Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet; given
Stockholms slott den 4 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

»

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 4 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,
Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,
Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:

Under punkten 79 i 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående anslag
till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, som komme att föreläggas
riksdagen, beräkna för budgetåret 1938/39

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett
förslagsanslag av 520,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett
förslagsanslag av 366,000 kronor;

Bihang till riksdagens -protokoll 1988. 1 sami. Nr 103.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett
reservationsanslag av 1,180,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1,260,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1,460,000 kronor.

Ifrågavarande ärende är nu färdigberett, och jag tillåter mig därför
ånyo anmäla detsamma.

Karolinska sjukhusets direktion har i skrivelse den 25 november 1937,
vilken inkommit till ecklesiastikdepartementet den 4 december 1937,
gjort framställningar om anslag till omförmälda ändamål för budgetåret
1938/39. I ärendet hava utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den
21 december 1937, av riksräkenskapsverket den 5 januari 1938, av statskontoret
den 10 januari 1938 och av medicinalstyrelsen den 12 januari
1938.

I. Karolinska sjukhuset.

1. Anslag till avlöningar.

Nuvarande förhållanden. I riksstaten för budgetåret 1937/38 är under
åttonde huvudtiteln förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska
sjukhuset: Avlöningar uppfört med 371,900 kronor. Anslaget disponeras
jämlikt av 1937 års riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat,
vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 411 ff.
i statsliggaren för budgetåret 1937/38. Av sid. 187 i propositionen nr
272/1937 framgår, att avlöningsstaten och anslaget, i den mån de icke
avse med sjukhusdirektionens verksamhet förenade utgifter, beräknats
till ett belopp, motsvarande utgifterna under tre fjärdedels budgetår,
detta emedan sjukhuset beräknades kunna vara i drift endast nio månader
av budgetåret 1937/38.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen
för karolinska sjukhuset har i sin skrivelse till en början framhållit,
att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik öppnats för drift den 1
oktober 1937 och att direktionen för nästa budgetår beräknade kostnaderna
för sjukhusets drift för helt budgetår. Direktionen har hemställt,
att förevarande avlöningsanslag måtte för nästa budgetår bestämmas
till 524,000 kronor. Beträffande de särskilda posterna i avlöningsstaten
har direktionen anfört följande:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Direktionen
räknade med att färdigställandet av byggnaderna för karolinska sjukhuset
och utrustningen av detsamma skulle kunna fortskrida så, att
sjukhuset i sin helhet kunde öppnas i början av budgetåret 1939/40.
Direktionen, som icke vore beredd att nu framlägga förslag till full -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ständig personalstat, funne det redan nu betydande förvaltningsarbetet
vid sjukhuset kräva anställandet av viss personal å ordinarie stat. Den
ekonomiska förvaltningen och i samband därmed stående angelägenheter
bleve så omfattande, att man utöver en syssloman med arbetsuppgifter
i huvudsak motsvarande dem, som åvilade sysslomannen vid serafimerlasarettet,
måste räkna med ytterligare en tjänsteman i chefsställning,
förslagsvis benämnd ekonomidirektör. Till den senares arbetsuppgifter
skulle främst höra att närmast under direktionen svara för den ekonomiska
förvaltningen ej enbart vid karolinska sjukhuset utan även vid
serafimerlasarettet. Med sjukhusens karaktär och ställning till Stockholms
stad och Stockholms län följde ständiga förhandlingar och utredningsarbeten,
som icke lämpligen kunde förenas med sysslomännens
löpande arbete. Till denna fråga hade direktionen för avsikt att återkomma
i samband med framställningar om anslag till karolinska sjukhuset
för budgetåret 1939/40. Enligt direktionens mening vore det emellertid
nödvändigt, att från och med den 1 juli 1938 å ordinarie stat
uppfördes dels sysslomanstjänsten, dels en bokhållartjänst, dels ock en
jöreståndarinnetjämt. För att kunna erhålla en tillräckligt kvalificerad
kraft å sysslomanstjänsten torde denna böra placeras lägst i 24:e lönegraden.
Bokhållartjönsten föresloges placerad i samma lönegrad som
vid serafimerlasarettet och sinnessjukhusen eller i 15:e lönegraden. Med
hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som komme att åvila föreståndarinnan
för ett så stort sjukhus och betydelsen av att för tjänsten
kunde anskaffas lämplig person, syntes denna tjänst böra placeras i 14:e
lönegraden. Direktionen ville särskilt betona vikten av att dessa tre
tjänster redan från och med budgetåret 1938/39 uppfördes å ordinarie
stat. Möjligheterna torde härigenom bliva större att vid tjänsterna
kunna binda lämpliga innehavare, som dessutom, då sjukhuset toges i
bruk, bleve väl insatta såväl i lokala som organisatoriska förhållanden.
Inrättandet av dessa tre tjänster medförde en kostnadsökning i anslagsposten
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med (8,496 + 5,376
+ 4,656=) 18,538 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. För radiumhemmet hade direktionen förordnat särskild personalläkare.
För närvarande utginge intet arvode till denne. Vid serafimerlasarettet
uppbure personalläkaren ett årligt arvode av 1,000 kronor.
En stor del av radiumhemmets personal utsattes dagligen för bestrålning
vid handhavande av radiumpreparat och röntgenapparater, varför
noggrann kontroll av deras hälsotillstånd vore nödvändig. Det ålåge
personalläkaren att utöva denna kontroll, att föra särskilt kortregister
över denna del av personalen samt att övervaka och journalföra de
regelbundet återkommande blodundersökningarna. På grund av dessa
för radiumhemmet säregna förhållanden, vilka för personalläkaren innebure
en större arbetsbörda än motsvarande tjänst ä andra sjukhus, föresloge
direktionen, att dennes arvode bestämdes till 500 kronor.

Sekreteraren hos direktionen åtnjöte för närvarande ett arvode å 2,000
kronor å direktionens avlöningsanslag samt uppbure därjämte ett särskilt
å serafimeriasarettets stat upptaget belopp av 1,200 kronor för
sekreterargöromål. Med hänsyn till det väsentligt ökade arbete, som
kommit att åvila sekreteraren i förvaltningsfrågor avseende karolinska

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

sjukhuset, ansåge direktionen det till honom utgående arvodet å direktionens
avlöningsanslag böra höjas med 1+00 kronor till 2,400 kronor.

Vad sålunda föreslagits, medförde en ökning av anslagsposten till
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, med
(500 + 400 =) 900 kronor.

Under innevarande budgetår hade det visat sig erforderligt att anställa
vikarie för direktionens expert. Då direktionen saknade medel att ersätta
vikarie, föresloge direktionen, att såsom under budgetåret 1936/37 i avlöningsstaten
under förevarande anslagspost uppfördes en delpost till
vikariatsersättningar rn. m. förslagsvis å 1,000 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Direktionen
hade i anslagsberäkningarna för innevarande budgetår för radiumhemmet
beräknat medel till 19 städerskor med heltidstjänstgöring. I propositionen
nr 272/1937 beräknades av departementschefen anslag till 15 sådana
befattningshavare. Samtidigt framhöll emellertid departementschefen,
att ytterligare medel kunde ställas till förfogande, därest detta
antal visade sig vara otillräckligt. Under den tid, radiumhemmet varit
i verksamhet, hade det visat sig, att ytterligare fyra städerskor oundgängligen
vore erforderliga. Detta medförde en anslagsökning av 7,416
kronor.

Vidare torde ett belopp av 5,000 kronor böra beräknas för tillfälligt
anställd personal, såsom extra sköterskor för övervakning, personal vid
sommartid, förekommande större rengöringsarbeten m. m.

Genom beslut den 10 september 1937 medgav Kungl. Maj:t, att delposten
till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar
m. m. finge under budgetåret 1937/38 i syfte att bereda viss sjukvårdsoch
ekonomipersonal, vilken avlönades enligt av direktionen fastställd
löneplan, lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning, överskridas med högst 7,400 kronor. För
helt budgetår medförde detta en ökning av 9,900 kronor.

Vid anslagsberäkningarna för innevarande budgetår beräknades arvoden
för viss biträdespersonal, som borde finnas anställd vid radiumhemmet
under tiden till dess karolinska sjukhuset trädde i full verksamhet.
Dessa arvoden vore avvägda med hänsyn till för motsvarande
extra personal beräknade löneförmåner. Sedan sistnämnda personal kommit
i åtnjutande av lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning, hade direktionen funnit skäligt
bereda även arvodestagarna viss löneförbättring, vilket skulle medföra
en anslagsökning av 900 kronor.

För övrigt föresloge direktionen endast den ändring i nu gällande
avlöningsstat, som påkallades av att anslagen nu måste beräknas för
helt budgetår.

Myndigheternas yttranden. Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke
hava något att erinra mot sjukhusdirektionens föreliggande förslag.

Statskontoret har yttrat följande:

Statskontoret ansåge sig icke kunna med ledning av det föreliggande
materialet bedöma, huruvida det vore erforderligt att vid sidan av sysslomännen
vid sjukhusen inrätta en särskild befattning som ekonomidirek -

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

tor. Enligt ämbetsverkets mening vore det att föredraga, örn frågan
angående handhavandet av sjukhusens ekonomiska förvaltning upptoges
i ett sammanhang, då lönesättningen för sysslomannen vid karolinska
sjukhuset i viss mån syntes vara beroende av örn en ekonomidirektörsbefattning
inrättades eller icke. Under hänsynstagande härtill syntes
det ämbetsverket kunna ifrågasättas, örn icke med anställandet av en
ordinarie syssloman tills vidare borde anstå. Statskontoret ville emellertid
uttala, att, därest fråga icke väckts om anställande av dylik ekonomidirektör,
ämbetsverket icke haft något att erinra mot den föreslagna
lönegradsplaceringen för sysslomannen.

Direktionens förslag att redan från och med ingången av budgetåret
1938/39 anställa en ordinarie bokhållare i 15:e lönegraden föranledde
ingen erinran från statskontorets sida. Däremot vore ämbetsverket
tveksamt örn lämpligheten av den föreslagna lönegradsplaceringen av
föreståndarinnebefattningen. Inspektionssköterskan vid serafimerlasarettet,
vilken syntes fullgöra åtminstone vissa av de arbetsuppgifter, som
skulle ankomma på föreståndarinnan, vore placerad i ll:e lönegraden.
Förestånderskorna av första klass vid sinnessjukhusen åtnjöte avlöning
enligt 12:e lönegraden. I vilken utsträckning arbetsuppgifterna för sistnämnda
befattningshavare vore att jämställa med de för den föreslagna
befattningen ansåge sig statskontoret icke kunna med ledning av det
föreliggande materialet bedöma. I avvaktan på närmare utredning härutinnan
förmenade ämbetsverket, att högre placering än i 12:e lönegraden
av ifrågavarande befattning icke borde ifrågakomma. För att skilja
befattningen från andra föreståndarinnebefattningar vid sjukhuset syntes
dess innehavare förslagsvis kunna benämnas första föreståndarinna.

Departementschefen. Då karolinska sjukhuset enligt vad direktionen
upplyser torde kunna i sin helhet öppnas i början av budgetåret 1939/40,
synes det erforderligt, att för sjukhusets räkning inrättas en befattning
som syssloman. Det är av betydelse, att innehavaren av denna befattning
får tillfälle att från grunden göra sig förtrogen med sjukhusets
förhållanden. Ehuru jag i likhet med statskontoret skulle hava funnit
det önskvärt, att detta spörsmål kunnat prövas i samband med frågan
om anställande av en ekonomidirektör för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
vilken fråga icke för närvarande föreligger i det skick,
att ett bestämt uttalande kan göras rörande behovet av en sådan befattning,
kan jag å andra sidan av nyss anförda skäl icke tillstyrka ett
uppskov med anställandet av en syssloman. Även örn en ekonomidirektörstjänst
skulle komma att inrättas, torde en placering av sysslomannen
i lönegraden B 24 knappast kunna anses för hög. Tills vidare
lärer dock befattningen i fråga böra uppföras på extra stat. Jag vill
därför så till vida förorda direktionens förslag, att från och med nästa
budgetår inrättas en befattning på extra stat som syssloman i lönegraden
B 24.

För närvarande står till direktionens förfogande en expert, som åtnjuter
ett årsarvode av högst 12,000 kronor och som biträder direktio -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

nen vid utrustningen av sjukhuset samt vid planläggningen av dess förvaltning
och av sjukhusorganisationen i övrigt. I skrivelse den 4 november
1937 anförde direktionen, att ett oundgängligt behov visat sig
av ytterligare biträde utöver nämnda expert. Detta behov hade särskilt
framträtt i fråga om upprättandet av förslag till sjukhusets utrustning,
något som i hög grad komplicerats ej minst med hänsyn till
rådande prisfluktuationer. Även för senare förekommande inköp av
utrustningspersedlar m. m. syntes i avsevärt större utsträckning än
tidigare förutsetts biträde bliva behövligt. Mest ändamålsenligt syntes
vara, att en väl kvalificerad person anställdes att huvudsakligen biträda
vid utrustningen av sjukhuset och en annan vid planläggningen av dess
förvaltning och sjukhusorganisationen i övrigt. Med hänsyn till de
stora krav, som måste ställas på dessa personer, syntes deras arvoden
böra sättas lika med det nuvarande arvodet till experten eller 1,000
kronor för månad. Den ene av dem kunde avlönas med det för experten
bestämda arvodet. För avlönande av ett särskilt biträde vid utrustningen
syntes enda möjligheten vara att anlita det till sjukhuset anvisade
utrustningsanslaget, av vilket anslag visst belopp beräknats för
oförutsedda utgifter. På grund av vad sålunda anförts hemställde direktionen,
att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av omförmälda anslag till
utrustning måtte få bestridas arvode till ett särskilt biträde vid utrustningen
av sjukhuset med 1,000 kronor för månad. Genom beslut den
23 december 1937 medgav Kungl. Maj:t med anledning härav, att av
den i anslagsstaten för sjukhuset uppförda delposten till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden den 1 januari—den
30 juni 1938 utgå arvode till ett särskilt biträde vid planläggningen
av sjukhusets förvaltning och sjukhusorganisationen i övrigt
med högst 1,000 kronor för månad, å vilket arvode dyrtidstillägg icke
skulle utgå.

