Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1938/39
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avd.)

Kommunikationsdepartementet.

l:o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I den till riksdagen
avlåtna, den 4 januari 1938 dagtecknade propositionen, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit
(punkt 1, sid. 1—5, av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag) gjort framställning
beträffande anslag till avlöningar för kommunikationsdepartementet.

Jämfört med nu löpande budgetår innebär förevarande förslag endast den
ändringen, att för förstärkning av arbetskrafterna å departementets tekniska
byrå skulle inrättas en ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i lönegraden
B 26.

Nämnda byrå förestås av en extra byråchef, varjämte såsom biträde åt byråchefen
en administrativ tjänsteman med ställning omväxlande såsom t. f. andre
kanslisekreterare och amanuens placerats å byrån. Byråchefstjänsten, med
vilken är förenat ett arvode av 12,000 kronor, har allt sedan sin tillkomst i
början av 1920-talet innehafts av en väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Av utredningen framgår, att tekniska byråchefens arbetsbörda sedan en längre
tid är mycket betungande. På grund härav har det varit nödvändigt att låta den
å byrån placerade administrative tjänstemannen i viss utsträckning biträda med
föredragning. De på ifrågavarande byrå ankommande ärendena — vilka till
övervägande del äro av sådan natur, att de lämpligen böra beredas av ingenjörstekniskt
utbildade tjänstemän — hava under senare år ytterligare ökats
genom att för särskilda ändamål anvisats speciella anslag, från vilka bidrag
beviljas direkt av Kungl. Majit, exempelvis anslag till brobyggnader och till
mindre hamnar och farleder. Härtill kommer, att man torde böra räkna med
ett återförande inom den närmaste tiden från regeringsrätten till Kungl. Majit

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr G. C30 sa 1

Utskottet.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

i statsrådet av bland annat besvärsmål angående vägbyggnadsarbeten, vilka
mål efter överflyttningen förutsättas komma att handläggas å ifrågavarande
byrå.

Med hänsyn till anförda omständigheter har utskottet funnit sig böra tillstyrka
den begärda förstärkningen av arbetskrafterna å departementets tekniska
byrå. Utskottet förutsätter emellertid i likhet med departementschefen,
att nyssnämnda besvärsmål skola kunna handläggas å byrån utan ytterligare
personalökning utöver den av utskottet nu tillstyrkta.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för kommunikationsdepartementet: Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsregle mentet

............................................................... —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle -

mentet ............................................................... —

2 kansliråd ............................................................ B 30

3 förste kanslisekreterare.......................................... B 26

1 förste byråingenjör ............................................. B 26

3 andre kanslisekreterare.......................................... B 21

1 registrator ......................................................... B15

1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7

2 kanslibiträden ...................................................... B 7

1 expeditionsvakt ................................................... B 5

3 kontorsbiträden ................................................... B 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 registrator ......................................................... B 22

1 andre kanslisekreterare.......................................... B 21

1 expeditionsvakt ................................................... B 5

Tjänstemän å extra stat.

1 föredragande i regeringsrätten .............................. B 29

1 föredragande för stadsplaneärenden ........................ B 28;

Anm. Den å ordinarie stat upptagna registratorstjänsten skall hålla»
obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i
tjänst.

b) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsde partementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöning till departementschefen ........................... 24,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 133,900

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis 17,800

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ... 20,000

5. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ........................... 12,000

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ 24,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 1,500 25,800

7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis ................................. 9,600

Summa förslagsanslag kronor 243,100;

c) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 243,100 kronor.

2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 2, sid. 5 och 6), vilket jämfört med medelsanvisningen
för ifrågavarande ändamål under nu löpande budgetår, innebär en anslagshöjning
med 2,700 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 43,800
kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 3, sid. 7—57) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39; dels ock till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 534,000 kronor, därav 267,000 kronor
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att tillgodose väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ökade behov av arbetskrafter i anledning av den delvis
starka utveckling, som ägt rum inom flera av de under styrelsens ämbetsområde
fallande grenarna av landets kommunikationsväsen.

Vad till en början angår styrelsens vägbyrå, föreslås sålunda anvisande
av medel för anställande av en extra ordinarie ingenjör (lönegrad 21) såsom
biträde åt väginspektörerna. I fråga örn hamnbyrån föreslås överförande till
styrelsens stat av vissa med hamnbyggnadsmedel avlönade befattningshavare,
nämligen såsom ordinarie en byråingenjör (B 21), ett kanslibiträde (B 7) och

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ett kontorsbiträde (B 4) samt såsom extra ordinarie en biträdande ingenjör
(lönegrad 21). I fråga örn kanslibiträdet innefattar förslaget även en uppfattning
från kontorsbiträde. Yad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande
vägbyrån och hamnbyrån ansluter sig helt till styrelsens framställning i
ämnet. Däremot har Kungl. Majit icke biträtt styrelsens förslag örn inrättande
å hamnbyrån av en tjänst såsom hamningenjör å extra stat i lönegrad
B 28 samt en befattning såsom förste byråingenjör i lönegrad B 26, likaledes
å extra stat.

I fråga örn järnvägs- och luftfärtshy rån går Kungl. Maj :ts förslag i första
hand ut på inrättande av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör å
extra stat i lönegrad B 26. Då innehavaren av den nya befattningen är avsedd
att träda i stället för en nu till styrelsen knuten extra befattningshavare, som
åtnjuter arvode med 2,500 kronor jämte inkomster av besiktningsförrättningar
m. m., beräknas förslaget i denna del icke komma att medföra någon kostnadsökning
för statsverket. Vidare har Kungl. Majit — som funnit sig icke kunna
biträda styrelsens förslag örn inrättande å ifrågavarande byrå av ytterligare
följande befattningar, nämligen en befattning med arvode av 12,000 kronor
för tillsyn närmast över flygskoleverksamheten i landet, en befattning såsom
biträdande järnvägsinspektor å extra stat i lönegrad B 26 och en extra ordinarie
befattning såsom biträdande ingenjör (lönegrad 21) hos den biträdande
luftfartsinspektören — gjort framställning om ökning med 11,500 kronor av
de medel, som efter inrättandet av befattningen såsom biträdande luftfartsinspektör
skulle stå till förfogande för anställande av extra personal å byrån,
varjämte Kungl. Majit — i stället för att biträda styrelsens begäran örn utbyte
av en till byrån knuten befattning såsom amanuens med halvtidstjänstgöring
mot en ordinarie notarietjänst (B 21) — föreslagit anvisande av medel
för ytterligare ett halvt amanuensarvode. Styrelsens förslag örn uppflyttning
av den till luftfartsavdelningen hörande, för marktjänsten avsedda byråingenjörsbefattningen
(B 21) till förste byråingenjör] anst (B 26) har däremot icke
föranlett till någon framställning från Kungl. Majits sida.

Beträffande kameralhyrån avser Kungl. Majits förslag inrättande av en
ordinarie kamrerartjänst i lönegrad B 24 samt utökning av de för amanuenser
avsedda medlen nied ett halvtidsarvode. Styrelsen, som funnit kamrerartjänsten
böra placeras i lönegrad B 26, har dessutom gjort framställning om
inrättande å byrån av en ordinarie kansliskrivartjänst (B 11).

Slutligen har Kungl. Majit, i avseende å personalen utan hyr åindelning.
föreslagit inrättande av två ordinarie kontorsbiträdesbefattningar (B 4),
medan styrelsen begärt tre sådana befattningar. Härjämte har Kungl. Majit
biträtt styrelsens förslag örn anvisande av ytterligare 600 kronor för biträde i
styrelsens telefonväxel. Styrelsens framställning örn inrättande av en extra
ordinarie befattning såsom biträdande ingenjör (lönegrad 21) hos styrelsens
geotekniker har däremot lämnats utan bifall.

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår äskade anslaget föreslås, med tilllämpning
av samma fördelningsgrund som för löpande budgetår, skola till
halva sitt belopp avräknas mot automobilskattemedlen.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

5

Vid den granskning utskottet ägnat Kungl. Maj:ts förevarande förslag om
förstärkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter har utskottet
funnit förslaget vara av beskaffenhet att böra av riksdagen godtagas. Utskottet
har också ansett sig böra tillstyrka den föreslagna överflyttningen till
styrelsens stat av vissa för närvarande med hamnbyggnadsmedel avlönade
befattningshavare.

Även i övrigt har utskottet funnit sig kunna godkänna den av Kungl. Maj:t
gjorda anslagsberäkningen. Utskottet vill emellertid erinra om att den framlagda
staten under rubriken väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och
vägtrafikinspektion innehåller förslagsvis beräknade anslagsposter till provisorisk
avlöningsförstärkning och till dyrtidstillägg. Då riksdagen ännu icke
fattat beslut i fråga örn provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg
under nästa budgetår åt befattningshavare i statens tjänst, förutsätter utskottet,
att dessa förmåner komma att utgå till hithörande personal efter
samma grunder, som må bliva gällande för statens befattningshavare i allmänhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: -

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet 1 allmänhet.
Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle -

mentet ............................................................... —

4 byråchefer ......................................................... B 30

1 järnvägsinspektor ................................................ B 28

1 luftfartsinspektör ................................................ B 28

2 förste byråingenjörer .......................................... B 26

1 förste revisor ...................................... B 24

1 kamrerare ......................................................... B 24

4 byråingenjörer ................................................... B 21

3 revisorer ....................... B 21

1 kansliskrivare ...................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7

5 kanslibiträden ...................................................... B 7

2 expeditionsvakter ................................................ B 5

8 kontorsbiträden ................................................... B 4

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör ............................................. B 26

1 biträdande luftfartsinspektör ................................. B 26

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och
vägtrafikinspektion.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 byråchef och broinspektor .................................... B 30

1 byråchef och vägtrafikinspektör.............................. B 30

3 väginspektörer ................................................... B 29

2 förste byråingenjörer .......................................... B 26

5 byråingenjörer ................................................... B 21;

b) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39:

Avlöningsstat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet.

Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 219,600

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis... 17,800

3. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ........................... 600

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m............................ 80,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 4,400 84,400

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis ................................. 17,000

Säger kronor 339,400

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och
vägtrafikinsp ekti on.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 109,100

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m......................... 45,100

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 3,200 48,300

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .............................. 8,300

4. Provisorisk avlöningsförstärkning, förslagsvis ...... 2,700

5. Dyrtidstillägg, förslagsvis .................................... 20,800

6. Pensionsavdrag motsvarande belopp, att tillföras

civila tjänstepensionsfonden ............. 5,400

_Säger kronor 194,600

Summa förslagsanslag kronor 534,000;

c) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 534,000 kronor,
därav 267,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

4:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maji
har (punkt 4, sid. 57—65) föreslagit riksdagen att till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av 113,200 kronor, därav 63,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Ifrågavarande anslag är för nu löpande budgetår uppfört med ett belopp
av 92,800 kronor, varav 5,000 kronor anvisats till engångskostnader för anskaffning
av möbler m. m.

Enligt, förevarande förslag skulle, med hänsyn till utvecklingen av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet och ökningen av dess personal, viss
höjning ske av de för reseersättningar och expenser beräknade beloppen. I
fråga örn reseersättningar föreslås en höjning av 5,500 kronor; härav belöpa
2,000 kronor å vägtrafikbyrån och 1,000 kronor å hamnbyrån, varjämte för
luftfartsavdelningens utgifter för utlandsresor, vilka utgifter hittills bestritts
från anslaget till extra utgifter, skulle upptagas ett belopp av 2,500 kronor.
Beträffande expenser, närmare bestämt övriga expenser för eget behov, föreslås
en höjning av 10,000 kronor. Dessutom äskas för vissa engångsutgifter
tillhopa 9,900 kronor, nämligen för anskaffande av mattor, borrutrustning för
styrelsens geotekniker och ett skåp för hemliga handlingar sammanlagt
(2,500 + 2,000 + 900) 5,400 kronor samt för anskaffning av ytterligare möbler
och skrivmaskiner åt nya befattningshavare 4,500 kronor.

En sammanfattning av Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet lämnas
i efterföljande sammanställning, i vilken, för jämförelses skull, även medtagits
motsvarande siffror för löpande budgetår.

Kronor
1937/38 Prop.

Besekostnader:

Väg-, bro- och vägtrafikinspektionen ..................... 30,000 32,000

Luftfartsavdelningen .......................................... — 2,500

I övrigt ............................................................ 16,500 17,500

Expenser:

Bränsle, lyse och vatten ....................................... 6,000 6,000

Övriga expenser:

För eget behov:

Löpande utgifter .......................................... 30,000 40,000

Engångsutgifter .......................................... 5,000 9,900

För annat än eget behov ................................. 1,000 1,000

Publikationstryck ......................... 4,300_4,300

Summa kronor 92,800 113,200

Det sålunda äskade anslaget föreslås, med tillämpning av samma fördelningsgrunder
som för löpande budgetår, skola avräknas mot automobilskattemedlen
till ett belopp av 63,000 kronor, motsvarande summan av de för väg-,
bro- och vägtrafikinspektionens resekostnader och övriga expenser för annat
än eget behov beräknade medlen med tillägg av hälften av de för expenser i
övrigt och för publikationstryck upptagna beloppen.

Utskottet.

Utskottet.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av
113,200 kronor, därav 63,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

5:o) Statens väginstitut. Kungl. Majit har (punkt 5, sid. 65—68) föreslagit
riksdagen att till statens väginstitut för budgetåret 1938/39 anvisa ett
anslag av 140,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Såsom inledningsvis antytts, har den vid 1936 års riksdag beslutade nybyggnaden
för statens väginstitut ännu icke igångsatts. Enligt föreliggande
framställning beräknas kostnaderna för denna nybyggnad numera överstiga de
tidigare beräknade med omkring 143,000 kronor, delvis beroende på den allmänna
prisstegringen men till en del även på förändringar i byggnadsplanen.
Det är min avsikt att framdeles föreslå, att ifrågavarande byggnadsföretag upptages
å den anslagsplan, för vilken chefen för finansdepartementet redogör
vid anmälan av finansplanen.

Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 17 december 1937 har för
första halvåret 1938 ställts till förfogande för väginstitutets verksamhet ett
belopp, som motsvarar hälften av det av väginstitutets direktion för nästa
budgetår begärda anslaget, 141,600 kronor. Då institutets verksamhet under
nästa budgetår torde få förutsättas erhålla ungefär samma omfattning som
under första halvåret 1938, har jag intet att erinra mot att nämnda belopp,
lämpligen avrundat till 140,000 kronor, anvisas å riksstaten för budgetåret
1938/1939. Anslaget torde böra upptagas såsom obetecknat och avräknas mot
automobilskattemedlen.

Utskottet hemställer i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,

att riksdagen må till statens väginstitut för budgetåret 1938/39
anvisa ett anslag av 140,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

6:o) Vagorganisationen i länen. Kungl. Majit har (punkt 6, sid. 68—79)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad stat
för vägorganisationen i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39; dels ock till vägorganisationen i länen för budgetåret 1938/39
anvisa ett förslagsanslag av 740,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
dock högst intill ett belopp av 740,000 kronor.

De vid länsstyrelserna för närvarande anställda rit- och skrivbiträdena hos
vägingenjörerna äro samtliga extra befattningshavare med skiftande anställningstider
och avlöningsförhållanden. Enligt Kungl. Majlis förevarande framställning,
vilken helt ansluter sig till ett av länsstyrelseutredningen framlagt
förslag i ämnet, skulle erforderliga medel nu anvisas för beredande av extra
ordinarie ställning åt ett sådant biträde vid varje länsstyrelse med undantag
av länsstyrelsen i Gotlands län. Beräkningen av medelsbehovet har härvid
— i betraktande av, bland annat, att biträdena förutom kunnighet i fråga örn

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

9

de på skrivbiträden i allmänhet ankommande göromålen jämväl böra besitta
en viss färdighet i kartritning och enklare ritarbeten — ansetts böra ske med
utgångspunkt från lönegrad 7 för envar av de 23 extra ordinarie biträdestjänster,
som sålunda skulle inrättas, varefter det skulle få ankomma på vederbörande
länsstyrelser att med hänsyn tagen till respektive biträdens kvalifikationer
bestämma lönegradsplaceringen inom den på detta sätt angivna
gränsen. Dessutom förutsättes, att de biträden, som förut innehaft anställning
hos distriktstjänstemän eller vägkonsulenter och som nu erhålla extra
ordinarie befattning vid vägorganisationen i länen, skola för löneklassplacering
få tillgodoräkna sig den tid, varunder dylik anställning innehafts.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.
Utskottet ansluter sig jämväl till Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande
av ett belopp å 55,700 kronor till extra biträden och ritare, vilket innebär
möjliggörande av en mindre utökning av personalen främst i de nordliga
länen. Likaså biträder utskottet förslaget örn ökning av de för expenser avsedda
medlen med 2,000 kronor.

Även i övrigt har utskottet funnit sig kunna godkänna den av Kungl. Maj :t
gjorda anslagsberäkningen. Utskottet vill emellertid erinra örn att den framlagda
staten under rubriken avlöningar innehåller förslagsvis beräknade
anslagsposter till provisorisk avlöningsförstärkning och till dyrtidstillägg. Då
riksdagen ännu icke fattat beslut i fråga örn provisorisk avlöningsförstärkning
och dyrtidstillägg under nästa budgetår åt befattningshavare i statens tjänst,
förutsätter utskottet, att dessa förmåner komma att utgå till hithörande personal
efter samma grunder, som må bliva gällande för statens befattningshavare
i allmänhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna följande stat för vägorganisationen i länen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Stat.

