains,
soit å aucun des Dominions autonomes,
colonies, possession, protectorats
ou territoires d’outremer, se trouvant
sous leur souveraineté ou autorité.
En conséquence, elles peuvent ultérieurement
adhérer séparément, au
nom de 1’un ou de 1’autre de ees Dominions
autonomes, colonies, possessions,
protectorats ou territoires
d’outremer, ainsi exclus dans leur déclaration
originale. Elles peuvent aussi,
en se conformant å ees dispositions,
dénoncer la présente Convention, séparément,
pour l’un ou plusieurs des
Dominions autonomes, colonies, possessions,
protectorats, ou territoires
d’outremer se trouvant sous leur souveraineté
ou autorité.

Article 12.

A 1’égard des Etats qui auront
participé au premier dépöt de ratifications,
la présente Convention produira
effet un an apres la date du
procés-verbal de ce dépöt. Quant aux
Etats qui la ratifieront ultérieurement,
ou qui y adhéreront, ainsi que dans
les cas ou la mise en vigueur se fera
ultérieurement et selon 1’article 11, elle
produira effet six mois apres que les
notifications prévues å article 9,
alinéa 2, et a Farticle 10, alinéa 2,
auront été regues par le Gouvernement
helge.

med angivande tillika av dagen då den
mottagit meddelandet.

Artikel 11.

De höga fördragsslutande parterna
kunna vid undertecknandet, deponeringen
av ratifikationsinstrument eller
anslutningen till konventionen förklara,
att den förbindelse de därigenom
ikläda sig icke avser antingen
vissa eller ock samtliga autonoma dominier,
kolonier, besittningar, protektorat
eller transmarina territorier, vilka
befinna sig under deras suveränitet
eller myndighet. I överensstämmelse
härmed kunna de senare ansluta
sig särskilt för autonomt dominium,
koloni, besittning, protektorat eller
transmarint territorium, som sålunda
uteslutits i deras ursprungliga förklaring.
De kunna ävenledes med iakttagande
av här givna bestämmelser
uppsäga denna konvention särskilt för
autonomt dominium, koloni, besittning,
protektorat eller transmarint territorium,
som befinner sig under deras suveränitet
eller myndighet, eller för flera
sådana.

Artikel 12.

För de stater som deltagit i den
första deponeringen av ratifikationsinstrument
skall denna konvention träda
i kraft ett år efter dagen för protokollet
över deponeringen. Beträffande stater
som ratificera senare eller ansluta
sig till konventionen, så ock i fall då
anslutning sker senare enligt artikel
11, skall konventionen träda i kraft
sex månader efter det meddelande,
som omförmäles i artikel 9 andra stycket
och artikel 10 andra stycket, kommit
belgiska regeringen tillhanda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Article 13.

S’il arrivait qu’un des Etats contiactants
voulut dénoncer la présente
Convention, la dénonciation sera notifiée
par écrit au Gouvernement helge,
qui communiquera immédiatement copie
certifiée conforme de la notification
ä tous les autres Etats, en leur
faisant savoir la date ä laquelle il
l’a reque.

La dénonciation produira ses effets
å 1’égard de l’Etat seul qui l’aura
notifiée, et un an apres que la notification
en sera parvenue au Gouvernement
helge.

Article 14.

Chaque Etat contractant aura la
faculté de provoquer la réunion d’une
nouvelle conférence, dans le but de
rechercher les améliorations qui pourraient
y1 étre apportées.

Celui des Etats qui ferait usage de
cette faculté aurait ä notifier, un an
å l’avance, son intention aux autres
Etats, par 1’intermédiaire du Gouvernement
helge, qui se chargerait de
convoquer la Conférence.

Fait å Bruxelles, en un seul exemplaire,
le 10 avril 1926.

Artikel 13.

För den händelse någon av de fördragsslutande
staterna skulle önska
uppsäga denna konvention, skall uppsägningen
skriftligen meddelas belgiska
regeringen, som har att omedelbart
delgiva samtliga de övriga staterna
bestyrkt avskrift av meddelandet
jämte uppgift örn dagen då den
mottagit detsamma.

Uppsägningen skall äga verkan
allenast beträffande den stat som själv
verkställt uppsägningen och först sedan
ett år förflutit efter det meddelandet
därom kommit belgiska regeringen
tillhanda.

Artikel 14.

Envar fördragsslutande stat skall
äga påkalla en ny konferens i ändamål
att undersöka de förbättringar
som kunna införas i konventionen.1

Stat som gör bruk av denna rätt
skall ett år dessförinnan meddela de
övriga staterna sin avsikt genom belgiska
regeringen, vilken åtager sig att
sammankalla konferensen.

Som skedde i Bryssel i ett enda
exemplar den 10 april 1926.

Protocole Protokoll

signé å Bruxelles, le 24 mai 1934, undertecknat i Bryssel den 24 maj 1934,
additionel å la Convention Interna- innefattande tillägg till den internationale
pour 1’Unifleation de certaines tionella konventionen rörande fastRégles
concemant les Immunités des ställande av vissa gemensamma beNavires
d’Etat, signée ä Bruxelles, le stämmelser i fråga örn statsfartygs
10 avril 1926. fri- och rättigheter, undertecknad i

Bryssel den 10 april 1926.

Les Gouvernements signataires de De regeringar som undertecknat den
la Convention Internationale pour internationella konventionen rörande

1 Det i den franska texten förekommande ordet »y> åsyftar uppenbarligen ett i en tidigare text
förekommande men sedermera struket ord »convention».

