Statsutskottets utlåtande Nr 155.
1
Nr 155.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning
av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit (punkten 131 av det vid nämnda proposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 4 januari 1938) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till nämnden för granskning
av läroböcker för budgetåret 1938/39 beräkna ett anslag av 15 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition
(nr 206), under åberopande av vid sistnämnda proposition fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till läroboksnämnden för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av
15 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Norman väckt motion (I: 278), vari
hemställts, att riksdagen ville, med avslag å Kungl. Majits proposition nr 206
angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av
läroböcker, besluta hos Kungl. Majit hemställa om utfärdande av sådana bestämmelser
i fråga om sättet för granskning av läroböcker vid folk- och
fortsättningsskolor samt högre skolor, som huvudsakligen överensstämma
med de av skolöverstyrelsen i underdånigt yttrande den 31 januari 1938 angivna
riktlinjerna;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr Rahmn m. fl. (I: 279) och den andra inom andra kammaren av
herr Lindskog m. fl. (11:411), vari hemställts, att riksdagen med avslag å
Kungl. Majits proposition nr 206 måtte till granskning av läroböcker genom
skolöverstyrelsen bevilja ett anslag av 5 000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts lill stöd för nämnda, motionsvis gjorda
yrkanden hänvisas — i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan —
till motionerna 1:278 och 11:411.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 155.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
På grundval av ett av särskilda sakkunniga år 1935 avgivet betänkande
framlade Kungl. Majit i proposition nr 143/1936 förslag om inrättande aven
nämnd för central granskning av läroböcker, utmynnande i en hemställan
örn anvisande av ett anslag av 15 000 kronor för ändamålet. Förslaget
avslogs av riksdagen, som därjämte anhöll örn verkställande av utredning
och framläggande för riksdagen, i den mån så kunde visa sig erforderligt,
av förslag till åtgärder för ett förbilligande av kostnaderna för läroböcker
m. m. vid skolorna.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit tillkallade departementschefen
efter givet bemyndigande fil. lic. N. Forssell såsom sakkunnig för att inom
departementet biträda vid fortsatt utredning av frågan om läroboksbeståndet
vid högre allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter jämte därmed
sammanhängande frågor. Med skrivelse den 15 december 1937 överlämnade
nämnde sakkunnige utredning och förslag rörande särskild granskning
av läroböcker, över vilket förslag den 31 januari 1938 avgivits utlåtanden
av statskontoret och av skolöverstyrelsen. I anledning av överstyrelsens utlåtande
har den sakkunnige avgivit särskilt yttrande den 18 februari 1938.
Kungl. Majits förslag bygger på och överensstämmer i huvudsak med den
sakkunniges förslag.
Kungl. Majlis i propositionen nr 143/1936 framlagda förslag
innebar i huvudsak följande:
Granskningen av läroböcker för skolornas undervisning borde utvidgas och
centraliseras. Resultatet av granskningen, vilken skulle hava karaktären av en
förhandsgranskning, omfattande både helt nya läroböcker och nya, omarbetade
upplagor av sådana, skulle framträda i officiella läroboksförteckningar,
upptagande godkända läroböcker och dessas priser. Förteckningarna, som
skulle bilda utgångspunkten för läroboksurvalet vid skolorna, borde därför
upprättas på objektiva, i varje särskilt fall tillämpade grunder. Som dylika
grunder angav departementschefen bland annat, att läroboken borde vara
ny, d. v. s. icke till väsentliga delar vara en reproduktion av en redan förefintlig
bok, att den borde bära en självständig, vederhäftig pedagogisk prägel
och att den i huvudsak motsvarade ett i en undervisningsplan ingående,
bestämt pedagogiskt ändamål.
Granskningen skulle ankomma på en särskild, fristående nämnd.
Antagningen av lärobok för viss skola skulle ske genom ett från granskningen
skilt förfarande av skolöverstyrelsen efter förslag av vederbörande
ämneskonferens, då de gällde en högre skolform, respektive vederbörande
folkskolinspektör efter förslag av skoldistriktet, då det gällde folk- eller fortsättningsskola.
Granskningsnämndens sammansättning skulle vara följande: Nämnden
skulle bestå av fem medlemmar. Fyra av dessa jämte suppleanter skulle
utses av Kungl. Majit för en tid av fyra år, varvid en medlem skulle förordnas
att tillika vara nämndens ordförande. Såsom femte medlem av
nämnden skulle, allteftersom nämnden handlade läroboksärenden av olika
beskaffenhet, inträda en ledamot av skolöverstyrelsen, vilken överstyrelsen
därtill förordnade. De medlemmar, som tillsattes av Kungl. Majit, skulle
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
3
utses enligt sådana grunder, att ordföranden företrädde det allmänna och
offentliga intresse, som vore förenat med läroboksfrågan, medan de övriga
Ire medlemmarna vöre aktivt verksamma pedagoger, vilka kunde anses företräda
gymnasiet, mellanskolan och folkskolan. Nämnden skulle förfoga över
experter (speciellt sakkunniga), som utsåges av Kungl. Majit. Experterna
vöre dels en sakkunnig rörande tryckeri- och förlagsärenden, dels ämnesexperter.
