8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande I\''r 13.
Motionen.
Yttranden.
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1938 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående utredning örn dels
reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden
för ungdom i åldern 1A—18 år, dels rådgivning och annan
hjälp till ungdomens yrkesval.
I en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 212, har herr
Ohlin hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa örn utredning dels rörande frågan om reglering av arbetstiden
och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 14—18 år, dels rörande
rådgivande institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens
yrkesval.
I avseende å motivering får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen
från socialstyrelsen, som i huvudsak anför följande:
»Bestämmelserna i svensk lagstiftning angående minderårigas användande
i arbete återfinnas i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd, vars 9 § förbjuder
minderårigs användande till arbete, förrän den minderårige fyllt
tretton år. I 10 § arbetarskyddslagen förbjudes användande av barn under
fjorton år till industriellt arbete samt byggnads-, skogsavverknings-, kolningsoch
transportarbete; förbudet gäller icke distribution av varor eller uträttande
av bud eller ärenden. Dessa bestämmelser äga enligt 1 § arbetarskyddslagen
icke tillämpning på arbetsgivares egna barn, oavsett örn i företaget
sysselsättas endast medlemmar av arbetsgivarens familj eller icke.
Yrkesinspektionens chefsmyndighet må bevilja eftergift från de i 9 och 10 §§
meddelade förbuden i fråga örn lätt arbete, som bedrives i fria luften och
fortgår allenast under kortare tid av året samt icke regleras av samband
med mekaniskt driven arbetsprocess, och jämväl i särskilda fall från förbudet
mot industriellt och därmed jämställt arbete, där så prövas nödigt till
förekommande av sysslolöshet eller annat allvarligt men för den minderårige.
Husligt arbete, som ej drives i förvärvssyfte, faller utanför arbetarskyddslagens
tillämpningsområde.
Vid den internationella arbetsorganisationens tjugotredje sammanträde
den 3—23 juni 1937 behandlades och godkändes tvenne konventionsförslag
(59 och 60) samt en rekommendation (nr 52) angående minimiålder för
barns användande till arbete.
De båda vid arbetskonferensens sammanträde 1937 antagna konventionsförslagen
rörande minimiålder för barns användande till industriellt respektive
icke-industriellt arbete utgöra revisioner av de tidigare vid konferensens
första (1919) respektive sextonde (1932) sammanträden antagna, av Sverige
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar 13. 9
ännu icke ratificerade konventionsförslagen i ämnet. Den huvudsakliga
innebörden av revisionen är, att minimiåldern höjes från i förutvarande konventionsförslag
gällande fjorton till femton år.
Tillämpningsområdet för det första av nu ifrågavarande konventionsförslag
är industriella företag, varmed avses gruvor, stenbrott och andia mineralutvinningsföretag,
tillverknings- och kraftföretag, byggnads- och anläggningsarbeten
samt transportverksamhet med undantag av transport för
hand. Det senare konventionsförslaget äger tillämpning å varje arbete, som
icke regleras i förutnämnda konventionsförslag eller i konventionerna angående
minimiåldern för barns användande i jordbruket (1921), respektive
till sjöss (1936).
Beträffande industriellt arbete medgives undantag från den allmänna regeln,
att barn under femton år ej må användas till arbete, blott för företag,
vari sysselsättas endast medlemmar av arbetsgivarens familj, och detta för
såvitt icke sysselsättningen på grund av sin natur eller de förhållanden, varunder
den utövas, är farlig för därtill använda personers liv, hälsa eller moral.
