Statsutskottets utlåtande Nr 153.

1

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
uppförande och underhåll av landsvägsbro
mellan Sverige och Norge över Svinesund.

(4:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t (punkt 17, sid. 145 och 146, av det vid
propositionen under sjätte huvudtiteln fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till bro mellan
Sverige och Norge över Svinesund för budgetåret 1938/39 beräkna ett reservationsanslag
av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 22 april 1938 dagtecknad proposition,
nr 298, med överlämnande av en mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse
rörande uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige
och Norge över Svinesund jämte därtill hörande bilaga, föreslagit riksdagen
att dels godkänna berörda överenskommelse, dels och till bro mellan Sverige
och Norge över Svinesund för budgetåret 1938/39 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Under de förhandlingar med vederbörande norska myndigheter, vilka på
Kungl. Majits uppdrag förts rörande frågan örn en färje- eller broförbindelse
över Svinesund, hava olika alternativ för förbindelsens ordnande tagits i
betraktande. För en förbättrad färjeförbindelse hava undersökts två alternativ,
nämligen dels förbindelsens förläggning till samma plats som den
för närvarande har, dels en förflyttning till Sättbacken eller Roparhällan
på svenska sidan och till Sponviken på den norska. Vidare ha diskuterats
vägförbindelserna dels från Skee järnvägsstation å järnvägslinjen Göteborg
—Strömstad över Håve till norska gränsen vid Håvedalen för anslutning
vid Ende till den inom Norge belägna vägen Vassbotten—Halden, dels
från Hällevadsholm utmed Bullaresjöarna till Vassbotten vid norska gränsen.
Med de båda senare alternativen skulle förbindelsen över Svinesund
förbli oförändrad, medan däremot de nämnda vägsträckorna Skee—Håvedalen
eller Hällevadsholm—Vassbotten skulle breddas och förbättras.

Förhandlingsmännen hava emellertid enats om förbindelsens ordnande

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 153—154. issa 38

2

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

vinesi

Scdtbaci

Hälledalen

STRÖMSTAD

Kornsjö,

Vassbotten

Hällevadsholm

20 Km

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

3

genom anläggande av en bro över Svinesund, därvid de låtit utarbeta flera
alternativa förslag till brons utförande.

Enligt den överenskommelse örn brons uppförande och underhåll, som
nu förelagts riksdagen för godkännande, skall bron — i överensstämmelse
med vad den svenska förhandlingsdelegationens ledare, landshövdingen M.
Jacobsson, förordat vid framläggandet av resultatet av de förda förhandlingarna
— å delen över sundet uppföras såsom bågbro av armerad betong
med landviadukterna å båda stränderna utbildade som valv av granitmurverk
eller stenklädd betong. Kostnaderna för det i överenskommelsen förutsatta
alternativet till brobyggnad hava av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på
grundval av dels inom styrelsen verkställd utredning dels i anslutning härtill
infordrade entreprenadanbud beräknats till 2,090,000 kronor. Av den totala
kostnaden skall på Norge falla 290,000 kronor, utgörande hälften av den be -

T T —

NORGE

Teon splyj&l

rote! /ängdiso™.

Sektion av va/v

Sektion av bågspann

Bro över Svinesund

av betong och sten; längd 420 meter; segelfri höjd 60 meter; valvsektionen upptar en brobredd
av 7.5 meter, varav körbana 6 meter och två gångbanor om vardera 0.75 meter.

räknade kostnaden för ett av de norska vägmyndigheterna uppgjort förslag
till bågbro av järnfackverk över själva sundet med landviadukter av järnbalkspann
på pelare av järnfackverk. Bron skall utföras helt av svenskt
material och av för brons utförande erforderliga dagsverken skola högst 16
procent utföras av norska undersåtar.

Brons underhåll skall ombesörjas av vederbörande svenska och norska
vägmyndigheter i samråd och kostnaden bestridas av vardera partens vägmyndigheter
i vad avser den inom dess område belägna delen av bron, varvid
gränsen mellan de båda länderna skall vara det över själva sundet belägna
brospannets mitt.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, chefen för försvarsstaben, generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen.
Av de hörda myndigheterna har endast järnvägsstyrelsen haft någon

4

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

invändning att göra mot den lösning av förevarande fråga, som innefattas i
den nu framlagda överenskommelsen. Styrelsen har ansett, att bron skulle
byggas med förstärkning för en framtida överbyggnad av järnvägsbro.

