Statsutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
yrkesinspektionens organisation m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, innefattande
anslagen till socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkterna 28, 29,
33 och 34) att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1938/39 såsom förslagsanslag beräkna
dels till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar 1,760,000 kronor,
dels till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader 180,000 kronor,
dels till Yrkesinspektionen: Avlöningar 500,000 kronor,
dels ock till Yrkesinspektionen: Omkostnader 195,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 231, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 12 mars 1938,
föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade personalförteckningar för
riksförsäkringsanstalten, att tillämpas den ena från och med den 1 juli till och
med den 31 december 1938 och den andra från och med den 1 januari 1939,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas under budgetåret 1938/39,

dels till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 1,722,400 kronor,

dels till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 180,000 kronor,

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
yrkesinspektionen, att tillämpas från och med den 1 januari 1939,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas under budgetåret 1938/39,

dels till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret 1938/39 anvisa ett
förslagsanslag av 481,000 kronor,

dels ock till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa
ett förslagsanslag av 200,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling föreliaft dels

två likalydande motioner, väckta den ena, nr 281, inom första kammaren
av herr H. Sten m. fl. samt den andra, nr 420, inom andra kammaren
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 110. 1

2

[Statsutskottets utlåtande Nr 110.

av herr N. V. Sandström m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 231 måtte besluta att placera skogs- och flottledsinspektören
i lönegraden B 28 och dennes ordinarie assistent i lönegraden
B 21,

dels ock en inom första kammaren av herr K. Wistrand väckt motion, nr
297, vari hemställts, att riksdagen måtte i avvaktan å den av departementschefen
bebådade allmänna översynen av arbetarskyddslagstiftningen avslå
den i proposition nr 231 föreslagna utvidgningen av yrkesinspektionen utöver
vad beträffar dess centrala organisation, ävensom besluta att i stället för
sekreteraretjänsten å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå uppföra en
byrådirektör stjänst samt å ämbetsverkets stat upptaga medel för avlönande
på denna byrå av en amanuens med administrativ kompetens.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 281 och 297.

Behovet av en omorganisation.

Av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga, vilka antagit benämningen 1937
års arbetarskyddskommitté, hava den 30 december 1937 avgivit betänkande
med förslag till effektivisering av yrkesinspektionen (statens off. utredn.
1937:52). I detta betänkande, vilket varit föremål för sedvanlig remissbehandling,
föreslås dels åtskilliga ändringar i arbetarskyddslagstiftningen,
dels ock en utbyggnad av yrkesinspektionens organisation i syfte att öka
inspektionens effektivitet.

Förslagen till lagändringar hava av Kungl. Maj:t framlagts i propositionen
nr 265, vilken hänskjutits till andra lagutskottets behandling.

I nu förevarande proposition (nr 231) behandlas de sakkunigas förslag, i
vad det avser organisatoriska förändringar. Rörande behovet av en effektivare
yrkesinspektion har föredragande departementschefen därvid anfört
följande.

Det torde icke kunna råda något tvivel därom, att yrkesinspektionen i vårt
land för närvarande lider av åtskilliga brister samt att en effektivisering av
densamma är starkt av behovet påkallad, om den på ett tillfredsställande sätt
skall kunna fullgöra sina uppgifter. Enligt min mening torde på arbetarskyddets
område åtskilliga förbättringar stå att vinna redan genom vissa
ändringar i arbetarskyddslagen. De förslag till ändringar i
sagda lag, som framlagts av 1937 års arbetarskyddskommitté, avhandlar
jag i annat sammanhang. Jag vill emellertid framhålla, att frågan om lagstiftningsåtgärder
till främjande av ett förbättrat arbetarskydd icke därmed
synes mig tillfredsställande löst. Vid en av mig planerad allmän översyn av
gällande arbetarskyddslagstiftning avser jag att låta lagbestämmelserna i
ämnet bliva föremål för en omprövning av bland annat nu berörda synpunkt.