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

rUnification de certaines Régles concernant
les Immunités des Navires
d’Etat, ayant reconnu la nécessité de
préciser certaines dispositions de cet
Aete, ont nommé les plénipotentiaires
soussignés, lésquels, apres s’étre communiqués
leurs pleins pouvoirs reconnus
en bonne et due forme, sont convenus
de ce qui suit:

Des doutes s’étant élevés quant au
point de savoir si, et dans quelle mesure,
les mots «exploités par lui» å
1’article 3 de la Convention, s’appliquent
ou pourraient étre interprétés
comme s’appliquant aux navires affrétés
par un Etat, soit ä temps, soit au
voyage, la déelaration ci-dessous est
faite en vue de dissiper ees doutes:

«Les navires affrétés par les
Etats, soit å temps, soit au voyage.
pourvu qu’ils soient affeetés exelusivement
å un service gouvernemental
et non commercial, ainsi que
les cargaisons que ees navires
transportent ne peuvent étre 1’objet
de saisies, d’arréts ou de détentions
queleonques, mais cette immunité
ne pörte aucun préjudice å
tous autres droits ou recours pouvant
appartenir aux intéressés.
line attestation délivrée par le
représentant diplomatique de 1’Etat
en cause, de la maniére prévue å
1’article 5 de la Convention, dolt
valoir également en ce cas preuve
de la nature du service auquel le
navire est affeeté.» II.

II.

Pour 1’exception prévue å 1’article
3, paragraphe I, il est entendu que la

fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga örn statsfartygs
fri- och rättigheter hava, sedan de
funnit nödigt att närmare angiva innebörden
av vissa bestämmelser i berörda
konvention, därtill utsett undertecknade
befullmäktigade ombud, vilka
efter att hava delgivit varandra
sina fullmakter, som befunnits i god
och behörig form, överenskommit som
följer:

Enär tvekan uppkommit, huruvida
och i vad mån orden »en stat nyttjar»
i artikel 3 i konventionen avse eller
kunna tolkas såsom avseende fartyg
vilka äro befraktade av en stat antingen
för tid eller för viss resa, a.vgives
nedanstående förklaring i syfte
att undanröja dylik tvekan:

»Fartyg som äro befraktade av
en stat antingen för tid eller för
viss resa och vilka brukas uteslutande
för statsändamål och icke
för affärsdrift, så ock laster som
dessa fartyg befordra må icke
göras till föremål för utmätning,
kvarstad eller annat kvarhållande
av något slag, men denna frihet
länder i övrigt icke till inskränkning
i de rättigheter som tillkomma
fordringsägarna eller de rättsmedel
som de äga anlita. Intyg, som enligt
vad i artikel 5 i konventionen
sägs avgivits av den diplomatiske
representanten för vederbörande
stat, skall jämväl i detta fall gälla
såsom bevis örn det ändamål för
vilket fartyget användes.»

II.

Beträffande det undantag som omförmäles
i artikel 3 § 1 är överenskom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

propriété du navire acquise å l’Etat
ou 1’exploitation du navire effectuée
par l’Etat au moment des mesures de
saisie, d’arrét ou de détention sont
assimilées ä la propriété existant ou å
1’exploitation pratiquée au moment de
la naissance de la créance.

En conséquence, cet article pourra
étre invoqué par les Etats en faveur
des navires leur appartenant, ou exploités
par eux, au moment des mesures
de saisie, d’arrét ou de détention,
si ils sont affectés å un service
exclusivement gouvernemental et non
commercial.

III.

Il est entendu que rien dans les
dispositions de 1’article 5 de la Convention
n’empéche les Gouvernements
intéressés de comparaitre eux-mémes,
en se conformant å la procédure prévue
par les lois nationales, devant la juridiction
saisie du litige et d’y produire
1’attestation prévue audit article.

IV.

La Convention n’affectant en rien
les droits et obligations des belligérants
et des neutres, 1’article 7 ne pörte
préjudice en aucune maniére å la juridiction
des cours de prises dument
constituées.

Il est entendu que rien dans les
dispositions de l’article 2 de la Convention
ne limite et n’affecte en aucune
maniére 1’application de régles nationales
de procédure dans les affaires
ou l’Etat est Partie. VI.

VI.

Lorsque se pose la question de
preuves å administrer ou de documents

met, att äganderätt som förvärvats eller
nyttjande som utövas av en stat vid
tidpunkten för utmätningen, kvarstaden
eller kvarhållandet likställes med
äganderätt som föreligger eller nyttjande
som utövas vid tiden för fordringens
tillkomst.

Nämnda artikel kan alltså av staterna
åberopas till förmån för fartyg som
vid tidpunkten för utmätningen, kvarstaden
eller kvarhållandet ägas eller
nyttjas av dem, såframt fartygen brukas
uteslutande för statsändamål och
icke för affärsdrift.

III.

Det är överenskommet, att bestämmelserna
i artikel 5 i konventionen icke
utgöra hinder för vederbörande regeringar
att, i den ordning som stadgas
i de nationella lagarna, själva iakttaga
inställelse vid den domstol varest
tvisten är anhängig och där framlägga
i nämnda artikel omförmälda intyg.

IV.

Enär konventionen icke inverkar på
krigförande och neutrala makters rättigheter
och förpliktelser, länder artikel
7 icke till någon inskränkning i den
domsrätt som tillkommer behörigen inrättade
prisdomstolar.

Det är överenskommet, att bestämmelserna
i artikel 2 i konventionen icke
inskränka eller eljest inverka på tilllämpligheten
av nationella regler angående
förfarandet i mål däri staten
är part.

VI.

Uppkommer fråga örn förebringande
av bevis eller företeende av hand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ä produire, si, de l’avis du Gouvernement
intéressé, semblables preuves ne
peuvent étre administrées ou semblables
documents produits sans qu’il en
résulte un préjudice pour des intéréts
nationaux, ledit Gouvernement pourra
s’abstenir en invoquant la sauvegarde
de ees intéréts nationaux.

En foi de quoi, les soussignés dumont
autorisés par leurs Gouvernements,
ont signé le présent Protocole
additionnel qui sera considéré comme
faisant partie intégrante de la (konvention
du 10 avril 1926 auquel il se rapporte.

