Statsutskottets utlåtande Nr 200.
1
Nr 200.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till driften av epidemisjukhus
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit
riksdagen (punkt 128, sid. 217, av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över socialärenden den 4 januari 1938) att till Bidrag
till driften av epidemisjukhus för budgetåret 1938(39 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 000 kronor.
I samband med förevarande förslag har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 23, inom första kammaren
av herr ,/. M. Bäckström m. fl. och den andra, nr 39, inom andra
kammaren av herr E. Lindberg i Umeå m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte bevilja Västerbottens läns landsting extra bidrag till täckande av dess
exceptionellt höga kostnader för epidemivården under 1937 och att bidraget
måtte utgå antingen pr vårddag eller i form av ett anslag på förslagsvis
200 000 kronor,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena, nr 63, inom första
kammaren av herr D. Hansén m. fl. och den andra, nr 131, inom andra
kammaren, av herr E. Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen — utöver
det å femte huvudtiteln upptagna anslaget av en miljon kronor för bidrag
till driften av epidemisjukhus — måtte för budgetåret 1938/39 anvisa ytterligare
ett förslagsanslag av 500 000 kronor eller det belopp, som riksdagen
kan finna lämpligt, att utgå efter grunder, som i motionen berörts och vilka
må av utskottet i detalj utformas, såsom bidrag främst till skattetyngda landsting
för täckande delvis av de merkostnader, som för respektive landsting
under år 1937 uppstått genom upprättande av provisoriska epidemisjukhus
samt för överbeläggning av ordinarie epidemisjukhus, i de fall då dessa anordningar
nödvändiggjorts genom inträffade epidemier av större omfattning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nu angivna yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 23 och II: 131.
över motionerna har medicinalstyrelsen efter vederbörlig remiss avgivit
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 200—201. 1
9
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
Utskottet.
yttranden den 19 mars 1938, vilka bilagts detta utlåtande. Efter en utförlig
motivering, till vilken utskottet hänvisar, föreslår styrelsen därvid,
dels att driftbidrag för epidemisjukvård må från och med år 1938 utgå
med 1 krona 50 öre för underhållsdag för varje kostnadsfritt vårdad sjuk
å tillfällig sjukvårdslokal, som avses i 18 § 4 stycket epidemilagen och som
av medicinalstyrelsen godkänts, dock icke för flera sjukplatser än som av
styrelsen tastställts såsom motsvarande normal beläggning av sjukvårdslokalen
samt med reduktion för det antal vårdplatser, varmed antalet för
epidemisjukvård disponibla, ordinarie platser understiger 1 pro mille av befolkningen
inom landstingsområdet respektive stad utanför landsting,
dels att ett statsbidrag måtte beviljas vartdera av Norrbottens och Västerbottens
län, motsvarande det driftbidrag, som skolat utgå för år 1937 vid
tillämpning av nyss angivna grunder, dock utan fordran på sjukvårdslokalernas
godkännande av medicinalstyrelsen,
dels ock att med hänsyn till såväl de föreslagna ändrade grunderna från
och med år 1938 som till de föreslagna ytterligare bidragen för år 1937 anslaget
lill driften av epidemisjukhus måtte för budgetåret 1938/39 upptagas
till ett med förslagsvis 200 000 kronor förhöjt belopp.
För närvarande utgår statsbidrag endast till driften av fasta epidemisjukhus,
sorn blivit av medicinalstyrelsen godkända. Bidraget utgår med 2 kronor
för dag och varje kostnadsfritt vårdad patient, dock icke för flera sjukplatser
per dag än medicinalstyrelsen fastställt såsom motsvarande normal beläggning
av sjukhuset. Bidraget utbetalas halvårsvis i efterskott.
Av medicinalstyrelsens yttrande framgår, att styrelsen ansett skäl föreligga
att tillstyrka visst bidrag för vård jämväl å tillfälligt anordnad sjukvårdslokal,
som kan för ändamålet godkännas. Däremot har styrelsen ej
velat förorda en sådan utvidgning av statsbidragsgrunderna, att bidrag skulle
kunna utgå även för överbeläggning inom ett och samma sjukhus eller lokal.
Som skäl för denna sin ståndpunkt har styrelsen främst åberopat den risk
för smittoöverföring, som enligt erfarenheten föreligger, därest ej visst minimiutrvmme
tillmätes för varje patient.
Utskottet finner för sin del rimligt, att epidemidistrikten beredas skälig lättnad
i den ökade utgiftsbörda, som inträffade epidemier av större omfattning
medföra. Ur denna synpunkt anser utskottet medicinalstyrelsens förslag om
statsbidrag jämväl för tillfälligt anordnade sjukvårdsplatser värt allt beaktande.
Men därjämte synes det utskottet förtjäna att övervägas, huruvida
och i vad mån statsbidrag må kunna utgå även för en utvidgad beläggning
av fasta epidemisjukhus. En förutsättning därför bör givetvis vara att genom
en lämplig gruppering eller förflyttning av patienter eller genom andra åtgärder
sådana anordningar kunna träffas, att risken för smittoöverföring
hålles inom gränser, vilka kunna av sakkunskapen godtagas. Då emellertid
utskottet icke är berett att nu taga ställning till de närmare grunder, efter
Statsutskottets utlåtande Nr 2Ö0.
