Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 2 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13,
i anledning av väckt motion angående beredande av
möjlighet för svenska medborgare av judisk börd att utträda
ur mosaisk församling utan att inträda i svenska
kyrkan.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 141, har herr Hallén hemställt, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära att åtgärder vidtagas för att möjliggöra
för svenska medborgare av judisk börd att kunna utträda ur mosaisk församling
utan att inträda i svenska kyrkan.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande Yttranden.
över motionen från domkapitlen i Uppsala, Lund och Stockholm samt dessutom
berett de mosaiska församlingarna i Stockholm och Malmö tillfälle att
inkomma med yttrande. De inkomna yttrandena äro såsom bilagor fogade
till detta utlåtande.

Andra kammarens utskott har i sitt över motionen avgivna utlåtande, Andra
nr 5, anfört följande: n~U »Såvitt

utskottet kunnat finna föreligger för närvarande den skillnaden fälliga utmellan
en medlems av svenska statskyrkan rätt till utträde ur denna kyrka skott.
och en medlems av mosaisk församling rätt till utträde ur denna församling,
att medlem av statskyrkan endast behöver anmäla att han ämnar övergå
till annat erkänt kristet religionssamfund, medan däremot medlem av
mosaisk församling måste inträda i statskyrkan. Judarna intaga alltså i viss
mån en särställning. Det synes utskottet önskligt, om full likställighet i
detta hänseende kunde åvägabringas mellan alla medborgare, och att det
följaktligen även för medlem av mosaisk församling för vinnande av utträde
bör vara tillräckligt att ange erkänt kristet religionssamfund till vilket
övergång avses. För sålunda utträdda torde samma regler kunna bli tillämpliga
som de, vilka gälla för ur svenska statskyrkan utträdda.

Om och när frågan örn fritt utträde ur svenska statskyrkan regleras, förutsätter
utskottet att jämväl frågan örn fritt utträde ur mosaisk församling
samtidigt ordnas på enahanda sätt, men i avvaktan på åtgärder i detta hänseende
synes likställighet redan nu kunna åvägabringas genom införande
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 12 sami. 1 avd. Nr 13.

Utskottet.

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

av samma regler för utträde ur mosaisk församling som ur svenska statskyrkan.

Utskottet får alltså hemställa, att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen matte hemställa hos Kungl. Maj :t, att åtgärder vidtagas
för att möjliggöra för svenska medborgare av judisk börd att kunna utträda
ur mosaisk församling utan att inträda i svenska kyrkan.»

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första tillfälliga
utskott.

i - V.-

t'' "

Utskottet ansluter sig till vad andra kammarens utskott i ärendet anfört
och får således hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.

Stockholm den 12 maj 1938.

På utskottets vägnar:

KARL WISTRAND.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar K. A.
Johanson*, Wistrand, Härdin, Bodin, Per Andersson, Nils Andersson, Johan Larsson
och Ericsson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

3

Bilagor.

Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1938 har domkapitlet fått sig anbefallt
att snarast möjligt och senast den 1 mars 1938 till riksdagens andra
kammares fjärde tillfälliga utskott inkomma nied yttrande över en inom
andra kammaren av herr Hallén väckt och till utskottet hänvisad motion,
nr 141, angående beredande av möjlighet för svenska medborgare av judisk
börd att utträda ur mosaisk församling utan att inträda i svenska kyrkan.

På grund härav får domkapitlet anföra, att domkapitlet såtillvida vill tillstyrka
motionen, att domkapitlet förordar, att en utredning i frågan verkställes
i samband med och i den ordning, som frågan angående fritt utträde
ur svenska kyrkan må bliva föremål för vidare åtgärder från Kungl.
Maj:ts sida.

Uppsala den 16 februari 1938.

På domkapitlets vägnar:

ARVID RUNESTAM.

I Otto Wersäll.

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1938 har domkapitlet anbefallts att
till Eder avgiva yttrande över en av kyrkoherden H. Hallén väckt motion
angående beredande av möjlighet för svenska medborgare av judisk börd
att utträda ur mosaisk församling utan att inträda i svenska kyrkan; och
får domkapitlet i anledning härav anföra följande.

Domkapitlet vill till en början deklarera sin principiella ståndpunkt i
ärendet så, att det åtminstone icke skall beredas större svårighet för medlem
av mosaisk församling att utträda ur densamma än för medlem av svenska
kyrkan att utträda ur denna.