Ifrågavarande expert och särskilda biträde kunna sägas i vissa hänseenden
fullgöra samma uppgifter, som avses skola tillkomma sysslomannen.
Det faller sig svårt att nu avgöra, om eller i vad mån behovet
av nämnda befattningshavare kvarstår efter inrättandet av sysslomannatjänsten.
Försiktigheten synes bjuda att jämväl för nästa budgetår
under avlöningsanslaget beräkna medel för den ur anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, avlönade
experten. Jag förutsätter emellertid, att direktionen undersöker,
örn det är möjligt att i sinom tid å sysslomannen helt eller delvis överlåta
de uppgifter, som nu ankomma på experten. Vad nu anförts har avseende
jämväl på det särskilda biträde, som anställts för första halvåret
1938. Om detta biträde jämväl i fortsättningen under någon tid framåt
skulle befinnas behövligt, lärer det ankomma på Kungl. Majit att med -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103. 7

dela föreskrifter rörande anvisande av medel för ändamålet ur förevarande
avlöningsanslag.

Enligt vad jag inhämtat, är det meningen, att innehavaren av den av
direktionen begärda föreståndarinnebefattningen skall utöva förmanskap
över bland annat de föreståndarinnor i lönegraden B 11, som redan
finnas anställda vid karolinska sjukhuset. Ehuru med tanke på karolinska
sjukhusets storleksordning och egenskap av rikssjukhus det kan
synas tvivelaktigt, örn icke föreståndarinnebefattningen i enlighet med
direktionens förslag bör förbindas med lön enligt lönegraden B 14, anser
jag mig dock med hänsyn till vad statskontoret anfört icke böra ifrågasätta
högre placering av nämnda befattning än lönegraden B 12. Ävenledes
vill jag ansluta mig till statskontorets uppfattning örn att befattningshavaren
i fråga lämpligen bör benämnas första föreståndarinna.

Mot förslaget att inrätta en befattning som bokhållare i lönegraden
B 15 har jag intet att erinra.

Vid oförändrade personalförhållanden skulle anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat för nästa budgetår höjas med
38,000 kronor till 152,000 kronor, på grund av att posten för innevarande
budgetår beräknats endast för tre fjärdedels budgetår. Till följd
av de av mig tillstyrkta personalökningarna bör posten höjas med ytterligare
9,500 kronor till förslagsvis 161,500 kronor.

Ur en särskild anslagspost till avlöning till tjänstemän å extra stat
å i runt tal förslagsvis 8,000 kronor bör bestridas lön till sysslomannen.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, bör vid oförändrade förhållanden för nästa budgetår av
nyss antytt skäl uppräknas med 1,730 kronor till 29,300 kronor. Sjukhusdirektionens
förslag om anvisande av 500 kronor till arvode åt personalläkare,
om höjning av sekreterararvodet med 400 kronor till 2,400
kronor och om anvisande av anslagsmedel till vikariatsersättningar m. m.
vill jag emellertid biträda. Sistnämnda anslagsmedel torde dock kunna
begränsas till 500 kronor. Under anslagsposten bör alltså uppföras dels
en delpost å (29,300 + 500 + 400 =) 30,200 kronor till grundbelopp, dels
ock en delpost å förslagsvis 500 kronor till vikariatsersättningar m. m.
Å omförmälda arvoden bör dyrtidstillägg icke utgå.

Den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
uppförda delposten till grundavlöningar m. m. skulle vid i övrigt
oförändrade förhållanden för nästa budgetår av skäl, som i det föregående
angivits, höjas med 56,500 kronor till förslagsvis 250,000 kronor
och den under samma anslagspost uppförda delposten till avlöningsförhöjningar
m. m. med 3,700 kronor till 15,000 kronor. På av sjukhusdirektionen
anförda skäl torde emellertid förstnämnda delpost böra höjas
nied ytterligare (7,416 + 5,000 + 9,900 + 900 =) 23,216 kronor till i runt tal
förslagsvis 273,200 kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän bör uppräknas nied 8,470 kronor till 34,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till
(161,500 + 8,000 + 30,200 + 500 + 15,000 + 273,200 + 34,000 ==) 522,400 kronor,
innebärande en anslagshöjning med (522,900 — 371,900 =) 150,500 kronor,
varav 108,400 kronor kunna sägas vara av rent automatisk karaktär.

2. Anslag till omkostnader.

Nuvarande förhållanden. Det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader
utgår nu med 253,000 kronor. Anslaget, som av förut angivna skäl
är beräknat till ett belopp, som motsvarar utgifterna för tre fjärdedels
budgetår, disponeras jämlikt en å sid. 414 i statsliggaren för budgetåret
1937/38 införd omkostnadsstat.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen
för karolinska sjukhuset har hemställt, att anslaget måtte för
nästa budgetår bestämmas till 368,000 kronor.

Direktionen har föreslagit, att delposten till reseersättningar måtte
höjas från 500 till 1,500 kronor. Samtidigt har direktionen anhållit örn
bemyndigande att ur nämnda delpost utbetala reseersättningar och
traktamenten dels åt sådan statsanställd personal från annan ort än
Stockholm, som direktionen kunde bliva nödgad förordna att uppehålla
sysslomans-, bokhållar- eller kassörstjänst, dels ock åt personal, som
på direktionens anmodan fullgjorde uppdrag å annan ort än Stockholm.
Det hade nämligen visat sig förenat med stora svårigheter att vid sjukdomsfall
eller annan ledighet anskaffa fullt kompetent vikarie för viss
kontorspersonal. Under innevarande budgetår hade direktionen måst
förordna vikarie från statligt sjukhus utom Stockholm. Det vore av
vikt, att vikarien ej behövde vidkännas extra kostnader för att kunna
mottaga ett sådant förordnande. Vidare funne direktionen önskvärt att
kunna utsända expert, syssloman eller annan befattningshavare för att
å annan ort bevaka sjukhusets intressen beträffande leveranser eller för
att göra undersökning, som vore av värde för organisationen av sjukhuset.

I omkostnadsstaten under rubriken Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
hade för innevarande budgetår upptagits de belopp, som erfordrats
för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938. I det följande hade
motsvarande belopp beräknats för helt budgetår. Vidare hade beträffande
utgifter för värme, lyse och vatten hänsyn tagits till att forskningsavdelningarna
vid jubileumskliniken under innevarande budgetår
beräknades kunna taga nybyggnaderna å Norrbackaområdet i bruk. Till
prisstegringar, som inträtt, sedan föregående anslagsberäkningar gjordes,
hade även i viss utsträckning hänsyn tagits.

I övrigt hänvisades till en detaljerad specifikation av de olika posterna,
som lämnats i bilaga till direktionens skrivelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103. 9

Direktionens förslag till omkostnadsstat för budgetåret 1938/39 hade
följande utseende:

Omkostnadsstat.

I. Direktionen.

1. Reseersättningar, förslagsvis.......kronor 1,500

2. Expenser...................... *_L500 kronor 3,000

II. Konung Gustaf F.s jubileumsklinik.

1. Expenser, förslagsvis.........................

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering
...................kronor 29,000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 32,000

c. Kosthåll, förslagsvis........... » 85,000

d. Läkemedel, förslagsvis.......... » 29,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården,
förslagsvis............ » 124,000

f. Diverse utgifter............... » 16,000

kronor

»

Summa kronor

50,000

315,000

368,000.

Departementschefen. I sin framställning rörande anslag till förevarande
ändamål för innevarande budgetår äskade direktionen till bestridande
av de utgifter, vilka gäldas av den för sjukhuset sedermera fastställda
omkostnadsstaten, ett belopp av 336,260 kronor för helt budgetår och
252,445 kronor för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938. Eftersom
sjukhuset beräknades träda i verksamhet först den 1 oktober 1937
anvisades för budgetåret 1937/38 till omkostnader ett förslagsanslag av
i runt tal 253,000 kronor. Av det belopp, som direktionen äskat för
budgetåret 1938/39, synes med hänsyn härtill (336,260 — 253,000=) omkring
83,000 kronor betingas av att anslag nu måste beräknas för helt
budgetår, och återstoden — (368,000 — 336,260 =) i runt tal 32,000 kronor
— av förutnämnda höjning utav anslagsmedlen till reseersättningar,
av prisstegringar m. m.

Jag finner mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår bestämmes
till avrundat 365,000 kronor, innebärande en anslagshöjning av
112,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom
tid fastställa omkostnadsstat.

3. Anslag till utrustning.

Tidigare utredningar m. m. I sin framställning örn anslag till karolinska
sjukhuset för innevarande budgetår äskade direktionen till avslutande
av radiumhemmets utrustning ett anslagsbelopp av 201,000 kronor.
Direktionen förklarade sig icke hava ännu medhunnit någon full -

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ständig beräkning av utrustningskostnaderna för de övriga under byggnad
varande klinikerna, vilka beräknades bliva färdiga att tagas i bruk
under år 1939, och hade följaktligen ej kunnat träffa uppgörelser med
Stockholms stad och Stockholms läns landsting om bidrag till utrustningskostnaderna
för de vårdplatser, som staden och länet enligt gällande
avtal skulle disponera. Verkställda preliminära kalkyler gåve vid
handen, att utrustningskostnaderna för dessa delar av sjukhuset icke
kunde förväntas understiga 4,500,000 kronor. För budgetåret 1937/38
äskade direktionen ett anslag av 2,500,000 kronor, däri inräknat jämväl
förutnämnda belopp å 201,000 kronor till avslutande av radiumhemmets
utrustning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande erinrade statskontoret, att utrustningskostnaderna
för karolinska sjukhuset — frånsett radiumhemmet —
år 1930 beräknats till 2,900,000 kronor.

Vid anmälan av frågan i propositionen nr 272/1937 anförde jag bland
annat följande:

Även örn en del av den i jämförelse med 1930 års kalkyler betydande
ökningen av de beräknade kostnaderna för utrustning av andra delar
av karolinska ° sjukhuset än radiumhemmet torde kunna tillskrivas de
under senare år inträdda ändrade prisförhållandena, kunde jag i likhet
med statskontoret ej undgå att finna kostnadsökningen anmärkningsvärt
stor. Jag förutsatte, att direktionen läte sig angeläget vara att pröva
alla möjligheter till ett förbilligande av nämnda kostnader utan att dock
eftersätta de fordringar på utrustningen, som måste ställas vid ett sjukhus
av karolinska sjukhusets kvalitet. Jag ansåg mig böra föreslå, att
det av direktionen för nästa budgetår äskade utrustningsanslaget, sammanlagt
, 2,500,000 kronor, i sin helhet anvisades men utginge härvid
från att det anslag, som borde för ändamålet anvisas för budgetåret
1938/39, ej behövde bli så stort som direktionen syntes hava tänkt sig.

I skrivelse nr 465/1937 ifrågasatte riksdagen, huruvida kostnadsökningen
i sin helhet vore att hänföra till prisstegringar och oförutsedda
omständigheter i övrigt samt underströk mitt uttalande rörande nödvändigheten
att pröva alla möjligheter till förbilligande av nämnda kostnader.
Riksdagen hade dock icke velat motsätta sig, att det av Kungl.
Majit för budgetåret 1937/38 begärda anslaget å 2,500,000 kronor anvisades
för ändamålet.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen
har hemställt, att för ändamålet måtte för budgetåret 1938/39
anvisas ett reservationsanslag av 1,477,900 kronor.

Stockholms stad och Stockholms läns landsting, som förutom platser
å radiumhemmet skulle disponera 285 respektive 105 vårdplatser å sjukhuset,
skulle enligt gällande avtal bidraga till kostnaden för utrustning
av dessa platser med belopp, motsvarande verkliga utrustningskostna -

11

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 103.

den, dock högst det belopp, staden respektive landstinget skulle behöva
vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar
uppdelat sjukhus. Direktionen hade låtit upprätta förslag till plan för
utrustning, slutande på ett totalbelopp av 5,957,000 kronor, vilket förslag
bifogades direktionens skrivelse.

Detta belopp överstege tidigare verkställda preliminära kalkyler. På
grund av sjukvårdsteknikens utveckling, ävensom starka förhöjningar
av priserna med anledning av högkonjunktur, vore tidigare gjord prisberäkning
icke tillfyllest.

Beträffande fordringarna å utrustningen, kunde hänvisas till bland
annat sängarna, vilka numera måste förses med hjul i stället för att
tidigare sängvagnar använts, varjämte sängarna även i övrigt förbättrats
i konstruktivt hänseende, vilket allt fördyrade sängarna med omkring
30 procent, ävensom de förbättrade nattborden, som med tillhörande
sängbord finge beräknas hava blivit minst 50 procent dyrare än
tidigare använda bord. Övriga utrustningsartiklar, särskilt instrumentarier,
röntgen m. m., hade i kvalitet stigit betydligt, Direktionen ansåge,
att man kunde beräkna kostnader för förbättringar i genomsnitt
till omkring 20 procent.

