Statsutskottets utlåtande Nr 134.
1
Ur 134.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
av såkerhetsanstalt för förvarade och internerade
samt ny sinnessjukavdelning inom fångvården
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1938/39 har Kungl. Maj:t under kapitalbudgeten (Bilaga 1, punkt
2), föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, såsom
kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond till Uppförande av säkerhetsanstalt
för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdelning inom
fångvården för budgetåret 1938/39 beräkna ett reservationsanslag av 500,000
kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 220, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 3
mars 1938, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att egendomen Hall skall enligt de mellan statsverket och Hallföreningen
gällande överenskommelser förvärvas för statsverkets räkning
samt att å egendomen skall i huvudsaklig överensstämmelse med av fångvårdsstyrelsen
i skrivelse den 12 februari 1938 framlagt förslag uppföras en
säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdelning
inom fångvården,
dels ock till Uppförande av säkerhetsanstalt för förvarade och internerade
samt ny sinnessjukavdelning inom fångvården för budgetåret 1938/39 anvisa
ett reservationsanslag av 500,000 kronor. ,
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion,
nr 302, vari hemställts att riksdagen ville
1) förklara, att riksdagen genom beviljande av medel till uppförande av
s. k. »förvaringsställen» för s. k. straffriförklarade icke velat sanktionera den
ur laga rättsordning utbrutna tillverkningen av sådana offerväsen,
2) i skrivelse till Kungl. Majit begära undersökning och förslag till att förbättringen
i lokaliteterna kompletteras även med en kärleksfull vård av de
patienter, som tillkommit genom förberörda tillverkning av straffriförklarade,
samt
3) hemställa, att denna omvårdnad även innefattar en organisation från
samhällets och anstaltens sida att bereda straffriförklarade mänskliga utsik
Bihang
till riksdagens protokoll Ithis. 6 sami. Nr 134—130. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
ter till ett återvändande till friheten och möjligheter till utkomst, som genom
samhällets tidigare ingripande ruinerats för dem.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Förevarande proposition bygger på en inom fångvårdsstyrelsen i samråd
med särskilda sakkunniga verkställd utredning, vilken av fångvårdsstyrelsen
framlagts i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 februari 1938. Av denna framgår
i huvudsak följande.
Platsbehovet för förvarade och internerade.
Enligt nu gällande bestämmelser skola förminskat tillräkneliga förbrytare
intagas till förvaring i särskild vårdanstalt och återfallsförbrytare intagas i interneringsanstalt
för återfallsförbrytare. Vårdanstalter för förminskat tillräkneliga
förbrytare finnas för närvarande anordnade, för män vid centralfängelset
i Norrköping (100 platser) och kronohäktet i Ystad (15 platser) och för
kvinnor vid centralfängelset i Växjö. Interneringsanstalt för manliga återfallsförbrytare
är anordnad vid straffängelset i Karlstad (omkring 50 platser) och
för kvinnliga återfallsförbrytare vid centralfängelset i Växjö. Antalet platser
för kvinnliga förvarade och internerade vid centralfängelset i Växjö kan angivas
till omkring 10.
1937 års lag örn förvaring och internering föreskriver icke särskilda anstalter
för förvarade och internerade utan talar endast örn »säkerhetsanstalt».
Vid lagens antagande kunde icke överblickas, när det ökade anstaltsutrymme
som lagen påkallar kunde bliva tillgodosett. Lagens ikraftträdande har därför
gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande. Beträffande innehållet i
lagen hänvisas till propositionen i ämnet till 1937 års riksdag (nr 310) samt
första lagutskottets i anledning därav avgivna utlåtande (nr 65). Här må endast
erinras, att förutsättningarna för förvaring och internering genom den
nya lagen ändrats sålunda, att institutens tillämpningsområden betydligt utvidgats.
Enligt fångvårdsstyrelsens nu föreliggande förslag skulle kvinnliga förvarade
och internerade såsom hittills intagas å centralfängelset i Växjö. Såsom
säkerhetsanstalt för manliga förvarade och internerade under 21 års ålder —
för vilka beräknats ett anstaltsutrymme av 30 platser — skulle användas kronohäktet
i Ystad. Härvid skulle den vid detta kronohäkte inrättade sinnessjukavdelningen
indragas. För genomförandet av vad sålunda föreslagits beträffande
kronohäktet i Ystad skulle särskilt anslag icke behöva ifrågakomma.
För manliga förvarade och internerade över 21 år, till vilken kategori det
övervägande flertalet fall är att hänföra, skulle förvaringsanstalten i Non-köping
och interneringsanstalten i Karlstad bibehållas. Härvid skulle, liksom nu
är fallet, förvarade i regel hänvisas till anstalten i Norrköping och internerade
till anstalten i Karlstad.
