Statsutskottets utlåtande Nr 209.
1
Nr 209.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1938 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till övergångsstat för budgetåret 1937/38.
(4:e avd.)
I en den 4 januari 1938 dagtecknad proposition, nr 2, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, med godkännande av
de i protokollet berörda förslag, å övergångsstat för budgetåret 1937/38 upptaga
de inkomster och utgifter, som framgå av ett vid propositionen fogat
förslag till dylik övergångsstat. I punkterna 1 och 2 av propositionen har
lämnats en översikt över föreliggande regleringsbehov m. m. I detta avseende
har bland annat åberopats följande i statsverkspropositionen (under inkomsterna
sid. 25 och 26) gjorda uttalande:
Enligt den nya budgetordningen skall budgetutjämningsfonden ge en uttömmande
bild av de förändringar i statens förmögenhetsställning, som inträda
vid realiserandet av de fastställda riksstaterna. Den förutsättes kunna
nedgå till negativa värden, örn konjunkturförhållandena medföra en underbalansering
med mycket betydande belopp av en eller flera riksstater. De
budgetsakkunniga, som gåvo sitt förord åt denna anordning, ansågo sålunda,
att den önskvärda konsolideringen under goda år icke borde eller behövde
ta formen av stora positiva behållningar i budgetutjämningsfonden. Den
uppfattningen torde icke ha saknat företrädare, att dylika hopsamlade överskott
kunde leda till mindre försiktighet vid avvägningen av utgifterna. Sedan
budgetutjämningsfonden nått en viss måttlig storlek, ungefär av den omfattning
som på senare år ansetts vara lämplig för kassafonden, skulle alltså
den fortsatta konsolideringen ske genom avskrivningar och skuldavbetalning,
när icke en minskning av inkomsterna genom sänkt beskattning ansåges
vara att föredraga framför ett stärkande av statens förmögenhetsställning.
Då riksdagen gav sin anslutning till den nya budgetordningen, blev önskemålet
om konsolidering under goda år starkt framhållet, och tankarna synas
närmast ha gått i den riktningen, att betydande positiva behållningar borde
eftersträvas. Emellertid måste även enligt riksdagens mening en sådan konsolidering
»i första hand ----självfallet omfatta täckning av eventuellt
förefintligt underskott från svaga finansår».
Vid övergången till den nya budgetordningen är det uppenbarligen nödvändigt
att avgöra, i vilken utsträckning dylika icke täckta underskott från
föregående år böra anses föreligga. En av grundprinciperna för systemet
med budgetbalansering över mer än ettåriga perioder är ju nämligen, att underskotten
böra hastigt täckas genom regelmässigt ordnade avskrivningar.
Det synes emellertid knappast rimligt, att dessa strängare regler leda till en
hård belastning av budgeten under nu närmast följande år för återbetalning
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 209. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
av skulder eller täckning av förluster, som delvis ligga långt tillbaka i tiden.
Det blir en omdömesfråga, var gränsen här lämpligen bör dragas. Det avgörande
som jag härefter ämnar föreslå, förutsätter täckning av även äldre
förluster i så betydande omfattning, att såsom redan nämnts den nya budgetutjämningsfonden
kommer att börja med en mycket måttlig behållning.
Frågan huruvida konsolideringen efter en viss punkt bör ta formen av positiv
fondbildning eller av skuldavbetalning, behöver alltså icke nu upptagas
till behandling.
Det har visat sig vara i tekniskt hänseende den enklaste och klaraste anordningen,
att hela denna reglering av statens förmögenhetsställning sker
över kassafonden och i form av en tilläggsstat till nu gällande riksstat. I
denna tilläggsstat, som för tydlighetens skull benämnes övergångsstat, och
som framlägges i Kungl. Maj:ts proposition nr 2, äro de närmare motiveringarna
intagna för de särskilda avskrivningar och skuldregleringar, som
här nedan i korthet redovisas.
Vid bifall till Kungl. Maj:ts av utskottet under efterföljande punkter anmälda
förslag skulle för avskrivningsändamål anvisas följande anslag:
Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar. . 1,717,000
Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. anvisat lånekapital .................... 12,697,000
Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital.............. 48,000,000
Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden................ 1,300,000
Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastighetsfond. . 21,000,000
Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier...... 5,000,000
Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets
avskrivningskonto...................................... 34,906,400
Summa kronor 124,620,400.
Medel till täckning av denna summa skulle enligt departementschefens
förslag erhållas ur kassafonden, som dock härvid skulle tillföras följande be
-
lopp:
Royalty från Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund...... 11,900,000
Å riksbankens avbetalningslånefond reserverade vinstmedel .... 44,000,000
Statsverkets fond av rusdrycksmedel ........................ 12,200,000
I anspråk tagna reservationer .............................. 8,000,000
Summa kronor 76,100,000.
Frånräknas ovannämnda riksbanksmedel och övriga engångsbelopp å sammanlagt
76,100,000 kronor begränsas den summa varmed kassafonden (den
blivande budgetutjämningsfonden) skulle belastas till 48,520,400 kronor.
De sålunda ■ föreslagna avskrivningsåtgärdema sammanhänga med övergången
till det nya budgetutjämningssystemet, som gör det möjligt att å budgetutjämningsfonden
direkt redovisa högkonjunkturårens för kommande svagare
finansår reserverade överskottsmedel. I statsverkspropositionen räknades
med en dylik överbalansering av nästa års riksstat med cirka 19,000,000
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
3
kronor, vilket belopp var avsett att tillföras budgetutjämningsfonden. Enligt
den nya inkomstberäkningen i propositionen nr 321 skulle dock även detta
överskottsbelopp behöva tagas i anspråk för de nya försvarsutgifterna.
