Statsutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner.

(4:e avd.)

I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 248, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till Avsättning till
fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 275,
av herr P. Sandström m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 405,
av herr E. Hage m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen
med det tillägget att den i propositionen ifrågasatta stödåtgärden må
kunna omfatta även Norrbottens läns landsting, därest och i den omfattning
förhållandena härtill föranleda.

I anslutning till förslaget om avtal mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag samt Trafikaktiebolget Grängesberg—Oxelösund angående
viss merbrytning vid i främsta rummet de lappländska malmfälten
(propositionen nr 74 till årets riksdag) hava framställningar inkommit från.
bland andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt Jukkasjärvi och
Gällivare kommuners samarbetskommitté.

I anledning av de sålunda ingivna framställningarna hava inom finansdepartementet
verkställts vissa utredningar, vilkas resultat, i vad de avse möjligheterna
att tillgodose de av gruvdriften direkt berörda kommunernas krav
på lättnader i belastningen på kommunernas finanser vid en konjunkturbetingad
nedgång i malmbrytningen, sammanfattats i en promemoria. I promemorian
konstateras bland annat, att kommunernas krav kunna tillgodoses
endast under förutsättning av vissa ekonomiska uppoffringar från statens
sida, vilka emellertid bli av väsentligt olika omfattning vid skilda slag
av stöd till kommunerna. Som den enklaste och även minst kostsamma lösningen
framstode, att staten vid en nedgång i skatteunderlaget gåve kommu Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 89. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr Sö -

nerna. och eventuellt även landstinget ett visst bidrag utan bestämt ändamål
men avsett att vid stigande skatteunderlag avräknas från staten då påförda
kommunalutskylder. En dylik anordning skulle ur statens synpunkt medföra
blott en viss ränteförlust, men borde inom vissa gränser innebära ett
värdefullt stöd för kommunerna. En annan lösning vore givetvis alt bereda
kommunerna bistånd genom anordnandet vid behov av speciella arbeten eller
vidtagandet av andra mera socialt betonade hjälpåtgärder.

Departementschefen har anfört följande:

Bland de spörsmål, som upptagits till behandling i de olika nu omnämnda
framställningarna, synes frågan om de av gruvdriften omedelbart berörda
kommunernas finansiella ställning i främsta rummet förtjänt av uppmärksamhet.

Gruvdriften, som helt dominerar det ekonomiska livet inom malmkommunerna,
är erfarenhetsmässigt starkt konjunkturkänslig. Kommunerna lia
därför att räkna med, att skatteunderlaget vid en depression skall kraftigt
reduceras samtidigt som en allvarlig ökning av arbetslösheten inträder. Om
än kommunernas läge i dessa avseenden ej saknar motsvarigheter på andra
håll inom landet, torde dock med fog kunna hävdas, att de lokala förhållandena
äro ägnade att ge de finansiella svårigheterna en ovanligt allvarlig prägel,
som i och för sig är tillräcklig att motivera, att staten vidtar särskilda
stödåtgärder. Därtill kommer emellertid, att staten har ett ansvar för den
ekonomiska utvecklingen inom kommunerna, som ej möter i andra sammanhang.
Jag tänker härvid icke på det i framställningarna åberopade förhållandet,
att statens inkomster av gruvdriften, i den mån de inflyta såsom intäkt
av malmbanan, undandragas kommunernas beskattning; ränteberäkningen
å det i malmbanan nedlagda kapitalet, till vilken fraktsättningen anknyter,
får nämligen icke betraktas som en forin för dold vinstuttagning från
bolaget. Vad jag avser är i stället, att staten såsom hälftendelägare i malmbolaget
i viss mån är ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna och
alltså har särskild anledning att uppmärksamma dess inflytande på sysselsättningen.
Av betydelse är även att statens ställning såsom en av de största
skattebetalarna bör vara ägnad att underlätta åtgärder i syfte att mildra
konjunkturernas återverkan på kommunernas inkomster.

Efter övervägande av de olika möjligheter att förbättra kommunernas finansiella
ställning, som stå statsmakterna till buds, bär jag stannat för, att
den lyckligaste lösningen skulle vinnas genom en kombination av de i den
förut refererade departementspromemorian angivna åtgärderna.