Avlöningar. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
.................................................................. 235,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m...................... 292,300

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 9,400 301,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .............................. 5,600

4. Provisorisk avlöningsförstärkning, förslagsvis ...... 12,900

5. Dyrtidstillägg, förslagsvis ................................. 75,000

6. Pensionsavdrag motsvarande belopp, att tillföras

civila tjänstepensionsfonden ................................. 13,600

Utskottet.

Säger kronor 643,800

10

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Omkostnader. Kronor

1. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 175,000

2. Expenser, förslagsvis .......................................... 92,000

Säger kronor 267,000
Summa kronor 910,800

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och andra ersättningar för förrättningar, som

verkställts av vägingenjörer och deras biträden ...... 170,800

Nettoutgift förslagsvis kronor 740,000;

b) till vägorganisationen i länen för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 740,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
dock högst intill ett belopp av 740,000 kronor.

7:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.

Kungl. Majit har (punkt 7, sid. 79—133) föreslagit riksdagen att

dels godkänna följande

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 30 Juni 1936 (nr 462)
om fördelning av automobllskattemedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1936 örn fördelning av
automobilskattemedel skall upphöra att gälla från och med den 1 juli 1938,
dock att densamma skall äga tillämpning även efter nämnda tidpunkt med
avseende å fördelningen och användningen av de under budgetåret 1937/38
influtna automobilskattemedlen;

dels ock godkänna följande

Förslag

till

Förordning

örn ändring 1 vissa delar av förordningen den 30 Juni 1936 (nr 461)
angående statsbidrag till den allmänna väghållningen 1 riket.

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ förordningen den 30 juni 1936
angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skola erhålla
följande ändrade lydelse:

Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,
till kostnaderna för vägars och gators byggande och underhåll samt vinterväghållning
i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.

Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni
1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

Till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg jämväl omläggning
och förbättring av väg; och skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning
beträffande gata i stad.

Närmare bestämmelser angående villkoren för erhållande av statsbidrag
samt tillämpningen i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen.

4 §■

Till utjämning av vägskatten utgår statsbidrag till vägdistrikt, vars beräkneliga
behov av uttaxering skulle, därest dylikt bidrag icke utginge, överstiga
en krona 50 öre per vägskattekrona, med trettiofem procent av den del av vägskatten,
som överstiger nämnda belopp men icke två kronor per vägskattekrona,
och sjuttio procent av den del av vägskatten, som överstiger två
kronor per vägskattekrona.

5 §■

Såsom statsbidrag till byggande och underhåll av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator fördelas av anslag, som för ändamålet anvisas
å riksstaten, fyrtio procent mellan de särskilda städerna i förhållande
till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.

I övrigt kan efter Konungens prövning utgå bidrag till stads kostnad för
byggande av vägar och gator, som i första stycket omförmälas, med åttiofem
procent av den beräknade kostnaden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939, dock att vad i 4 § stadgas
skall äga tillämpning jämväl med avseende å vägskatt, som uttaxeras på
grund av beslut år 1938. Beträffande de väg- och gatuföretag i stad, som påbörjats
före nämnda dag, skola nu gällande bestämmelser i 5 § äga tillämpning.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet behandlat
följande motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av herr A. O. Frändén väckt motion, nr 19,
däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn
skyndsam utredning och förslag rörande sådan ändring av gällande grunder
för bidrag och beskattning för den allmänna väghållningen att väghållningsbördan
på ett mera rättvist sätt än nu avväges mellan staten, trafikanter,
städer och landsbygd;

dels en inom första kammaren av herr K. G. Ewerlöf m. fl. väckt motion,
nr 142, samt en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg
m. fl. väckt motion, nr 238, i vilka motioner hemställts, att riksdagen med
avslag på de föreslagna förordningarna å sid. 132 och följande ville i skrivelse
till Konungen hemställa örn en reglering av bidragstilldelningen till städerna
i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts av
1935 års vägsakkunniga;

dels en inom andra kammaren av herrar R. Lundqvist och E. Thorell
väckt motion, nr 37, däri hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande av de synpunkter, som

12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

i motionen framhållits, låta uppgöra ej blott en teknisk-ekonomisk generalplan
för landets huvudvägar utan jämväl en denna kompletterande finansieringsplan; dels

och en inom andra kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr
259, däri hemställts att riksdagen vid behandlingen av sjätte huvudtiteln,
punkt 7:o) måtte besluta, att 5,000,000 kronor till skatteutjämning uppföres
i staten för nästa budgetår, att utbetalas till de därtill berättigade vägdistrikten
i början av år 1939.

I utlåtande den 11 december 1936 (statens off. utredn. 1936: 58) hava 1935
års vägsakkunniga avgivit förslag rörande, bland annat, statsbidragen till
städernas väg- och gatuhållning och automobilskattemedlens fördelning för
användning till olika ändamål.

Landsbygden. Enligt gällande förordning erhåller vägdistrikt årligen statsbidrag
med 85 procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och
vinterväghållning under nästföregående år. Beträffande ödebygdsväg utgår
statsbidraget under enahanda förhållanden med 95 procent. Statsbidrag utgår
vidare till vägdistrikt för byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse
för den genomgående samfärdseln, med 90 procent, för annan huvudväg med
85 procent, för annan landsväg med 80 procent samt för ödebygdsväg med 90
procent, allt av den beräknade kostnaden. Där i något fall Konungen prövar
synnerliga skäl därtill föranleda, må, på de villkor Konungen finner anledning
föreskriva, högre statsbidrag utgå. I vissa i författningen närmare angivna
fall utgår statsbidrag till erforderlig marklösen.

Departementschefen har, i anslutning till de sakkunnigas förslag, beträffande
landsbygdens vägväsen förordat, att den nuvarande uppdelningen
av länsfondernas tilldelning i en ordinarie och en utjämningsandel
upphör och att båda andelarna sammanslås till ett anslag, vilket fördelas
mellan länsfonderna av Kungl. Majit enligt en hela landet omfattande behovsplan,
i vilken vägarbetena upptagas efter angelägenhetsgrad. Likaledes
förordas upphävande av nu under vissa förutsättningar gällande rätt för vägdistrikten
att påföra underhållskontot vissa kostnader för smärre förbättringsarbeten
samt för halvpermanenta beläggningar. För bidrag till dylika
beläggningar begäres i stället ett särskilt anslag å 3,500,000 kronor.

De sakkunniga ha föreslagit, att hela vägunderhållsbidraget skall utbetalas
på en gång i stället för, såsom nu sker, i två poster. För förändringens genomförande
sta tvenne alternativa utvägar till buds, nämligen antingen en förskjutning
av utbetalningen av det nu under våren utgående 55-procentsbidraget
till tiden efter den 30 juni eller en överflyttning av det nu efter nämnda
dag utgående 30-procentsbidraget till tiden före den 1 juli samma kalenderår.
De sakkunniga hava förordat det senare alternativet. Under erinran härom
har departementschefen anfört följande:

_ Det senare, av de sakkunniga förordade alternativet förutsätter emellertid, att
vid övergången ett budgetår belastas med två 30-procentsbidrag, det ena på
hösten och det andra på våren. Den extra kostnad, som härigenom skulle
komma att belasta budgeten under övergångsåret, skulle enligt de sakkunniga
förskjutas av i automobilskattemedelsfonden innestående medel. Återbetalningen
av det sålunda förskjutna beloppet skulle verkställas under vart och

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

ett av de tre efter övergångsåret närmast följande budgetåren sålunda, att
av de under respektive budgetår tillgängliga automobilskattemedlen skulle
för ändamålet tagas i anspråk ett belopp motsvarande en tredjedel av det förskjutna
beloppet.

I likhet med de sakkunniga finner jag, att vissa fördelar äro att vinna
genom hela underhållsbidragets samtidiga utbetalning. Vid övervägande av
de båda alternativen för förslagets genomförande synas mig emellertid de sakkunniga
hava överskattat olägenheterna av 55-procentsbidragets framflyttning
till tiden efter den 30 juni och å andra sidan underskattat vissa därmed följande
fördelar. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag synes mig ock
leda Eli konsekvenser, som tala för att detta alternativ icke bör väljas. Det
är visserligen otvivelaktigt riktigt, att vägdistrikten hava betydande utgifter
under första halvåret och att det därför kunde ur denna synpunkt
vara till viss fördel för dem att erhålla hela statsbidraget till vägunderhållet
vid denna tid. Denna fördel, som begränsar sig till att vägdistrikten skulle
en eller annan månad tidigare under samma räkenskapsår kunna utfå även
30-procentsbidraget, skulle emellertid enligt de sakkunnigas förslag köpas med
en väsentlig reducering av de automobilskattemedel, som komme att stå till
disposition för vägarbeten under åren närmast efter övergångsåret, en reducering,
som numera kan uppskattas till sammanlagt nära 21 milj. kronor. Denna
reducering skulle nämligen enligt de sakkunnigas förslag gå ut över städernas
och länsfondernas andelar av automobilskattemedlen, vilka andelar under vart
och ett av de tre följande åren skulle minskas med sammanlagt nära 7,000,000
kronor. Medan den fördel, vägdistrikten skulle vinna, sålunda icke innebär
någon inkomstökning eller eljest någon möjlighet till utökade arbeten ens
under det år, förändringen genomfördes, skulle däremot de för anslag till vägbyggnader
och vägförbättringar tillgängliga medlen under vart och ett av de
därpå följande tre åren undergå en verklig reduktion med en tredjedel av
det förskjutna beloppet.

Från budgetteknisk synpunkt skulle en överflyttning av 30-procentsbidraget
till våren innebära skärpning av en olägenhet, som nu gör sig
gällande beträffande 55-procentsbidraget. Då exempelvis riksstatsförslaget för
budgetåret 1937/1938 utarbetades på hösten 1936, måste det på nämnda budgetår
fallande 55-procentsbidraget för år 1938 beräknas icke på grundval av
1936 års underhållskostnader, vilka på hösten med någon säkerhet kunde bedömas,
utan på grundval av ett antaget belopp för 1937 års vägunderhåll. De
verkliga underhållskostnader, vilka skola ligga till grund för 55-procentsbidragets
bestämmande, äro sålunda okända vid tiden för budgetarbetet och kunna
endast uppskattas på grundval av erfarenheterna från gångna år. Då underhållskostnaderna
och i synnerhet kostnaderna för vinterväghållningen kunna
variera betydligt från år till år, kan felräkningen bli rätt avsevärd. Beträffande
kostnaderna för år 1937 torde den uppgå till omkring 9,000,000 kronor.

Väljes däremot det andra av de vägsakkunniga diskuterade ehuru av dom icke
förordade alternativet, nämligen att Inda underhållsbidragets utbetalning förlägges
till tidon efter den 30 juni, skulle belopjaet. av underhållsbidraget i
sin helhet kunna i likhet med det nuvarande 30-procentsbidraget vid budgetens
uppförande bestämmas på grundval av en väsentligt säkrare uppskattning av
de verkliga underhållskostnader, på vilka bidraget skall beräknas, nämligen
underhållskostnaderna under det närmast före budgetåret förflutna kalenderåret,
vilka, då riksstatsförslaget utarbetas, äro kända för de 10 första månaderna.
Örn därjämte underhållsbidraget endast beräknas i statsverkspropositionen
och definitiva siffror senare framläggas för riksdagen, skulle en relativt
säker beriikning kunna göras, vilket synes mig vara en betydande fördel.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

De svårigheter, som för vägdistrikten skulle uppstå därigenom, att hela
underhållsbidraget bleve disponibelt först efter den 30 juni, synas mig vara
mindre än de olägenheter, som äro förenade med 30-procentsbidragets förflyttning
till våren. Göres underhållsbidraget i sin helhet tillgängligt först efter
den 30 juni, torde, såsom de sakkunniga framhålla, vägdistrikten i något fall
bli nödsakade att under första halvåret upptaga lån för utgifternas finansiering.
I vilken utsträckning detta kan behöva ske kan icke nu med säkerhet
bedömas. Någon ledning för bedömande av spörsmålet kan möjligen hämtas
från de uttag av medel vägdistrikten under senare år gjort av det under våren
tillgängliga 55-procentsbidraget. Det visar sig, att utanordningarna av underhållsbidrag
äro störst under månaderna mars—maj, då under åren 1936 och
1937 utanordnats respektive i runda tal 18,800,000 kronor och 20,900,000 kronor.
A andra sidan ha efter den 30 juni samma år av 55-procentsbidraget utanordnats
respektive 6 milj. och 10 milj. kronor i runda tal. Det kan sålunda med säkerhet
antagas, att även örn bidragen icke komma att utgå förrän efter den 30
juni, vägdistrikten icke komma att såsom lån behöva upptaga hela det mot
bidraget svarande beloppet och att, i den mån lån behöva upptagas, dessa
komma att behövas endast för en relativt kort tid. Den räntebelastning, vägdistrikten
skulle behöva ådraga sig på grund av dessa lån, kan sålunda antagas
bli relativt blygsam framför allt i jämförelse med den räntebelastning,
som nu åvilar många vägdistrikt på grund av lån, som tidigare upptagits för
utförande av vägarbeten, till vilka statsbidrag ännu inte kunnat utgå, en räntebörda,
vilken, såsom av det följande framgår, kan ställas i samband med frågan
örn 55-procentsbidragets förflyttning till tiden efter den 30 juni.

Såsom jag i förra årets statsverksproposition anförde, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på min anmodan verkställt en utredning om behovet av
medel för täckande av statsbidrag, vilka vägdistrikten under depressionsåren
förskjutit för utförande i betydande omfattning av omläggnings- och förbättringsarbeten
till arbetslöshetens motverkande. Enligt utredningen uppgick
beloppet till i runt tal 25,200,000 kronor. En förnyad undersökning under
förliden höst visar, att de belopp, som vägdistrikten på detta sätt förskjutit,
den 1 november 1937 uppgingo till inemot 25 milj. kronor, vilka till en väsentlig
del torde ha anskaffats lånevägen.

Dessa av vägdistrikten förskjutna medel, anfördes i nästlidet års statsverksproposition,
utgöra det viktigaste hindret för genomförandet av planerna på
en fondering av automobilskattemedel, som eljest varit önskvärd för att uppnå
en relativ begränsning av vägarbeten under goda ekonomiska konjunkturer och
motsvarande utökning under depressionstider. Förutsatt att nämnda belopp
anskaffats genom lån, måste vägdistrikten därå betala en ränta, som därför
att den löper hela året måste bli väsentligt större än räntan på de lån, som
eventuellt skulle behöva upptagas under våren på grund därav att underhållsbidraget
bleve tillgängligt först efter den 30 juni.

Örn en förflyttning av 55-procentsbidraget på föreslaget sätt verkställes,
skulle en sanering av vägdistriktens ekonomiska förhållanden kunna äga rum
utan någon formell belastning av riksstaten eller minskning av länsfonderna.
Genom 55-procentsbidragets förflyttning ett budgetår fram i tiden uppkommer
nämligen en motsvarande minskning av belastningen å automobilskattemedlen
under det budgetår, från vilket berörda bidrag förflyttas. Då denna
minskning av belastningen för budgetåret 1938/1939 enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagd beräkning kan uppskattas till omkring 39
milj. kronor, skulle vid genomförande av 55-procentsbidragets förflyttning och
bibehållande av nuvarande fördelningsregler i övrigt ett motsvarande belopp,
därest inga särskilda åtgärder vidtoges, tillgodokomma länsfondernas ordinarie
andelar och statsbidrag skulle sålunda kunna utgå ur länsfonderna till
vägdistrikten för de på förskott utförda arbetena i sådan utsträckning, att de

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

ifrågavarande förskjutna statsbidragen kunde betalas. Emellertid anser jag
icke, att här ifrågavarande åtgärd bör vidtagas, med mindre särskilda anstalter
träffas för att säkerställa tillgängliga medels användning för det avsedda ändamålet.
De av vägdistrikten förskotterade kostnaderna uppgå för skilda län
till mycket olika belopp. Enligt den senast verkställda undersökningen uppvisade
Stockholms län den högsta siffran med omkring 4 milj. kronor, medan
beloppet för Gotlands län stannat under 100,000 kronor. Måhända vöre
det med hänsyn till dessa variationer i de av vägdistrikten förskjutna
statsbidragen icke utan vidare riktigt, att anslag tilldelades endast de
distrikt, som förskjutit medel för de väntade statsbidragen och nödgats
upptaga lån för bestridande av ifrågavarande förskott. I vissa fall kunna
medel till dylika förskott ha anskaffats genom en hårdare beskattning och i
andra kunna vägdistrikten ha avstått från i och för sig mycket angelägna vägarbeten,
därför att de icke velat genom upptagande av lån skaffa medel till
att förskottera statsbidragen. Å andra sidan sågo sig många vägdistrikt tvingade
att igångsätta vägarbeten med hänsyn till arbetslöshetssituationen inom
distrikten samt animerades i viss utsträckning härtill av statsmakterna. Med
hänsyn till anförda omständigheter finner jag förmånligast att, därest 55-procentsbidraget förflyttas till tiden efter den 30 juni, ett mot de förskotterade
statsbidragen svarande belopp såsom särskilt anslag ställes till Kungl.
Maj:ts förfogande och att Kungl. Majit efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under hänsyn till angivna omständigheter utarbetad plan tilldelar vägdistrikten
bestämda belopp för det avsedda ändamålet, varvid skall tillses,
att vägdistrikten avlasta sig skulder, som de ådragit sig genom ifrågavarande
förskottsbyggande.

