Statsutskottets utlåtande Nr 182.
1
Nr 182.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statliga och kommunala beredskapsarbeten
m. m.
(3:e avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 21)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statliga
och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39 beräkna ett
reservationsanslag av 10,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 284, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 april 1938,
föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad departementschefen
anfört, besluta om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten
till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;
dels till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39
anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;
dels ock medgiva, att den behållning, som kan komma att kvarstå vid utgången
av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade
reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet
må, i den av departementschefen förordade ordningen, efter
nämnda tidpunkt av Kungl. Majit disponeras för samma ändamål.
Hjälpprogrammet i dess helhet. Under denna avdelning av propositionen
är sammanfört ett omfattande statistiskt material till belysning av arbetsmarknadens
och arbetslöshetens utveckling under senare år (sid. 2—7)
samt verkställigheten av tidigare beslutade hjälpåtgärder (sid. 7—32). Därefter
lämnas en utförlig redogörelse för det förslag, som avgivits av 1936
års utredning angående beredskapsarbeten (sid. 32—60), samt vissa preliminära
uppgifter rörande resultatet av 1937 års arbetslöshetsräkning (sid. 62
—73). 1 övrigt redogöres för pågående och avslutade utredningar inom området
för arbetslöshetens bekämpande.
Rörande arbetslöshetsläget och arbetslöshetspolitikens allmänna inriktning
anför departementschefen följande.
Arbetslöshetsläget har under budgetåret 1937/38 i hög grad förbättrats
även i jämförelse med det relativt tillfredsställande läget under föregående
år. En viss föreställning örn förbättringens styrka erhålles genom uppgiften,
att antalet hjälpsökande arbetslösa under tiden den 31 januari 1937
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 182—183. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 1S2.
till den 31 januari 1938 minskats från 32.509 till 21.723. Antalet kommuner
med mera betydande arbetslöshet har under året starkt nedgått. Medan
sålunda den 31 december 1936 147 av landets kommuner hade en arbetslöshet
på över 1 procent av invånareantalet, var motsvarande antal den 31
december 1937 80. En arbetslöshet pä över 2 procent av invånareantalet
hade den 31 december 1936 54 kommuner: motsvarande dag 1937 var antalet
31. Kommuner med 3-procentig arbetslöshet utgjorde vid årsskiftet
1936 37 35, medan motsvarande siffra vid årsskiftet 1937 38 var 18. 6 kommuner
hade den 31 december 1936 en så stor arbetslöshet som minst 6 procent
av invånareantalet. Den 31 december 1937 fanns ingen kommun i landet
med denna höga arbetslöshetssiffra.
I stort sett hava alltså de förhoppningar, som jag i propositionen nr 300
till 1937 års riksdag uttalade angående arbetslöshetens minskning under
innevarande budgetår, infriats. Jag erinrade i berörda sammanhang därom,
att arbetslöshetskommissionen hade beräknat genomsnittliga antalet arbetslösa
under budgetåret 1937/38 till 13,000 per månad. Jag höll för sannolikt,
att under förutsättning av en helt oförändrad arbetslöshetspolitik det
genomsnittliga antalet arbetslösa skulle komma att något överskrida sagda
siffra på grund av förekomsten av de hårt arbetslöshetstyngda områdena.
Tack vare den utökning av de statliga och kommunala beredskapsarbetena,
som i sagda områden skulle komma till ständ, förmodade jag emellertid, att
arbetslöshetskommissionens beräkningar skulle visa sig hållbara.
Under budgetårets första 8 månader har det genomsnittliga antalet arbetslösa
uppgått till 15.000. Den preliminära månadsrapporten för mars månad
utvisar ett antal hjälpsökande arbetslösa av något över 19,000. Under sådana
förhållanden torde månadsgenomsnittet för budgetåret komma att ligga
mellan 14- och 15,000 eller något över den siffra jag i fjolårets proposition
betecknade såsom sannolik. Under tiden juli 1937—januari 1938 har
arbetslöshetsläget utvecklat sig i stort sett enligt de tidigare beräkningarna.