Bland de lagändringar, som av de sakkunniga föreslagits och av mig tillstyrkts,
åsyfta vissa ett främjande av den i första hand på arbetsgivarna och
arbetarna ankommande säkerhetstjänsten. Ehuru på detta område
statsmakternas möjligheter att påverka utvecklingen äro jämförelsevis begränsade,
synes det mig böra här betonas, att åtgärder i nu berörda avse -

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

3

ende äro av synnerlig vikt för det praktiska arbetarskyddets utveckling
och effektivitet. Såväl arbetsgivare som arbetare hava här ett område, där
genom rationell samverkan betydelsefulla resultat kunna uppnås. Det är
mig angeläget att understryka, hurusom ett ökat intresse för säkerhetstjänstens
främjande på arbetsplatserna knappast lär kunna vinnas annorledes
än genom en målmedveten upplysningsverksamhet och
klokt lagd propaganda för åtgärder i syfte att uppnå förbättrad arbetshygien
och effektiva skyddsanordningar. Statens organ kunna härvid medverka
i råd och dåd. Och alldeles särskilt bör man från chefsmyndighetens
och yrkesinspektionens sida kräva oavlåtlig uppmärksamhet för vikten av
formfri samverkan med de lokala organen för säkerhetstjänsten.

I detta syfte, liksom över huvud för uppnående av en effektiv tillsyn är
det emellertid nödvändigt att avsevärt utbygga yrkesinspektionen.
I nuvarande läge äro åtgärder av denna innebörd otvivelaktigt att anse såsom
de mest angelägna bidragen från statsmakternas sida för att skapa förutsättningar
för det väsentligen förbättrade arbetarskydd, varav ett klart
dokumenterat behov föreligger.

Medan yrkesinspektionens verksamhet hittills varit huvudsakligen inriktad
på förekommande av olycksfall, har jämförelsevis litet åtgjorts till förhindrande
av ohälsa. Därest det förslag örn tillskapande av ett statens institut
för folkhälsan, vilket förelagts årets riksdag och enligt vilket vid institutet
skulle inrättas en särskild avdelning för yrkeshygien, bifalles, torde
ett betydelsefullt steg vara taget till avhjälpande av de brister på det hygieniska
området, som för närvarande vidlåda arbetarskyddet.

Därefter har departementschefen till närmare behandling upptagit vissa
förslag till omläggning av yrkesinspektionens organisation, på sätt framgår
av det följande.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Uppdraget att vara yrkesinspektionens chefsmyndighet har från och med
den 1 januari 1938 överflyttats från socialstyrelsen till riksförsäkringsanstalten.
I samband därmed har byrån för arbetarskyddsärenden överflyttats
till sistnämnda ämbetsverk.

De sakkunniga föreslå nu, att den tekniska personalen å denna byrå dels
utökas med en överingenjör (B 29), en förste byråingenjör (B 26) och en
extra ordinarie byråingenjör, dels ock minskas med en byråassistent (B 26)
och en teknisk amanuens ävensom ett kontorsbiträde (B 4), motsvarande
nuvarande personal å arbetsskyddsbyråns sjöfartsavdelning, vilken förutsättes
överflyttad till kommerskollegium.

Vid sidan härav föreslå de sakkunniga en förstärkning av den juridiskt och
medicinskt utbildade personalen ävensom av biträdespersonalen. Slutligen
förordas, att till chefsmyndighetens förfogande ställes ett årligt anslag för
verkställande av specialundersökningar å arbetarskyddets område.

Efter redogörelse för de i denna del avgivna yttrandena (prop. sid. 19—24)
yttrar departementschefen härutinnan bland annat följande.

Därest yrkesinspektionen skall kunna effektivt fullgöra sina uppgifter, är
det givetvis nödvändigt, att inspektionens chefsmyndighet är utrustad på
sådant sätt, att den har möjlighet att med kraft leda verksamheten och utöva