För övrigt skulle experter anlitas enligt nämndens omprövning.
För granskning av kristendomsböcker borde dock, förutom äinnesexperterna,
finnas en sakkunnig prästman, representerande de ifrågakommande rent
kyrkliga intressena.
Skolöverstyrelsen hade med avstyrkande av detta förslag i stället förordat
en granskning genom överstyrelsens försorg. Förslaget —- vilket alltjämt
vidhålles av överstyrelsen — innebar i huvudsak följande:
Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle — under förutsättning av att
officiella, av Kungl. Majit utfärdade läroboksförteckningar förelåge — överstyrelsen
verkställa granskning av nya läroböcker. För den högre skolan
skulle detta på samma sätt som hittills ske i direkt samband med antagningen
av läroböcker och på förslag av ämneskonferenserna. För den lägre
skolan skulle granskningen verkställas på särskild framställning av vederbörande
lokala skolmyndighet, närhelst ny lärobok föreslagits till antagande
inom ett folkskoledistrikt. Nya omarbetade upplagor skulle godkännas av
överstyrelsen enligt samma procedur som de sakkunniga förordat. Vid slutet
av varje år skulle vederbörande skolmyndigheter delgivas uppgifter rörande
godkännande av nya läroböcker och nya, omarbetade upplagor av läroböcker.
Granskningen skulle i varje särskilt fall ske med anlitande av två
experter. Då överstyrelsen avslagit framställning örn godkännande av lärobok,
skulle skälen därför angivas i expeditionen till vederbörande skolmyndighet.
Besvär över överstyrelsens beslut skulle i vanlig ordning ingivas till
Kungl. Majit. Utgallring av läroböcker skulle ske vart femte år genom en
på angivet sätt anordnad, särskild granskningsnämnd, varefter Kungl. Majit
skulle fastställa och utfärda läroboksförteckningar, innefattande det godkända
läroboksbeståndet.
Den sakkunniges, av departementschefen i propositionen nr
2 0 6/1 9 3 8 i huvudsak tillstyrkta förslag innebär, att en särskild nämnd
skulle verka för granskning av läroböcker och därmed jämställd undervisningsmateriel.
Nämndens beslut skulle underställas skolöverstyrelsen för
prövning. Godkändes icke nämndens beslut av överstyrelsen, skulle frågan
hänskjutås till Kungl. Majits avgörande. För bestridande av de med nämndens
verksamhet förenade kostnaderna skulle anvisas ett anslag av i runt
tal 14 700 kronor.
Enligt den sakkunnige vore det av vikt, att målsmannaintresset komme
att kunna göra sig gällande vid läroboksgranskningen under förutsättningar
och former, som betryggade dess reella och positiva inflytande. Härför fordrades
emellertid, att målsmännen hleve representerade i en nämnd såsom
ett självständigt organ.
Då på så sätt en nödig effektivitet skulle säkerställas åt lekmannaelemenlets
medverkan i granskningsarbetet, vore det å andra sidan uppenbart, att
denna medverkan borde utövas ej blott under kontroll av överstyrelsens arn
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
betsmyndighet utan också under ständigt samarbete med och information
från pedagogisk sakkunskap både inom överstyrelsen och inom själva nämnden
samt, i mån av behov, även från ämnesexperter.
I tre särskilda avseenden skulle denna samverkan mellan det allmänna intressets
representanter och den pedagogiska administrationen och expertisen
organiseras för att möjliggöra ett ur olika synpunkter önskvärt granskningsresultat.
1) Dels skulle såsom nämnt nämndens förslag regelmässigt underställas
överstyrelsen.
2) Vidare syntes också aktiva pedagoger böra vara bisittare i nämnden, i
enlighet med vad som föreslagits i 1936 års proposition. Två viktiga avvikelser
från de i sistnämnda proposition föreslagna principiella bestämmelserna
torde dock i detta sammanhang böra vidtagas. Dels påkallade kravet om att
allmänintressets målsmän borde äga en utslagsgivande ställning inom nämnden,
att dessa ägde majoritet inom nämnden. För det andra förtjänade en
anmärkning att beaktas, som framställts i skolöverstyrelsens utlåtande över
1934 års lärobokssakkunnigas betänkande, då det nämligen hävdats, att i
synnerhet folkskolans befogade anspråk icke tillräckligt tillgodosetts genom
att densamma enligt nämnda sakkunnigas förslag blott ägde en representant
i nämnden.
