Statsutskottets utlåtande Nr 64.
5
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet
med utlandet m. m.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/39 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten
132 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotollet över
ecklesiastikärenden för den 4 januari 1938) föreslagit riksdagen att, i
avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna till centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet
för budgetåret 1938/39 ett anslag av 2,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit uti en den 4 februari 1938 dagtecknad
proposition (nr 91), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,
föreslagit riksdagen att till centralnämnden för skolungdomsutbytet med
utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 1,000 kronor.
Genom beslut den 5 juni 1936 bemyndigade Kungl. Majit ministern
för utrikes ärendena att tillkalla fyra sakkunniga för utredning angående
Sveriges skolbarnsutbyte med utlandet.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed ministern för utrikes
ärendena anmälde nämnda fråga, erinrades, att skolbarnsutbyte för
Sveriges del numera ägde rum i en betydande utsträckning. Anmärkningsvärt
vore dock, att utbytet till övervägande del — omkring 95
procent — försigginge med ett enda land, nämligen Tyskland. Det svenska
skolbarnsutbytet med Tyskland, vilket åren 1927—32 stått under överinseende,
respektive ledning av läroverkslärarnas riksförbund, hade sedan
dess försiggått utan någon form av medverkan eller överinseende från det
offentligas sida. Med hänsyn till de samhällsviktiga uppgifter, skolbarnsutbytet
hade, måste ett sådant sakernas tillstånd betecknas såsom otillfredsställande
och en av ett offentligt organ utövad kontroll däröver
såsom ur många synpunkter synnerligen önskvärd. Redan den omstän
-
G
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
digheten, att ett sådant centralorgan funnes i det land, med vilket vårt
utbyte vore livligast, påkallade upprättandet av ett motsvarande organ
i Sverige med ungefär samma befogenheter och samma auktoritet. En
dylik medverkan från det allmännas sida skulle utan tvivel medföra
större enhetlighet och planmässighet i verksamheten och en ökad trygghet
för att barnen, såväl de från Sverige utsända som de utländska
gästerna, placerades i för dem lämplig och önskvärd miljö. Självfallet
vore det icke fråga om att tvångsvis ställa hela ungdoms- och skolbarnsutbytet
under den ifrågasatta centrala ledningen, men även det på enskilt
initiativ företagna utbytet torde kunna draga stor fördel av
en central instans, som hade möjlighet att överblicka läget och ägde erforderlig
auktoritet gentemot utlandet.
De sakkunniga hava i sitt sedermera avgivna betänkande framlagt
förslag om inrättande av en central instans för ledning och kontroll av
vårt lands skolungdomsutbyte med utlandet.
De sakkunniga hade ansett, att en central instans för skolungdomsutbytet
borde till en början inrikta sig på att förutom med Tyskland åvägabringa
utbytesförbindelser med England och Frankrike. Dessa tre länders
språk och kultur vore nämligen sedan gammalt föremål för studium i svenska
skolor och våra kulturella och kommersiella förbindelser med dem vore
sedan lång tid tillbaka livliga. Härtill komme ett fjärde land, nämligen Belgien,
med vilket utbyte enligt de sakkunnigas mening borde komma till
stånd. Mellan belgisk och svensk skolungdom rådde redan en ganska omfattande
brevutväxling. Det vore sannolikt, att det bleve ett större antal
svenska ungdomar, som önskade komma till franskt språkområde än det
antal franska utbyteskamrater, som även i gynnsammaste fall kunde påräknas,
och i åtskilliga svenska hem skulle man säkert gärna se ett utbyte
med belgiska hem.
Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag ett centralt organ för utbytesverksamheten
komme till stånd och erfarenheterna från verksamheten
ställde sig gynnsamma, torde denna emellertid undan för undan böra vidgas
till att omfatta även andra länder än de fyra ovan nämnda. Särskilt
torde det icke böra dröja alltför länge, innan ett internordiskt utbyte bleve
föremål för övervägande. Visserligen funnes här större möjligheter för de
enskilda att själva ordna besök och motbesök, och behovet av offentlig
ledning och kontroll vore här mindre framträdande. Föreningen Norden
hade också redan utövat och utövade en betydelsefull verksamhet för upprättande
av förbindelser mellan skandinavisk ungdom i olika länder. Ett
dylikt centralt organ skulle emellertid hava stora förutsättningar för att,
väl helst i samarbete med föreningen Norden, organisera ett ungdomsutbyte
mellan dessa länder, vilket sannolikt skulle visa sig efterfrågat och bidraga
till en ökning i de internordiska förbindelserna. Andra länder, vilka utom
Danmark, Finland och Norge också kunde tänkas komma i fråga som utbytesländer
för åtminstone mindre kontingenter av svensk ungdom, vore
de baltiska länderna, Holland, Schweiz och Österrike.
De sakkunniga hade utgått från att utbytesverksamheten, i varje fall
under den närmaste tiden, skulle avse de högre skolorna av olika kategorier.
7
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Ledningen av skolnngdomsutbytet såsom helhet betraktad skulle utövas
genom en styrelse, centralinstansen för skolungdomsutbytet med
utlandet, under vilken skulle sortera: a) ett verkställande organ, byrån,
b) ledare för de olika länder, varmed utbyte skedde, landsledare, samt
i mån av behov c) lokala ledare på olika ifrågakommande orter inom
varje utbytesland, ortsledare.
Centralinstansen skulle bestå av fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter,
av vilka en ordförande, jämte en av Kungl. Majit förordnad sekreterare.
De av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna för utbytesverksamheten
utgå ifrån att utbytet i princip skulle, utom i vad
avsåge arvoden till instansens ledamöter och sekreterare, vara självförsörjande,
ävensom att staten skulle stå såsom ekonomisk garant för utbytesverksamheten.
De sakkunniga hade tänkt sig, att den anmälningsavgift, som
borde erläggas av varje till utbytet anmäld deltagare, skulle vara tillräcklig
för bestridande av de egentliga omkostnaderna för utbytesverksamheten, således
kostnaderna för byråns (inklusive lands- och ortsledarnas) verksamhet,
inkvartering, resor, mottagningar etc. Emellertid ansåge de sakkunniga
nödvändigt, att arvodena till ledamöterna och sekreteraren i den permanent
fungerande instansen icke gjordes beroende av de inkomna anmälningsavgifterna,
vilkas summa kunde variera år från år. De sakkunniga föresloge
därför, att arvodena till instansens ledamöter och sekreterare skulle
bestridas av statsmedel enligt de för kommittéer gällande grunderna.
Myndigheterna hava i avgivna yttranden i huvudsak tillstyrkt förslaget.
Statskontoret har yttrat bland annat följande:
Såvitt statskontoret kunde finna, talade goda skäl för att staten genom
förordnande av den av de sakkunniga föreslagna centralinstansens ledamöter
och sekreterare skänkte stadga och auktoritet åt utbytesverksamheten.
Att med den omfattning, verksamheten tagit, helt överlåta åt enskilda
att mer eller mindre ur vinstsynpunkt ordna densamma, vore enligt
ämbetsverkets mening ej lyckligt. Vid verksamhetens organiserande borde
emellertid givetvis vederbörlig hänsyn tagas till ovissheten om huru de på
utbytesverksamheten inverkande förhållandena kunde utveckla sig. Organisationen
borde med beaktande härav vara sådan, att den — där så skulle
bliva erforderligt — kunde utan onödig tidsutdräkt och särskilda kostnader
avvecklas. Arvoden och andra ersättningar borde således endast avse tid,
då arbete utfördes för instansen.