4

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

överinseendet över de lokala organen. Den av de sakkunniga verkställda
utredningen har övertygat mig om att för närvarande sådan möjlighet icke
finnes och att detta främst har sin grund i otillräckliga tekniska arbetskrafter.
Jag är därför i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen, att
den tekniska personalen å arbetarskyddsbvrån måste avsevärt
förstärkas. Till vad de sakkunniga i berörda hänseende föreslagit kan jag i
huvudsak ansluta mig. Med hänsyn till vad lönenänmden uttalat i ämnet
vill jag emellertid förorda, att i stället för den ifrågasatta överingenjörstjänsten
i lönegraden B 29 inrättas en byrådirektörstjänst i lönegraden B 28.
Vidare föreslår jag den jämkningen, att den av de sakkunniga ifrågasatte
icke ordinarie byråingenjören placeras såsom byråingenjör å extra stat i
lönegraden B 21. I övrigt tillstyrker jag sakkunnigförslaget. Enligt min
mening bör således den tekniska personalen förstärkas med 1 ordinarie byrådirektör
i lönegraden B 28, 1 ordinarie förste byråingenjör i lönegraden B 26
och 1 byråingenjör å extra stat i lönegraden B 21. Jag utgår härvid från att
den sålunda förstärkta personalen skall kunna medhinna även det merarbete,
som må bliva en följd av de av mig förordade lagändringarna. I detta sammanhang
anser jag mig böra framhålla, att det bistånd, som byrån lärer
kunna påräkna från den yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för
folkhälsan, torde komma att i vissa avseenden icke oväsentligt underlätta
den tekniska personalens arbete.

Med anledning av den ifrågasatta överflyttningen till kommerskollegium
av arbetarskyddsbyråns avdelning för sjöfartsärenden får jag
hänvisa till att chefen för handelsdepartementet vid anmälan denna dag av
frågorna örn anslag till kommerskollegium och statens elektriska inspektion
(prop. nr 238) efter samråd med mig förordar sagda överflyttning att genomföras
från och med den 1 juli 1938. I samband därmed skulle de nuvarande
tjänsterna å sjöfartsavdelningen — 1 byråassistent i lönegraden B
26, 1 amanuens och 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4 — överföras till kommerskollegium,
därvid emellertid byråassistenen skulle betecknas byrådirektör.
I nämnda proposition förordas vidare, att överinseendet över den av
underinspektörerna utövade tillsynen över stuveriarbetet vid lastning och
lossning av fartyg samt utarbetandet av statistisk rörande olycksfall i sjömans-
och stuveriyrkena fortfarande böra ankomma på yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Därvid har förutsatts, att byråassistenten (byrådirekören)
skulle efter överflyttningen förordnas till specialinspektör för nämnda tillsynsarbete
inom riksförsäkringsanstalten. Vid bifall till detta förslag skulle
alltså sjöfartsavdelningen inom arbetarskyddsbyrån komma att försvinna.

Vad härefter angår den juridiskt utbildade personalen å
arbetarskyddsbyrån, anser jag mig icke nu kunna biträda förslaget om
sekreteraretjänstens ombildning till en byrådirektörstjänst. Mot en dylik
åtgärd talar dels den omständigheten att befattningen så nyligen uppflyttats
från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, dels ock det förhållandet
att man för närvarande saknar möjlighet att bedöma i vad man hans arbete
framdeles kommer att ökas. Även örn i vissa avseenden en ökning kommer
att inträda, så kan denna ökning — såsom ock de sakkunniga påpekat —
förutses delvis uppvägas av en minskning på andra områden. Bland annat
torde överflyttningen av sjöfartsavdelningen till kommerskollegium medföra
en viss lättnad i sekreterarens arbetsbörda. Jag förordar alltså, att sekreterartjänsten
bibehålies i lönegraden B 26.

Däremot förordar jag, i anslutning till de sakkunnigas förslag, att den nuvarande
amanuenstjänsten ersättes med en notarietjänst i lönegraden B 21.

Vad beträffar behovet av en läkare å arbetarskyddsbyrån, torde detta
trots tillkomsten av statens institut för folkhälsan förefinnas, framför allt

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

o

emedan hygienisk kontroll bör kunna utövas på arbetsplatserna. Läkaren
torde alltså böra få till huvudsaklig uppgift att i viss omfattning företaga
inspektionsresor till arbetsplatserna — särskilt arbetsplatser inom sådana
yrken, där risken för uppkomsten av ohälsa i arbetet är stor — men
därjämte att i löpande ärenden av medicinsk natur tjänstgöra såsom sakkunnig
åt chefsmyndigheten. I betraktande av det intima samarbete, som bör
äga rum mellan chefsmyndigheten och institutet för folkhälsan, torde det
emellertid icke vara nödvändigt, att läkaren å arbetarskyddsbyrån ägnar
hela sin arbetstid åt byrån. Vid sådant förhållande synes han icke böra
inplaceras i lönesystemet utan i stället avlönas med ett årligt, av Kungl.
Majit bestämt arvode. Detta arvode lärer lämpligen kunna beräknas till
5,000 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg icke bör utgå. Jag räknar med
att det skall bliva möjligt att för ett dylikt arvode förvärva en väl kvalificerad
kraft, som kan åtaga sig regelbunden tjänstgöring inom anstalten och som
också är villig att för anstaltens räkning företaga erforderliga tjänsteresor.