Vid sitt godkännande av budgetreformen fann 1937 års riksdag anledning
framhålla angelägenheten av atl under gynnsamma finansår vissa avsättningar
skedde med tanke på kommande lågkonjunkturår. Då nu så icke
kan ske synes det angeläget, att statsfinanserna i möjligaste mån på annat
sätt konsolideras, och det är främst från denna utgångspunkt, som utskottet
ansett sig böra pröva lämpligheten av de i det följande avhandlade avskrivningsåtgärderna.
1 :o) Slutlig redovisning av till allmänna arbeten m. m. under fonden för
förlag till statsverket anvisade anslag. Kungl. Maj:t har (punkt 3, sid. 14—
28) föreslagit riksdagen att, delvis med ändring av tidigare fattat beslut, bemyndiga
Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
föreslagit, meddela erforderliga bestämmelser för slutlig reglering
vid utgången av innevarande budgetår av till allmänna arbeten m. m.
under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag.
Vidare har (punkt 4, sid. 28—46) framlagts vissa förslag rörande avskrivning
av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital.
Under fonden för förlag till statsverket anvisades för budgetåren 1933/34
och 1934/35 anslag till allmänna arbeten m. m., att utgå av lånemedel, till
ett sammanlagt belopp av 297,499,650 kronor. Vid anslagens anvisande förutsattes,
att lånemedlen skulle, i den mån icke vid anslagens disponerande
uppkomme kapitaltillgångar, som i statsverkets hand vore räntabla, i särskild
ordning avskrivas på kort tid. För denna avskrivning hava särskilda
amorteringsanslag under avbetalning å statsskulden anvisats för budgetåren
1933/34—1936/37. De av riksdagen sålunda till förfogande ställda avskrivningsmedlen
uppgå sammanlagt till i runt tal 232 miljoner kronor.
På därom gjord framställning beslöt 1936 år riksdag bemyndiga Kungl.
Maj :t att meddela föreskrifter angående avskrivning m. m. av ifrågavarande
till allmänna arbeten m. m. anvisade lånekapital. Härigenom blev i huvudsak
fastslaget, i vilken utsträckning här avsedda tillgångar skulle överföras
till produktiva fonder och i vilken utsträckning avskrivning skulle äga rum.
Det nu framlagda förslaget till slutlig reglering vid utgången av innevarande
budgetår av de under förlagsfonden till allmänna arbeten m. m. anvisade
anslagen innefattar endast några smärre jämkningar i 1936 års riksdags beslut
i ämnet. De föreslagna jämkningarna äro väsentligen betingade av
Kungl. Majits av riksdagens numera godkända förslag örn utvidgning av redovisningen
å statens allmänna fastiglietsfond till att avse vissa av universiteten
disponerade fastigheter samt av det av departementschefen vid anmälan
av förevarande proposition framlagda förslaget örn att någon avskrivning
ej skall ske beträffande tillgångar, som bokföras å fonden för låneunderstöd.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
Efter genomförandet av ifrågavarande reglering beräknas av förutnämnda
avskrivningsmedel återstå ett belopp av omkring 8 miljoner kronor. Denna behållning
avses skola överföras till kassafonden i bokslutet för innevarande
budgetår.
Utskottet tillstyrker det nu framlagda förslaget till slutlig reglering vid utgången
av innevarande budgetår av de under fonden för förlag till statsverket
anvisade anslagen till allmänna ai''beten m. m.
I samband med framläggandet av angivna förslag har departementschefen
även förordat avskrivning av de å förlagsfonden redovisade tillgångar, som
uppkommit genom disposition av ett å riksstaten för budgetåret 1931/32 under
fonden anvisat skattemedelsanslag å 3’5 miljoner kronor till förlag för
inköp av smågatsten. Denna avskrivning skulle såsom avseende skattemedelskapital
ske utan anvisning av täckningsmedel. I anslutning härtill vill
utskottet framhålla, att det, såsom departementschefen i annat sammanhang
uttalat, torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utan särskilt riksdagens bemyndigande
vidtaga de åtgärder för reglering av statens bokförda förmögenhet,
som erfordras vid övergången till den nya budgetordningen, i den mån
denna reglering låter sig genomföra utan disposition av täckningsmedel anvisade
över riksstaten. Det nu sagda har även avseende å det av departementschefen
vid anmälan av förevarande proposition framlagda förslaget om
avskrivning av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital, vilket förslag
i övrigt icke givit anledning till särskilt uttalande från utskottets sida.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, delvis med ändring av tidigare fattat beslut,
bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen föreslagit, meddela erforderliga
bestämmelser för slutlig reglering vid utgången av innevarande
budgetår av till allmänna arbeten m. m. under
fonden för förlag till statsverket anvisade anslag.
2;o) Återbäring av royalty tillfallen Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
enligt 1927 års malmavtal. I enlighet med Kungl. Majits förslag
(punkt 5, sid. 46—49) hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att den jämlikt 1927 års malmavtal
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund åvilande
förbindelsen att i särskilda poster till staten erlägga ett belopp,
motsvarande viss del av bolaget tillfallen royalty, må fullgöras
genom inbetalning till statsverket den 30 juni 1938 av ett belopp
av 11,899,306 kronor 15 öre.
3:o) Redovisning i rikshuvudboken av riksbankens tillgångar m. m. Kungl.
Majit har (punkt 6, sid. 49—54) föreslagit riksdagen besluta dels, att riksbankens
grundfond samt avbetalningslånefonden skola, på sätt i det föregående
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
5
förordats, per den 30 juni 1938 upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom
delfonder under huvudrubriken »Riksbanksfonden», dels ock, att till avbetalningslånefonden
överförda, reserverade vinstmedel skola under innevarande
budgetår av riksbanken inlevereras till statsverket.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 75, bar herr C. A. Reuterskiöld
hemställt, att riksdagen ville avslå vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn riksbanksfonden
och dess införande i rikshuvudbok och budget.
f en inom andra kammaren av herr T. V. Lundell väckt motion, nr 237, har
hemställts, att riksdagen måtte beakta, bland annat, att befogade erinringar
kunde riktas mot den föreslagna omföringen av riksbankens avbetalningslånefond.