Under år 1937 hade starka prisstegringar inträtt. Som exempel härpå
kunde anföras, att prishöjningarna å möbler för närvarande kunde beräknas
till omkring 30 procent, å järnsängar till omkring 25 procent, å
madrasser till omkring 70 procent på grund av tagelprisernas höjning,
å samtliga vävnader till omkring 20 procent samt å material av rostfritt
stål till över 100 procent. Likaså hade priset på röntgenutrustningar
och instrumentarier under senaste år höjts med 20—25 procent.
Direktionen ansåge därför, att en prishöjning på grund av högkonjunkturen
av minst 30 procent borde beräknas. Visserligen hade på allra
sista tiden vissa prissänkningar inträtt, men det torde icke vara möjligt
att förutse, hur prisläget bomme att ställa sig i det ögonblick, då upphandlingen
skulle äga rum. Då ovisshet beträffande prisläget gjorde sig
gällande och de fordringar, som numera ställdes på en modern sjukhusutrustning
alltjämt stegrades, ansåge direktionen, att hänsyn härtill
borde tagas vid beräknandet av utrustningskostnaden. Då det allra
mesta av utrustningen måste upphandlas under år 1938, torde man, som
utsikterna nu vore, icke våga räkna med någon sänkning av priserna.
Direktionen bomme givetvis att under upphandlingen iakttaga alla möjligheter
till prissänkningar.

Vid överläggningar med representanter för stadens och landstingets
vederbörande myndigheter hade man enats därom, att vid bestämmandet
av stadens och landstingets utrustningsbidrag vissa kostnader borde
avräknas från omförmälda belopp, 5,957,000 kronor, nämligen dels kostnader
för undervisnings- och forskningsändamål, vilka staden och landstinget
icke skulle tillgodose vid egen anstalt, dels merkostnaden för utrustning
av enskilda vårdplatser (100 platser), dels ock de besparingar,
sorn möjligen kunde uppkomma vid upphandlingen av utrustningsmaterielen
m. m.

Utrustningskostnaderna för undervisning och forskning hade beräknats
till 1,489,250 kronor, merkostnaden för utrustning av enskilda vårdplatser
till 30,000 kronor.

Utan att för närvarande taga hänsyn till de eventuella ändringar vid

12

Kungl. Marits proposition Nr 103.

avräkningen, som kunde uppstå genom prisfluktuationer, skulle, sedan
de övriga reduktionerna verkställts, det återstående beloppet utgöra
4,437,750 kronor, motsvarande i runt tal 5,590 kronor för vårdplats.

Då staden enligt avtal skulle disponera 285 och landstinget 105 platser,
skulle stadens och landstingets bidrag uppgå till 1,593,150 kronor
respektive 586,950 kronor.

Definitivt besked rörande bidragens storlek kunde väntas från stadens
myndigheter i början av februari och från länets i slutet av januari.

Enligt ovan gjorda beräkningar skulle statens eget bidrag uppgå till
3,776,900 kronor. Då härav för innevarande budgetår anvisats 2,299,000
kronor, uppginge anslagsbehovet förbudgetåret 1938/39 till 1,477,900 kronor.

Myndigheternas utlåtanden. Medicinalstyrelsen, som förklarat sig icke
hava varit i tillfälle att utföra en mer ingående granskning av det vid
direktionens skrivelse fogade synnerligen vidlyftiga förslaget till inventarieutrustning
för karolinska sjukhuset, har anfört, att bedömandet
av nämnda förslag också i hög grad försvårades av bristen på jämförelsematerial.

Någon fullständig utrustning av ett nytt sjukhus av ifrågavarande
storlek hade icke förekommit under de senaste åren. För ett mindre,
odelat lasarett, som nu vore under uppförande — Hässleholms lasarett
örn 100 vårdplatser — kunde utrustningskostnaderna enligt erhållet
meddelande beräknas till omkring 2,800 kronor per vårdplats, vilket
belopp avsevärt understege den kostnad av 5,590 kronor per vårdplats,
som beräknats för karolinska sjukhuset. Emellertid måste beaktas, att
sistnämnda sjukhus av flera olika anledningar icke vore jämförbart med
ett odelat lasarett.

Statskontoret har — under erinran örn de tidigare utförda kostnadsberäkningarna
och örn vad enligt det föregående förekom vid 1937 års
riksdag — framhållit, att det nu beräknade beloppet överstege det år 1930
beräknade med mer än 100 procent. Givet vore, att en dylik kostnadsökning
icke kunde motiveras enbart med prisstegringar och oförutsedda
kostnader, utan måste, sedan beslut fattades om lasarettets inrättande,
helt andra krav hava uppkommit på utrustningens fullständighet och
tekniska kvalitet. Statskontoret ägde icke erforderliga förutsättningar
att bedöma, vilka möjligheter kunde förefinnas att förbilliga den nu
beräknade utrustningen utan att utrustningens kvalitet eftersattes.
Ämbetsverket föreställde sig emellertid, att besparingar måste vara
möjliga, även örn tillbörlig hänsyn toges till sedan föregående år inträffade
prisstegringar. Det syntes därför kunna ifrågasättas, örn icke
direktionen borde anmodas inkomma med nytt förslag till inventarieutrustning
för sjukhuset, förslagsvis slutande på ett belopp, icke överstigande
5 miljoner kronor.

Departementschefen. På grund av de ogynnsamma prisförhållandena
bör enligt min mening för karolinska sjukhuset för närvarande anskaf -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

fas allenast sådan utrustning, som kan betecknas såsom oundgängligen
erforderlig. Det torde ej vara uteslutet att väsentligt reducera eller
skjuta på framtiden exempelvis en del av de, som det vill förefalla,
mycket höga kostnaderna för på undervisning och forskning belöpande
utrustning. Med hänsyn till vad nu anförts och med anledning av
1937 års riksdags uttalande i ämnet vill jag föreslå, att för budgetåret
1938/39 till förevarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av
endast 1,175,000 kronor, innebärande en sänkning med 302,900 kronor
av det av direktionen begärda beloppet. Härmed har jag icke tagit
definitiv ställning till frågan, huruvida ytterligare anslag böra framdeles
för ändamålet anvisas. Jag utgår emellertid från.att direktionen
söker anpassa utrustningen efter den anslagsram, som sålunda av mig
angivits.

II. Serafimerlasarettet.

1. Anslag till avlöningar.

Nuvarande förhållanden. Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Avlöningar har för budgetåret 1937/38 anvisats ett förslagsanslag av
1,137,100 kronor. Den av 1937 års riksdag för lasarettet godkända personalförteckningen
och avlöningsstaten finnas införda å sid 415 ff. i
statsliggaren för nämnda budgetår.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen
har hemställt, att anslaget måtte för budgetåret 1938/39 bestämmas
till 1,265,000 kronor.

Beträffande nedannämnda poster i avlöningsstaten har direktionen
yttrat följande:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. För budgetåret
1938/39 hade direktionen funnit erforderligt att föreslå en ökning
av antalet sjuksköterskor med fyra, nämligen en laboratoriesköterska
å medicinska polikliniken, en sköterska vid elektrokardiografiska laboratoriet,
en operationssköterska vid oftalmologiska kliniken samt en
sköterska som biträde åt inspektionssköterskan.

Beträffande skötersk etj änsten å medicinska polikliniken
hade professorn Jacobeaus anfört följande:

Ifrågavarande poliklinik hade från att hava varit en undervisningspoliklinik
blivit en av allmänheten högt skattad välfärdsinrättning, som
söktes av för varje år allt större skaror. I samband med lasarettets
ombyggnad beaktades också detta, och polikliniken utrustades med en
dyrbar röntgen-, sterilitets- och diatermianläggning samt ett laboratorium
Jor att möta allmänhetens berättigade krav på en tidsenlig undersökning
och behandling. Härvid uppstod ett ökat behov av personal,

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

vilket resulterat i anställandet av flera läkare och ett sköterskebiträde.
Kvar stöde behovet av en laboratoriesköterska.

Hittills hade laborationerna utförts av medicine kandidater under
deras senare tre tjänstgöringsmånader i medicin. Samtidigt hade två
kandidater tjänstgjort sammanlagt i endast 6 dagar. Varje vecka
hade alltså ombyte av laboranter skett. Dessa laboranter hade fått
utföra samtliga förekommande undersökningar och på grund av arbetets
natur hade ingen direkt kontroll kunnat utövas. På laboratoriet tjänstgjorde
alltså ständigt ny, oerfaren arbetskraft, under ogynnsamma lokala
förhållanden och i ett ständigt jäktat arbete. Resultatet måste bliva
mycket otillfredsställande och hade också visat sig så.

Härtill komme, att polikliniken tidvis saknade ali personal på laboratoriet
med undantag för ett sjuksköterskebiträde, avsett för diskning
och dylikt. De tjänstgörande kandidaterna hade nämligen skyldighet
att i första hand bevista sina föreläsningar. Laboratoriet kunde således
ej användas under den brådaste polikliniktiden på grund av att
laboratoriepersonal saknades. Likaså saknade lasarettet tillgång till de
studerandes arbetskraft under sommarferierna. Under sommaren kunde
vid medicinska polikliniken laborationer endast utföras i mån av tillgång
till frivilliga assistenter.

Under de senare åren hade laboratorieundersökningar blivit allt nödvändigare
för ett tidsenligt diagnostiskt arbete. Lasarettets specialpolikliniker
vände sig allt oftare till den medicinska poliklinikens laboratorium
med begäran om undersökningar. Dessutom vårdades vid medicinska
polikliniken tre grupper av sjuka, där laboratorieundersökningen
spelade en synnerligen framträdande roll: lungtuberkulos, anemier (perniciös
anemi) samt sockersjuka. Genom ett rätt utnyttjande av poliklinikens
laboratorium skulle i många fall intagning på sjukhuset för
utredning ej behöva tillgripas till båtnad för såväl den enskilda som det
allmänna.

Beträffande behovet av en särskild för de elektrokardiografiska
undersökningarna m. m. avsedd sköterska hade professorn
Jacobaeus anfört följande:

Sedan år 1920 i och med införandet av elektrokardiografen såsom
specialundersökning vid hjärtsjukdomar hade å lasarettet ett särskilt
laboratorium för dessa undersökningar inrättats och en betydande apparatur
där inmonterats. Till en början vore dessa undersökningars antal
blygsamt, endast några hundra om året, varför föreståndaren å detta
laboratorium vore i stånd att utföra dessa undersökningar med hjälp
av ett kvinnligt biträde, som var anställt å kliniska laboratoriet och
elektrokardiografiska laboratoriet gemensamt. Emedan arbetet å det
kliniska laboratoriet krävt fullständigt övertagande av detta biträde
sedan den 1 januari 1937, saknades för närvarande all assistens å det
elektrokardiografiska laboratoriet. Diagnostiken och vården av de av
hjärtsjukdomar lidande hade under de senaste åren i hög grad gått
framåt, och numera kunde man knappast underlåta, att å denna grupp
utföra de specialundersökningar, som utfördes å det elektrokardiografiska
laboratoriet. De undersökningar, som här komme i fråga, vore
tagandet av vanliga elektrokardiogram, elektrokardiogram tagna från
hjärtprojektioner å bröstkorgen, hjärttonsregistreringar, pulsregistreringar,
blodtrycksregistreringar, hjärtfunktionsprov jämte andra fysiolo -

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

giska undersökningar av blodströmmen såsom hjärtats minutvolym, blodgasernas
förhållanden m. m. Under det senaste året hade tagits mellan
3,000—4,000 vanliga elektrokardiogram och omkring 500 hjärtfunktionsprov,
alla andra tidsödande, mindre ofta förekommande specialundersökningar
undantagna. Arbetet å laboratoriet hade sålunda mångdubblats.
Allt detta arbete hade varit omöjligt att utföra, örn icke
privatanställd personal och frivillig assistens av amanuenser anlitats.
Sedan över ett år hade föreståndaren varit nödgad hava en kvinnlig, på
privat väg avlönad assistent anställd å laboratoriet. Betydelsen av
laboratoriets verksamhet framginge bland annat av att det i hög grad
dagligen anlitades av de båda medicinska klinikerna, medicinska polikliniken,
kirurgiska kliniken, neurokirurgiska kliniken samt neurologiska
kliniken och polikliniken.

Till stöd för behovet av en sköterska vid oftalmologiska kliniken
hade klinikens överläkare, professorn Nordenson anfört följande:

Avdelningen saknade i motsats till lasarettets övriga avdelningar tekniskt
biträde och skrivbiträde och tjänsten som sköterska å operationsavdelningen
bestredes av en avdelningssköterska vid den ena sjukvårdsavdelningen.
En ändring i detta förhållande vore avsedd att vidtagas
vid avdelningens överflyttande till karolinska sjukhuset, men förhållandena
krävde, att redan innan dess en utökning av personalen i detta
avseende vidtoges.

Mest trängande vore behovet av en särskild operationssköterska. Den
nuvarande sköterskan hade att bestrida vården å en allmän avdelning
om 24 sängar, en enskild avdelning om 5 platser samt tjänsten å operationsavdelningen
med omkring 700 operationer om året. Om man betänkte,
att arbetsuppgiften för sköterskorna å de nya avdelningarna å
karolinska sjukhuset omfattade vård av en avdelning om 25 sängar,
insåges lätt, att den ifrågavarande arbetsbördan vore alltför stor och att
en uppdelning av densamma vore nödvändig.

Till detta ändamål torde en särskild operationssköterska böra anställas,
även om full sysselsättning med operationsarbetet ej torde kunna beredas
henne.

Aven av skrivbiträde funnes stort behov, men med anställande av ett
sådant kunde tills vidare anstå, under förutsättning, att vid den nya
operationssköterskans anställande föreskreves skyldighet för henne att i
mån av ledig tid verkställa renskrivningsarbete å avdelningen.

Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilade in spek tion ssköterskan
funne direktionen det nödvändigt, att en sköterska anställdes,
vilken kunde övertaga en del av inspektionssköterskans arbetsuppgifter.
Det hade dessutom visat sig svårt att få en kompetent vikarie
under inspektionssköterskans semestrar, fridagar eller vid sjukdomsfall.

På grund av vad sålunda anförts hade direktionen ansett sig böra
räkna med anställande av ytterligare fyra sjuksköterskor i lönegraden
B 7. Detta medförde en ökning av anslagsposten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat med 12,576 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. Uti delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämd;)
av Kungl. Majit: Grundbelopp inginge nu 3,400 kronor, avsedda såsom
ersättning åt biträdande läkaren J. P. Strömbeck flir mistad andel i
avgifter vid polikliniken — 425 kronor per månad under högst åtta

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

tjänstgöringsmånader. Då Strömbeck under budgetåret 1937/38 möjligen
ej bomme att till fullo kunna utnyttja det av Kungl. Majit den 30 juni
1937 lämnade medgivandet till här ifrågavarande ersättning, torde möjlighet
till sådant utnyttjande böra beredas även under de två månader
av budgetåret 1938/39, som hans nuvarande förordnande löpte. Skillnaden
mellan därför beräknat belopp 850 kronor och i stat för innevarande
budgetår beräknade 3,400 kronor utgjorde 2,550 kronor. Sålunda
borde för budgetåret 1938/39 för ifrågavarande ändamål beräknas 850
kronor, vilket medförde en minskning i delposten till grundbelopp med
2,550 kronor.

Direktören vid serafimerlasarettet åtnjöte arvode av 300 kronor för
år samt dessutom, därest han icke åtnjöte fri bostad, 7,500 kronor för
år i hyresersättning. Direktionen, som anbefallts att, med beaktande
av vad departementschefen i ämnet anfört till statsrådsprotokollet för
den 5 mars 1937 (propositionen nr 272/1937), inkomma med förslag till
de jämkningar i fråga örn arvode och tjänstebostadsersättning åt lasarettets
direktör, som kunde befinnas påkallade, hade icke funnit sig böra
föreslå någon minskning i det sammanlagda beloppet av till direktören
nu utgående arvode och ersättning för tjänstebostad. Direktionen hade
vid övervägande av jämkning mellan arvodet och tjänstebostadsersättning
stannat vid att föreslå den sistnämnda till 6,000 kronor och arvodet
till 1,800 kronor. Direktionen ville härvid erinra, att statskontoret i
utlåtande den 5 juni 1931 funnit en ersättning av 6,000 kronor för
tjänstebostaden vara tillfyllest.

I samband med frågan om arvode till direktör för lasarettet hade
direktionen övervägt frågan örn semester för honom. Direktören ägde
i egenskap av överläkare åtnjuta semester under 60 dagar årligen. Det
syntes direktionen rimligt att han under samma tid tillerkändes semester
i egenskap av direktör och att arvode till vikarien fastställdes. Detta
syntes med hänsyn till att vikarien icke kunde komma i åtnjutande av
tjänstebostad böra sättas högre än det ovan föreslagna arvodet till
direktören. Direktionen föresloge vikariatsarvodet under semester för
direktören till 500 kronor per månad, medförande en ökning av delposten
till vikariatsersättningar med 1,000 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Genom beslut
den 10 september 1937 hade Kungl. Majit medgivit, att delposten
till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar
m. m. finge under budgetåret 1937/38 i syfte att bereda viss sjukvårdsoch
ekonomipersonal, vilken avlönades enligt av direktionen fastställd
löneplan, lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning, överskridas med högst 66,100 kronor.
För ifrågavarande ändamål beräknades för budgetåret 1938/39 omkring
65,200 kronor, med vilket belopp nämnda delpost sålunda borde ökas.

I gällande avtal nied Sophiahemmet vore stadgat, att karolinska sjukhuset
skulle till Sophiahemmet erlägga en avgift per tjänstgöringsmånad
vid sjukhuset, beräknad för varje provsyster till 50 kronor och för varje
elev (dock ej s. k. provelev) 25 kronor. Enligt hittills gällande avtal
med Sophiahemmet beträffande serafimerlasarettet hade avgift erlagts
endast för provsköterskor, i vissa fall 600 och i andra fall 400 kronor
per år för varje provsköterska. Styrelsen för Sophiahemmet hade hos
direktionen gjort framställning örn jämkningar i sistnämnda avtal. I

17

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

förevarande anslagspost torde med anledning därav böra beräknas medel
för bestridande av avgifter respektive höjda avgifter till Sophiahemmet
för elever och provsköterskor. För nämnda ändamål hade beräknats
förslagsvis 18,000 kronor.

Till avlöning åt personal, som komme att anställas på grund av medicinalstyrelsens
anvisningar om arbetstiden för sjukvårdspersonalen
samt till reglering — i mindre omfattning — av arbetstiden för viss
ekonomipersonal, beräknades i förevarande anslagspost för budgetåret
1937/38 i runt tal 75,000 kronor. De för ifrågavarande regleringar erforderliga
planerna — vid vilkas uppgörande möjligheter till minskning
av personalbehovet genom rationalisering skulle övervägas — hade ännu
ej hunnit färdigställas. En preliminär plan för en stor kirurgisk avdelning
syntes emellertid visa, att någon minskning i anslagsbehovet icke
kunde väntas, utan snarare att behovet bleve större än det tidigare
beräknade (75,000 kronor). Det borde i detta sammanhang framhållas,
att i medicinalstyrelsens anvisningar uttalades, att det »bör tillses att
ett tillräckligt stort antal av denna personal besitter de kvalifikationer,
som fordras för utförandet av det egentliga sjukvårdsarbetet. Vid varje
sjukhus bör det därför för såväl vård- som specialavdelningarnas behov
finnas erforderligt antal biträdande sjuksköterskor, vanligen kallade
assistentsköterskor.» Vad som indirekt kunde vinnas genom att dagarbetet
skulle börja senare, torde därför komma att mer än uppvägas
genom den större kostnaden för högre kvalificerad personal. Direktionen
beräknade för ifrågavarande ändamål inalles 100,000 kronor, innebärande
sålunda en ökning av 25,000 kronor.

För att kunna ordna transporten av patienter till och från röntgenavdelningen
på ett tillfredsställande sätt erfordrades anställande av
ytterligare en sjukbärare. Härför beräknades en kostnadsökning av i
runt tal 2,000 kronor.

Till vikariatsersättningar under semester m. m. för icke-ordinarie personal
samt till kostnader för extra personal beräknades i propositionen
nr 272/1937 för budgetåret 1937/38 40,000 kronor (direktionen hade beräknat
44,314 kronor). För motsvarande ändamål beräknades för budgetåret
1938/39 förslagsvis 51,000 kronor, innebärande sålunda en ökning
av 11,000 kronor (6,700 kronor gentemot direktionens beräkning föregående
år). Ifrågavarande ökning redovisades gentemot direktionens beräkningar
för 1937/38 med cirka 1,950 kronor och 1,400 kronor på vikariatsersättning
under semester för respektive underläkare och annan ur
anslagsposten avlönad icke-ordinarie personal samt med 3,350 kronor för
extra personal.

Beträffande det antal extra ordinarie tjänster, som för budgetåret
1938/39 skulle maximeras av Kungl. Majit, föresloge direktionen den
ändring gentemot vad som gällde för innevarande budgetår, att antalet
assistentsköterskor i lönegraden e. o. 5 ökades med 5 till 50 samt antalet
sjukbärare och gårdskarlar i lönegraden e. o. 4 med 2 till 9.

Vad direktionen sålunda föreslagit, medförde en ökning av delposten
till grundavlöningar med (65,200 + 18,000 + 25,000 + 2,000 +- 11,000 =)
121,200 kronor.

För delposten till avlöningsförhöj ningar m. m. beräknades en
ökning av 7,000 kronor, vilken ökning föranleddes av beräknat större
antal sjukdagar för icke-ordinarie personal, grundat på förhållandena

Bihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 103. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

under budgetåret 1936/37, och den ökning i antalet befattningshavare,
som bomme att äga rum i anledning av medicinalstyrelsens anvisningar
om arbetstiden m. m.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän. Delposten till provisoriskt dyrortstillägg beräknade direktionen
för budgetåret 1938/39 till 54,400 kronor, innebärande en minskning
med 15,690 kronor. Direktionen erinrar, att direktionen för innevarande
budgetår i förevarande anslagspost inräknat provisoriskt dyrortstillägg
åt personal, som föreslagits skola åtnjuta avlöning enligt den
särskilda löneplanen U, samt att lönetillägg, motsvarande berörda särskilda
förmån, nu inräknats i delposten till grundavlöningar, varemot i
förevarande anslagspost nu inberäknats provisoriskt dyrortstillägg även
för de ovan föreslagna nya tjänsterna samt ett antal nya tjänster (24
assistentsköterskor och 1 sjukbärare), som preliminärt beräknats komma
att inrättas för genomförande av den ovanberörda arbetstidsregleringen.

Delposten till kompensation åt vissa befattningshavare för minskning
av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens genomförande
beräknade direktionen till 6,600 kronor, innebärande en ökning gentemot
staten för 1937/38 av 4,100 kronor. Anslagsposten motsvarade familjepensionsavdrag
för det i sistberörda stat maximerade antalet extra ordinarie
befattningshavare med tillägg för 4 assistentsköterskor och 2
sjukbärare.

Delposten till personliga lönetillägg syntes böra upptagas med oförändrat
belopp, 15,000 kronor.

Från direktionen har jag låtit införskaffa följande kompletterande uppgifter
beträffande vissa av de utav direktionen framställda förslagen:

Enligt gällande avtal med Sophialiemmet betalade serafimerlasarettet
till Sophiahemmet 600 kronor och i vissa fall 400 kronor för varje
provsköterska per år. För närvarande tjänstgjorde 20 provsköterskor
på lasarettet och för 6 av dessa (2 å operationsavdelning, 2 å kirurgiska
polikliniken, 1 å ögonpolikliniken och 1 å öronpolikliniken), utginge
ersättning med 600 kronor per år. Återstående 14 provsköterskor
tjänstgjorde på vårdavdelningar, och ersättningen utginge med 400 kronor
per år och provsyster. Antalet elever uppginge till 49, och för
dessa utginge för närvarande ej någon ersättning till Sophiahemmet.
Såväl provsköterskor som elever åtnjöte fritt vivre under tjänstgöringen
på lasarettet.

Ersättningen till Sophiahemmet utginge sålunda för närvarande med

följande belopp:

6 provsköterskor å 600 kronor.........kronor 3,600

14 » » 400 » ......... » 5,600

Summa kronor 9,200

I skrivelse den 15 oktober 1937 hade Sophiahemmets styrelse gjort
framställning örn jämkningar i avtalet. Sophiahemmet önskade samma
villkor, som avtalats för karolinska sjukhuset. Enligt sistnämnda avtal
skulle karolinska sjukhuset ersätta Sophiahemmet med 50 kronor
per tjänstgöringsmånad för varje provsköterska och 25 kronor för varje
elev, dock ej s. k. provelev. Därjämte skulle vederbörande åtnjuta
fritt vivre.

19

Kungl. May.ts ''proposition Nr 103.

Vid tillämpning av dessa villkor på serafimerlasarettet skulle ersättningen
till Sophiahemmet utgå med följande belopp:

20 provsköterskor å 600 kronor........kronor 12,000

49 elever...... » 300 * ........ » 14,700

Summa kronor 26,700.

Utgiftsökningen vid nuvarande antal provsköterskor och elever beräknades
sålunda till (26,700—9,200=) 17,500 kronor, avrundad uppåt till
18,000 kronor. Så länge elevantalet icke överstege det nuvarande, kunde
elevernas arbetskraft tillfullo utnyttjas. Den arbetskraft, dessa elever
representerade, vore oumbärlig för sjukvården och dessutom synnerligen
billig. Vid de förhandlingar, som förts mellan representanter för direktionen
och Sophiahemmet, hade man enats örn skäligheten av de från
Sophiahemmet framställda önskemålen. Direktionen hade emellertid i
avvaktan på beviljandet av erforderligt anslag ännu ej fattat beslut i
fråga örn jämkningen i antalet.

Direktionen hade föreslagit, att det antal extra ordinarie tjänster,
som skulle maximeras av Kungl. Majit, skulle ökas med 5 assistentsköterskor
till 50 och med 2 sjukbärare till 9. Ökningen av antalet assistentsköterskor
vore en följd av medicinalstyrelsens anvisningar örn arbetstidsreglering
för sjukvårdspersonalen. Vid anslagsberäkningen för
budgetåret 1937/38 räknades bland annat med anställande av 19 assistentsköterskor
och kostnaden till i runt tal 75,000 kronor. Nu beräknades
det erforderliga antalet assistentsköterskor till 24 och totalkostnaden
till 100,000 kronor.

Av de två sjukbärarna beräknades en vara erforderlig för genomförandet
av arbetstidsregleringen och en för röntgenavdelningen.

Undersökningarna på sistnämnda avdelning hade de senare åren ökat
avsevärt. Under år 1937 utfördes 25,600 undersökningar, vartill komme
ungefär 6,000 röntgenbehandlingar. Stora delar av klientelet på sjukhuset
och ett flertal olycksfall från kirurgpolikliniken måste transporteras
till röntgenavdelningen i rullstolar, sängar eller bårvagnar. Transporterna
från och till avdelningen utfördes av lasarettets sjukbärare.
Upprepade klagomål från patienterna hade framställts mot den långa
väntan på röntgenavdelningen efter röntgenundersökningens avslutande
till dess patienten kunnat transporteras upp till avdelningen. Under
september månad kontrollerades på röntgenavdelningen den tid, som
patienten måste vänta i avdelningens korridor efter undersökningens
slut och till de avhämtades av sjukbärarna. I en serie av 75 patienter,
som måste transporteras, blev väntan:

2 timmar eller däröver.................8 st.