De platser, som erfordras utöver befintliga anstalter, böra enligt styrelsen
anskaffas genom nybyggnad i två etapper, vardera omfattande omkring 100
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
3
platser. Den nya säkerhetsanstalten skulle omfatta följande för de intagna
avsedda förläggningslokaler:
Efter första etappen: Antal platser
en sluten paviljong ...................................... 64
en halvöppen paviljong .................................. 20
en öppen paviljong ...................................... 20
tillhopa 104 platser.
Vid full utbyggnad: Antal platser
två slutna paviljonger å 64 platser........................ 128
en halvöppen paviljong .................................. 20
en öppen paviljong ...................................... 20
en sjukavdelning ........................................ 25
tillhopa 193 platser.
Behovet av ny sinnessjukavdelning inom fångvården.
Fångvårdens uppgifter beträffande sinnessjukvården regleras genom sinnessjuklagen
den 19 september 1929. Å fångvårdens sinnessjukavdelningar
förvaras dels häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet enligt domstols förordnande
skall undersökas, s. k. undersökningsfångar, dels vissa strafffriförklarade,
dels ock till straff, förvaring eller internering dömda
personer, hos vilka uppträder sinnessjukdom, i det följande kallade sinnessjuka
fångar.
Fångvårdsstyrelsens sinnessjukavdelningar och beläggningen därstädes
den 1 januari 1938 framgår av följande sammanställning.
Sinnessjukavdelningen vid |
Antal platser |
A |
n t a |
1 |
Tillhopa |
undersök- ningsfält |
straffri- förklarade |
sinnessjuka fångar |
|||
Centralfängelset å Långholmen...... |
60 |
27 |
16 |
8 |
51 |
» i Malmö........... |
30 |
19 |
6 |
— |
25 |
» i Härnösand....... |
10 |
8 |
3 |
2 |
13 |
» i Växjö........... |
16 |
1 |
27 |
— |
28 |
Straffängelset i Jönköping........ |
60 |
— |
39 |
2 |
41 |
Kronohäktet i Västervik ........ |
35 |
17 |
23 |
7 |
47 |
» i Ystad............ |
30 |
— |
18 |
— |
18 |
Tillhopa |
241 |
72 |
132 |
19 |
223 |
Sinnesundersökningar verkställas vid samtliga sinnessjukavdelningar utom
i Jönköping och Ystad. Avdelningen i Växjö saint fyra platser å Långholmen
äro avsedda för kvinnor. En vid centralfängelset å Härlanda befintlig
sinnessjukavdelning med 10 platser har uteslutits i sammanställningen,
enär fångvårdsstyrelsen icke lyckats anskaffa någon psykiatriskt utbildad
läkare, som velat åtaga sig befattningen som sinnessjukläkare vid avdeb
ningen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
Frågan om anstaltsbehovet för sinnessjukvården inom fångvården har under
de senare åren vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet.
De rådande otillfredsställande förhållandena sammanhänga därmed att —
bortsett från sinnessjukavdelningen å Långholmen — sinnessjukavdelningarna
äro inhysta i gamla fängelser. Möjlighet har icke funnits att i dessa anordna
tillräckliga arbetslokaler och dagrum eller att genomföra en nöjaktig
gruppering av klientelet. Utrymmena utanför fängelserna äro vidare alltför
begränsade. Nu angivna bristfälligheter ha framför allt gjort sig gällande
vid den sinnessjukavdelning, som är förlagd till Jönköpingsfängelset, och
det har länge varit ett önskemål att få denna avdelning nedlagd. De med
lokalförhållandena sammanhängande svårigheterna vid sinnessjukavdelningarna
ha ökats genom överbeläggning, vilken beträffande undersökningsfångarna
främst förklaras därav, att domstolarna numera i större utsträckning
än tidigare hänvisa tilltalade till sinnesundersökning, och beträffande
straffriförklarade närmast är att söka i den vid de vanliga sinnessjukhusen
rådande platsbristen.
Oaktat att under år 1937 vissa åtgärder vidtagits, som utjämnat missförhållandet
mellan antalet tillgängliga och antalet erforderliga platser å fångvårdens
sinnessjukavdelningar, anser fångvårdsstyrelsen det finnas anledning
antaga, att antalet undersökningsfält fortfarande kommer att stiga
och att den rådande platsbristen på sinnessjukhusen alltjämt kommer att
hindra avgången av straffriförklarade från fångvårdens sinnessjukavdelningar.
Styrelsen finner därför försiktigheten bjuda att tills vidare räkna med
ett behov av 250 vårdplatser eller i det närmaste samma antal som nu finnes,
därest vårdplatserna vid centralfängelset å Härlanda medräknas.