Om nämnden erhölle en konstant kärna av tre målsmän för allmänintresset
(lekmannarepresentanter), inklusive ordföranden, kunde såsom ledamöter
i densamma inträda två representanter för den högre skolan (gymnasiet,
lyceet och mellanskolan) vid granskning av undervisningsmateriel för dess
skolformer, samt i stället för dessa placeras två representanter för folkskolan,
när granskningen gällde materiel inom dennas verksamhetsområde. Nämnden
arbetade sålunda successivt på två avdelningar, en för högre och en för
lägre skola. Naturligtvis skulle ordföranden äga rätt att inkalla samtliga de
fyra pedagoger, som vore medlemmar av nämnden, för att dryfta de frågor,
som i detta samband kunde äga allmän och gemensam betydelse för högre
och lägre skola.
Vid besluts fattande inom denna fulltaliga nämnd torde dock — i enlighet
med den grundsats, som uppställts om allmänintressets dominerande inflytande
— endast en representant för den högre och en för den lägre skolan
böra äga votum, enligt Kungl. Maj:ts förordnande i samband med utseende
av medlemmar av nämnden.
3) Nämndens samverkan med pedagogiska auktoriteter skulle givetvis
också ske genom att experter anlitades vid förekommande behov. Den princip,
som godtagits år 1936, att två experter borde, var för sig eller gemensamt,
avgiva offentligt yttrande över varje bok, torde alltjämt böra upprätthållas.
Antagningen av läroböcker borde vara en från granskningsförfarandet
skild procedur.
Det ville synas, som om det i och för sig befogade kravet på viss pedagogisk
garanti för kvaliteten av den undervisningsmateriel, som underställdes
granskning, kunde fyllas, utan att granskningen sammankopplades med antagningsförfarandet.
Detta kunde lämpligen ske, örn, såsom fallet vore enligt
det i Norge sedan ett fyrtiotal år sedan tillämpade granskningsförfarandet,
det påkallades, att två kända pedagoger, i yttrande, tillsammans eller var för
sig, rekommenderade förlagets (eller författarens) ansökan om att viss lärobok
bleve godkänd till införande i skolorna.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
5
Granskningen skulle även omfatta priset å böckerna. Prisgranskningen
skulle, i motsats mot vad fallet bleve vid en granskning i samband med lärobokens
antagande vid viss skola, helt och hållet basera sig på prisuppgifterna
beträffande de böcker, som redan funnes upptagna å den auktoriserade
läroboksförteckningen, vilket vore en fördel.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt det sålunda framställda förslaget och i stället
förordat ett genomförande av det av överstyrelsen tidigare framlagda förslaget.
I sitt utlåtande har överstyrelsen sammanfattat sina anmärkningar
mot den sakkunniges förslag på följande sätt:
1. De föreslagna bestämmelserna i fråga örn nämndens och skolöverstyrelsens
befogenheter i granskningsärenden vore mindre lyckligt funna
och undandroge dessa ärenden skolöverstyrelsens beslutanderätt. Skolöverstyrelsen
ansåge, att överstyrelsen alltjämt borde vara beslutande myndighet
i dessa ärenden.
2. De föreslagna bestämmelserna om rätten att påkalla granskning, örn
nämndens arbetssätt och om hänskjutandet till skolöverstyrelsen av nämndens
beslut för godkännande skulle i många fall kunna medföra en tredubbel
expertgranskning, vilket skolöverstyrelsen funne innebära ett onödigt
förtyngande av granskningsarbetet.
3. Den majoritetställning, som enligt förslaget skulle intagas av nämndens
lekmannarepresentanter, vöre med hänsyn till nämndens uppgift att
utföra en väsentligen pedagogisk granskning av läroböckernas användbarhet
för skolbruk icke nöjaktigt motiverad.
4. Även med hänsyn därtill, att läroboksgranskningen i och för sig icke
kunde fylla någon väsentlig uppgift i fråga om läroböckernas förbilligande,
vore nämndens sammansättning icke nöjaktigt motiverad.
5. Bestämmelsen örn fasta pedagogiska bisittare vore av de skäl, som anfördes
i punkt 3 här ovan, mindre lyckligt utformad.
6. Den mest tyngande delen av nämndens arbete torde komma att utgöras
av granskningen av helt nya läroböcker, medan däremot granskningen avnya
upplagor i de flesta fall kunde förutses bliva jämförelsevis enkel. Men
antalet nya läroböcker vore icke så stort, att icke skolöverstyrelsen, med anlitande
av experter, skulle kunna fullgöra denna liksom den övriga delen av
granskningsarbetet.