1 Va—2 timmar.......................9 »

i—i‘V » ii »

Vä—1 timme .......................24 »

(15 minuter eller därunder..............23 »).

Det missförhållande, som framginge av ovanstående tabell, hade sedan
september 1937, då undersökningen utfördes, ökat avsevärt och under
januari månad i år hade disproportionen mellan antalet sjukbärare och
det arbete, som skulle utföras av dessa medfört ännu större olägenheter
för de sjuka. Liknande svårigheter gällde även för transporterna till

20

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

röntgenavdelningen. Förseningar i transporten i denna riktning medförde
stockningar med onödigt lång väntan för patienten även före
undersökningen.

Det bör i fråga om ersättningen till Sophiahemmet nämnas, att avtalet
med serafimerlasarettet ingicks i juni 1932 och gäller med en uppsägningstid
av ett år. Avtalet med karolinska sjukhuset har underställts
Kungl. Maj:ts prövning. Den 7 februari 1936 förklarade Kungl.
Maj:t hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta för direktionen att
ingå detta avtal, som enligt bestämmelse i avtalets § 12 upphör att
gälla tre år efter det att detsamma uppsagts av någondera kontrahenten,
likväl med iakttagande att avtalet icke må upphöra tidigare än vid
utgången av år 1948. Kungl. Majit uppställde dock det förbehållet,
att, därest avtalet av endera kontrahenten jämlikt nyssnämnda bestämmelse
uppsades, förhandlingar omedelbart skulle upptagas rörande sättet
för en successiv avveckling av den avtalade ordningen för karolinska
sjukhusets förseende med sjuksköterskeelev

I nådigt brev den 30 juni 1937 hade, erinrar direktionen, Kungl. Majit
anbefallt direktionen att, med beaktande av vad enligt statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1937 (propositionen nr
272/1937) i ämnet anförts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
och av departementschefen ävensom vad riksdagen enligt skrivelse nr
465/1937 i ämnet uttalat, till Kungl. Majit inkomma med utredning om
upphävande av den vissa läkare vid serafimerlasarettet tillkommande
rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande
sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall
i arbete ägde tillämpning.

Såsom framgår av sid. 63 i omförmälda proposition, hade lönenämnden
förklarat sig icke hava något att erinra mot vissa av direktionen
föreslagna höjningar av arvodena för de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet,
dock endast under förutsättning att rätten till berörda
ersättningar för utfärdande av intyg m. m. upphävdes. Å sid. 67 i propositionen
anförde jag, att Kungl. Majit framdeles torde böra taga frågan
under omprövning. Riksdagen uttalade i nämnda skrivelse sin anslutning
i princip till lönenämndens förslag och förklarade sig förvänta, att
frågan gjordes till föremål för närmare utredning och förelädes 1938
års riksdag.

I en promemoria hade, anför direktionen i sin föreliggande skrivelse,
biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck lämnat
en redogörelse över de olika slag av intyg, som utfärdades för patienter,
på vilka nämnda lag ägde tillämpning, samt även sättet för deras utfärdande.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

De intyg, som jämlikt nämnda lag utfärdades å serafimerlasarettets
kirurgiska poliklinik, vore av följande fyra slag:

1) Anmälning sintyg (Intyg I), vilka utfärdades i samtliga fall, då arbetsoförmågan
varit eller kunde väntas bliva nedsatt. I fallen utan
nedsättning av arbetsförmågan utfärdades oftast intet intyg, även örn
den skadade underginge behandling.

2) Fortsättning sintyg (Intyg II), vilka utfärdades mindre ofta, exempelvis
om patienten uppgåve sig omedelbart vara i behov av fortsatt
understöd från försäkringsanstalten eller vid mer utdraget sjukdomstillstånd.

3) Slutintyg (Intyg III), vilka efter behandlingens avslutande utfärdades,
örn något inträffat, som ej funnes angivet å intyg I (exempelvis
örn tiden för arbetsoförmåga blivit längre än vad som där angivits).
Dessutom utfärdades intyg III på särskild begäran av arbetsgivaren
eller försäkringsbolaget.

4) Invaliditetsintyg (med en ingående beskrivning av den skadades
bestående och objektiva symptom samt ibland med ett utlåtande om
besvärens samband med olycksfallet), vilka utfärdades dels i samband
med intyg III i händelse kvarstående men förelåge, dels på särskild
begäran av försäkringsbolag, då ändring i arbetsförmågans nedsättning
efter viss tid (efter 1 —2—3 år) kunde beräknas hava inträtt.

På grund av det löpande sjukvårdande arbetets intensitet vöre det
icke möjligt att för läkarna vid den kirurgiska polikliniken (biträdande
läkaren och underläkaren) utfärda dessa intyg under pågående arbetstid
(9—14.3o). Om det gällde intyg I, II eller lil, gjordes då blott en anteckning
örn att intyg önskades, kortet lades åt sidan och den behandlande
läkaren utfärdade intyget på kvällen; vid nästa besök erhölle patienten
detsamma, såvida det ej sänts med posten direkt till försäkringsanstalten.
(Endast örn patienten uppgåve sig behöva intyget omedelbart
utfärdades det omgående.) Uppgiften om namn, adress, arbetsgivare och
dylikt ifylldes å formulären till dessa intyg av skrivbiträdet å polikliniken
såsom övertidsarbete, för vilket hon erhölle ersättning av läkarna.

De betydligt tidsödande invaliditetsintygen utfärdades aldrig under
pågående mottagning. Patienten erhölle vanligen för undersökningen
personlig tid efter ordinarie arbetets slut (14.30); i samband med undersökningen
nedskreves ett koncept till intyget, som sedan renskreves med
kopia av läkaren eller på hans bekostnad av skrivbiträde på extra tid.

Utfärdandet av ovanstående intyg vore sålunda, till skillnad från den
sjukvårdande verksamheten vid polikliniken, på intet sätt förenade med
några kostnader för lasarettet och utfördes till stor del av de vid polikliniken
anställda läkarna utom tjänstgöringstiden.

Beträffande antalet intyg och ersättningens storlek hade direktionen
låtit verkställa en beräkning för år 1936 på grundval av anteckningar
på journalkorten. Resultatet framginge av nedanstående sammanställning: -

22

Kungl. Mårds proposition Nr 103.

Poliklinik och intygsslag.

Antal

å kr.

Summa

kr.

Kirurgiska ''poliklinikens manliga avdelning.

Intyg I .........................

1,972

4

7,888

Intyg II och III ...................

1,522

3

4,566

Invaliditetsintyg...............

53

Kirurgiska poliklinikens kvinnliga avdelning.

Intyg I .........................

715

4

2,860

Intyg II och III ...................

634

3

1,802

Invaliditetsintyg....................

7

Ögonpolikliniken.

Intyg I .........................

127

4

508

Intyg II och III ...................

33

3

99

Invaliditetsintyg....................

7

Beträffande invaliditetsintygen hade någon summa ej kunnat angivas,
då ersättningen för dessa intyg varierade mellan 3 och 25 kronor och
ersättningens belopp ej funnes angiven å journalkortet.

Direktionen hade berett riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening tillfälle att yttra sig i ämnet.

Riksförsäkringsanstalten hade i skrivelse den 26 augusti 1937 anfört
följande:

Läkarintyg, som avsåges i 6 § olycksfallsförsäkringslagen, vore av de
olika slag, som angåves i en av medicinalstyrelsen jämlikt 24 § sjukhusstadgan
utfärdad taxa av den 16 maj 1929. Denna taxa upptoge
bland annat även intyg enligt förordningen om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, men icke intyg enligt
lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar med däri vidtagna
ändringar. Beträffande ersättande av intyg enligt sistnämnda lag gällde
särskilda bestämmelser.

I omförmälda taxa hade läkarintyg och läkarutlåtanden inom de olika
socialförsäkringsgrenarna i anslutning till förhållandena och förutsättningarna
inom varje av dessa grenar upptagits var för sig likasom även
intygen enligt militärersättningsförordningen. Detta hindrade emellertid
icke, att en viss samverkan kunde äga rum i avseende å läkarintyg och
läkarutlåtanden mellan å ena sidan olycksfallsförsäkringens och å andra
sidan sjukförsäkringens och folkpensioneringens organ. I allt fall syntes
skäl saknas för behandlande i nu ifrågavarande avseende av läkarintyg
och utlåtanden inom olycksfallsförsäkringen på annat sätt än motsvarande
intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar eller enligt
militärersättningsförordningen.

Läkarintyg och läkarutlåtanden inom den sociala olycksfallsförsäkringen
borde vara avfattade med särskilt avseende fäst vid denna försäkrings
i vårt land särskilt centraliserade organisation och bristen på
erforderliga lokala organ för övervakning och kontroll. Därjämte måste
vid deras avfattning särskilt beaktas bland annat, att följderna av varje
olycksfall i arbete och av yrkessjukdom skulle kunna särskiljas från

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

annan förefintlig akut eller kronisk sjukdom eller annat lyte, varav patienten
kunde lida. Härför likasom i övrigt för bedömande av tiden
för och graden av arbetsförmågans nedsättning förutsattes ofta, särskilt
i invaliditetsfall, ganska vidlyftiga undersökningar, för vilka enligt omförmälda
taxa ersättning i regel skulle utgivas i och med ersättande av
det intyg eller det utlåtande, varom vore fråga; en kategori åkommor,
där detta i mycket framträdande grad vore fallet, utgjorde exempelvis
de mycket vanliga fallen av skallskador med åtföljande nervösa besvär.
Beträffande läkarintyg och läkarutlåtanden enligt lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar (exempelvis stendammslunga) och enligt militärersättningsförordningen
(exempelvis lungtuberkulos) påkallade även dessa
i mycket stor utsträckning särskilda undersökningar samt därtill i övrigt
särskild omsorg och sakkunskap. Det vore också mycket vanligt, att
av viss läkare utfärdat intyg eller utlåtande måste kompletteras med
mer ingående upplysningar örn de av denne vid undersökning gjorda
iakttagelserna.

Beträffande serafimerlasarettet vore ju detta sjukhus utrustat med
specialavdelningar, vid vilka teknisk utrustning och medicinsk sakkunskap
funnes företrädda med en genomsnittlig kvalitet, som det ej varit
möjligt åstadkomma å andra sjukhus i landet. Sedan gammalt hade
det även varit bruk att svårbehandlade och svårbedömliga fall från hela
landet sändes dit som en sista instans. Detta hade varit möjligt även
av det skälet, att lasarettet betraktats som en hela landets sjukvårdsinrättning
utan sådan lokal begränsning i sin verksamhet, _ som i högre
eller mindre grad gällde i fråga örn det stora flertalet övriga allmänna
sjukvårdsinrättningar. Den praxis hade därför utbildat sig, att från
riksförsäkringsanstalten såväl som från andra organ för social försäkring
sjuka och skadade remitterades till serafimerlasarettet för undersökning
samt utlåtande. Särskilt hade denna möjlighet utnyttjats av olycksfallsförsäkringens
organ för klarläggande av frågan om samband mellan
olycksfall i arbete och viss sjukdom samt för fastställande i svårare fall
av invaliditetsersättning. På grund av platsbrist på lasarettet och förhållandena
i övrigt hade dessa undersökningar ofta måst utföras ambulatorisk!
å någon eller några av lasarettets polikliniker, vanligast kirurgiska
och neurologiska, varvid röntgenavdelningens resurser i regel även
utnyttjats. Under de dagar, undersökningen vanligen krävt, hade den
sjuke eller skadade ofta beretts särskild bostad utom lasarettet. Där
sådan poliklinisk undersökning icke varit lämplig eller möjlig att ordna,
hade den sjuke eller skadade inlagts å lasarettet.

För den vård, som meddelades å de allmänna sjukhusen, vore — jämte
läkaren — sjukhuset direkt ansvarigt. Beträffande däremot läkarintyg
och läkarutlåtanden samt de för dem nödvändiga särskilda undersökningarna
och åtgärderna torde ett överflyttande från läkaren på
sjukhuset av ett liknande omedelbart ansvar kunna antagas bliva till
ej obetydligt men för de försäkringsinrättningar, som hade ett oundgängligt
behov av särskilda dylika intyg och utlåtanden. I förhållande
till värden av patienten hade helt visst läkarintyget eller läkarutlåtandet
oftast endast sekundär betydelse såväl för denne som framför allt
för sjukhuset och läkaren. För tillgodoseende av den sjukes eller skadades
rätt till ersättning från vederbörande försäkringsinrättning lage det
emellertid stor vikt på att läkarintyg och läkarutlåtanden utfärdades

24

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

säkert, omsorgsfullt och utan onödig tidsutdräkt samt att den största
omsorg nedlades vid utförandet av de undersökningar, varpå intyget
eller utlåtandet skulle grundas. Även i enklare fall måste för bedömande
av tiden för och graden av arbetsförmågans nedsättning förhållandena
i det särskilda fallet noga individualiseras. För nämnda ändamål vore
viss nära kontakt mellan läkaren och försäkringsinrättningen ofta nödvändig.
Detta gällde ej minst de ytterligare undersökningar och utlåtanden,
som till kompletterande av redan avgivet intyg eller utlåtande
av vederbörande läkare ofta erfordrades för ersättningsfrågans prövning.
För försäkringsinrättningen likasom även för den sjuke eller skadade vore
det i enlighet härmed också av betydelse, att vid fastställande av ersättningar
för ett flertal intyg och utlåtanden behörig hänsyn gentemot läkaren
såsom sådan kunde tagas av försäkringsinrättningen till intygets
eller utlåtandets innehåll samt arten och omfattningen av det arbete
från läkarens sida som, även i avseende å undersökningar, i det särskilda
fallet av honom utförts. Skulle ersättningen utgivas till sjukhuset
och icke till läkaren, skulle, under trycket av det myckna arbete,
som poliklinikläkaren måste ägna åt de sjukas vård, hela den läkarens
verksamhet, som bestode i utfärdande av intyg och utlåtanden, lätt
kunna bli av sekundär och schablonmässig art, samtidigt som varje
mer ingående differentiering av ersättningens storlek i det enskilda fallet
med särskild hänsyn tagen till härförut framhållna viktiga faktorer
skulle bli ganska ändamålslös. Påpekas hnge för övrigt, att, om en dylik
ersättningsprincip skulle komma att tillämpas ensamt vid serafimerlasarettet
eller eljest vid statens sjukhus i fråga om statens olycksfallsoch
yrkessjukdomsförsäkrade arbetare samt i fråga örn personer, som
folie under militärersättningsförordningens tillämpning, detta skulle innebära,
att staten skulle få icke blott att uppbära, utan även att själv
utgiva ersättningen. Samma skulle ofta bliva förhållandet i fråga om
läkarintyg jämlikt lagen örn folkpensionering.