För tillgodoseende av detta behov erfordras enligt styrelsen 30 nya platser
såsom ersättning för sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Ystad, vilket
skulle i sin helhet upplåtas såsom säkerhetsanstalt. Vidare vore tiden nu
inne att nedlägga den till straffängelset i Jönköping förlagda sinnessjukavdelningen,
vilken finge anses vara synnerligen otillfredsställande. Då denna
avdelning hade 60 platser, skulle det sammanlagda platsbehovet stiga till
90, vilken siffra lämpligen syntes höra höjas till 105. Dessa 105 vårdplatser
borde anskaffas genom uppförandet av en särskild anstalt, avsedd såsom
sinnessjukavdelning och förlagd till landet, varigenom de intagna kunde
sysselsättas icke blott som nu med olika slags hantverk utan också med trädgårds-
och lättare jordbruksarbete. Anstalten borde uppföras i två avdelningar,
en sluten och en öppen, förslagsvis med 82 respektive 23 vårdplatser,
och företrädesvis avses för straffriförklarade samt sinnessjuka fångar.
Styrelsen föreslår för sin del, att ifrågavarande avdelning förlägges i närheten
av den nya säkerhetsanstalten samt i administrativt och ekonomiskt
avseende ställes under samma förvaltning som denna anstalt. Chefen
för denna skulle alltså i nämnda avseenden vara chef jämväl för sinnessjukavdelningen.
I vad det rörde vården av de sjuka skulle läkaren vid
sinnessjukavdelningen äga bestämmanderätten.
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
5
Anstalternas förläggning och kostnaderna för deras inrättande.
Fångvårdsstyrelsen inriktade till en början sina strävanden på att finna
en lämplig plats i närheten av Norrköping. Genom den s. k. Hallutredningens
förslag har emellertid frågan kommit i ett nytt läge. I det av nämnda
utredning den 10 december 1937 avgivna betänkandet föreslås nämligen
bland annat, att staten skulle förvärva åkerbrukskolonien Hall samt upplåta
denna för statligt vårdändamål, i första hand för fångvårdens räkning. (Jfr
prop. nr 198.) Fångvårdsstyrelsen har efter ytterligare utredning kommit
till det resultat, att Hall är lämplig för en anläggning av nu ifrågavarande
slag och att egendomen därför bör förvärvas av statsverket från dess ägare,
föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina.
Egendomen Hall är belägen i Östertälje socken av Stockholms län, 5 kilometer
från Södertälje, och omfattar fem fastigheter, nämligen Hall nr 1—3,
Håga nr 1 och Plågelby nr 1. Arealen uppgår till 825 hektar enligt följande
fördelning: åker 183 hektar, tomt och trädgård 8 hektar, skogsmark 534
hektar, lek- och idrottsplatser 30 hektar samt övrig mark 70 hektar.
Bebyggelsen är koncentrerad till företrädesvis två platser, huvudanstalten
och Hågakolonien. Vid huvudanstalten ligga fyra s. k. logementsbyggnader,
varav en användes som sjukhusbyggnad, ävensom en gymnastikbyggnad
samt en köks- och matsalsbyggnad. Intill köks- och matsalsbyggnaden ligger
en maskinbyggnad med däri inrymd tvättinrättning.
Vid Långängen •— på omkring 2 kilometers avstånd från huvudanstalten
— ligger den s. k. Hågakolonien. Denna byggnad, vilken uppfördes
år 1926, innehåller — utom 25 enkelrum, avsedda för elever — dagrum, matsal,
köksavdelning samt personalbostäder. I Hågakoloniens omedelbara närhet
ligger en nyuppförd bostad och ett mindre bostadshus, båda använda
som personalbostäder.
Hela egendomen är taxerad till 1,217,900 kronor, varvid själva lantegendomen
med tillhörande gårdsbyggnader taxerats till 332,900 kronor och anstaltsbyggnader
m. m. till 885,000 kronor.
Enligt den av fångvårdsstyrelsen framlagda planen skall säkerhetsanstalten
förläggas till platsen för den nuvarande huvudanstalten och sinnessjukavdelningen
till Hågakolonien.
Kostnaderna för anstalternas inrättande beräknar styrelsen sålunda:
A. Säkerhetsanslallen (första etappen, 104 platser).
1. Administration sbyggnad (inredes i nuvarande sjukhusbyggnaden) .. 35,000
2. Vakt- och entrébyggnad ........................................ 49,500
3. Sluten paviljong................................................ 301,500
4. Halvöppen paviljong............................................ 108,500
5. Öppen paviljong................................................ 100,000
6. Sjukhusbyggnad (utföres i andra etappen)
7. Ekonomibyggnad ...................................... 264,500
Avgår köksavdelning som utföres i andra etappen, örn så
är erforderligt........................................ 93,000 171,500
Värmecentral .................................................. 50,000
6
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
8.
9.
10.
11.
12.
1.
2.
O
0.
4.
5.
6.
1.
1.
2.
1.
2.
3.
Omändring och utökning av befintliga verkstadslokaler (Holmia
m. m.) ......................................................
Inhägnader ....................................................
Vägar, planering etc.........................:........... 35,000
Avgår örn fångarbetskraft användes...................... 20,000
Yttre ledningar................................................