Däremot hava februari- oell marssiffrorna visat sig något högre, än nian vid
utarbetandet av propositionen nr 300 till 1937 års riksdag beräknade. Någon
särskild oro torde emellertid detta förhållande icke behöva ingiva. Jag
vill erinra örn att årets februarisiffra med nära 10,000 understiger fjolårets
och att även marssiffran 1938 torde komma att med cirka 8,000 understiga
motsvarande siffra 1937. Emellertid vågar jag icke för nästa budgetår räkna
med någon mera avsevärd ytterligare förbättring av arbetslöshetsläget, även
örn konjunkturutvecklingen fortlöper utan någon ny kris. Med hänsyn till
att utgångsläget för budgetåret 1938 39 torde te sig något gynnsammare än
för det löpande budgetåret utgår jag från att genomsnittliga antalet anmälda
arbetslösa per månad kan sättas till 12,000.
Den uppfattning, som jag i fjolårets proposition uttalade angående den
då kvarvarande arbetslöshetens natur, torde äga giltighet även under nu rådande
föi-hållanden. Alltjämt möta två huvudproblem, nämligen arbetslösheten
i storstäderna och arbetslösheten i de svårt hemsökta landsdelarna.
Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län samt i någon mån även Blekinge
län och Norrbottens län.
Restarbetslöshetens problem är föremål för övervägande av 1937 års arbetslöshetssakkunniga.
De sakkunnigas arbete har hittills närmast haft
karaktären av förberedande undersökningar, vilka torde bliva av värde vid
bedömandet av åtgärder mot den även under högkonjunkturen kvardröjande
arbetslösheten. Särskilt lär därvid kännedom om arbetslöshetsorsaker
och levnadsförhållanden beträffande de personer, som under högkonjunktur
och högsäsong sakna sysselsättning, kunna giva vägledning. Sådan kännedom
avser 1937 års arbetslöshetsräkning att skänka. De sakkunniga hava
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
3
-salunda icke hittills haft tillgång till allt det material, som behövs för att
taga ställning till frågan örn de lämpligaste åtgärderna i kampen mot restarbetslösheten.
Under sådana förhållanden torde arbetslöshetspolitiken böra
bedrivas i stort sett enligt de riktlinjer, som uppdrogos i fjolårets proposition.
Arbetet på att främja åtgärder för att inom de arbetslöshetstyngda områdena
skapa såväl nya industrier som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter
för befolkningen bör alltså fortsätta. Ekonomiskt stöd torde därför
böra lämnas åt företagareföreningar för ökande av deras möjligheter att
inom arbetslöshetstyngda distrikt med odifferentierat näringsliv framskapa
småindustri och hantverk. Kungl. Majit har på mitt förslag anvisat medel för
undersökning rörande lämpligheten att förlägga ett finpappersbruk till Västernorrlands
län. Beträffande Blekinge län torde medel böra anvisas för
fortsatt verksamhet för komplettering av ofullständiga jordbruk inom länet
samt till en av Blekingeutredningen föreslagen inventering av sådana jordbruk.
Jag förordar dessutom fortsatt medelsanvisning till Lyckebyåns reglering.
Under året hava genom tillkallade sakkunniga undersökningar rörande
möjligheterna att förvärva marknad för export av färdiga trähus verkställts.
De sakkunniga hava efter jämförelsevis grundliga studier i England, vilkas
resultat peka i avgjort gynnsam riktning, avgivit förslag, som för närvarande
är föremål för närmare prövning. Det är min avsikt att, därest riksdagen
icke däremot framställer någon erinran, med anlitande av tillgängliga anslag
för främjande av enskild företagsamhet ställa medel till förfogande för ett
bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning av färdiga trähus i huvudsak
för export anlägga ett industriföretag å sådan ort, att arbetslösa kunna
beredas sysselsättning. Blir resultatet av detta försök tillfredsställande, torde
böra övervägas, huruvida ytterligare någon fabrik lämpligen kan anläggas.
Trots den utökning av arbetstillfällena, som de här antydda åtgärderna
skulle medföra, kommer vid oförändrat arbetslöshetsläge likväl en kännbar
arbetslöshet att kvarstå inom Västernorrlands, Göteborgs och Bohus samt i
viss mån Blekinge län. Det torde därför även under nästföljande budgetår
vara nödvändigt, att medel anvisas till statliga och kommunala beredskapsarbeten.
Departementschefen upptager därefter till behandling vissa detaljspörsmål
samt anför följande.
