Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning ari Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer rn. m. jämte
motioner.

(4:e avd.)

l:o) Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.! årets
statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln, punkten 23,
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1938/39 beräkna, till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer, ett förslagsanslag av 1,450,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition,
nr 190, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över soeialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels godkänna
ej mindre de grunder för utlämnande av lån och bidrag av statsmedel
för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika
familjer, som av departementschefen förordats, än även de av honom förordade
ändrade grunderna för främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer i hyreshus; dels medgiva, att Lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer må disponeras
jämväl för beredande av bostäder i egnahem åt sådana familjer; dels ock
för budgetåret 1938/39 under femte huvudtiteln anvisa till Främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 1,500,000 kronor.

I samband med förevarande proposition hava inom andra kammaren
väckts följande motioner, nämligen

dels en av herr N. A. Larsson i Östersund, nr 432, vari hemställts dels att
riksdagen måtte besluta medgiva mindre bemedlade barnrika familjer på
landsbygden, tillhörande de befolkningsgrupper, vilka enligt utfärdade bestämmelser
äga möjlighet erhålla lån ur arbetarsmåbrukslånefonden, att

komma i åtnjutande av bostadsanskaffningslån för såväl nybyggnad som
förbättring och ombyggnad av äldre bostadshus på följande grunder: Under
de första tjugu åren skola bostadsanskaffningslån utgöras dels till I * * 4/o av en
stående ränte- och amorteringsfri del och dels till r79 av en räntefri amorteringsdel.
Sedan amorteringsdelen helt återbetalats, skall förfaras med
den stående delen på sätt föreslagits i Kungl. Majits proposition; dels ock

Bihang till riksdagens protokoll 11)38. 6 sami. Nr lil-—114.

1081 88

2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

att vederbörande utskott måtte anmodas låta i lagtexten utforma erforderliga
jämkningar och förändringar, vilka kunna stå i samband med ovan
ställda yrkande;

dels av herrar T. G. von Seth och II. Lundqvist, nr 438, vari, under framhållande
att starka skäl förelåge för statlig bostadssubvention även åt
sådana barnrika familjer vilka ej bebo egna hem, hemställts, dels att riksdagen
antingen ville i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig för eller provisoriskt
besluta att som komplettering till den av Kungl. Majt i förevarande
proposition nr 190 föreslagna bostadsanskaffningslåne- och familjebidragsverksamheten
även hyreshjälp med statsbidrag i enlighet med motionens
riktlinjer måtte kunna utgå till behövande barnrika familjer å den egentliga
landsbygden, dels att riksdagen i och för finansierande av denna verksamhet
och av andra ovan anförda skäl måtte reducera den stående amorteringsochfräntefria
delen av bostadsanskaffningslånen från 20 till 15 procent;

dels av herr C. O. Nolin m. fl., nr 439, vari hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 190 ville föreskriva, att statens egnahemsbyrå
göres till centralorgan för den bostadsanskaffningslåne- och familjebidragsverksamhet,
som i propositionen föreslås med avseende å den egentliga
landsbygden;

dels och av herr N. V. Sandström m. fl., nr 440, vari — under framhållande
som önskvärt att subvention lämnades även till familjer som förhyra
bostad i redan befintliga privata fastigheter —- hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att det av Kungl. Majit i propositionen nr 190 föreslagna
anslaget å 1,500,000 kronor till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer skall, vad städer och stadsliknande samhällen
beträffar, utgå med den vidgade omfattning, som av motionärerna angivits,
men i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i propositionen
förordats.

I en inom första kammaren av herr J. Larsson väckt motion, nr 140, har
hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
angående inrättande av en lånefond, varur lån på bekväma och
billiga villkor kan erhållas speciellt för utförande av vatten- och avloppsledningar,
centralvärme samt badrum i såväl nybyggnader som äldre fastigheter
på landsbygden, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan ge anledning.

I enlighet med förslag i 1937 års statsverksproposition beslöt riksdagen
att för budgetåret 1937/38 anvisa dels ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor
till familjebidrag, dels ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor såsom
kapitalökning till lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer. Tillhopa ha under budgetåren 1935/38 till sagda lånefond
anvisats 30,000,000 kronor.