Diverse arbeten ................................................
B. Sinnessjukhuset (105 platser).
Entrébyggnad...........................................
Sinnessjukhus...........................................
Reparation av s. k. Hågabyggnaden för lindrigt sinnessjuka
Inhägnader, planering etc............................... 93,000
Avgår om fångarbetskraft användes...................... 5,000
Yttre ledningar och brunn m. m.................................
Diverse arbeten................................................
C. Jordbruksbyggnader.
Kostnader för modernisering och reparation enligt särskild beräkning
D. Bostadsbyggnader.
Kostnader enligt särskild beräkning..............................
Ombyggnad av f. d. logementsbyggnaden Tomtebo........ 29,000
Ombyggnad av f. d. logementsbyggnaden Storgården...... 24,000
Diverse arbeten................................................
E. För hela anstalten gemensamma arbeten.
Brunnsanläggning..............................................
Huvudledningar mellan olika anstalts-, bostads- m. fl. områden,
vattenreservoar m. m.........................................
Oförutsedda utgifter, kontroll, arbetsledning m. m.................
18,000
125.000
15.000
104.000
56.500 1,134,500
88.000
495.000
20.000
88,000
40.000
JÄ000 746,000
....... 150,000
338.000
53.000
26.000 417,000
8,000
88.500
206.000 302,500
Totalkostnad kronor 2,750,000
En fortsatt utbyggnad av anstalten beräknas kräva proportionsvis mindre
kostnader. Åtskilliga för hela anstalten gemensamma byggnader och anläggningar,
som utförts eller iordningställts under första byggnadsskedet,
anses nämligen tillräckliga även vid ett ökat platsantal.
Beträffande förutsättningarna för statsverkets övertagande av egendomen
Hall får utskottet hänvisa till propositionen sid. 26—32. Här må endast
nämnas, att staten enligt överenskommelse den 12 juni 1925 har förbehållit
sig att under vissa förutsättningar få övertaga Hågakolonien med tillhörande
jordområde mot återställande av inteckningar i Hall å 125,000 kronor.
Vidare har den 20 juni 1930 träffats en överenskommelse, som innebär,
att staten skall äga att för en köpesumma av 550,000 kronor och på de villkor
i övrigt som må kunna träffas inköpa egendomen Hall — med undantag
av Hågakolonien — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni jämte
döda och levande inventarier, varvid oguldna belopp av lån å tillhopa högst
525,000 kronor skola gå i avräkning. Den förra överenskommelsen gäller
till den 1 januari 1946, den senare till och med den 30 juni 1940.
övertagandet förutsättes ske tidigast den 1 januari 1940.
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
1
I ärendet hava medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret och
Hallföreningens styrelse yttrat sig.
Departementschefen har till en början erinrat, att det av fångvårdsstyrelsen
framlagda förslaget avsåge att i ett sammanhang lösa två inom fångvården
aktuella frågor, nämligen dels behovet av anstaltsutrymme för förvarade
och internerade och dels behovet av ny sinnessjukavdelning. En
gemensam lösning av dessa frågor — tidigare ifrågasatt — framstode såsom
naturlig med hänsyn till beskaffenheten hos det klientel det här gällde och
vore förmånlig ur ekonomisk synpunkt.
Beträffande anstaltsbehovet för förvarade och internerade
anför departementschefen härefter bland annat:
Den fortgående ökningen av särskilt antalet förvarade har tidigare påkallat
uppmärksamhet åt frågan om ökat anstaltsbehov för förvarade och
internerade. Detta behov har aktualiserats, sedan tillämpningsområdena för
instituten förvaring och internering vidgats genom den nya lagen örn förvaring
och internering i säkerhetsanstalt. Tillgodoseendet av ifrågavarande
anstaltsbehov utgör, såsom förut angivits, förutsättning för denna lags
ikraftträdande. Med utgångspunkt från verkställda beräkningar angående
frekvensen av förvaring och internering har fångvårdsstyrelsen nu framlagt
förslag till täckande av platsbehovet.
Fångvårdsstyrelsens förslag alt kvinnliga förvarade och internerade skola
intagas i Växjöfängelset synes icke giva anledning till erinran. Likaså torde
åtminstone tills vidare kronohäktet i Ystad, såsom styrelsen föreslagit,
kunna användas såsom säkerhetsanstalt för yngre manliga förvarade och
internerade. Detta häkte är numera försatt i gott skick och dess trädgårdsområde
har utvidgats så att möjlighet finnes att bereda de intagna utearbete.
Den omständigheten att den nuvarande sinnessjukavdelningen å häktet skulle
få indragas, torde, med hänsyn till vad jag kommer att föreslå rörande
uppförande av en ny sinnessjukavdelning för fångvården, icke utgöra något
hinder för häktets användning såsom säkerhetsanstalt.
