14
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
penninglotteriväsendet jämte en i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
I proposition nr 24 har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslagit riksdagen
att godkänna av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll angivna
riktlinjer för penninglotteriväsendet i riket.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr H. Bäcklund väckt motion (nr 154), vari hemställts,
dels att när, i fråga örn lotterimedelsfonden, beräknad full vinst av c:a
14 V2 miljoner uppstår, hälften härav tillföres statskassan samt att likaledes
halva vinsten av vadhållningen vid idrottstävlingar tillföres statskassan, under
det att den andra hälften av vinsten tillföres lotterimedelsfonden respektive
fonden för idrottens främjande,
dels att fördelningen av medel ur nämnda båda fonder må ske efter prövning
av en av Kungl. Majit tillsatt nämnd.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att riksdagen i skrivelse
den 10 april 1935, nr 155, anhöll örn slutförande av en av 1920 års
riksdag begärd och under åren närmast därefter igångsatt utredning rörande
inrättandet av ett statslotteri samt om framläggande av det förslag till
dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.
Den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Majit med anledning härav
chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre personer att inom
departementet biträda med en utredning, som närmast skulle avse slutförande
av nyssnämnda utredning om statslotteri och därjämte skulle innefatta
undersökning av andra tänkbara medel till förhindrande av svenskt spel på
utländska lotterier. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för
handelsdepartementet samma dag för ifrågavarande ändamål vissa sakkunniga.
De sakkunniga, vilka antogo benämningen statslotteriutredningen, hade
till fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma avsåge frågan om inråttan
-
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
15
de av statslotteri, den 31 december 1936 avgivit tryckt betänkande med förslag
rörande svenskt penninglotteri (stat. off. utr. 1937:4).
Departementschefen har beträffande detta ärende till en början lämnat
en kortfattad redogörelse över dels utvecklingen av och nuvarande system
för penninglotterier i Sverige, dels resultaten av vissa undersökningar rörande
svenskt spel på utländska lotterier och dels behandlingen av hithörande
frågor inom riksdagen samt i offentliga utredningar intill år 1936.
Härefter har departementschefen övergått till att under särskilda punkter
redogöra för det väsentliga i statslotteriutredningens förslag ävensom
det huvudsakligaste innehållet i däröver avgivna yttranden.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de svenska penninglotterierna
under senare år i praktiken kommit att utgöra en permanent, av staten i alla
viktigare avseenden reglerad och kontrollerad inrättning. Emellertid har,
såsom förut jämväl angivits, dessa lotterier brukat av Kungl. Maj:t beslutas
varje gång endast för sex månader framåt, och deras handhavande har genom
avtal, som avslutats särskilt beträffande varje lotteri, likaledes för endast
ett halvår åt gången anförtrotts åt en av staten i vissa hänseenden oberoende
lotteriföreståndare. De förhållanden, som sålunda utbildats på det
svenska lotteriväsendets område, hava, särskilt inom riksdagen, givit anledning
till anmärkningar av huvudsakligen principiell natur. Då nu den redan
av 1920 års riksdag begärda utredningen örn inrättande av s. k. statslotteri
slutförts och genomgått vederbörlig remissbehandling, synes tidpunkten
vara inne att till avgörande upptaga frågan örn ordnandet på längre sikt
av penninglotteriväsendet i Sverige.
Den naturligaste lösningen torde härvid vara att, med bibehållande av tämligen
omfattande månatliga dragningar, organisera dessa såsom en även i
formellt avseende mera stadigvarande institution. 1 samband därmed är det
angeläget att söka giva denna institution en utformning och dragningarna
en omfattning, som möjliggör effektiv konkurrens mot de utländska lotterierna.
Samtidigt bör en omorganisation av lotteriväsendet dock icke gå i sådan
riktning, att den uppmuntrar till ökning av den svenska allmänhetens
sammanlagda lotterispel eller eljest giver anledning till berättigade invändningar
av social eller etisk natur.
Innan jag övergår till en närmare behandling av frågorna örn penninglotteriväsendets
framtida organisation och om lotterimedlens användning, vill
jag, med utgångspunkt främst från nyss antydda principer ifråga örn lotterirörelsens
anordnande, angiva de enligt min mening lämpligaste riktlinjerna
beträffande lotteriets typ, omfattning och vin st plan.
I likhet med statslotteriutredningen finner jag anledning ej föreligga att
frångå den i Sverige hittills tillämpade s. k. enkla lotteritypen, innebärande
att varje lotteri eller dragning är fullt fristående.
Vad beträffar lotteriets omfattning lärer den inom landet förefintliga
stärka efterfrågan på lottsedlar utvisa, att antalet lotter för närvarande
skulle kunna sättas icke oväsentligt högre än det i nuvarande svenska
penninglotteriet vanliga. En lämpligt avvägd ökning av lottantalet måste
även, såsom av de sakkunniga framhållits, under rådande förhållanden
framstå såsom motiverad med hänsyn till den utländska konkurrensen. Under
förutsättning att det svenska penninglotteriet samtidigt, genom sänkning
av lottprisct eller dylika åtgärder, gives ökad konkurrenskraft gentemot
16
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
penninglotterierna i Danmark och Norge, torde man nämligen få utgå från,
att de genom ökningen nytillkomna lottenheterna komma att absorbera åtminstone
en betydande del av det intresse, som nu vänder sig till nyssnämnda
lotterier i grannländerna.
Det svenska penninglotteriets omslutning bör emellertid uppenbarligen icke
av statsmakterna bestämmas till ett fast lottantal per dragning en gång för
alla eller ens för en mera avsevärd tid. Det synes böra överlåtas åt det förvaltningsorgan,
som för framtiden får handhava lotteriföretagets skötsel, att
— med anpassning efter växlingarna i efterfrågan å lottsedlar — variera
omslutningen inom vissa av Kungl. Majit tillsvidare för viss tidsperiod angivna
gränser. Statslotteriutredningen ilar föreslagit, att denna »elasticitet»
i omfattningen skulle anordnas på sådant sätt, att till varje dragning skulle
tillhandahållas ett praktiskt taget obegränsat antal lottsedlar, och att dragningen
därefter skulle omfatta endast de lotter, som verkligen försålts. Genomförandet
av ett sådant system har synts mig bliva förenat med alltför
stora svårigheter, särskilt av teknisk natur. Jag vill i stället förorda, att
Kungl. Majit från början fastställer för olika försäljningsalternativ beräknade
fasta lotteriplaner, mellan vilka lotteriets styrelse skall äga att välja
och inom vilka dragningen skall avse såväl sålda som osålda lotter. De
lotteriplaner, som lotteriförvaltningen sålunda skulle bemyndigas att för de
olika dragningarna tillämpa, synas förslagsvis böra vara åtskilda av intervaller
örn 25,000 lotter och kunna lämpligen tillsvidare variera mellan lägst
250,000 och högst 400,000 lotter. Vid kraftigare rubbningar i efterfrågan bör
Kungl. Majit kunna medgiva särskilda ändringar uppåt eller nedåt ifråga
örn gränserna för lotteriets omslutning. Dock synas lotteridragningar av
större omfattning än 500,000 lotter icke böra beviljas.
Statslotteriutredningen har ansett sig kunna räkna med att antalet försålda
lotter med tillämpning av s. k. elastisk lotteriplan under var och en
av de närmaste månaderna efter omorganisationen skulle bliva i genomsnitt
375,000. Med hänsyn särskilt till vad föreståndaren för penninglotteriernas
expedition anfört i ämnet, finner jag emellertid försiktigheten bjuda,
att man åtminstone för den närmaste framtiden icke räknar med större
lottförsäljning än i medeltal 325,000 lotter till varje dragning.
Jag anser i likhet med statslotteriutredningen lämpligt, att lottpriset för
framtiden sänkes till 10 kronor, ett pris, som även tidigare tillämpats under
en följd av år och som bättre än det nuvarande 12-kronorspriset måste
anses ägnat att konkurrera med lottpriserna i Norge och Danmark. Liksom
de sakkunniga förutsätter jag härvid, att lotteriet befrias från stämpelplikt
och att de inkomster, staten härigenom förlorar, ersättas genom ökad inleverering
till statsverket av behållningen i lotteriet. Förslag till härav betingad
ändring i gällande stämpelförordning framlägges av chefen för finansdepartementet.
Statslotteriutredningen har såsom nyhet föreslagit införandet av halvlotter.
Förslaget kan givetvis väcka en viss tveksamhet. Lotternas uppdelning
i halvlotter torde försvåra och fördyra lotteriets handhavande. Då
systemet är oprövat, hindrar det vidare en säkrare förhandskalkyl rörande
lotteriföretagets ekonomiska bärighet. Å andra sidan måste införandet av
halvlotter — även om vinstvärdet å dylik lott komme att bliva lägre än exempelvis
å motsvarande lott i det danska klasslotteriet — i och för sig anses
ägnat att avleda den svenska allmänhetens intresse från de utländska lotterierna,
där dellotter i stor utsträckning tillhandahållas. Genom åtgärden
i fråga skulle man också tillmötesgå sådana spelare, som vilja skaffa sig en
vinstchans oberoende av andra och vilka, såsom de sakkunniga uttryckt sig,
tillhöra en förmögenlietsklass, »där spel på lotteri för 5 kronor åt gången
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
17
kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål Utför
stor». Med hänsyn till senast anförda omständigheter torde de sakkunnigas
förslag vara värt att prövas. Huruvida systemet bör genomföras omedelbart
eller först sedan någon erfarenhet vunnits av verkningarna av den
ändrade lotteriorganisationen, det lägre lottpriset och övriga nu ifrågasatta
förändringar torde få bliva beroende på fortsatta överväganden. Avgörandet
torde liksom då det gäller lotteriets omslutning få ankomma på Kungl.
Maj :t.
I anslutning till vad jag förut anfört rörande lotteriplaner med olika lottantal
föreslår jag, att Kungl. Maj:t för var och en av dessa planer från början
fastställer en särskild vinstplan. Med tanke på den utländska konkurrensen
synes lämpligt, att, åtminstone för den närmaste framtiden, förhållandet
mellan sammanlagda vinstvärdc-t och sammanlagda lottvärdet fastställes
till omkring 65 %>, och att vinstchansen bestämmes till omkring 10 °/o.
Tillräcklig anledning synes mig knappast föreligga att, på sätt de sakkunniga
föreslagit, frångå nu gällande vinstplan i fråga om de särskilda vinsternas
valörer. Särskilt om man tager i betraktande att det konkurrerande
danska lotteriet i de högre klasserna rör sig med vinster om såväl 100,000
som 150,000 och 250,000 kronor torde det få anses mindre välbetänkt att
sänka högsta vinstens värde under det i de svenska penninglotterierna vanliga.
Jag förordar alltså bibehållandet av en 100,000-kronorsvinst i varje
dragning. — Det förefaller icke heller tillräckligt motiverat att genomföra den
av de sakkunniga ifrågasatta utsträckningen av preskriptionstiden, nu ett år,
för vinsternas utfående.
Såsom jag tidigare framhållit måste det under nuvarande förhållanden anses
naturligt, att åt de svenska penninglotterierna gives en fastare organisation
än vad hittills varit fallet. Alla som yttrat sig i ärendet synas
också vara eniga med statslotteriutredningen därom att penninglotteriväsendets
handhavande åtminstone för den närmaste framtiden bör upplåtas åt
ett mera permanent förvaltningsorgan. I likhet med de sakkunniga anser jag
lotterirörelsen icke vara av sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas någon
avdelning inom den egentliga statsförvaltningen. Vad särskilt angår det
i vissa yttranden framställda förslaget, att ifrågavarande rörelse skulle handhavas
av postverket, må framhållas det mindre tilltalande i att åt nämnda
verk —- vilket utrustats med uppgifter av sådan art som sparbanksrörelse
och därmed förbunden sparpropaganda — anförtro den löpande förvaltningen
av ett penninglotteri. Vid övervägande av de olika möjligheter, som
kunna föreligga i förevarande avseende, har jag stannat för att tillstyrka
statslotteriutredningens förslag, att förvaltningen av det omorganiserade penninglotteriet
uppdrages åt ett särskilt för ändamålet under statens medverkan
stiftat aktiebolag. Koncession för bolaget, som lämpligen synes kunna
erhålla den av de sakkunniga föreslagna benämningen Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag, torde böra beviljas för en icke alltför kort tidsperiod åt
gången, förslagsvis tillsvidare för åren 1939—1943. Bolagets ordning bör
fastställas av Kungl. Majit, och dess aktier böra, så långt lagen tillåter, innehavas
av staten. Aktiekapitalet synes i enlighet med de sakkunnigas förslag
kunna fastställas till liigst 50,000 och högst 150,000 kronor. Till aktieteckning
torde av riksdagen nu behöva äskas högst 100,000 kronor. Jag förutsätter
i likhet med statslotteriutredningen, att det ifrågasatta aktiebolaget
icke skall vara skyldigt att erlägga inkomstskatt för den del av lotteribehållningen,
som icke disponeras av bolaget. Chefen för finansdepartementet anmäler
i annat sammanhang de förslag till författningsändringar, som vid bifall
härtill föranledas.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami Nr 55 50.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
Vad angår detaljerna i lottcribolagets organisation torde antalet ledamöter
respektive suppleanter i styrelsen icke böra överstiga feni. Dessa, liksom
revisorerna, förslagsvis två till antalet, torde samtliga böra utses å bolagsstämma
för ett år i sänder. Utdelningen å aktiekapitalet torde tillsvidare
böra maximeras till fyra procent.
Genom den organisationsform, som nu föreslås, synes man mig kunna tillgodose
kravet på effektivt statligt inflytande i lotteriföretaget samtidigt som
man möjliggör en lätt anpassning efter de skiftande förhållandena på lotterimarknaden
och även i övrigt giver lotteriets ledning tillräcklig rörelsefrihet
för lotteriverksamhetens affärsmässiga handhavande. Genom aktiebolagsformen
vinnes även möjlighet att upplägga en garantifond till säkerhet
för vinsternas utbetalning, varigenom den nu brukliga bankgarantien för
framtiden skulle bliva överflödig. Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag
i fråga örn inrättandet av en sådan fond. Vad angår storleken av densamma
— enligt de sakkunnigas beräkningar 500,000 kronor — torde det
få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan besluta efter omständigheterna.
Det torde i huvudsak böra överlåtas på lotteribolaget att på lämpligaste
sätt anordna lottförsäljningen. I lotterikoncessionen torde i sådant hänseende
endast böra meddelas ett allmänt åläggande för bolaget att anställa
försäljningsombud i tillräcklig omfattning. En viss ökning av antalet försäljningsställen
utöver det nuvarande lärer i samband med utgivandet av
ett större antal lotter bliva ofrånkomlig såsom ett led i åtgärderna för stärkande
av det svenska lotteriets konkurrenskraft.
I fråga örn det föreslagna lotteriföretagets inko m stor och u t g i ft
e r utgår jag såsom tidigare berörts från att någon stämpelavgift icke skall
erläggas, ävensom att lotteriaktiebolaget i allt väsentligt fritages från skattskyldighet
för inkomst. Vad angår principerna för lotteribehållningens användning
innebär de sakkunnigas förslag, att ena hälften av behållningen
skulle användas för statsverkets behov och redovisas å särskild inkomsttitel,
medan den andra hälften skulle omedelbart tillföras en av statskontoret förvaltad
fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken Kungl.
Majit skulle tillgodose vissa allmännyttiga ändamål. Ifrågavarande förslag
torde leda till i huvudsak samina resultat som den nuvarande fördelningen,
vid vilken statsverket jämväl tillföres inkomst av lotteriet i form av stämpelmedel.
Jag har för egen del i princip funnit förslaget lämpligt avvägt och
ägnat att, åtminstone i stort sett, läggas lill grund för beslut örn lotteribehållningens
huvudsakliga användning. I anledning av vad statskontoret och riksräkenskapsverket
anfört torde emellertid böra tillämpas vissa från de sakkunnigas
ståndpunkt avvikande grunder för lotteriinkomsternas redovisning
och behandling i riksstaten. Det torde sålunda ur budgetteknisk synpunkt
vara riktigast, att hela lotteribehållningen, allteftersom den inlevererats till
statskontoret, av sistnämnda ämbetsverk uppdebiteras å särskild inkomsttitel.
Vidare synes det belopp, som av lotlerimedlen årligen skall avses för allmänna
budgetändamål, lämpligen böra bestämmas till en fast summa för
budgetår. För tillgodoseende genom Kungl. Majits försorg av vissa allmännyttiga
ändamål skulle då återstå den del av lotteribehållningen, som överskjuter
nämnda belopp. Denna del bör avsättas till den föreslagna lotterimedelsfonden.
Avsättningen synes böra ske på så sätt, att månadsvis ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan å ena sidan summan av under månaden
inlevererade lotterimedel och å andra sidan en tolftedel av nyssnämnda för
allmänna budgetändamål under budgetåret avsedda belopp, av statskontoret
tillföres fonden över ett under tionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag,
benämnt Avsättning lill lotterimedelsfonden. Av det sagda framgår att jag,
Stutsulskottets utlåtande Nr 59.
19
vad angår bolagets redovisning av lotteribehållningen, biträder statskontorets
uppfattning, att behållningen icke bör, på sätt de sakkunniga förordat,
för helt räkenskapsår samlas hos lotteribolaget utan bör — efter avdrag för
omkostnader och lämpliga reserver — inlevereras till statskontoret successive
varje månad.
Vid en omsättning i lotteriföretaget av i medeltal 325,000 lotter under
var och en av 12 dragningar skulle av loltförsäljningen per år inflyta
39.000. 000 kronor. Till nyssnämnda belopp kunna läggas intäkter å tillhopa
ungefär 400,000 kronor i räntor och av försäljningen av dragningslistor.
Med utgångspunkt från en sålunda sammanlagd årsinkomst samt under
förutsättning, ali provisionen för lottförsäljning beräknas till en och en
halv procent och att övriga omkostnader tillhopa belöpa sig till ungefär lika
mycket, torde lotteriföretagets årsbehållning uppgå till i runt tal 13,350,000
kronor. Örn, på sätt statslotteriutredningen beräknat, penninglotteriets årsomslutning
uppginge till 4,500,000 lotter, skulle behållningen per år komma
att uppgå till omkring 15,250,000 kronor. För en årsomslutning, motsvarande
den största av de lotteriplaner, som av bolaget tillsvidare skulle få
tillämpas, eller 400,000 lotter i månaden, torde behållningen kunna beräknas
till något över 16,250,000 kronor. Beträffande dessa behållningars fördelning
mellan allmänna budgeten och lotterifonden har jag redan uttalat
mig. För närvarande tillföres den allmänna budgeten, såsom tidigare angivits,
dels stämpelavgift å lottsedlarna dels ock viss andel i lotteräbehållningen.
Vid ett lot tantal av 300,000 per dragning under var och en av 12
dragningar hava dessa sammanlagda budgetinkomster beräknats till 8,200,000
kronor (se sid. 6). Örn den allmänna budgetens inkomster vid tillämpning
av den nu föreslagna fördelningsgrunden — hälften av behållningen till
allmänna budgeten och hälften till lotterimedelsfonden — skulle utvisa
minskning i förhållande till de nuvarande, synes resultatet lämpligen böra
jämkas, så att budgeten får vidkännas allenast hälften av ifrågavarande
minskning. Vid 325,000 lotter under var och en av 12 dragningar och en
årsbehållning således av 13,350,000 kronor skulle allmänna budgeten i enlighet
härmed böra tillföras i runt tal 7.5 miljoner kronor. En från angivna
utgångspunkter inom handelsdepartementet uppgjord sammanställning över
lotteriföretagets ekonomiska resultat torde få såsom bilaga A1 fogas vid statsrådsprotokollet.
Örn, såsom avsetts, det ifrågasatta lotteriföretaget började sin verksamhet
med ingången av kalenderåret 1939, kommer under budgetåret 1938/1939 att
till statsverket inflyta allenast behållningen av fem dragningar, nämligen de
i januari—maj 1939. För dessa dragningar måste vidare behållningen -—
med hänsyn till att några preskriberade vinster då ännu icke hinna att tillfalla
företaget och att medel måste avsättas för erforderlig fondering — beräknas
något lägre än för en motsvarande tidsperiod under normalt verksamhetsår.
Under de i förutnämnda bilaga A angivna förutsättningarna torde
sammanlagda behållningen under budgetåret 1938/39 i varje fall icke
kunna beräknas till högre belopp än i runt tal 5,200,000 kronor. Örn bärav
den för allmänna budgetändamål avsedda andelen bestämmes till
4.000. 000 kronor, vilket belopp erfordras för att omläggningen av lotteriväsendet
ej under övergångsåret skall medföra en belastning av allmänna budgeten,
skulle till lotterimedelsfonden komma att avsättas omkring 1,200,000
kronor. Till avsättning til! lotterimedelsfonden torde sålunda böra för budgetåret
1938/39 anvisas ett förslagsanslag å sistnämnda belopp.
Såsom tidigare nämnts har i de penninglotterier, vilka hittills beviljats,
1 Lij tiar intagen.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
fördelning av lotterimedlen å ifrågakommande allmännyttiga ändamål brukat
äga rum redan i samband med lotteriets beviljande. Sålunda har samtidigt
med att penninglotterier beviljats med dragningar i januari—augusti 1938
disponerats över nära nog licia behållningen i samma lotterier. För tiden
september—december 1938 hava några dylika lotterikoncessioner ännu ej
meddelats. Emellertid föreligga ansökningar om bidrag av lotterimedel till
belopp, som högst avsevärt överstiger den behållning, som kan väntas uppkomma
å dragningar i penninglotterier enligt nuvarande system sistnämnda
fyra månader. Med det nya lotteriföretagets igångsättande synes böra eftersträvas
en sådan ordning, att bidrag av lotterimedel utdelas allenast i den
mån medel finnas tillgängliga att omedelbart lyfta. Härav följer, att bidragstilldelningen
skulle behöva begränsas under 1938 till belopp, motsvarande
behållningen i de ännu ej beviljade fyra dragningarna nämnda år och under
första hälften av 1939 till det därunder utfallande beloppet av det nya
lotteriföretaget, beräknat till 1,200,000 kronor. En sådan bidragstilldelning
understiger betydligt den numera vanliga, uppgående till 6 å 7 miljoner kronor
årligen. Enligt en inom handelsdepartementet verkställd uppskattning
skulle för mötande av de mest trängande behoven under ifrågavarande tid
erfordras ytterligare minst 3,000,000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten
av att detta belopp under budgetåret 1938/39 står till Kungl. Maj:ts
förfogande hemställer jag, att hos riksdagen äskas ett anslag å beloppet, att
sedermera återbetalas av inflytande lotterimedel. Anslaget, som torde böra
erhålla naturen av reservationsanslag och benämnas Förskott å lotterimedelsfonden,
synes böra anvisas på kapitalbudgeten under fonden för förlag till
statsverket. Jag förutsätter, att återbetalningen fördelas över budgetåren 1939/
40—1943/44 och verkställes genom direkta utanordningar av lotterimedelsfonden.
Vad beträffar principerna tor utdelandet av b i d r a g f r ån lotter imedelsfonden
torde dessa, såsom de sakkunniga framhållit, svårligen
kunna i förväg bestämt avgränsas. Med avseende å formerna för fördelningen
av lotterimedel hava de sakkunniga utgått från. att denna fördelning, liksom
hittills, komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet
och, i första hand, på grundval av utredning, som i vanlig ordning
verkställts av vederbörande myndigheter. Häremot hava i de avgivna
yttrandena erinringar ej framställts. Däremot har i yttrandena bestämt avstyrkts
förslaget, att hithörande ärenden före det slutliga avgörandet skulle
underställas en särskild rådgivande nämnd. Till den mening, som sålunda
kommit till uttryck i yttrandena, vill jag för egen del ansluta mig. De uppgifter,
som enligt utredningen skulle åligga den ifrågasatta nämnden, synas
samtliga vara av sådan art, att de fortfarande kunna utan olägenhet fullgöras
enbart av den ansvarige departementschefen och vederbörande utredningsorgan.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att motioner örn ändrade
former för lotteriärendenas beredning av riksdagen tidigare lämnats utan
bifall. Sålunda avslogos vid 1932 års riksdag molionsledes väckta yrkanden
örn ändrad organisation för lotteriärendenas »prövning i sista instans».
Inom handelsdepartementet i anslutning till vad förut anförts utarbetade
förslag till dels bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag och
dels koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse torde såsom
bilaga B1 och bilaga C1 få fogas vid statsrådsprotokollet.
På min hemställan har Kungl. Maj:t redan, i överensstämmelse med vad
jag nu tillstyrkt, i riksstatsförslaget för budgetåret 1938/39 upptagit dels under
tionde huvudtiteln ett förslagsanslag till Avsättning till lotterimedelsfon
-
1 Ej här intagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
21
den å 1,200,000 kronor, dels ock å kapitalbudgeten under fonden för statens
aktier ett reservationsanslag till Tecknande av aktier i Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag å 100,000 kronor samt under fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag till Förskott å lotterimedelsfonden å 3,000,000 kronor.
Det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn inrättandet av ett statligt penninglotteri
anser sig utskottet i allt väsentligt kunna biträda.