Statskontoret har anfört, att — därest för granskningen av läroböcker ansåges
erforderligt att inrätta en från överstyrelsen fristående särskild nämnd
— ville det synas statskontoret, att det föreliggande förslaget beträffande
nämndens organisation och verksamhet vore väl ägnat att fylla de önskemål,
som från olika håll kunde framföras. Visserligen kunde ifrågasättas, örn icke
antalet ledamöter i nämnden vore större än nödigt vore. För den händelse
emellertid lekmannaelementet ansåges böra beredas avgörande inflytande
vid frågornas prövning, torde, då antalet pedagoger inom nämnden icke
lämpligen torde kunna sättas lägre än som föreslagits, ledamotsantalet näppeligen
kunna minskas. Statskontoret har föreslagit vissa jämkningar i kostnadsberäkningarna.
(i Statsutskottets utlåtande .Yr 155.
Departementschefen har för egen del, efter att hava konstaterat, att enighet
syntes råda om liirobokskontrollens syftemål och allmänna utformning,
anfört bland annat:
Departementschefen holle före, att skolöverstyrelsen och över huvud taget
representanterna för skolan i alltför hög grad undervärderat betydelsen av
lekmannainflytande vid läroboksgranskningen. Vid denna granskning vore
självfallet det pedagogiska momentet av stor, ofta utslagsgivande betydelse.
Men lika säkert vore, att de former, varunder läroboksproduktionen för närvarande
bedreves, och det sätt, varpå skolor och skolorganisationer och även
skolmyndigheter intresserades för nya läroböcker och nya utgåvor av läroböcker,
gjorde det till ett angeläget önskemål, att vid läroboksgranskningen
utrymme bereddes jämväl för mer allmänna synpunkter.
Det vore ingen nyhet i vår skolorganisation, att lekmannaelementet bereddes
inflytande på angelägenheter, som kunde betecknas såsom pedagogiska.
Som bekant vore lekmannainflytandet inom folkundervisningen avsevärt,
även i frågor, som kunde karaktäriseras såsom i egentlig mening pedagogiska,
och ingen hade ifrågasatt det berättigade i detta inflytande. Ingen
hade heller bestritt, att icke detta inflytande på det stora hela taget varit till
gagn för folkundervisningen. Lekmannainflytande inom de högre skolformerna
vore mindre rotfäst, men i de fall, då det förekomme, hade det visat
sig vara ur skolans synpunkt till fördel.
Med hänsyn härtill kunde departementschefen icke inse, varför lekmannainflytandet
skulle hållas tillbaka, då det gäller en för vårt skolväsende så
viktig uppgift som granskningen av de läroböcker, vilka användes i skolan.
Fastmer vore det, såsom redan antytts, just på detta område påkallat, att
lekmannainflytandet finge med styrka göra sig gällande, bland annat för att
hänsynen till kostnadsfrågan icke skulle tillmätas ett alltför blygsamt utrymme.
Departementschefen trodde för sin del, att det skulle visa sig mycket
svårt att uppfylla de önskemål i fråga örn skolmaterielens förbilligande, som
riksdagen flera gånger understrukit, örn ej vid handhavandet av läroboksgranskningen
de pedagogiska facksynpunkterna bleve konfronterade med
lekmannasynpunkterna. Än viktigare tedde sig tillgodoseendet av dessa önskemål,
därest i en framtid det allmänna skulle komma att i större omfattning
än hittills påtaga sig kostnaderna för skolmaterielen. Som bekant påginge
härom utredning inom ecklesiastikdepartementet genom särskilda
sakkunniga.
Det vore från denna utgångspunkt, departementschefen måste bedöma de
föreliggande förslagen i fråga örn läroboksgranskningens organisation —
å ena sidan utredningsmannens förslag örn inrättande av en särskild granskningsnämnd
för ändamålet med starkt inslag av representanter för ickepedagogiska
synpunkter, d andra sidan skolöverstyrelsens förslag örn en
granskning av läroböckerna allenast genom överstyrelsens försorg med biträde
av pedagogiska experter.
En lösning efter den sistnämnda linjen beredde icke inflytande åt lekmannaintresset
och avstyrktes därför av departementschefen. Han kunde ej
heller ansluta sig till uppfattningen, att granskningen av läroböckerna borde
ske i samband med antagningen av läroböckerna för bruk vid de särskilda
skolorna. Den sakkunnige syntes nämligen hava på ett ovedersägligt sätt
uppvisat, hurusom vid en på sådant vis anordnad granskning möjligheterna
att bevaka de synpunkter, vilka genom lekmannainslaget skulle tillvaratagas,
särskilt i prisfrågan, bleve i hög grad beskurna. Departementschefen
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
1
fäste i detta hänseende speciellt uppmärksamheten på vad den sakkunnige i
sitt senaste yttrande andragit i fråga om granskningen av nya omarbetade
upplagor. Av vad den sakkunnige anfört hade departementschefen helt blivit
övertygad örn nödvändigheten av att åtskilja antagnings- och granskningsförfarandet
på sätt den sakkunnige föreslagit. Vederbörande skolmyndigheter
borde alltså få träffa sitt val av läroböcker inom ramen av en i förväg upprättad
och efter hand reviderad och kompletterad förteckning över sådana
böcker, som befunnits böra ifrågakomma till antagning för skolbruk.