Beträffande anslagen till kommunala beredskapsarbeten har 1936 års utredning
angående beredskapsarbeten föreslagit, att det måtte bringas till kommunernas
kännedom redan under goda tider, alt kommunerna under en arbetslöshetsperiod
ägde möjligheter att erhålla bidrag även till sådana företag,
som de under alla förhållanden ämnade utföra, såframt för arbetets
verkställande anlitades arbetslösa till visst minimiantal från annan ort. De
sakkunnigas motiv för detta förslag har varit, att kommunerna kunde tänkas
vara villiga att förlägga en större del av sina arbeten, än hittills varit
fallet, till depressionsperioder, såvida kommunerna ägde kännedom örn
möjligheten att under arbetslöslietstider erhålla statsbidrag även till sina
mera ordinarie arbeten. Anslaget till kommunala beredskapsarbeten skulle
alltså enligt de sakkunnigas mening användas till all söka motverka, att
kommunerna under högkonjunkturstider igångsatte arbeten, som utan olägenhet
kunde uppskjutas.
Enligt min mening torde hinder icke möta för all realisera de sakkunnigas
förslag särskilt då det gäller skattetyngda kommuner; detta så mycket
mindre som gränsen mellan en kommuns ordinarie arbeten och arbeten av
den typ, som ursprungligen ansågos särskilt lämpade för kommunala beredskapsarbeten,
alltid mäste betecknas såsom ganska flytande.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
Även ett annat av de förslag, vilka framlagts av 1936 års utredning angående
beredskapsarbeten, torde böra bliva föremål för övervägande i nu
förevarande sammanhang. Jag åsyftar härvid de sakkunnigas förslag, att
statsbidrag i särskilda fall måtte kunna beviljas till kostnaderna för planläggningen
av sådana arbeten, som lämpa sig att framdeles utföras i arbetslöshetsbekämpande
syfte.
Vikten av att noggrant utarbetade planer för utförande av lämpliga arbeten
finnas tillgängliga vid en inträffad krissituation, ligger enligt min mening
i öppen dag. I fråga om den statliga byggnadsverksamheten har Kungl.
Majit i annat sammanhang framlagt förslag i syfte att garantera tillgång
till effektiva arbetsplaner. Vad kommunernas arbeten beträffar, har visserligen
den verkställda inventeringen ådagalagt, att en mycket betydande arbetsreserv
här finnes tillgänglig. Inventeringen har emellertid tillika givit
vid handen, att kommunernas arbeten endast till en relativt ringa del äro på
ett sådant sätt förberedda, att de utan tidsutdräkt kunna igångsättas. Under
sådana förhållanden ligger det stor vikt uppå, att kommunerna så snabbt
som möjligt verkställa de förberedande åtgärder, vilka de sakkunniga föreslagit.
Uppgörandet av fullständiga arbetsplaner medför emellertid för åtskilliga
av våra kommuner betydande utgifter. De sakkunnigas förslag att
staten i viss begränsad utsträckning bör lämna bidrag till utarbetandet av
planer till sådana arbeten, som kunna vara lämpliga att framdeles utföras i
arbetslöshetsbekämpande syfte, synes mig därför beaktansvärt. Under förutsättning
att riksdagen icke däremot framställer erinran, har jag också för
avsikt att efter prövning i varje särskilt fall föreslå, att sådana bidrag måtte
beviljas kommuner, för vilka ifrågasatt planläggningsarbete skulle medföra
en kännbar ekonomisk belastning. Kostnaderna härför torde böra bestridas
av anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten.
Det centrala register, över lämpliga arbeten, som upprättats på grundval
av den inventering, som verkställts av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten,
bör självfallet ständigt hållas aktuellt. De sakkunnigas av ett
flertal remissinstanser tillstyrkta förslag, att registret bör kompletteras genom
successiva inventeringar, synes mig förtjäna beaktande. Ifrågavarande
kompletteringsarbete torde lämpligen böra komma till utförande inom socialdepartementet.
Övriga av 1936 års utredning rörande beredskapsarbeten framförda förslag
torde i nu förevarande sammanhang icke böra upptagas till avgörande.
Enligt vad jag inhämtat komma inom kommunikations- och jordbruksdepartementen
de sakkunnigas förslag till åtgärder, fallande inom dessa departements
arbetsområden, att bliva föremål för fortsatt prövning. Vad beträffar
det av vissa remissinstanser framförda önskemålet örn en central organisation
av den samhälleliga arbetslöshetspolitiken, torde fortsatta överväganden
vara erforderliga, innan ärendet bringas under Kungl. Maj:ts prövning.
Särskilda frågor, Handhavandet av vattenavledningsföretaget
Lgckebyån åvilar jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 23 oktober 1936 den
s. k. Lyckebyåutredningen.