Enligt ställningstagandet vid 1937 års riksdag skulle såsom riksbanksfond
i rikshuvudboken uppföras kapitaltillgångar motsvarande det bokförda värdet
av riksbankens grundfond, 50 miljoner kronor, och reservfond, 20 miljoner
kronor, ävensom avbetalningslånefonden, 44 miljoner kronor. Sammanlagt
skulle alltså riksbanksfonden bokföras lill 114 miljoner kronor.
Samtliga berörda fonder hava bildats genom avsättning av vinstmedel. Under
erinran härom har departementschefen anfört följande:
Vid förnyat övervägande av frågan örn upptagande till redovisning i rikshuvudboken
av riksbankens kapitaltillgångar har jag funnit anledning till
vissa modifikationer i det tidigare förslaget.
Jag vill sålunda till en början förorda, att för reservfondens del ingen ändring
sker i nuvarande redovisnings- och dispositionsbestämmelser. Fonden
skulle alltså icke upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom en del av
riksbanksfonden utan kvarstå såsom en reserv avsedd för täckande av eventuellt
uppkommande förluster å riksbankens rörelse. Det synes ändamålsenligt
att sådana förluster i viss utsträckning kunna mötas av riksbanken utan
att dess i rikshuvudboken redovisade tillgångar påverkas därav.
Med hänsyn till att inkomsten å avbetalningslånerörelsen är att betrakta
som en del av riksbankens vinst, vilken enligt bankofullmäktiges förslag bör
redovisas som utdelning å det i rikshuvudboken bokförda fondkapitalet torde
en motsvarande utbrytning ej böra ske av riksbankens avbetalningslånefond.
Däremot synes det lämpligt att denna fond och grundfonden redovisas
såsom skilda delfonder av riksbanksfonden.
Med avseende å den nya kapitalfonden Riksbanksfonden vill jag föreslå dels
att den täckes av vinstmedel blott till ett belopp motsvarande behållningen i
den nuvarande grundfonden, dels att vid den anvisning av lånemedel, som
vid denna omläggning bör bli nödvändig, anslaget utmätes så, att fondens behållning
uppbringas till jämnt 100 miljoner kronor. 1 enlighet härmed hemställer
jag i det följande, att till riksbanksfonden, som torde böra upprättas
per. den 30 juni 1938, å övergångsstaten för innevarande budgetår anvisas ett
kapitalökningsanslag av 50 miljoner kronor att utgå av lånemedel. Detta
belopp torde böra i sin helhet tillföras delfonden riksbankens avbetalningslånefond,
vilken därigenom ökas med 6 miljoner kronor, en förändring som
motiveras av lånerörelsens stigande omfattning.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde den nuvarande avbetalningslånefondens
behållning, som består av reserverade vinstmedel, böra inlevereras
till statsverket. Alternativt kunde tänkas att behållningen överfördes till
reservfonden. Tillräcklig anledning härtill synes emellertid ej föreligga.
Därest å riksbankens rörelse uppstår en större förlust, vilken ej kail bäras av
6
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
U ts kottet.
reservfonden eller balanseras av en möjlig uppskrivning av bankens tillgodohavanden
i guld och utländska valutor utan bör täckas genom ianspråktagande
av riksbanksfonden, torde kapitalmedel i erforderlig utsträckning få
anvisas över riksstaten för återställande av fondens värde.
Den inkomst som erhålles vid inleverans av avbetalningslånefondens behållning
bör självfallet ej få disponeras annat än för avskrivningsändamål. Det
synes därför lämpligt att den under innevarande budgetår överföres till kassafonden
för att möjliggöra att denna i motsvarande utsträckning tages i anspråk
å övergångsstaten för täckande av därå upptagna avskrivningsanslag.
Motionsvis hava erinringar framställts mot de sålunda gjorda förslagen beträffande
redovisningen m. m. av riksbankens grundfond, 50,000,000 kronor,
och avbetalningslånefonden, för närvarande 44,000,000 kronor.
Angelägenheten av att riksbanken i sin centrala ställning som vårdare av
valutan står självständig i förhållande till statens övriga finansförvaltning
bör visserligen ingalunda underskattas. Det oaktat kan utskottet ej dela dessa
motionsvis framkomna betänkligheter. Upptagandet jämväl av riksbankens
fonder i rikshuvudboken ansluter sig till en av 1909 års riksdag till Kungl.
Maj:t gjord framställning. I detta avseende skiljer sig ej heller det nu här
framlagda förslaget från vad som förutsattes vid den av 1937 års riksdag godkända
budgetreformen i vidare mån än att den tredje av riksbankens fonder,
nämligen den till 20,000,000 kronor uppgående reservfonden av departementschefen
ansetts — i dess egenskap av en riksbankens inre reserv att tillgå vid
förluster — böra alltjämt hållas utanför riksbokföringen.
Till stöd för Kungl. Maj:ts därutöver gjorda förslag att avbetalningslånefondens
tillgångar, 44,000,000 kronor, skola få tagas i anspråk för avskrivningsändamål
kan åberopas, att dessa tillgångar ursprungligen uppkommit
av vinstmedel, d. v. s. medel, som även normalt pläga tagas i anspråk för
statsregleringarna. Genom att avbetalningslånefonden i stället tillföres lånemedel
med ett till 50,000,000 kronor utökat belopp torde denna finansieringsfråga
få anses på ett tillfredsställande sätt ordnad.