3
vilka ett utökat statsbidrag i berörda hänseenden må framdeles utgå, vill
utskottet förorda, att frågan därom göres till föremål för närmare utredning
genom Kungl. Maj:ts försorg under förväntan, att förslag i ämnet må kunna
framläggas redan till nästa års riksdag.
I avbidan härå vill utskottet tillika förorda, att ett belopp av 300 000
kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, att efter Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall användas till beredande av ekonomisk lättnad åt de
epidemidistrikt, som under åren 1937 och 1938 åsamkats eller kunna komma
att åsamkas särskilda kostnader för provisoriska sjukvårdsplatser eller
utvidgad beläggning vid fasta epidemisjukhus genom epidemier av större
omfattning. I anslutning härtill torde det av Kungl. Maj:t för nästa budgetår
äskade anslagsbeloppet, mot vilket utskottet i och för sig intet har att
erinra, böra höjas till 1 300 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och de
i ämnet väckta motionerna (1:23 och 63 samt 11:39 och
131), må
a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta utreda, efter vilka grunder ökat statsbidrag till
driften av epidemisjukhus må kunna utgå i syfte att bereda
vederbörande huvudmän erforderlig lättnad vid epidemier av
större omfattning, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda,
b) till Bidrag till driften av epidemisjukhus för budgetåret
1938/39 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 300 000 kronor.
Stockholm den 27 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Hansén, Asplund, Bergström, Nilsson i
Landeryd, Gustafsson i Benestad, Andrén, Ström i Lidköping och Magnusson i
Kalmar; samt
från andra kammare^: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde,
Strindlund, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i
Prästbol, Ward, Lindberg i Umeå och Isacsson.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
Bilaga /.
KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN.
Till Riksdagens Statsutskott.
I likalydande motioner (I: 63 och II: 131) hava herr Hansén m. fl. och
herr Hage m. fl. hemställt, att riksdagen — utöver det å V huvudtiteln
upptagna anslaget av en miljon kronor för bidrag till driften av epidemisjukhus
— måtte anvisa ytterligare ett förslagsanslag för budgetåret
1938/1939 av 500 000 kronor eller det belopp, som riksdagen kunde finna
lämpligt, att utgå efter grunder som i motionerna anförts och vilka finge
av utskottet i detalj utformas, som bidrag främst till skattetyngda landsting
för täckande delvis av de merkostnader, som för respektive landsting
under år 1937 uppstått genom upprättande av provisoriska epidemisjukhus,
samt för överbeläggning av ordinarie epidemisjukhus, i de fall, då dessa
anordningar nödvändiggjorts genom inträffade epidemier med större omfattning.
Genom kungl, brev den 18 februari 1938 har medicinalstyrelsen anbefallts
att till Eder senast den 15 mars 1938 avgiva yttrande i ärendet.
Till åtlydnad av den givna befallningen får medicinalstyrelsen anföra
följande.
De grunder, efter vilka anslaget skulle utgå, angivas i motionerna sålunda,
att landstinget utom det nu utgående statsbidraget till ordinarie platser
jämväl finge uppbära statsbidrag dels för den överbeläggning, som måst
förekomma å de ordinarie sjukhusen, dels för sjukvården å provisoriskt
upprättade epidemisjukhus. Statsbidraget för nämnda platser borde utgå
med samma belopp som för ordinarie platser, d. v. s. 2 kronor eller eventuellt
kr. 1:50 per plats. Enligt motionärernas uppfattning måste det
anses orimligt, att landstingen skola taga helt på sig den betydande merkostnad,
som uppkomme vid en större epidemi. Man kunde på goda skäl
göra gällande, att bekämpandet av epidemier mera vore en hela landets
angelägenhet, varför kostnaderna härför helst borde helt falla på staten. I
motionerna framhålles vidare att under det senaste året även inom andra
län än Norrbotten förekommit elakartade och långvariga epidemier och att
följden härav blivit en orimlig utgiftsbelastning för respektive landsting.
Före tillkomsten av nu gällande epidemilag var ordnandet av epidemisjukhusvården
närmast en kommunal angelägenhet. Enligt hälsovårdsstadgekommitténs
förslag skulle epidemisjukhusväsendet påvila städerna
och landstingen.
Enligt kommitténs åsikt läge det emellertid synnerligen nära till hands
att ifrågasätta, att någon del av kostnaden härför drabbade statsverket. Såsom
skäl härtill anfördes dels, att de nu ifrågavarande sjukdomarna måste
på grund av sin smittöverförande beskaffenhet anses mera allmänfarliga
än vad eljest i regel kunde anses vara förhållandet i fråga om sjukdomar,
dels att ofta nog utbrottet och uppträdandet av epidemiska sjukdomar å
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
5
en ort inom riket måste tillskrivas omständigheter, som i särskilt ringa
mån sammanhängde med eller berodde av förhållandena inom orten, utan
fastmer på tillgodoseende —- kanske endast föga i den ifrågavarande ortens
intresse — av viktiga samfärdsel- och andra statsintressen, dels ock
att denna kostnad måste bliva av ganska betydande omfattning.