Under åberopande härav har departementschefen förordat dels att hela
statsbidraget till vägdistriktens underhållskostnader — liksom ock utjämningsbidraget
— utbetalas efter den 30 juni, dels ock att ett särskilt anslag
på 25,000,000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande att användas för
utbetalning av statsbidrag, vilka vägdistrikten under depressionsåren förskjutit
för vägarbeten, i allmänhet igångsatta till motverkande av arbetslöshet.

Städerna. Av automobilskattemedlen skola — sedan vissa gemensamma
poster utgått — 20 procent tillfalla rikets städer samt 80 procent landsbygden.
Av städernas totala andel fördelas 80 procent mellan de särskilda städerna i
förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt, att användas,
på sätt angives i 4 § förordningen angående statsbidrag till den allmänna väghållningen
i riket, till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator, i första rummet infartsvägar. Återstående 20
procent av städernas andel (städernas utjämningsandel) fördelas av Konungen
på sätt i 5 § sistnämnda förordning sägs, nämligen såsom särskilda statsbidrag
till vissa foretag av i 4 § omförmält slag.

Beträffande bidragen till städernas väg- och gatuhållning hava de sakkunniga
uttalat, att underhållsbidrag borde utgå till städernas väghållning och
att detta principiellt borde beräknas till samma kvotdel som beträffande landsbygden
nämligen 85 procent. I anslutning härtill hava de sakkunniga anfört
följande:

Emellertid hysa de sakkunniga starka betänkligheter mot en dylik fixering
av bidragsprocenten. Det föreligger nämligen den väsentliga skillnad mellan
landsbygden och städerna i här förevarande hänseende, att vägdistriktens väghållning
inskränker sig till de statsbidragsberättigade vägarna inom distriktet,
under det att städernas väg- och gatuhållning omfattar även ett mycket stort

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

antal andra vägar och gator än dem, som äga sådan betydelse att de kunna
komma i fråga till förevarande statsbidrag. Även där viljan är den bästa,
skall därför ofta uppstå svårighet att i städernas bokföring i allo hålla bidragsberättigade
kostnader åtskilda från övriga utgifter för väg- och gatunätet.
Särskilt gäller detta i fråga örn gemensamma kostnader såsom för förvaltning,
anskaffning av och avskrivningar å maskiner och inventarier, vissa skadeersättningar
och försäkringsavgifter. Erfarenhet saknas hittills angående möjligheten
överhuvud taget att förverkliga kravet å bokföringsmässigt särskiljande
av de kostnader, å vilka bidraget skall beräknas. Huruvida vad städerna angår
någon stabilisering av underhållskostnaderna inträtt, torde ock vara tvivelaktigt.
Det blir således nödvändigt att på något sätt skydda sig mot risken
av oanade och för hela bidragssystemet förryckande stegringar av bidraget
till nu ifrågavarande ändamål. Visserligen är det de sakkunnigas avsikt att
här nedan i ett särskilt kapitel behandla frågan örn den ordning, i vilken de
olika behov, till vilka statsbidragen lämnas, sinsemellan böra tillgodoses.
Men i nu förevarande fall synes nödig hänsyn till övriga behov samt till
begränsningen av tillgången på bidragsmedel böra taga sig uttryck redan i
själva reglerna för statsbidraget.

Att i stället för verkliga kostnaden till grund för bidraget lägga på ett eller
annat sätt i förväg för längre perioder beräknad kostnad medför skydd mot
ovannämnda risk, men man undgår ej härigenom svårigheten att riktigt fördela
kostnaden mellan bidragsberättigade och andra vägar och gator. Sådana
förhandsberäkningar bliva, då fråga är om underhållet, i själva verket ännu
mindre tillförlitliga och hindra anpassning efter växlingar i behoven. Att
överge tanken på den principiellt riktiga metoden, som tillämpas beträffande
landsbygden, eller alltså en tilldelning efter verkliga kostnaden, finna de sakkunniga
ej heller nödvändigt. Vad som tarvas för att ej göra denna metod
äventyrlig i praktiken, är emellertid att det fastställes en gräns, vilken totala
beloppet av statsbidraget till ifrågavarande ändamål icke får överskrida. De
sakkunniga åsyfta här icke närmast att anslaget ej får överskridas utan att
man vid bestämmandet av anslagets belopp icke blott företager en matematisk
beräkning av viss procent å de verkliga kostnaderna utan även tillser att ej
bidraget överskrider vad som skäligen må i förevarande hänseende utgivas.

De sakkunniga föreslå, att det årliga beloppet av statsbidraget till städernas
kostnader för underhåll av de för automobiltrafiken viktiga vägarna
och gatorna samt för vinterväghållning å nämnda vägar beräknas till 85
procent av en uppskattad totalkostnad, vilken tillsvidare finge anses utgöra
det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna beloppet, i runt tal 4,000,000
kronor, samt att, sedan totala bidragsbehovet sålunda bestämts, tilldelningen
till de särskilda städerna av de medel, som för behovets tillgodoseende
kunde anslås, skedde sålunda, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
årligen till varje stad utbetalade vad på densamma av dessa medel belöpte
med hänsyn till förhållandet mellan dess och övriga städers verkliga kostnader
för nämnda underhåll och vinterväghållning under nästföregående år,
dock högst 85 procent av stadens ifrågavarande verkliga kostnader.

Under erinran att bidraget till städernas underhåll skulle utgå endast
beträffande för automobiltrafiken viktiga gator och vägar har departementschefen
anfört följande:

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle förutsätta, att
städerna i sin bokföring skilde underhållskostnaderna för bidragsberättigade
gator och vägar från övriga underhållskostnader. Örn möjligheterna

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

17

härtill och till kontroll av huruvida sådan åtskillnad iakttagits saknas
erfarenhet. Att såväl uppdelningen i städernas bokföring som kontrollen
därav skulle medföra betydande svårigheter och kostnader, utan att
dock kunna bli fullständig, synes emellertid sannolikt. Visserligen skulle
de sakkunnigas förslag att det sammanlagda underhållsbidraget till städerna
skulle maximeras till 85 procent av en uppskattad totalkostnad
från statsfinansiell synpunkt innebära en viss garanti mot en hela bidragssystemet
förryckande stegring av statsbidraget, men från synpunkten
av en rättvis fördelning av bidragssumman städerna emellan skulle denna
maximering icke utesluta de ogynnsamma verkningarna av berörda svårigheter.
Då det procentuella bidraget till samtliga städer skulle vara lika, skulle
nämligen en felaktig bokföring av underhållskostnaderna eller ett mindre
rationellt handhavande av underhållet i en eller flera städer sänka bidraget
för övriga städer. Ett sådant förhållande skulle kunna minska känslan av nödvändigheten
att iakttaga nödig sparsamhet. Häremot kan invändas, att detsamma
gäller vägdistrikten. Mellan städerna och vägdistrikten föreligger
emellertid den skillnaden, att vägdistriktens hela vägnät utgöres av bidragsberättigade
vägar, medan städerna enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla
underhållsbidrag endast för en begränsad del av sitt gatu- och vägnät.
Härtill kommer att mellan vägdistrikten icke föreligger samma ömsesidiga
beroende, som enligt de sakkunnigas förslag skulle uppkomma mellan städerna,
i det att höga underhållskostnader i ett eller flera distrikt icke sänka
underhållsbidraget i andra under fastställda 85 procent. Då jag funnit de
sakkunnigas förslag i förevarande hänseende medföra betydande olägenheter,
icke minst för städerna själva, utan att någon större fördel därmed skulle
vinnas, har jag ansett mig icke böra förorda detsamma.

Uppgives det särskilda underhållsbidraget till städerna, synes därav böra
följa att icke heller något särskilt anslag till byggande av vägar och gator bör
utgå. Bidraget till städernas gatuhållning skulle sålunda såsom hittills utgå
med ett totalbelopp, vilket fördelas mellan städerna enligt det förslag, som jag
i det följande framlägger.

I likhet med de sakkunniga finner jag anledning till justering av grunderna
för städernas bidragstilldelnmg föreligga för att även beträffande denna komma
i närmare anslutning till den i och för sig riktiga behovsprincipen. Liksom
i fråga örn länen torde den influtna automobilskatten knappast kunna anses
som en fullt tillfredsställande mätare av städernas bidragsbehov. Fördelningen
enligt nu gällande regler av städernas ordinarie andel medför, att
städerna få sina gatukostnader täckta med statsbidrag till mycket olika procent.
Det synes, så långt möjligheter till kontroll förefinnas, till och med ha
inträffat, att vissa städer ha fått statsbidrag till högre belopp än summan av
de totala gatu- och vägkostnaderna, medan andra städer endast ha fått relativt
små bidrag. En viss utjämning av bidragen sker visserligen vid fördelningen
av städernas utjämningsandel, och cn fullständig eliminering av dessa ojämnheter
torde icke vara möjlig utan den kostsamma kontroll, som, enligt
vad jag tidigare framhållit, helst bör undvikas. Emellertid torde berörda
ojämnheter i huvudsak kunna undgås genom att den höjning av utjämningsandelen,
som vissa länsstyrelser föreslagit, göres tillräckligt kraftig.

Med hänsyn till don nu utgående ordinarie andelens storlek i förhållande
till de totala gatukostnaderna i vissa städer har departementschefen funnit
utjämningsandelen lämpligen böra höjas från nuvarande 20 procent till 60
procent av städernas totala andel. Örn den sålunda förhöjda utjämningsandelen
därefter fördelades mellan städerna efter en behovsprövning i anslut Bihang

till riksdagens protokoll 1938. (> sand. Kr ti. 63o »8 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ning till de sakkunnigas förslag, syntes i huvudsak de av de sakkunniga
eftersträvade fördelarna ha vunnits utan de olägenheter, som enligt det föregående
torde följa med sakkunnigförslaget. Återstående 40 procent skulle
i likhet med den nuvarande ordinarie andelen fördelas mellan städerna i
förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt. De sakkunnigas
förslag, att städerna hädanefter skulle kunna erhålla bidrag även
till nyanläggningsarbeten, har departementschefen ansett sig böra biträda.
Av städernas utjämningsandel skulle ett belopp, motsvarande 5 procent av
den totala andelen, avskiljas och ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för
bidrag i utjämningssyfte eller till brådskande företag.

Anslagsberäkning. Medan för närvarande — efter avräkning först av vissa
vägbyggnadsanslag m. m. •—- 20 procent av automobilskattemedlen tillfalla
städerna och 80 procent landsbygden förutsätter departementschefen en höjning
av denna städernas andel till 25 procent, varvid landsbygdens sänkes till
75 procent. Med framhållande att denna procentuella ändring dock motverkas
av andra faktorer har departementschefen framlagt följande beräkning för
åskådliggörande av fördelningen under ett normalår:

Årets automobilskattemedel.
114,540,000 kr.

Väg- och

Statens

National-

; Mindre

Bidrag

Sten-

Bidrag

Avsättning

Att för-

vatten -

väginsti-

föreningen

hamnar

till bro-

sättning

till väg-

till auto-

delas

byggnads-

tut. Forsk-

för trafik-

och

bygg-

samt

underhållet

mobil-

mellan

styrelsen.

nings- och

säker-

farleder

nader

inköp av

på landet

skatte-

städer och

Vägorga-

undersök-

hetens

gatsten

(85 % på

medels-

landsbygd

nisationen

nings-

främjande

1938 års

fonden

i länen

arbeten

kostnader)

1,070,000

210,000

100,000

750,000

3,800,000

5,000,000

51,850,000

2,000,000 49,760,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Städernas andel (25 %) Landsbygdens andel (75 %)

12,440,000 kr. 37,320,000 kr.

Skatteutjäm-

Bidrag till

Bidrag till

Byggande

Bidrag till

Återstod att

ningsbidrag

nyanläggning

nyanläggning

av tillfarts-

byggande av

fördela mellan

av landsvägar

av ödebygds-

vägar

enskilda

länen

vägar

utfartsvägar

(lånefonderna)

5,000,000

7.000,000

1,800,000

500,000

1,200,000

21,820,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

I anslutning härtill har departementschefen anfört följande:

I denna plan är fördelningen mellan landsbygd och städer endast en beräkningsgrund
för fastställande av de belopp, som skola tillfalla de båda slagen
av väghållningsskyldige. Samtliga anslag utom fondavsättningsanslaget äro i
enlighet med vad jag förut anfört oberoende av, örn den verkliga uppbörden
av automobilskattemedel blir större eller mindre än den beräknade.
Även städernas och länsfondernas anslag, vilka med nu gällande regler
äro regleringsanslag, som ökas eller minskas, örn automobilskatteuppbörden
blir större eller mindre än beräknat eller underhållskostnaderna undereller
överskrida beräknade belopp, utgå enligt förslaget oberoende av dessa
faktorer med sina bestämda belopp. Utgångspunkten för beräkningen har
varit att ungefärligen bibehålla det nuvarande förhållandet mellan städernas

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

19

och landsbygdens andelar av automobilskattemedlen. Som av planen framgår
hava dels vissa väganslag, som enligt nu gällande ordning utgå före
fördelningen mellan landsbygd och städer, flyttats ned till landsbygdens
andel, medan hela landsbygdens underhållsbidrag förts upp före fördelningen.
Det framgår vidare, att städernas andel höjts från 20 till 25 procent. Detta
innebär ingen höjning av det totala belopp, som tillfaller städerna, utan har
vidtagits endast för att städerna efter de nämnda omflyttningarna av väganslagen
och underhållsbidraget skola ungefärligen bibehålla samma andel
Sedan landsbygdens hela underhållsbidrag flyttats upp före fördelningen
mellan städer och landsbygd, sjunker nämligen på grund av underhållsbidragets
storlek den återstod, som skall fördelas. Därest städerna fortfarande
skulle erhålla blott 20 procent, skulle deras totala tilldelning nedgå, även fast
inkomsterna av automobilskattemedel förbleve desamma. Härav framgår
också, att höjningen från 20 till 25 procent av städernas andel icke ställer
landsbygden i en ogynnsammare ställning. Ty visserligen har landsbygdens
totala andel sjunkit, men den skulle hädanefter icke belastas med 55-procentsbidraget
till underhållet, vilket bidrag enligt nu gällande regler utgår av landsbygdens
andel.

Yad budgetåret 1938/39 beträffar vinnes genom omläggningen av automobilskattemedlens
utbetalning att man ej behöver räkna med medel till mer
än 30 procents underhållsbidrag till landsbygden samt ej heller med skatteutjämningsbidrag
eller städernas och landsbygdens procentuella andelar.
Härigenom har öppnats möjligheter att anvisa anslag till statsbidrag å
25,000,000 kronor till vägarbeten, utförda förskottsvis, och till avsättning till
automobilskattemedelsfonden med 41,695,000 kronor, på sätt framgår av följande
tabell:

1938/39 års automobilskattemedel.

114,540,000 kr.

(115,000,000-

-460,000 kr.)

Vägunder-

Väg- och

Statens

Väg-

Stensättning

Väg- och bro-

Statsbidrag

Avsättning

håll 30 %

vatten-

Tåg-

organisa-

och inköp

byggnader

för av väg-

till statens

av kost-nad för

1937

byggnads.

styrelsen

institut

tionen
i länen

ay gatsten

m. ni.

distrikten

förskottsvis

utförda

arbeten

autoraobil-

skattemedels-

fond

21,900,000

330,000

140,000

740,000

5,000,000

19,735,000

25,000.000

41,695,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Med de av departementschefen framställda förslagen skulle vid fördelningen
av 1938/39 års automobilskattemedel vissa belopp, tillhopa 460,000
kronor, tagas i anspråk under femte och nionde huvudtitlarna, nämligen

370.000 kronor till statspolisen och 90,000 kronor som gottgörelse åt fiskerinäringen.
Oberoende av föreslagna förändringar skall mot 1938/39 års automobilskattemedel
avräknas anslag med 30 procent av kostnaderna för vägunderhållet
under år 1937. Totala underhållskostnaderna under år 1937 beräknas
enligt propositionen 173 till i runt tal 72,500,000 kronor, varav

21.900.000 kronor erfordras för budgetåret 1938/39. Av utskottet har ej företagits
andra ändringar i Kungl. Maj:ts förslag än höjningar i anslagen till
ödebygdsvägar och enskilda utfartsvägar med sammanlagt 300,000 kronor.
Sedan man tillagt av utskottet tillstyrkt anslagshöjning, 300,000 kronor,
erhållas de belopp, som finnas intagna i ovanstående tabell.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Till komplettering av en av utskottet — i utlåtande nr 6, punkt 15:o) —
vid 1937 års riksdag lämnad liknande uppgift må meddelas, att under tiden
till den 1 januari 1938 hava till nybyggnad och förbättring av vägar använts

av arbetslöshetsmedel: 250 miljoner kronor (åren 1918—1937);

av automobilskattemedel: 246 miljoner kronor (åren 1924—1937);

från allmänna budgeten: 143 miljoner kronor (åren 1841—1937).