Utskottet hemställer
att riksdagen må besluta,
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen I: 75, att riksbankens grundfond samt avbetalningslånefonden
skola, på sätt i det föregående förordats, per den
30 juni 1938 upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom
delfonder under huvudrubriken »Riksbanksfonden»,
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 75 och II: 237, att till avbetalningslånefonden
överförda, reserverade vinstmedel skola under innevarande
budgetår av riksbanken inlevereras till statsverket.
4:o) Rusdrycksmedelsfonden. Kungl. Majit har (punkt 7, sid. 54—62)
föreslagit riksdagen dels bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna örn överförande
från statsverkets fond av rusdrvcksmedel till fonden för låneunderstöd av
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
7
ett enligt riksdagens i skrivelse den 23 april 1932, nr 142, anmälda beslut ur
förstnämnda fond utlämnat lån till frälsningsarméns förlagsaktiebolag, dels
besluta, att efter nämnda överföring kvarstående behållning å statsverkets
fond av rusdrycksmedel skall per den 30 juni 1938 över inkomsttiteln »I anspråk
tagna kapitaltillgångar: Statens produktiva fonder» tillgodoföras statsverkets
kassafond, dels ock antaga följande
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 21 april 1933
(nr 138) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att förordningen den 21 april 1933 angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel skall upphöra att gälla med utgången av juni
månad 1938.
I en inom första kammaren av herr J. Bergman m. fl. väckt motion, nr 134,
har hemställts, att riksdagen måtte besluta bibehållande av statsverkets fond
av rusdrycksmedel.
Under erinran att den för budgetåret 1937/38 beräknade avkastningen av
rusdrycksmedelsfonden med 33,500 kronor understiger sammanlagda beloppet
av de anslag till vissa nykterhetsfrämjande ändamål, som upptagits i riksstaten
har departementschefen anfört bland annat följande:
Ett ännu större underskott skulle framträda för budgetåret 1938/39, då rusdrycksmedelsfondens
avkastning beräknas till 460,000 kronor och de ifrågavarande
anslagen i riksstatsförslaget upptagits med sammanlagt 548,500 kronor.
Att den här föreliggande speciella anordningen för säkerställande av
medelsanvisning för vissa nykterhetsändamål sålunda visat sig icke hållbar,
är endast ett uttryck för att ifrågavarande nykterhetsändamål kommit att
ställas i linje med den egentliga statsverksamheten för nykterhetens främjande
och sålunda numera anses böra tillgodoses å budgeten, även örn den för
ändamålet reserverade fondavkastningen ej förslår därtill. Rusdrycksmedelsfonden
har därmed förlorat sitt berättigande som en från övriga finansfonder
skild och produktivt investerad tillgång. Vid sådant förhållande föreslår jag,
att de i ämnet gällande bestämmelserna sättas ur kraft med utgången av innevarande
budgetår. Förslag till -författning härom har upprättats inom finansdepartementet
och torde böra föreläggas riksdagen till antagande. Behållningen
i rusdrycksmedelsfonden torde böra över vederbörlig inkomsttitel tillföras
statsverkets kassafond för att disponeras för den förmögenhetsreglering, som
avses med övergångsstaten för budgetåret 1937/38. I fråga örn de bokföringsmässiga
åtgärder, som påkallas härför, torde jag få anföra följande.
Kapitaltillgångarna å rusdrycksmedelsfonden utgjorde den 30 juni 1937
12,204,800 kronor.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
Under hänvisning till vad departementschefen anfört får utskottet, med avstyrkande
av den i ämnet väckta motionen, tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med
avslag å motionen I: 134, må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna om överförande
från statsverkets fond av rusdrycksmedel till fonden för låneunderstöd
av ett enligt riksdagens i skrivelse den 23 april
1932, nr 142, anmälda beslut ur förstnämnda fond utlämnat
lån till frälsningsarméns förlagsaktiebolag,
b) besluta, att efter nämnda överföring kvarstående behållning
å statsverkets fond av rusdrycksmedel skall per den 30
juni 1938 över inkomsttiteln »I anspråk tagna kapitaltillgångar:
Statens produktiva fonder» tillgodoföras statsverkets
kassafond,
c) antaga det av Kungl. Majit framlagda förslaget till förordning
om upphävande av förordningen den 21 april 1933
(nr 138) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
5:o) Inkomstberäkning. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 8) om
inkomstberäkning för övergångsstaten kommer utskottet att framdeles avgiva
yttrande; vilket
anmäles.
6:o) Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar. Med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9, sid. 65—67) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Reglering av vissa å statsregleringsfonden
bokförda tillgångar under Oförutsedda utgifter å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 anvisa ett anslag av 1,717,000
kronor.
7 :o) Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader
m. m. anvisat lånekapital. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt
10, sid. 67) angående anslag till avskrivning av till vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m. anvisat lånekapital avger utskottet
yttrande i särskilt utlåtande denna dag; varom härigenom
erinras.
8:o) Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital. Kungl. Majit har
(punkt 11, sid. 68—81) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade principer för regleringen av å statens järnvägars fond
Statsutskottets utlåtande Nr 20!).
9
bokfört icke räntabelt lånemedelskapital, dels ock till Nedskrivning av statens
järnvägars lånekapital å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett
anslag av 48,000,000 kronor.