Förslaget angåve icke klart, huruvida under detsamma skulle inbegripas
endast vissa av de vid lasarettet anställda eller tjänstgörande
läkare (överläkare, underläkare, biträdande läkare å poliklinik etc.). I
varje fall förutsatte förslagets genomförande, att uttryckligt åläggande
meddelades ifrågakommande läkare att på begäran av försäkringsinrättning,
som handhade olycksfallsförsäkringen, eller av den sjuke eller skadade,
som vårdats eller undersökts å någon ifrågakommande avdelning
av sjukhuset, eller av hans målsman utfärda varje slag av intyg, som
försäkringsinrättningen funne erforderligt, samt utföra samtliga därför
erforderliga undersökningar, vilka där kunde förekomma.

På grund av vad förut anförts och med hänsyn till den betydelse
läkarundersökningar, läkarintyg och läkarutlåtanden särskilt beträffande
serafimerlasarettet hade inom vår olycksfallsförsäkring, ansåge sig anstalten
böra avstyrka det föreliggande förslaget.

De ömsesidiga försäkringsbolagens förening hade i skrivelse den 27
september 1937 anfört, att föreningen i allt väsentligt instämde i de av
riksförsäkringsanstalten anförda skälen mot den föreslagna ändringen i
fråga örn ersättningen för utfärdade intyg och utlåtanden från sjukhuset.
Därjämte hade föreningen framhållit, att den föreslagna reformens

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

genomförande på grund av intygsgivarens ofta hopade göromål lätt
skulle kunna ge anledning åtminstone till dröjsmål med intygens eller
utlåtandenas utfärdande, vilket särskilt i fråga om den sociala olycksfallsförsäkringens
handhavande självfallet skulle medföra synnerligen
betydande olägenheter.

I anslutning till och med instämmande i huvudsak i vad riksförsäkringsanstalten
och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens förening
anfört angående serafimerlasarettets ställning såsom en synnerligen viktig
undersökningcentral särskilt för svårbedömda olycksfallsskador och
angående önskvärdheten av att de för de sociala försäkringsinrättningarna
så viktiga undersökningarna och intygsskrivningen i största möjliga
utsträckning handhades av för denna uppgift väl kvalificerade läkare,
ville direktionen för sin del framhålla såsom skäligt och önskvärt,
att behörig hänsyn toges till läkarnas i vårt land hittills sanktionerade
rättighet att för avgivande av sådana intyg erhålla viss ersättning. En
förändring härutinnan för serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets
läkare skulle försätta dessa i en ogynnsam särställning i förhållande
till läkarna vid andra sjukhus i landet, vilka senare enligt sjukhusstadgan
ägde rätt till sådan ersättning. Frågan torde böra ses i ett vidare
sammanhang och gälla rättigheten i allmänhet för läkare vid landets
sjukvårdsinrättningar att uppbära ersättning för olika slag av intyg.
Direktionen ville vidare erinra om att såväl de särskilda sakkunniga
som direktionen vid den senaste löneregleringen för serafimerlasarettets
läkare utgick ifrån att rätten till ersättning för intyg skulle kvarstå.

Direktionen hade sålunda vid övervägande av frågan icke funnit skäl
föreligga för upphävande av rätten till ersättning för utfärdande av
intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna
i lagen örn olycksfall i arbete ägde tillämpning.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien Tottie har vid direktionens
sistnämnda förslag anmält skiljaktig mening och anfört:

Då ersättningen för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande
poliklinikpatienter i allmänhet borde ingå i den gottgörelse, som av vederbörande
sjukhus uttoges och icke ersattes i annan ordning, måste reservanten
ansluta sig till det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framställda förslaget beträffande ersättning för intyg eller utlåtanden av
nu ifrågavarande slag. Enligt reservantens mening borde lasarettet äga
uppbära ersättning för ifrågavarande intyg eller utlåtanden och vederbörande
läkare i stället erhålla den ökning i arvodet, som kunde anses
motiverad med hänsyn till det arbete, som kunde anses åvila honom
med utfärdande av intygen och utlåtandena av detta slag. Under sådana
förhållanden torde de av riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga försäkringsbolagen
framförda önskemålen att få utnyttja serafimerlasarettets
läkarpersonal för detta ändamål kunna tillgodoses. Direktionen torde i
så fall böra fastställa en taxa för dessa intyg och utlåtanden. Ett särskilt
skäl att icke vid den lönereglering, varom nu vore fråga, bibe -

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

hålla denna rätt till ersättning läge dessutom i den omständigheten, att
ersättningar av ifrågavarande slag nu utginge synnerligen ojämnt och
föranledde, att en läkare, som handhade utfärdandet av dylika intyg,
ofta komme i en ur ekonomisk synpunkt väsentligt gynnsammare ställning
än den, som icke sysslade med dylikt arbete, men hade en ur sjukvårdens
synpunkt minst lika värdefull uppgift att fylla. Tidigare
vunna erfarenheter utvisade även, att lasarettet måst genom lämnande
av personligt lönetillägg kompensera mistningen av sportelinkomster av
likartat slag. Härtill komme, att, enligt vad som framginge av den till
direktionen lämnade utredningen, vid lasarettet anställd personal brukade
tagas i anspråk för arbete i samband med intygens utfärdande. Det
syntes lämpligare, att denna personal utförde sådant arbete i tjänsten
och mot ersättning enligt för personalens avlöning fastställda allmänna
grunder och icke vid sidan av tjänsten efter avtal med vederbörande
läkare.

Den anordningen syntes kunna i detta fall vidtagas, att direktionen,
för den händelse rätten till ersättning nu upphävdes, erhölle bemyndigande
att i samråd med vederbörande försäkringsinrättningar på lämpligt
sätt ordna denna angelägenhet och av dem uppbära den gottgörelse,
som kunde anses skälig för arbetet i fråga. Emellertid syntes det nu
behandlade spörsmålet äga en vidare betydelse och i viss mån beröra
frågan örn ersättning för intyg i allmänhet.

Myndigheternas yttranden. Medicinalstyrelsen har icke gjort någon
erinran mot direktionens ifrågavarande förslag.

Statskontoret har yttrat följande:

Direktionen hade föreslagit, att ytterligare fyra ordinarie sjuksköterskor
skulle anställas vid serafimerlasarettet. Utan att närmare ingå i prövning
av de olika sköterskornas arbetsuppgifter ville ämbetsverket ifrågasätta,
örn icke tills vidare nämnda antal kunde begränsas till två.

Mot den föreslagna regleringen av direktörens arvode och hyresersättning
hade statskontoret intet att erinra. Då särskilt arvode utginge till
vikarie för överläkare med visst belopp för semesterperioden, ville ämbetsverket
icke motsätta sig, att sådant arvode jämväl bestämdes till vikarie
för direktören. Arvodet borde dock bestämmas till högst 500 kronor
för sådan tidsperiod eller till högst 250 kronor i månaden.

I enlighet med direktionens föreliggande förslag skulle vidare delposten
till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid serafimerlasarettet
höjas med 121,200 kronor. I nämnda belopp hade inräknats
65,200 kronor, motsvarande kostnaderna för provisoriskt dyrortstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning till viss sjukvårds- och ekonomipersonal.
Denna kostnadsökning syntes vara ofrånkomlig.

I ökningen inginge vidare ett belopp av 18,000 kronor, vilket belopp
skulle bliva erforderligt, därest en av Sophiahemmet förordad ändring i
gällande avtal mellan hemmet och serafimerlasarettet komme till stånd.
Den närmare innebörden av den föreslagna ändringen framginge icke av
direktionens skrivelse. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat,
skulle emellertid ändringen avse att bringa avtalet i överensstämmelse
med motsvarande avtal mellan karolinska sjukhuset och Sophiahemmet.
Statskontoret måste starkt ifrågasätta om önskvärdheten att åstad -

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

komma en dylik uniformering av avtalen utgjorde tillräckligt motiv för
att utan varje kompensation belasta statskassan med en dylik merutgift.

Vidare hade under grundavlöningsposten för budgetåret 1937/38 beräknats
ett belopp av icke mindre än 75,000 kronor för att möjliggöra en
reglering av arbetstiden för sjukvårdspersonalen samt närmare 45,000
kronor för vikariatsersättningar och avlöning till extra personal eller
tillhopa 120,000 kronor. För i huvudsak samma ändamål hade i föreliggande
framställning beräknats ytterligare (121,200 — 65,200 — 18,000 =)

38,000 kronor. Statskontoret ville ifrågasätta, örn icke nämnda ökning
kunde begränsas till förslagsvis 20,000 kronor, särskilt som möjlighet
förelåge för Kungl. Majit att, ifall så skulle befinnas ofrånkomligen
nödvändigt, medgiva, att grundavlöningsposten finge överskridas. Enligt
statskontorets uppfattning borde ökningen av denna delpost kunna begränsas
till (65,200 + 20,000 =) 85,200 kronor.

I likhet med reservanten inom direktionen och på av denne anförda
skäl anslöte sig statskontoret till förslaget om upphävande av rätten
till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande beträffande sådana
poliklinikpatienter, på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i
arbetet ägde tillämpning.

Departementschefen. Enligt det föregående har direktionen framlagt
förslag om inrättande av följande fyra nya sjuksköterskebefattningar i
lönegraden B 7, nämligen en laboratoriesköterska å medicinska polikliniken,
en sköterska vid elektrokardiografiska laboratoriet, en operationssköterska
vid oftalmologiska kliniken samt en sköterska som biträde åt
inspektionssköterskan. Motiveringen för dessa anslagsäskanden synes
giva vid handen, att behov föreligger av de begärda befattningarna. Jag
vill här erinra, att Kungl. Majit den 17 december 1937 medgivit, att
delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
finge överskridas med så stort belopp, som erfordrades för att intill utgången
av budgetåret 1937/38 avlöna en extra sjuksköterska vid medicinska
poliklinikens laboratorium. Emellertid anser jag det icke oomtvistligt,
att befattningarna i fråga omedelbart böra placeras på ordinarie
stat. Det föreliggande personalbehovet lärer kunna för närvarande
tillgodoses genom att medel anvisas till lön åt fyra extra ordinarie assistentsköterskor
i 5:e lönegraden. Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat bör upptagas med oförändrat belopp i den avlöningsstat,
som bör gälla från och med nästa budgetår.

Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, finner jag intet att erinra mot direktionens
förslag örn rätt för biträdande läkaren J. P. Strömbeck att uppbära
ersättning för mistad andel i avgifter vid polikliniken under den tid av
nästa budgetår, varunder han kan komma att bestrida sitt nuvarande
förordnande, vilket utlöper den 31 augusti 1938. Såsom direktionen påpekat,
bör den under anslagsposten uppförda delposten till grundbelopp
i samband härmed minskas med 2,550 kronor, till 82,260 kronor. I likhet

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

med statskontoret biträder jag direktionens förslag rörande reglering av
arvodet och hyresersättningen för lasarettets direktör. Kungl. Majit
torde framdeles få meddela bestämmelser härom liksom ock beträffande
ersättning till vikarie för direktören under dennes semester. I sistnämnda
hänseende synes statskontorets förslag vara att föredraga, såsom närmare
anslutande sig till gällande bestämmelser beträffande arvode åt vikarie
för överläkare under dennes semester. Sådant arvode utgår med 240
kronor för semesterperioden. På grund av vad jag sålunda anfört torde
delposten till vikariatsersättningar m. m. böra höjas med 500 kronor.
Posten bör alltså uppföras med 7,900 kronor.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
bör i enlighet med direktionens och statskontorets förslag höjas med
65,200 kronor för bestridande av kostnaderna för de lönetillägg, som
tillerkänts vissa av lasarettets befattningshavare jämlikt Kungl. Majits
beslut den 10 september 1937. Jag har heller ingenting att erinra emot
att posten höjes med 2,000 kronor för anställande av ytterligare en sjukbärare.
Vad angår de ifrågasatta jämkningarna i avtalet mellan serafimerlasarettet
och Sophiahemmet, av vilka skulle följa ett med 18,000
kronor ökat medelsbehov för lasarettet under nästkommande budgetår,
kan jag i likhet med statskontoret icke finna bärande skäl anförda till
stöd för direktionens hemställan i denna del. De föreliggande planerna
på anordnande av en statlig sjuksköterskeskola synas mig för övrigt
tala mot att nu några ändringar äga rum med avseende å mellanhavandet
mellan Sophiahemmet och serafimerlasarettet. I övrigt föreslår
jag, att posten höjes dels med 8,300 kronor på grund av mitt förutnämnda
förslag om anställande av fyra assistentsköterskor, dels ock i
anslutning till statskontorets förslag med 20,000 kronor för reglering av
arbetstiden för viss sjukhuspersonal och för bestridande av vikariatsersättningar
och avlöning till extra personal. Vad särskilt angår frågan
om reglering av arbetstiden för nämnda personal vill jag bringa i åtanke
1937 års riksdags uttalande i skrivelsen nr 465 om vikten av att personalkostnaderna
i görligaste mån nedbringas genom en planmässig organisation
av sjukvårdsarbetet och, i den mån så prövas utan olägenhet
kunna ske, genom överenskommelser med vederbörande personalkårer
rörande arbetsförhållandena.