En lösning av frågan efter den av utredningsmannen tillstyrkta linjen
syntes i hög grad tillgodose kravet på medverkan från överstyrelsens sida
vid läroboksgranskningen. Den nämnd, som enligt det år 1936 framlagda
förslaget skulle inrättas, hade ifrågasatts skola fungera fristående från överstyrelsen,
direkt sorterande under Kungl. Majit. Den nämnd, som av den sakkunnige
nu föresloges till inrättande, skulle så till vida lyda under överstyrelsen,
att överstyrelsen skulle pröva de av nämnden fattade besluten. 1 fall avdelade
meningar mellan nämnden å ena sidan och överstyrelsen å den andra
skulle frågan underställas Kungl. Maj:ts prövning. Detta förfarande syntes
med hänsyn till den ifrågasatta sammansättningen av nämnden och jämväl i
betraktande av dess tilltänkta arbetsformer garantera en synnerligen grundlig
pedagogisk bedömning, samtidigt som det tillförsäkrade lekmannaintresset
behörigt inflytande på läroboksgranskningen. Av praktiska skäl, för att
förhindra att obetydliga meningsskiljaktigheter skulle föranleda hithörande
ärendens hänskjutande till Kungl. Majit, ville departementschefen emellertid
föreslå den förändringen i proceduren, att sådant hänskjutande skulle ske
allenast örn nämnden, vilken givetvis skulle erhålla del av överstyrelsens
beslut, inom viss tid efter delgivningen påkallade, att beslutet underställdes
Kungl. Maj:ts prövning. Vanlig besvärstalan av därtill berättigad part borde
självfallet under alla förhållanden stå öppen. Genom nämnda modifikation
av förslaget bereddes skolöverstyrelsen den ställning av beslutande myndighet
i dessa frågor, varpå den gjort anspråk.
I likhet med .statskontoret funne sig departementschefen kunna i huvudsak
biträda utredningsmannens förslag rörande nämndens sammansättning. Såsom
skett i andra liknande fall borde det få ankomma på Kungl. Majit att
framdeles taga detaljerna i utredningsmannens förslag på denna punkt under
närmare övervägande. Förslaget syntes emellertid kunna i huvudsak tagas
till utgångspunkt för de bestämmelser i ämnet, som borde av Kungl. Majit
meddelas.
Mot de jämkningar i utredningsmannens kostnadsberäkningar, som vidtagits
av statskontoret, hade departementschefen icke något att i huvudsak
erinra.
Departementschefen ville till sist framhålla, att den pågående utredningen
angående skolöverstyrelsens organisation icke borde kunna tagas till intäkt
för ett ytterligare undanskjutande av förevarande frågas lösning. Genom att
den grundläggande granskningen förlädes till en utanför överstyrelsen stående
nämnd lämnades överstyrelsens organisationsproblem orört.
Till stöd för det i motionerna 1:279 och 11:411 framställda yrkandet har
bland annat anförts:
Utredningsmannen föreslår, ali den nya läroboken skall kunna inlämnas
till granskning i korrektur, och gör gällande, att härigenom avsevärda besparingar
kunna göras, som skulle kunna möjliggöra en prissänkning. Enligt
8
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
de uppgifter, som lämnats oss, kan denna förmodan mycket starkt ifrågasättas.
Om boken blir helt underkänd, är det nog rikligt, då ju härigenom
trycknings- och papperskostnader inbesparas. Blir den godkänd, måste kostnaderna
tvärtom ökas genom detta förfarande. Såsom utredningsmannen
själv framhåller, skall i nämnden prövas bl. a. bokens yttre skick, hygieniska
krav och illustrationernas beskaffenhet, och detta kan ej ske med
mindre korrekturet föreligger ombrutet med illustrationerna insatta och
tryckta på gott papper. De extra åtgärder, som måste vidtagas härför, och
den väntetid, som måste förflyta, tills granskningen kan slutföras, nämnden
fattat sitt beslut och den slutliga tryckningen kan påbörjas, måste förväntas
snarast medföra en prisförhöjning.
I förslaget talas på upprepade ställen om önskvärdheten av en prissänkning
på läroböckerna, och det ligger ju i såväl det allmännas som målsmännens
intresse, att lärobokspriserna hållas så låga som möjligt. Riksdagen har
ju också vid upprepade tillfällen uttalat sig för utredningar och förslag i
detta syfte. Det är därför anmärkningsvärt, att utredningsmannen ej kommit
med ett enda förslag, som kan tänkas verka i förbilligande riktning.