Hyreshus. Förevarande anslag hava i allt väsentligt — och enligt grunder,
prövade av 1935 års riksdag — varit avsedda att underlätta tillkomsten av

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3

stadskommunala billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade familjer med tre
eller flera minderåriga barn. Statliga lån (sekundärlån inom 95 procent av
fastighetsvärdet efter avdrag för tomtvärdet) och årliga familjebidrag (30—50
procent å standardhyran) hava lämnats för anskaffning genom nybyggnad
(eller i begränsad utsträckning inköp av lämpliga äldre fastigheter) av bostäder
om minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp för uthyrning
till reducerade hyror. Organ för byggande och förvaltning av genom statsbidrag
anskaffade bostäder hava varit kommuner eller erkända allmännyttiga
företag.

Egna hem. Med stöd av riksdagens tidigare uttalanden har statens byggnadslånebyrå
redan bemyndigats försöksvis utvidga sin ifrågavarande subventionsverksamhet
att omfatta jämväl egna hem, dock endast inom städer
och stadsliknande samhällen. Denna verksamhet föreslås nu skola ske efter
en vidgad ram med dess utsträckning jämväl till landsbygden.

För anskaffning respektive förbättring av egna hem på landsbygden skulle
beviljas lån upp till 90 procent av anskaffnings- (tomtkostnaden inberäknad)
respektive förbättringsvärdet, varav 50 procent 20-årigt amorteringslån, 20
procent uppsägningsbart stående lån och 20 procent räntefritt lån, avsett
att efterskänkas. Resterande 10 procent skall bestridas av lånesökanden
genom egen antingen arbets- eller kapitalinsats.

Härtill skulle komma ett årligt familjebidrag, räknat å den normala årliga
bostadskostnaden, häri inbegripet underhåll och uppvärmning, med 30 procent
för familj med 3 barn och därefter stigande procentsatser upp till 70
procent för 8 eller flera barn. Familjebidraget må ej överstiga de årliga
ränte- och annuitetsbeloppen.

Till åskådliggörande av hur denna för landsbygden avsedda subvention
verkar må hänvisas till följande ur propositionen hämtade exempel, avseende
ett enfamiljshus örn 3 rum och kök. Anskaffningskostnaderna förutsättas
hava uppgått till 10,000 kronor, vari ingår tomtvärde å 1,000 kronor.

Bostadsanskaffningslån erhålles till 90 procent av anskaffningskostnaderna
= 9,000 kronor.

50 % = 5,000 kronor löpa som 20-årigt amorf.-lån (6.85 %)= kr. 342:50

20 % = 2,000 » » utan amorf, efter 3.8 % ränta.. = » 66: —

20 % = 2,000 » » » ränta och amortering = » -—: —

408: 50

Beräknade övriga årliga utgifter för fastigheten..............= krdjöSö: —

Summa kr. [standar dhyr a) 793: 50

Å denna standardhyra av cirka 795 kronor beräknas därefter familjebidraget.
Finnas i en barnrik familj 3 minderåriga barn, uppgår familjebidraget
till 30 procent av 795 kronor, d. v. s. kronor 238: 50. Denna familj skall
erlägga en annuitet å kronor (342: 50 + 66 — 238: 50 =) 170. Är barnantalet 4.

‘) Specifikation: Uppvärmning kronor 150, skatter kronor 65, vattenförbrukning kronor
25, sotning kronor 5, försäkring kronor 40, underhåll och reparation kronor 100. Summa
kronor 385.

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

blir familjebidraget 40 procent av standardhyran, och familjens annuitet
uppgår till kronor 90:50. Är barnantalet åter 5, blir annuiteten kronor 11,
och är barnantalet än högre utgår ingen annuitet.

Bostadsanskaffningslån må icke beviljas med mindre vederbörande kommun
åtager sig att gentemot staten ansvara dels för hela den förlust, som kan
uppkomma å bostadsanskaffningslånet i följd av att egnahemmet genom vanvård
sjunker i värde eller att låntagaren under tid, för vilket familjebidrag
utgår, underlåter att erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp, dels
ock för en fjärdedel av den förlust, som i följd av sådan underlåtenhet efter
nyss angivna tid kan uppkomma å lånet.