Fait å Bruxelles, le 24 mai 1934, en
un seul exemplaire, qui restera déposé
dans les archives du Gouvernement
helge.

lingar och finner vederbörande regering
dylika bevis icke kunna förebringas
eller dylika handlingar icke kunna
företes utan men för de nationella
intressena, äger nämnda regering sådant
underlåta under åberopande av
behovet att skydda dessa nationella intressen.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,
vederbörligen bemyndigade
av sina regeringar, underskrivit detta
tilläggsprotokoll, som skall anses utgöra
en integrerande del av konventionen
den 10 april 1926, till vilken
det hänför sig.

Som skedde i Bryssel den 24 maj
1934 i ett enda exemplar, vilket skall
förvaras i belgiska regeringens arkiv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Ej må i andra fall än här nedan stadgas den omständigheten, att fartyg äges
eller nyttjas av främmande stat eller att fartygslast tillhör sådan stat, utgöra
hinder för att vid domstol här i riket upptaga talan angående fordran, vilken
grundar sig å fartygets begagnande eller lastens befordran, eller för att med
avseende å fartyget eller lasten här i riket företaga utmätning, kvarstad eller
annan handräckning på grund av fordran som nyss sagts.

2 §.

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej talan mot främmande
stat av domstol här i riket upptagas såvitt angår:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som den främmande staten äger eller nyttjar
och vid tiden för fordringens tillkomst brukade uteslutande för statsändamål
och icke för affärsdrift;

2. den främmande staten tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under
1 är sagt;

3. den främmande staten tillhörig last, som för statsändamål och icke för
affärsdrift fraktas med handelsfartyg, med mindre fordringen avser bärgarlön
eller bidrag till gäldande av gemensamt haveri eller ock grundar sig på
avtal som slutits rörande lasten.

3 §.

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ,ej utmätning, kvarstad eller
annan handräckning här i riket företagas med avseende å:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som främmande stat äger eller nyttjar eller
i dess helhet befraktat för viss resa eller för tid, och som brukas uteslutande
för statsändamål och icke för affärsdrift;

2. främmande stat tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under 1 är
sagt eller ock med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

4 §.

Efter överenskommelse med främmande stat må, såframt den främmande
staten i krigstid därom gör framställning, Konungen förordna att ej heller i
andra fall än i 3 § avses utmätning, kvarstad eller annan handräckning må
här i riket företagas med avseende å fartyg, som den främmande staten äger
eller nyttjar, samt fartygslast tillhörig denna stat.

5 §•

Konungen äger ock, efter överenskommelse med främmande stat, förordna
att, där yrkande framställts örn upphävande av utmätning, kvarstad eller annan
handräckning med avseende å fartyg eller fartygslast, varom i 3 § förmärs,
samt den myndighet hos vilken yrkandet framställts finner anledning
till tvekan huruvida fartyget uteslutande brukas eller lasten fraktas för statsändamål
och icke för affärsdrift, vitsord skall i sådant avseende tillerkännas
intyg av den främmande statens diplomatiske representant här i riket. Sadant
intyg må genom utrikesdepartementets förmedling tillställas myndigheten med
allmänna posten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 oktober 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson.

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations- och
handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet och tillförordnade
chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Westman, förslag till lag med
vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.

Föredraganden anför:

»Enligt folkrätten är i allmänhet en stat ej skyldig att ingå i svaromål inför
domstol i annan stat och exekution i främmande stats egendom ej tillåten. I
den folkrättsliga doktrinen ha olika meningar framträtt beträffande spörsmålet
huruvida en stats rätt till dylik immunitet gäller utan inskränkning eller kan
åberopas allenast när fråga är om statlig verksamhet i strängt offentligrättslig
mening. Även i de olika ländernas domstolspraxis ha divergerande meningar
beträffande denna fråga kommit till uttryck. Utvecklingen lärer dock numera
ha gått därhän att det kan anses bäst svara mot den moderna folkrättsliga doktrinens
ståndpunkt att statens rätt till immunitet icke erkännes i obegränsad
omfattning. Anmärkas må härvid, att enligt ett redan år 1891 av Institut de
Droit international antaget konventions förslag statens rätt till immunitet i förevarande
avseende skulle vara inskränkt till åtgärder som innefatta ’actes de
souveraineté’. Till denna utveckling har säkerligen medverkat den tendens till
utvidgning av staternas affärsdrivande verksamhet, som alltmer gör sig gällande
och som varit ägnad att öka betänkligheterna mot en rätt till immunitet
tor främmande stat såvitt angår privaträttsliga förhållanden.

Frågan om den folkrättsliga immunitetsgrundsatsens räckvidd erhöll särskild
aktualitet med hänsyn till statliga handelsfartyg under åren efter världskriget.
Den statliga rederirörelse som då i avsevärd omfattning bedrevs av Amerikas
förenta stater genom ''Stopping Board’ föranledde ej sällan tvister i andra
länder angående fraktavtal, bärgarlön, sammanstötning m. m. ''Shipping
Board’ framställde därvid ofta immunitetsinvändning inför utländsk domstol,
och sådan invändning godkändes i vissa länder. Även andra stater ha genom

Kungl. Majlis proposition nr lil -

lö

framställande av immunitetsinvändning avvärjt rättegång eller exekutiva åtgärder
i utlandet vid tvist angående statsägda fartyg.

Alldeles särskilda olägenheter ha följt av den inom vissa rättsordningar intagna
ståndpunkten, att domstol saknar behörighet att till prövning upptaga
talan även mot den egna staten och detta oavsett om grunden för sådan talan
utgör ett privaträttsligt anspråk.