I fråga om erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget
samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den
nya fastighetsbildningen redogjordes i proposition nr 300 till 1937 års riksdag
(sid. 46). Av denna redogörelse framgår, att de kostnader, som skola
stanna å statsverket, beräknats till 331,000 kronor, samt att de utgifter, som
icke skola stanna å statsverket, utan endast utgöra förskott (rörelsekapital),
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
5
belöpa sig till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel ha redan anvisats
av 1936 års riksdag 250,000 kronor och av 1937 års riksdag 200,000
kronor eller tillhopa 450,000 kronor.
I skrivelse den 25 februari 1938 har Lyckebyåutredningen meddelat, att
endast obetydliga utgifter hittills förekommit, enär pågående syneförrättning
ännu ej avslutats, varför köpeavtalen ännu hade preliminär karaktär.
Emellertid har utredningen med hänsyn till att tiden nalkas, då arbetet kan
förväntas komma att igångsättas, begärt, att ytterligare 100,000 kronor måtte
anvisas för ändamålet.
Departementschefen anför följande.
Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån,
vilka skola stanna å statsverket, ha redan medel reserverats. Utredningens
förevarande framställning innebär, att ytterligare 100,000 kronor måtte anvisas
såsom rörelsekapital åt företaget. Även örn hela detta belopp sannolikt
icke kommer att behöva tagas i anspråk under nästföljande budgetår,
torde emellertid försiktigheten bjuda, att ytterligare medel reserveras för ändamålet.
De medel, som tidigare reserverats för företaget, hava utgått av de jämlikt
riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade
särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta
finansieringen torde den angivna utvägen böra anlitas. På en senare
prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån berörda kostnader definitivt
böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Sannolikt kan det komma att befinnas
riktigast, att medel av avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden
vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och
motsvarande belopp sålunda framdeles tillföras den nämnda anslagsposten.
På initiativ av Västernorrlandsutredningen har Västernorrlands
läns företagarförening u. p. a. tillkommit. Föreningens syfte
är bland annat att utreda möjligheterna för skapande av småindustrier, att
genom propaganda främja ökad företagsamhet på olika områden och att genom
förmedling av lån eller utlämnande av lån eller understöd stimulera
företagsamheten. Genom andelsteckning beräknar föreningen att kunna
disponera över ett kapital av omkring 60,000 kronor.
I skrivelse den 13 oktober 1937 har Västernorrlandsutredningen tillstyrkt,
att till föreningens förfogande måtte ställas dels ett belopp av 50,000 kronor
att utlämnas som lån till småföretag, dels ock ett belopp av 60,000 kronor såsom
subvention till skydd mot ofrånkomliga förluster.
över framställningen har utlåtande avgivits av kommerskollegium (sid.
79—83).
Departementschefen anför följande.
De uppgifter rörande förekomsten av industriella företag inom Västernorrlands
län, vilka Västernorrlandsutredningen bifogat sin framställning i
förevarande ärende, bestyrka det kända förhållandet, att näringslivet inom
länet saknar den mångsidighet, som är utmärkande för de mellersta och
södra delarna av riket. Otvivelaktigt utgör detta ur sysselsättningssynpunkt
en svaghet, framför allt då den inom länet helt dominerande, huvudsakligast
för exportmarknaden arbetande storindustrien icke har kunnat bereda syssel
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
sättning i tillräcklig omfattning ens under nu rådande högkonjunktur. En
svårare arbetslöshet än i någon annan del av landet kvardröjer sålunda alltjämt
inom länet. En försämring av konjunkturförhållandena utomlands
kommer att i särskild grad öka arbetslösheten i ett distrikt, vars näringsliv
så ensidigt inriktats på viss exportindustri som Västernorrlands. Såväl med
hänsyn till dagens situation som med tanke på den framtida utvecklingen bör
därför varje planmässigt strävande att skapa rikare variation av försörjningsmöjligheterna
genom för hemmamarknaden arbetande företag uppmuntras.
Det initiativ, som de sakkunniga tagit genom bildandet av Västernorrlands
läns företagareförening, synes mig därför vara välbetänkt.