Däremot kan domkapitlet under inga omständigheter giva sin anslutning
till en sådan lösning av frågan, att medlem av mosaisk församling, som utträder
ur densamma, omedelbart antecknas såsom tillhörande svenska kyrkan
utan föregående undervisning i kyrkans lära och dop i enlighet med
handbokens föreskrifter. Förhållandena ligga väsentligt annorlunda till för
de medlemmar av svenska kyrkan, som för närvarande äro odöpta, än för
dessa förutvarande medlemmar av en mosaisk församling.

Domkapitlet har ej något att erinra mot, att medlem av mosaisk församling
äger rätt att utträda ur densamma utan att inträda i svenska kyrkan.
Denna fråga torde ej kunna lösas i administrativ ordning — detta
torde i stället förutsätta ändring av Kungl, förordningen den 31 oktober
1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning. Till
19 § i densamma kunde lämpligen göras tillägg av sådant innehåll, ali med -

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

lem av mosaisk församling må äga rätt utträda ur församlingen utan att
uPPgiva annat trossamfund, i vilket han är villig inträda såsom medlem.

Domkapitlet tillstyrker utredning av frågan. Lunds domkapitel den 16
februari 1938.

Å domkapitlets vägnar:

EDV. RODHE.

I A. Neuman.

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom beslut den 11 februari 1938 har Stockholms domkapitel anbefallts
att till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott avgiva yttrande
över en inom Riksdagen väckt motion (nr II: 141) angående beredande av
möjlighet för svenska medborgare av judisk börd att utträda ur mosaisk församling
utan att inträda i svenska kyrkan.

Till åtlydnad härav får domkapitlet anföra följande.

I sitt den 20 december 1927 avgivna yttrande över 1925 års religionsfrihetssakkunnigas
betänkande med förslag angående vidgad rätt till utträde
ur svenska kyrkan uttalade Stockholms konsistorium sitt gillande av förslagets
syfte att bereda tillfälle för de personer, som ej önskade vara medlemmar
av svenska kyrkan, att utträda ur densamma utan att behöva uppgiva
någon avsikt att inträda i annat religiöst samfund. Domkapitlet, som
delar konsistoriets principiella uppfattning i fråga om rätten till utträde ur
svenska kyrkan, anser jämväl från principiell synpunkt, att motsvarande rätt
bör tillkomma personer som äro medlemmar av främmande trossamfund
inom riket. Domkapitlet hemställer därför i underdånighet, att därest frågan
om rätt till utträde ur svenska kyrkan skulle bliva föremål för fortsatt
behandling, den i ovannämnda motion berörda frågan även blir föremål för
utredning. Därvid torde emellertid böra övervägas, huruvida den skattelindring,
som enligt gällande lagstiftning tillkommer medlemmar av sådan
i riket befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare,
vilken äger rätt till offentlig religionsövning, verkligen kan — såsom
föreslagits av 1925 års religionsfrihetssakkunniga — utsträckas till person,
som icke tillhör svenska kyrkan utan att vara medlem av sådan församling.
Domkapitlet vill härvid framhålla, hurusom allvarliga betänkligheter torde
möta mot att lägga gäldandet av ersättningen till församlingarna för nämnda
skattelindring — såsom jämväl föreslagits av 1925 års religionsfrihetssakkunniga
— på kyrkofonden.

Stockholm den 22 februari 1938.

På domkapitlets vägnar:

ESKIL ANDRAE.

I Enar Sahlin.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Sedan Mosaiska församlingens i Stockholm föreståndare beretts tillfälle
att avgiva yttrande över en av herr Harald Hallén i andra kammaren under
innevarande år väckt motion (nr 141) angående beredande av möjlighet för
svensk medborgare av judisk börd att utträda ur mosaisk församling utan
att inträda i svenska kyrkan, få föreståndarna härigenom anföra följande.

Såsom stöd för sin hemställan anför motionären, att religionsfriheten, i
den mån den reser krav om rätt för svensk medborgare att utträda ur statskyrkan
utan angivande av annat samfund, till vilket han vill övergå, måste
garantera motsvarande rätt åt svenska medborgare, som äro medlemmar av
mosaisk församling. Härtill vilja föreståndarna blott framhålla, att nu gällande
lagstiftning icke medgiver rätt för svensk medborgare att utträda ur
statskyrkan utan angivande av annat, erkänt kristet religionssamfund, till
vilket han vill övergå. Det förslag i annan riktning, som framlagts av 1925
års religionsfrihetssakkunniga, har, såsom motionären själv anför, ännu icke
blivit föremål för något statsmakternas beslut. Det synes då vara i hög grad
olämpligt att utbryta frågan om mosaiska trosbekännares rätt uti nu angivna
hänseende ur sitt större sammanhang och göra de mosaiska trosbekännarna
till föremål för en särlagstiftning. Fastmer torde det vara uppenbart,
att frågan härom — för vinnande av enhetligt bedömande — bör bero,
tills spörsmålet om ny dissenterlagstiftning kan bliva upptaget till prövning
av de lagstiftande myndigheterna.