Kommittén ansåg sig icke böra föreslå statsbidrag till byggnadskostnaderna
men väl till driftkostnader och föreslog i sådant avseende ett belopp
av 150 kronor per plats, dock ej för mer än en vårdplats för varje påbörjat
1 000-tal invånare inom staden eller landstingsområdet. På anförda
skäl uttalade departementschefen (Prop. Nr 153/1919) att det forde vara
erforderligt, att staten bidroge till byggnadskostnaderna åtminstone för de
sjukhus, som efter det dåvarande uppfördes. Andra lagutskottet (utlåtande
Nr 38/1919) uttalade, att det ansåg att statsbidrag borde utgå till byggnadskostnader
jämväl för av landsting redan före epidemilagens ikraftträdande
uppförda epidemisjukhus, vilkas beskaffenhet överensstämde med i samma
lag lämnade föreskrifter. Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Beträffande statsmakternas ställning till frågan örn statsbidrag till epidemisjukvården
får styrelsen vidare hänvisa till propositionen Nr 146/1920,
statsutskottets utlåtande nr 167 och riksdagens skrivelse Nr 464 samma år.
För såvitt fråga är örn statsbidrag för epidemisjukhusens driftkostnader
anförde departementschefen, att statsbidrag givetvis icke borde utgå till
andra sjukhus än sådana, som avsåges i epidemilagen och som förvaltades
enligt bestämmelserna i denna lag. Även då ett landsting för visst fall kunde
finna lämpligast att för tillgodoseende av behovet av sjukplatser inom
distriktet förhyra ett redan befintligt sjukhus, skulle statsbidrag kunna utgå
till sjukhusets drift. Den allmänna förutsättningen för att epidemisjukhus,
som förvaltades enligt bestämmelserna i epidemilagen, skulle kunna tilldelas
driftbidrag, syntes därför allenast böra vara, att sjukhuset blivit av
medicinalstyrelsen godkänt. I fråga om grunderna för driftbidragets utgående
syntes bidragets beräknande per underhållsdag bäst ägnat att utjämna
de kostnader, som kunde ådragas ett distrikt genom ovanligt stor sjuklighet
med därav följande stark beläggning. Beträffande driftbidragets .storlek
ansåg departementschefen lämpligast, att det fastställdes till ett visst
belopp och att detta borde bestämmas till 2 kronor. Departementschefen
tilläde: »De betydande utgifter, som statsverket i varje fall får vidkännas
för ifrågavarande ändamål, torde tala för att ej gå längre än vad nu föreslagits.
» Statsbidraget syntes böra utgå endast för kostnadsfritt vårdade
patienter och endast för det antal underhållsdagar, som folie inom sjukhusets
normala beläggning. »Sistnämnda begränsning torde vara motiverad
för att en icke önskvärd överbeläggning skall uppmuntras och tillkomsten
av tillräckligt antal epidemisjukhus därigenom motverkas.»
De av departementschefen angivna grunderna för utbetalande av statsbidrag
för epidemisjukhusens driftkostnader föranledde ingen erinran från
statsutskottets eller riksdagens sida. Det motionsvis framställda yrkandet
örn höjning av statsbidraget från högst 2 till högst 3 kronor för dag ansåg
sig utskottet böra avstyrka.
Den 7 september 1920 utfärdades kungörelse i ämnet (Nr 668). I propositioner
till riksdagen åren 11)24 och 1932 föreslogs att bidraget mätte nedsättas
till 1 krona 70 öre respektive 1 krona 75 öre för dag och patient.
Förslagen blevo av riksdagen avslagna.
Anslaget har under senaste femårsperioden uppgått lill
6
Statsutskottets utlåtande Nr WO.
1934/1935 ................ 700 000 kronor
193511936 ................ 900 000
1936/1937 ................ 900 000 »
1937/1938 ................ 950 000
Innan styrelsen övergår till att upptaga till behandling motionärernas
uttalanden och hemställan, vill styrelsen med några ord beröra spörsmålet
om s. k. normal beläggning å epidemisjukhus.
Med bibehållande av hittills gällande grunder för statsbidraget kan ökning
av detta bidrag komma till stånd därigenom, att medicinalstyrelsen
sänker anspråken på utrymme för vårdplatserna å epidemisjukhusen, varigenom
följaktligen det platsantal, som skall anses motsvara normal beläggning,
ökas.
Medicinalstyi elsen har tidigare haft anledning taga ställning till denna
fråga, såsom framgår av underdånigt utlåtande den 20 december 1937 på
remiss å hemställan från Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott örn
driftbidrag å 2 kronor per dag för samtliga å ordinarie sjukhus vårdade
patienter, oavsett den normalbeläggning som av styrelsen fastställts för
resp. sjukhus, vilket utlåtande i avskrift bilägges (Bil. II). Sagda utlåtande
har av styrelsen åberopats dels i ett avstyrkande underdånigt utlåtande
nämnda dag över en framställning från Kronobergs läns epideminämnd,
att driftbidrag för förra hälften av år 1937 måtte utgå för samtliga under -hållsdagar vid länets ordinarie epidemisjukhus med hänsyn till dessas överbeläggning
på grund av scharlakansfeberepidemi, dels ock i en likaledes
avstyrkande underdånig skrivelse samma dag i anledning av framställning
från epideminämnden i Norrbottens län örn statsbidrag till samtliga å de
ordinarie epidemisjukhusen vårdade sjukdomsfall. Genom ämbetsskrivelse
till medicinalstyrelsen den 14 januari 1938 har Kungl. Majit funnit framställningen
från Kronobergs län ej föranleda någon åtgärd.