I syfte att uppnå en enhetlig reglering av frågan örn statsfartygs rättsliga
ställning upptog den internationella sjörättsföreningen ''Comité maritime international’
problemet till dryftande vid sammanträden åren 1922, 1923 och 1925.
Därefter ansågos utsikter finnas för en internationell överenskommelse i ämnet.
Vid en konferens i Bryssel i april 1926, vid vilken även Sverige var företrätt,
utarbetade ombud för ett stort antal regeringar texten till en konvention rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs
fri- och rättigheter. Enligt denna konvention, som undertecknades den 10 april
1926, gäller i huvudsak följande.

Principiellt skall en stat i fråga om fordringar, vilka grunda sig på begagnande
av fartyg som staten äger eller nyttjar eller på befordran av staten
tillhörig fartygslast, vara underkastad samma regler örn ansvarighet och samma
förpliktelser, som gälla för enskilda fartyg, fartygslaster och rederier
(art. 1). Staten skall således icke äga åberopa någon rätt till immunitet, därest
i annan stat på grund av sådan fordran talan anhängiggöres inför domstol
eller exekutiva åtgärder vidtagas beträffande fartyg eller last.

Denna princip skall ej vara tillämplig å krigsfartyg eller andra fartyg som
staten äger eller nyttjar och vid tiden för fordringsanspråkets tillkomst brukade
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift (art. 3 § 1 första
stycket). Detsamma gäller beträffande last som tillhör en stat och fraktas å
sådant fartyg (art. 3 § 2). Fordringsägare skall dock vara berättigad att anhängiggöra
talan vid domstol i den stat som äger eller nyttjar fartyget, såvida
fråga är om fordringsanspråk som härleder sig från sammanstötning eller
andra olyckshändelser vid navigeringen, assistans och bärgning, skyldighet
att bidraga till gäldande av gemensamt haveri, reparation, leverans av förnödenheter
eller andra avtal som gälla fartyget (art. 3 § 1 andra stycket).
Även beträffande laster, som tillhöra en stat och som för statsändamål och icke
för affärsdrift fraktas med handelsfartyg, gäller att de i en annan stat icke
skola kunna göras till föremål för exekutiva åtgärder eller för rättslig åtgärd
’in rem’; hinder för anhängiggörande av talan inför domstol i annan stat möter
däremot ej, såvitt angår i huvudsak samma slag av fordringsanspråk som, enligt
vad nyss nämnts i fråga om krigsfartyg och därmed jämställda fartyg,
skulle berättiga till anställande av talan vid domstol i den stat fartyget tillhör
(art. 3 § 3).

Konventionens bestämmelser skola tillämpas i envar fördragsslutande stat,
dock med rätt att ej låta andra än fördragsslutande stater och deras undersåtar
komma i åtnjutande av de förmåner konventionen medgiver eller att i förhållande
till annan stat göra tillämpningen beroende av ömsesidighet. Konven -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

tionen skall ej heller utgöra hinder för fördragsslutande stat att genom egna
lagar bestämma dess undersåtars rättigheter vid dess egna domstolar (art. 6).

Genom konventionen (art. 7) har slutligen rätt förbehållits fördragsslutande
stat att i krigstid genom förklaring, riktad till övriga fördragsslutande
stater, tillfälligt sätta konventionen så till vida ur kraft, att varken fartyg som
ägas eller nyttjas av nämnda stat eller laster som ägas av denna må göras till
föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande på grund av beslut
av främmande stats domstol. I fordringsägares befogenhet att anhängiggöra
talan inför domstol medför dock sådan förklaring ej någon inskränkning.

Sedan från en av de i Brysselkonferensen deltagande staternas sida fråga
väckts örn vissa förtydliganden beträffande konventionens bestämmelser, upprättades
i Bryssel den 24 maj 1934 ett särskilt protokoll, avsett att utgöra en
integrerande del av konventionen.

Genom protokollet har bland annat fastslagits, att även fartyg som av en
stat äro befraktade för tid eller för viss resa, under förutsättning att de brukas
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ävensom laster befordrade
å sådana fartyg icke skola få göras till föremål för exekutiva åtgärder.
Med hänsyn till nu nämnda fartyg och laster innefattar protokollet dock icke
någon inskränkning i övrigt beträffande de rättigheter som tillkomma fordringsägarna
eller de rättsmedel som de äga anlita (punkt I). Nämnas bör
även att, vad angår rätten att njuta befrielse från exekutiva åtgärder, äganderätt
som förvärvats eller nyttjande som utövas av en stat vid den tidpunkt, då
exekutiva åtgärder komma i fråga, enligt protokollet skall likställas med
äganderätt som föreligger eller nyttjande som utövas vid tiden för ett fordringsanspråks
tillkomst (punkt II).

Konventionen har undertecknats å följande staters vägnar, nämligen: Belgien,
Brasilien, Chile, Danmark, Estland, Frankrike, Italien, Jugoslavien,
Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien, Storbritannien,
Sverige, Tyska riket och Ungern. För Brasilien, Mexiko, Rumänien,
Spanien, Storbritannien och Sverige skedde undertecknandet ad referendum.
Samtliga stater som undertecknat konventionen ha jämväl undertecknat protokollet.
Hittills har konventionen jämte protokollet ratificerats av Belgien,
Brasilien, Chile, Estland, Italien, Nederländerna, Polen, Rumänien, Tyska riket
och Ungern.