Vissa föreslagna bestämmelser t. ex. utbytandet av ämneskonferensernas avgiftsfria
granskning mot rekommendationer från av författare eller förlag
avlönade experter böra tvärtom verka i prisfördyrande riktning. Det enda.
som ifrågasatts för läroböckernas förbilligande, är att inom nämnden en
viss press skulle åstadkommas genom jämförelser med priset på övriga motsvarande
läroböcker. Men detta är ju något, som redan nu sker. Utredningsmannen
synes visserligen tro, att vid prövning av ett läroboksförslag inom
t. ex. en ämneskonferens, göres jämförelser blott mellan den gamla läroboken
och den till införande föreslagna. Intet kan emellertid vara felaktigare.
1 konferensens skrivelse till överstyrelsen kanske ej någon annan jämförelse
göres, men inom konferensen har i regel dessförinnan före beslutets fattande
en ingående granskning företagits av samtliga böcker, som kunna ifrågakomma,
även i prisfrågan, och överstyrelsen bör ju ej ha någon svårighet att,
om dess förslag godtages av riksdagen, ha översikten tillgänglig.
Motionärerna anmärka vidare, att utredningsmannen icke åberopat några
exakta priskalkyler. 1927 års skolsakkunniga hava i detta avseende gjort
ingående och sakliga utredningar och härvid kommit till det resultatet, att
de svenska läroböckerna för de högre skolorna, för vilka utredningen gjordes,
äro billiga. Örn man bortser från den förhöjning av lärobokspriserna,
som ägde rum i samband med dessa skolors omorganisation, ha läroböckerna
i stort sett blivit billigare i varje fall för den enskilde lärjungen, sedan ovannämnda
undersökning gjordes.
Motionärerna bestrida vidare, att förlagen i regel lia någon ekonomisk
vinst av att provocera fram en omarbetad upplaga av en lärobok, då framställningskostnaderna
regelmässigt bli större än inkomsterna på den framtvingade
omsättningsökningen, samt framhålla, att en förnyelse av läroböckerna
är nödvändig för att de icke skola bli föråldrade.
Det ifrågasättes, om lekmännen skulle kunna i högre grad än skolöverstyrelsen
hålla bokpriserna nere. Lekmännen måste för övrigt bliva beroende
av experterna.
Motionärerna finna för sin del lämpligast, att den centrala granskningen
av läroböckerna uppdrages åt skolöverstyrelsen, sorn för det anslag, som
riksdagen finner lämpligt bevilja, förslagsvis 5 000 kronor, utser experter,
som äro sakkunniga på det undervisningsområde och det ämne, som läroboken
avser, och för bedömning av lärobokens pris.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
9
Såsom i propositionen och de i ämnet väckta motionerna framhållits. Utskottet.
råder en enig uppfattning örn behovet av en effektivare kontroll över läroboksbeståndet
vid folk- och fortsättningsskolorna, de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter. En central granskning av läroböckerna synes vara av
de föreliggande omständigheterna påkallad. Utskottet finner sig böra tillstyrka,
att dessa uppgifter anförtros åt ett för ändamålet lämpat statligt
organ.
Bedömandet av en läroboks lämplighet för skolbruk är tvivelsutan till
väsentlig del en pedagogisk uppgift. Det råder emellertid enligt utskottets
mening ingen tvekan om att uppgiftens art gör det till ett angeläget önskemål,
att jämväl lekmannasynpunkterna beredas ett starkt inflytande vid
behandlingen av dessa ärenden. I detta hänseende anser sig utskottet kunna
helt ansluta sig till vad departementschefen yttrat. Om, såsom skolöverstyrelsen
föreslagit, läroboksgranskningen skulle omhänderhavas av sistnämnda
ämbetsverk, kunna lekmannasynpunkterna icke göra sig gällande
i lika hög grad som om läroboksgranskningen anförtros åt ett för ändamålet
tillskapat organ, vars sammansättning och verksamhet planlagts med
särskilt aktgivande på önskvärdheten av att lekmannainflytandet icke tillbakatränges.
Å andra sidan är det lämpligt, icke blott att skolöverstyrelsen
såsom central pedagogisk instans erhåller möjlighet att övervaka utvecklingen
på förevarande ur pedagogisk synpunkt mycket viktiga område och
öva inflytande på urvalet av de läroböcker, som skola användas inom undervisningsväsendet,
utan också att läroboksgranskningen kan tillgodogöra
sig den inom överstyrelsen förefintliga pedagogiska sakkunskapen.
Det av departementschefen framlagda förslaget om inrättande av en
särskild nämnd för granskning av läroböcker med starkt inslag av representanter
för icke-pedagogiska synpunkter och vars beslut skulle underställas
överstyrelsen för prövning synes utskottet på ett tillfredsställande
sätt tillgodose både det ena och det andra av de ovan av utskottet angivna
önskemålen och sålunda tillförsäkra såväl skolöverstyrelsen som lekmannaelementet
behörigt inflytande på granskningsproceduren.