Det senaste förbehållet innebär en inskränkning av omfattningen av undantaget
för familjeföretag enligt 1919 års konvention, vilket undantag var
generellt. Till denna punkt anknytes rekommendationen angående minimiålder
för användande av barn till industriellt arbete i familjeföretag. Konferensen
uttalar däri, att man med skäl kan hoppas, att det skall bliva möjligt
att inom en nära framtid fullständigt avskaffa berörda undantag, varför
konferensen hemställer till medlemmarna av internationella arbetsorganisationen
att bemöda sig att tillämpa sin lagstiftning angående minimiålder
för användande till arbete i alla industriella företag, därunder inbegripna
familjeföretagen. — Bestämmelserna i konventionsförslaget angående industriellt
arbete äga icke tillämpning å av offentlig myndighet godkänt och
övervakat arbete i yrkesskolor.
Konventionsförslaget angående icke-industriellt arbete skall ej tillämpas
å fiske till havs, arbete av väsentligen uppfostrande art i godkända och kontrollerade
tekniska yrkesskolor, som drivas utan vinstsyfte, samt, efter beslut
av vederbörande nationella myndighet, arbete i företag, vari endast sysselsättas
medlemmar av arbetsgivarens familj, under villkor att arbetet icke
är skadligt eller farligt, och husligt arbete i familj, vilket utföres av medlemmar
av familjen.
Beträffande sådana arbeten, varå konventionsförslaget angående ickeindustriellt
arbete äger tillämpning, är den allmänna regeln, att barn under
femton år eller barn, vilka, ehuru de uppnått nämnda ålder, ännu äro underkastade
primär skolplikt enligt den nationella lagstiftningen, icke må
användas därtill. Härifrån göres det undantaget, att barn, som fyllt tretton
år, må utom de för skolgången bestämda timmarna användas till lätt arbete,
som icke är skadligt för deras hälsa eller normala utveckling och icke är
av beskaffenhet att menligt inverka på deras skolgång eller förmåga alt tillgodogöra
sig undervisningen, dock med den inskränkningen, att barn, som
fyllt tretton men ej fjorton år, icke må användas till lätt arbete under mer än
två timmar örn dagen, vare sig å skol- eller lovdagar, och icke må åt skolan
jämte lätt arbete ägna mer än sammanlagt sju timmar om dagen. Beträffande
det antal timmar örn dagen, varunder barn över fjorton år må användas till
lätt arbete, skall den nationella lagstiftningen bestämma. Lätt arbete skall
vara förbjudet å söndagar och lagstadgade allmänna högtidsdagar samt nattetid.
— I konstens, vetenskapens eller undervisningens intresse må slut
Riliang
till riksdagens protokoll 1938. 12 sami. 2 avd. Nr 12—13. 2
10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
ligen den nationella lagstiftningen med vissa begränsningar och medelst individuella
tillstånd medgiva undantag från ovannämnda bestämmelser, så
att barn kunna uppträda vid offentliga föreställningar och såsom skådespelare
eller statister deltaga i filminspelningar.
Vid den slutliga omröstningen röstade de svenska regeringsombuden för
kon ven tionsförslaget angående minimiålder för barns användande till industriellt
arbete med viss reservation beträffande möjligheten av ratifikation
tran svensk sida, men avhöllo sig från deltagande i voteringarna om det
andra konventionsförslaget samt rekommendationen.
Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 45 till innevarande års riksdag har
nksdagen beretts tillfälle att yttra sig över vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1937 fattade beslut, vari ingår jämväl
denna fråga angående minimiålder för barns användande till arbete. I ovan
angivna proposition anför departementschefen beträffande dessa frågor följande:
Det
största hindret för anslutning från svensk sida till konventionsförslaget
angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete
synes mig utgöras av den alltför rigorösa begränsning av möjligheterna
till undantag i fråga örn sådant arbete av lättare art, som göres i ifrågavarande
konventionsförslag. Detta konventionsförslag kan jag därför icke förorda
till ratificering.
