Statsutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar under rubriken
Utgifterna, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor m. m.

(4:e avd.)

I statsverkspropositionen för budgetåret 1938/39 under rubriken Utgifterna
å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, hava behandlats
vissa spörsmål, som äro gemensamma för driftbudgeten i dess helhet
(jämför statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari 1938, bilaga
till statsverkspropositionen sid. 1—13).

Beträffande frågan om ersättning till statens allmänna fastighet sfond
(punkt 1) har chefen för finansdepartementet meddelat, att under de särskilda
huvudtitlarna för budgetåret 1938/39 beräknats särskilda belopp för
detta ändamål, men att frågan örn avlåtande av proposition till riksdagen
med förslag till inkomst- och utgiftsstat för fastighetsfonden för nämnda
budgetår framdeles komme att avlämnas.

I fråga örn provisoriskt dyrortstillägg (punkt 2), provisorisk avlöningsförstärkning
(punkt 3) samt tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen (punkt 4) har meddelats, att särskilda framställningar
beträffande grunderna för dessa förmåners utgående framdeles komme
att underställas riksdagen, men att under de olika huvudtitlarna hemställan
örn anslag i statsverkspropositionen gjorts med utgångspunkt från
gällande bestämmelser i dessa ämnen samt i anslutning till de principer,
som vunnit tillämpning under innevarande budgetår. I avseende å dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (punkt 5) har departementschefen,
under omförmälan att en höjning av medelsbehovet för detta
ändamål på grund av ökade levnadskostnader måst beräknas, anfört, att
med hänsyn till det läge, vari frågan om ändrade avlöningsbestämmelser för
statliga befattningshavare för närvarande befunne sig, han icke vore beredd
att redan i statsverkspropositionen behandla frågan örn dyrtidstillägg under
nästa budgetår, men att förslag i ämnet senare komme att genom särskild
proposition föreläggas riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 6 sami. Nr 20 —23.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Ändrad redovisning av vissa anslag, som avse bidrag eller låneunderstöd,
har upptagits till behandling under punkt 6. Riksräkenskapsverket har beträffande
detta spörsmål framhållit, att den nya ordningen för redovisningen
av omhandlade låneunderstöd bör genomföras från och med det budgetår,
för vilket den av riksdagen godkända nya riksstatsuppställningen avses
skola första gången tillämpas, samt att vid övergången utestående låneunderstöd
följaktligen då böra upptagas till redovisning å för respektive ändamål
upprättade diversemedelsfonder eller statliga utlåningsfonder. Å statens fiskredskapsfond
vid ifrågavarande tidpunkt eventuellt förefintlig kontant behållning
bör enligt ämbetsverkets mening samtidigt överföras till den för ändamålet
upprättade statliga utlåningsfonden. Därest för de ändamål, som,
i vad angår låneunderstöd, enligt verkets förslag skulle tillgodoses från under
statens utlåningsfonder uppförda anslag, jämväl avses skola utgå bidrag
utan återbetalningsskyldighet, böra härför erforderliga medel efter omläggningen
anvisas å särskilda under driftbudgeten uppförda anslag, vilka anslag
lämpligen torde böra givas reservationsanslags natur.

Vad riksräkenskapsverket sålunda föreslagit syntes departementschefen
innefatta en ändamålsenlig lösning av de spörsmål, som rörde redovisningen
å riksstaten av ifrågavarande låneunderstöd. Han tillstyrkte för den skull,
att de av verket angivna principerna i detta avseende lände till efterrättelse
vid budgetförslagets upprättande.

Efter det riksräkenskapsverket avgivit berörda yttrande, har inom vederbörande
departement verkställts utredning rörande frågan, i vad mån anslag
å respektive huvudtitlar borde från och med nästföljande budgetår konstrueras
såsom anslag för avsättning till diversemedelsfond respektive helt eller
delvis överföras till kapitalbudgeten. I enlighet med resultaten av denna
granskning hava cheferna för social- och jordbruksdepartementen i samband
med anmälan av de anslagsfrågor, som röra femte, respektive nionde
huvudtiteln, framlagt de detaljförslag rörande redovisning av ifrågakommande
låneunderstöd, som föranledas av det principiella ståndpunktstagandet i
redovisningsfrågan. Sålunda skulle det nuvarande anslaget under femte
huvudtiteln till mödrahjälp uppdelas på två anslag, det ena avseende understöd
utan återbetalningsskyldighet m. m. och det andra mödrahjälp i form
av lån, vilket senare anslag komme att rubriceras såsom avsättning till vederbörlig
diversemedelsfond. Chefen för jordbruksdepartementet har framlagt
följande förslag i förevarande ämne. De nuvarande anslagen till premielån
till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten samt
till befrämjande av fiske på avlägsna fiskevatten konstrueras såsom anslag
för avsättning till diversemedelsfonder. Vidare föreslås till inrättande en ny
utlåningsfond, benämnd statens fiskredskapslånefond, för det ändamål som
för närvarande tillgodoses från en diversemedelstitel, till vilken å gällande
riksstat medel avsättas från ett anslag under nionde huvudtiteln. För enahanda
ändamål utgående bidrag utan återbetalningsskyldighet skola i vanlig
ordning täckas från ett anslag under samma huvudtitel. Lån till främjande

