Kungl. Majlis proposition Nr 117.
1
Nr 117.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående upphävande
av vissa bestämmelser örn tillsättning av lärare vid
folk- och småskolor; given Stockholms slott den 11
februari 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,
Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,
Forslund.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anmäler fråga
angående upphävande av vissa bestämmelser örn tillsättning av lärare
vid folk- och småskolor samt anför härvid:
Behovet av att kunna genom indragning av överflödiga skolor och
lärartjänster på ett smidigt sätt anpassa folkskoleorganisationen efter
ändrade förhållanden har under senare år gjort sig starkt gällande, särskilt
till följd av minskningen av barnantalet. En sådan anpassning
har man sökt vinna bland annat genom bestämmelser rörande formerna
för tillsättning av lärare vid folk- och småskolor och rörande förflyttning
av sådana lärare.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 117—118.
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 117.
Sålunda föreslog Kungl. Majit i proposition nr 154/1933, att riksdagen
skulle förklara sig icke hava något att erinra emot att för beredande
av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet
föreskrifter utfärdades i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig
enligt propositionen angivits. Sedan riksdagen i huvudsak biträtt de i
propositionen framlagda förslagen (skrivelse nr 223/1933), utfärdade
Kungl. Majit kungörelse nr 507/1933 örn tillsättning i vissa fall av lärare
vid folk- och småskolor. För tillsättning av tjänster skulle enligt kungörelsen
rikets inspektionsområden sammanföras i tretton områdesgrupper.
Då lärartjänst inom skoldistrikt skulle kungöras ledig, skulle skolrådet
från vederbörande folkskolinspektör inhämta uppgift, huruvida inom
något av de inspektionsområden, som tillhörde gruppen, funnes övertalig
tjänst. Vore detta fallet, skulle tjänsten kungöras ledig med ansökningsrätten
begränsad till endast ordinarie eller i förekommande fall tills
vidare anställd lärare från skoldistrikt med övertaliga lärartjänster inom
ifrågavarande områdesgrupp. Örn ingen behörig sökande anmälde sig,
skulle tjänsten ånyo kungöras ledig utan begränsning av ansökningsrätten.
Detsamma gällde, örn endast en behörig sökande anmälde sig
och vederbörande valkorporation icke läte sig nöja med ofullständigt
förslag.
I samband med att vissa kostnader för folkskoleväsendet, som
tidigare bestritts av kommunerna, överflyttades till statsverket, befanns
det erforderligt att bereda staten ökat inflytande och kontroll med avseende
å folkskoleväsendets handhavande. Som ett led i dessa åtgärder
vidtogs en skärpning av de förutnämnda bestämmelserna. Förslag i ämnet
framlades av Kungl. Majit i proposition nr 174/1935 och godkändes
med vissa jämkningar av riksdagen enligt skrivelse nr 359/1935.
Riksdagens beslut innebar i förevarande avseende dels en effektivisering
av gällande bestämmelser rörande frivillig förflyttning av lärare, dels
ock införande av skyldighet för lärare att under vissa betingelser underkasta
sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat (tvångsförflyttning).
Riksdagen karakteriserade tvångsfördyttningsinstitutet som en nödfallsutväg
och fann det för alla parter vara bäst, om en utjämning av
lärartjänsterna i riket kunde i så stor utsträckning som möjligt ske
genom frivillig förflyttning.
Bestämmelser, ledande till berörda effektivisering av föreskrifterna
rörande frivillig förflyttning, meddelades av Kungl. Majit genom kungörelsen
nr 32/1936, varigenom den förutberörda kungörelsen nr 507/1933
upphörde att gälla. I samband därmed utfärdades kungörelse nr 33/
1933 angående viss företrädesrätt för å indragningsstat uppförd lärare
vid nedlagt småskoleseminarium m. fl. vid tillsättande av ordinarie lärartjänster
vid folk- och småskolor.