Vid en konferens mellan ombud för svenska, danska, finska och norska regeringarna
för fortsatt behandling av vissa förslag till internationella överenskommelser
på sjörättens område, vilken konferens ägde rum i Oslo den 14—24
januari 1927 och alltså före tilläggsprotokollets undertecknande, upptogs bland
annat till behandling frågan örn de nordiska staternas ställning till konventionen
rörande statsfartygs fri- och rättigheter samt örn de lagbestämmelser
som erfordras för konventionens ratificering. Vid konferensen utarbetades för
de särskilda staterna i allt väsentligt överensstämmande förslag till sådana
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Det svenska förslaget till lag i ämnet — till vars innehåll finska regeringens
delegerade anslutit sig och som, tillika med de vid konferensen upprättade
danska och norska parallelltexterna, torde få bifogas statsrådsprotokollet
såsom bilaga A — stadgade i 1 §, att talan å fordran mot främmande
stat, som anslutit sig till konventionen, icke finge utan samtycke av sådan
stat här i riket anhängiggöras vad anginge

1) den främmande statens krigsfartyg eller annat fartyg, som sådan stat
ägde eller nyttjade och vid tiden för fordringens tillkomst brukade för annat
statsändamål än affärsdrift, eller

2) sådan stat tillhörig fartygslast, som forslades å fartyg varom nyss sagts,
samt ej heller angående

3) sådan stat tillhörig fartygslast, som forslades å handelsfartyg för annat
statsändamål än affärsdrift, med mindre fordringen avsåge ersättning på
grund av sammanstötning eller annan sjöolycka, haveribidrag eller bärgarlön
eller ock grundade sig på avtal som slutits rörande lasten.

Enligt förslagets 2 § första stycket skulle kvarstad, skingringsförbud eller
annan handräckningsåtgärd ej få äga rum vad anginge

1) fartyg och last, som avsåges i 1 § under 1) och 2), eller

2) fartygslast, som tillhörde stat varom i 1 § förmäldes och forslades å handelsfartyg
för annat statsändamål än affärsdrift, samt ej heller i fråga örn

3) annat fartyg, som sådan främmande stat ägde eller nyttjade i sjöfart,
samt annan fartygslast tillhörig sådan stat, därest Konungen så förordnat på
grund av förklaring som den främmande staten jämlikt art. 7 i konventionen
avgivit under krigstid.

Yrkades upphävande av kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckningsåtgärd
i fråga örn fartyg som den främmande staten ägde eller nyttjade
i sjöfart eller i fråga om sådan stat tillhörig fartygslast, skulle enligt 2 §
andra stycket genom utrikesdepartementets förmedling framlagt intyg av den
främmande statens diplomatiske representant i Sverige utgöra bevis att fartyget
eller lasten omfattades av bestämmelserna under 1) och 2) i första
stycket.

Över förslaget ha efter remiss utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,
kommerskollegium, lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, marinförvaltningen och chefen för marinstaben ävensom av
dispaschören i Stockholm. Med dessa utlåtanden ha tillika inkommit yttranden
från chefen för kustflottan, stationsbefälhavarna och varvscheferna vid flottans
båda stationer, advokatfiskalen vid flottan och chefen för kustartilleriet
ävensom från Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redareförening.

Samtliga dessa myndigheter och sammanslutningar synas utgå från den uppfattningen
att Sverige bör genom ratificering av konventionen bidraga till sjörättens
internationalisering på förevarande område. Jämväl konventionens reglering
av ämnet har av dem i det stora hela ansetts tillfredsställande. Emellertid
ha vissa anmärkningar framställts dels mot konventionen, dels mot det
sätt varpå konventionens bestämmelser upptagits i det vid Oslokonferensen
upprättade svenska lagförslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Departe ments chefen.

Nämnda förslag har sedermera i åtskilliga avseenden omarbetats inom
justitiedepartementet. Denna omarbetning bar väsentligen föranletts därav, att
det befunnits lämpligt att låta de principer som ligga till grund för konventionen
på ett mera otvetydigt sätt komma till uttryck i lagtexten. Vid omarbetningen
ha även bestämmelserna i det efter Osloförslagets tillkomst undertecknade
tilläggsprotokollet, såvitt dessa bestämmelser äga betydelse för konventionens
tillämpning här i riket, inarbetats i förslaget.

Vid ett ställningstagande till förevarande lagförslag uppställer sig till en
början frågan huruvida de erinringar mot det remitterade förslaget, vilka hänföra
sig till innehållet i själva konventionen, kunna anses vara så tungt vägande
att Sverige på den grund icke bör biträda konventionens bestämmelser.
Framför allt är i detta avseende att beakta vad chefen för marinstaben samt
marinförvaltningen anfört mot den i art. 7 i konventionen upptagna bestämmelse,
enligt vilken fördragsslutande stat skall äga rätt förbehålla sig att i
krigstid genom förklaring, riktad till övriga fördragsslutande stater, tillfälligt
sätta konventionen så till vida ur kraft, att varken fartyg som ägas eller
nyttjas av den ifrågavarande staten eller laster som ägas av denna må göras
till föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande av främmande
stats domstol. Chefen för marinstaben har uttalat, att han funne det förhållandet
att konventionens art. 7 åsyftade jämväl handelsfartyg vara betänkligt,
att det emellertid torde få betraktas som utsiktslöst att åvägabringa
ändring i konventionen därutinnan men att vid en eventuell svensk ratificering
av konventionen dock syntes kunna anföras behövligt förbehåll mot artikelns
innehåll. Marinförvaltningen har anslutit sig till vad chefen för marinstaben
anfört.

Ehuru de sålunda framförda betänkligheterna icke torde kunna frånkännas
berättigande, synes likväl åt dem icke böra tillmätas sådan betydelse att Sverige
på grund därav skulle underlåta att ratificera konventionen. För att, såsom
ifrågasatts, Sverige i sammanhang med konventionens ratificering skulle
kunna göra förbehåll mot artikelns innehåll kräves samtycke av samtliga övriga
fördragsslutande stater. Möjlighet att utverka sådant samtycke lärer
emellertid vara utesluten.

Beträffande lagförslagets allmänna grunder torde följande böra framhållas.