I skrivelse den 5 juni 1929, nr 287, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen nämnda år framlagda förslag
angående nedskrivning av statens järnvägars icke räntabla lånekapital
medelst användning för ändamålet av malminkomster. Riksdagen förordade
därvid, att en avskrivning av statens järnvägars lånekapital verkställdes
vid utgången av år 1929 med beloppet av gjorda amorteringar å statsskulden,
100 miljoner kronor, samt förutsatte, att ytterligare en post av lånekapitalet
eller 140 miljoner kronor successivt komme att avskrivas i anslutning till
en i riksdagens skrivelse intagen plan för amortering av sistnämnda belopp
under 30 år efter en räntefot av 4 V2 procent. Sistnämnda belopp, 140 miljoner
kronor, upptogs i statens järnvägars räkenskaper å ett för ändamålet
upplagt konto, benämnt »lånekapital att finansieras med andra medel än
trafikinkomster». Till den beslutade nedskrivningen anvisades genom anslag
å riksstaterna för budgetåren 1929/30—1931/32 samt genom ianspråktagande
under budgetåret 1932/33 av medel från fonden för statsskuldens
amortering tillhopa 9.8 miljoner kronor, motsvarande de för de fyra första
åren i planen upptagna amorteringsbeloppen, varemot de för budgetåren
1933/34—1935/36 beräknade amorteringarna, uppgående till sammanlagt 8.6
miljoner kronor, inställdes av statsfinansiella skäl. Efter detta avbrott har
riksdagen för vart och ett av budgetåren 1936/37 och 1937/38 anvisat ett anslag
å 4 miljoner kronor till nedskrivning av ifrågavarande lånekapital.
I samband med inlösen för statsverkets räkning av Ostkustbanan, varom
beslut fattades vid 1933 års riksdag, har det av staten i sistnämnda bana
investerade lånekapitalet, tillhopa omkring 32.28 miljoner kronor, omförts
från fonden för statens aktier och fonden för låneunderstöd till statens järnvägars
fond, där det tills vidare upptagits till redovisning å förenämnda konto
»lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster». På samma
konto hava bokförts de medel, som uttagits från de för budgetåren 1935/
36 och 1936/37 anvisade lånemedelsanslagen å 7 respektive 3.43 miljoner kronor
till elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—
Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle. Enligt Kungl. Maj:ts i 1936 års
statsverksproposition framlagda, av riksdagen godkända förslag hava slutligen
å samma konto uppförts under fonden för förlag till statsverket disponerade
anslagsmedel till statsbanan Malung—Vansbro med 1.13 miljon kronor
och till elektrifieringsarbetcn å 4 miljoner kronor, eller sammanlagt 5.13
miljoner kronor. På grund härav har kontot, trots den skedda nedskrivningen,
kommit att stiga till i runt tal 170 miljoner kronor.
Sistnämnda kapitalbelopp föreslås nu skola i sin helhet avskrivas vid utgången
av innevarande budgetår. Denna avskrivning avses emellertid till
ett belopp av i runt tal 122 miljoner kronor skola ske utan anvisande av
särskilda täckningsmedel. I enlighet härmed äskas för avskrivningens genomförande
ett anslag å allenast 48 miljoner kronor.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
Departementschefen har -—- i anslutning till en inom finansdepartementet
upprättad promemoria i ämnet samt ett av riksräkenskapsverket över denna
promemoria avgivet yttrande — för egen del anfört bland annat följande:
Regeln, att nya investeringar skola täckas av skattemedel, i den mån de icke
äro räntabla, och att förluster å tidigare investerat lånemedelskapital skola
avskrivas, avser att garantera, att balansen mellan inkomster för statens kapitalfonder
och utgifter för statsskuldens förräntning icke förskjutes i ofördelaktig
riktning. Den är en rent finanspolitisk norm, vars tillämpning medför,
att statens förmögenhetsställning med säkerhet vidmakthålles, men som
i vissa fall kan leda till verkningar utöver sitt eget syfte och då bör bli föremål
för en lämplighetsprövning ur allmänna statsfinansiella synpunkter.
I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria och i riksräkenskapsverkets
däröver avgivna utlåtande har nu — i anslutning till ett uttalande
av budgetsakkunniga — hävdats, att en tillämpning av de vanliga avskrivningsreglerna
på viss del av lånemedelsförlusten inom statens järnvägar skulle
sakna berättigande ur de synpunkter som i regel motivera en avskrivning av
sådana förluster. Grunden härtill skulle närmast vara, att ifrågavarande investeringar
till följd av sin allmänna betydelse för näringslivets utveckling och
därmed indirekt även för statsfinanserna endast i bokföringsteknisk mening
framstå som oräntabla. Avskrivning av ifrågavarande lånemedelskapital på
skattebudgeten skulle under dessa omständigheter innebära icke ett upprätthållande
av utan i stället en verklig förbättring i statens finansiella ställning,
för vilken tillräckliga skäl icke syntes föreligga.
I nuvarande läge synes en täckning av äldre lånemedelsinvesteringar i
statens järnvägar icke vara att likställa med en avskrivning av övriga, nu
aktuella lånemedelsförluster, utan snarare få bedömas som en åtgärd ägnad
att medföra en real förbättring av statens finansiella ställning. Det synes
irrationellt att sammankoppla frågan om i vad mån en sådan förbättring
bör ske -—- en fråga som bör bedömas fritt, med utgångspunkt från det i
varje fall aktuella ekonomiska och finansiella läget — med kravet på en
bokföringsmässig nedskrivning av statens järnvägars kapital.
Departementschefen anser sig med hänsyn till angivna omständigheter böra
förorda, att nedskrivning av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital
till viss del sker utan anvisande eller omföring av täckningsmedel, samt anför
i anslutning härtill vidare:
Mot det förslag, som framlagts i departementspromemorian, att ett belopp
av 122.20 miljoner kronor skall anses vara av sådan natur, att det kan få
bli föremål för nedskrivning i här förordade särskilda ordning, har jag ej funnit
anledning till erinran. Under sådana förhållanden erfordras, såsom i det
föregående närmare utvecklats, för slutlig reglering av å statens järnvägars
fond redovisat oräntabelt lånemedelskapital täckningsmedel till ett belopp
av 48 miljoner kronor, motsvarande hela statens investering i Ostkustbanan
jämte närmare 16 miljoner kronor för såsom oräntabla bokförda elektrifieringsarbeten
m. m.