Styrelsen anser sig böra vidhålla sin uppfattning att grunderna för fastställande
av normalbeläggningen å epidemisjukhus icke böra rubbas. Styrelsen
har så mycket mindre anledning frångå denna uppfattning, som vissa
iakttagelser vid nu pågående scharlakansfeberepidemi i Västerbottens län
synas tala för att överbeläggningen i vissa fall kan misstänkas vara orsaken
till ett relativt stort antal s. k. returfall av scharlakansfeber, d. v. s.
smittöverföring till hemmen genom utskrivna patienter. Medicinalstyrelsen
vill i detta sammanhang hävda att då lagstiftaren ålägger isoleringstvång
å sjukhus fordran på fullgod vård icke bör eftersättas.
I motionerna göres det uttalandet, att det måste anses orimligt, att landstingen
skola taga helt på sig den betydande merkostnad, som uppkommer
vid en större epidemi. Med anledning härav får medicinalstyrelsen erinra
örn följande.
Då statsmakterna år 1919 antogo epidemilagen och år 1920 uppdrogo
gränslinjerna för å ena sidan statsverkets och å andra sidan epidemidistriktens
ekonomiska förpliktelser i fråga örn epidemisjukvården och därvid
begränsade statens driftbidrag allenast till bidrag för vårdplatser, fallande
inom normalbeläggningen å epidemisjukhus, som avses i epidemilagen
(»fasta epidemisjukhus»), förbisåg man ingalunda, att vederbörande
hälsovårdsmyndigheter för att möta mera utbredda epidemier måste vara
beredda på att inrätta tillfälliga sjuk vårdslokaler (18 § 4 oell 5 styckena
epidemilagen). Att i sådant fall statligt driftbidrag skulle utgå ifrågasattes
icke.
Statsutskottets utlåtande Ar 200.
i
Det bör emellertid framhållas att alltsedan epidemilagens antagande år
1919 i fråga om långvarighet och utbredning icke finnes någon motsvarighet
till de sedan iner än tre år tillbaka inom Västerbottens och Norrbottens
län rådande scharlakansfeberepidemierna.
I detta sammanhang bör ej heller förbigås, att statsverket jämväl betalar
kostnaderna för tjänsteläkarnas resor enligt 2 § 4 mom. epidemilagen, vilket
vid utbredda epidemier kan gå till avsevärda belopp. På statsverkets bekostnad
har medicinalstyrelsen dessutom förordnat extra läkare att inom Västerbottens
län biträda vid sjukvården i anledning av scharlakansfeberepidemi.
Ett bifall till motionerna med accepterande av deras motivering rubbar
sjäiva huvudgrunderna för statens medverkan till epidemisjukvården, då det
får anses självfallet, att ändrade bestämmelser örn statligt driftbidrag till
epidemisjukhus böra göras tillämpliga inom hela riket.
Medicinalstyrelsen vill slutligen ifrågasätta lämpligheten av att lätta skattetrycket
inom vissa län på sätt i motionerna föreslås, och vidhåller sina i ovannämnda
uttalande den 20 december 1937 anförda synpunkter. Styrelsen anförde
då. att därest Kungl. Majit skulle finna att med hänsyn till landstingets
ekonomi understöd borde lämnas av statsmedel, styrelsen förmenade,
att detta icke borde ske enligt de beräkningsgrunder, sorn föreslagits i landstingets
framställning. (Bil. II.) Det synes styrelsen principiellt icke riktigt att
genom ökat statsbidrag för epidemisjukvården lätta ett skattetryck, som endast
till ringa del betingats av kostnader för denna vård.
Motionärernas hemställan synes emellertid kunna tillmötesgås i viss utsträckning
ehuru med delvis ändrad motivering. Ökat statsbidrag synes böra
utgå endast under vissa förutsättningar. Först synes det icke klokt att låta
statsbidrag utgå till provisoriska platser i den mån dessa falla inom det
antal, som enligt uttalande av ovan nämnda kommitté vore ett minimital.