Det vid konferensen i Oslo utarbetade förslaget bygger på den uppfattningen
att för de nordiska staternas del någon lagstiftning icke är erforderlig
med anledning av den i konventionen intagna ståndpunkten att talan, oavsett
det ändamål för vilket fartyg eller last användes, alltid skall kunna upptagas
till prövning av domstol i den stat som äger eller nyttjar fartyget. Förslaget
synes vidare utgå från åsikten att det står i överensstämmelse med gällande
rätt att talan mot främmande stat kan upptagas vid svensk domstol och
att exekutiva åtgärder kunna här vidtagas beträffande främmande statsfartyg,
i följd varav endast de undantag från nämnda regel behövde angivas i lagen,
vilka på grund av konventionens bestämmelser böra gälla med hänsyn
till fördragsslutande stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Vad förstnämnda spörsmål angår är jag beredd att ansluta mig till den
uppfattning, på vilken lagförslaget bygger. Att svensk domstol är behörig
att till prövning upptaga talan mot svenska staten är ställt utom tvivel, och
någon inskränkning i behörigheten med hänsyn till sådana fall som avses i
konventionen föreligger uppenbarligen ej.

Sannolikt skulle även, åtminstone i den utsträckning konventionen förutsätter,
svensk domstol anse sig äga till prövning upptaga talan mot främmande
stat ävensom exekutiva åtgärder kunna här i landet utverkas beträffande främmande
statsfartyg. Oavsett huru därmed må förhålla sig, torde emellertid nu
nämnda grundsats böra direkt uttalas i lagtexten. Mot det vid konferensen i
Oslo utarbetade förslaget lärer för övrigt den anmärkningen kunna framställas,
att det lätteligen kan giva anledning till uppfattningen att, så snart fråga
vore örn fartyg som ägdes eller nyttjades av icke fördragsslutande stat, någon
inskränkning i berörda regel icke skulle gälla, även om fartyget brukades uteslutande
för statsändamål och icke för affärsdrift. Bland annat med hänsyn
härtill torde, i motsats till vad sålunda föreslagits, lagen till väsentlig del böra
förlänas tillämplighet även i förhållande till icke fördragsslutande stater och
allenast de bestämmelser i konventionen, som innefatta skyldighet att medgiva
längre gående förmåner än dem till vilka folkrätten förpliktar, givas tillämplighet
å endast konventionsstater. Det bör för övrigt uppmärksammas att konventionens
art. 6 synes principiellt utgå från att konventionen skall tillämpas
även i förhållande till icke fördragsslutande stater. Framhållas må ock, att
chefen för marinstaben i sitt yttrande över det remitterade lagförslaget funnit
frågan örn det reciprocitetsförhållande som uppkomme, därest vissa större stater
ställde sig utanför konventionen, böra upptagas till förnyat övervägande
innan konventionen ratificerades. Grunden för denna erinran lärer förfalla, örn
lagen kommer att reglera förhållandet även till icke fördragsslutande stater.

Till belysande av detaljbestämmelserna i lagförslaget torde följande få anföras.

1§.

I denna paragraf har av skäl som förut utvecklats en positiv regel givits
såväl beträffande domstols behörighet, såvitt angår tvist örn fordran på grund
av begagnande av fartyg som främmande stat äger eller nyttjar eller befordran
av last som tillhör främmande stat, som ock beträffande möjligheten att i avseende
å sådant fartyg eller sådan last här i riket företaga exekutiva åtgärder.
Däremot har det ansetts ligga i sakens natur och följaktligen icke behöva, på
sätt skett i konventionen, uttryckligen stadgas att i fråga örn de slag av fartyg
och fartygslaster, beträffande vilka talan kan föras vid domstol här i
riket, samma regler örn ansvarighet oell samma förpliktelser skola gälla som
för enskilda fartyg, fartygslaster och rederiföretag.

Erinras må i detta sammanhang om de internationella konventionerna angående
godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande
och resgods jämte den i anledning av Sveriges anslutning till dylika konventioner
utfärdade lagen den 22 december 1927. Genom dessa konventioner

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

medgives beträffande handelsfartyg en vidsträcktare rätt till immunitet än 1926
års konvention förutsätter. På vad sålunda stadgats böra tydligen de nu ifrågasatta
bestämmelserna icke inverka. Någon uttrycklig föreskrift härom torde
dock ej erfordras, då järnvägsbefordringskonventionerna äga giltighet oavsett
om fartygen ägas av stater eller av enskilda.

2§.

Denna paragraf motsvarar 1 § i det vid Oslokonferensen utarbetade förslaget.
Av konventionens bestämmelser, såvitt därigenom stadgas undantag
från regeln örn domstols behörighet att upptaga talan, återgivas:

under 1 bestämmelsen i art. 3 § 1 första stycket;

under 2 bestämmelsen i art. 3 § 2; samt

under 3 bestämmelsen i art. 3 § 3.

Enligt Osloförslaget hade från regeln, att domstol icke är behörig i de fall
som avses i paragrafen, undantag gjorts för den händelse den främmande staten
gåve sitt samtycke till talans anställande. Detta undantag, som saknar motsvarighet
i konventionen, har ej upptagits i det omarbetade förslaget. Det torde få
anses uteslutet att den främmande staten i nu avsedda fall skulle frivilligt avstå
från sin immunitetsrätt. Skulle den överhuvud medgiva att sådana mål hänskötes
till avgörande annorstädes än inför dess egna domstolar, lärer endast
ett skiljedomsförfarande kunna tänkas komma i fråga.

Med avseende å bestämmelsen under 3 bör anmärkas, att talan örn ersättning
för sammanstötning eller annan sjöolycka enligt svensk rätt ej kan föras mot
lastägaren. Ehuru i konventionen omnämnts även möjligheten av sådan talan,
lärer alltså i den svenska lagen icke behöva meddelas någon bestämmelse i detta
avseende.

