Statsutskottets utlåtande Nr 21.

9

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter.

(4:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t jämte det Kungl. Maj:t genom utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för riksdagen anmält de utgifter,
Kungl. Majit under år 1937 anvisat till utgående från ifrågavarade anslag,
föreslagit riksdagen att till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, att stå till Kungl. Majits förfogande a)

för bestridande av utgifter, vilka äro av så brådskande art, att frågan
ej hinner underställas riksdagen, under följande villkor, nämligen:

att utgiften är av den storlek, att vederbörande huvudtitels anslag till extra
utgifter med hänsyn till därå förefintliga behållningar icke lämpligen kan
för ändamålet anlitas,

att utgiften är av beskaffenhet att ej kunna bestridas av andra till Kungl.
Majrts förfogande stående medel,

att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i § 63 regeringsformen,

samt att genast vid riksdagens början en särskild specificerad anmälan
göres till riksdagen om de utgifter, Kungl. Majit under det senaste året beslutat
anvisa till utgående från anslaget;

b) för bestridande av utgifter å inkomsttiteln »övriga diverse inkomster»,
för vilkas gäldande inkomsterna å samma titel icke förslå.

Under förevarande punkt har departementschefen erinrat, att Kungl. Majit
den 14 augusti 1937 från anslaget till oförutsedda utgifter, på framställning
av byggnadsstyrelsen, anvisat högst 80,000 kronor för moderniserings- och
förnyelsearbeten i generaltullstyrelsens äldre byggnad. Därvid anförde han
bland annat följande:

Av tillgängliga uppgifter framgår, att de medel, som av riksdagen anvisats
för ifrågavarande byggnadsföretag i enlighet med Kungl. Majits på byggnadsstyrelsens
beräkningar grundade förslag, i den meningen äro otillräck -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

liga för sitt ändamål, att de ej förslå för samtliga de arbetsuppgifter som
falla inom riksdagsbeslutets principiella ram och som böra utföras i ett
sammanhang örn ej kostnaderna skola onödigtvis ökas. Att övervägande
skäl tala för att erforderliga medel i detta läge böra ställas till förfogande
synes givet. Någon reguljär och av riksdagen i princip godkänd form för
täckande av en sådan medelsbrist å ett kapitalökningsanslag finnes emellertid
ej.

I här ifrågavarande framställning och däröver avgivna utlåtanden ha två
utvägar till bristens täckande upptagits till diskussion, nämligen dels disposition
av förnyelsefondsmedel, dels anvisande av förskott. Ehuru jag icke
kan dela den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen att förnyelsefondsmedel
på allmänna grunder icke kunna komma till användning för ett
ändamål sådant som det här ifrågavarande, kan jag likväl av de formella
skäl, till vilka statskontoret hänvisat, icke tillstyrka disposition av förnyelsefonden.
Ej heller synes det mig tillfredsställande att anvisa de erforderliga
medlen förskottsvis. Det framstår såsom föga konsekvent, att sedan
man avvecklat förskottssystemet för de verkliga utgifternas del och ersatt
det med ett särskilt anslag till oförutsedda utgifter, likväl i ett fall som detta,
där medel borde ha anvisats av riksdagen på kapitalbudgeten, bibehålla möjligheten
till förskott. Motiveringen till olikheten i behandlingssätt skulle
vara, att medelsbehovet i sistnämnda fall normalt skulle avse lånemedel respektive
att medelsdispositionen skulle ge upphov till ett kapitalvärde, förutsättningar
som emellertid icke utan vidare kunna godtagas.