För enfamiljshus, avsedda för barnrik familj i stad eller stadsliknande samhälle,
skulle likaledes beviljas lån upp till 90 procent av anskaffningsvärdet. I förhållande
till landsbygden skulle dock gälla den skillnaden att tomtkostnaden
— så länge familjen är barnrik — förutsattes täckt av kommun samt att ingen
del av lånet förutsättes skola efterskänkas. Staten lämnar alltså dels ett
20-årigt amorteringslån, uppgående till 60 procent av anskaffningsvärdet, och
dels ett stående lån, uppgående till 30 procent av sagda värde. Även här
förutsättes en egen insats av 10 procent av anskaffningsvärdet.

Vidare utgår på samma sätt som i landsbygdskommuner familjebidrag.

Till åskådliggörande av hur denna för städerna avsedda subvention
verkar må hänvisas till följande exempel:

Anskaffningskostnaderna antagas uppgå till 11,000 kronor, varav egen insats
1,000 kronor och för tomt 1,000 kronor. Bostadsanskaffningslån erhålles
till 90’ procent av anskaffningskostnaden, den av kommunen tillhandahållna
tomten oberäknat. Härav är:

Annuitet

60 procent 20-årigt amorteringslån ...................................... 411

30 procent stående, räntelöpande lån.................................... _99

510

Värme, vatten, försäkring, underhåll m. m............................. 415

Summa (standardhyra) kr. 925

Standardhyran fastställes till 920 kronor. Under nu nämnda förutsättningar
bliva bostadskostnaderna följande.

(Ammi- familje- , Omkost-_Bostads tet

bidrag) nader kostnad

3- barnsfamilj

4-

5-

6- »

(510 — 276) =234 + 415 =649

510 — 368) = 142 + 415 = 557

(510 - 460) = 50 + 415 = 465

(510 — 510) = 0 + 415 =415

För familjer med 6 eller flera barn kan familjebidraget i nu antagna fall
ej helt utgå, då ju familjebidraget ej skulle få överstiga annuiteten till staten.

Beträffande städer och därmed jämförliga samhällen skall, där byggnadslånebyrån
så beslutar, i stället för vad som föreskrives i fråga örn landsbygden
gälla, att bostadsanskaffningslån för bostad inom kommunen eller

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

viss del av densamma icke må beviljas med mindre kommunen åtager sig
att gentemot staten ansvara för liela den förlust, som kan uppkomma å
lånet i följd av att egnahemmet genom vanvård sjunker i värde eller att
låntagaren underlåter erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp. Detta
innebär en skärpning av det kommunala ansvaret i det att hela ansvarsskyldigheten
och icke endast en fjärdedel står kvar även sedan familjebidrag
upphört att utgå.

Anslagsbehov. För hyressubvention till de barnrika familjerna har, landsbygden
inräknat, föreslagits ett anslag av 1,500,000 kronor för budgetåret
1938/39. Då av kapitalet i lånefonden för de barnrika familjernas bostadsförsörjning,
30,000,000 kronor, cirka hälften eller omkring 15,000,000 kronor
ej är disponerat, har någon kapitalökning till denna fond ej nu ansetts erforderlig.
Beträffande de framtida totala subventionskostnaderna må erinras, att
dessa för städerna beräknats uppgå till 5.5 miljoner kronor, då alla mindre
bemedlade, barnrika familjer hade kommit i åtnjutande av de förmåner, verksamheten
avser. För landsbygden skulle motsvarande kostnader uppgå till
11 å 12 miljoner kronor per år.

För att underlätta tillkomsten av hyresbostäder, lämpade för mindre bemedlade,
barnrika familjer, bosatta i städer och stadsliknande samhällen, har
alltsedan år 1935 pågått en statlig subventionering under samverkan med
kommuner och allmännyttiga bostadsföretag. Utskottet tillstyrker departementschefens
förslag att denna verksamhet må fortgå. Uti normerna för densamma
skulle dock vidtagas den ändring att familjebidragsprocenten — nu
högst 50 procent av hyran — förhöjes till 60 procent för familjer med 6—7
och till 70 procent för familjer med 8 eller flera barn under 16 år. Ifrågavarande
jämkning har tillkommit efter förslag från statens byggnadslånebyrå
enligt ett av 1937 års riksdag uttryckt önskemål.