På grund av de särskilda svårigheter, som möta försöken att få till stånd
nya företag i Västernorrlands län, bör enligt min mening staten skänka sitt
stöd åt föreningens strävanden. Detta stöd bör lämnas under former, som
möjliggöra nödig handlingsfrihet för föreningen i dess verksamhet. I motsats
till kommerskollegium håller jag nämligen före, att en lokalt arbetande
organisation av nu ifrågavarande typ har större förutsättningar än ett statsdepartement
eller ett centralt ämbetsverk att i varje särskilt fall bedöma,
hur man med anlitandet av tillgängliga resurser skall erhålla gynnsammast
möjliga resultat. Jag har därför för avsikt att, såvida icke riksdagen däremot
framställer erinran, av de i samband med anslag till reservarbeten anvisade
särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet, ställa medel
till förfogande för av Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. bedriven
låneverksamhet av i huvudsak den karaktär, som angivits i utredningens
förut omförmälda skrivelse.
Till komplettering av ofullständiga jordbruk i Blekinge
län har enligt riksdagens medgivande hittills disponerats 100,000
kronor av de medel, som ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande
av företagsverksamhet.
I skrivelse den 18 februari 1938 har Blekingeutredningen framlagt förslag
rörande inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län samt
rörande vissa omedelbara åtgärder till stärkande av de ofullständiga jordbrukens
ekonomiska bärkraft. För inventeringens verkställande erfordras
ett belopp av 25,000 kronor. Rörande åtgärderna i övrigt hänvisar utskottet
till propositionen (sid. 84).
Över framställningen ha utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen och statens
arbetslöshetskommision (sid. 85—87).
Departementschefen anför följande.
Vad angår Blekingeutredningens förslag att till Blekinge läns hushållningssällskaps
förfogande måtte ställas medel för verkställande av en systematisk
inventering av de ofullständiga jordbruken i länet, avsedd att läggas
till grund för de åtgärder av olika slag, som i de särskilda fallen lämpligen
böra vidtagas för stärkandet av dessa småbruks ekonomiska bärkraft, synes
mig detta förslag beaktansvärt. I likhet med utredningen håller jag
före, att en dylik grundläggande inventering skulle vara ägnad att befordra
planmässigheten och effektiviteten i den hjälp till självhjälp åt de ofullständiga
jordbruken, som nu i skilda former lämnas från statens sida och vars
intensifiering står på dagordningen. Uttryckligen må betonas, att igångsättandet
av en inventering av förevarande slag icke kan anses föregripa resultatet
av 1936 års egnahemsutrednings ännu ej avslutade arbete. Tvärtom
torde, enligt vad jag inhämtat, det för ifrågavarande utredning vara av viss
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
7
betydelse att i mindre skala pröva värdet av en inventering sådan som den
föreslagna, innan man eventuellt går att tillämpa ett dylikt inventeringsförfarande
i större omfattning. Jag delar därför Blekingeutredningens åsikt,
att inventeringen å ena sidan bör igångsättas fortast möjligt, d. v. s. redan
den 1 juli i år, men att den å andra sidan bör, på grund av sin försökskaraktär,
till tiden begränsas till att tillsvidare omfatta allenast två år. Riktlinjerna
för inventeringen torde böra av Kungl. Majit senare fastställas. I
fråga örn de för inventeringen erforderliga medlen torde dessa böra utgå
från de i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen
till främjande av företagsverksamhet.
Beträffande Blekingeutredningens förslag om anvisande av särskilda medel
till åtgärder i olika hänseenden till stärkande av de blekingska ofullständiga
jordbrukens bärkraft ligger saken något annorlunda till. Å ena sidan
synes det önskvärt och väl försvarbart, att medel fortsättningsvis anvisas
till fullföljandet av den speciella hjälpverksamhet beträffande de blekingska
småbruken, som avsågs med beviljandet år 1936 av förutnämnda 100,000-kronorsanslag till grundförbättringar vid ofullständiga jordbruk. Häremot torde
så mycket mindre kunna anföras någon principiell betänklighet, som riksdagen
redan bifallit Kungl. Majlis förslag om höjning av det allmänna anslaget
för detta ändamål samt den för nyss berörda 100,000 kronorsanslag
lämnade redovisningen ger vid handen, att största delen av anslaget just använts
och väl därför kan antagas även komma att i fortsättningen företrädesvis
användas för det ändamål — stenröjningen — som ansetts
särskilt motivera det allmänna anslagets höjande. Härtill kommer, att,
allteftersom den föi-ordade inventeringen fortskrider, ökade garantier torde
vinnas för att de beviljade medlen verkligen komma till användning där
behovet är störst. Å andra sidan lär man emellertid, när det gäller övriga
av Blekingeutredningen i detta sammanhang framförda anslagsäskanden,
icke kunna undgå att — hur starkt motiverade dessa än må i och för sig vara
— taga tillbörlig hänsyn därtill, att egnahemsutredningen kan förväntas komma
att inom kort framlägga förslag till nya åtgärder och ändrade grunder
för stärkandet av de ofullständiga jordbrukens bärkraft. Att under sådana
förhållanden, på sätt Blekingeutredningen föreslagit, redan nu anvisa medel.
vilka skulle utgå till i viss mån nya ändamål eller i allt fall enligt ändrade
grunder, synes ägnat att väcka betänkligheter och lär därför icke gärna
kunna komma ifråga i annat fall än då alldeles särskilda skäl tala därför.