Vad därefter angår anstaltsbehovet för manliga förvarade och internerade
över 21 år, till vilken kategori det övervägande flertalet fall är att hänföra,
ha de sakkunniga, vilka utarbetat det förslag som legat till grund för den
nya lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, vid sina beräkningar
kommit till det resultat, att tills vidare för denna kategori skulle vara
tillräckligt med 300 platser. Enligt de sakkunnigas förslag skulle de nuvarande
anstalterna i Karlstad och Ystad för internerade respektive förvarade
nedläggas, medan förvaringsanstalten i Norrköping skulle bibehållas.
Då platsantalet vid Norrköpingsanstalten uppgår till 100, vore ytterligare
200 platser erforderliga, och detta platsantal borde täckas genom nybyggnad.
Under en första utbyggnadsperiod skulle anstalten byggas för
100 platser. Fångvårdsstyrelsen föreslår med avvikelse från de sakkunnigas
förslag, icke blott, att Ystadsanstalten bibehålies för yngre manliga förvarade
och internerade utan även att anstalten i Karlstad fortfarande tills vidare
användes för internerade. Styrelsen har nämligen, vidkommande förslaget i
sistnämnda del, funnit lämpligt att, intill dess närmare erfarenhet vunnits, de
nyintagna samt de svårdisciplinerade eller mera utpräglat farliga avskiljas
från övriga intagna genom omhändertagande icke på .skilda avdelningar
inom anstalten i Norrköping utan på helt skilda anstalter. Härvid skulle,
liksom nu är fallet, förvarade i regel hänvisas lill anstalten i Norrköping och
internerade till anstalten i Karlstad.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
I likhet med de sakkunniga Ilar fångvårdsstyrelsen funnit, att det antal
platser som erfordras utöver vad som rymmes i befintliga anstalter bör anskaffas
genom nybyggnad, vilken skulle ske i två etapper. Styrelsen bar
därvid uttalat att, ehuru styrelsen föresloge bibehållande tills vidare av
anstalten i Karlstad, styrelsen likväl — med hänsyn till storleken av den nuvarande
beläggningen å förvaringsanstalterna i Norrköping och Ystad samt
å interneringsanstalten i Karlstad — räknade med ett platsantal av omkring
200 vid full utbyggnad av anstalten samt ansåge att den första utbyggnaden
måste avse anskaffande av ett hundratal nya platser.
Fångvårdsstyrelsens förslag att Karlstadsanstalten tills vidare skall bibehållas
torde visserligen kunna lämna rum för någon tvekan. Med hänsyn
till de fördelar ur vård- och behandlingssynpunkt som, enligt vad fångvårdsstyrelsen
framhållit, ett bibehållande av denna anstalt skulle medföra
har jag dock ansett mig böra biträda förslaget härom såsom innebärande
en lösning vilken tills vidare kan godtagas. De platser som erfordras utöver
anstalterna i Norrköping och Karlstad måste otvivelaktigt anskaffas
genom nybyggnad. Såsom styrelsen framhåller, är det nämligen uteslutet,
att någon av de nuvarande fångvårdsanstalterna skulle kunna komma
i fråga för en sådan säkerhetsanstalt som här avses. Jag finner mig alltså
böra tillstyrka att, såsom föreslagits av såväl nyssnämnda sakkunniga
som fångvårdsstyrelsen, en ny säkerhetsanstalt uppföres. Denna torde böi''a
uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med den av fångvårdsstyrelsen
framlagda planen. Med ledning av den blivande beläggningsfrekvensen
torde framdeles få avgöras huru stor den utbyggnad, som är avsedd att ske
i andra etappen, skall göras. En särskild fördel med det nu till utförande
föreliggande förslaget synes mig vara, att det såväl ur ekonomisk synpunkt
som ur vårdsynpunkt erbjuder goda förutsättningar för ett framtida utbyggande.
Departementschefen övergår härefter att behandla frågan om a n s t altsbe
h o v e t för sinnessjuk v å r den ino m f å ngvå r d e n, varvid
han bland annat anför:
Vid prövningen av fångvårdsstyrelsens förslag örn tillgodoseende av det
otvivelaktigt trängande anstaltsbehovet för den till fångvården hörande sinnessjukvården
synes man kunna räkna med att fångvården framdeles såsom
hittills får omhändertaga de så kallade undersökningsfälten samt de sinnessjuka
fångarna. I fråga om båda dessa kategorier torde gälla att minskning
i det nuvarande antalet icke är att emotse; åtskilligt tyder tvärtom på att en
icke oväsentlig ökning kan förväntas. Vad angår den tredje gruppen bland
dem som nu intagas å fångvårdens sinnessjukavdelningar nämligen straffriförklarade,
är att märka att — även om dessa något snabbare än hittills skett
skulle kunna överföras till de vanliga sinnessjukhusen — dock ett avsevärt
antal platser inom fångvårdens sinnessjukavdelningar måste finnas tillgängligt
för denna grupp. Bland annat får beaktas afl, såsom ock medicinalstyrelsen
framhållit, överförande till vanligt sinnessjukhus ej kan ifrågakomma
förrän domstolens utslag vunnit laga kraft eller, i händelse av anförda
besvär, blivit prövat av högre rätt.