Vad därefter angår det nu framlagda nya och ekonomiskt rätt vittutseende
förslaget örn att subventioneringen av de barnrika familjernas bostadsförsörjning
skall utsträckas jämväl till egnahemsbebyggelse avses därmed bland
annat att underlätta bostadsförsörjningen för de barnrika familjerna på landsbygden.
Visserligen låta hyreshusen tvivelsutan lättare anpassa sig efter
familjernas och i all synnerhet de barnrika familjernas efter hand skiftande
utrymmesbehov. Särskilt vad landsbygden beträffar torde dock starka skäl
tala för att den statliga understödsverksamheten bör inriktas på enfamiljsbebyggelsen
i eget hem. Bortsett från lönebostäderna, till vilkas förbättring
statsunderstöd i annan form lämnas, är en dylik bebyggelse ej endast den
på landsbygden mest brukliga utan också med hänsyn till den spridda bosättningen,
den goda marktillgången och frånvaron av en mera rörlig bostadsmarknad
den mest naturliga bostadsformen. Att bostaden bör ägas av familjen
och ej till densamma uthyras framstår av skilda orsaker som önskvärt
och är för övrigt naturligt redan för att undvika den omgång, som ordnandet
av frågan om bostadens underhåll eljest medför.

Den här föreslagna nya hjälpformen är avsedd att som en påbyggnad av

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

de redan existerande understödsformema användas för sådana flerbarnsfamiljer,
som — på sätt bostadssociala utredningen uttryckt det — till följd
av arten av familjeförsörjarens sysselsättning icke kunna komma i fråga för
arbetarsmåbrukslån och som ej kunna finansiera en tillräcklig örn- eller tillbyggnad
med hjälp av enbart bostadsförbättringsbidrag och vilka ej heller
äro tillräckligt ekonomiskt bärkraftiga för att erhålla vanliga egnahemslån.

En omfattande upprustning av den mindre bemedlade landsbygdsbefolkningens
bostäder har visserligen — delvis på statens initiativ och med rätt
stora statliga kapitalutlägg — på senaste tiden ägt rum. Det oaktat torde
ifrågavarande bostadsbestånd alltjämt inom stora delar av landet få anses
som efterblivet, och dess ytterligare förbättring är att betrakta som ett
viktigt socialt krav. Med avseende å bostadstillgången å landsbygden
rent kvantitativt sett förtjänar framhållas, att, trots den flykt från landsbygden,
som är ovedersäglig — och som ifrågavarande förslag också i sin
mån avser att motverka — och trots den minskade nativiteten familjebildningen
på landsbygden dock, enligt vad sociala bostadsutredningen påvisat,
alltjämt ökar med en hastighet, som långt överstiger den under tidigare perioder
fram till och med världskriget. Detta beror —■ förutom på den upphörda
emigrationen — främst på att de stora, kring sekelskiftet födda årsgrupperna
kommit in i de äktenskapsbildande åldrarna och börjat inträda i den ålder,
då antalet minderåriga barn är störst.

Med hänsyn till sålunda anförda förhållanden vill utskottet tillstyrka, att
staten efter i huvudsak de former, som i propositionen föreslagits, understödjer
egnahemsbebyggelse åt landsbygdens bamrika familjer, och utskottet
har ej heller funnit anledning till erinran mot att den försöksvis påbörjade
subventioneringen av liknande egna hem i städerna ytterligare utsträckes
efter de riktlinjer härför, som av departementschefen angivits.

Erinras må, att ifrågavarande subventionering skall ske under kommunens
förmedling och att kommunen även står i ett, låt vara begränsat, ansvar för
betalningen av utlämnat lån, varigenom skapas vissa garantier för att verksamheten
bedrives med tillbörlig ekonomisk varsamhet.