Ifrågavarande delpost bör alltså höjas med (65,200 + 2,000 + 8,300 +

20,000 —) 95,500 kronor, till 740,800 kronor. Kungl. Majit torde framdeles
få taga ställning till direktionens förslag rörande vissa ändringar
i gällande bestämmelser rörande det antal extra ordinarie befattningshavare,
som högst må finnas anställda vid sjukhuset.

Höjningen av delposten till avlöningsförliöjningar m. m. till övrig ickeordinarie
personal synes kunna begränsas till 5,000 kronor. Posten bör
alltså för nästa budgetår uppföras med 35,000 kronor.

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Direktionens beräkning av de under anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppförda delposterna
torde kunna godtagas med den ändringen, att till kompensation åt vissa
befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid familj epensioneringens
genomförande beräknas ett belopp av 7,000 kronor i
stället för av direktionen föreslagna 6,600 kronor. Anslagsposten, vilken
icke lärer böra i fortsättningen fördelas på delposter, bör uppföras med
ett belopp av 76,340 kronor, motsvarande en anslagsminskning med
11,250 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår höjas med ( 2,550

+ 500 + 95,500 + 5,000 — 11,250 =) 87,200 kronor och alltså uppföras
med (1,137,100 + 87,200 =) 1,224,300 kronor.

Den av 1937 års riksdag begärda utredningen rörande upphävande av
den vissa av lasarettets läkare tillkommande rätten till ersättning för
utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter,
å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, har enligt det
föregående givit till resultat, att sjukhusdirektionen, riksförsäkringsanstalten
och de ömsesidiga försäkringsbolagens förening icke funnit skäl
föreligga för ett upphävande av nämnda rätt, medan däremot statskontoret
i likhet med en reservant inom direktionen uttalat sig i motsatt
riktning. För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de
övervägande skälen tala för ett avskaffande av nämnda ersättningar i
deras nuvarande form. Jag ansluter mig alltså till den ståndpunkt, som
kommit till synes i 1937 års riksdags förutnämnda uttalande i ämnet.
Det är visserligen sant, att genom en sådan åtgärd läkarna vid ifrågavarande
statliga sjukvårdsinrättningar — min uppfattning att dylika
ersättningar till de enskilda läkarna icke böra utgå gäller även karolinska
sjukhuset — skulle försättas i en annan ställning än läkarna vid
andra sjukhus i landet, men det synes mig riktigt, att staten vid sina
sjukhus även i fråga om läkarpersonalen tillämpar ersättningsprinciper,
som ansluta sig till vad som gäller inom andra statliga verksamhetsområden
och som kunna tjäna de övriga sjukhusen i vårt land till förebild.

Enligt min mening böra emellertid de vid sjukhuset nu anställda
läkare, som uppbära ifrågavarande ersättningar, komma i åtnjutande av
dem efter oförändrade grunder, så länge de innehava sina nuvarande
befattningar. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter förslag
av sjukhusdirektionen meddela de bestämmelser i övrigt rörande
avvecklingen av ifrågavarande ersättningssystem, som kunna befinnas
erforderliga. De förslag, som framlagts av reservanten inom direktionen,
torde härvid kunna tagas till utgångspunkt. Vid den fortsatta utredningen
av detta spörsmål synes jämväl böra tagas under övervägande,
huruvida icke motsvarande åtgärder böra vidtagas i fråga om ersättning
för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

och enligt militärersättningsförordningen. Därest så befinnes påkallat, lärer
Kungl. Majit böra meddela erforderliga bestämmelser jämväl i sistberörda
hänseenden.

2. Anslag till omkostnader m. m.

Nuvarande förhållanden. Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Omkostnader har för budgetåret 1937/38 anvisats ett förslagsanslag av

1,335,000 kronor. Beträffande anslagsdispositionen hänvisas till den i
statsliggaren för nämnda budgetår (sid. 418) införda omkostnadsstaten
och till det följande.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen
har hemställt, att anslaget måtte för sistnämnda budgetår
höjas till 1,463,000 kronor. Bland handlingarna i ärendet återfinnes följande
specifikation rörande de särskilda posterna i omkostnadsstaten:

Specifikation till förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet
för budgetåret 1938/39.

Beräknat för I stat anslaget Verkliga utgifter
1938/39 för 1937/38 för 1936/37

Reseersättningar:............. 500 500 69: 15

Expenser:

Värme, lyse, vatten:

Värme, förslagsvis..........

Lyse (även elektrisk energi i all-mänhet), förslagsvis.........

Vatten, förslagsvis..........

Övriga, förslagsvis...........

66,500

33,000

23,300

2,300

49,000

32,500

19,200

2,300

40,501: 11

31,148: 37
22,136: 83
2,079: 02

Summa

Övriga expenser:
Skrivmaterialier, trycknings-, an-

125,100

103,000

95,865: 33

nonskostnader, förslagsvis ....
Telefon- och telegramavgifter, för-

18,500

16,500

17,652: 96

slagsvis.................

17,000

12,300

10,484: 64

Övriga, förslagsvis...........

2,500

200

2,218: 94

Summa

Övriga utgifter:

Inventariers underhåll och kom-plettering:

38,000

29,000

30,356: 54

Röntgeninstrument...........

Övriga instrument för den egent-

9,500

6,500

8,468: 75

liga sjukvården............

31,500

28,200

28,331: 11

Möbler och dylikt.......

Linne, gång- och sängkläder, för-

25,000

25,000

13,671:35

slagsvis.............

31,000

30,000

26,998:13

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Beräknat för I stat anslaget
1938/39 för 1937/38

Övriga, förslagsvis........... 24,000 13,000

För särskilda behov.......... 20,000 20,000

Utgifter av engångskaraktär . . . 33,600 50,000

31

Verkliga utgifter
för 1936/37

21,166:15
10,391: 50
13,460: 08

Summa

174,600

172,700

122,487: 07

Tvätt och renhållning:

Tvätt, förslagsvis............

4,500

4,000

3,334: 55

Renhållning, förslagsvis.......

7,000

5,000

5,976: 78

Övriga, förslagsvis...........

6,000

5,500

5,247: 96

Summa

17,500

14,500

14,559: 29

Kosthåll:

För serafimerlasarettet, förslagsvis

395,000

351,000

328,599: 33

För Konung Gustav V:s jubileums-klinik, förslagsvis..........

85,000

(för 9 mån.)

57,000

—

Summa

480,000

408,000

328,599: 33

Läkemedel, förslagsvis.......

110,000

88,000

98,995: 68

Förbrukningsartiklar m. m. för
sjukvården:

Förbandsartiklar, förslagsvis . . .

53,000

46,500

45,780: 54

Röntgen- och ljusbehandlingsma-teriel, förslagsvis...........

150,000

126,000

133,066: 11

Laboratorieundersökningar, för-slagsvis ..................

19,000

19,000

18,192: 94

Övriga, förslagsvis..........

26,000

17,000

23,577: 04

Summa

248,000

208,500

220,616: 63

Särskild verksamhet:
Sjukgymnastutbildning......

12,500

12,500

7,775: 29

Annuitet å ombyggnadslån hos
pensionsstyr elsen:........

198,800

198,800

198,770: 51

Ersättningsbyggnad för djur-stall m. to.:.............

50,000

—

—

Diverse:

Skatter, försäkringsavgifter m. m.,
förslagsvis................

2,000

2,400

1,961: 94

Medicinsk och annan facklittera-tur, förslagsvis............

500

350

166:72

Tandvård, förslagsvis.........

3,500

3,000

2,715: 90

Patienters förströelse och syssel-sättning, förslagsvis ........

1,000

400

1,003: 03

Övriga....................

1,000

750

1,050: 71

Summa

8,000

6,900

6,898: 30

Summa summarum

1,463,000

1,242,400

1,124,993: 12

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Utgifterna för expenser beräknades för budgetåret 1938/39 till 163,100
kronor, mot 132,000 kronor för budgetåret 1937/38 och 126,221 kronor
87 öre för budgetåret 1936/37. Ökningen i förhållande till sistnämnda
belopp vore alltså i runt tal 37,000 kronor.

Härav komme omkring 29,000 kronor på bränsle, lyse och vatten, en
kostnadsökning väsentligen beroende på de avsevärt stegrade kolpriserna.

Beträffande övriga expenser erinras, att telefonkostnaderna beräknades
till 17,000 kronor, mot 10,484: 64 kronor verkliga utgifter 1936/37. Direktionen
hade redan för budgetåret 1937/38 beräknat en ökad kostnad
för telefonabonnemang av omkring 1,900 kronor, samt i skrivelse den 4
september 1937 anmält, att abonnemangskostnaderna komme att ökas
med 3,532 kronor på grund av ändrade taxebestämmelser och med ytterligare
280 kronor för av rikstelefonbyrån begärda nya huvudlinjer till
lasarettets telefonväxel. En marginal av omkring 800 kronor vore beräknad
för eventuellt ökade kostnader för telegram och interurbana telefonsamtal
samt eventuellt ökade kostnader för direkta telefonlinjer.
Kostnaden för skrivmaterialier, trycknings- och annonskostnader, för
inbindning av handlingar, journaler m. m. samt samlingskartonger hade
stigit avsevärt, i någon mån beroende på de omfattande utredningsarbeten,
som pågått. Naturligen borde det eftersträvas att hålla expenskostnaderna
låga, men å andra sidan borde icke saknas möjlighet att
anskaffa blanketter m. m., som kunde underlätta arbetet och bidraga
till reda och överskådlighet. Den allmänna prisstegringen gåve sig tillkänna
även å denna titel.

Under rubriken inventariers underhåll och komplettering hade beräknats
för utgifter av engångskaraktär ett belopp av 33,600 kronor. Av
detta belopp vore 9,500 kronor avsedda för anskaffande av kylskåp till
avdelningar, som ännu ej fått sådana, samt för komplettering av anordningar
i köksbyggnaden för frysning av is, 7,300 kronor för en diatermiapparat
till neurologiska kliniken samt återstoden för nyanskaffning
av möbler till bostadsrum för nyanställda assistentsköterskor.

Den för kosthållet beräknade utgiftsökningen vore delvis beroende av
prisstegringar. Det avsåges, att serafimerlasarettet även under budgetåret
1938/39, till dess karolinska sjukhusets kök kunde tagas i drift,
skulle leverera mat till radiumhemmet. För radiumhemmets kost beräknades
nu 85,000 kronor, mot 57,000 kronor för innevarande budgetår.

Med hänsyn till att utgifterna för läkemedel stigit under budgetåret
1936/37 till 98,995 kronor 65 öre hade direktionen ansett sig böra räkna
med 110,000 kronor för budgetåret 1938/39.

Beträffande den beräknade ökningen av utgifter för förbrukningsartiklar
m. m. för sjukvården erinrades om de inträdda prisstegringarna
samt en ökad omfattning av den röntgendiagnostiska verksamheten.

De för innevarande budgetår i omkostnadsstaten upptagna posterna
hyror å förslagsvis 47,000 kronor och fastighetens underhåll å 45,600
kronor hade överförts till den särskilda stat, som av direktionen i samma
skrivelse föresloges för karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna
fastighetsfond.

Däremot hade direktionen som särskild utgiftspost i omkostnadsstaten
upptagit ett belopp av 50,000 kronor till er sättning sbyggnad för
djurstall m. m. Det nuvarande djurstallet vore inrymt i en gammal

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

bristfällig byggnad, utdömd av anlitad byggnadssakkunnig person. I
samband med exploaterandet av Bolinderområdet för bostadsändamål
hade en fabriksbyggnad i tomtgränsen mot lasarettet nedrivits. Därvid
måste lasarettet riva en uthuslänga, vars ena vägg utgjordes av fabriksbyggnadens
brandmur. Denna länga hade sedermera ej återuppbyggts.
I den nya byggnaden för djurstallet vore det emellertid avsett att anordna
även vissa förrådsutrymmen.

I fråga om djurstallet hade kliniska laboratorn Erik Wassén i en promemoria
till direktionen anfört följande:

Behov av nya större och moderna djurstallar vid serafimerlasarettet
hade sedan länge förelegat. I en bifogad skiss hade utmärkts de utrymmen,
som för ett djurstall vore oundgängligen nödvändiga under de
närmaste 10—15 åren. Örn en patologisk avdelning i samband med
karolinska institutets förflyttning komme att inrättas vid lasarettet,
hade det ansetts mycket lämpligt att använda lasarettets djurstallar
för de experimentdjur, som kunde komma att behövas på den patologiska
institutionen.

I byggnaden borde inrymmas 1) fårstall, 2) foderrum, 3) stall för smådjur,
4) förstuga, som finge användas som tvättrum, upphängningsplats
för rockar och dylikt, 5) djuroperationsrum samt 6) förvaringsrum för
gödsel etc. Djuroperationsrummet vore alldeles särskilt indicerat, då
utrymmena på kliniska laboratoriet vore så små, att djurexperiment där
med största svårighet kunde utföras. Dessutom innebure det ett stort
riskmoment att föra in djur från stallarna och utföra försök på dem i
samma lokal, där bakteriologiska och serologiska preparat, avsedda för
användning på människa, framställdes.