Enligt min mening giver den av fångvårdsstyrelsen verkställda utredningen
vid handen, att åtgärder utan dröjsmål måste vidtagas till förbättrande
av vårdmöjligheterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar. Att verkställa
en ombyggnad av någon av de nu befintliga sinnessjukavdelningarna eller
att inreda sinnessjukavdelning å något av de vanliga fängelserna skulle icke
innebära någon tillfredsställande lösning. Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit,
äro fångvårdsanstalterna belägna i städer samt helt kringbyggda eller
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
9
i varje fall liggande i omedelbar närhet av annan bebyggelse. Lokalerna och
tomtutrymmena skulle icke giva möjlighet till den behandling som bör
komma de intagna till del. Det synes därför nödvändigt att en ny sinnessjukavdelning
uppföres för fångvårdens räkning. Skulle mot förmodan beläggningen
å sinnessjukavdelningarna framdeles bliva mindre än vad som nu
beräknas, blir den nya byggnaden — särskilt med hänsyn till den belägenhet
som föreslås — användbar för annat langvårdsändamål.
Jag biträder fångvårdsstyrelsens förslag att den nya sinnessjukavdelningen
bygges för omkring 100, noga räknat 105 platser. Däi''est detta förslag godtages,
skulle önskemålet att nedlägga den otillfredsställande sinnessjukavdelningen
vid straffängelset i Jönköping kunna förverkligas.
Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit synes ur praktiska synpunkter lämpligt
att en ny sinnessjukavdelning förlägges till samma plats som den nya
säkerhetsanstalten. Farhågor för olämplig kommunikation mellan de olika
grupperna intagna torde icke behöva hysas, därest de båda anstalterna såsom
föreslås förläggas på ett avstånd av 2 till 3 kilometer från varandra.
Beträffande de tilltänkta anstalternas förläggning och k o s tn
ader n a för deras inrättande yttrar departementschefen:
Av den jämförelse, som fångvårdsstyrelsen verkställt mellan kostnaderna
för en ny säkerhetsanstalt och en ny sinnessjukavdelning dels å kronoegendomen
Bråborg i Dagsbergs socken av Östergötlands län och dels å Hall,
framgår att — aven med reservation för de svårigheter som finnas att jämföra
de båda kostnadsberäkningarna — kostnaderna för en dylik anläggning
bliva avsevärt mindre å Hall än å Bråborg. Kostnaderna beräknas å den
förra platsen till 2,750,000 kronor och å den senare till 4,230,000 kronor
eller, om uppförande av sjukhusbyggnad tills vidare får anstå, till 3,940,000
kronor. För statens förvärvande av Hall erfordras därjämte visst belopp.
Enligt de överenskommelser som träffats mellan staten och Hallföreningen
i samband med statslån till föreningen äger staten emellertid förvärva egendomen
för ett belopp av 25,000 kronor utöver lånesumman.
En förläggning av säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen till Bråborg
skulle vara förmånlig ur den synpunkten, att anstalten då komme nära
förvaringsanstalten i Norrköping. Enligt fångvårdsstyrelsens av mig biträdda
förslag skall emellertid icke blott Norrköpingsanstalten utan även
Karlstadsanstalten, den senare tills vidare, bibehållas såsom mottagningsoch
bottenanstalter för förvarade och internerade. Vad som framför allt
väger tungt till förmån för förslaget örn en förläggning till Hall är, att kostnaderna,
såsom framgår av det nyss anförda, ställa sig avsevärt lägre å Hall
än å Bråborg. Härjämte är att märka att lösandet av en så viktig fråga
som anläggningens förseende med vatten på sistnämnda plats synes vara
förenat med svårigheter. Hallegendomen synes ur flera synpunkter — läge,
storlek samt jordens beskaffenhet och fördelning å olika ägoslag — lämplig
för en anläggning sådan som den ifrågavarande. Visserligen har byggnadsstyrelsen
uttalat farhågor för att en anläggning å Hall skulle komma att
ligga för nära Östertälje och Södertälje. Såsom fångvårdsstyrelsen anfört
har emellertid erfarenheten visat alt egendomen, vilken länge använts såsom
uppfostringsanstalt, har ett ur anstaltssynpunkt mycket förmånligt läge. Då
jag vidare funnit den allmänna planen för en säkerhetsanstalts och en sinnessjukavdelnings
förläggande till Hall väl utformad, har jag ansett mig böra
biträda fångvårdsstyrelsens förslag.
Enligt vad jag förvissat mig örn föreligger ur skyddsliemssynpunkt icke
något hinder emot att Hall övertages av fångvården. Frågan örn beredande
10
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
på annat håll av plats för de skyddshemselever som nu omhändertagas på
Hall torde senare i dag komma att anmälas av chefen för socialdepartementet.