Beträffande centralinstansens ledamöter ansåge sig statskontoret böra
ifrågasätta, huruvida icke dessa med hänsyn till uppgiftens och verksamhetens
art kunde antagas vara villiga att ställa sig till förfogande, utan att
särskild ersättning bereddes dem. Därest emellertid arvode funnes böra utgå
till ledamöterna, syntes det tveksamt, om kostnaderna härför borde bestridas
av statsmedel. Ämbetsverket ville likväl icke motsätta sig att så skedde,
men finge flir dylikt fall föreslii, att antalet sammanträdes- och arbetsdagar,
för vilka gottgörclse finge beräknas, på lämpligt sätt begränsades, förslagsvis
lill högst 12 per år.
I övrigt borde enligt statskontorets uppfattning statsverket icke iklädas
några utgifter för den ifrågavarande verksamheten, utan torde kostnaderna
för denna böra bestridas av inflytande anmälningsavgifter. Att döma av
den föreliggande utredningen syntes också under normala förhållanden
8
Statsutskottets utlåtande Nr 64-
kunna påräknas så pass stora inkomster härav, att de borde kunna täcka
kostnaderna för verksamheten.
Departementschefen, som för egen del i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas
förslag, har beträffande den ekonomiska sidan av detta förslag
yttrat följande:
Jag delar de sakkunnigas och myndigheternas principiella uppfattning,
att utbytesverksamheten bör vara självförsörjande och finansieras av inflytande
anmälnings- och andra liknande avgifter. Det under år 1937 utvunna
ekonomiska resultatet giver också vid handen, att denna princip
under normala förhållanden utan svårighet kan upprätthållas. Då det
emellertid är tänkbart, att de inflytande inkomsterna icke varje år förslå att
bekosta även utgifterna för centralnämnden, vilken måste förutsättas
fungera permanent, synes det mig likväl lämpligt, att ett anslag för sistnämnda
ändamål av förslagsanslags natur uppföres i riksstaten under åttonde
huvudtiteln för att tagas i anspråk, örn och i den mån inkomsterna
icke äro tillräckliga för att bestrida kostnaderna för ifrågavarande nämnd.
Överskott å inflytande anmälnings- m. fl. avgifter torde böra av nämnden
mot sedvanlig redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket disponeras
för ifrågavarande verksamhet och därmed sammanhängande ändamål
enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.
Det torde böra ankomma på nämnden att varje år underställa Kungl.
Maj:t förslag till stat för verksamheten. Anmälningsavgifternas storlek
synes mig likaledes böra fastställas av Kungl. Majit.
Statskontoret har ifrågasatt, att, därest arvode ansåges böra utgå till
centralnämndens ledamöter, antalet sammanträdes- och arbetsdagar, för
vilka arvode finge åtnjutas, skulle begränsas till högst tolv per år. Arbetet
inom centralnämnden måste, såvitt nu kan bedömas, bliva både ansvarsfullt
och tidvis arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser jag det billigt,
att arvode enligt samma grunder, som gälla för kommittéer, får utgå till
nämndens ledamöter. Då det emellertid synes lämpligt, att viss återhållsamhet
iakttages beträffande disponerandet av de för skolungdomsutbytet
inflytande medlen, tillstyrker jag, att — i likhet med vad som stadgats för
de statliga lönenämnderna — sammanträdpsdagarna för centralnämnden
fixeras till ett bestämt antal, vilket icke utan Kungl. Majrts medgivande må
överskridas. I sådant avseende synes mig ett antal av tolv dagar vara alltför
knappt tillmätt, varför jag förordar, att antalet sammanträdesdagar
bestämmes till högst tjugu. Några extra dagarvoden för ordföranden —
vilket de sakkunniga föreslagit — synas mig icke påkallade, varför medel
icke böra beräknas för detta ändamål.