Den utökning av chefsmyndighetens arbetsuppgifter och tekniskt skolade
arbetskrafter, som av mig förordats, betingar enligt min mening även en förstärkning
av byråns biträdespersonal. Jag hemställer därför, att å byrån
måtte nyinrättas en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst i 4:e lönegraden
och en extra ordinarie skrivbiträdestjänst i 2:a lönegraden. Samtidigt tillstyrker
jag, att den nuvarande extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningen
överföres å ordinarie stat med placering i lönegraden B 4.

Vad angår kravet på anvisande av ett särskilt anslag för vissa specialundersökningar
å arbetarskyddets område, anser jag mig icke
kunna förorda detsamma. Jag hänvisar till att erforderliga undersökningar
av ifrågavarande slag i stor utsträckning torde kunna verkställas å den yrkeshygieniska
avdelningen av statens institut för folkhälsan samt att man,
i den mån så ej kan ske, torde kunna räkna med att arbetsgivare och arbetare
framdeles liksom hittills skola lämna sin medverkan.

Enligt departementschefens förslag skulle alltså personalen å riksförsäkringsanstaltens
arbetarskyddsbyrå efter genomförandet av de föreslagna förändringarna
bliva följande:

a) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 1 byrådirektör (B 28),
1 förste byråingenjör (B 26), 1 sekreterare (B 26), 1 förste byråingenjör (B
24), 1 byråingenjör (B 21), 1 notarie (B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 1
kanslibiträde (B 7) och 1 kontorsbiträde (B 4).

b) Tjänsteman å extra stat: 1 byråingenjör (B 21).

c) Extra ordinarie tjänstemän: 1 amanuens, 1 kontorsbiträde och 1 skrivbiträde.
Därtill skulle komma en läkare med elt arvode av 5,000 kronor för
år.

Frånsett överflyttningen till kommerskollegium av arbetarskyddsbyråns
sjöfartsavdelning skulle personaländringarna å byrån — liksom de organisatoriska
förändringar, vilka i det följande förordas beträffande yrkesinspektionen
— genomföras först från och med ingången av nästa kalenderår.

Den allmänna yrkesinspektionen.

För utövande av tillsynstjänsten i allmänhet är riket för närvarande indelat
i nio yrkesinspektionsdistrikt. Personalen utgöres av 9 yrkesinspektörer
(13 28), 9 yrkesinspektörsassistenter (B 21) och 18 yrkesunderinspektörer

6

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

(B 16), samtliga å ordinarie stat, ävensom 2 yrkesinspektörsassistenter och 9
kontorsbiträden såsom extra ordinarie befattningshavare.

Å varje distrikt tjänstgöra 1 yrkesinspektör, minst 1 yrkesinspektörsassistent
samt i regel 2 yrkesunderinspektörer och 1 kontorsbiträde. Utöver denna
personal tjänstgöra med placering i de mest arbetstyngda distrikten i regel
2 extra ordinarie befattningshavare med ingenjörsutbildning.

De sakkunniga föreslå en ökning av antalet inspektionsdistrikt från 9 till
11 med Luleå och Borås såsom nya stationsorter och framlägga i samband
därmed förslag till ny distriktsindelning.

Vidare föreslå de sakkunniga, att ett visst antal yrkesinspektörsassistenter
uppflyttas från lönegraden B 21 till B 24 samt att assistenttiteln utbytes mot
titeln distriktsingenjör respektive förste distriktsingenjör. Härjämte föreslås
yrkesunderinspektörerna uppflyttade från lönegraden B 16 till B 18 med titeln
distriktsinspektor.