Innan utskottet ingår på den av departementschefen under nu förevarande
punkt avhandlade frågan örn ändrade grunder för statsbidragen till den allmänna
väghållningen anser sig utskottet, närmast i anslutning till motionen
II: 37, böra erinra örn de utredningar, som de senaste åren pågått, och de
beslut, som i anslutning härtill blivit fattade i syfte att åstadkomma
en ekonomisk lämplig planläggning av rikets vägväsen samt att också
lätta den tunga börda, som vägskatten tvivelsutan är för de väghållningsskyldige.
Efter att tidigare år 1934 ha antagit en ny väglagstiftning, avseende
att genom begränsning av antalet vägdistrikt och andra reformer
möjliggöra en mera rationell väghållning, har riksdagen så sent som 1936
fastställt ändrade normer för vägkostnadernas fördelning å staten och vägdistrikten.
Då i nämnda motion nu särskilt påyrkas, att landsbefolkningen
inom de vägdistrikt, där rikets huvudvägar gå fram, helt måtte befrias från att
med vägskatt bekosta dessa, må framhållas, att för dylika viktigare huvudvägar
statligt anläggningsbidrag numera utgår med 90 procent och i undantagsfall
efter en ännu högre procentsats, vartill ytterligare kan komma utjämningsbidrag.
Beträffande underhållet har en finansiell lättnad åstadkommits genom
att särskilt betungade distrikt berättigats att utöver det med 85 procent
■Utgående underhållsbidraget erhålla ovannämnda utjämningsbidrag, för fall
att vägskatten är mera betungande. En teknisk-ekonomisk generalplan för
landets huvudvägar är, såsom motionärerna själva omnämnt, för närvarande
under utarbetning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av 1936 års
riksdag har emellertid därutöver — under erinran om behovet av bättre
möjligheter att beräkna motortrafikens skäliga anpart i väghållningskostnaderna
— begärts utredning angående automobilbeskattningen. I avvaktan
också på de förslag, som i anledning härav kunna komma att för riksdagen
framläggas, torde någon riksdagens åtgärd ej vara påkallad i anledning
av motionens yrkande örn en ekonomisk general-plan för landets huvudvägnät.
De synpunkter utskottet sålunda framfört hava också sin tillämpning på det i
motionen I: 19 gjorda yrkandet örn att väghållningsbördan skall på ett mera
rättvist sätt avvägas mellan staten, trafikanter, städer och landsbygd.

Vad därefter angår här föreliggande förslag örn ändrade bidragsgrunder i
övrigt må till en början beträffande landsbygdens anpart erinras, att av det
till 85 procent utgående underhållsbidraget för närvarande 55 procent — liksom
ock utjämningsbidraget till mera betungade distrikt — kunna få lyftas
redan på våren och 30 procent under senare delen av året. I jämförelse härmed
kan ur iikviditetssynpunkt departementschefens förslag, innebärande att
samtliga dessa bidragsbelopp skola utbetalas först efter den 30 juni, d. v. s.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

sedan hälften av vägdistriktens räkenskapsår förflutit, medföra nackdelar för
distrikten. Ur statens synpunkt äro dock fördelarna påtagliga. Utanordningarna
kunna ske mera enhetligt. Genom att utbetalningarna helt framflyttas
till ett senare statligt budgetår är det ock möjligt att uppgöra beräkningarna
av hihörande riksstatsanslag betydligt säkrare än för närvarande är fallet.
Till grund för dessa riksdagen förelagda anslagsberäkningar skulle nämligen
kunna läggas den vägdistriktens budget, som uppgjorts i samband med
vägskattens fastställande inom vägdistrikten föregående års höst för följande
kalenderår. Att märka är också, att den föreslagna omläggningen ej synes,
enligt vad departementschefen påvisat, behöva medföra någon mera avsevärd
framflyttning av tiden för dessa utbetalningar. Av det nuvarande
55-procentsbidraget lyftes huvuddelen under månaderna mars—maj, men
även efter den 30 juni hava rätt stora utbetalningar plägat förekomma. Örn
nu vid den nya ordningen sådana anstalter träffas, att hela underhållsbidraget
kan, såsom önskvärt är, få lyftas tämligen omedelbart efter den 30 juni behöver
alltså tidsförskjutningen i det stora hela ej bliva mera avsevärd.

Utskottet tillstyrker alltså de av departementschefen föreslagna formerna
för underhållsbidragets utbetalning. Utskottet har således ej ansett sig kunna
biträda det i motionen II: 259 framställda förslaget att utjämningsbidraget
skulle utgå redan på våren.

Utskottet tillstyrker ävenledes förslaget örn att ett belopp av 25,000,000
kronor ställes till förfogande för utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader
utförda för medel, helt förskjutna och i stor utsträckning upplånade av vägdistrikten.
För en del hårt betungade vägdistrikt torde den bestående lättnad
i finansiellt avseende, som på detta sätt vinnes, mer än väl uppväga ovan
avhandlade förskjutning i tiden för underhållsbidragens utanordning.

Även i övriga hänseenden har utskottet funnit riksdagen böra godtaga de
av departementschefen — på grundval av vägsakkunnigas förslag — förordade
anordningarna för dispositionen av landsbygdens anpart i automobilskattemedlen.
Utskottet har alltså ej heller velat motsätta sig förslaget, att
de smärre vägförbättringsarbeten, vilka tidigare fått inräknas i underhållet,
numera för större rättvisas och likformighets vinnande överflyttas till sådana
förbättringsarbeten, till vilka bidrag beviljas från länsfonderna. Utskottet
anser sig dock härvid böra ytterligare framhålla vad vägsakkunniga anfört
örn angelägenheten av att dylika smärre vägbreddningar och vägrätningar
samt andra sådana mindre omfattande vägförbättringsarbeten kunna få verkställas
i enkla former och utan någon större ingenjörsteknisk omgång.

Utgångspunkten för beräkningen av städernas totala andel i automobilskattemedlen
har varit att i huvudsak bibehålla det nuvarande förhållandet
mellan städernas och landsbygdens andelar. Denna för Kungl. Maj:ts förslag
normerande utgångspunkt anser utskottet böra godkännas.

Vad därefter angår fördelningen mellan städerna inbördes delar utskottet
de betänkligheter, som ett flertal länsstyrelser och även andra anfört mot
de sakkunnigas i och för sig principiellt riktiga förslag, att jämväl städerna
skola komma i åtnjutande av ett efter deras verkliga underhållskostnader

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

avvägt särskilt underhållsbidrag. Att kunna särskilt för varje stad urskilja
de »för automobiltrafiken viktiga gatorna och vägarna» möter självfallet redan
det stora svårigheter. Än vanskligare måste det sannolikt ställa sig att ens
något så när likformigt och exakt bestämma vad och hur mycket av stadens
allmänna kostnader för gatuunderhållet, som belöper å denna automobiltrafikens
speciella del i gatunätet. Departementschefens förslag förutsätter däremot
ej någon dylik mera omfattande bokförings- och kontrollapparat. Samtidigt
möjliggör sistnämnda förslag bättre än hittillsvarande system en tilldelning
åt de olika städerna, anpassad efter storleken av deras bidragsberättigade
gatuarbeten och deras olika behov i övrigt. Medan sålunda för närvarande
en så stor del av städernas totala andel som 80 procent fördelas å de enskilda
städerna alldeles oberoende av deras kostnader för vägväsendet och allenast
på grundval av den automobilskatt, som influtit från envar av dem, skulle
enligt departementschefens förslag endast 40 procent utgå i förhållande till
influten bilskatt, medan återstoden, 60 procent, skulle stå till förfogande för
att efter en mera fri behovsprövning fördelas mellan de olika städerna. Utskottet
anser därför Kungl. Maj:ts förslag böra åtminstone tills vidare godtagas
i avvaktan på en ytterligare omprövning av de möjligheter, som kunna
förefinnas att åstadkomma en ännu bättre grund för en rättvis och samtidigt
praktiskt genomförbar fördelning av städernas andel dem emellan. Utskottet
förutsätter alltså, att Kungl. Majit, med beaktande av de motionsvis anförda
synpunkterna, ånyo överväger frågan örn städernas inbördes bidragsrätt.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla som önskvärt, att i sådana
fall, då med en stad införlivas större landsbygdsområde, särskild hänsyn måtte
vid statsbidragstilldelningen tagas till storleken av det bidrag, som, därest området
alltjämt tillhört vägdistrikt på landet, kunnat påräknas till där nödvändiga
vägförbättringsföretag.

Vad till sist angår automobilskattemedlens rent budgetmässiga behandling
måste utskottet anse automobilskattemedlen såväl till uppkomst som ändamål
intaga en sådan särställning, att deras avskiljande från andra statliga
inkomstkällor är väl motiverat. Utskottet anser alltså specialbudgeten för
automobilskattemedlen böra bibehållas.

De av departementschefen föreslagna budgetära detaljanordningarna hava
ej givit utskottet anledning till erinran. Härmed avses allenast att ytterligare
säkerställa, att inflytande automobilskattemedel skola förslå till de ändamål,
vartill de anvisats.

Beträffande budgetåret 1938/39 skulle framflyttningen av utbetalningarna
å landsbygdens underhållsbidrag liksom ock vissa andra omläggningar, som
dock allenast äro av en rent räkenskapsmässig karaktär, medföra ett högst
avsevärt minskat behov av anslag, varigenom möjliggöres en avsättning till
statens automobilskattemedels fond på inemot 42,000,000 kronor.

Utskottet har alltså ansett sig böra tillstyrka automobilskattemedlens
användning enligt de riktlinjer, som departementschefen angivit. Vad angår
fördelningen av städernas anpart av dessa medel mellan städerna inbördes

iStatsutskottets utlåtande Nr 6.

23

anser dock utskottet det vara förtjänt av ytterligare omprövning huruvida ej
möjligheter finnas att åstadkomma ännu bättre och rättvisare grunder för
denna fördelning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 142 samt II: 238, avseende städernas
bidragsrätt, i den mån de ej kunna anses besvarade med vad
utskottet anfört — må godkänna de i statsrådsprotokollet angivna
förslagen till förordningar dels angående upphävande av
förordningen den 30 juni 1936 (nr 452) örn fördelning av automobilskattemedel,
dels ock örn ändring i vissa delar av förordningen
den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den
allmänna väghållningen i riket;

II. a) att motionen I: 19 — örn ändring av grunderna för vägbeskattningen
—- ej må av riksdagen bifallas;

b) att motionen II: 37 — örn teknisk-ekonomisk generalplan
för landets huvudvägar — ej må av riksdagen bifallas;

c) att motionen II: 259 — örn snabbare utbetalning av skatteutjämningsbidraget
till landsbygden — ej heller må av riksdagen
bifallas.

8:o) Bidrag till vägunderhållet på landet. Beträffande Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 8, sid. 133) får utskottet med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
i en numera avlåten, den 3 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 173, upptagna
förslag, hemställa,

att riksdagen må till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 21,900,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dock högst
intill ett belopp av 21,900,000 kronor.

, 9:o) Bidrag till halvpermanenta vägbeläggningar. Med hänvisning till
vad utskottet under punkten 7:o) yttrat hemställer utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9),

att riksdagen må till bidrag till halvpermanenta vägbeläggningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

3,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

10:o) Särskilda bidrag till vägdistrikten. Med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 10) och med åberopande av vad som i ärendet anförts
under punkten 7:o) hemställer utskottet,

att riksdagen må till särskilda bidrag till vägdistrikten för
budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

H:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Beträffande
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11) om beräkning av anslag till avsättning till
statens automobilskattemedelsfond — i vilket avseende särskild framställning
numera gjorts i propositionen nr 173 — kommer utskottet att framdeles
avgiva utlåtande; vilket

anmäles.

12:o) Bidrag till nyanläggning av landsvägar. Kungl. Majit bär (punkt
12, sid. 134—136) föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning av
landsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär framlagt förslag örn böjning av förevarande
anslag med 1 miljon kronor till 8 miljoner kronor. Styrelsen bar
härvid erinrat örn den inventering, som av 1935 års vägsakkunniga verkställts
rörande den allmänna samfärdselns behov av nyanläggningar av allmänna
vägar å landsbygden, samt i anslutning härtill framhållit, att för täckande
under 10-årsperioden 1937—1946 av det enligt denna inventering föreliggande
behovet av nu ifrågavarande slag av vägbyggnader skulle i statsbidrag erfordras
ett årligt anslagsbelopp av 9.7 miljoner kronor.

Departementschefen har för sin del anfört följande:

Ehuru, såsom de av 1935 års vägsakkunniga verkställda inventeringarna
utvisa, ett betydande behov av medel till nyanläggning av landsvägar förefinnes,
torde dock förevarande anslag för nästa budgetår icke böra anvisas
med högre belopp än det för innevarande budgetår å riksstaten upptagna,
7,000,000 kronor. I övrigt torde jag få hänvisa till vad jag i samband med
frågan örn automobilskattemedlens fördelning anfört örn avvägningen av de
skilda anslagen.

Anslagets rubrik torde, i anslutning till 1935 års vägsakkunnigas i nyssnämnda
sammanhang återgivna förslag, böra ändras till »bidrag till nyanläggning
av landsvägar». Jag förutsätter, att reservation å motsvarande anslag
för innevarande budgetår skall överföras till anslaget för nästa budgetår.

Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande för nästkommande
budgetår av anslag för ifrågavarande ändamål med 7,000,000
kronor eller samma belopp, som beviljats för nu löpande budgetår, hemställer,

att riksdagen må till bidrag till nyanläggning av landsvägar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

13:o) Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar. Kungl. Majit bär
(punkt 13, sid. 137 och 138) föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

I två likalydande motioner väckta den ena inom första kammaren, nr 24,
av herr Elon Andersson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 41,
av herr P. L. Persson i Undersvik m. fl., har hemställts, att anslaget till ödebygdsvägar
måtte utsträckas att omfatta även de delar av Gävleborgs län,
som tillhöra Hälsinglands sydvästra, Hälsinglands nordvästra och Hälsinglands
nordöstra vägdistrikt, samt att anslaget med hänsyn därtill höjes från

1,800,000 till 1,900,000 kronor.

Vidare har herr O. E. Sandberg m. fl. i en inom andra kammaren väckt
motion, nr 44, hemställt, att riksdagen måtte till bidrag till nyanläggning av
ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med hänsyn till anslagets behjärtansvärda syfte vill utskottet tillstyrka,
att detsamma bestämmes till 1,900,000 kronor eller 100,000 kronor mer än
som anvisats för budgetåret 1937/38 och nu av Kungl. Majit äskats för budgetåret
1938/39.

Med avseende å de i motionerna I: 24 och II: 41 framförda yrkandena örn
att anslaget må få tagas i anspråk även för Gävleborgs län får utskottet erinra
örn att detta anslag tillkommit för att möjliggöra det allmänna vägnätets
mera nödtorftiga utsträckning inom nordligaste Sveriges vidsträckta fjäll- och
ödemarksområden. Ödebygdsvägarna bekostas av staten till minst 90 procent.
De äro av allmän vägs natur och skola underhållas av vederbörande vägdistrikt.
På grund av de stora avstånden måste de i allmänhet också bliva utav en avsevärd
längd och äro därför också för staten rätt kostsamma företag. Såsom
utskottet tidigare år 1936 i anledning av en liknande väckt motion framhållit,
torde hithörande bidragsbehov inom Gävleborgs län och andra än sydligare
trakter, där gles bebyggelse och stora avstånd likaledes ej sällan förekomma,
i stället få tillgodoses från det under följande punkt behandlade anslaget till
enskilda utfartsvägar och det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till
nybyggesvägar. Utskottet anser sig alltså ej kunna tillstyrka de i detta hänseende
motionsvis gjorda yrkandena.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majis förslag och
motionen II: 44, må till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län för
budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,900,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

b) att motionerna I: 24 och II: 41 ej må av riksdagen bifallas.

14:o) Bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar. Kungl. Majit har
(punkt 14, sid. 139 och 140) föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag bär utskottet behandlat
följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 81, inom första kammaren
av herr J. Friggeråker m. fl. och den andra, nr 174, inom andra kammaren
av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att bidraget till byggande av enskilda utfartsvägar höjes till
1,759,400 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 80, inom första kammaren
av herr J. B. Johansson i Fredrikslund m. fl. och den andra, nr 167, inom
andra kammaren av herr E. Lindmark m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;

dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt
motion, nr 96, däri hemställts, att riksdagen måtte till byggande av enskilda
utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anslå ett till 1,500,000 kronor förhöjt
belopp;

dels en inom andra kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl. väckt motion,
nr 45, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att till bidrag till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 1,400,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

dels en inom andra kammaren av herr A. Gustafsson i Lekåsa väckt motion,
nr 33, däri hemställts, att riksdagen måtte ställa ett belopp av 3,000,000 kronor
till Kungl. Maj:ts förfogande att genom länsstyrelserna efter vederbörlig behovsprövning
fördelas till byggnads- och underhållsskyldige å enskilda utfartsvägar,
vilkas underhållskostnader äro särskilt betungande, med hänsynstagande
till den uppdebiterade allmänna vägskatten;

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 141, inom första kammaren
av herr A. Holstenson m. fl. och den andra, nr 164, inom andra kammaren
av herr A. Jonsson i Skedsbygd m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att Kungl. Majit måtte
anmoda 1935 års vägsakkunniga att skyndsamt framkomma med förslag rörande
bidrag till byggande och underhåll av enskilda utfartsvägar;

dels ock en inom första kammaren av herr A. Pettersson väckt motion,
nr 183, samt en inom andra kammaren av herr J. H. Johansson i Norrfors
väckt motion, nr 261, i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj :t göra framställning örn utredning av vad som från det allmännas
sida kan göras för att lätta bördan för underhållet av de s. k. enkronasvägarna
i Västerbottens län, eventuellt även örn och i vilken utsträckning dessa vägar
böra intagas under allmänt vägunderhåll, samt om förslag, som av utredningen
kan föranledas.