För kostnadsberäkningen hade direktionen anlitat byggnadssakkunnig
person. De preliminära beräkningarna slutade på 50,000 kronor. Direktionen
hade ansett denna utgift ej lämpligen böra belasta statens allmänna
fastighetsfond och därför upptagit densamma i omkostnadsstaten
liksom annuiteten å ombyggnadslånet hos pensionsstyrelsen. Även örn
medel funnits tillgängliga å en förnyelsefond under karolinska sjukhusets
delfond, ifrågasattes lämpligheten att taga sådana medel i anspråk
för uppförande av en byggnad å staten ej tillhörig tomt.

I enlighet med vad ovan anförts hade direktionen uppgjort följande
förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet för budgetåret 1938/39:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor

2. Expenser, förslagsvis........................ »

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering:

löpande utgifter. . kronor 141,000
utgifter av engångskaraktär.
..... » 33,600 kronor 174,600

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 17,500

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 480,000

d. Läkemedel, förslagsvis......... » 110,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis......... » 248,000

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 103.

500

163,100

34

Kungl. Martts proposition Nr 103.

f. Särskild verksamhet:

sjukgymnastutbildning.......kronor 12,500

g. Ränta och amortering å lån hos

pensionsstyrelsen............. » 198,800

h. Ersättningsbyggnad för djurstall

m. m...................... » 50,000

i. Diverse utgifter.............. » 8,000 kronor 1,299,400

Summa kronor 1,463,000.

I detta sammanhang må framhållas, att direktionen vid beräkningarna
rörande inkomsterna vid lasarettet under budgetåret 1938/39 förutsett,
att den extra avgift för röntgenundersökning, som patienter å
enskilda och halvenskilda rum hittills erlagt, skall bortfalla, sedan vårdavgifterna
höjts i samband med att staten år 1937 övertog driften vid
sjukhuset. Härav föranledd inkomstminskning beräknades till i runt tal

13,000 kronor.

Myndigheternas yttranden. Statskontoret har ifrågasatt, om icke anskaffningen
av möbler, för vilket ändamål beräknats medel under delposten
till inventariers underhåll och komplettering, kunde ske med anlitande
av den för sådant ändamål avsedda delposten å 25,000 kronor.
I så fall syntes för utgifter av engångskaraktär böra beräknas ett belopp
av 16,800 kronor, lämpligen avrundat uppåt till 20,000 kronor.
Därest den föreslagna ersättningsbyggnaden för djurstall m. m. nu ansåges
böra komma till uppförande, syntes kostnaderna härför böra
beräknas bland utgifterna å inkomst- och utgiftsstaten för karolinska
sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond och icke under
omkostnadsstaten.

Byggnadsstyrelsen, som förklarat sig icke kunna uttala sig rörande
behovet av ifrågavarande ersättningsbyggnad, har funnit det angivna
kostnadsbeloppet skäligt. Dock syntes det styrelsen tveksamt, huruvida
inom detta belopp även kunde rymmas kostnader för uthändiga ledningar.

Riksräkenskapsverket har anfört följande rörande redovisningen av
det begärda anslaget till nämnda ersättningsbyggnad:

Enligt det förslag angående inrättande av en särskild för karolinska
sjukhuset avsedd delfond av statens allmänna fastighetsfond, som för
närvarande vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, avsåges kostnaderna
för underhåll och reparationer m. m. av serafimerlasarettets byggnader
skola redovisas över fastighetsfonden. Lasarettets fastighet ansåges
emellertid icke såsom statsegendom, varför dess värde icke avsåges
skola redovisas å fastighetsfonden. Det djurstall, till vars uppförande
medel nu ifrågasattes skola äskas, betecknades som ersättningsbyggnad
för en tidigare nedriven till sjukhuset hörande uthuslänga.

I likhet med direktionen hade riksräkenskapsverket funnit lämpligast,

35

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

att medel till uppförande av omhandlade byggnad icke anvisades å
kapitalbudgeten. Riksräkenskapsverket kunde emellertid icke heller tillstyrka
direktionens förslag, att medel för ett så speciellt ändamål som
det, varom här vore fråga, anvisades å sjukhusets omkostnadsanslag.
Därest den nu ifrågasatta byggnaden befunnes böra uppföras — ett
spörsmål, som undandroge sig riksräkenskapsverkets bedömande — ville
riksräkenskapsverket för sin del tillstyrka, att för ändamålet anvisades
ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln.

Departementschefen. Chefen för finansdepartementet torde senare
komma att anmäla förslag rörande karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
fastighetsredovisning.

Anslag till uppförande av omförmälda ersättningsbyggnad för djurstall
m. m. torde böra upptagas å den anslagsplan, för vilken chefen
för finansdepartementet redogjort vid anmälan i statsverkspropositionen
av finansplanen för nästa budgetår. I likhet med vad i annat sammanhang
föreslagits beträffande ett antal andra byggnadsföretag böra dock
å riksstaten för budgetåret 1938/39 upptagas anslagsmedel för uppgörande
av byggnadsplaner och entreprenadhandlingar och dylikt. För
detta ändamål lärer ett belopp av 4,000 kronor vara tillräckligt.

I detta sammanhang må erinras, att direktionen över serafimerlasarettet
i skrivelse den 13 maj 1937 meddelade, att direktionen genom
särskilda kommitterade vore sysselsatt med utredning av frågan om
beredande av ökat antal vårdplatser åt neurokirurgiska avdelningen och
med en undersökning huru efter överflyttning av vissa avdelningar till
karolinska sjukhuset ledigblivna utrymmen skulle disponeras. Till prövning
hade i samband därmed jämväl upptagits frågan örn inrymmande
i nuvarande tvättbyggnaden av en patologisk avdelning med förvaringsrum,
gravkapell m. m. Direktionen hade därvid utgått från att verksamheten
vid lasarettets tvättinrättning skulle komma att överflyttas
till karolinska sjukhuset, när detta tagits i bruk. Gjorda beräkningar
hade givit vid handen, att en sådan centralisering skulle bliva ekonomiskt
fördelaktig. Vid ifrågavarande utredningsarbeten hade det befunnits
nödvändigt att anlita arkitekt för kostnadsberäkningarna m. m.
Utgifterna härför hade beräknats till sammanlagt 3,000 kronor. Direktionen
för karolinska sjukhuset förklarade sig i utlåtande den 18 augusti
1937 villig att fullfölja den påbörjade utredningen samt hemställde, att
anslag för ändamålet måtte ställas till direktionens förfogande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ett genomförande av de antydda
förändringarna skulle påkalla ganska omfattande ombyggnader
av lasarettets nuvarande lokaler. Delvis synas dessa byggnadsarbeten
vara av angelägen art. Jag har ingenting att erinra mot att medel
ställas till förfogande för utförande av nödvändiga utredningsarbeten.
Lämpligen bör det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet — 3,000

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

kronor — sammanföras med det förutnämnda beloppet å 4,000 kronor
till ett särskilt reservationsanslag å 7,000 kronor till byggnadsarbeten.
Ifrågavarande anslag torde böra anvisas under åttonde huvudtiteln.

Det av direktionen begärda förslagsanslaget till omkostnader bör med
anledning av vad sålunda anförts i första hand minskas med 50,000
kronor, belöpande å berörda ersättningsbyggnad. Härförutom vill jag
i anslutning till statskontorets yttrande föreslå en minskning av det av
direktionen äskade anslagsbeloppet å 33,600 kronor till Inventariers
underhåll och komplettering: Utgifter av engångskaraktär. Statskontoret
har ifrågasatt, att till detta ändamål skulle anvisas allenast 20,000
kronor. Detta förslag vill jag tillstyrka med den ändringen, att jag
föreslår, att medel jämväl beräknas för inköp av ett anomaloskop.

I detta hänseende må erinras, att medicinalstyrelsen i skrivelse den
22 juni 1937 erinrade, att styrelsen i cirkulär den 24 november 1934
angående förfaringssättet vid färgsinnesundersökningar föreskrivit, att
beträffande färgsinnets beskaffenhet läkaren skulle å vederbörligt formulär
angiva, huruvida det undersökta färgsinnet vore normalt, tvivelaktigt
eller defekt, och att i tvivelaktiga fall den undersökte skulle av
läkaren hänvisas till vetenskaplig institution (fysiologisk eller oftalmiatrisk
i Göteborg, Lund, Stockholm eller Uppsala, eventuellt till ögonläkare,
som av styrelsen erhållit tillstånd att utföra ifrågavarande mer
ingående undersökning. Från vederbörande vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet och universitetet i Lund hade emellertid upplysts, att
oftalmiatriska kliniken vid serafimerlasarettet samt ögonkliniken och
fysiologiska institutionen i Lund saknade för dylika undersökningar
erforderligt anomaloskop. Medicinalstyrelsen funne det synnerligen önskvärt,
att de ögonkliniker vid våra högskolor, som saknade anomaloskop,
snarast utrustades med sådana. Enär enligt vad som uppgivits högskolorna
i fråga icke ägde tillräckliga medel att inköpa instrumentet,
ville styrelsen tillstyrka, att medel för ändamålet ställdes till högskolornas
förfogande, högst 1,500 kronor för varje anomaloskop. Då instrumenten
givetvis borde utgöra ögonavdelningarnas egna inventarier,
borde det lämpligen ankomma på vederbörande högskola att bestämma
taxa för instrumentens användande i allmänhetens tjänst. Kanslersämbetet
för rikets universitet har i utlåtande den 23 november 1937
åberopat innehållet i vissa av universitetsmyndigheterna i ämnet avgivna
yttranden samt hemställt, att Kungl. Majit ville utverka dels ett anslag
å 1,500 kronor till ögonkliniken vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, dels ock ett anslag å 1,500 kronor till karolinska institutets
oftalmiatriska klinik, båda anslagen att i mån av behov användas
till anskaffande av berörda instrument. Av handlingarna inhämtas, att
lärarkollegiet vid karolinska institutet föreslagit, att Kungl. Majit skulle
fastställa ett arvode av femton kronor till den undersökande läkaren.

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande den 23 september
1937 föreslagit, att medel för inköp av instrumentet måtte ställas till
direktionens förfogande samt att taxa för intyg, som utfärdades i anslutning
till undersökning, skulle fastställas av medicinalstyrelsen.

Jag har intet att erinra mot sjukhusdirektionens förslag, att 1,500
kronor ställes till dess förfogande för ändamålet. Med hänsyn härtill
föreslår jag, att till Inventariers underhåll och komplettering: Utgifter
av engångskaraktär för nästa budgetår beräknas ett belopp av (20,000
+ 1,500 =) 21,500 kronor, innebärande en anslagsminskning av 12,100
kronor gentemot direktionens förslag. Kungl. Maj:t torde böra i annan
ordning bereda vederbörande institution i Lund tillgång till anslagsmedel
för motsvarande ändamål. Frågan om och i vad mån ersättning för
sådan undersökning bör utgå till vederbörande lasarett eller institution
eller den undersökande läkaren lärer Kungl. Maj:t framdeles böra taga
under omprövning.

Ifrågavarande förslagsanslag till omkostnader bör alltså för nästa budgetår
uppföras med (1,463,000 — 50,000 — 12,100 =) i runt tal 1,400,000
kronor. Stat för anslaget torde Kungl. Majit i sinom tid böra fastställa.

Jag delar direktionens uppfattning om att den extra avgift för röntgenundersökning,
som patienter å enskilda och halvenskilda rum hittills
erlagt, bör slopas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan
meddela erforderliga bestämmelser.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1938/39:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Läkarp er sonak

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen.....B 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna.....................B 12

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken
.................................Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen.
............................Bil

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

1 kurator................................Bil

20 sjuksköterskor...........................B 7

6 kontrollbiträden........................B 7

6 röntgenbiträden ........................B 6

1 fotograf................................B 5

Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare.......................B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen.....B 7

1 sjukbärare..............................B 4

Kontorspersonal.

1 bokhållare..............................B15

Personal vid forskningsavdelningarna vid Konung
Gustaf F:s jubileumsklinik.

1 laborator i radiofysik.....................B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar........B 7

1 tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer B 7

1 kanslibiträde vid svulstpatologiska avdelningens
arkiv..................................B 7

Tjänsteman å extra stat:

1 syssloman..............................B 24;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 161,500

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat,

förslagsvis.................. » 8,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp......kronor 30,200

Anm.: Ur förestående post må för
helt budgetår räknat till sjukhusets
direktion utgå högst 22,400 kronor
och till forskningsavdelningarna vid
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
högst 5,400 kronor.

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis . . kronor 500 » 30,700

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.......kronor 273,200

Anm.: Ur förestående delpost må
för helt budgetår räknat till sagda
direktion utgå högst 24,000 kronor
och till sagda forskningsavdelningar
allenast lön till två städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis. . kronor 15,000 kronor 288,200

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................... *_34,000

Summa förslagsanslag kronor 522,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av.......................kronor 522,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av.......................kronor 365,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Utrustning för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av..................kronor 1,175,000;

dels godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis...........kronor 282,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... kronor 82,260

b. Vikariatsersätt ningar

m. m., förslagsvis
........ »_7,900 » 90,160

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.....kronor 740,800

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis.
....... » 35,000 » 775,800

40

Kungl. Majda proposition Nr 103.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
. . ....................kronor 76,340

Summa förslagsanslag kronor 1,224,300;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,224,300;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 1,400,000;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Byggnadsarbeten för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av....................kronor 7,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1938, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

380481