nämligen en för varje påbörjat 1 000-tal invånare på landsbygden,
ehuru något minimital icke medtagits i lagtexten. Därest driftbidrag förutsättes
böra utgå till vården å visst antal vårdplatser på godkända, tillfälliga
sjukvårdslokaler, bör därför enligt medicinalstyrelsens mening vid driftbidragets
beräkning för landstingsområden och städer utanför landsting, i
vilka antalet godkända, för epidemisjukvård tillgängliga ordinarie platser å
epidemisjukhus understiger 1 pro mille av folkmängden inom området, faktiska
antalet vårddagar inom fastställd beläggning å godkända, tillfälliga
sjukvårdslokaler minskas med det antal underhållsdagar, som motsvarar
full beläggning (330 dagar) å det bristande antalet ordinarie platser. Vidare
bör fordras, att de sjukhuslokaler, som på grund av medgivande enligt särskilda
bestämmelser tagits i anspråk för annat sjukvårdsändamål, där så
erfordras, äro utrymda och stå till förfogande för epidemisjukvård. 1 annat
fall böra icke utrymda platser ej medräknas såsom ordinarie. Under dessa
förutsättningar synes ett .statligt driftbidrag å exempelvis 1 krona 50 öre per
underhållsdag böra utgå för provisoriskt inrättade sjukvårdslokaler, som av
medicinalstyrelsen kunnat med hänsyn till anordnande, förläggning, inredning
och anställd personal godkännas för epidemisjukvård, dock ej till större
antal vårdplatser, än sorn kan anses motsvara normalbeläggning av sjukvårdslokalen.
Vid fastställande av normalbeläggning har medicinalstyrelsen
tänkt sig ställa något mindre stränga fordringar på dessa tillfälliga lokaler
än på de ordinarie epidemisjukhusen. Statsbidrag för överbeläggning vare
sig å ordinarie epidemisjukhus eller provisoriska sjukvårdslokaler synes
medicinalstyrelsen icke böra komma i fråga, då överbeläggning av ett epi
-
8
Statsutskottets utlåtande Xr UDO.
demisjukhus innebär försämrad sjukvård, vilken uppenbarligen icke bör premieras
genom statsbidrag.
Ifråga örn det första villkoret för ökat statsbidrag, att epidemidistriktet
skall anses hava vidtagit och vidmakthålla på detsamma ankommande åtgärder
för tillgodoseende av epidemisjukvården, anser sig styrelsen böra framhålla,
att så för närvarande tyvärr icke i alla län är fallet, även om samlade
antalet godkända platser (inberäknat 35 nyinrättade platser vid Stockholms
epidemisjukhus och 59 platser vid det nyuppförda epidemisjukhuset i Kalmar,
vilka inom den närmaste framtiden torde komma att godkännas) uppgår
till omkring 6 450. vilket utgör något mer än 1 pro mille av Sveriges
befolkning. I Västernorrlands län är ännu 20 år efter epidemilagens antagande
epidemisjukhusfrågan olöst. I länets norra del. omfattande Ångermanland.
finnes för närvarande allenast ett av medicinalstyrelsen godkänt epidemisjukhus.
i Grundsunda, örn 25 vårdplatser. Örn förhållandena inom detta
län med avseende på epidemivården får styrelsen hänvisa till bilagda handlingar
(Bil. III). Särskilt belysande i detta avseende är förste provinsialläkarens
skrivelse den 29 september 1937 (Bil. IV). Det kan knappast anses riktigt.
att detta län i fråga om rätt till ökat statsbidrag till epidemisjukvården
skall likställas med övriga län, som med ekonomiska uppoffringar ordnat
sin epidemivård. Län. vilka i viss men dock icke tillbörlig utsträckning ordnat
sin epidemisjukvård, äro. örn hänsyn tages till beslutade åtgärder, ytterligare
sex. nämligen Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Kristianstads, Älvsborgs
och Värmlands.
Medicinalstyrelsen föreslår sålunda en ändring i kungl, kungörelsen den 7
september 1920 angående statsbidrag för driften av epidemisjukhus (S. F. S.
668). vilken skulle tillämpas på vård. meddelad från och med den 1 januari
1938. Ingenting synes tala emot att i nu föreliggande fall. som framförts i
remitterade motioner örn särskilt .statsbidrag för år 1937. följa de sålunda
uppställda principerna. Föreliggande situation i de båda nordligaste länen
kan i viss grad betecknas såsom ett exceptionellt undantagsläge. Antalet anmälda
scharlakansfeberfall under år 1937 utgjorde i Västerbottens län 3 586
och i Norrbottens län 3 931. sammanlagt 7 517: hela antalet anmälda sådana
sjukdomsfall utgjorde i hela riket för övrigt 7 084. Det rör sig om en sjukdom.
för vilken isoleringstiden är lång och som tagit en sedan epidemilagens
antagande i vårt land icke förekommande utbredning. Det må anses förlåtligt.
örn vederbörande myndigheter icke varit beredda att möta densamma pä
bästa sättet. Ävenledes ligger det sanning i motionens påpekande, att en
sådan epidemi icke enbart angår ett visst län utan fastmera hela riket. Ovan
framställda sats rörande lättande av skattetrycket genom statsbidrag till
epidemisjukvård, torde icke behöva göras gällande gentemot ett engångsbeslut
i ett undantagsläge.