Byggnadsstyrelsen har icke framställt några erinringar mot de framlagda
kostnadsberäkningarna rörande Hall men uttalat, att styrelsen förutsatte att,
när ett mera utarbetat förslag förelåge, styrelsen bleve i tillfälle att granska
detsamma och därvid taga under närmare omprövning såväl de olika byggnadernas
placering som deras planläggning.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande framställt erinringar beträffande vissa
detaljer i planritningarna för såväl säkerhetsanstalten som sinnessjukavdelningen.
Dessa erinringar torde i huvudsak böra beaktas, vilket emellertid
lärer kunna ske utan någon rubbning av den angivna kostnadsramen. Dessutom
har medicinalstyrelsen erinrat att den vid sinnessjukavdelningen anställde
läkaren, som enligt fångvårdsstyrelsens förslag själv skulle anskaffa
bostad i Södertälje eller Östertälje, borde beredas bostad i omedelbar närhet
av anstalten.
I anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda erinrat torde tills vidare
frågan örn bostad för läkaren kunna stå öppen. Enligt vad jag inhämtat
är det sannolikt att sådana anordningar skola kunna vidtagas, att kostnaderna
för en läkarbostad kunna rymmas inom det beräknade totala kostnadsbeloppet.
För nästkommande budgetår synas såsom reservationsanslag under statens
allmänna fastighetsfond böra för anstaltens anordnande anvisas 500,000
kronor, vilket belopp beräknats i statsverkspropositionen.
I fråga örn statens övertagande av egendomen Hall anför
departementschefen slutligen:
Bland de frågor som uppkomma vid statens övertagande av egendomen
Hall är främst att märka spörsmålet om storleken av det belopp som statsverket
skall utgiva för egendomens förvärvande. Av den förut lämnade redogörelsen
framgår, att statsverket, som äger inteckningar i egendomen till
belopp av sammanlagt 650,000 kronor, enligt överenskommelser med föreningen
äger förvärva egendomen — Hågakolonien inbegripen — jämte levande
och döda inventarier för en köpeskilling av 675,000 kronor. Efter avdrag
av inteckningsbeloppet skulle statsverket alltså lia att gälda 25,000
kronor. Hallstyrelsen har emellertid uttalat att föreningen som vederlag för
egendomen skäligen borde tillerkännas något belopp utöver vad föreningen
jämlikt överenskommelserna skulle uppbära. Såväl Hallutredningen som
statskontoret lia avstyrkt, att någon dylik ersättning utöver den överenskomna
köpeskillingen tillerkännes föreningen. Fångvårdsstyrelsen har för sin
del funnit att skäl kunde anföras för att föreningen erhåller en något större
ersättning än 675,000 kronor.
Med hänsyn till vad statskontoret anfört örn de förpliktelser för statsverket
i avseende å den nuvarande personalen å Hall som komme att bliva en
följd av statsverkets övertagande av Hallegendomen, anser jag mig icke kunna
tillstyrka att köpeskillingen för egendomen bestämmes till högre belopp än
675,000 kronor. Jag förbiser härvid icke att med egendomen följer en betydande
kreatursbesättning samt lantbruksmaskiner och andra inventarier.
I detta sammanhang må framhållas att, i händelse anstalten förlädes till
Bråborg, särskilda medel skulle få anvisas för anskaffande av dylik lösegendom.
Fångvårdsstyrelsens uttalande, att det måste anses rättvist att Hallföreningen
av staten erhåller ersättning för kontant inbetalda andelar i vissa
ekonomiska föreningar med andelarnas sammanlagda belopp 14,416 kronor
61 öre, finner jag mig emellertid kunna biträda.
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
11
Med hänsyn till tidpunkten för tillträdet av egendomen torde erforderliga
medel för övertagandet icke nu behöva äskas.
Beträffande den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden efter
statens övertagande av egendomen kan jag väsentligen ansluta mig till vad
de sakkunniga i Hallutredningen föreslagit och till vad fångvårdsstyrelsen
uttalat. Jag anser således, att man bör kunna räkna med att den direkt till
uppfostringsarbetet vid Hall mera fast knutna personalen beredes anställning
inom skyddshemsverksamheten, sinnesslövården och fångvården. Beaktas
måste emellertid att befattningshavarna vid Hall icke genomgått den utbildning
som kräves inom fågvårdsstaten. Vad beträffar den övriga vid Hall
mera fast knutna personalen torde man kunna räkna med att den skall kunna
beredas fortsatt anställning å den nya fångvårdsanstalten. Vidare torde
den nuvarande direktören å Hall få placeras å indragningsstat med skyldighet
att mottaga ny befattning i statstjänst samt sex äldre befattningshavare få
beredas pension. Slutligen bör statsverket i och med övertagandet av egendomen
påtaga sig ansvaret för de pensioner och understöd till belopp av
sammanlagt 2,000 kronor som nu utgå till före detta befattningshavare.