För såväl nybyggnad som förbättring kan understöd ifrågakomma. Byggnad
skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det avsedda ändamålet,
innehållande minst två rum och kök. Bostaden skall, där så kan ordnas inom
rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen befordras
och det husliga arbetet underlättas. Ifrågavarande normer —- avseende
såväl stad som landsbygd — liksom bestämmelserna i övrigt synas utskottet
i stort sett lämpligt avvägda.

Motionsvis har föreslagits, att ifrågavarande understödsverksamhet skall
liksom annan egnahemsverksamhet omhänderhavas av statens egnahemsstyrelse.
Utan att vilja bestrida, att vissa skäl kunna anföras för detta alternativ
anser sig utskottet dock böra erinra, att statens byggnadslånebyrå redan omhänderhar
subventioneringen av de för barnrika familjer avsedda hyreshusen
samt att motsvarande nu till egna hem utsträckta verksamhet bör behandlas

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

7

enhetligt, ej minst med hänsyn till de rätt ofta svårbedömbara frågorna, huruvida
ett område bör i nu förevarande hänseende betraktas som stad eller
landsbygd.

De övriga i anslutning till propositionen väckta motionerna syfta alla till
en ytterligare utsträckning av samhällets hjälp till de barnrika familjernas
bostadsförsörjning. I detta avseende har i motionen II: 432 särskilt erinrats
örn skogs- och flottningsarbetarnas hårda levnadsbetingelser samt deras
familjers ofta nog ytterst bristfälliga bostadsförhållanden. Utskottet vill icke
bestrida, att för dessa och andra med dem ekonomiskt likställda befolkningsgrupper
ytterligare statlig hjälp till lösande av bostadsfrågan kan visa sig
vara erforderlig, men anser, att denna fråga bör bli föremål för närmare utredning.
Utskottet förväntar, att Kungl. Majit ägnar frågan erforderlig uppmärksamhet.

Beträffande till sist motionen 1:140 örn en lånefond för vatten- och avloppsledningar
i fastigheter på landsbygden vill utskottet endast erinra, att
Kungl. Majit den 14 januari 1938 med behjärtande av de svårigheter, som
bristen på vatten- och avloppsledningar medför särskilt för landsbygdens
husmödrar uppdragit åt 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets
arbetsförhållanden att utreda och inkomma med förslag rörande detta
spörsmål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) — med avslag å motionerna lii 432, 438, 439 och 440 —
godkänna ej mindre de grunder för utlämnande av lån och
bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt
mindre bemedlade, barnrika familjer, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars
1938 förordats, än även de av departementschefen förordade
ändrade grunderna för främjande av bostadsförsörjning för
mindre bemedlade, barnrika familjer i hyreshus;

b) medgiva, att lånefonden för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer må disponeras jämväl för beredande
av bostäder i egnahem åt sådana familjer;

c) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer för budgetåret 1938/39 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,500,000 kronor.

II. att motionen I: 140 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

2:o) Bostadsbyggande på landsbygden. I årets statsverksproposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen i avbidan på särskild proposition i
ämnet

under femte huvudtiteln, punkt 24, att till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden beräkna ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

å kapitalbudgeten att till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden beräkna ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

8

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Sedermera har Kungl. Majit i förenämnda proposition, nr 190, föreslagit
riksdagen dels godkänna de av departementschefen förordade ändrade grunderna
för såväl bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
som ock låneverksamheten ur Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
å landsbygden; dels och för budgetåret 1938/39 anvisa

under femte huvudtiteln till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

å kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, till Lånefonden för främjande
av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

För budgetåret 1937/38 anvisade riksdagen dels för förbättringsbidrag
för bostadsbyggande på landsbygden ett anslag av 5,500,000 kronor, dels för
nybyggnadslån i form av kapitalökning för lånefonden för främjande av
bostadsbyggande på landsbygden ett engångsanslag av 3,000,000 kronor. I
samband med att sagda anslag ställdes till egnahemsstyrelsens förfogande, utfärdades
den 30 juni 1937 nya bestämmelser för verksamheten (nr 654), enligt
vilka nytt ansökningsförfarande utsattes till den 1 september 1937.