3 §•

Denna paragraf motsvarar 2 § i det vid Oslokonferensen utarbetade förslaget.
Av konventionens bestämmelser, såvitt de innefatta förbud mot exekutiva
åtgärder, återgivas:

under 1 bestämmelserna i art. 3 § 1 första stycket och tilläggsprotokollet
punkterna I och II; samt

under 2 bestämmelserna i art. 3 §§ 2 och 3, jämförda med nämnda punkter
i tilläggsprotokollet.

4 och 5 §§.

I dessa paragrafer upptagas de av konventionens bestämmelser, vilka böra
göras tillämpliga uteslutande i förhållande till konventionsstater.

Sålunda återfinnes i 4 § den förut berörda bestämmelsen i konventionens
art. 7 och i 5 § en i art. 5 upptagen föreskrift av processuell natur.

Då tiden för konventionens ikraftträdande för Sveriges del är beroende på
vilken dag deponering av ratifikationsinstrumentet kommer att ske, har tiden
för den föreslagna lagens ikraftträdande ansetts böra bestämmas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utöver vad nu nämnts lia vissa jämkningar av redaktionell natur vidtagits
i lagförslaget. Särskilt må i detta hänseende framhållas att, på grund av att
den föreslagna lagen avser jämväl icke fördragsslutande stater, en ändringav
rubriken blivit erforderlig samt att, för vinnande av större tydlighet och
även en närmare överensstämmelse med de danska och norska förslagen, uttryckligen
angivits att bland åsyftade exekutiva åtgärder jämväl utmätning
ingår.

I syfte att vinna enhetlighet i fråga örn lagtexternas avfattning har skriftväxling
ägt rum med de danska, finska och norska sakkunniga som ha i uppdrag
att utarbeta förslag till lagbestämmelser i detta ämne.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över det omarbetade lagförslaget,
vilket jämte texten till konventionen och tilläggsprotokollet samt
översättning därav är såsom bilaga1 fogat vid statsrådsprotokollet, måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

1 Av denna bilaga har här uteslutits texten till konventionen och tilläggsprotokollet ävensom
översättningen därav, i vilka delar bilagan är lika lydande nied den vid propositionen fogade konventionen
jämte Översättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Talan angående fordran, vilken grundar sig å begagnande av fartyg som
äges eller nyttjas av främmande stat eller å befordran av fartygslast som tillhör
sådan stat, må, där ej annat följer av vad i 2 § stadgas, av domstol här
i riket upptagas utan hinder därav att talan riktar sig mot den främmande
staten.

Ej heller må i andra fall än i 3 och 4 §§ stadgas den omständigheten, att
fartyg äges eller nyttjas av främmande stat eller att fartygslast tillhör sådan
stat, utgöra hinder för utmätning, kvarstad eller annan handräckning här i
riket med avseende å fartyget eller lasten på grund av fordran som nyss sagts.

2 §■

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej talan mot främmande
stat av domstol här i riket upptagas såvitt angår:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som den främmande staten äger eller nyttjar
och vid tiden för fordringens tillkomst brukade uteslutande för statsändamål
och icke för affärsdrift;

2. den främmande staten tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under
1 är sagt;

3 §•

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej utmätning, kvarstad
eller annan handräckning här i riket företagas med avseende å:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som främmande stat äger eller nyttjar
eller i dess helhet befraktat för viss resa eller för tid, och som brukas uteslutande
för statsändamål och icke för affärsdrift;

2. främmande stat tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under 1 är
sagt eller ock med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

4 §•

5 §.

Konungen äger ock, efter överenskommelse med främmande stat, förordna
att, där yrkande framställts örn upphävande av utmätning, kvarstad eller
annan handräckning med avseende å fartyg eller fartygslast, varom i 3 § förmäles,
samt den myndighet hos vilken yrkandet framställts finner anledning
till tvekan huruvida fartyget uteslutande brukas eller lasten fraktas för statsändamål
och icke för affärsdrift, vitsord skall i sådant avseende tillerkännas
intyg av den främmande statens diplomatiske representant här i riket. Sådant
intyg må genom utrikesdepartementets förmedling tillställas myndigheten med
allmänna posten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Bilaga A.

Svenskt Förslag

till lag i anledning av Sveriges tillträde till den internationella konventionen
den 10 april 1926 rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter.1

Sedan för Sveriges del tillträde skett till den i Bryssel den 10 april 1926
avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser
i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, förordnas som följer.

1 §•

Talan å fordran mot främmande stat, som anslutit sig till den internationella
konventionen den 10 april 1926 rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, må icke utan
samtycke av sådan stat här i riket anhängiggöras vad angår:

1. den främmande statens krigsfartyg eller annat fartyg, som sådan stat
äger eller nyttjar och vid tiden för fordringens tillkomst brukar för annat
statsändamål än affärsdrift;

2. sådan stat tillhörig fartygslast, som forslas å fartyg, varom nyss är
sagt;

3. sådan stat tillhörig fartygslast, som forslas å handelsfartyg för annat
statsändamål än affärsdrift, med mindre fordringen avser ersättning på
grund av sammanstötning eller annan sjöolycka, haveribidrag eller bärgarlön
eller ock grundar sig på avtal, som slutits rörande lasten.

2 §.

Kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckningsåtgärd må ej äga rum
vad angår:

1 Den finska regeringens delegerade har förklarat sig ansluta sig till innehållet i det npprättade
förslaget till svensk lagtext.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Dansk Udkast Norsk Utkast

till Lot om Gennemforelse af den till lov om gjennemforelse av den
Internationale Overenskomst af 10. internasjonale overenskomst av 10.
April 1926 örn Immunitet for april 1926 örn immunitet for

Statsskibe. statsskib.

§ 1.

