6
Statsutskottets utlåtande Nr 35.
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar.
(4:e avd.)
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 22) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till bidrag till säkerhetsanordningar vid
järnvägskorsningar för budgetåret 1938/39 beräkna ett reservationsanslag
av 620,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 januari 1938 dagtecknad proposition,
nr 58, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Engångskostnader. Enligt beslut av 1929 års riksdag hava genom statsbidrag
— högst 213 av bilskattemedel — reglerats kostnaderna för anordningar
vid järnvägskorsningar enligt 1924 års kungörelse örn säkerhetsanordningar.
Bidraget avsåg anordningar som betingats av förhållandena vid
ikraftträdandet av nämnda kungörelse, den 10 juli 1924. Nu påkallas reglering
av kostnaderna för anordningar, betingade av förhållanden som inträtt efter
nämnda tidpunkt. Det är här fråga exempelvis örn vägbommar m. m. vid
till allmänt underhåll på senare åren intagna vägar eller ock landsvägskorsningar,
som tillkommit efter nämnda tid. Men förslaget omfattar — på
grund av en nytillkommen säkerhetsbestämmelse — också enskilda vägar,
som numera »allmänneligen befaras» av automobiltrafik.
Även beträffande de äldre korsningarna från 1924 erfordras nya bidrag
på grund av nytillkomna kostnader för reflexanordningar på varningsmärken,
vilka reflexanordningar m. m. föreskrivits på grund av en ny säkerhetskungörelse
av år 1933.
Ifrågavarande anordningar skola vara vidtagna före den 1 januari 1938.
Kostnaderna för alla dessa ytterligare säkerhetsanordningar, som betingas
av förhållanden inträdda efter den 10 juli 1924, hava beräknats till cirka
650,000 kronor. Med den av departementschefen föreslagna bidragskvoten
av 90 procent skulle bilskattemedlen belastas med högst 600,000 kronor,
vilket belopp nu begäres som anslag. Till jämförelse kan nämnas att 1929
års av 1924 års kungörelse föranledda riksdagsbeslut medförde statsbidrag
å 1,600,000 kronor till anläggningskostnader å sammanlagt 2,500,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 35.
7
Framtida underhållskostnader m. m. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har,
med frångående — på anförda skäl — av en sin tidigare ståndpunkt, ansett
att staten borde lämna bidrag även till framtida underhåll och bevakning.
I anslutning till den uppfattning, 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten
uttalat, har departementschefen funnit, att dylikt bidrag ej bör lämnas.
En förutsättning för erhållande av ovannämnda engångsbidrag med
högst 90 procent skulle vara, att järnvägen förbinder sig att avstå från
anspråk på ytterligare bidrag av staten eller vederbörande vägintressenter
till kostnaderna — alltså även kostnaderna för underhåll och drift — för
de anordningar av ifrågavarande slag, som före den 1 januari 1938 vidtagits
med anledning av 1924 och 1933 års kungörelser.
Såväl den år 1924 som den år 1933 utfärdade kungörelsen rörande säkerhetsanordningar
vid plankorsningar mellan järnväg och väg ålägga järnvägen
anordningarnas vidtagande, underhåll och bevakning. Örn vem som skall
vidkännas de härav föranledda kostnaderna har — med hänsyn främst till
vanskligheten att kunna åstadkomma rättvist avvägda och samtidigt praktiskt
tillämpliga normer — dock icke vare sig i dessa kungörelser eller i annan
författning lämnats någon bestämmelse.
För att underlätta dessa säkerhetsåtgärder och samtidigt undgå tvister
har det ansetts lämpligt att statsbidrag för ändamålet direkt utgår av
automobilskattemedel, vilka i varje fall indirekt måste i stor utsträckning
komma att belastas, nämligen i den mån kostnaderna bliva ålagda de väghållningsskyldiga.
Nu förevarande proposition avser i stort sett vissa nytillkomna säkerhetsanordningar,
vilka icke kunnat innefattas i den av 1929 års riksdag beslutade,
mera vittutseende regleringen av en del då föreliggande ersättningsanspråk.
Enligt utskottets mening torde förslaget — vars bifall
skulle öppna möjlighet för Kungl. Majit att lämna bidrag med högst 90
procent till anläggningskostnad, som järnväg haft att vidkännas för säker,
hetsanordning, mot avstående från järnvägens sida av alla vidare anspråk å
ersättning för anläggning, underhåll och drift av anordningar, som vidtagits
före den 1 januari 1938 — innebära en ur olika synpunkter godtagbar utväg
att främja en avveckling av hithörande ersättningsanspråk.
Med tillstyrkande alltså av propositionen hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1938/39 under riksstatens sjätte
huvudtitel anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
Stockholm den 15 februari 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDEKS KÅSTOCK.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 32.