Det i kommunikationsverken (statens järnvägar samt post-, telegraf- och
vattenfallsverken) investerade kapitalet härrör till övervägande del från lånemedel.
Detta kapital är i allt väsentligt nedlagt i telegraf- och järnvägsanläggningar,
kraftstationer och andra statliga rörelsegrenar, vilka på grund av
teknikens framsteg äro underkastade stark värdeminskning. Riksdagen har
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
11
därför tidigare vid upprepade tillfällen fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på angelägenheten av en mera tillfredsställande amortering av detta kapital.
Vad särskilt angår statens järnvägar har också enligt tidigare beslut avsetts
att i runt tal 170,000,000 kronor av det i statsbanorna investerade lånekapitalet
efterhand skulle utbytas mot skattemedel.
Under erinran härom får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, vilket avser statens järnvägar. Förutom en avskrivning å 122,200,000
kronor, som på grund av särskilda förhållanden skulle kunna ske utan tillförande
av nytt skattekapital, innebär förslaget en ytterligare nedskrivning
med 48,000,000 kronor genom anvisande av anslag med samma belopp å
skattebudgeten.
Såsom helhet betraktat medför detta beslut alltså en mindre kännbar belastning
på statskassan än vad som tidigare avsetts.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen förordade principer
för regleringen av å statens järnvägars fond bokfört icke räntabelt
lånemedelskapital;
b) till Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital å
övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett anslag av
48,000,000 kronor.
9:o) Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden. Kungl. Maj:t har
(punkt 12, sid. 82 och 83) föreslagit riksdagen dels att besluta om inrättande
från och nied den 30 juni 1938 av en särskild fond, benämnd »Luftfartsfonden»,
för redovisning av statens med den civila regelbundna luftfarten förenade
tillgångar, inkomster och utgifter, i huvudsaklig överensstämmelse med
de av departementschefen i statsverkspropositionen angivna grunderna; dels
ock att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning av lånekapital
i luftfartsfonden å övergångsstat för budgetåret 1937/38 beräkna ett
anslag av 1,300,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 20 maj 1938 dagtecknad proposition,
nr 320, föreslagit riksdagen, bland annat, att till Nedskrivning av lånekapital
i luftfartsfonden å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett reservationsanslag
av 1,300,000 kronor.
Kungl. Majits framställning om inrättande av en särskild fond för luftfarten
har redan bifallits av riksdagen. Enligt Kungl. Majits av riksdagen
sålunda godkända förslag skola vissa av kapitalökningsanslag av lånemedel
under postverket uppkomna tillgångar, nämligen mark till landningsfält för
flygplan och för luftfartslederna avsedda belysnings- och flygfyranläggningar,
överföras till den nya fonden samt, i den mån fråga är om belysningsanläggningar
och flygfyrar, upptagas å fonden såsom helt avskrivna. Till
belysningsanläggningar och flygfyrar bar under utgifter för kapitalökning
12
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
från och med budgetåret 1933/34 av lånemedel till postverkets fond anvisats
tillhopa 1,295,000 kronor. För avskrivning å luftfartsfonden av detta belopp
samt ett å postverkets fond bokfört belopp, som tagits i anspråk för värdering
m. m. av viss domänfonden och arméförvaltningen tillhörig, till flygfält upplåten
mark, skulle enligt Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag anvisas ett
reservationsanslag å 1,300,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden
å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett
reservationsanslag av 1,300,000 kronor.
10 :o) Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastiglietsfond.
Kungl. Majit har (punkt 13, sid. 83 och 84) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning av lånekapital i statens
allmänna fastighetsfond å övergångsstat för budgetåret 1937/38 beräkna ett
anslag av 20,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i förutnämnda proposition, nr 320, föreslagit
riksdagen att för ifrågavarande ändamål å övergångsstat för budgetåret
1937/38 anvisa ett reservationsanslag av 21,000,000 kronor.
I en inom andra kammaren av herr T. V. Lundell väckt motion, nr 237, har,
bland annat, hemställts, att riksdagen måtte beakta vissa erinringar, som av
motionären framställts mot Kungl. Majits förevarande förslag.
I propositionen nr 2 beräknades å övergångsstat för budgetåret 1937/38
ett anslag å 20 miljoner kronor till nedskrivning av lånekapital i statens allmänna
fastighetsfond. Under erinran härom har departementschefen i propositionen
nr 320 anfört följande:
Den sålunda verkställda beräkningen hade emellertid endast karaktären av
ett provisorium i avbidan på slutlig beredning av den vid tidpunkten för statsverkspropositionens
avlåtande pågående utredningen rörande allmänna normer
för förnyelsefondsavsättningar. Sedan byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket
inkommit med den anbefallda utredningen, i vad avser fastighetsfonden,
har Kungl. Majit i propositionen nr 199 för riksdagen framlagt
förslag angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna
fastighetsfond bokförda tillgångar m. m. Enligt detta förslag, som numera
av riksdagen godkänts, förordas såsom huvudregel, att vid nyinvestering i statens
allmänna fastighetsfond grundavskrivning skall ske med 25 procent och
att vid behov av extraordinär avskrivning grundavskrivningen höjes till 50
procent. Ett sådant extraordinärt avskrivningsbehov skall anses föreligga
beträffande fängelser, sjukhus och forskningsinstitutioner men däremot ej
skolor. I en vid ämbetsverkens utredning fogad tablå har verkställts en omräkning
med utgångspunkt från sålunda angivna normer av avskrivningsbehovet
för de byggnadsarbeten, till vilka under budgetåren 1933/34—1937/38
anslag anvisats att utgå av lånemedel. 1 denna beräkning hava medtagits
även arbeten, för vilka anslag redan anvisats men som blivit uppskjutna.