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

3

av beredning och avsättning av fisk föreslås skola redovisas under fonden
för låneunderstöd, där de lån bokföras som för dylikt ändamål tidigare utlämnats
från anslag under fonden för förlag till statsverket. I gällande riksstat
förutsättas sådana låneunderstöd skola utlämnas från ett under nionde
huvudtiteln uppfört anslag, vars användning i fortsättningen begränsas till
bidrag utan återbetalningsskyldighet. Vidare föreslås inrättande av en ny
utlåningsfond, benämnd statens kaninavelslånefond. För det ändamål, som
avses med denna fond, hava medel ställts till förfogande från nionde huvudtitelns
anslag till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lanlmannanäringar.

De lån, som, enligt vad chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkt, kunna
komma att utlämnas från behållningen å det under nionde huvudtiteln
för budgetåret 1936/37 anvisade reservationsanslaget till ackordslån åt jordbrukare
m. m., skulle redovisas under fonden för låneunderstöd, och nämnda
anslagsreservation förty i budgetredovisningen för budgetåret 1938/39 upptagas
såsom ingående reservation på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd.

Det borde ankomma på Kungl. Majit att besluta om de anordningar, som
påkallas vid övergången till den nu tillstyrkta formen för redovisning av
vissa låneunderstöd, ävensom att pröva i vilken omfattning denna redovisning
skall tillämpas beträffande understöd, som utlämnats före ingången
av nästa budgetår.

I fråga om beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar genom
sakkunniga samt till extra utgifter (punkt 7) har departementschefen erinrat
örn vad riksdagen i sin skrivelse nr 50 år 1937 anfört rörande detta spörsmål.
Riksdagens uttalande grundade sig på vad 1935 och 1936 års statsrevisorer
anfört samt på ett uttalande från chefen för finansdepartementet i
statsverkspropositionen till 1937 års riksdag. Departementschefen framhöll
därvid, att det självfallet erbjöde stora svårigheter att på förhand verkställa
en sådan beräkning av de framtida kostnaderna för utredningsarbetet inom
olika departement, att risk ej förelåge för att behov av anslagsförstärkning senare
skulle framträda. Man hänvisades enligt hans mening till att utgå från
å ena sidan den erfarenhet om den med olika utredningsuppgifter förenade
kostnaden, som vunnits under respektive kommittéers och sakkunnigutredningars
dittillsvarande verksamhetstid, å andra sidan en bedömning av den
utsträckning, i vilken verksamma utredningar kunde förväntas fortgå jämväl
under nästföljande budgetår, men värdet av de resultat, man därvid nådde,
bleve givetvis begränsat på grund av svårigheten att förutse den utsträckning,
vari nya utredningar under följande år kunde bliva påkallade på grund
av önskemål, framförda av riksdagen, eller med hänsyn till utvecklingen
inom olika områden. Under dessa omständigheter ansåg departementschefen,
att möjligheter till förstärkningar av kommittéanslagen måste hållas
öppna. En förändring av anslagen från reservationsanslag till förslagsanslag
ansåg han däremot icke böra komma till stånd.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Riksdagen framhöll i ovan nämnda skrivelse nr 50 följande.

I anledning av vad departementschefen i föreliggande fråga uttalat har
riksdagen allenast velat framhålla önskvärdheten av att, i den mån så låter
sig göra, de särskilda huvudtitlarnas kommittéanslag beräknas med fullt beaktande
av de kostnader, som i förväg kunna uppskattas och förutses. Erfarenheterna
under de senast gångna åren torde nämligen giva vid handen, att
vederbörande i alltför hög grad räknat med möjligheten av en förstärkning
av dessa anslag från anslaget till oförutsedda utgifter eller huvudtitlarnas
anslag till extra utgifter. Att en dylik förstärkning under vissa förhållanden
är ofrånkomlig synes vara uppenbart, men å andra sidan är det önskvärt,
att den praxis, som påtalats av riksdagens revisorer, såvitt möjligt kommer
att begränsas.