Huru stort statsbidrag, som enligt föreslagna principer skulle komma att
utgå till Norrbottens län. låter sig med utgångspunkt från i motionen meddelade
siffror ej .säkert beräkna. Enligt vad medicinalstyrelsen erfarit utgöres
en avsevärd del av det antal underhållsdagar på ordinarie epidemisjukhus.
sorn i »Sammanställning» till motionen 11:131 felaktigt rubricerats
såsom »Antal vårdade patienter under år 1937». i själva verket av underhållsdagar
å provisoriska anstalter, upprättade i anslutning till sådana ordinarie
sjukhus (Öjebyn och Kalix). Såvitt styrelsen med ledning av inhämtade
approximativa uppgifter kunnat bedöma, uppgår antalet vårddagar å
provisoriska sjukvårdslokaler till omkring 21 100. motsvarande ett statsbidrag
enligt föreslagna grunder av omkring 31 650 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 200. 9
För Västerbottens läns del synas beräkningarna kunna göras sålunda:
Antalet vårddagar å provisoriska anstalter ..................... 81 008
Härifrån avgår följande vårddagar
a) på grund av för litet antal vårdplatser i länet (173 i stället
för 216 d. v. s. 43; 43 X 330 =) .................... 14 190
b) på grund av underlåten utrymning av Byske epidemisjukhus,
där 10 platser under större delen av året använts för
annat ändamål (10 X 330=) ........................ 3 300 17 490
Kvarstående vårddagar, för vilka statsbidrag bör utgå............ 63 518
Anslaget, beräknat efter 1 krona 50 öre per underhållsdag, skulle följaktligen
bliva 95 277 kronor.
Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen sålunda
föreslå
dels att driftbidrag för epidemisjukvård må från och med år 1938 utgå
med 1 krona 50 öre för underhållsdag för varje kostnadsfritt vårdad sjuk
å tillfällig sjukvårdslokal, som avses i 18 § 4 stycket epidemilagen och som
av medicinalstyrelsen godkänts, dock icke för flera sjukplatser än sorn av
styrelsen fastställts såsom motsvarande normal beläggning av sjukvårdslokalen,
samt med reduktion för det antal vårdplatser, varmed antalet för
epidemisjukvård disponibla, ordinarie platser understiger 1 pro mille av befolkningen
inom landstingsområdet, respektive stad utanför landsting,
dels att ett statsbidrag måtte beviljas vartdera av Norrbottens och Västerbottens
län, motsvarande det driftbidrag, som skolat utgå för år 1937 vid
tillämpning av nyss angivna grunder, dock utan fordran på sjukvårdslokalernas
godkännande av medicinalstyrelsen,
dels ock att med hänsyn till såväl de föreslagna ändrade grunderna från
och med år 1938 som till de föreslagna ytterligare bidragen för år 1937 anslaget
till driften av epidemisjukhus måtte för budgetåret 1938/1939 upptagas
till ett med förslagsvis 200 000 kronor förhöjt belopp.
Stockholm den 19 mars 1938.
J. AXEL HÖJER.
jB. Grapengiesser.
Bilaga II.
Avskrift.
Till Konungen.
Genom remiss den 10 augusti 1937 har Eders Kungl. Majit anbefallt
medicinalstyrelsen att avgiva utlåtande över en hemställan från Norrbottens
läns landstings förvaltningsutskott att Eders Kungl. Majit för åren 1936
och 1937 ville tilldela Norrbottens läns landsting driftsbidrag å 2 kronor
per dag för samtliga å ordinarie sjukhus vårdade patienter, oavsett den
normalbeläggning, som av medicinalstyrelsen fastställts för respektive
sjukhus.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
Såsom stöd för sin hemställan erinrar förvaltningsutskottet om under år
1936 och 1937 rådande scharlakansfeberepidemi, som påfordrat dyrbara åtgärder
för upprättande av ett flertal provisoriska epidemisjukhus, enär de
ordinarie sjukhusen trots överbeläggning ej visat sig tillräckliga för de av
läkarna inremitterade fallen. Denna överbeläggning hade, utan att sjukvården
därav blivit lidande, varit möjlig, då sjukdomen till största delen
angripit barn. Under senare delen av år 1936 hade å de ordinarie sjukhusen
förekommit en överbeläggning av 3 698 vårddagar, för vilka statsbidrag ej
erhållits.
Till åtlydnad av den givna befallningen får medicinalstyrelsen anföra följande.
Beträffande till en början grunderna för statsbidrag till driftkostnaderna
vid epidemisjukhus får styrelsen för så vitt nu är fråga erinra om följande.
I proposition till riksdagen år 1920 (nr 146) anförde departementschefen,
att statsbidrag syntes böra utgå endast för kostnadsfritt vårdade patienter
och endast för det antal underhållsdagar, som faller inom sjukhusets normala
beläggning. Sistnämnda begränsning syntes vara motiverad för att en icke
önskvärd överbeläggning skulle uppmuntras och tillkomsten av tillräckligt
antal epidemisjukhus därigenom motverkas. Mot dessa av departementschefen
angivna grunder för utbetalande av nu ifrågavarande statsbidrag
gjordes ingen erinran vare sig av statsutskottet (utlåtande nr 167) eller
riksdagen (skrivelse nr 464). I enlighet härmed utfärdades kungl, kungörelsen
den 7 september 1920 angående statsbidrag för driften av epidemisjukhus
(nr 668).