Jag anser sålunda under alla förhållanden lämpligt, att avtal träffas med
kommunerna om inbetalning från statens sida av vissa minimibelopp utan
angivet ändamål, vilka, i den mån de överstiga staten under året påförd
kommunalskatt, skola avräknas mot skatten under de år då denna överstiger
det garanterade beloppet. Jag hoppas att efter förhandlingar med kommunerna
kunna förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana avtal, avsedda att
underställas nästa års riksdag för godkännande. Ett uppskov med beslut
i denna fråga kan icke vara förbundet med någon risk ur kommunernas
synpunkt, enär man med visshet kan förutse betydande skatteintäkter för
kommunerna under åren 1939 och 1940.

Utöver det ekonomiska stöd som skulle beredas kommunerna, i händelse
avtal av angivet innehåll komma till stånd, anser jag, att staten bör åtaga
sig det ekonomiska ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder i händelse av
en nedgång i sysselsättningen. Såsom i departementspromemorian framhål -

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

3

lits, bör vid utformningen av dessa hjälpåtgärder iakttagas, att de strängt
begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden om de arbetslösa
som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja. Endast
under förutsättning att tillskotten på detta sätt berövas karaktären av extraordinära
skatteutjämningsbidrag, anser jag mig kunna förorda, att statsmedel
i särskild ordning disponeras för stöd åt kommunerna.

Ehuru jag icke är beredd att i detta sammanhang framlägga förslag till
närmare bestämmelser för dispositionen av de medel som kunna ställas till
förfogande — förslaget torde böra utformas i samråd med kommunerna och
bli föremål för sedvanligt remissförfarande — håller jag före, att ekonomiska
möjligheter redan nu böra öppnas för hjälpåtgärder av ifrågasatt slag.
Ett omslag i arbetslöshetssituationen kan nämligen inträda relativt snabbt.

Saken torde lämpligen kunna ordnas så, att en särskild fond bildas för
ändamålet av medel som erhållas genom disposition av viss del av den staten
tillkommande vinsten från LKAB. Budgettekniskt skulle fonden bildas genom
anvisande av ett avsättningsanslag under sjunde huvudtiteln å i''iksstaten
för budgetåret 1938,39. Utgiftsökningen bör balanseras genom en
uppräkning av statens inkomst av LKAB. För ändamålet torde böra anvisas
förslagsvis 3 miljoner kronor.

I avvaktan på att bestämmelser för fondens disposition utarbetas och fastställas
av riksdagen torde den böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att
användas i enlighet med de allmänna riktlinjer som här angivits. Skyldighet
bör föreligga att till nästföljande års riksdag avgiva redogörelse för de åtgärder
som må hava vidtagits med stöd av riksdagens bemyndigande.

Ehuru utformningen av de här diskuterade hjälpåtgärderna såväl som skälen
för dessa äro sådana, att stödaktionen i händelse av behov synes mig böra
komma till stånd oberoende av bolagets åtgöranden, har jag dock vid framläggandet
av förslaget utgått ifrån, att från bolagets sida kommer att göras
vad som står i dess förmåga för att hålla uppe sysselsättningen vid en inträffad
depression. Jag har ansett mig kunna förutsätta detta, emedan de
vinstfonderingar, som skett inom bolaget, ha haft till syfte bland annat att
öka företagets möjligheter till en sådan produktionspolitik och lia biträtts
av staten såsom preferensaktieägare främst av hänsyn till detta ändamål.

Jag har här behandlat förslagen örn finansiellt stöd åt malmkommunerna
blott i vad de avse hjälpåtgärder i händelse av en depression. Med hänsyn till,
bland annat, den avsevärda tid malmtillgångarna vid nuvarande brytning
kunna väntas räcka, anser jag icke tidpunkten mogen för en prövning jämväl
av frågan örn fundering till skydd mot konsekvenserna av en eventuell
avveckling av gruvdriften.

En andra i de ingivna framställningarna behandlad fråga avser fördelningen
av malmexporten mellan Narvik och Luleå samt giltighetstiden för en
i 1927 års malmavtal införd ekonomisk garanti för viss minimiskeppning
över Luleå. Med hänsyn till den mycket betydande skeppning över Luleå som
nu sedan någon tid fortgått och torde vara att påräkna, så länge de goda
malmkonjunkturerna fortsätta, saknar detta spörsmål omedelbar aktualitet.
Det har därför icke synts lämpligt att blott för att vinna möjlighet lill en
prövning redan vid årets riksdag av de förslag, vartill framställningarna må
kvinna föranleda, upptaga de förhandlingar med LKAB, som äro en förutsättning
för en lösning av frågan, innan denna hunnit underkastas nödig
utredning.