I sitt ursprungliga förslag hade de sakkunniga till arvode åt sekreteraren
beräknat ett belopp av 1,800 kronor. Sedermera hava de sakkunniga
i samband med avgivandet av sin berättelse för verksamheten under år
1937 anfört, att med hänsyn till såväl omfattningen som arten av sekreterarens
arbete man icke syntes kunna beräkna hans lön till lägre belopp än
motsvarande lönegraden B 24 i högsta dyrortsgrupp och helst även i högsta
löneklassen. De sakkunniga hava dock på grund av tveksamhet om lämpligheten
att uppföra en dylik befattning på ordinarie stat ansett, att man
tills vidare borde upptaga befattningen antingen på extra stat eller med
Statsutskottets utlåtande Nr 64- 9
ett särskilt för år fixerat arvode. I betraktande av den förevarande organisationens
beskaffenhet och de arbetsuppgifter, som äro i fråga, finner jag
i likhet med statskontoret det icke lämpligt att för ändamålet inrätta en
tjänst på ordinarie eller extra stat. Jag anser frågan rörande sekreterarens
avlönande böra lösas på sätt statskontoret alternativt föreslagit eller alltså
så, att vederbörande erhåller — förutom i förekommande fall ersättning för
mistade avlöningsförmåner — gottgörelse med visst belopp för arbetsdag. På
grund av arbetets ansvarsfulla och maktpåliggande art synes mig nämnda
belopp böra sättas något högre än för vanlig kommittésekreterare. Jag föreslår
i sådant hänseende 8 kronor.
Ovissheten rörande den framtida utvecklingen av utbytesverksamheten
gör, att det icke nu är möjligt att verkställa en säkrare uppskattning av
anslagsbehovet eller rörande medelsdispositionen under nästa budgetår.
Jag anser mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår uppföres med
1,000 kronor, vilket belopp synes tillräckligt med hänsyn till överskottet
å 1937 års rörelse.
Utskottet finner det välbetänkt, att vårt lands skolungdomsutbyte
med utlandet ställes under det allmännas inseende. Det synes emellertid
nu vara för tidigt att göra något bestämdare uttalande i fråga om
den föreslagna organisationens ändamålsenlighet. Det föreliggande förslaget
lärer kunna godtagas som en försöksanordning.
Vederbörande sakkunniga hava enligt det föregående utgått från att
utbytesverksamheten skall, i varje fall under den närmaste tiden, begränsas
till att avse de högre skolorna. I anledning härav vill utskottet
framhålla, att skäl tala för att även folkskolans barn böra, i den
mån så lämpligen kan ske, bliva delaktiga av utbytesverksamheten.
Det synes sannolikt, att eleverna i folkskolans högre avdelningar, vilka
i vissa avseenden kunna jämställas med eleverna i de lägre läroverksklasserna,
i många fall kunna hava lika stor fördel av en tids utlandsvistelse
som de skolbarn, vilka av de sakkunniga främst ansetts böra
ifrågakomma vid skolungdomsutbytet. Om barn från folkskolan eller
dess överbyggnader bliva delaktiga av utbytesverksamheten — något
som i varje fall synes böra ske om utbytesverksamheten i en framtid
utsträckes till att avse också de nordiska länderna — bör detta enligt
utskottets mening komma till uttryck också i fråga om sammansättningen
av den planerade centralnämnden för skolungdomsutbytet.
Utskottet, som icke anser sig böra uttala någon mening rörande grunderna
för sekreterarens avlönande, har ingenting att erinra mot att
kostnaderna för centralnämnden bestridas från ett under åttonde huvudtiteln
uppfört förslagsanslag, att tagas i anspråk, örn och i den mån
inkomsterna av utbytesverksamheten icke äro tillräckliga för att gälda
nämnda kostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde nämnda
anslag böra för nästa budgetår uppföras med 1,000 kronor.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 63—66.
10 Statsutskottets utlåtande Nr Ös
linder
åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må till Centralnämnden för skolungdomsutbytet
med utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 1,000 kronor.
Stockholm den 18 mars 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 63.