Enligt kungörelsen nr 32/1936 skall, då lärartjänst inom ett skoldistrikt
förklaras ledig, tillkännagivas, att lärare, som genom intyg från
3
Kungl. May.ts ''proposition Nr 117.
vederbörande folkskolinspektör styrker, att han innehar tjänst av motsvarande
slag inom skoldistrikt med sådana övertaliga lärartjänster,
vilka icke kunna indragas genom åtgärder inom distriktet, äger företräde
framför andra sökande till erhållande av tjänsten. Företrädesrätten begränsades
sålunda icke, såsom enligt förut gällande, bestämmelser var
fallet, till viss områdesgrupp. Vidare skärptes bestämmelserna i sådan
riktning, att skoldistriktet även i de fall, där endast en företrädesberättigad
sökande anmält sig, skulle hava att utse denne, såvida icke
skolöverstyrelsen inedgåve, att tjänsten ånyo hnge ledigförklaras. Slutligen
stadgades, att lärare, som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
erhållit förflyttning från skoldistrikt med övertalig lärartjänst till annat
skoldistrikt, skulle vara berättigad att av statsmedel erhålla skälig ersättning
för flyttningskostnad. Genom beslut den 9 april 1936 förklarade
Kungl. Majit, att kungörelsen nr 32/1936 skulle äga tillämpning
jämväl å Stockholms stads skoldistrikt.
I fråga örn lärares skyldighet att låta sig förflyttas gälla numera bestämmelserna
i 12 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor.
Enligt dessa bestämmelser skall lärare vara skyldig att, då sådant
erfordras för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest med
hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill äro,
enligt Kungl. Majits bestämmande låta sig förflyttas till annan lärarbefattning
inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten
och övergång till annat skoldistrikt, och skola närmare bestämmelser
angående förfarandet vid förflyttning av lärare och vad därmed
sammanhänger meddelas av Kungl. Majit.
Närmare föreskrifter angående förfarandet vid förflyttning, som avses
i 12 § avlöningsreglementet, hava meddelats genom kungörelse den 11
februari 1938 (nr 34).
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 17 december 1937 anfört, att
ifrågavarande författningsbestämmelser angående företrädesrätt (kungörelserna
nr 32 och 33/1936) kunde sägas vara av provisorisk karaktär
och att de därför syntes böra upphöra, så snart lämpligare och mera
effektiva åtgärder kunde vidtagas.
Efter avlöningsreglementets med därtill hörande tilläggsbestämmelsers
ikraftträdande syntes förutnämnda kungörelser, avseende reglering av
lärarbehovet, icke vara erforderliga.
Vad anginge kungörelsen nr 32/1936 angående tillsättning i vissa fall
av lärare vid folk- och småskolor skulle det måhända icke möta något
formellt hinder att låta densamma kvarstå och vinna tillämpning, även
sedan förflyttning av lärare kunde ske enligt bestämmelserna i avlöningsreglementet.
Emellertid minskades numera kungörelsens betydelse
för förverkligandet av dess ursprungliga syfte —• nämligen att möjliggöra
indragning av övertaliga ordinarie lärartjänster — alltmera, därigenom
att även icke-ordinarie lärare i stor utsträckning erhölle företrädesrätt.
Å andra sidan kunde sägas, att behov av företrädesrätt för
4
Kungl. May.ts proposition Nr 117.
lärare, som sökte annan tjänst, icke gjorde sig så starkt gällande, sedan
dylik lärare kunde genom beslut av Kungl. Majit förflyttas till annat
skoldistrikt. Då därtill komme, att avvikelser från folkskolestadgans
bestämmelser örn tillsättning av lärare icke borde ske, utan att synnerligen
starka skäl därtill förelåge, ansåge överstyrelsen tiden nu vara
inne att avveckla företrädesrätten vid tillsättande av lärartjänster. Angående
tillvägagångssättet därvid syntes det överstyrelsen, som örn det
av praktiska skäl torde bliva nödvändigt låta samtliga tjänster, vilka i
vederbörlig ordning kungjorts lediga före viss av Kungl. Majit fastställd
dag, tillsättas enligt för närvarande gällande bestämmelser, medan
tjänster, som kungjordes lediga efter sagda dag, borde tillsättas i full
överensstämmelse med folkskolestadgans föreskrifter. Likaledes torde
böra stadgas, att flyttningsersättning även efter företrädesrättens upphörande
skulle utgå till sådan lärare, som erhållit förflyttning jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen nr 32/1936. Skulle Kungl. Majit icke
finna anledning hänskjuta ärendet till riksdagen, torde bestämmelserna
örn företrädesrätt kunna begränsas till att gälla endast beträffande lärartjänst,
som kungjorts ledig exempelvis före utgången av mars månad
1938. Befunnes det däremot, att ärendet borde underställas riksdagen,
torde avvecklingen av företrädesrätten kunna påbörjas först senare under
år 1938. I samma ordning borde den i kungörelsen nr 33/1936 stadgade
företrädesrätten för å indragningsstat uppförda lärare vid nedlagt småskoleseminarium
avvecklas.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till vad sålunda anförts hemställt
örn vidtagande av åtgärder för upphävande på närmare angivet sätt av
kungörelserna nr 32 och 33/1936.