Ett sådant undantagsfall föreligger enligt min mening beträffande det utav
Blekingeutredningen förordade anslaget till underlättandet av de ofullständiga
jordbrukens reglering — genom sammanslagning eller eljest — till större
enheter, vilket anslags användande nära sammanhänger med själva inventeringsarbetet.
Såväl önskvärdheten i och för sig av att denna utväg till de
ofullständiga jordbrukens »fullständigande» försöksvis prövas och verkligen
anlitas i de fall, där förutsättningarna för dess beträdande eljest föreligga,
som ock den av Blekingeutredningen framhållna nödvändigheten av att
man i det enskilda fallet ej försitter det riktiga »psykologiska» ögonblicket
för genomförandet av en dylik reglering utgör enligt min mening tillräcklig
anledning att bär bortse från nyssnämnda betänkligheter. När det gäller
de andra hithörande anslagen, betyder bristen på tillgängliga medel i regel
endast elt uppskov med åtgärdens vidtagande; bär däremot i de flesta fall
att åtgärdens vidtagande på grund av det rätta ögonblickets försummande
helt och hållet omöjliggöres. Beträffande anslagets användande anser jag mig
dock böra föreslå den inskränkningen, att det får tagas i anspråk endast i
sådana fall, dä dess anlitande blir aktuellt i samband med verkställd inventering
av del bvalag, lill vilke! vederbörande ofullständiga jordbruk hörer.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
Utskottet.
Anslagsbehov. Vid 1937 års riksdag beslöts, att Kungl. Majit skulle äga att
igångsätta statliga och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd
kostnad för staten av högst 15,000,000 kronor. Av detta belopp anvisades
för budgetåret 1937/38 10,000,000 kronor. För nästa budgetår återstår således
att anvisa 5,000,000 kronor.
Kungl. Majits anslagsäskande för nästa budgetår innebär, att Kungl. Majit
skulle äga besluta örn igångsättande av arbeten för en kostnad för staten av
högst 10,000,000 kronor. Av detta belopp äskas emellertid endast 5,000,000
kronor.
Sammanlagda medelsbehovet för statliga och kommunala beredskapsarbeten
under nästa budgetår uppgår alltså till 10,000,000 kronor.
Departementschefen erinrar beträffande frågan örn anslag till lån och subventioner
till främjande av enskild företagsamhet, att anslag för lån senast
anvisades av 1934 års riksdag för budgetåret 1934/35. Anslag till subventioner
har anvisats allenast av 1933 års riksdag, varvid emellertid är att märka,
att 1934 års riksdag medgivit, att det för budgetåret 1933/34 för detta
ändamål anvisade reservationsanslaget finge disponeras jämväl för låneunderstöd.
Från och med budgetåret 1934/35 har alltså gällt, att båda de
ifrågavarande anslagen kunnat tagas i anspråk för låneverksamheten. Å
anslagen återstår outnyttjat ett belopp av omkring 1,900,000 kronor.
Därefter anför departementschefen följande.
Sagda belopp bör få disponeras av Kungl. Majit jämväl efter utgången av
innevarande budgetår enligt hittills tillämpade grunder. Vad angår de budgettekniska
anordningar, som böra vidtagas för att möjliggöra en på så sätt
utvidgad dispositionsrätt, får jag erinra, att i propositionen med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39 förutsatts inrättandet i ett krisläge
av en särskild diversemedelsfond för lån och subventioner till främjande av
enskild företagsamhet. För avsättning till denna fond har anslag upptagits
å beredskapsstaten under femte huvudtiteln. Även de här ifrågavarande reservationerna,
vilka givetvis böra få disponeras helt oberoende av beredskapsstaten,
böra lämpligen redovisas å en dylik fond. I sådant syfte får
jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, förorda, att fondbildningen
kommer till stånd redan med utgången av innevarande budgetår.