Ifrågavarande anslag, som under budgetåret 1930/31 utgick med 450,000
kronor, anvisades för vart och ett av budgetåren 1931—1934 med 500,000
kronor, för budgetåret 1934/35 med 600,000 kronor, för budgetåret 1935/36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

med 800,000 kronor och för budgetåret 1936/37 med 1,000,000 kronor. Med
anledning av motionsvis framställda förslag örn höjning av bidragsbeloppet
ökades anslaget för innevarande budgetår med 200,000 kronor till 1,200,000
kronor. För budgetåren 1935/38 hava anslagen anvisats att utgå av automobilskattemedel.

Avsikten med anslaget till enskilda utfartsvägar är att genom beredande
av statsbidrag uppmuntra och möjliggöra för befolkningen i avlägset liggande
byar eller gårdar att själva bryta väg fram till de allmänna trafiklederna.
Anslaget är sålunda — såsom av riksdagen redan tidigare vid upprepade tillfällen
framhållits — av en synnerligen behjärtansvärd natur. Det är också
på ett framträdande sätt ägnat att främja landets uppodling och bebyggelse.
De statliga insatserna för detta ändamål måste i jämförelse med utgifterna
för andra väganläggningar betraktas som ganska begränsade. Örn en utfartsvägsanläggning
skall kunna åstadkommas, beror nämligen främst på den
härav berörda befolkningens egna ansträngningar och uppoffringar. Statsbidrag
lämnas nämligen för närvarande i allmänhet endast med en fjärdedel,
högst en tredjedel av kostnaderna. Statens bidrag må ej i något fall bestämmas
till högre belopp än halva kostnaden. Härtill kommer emellertid
ett mindre bidrag från landsting, kommun eller annan icke-sakägare. Enligt
de fastställda grunderna skall detta uppgå till minst 15 procent av statsbidragets
belopp.

I sitt betänkande av den 11 december 1936 om automobilskattemedlens fördelning
m. m. (1936: 58) hava 1936 års vägsakkunniga beträffande statsbidrag
till kostnaderna för enskilda vägar yttrat:

De sakkunniga kunna här icke framlägga något slutligt förslag med avseende
å kostnaderna för enskilda vägar. Spörsmålet örn statsbidrag till
enskilda vägar är nära förbundet med problemet örn intagning av enskild väg
till allmänt underhåll och skall därför framdeles upptagas i sådant sammanhang.
Emellertid tro sig de sakkunniga redan nu på grund av sitt hittillsvarande
sysslande med dessa frågor kunna med bestämdhet uttala den mening,
att statsbidrag till enskild väghållning är i vissa fall högeligen påkallat av
behovet och även eljest väl motiverat av de skäl, som de sakkunniga ovan
angivit för utgivande av statsbidrag till väghållning i allmänhet.

För närvarande är å riksstaten upptaget ett anslag till bidrag till byggande
av enskilda utfartsvägar. Men vad nyss anförts om skäl till statsbidrag gäller
icke blott anläggningsföretag utan även vägunderhåll. Tydligt torde vara att
en såsom enskild underhållen väg kan vara av ett ej obetydligt intresse för
den allmänna samfärdseln utan att dock kunna anses nödig för densamma saint
att underhåll av en dylik väg kan, exempelvis till följd av trafik av andra än
dem, som kunna förpliktas att deltaga i underhållet, för dessa sistnämnda
bliva mycket betungande. Det allmännas intresse av vägen är visserligen här
icke av samma styrka som i fråga örn allmänna vägar, men ett ur statens synpunkt
skäligen ringa bidrag kan i många fall för de enskilda väghållarna få
stor betydelse.

De möjligen erforderliga bidragsbeloppen kunna emellertid icke gärna stiga
till sådan höjd, att reglerna för automobilskattemedlens fördelning därav måste
röna större inflytande.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Med beaktande av de motionsvis framförda önskemålen örn höjning av
anslagsbeloppet vill utskottet tillstyrka, att anslaget bestämmes till 1,400,000
kronor, d. v. s. 200,000 kronor mer än som anvisats för innevarande budgetår
och som nu av Kungl. Majit äskats.

I ett flertal motioner hava yrkanden framställts om statsbidrag till underhållet
av enskilda utfartsvägar samt också till vissa enskilda vägar inom Västerbottens
län, vilka — enligt vad i väckta motioner rätt övertygande påvisats —
representera ett ofta nog också för det allmänna betydelsefullt pionjärarbete.

Såsom 1935 års vägsakkunniga framhållit, kunna de enskilda vägarna vara
av ett ej obetydligt värde för den allmänna samfärdseln. Enligt vad som
från de sakkunniga i den till 1938 års riksdag avgivna berättelsen anmälts,
beräkna de att under första delen av år 1938, i samband med frågan örn ny
lagstiftning örn enskilda vägar, framlägga utredning och förslag jämväl rörande
statsbidrag till enskild väghållning. Vid sådant förhållande torde de här
förevarande motionerna ej nu påkalla någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förslag och
motionerna I: 80 och 81 samt II: 96, 167 och 174 ävensom med
bifall till motionen II: 45, må till bidrag till byggande av enskilda
utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 1,400,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen; b)

att motionerna I: 141 och 183 samt II: 33, 164 och 261, som
avse vägunderhållsbidrag — i den mån de ej kunna anses besvarade
med vad ovan anförts — ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

15:o) Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan. I enlighet med Kungl.

Majits förslag (punkt 15, sid. 140—144), som avser anvisande av samma
belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

16:o) Bidrag till byggande av broar. Kungl. Majit har (punkt 16, sid. 144
och 145) föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande av broar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens av departementschefen förordade
förslag skulle för nästkommande budgetår anslag anvisas som bidrag

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 29

till byggande av broar med 3.5 miljoner kronor eller samma belopp, som beviljats
för nu löpande budgetår.

Till belysande av behovet av bidrag för ifrågavarande ändamål har styrelsen
framhållit, att i av länsstyrelserna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
överlämnade förteckningar över broföretag, som ansetts böra komma i åtnjutande
av bidrag från motsvarande anslag för budgetåret 1937/38, upptagits
företag med en beräknad kostnad av sammanlagt mera än 20 miljoner kronor
mot omkring 17 miljoner kronor för budgetåret 1936/37. Samtidigt erinrar
styrelsen örn att i det förslag till fördelning av anslaget för budgetåret
1937/38, som styrelsen avgivit den 26 juni 1937, förutsatts, att 10 av de i förslaget
upptagna 51 företagen skulle erhålla bidrag endast för påbörjande. För
genomförande av dessa företag skulle erfordras ytterligare statsbidrag med
omkring 2.2 miljoner kronor, vilket belopp finge utgå av anslaget för kommande
budgetår eller, vad beträffade ett par av företagen, till viss del senare.
Styrelsen meddelar vidare, att i avseende å anslaget för budgetåret 1938/39
ansökningar torde vara att förvänta örn bidrag till flera större företag, bland
annat till anläggning av bro över Lule älv invid Luleå. För påbörjande av
enbart sistnämnda företag beräknar styrelsen ett statsbidrag av omkring

0.7 5 miljon kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till byggande av broar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

17:o) Bro mellan Sverige och Norge över Svinesund. Beträffande Kungl.
Haj:ts förslag (punkt 17, sid. 145 och 146) angående anslag till bro mellan
Sverige och Norge över Svinesund kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

18:o) Stensättning av vägar. Kungl. Majit har (punkt 18, sid. 146—150)
föreslagit riksdagen att till stensättning av vägar för budgetåret 1938/39 anvisa
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjorda planen skulle
under budgetåret 1938/39 stensättas en väglängd av omkring 8 mil, motsvarande
en stensatt yta av omkring 462,000 kvadratmeter. Arbetena skulle
beröra — förutom vissa städer — vägdistrikt i Uppsala, Södermanlands,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands och Västmanlands län. Kostnaderna för planens genomförande

Utskottet.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

äro beräknade till 3,000,000 kronor. Departementschefen har tillstyrkt detta
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

I samband med statens inköp av gatsten har förutsatts, att huvuddelen
av de inköpta lagren icke skulle, annat än undantagsvis, försäljas och därmed
tynga marknaden utan vid lämplig tidpunkt komma till användning vid fortsatta
statliga stensättningsarbeten. Enligt riksdagens uttalanden bör desslikes
jämsides med konjunkturutjänmingssynpunkterna också beaktas önskvärdheten
av att stenlagren inom rimlig tid kunna komma till nytta. Under
erinran härom får utskottet tillstyrka Kungl. Majis förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till stensättning av vägar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

19:o) Inköp av gatsten. Kungl. Majit har (punkt 19, sid. 150—156) föreslagit
riksdagen att till inköp av gatsten för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 4,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Till inköp av gatsten har 1937 års riksdag anvisat ett anslag av 4 miljoner
kronor, därav 2 miljoner kronor att utgå av automobilskattemedel. Sammanlagt
har för budgetåren 1936/38 för inköp av gatsten anvisats ett belopp
av 9 miljoner kronor.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

Till följd av, bland annat, de relativt gynnsamma exportsiffrorna under år
1937 har antalet med statliga stenbeställningar sysselsatta arbetare i genomsnitt
under året varit mindre än vad som beräknades i samband med äskande
av anslaget till inköp av gatsten för innevarande budgetår. Under månaderna
januari—september 1937 har förenämnda antal sålunda minskat från omkring
1,800 till omkring 700. Emellertid har på grund av under hösten 1937 inträdd
minskning i stenexporten antalet numera ökat avsevärt. Under oktober månad
1937 torde sålunda över 1,300 arbetare hava sysselsatts med statliga stenbeställningar.
Minskningen i exporten sammanhänger bland annat därmed,
att vissa större leveranser av sten till Polen och Frankrike numera äro helt
eller i det närmaste fullgjorda.

Vad beträffar stenexporten under innevarande år torde en nedgång i förhållande
till år 1937 vara att förvänta. Då läget inom stenindustrien och de
därav främst beroende kommunerna därför alltjämt torde bliva sådant, att fortsatta
statliga stödåtgärder måste anses ofrånkomliga, har jag, efter samråd med
chefen för socialdepartementet, ansett mig böra föreslå, att även under nästa
budgetår upphandling av gatsten för statens räkning må äga rum.

Vad beträffar omfattningen av de statliga stödåtgärderna har steninköpskommittén
räknat med något ökade statsbeställningar under år 1938. Med
dylika beställningar skulle sålunda enligt det av kommittén framlagda förslaget
i genomsnitt under år 1938 och första halvåret 1939 sysselsättas 1,800
man, varigenom den för närvarande sysselsatta arbetarstyrkan skulle kunna
bibehållas i arbete. Kostnaderna härför har steninköpskommittén beräknat

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

till 8 milj. kronor. Med hänsyn till att av innevarande budgetårs anslag större
delen ännu icke behövt tagas i anspråk, anser kommittén anslaget för nästa
budgetår icke behöva upptagas till högre belopp än 4 milj. kronor.

Ehuru även detta belopp kan synas högt, anser jag mig med hänsyn till den
ovissa utvecklingen på exportmarknaden dock böra tillstyrka kommitténs förslag
örn anvisande av 4 milj. kronor för nästa budgetår. Skulle sten exportens
utveckling gå i gynnsam riktning, torde hela anslaget icke behöva tagas i
anspråk under nästa budgetår utan kunna till viss del reserveras för senare
uppkommande behov av statsbeställningar.

Utskottet vill tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn att jämväl för nästa
budgetår 4,000,000 kronor — varav hälften av automobilskattemedel — ställas
till förfogande för fortsatta gatstensinköp. Anslaget är avsett att användas
endast i den män detta påkallas för att bereda lindring av den inom stenindustriområdena
rådande arbetslösheten.

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra örn riksdagens år 1936
gjorda uttalanden örn behovet av statlig hjälp till gatstensindustrien för att
övervinna de onormala hinder, som genom importförbud, valutarestriktioner
och andra dylika utländska åtgärder rests för en export, för vilken eljest stora
naturliga förutsättningar borde förefinnas. Riksdagen framhöll därvid också,
att den svenska totala importen från vissa av de länder, som närmast hade
behov av svensk gatsten, vida överstege vår export dit. I anslutning härtill
anser sig utskottet nu ånyo böra erinra örn önskvärdheten av ytterligare överväganden
huruvida ej lättnader i dessa importrestriktioner skulle kunna
uppnås.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till inköp av gatsten för budgetåret 1938/39
anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, därav 2,000,000
kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

20:o) Anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen
i Norrbottens län. Kungl. Maj: har (punkt 20, sid. 156) föreslagit riksdagen
att till anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen
i Norrbottens län för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

115,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till ifrågavarande väganläggning, vilken enligt för 1937 års riksdag framlagda
kostnadskalkyler beräknats draga en total kostnad av 489,900 kronor,
hava hittills anvisats tillhopa 400,000 kronor. För väganläggningens fullbordande
skulle alltså erfordras ytterligare 89,900 kronor. Detta belopp beräknas
emellertid nu, på grund av särskilt under år 1937 inträffade kostnadsstegringar,
behöva höjas till 115,000 kronor, vilken summa föreslås skola
anvisas å riksstaten för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker, att de för fullbordande av ifrågavarande väganläggning
ytterligare erforderliga anslagsmedlen nu anvisas. Utskottet, som ej

TJtskottet.

Utskottet.

32 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet,
hemställer alltså,

att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg mellan
Saivomuotka och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 115,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

21:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Kungl.

Majit har (punkt 21, sid. 157—161) föreslagit riksdagen att till bidrag till
vissa forsknings- och undersökningsarbeten för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 70,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt Kungl. Majlis förevarande förslag skulle för de vanliga bidragen
till forsknings- och undersökningsarbeten anvisas samma belopp som för nu
löpande budgetår eller 40,000 kronor. Under samma anslag föreslås emellertid
därjämte skola för nästkommande budgetår upptagas dels ett belopp av

20,000 kronor för verkställande av vissa undersökningar m. m. rörande vägunderhållskostnaderna
och dels ett belopp av 10,000 kronor för utrustning
av ett laboratorium åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker å tekniska
högskolan i avvaktan på att nybyggnaden för statens väginstitut kommer
till utförande. I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag för budgetåret
1938/39 uppföras med ett belopp av 70,000 kronor.

Departementschefen har beträffande de två nytillkomna anslagsbeloppen
anfört följande:

Vad beträffar styrelsens äskande av medel till belopp av 21,600 kronor för
vissa undersökningar m. m. rörande vägunderhållskostnaderna vill jag understryka
betydelsen av att skärpt uppmärksamhet ägnas frågan örn ett nedbringande
eller en stabilisering av dessa kostnader. Då styrelsens förslag
synes mig innebära en lämplig anordning till vinnande av en begränsning av
underhållskostnaderna och då därjämte ifrågavarande undersökningar, som
jag förutsätter skola bliva av tillfällig art, torde få sådan omfattning, att de
icke kunna utföras av de även med andra arbetsuppgifter sysselsatta väginspektörerna,
vill jag tillstyrka, att ett avrundat belopp av 20,000 kronor för ändamålet
anvisas under nu ifrågavarande anslag. Örn användningen av detta belopp
torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser.

Med avseende å den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker
avsedda laboratorieutrustningen har styrelsen erinrat örn att laboratorium
för geoteknikern avsetts att inredas i nybyggnaden för statens väginstitut.
Då denna nybyggnad, såsom jag i annat sammanhang anmäler, funnits böra
något anstå, har styrelsen nu begärt medel för den utrustning, som erfordras
för geoteknikerns arbete inom åt honom upplåten lokal å tekniska högskolan.
Styrelsen har emellertid framhållit, att utrustningen framdeles, när statens
väginstituts nybyggnad blir färdigställd, kan överflyttas dit. Med hänsyn
till geoteknikerns betydelsefulla arbetsuppgift, vilken innefattar kostnadsbesparande
undersökningar för väg-, bro- och hamnbyggnader, har jag intet
att erinra mot styrelsens framställning. Det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för ändamålet erforderliga beloppet, 10,700 kronor, synes dock böra

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 33

kunna avrundas till 10,000 kronor. Denna summa synes lämpligen kunna inräknas
i nu förevarande anslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 70,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

22:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Beträffande
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22, sid. 161 och 162) angående anslag
för bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar har riksdagen
redan fattat beslut; varom härigenom

erinras.

23:o) Bidrag till hamn- och farledsundersökningar. Kungl. Majit har
(punkt 23, sid. 162 och 163; föreslagit riksdagen att till bidrag till hamn- och
farledsundersökningar för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

8,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj :ts förevarande förslag skulle anslag för bidrag till hamnoch
farledsundersökningar anvisas med oförändrat belopp, men anslaget, som
nu har karaktären av reservationsanslag, å riksstaten för nästkommande budgetår
uppföras såsom förslagsanslag i syfte att för Kungl. Majit bereda tillgång
till medel för utförande i fall av behov av undersökningar för hamnoch
farledsarbeten, som kunna erfordras för motverkande av arbetslöshet.
Då vad Kungl. Majit sålunda föreslagit icke givit utskottet anledning till
erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till hamn- och farledsundersökningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 8,000
kronor.