Föreståndarna vilja ock framhålla, att svensk lag för närvarande principiellt
icke medgiver konfessionslöshet. Ett bifall till motionen skulle emellertid
innebära, att lagen medgåve konfessionslöshet för en särskild grupp
av medborgare.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, få föreståndarna för sin del
avstyrka bifall till den av motionären gjorda hemställan.

Stockholm den 22 februari 1938.

På föreståndarnas vägnar:

GUNNAR JOSEPHSON.

/ Leodor Leng.

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Med anledning av den motion nr 141 av herr Harald Hallén, som till årets
Riksdag ingivits, får Mosaiska församlingen i Malmö härmed avgiva följande
vördsamma yttrande:

Motionären synes i första hand motivera sin hemställan i motionen därmed,
att religionsfriheten, i den mån den reser krav örn rätt för svensk
medborgare att utträda ur statskyrkan utan angivande av annat samfund,
till vilket han vill övergå, borde garantera samma rätt åt svenska medborgare,
som vore medlemmar av främmande trossamfund, och sålunda även
åt medlemmar av mosaisk församling. Mot denna motivering synes principiellt
icke något annat vara från Församlingens sida att invända, än att
denna fråga, vad medlemmar av mosaisk församling angår, icke lämpligen
bör bliva föremål för separat lagstiftning, utan bör för vinnande av enhetligt
bedömande och enhetlig form bero till dess frågan om upphävande av varje

6

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

tvangsanslutning till såväl svenska kyrkan som av Staten erkända främmande
religionssamfund kan bliva upptagen till prövning av de lagstiftande
myndigheterna.

Motionären framhåller, att mosaiska trosbekännare intaga en särställning
gent emot andra främmande trossamfund i det avseendet, att alla här mantalsskrivna
svenska medborgare av judisk börd automatiskt tillföras en
mosaisk församling. Denna särställning är historiskt betingad, i det att
judisk börd och religion städse sammanfallit, där icke i enskilda undantagsfall
person av judisk börd övergått till annan religion. De judiska trossamfunden,
här i landet kallade mosaiska församlingar, intaga dock härutinnan
icke någon särställning i förhållande till såväl svenska kyrkans och jämväl,
åtminstone principiellt, till den romersk-katolska kyrkans likartade ståndpunkter.
Den automatiska anslutningen av personer av judisk börd till
mosaisk församling med åtföljande skyldighet att tillhöra antingen sådan
församling, eller, efter utträde därur, svenska kyrkan eller annat i Riket
erkänt kristet trossamfund, beror sålunda på ett hävdvunnet, kyrkopolitiskt
privilegium med djupa rötter i folksed och lag. K. F. angående främmande
trosbekännare och deras religionsutövning av den 31 oktober 1873, § 6,
innehåller principiellt stadgande härom: »Barn av äkta makar, som vid
barnets födelse äro medlemmar av samma främmande trossamfund, må
i dess lära uppfostras.»

Historiskt har detta privilegium grundats på samma religionsfrihet, som
av motionären åberopas, därvid religionsfrihet enligt tidigare begrepp tolkats
såsom rätt till fri religionsutövning, men icke såsom rätt till frihet från
religion.

Ett bifall till motionen skulle för de mosaiska församlingarna medföra
ödesdigra konsekvenser. Dessas organisation och budget är väsentligen uppbyggd
på den historiskt givna och tidigare såsom ett privilegium ansedda
rätten att beskatta alla inom församlingens område bosatta personer av
judisk börd, vilka ej övergått till annat trossamfund. Då det religiösa intresset
kan sägas vara starkast representerat bland de i ekonomiskt avseende
minst lyckligt lottade, kan det befaras, att lagstiftningsåtgärder i
motionens syfte skulle i hög grad försvaga församlingens skatteunderlag
genom utträde av religiöst indifferenta medlemmar. Dessa religiöst indifferenta,
vilka enligt motionens syfte icke komme att tillhöra svenska kyrkan,
skulle otillbörligt privilegieras i skattehänseende framför ur svenska kyrkan
eller annat kristet trossamfund utträdda församlingsmedlemmar, vilka senare
enligt gällande lagstiftning ej befrias från skyldighet att till vederbörande
kyrkosamfund erlägga utskylder.