Beträffande tidpunkten för statens övertagande av Hall har styrelsen för
Hallföreningen förklarat, att detta finge ske utan iakttagande av de villkor
i fråga örn uppsägningstid m. m., som föreskrivits i gällande låneöverenskommelser
mellan statsverket och föreningen. Tidigare än den 1 januari 1940
torde dock egendomen icke kunna tillträdas, vilket medför bland annat att
slutliga avgöranden beträffande de särskilda befattningshavarna, tillhörande
den nuvarande Hallpersonalen, icke nu behöva träffas.
I fråga om övertagandet av Hallegendomen är slutligen att märka att Hallstyrelsen
medgivit statsverket rätt att även före övertagandet igångsätta sådana
byggnadsarbeten å egendomen, som kunna bedrivas utan förfång för
skyddshemmets verksamhet och utan kostnader för föreningen.
Den verkställda utredningen synes utskottet hava klart ådagalagt, att behov
av nya platser föreligga såväl beträffande förvarade och internerade
som beträffande fångvårdens sinnessjukvårdsklientel. Fångvårdsstyrelsens
beräkningar härutinnan hava ej givit utskottet anledning till erinran.
Förslaget att för tillgodoseende av nu berörda behov förvärva och iordningställa
egendomen Hall finner utskottet välbetänkt, då egendomen därigenom
kan på ett mera ändamålsenligt sätt utnyttjas än vad för närvarande
är fallet. Genom att taga Hall i anspråk för fångvårdens räkning öppna sig
dessutom möjligheter att planmässigt tillgodose även andra aktuella önskemål
inom fångvården. Utskottet vill i sådant hänseende endast rikta uppmärksamheten
på möjligheten att centralisera all vård av förminskat tillräkneliga
förbrytare över 21 år till Hall och därigenom frigöra den nuvarande
Norrköpingsanstalten för fångvårdens allmänna behov, en åtgärd som
i sin tur skulle möjliggöra ett nedläggande i första hand av fängelserna i
Linköping och Jönköping. Även andra uppslag kunna och böra i detta sammanhang
komma under omprövning.
En förutsättning härför är emellertid, alt Hallanstalten frigöres från sin
nuvarande uppgift inom skyddshemsverksamheten. Förslag i sådant syfte
har ock av Kungl. Majit framlagts i propositionen nr 198 angående inrättande
av en statens anstalt för sjiilsligt abnorma skyddsliemselever m. m., vilken
proposition av utskottet tillstyrkts i dess utlåtande nr 129.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
I fråga om villkoren för statens övertagande av Hallegendomen kan ut
skottet i princip ansluta sig till vad departementschefen därutinnan anfört.
Det synes utskottet sålunda skäligt, att Hallföreningen, utöver tidigare överenskommet
belopp, erhåller ersättning för kontant inbetalda andelar i vissa
ekonomiska föreningar ävensom att staten övertager ansvaret för pensionering
m. m. av sådan till anstalten mera fast knuten personal, som icke kan
beredas fortsatt anställning inom skyddshemsverksamheten, sinnesslövården
eller fångvården eller som i egenskap av före detta befattningshavare redan
åtnjuter pension eller understöd från Hallföreningen. De för anstaltsbyggnadernas
uppförande och iordningställande beräknade kostnaderna föranleda
ej heller någon erinran från utskottets sida.
Vad slutligen angår den i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag väckta
motionen (1:302), vill utskottet erinra därom, att motionen berör ett område,
som är svårt att generellt bedöma och där en prövning måste äga rum
från fall till fall. Vid sådant förhållande och då utskottet är förvissat om
att Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter med uppmärksamhet följa
utvecklingen på området, finner utskottet anledning ej föreligga att tillstyrka
riksdagen att åtminstone för närvarande vidtaga några åtgärder i de avseenden,
som i motionen påyrkats, eller att göra några uttalanden i dessa
frågor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må
a) besluta, att egendomen Hall skall enligt de mellan statsverket
och Hallföreningen gällande överenskommelser förvärvas
för statsverkets räkning samt att å egendomen skall
i huvudsaklig överensstämmelse med av fångvårdsstyrelsen
i skrivelse den 12 februari 1938 framlagt förslag uppföras
en säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt ny
sinnessjukavdelning inom fångvården,
b) såsom kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond
till Uppförande av säkerhetsanstalt för förvarade och
internerade samt ny sinnessjukavdelning inom fångvården
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av
500,000 kronor;
II :o) att herr Lindhagens motion (I: 302) icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Statsutskottets utlåtande Nr 134.
13
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund,
Borell, Bergström, Nilsson i Landeryd, Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele, Larsson
i Varberg, Magnusson i Kalmar, von Heland och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Isacsson, Olsson i Staxäng,
Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad.