Statsutskottets utlåtande Nr 37-
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i villkoren för statsbidrag till vissa skeppsdockor.
(l:a avd.)
I proposition nr 10 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att tillsvidare eftergiva det av riksdagen
vid beviljande av anslag till Aktiebolaget Lindholmen—Motalas torrdocka
å Lindholmen i Göteborg samt Aktiebolaget Göteborgs skeppsdockors
flytdocka i Göteborg fästade villkoret om Kungl. Majits fastställelse av taxor
för dockornas begagnande.
Den 20 december 1929 bemyndigade Kungl. Majit — i samband med beslut
samma dag rörande förlängning tillsvidare av giltighetstiden för gällande
reglemente och taxa för en var av följande dockor, nämligen skeppsdockorna
å Beckholmen i Stockholm, Aktiebolaget Lindholmen—Motalas torrdocka
å Lindholmen i Göteborg, Aktiebolaget Göteborgs skeppsdockors flytdocka
i Göteborg och Malmö stads torrdockor i Malmö — kommerskollegium
att verkställa utredning rörande ändrade reglementsbestämmelser för
ifrågavarande dockanläggningar med särskilt beaktande av möjligheterna för
en avveckling av nuvarande ordning med periodvis skeende fastställelse av
taxor för deras begagnande eller ock, därest en dylik avveckling ej befunnes
lämpligen kunna genomföras, för en övergång till ett system med taxeavgifter,
vilka uttryckligen angåves vara maximiavgifter.
Till bestridande av kostnaderna för anläggning eller utvidgning av förenämnda
dockor hava statsbidrag beviljats, beträffande skeppsdockorna å
Beckholmen och Malmö stads torrdockor av Kungl. Majit från handels- och
sjöfartsfonden samt beträffande de båda övriga av riksdagen. För samtliga
dockor gälla vissa med statsbidragen förbundna villkor, bland annat att
taxor för dockornas begagnande skola fastställas av Kungl. Majit och att viss
förmånsrätt skall tillkomma kronans fartyg.
Efter det kommerskollegium erhållit omförmälda utredningsuppdrag, beredde
kollegium Sveriges varvsindustriförening tillfälle att till kollegium
inkomma med av utredning åtföljt förslag i ämnet.
Till svar härå avgav Sveriges varvsindustriförening den 3 oktober 1930
Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 6 sami. Nr 37—40.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 37-
yttrande och hemställde däri, att nu ifrågavarande docktaxor måtte helt
slopas varigenom såväl statsmakterna som dockägarna befriades från det
alldeles onödiga bestyr, som medföljde utredningar och yttranden vid slutet
av de för docktaxornas giltighet i varje särskilt fall fastställda, dittills mycket
korta tidsperioderna.
I utlåtande den 12 juni 1937 har kommerskollegium — med överlämnande
av förslag till reglementen för ifrågavarande dockor — framhållit, att
de av Kungl. Maj:t fastställda taxorna i själva verket vore och endast kunde
vara att betrakta såsom innefattande maximitariffer. Det hade nämligen
visat sig nödvändigt att tillämpa en prissättning, som anslutit sig till den
allmänna marknadens, och då taxorna i regel, enligt företedda räkenskapssammandrag,
legat över den allmänna marknadens prissättning, framginge
härav att om de fastställda taxesatserna överhuvud haft något prisreglerande
inflytande, detta snarare varit i prisförhöjande än i prissänkande
riktning. Kollegium anförde vidare:
Även om en dylik verkan av statens reglerande ingripande på förevarande
område icke kunde direkt påvisas, läge det dock i sakens natur, att det icke
kunde vara ett allmänt intresse att bibehålla en reglering, som, utan att
kunna påvisas verka i egentlig mening prisreglerande, ens kunde befaras påverka
prissättningen i höjande riktning. Skulle på grund av en inträffande
omkostnadsstegring eller eljest de fastställda maximitarifferna komma att
mera väsentligt understiga den allmänna marknadens, torde det under mera
normala förhållanden icke heller ligga i det allmännas intresse att därigenom
tvinga de statsunderstödda dockorna och dithörande varv att tillämpa
taxesatser, som mer eller mindre avveke från den eljest gängse prissättningen
på området och icke stöde i riktigt förhållande till de med dock- och varvsrörelsen
förbundna omkostnaderna. Taxebindning genom det allmännas
mellankomst torde vara motiverad allenast såsom garanti mot uppskörtning
eller oskälig prissättning under krisartade förhållanden och syntes kollegium
kunna och böra i princip inskränkas till dylika tillfällen.
Det torde alltså icke vara lämpligt eller eljest tillrådligt, att staten helt
frånhände sig uppsiktsrätten över de statsunderstödda dockornas prispolitik.
Örn, såsom kollegium efter nu verkställd undersökning ville för sin del förorda,
Kungl. Majit från viss tidpunkt upphävde gällande taxebestämmelser, i
vad dessa avsåge själva taxesatserna, ansåge kollegium det lämpligt, att därvid
uttryckligt förbehåll gjordes för framtida återupptagande vid behov av
dylika taxesatsers fixerande.
I de överlämnade reglementsförslagen har i enlighet med vad sålunda anförts
icke intagits något förslag till taxesatser utan i taxehänseende endast
upptagits vissa allmänt hållna föreskrifter, däribland att kronans fartyg icke
må i något fall avfordras höge avgift än som vid samma tid och under lika
förhållanden debiteras enskilt fartyg.
Kollegium hemställde, att Kungl. Majit måtte till efterrättelse tillsvidare
fastställa reglementen för ifrågavarande skeppsdockor i överensstämmelse
med berörda förslag.
Marinförvaltningen, som den 15 oktober 1937 avgivit utlåtande i ärendet,
har icke haft något att i sak erinra mot vad kommerskollegium föreslagit.
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
3
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Det vid beviljandet av statsbidragen till nu ifrågavarande dockor fästade
villkoret om Kungl. Maj:ts fastställelse av taxor för dockornas begagnande
har uppenbarligen tillkommit för att hindra att dockningsavgifterna sättas
för höga. Av den förebragta utredningen framgår emellertid att en maximering
av taxesatserna under normala förhållanden knappast har någon betydelse
i detta hänseende. Däremot kan den tänkas hindra vederbörande
dockägare att vid en omkastning i konjunkturerna tillämpa avgifter, som
stå i rimlig proportion till de med rörelsen förenade omkostnaderna. Jag
ansluter mig därför till kommerskollegii förslag, att de statsunderstödda dockorna
i allmänhet lämnas frihet att själva bestämma sina taxesatser. Med
hänsyn till vad kollegium anfört angående önskvärdheten av att staten under
vissa omständigheter likväl äger möjlighet att öva inflytande å prissättningen,
synes Kungl. Majit emellertid böra förbehållas rätt att ingripa i
taxereglerande syfte, örn förhållandena framdeles skulle giva anledning därtill.
Likaledes förutsätter jag att, i enlighet med kollega förslag, allmänt
hållna taxeföreskrifter, såsom exempelvis stadgande därom att kronans
fartyg ej må i taxehänseende behandlas sämre än enskildas, alltjämt böra
meddelas.
Taxornas fastställande av Kungl. Majit utgör beträffande dockorna i Göteborg
ett villkor, som vid statsbidragens beviljande uppställts av riksdagen,
och kan ifrågavarande villkor sålunda beträffande dessa dockor icke eftergivas
utan riksdagens medverkan. Innan förevarande ärende slutligen avgöres,
torde därför riksdagens mening böra inhämtas.
På av departementschefen anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Majits föreliggande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att tillsvidare
eftergiva det av riksdagen vid beviljande av anslag till Aktiebolaget
Lindholmen—Motalas torrdocka å Lindholmen i Göteborg
samt Aktiebolaget Göteborgs skeppsdockors flytdocka
i Göteborg fästade villkoret om Kungl. Majits fastställelse av
taxor för dockornas begagnande.
Stockholm den 18 februari 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell, Bergström, Gustafsson i Benestad,
Andrén, Jonsson i Lycksele och Englund; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Strindlund,
Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson
i Prästbol, Ward, Holmdahl och Åqvist.
Vtslcoltet.