Chefen för finansdepartementet har nu i denna fråga anfört följande.

Jämväl under det nu avslutade budgetarbetet har beräkningen av de olika
huvudtitlarnas kommittéanslag varit föremål för uppmärksamhet i syfte att
åstadkomma en förhandsberäkning, som i möjligaste mån kan förväntas
svara emot utgifterna under nästa budgetår. Denna särskilda granskning
har resulterat i att förslag framläggas om höjning av ett vart av finans- och
ecklesiastikdepartementens kommittéanslag med 50,000 kronor samt jordbruksdepartementets
anslag med 25,000 kronor. Därjämte innebär föreliggande
förslag örn bibehållande av handelsdepartementets kommittéanslag vid
oförändrat belopp reellt sett en höjning med 35,000 kronor, enär särskilt anslag
å sistnämnda belopp äskas för traktatberedningen.

Bland de under huvudtitlarna uppförda anslagen, intaga anslagen till extra
utgifter i viss mån en särställning. Dessa anslag stå till Kungl. Maj:ts fria
förfogande. Endast i så måtto har riksdagen indirekt meddelat direktiv för
anslagets disposition, att riksdagen i skrivelse den 3 maj 1929, nr 136, uttalat,
att kostnaderna för resor utom landet icke borde bestridas av de under de
särskilda huvudtitlarna upptagna anslagen till rese- och traktamentspenningar.
I anledning härav lia huvudtitlarnas extra utgiftsanslag måst anlitas för
ändamålet.

Under varje huvudtitel är ett gemensamt anslag till extra utgifter uppfört.
Undantag härifrån utgöra dock försvars- och jordbruksdepartementens huvudtitlar.
För försvarsdepartementets vidkommande anvisas ett extra utgiftsanslag
för lantförsvaret, ett för sjöförsvaret och ett för flygvapnet. Jordbruksdepartementet
åter disponerar dels ett gemensamt anslag till extra utgifter,
dels ock två anslag, vilka jämväl stå till Kungl. Maj:ts fria disposition,
nämligen anslagen till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen och
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Vid sidan
av budgeten förfogar ecklesiastikdepartementet över ett belopp av 25,000
kronor av kyrkofondens medel för tillgodoseende av kyrkliga ändamål.

Medelsanvisningen respektive utgifterna å huvudtitlarnas extra utgiftsanslag
under de tio senast förflutna budgetåren framgå av särskild sammanställning.

De under försvarsdepartementet upptagna anslagen liksom jordbruksdepartementets
anslag till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen samt
jordbruk och lantmannanäringar disponeras för utgiftsändamål av speciell
karaktär. I det följande bortser jag från dessa anslag, övriga i sammanställningen
redovisade anslag användas däremot för bestridande av utgifter
av i stort sett likartad beskaffenhet.

Såsom av sammanställningen framgår, hava utgifterna i regel tämligen

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

5

väl korresponderat emot medelsanvisningen under respektive anslag. Eli i
viss mån annan bild utvisa emellertid ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.

Beträffande ecklesiastikdepartementet ger sammanställningen vid handen,
att utgifterna under ett vart av budgetåren 1933/34—1936/37 överstigit det
för varje budgetår anvisade anslagsbeloppet. Vid ingången av förstnämnda
budgetår förefanns en reservation av i runt tal 132,000 kronor, vilken vid utgången
av budgetåret 1936/37 nedgått till omkring 4,000 kronor. I medeltal
ha utgifterna under nämnda budgetår uppgått till 125,000 kronor. Med hänsyn
till att medel för vissa utgifter anvisats under andra anslag å huvudtiteln,
har en i förhållande till närmast föregående budgetår betydande utgiftsstegring
ägt rum.

För jordbruksdepartementets vidkommande har först under budgetåret
1936/37 inträffat, att utgifterna mera avsevärt överstigit det anvisade anslagets
belopp. Vid ingången av budgetåret förefanns en reservation av i runt
tal 60,000 kronor, vilken under budgetåret nedgått till omkring 37,000 kronor.

Bland mera regelbundet återkommande utgifter, som bestridas från extra
utgiftsanslagen, märkas kostnader för utländska resor och deltagande i utländska
kongresser, för inhemska kongresser och representation vid besök
av utlänningar m. m. samt för ersättningar till viss för särskilda uppdrag
anlitad personal. De å budgetåret 1936/37 för ifrågavarande ändamål belöpande
utgifterna framgå av följande sammanställning.1

Att ecklesiastik- och jordbruksdepartementen i förhållande till medelstillgången
belastat anslagen till extra utgifter hårdare än övriga departement,
bör, såsom sammanställningen ger vid handen, ses mot bakgrunden av att så
betydande belopp avsetts för utländska resor och beträffande ecklesiastikdepartementet
därjämte för sådana utgifter för inhemska kongresser och representation
m. m., som i tablån1 sammanfattats under rubriken kongresskostnader.

Vid de överväganden, som under statsverkspropositionens utarbetande ägt
rum beträffande anslagen till extra utgifter, har ansetts påkallat att för nästa
budgetår framlägga förslag örn förstärkning av kommunikations- och
ecklesiastikdepartementens anslag för ifrågavarande ändamål. Hemställan
härom göres av vederbörande departementschefer.

I en inom första kammaren av herr Reuterskiöld väckt motion (nr 44) har
anförts följande.

Departementschefens uttalande mot anslagens förändring till förslagsanslag
har goda grunder, då en sådan förändring, som dock endast innebure ett
återvändande till tidigare praxis, alltför lätt i våra dagar öppnar möjlighet
till anslagsbeloppens t. o. m. mångdubbla överskridande. A andra sidan blir
avvisandet av anslagsbeteckningens ändring ett slag i luften, örn samtidigt,
trots principen att reservationsanslag ej få överskridas, möjlighet herodes att
på en omväg ordna överskridandet, nämligen genom överförande av sådana
kostnader, som ej rymmas inom reservationsanslagets ram, på ett annat anslag,
i regel huvudtitelns anslag till extra utgifter, eller genom överförande,
med riksdagens samtycke visserligen, vilket praktiskt taget dock knappast
kan, på grund av redan vidtagna faktiska åtgärder, vägras, av nödiga större
belopp från det utom huvudtitlarna stående anslaget för oförutsedda utgifter.
Mot denna senare utvägs anlitande kan dock icke så mycket invändas, då
densamma förutsätter att fråga är örn större behov, som oundgängligen böra
tillgodoses, och utvägen i verkligheten innebär att det kommittéanslag, varom

1 Se statsverksprop. bil. sid. 10, 11 oell 13.

Motion.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

fråga är, blott erhålles som tillägg till det ett år tidigare för lågt beräknade
beloppet, vilket med visst fog kan antagas hava av riksdagen utan vidare
beviljats, därest behovet varit i förväg känt.

Så mycket mera måste man ställa sig betänksam mot bibehållande, trots
anslagsbeloppens höjning redan i riksstaten, av den tidigare och alltfort praktiserade
utvägen att Kungl. Majit anvisar kommittéutgifter från ej blott kommitteanslaget,
utan även från extra anslaget. Här föreligger, även med allt
erkännande av en regerings strävan att hålla utgifterna för kommittéväsendet
nere så mycket som möjligt, en betydande fara för kommittékostnadernas
stegring därigenom att dels ökade belopp inom reservationsanslagens ram
bliva tillgängliga, dels i samma utsträckning som tidigare extra anslagen
fortfarande skulle kunna användas. Det hade varit önskligt, att departementschefen
kunnat uttala sig emot en sådan utveckling och att det klart
och bestämt sagts ifrån att med de sålunda bättre beräknade anslagen måste
följa kravet på ett så sparsamt handhavande av dem, att de extra anslagen
icke vidare skulle tagas i anspråk. Under dessa förhållanden synes det vara
ytterst önskvärt, att riksdagen icke lämnar departementschefens uttalanden i
denna punkt utan alla erinringar, eftersom intet är lättare — eller oftare
praktiserat — än att ett följande år departementschefen tolkar riksdagens
tystnad som ett godtagande av hans tidigare uttalanden, vare sig dessa varit
positiva eller negativa.

Beträffande de extra anslagen under huvudtitlarna synes det för övrigt, i
anslutning till departementschefens yttranden under samma punkt i årets
statsverksproposition, önskligt, att riksdagen uttalade sig för upptagande i
budgeten av ett ur de extra anslagen utbrutet huvudtitelsanslag för sådana
utgiftsbehov, som årligen återkomma och icke hava tillfällig karaktär, varigenom
än mera underströkes, att anslagen till extra utgifter uteslutande avse
tillfälliga behov för ändamål som ej kunnat förutses och ej kräva så stora
medel att anslaget för oförutsedda utgifter rätteligen bör anlitas. Departementschefen
redogör för kongresskostnader och utrikesresekostnader, vilka
regelmässigt numera utgå från extra anslagen. Härtill kunde läggas, att även
å det stora anslaget för oförutsedda utgifter regelbundet vart år i praxis anvisas
medel för ersättningar vid förskingringar m. m. Det kan ifrågasättas,
om ej alla dylika extra utgifter, som blivit eller bliva fasta, borde utgå av
särskilt huvudtitelsanslag, men då ett sådant anslags både benämning och
belopp lärer böra bero av förslag från Kungl. Majit, synes riksdagen kunna
begränsa sig till ett uttalande om önskvärdheten att användningen av de
extra anslagen återföres till vad med dem väsentligen avsetts, och att en sammanblandning
av olika anslag för lika ändamål skulle göra hela anslagsuppdelningen
illusorisk och betydelselös.