Om riksdagen anvisat ett visst belopp av lånemedel för ett byggnadsföretag
och det därefter, utan att frågan kan underställas riksdagen, anses nödvändigt
att kostnadssumman överskrides, kunna skäl åberopas för att överskridandet
icke bör föranleda, att byggnaden uppföres å fastighetsfonden
med ett värde överstigande det av riksdagen anvisade beloppet. Med denna
utgångspunkt blir överskridandet närmast att jämställa med en anläggningsförlust
som bör täckas av skattemedel. Detta betraktelsesätt synes böra
hävdas främst av hänsyn till angelägenheten av en restriktiv praxis vid finansiering
med hjälp av kapitalmedel och för att riksdagens prövningsrätt
med avseende å de statliga investeringarna ej skall kringgås. Därmed bortfalla
skälen att anvisa medel förskottsvis. Som en naturligare utväg framstår
att — liksom för verkliga utgifters del — ställa erforderliga medel till
förfogande från anslaget till oförutsedda utgifter. Möjligheten att i extraordinär
väg täcka en anslagsbrist å kapitalbudgeten bör givetvis strängt
begränsas till fall, där det här angivna betraktelsesättet låter sig genomföra.

Då jag efter övervägande av de olika möjligheter som stå till buds, när det
gäller att finna en lämplig form för täckande av brister å kapitalökningsanslag
av den typ som här föreligger, funnit övervägande skäl tala för den
sist angivna utvägen, får jag —- med en begränsning av beloppet till det
strängt nödvändiga — hemställa, att Kungl. Majit måtte medgiva byggnadsstyrelsen
att utföra i verkets framställning angivna moderniserings- och förnyelsearbeten
i generaltullstyrelsens äldre byggnad för en kostnad av högst
80,000 kronor samt förordna, att erforderliga medel skola utgå av det å riksstaten
för budgetåret 1937/38 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under höstens budgetarbete hade, framhåller departementschefen under
nu förevarande punkt av statsverkspropositionen, övervägts huruvida man
vid övergången till den nya riksstatsuppställningen eventuellt borde lösa här
berörda problem genom uppförande å kapitalbudgeten av ett särskilt anslag

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

11

till oförutsedda utgifter. Tillräcklig anledning till en dylik budgetteknisk
nybildning hade dock ej ansetts föreligga.

I överensstämmelse med förenämnda beslut hade vissa av prisstegringen Utskottet.
påkallade förstärkningar av kapitalökningsanslag ansetts böra ske med anlitande
av anslaget till oförutsedda utgifter.

Under förevarande punkt har departementschefen ansett sig böra närmare
redogöra för ett av Kungl. Maj:t den 14 augusti 1937 fattat beslut örn
anvisande från anslaget till oförutsedda utgifter av ett tilläggsanslag å

80,000 kronor till den pågående ombyggnaden för generaltullstyrelsen. Lik 0 nande

tillvägagångssätt har synts departementschefen kunna få ske i andra
liknande rena undantagsfall, då fråga vore om sådana begränsade tilläggsbelopp,
att ej härigenom nämnvärt påverkades det efter tidigare av riksdagen
beviljade anslag beräknade, för byggnadens uppförande i fastighetsfonden
avgörande byggnadsvärdet.

Med avseende å den av departementschefen sålunda väckta frågan om
anskaffningen av medel, då exempelvis på grund av prisstegring tilläggsanslag
skyndsamt påkallas som förstärkning av tidigare beviljade kapitalökningsanslag,
får utskottet erinra örn de skilda möjligheter, som i detta avseende
stå till buds. För statens järnvägars del gäller jämlikt ett medgivande
av 1922 års riksdag, att, därest överskott uppkommit eller framdeles
skulle uppstå å ett under huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen må använda
dylikt överskott till täckande av sådan brist å annat anslag inom
samma huvudgrupp, som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas, att
överskottet i första hand bör användas till täckande av brist å anslag för
närmast jämförliga ändamål. Då detta medgivande lämnades, förutsatte
riksdagen, att redogörelse lämnades riksdagen för de fall, då överskott sålunda
användes för täckning av brister. (I 1938 års statsverksproposition
lämnas en dylik redovisning i samband med behandlingen av kapitalbudgeten,
bil. 5, sid. 57.)