Närmare föreskrifter härom torde få meddelas av Kungl. Majit.
Jag vill emellertid betona, att den föreslagna anordningen är av rent formell
natur. För min del anser jag nämligen icke skäl föreligga att i nuvarande
läge fullfölja den allmänna stödverksamheten och med hänsyn härtill
saknas alltså förutsättningar för inrättande av en lånefond i egentlig
mening. Däremot föreligger alltjämt behov av att med statsmedel främja
tillkomsten av nya företag i de av arbetslöshet svårt hemsökta landsdelarna.
Såvitt nu kan bedömas, erfordras, för att på denna väg mera avsevärt öka
sysselsättningsmöjligheterna, att för ett och samma företag betydande belopp
ställas till förfogande, och jag avser att för sådana fall, i likhet med vad som
hittills skett, underställa riksdagen föreliggande stödfrågor.
Även om konjunkturutvecklingen under nästa budgetår icke skulle medföra
en allmän försämring av arbetslöshetsläget, måste man räkna med en
kvardröjande restarbetslöshet av i stort sett samma omfattning och karaktär
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
9
som för närvarande. Sannolikheten talar följaktligen för att de problem,
som under innevarande budgetår dominera arbetslöshetspolitiken, komma
att i samma grad göra sig gällande under nästa budgetår. Dessa problem
avse framför allt restarbetslösheten i vissa områden av Göteborgs och Bohus
län, Västernorrlands län samt i någon mån även Blekinge och Norrbottens
län.
Enligt departementschefen bör arbetslöshetspolitiken under nästa budgetår,
i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande medlen för
restarbetslöshetens bekämpande, bedrivas efter samma riktlinjer, som varit
vägledande under innevarande budgetår. Utskottet delar denna uppfattning.
Hjälpverksamheten bör sålunda alltjämt inriktas på att inom områden
med kvardröjande arbetslöshet befrämja åtgärder, avseende att skapa
såväl nya industrier som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen.
Av utskottets allmänna inställning till arbetslöshetspolitikens utformning
framgår, att utskottet tillstyrker, att medel anvisas till statliga och kommunala
beredskapsarbeten. Rörande medlens användning ifrågasätter utskottet icke
någon ändring av den praxis, som utvecklat sig.
Av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten har framlagts förslag
rörande dels statsbidrag till arbeten, som kommunerna under alla förhållanden
ämnade utföra, samt kommunernas underrättande örn denna möjlighet
under goda tider, dels ock statligt bidrag till kommunerna för utarbetande
av planer till arbetsföretag. Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon
erinran från utskottets sida. Utskottet vill allenast beträffande förslaget om
statsbidrag till planläggning av arbeten understryka departementschefens
uttalande om att dylikt bidrag endast bör utgå efter prövning i varje särskilt
fall och då planläggningsarbeten skulle medföra en kännbar ekonomisk belastning
för kommunerna.
Det förslag, som av exporthuskommittén framlagts rörande möjligheterna
att förvärva marknad för export av färdiga trähus, anser utskottet beaktansvärt.
Därest under ärendets fortsatta behandling skulle visa sig lämpligt,
att staten understöder bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning av
färdiga trähus för export anlägga industriföretag å sådan ort, att arbetslösa
kunna beredas sysselsättning, har utskottet icke något att erinra mot att tidigare
till främjande av enskild företagsamhet anvisade medel anlitas för
ändamålet. Utskottet tillstyrker sålunda, att den behållning, som kan komma
att kvarstå vid utgången av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och 1934
års riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och subventioner till
främjande av enskild företagsamhet, må disponeras i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag.
Vad departementschefen i här ej särskilt berörda hänseenden anfört föranleder
icke någon utskottets erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
10
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet anfört, besluta örn igångsättande
av statliga och kommunala beredskapsarbeten till
en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;
b)
till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor;
c) medgiva, att den behållning, som kan komma att kvarstå
vid utgången av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och
1934 års riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och
subventioner till främjande av enskild företagsamhet må,
i den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
ordningen, efter nämnda tidpunkt av Kungl. Maj :t disponeras
för samma ändamål.
Stockholm den 27 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Hansén, Asplund, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Andrén,
Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Eriksson
i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Lindberg i
Umeå, Isacsson, De Geer i Hanaskog och Erlander.
Reservation
av herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Domö,
Magnusson i Skövde och Persson i Falla, vilka ansett, att utskottets utlåtande
och hemställan bort hava följande lydelse:
»Även om konjunkturutvecklingen under nästa budgetår icke skulle medföra
en allmän försämring av arbetslöshetsläget, måste man räkna med en
mindre, kvardröjande restarbetslöshet av samma karaktär som för närvarande.