Vad i de förutnämnda motionerna anförts har icke kunnat föranleda utskottet
att i den föreliggande frågan intaga en annan ståndpunkt än den
nyss återgivna. Värdet av lekmannaelementets medverkan vid läroboksgranskningen
synes utskottet icke hava av motionärerna i tillbörlig grad
beaktats. Motionärerna hava icke heller klart ådagalagt, att ett förläggande
av läroboksgranskningen till skolöverstyrelsen .skulle väsentligt förbilliga
granskningsförfarandet. De i motionerna 1:279 och 11:411 angivna
kostnaderna vid en lösning av frågan enligt det i dessa motioner förordade
förslaget synas sålunda innesluta allenast de av granskningen föranledda
kostnaderna för experter, däremot icke sådana kostnader, som kunna anses
vara för hela ämbetsverket gemensamma och som måste ökas vid bifall
till det motionsvis framställda förslaget. Utskottet har ej heller kunnat
llihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 155. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
linna, att det av departementschefen föreslagna granskningsförfarandet
skulle i onödan tynga granskningsarbetet. Däremot är nämnda förfarande
ägnat att främja en allsidig och ingående bedömning av de till användning
vid skolorna ifrågasatta läroböckernas lämplighet. Tillika må framhållas,
att ett förläggande av läroboksgranskningen till skolöverstyrelsen innebär
en utökning av överstyrelsens arbetsuppgifter och arbetsbörda, som måste
inverka på bedömandet av den under utredning varande frågan örn överstyrelsens
organisation.
Utskottet, som sålunda finner sig böra i huvudsak tillstyrka departementschefens
förslag och avstyrka de i ämnet väckta motionerna, har ingenting
att erinra emot att vid delade meningar mellan skolöverstyrelsen och nämnden
vederbörande ärende skall, om nämnden så inom viss tid påkallar,
underställas Kungl. Maj:ts prövning. I detta sammanhang anser sig utskottet
böra i anledning av vad i motionerna anförts framhålla, att det synes
mindre troligt att överstyrelsen vid sin prövning av läroboksnämndens beslut
skall behöva annat än i särskilda undantagsfall anlita egna experter.
Den föreslagna sammansättningen av läroboksnämnden synes utskottet
väl avvägd och torde kunna av Kungl. Majit i huvudsak godtagas. Mot de
föreliggande kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att erinra.
Utskottet, som jämväl i övrigt biträder vad av departementschefen anförts,
hemställer således,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279
och II: 411), till Läroboksnämnden för budgetåret 1938/39
under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 15 000 kronor.
Stockholm den 20 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Nilsson i Malmö,
Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i
benestad, Andrén, Carlström, Bäcklund och Bäckström: samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Jeppsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Holmdahl, Isacsson, Andersson i
.Södergård, Weijne och Hansson i Rubbestad.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
11
Reservationer:
1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Landeryd, Andrén, Carlström,
Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom i —--(= utskottet)--— statligt organ.
Vid bedömandet av den föreliggande propositionen får det icke förbises,
ått läroboksgranskningen är väsentligen en pedagogisk angelägenhet och
dessutom en av de viktigare uppgifter, som skolöverstyrelsen i dess egenskap
av central pedagogisk myndighet har att handlägga. Till vad av överstyrelsen
och motionärerna i detta avseende anförts kan utskottet i stort sett
giva sin anslutning. Särskilt må framhållas vikten av att den pedagogiska
sakkunskap och den nära förtrogenhet med läroboksbeståndet, varöver skolöverstyrelsen
förfogar, omedelbart nyttiggöres för läroboksgranskningen.
Utskottet har härmed anslutit sig till den uppfattning, som statsutskottet år
1936 företrädde i sitt utlåtande i denna fråga.
Ur dessa synpunker är den av departementschefen ifrågasatta organisationen
av läroboksgranskningen icke tillfredsställande. Förslaget är bristfälligt
ej blott så till vida, att en nämnd inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen,
som i första hand skall pröva och antaga läroböcker, utan också
därutinnan, att granskningsförfarandet härigenom blir onödigt komplicerat
och dessutom kommer att draga högre kostnader än som äro nödvändiga.
Utskottet anser sig böra i stället för de av departementschefen föreslagna
anordningarna tillstyrka, att läroboksgranskningen såsom hittills företages
inom skolöverstyrelsen. Då det emellertid är önskvärt, att även lekmannaelementet
beredes inflytande på granskningen och det på grund härav är
nödvändigt att inom överstyrelsen närmare reglera lekmännens deltagande
i granskningsförfarandet, vill utskottet föreslå, att granskningen inom överstyrelsen
anförtros åt ett särskilt granskningsutskott, bestående av vederbörande
avdelningschef som ordförande, föredragande undervisningsrådet
inom överstyrelsen samt två lekmän med biträde av högst två av överstyrelsen
utsedda ämnesexperter för de särskilda fackområdena. Skolöverstyrelsen
utser en särskild expert rörande tryckeri- och förlagsärenden. En
.sekreterare hos utskottet utses av överstyrelsen. Vid lika röstetal bör ordföranden
äga utslagsrösten. Det beslut, som av granskningsutskottet fattas,
bör gälla såsom överstyrelsens beslut. Över beslutet bör givetvis besvär
kunna i vanlig ordning anföras hos Kungl. Maj:t. De två lekmännen inom
granskningsutskottet böra utses av Kungl. Majit.