I fråga om konventionsförslaget rörande minimiålder för barns användande
till industriellt arbete föreligga även, liksom tidigare beträffande det
ursprungliga konventionsförslaget, vissa örn än mindre hinder för ratifikation,
vilka sammanhänga med konstitutiva drag i den svenska arbetarskyddslagen,
såsom i fråga om tillämpligheten på familjeföretag. Då anledningen
till de föreliggande revisionsförslagen, ungdomsarbetslösheten,
icke för närvarande kräver särskilda åtgärder i Sverige, torde frågan örn
ratifikation lämpligen kunna anstå, till dess en allmän revision av arbetarskyddslagen
kommer till stånd. Jag har under övervägande frågan om att
igångsätta en sådan revision. Av enahanda skäl, som nyss anförts, anser jag,
att (leii till konventionsförslagen fogade rekommendationen angående rninim
iål der för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag icke
för närvarande bör giva anledning till åtgärder i vårt land.’
Då detta skrives, bär andra lagutskottet givit sin anslutning till departementschefens
uppfattning i dessa frågor, men ärendet har ännu icke varit
föremål för riksdagens behandling.
Socialstyrelsen måste bekräfta, att många ungdomar, som blivit för gamla
att bibehålla anställning som springpojkar, hava rätt svårt att finna något
för sig passande yrkesområde, vari de kunna utbildas. Erfarenheter härom
hava framkommit icke minst under den senaste stora arbetslöshetskrisen.
De under åren efter 1934 anordnade provisoriska verkstadsskolorna inom
de speciella arbetslöshetscentra hava därför fyllt en betydelsefull uppgift
att genom yrkesutbildning på skilda områden möjliggöra, att denna ungdom
kail komma ut i ordentligt förvärvsarbete. Med stöd av gjorda erfarenheter
har Kungl. Majit tillsatt en kommitté under ecklesiastikdepartementet, den
s. k. verkstadsskoleutredningen, som arbetar med detta problem örn ungdomens
yrkesutbildning. Då äldre tiders former för ungdomens yrkesutbildning
icke längre äga bestånd i samma omfattning som tidigare, torde det
bliva nödvändigt, att det allmänna i större utsträckning än förut går in för
åtgärder, som främja ungdomens yrkesutbildning.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
11
1 motionen framföres vidare tanken på att arbetstiden för ungdomar, som
skola yrkesutbildas, borde göras kortare än för äldre arbetare, och motionären
föreslår som exempel en arbetstid av 40 timmar per vecka.
Ehuru onekligen många skäl kunna tala för en dylik anordning, stöter
det helt säkert på stora praktiska olägenheter, örn ungdomar inom vissa
åldersgrupper skulle hava en kortare arbetstid än övriga arbetare inom ett
visst verksamhetsområde. En dylik anordning kommer antagligen att i
första hand medföra ökade svårigheter för denna ungdom att kunna erhålla
någon arbetsanställning. Redan med den begränsade arbetstid, som nu gäller,
torde det icke erbjuda allt för stora svårigheter för den ungdom, som
vill besöka yrkesskolor och utbildningskurser, att göra detta.
Slutligen framhåller motionären de begränsade möjligheter, som föreligga
för ungdomen att erhålla någon vägledning vid valet av yrke. ’Vad
skall jag bli?’ är den många gånger uppställda men obesvarade frågan.
Valet av yrke uppgives ofta komma att ske på en slump. Att förhållandena
ligga till just på detta sätt torde av ingen kunna bestridas. Arbetsmarknaden
i vårt land har åtstramats på så sätt, att det inte bara är en konst att välja
ett passande yrke utan kanske en ännu svårare konst att kunna erhålla
någon sysselsättning inom det valda arbetsområdet. I detta sammanhang
omnämner motionären de strävanden och försök, som gjorts i vissa länder
att genom s. k. yrkesrådgivning underlätta ungdomarnas yrkesval. Det äger
sin riktighet, att dessa linjer i vissa länder drivits mycket hårt och att man
genom s. k. psykoteknisk prövning av unga individer sökt finna bedömningsgrunder,
för vilka arbetsområden vederbörande bäst lämpa sig. Trots allt
arbete, som nedlagts på den individuella yrkesrådgivningens problem, måste
emellertid detta ännu sägas befinna sig på experimentstadiet. Intresset förde
metoder, som bruka användas, synes på håll, där man förut lagt stor
vikt vid dem, hava gått starkt tillbaka. Självklart är det varken nödvändigt
eller önskvärt, att ansvaret för valet av yrke överflyttas från den arbetssökande
individen till några aldrig så väl utrustade offentliga eller enskilda
institutioner.