24:o) Bidrag till handelshamnar och farleder. Beträffande Kungl. Majis
förslag (punkt 24, sid. 163—165) angående anslag till bidrag till handelshamnar
och farleder kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

25: o) Utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar och farleder.

Kungl. Majit har (punkt 25, sid. 166—168) föreslagit riksdagen att till utvidgning
och förbättring av statens fiskehamnar och farleder för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Förevarande förslag avser att genom uppförande å riksstaten av ett särskilt
anslag för ändamålet bereda medel i främsta rummet till erforderliga

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 6. (iso 88 3

Utskottet.

Utskottet.

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

utvidgnings- och förbättringsarbeten å statens fiskehamnar i sådana fall, där
vederbörande hamnintressenter ej kunna lämna så stort bidrag, att kostnaden
i övrigt, d. v. s. högst 90 procent av hela kostnaden, enligt gällande bestämmelser
kan täckas från anslaget till bidrag till byggande och underhåll av
statsunderstödda fiskehamnar. Dessutom skulle det nu äskade anslaget få
användas för de statliga farleder, som stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vård och förvaltning.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin nu förevarande framställning
meddelat, äro vissa av statens fiskehamnar i behov av ändrings- och
förbättringsarbeten för att numera kunna tillgodose de behov, för vilka de
ursprungligen tillkommit. Detta förhållande sammanhänger framför allt med
den rationalisering av fiskets bedrivande, som under senare tider skett. Sålunda
hava numera, bland annat, större motordrivna fiskebåtar i ökad omfattning
kommit till användning. Dessa erfordra såväl ökat hamnutrymme som
djupare samt bättre skyddade och utrustade hamnar än vad fallet varit vid användandet
av enklare båtmateriel.

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst äro de utvidgningsoch
förbättringsarbeten, för vilka styrelsen nu begär medel, av sådant slag,
att kostnaderna därför icke kunna bestridas av tillgängliga medel för underhållsarbeten,
och endast i enstaka fall torde vederbörande hamnintressenter
vara i den ekonomiska situationen, att de kunna uppfylla de villkor, som erfordras
för att de skola komma i åtnjutande av bidrag från anslaget
till bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar. Med
hänsyn till nu angivna förhållanden och då fiskarebefolkningen på åtskilliga
platser har stora svårigheter att kämpa mot, har jag icke velat motsätta mig,
att, där förhållandena så kunna anses påkalla, vissa av statens fiskehamnar
med hjälp av statsmedel försättas i sådant skick, som erfordras för att fisket
skall kunna bedrivas efter rationella grunder.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har preliminärt beräknat kostnaderna
för de arbeten, som äro i första hand behövliga och till vilka bidrag icke kunna
påräknas från vederbörande hamnintressenter, till 400,000 kronor. Med hänsyn
till att nu ifrågavarande arbeten äro väl lämpade att komma till utförande
under tider, då större arbetslöshet är rådande, har jag emellertid icke ansett
mig böra tillstyrka, att arbeten i den omfattning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förutsatt, nu komma till utförande. Jag avser emellertid atti
upptaga arbeten av här ifrågavarande art å förut nämnda särskilda anslagsplan.
I anslutning härtill föreslår jag, att anslaget för nästa budgetår upptages med
ett till 200,000 kronor begränsat belopp. Anslaget synes lämpligen böra få
användas även för de statliga farleder, som stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vård och förvaltning.

Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke givit utskottet anledning till
erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till utvidgning och förbättring av statens
fiskehamnar och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor.

26:o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26, sid. 168 och 169) — och under

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

35

erinran, att för innevarande budgetår beviljats anslag för ifrågavarande ändamål
med samma belopp som det nu äskade — hemställer utskottet,

att riksdagen må till underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 35,000 kronor.

27:o) Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.

Kungl. Majit har (punkt 27, sid. 169—172) föreslagit riksdagen att till bidrag
till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har gjort framställning örn höjning av
förevarande anslag för nästkommande budgetår med 300,000 kronor till

500,000 kronor. Styrelsen har härvid påpekat, att arbetslöshetsmedel ej
längre kunde påräknas för ifrågavarande ändamål annat än för vissa begränsade
delar av landet, ävensom meddelat, att inneliggande framställningar avsåge
statsbidrag till ytterligare 35 hamnbyggnadsföretag med ett sammanlagt belopp
av omkring 3.1 miljoner kronor, vartill komme de framställningar, som
vore att förvänta under återstoden av innevarande samt under nästkommande
budgetår, beträffande statsbidrag till sådana företag, för vilka arbetsplaner
ännu ej utarbetats.

Departementschefen har funnit sig icke kunna tillstyrka någon höjning av
anslaget samt härvid anfört följande:

I enlighet med den uppfattning, åt vilken jag givit uttryck vid behandlingen
av anslaget till handelshamnar och farleder, förordar jag, att nu förevarande
anslag för nästa budgetår bestämmes till samma belopp som för innevarande
budgetår, 200,000 kronor, och avser att framdeles framlägga förslag
i fråga örn de arbeten av hithörande slag, som må uppföras i den i nyssberörda
sammanhang omnämnda anslagsplanen.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av
statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor.

28:o) Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder.

Under erinran om att för innevarande budgetår beviljats anslag för ifrågavarande
ändamål med samma belopp som det nu äskade, att utgå av automobilskattemedel,
får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag
(punkt 28, sid. 172—174), hemställa,

att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av
mindre hamnar och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 750,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet.

36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

V ägtraflkväsendet.

29:o) Besiktning av motorfordon. Kungl. Majit har (punkt 29, sid. 175—
177) föreslagit riksdagen att till besiktning av motorfordon för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 850,000 kronor.

Till besiktning av motorfordon anvisades i samband med en år 1930 beslutad
omläggning av besiktningsväsendet för budgetåret 1930/31 ett extra
förslagsanslag av 530,000 kronor, avseende första halvåret 1931. Anslaget
för detta ändamål, som för vartdera av budgetåren 1931/32 och 1932/33 utgick
med 1,050,000 kronor, sänktes för budgetåret 1933/34 till 1,000,000 kronor,
med vilket belopp det jämväl utgick under budgetåret 1934/35. För budgetåren
1935/36—1937/38 anvisades 1,100,000 kronor, 1,150,000 kronor respektive

1,070,000 kronor. Det för nästkommande budgetår erforderliga beloppet beräknas
till 845,000 kronor eller i runt tal 850,000 kronor. Nedgången i anslagsbehovet
från och med nu löpande budgetår är föranledd av den från och med
den 1 oktober 1937 genomförda omorganisationen av automobilbesiktningsväsendet,
vilken omläggnings verkningar i besparingshänseende göra sig helt
gällande först under nästa budgetår.

Den nu framlagda anslagsberäkningen — vilken skett med utgångspunkt
från en beräknad uppbörd under nästkommande budgetår av avgifter för besiktning
av motorfordon å 1,150,000 kronor — har verkställts på följande sätt:

Kronor

Besiktningsmännens behållna andelar av under budgetåret redovisade

avgifter ............................................................................... 750,000

Ersättning till besiktningsmän, som innehava egen automobil ......... 55,000

Arvoden till länsbesiktningsmän ................................................ 17,300

Arvoden för tillfälliga biträden åt besiktningsmän ........................ 20,000

Arvoden och reseersättningar för särskilda uppdrag ..................... 2,700

Summa kronor 845,000

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må till besiktning av motorfordon för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 850,000 kronor.

| f£30:o)~ Registrering av motorfordon. Bidrag till vissa kommunikationsändamål.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 30 och 31, sid.
177—179) och under erinran, att för ifrågavarande ändamål anvisats samma
belopp för nu löpande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1938/39 anvisa

a) till registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1,000
kronor;

b) till bidrag till vissa kommunikationsändamål ett reservationsanslag
av 29,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

37

Byggnadsväsende^

31:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Majit bär (punkt 32, sid.
180—201) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1938/39; dels ock till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 554,700 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle tvenne nu med arvoden å 5,820 kronor
per år förenade byggnadskontrollantbefattningar å byggnadsstyrelsens intendentsbyrå
omändras till extra ordinarie tjänster i lönegrad 21 i syfte
att tillförsäkra befattningarnas innehavare rätt till pension m. m. Vidare
skulle det nu utgående arvodet å 6,000 kronor till den befattningshavare å
stadsplanebyrån, som handlägger ärenden rörande gatukostnadsbestämmelser
m. m., höjas till 7,200 kronor, vilken höjning ansetts påkallad för att trygga
tillgången på tillräckligt kvalificerad arbetskraft för arbetsuppgiften i fråga.
För tillgodoseende av sistnämnda byrås ökade behov av juridisk arbetskraft
föreslås utbyte av en till byrån knuten amanuensbefattning i lönegrad 18
med begränsad tjänstgöring mot en extra ordinarie notariebefattning i lönegrad
21.

Förutom nu omförmälda ändringar med avseende å redan förefintliga befattningar
avser Kungl. Maj:ts förslag beräknande av medel för följande nya
extra ordinarie befattningar, nämligen en ritarbefattning i lönegrad 15 å
intendentsbyrån, en skrivbiträdesbefattning i lönegrad 2 å administrativa
byrån och en eldarbefattning i lönegrad 5 för fastigheten i kvarteret Grönlandet
norra. Dessutom skulle medel anvisas med 2,496 kronor till arvode åt
en extra eldare i kanslihuset och med 500 kronor till vikariats- och övertidsersättning
m. m. för byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.

Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit ansluter sig på några smärre avvikelser
när till byggnadsstyrelsens framställningar i ämnet. Däremot har
Kungl. Majit icke biträtt styrelsens förslag örn överförande till ordinarie stat
av vissa icke-ordinarie tjänster hos styrelsen. Departementschefen har i sistnämnda
hänseende anfört följande:

Byggnadsstyrelsens nu föreliggande förslag innebär bland annat, att vissa
icke-ordinarie tjänster i styrelsen skulle med oförändrad eller i ett fall med
förhöjd lönegradsplacering överföras å ordinarie stat. Till stöd härför har
styrelsen i huvudsak anfört — förutom att tjänsterna finge anses vara av
stadigvarande karaktär — att antalet icke-ordinarie befattningar i styrelsen
vore ovanligt stort i förhållande till antalet ordinarie tjänster. Sålunda har
styrelsen uppgivit, att av den hos styrelsen fast anställda personalen, som
uppginge till 101 personer, 60 procent vore icke-ordinarie.

Såsom förut framhållits överfördes från och med den 1 juli 1936 ett stort
antal befattningar hos styrelsen från extra ordinarie till ordinarie stat, varigenom
antalet ordinarie befattningar ökades från 21 till 39. Från och med
nu löpande budgetår erhöll styrelsen ytterligare en ordinarie intendentsbefattning.
Under de sistförflutna båda åren har antalet ordinarie befattningar

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

sålunda i det närmaste fördubblats. Den omständigheten, att styrelsens under
samma tid utökade verksamhet medfört anställande i viss utsträckning av ny
icke-ordinarie personal, torde icke i och för sig utgöra tillräckligt motiv för att
antalet ordinarie tjänster nu ökas. Då vidare, sedan med extra ordinarie
tjänster numera förenats pensionsförmåner, en överflyttning till ordinarie
stat av dylika tjänster utan större olägenhet synes kunna anstå och slutligen
styrelsens personalstat så nyligen som år 1936 varit föremål för granskning,
har jag icke ansett mig nu böra föreslå uppförandet å ordinarie stat av ytterligare
tjänster. Vad särskilt angår förslaget örn beredande av ordinarie anställning
åt fyra å byggnadsbyrån anställda icke-ordinarie förste byråingenjörer
kan härjämte anföras, att något skäl icke synes föreligga att för närvarande
bryta mot den princip, som av 1925 års riksdag godkändes med avseende
å den å byggnadsbyrån anställda biträdande personalens avlöningsoch
anställningsförhållanden och vartill riksdagen ånyo tagit ställning så
sent som år 1936.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 275,600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 127,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 9,300 136,300

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .............................. 21,500

Säger kronor 433,400

Statens bränslekontrollerande verksamhet.

1. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ... 33,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ...................................................... 9,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 28,100

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 2,200 30,300

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................... 4,100

Säger kronor 77,200

Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 18,300

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

39

Kronor

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ 18,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 4,400 22,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis ................................. 3,100

Säger kronor 44,100

Summa förslagsanslag kronor 554,700;

b) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1938/39
anvisa ett förslagsanslag av 554,700 kronor.

32:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Majit har (punkt 33, sid.
201—203) föreslagit riksdagen att till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 89,900 kronor.

Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med 86,900
kronor. Nu föreslås, att anslaget för nästkommande budgetår skall, för beredande
av ytterligare medel till reseersättningar för byggnadsstyrelsens
verksamhet i allmänhet, uppföras med ett till 89,900 kronor förhöjt belopp.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 89,900 kronor.

33: o) Bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet för vedeldningens
främjande m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 34, sid. 203 och 204)
föreslagit riksdagen att till bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet
för vedeldningens främjande m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 20,000 kronor.

Till ifrågavarande verksamhet har för vart och ett av budgetåren 1934/35—
1936/37 anvisats ett belopp av 50,000 kronor. För innevarande budgetår
har anslaget utgått med ett till 32,000 kronor nedsatt belopp. Minskningen
av anslaget sammanhängde bland annat därmed, att verksamheten pågått
jämförelsevis länge och att med hänsyn härtill och till rådande förhållanden
i övrigt en icke oväsentlig nedsättning av anslaget syntes möjlig.

Nu föreslås anslaget skola sänkas med ytterligare 12,000 kronor till 20,000
kronor. Departementschefen har härom anfört följande:

Ehuru det såsom statskontoret framhållit torde kunna ifrågasättas, att förevarande
verksamhet med hänsyn till den relativt långa tid, varunder densamma
pågått, avvecklas från och med nästa budgetår, har jag dock icke ansett mig
nu böra framlägga förslag härom. Anslaget synes emellertid utan olägenhet
kunna minskas icke oväsentligt och vill jag förorda, att för nästa budgetår
för ändamålet anvisas 20,000 kronor, d. v.'' s. 12,000 kronor mindre än det för
innevarande budgetår upptagna anslaget.

Utskottet.

Utskottet.

40 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet får, med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört,
hemställa,

att riksdagen må till bidrag till propagerande och konsidterande
verksamhet för vedeldningens främjande m. m. för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 20,000 kronor.

34:o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Majit har (punkt
35, sid. 204—225) gjort framställning örn anslag till avlöningar inom länsarkitektsorganisationen.

Byggnadsstyrelsens i ämnet framlagda förslag innebär till en början, att
anordningen med tvåläns-, i visst fall trelänsdistrikt, med länsarkitekt stationerad
i distriktens »huvudlän» och biträdande länsarkitekt i övriga län,
skulle upphöra. I stället skulle varje län utgöra ett distrikt med en där stationerad
länsarkitekt. Länsarkitekternas antal skulle därigenom ökas från
14 till 24. De nuvarande 10 befattningarna som biträdande länsarkitekt skulle
med en sådan anordning helt försvinna. Dock föreslås inrättande vid vart
och ett av länsarkitektkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö av en
tjänst å extra stat i lönegrad B 24 med benämning biträdande länsarkitekt.
Detta förslag har departementschefen endast såtillvida biträtt, att tre biträdande
länsarkitektstjänster skulle få omändras till länsarkitektbefattningar.
Å varje länsarkitektkontor skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag placeras
en assistent med samma löneställning, som för närvarande gäller för assistenter.
Antalet assistenter skulle på grund härav ökas från 14 till 24. Detta
förslag har departementschefen ej velat motsätta sig. Däremot har han ej
ansett sig böra biträda styrelsens förslag örn inrättande vid vart och ett av
kontoren i Malmö, Göteborg och Luleå av en ritbiträdesbefattning med
placering i Ilie lönegraden för extra ordinarie tjänstemän, vilka befattningar
skulle ersätta de vid nämnda kontor förefintliga biträdestjänsterna i 7:e lönegraden.

Avlöningsstaten för länsarkitektsorganisationen skulle för nästa budgetår
bestämmas till 547,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande
budgetårs stat med 76,700 kronor. Beträffande beräkningen av motsvarande
inkomsttitel har departementschefen anfört följande.

Ehuru byggnadsstyrelsen föreslagit en betydande utbyggnad av länsarkitektsorganisationen
har styrelsen emellertid icke ansett, att den å riksstaten
upptagna inkomsttiteln »Inkomster vid länsarkitektsinstitutionen» borde höjas
med ett mot de ökade kostnaderna svarande belopp, utan föreslagit, att inkomsttiteln
endast skulle upptagas med ett från 470,000 till 500,000 kronor
förhöjt belopp. Med hänsyn till, bland annat, de skäl, som föranlett mig att
förorda en utökning av den biträdande tekniska personalen å kontoren, anser
jag i anslutning till statskontorets mening anledning icke föreligga att nu
frångå den tidigare godtagna principen, att merkostnaderna för organisationen
i stort sett böra motsvaras av inkomster från länsarkitekternas verksamhet.
Såsom jag förut framhållit, kan emellertid uppflyttningen av tre biträdande
länsarkitekter till länsarkitekter icke förväntas medföra några ökade inkomster

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

för statsverket. I enlighet med denna uppfattning har chefen för finansdepartementet
under förutsättning av bifall till mitt förslag örn ökning av
assistenternas antal ansett sig böra föreslå en höjning av förutnämnda inkomsttitel
med ett belopp av i runt tal 60,000 kronor till 530,000 kronor, vilken höjning
ungefär motsvarar kostnaden för de nya assistenterna.

