Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

29

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning örn lindring i obemedlades och mindre
bemedlades tandvårdskostnadcr m. m.

Genom en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 128, vilken
hänvisats till lagutskott och därefter tilldelats andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvård skostnader

m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har landsting med bidrag av statsmedel anordnat folktandvård inom kommun,
åligger det kommunen att till landstinget erlägga de årliga behandlingsavgifter,
vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, belöpa å till regelbundet
deltagande i folktandvården anmälda barn inom kommunen.

Kommunen äger att av vederbörande målsmän uttaga nämnda avgifter, i
den mån de icke belöpa å obemedlade eller mindre bemedlade barn. Avgiftsbelopp,
för vilket kommunen ej äger uttaga ersättning, skall icke vara att anse
såsom fattigvård.

2 §•

1 mom. Har kommun, varom i 1 § förmäles, anvisat till fattigvård ej hänförliga
medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna,
äger kommunen, enligt vad nedan i detta moment närmare sägs, erhålla
ersättning av staten med hälften av i sådant hänseende av kommunen havda
kostnader.

Statsbidrag utgår för inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare,
vilka genom intyg från vederbörande fattigvårdsmyndighet styrkt sig vara
obemedlade, för avgifter, som avse:

1) behandling, som erfordras till avhjälpande av akuta tandbesvär;

2) uttagning av tänder, som ej kunna eller böra bevaras;

3) andra kirurgiska ingrepp, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas;

4) nödvändig behandling av tänder, som böra bevaras;

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

5) behandling av tandköttssjukdomar och andra inflammationer i munhålan; 6)

röntgenundersökningar, som befinnas nödvändiga; samt

7) tandvård på medicinska grunder enligt intyg av tjänsteläkare.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgats om statsbidrag åt kommun till tandvårdsavgifter
för obemedlade vuxna skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statsbidrag till sådana avgifter för mindre bemedlade vuxna, dock att härvid
statsbidrag ej må utgå i annat fall, än då behandlingen innefattar fullständig
munsanering, samt icke med högre belopp än 25 procent av den del av
kostnaden för i ett sammanhang utförd behandling, som överstiger 30 kronor.

3 mom. Såsom material vid tandvård, för vilken avgift helt eller delvis
erlägges av kommun med bidrag av statsmedel, må ädla metaller och porslin
icke komma till användning.

3 §•

Där stad, som icke deltager i landsting, med bidrag av statsmedel anordnat
folktandvård, skall vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Ansökning om statsbidrag för visst kalenderår skall ingivas till länsstyrelsen
före utgången av mars månad nästföljande år.

Ansökningen skall vara åtföljd av:

a) förteckning enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär å de avgifter,
som utbetalats under det år ansökningen avser, de personers namn och
hemvist, för vilka avgifterna erlagts, den åt varje person meddelade tandbehandlingen,
tiden därför och den å behandlingen belöpande ersättningen i
dess helhet;

b) i 2 § avsedda intyg av fattigvårdsmyndighet rörande i förteckningen
upptagna personer; samt

c) kvitton å erlagda avgifter.

Förteckningen, i vilken obemedlade skola upptagas för sig och mindre
bemedlade för sig, skall vara försedd med påskrift av vederbörande tandläkare,
att den åt de i förteckningen upptagna personerna meddelade tandbehandlingen
är att hänföra till tandvård, som avses i 2 §.

Länsstyrelsen har att skyndsamt, efter granskning av handlingarna, besluta
i anledning av ansökningen och därefter utbetala beviljat statsbidrag från för
ändamålet anvisat riksstatsanslag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Propositionen har enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra
lagutskottet hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 31

Enligt Kungl. Maj:ts av utskottet i utlåtande nr 1 tidigare denna dag tillstyrkta
proposition nr 127 angående folktandvård skall under landstingens
och städernas utanför landsting huvudmannaskap anordnas tand värds verksamhet,
avseende såväl barn som vuxna. Kostnaderna för barntandvården
skola till väsentlig del bestridas av det allmänna, under det att kostnaderna
för de vuxnas tandvård principiellt skola bäras av de vårdbehövande. I fråga
om obemedlade och mindre bemedlade vårdbehövande skola emellertid åtgärder
vidtagas för att tillförsäkra dem tandvård med ekonomiskt stöd av
samhället.

Vid anmälan av nämnda proposition har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, under rubrikerna »Tandvårdsavgifter för barn» samt
»Lindring i tandvårdsavgifter för obemedlade och mindre bemedlade vuxna»
lämnat redogörelse för huvudgrunderna i fråga om de regler, som föreslagits
skola gälla rörande bidrag från det allmännas sida uti ifrågavarande hänseenden.

Under förstnämnda rubrik erinrades om att 1937 års folktandvårdssakkunniga
i sitt den 15 december 1937 avgivna betänkande med förslag rörande
folktandvård (statens off. utredn. 1937:47) framhållit, att en viss
mindre, årlig avgift per barn skäligen syntes kunna uttagas av målsman, som
ansåges vara i stånd att erlägga sådan avgift. Med hänsyn till det sätt, varå
barntandvården avsåges skola organiseras, holle de sakkunniga före, i överensstämmelse
med av statens sjukvårdskommitté tidigare intagen ståndpunkt,
att kommun borde hava att gentemot landstinget ansvara för de
behandlingsavgifter, som belöpte å inom kommunen till tandvård inskrivna
barn. Emellertid borde kommun, som funne skäl därtill, äga frihet att —
med bibehållande av ansvarigheten i förhållande till landstinget — underlåta
att av vederbörande målsmän uttaga behandlingsavgifter för barn. Dylik
avgiftsbefrielse borde, såsom ock sjukvårdskommittén föreslagit, av kommun
under alla omständigheter medgivas för obemedlade och mindre bemedlade
barn. Härav för kommun uppkommande kostnader skulle icke
tilläggas karaktär av fattigvård. Medel för ändamålet borde alltså anslås i
annan ordning. Några bindande föreskrifter rörande spörsmålet vilket kommunalt
organ, som lämpligen borde hava att meddela beslut om avgiftsbefrielse
för obemedlade och mindre bemedlade barn inom kommuner, där
avgifter uttoges av målsmännen, borde icke meddelas. Vederbörande kommuner
syntes böra äga att därutinnan förfara efter omständigheterna. — De
sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende förklarade departementschefen
sig kunna godtaga.

Beträffande spörsmålet i övrigt örn lindring i obemedlades och mindre
bemedlades tandvårdskostnader får utskottet hänvisa till departementschefens
redogörelse och anförande i propositionen nr 127 under rubriken
»Lindring i tandvårdsavgifter för obemedlade och mindre bemedlade vuxna»
(sid. 71—80).

I enlighet med de riktlinjer, som sålunda uppdragits i propositionen nr 127,
har inom socialdepartementet — på grundval av ett av 1937 års folktand -

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Utskotta.

vårdssakkunniga upprättat utkast till förordning — utarbetats här förut intagna
förslag till förordning om lindring i obemedlades och mindre bemedlades
tandvårdskostnader m. m.

Närmare redogörelse för innehållet i de i förslaget till förordning ingående
bestämmelserna har lämnats i förevarande proposition, nr 128, sid.
7—12, vartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har vid granskning av berörda förslag till förordning icke funnit
anledning till erinran och får därför hemställa,

att propositionen nr 128 måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 maj 1938.

På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:

OSKAR HAGMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 1.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382118