Sålunda har utskottet i fråga örn det blivande lotteriets typ intet att erinra
mot ett bibehållande av det s. k. enkla lotteriet såsom form för fortsatt bedrivande
av penninglotterirörelse i Sverige.
Beträffande lotteriets omfattning ansluter sig utskottet till departementschefens
förslag därom, att Kungl. Majit från början fastställer för olika försäljningsalternativ
beräknade fasta lotteriplaner, mellan vilka lotteriets styrelse
skall äga att välja och inom vilka dragningen skall avse såväl sålda som
osålda lotter. Liksom departementschefen finner utskottet försiktigheten
bjuda, att man åtminstone för den närmaste framtiden icke räknar med
större lottförsäljning än i medeltal 325,000 lotter till varje dragning.
Statslotteriutredningen hade beträffande vinstplanen föreslagit, att högsta
vinsten borde fastställas till 50,000 kronor. Utskottet, som finner bärande
skäl tala för att högsta vinsten icke bestämmes till lägre belopp än motsvarande
vinst i nuvarande penninglotterier, tillstyrker departementschefens förslag,
att nämnda vinst fastställes till 100,000 kronor.
I fråga om vinstplanen i övrigt har departementschefen icke funnit anledning
föreligga att frångå, vad som nu gäller i fråga örn de särskilda vinsternas
valörer. Utskottet vill emellertid för sin del ifrågasätta, huruvida icke
lämpligen efter högsta vinsten borde upptagas två vinster å 50,000 kronor
vardera med den jämkning å vinstplanen, att antalet vinster å 10,000 kronor
minskas med en. Utskottet har nämligen den meningen, att en dylik anordning
skulle icke oväsentligt stärka det föreslagna statslotteriets konkurrenskraft
gentemot de utländska lotterierna.
Såsom departementschefen framhållit, har statslotteriutredningen såsom
nyhet föreslagit införandet av halvlotter. Även örn, vilket framhållits, en dylik
uppdelning av lotterna skulle komma att fördyra lotteriets omkostnader,
anser utskottet dock skälen för anordningen i fråga vara så tungt vägande,
att utskottet förutsätter, att förslaget av Kungl. Majit tages under närmare
omprövning.
Vidkommande organisationen av det ifrågasatta lotteriföretaget har utskottet
intet att erinra mot att förvaltningen av detsamma uppdrages åt ett
särskilt för ändamålet under statens medverkan stiftat aktiebolag liksom ej
heller mot bestämmelserna i den föreslagna bolagsordningen.
Vad departementschefen föreslagit beträffande lotteribehållningens användning
och redovisning finner sig utskottet i allt böra tillstyrka. Ej heller
har utskottet funnit något att erinra mot de föreslagna formerna för fördelningen
av lotterimedlen och avstyrker följaktligen inrättande av en ifrågasatt
särskild rådgivande nämnd.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit i fråga örn lotterirörelsens anordnande
Ilar utskottet lämnat utan erinran.
Bihang till riksdagens protokoll IDUS. (i sami. Nr 65—50.
Utskottet.
3
22
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
Vad beträffar de av Kungl. Majit med anledning av det föreliggande förslaget
begärda medelsanvisningarna dels under tionde huvudtiteln, dels ock
å kapitalbudgeten kommer utskottet att framdeles avgiva yttranden.
Vidkommande de i motionen I: 154 gjorda yrkandena torde av det ovan
anförda framgå, att utskottet icke funnit sig böra tillstyrka desamma.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen i huvudsak godkänt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 januari
1938 angivna riktlinjer för penninglotteriväsendet i riket;
b) att motionen I: 154 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 15 mars 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
härvarande: se under utlålandet nr 55.
Reservationer
1) av herr Nilsson i Malmö, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Det av Kungl. Majit---(= utskottet) —--fastställes till 100,000
kronor.
I fråga om vinstplanen i övrigt anser utskottet i likhet med departementschefen
anledning icke föreligga att frångå vad som nu gäller i fråga örn de
särskilda vinsternas valörer.
Såsom departementschefen framhållit---(= utskottet)---till
styrka
desamma.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen godkänt av departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 4 januari 1938 angivna
riktlinjer för penninglotteriväsendet i riket;
b) att motionen I: 154---(= utskottet)---åt
gärd
föranleda.»
2) av herr Bäcklund, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen
I: 154.
3) av herr Jonsson i Eskilstuna.
387623. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.