Departementschefen har anfört följande:

De erfarenheter, som från skilda delar av landet föreligga rörande den hittills
bedrivna verksamheten till främjande av bostadsbyggande på landsbygden,
äro i hög grad gynnsamma. Jag kan därför helt ansluta mig till
bostadssociala utredningens förut återgivna omdöme örn den hittillsvarande
verksamhetens betydelse.

Den av mig tidigare i dag föreslagna utvidgningen av verksamheten för
barnrika familjers bostadsförsörjning onödiggör icke ett fortsättande av nu
ifrågavarande verksamhet. Förbättringsbidragen utgöra en till beloppet
relativt begränsad engångshjälp för upprustning av dåliga bostäder. Denna
engångshjälp kan komma även sådana familjer till del, som icke äro barnrika.
Förbättringsbidragen skulle därför hava en uppgift att fylla, även om de
förordade speciella åtgärderna för barnrika familjers bostadsförsörjning på
landsbygden hade vidtagits i alla landsbygdskommuner. Båda de ifrågavarande
linjerna för den statliga bostadspolitiken på landsbygden böra sålunda
jämsides bestå och komplettera varandra. Av skäl, som jag redan framhållit,
torde dessutom under åtskilliga år framåt i många av landets kommuner, i
regel måhända de fattigaste, ingen eller blott obetydlig verksamhet för barnrika
familjers bostadsförsörjning komma till stånd. Här få otvivelaktigt förbättringsbidragen,
i fortsättningen liksom hittills, användas även till nödtorftig
upprustning av barnrika familjers bostäder. Flera kommunala myndigheter
hava i sina yttranden över bostadssociala utredningens förslag rörande
åtgärder till förbättring av de barnrika familjernas bostadsfråga framhållit
synpunkter av ungefärligen denna innebörd.

Under nu angivna förhållanden finner jag det nödvändigt, att ytterligare
medel anvisas för bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
och förordar, att ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor måtte anvisas för
budgetåret 1938/39.

Med sina från praktiskt taget alla håll erkända förtjänster har dock förbättringsverksamheten
varit behäftad med vissa brister, vilka påtalats bland
annat i bostadssociala utredningens förutnämnda betänkande. Det utredningsuppdrag,
som byggnadsstyrelsen jämte medicinalstyrelsen, statens egnahemsstyrelse,
statens byggnadslånebyrå samt bostadssociala utredningen

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

9

erhöllo den 8 oktober 1937, innefattade bland annat framläggandet av förslag
till avhjälpande av ifrågavarande brister. I sin skrivelse den 21 februari 1938
hava sagda utredningsmyndigheter framlagt preliminära förslag i detta hänseende.
Vissa av dessa förslag torde utan dröjsmål böra realiseras.

Sålunda förordar jag, att i fortsättningen bostadsförbättringsbidrag må
kunna utgå även för förbättring av vattentäkt. Vidare hava starka skäl anförts
för en höjning av bostadsförbättringsbidraget med högst 200 kronor och av
nybyggnads- respektive lantarbetarbostadslån med högst 500 kronor, varför
jag förordar, att maximigränserna för bidrag och lån höjas till 1,200 respektive
3,500 kronor.

Behovet av tillgång till goda typritningar och arbetsbeskrivningar har
understrukits av en rad kommunala myndigheter vid remissbehandlingen av
bostadssociala utredningens betänkande den 11 november 1937. De av utredningsmyndigheterna
föreslagna typritningarna avse visserligen endast nybyggnader,
men jag förväntar, att strävandena att åstadkomma goda planlösningar
för dessa även komma att medföra uppslag till förbättrade planlösningar
vid ombyggnader av äldre hus. Därest riksdagen ej däremot framställer
erinran, torde därför av nu ifrågavarande anslag ett belopp av högst
40,000 kronor få disponeras för uppgörande av typritningar och ett belopp
av högst 3,500 kronor för utarbetande och tryckning av byggnadstekniska
anvisningar.