Slutsumman för avskrivningsbehovet utgör enligt denna beräkning 20,836,914
kronor; beträffande detaljerna torde jag få hänvisa till nämnda, bland haad
-
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
13
Ungarna i ärendet befintliga tablå. Med stöd härav torde nu den ifrågasatta
retroaktiva avskrivningen böra beräknas kräva ett anslag å övergångsstaten
på i runt tal 21 miljoner kronor. Då anslaget inrymmer avskrivning av anslagsmedel
beträffande byggnadsarbeten, vilka blivit uppskjutna eller icke
med säkerhet bliva färdigställda till utgången av innevarande budgetår, synes
avskrivningsanslaget lämpligen böra å övergångsstaten upptagas såsom reservationsanslag.
Kostnaderna för statens byggnader — med undantag för de vid affärsverken
— bestredos tidigare i allmänhet helt å skattebudgeten. Med avsteg härifrån
hava byggnadsföretagen sedermera alltifrån 1933 års riksdag helt eller
delvis bestritts av lånemedel. Enligt en av innevarande års riksdag godkänd
norm skall hädanefter vid nyinvestering i statens allmänna fastighetsfond
grundavskrivning ske med 25 procent och vid behov av extraordinär avskrivning
med 50 procent. Ett sådant extraordinärt avskrivningsbehov skall anses
föreligga beträffande fängelser, sjukhus och forskningsinstitutioner. Med utgångspunkt
från denna norm skulle för vissa byggnadsarbeten, till vilka under
budgetåren 1933/34—1937/38 anslag anvisats att utgå av lånemedel, återstå
att avskriva i runt tal 21,000,000 kronor, vilket belopp nu av Kungl.
Majit äskats.
Det övriga i dessa byggnader investerade kapitalet, i runt tal 27,000,000
kronor, utgöres av lånemedel, vilka äro avsedda att först efterhand avamorteras
genom årliga mindre avskrivningar.
Den föreslagna engångsavskrivningen med 21,000,000 kronor torde överensstämma
med sunda budgetprinciper och riksdagens tidigaie hävdade uppfattning.
Utskottet hemställer alltså, med avstyrkande av motionen,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen 11:237, i här behandlad del, må å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 till Nedskrivning av lånekapital
i statens allmänna fastighetsfond anvisa ett reservationsanslag
å 21,000,000 kronor.
11 ;o) Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier. Kungl.
Majit har (punkt 14, sid. 85 och 86) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens
aktier å övergångsstat för budgetåret 1937/38 beräkna ett anslag a\
5,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i den tidigare berörda propositionen nr 320
föreslagit riksdagen att till Nedskrivning av lånekapital i fonden lör statens
aktier å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett reservationsanslag av
5,000,000 kronor.
1 herr Lundells förut omförmälda motion har hemställts, att riksdagen måtte
beakta vissa erinringar, som i motionen framställts mot Kungl. Maj.ts
förevarande förslag.
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
1935 års riksdag anvisade för tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget
under utgifter för kapitalökning, fonden för statens aktier, ett reservationsanslag
av 5 miljoner kronor att utgå av lånemedel. Av det anvisade
beloppet ha 4,999,500 kronor tagits i anspråk för det med anslaget avsedda
ändamålet. Bolagets hela aktiekapital uppgår till 5 miljoner kronor. Enligt
mellan staten och bolaget upprättat avtal äger bolaget för bestridande av
kostnaderna för sin verksamhet av staten uppbära ersättning, som Kungl.
Majit bestämmer. Ersättningen bör enligt avtalet utgå med visst belopp
för räkenskapsår samt bestämmas så, att skälig förräntning av bolagets aktiekapital
möjliggöres.
Enligt Kungl. Majits förevarande förslag skulle det av staten i bolaget investerade
lånemedelskapitalet såsom icke räntabelt i sin helhet avskrivas. I
anslutning härtill skulle staten befrias från den enligt avtalet med bolaget
föreliggande förpliktelsen att lämna bolaget ersättning för ett belopp, som täcker
skälig förräntning av bolagets aktiekapital. I propositionen nr 266 angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har Kungl. Majit
framlagt förslag om sådan ändring i avtalet, vilket förslag numera godkänts
av riksdagen.
Departementschefen har till motivering av den föreslagna avskrivningen anfört
bland annat följande:
Under dess första räkenskapsår, 22 augusti 1935—31 augusti 1936, redovisade
bolaget förlust, men under det andra räkenskapsåret, 1 september
1936—31 augusti 1937, har bolaget redovisat vinst i sådan utsträckning, att
skälig förräntning å aktiekapitalet möjliggjorts utan ianspråktagande av
statsgarantien. Orsaken till det goda resultatet under bolagets andra verksamhetsår
ligger däri, att bolaget under året fått från svenska spannmålsföreningen
övertaga dess lager till bokföringsvärde, vilket sedermera till
viss del av bolaget försålts till väsentligt högre dagspriser. Den inkomst,
som sålunda kommit bolaget till godo, motsvaras tydligen av en belastning
för statsverket, enär det avskrivningsbehov inom spannmålsföreningen, till
vars täckande medel anvisats å riksstaten, till sin storlek påverkas av den
låga värderingen av det å bolaget överlåtna spannmålslagret. Enligt gällande
avtal mellan staten och bolaget har bolaget också förbundit sig att i
enlighet med de föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar, till statsverket inleverera
vad som under ett vart av räkenskapsåren 1 september 1936—31
augusti 1937 samt 1 september 1937—31 augusti 1938 influtit genom bolagets
försäljning av spannmål, i den mån dessa medel icke under ett vart av
ifrågavarande räkenskapsår åtgått för vissa i avtalet angivna ändamål, bland
annat för täckande av kostnaderna för bolagets verksamhet.