Enligt de sakkunnigas mening bör såsom norm för inspektionsverksamheten
gälla, att arbetsställen med fler än 9 arbetare samt mindre arbetsställen
med stor olycksfalls- eller hälsorisk besökas för inspektion en gång om året
och övriga arbetsställen minst en gång vart annat år. Tillsyn å arbetsställen
med minst 10 arbetare borde, såvitt det gäller industriella företag, i allmänhet
utövas av ingenjörsutbildad personal. Med utgångspunkt härifrån och
med ledning av yrkesinspektionens uppgifter rörande antalet arbetsställen
hava de sakkunniga uppskattat behovet av tekniskt utbildad personal på sätt
framgår av följande sammanställning.

Distrikt

Yrkes-

P e r s o n a
Förste distrikts-

1 b e h o v
Distrikts-

Distrikts-

inspektör

ingenjör

ingenjörer

inspektörer

l:a distriktet . . .

........... 1

1

3

3

2:a > . . .

........... 1

1

1

3

3:e * ...

........... 1

1

1

3

4:e » .. .

........... 1

1

I

3

5:e »

........... 1

1

3

5

6:e > . . .

........... 1

1

1

3

7:e » '' ...

........... 1

1

1

3

8:e » .. .

........... 1

1

1

3

9:e »

........... 1

1

1

2

10:e » ...

........... 1

1

—

2

Ilie > . . .

........... 1

1

~

2

Summa 11

11

13

32

Därutöver hava de sakkunniga räknat med ytterligare 4 befattningshavare
med ingenjörsutbildning, därav två såsom extra ordinarie och två såsom
extra. Av distriktsinspektörerna förutsättes likaledes en del erhålla extra ordinarie
anställning. Kontorspersonalen föreslås samtidigt utökad med 11
kanslibiträden i lönegraden B 7 och 2 extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e
lönegraden.

Beträffande de över sakkunnigförslaget i denna del avgivna yttrandena får
utskottet hänvisa till propositionen, sid. 36—39.

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

7

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Vad först angår distrikts! udel ningen för den allmänna yrkesinspektionen,
är jag ense med de sakkunniga därom, att det nuvarande indelningssättet
bör i princip bibehållas men att en ökning av distriktens antal
från nio till elva bör äga ruin. Det framlagda förslaget till distriktsindelning
synes mig även i stort sett ändamålsenligt. Då det liksom hittills torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de särskilda distriktens omfattning,
synes mig emellertid definitiv ståndpunkt till förslaget rörande den närmare
utformningen av distriktsindelningen icke behöva tagas i detta sammanhang.

Mot de sakkunnigas förslag rörande station sorterna hava riktats
vissa anmärkningar, därvid bland annat föreslagits, att Vänersborg skulle
i stället för Borås bliva stationsort för det ifrågasatta Västergötlandsdistriktet
samt att Umeå och ej Luleå skulle bliva stationsort för det nya elfte distriktet.
Frågan örn stationsorterna kan givetvis slutgiltigt ordnas, först sedan
distriktsindelningen fastställts. Ej heller denna fråga bör därför nu definitivt
prövas. Någon anledning att räkna med större avvikelser från de sakkunnigas
förslag i nu berörda hänseende lärer emellertid icke föreligga.

Beträffande de särskilda befattningshavarnas löneplacer
i n g och benämningar biträder jag de sakkunnigas förslag om bibehållande
av yrkesinspektörstjänsterna i lönegraden B 28.

Med hänsyn till de betydande rekryteringssvårigheter, som yppat sig med
avseende å yrkesinspektörsassistenttjänsterna, anser jag det vidare i likhet
med de sakkunniga nödvändigt, att assistenterna erhålla förbättrade avlöningsvillkor.
Jag tillstyrker därför förslaget örn uppdelning av assistentbefattningarna
i två lönegrupper, därav den ena med placering i lönegraden
B 24 och den andra med placering i lönegraden B 21. I överensstämmelse
med förslaget förordar jag även, att vederbörande befattningshavare hädanefter
benämnas förste distriktsingenjörer respektive distriktsingenjörer.