Sogsmaal mod en fremmed Stat, som
har sluttet sig til den internationale
Overenskomst af 10. April 1926 örn
Immunitet for Statsskibe, kan ikke
uden Samtykke af denne Stat, rejses
for dansk Domstol örn Fordringer,
der angaar:

1) dens Krigs skibe, eller andre
Skibe, som den ejer eller amander
i Sefart, og som den, da
Fordringen opstod, udelukkende
benyttede i ikke kommerciel
Stats tjeneste.

2) Ladninger som tilhorer den og
fores paa et Skib som nsevnt under
1.

3) Ladninger som tilhorer den og
fores paa et Handelsskib i et ikke
kommercielt Statsojemed, medmindre
Fordringen angaar Erstatning
for Sammenstod eller
anden Soulykke, Bjsergelon eller
Havaribidrag eller grunder sig
paa en Aftale vedkommende Ladängen.

§ 2.

Fr a Arrest, Beslag og Udlseg ber i
Riget undtages:

§ I Soksmål

mot en fremmed stat som
har sluttet sig til den internasjonale
overenskomst av 10. april 1926 örn
immunitet for statsskib, kan ikke
uten samtykke av denne stat reises
for norsk domstol örn fordringer som
vedkommer:

1. dens krigsskib, eller andre skib
som den eier eller nytter i sjöfart,
og som den utelukkende anvendte
i ikke kommerciel! statstjeneste,
da fordringen opstod;

2. ladninger som tilhorer den, når
de fores på et sådant skib;

3. ladninger som tilhorer den, når
de fores på et handelsskib i et
ikke kommercielt statsoiemed,
medmindre fordringen angår erstatning
for sammenstot eller annen
sjoulykke, bergelonn eller
havaribidrag eller granner sig på
en avtale vedkommende ladängen.

§ 2.

Fra arrest, beslag og utlegg her i
riket undtas:

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1. fartyg och last, som avses i 1 § nummer 1 och 2;

2. fartygslast, som tillhör stat, varom i 1 § förmäles, och forslas å handelsfartyg
för annat statsändamål än affärsdrift;

3. annat fartyg, som sådan främmande stat äger eller nyttjar i sjöfart, samt
annan fartygslast, tillhörig sådan stat, därest Konungen så förordnat på
grund av förklaring, som den främmande staten jämlikt art. 7 i ovannämnda
konvention avgivit under krigstid.

Yrkas upphävande av kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckningsåtgärd
i fråga örn fartyg, som den främmande staten äger eller nyttjar
i sjöfart, eller i fråga örn sådan stat tillhörig fartygslast, skall genom utrikesdepartementets
förmedling framlagt intyg av den främmande statens diplomatiska
representant i Sverige utgöra bevis att fartyget eller lasten omfattas av
bestämmelserna i nummer 1 och 2.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1) Skibe og Ladninger som naevnt
i § 1 Nr. 1 og 2.

2) Ladninger, der tilhorer en Stat
som naevnt i § 1, og som fores paa
et Handelsskib i et ikke kommercielt
Statsojemed.

3) Andre Skibe, der ejes eller anvendes
i Sefart af en saadan Stat,
og Ladninger, der tilhorer den, for
saa vidt vedkommende Stat har
givet den i Artikel 7 i den internationale
Overenskomst af 10.
April 1926 örn Immunitet for
Statsskibe naevnte Meddelelse.

Kraeves Arrest, Beslag eller Udlaeg
ophaevet, gulder en ved Udenrigsministeriets
Mellemkomst fremsendt Bevidnelse
fra den fremmede Stats diplomatiske
Representant som Bevis
for, at Skibet eller Ladningen gaar ind
under Nr. 1 eller 2.

§ 3.

Denne Lov traeder i Kraft fra den
Tid, Kongen bestemmer.

1. skib og ladninger som nevnt i
§ 1 under 1 og 2;

2. ladninger som tilhorer en stat
som nevnt i § 1, når de fores på
et handelsskib i et ikke kommercielt
statsoiemed;

3. andre skib som en sådan stat eier
eller nytter. i sjöfart, og ladninger
som tilhorer den, når
Kongen efter meddelelse fra den
fremmede stat i henhold til artikkel
7 i den internasjonale
overenskomst av 10. april 1926
om immunitet for statsskib har
truffet bestemmelse om utleggsfrihet
for dem.

Kreves arrest, beslag eller utlegg
ophevet, gjelder en ved Utenriksdepartementets
mellemkomst tilveiebragt
bevidnelse fra den fremmede stats diplomatiske
representant som bevis for
at skibet eller ladningen går inn under
nr. 1 eller 2.

§ 3.

Denne lov trer i kraft fra den tid
Kongen bestemmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 december
1937.

N ärvarande:

justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 25 oktober 1937 tillbandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 8 oktober 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg
m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av utrikesrådet Folke Malmar.

Förslaget föranledde ej annan lagrådets erinran än som framgår av följande
vid 1 § avgivna yttrande:

För att uttrycka den regel, som gives i första stycket, synes med fördel
kunna — på sätt som skett i fråga örn andra stycket — användas den negativa
form, vilken här blir att föredraga av hänsyn till att paragrafens innehåll åtminstone
delvis icke medför någon ändring i gällande rätt. Vidtages sådan omformulering,
kunna de båda styckena lämpligen sammanföras till en punkt.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 december 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet och tillförordnade
chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Westman, lagrådets
den 9 december 1937 avgivna utlåtande över det den 8 oktober 1937 till lagrådet
remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn främmande
statsfartyg m. m.

Med förmälan att lagrådet mot förslaget framställt allenast en erinran av
formell natur, vilken syntes böra iakttagas, samt under åberopande av vad
föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 8 oktober 1937, hemställer
föredraganden att Kungl. Majit måtte genom proposition dels äska riksdagens
godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda internationella
konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga
örn statsfartygs fri- och rättighet.er jämte tilläggsprotokoll, dels ock jämlikt
§ 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga berörda lagförslag efter
jämkning därav på sätt lagrådet förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.