Med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag må
I) godkänna de av föredragande departementschefen förordade
ändrade grunderna för såväl bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden som ock låneverksamheten ur
Lånefonden för främjande av bostadsbyggande å landsbygden; II)

för budgetåret 1938/39 anvisa

a) under femte huvudtiteln till Bidrag till främjande av
bostadsbyggande vå landsbygden ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor;

b) under rubriken Statens utlåningsfonder till kapitalinvestering
i Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

3:o) Lånefonden för lantarbetarbostäder. I årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet å kapitalbudgeten till lånefonden för lantarbetarbostäder för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 190 föreslagit riksdagen
att å kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, till Lånefonden för lantarbetarbostäder
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 500,000
kronor.

Vid 1935 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Majits förslag att
inrätta en fond för lån till ägare och brukare av jordbruksfastighet för upp -

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

förande av nya lantarbetarbostäder å fastigheten. Lån ur denna fond kunna
även beviljas för ombyggnad och annat mera omfattande förbättringsarbete
beträffande dylika bostäder. Bestämmelser rörande lån från fonden äro meddelade
i kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) med däri gjorda ändringar
i kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 629). Enligt bestämmelserna i nämnda kungörelser
må lån ej överstiga 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade
kostnaderna och må för varje särskild bostadslägenhet uppgå till
högst 3,000 kronor. Å lånebelopp skall erläggas ränta efter 3.6 procent.
Lånen skola återbetalas genom amorteringar under 20 år med början tredje
kalenderåret efter det, då lånet beviljades. Verksamheten handhaves av
statens egnahemsstyrelse.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må under rubriken Statens utlåningsfonder till
kapitalinvestering i Lånefonden för lantarbetarbostäder för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

4:o) Hein för åldringar och änkor. I årets statsverksproposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen i avbidan på särskild proposition beräkna
för budgetåret 1938/39 dels under femte huvudtiteln till Bidrag till anordnande
av hem för åldringar och änkor ett reservationsanslag av 200,000 kronor
dels ock till Lånefonden för samma ändamål ett reservationsanslag av
500,000 kronor.

I propositionen nr 190 har departementschefen anfört följande:

Behovet av samhälleliga åtgärder för att tillhandahålla åt åldringar — främst
folkpensionärer — och änkor ändamålsenliga bostäder till överkomlig hyra
synes mig till fullo styrkt och har jämväl vitsordats vid den verkställda utredningen.
Jag håller det också för synnerligen angeläget, att stat och kommuner
samverka för att tillgodose sagda behov. Det föreliggande förslaget har
emellertid vid den ingående prövning, som ägnats frågan i socialdepartementet,
icke funnits vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för erforderliga
åtgärder på området. Vid sådant förhållande har jag sett mig nödsakad
att förorda, att ärendet blir föremål för fortsatt beredning, därvid de vid
remissbehandlingen av byggnadslånebyråns promemoria framkomna synpunkterna
böra tillgodogöras samt särskild vikt fästas vid strävandet att hyresnivån
bör nedbringas till belopp, som kunna rymmas inom folkpensionärernas
budget. Av vad jag anfört framgår, att jag icke är beredd föreslå, att framställning
göres till innevarande års riksdag angående anslag till bidrag till anordnande
av hem för åldringar och änkor samt till lånefonden för anordnande
av hem för åldringar och änkor, för vilka båda ändamål, såsom jag
nyss erinrat, medel beräknats å riksstatens femte huvudtitel, respektive kapitalbudgeten.

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet härmed velat för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 26 april 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,
Svensson i Kompersmåla, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Ström i Lidköping,
Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele, Larsson i Varberg, von Heland
och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde,
Törnkvist, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Lindberg i Umeå, Isacsson,
Danielsson, Olsson i Staxäng och De Geer i Hanaskog.

Reservationer:

1) av herr Johmsson i Fredrikslund, Andrén och Olsson i Staxäng, som
beträffande l:o) (de barnrika familjernas bostadsförsörjning) ansett, att utskottet
bort uttala sig för ett övervägande av möjligheterna för dels en komplettering
av den för landsbygden avsedda bostadssubventioneringen med
hjälp i särskilda fall även åt sådana barnrika familjer, som ej bebo egna hem,
dels ock — i samband med pågående utredning örn egnahemsverksamhetens
omorganisation — en inordning i statens egnahemsstyrelse av statens byggnadslånebyrå; -

2) av herr Magnusson i Skövde.