Helt annorlunda ställer sig emellertid frågan, om man lägger huvudvikten
vid yrkesorienteringen, d. v. s. uppgiften att vägleda den, som är tveksam
vid valet av levnadsbana angående anställnings- och arbetsvillkor, utbildning
och inkomstmöjligheter inom skilda arbetsområden. Ehuruväl en så
begränsad uppgift kan förefalla betydligt enklare än yrkesrådgivningen,
måste man även härvidlag räkna med betydande svårigheter. Det torde icke
bliva lätt att följa och registrera de skiftande förhållandena inom de olika
yrkena med avseende på utbildningsvillkor, inkomstmöjligheter o. s. v. En
sådan informationsverksamhet kräver utan tvivel en organisation, som i
fråga om omfattning och kostnader blir betydande.
1 clt utlåtande till andra kammarens andra tillfälliga utskott beträffande
motionerna I: 210 och II: 335 angående en centraliserad upplysningsverksamhet
lill tjänst för ungdomens yrkesvägledning har styrelsen mera utförligt
berört dessa frågor örn yrkesrådgivning och yrkesorientering.»
Förutom det sålunda i anledning av förevarande motion införskaffade yttrandet
får utskottet i avseende å motionens senare del, rörande rådgivande
institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens yrkesval, hänvisa
till de yttranden, som i anledning av den jämväl till utskottet överlämnade
motionen 1:210 och den därmed likalydande motionen II: 335, rörande
Utskottet.
12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
utredning om ungdomens yrkesvägledning, avgivits av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen
och landsorganisationen i Sverige. Nämnda utlåtanden äro
såsom bilagor fogade vid utskottets utlåtande nr 12.
I avseende å motionärens yrkande på hemställan örn utredning rörande
frågan om reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom
i åldern 14—18 år får utskottet hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition
nr 45 till innevarande års riksdag, däri statsrådet och chefen för socialdepartementet
bland annat förklarat sig hava under övervägande att igångsätta
en allmän revision av arbetarskyddslagen. Det är att förvänta, att
nämnda revision jämväl kommer att omfatta förevarande fråga. Utskottet,
som finner motionärens yrkande på denna punkt förtjäna det allvarligaste
beaktande, anser dock på grund av vad ovan anförts, att någon framställning
från riksdagens sida örn utredning i motionens syfte sålunda i detta
avseende icke är erforderlig.
Vad härefter beträffar motionärens yrkande på hemställan örn utredning
rörande rådgivande institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens
yrkesval, får utskottet framhålla den nära överensstämmelsen mellan
detta yrkande och det i motionerna I: 210 och II: 335 framställda yrkandet
på hemställan om utredning rörande lämpligaste formen för en centraliserad
upplysningsverksamhet för ungdomens yrkesvägledning. Utskottet har
funnit sådana skäl tala för ett bifall till sistnämnda hemställan, att utskottet
i sitt utlåtande, nr 12, i nämnda fråga hemställt hos första kammaren att
för sin del besluta anhållan hos Kungl. Majit om utredning i ämnet. Därest
en dylik utredning kommer till stånd, lärer den jämväl komma att omfatta
de i förevarande motion berörda frågorna om rådgivande institutioner och
annan hjälp till ungdomens yrkesval.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion, i vad den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört, ej måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1938.
På utskottets vägnar:
G. HEUMAN.
Närvarande: herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Anders Andersson, Swartling,
Magnusson, von Horn och Albertsson.
Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1938
828092