Sannolikheten talar följaktligen för att de problem, som under innevarande
budgetår dominera arbetslöshetspolitiken, komma att göra sig gällande
under nästa budgetår. Dessa problem avse framför allt arbetslösheten
i vissa delar av Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län samt i
någon mån även Blekinge och Norrbottens län.
Statsutskottets utlåtande Nr 182.
11
Under nu angivna förhållanden bör hjälpverksamheten under nästa budgetår
liksom för närvarande inriktas på åtgärder, som speciellt kunna anses
påkallade av arbetslöshetens karaktär av restarbetslöshet. För bekämpandet
av denna relativt långvariga arbetslöshet är det nämligen enligt utskottets
uppfattning motiverat, att i anslutning till den ståndpunkt, fjolårets
riksdag intog, inom förut åsyftade ''arbetslöshetsöar’ använda även statliga
och kommunala beredskapsarbeten under nästa budgetår. En förutsättning
härför är emellertid, att reservarbeten och beredskapsarbeten icke ställas i
motsatsförhållande till varandra. Utskottet förutsätter, att erforderligt
samråd sker mellan de myndigheter, som handhava arbetslöshetsärenden.
Därjämte förutsätter utskottet att såsom beredskapsarbeten företrädesvis utväljas
sådana arbeten, som i största möjliga utsträckning skapa direkta arbetstillfällen.
Beträffande beredskapsarbetenas anordnande och bedrivande bör gälla
vad förra årets riksdag uttalade. Vad särskilt hänvisningsförfarandet angår
vill utskottet framhålla, att den omständigheten att ett beredskapsarbete anordnas
inom viss ort, icke får medföra, att arbetslösa familjeförsörjare över
huvud taget icke hänvisas till reservarbeten i trakten, även om en sådan hänvisning
av olika anledningar skulle visa sig fördelaktig.
Vid sidan av reservarbeten och beredskapsarbeten böra åtgärder vidtagas,
som kunna vara ägnade att inom områden med kvardröjande arbetslöshet
befrämja förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen, under förutsättning
dock att härigenom icke vållas intrång i redan bestående företag
och verksamhetsgrenar. Utskottet har därför icke något att erinra mot departementschefens
förslag att i samband med anslag till reservarbeten anvisa
särskilda medel till främjande av företagsverksamhet. Däremot kan
utskottet icke dela departementschefens uppfattning rörande lämpligheten
och ändamålsenligheten av att staten ställer medel till förfogande för bolag,
som eventuellt kan komma att bildas i syfte att för tillverkning av färdiga
trähus för export anlägga industriföretag. Det kan enligt utskottets mening
icke undvikas, att ett dylikt förfarande skulle åstadkomma en för den fria
företagsamheten menlig konkurrens. Rent principiellt anser utskottet, att
den hittills med medel från de tidigare beviljade anslagen till lån och subventioner
till främjande av enskild företagsamhet bedrivna statliga understödsverksamheten
bör avvecklas. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
Kungl. Maj:ts förslag om medgivande till fortsatt disposition av kvarstående
reservationer å nämnda anslag.
Av det för nästa budgetår äskade anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten
avser ett belopp av 5,000,000 kronor bidrag, som Kungl.
Majit enligt riksdagens medgivande beviljat under löpande budgetår. Då de
arbeten, som dessa bidrag avse, komma att till övervägande delen bedrivas
under nästa budgetår, torde, såvitt utskottet kan bedöma, ett belopp av ytterligare
5,000,000 kronor vara tillfyllest för statens hjälpverksamhet i förevarande
hänseende under nästa budgetår. Utskottet finner sig därför icke
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande att igångsätta bered
-
12 Statsutskottets utlåtande Nr 182.
skapsarbeten till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000
kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå Kungl. Maj:ts förslag örn bemyndigande för
Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad departementschefen i
statsrådsprotokollet anfört, besluta om igångsättande av statliga
och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd
kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;
b) till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor;
c) avslå Kungl. Maj:ts förslag om medgivande, att den behållning,
som kan komma att kvarstå vid utgången av budgetåret
1937/38 å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade
reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande
av enskild företagsamhet må, i den av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade ordningen, efter
nämnda tidpunkt av Kungl. Maj:t disponeras för samma än
i;''.
damål.»