Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1938 kl. 2 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning
av väckt motion örn föreskrifter till förebyggande
av sanitära olägenheter av rävfarmer m. m.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga ut- Mononen.
skott hänvisad motion, nr 230, har herr Sundström i Vikmanshyttan m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utfärdande av nödiga föreskrifter i syfte att skapa tillfredsställande förhållanden
i fråga om rävfarmer med hänsyn närmast till de sanitära olägenheterna
av dylika.

I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till den med här ifrågavarande
motion likalydande, inom riksdagens första kammare väckta motionen
nr 126.

över motionen II: 230 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat ut- Utlåtanden.
låtanden från medicinalstyrelsen samt från lantbruksstyrelsen, som till sitt
utlåtande fogat ett i ämnet infordrat yttrande från Sveriges rävuppfödares
riksförbund, förening u. p. a.

Medicinalstyrelsens utlåtande återfinnes såsom bilaga till detta utlåtande.

Lantbruksstyrelsen påtalar olägenheterna i sanitärt hänseende av rävfarmer
samt håller för troligt, att hälsovårdsnämnder med stöd av bestämmelserna
i hälsovårdsstadgan (§ 19) äga befogenhet att ingripa i mån av
behov. Dock framhålles nödvändigheten av att taga tillbörlig hänsyn vid
åtgärder mot ägare av äldre pälsdjursgårdar på grund av dessas ofta svaga
ekonomi.

Sveriges rävuppfödares riksförbund vitsordar behövligheten av vissa bestämmelser
rörande pälsdjursgårdar samt dessas skötsel och förläggning,
dels ur allmän synpunkt, dels ur uppfödarnas egen synpunkt. Hänsyn rekommenderas
på grund av pälsodlingens betydelse för landet och på grund
av vissa uppfödares mindre starka ekonomi.

I likhet med medicinalstyrelsen finner utskottet hälsovårdsstadgan äga till- Utskottet.
lämpning på räv- och pälsdjursfarmer, närmast dess 24 resp. 50 §§, vilka
avse utövande av näring, som medför risk för sanitära olägenheter. Enligt
ifrågavarande författningsbestämmelser äger var och en, som önskar avhjäl Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 13 sami. 2 avd. Nr 2—3.

1

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

pande av dylika, att hänvända sig till vederbörande hälsovårdsnämnd,
som har att meddela erforderliga föreskrifter till vinnande av efterrättelse.
Tillsynen i sista hand över de sanitära förhållandena i riket utövas
av medicinalstyrelsen. Utskottet har sig bekant, att i åtskilliga fall tjänsteläkare
i sina rapporter till medicinalstyrelsen uppmärksammat de med
motionen avsedda förhållandena. Den skyldighet, som numera tilllagts
provinsialläkare att genom resor i distrikten göra sig underrättade
om allmänna hälsovården därstädes, erbjuder vidgade möjligheter till rättelse
av eventuellt förefintliga missförhållanden. På skilda håll torde
man hava skridit till åtgärder för att i form av kommunala hälsovårdsordningar
utfärda mera detaljerade bestämmelser i motionens syfte. På
senare tid torde därjämte rävuppfödare själva hava funnit det vara ur deras
egen synpunkt fördelaktigt att förlägga rävfarmer på större avstånd än hittills
från tätare bebyggelse. Även denna utveckling synes erbjuda utsikter
till förbättring av förhållandena utan något ingripande från statsmakternas
sida.

Utskottet, som ingalunda förbiser betydelsen av de i motionen påtalade
olägenheterna och som utgår från att medicinalstyrelsen och andra myndigheter,
som hava kontrollen över hälsovårdsstadgans efterlevnad sig anförtrodd,
härvidlag lämna allmänheten erforderligt stöd för avhjälpande av
uppenbara missförhållanden, anser sig ej böra påyrka några särskilda åtgärder
av i motionen angivet slag utan hemställer,

att ifrågavarande motion, nr 230, icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1938.

På utskottets vägnar:

GUSTAF NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristinehamn, Silfwerbrand, Söderdahl, Lindholm,
Ryling, fru Alvén, herrar Nilson i Eskilstuna, Näsström, Hansson i Hönö och Backman.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

3

Bilaga.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

I likalydande motioner (1:126 och 11:230) hava herrar Bjurström och
Sundvik samt herr Sundström i Vikmanshyttan m. fl. hemställt att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av
nödiga föreskrifter i syfte att skapa tillfredsställande förhållanden vid rävfarmer
m. m.

Genom kungl, brev den 4 februari 1938 har medicinalstyrelsen anbefallts
att till Eder senast den 28 februari avgiva yttrande i ärendet.

Till åtlydnad av den givna befallningen får medicinalstyrelsen anföra
följande.

Motionärerna framhålla, att rävfarmer sprida en obehaglig lukt, vilken
för omgivningen kan bli nog så besvärande och plågsam, och att anläggandet
av rävfarm därför ur sanitär synpunkt vore en angelägenhet, som vederbörande
kommunala hälsovårdsmyndigheter borde följa med mycken uppmärksamhet,
vilket vore av nöden särskilt i fråga om orter med relativt tät
bebyggelse.

Efter att hava redogjort för vissa bestämmelser i hälsovårdsstadgans I
kapitel, som möjligen skulle kunna vara tillämpliga även på rävfarmer eller
uppfödningscentra för andra pälsdjur, anföra motionärerna, att man på vissa
håll klagat över att det visat sig svårt att få hithörande förhållanden ordnade
på ett tillfredsställande sätt; det syntes därför vara nödvändigt att i
hälsovårdsstadgan insätta bestämmelser, som gjorde det klart och otvetydigt,
att hälsovårdsnämnd hade befogenhet att ingripa för att förekomma olämplig
placering av rävfarm och dylikt samt att ge föreskrifter till förebyggande
av att en sådan drift medförde sanitära olägenheter.

Med anledning av detta uttalande vill medicinalstyrelsen erinra örn att
»rävfarmer och uppfödningscentra för pälsdjur» otvivelaktigt äro att hänföra
till näringar, varom stadgas i 24 § hälsovårdsstadgan. Härav följer dels
— enligt bestämmelserna i 4 mom. — att de må förläggas endast å öppen
och rymlig tomt i sådan del av staden, som ej är tätt bebyggd, dels ock —
enligt bestämmelserna i 1 mom. — att driften av dylika näringar skall övervakas
av hälsovårdsnämnden, vilken äger ingripa mot av näringen vållade
sanitära olägenheter ända därhän att nämnden, där olägenheten är svår,
äger tillsvidare förbjuda näringens drivande.

Det synes medicinalstyrelsen som om nämnda stadganden skulle vara
tillfyllest för att »skapa tillfredsställande förhållanden på ifrågavarande
område». I varje fall är styrelsen icke beredd att utan föregående utredning
tillstyrka skärpta bestämmelser mot rävfarmer och uppfödningscentra för
pälsdjur exempelvis genom dessa näringars hänförande under bestämmelserna
i 24 § 3 mom. eller 2 mom.

Stockholm den 25 februari 1938.

På Kungl. Medicinalstyrelsens vägnar:

MAGNUS HERRLIN.

/ B. Grapengiesser.

■vf