Vad därefter angår grunderna för fastställande av det antal sjukplatser,
som skall anses svara mot normal beläggning å epidemisjukhus, har medicinalstyrelsen
alltsedan år 1920 utgått från en golvyta av 7 kvm per säng.
varvid rumshöjden under senare år tillåtits att med en eller annan decimeter
understiga 3 meter. Medicinalstyrelsen är icke beredd att sänka dessa fordringar
på utrymme i epidemisjukhus för beräknande av driftbidragets
storlek.
Under åberopande av det anförda anser sig medicinalstyrelsen böra avstyrka
framställningen.
Därest Eders Kungl. Majit skulle finna att med hänsyn till landstingets
ekonomi understöd bör lämnas av statsmedel, förmenar styrelsen, att detta
icke bör ske enligt de beräkningsgrunder, som föreslagits i landstingets
framställning.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Höjer
och medicinalrådet Herrlin, föredragande.
Remissakten återgår härjämte.
Stockholm den 20 december 1937.
Underdånigst
J. AXEL HÖJER.
Magnus Herrlin.
I B. Grapengiesser.
Bestyrkes å tjänstens vägnar
B. Grapengiesser.
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
11
Bilaga III.
Avskrift.
Till Epideminåmnden i Västernorrlands län.
I skrivelse till medicinalstyrelsen den 8 maj 1934 hemställde Ni att styrelsen
ville verkställa avsyning av vissa i landstingsområdet »inrättade lokaler
för vård av epidemiskt sjuka». Sedan styrelsen i anledning härav i
skrivelse till Eder den 12 maj och 18 september anhållit om ritningar m. m.,
erhöll styrelsen den 8 oktober samma år meddelande från landstingets expedition
att ritningar och övriga uppgifter rörande sjukhusen beräknades
kunna insändas under loppet av oktober månad 1934. Då intet avhördes
oaktat skrivelser till Eder den 3 december 1935 och 7 februari 1936 med
förfrågningar avfördes ärendet i medicinalstyrelsen den 20 februari 1936.
På förekommen anledning anmodade medicinalstyrelsen genom skrivelse
den 9 mars 1936 förste provinsialläkaren i länet att verkställa utredning
huruvida ett tillräckligt antal lokaler av tillfredsställande beskaffenhet för
vård av epidemiskt sjuka funnes inom länet samt att till styrelsen inkomma
med rapport över utredningen ävensom med redogörelse för hur epidemivården
i länet vore ordnad, med uppgift örn den kunde anses tillfredsställande
och med förslag till eventuellt erforderliga åtgärder.
Till svar härå inkom förste provinsialläkaren Lundgren till medicinalstyrelsen
med skrivelse den 9 maj 1936, vari lämnades en redogörelse för
befintliga anordningar för tillgodoseende av epidemisjukvården inom länet
och överlämnade ritningar över epidemisjukstugorna i Grundsunda. Örnsköldsvik,
Bollsta bruk, Ramsele, Frånö, Junsele, Högsjö och Sollefteå.
På uppdrag av medicinalstyrelsen inspekterades därefter ovannämnda
sjukstugor ävensom epidemisjukstugorna i Härnösand och Arnäs den 11
och 12 november 1936 av undertecknad Herrlin i närvaro av f. d. lasarettsläkaren
Kaijser och landstingsdirektören Lagerkvist.
I skrivelse till medicinalstyrelsen den 8 december 1936 har Ni därefter
anhållit om driftbidrag för de patienter, som vårdats på epidemisjukhusen
i Härnösand, Högsjö, Sollefteå och Örnsköldsvik sedan den 1 januari 1933,
i Ytterlännäs (Bollsta bruk) sedan år 1934, i Frånö, Ramsele och Grundsunda
sedan år 1935, allt enligt skrivelsen bilagda specificerade uppgifter.
Slutligen har byggnadsstyrelsen, efter remiss, den 9 innevarande mars
månad avgivit yttrande i ärendet, som i avskrift bilägges.
Vid föredragning denna dag har medicinalstyrelsen icke ansett sig kunna
godkänna epidemisjukstugorna i Härnösand, Högsjö, Sollefteå, Örnsköldsvik,
Bollsta bruk, Frånö och Ramsele för erhållande av statsbidrag
för driften på grund av de otillfredsställande anordningarna ifråga örn isolering,
bad, smitlrening och tvätt.
Vidkommande åter epidemisjukhuset i Grundsunda har styrelsen ansett
sig kunna godkänna detsamma för erhållande av statsbidrag till driften och
medgivit att sådant bidrag må utgå för tiden från och nied år 1935. 1 sam
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
band härmed har styrelsen fastställt sjukhusets normala beläggning till 25
sjukplatser i enlighet med bilagda fördelningsplan.
Stockholm den 22 mars 1937.
På Kungl. Medicinalstyrelsens vägnar:
MAGNUS HERRLIN.
/ B. Grapengiesser.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
B. Grapengiesser.
Avskrift.
Bilaga IV.
Till Kungl. Medicinalstyrelsen, Stockholm.
Med överlämnande av remisshandlingar får jag härmed vördsamt anföra:
De i Ångermanland belägna epidemisjukstugorna i Härnösand, Högsjö,
Sollefteå, Örnsköldsvik, Bollstabruk, Frånö, Ramsele och Junsele motsvara
icke de anspråk, som kunna ställas å epidemisjukhus i egentlig mening.