En annan utväg är den vid 1937 års riksdag beträffande telegrafverket -—
på inrådan av riksräkenskapsverket — anlitade, nämligen att telegrafstyrelsen
i avvaktan på att nyanvisade anslagsmedel kunde hinna ställas till förfogande
förutsattes kunna erhålla bemyndigande »att vidtaga erforderliga
åtgärder» för påbörjande av vissa brådskande arbeten. Ett annat tillvägagångssätt
— vilket närmast överensstämmer med det av riksräkenskapsverket
beträffande generaltullstyrelsens ombyggnad nu föreslagna — är, att utgiften
förskotteras från anslaget till oförutsedda utgifter för att sedermera ersättas
från anslag, anvisat av riksdagen. Detta tillvägagångssätt bar tidigare
vid enstaka tillfällen brukats, även då fråga varit örn utgifter för kapitalökning.
Så skedde genom Kungl. Majlis beslut den 5 april 1928 för erläggande
av likvid för aktier i ett bolag, bildat för att tillvarataga de svenska stenkolsfyndigheterna
å Spetsbergen. Ett liknande medgivande förekom också vid

12

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

1937 års riksdag, då det gällde att skyndsamt bereda medel för statlig förskottering
av kostnaderna för kommunala stadsplanearbeten (se riksdagens
skrivelse nr 35).

Om samtliga här anlitade olika förfaranden gäller emellertid, att de måste
betraktas som mindre tilltalande nödfallsutvägar. Skäl kunde onekligen anföras
för den av departementschefen framförda tanken på att vid sidan av
driftbudgetens anslag till oförutsedda utgifter uppföra ett liknande anslag å
kapitalbudgeten. Åtminstone enligt hittillsvarande erfarenheter torde man
emellertid vara berättigad räkna med att de tillfällen, då på grund av felkalkylering,
oförutsedd prisfördyring eller andra orsaker ett dylikt anslag skulle
behöva tagas i anspråk, skola bliva rätt sällsynta. Att märka är också, att
med avseende å sådana mera begränsade tilläggsanslag som de här förevarande
den av Kungl. Majit i detta fall anlitade utvägen står till buds, nämligen
medlens definitiva utanordning från anslaget till oförutsedda utgifter.
I anslutning till departementschefens uttalanden vill emellertid utskottet
framhålla angelägenheten av att anlitandet av denna möjlighet för en anslagsbrists
täckning strängt begränsas, så att ej riksdagens rättigheter som
anslagsbeviljande myndighet härigenom kringgås.

Vad här anförts gäller givetvis icke för det fall, att förnyelsefondsmedel stå
till förfogande för ändamålet.

I fråga om själva anslagsbeloppet och de allmänna villkoren för anslagets
användning får utskottet erinra därom, att ingen ändring härutinnan av
Kungl. Majit ifrågasatts.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må

I. för Oförutsedda utgifter för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor,

II. besluta, att anslaget skall stå till Kungl. Majits förfogande a)

för bestridande av utgifter, vilka äro av så brådskande
art, att frågan ej hinner underställas riksdagen, under följande
villkor, nämligen:

att utgiften är av den storlek, att vederbörande huvudtitels
anslag till extra utgifter med hänsyn till därå förefintliga
behållningar icke lämpligen kan för ändamålet anlitas,
att utgiften är av beskaffenhet att ej kunna bestridas av
andra till Kungl. Majits förfogande stående medel,
att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i
§ 63 regeringsformen,

samt att genast vid riksdagens början en särskild specificerad
anmälan göres till riksdagen om de utgifter, Kungl.
Majit under det senaste året beslutat anvisa till utgående
från anslaget;

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

13

b) för bestridande av utgifter å inkomsttiteln »övriga diverse
inkomster», för vilkas gäldande inkomsterna å samma
titel icke förslå.

Stockholm den 1 februari 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 20.