Motionärens ifrågasättande, att för de utträdda i beskattningshänseende
borde gälla, vad som nu är stadgat för den, som utträtt ur svenska kyrkan,
synes föga välbetänkt. Vare sig dessa utträdda skola betala fulla eller nedsatta
avgifter till svenska kyrkan, skulle de sättas i en särklass av konfessionslösa,
vars registrering bleve svårt genomförbar och måhända lagtekniskt
omöjlig att reglera utan i samband med en allmän sekularisering av kyrkosamfunden.

Även med hänsyn till frågan om åtnjutande av de medborgerliga rättigheter,
som enligt Regeringsformen tillkommer allenast medlemmar av svenska
kyrkan, skulle dessa konfessionslösa judar komma i en statsrättsligt
egendomlig särklass.

Med respekt för den religiösa övertygelse, som kan göra det önskvärt fölen
person att vinna utträde ur ett trossamfund, får Församlingen dock fram -

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

hålla, att inom de mosaiska församlingarna likaväl som inom svenska kyrkan
religiöst indifferenta och praktiskt taget konfessionslösa medlemmar kunna
förekomma utan att dessa i någon mån bliva utsatta för samvetstvång. Att
medlemmar av mosaiska församlingar av religiösa samvetsbetänkligheter
önskat lämna församlingen utan att ingå i annat trossamfund, är likväl en
så sällsynt och för det enskilda fallet svårt fastställbar företeelse, att någon
särskild lagstiftning till skydd för sådana samvetsömma knappast kan sägas
nu vara av ett trängande behov. De två av motionären omnämnda rättsfallen
avse psykologiska gränsfall, som knappast äro lämpliga att läggas såsom
grund för en allmängiltig lagstiftning. I fallet änkefru S. rörde det sig örn
en medlem av församlingen, som förklarat sig av uppriktig övertygelse omfatta
kristen trosbekännelse, men med hänsyn till sin höga ålder var obenägen
att mottaga dopet. I det andra fallet, avseende likaledes en medlem
av vår församling, av motionären benämnd direktör X., hade denne uttryckligen
förklarat sig icke omfatta svenska kyrkans lära, men likväl önska såsom
konfessionslös tillhöra svenska kyrkan för att därigenom vinna befrielse
från skatteskyldigliet till mosaiska församlingen, för vars religiösa
kult han likaledes kände sig främmande.

I det förra falhet neutraliserades vederböraudes önskan att tillhöra svenska
kyrkan av den obekvämlighet, som för henne kunde vara förenad med
dopet och därav följande konsekvenser.

I det senare fallet synes ej religiösa samvetsbetänkligheter hava varit avgörande
för sökandens önskan att utträda ur mosaiska församlingen, enär
dylika betänkligheter icke avhöllo honom från att söka inträde i svenska
kyrkan, vars lära han uttryckligen förklarade sig ej omfatta, varjämte han
samtidigt förklarade sig villig kvarstå i mosaiska församlingen, därest det
av församlingens taxeringskommitté honom i utskylder påförda beloppet
sänktes.

De olägenheter, som ett bifall till motionens syfte skulle medföra för de
mosaiska församlingarna, överväga med sannolikhet det moraliska lidande,
ett ringa antal religiöst eller konfessionellt annorledes kännande och tänkande
eller i sådant hänseende indifferenta oersoner kan tänkas utstå genom
att nödgas kvarstå i och erlägga avgifter till den församling, de genom sin
börd tillhöra. De religiösa samvetsbetänkligheter, dessa konfessionslösa judar
kunna hysa för att motvilligt nödgas tillhöra och erlägga avgifter till mosaisk
församling, äro principiellt icke av annan art, än de av lagstiftaren hittills
tolererade samvetsbetänkligheter, som en mängd konfessionslösa personer
kunna hysa för att betala avgifter till svenska kyrkan, vare sig de
automatiskt äro medlemmar av denna eller därur utträtt utan att vinna inträde
i annat erkänt kyrkosamfund.

Ur mosaiska församlingens synpunkt måste bifall till denna motion avstyrkas,
helt lösryckt som den är ur det kyrkopolitiska sammanhang, som
framlagts av 1925 års religionsfrihetssakkunniga, och därför innebärande
en orättvisa mot de mosaiska församlingarna.

Under åberopande av dessa synpunkter får församlingen uttala såsom sitt
önskemål, all ifrågavarande motion icke måtte av Riksdagen bifallas.

Malmö den 25 februari 1938.

Mosaiska Församlingen i Malmö
På föreståndarnas vägnar:

E. LEVIN.