Departementschef en har vid sitt tillstyrkande av överenskommelsen anfört
bland annat följande:

Den nuvarande förbindelsen över Svinesund är ytterligt primitiv och obekväm;
därom synas icke råda några delade meningar. Behovet av en bättre
förbindelse över sundet är påfallande. Att ordna denna bättre förbindelse
medelst en ny färjeanläggning bleve visserligen billigare än genom anläggande
av en bro. Mellan de beräknade kostnaderna för en ny färjeanläggning och
det billigaste broalternativet är skillnaden dock icke betydande. En färje
förbindelse bleve emellertid också obekvämare och vintertiden dessutom förenad
med vissa risker på grund av de branta sluttningarna ned till stränderna.
Då det finnes skäl att antaga, att den redan nu icke obetydliga trafiken över
sundet med motorfordonstrafikens utveckling kommer att ökas, kan det befaras,
att en färjeförbindelse snart nog bleve otillfredsställande. Att å andra
sidan för undvikande av de med en tidsenlig förbindelse över Svinesund förenade
kostnaderna i stället förbättra vägförbindelserna antingen Skee—Elvedalen
eller Hällevadsholm—Vassbotten synes mig icke vara en rationell lösning
av problemet att åvägabringa en god förbindelse mellan Sverige och
Norge över Bohuslän. Vägen över Svinesund synes mig vara den riktiga
lösningen, och såväl i Kungl. Maj:ts uppdrag rörande förhandlingar med
Norge som ock i riksdagens uttalanden i frågan har aldrig förutsatts annat
än att förbindelsen skulle åvägabringas över Svinesund. Jag finner på dessa
grunder, att förbindelsen mellan Sverige och Norge i här ifrågavarande fall
lämpligast ordnas förmedelst anläggande av en bro över sundet.

I fråga örn det material, varav bron skall utföras, ansluter jag mig till det
i landshövding Jacobssons skrivelse framlagda förslaget. Det kan visserligen
icke råda tvivel därom, att en bro av sten och betong blir väsentligt dyrare
än en järnbro, även örn man räknar med de högre underhållskostnaderna å
den senare. Men dels blir, såsom landshövding Jacobsson framhåller, en bro
av sten och betong estetiskt mera tilltalande, dels synes mig syftet att bereda
ökade arbetstillfällen åt den av arbetslöshet svårt tyngda stenarbetarebefolkningen
vara värt att tillgodose. Riksdagen har också i sin förut nämnda
skrivelse år 1936 framhållit, att broarbetena kunde bliva till ett värdefullt led
i hjälpåtgärderna i fråga örn den i Bohuslän rådande arbetslösheten, därest
bropelarna, eventuellt också vissa brospann, utfördes av sten. Sålunda måste
riksdagen anses redan ha uttalat sig för en bro helt eller delvis utförd av sten,
eftersom en järnbro lika litet som en förbättrad färjeförbindelse är ägnad
att bereda ökade arbetstillfällen åt traktens befolkning.

I fråga örn det av järnvägsstyrelsen föreslagna utförandet av bron med
förstärkning för en framtida påbyggnad av järnvägsbro, kan detta förslag ur
vissa synpunkter synas välbetänkt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
torde emellertid kunna antagas, att en järnvägsbro över sundet icke
kommer att bliva aktuell inom de närmaste åren. Då härtill kommer att,
enligt vad jag inhämtat, från norsk sida göras bestämda invändningar mot
brons förstärkning för en framtida påbyggnad av järnvägsbro, synes mig för
närvarande lämpligast att åvägabringa den önskvärda förbättringen av förbindelsen
över Svinesund genom anläggande av en bro i enlighet med föreliggande
förslag till överenskommelse.

Den del av kostnaden för brons uppförande, som enligt överenskommelsen
skall falla på Sverige, föreslås skola fördelas på tre budgetår. Av det för

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

5

nästa budgetår erforderliga beloppet, 600,000 kronor, avses 300,000 kronor
skola anvisas å riksstaten, medan återstoden förutsättes skola utgå av beredskapsmedel.

Förevarande förslag till landsvägsbro över Svinesund har tillkommit efter
framställning från 1936 års riksdag, som framhöll behovet av förbättrade
samfärdselförbindelser mellan norra Bohuslän och Norge. Riksdagen uttalade
sig också för mellanriksvägens framdragning över Svinesund, vilken
sträckning såväl med avseende å framkomlighet som folkmängd och bebyggelse
ställde sig betydligt gynnsammare än ett annat framkommet alternativ
genom Bullaredalen och den oländiga bergsterrängen innanför Idefjorden över
Halden.

Utskottet får tillstyrka det sålunda framlagda förslaget, vilket också tillgodoser
behovet av ökade arbetstillfällen för Bohusläns arbetslösa genom att
bron utföres i armerad betong med landviadukter av granitmurverk eller stenklädd
betong.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) godkänna den mellan Sverige och Norge träffade överenskommelsen
rörande uppförande och underhåll av landsvägsbro
mellan Sverige och Norge över Svinesund;

b) till bro mellan Sverige och Norge över Svinesund för
budgetåret 1938/39 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 17 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Borell, Bergström, Gustafsson i Benestad, Andrén, Ström i Lidköping,
Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele, Bäcklund och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i
Skövde, Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Svensson,
Andersson i Prästbol, Ward, Weijne, De Geer i Hanaskog och Åqvist.

Utskottet.