Under förevarande omständigheter synes anledning icke föreligga att här
ingå på en diskussion av frågan örn de lämpliga principerna för malmexportens
fördelning mellan Luleå och Narvik. Jag vill dock framhålla, att de för -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Utskottet.

delar i beskattningshänseende som vid ökad skeppning över Luleå skulle tillkomma
staden väsentligen skulle vinnas på bekostnad av ett motsvarande försvagande
av skatteunderlaget i Jukkasjärvi. Ytterligare må erinras, att den
nationalekonomiska fördel som kunde tänkas vunnen på ökad utskeppning
över svensk hamn skulle minskas eller vändas i sin motsats, för den händelse
de i vissa avseenden ogynnsammare skeppningsförhållandena i norra
Östersjön skulle försvaga malmens ställning på den internationella marknaden,
där möjligheten av jämn leverans oberoende av säsongen torde tillmätas
avsevärd vikt.

Vid den undersökning rörande frågan om exportens fördelning mellan Narvik
och Luleå, som jag anser böra verkställas genom representanter för staten,
de lokala intressena och bolaget, torde även det förslag om ändrade regler
för brytningens fördelning mellan Kiruna och Gällivare, för vilket jag tidigare
redogjort, få bliva föremål för närmare övervägande.

De i vissa framställningar berörda skattespörsmålen synas lämpligen böra
vila i avvaktan på de nu aktuella taxeringsfrågornas slutliga avgörande.

Arbetstillgången vid malmfälten i Norrbotten plägar enligt vad erfarenheten
utvisar vara underkastad starka växlingar alltefter konjunkturernas växlingar
och den allmänna efterfrågan på malm. Återverkningarna härav på de
anställda samt också på de av gruvrörelsen starkt beroende malmkommunerna
torde vara av den styrka, att det kan med hänsyn till statens särskilda
intressen i detta fall vara befogat med vissa extraordinära åtgärder för att
mildra dessa verkningar. Utskottet anser sig böra tillstyrka vad Kungl. Majit
härutinnan föreslagit, däri inbegripet förslaget om en avsättning av 3,000,000
kronor, att vid behov anlitas för dylika hjälpåtgärder. För medlens användning
skulle framdeles efter förslag av Kungl. Majit närmare bestämmelser
fastställas av riksdagen.

Såsom i väckta motioner erinras har Norrbottens läns landsting anhållit
att också bliva innefattat i här avsedda hjälpåtgärder. Till stöd härför
har åberopats, att folkförsörjningen inom Norrbotten i mycket stor
utsträckning vilade förutom på skogshanteringen på en så osäker och konjunkturbetonad
näring som gruvbrytningen. Redan under nuvarande goda
konjunkturer utgjorde landstingsskatten 4:30 kronor per skattekrona, och
en krisperiod skulle sannolikt för länet medföra en uttaxering av 6—7 kronor
eller möjligen ett ännu högre belopp.

För egen del vill utskottet framhålla, att landstinget visserligen ej kan sägas
vara på samma sätt direkt beroende av malmkonjunkturen som de egentliga
gruvkommunerna. En nedgång i gruvbrytningen kommer dock otvivelaktigt
att återverka även på landstingets skatteunderlag och alltså i sin mån
bidraga till att den redan nu onormalt höga landstingsskatten — vilken ej genom
statlig skatteutjämning mildras — blir än mer betungande.

Utskottet har ej velat motsätta sig att — i enlighet med det därom framställda
yrkandet — den i motionerna berörda frågan tages under övervägande
i samband med den förestående utredningen, därest och i den omfattning
förhållandena därtill kunna föranleda.

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

5

Utskottet får hemställa,

a) att riksdagen må till Avsättning till fond för vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor;

b) att de i ämnet väckta motionerna I: 275 och II; 405 må
anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 29 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Hansén,
Asplund, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Ström i Lidköping, Carlström,
Nilsson i Fredriksfält, Nisser och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Båstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Strindlund,
Eriksson i Stockholm, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Lindberg i Umeå,
Isacsson, von Seth och Åqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. (i sami. Nr 8!/.

2