Länsarkitektsorganisationen — med för närvarande 14 länsarkitekter fördelade
på distrikt omfattande ett, två eller ända till tre län — har tillkommit
för att tillgodose länsstyrelsernas sedan lång tid tillbaka föreliggande men
genom den nya stadsbyggnadslagstiftningen än ytterligare stegrade behov
av tekniskt skolade hjälpkrafter, vilka kunna medverka till en snabb och
praktisk lösning av de ekonomiskt vittutseende frågor, som särskilt planläggningen
av samhällenas bebyggelse ofta nog utgöra.

Krav hava framställts på en övergång från tvåläns- eller trelänsdistrikt
till distrikt, omfattande endast ett län, varigenom skulle kunna undvikas den
omgång och de övriga nackdelar, som i all synnerhet göra sig gällande för
bilänens del. Departementschefen har nu föreslagit en utökning av antalet
länsarkitekter från 14 till 17 i stället för av byggnadsstyrelsen föreslagna 24.

Enligt utskottets mening har av byggnadsstyrelsen på ett övertygande sätt
ådagalagts olägenheterna av nuvarande system, varvid länsarkitekten är stationerad
i ett huvudlän med biträdande länsarkitekt i bilänen. Inom åtminstone
fem av de län, där för närvarande endast biträdande länsarkitekt
finnes stationerad, torde med hänsyn till såväl arbetets omfattning som inflytande
intäkter rätt goda skäl kunna anföras för befattningens förändring
till länsarkitekt.

Den nuvarande länsarkitektsorganisationen har emellertid endast varit i
verksamhet i två år, och redan på grund härav är, såsom departementschefen
anfört, försiktighet påkallad vid beslut örn dess ytterligare utbyggnad. Utskottet
ansluter sig alltså i fråga örn utökningen av antalet länsarkitekter till
Kungl. Majis förslag. Även i fråga örn utökningarna i övrigt har utskottet
ansett sig böra biträda propositionen i avvaktan på ytterligare erfarenhet
om de förändringar, som kunna vara påkallade beträffande såväl själva organisationen
som ock personalens avlönings- och anställningsförhållanden. I
sistnämnda avseende har utskottets uppmärksamhet särskilt fästs på den av
göromålens olika art ej tillfyllest motiverade skillnad, som råder mellan ritbiträdena
å kontoren i huvudlänen och i bilänen.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majis förevarande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för länsarkitektsorganisationen: Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å extra stat.

7 biträdande länsarkitekter .................................... B 24;

Utslcoltet.

Utskottet.

42 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

b) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39:

Avlöningsstat. Kronor

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Arvoden till 17 länsarkitekter ............... 204,300

b. Yikariatsersättningar m. m., förslagsvis... 15,000 219,300

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis 51,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 189,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 10,000 199,300

4. Avlöningar till tillfälliga biträden, förslagsvis ......... 70,000

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................... 7,400

Summa förslagsanslag kronor 547,000;

c) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 547,000 kronor.

35:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. Kungl. Majit har (punkt
36, sid. 225 och 226) föreslagit riksdagen att till Länsarkitektsorganisationen:
Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

Den av Kungl. Majit föreslagna höjningen av förevarande anslag med

5,000 kronor till 75,000 kronor — vilken höjning helt sammanhänger med
det av utskottet under nästföregående punkt tillstyrkta förslaget örn utbyggnad
av länsarkitektsorganisationen — har icke givit utskottet anledning till
erinran. Med tillstyrkande alltså av förslaget hemställer utskottet,

att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

36:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 37, sid. 226 och 227), som avser anvisande
av samma belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande
ändamål, hemställer utskottet,

att riksdagen må till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av 15,000 kronor.

37:o) Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga byggnader. Med

tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (punkt 38, sid. 228), vilket, jämfört
med medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål under innevarande budgetår,
innebär en anslagshöjning med 1,500 kronor, hemställer utskottet,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

43

att riksdagen må till mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga
byggnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 3,500 kronor.

38:o) Underhåll av vissa historiska byggnader m. m. Kungl. Majit har
(punkt 39, sid. 229—232) föreslagit riksdagen att till underhåll av vissa
historiska byggnader m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 175,000 kronor.

Förevarande anslag, som för budgetåret 1935/36 var uppfört med 100,000
kronor, höjdes för budgetåret 1936/37 med 25,000 kronor till 125,000 kronor
för möjliggörande av de strängt nödvändiga arbeten, som erfordrades för
underhållet av Kalmar och Läckö slott samt Bohus fästningsruin. Av det för
innevarande budgetår anvisade anslaget, 150,000 kronor, är ett belopp av

50,000 kronor avsett för restaureringsarbeten å nyssnämnda slott och fästningsruin,
varjämte av beredskapsmedel sammanlagt 49,000 kronor anvisats
till arbetena å fästningsruinen.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle det för det löpande underhållet av
historiska byggnader nu avsedda beloppet av 100,000 kronor i anledning av
den inträdda prisstegringen höjas till 115,000 kronor. Härjämte skulle för
utförande av restaureringsarbeten å Kalmar och Läckö slott samt Bohus
fästningsruin beräknas ett belopp av 60,000 kronor mot 50,000 kronor för
innevarande budgetår. I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag för
nästkommande budgetår uppföras med sammanlagt 175,000 kronor. Yad
Kungl. Majit sålunda föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må till underhåll av vissa historiska byggnader
m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

175,000 kronor.

39:o) Restaureringsarbeten å Stockholms slott. Kungl. Majit har (punkt

40, sid. 232—237) föreslagit riksdagen att till restaureringsarbeten å Stockholms
slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000
kronor.

Under senare år hava med anlitande av särskilt anvisade riksstatsanslag
verkställts vissa restaureringsarbeten å Stockholms slott. Till en början inriktades
dessa arbeten på återställande av slottets yttre, och för detta ändamål
anvisade riksdagen för tiden från och med år 1922 till och med budgetåret
1928/29 anslag under sjätte huvudtiteln å tillhopa 1,299,000 kronor.
Efter slutförandet av dessa yttre arbeten gjordes framställning om medel till
sådana större invändiga arbeten, som ansågos nödvändiga för att försätta
byggnaden i värdigt skick och bevara dess värdefulla inredningar, men som

Utskottet.

44

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

icke kunde rymmas inom de för det ordinarie årsunderhållet beviljade medlen.
För sistnämnda ändamål hava hittills anvisats följande belopp, nämligen för
budgetåren 1929/30 och 1930/31 till rikssalens restaurering m. m. sammanlagt

236.000 kronor, av vilket belopp dock endast 200,000 kronor behövt tagas i
anspråk, för budgetåren 1931/32 och 1932/33 till restaurering av slottskapellet
och södra portiken tillhopa 98,000 kronor och för budgetåren 1935/36—1937/38
till restaurering av västra trappuppgången och norra portiken sammanlagt

192.000 kronor.

Förslag framlägges nu örn anvisande av medel för fortsatt restaurering
av slottets inre delar. De erforderliga restaureringsarbetena, vilka enligt
uppgjord plan avses skola omfatta 29 rum och utrymmen samt befunnits
böra komma till utförande under en tidsperiod av 10 år, hava kostnadsberäknats
till 250,000 kronor. En tiondel av detta belopp eller 25,000 kronor föreslås
skola anvisas å riksstaten för nästa budgetår.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

De hittills utförda restaureringsarbetena å Stockholms slott hava till övervägande
del varit inriktade på att bevara slottets yttre delar. Med anledning
av att dessa arbeten nu i det närmaste äro slutförda har ståthållarämbetet
på slottet, sedan slottsarkitekten I. Tengbom verkställt utredningar i ämnet,
väckt förslag örn att de inre restaureringsarbeten, vilka hittills fått stå
tillbaka för de yttre, måtte påbörjas. Enligt den plan, som slottsarkitekten
uppgjort för restaureringsarbetet, skulle detta omfatta 29 rum och utrymmen
samt draga en beräknad sammanlagd kostnad av 250,000 kronor. Arbetet
skulle, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, i huvudsak bestå
i ett återställande i möjligaste mån av de i planen upptagna rummen i deras
ursprungliga skick. Detta arbete skulle underlättas därav, att i åtskilliga fall
den till rummen tidigare hörande inredningen alltjämt finnes i förvar bland
slottets samlingar.

Det torde få anses vara ett allmänt intresse, att landets förnämsta historiska
byggnadsminnesmärke, vilket årligen besökes av tusentals personer, såväl
svenskar som utlänningar, befinner sig i ett även vad det inre beträffar värdigt
skick. Med hänsyn härtill och då därjämte en del av de nu ifrågavarande rummen
på grund av knapphet på underhållsmedel befinner sig i ett mindre
gott stånd, har jag ansett mig böra biträda riksmarskalksämbetets av riksantikvarieämbetet
och byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslag, att medel anvisas
för nu ifrågavarande inre restaureringsarbeten. Enligt den framlagda finansieringsplanen
skulle de för arbetena erforderliga anslagen fördelas med

25.000 kronor på vart och ett av de närmaste 10 budgetåren. Häremot har jag
icke något att erinra.

Arbetena torde, på sätt föreslagits, böra komma till utförande genom byggnadsstyrelsens
försorg i samråd med ståthållarämbetet.

Med framhållande ytterligare av vad departementschefen anfört örn angelägenheten
av att Stockholms slott såsom landets förnämsta historiska
minnesmärke kan alltigenom hållas i ett värdigt skick och att härför erforderliga
anslag av riksdagen ställas till förfogande, får utskottet tillstyrka
Kungl. Majlis förevarande förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till restaureringsarbeten å Stochholms slott

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000

kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45

40:o) Iståndsättning- av kajmuren vid uppfarten till Drottningholms slott.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41, sid. 237 och 238) om
anvisande i enlighet med tidigare godkänd plan av det för slutförande av
ifrågavarande byggnadsföretag erforderliga beloppet hemställer utskottet,

att riksdagen må till iståndsättning av kajmuren vid uppfarten
till Drottningholms slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett
reservationsanslag av 28,000 kronor.

41:o) Iständsättningsarbeten m. m. vid Gripsholms slott. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 42, sid. 238 och 239), enligt vilket det
för slutförande av ifrågavarande arbeten planenligt erforderliga beloppet,

32.000 kronor, skulle i anledning av den inträdda prisstegringen höjas med

5.000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till iständsättningsarbeten m. m. vid Gripsholms
slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 37,000 kronor.

Diverse.

42:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond. Beträffande Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 43, sid. 240) örn beräknande av ett anslag på 261,900
kronor till ersättning till statens allmänna fastighetsfond — i vilket avseende
särskild proposition förebådats — kommer utskottet att framdeles avgiva
utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

43:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. Kungl. Majit har (punkt
44, sid. 240) föreslagit riksdagen att till ersättning åt statens järnvägar för
av Kungl. Majit medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 5,000 kronor.

Ifrågavarande anslag, som för budgetåret 1936/37 var uppfört med 5,000
kronor, höjdes för nu löpande budgetår till 50,000 kronor för att bereda
medel till bestridande av kostnaderna för en sedermera i juli 1937 företagen
resa till Norrland av en del av riksdagens ledamöter. Anslaget föreslås nu
skola för budgetåret 1938/39 uppföras med samma belopp, som anvisades för
ändamålet under nästlidet budgetår.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för
vissa resor för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

5,000 kronor.

Utskottet.

46

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Utskottet.

44:o) Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser. Kungl. Majit
har (punkt 45, sid. 240 och 241) föreslagit riksdagen att till postavgifter för
tjänstebrev och dylika försändelser för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag
av 5,600,000 kronor.

Ifrågavarande anslag, som för budgetåren 1933/34 och 1934/35 varit uppfört
med 4,450,000 kronor, höjdes för budgetåret 1935/36 till 4,780,000 kronor,
för budgetåret 1936/37 till 5,000,000 kronor och för innevarande budgetår till

5,300,000 kronor.

Enligt vad departementschefen inhämtat från generalpoststyrelsen beräknas
den under budgetåret 1937/38 till postverket inflytande ersättningen
för befordran av tjänsteförsändelser m. m. komma att uppgå till 5,445,000
kronor. För budgetåret 1938/39 beräknas ersättningen med hänsyn till den
för år 1938 kalkylerade frankoteckensuppbörden till omkring 5,600,000 kronor.
Denna beräkning har icke givit departementschefen anledning till erinran.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

5,600,000 kronor.

45: o) Försvarsberedskap vid statensjärnvägar. Beträffande Kungl. Majis
förslag (punkt 46, sid. 241 och 242) angående anslag till försvarsberedskap
vid statens järnvägar har riksdagen redan fattat beslut; varom härigenom

erinras.

46:o) Extra besiktningar av luftfartyg m. m. Kungl. Maji har (punkt
47, sid. 242—244) föreslagit riksdagen att till extra besiktningar av luftfartyg
m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 2,500 kronor.

Till extra besiktningar av luftfartyg har riksdagen från och med budgetåret
1930/31 årligen anvisat ett anslag av 1,000 kronor. Anslaget är avsett för
bestridande av till vederbörande besiktningsman utgående arvode samt resekostnads-
och traktamentsersättning för besiktning av luftfartyg på grund av
föreskrift av luftfartsmyndigheten eller länsstyrelse. Nu föreslås, att anslaget,
som enligt nuvarande bestämmelser kan användas endast för extra
besiktning av luftfartyg i yrkesmässig trafik, skall kunna tagas i bruk jämväl
i sådana fall, då luftfartsmyndigheten finner nödigt påbjuda besiktning av
luftfartyg, som ej utnyttjas yrkesmässigt, ävensom för utredningar av haverier
eller flygolyckor samt för provflygningar i vissa fall av flygplan. I anslutning
härtill göres framställning örn höjning av anslaget till 2,500 kronor.

Då Kungl. Majis förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till extra besiktningar av luftfartyg m. m. för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 2,500 kronor.

>Statsutskottets utlåtande Nr 6.

47

47:o) Ersättningar för skador vid eldsläckning. Kungl. Majit kar (punkt
48) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till ersättningar för skador vid eldsläckning för
budgetåret 1938/39 beräkna ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition,
nr lil, föreslagit riksdagen att till förevarande ändamål anvisa ett förslagsanslag
av 10,000 kronor.

Med bifall till därom vid 1935 års riksdag väckt motion (I: 11) hemställde
riksdagen (skrivelse nr 236), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning
rörande dels möjlighet att av statsmedel utbekomma ersättning efter enahanda
grunder vid fullgörandet av medborgerlig förpliktelse enligt brandstadgan
som vid dylika förpliktelsers fullgörande enligt lagen örn förekommande
och släckning av skogseld, 17 §, dels ock enhetliga grunder för bestämmandet
av ersättningarna samt att Kungl. Majit därefter måtte för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Utlåtande över riksdagens ifrågavarande skrivelse har avgivits av riksförsäkringsanstalten,
som ansett, att rätt till olycksfallsersättning bör införas
för dels personer, som äro tjänstpliktiga enligt brandstadgan, och dels medlemmar
av frivilliga brandkårer, anordnade eller godkända av kommun.
Svenska stadsförbundets styrelse har tillstyrkt och svenska landskommunernas
förbund i huvudsak tillstyrkt detta riksförsäkringsanstaltens förslag.
Försäkringsrådet har framställt åtskilliga erinringar mot riksförsäkringsanstaltens
förslag och framlagt ett eget förslag, som bygger på att alla deltagare
i eldsläckning i princip skola vara ersättningsberättigade. Undantag
borde dock göras i åtskilliga angivna fall, däribland för deltagare, vars medverkan
varken varit påkallad eller synts nödig.

Departementschefen framhåller, att någon anledning icke förefunnes att,
därest staten skulle åtaga sig att i skälig utsträckning ersätta skador av ifrågavarande
slag, avgränsa detta åtagande med hänsyn till brandstadgans tillämplighet
eller till frågan örn den skadelidande är bosatt å orten eller ej. Icke
heller syntes skäl föreligga att begränsa ett sådant åtagande till skadefall av
den natur, att de kunde bliva föremål för försäkring enligt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete. I anslutning härtill har han anfört följande:

Jag vill alltså förorda, att den, som deltagit i eller på annat sätt varit verksam
för släckning av annan eldsvåda än skogseld eller som deltagit i övning
med brandkår och som icke på annat sätt erhåller ersättning för skada till
följd av arbetet, må kunna av statsmedel bekomma sådan ersättning. Det
synes skäligt, att ersättning må kunna utgå för såväl personskada som sakskada,
varvid dock bagatellskador torde böra undantagas. De, som enligt
lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äga rätt till ersättning för personskada
till följd av arbete med eldsläckning eller under övning, torde icke böra
ifrågakomma till ersättning av statsmedel för sakskada, då frågan örn dylik
skadeersättning i allmänhet torde få förutsättas vara reglerad i anställningsvillkoren.
Icke heller synes det föreligga anledning att utsträcka statens
åtagande till sådan ersättning eller belöning, som enligt skogseldslagen må
kunna utgå till vederbörande för deltagandet i släckningen.