Motionären har hemställt, att riksdagen ville, på sätt vederbörande utskott
torde närmare utforma, i samband med prövningen av anslagen till kommittékostnader
och extra utgifter, göra ett motiverande uttalande i den riktning
ovan angivits.

Vad departementschefen anfört i fråga örn beräknandet av ersättning till
statens allmänna fastighetsfond ävensom i fråga örn redovisningen och beräkningen
av kostnaderna för provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk avlöningsförstärkning
och tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen föranleder från utskottets sida icke till någon er -

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

7

inran, och kommer utskottet att på sätt departementschefen föreslagit redovisa
dessa utgifter under vederbörliga anslag, vilka framdeles komma att vid
behandlingen inom riksdagen närmare prövas i varje föreliggande fall.

Vad som anförts rörande anslagen till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. giver nu icke anledning till annat uttalande än att framdeles
i vederbörlig ordning efter granskning av medelsbehovet förslag rörande
dessa anslag komma att avgivas.

Förslaget om ändrad redovisning av vissa anslag, som avse bidrag eller
låneunderstöd, anser sig utskottet böra tillstyrka. I detta sammanhang vill
utskottet meddela, att redovisningen av de särskilda anslag, som under rubriken
Utgifter för statens kapitalfonder, Avskrivning av nya kapitalinvesteringar,
upptagits å statens allmänna fastighetsfond under de särskilda departementen,
i regel icke komma att av utskottet behandlas i samband med motsvarande
anslag till kapitalinvesteringar å kapitalbudgeten utan för vinnande
av största möjliga enhetlighet vid bedömandet av avskrivningsfrågorna sammanföras
för att vid slutet av riksdagen omedelbart före eller i samband med
statsregleringen slutligt prövas.

Vad därefter angår beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga samt till extra utgifter vill utskottet erinra om vad
1937 års riksdag anfört i sin skrivelse nr 50 rörande önskvärdheten av att
kommittéanslagen å de särskilda huvudtitlarna, i den mån det låter sig göra,
beräknas med fullt beaktande av de kostnader, som i förväg kunna uppskattas
och förutses, men att en förstärkning av dessa anslag från anslaget
till oförutsedda utgifter eller huvudtitlarnas anslag till extra utgifter under
vissa förhållanden ej synes kunna undvikas. I anledning av den väckta motionen
vill utskottet emellertid understryka vikten av att anslagen till extra
utgifter allenast i undantagsfall böra få tjäna såsom förstärkning till kommittéanslagen,
enär extra utgiftsanslagen, såsom motionären framhållit, givetvis
äro avsedda för under budgetåret uppkommande tillfälliga behov,
som icke enligt de av riksdagen fastställda direktiven för det särskilda vid
sidan av huvudtitlarna uppförda anslaget till oförutsedda utgifter få tillgodoses
med anlitande av sistnämnda anslag. Utskottet förbiser emellertid icke
att fall kunna uppkomma — något som 1937 års riksdag även erinrat om —
då av såväl praktiska som andra skäl medel från extra utgiftsanslagen böra
få användas för bestridande av sådana kommittékostnader, vilka icke kunna
i annan ordning ersättas och som äro att hänföra till under budgetaret uppkomna
tillfälliga behov. I övrigt föranleder departementschefens uttalande
och motionärens därtill knutna förslag icke till särskilt uttalande. Vid riksdagens
behandling av kommittéanslagen under de särskilda huvudtitlarna
torde frågan örn medelsanvisningen i varje särskilt fall bliva föremål för
närmare övervägande.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anföra
ovan angivna synpunkter beträffande de under rubriken

8

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Utgifter, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, upptagna
spörsmålen;

b) att motionen 1: 44 må anses besvarad med vad utskottet
ovan uttalat.

Stockholm den 1 februari 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Borell, Nilsson i Landeryd,
Gustafsson i Benestad, Lindström, Jonsson i Lycksele och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i
Eskilstuna, Svensson och Andersson i Prästbol.