Statskontoret har i utlåtande den 29 december 1937 yttrat:
För de lärare, som efter ovannämnda avlöningsreglementes ikraftträdande
kvarstode å äldre avlöningsstat, förelåge icke någon skyldighet
att låta sig förflyttas till befattning utom vederbörande skoldistrikt i
annan mån än som föranleddes av bestämmelserna i kungörelsen nr
255/1936, allt givetvis under förutsättning, att denna kungörelse bibehölles
i gällande kraft. Genom bestämmelserna i kungörelsen nr 32/1936
hade emellertid möjlighet beretts att på frivillighetens väg åvägabringa
en överflyttning av å äldre avlöningsstat kvarstående lärare i skoldistrikt
med övertalig lärarpersonal.
Då ännu icke med någon säkerhet kunde bedömas, om och i vad mån
lärare vid folk- och småskolor komme att begagna sig av rätten att
kvarstå å den äldre avlöningsstaten, och det syntes ämbetsverket, som
om bestämmelserna i sistnämnda kungörelse fortfarande skulle äga tilllämplighet,
därest inom vissa skoldistrikt lärare i större omfattning
skulle komma att kvarstå å äldre stat, ansåge sig statskontoret icke
böra för närvarande tillstyrka upphävandet av denna kungörelse. Därest
emellertid — efter det kännedom vunnits om den omfattning, vari lärare
komme att kvarstå å äldre stat — det skulle befinnas, att inom de
särskilda skoldistrikten funnes lärare å ny avlöningsstat, vilka således
vore skyldiga att underkasta sig förflyttning, till sådant antal, att
det icke längre bleve erforderligt att med tillämpning av kungörelsen
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
nr 32/1936 söka åvägabringa en frivillig överflyttning av lärare å gammal
stat från skoldistrikt med övertalig lärarpersonal, funnes givetvis
icke längre anledning att bibehålla kungörelsen i fråga i gällande
kraft.
För den händelse emellertid det av en eller annan anledning skulle
befinnas önskligt att redan nu vidtaga åtgärder för upphävande av
sagda författning, ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida
icke, då grunderna för densamma varit föremål för riksdagens prövning,
frågan örn dess upphävande borde underställas riksdagen.
Kungörelsen nr 33/1936 syntes icke längre hava någon större praktisk
betydelse. Skäl syntes emellertid knappast föreligga att upphäva
denna kungörelse tidigare än kungörelsen nr 32/1936.
Enligt frän överstyrelsen under hand införskaffade uppgifter uppgick
antalet övertaliga ordinarie lärartjänster, som icke kunna indragas genom
åtgärder inom vederbörande skoldistrikt, den 10 januari 1938 till sammanlagt
315, varav 47 folkskollärar^änster, 88 lärartjänster vid mindre
folkskola, 9 tjänster som biträdande lärare vid folkskola och 171 småskollärartjänster.
Från överstyrelsen har vidare meddelats, att folkskolinspektörernas
rapporter angående folk- och småskollärares kvarstående
å äldre lönereglering givit vid handen, att endast en lärare förklarat
sig vilja kvarstå.
Vid sådant förhållande torde de av statskontoret anförda betänkligheterna
mot bifall till överstyrelsens föreliggande förslag förfalla. Även
örn — vilket icke är uteslutet — antalet å äldre stat kvarstående lärare
skulle visa sig vara större än överstyrelsens uppgifter låta förmoda, torde
de nuvarande bestämmelserna rörande frivillig förflyttning för dessa
lärares del sakna praktisk betydelse, då det ju icke är att antaga, att
de skola önska en förflyttning, som får till resultat, att de måste underkasta
sig det nya avlöningsreglementets bestämmelser.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra biträda överstyrelsens
förslag örn upphävande av de nu gällande bestämmelserna
rörande företrädesrätt vid tillsättning av lärartjänster. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt, då bestämmelserna
skola upphöra att gälla, ävensom att meddela i samband härmed
erforderliga föreskrifter i övrigt.
Enär riksdagen, såsom statskontoret påpekat, tidigare haft att pröva
grunderna för gällande bestämmelser angående företrädesrätt, hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att förklara sig icke hava något att erinra emot ett
upphävande vid tidpunkt, som Kungl. Majit äger bestämma,
av ifrågavarande bestämmelser om tillsättning
av lärare vid folk- och småskolor.
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Malmberg.