Kostnaderna för granskningsutskottets verksamhet torde, intill dess närmare
erfarenhet vunnits, kunna begränsas till det i motionerna I: 279 och
II: 411 angivna beloppet av 5 000 kronor. Härvid förutsätter utskottet, att
utgifter för sekreterargöromål och för expenser bestridas med anlitande av
överstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag och att det särskilda anslag
12
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
å 5 000 kronor, som enligt utskottets mening bör under åttonde huvudtiteln
anvisas till granskning av läroböcker, bör avse arvoden till de förutnämnda
två lekmännen i granskningsutskottet samt arvoden m. m. till experter. Beträffande
arvoden och reseersättningar till omförmälda särskilda ledamöter
torde böra gälla i huvudsak de grunder, som av departementschefen förordats
beträffande ledamöterna i läroboksnämnden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279 och II: 411),
till Granskning av läroböcker för budgetåret 1938/39 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.»
2) av herrar Olof Olsson och Bäckström, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom i — — -— (= utskottet) —--statligt organ.
Vid bedömandet av den föreliggande propositionen får det icke förbises,
att läroboksgranskningen är väsentligen en pedagogisk angelägenhet och
dessutom en av de viktigare uppgifter, som skolöverstyrelsen i dess egenskap
av central pedagogisk myndighet har att handlägga. Till vad av överstyrelsen
och motionärerna i detta avseende anförts kan utskottet i stort sett giva sin
anslutning. Särskilt må framhållas vikten av att den pedagogiska sakkunskap
och den nära förtrogenhet med läroboksbeståndet, varöver skolöverstyrelsen
förfogar, omedelbart nyttiggöres för läroboksgranskningen.
Ur dessa synpunkter är den av departementschefen ifrågasatta organisationen
av läroboksgranskningen icke tillfredsställande. Förslaget är bristfälligt
ej blott så till vida, att en nämnd inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen,
som i första hand skall pröva och antaga läroböcker, utan också
därutinnan, att granskningsförfarandet härigenom blir onödigt komplicerat
och dessutom kommer att draga högre kostnader än som äro nödvändiga.
Utskottet anser sig böra i stället för de av departementschefen föreslagna
anordningarna tillstyrka, att läroboksgranskningen såsom hittills företages
inom skolöverstyrelsen. Då det emellertid är önskvärt, att även lekmannaelementet
beredes inflytande på granskningen och det på grund härav är
nödvändigt att inom överstyrelsen närmare reglera granskningsförfarandet,
vill utskottet föreslå, att granskningen inom överstyrelsen anförtros åt ett
särskilt granskningsutskott. Detta kunde lämpligen bestå av sex ledamöter
(med lika många suppleanter), nämligen äldste avdelningschefen i överstyrelsen
jämte ännu ett undervisningsråd som föredragande, tvenne inom
skolväsendet aktiva pedagoger, av vilka den ene skulle företräda den högre
skolan, den andre den lägre och således endast deltaga i de sammanträden,
där ärenden rörande den högre respektive den lägre skolan förekomma, samt
två lekmän — samtliga utanför överstyrelsen stående utsedda av Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
13
Maj:t. Allt efter tillgång på expertis inom utskottet självt kunde speciellt
sakkunniga tillkallas för de särskilda fackområdena. Avdelningschefen bör
fungera som ordförande och vid lika röstetal äga utslagsrösten. Och det beslut
som av granskningsutskottet fattas bör gälla såsom överstyrelsens
beslut. Över beslutet bör givetvis besvär kunna i vanlig ordning anföras hos
Kungl. Majit.
Kostnaderna för granskningsutskottets verksamhet torde, intill dess närmare
erfarenhet vunnits, kunna begränsas till 5 000 kronor. Härvid förutsätter
utskottet, att utgifter för sekreterargöromål och för expenser bestridas
med anlitande av överstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag och
att det särskilda anslag å 5 000 kronor, som enligt utskottets mening bör
under åttonde huvudtiteln anvisas till granskning av läroböcker, bör avse
arvoden till de förutnämnda av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av granskningsutskottet
samt arvoden m. m. till experter. Beträffande arvoden och
resersättningar till omförmälda särskilda ledamöter torde böra gälla i huvudsak
de grunder, som av departementschefen förordats beträffande ledamöterna
i läroboksnämnden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag och
de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279 och lii 411),
till Granskning av läroböcker för budgetåret 1938/1939 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.»
3
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sand. Nr 155.