Den vinst, som bolaget på grund av nyssnämnda omständigheter redovisat
och eventuellt i framtiden kommer att redovisa, kan med hänsyn till sitt
ursprung icke jämställas med löpande vinst i vanlig bemärkelse. Av denna
anledning anser jag, att man vid ett bedömande av, huruvida skälig förräntning
är att förvänta å det av staten i bolaget investerade lånemedelskapitalet,
icke bör taga hänsyn till denna vinst å försäljningen av det till lågt
värde övertagna spannmålslagret. Resultatet torde då bli, att man med all
sannolikhet med hänsyn till verksamhetens natur överhuvud icke kan påräkna
förräntning av kapitalet.
Under sådana förhållanden anser jag, i anslutning till vad jag i övrigt i
samband med övergången till den nya riksstatsuppställningen finner mig
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
15
böra föreslå, mest rationellt, att det anvisade lånemedelskapitalet helt avskrives
och att i anslutning härtill staten befrias från den enligt avtalet med
bolaget föreliggande förpliktelsen att lämna bolaget ersättning för ett belopp,
som täcker skälig förräntning av bolagets aktiekapital.
Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Med avstyrkande alltså av
det i ärendet motionsvis framställda yrkandet hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen II: 237, i vad den avser förevarande anslag,
må till Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier
å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor.
12 :o) Lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.
Kungl. Maj:t har (punkt 15, sid. 86—91) föreslagit riksdagen dels att
besluta örn upprättande per den 30 juni 1938 av en fond för oreglerade kapitalmedelsförluster
för redovisning av förluster uppkommande å statens kapitalfonder,
dels ock att till täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets
avskrivningskonto, å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa
ett anslag av 34,906,400 kronor.
Enligt verkställda beräkningar skulle för täckning av de å riksgäldskontorets
avskrivningskonto balanserade lånemedelsförlusterna erfordras en medelsanvisning
av i avjämnat tal 34,906,400 kronor. Med tillstyrkan att
detta belopp nu anvisas har departementschefen anfört följande:
Det belopp, varmed avskrivningskontots förlustsaldo vid innevarande budgetårs
utgång kan komma att överstiga nyssnämnda belopp, torde böra överföras
till den fond, som enligt de av 1937 års riksdag godkända principerna
för riksstatens uppställning skall träda i stället för avskrivningskontot vid
övergången till den nya budgetordningen, samt å denna fond — vilken avses
skola erhålla benämningen fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster —
täckas i samma ordning, som övriga till fonden överförda förluster. Jag syftar
härvid närmast på under nu löpande budgetår uppkommande lånemedelsförluster
i form av kapitalrabatter vid riksgäldskontorets upplåning och
kursförluster i samband med upptagande och inlösen av statslån ävensom på
de ytterligare lånemedelsförluster, som under samma budgetår kunna komma
att bokföras i räkenskaperna för statens utlåningsfonder och låneunderstöd.
Enligt budgetsakkunnigas förslag skola kursförluster och kapitalrabatter
efter övergången till den nya budgetordningen normalt redovisas såsom utgifter
å riksgäldsfonden och således årligen täckas i samband med avförandet
av denna fonds underskott å den å driftbudgeten uppförda utgiftstiteln
»Riksgäldsfonden». Å andra sidan skola motsvarande kursvinster och vinster
i form av uppgäld redovisas såsom inkomster å samma fond. De sakkunniga
hava emellertid förutsatt, att i särskilda fall, då kursförlusternas
eller kapitalrabatternas storlek det påfordrar, en överflyttning av förlusterna
till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster skall kunna av riksdagen
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottet.
medgivas, varigenom möjlighet beredes att fördela förlusttäckningen på ett
flertal budgetår. För egen del är jag icke beredd att för närvarande definitivt
taga ställning till vad de sakkunniga sålunda föreslagit. Jag vill emellertid
redan nu framhålla, att det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke för
framtiden en reglering på längre sikt av ifrågavarande förluster bör övervägas
och, i syfte att underlätta en sådan anordning, förlusterna och de mot
desamma svarande vinsterna balanseras å ett särskilt konto under liksgäldsfonden.
Ifrågavarande förluster, till vilkas täckning anslag nu begäres, hava i huvudsak
uppkommit å järnvägslånef ondei na och vissa andra lånefonder samt
vid inlösen av obligationer, utställda i flera myntslag och till följd härav inlösta
till överkurs.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) besluta om upprättande per den 30 juni 1938 av en
fond för oreglerade kapitalmedelsförluster för redovisning av
förluster uppkommande å statens kapitalfonder;
b) till Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets
avskrivningskonto, å övergångsstat för budgetåret
1937/38 anvisa ett anslag av 34,906,400 kronor.
13 :o) Kapitalökning för riksbanksfonden. Under åberopande av vad utskottet
i det föregående under punkten 3:o) anfört får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16, sid. 92), hemställa,
att riksdagen må såsom kapitalökning för Riksbanksfonden,
att tillföras delfonden Avbetalningslånefonden, å övergångsstat
för budgetåret 1937/38 anvisa ett anslag av
50,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Stockholm den 30 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i
Kompersmåla, Asplund, Bergström, Gustafsson i Benestad, Andrén, Carlström, Lindström,
Larsson i Varberg, Sundberg och Bäckström; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Persson i
Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, De Geer i
Hanaskog, Andersson i Malmö och Åqvist.
388193. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.