Tillfredsställande anordningar i fråga om isolering, bad, smittrening och
tvätt saknas. Kungl. Medicinalstyrelsen har också avslagit ansökan om statsbidrag
till drift av dessa epidemisjukstugor.
Enligt nu gällande bestämmelser torde heller icke statsbidrag kunna beviljas,
om icke avsevärda ombyggnader företagas. Härtill kommer att epidemisjukstugorna
äro ogynnsamt belägna i förhållande till lasaretten och
ofta även till den vid epidemisjukstugan anställde läkaren, varigenom önskvärd
kontinuerlig tillsyn försvåras. Lämpligheten av ombyggnad kan sålunda
även från denna synpunkt starkt ifrågasättas.
Bristen på isoleringsrum gör att man för närvarande icke gärna kan vårda
mer än en epidemisk sjukdomsform å varje epidemisjukstuga vid samma
tillfälle. Omplaceringar måste därför emellanåt företagas från ett epidemisjukhus
till ett annat, när epidemiska sjukdomsfall av olika slag inkomma.
För att lösa epidemisjukhusfrågan på ett för det vidsträckta Ångermanland
gynnsamt sätt, skulle epidemisjukstugor behöva anläggas i Sollefteå,
Härnösand och Örnsköldsvik. Dessa borde förläggas invid lasaretten, gärna
under gemensam administration och mathållning med dessa. Värdefull, ofta
nödvändig medicinsk och kirurgisk konsultation, bekvämare operationsmöjligheter
etc. skulle härigenom kunna beredas patienterna.
Intet hinder synes föreligga att å dessa epidemisjukstugor kunde vårdas
infektionssjukdomar, såsom ex. halsfluss, ansiktsros, lunginflammationer
samt kroniska sjukdomsfall under från epidemisynpunkt lugnare perioder.
Härigenom skulle åstadkommas en önskvärd och betydelsefull avlastning
vid lasaretten från smittosamma sjukdomsfall, som under nuvarande för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
13
hållanden måste vårdas där. Dessa epidemisjukstugor skulle sålunda kunna
beläggas tämligen väl året runt och hava fast skolad personal.
I sitt överklagande hos Kungl. Majit över medicinalstyrelsens beslut att
avstyrka statsbidrag åt de nuvarande epidemisjukstugorna, har epideminämnden
bland annat framhållit länets ekonomiska svårigheter.
Det är givetvis dyrbart för ett skattetyngt län att ordna sin epidemivård
efter moderna krav. Men man måste även taga i betraktande, att det även
kan bli mycket dyrbart att icke tillfredsställande ordna densamma. En epidemi,
som icke från början kan mötas på ett effektivt sätt, blir ofta onödigt
långvarig genom spridning till omgivningen. Komplikationernas antal
ökas även. Erfarenheter härom saknas icke i vårt land på allra sista
tiden.
Då vidare enligt 3 § 1 mom. epidemilagen isoleringstvång är föreskrivet,
får det väl anses som ett berättigat krav att vård och skydd kan beredas
den å epidemisjukstugan intagne patienten efter moderna principer.
Epidemivården inom Ångermanland är alltså i trängande behov av omorganisation.
Med hänsyn till länets ekonomiska läge måste emellertid ifrågasättas,
örn icke lämpligt statligt bidrag kunde erhållas till uppförande av
nya ovan föreslagna epidemisjukstugor i Ångermanland.
Härnösand den 29 september 1937.
SVEN LARSSON.
Förste provinsialläkare.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
B. Grapengiesser.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN.
Bilaga V''.
Till Riksdagens Statsutskott.
I likalydande motioner (I: 23 och II: 39) hava herrar Bäckström lii. fl.
och Lindberg m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att bevilja Västerbottens
läns landsting extra bidrag till täckande av dess exceptionellt höga
kostnader för epidemivården under år 1937 och att bidraget måtte utgå antingen
per vårddag eller i form av ett anslag å förslagsvis 200 000 kronor.
Genom kungl, brev den 18 februari 1938 har medicinalstyrelsen anbefallts
att till Eder senast den 15 mars 1938 avgiva yttrande i ärendet.
Till åtlydnad av den givna befallningen får medicinalstyrelsen anföra
följande.
Beträffande medicinalstyrelsens inställning till frågan om ökat statligt
bidrag för epidemisjukvården får styrelsen hänvisa till sitt denna dag till
utskottet avgivna yttrande med anledning av motionerna I: 63 och II: 131
örn ökat statsanslag till bekämpande av epidemier inom vissa län.
I nu föreliggande motioner göres ett uttalande, som medicinalstyrelsen
anser sig böra bemöta, nämligen, »att medicinalstyrelsen bestämt antalet
godkända platser vid epidemisjukhusen med hänsyn till att de skola beläggas
med vuxna». Detta uttalande torde sakna grund. I varje fall anser styrelsen,
att 7 kvm golvyta är ett mått, beräknat med hänsyn till att i allmänhet
c:a 75 % av beläggningen å epidemisjukhus utgöres av barn under
15 år.
Stockholm den 19 mars 1938.
J. AXEL HÖJEB.
/ B. Grapengiesser.