48

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Skadeersättning av nu angivna slag torde lämpligen böra utgå efter
i huvudsak samma grunder, som må komma att föreskrivas beträffande dylik
ersättning enligt skogseldslagen. Enligt vad jag inhämtat lärer chefen för
jordbruksdepartementet komma att i sistnämnda hänseende föreslå bestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med av honom i förenämnda proposition
angående skogseldslagen angivna huvudgrunder. Prövningen av uppkommande
ersättningsfrågor skulle ankomma på vederbörande länsstyrelse. Då nämnda
bestämmelser torde förutsättas skola träda i kraft samtidigt med den nya skogseldslagen
eller den 1 januari 1939, torde mitt förslag, därest det vinner bifall,
likaledes böra få tillämpning från och med nämnda dag.

De ersättningar av nu ifrågavarande slag, som sålunda efter prövning i
varje särskilt fall skulle komma att utgå, böra bestridas från ett under sjätte
huvudtiteln upptaget förslagsanslag, benämnt »ersättningar för skador vid
eldsläckning». I brist på erfarenhet örn storleken av de utgifter, som kunna
komma att belasta anslaget, och då jag förutsatt, att ersättningar av förevarande
slag skola utgå endast för skador, som inträffa efter ingången av år
1939, synes anslaget för nästa budgetår kunna upptagas med ett belopp av

10,000 kronor.

Med den ståndpunkt, jag sålunda intagit, finner jag det icke erforderligt
att, på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit, utvidga olycksfallsförsäkringslagens
tillämpningsområde.

Såsom försäkringsrådet framhållit, kan ett stadgande örn ifrågavarande ersättningsmöjlighet
icke lämpligen intagas i brandstadgan. Då här icke är
fråga örn någon rätt till ersättning för den skadelidande, synes det mig icke
heller behövligt, att särskild författning i ämnet framlägges för riksdagen för
antagande. Det synes från skilda synpunkter lämpligast, att, därest riksdagen
beviljar det anslag, varom jag avser att nu göra framställning, det får ankomma
på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser örn anslagets
användning i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
anfört.

Under erinran att förevarande förslag tillkommit efter framställning från
1935 års riksdag får utskottet tillstyrka förslaget.

Med utformningen av närmare grunder för anslagets användning har måst
anstå i avvaktan på ett Kungl. Maj:ts blivande, i vanlig administrativ ordning
fattat beslut örn motsvarande normer för ersättningar enligt den skogseldslag,
som antogs vid 1937 års riksdag. Kedan avvägningen av anslaget — med
ett belopp av 10,000 kronor för det halvår, som tager sin början den 1 januari
1939 eller samma dag som ersättningsbestämmelserna enligt skogseldslagen
äro avsedda att träda i kraft — visar emellertid, att fråga endast kan bliva
örn gottgörelser i en begränsad utsträckning. Någon ersättning eller belöning
för själva biträdet med eldens släckning kommer alltså, i motsats
till vad som gäller i fråga örn skogseld, ej att innefattas i ersättningarna.
För egen del vill utskottet ifrågasätta, huruvida ej ersättningsbestämmelserna
överhuvud till en början och i avvaktan på ytterligare erfarenheter örn ersättningsanspråkens
omfattning borde givas en sådan utformning, att gottgörelse
för lidna skador endast må utgå i mera ömmande fall.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till ersättningar för skador vid eldsläckning

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

48:o) Bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49, sid. 245—250) — som avser
en höjning av förevarande anslag med 10,000 kronor i syfte att möjliggöra
ett utövande av den med anslaget avsedda verksamheten i nuvarande omfattning
— hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet
i utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.

49:o) Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50, sid. 250—253) — vilket, jämfört med medelsanvisningen
för ifrågavarande ändamål under innevarande budgetår, innebär
en anslagshöjning med 1,000 kronor — hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till svenska brandkårernas riksförbund
för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.

50:o) Bidrag till svenska brandskyddsföreningen. På grund av Kungl.
Majits förslag (punkt 51, sid. 253—255) och under erinran, att anslaget i riksstaten
för innevarande budgetår uppförts med 2,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till svenska brandskyddsföreningen
för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.

51:o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52, sid. 255—265) örn
anvisande av anslag för ändamålet med samma belopp som för innevarande
budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag
av 100,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

52:o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53, sid. 265 och 266) och under erinran om att förevarande
anslag avser utgifterna för Sveriges bidrag till den ständiga internationella
föreningen för frågor rörande vägväsendet ävensom till den internationella
luftfartskommissionen, hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt
rum, må till bidrag till vissa internationella sammanslutningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

53:o) Bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med omgivningar.
Kungl. Majit har (punkt 54,fsid. 266—271) föreslagit riksdagen
att såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med omgivningar
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr (i. 030 88 4

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Den snabba utveckling, som trafikmedlen under senare tider undergått,
har i hög grad medverkat till uppkomsten av de ofta talrika samhällsbildningar,
som allmänt förekomma omkring de större städerna. Visserligen
kräves numera för varje särskild samhällsbildning en fastställd plan för
trafikleder, byggnadsområden och öppna platser m. m., men bristen på en
hela stadsregionen omfattande planläggning kan, när samhällsbildningen nått
en viss utveckling, försvåra överblicken över att de olika samhällsbildningarna
komma i lämpligt sammanhang med varandra och att trafiklederna
dem emellan och huvuddragen av markens deponering för olika ändamål
inom regionen i dess helhet bliva på ett tillfredsställande sätt ordnade. Det
måste i dylika fall anses önskvärt, att ett samarbete kommer till stånd mellan
samhällsmyndigheterna inom regionen för att erhålla en tillfredsställande lösning
av de många spörsmål, vilka beröra två eller flera samhällen inom
regionen.

Hittills har regionplan kommit till stånd endast för Stockholm med omgivningar.
Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för denna regionplan
anvisades för budgetåren 1929/30—1931/32 sammanlagt 57,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, har behovet av
regionplan för Göteborg med omgivningar nu aktualiserats. I den mån de i
omgivningarna liggande samhällena vuxit i omfång och antal har, såsom länsstyrelsen
framhållit, åtskilliga aktuella planfrågor uppkommit, som beröra
flera kommuner och som icke kunna vinna en tillfredsställande lösning med
mindre de betraktas i ett större sammanhang. Enligt den av länsarkitekten i
Göteborg verkställda utredningen skulle regionplanen lämpligen omfatta ett
område, som i stort sett omslutes av en cirkel med tre mils radie omkring
Göteborg och som innefattar kommuner inom såväl Göteborgs och Bohus
län som Hallands och Älvsborgs län. Kostnaderna för planens upprättande
hava enligt samma utredning beräknats till sammanlagt 155,000 kronor, och
planens utarbetande skulle draga en tid av tre år. Kostnaderna hava förutsatts
skola bestridas av staten med 30,000 kronor samt i övrigt av kommunerna
och vägdistrikten med den fördelning, som i det föregående angivits.

Organisationen av regionplanearbetet har angivits skola innefatta en regionplanekommitté
med representanter för de olika parterna samt ett regionplanekontor
med erforderlig teknisk personal för planens utförande. Självskrivna i
nämnda kommitté skulle vara landshövdingarna, landssekreterarna, länsarkitekterna
och vägingenjörerna i de tre berörda länen. Det har förutsatts, att
Kungl. Majit skulle förordna ordförande i kommittén.

Ehuru måhända icke lika starka skäl kunna anföras för bidrag av statsmedel
till ifrågavarande regionplan som då det gällde en dylik plan för landets huvudstad,
synes mig likväl även i detta fall åstadkommandet av en dylik plan
kunna anses representera ett så allmänt statsintresse, att ett statsbidrag kan
vara motiverat. Särskilt kan framhållas, att det för staten, som har att bära
den alldeles övervägande delen av kostnaderna för vägnätets utbyggande och
förbättring, är av stor betydelse, att vägföretagen inom regionen planläggas
på ett sådant sätt, att framtida dyrbara omläggningar såvitt möjligt undvikas.
Det förtjänar även att framhållas, att de statliga myndigheterna i olika instanser
och i sista hand Kungl. Majit hava att taga ståndpunkt till utformningen
av de skilda samhällsbildningarna och att regionplanen utgör en viktig
förutsättning för att planarbetena skola bliva ändamålsenliga. Med hänsyn till,
bland annat, nu anförda förhållanden har jag icke velat motsätta mig, att
statsbidrag beviljas till upprättandet av regionplanen för Göteborg med omgivningar.
Mot det av länsstyrelsen begärda beloppet, 30,000 kronor, att för -

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 51

delas med lika belopp på tre budgetår, bar jag i likhet med de hörda myndigheterna
icke något att erinra.

Vad beträffar organisationen av regionplanearbetet har denna, i avvaktan
på huruvida statsbidrag skulle komma att beviljas, ännu icke slutgiltigt utformats.
Det synes emellertid lämpligt, att den definitiva organisationsplanen
i sina huvuddrag underställes Kungl. Maj:ts prövning och godkännande,
innan statsbidraget slutligt beviljas. Likaledes torde dessförinnan
böra visas, att arbetets genomförande är, i vad angår bidrag från
de därav berörda kommunerna och vägdistrikten, säkerställt. Jag förutsätter,
att regionplanekommitténs ordförande skall förordnas av Kungl. Maj:t, som
tillika torde böra bestämma dennes arvode.

Av utredningen i ärendet framgår, att behovet av regionplan för Göteborg
med omgivningar nu aktualiserats ävensom att åstadkommandet av en dylik
plan får anses representera ett betydande allmänt statsintresse. För staten,
som har att bära den övervägande delen av kostnaderna för vägnätets utbyggande
och förbättring, är det sålunda av stor betydelse, att vägföretagen
inom ifrågavarande område planläggas på ett sådant sätt, att framtida dyrbara
omläggningar såvitt möjligt undvikas.

Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att staten, som
tidigare bidragit till regionplan för Stockholm med omgivningar med sammanlagt
57,000 kronor, nu lämnar ett liknande bidrag för Göteborg med kringliggande
område. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det
för ändamålet föreslagna beloppet, 30,000 kronor, att fördelas med lika belopp
på tre budgetår, hemställer alltså,

att riksdagen må såsom bidrag till upprättande av en regionplan
för Göteborg med omgivningar för budgetåret 1938/39 anvisa
ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

54:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55, sid. 271 och 272), vilket innebär anvisande
av samma anslagsbelopp, som finnes uppfört för ändamålet å riksstaten
för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till kommittéer och utredningar genom sakkunniga
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

80,000 kronor.

55:o) Extra utgifter. I anslutning till Kungl. Majis förslag (punkt 56,
sid. 272) och under erinran, att anslaget i riksstaten för innevarande budgetår
är uppfört med 20,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till extra utgifter för budgetåret 1938/39
anvisa ett reservationsanslag av 30,000 kronor, dock att i anslaget
må göras den jämkning, som erfordras för jämnande av
huvudtitelns slutsumma.

Utskottet•

52

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

56:o) Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i
statens tjänst. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Beträffande
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 57 och 58, sid. 272) angående
anslag till ifrågavarande ändamål kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

Stockholm den 11 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, JJhansson i Fredrikslund
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell, Bergström, Gustafsson
i Benestad, Carlström, Lindström, Jonsson i Lycksele och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Jeppsson, Persson i Falla,
Andersson i Höör, Svensson, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Persson i
Tidaholm, De Geer i Hanaskog, von Seth och Andersson i Malmö.

Reserv ationer:

beträffande punkt 7:o) (automobilskattemedlen)

l:o) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Borell,
Garlström och von Seth, vilka ansett att motionen II: 37 örn teknisk-ekonomisk
generalplan för landets huvudvägar och motionen II: 259 örn snabbare utbetalning
av skatteutjämningsbidraget bort av utskottet tillstyrkas;

2: o) av herrar Carlström och Persson i Falla, vilka ansett, att i första
stycket (sid. 20) av utskottets motivering bort före meningen »Beträffande
underhållet»---- intagas följande mening: »Utskottet vill dock icke be strida

att större generellt bidrag än 90 procent till rikshuvudvägarna kan vara
berättigat och förutsätter att detta tages under övervägande vid kommande
utredningar»;

3:o) av herrar Bergström, Lindström, Bäcklund, Jeppsson, Lindberg i
Umeå, Persson i Tidaholm och Andersson i Malmö, vilka ansett att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:

»Inom utskottet--- — ingenjör steknisk omgång.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

53

Utgångspunkten för beräkningen av städernas totala andel---god kännas.

Vad därefter angår fördelningen mellan städerna inbördes är att märka,
att städerna hittills ej varit berättigade till särskilt bidrag till underhållet av
sitt gatu- och vägnät, medan sådant bidrag numera utgår till landsbygden med
sammanlagt 85 procent. Då nu de sakkunniga till undanröjande av denna olikformighet
föreslå, att jämväl städerna skola tillerkännas ett underhållsbidrag
av 85 procent — å en tillsvidare till sammanlagt 4,000,000 kronor beräknad
underhållskostnad — måste utskottet finna detta förslag principiellt riktigt,
varjämte detsamma också överensstämmer med en från städerna i allmänhet
uttryckt önskan. Från landsbygden borde ej heller en sådan omläggning föranleda
erinran, då finansieringen av landsbygdens underhållsbidrag är avsedd
att samtidigt omläggas till landsbygdens förmån. Före den alltjämt bibehållna
allmänna fördelningen med 20 procent till städerna och 80 procent till
landsbygden skulle nämligen utgå ej endast ovannämnda nya underhållsbidrag
till städerna (85 procent av 4,000,000 = 3,400,000 kronor) utan även hela landsb3Tgdens
underhållsbidrag (85 procent av 54,000,000 = 45,900,000 kronor). Hittills
har endast ett bidrag på 30 procent till landsbygdens underhållskostnad
utgått före uppdelningen på städer och landsbygd, medan återstående 55
procent av underhållskostnaden täckts av landsbygdens egen andel.

I fråga örn möjligheterna att avgränsa ''för automobiltrafiken viktiga vägar
och gator’ samt att sedan med ledning härav beräkna underhållskostnaderna må
erinras örn att en utredning i detta avseende redan tidigare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
företagits och den 30 september 1935 framlagts. Vid nämnda
utredning, vilken innefattar beräkningar för envar av rikets städer, hava i det
bidragsberättigade gatunätet i första rummet medtagits infartsvägar och
genomfartsgator samt vidare andra trafikleder, som beträffande beskaffenhet
och trafikmängd kunna jämställas med dylika vägar och gator, ävensom förbindelseleder
mellan nämnda slag av vägar och gator, viktigare omnibusleder,
trafikleder till hamn och järnvägsstation m. m. Årliga kostnaderna för underhållet
av här ifrågavarande gatu- och vägnät skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
en närmaste femårsperiod avseende kalkyler sluta på en kostnadssumma
av 4,096,200 kronor. Skulle emellertid en dylik i detalj gående
kalkyl av hithörande underhållskostnader visa sig alltför omständlig och
vansklig torde möjligheter föreligga att grunda rätten till statsbidrag på vissa
genomsnittspriser för underhåll av olika gatu- och vägtyper. På detta sätt
skulle ingen mera omfattande bokföring behöva läggas till grund för bidragsrätten.

Utskottet tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag örn tilldelning av ett särskilt
underhållsbidrag till städerna. Å Kungl. Majit torde böra ankomma att
utfärda i detta avseende erforderliga bestämmelser i huvudsaklig överensstäm
melse med de av de sakkunniga utarbetade förslagen till författningar.

I detta sammanhang---- nödvändiga vägförbättringsföretag.

Vad till sist angår automobilskattemedlens rent budgetmässiga behandling
--- - inemot 42,000,000 kronor.

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet har alltså anslutit sig till de av departementschefen angivna
riktlinjerna för automobilskattemedlens användning utom vad angår städernas
bidragsrätt, i vilket avseende utskottet ansett bestämmelserna böra utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med 1935 års vägsakkunnigas förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 142 samt II: 238 — avseende städernas bidragsrätt
— må bemyndiga Kungl. Maj:t att med beaktande av de synpunkter
utskottet anfört utfärda bestämmelser örn fördelning av
automobilskattemedel samt örn statsbidrag till den allmänna väghållningen
i riket i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag;

II. a)—c) = utskottet.»

4:o) av herr Andersson i Malmö, som med instämmande i övrigt i sistnämnda
av herr Bergström m. fl. avgivna reservation ansett, att till denna
reservations motivering bort tilläggas följande stycke:

»Utskottet tillstyrker alltså---- till författningar.

I fråga örn principen för fördelningen mellan städerna av dessas andel hava
inom utskottet, såväl som från olika städer, yppats olika meningar. Bland
annat har framhållits önskvärdheten av en sådan ordning, att huvudparten
av dessa medel hänföres till den ordinarie andelen. Härigenom skulle städerna,
vid uppgörandet av sina årsbudgeter, kunna räkna med en större fast
del, än som annars blir fallet.

Utskottet anser att detta spörsmål bör upptagas till förnyad omprövning
i samband med frågan örn städernas bidragsrätt inbördes.

I detta sammanhang---nödvändiga vägförbättringsföretag.»

beträffande punkt 19:o) (inköp av gatsten) av herrar Persson i Falla och
von Seth.

Stockholm 1838. K. L. Beckmans Boktryckeri.