Onekligen torde vissa skäl kunna anföras även till stöd för förslaget att
uppflytta yrkesunderinspektörstjänsterna från lönegraden B 16 till högre lönegrad.
Frågan härom synes emellertid böra upptagas till prövning i samband
med den allmänna granskning av de statliga befattningarnas lönegradsplacering,
vilken är avsedd att inom en nära framtid äga rum. Med hänsyn
härtill anser jag, att befattningarna tillsvidare böra kvarstå i nuvarande lönegrad.
Då den ifrågasatta benämningen å dessa tjänster synes mig mindre
lämplig, får jag vidare i likhet med riksförsäkringsanstalten förorda, att någon
förändring med avseende å underinspektörernas benämning icke vidtages.

Med avseende å biträdespersonalen tillstyrker jag, att i stället för de nuvarande
extra ordinarie kontorsbiträdestjänsterna inrättas dels ordinarie kontorsbiträdestjänster
i lönegraden B 4, dels ock extra ordinarie skrivbiträdestjänster
i 2:a lönegraden.

Vidkommande härefter frågan örn behovet av personal för den
allmänna inspektionstjänsten möta givetvis stora svårigheter att någorlunda
exakt uppskatta detsamma. Mot det sätt, varpå de sakkunniga gått till väga
vid beräkningen av behovet, bar jag emellertid i huvudsak icke något
att erinra. Med anledning av de anmärkningar, som riktats mot den norm
för inspektionsverksamheten, som av de sakkunniga tillämpats, vill jag
framhålla, att vid bedömande av inspektionsbehovet för varje särskilt arbetsställe
givetvis icke antalet arbetare vid arbetsstället kan få tillmätas avgörande
betydelse. Detta hindrar emellertid icke, att det kan vara berättigat att
vid uppskattningen av den för tillsynen erforderliga personalen på sätt de
sakkunniga gjort ställa inspektionsbehovet i en viss relation till arbetsplatsernas
storlek.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Då jag i likhet med de sakkunniga räknar med 11 distrikt, följer därav
att jag liksom dessa även räknar med 11 yrkesinspektörstjänster.

Även antalet befattningar såsom förste distriktsingenjör respektive distriktsingenjör
uppskattar jag i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Lika med de sakkunniga beräknar jag vidare antalet underinspektörstjänster
— av de sakkunniga benämnda distriktsinspektörstjänster — till 32.
Dock synes mig antalet ordinarie underinspektörer icke behöva beräknas
till i genomsnitt mer än två för varje distrikt. Jag anser därför, att av ifrågavarande
tjänster blott 22 böra upptagas såsom ordinarie och de övriga 10
såsom extra ordinarie.

Vad biträdespersonalen beträffar, har man enligt min mening att räkna
med 1 ordinarie kontorsbiträdestjänst för varje distrikt, alltså sammanlagt
11 kontorsbiträdestjänster i lönegraden B 4. Härutöver torde erfordras 11
extra ordinarie skrivbiträdestjänster.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle personalbeståndet för den
allmänna yrkesinspektionen bliva följande:

a) Tjänstemän å ordinarie stat: 11 yrkesinspektörer (B 28), 11 förste distriktsingenjörer
(B 24), 13 distriktsingenjörer (B 21), 22 underinspektörer
(B 16) och 11 kontorsbiträden (B 4).

b) Extra ordinarie tjänstemän: 2 distriktsingenjörer, 10 underinspektörer
och 11 skrivbiträden.

c) Extra tjänstemän: 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst.

Den kvinnliga yrkesinspektionen.

Den kvinnliga yrkesinspektionen består för närvarande av en yrkesinspektris
(B 26), två yrkesinspektrisassistenter (B 18) och ett extra ordinarie
kanslibiträde i 7:e lönegraden. Dessutom tjänstgör under någon del av året
en extra befattningshavare. Samtliga äro stationerade i Stockholm, och
någon distriktsindelning finnes icke för ifrågavarande inspektion.

Till belysande av den kvinnliga inspektionens nuvarande arbetsuppgifter
hava de sakkunniga anfört bland annat följande.

Den kvinnliga inspektionens huvuduppgift vore att öva tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad beträffande sådant arbete, vartill kvinnor
användes. Enligt 22 § av instruktionen för yrkesinspektionen hade yrkesinspektrisen
dessutom att verka för förbättring av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden,
såsom beträffande kost och bostad samt hälso- och sjukvård,
ävensom för utvecklande bland dem av spar-, understöds- och försäkringsväsen
samt utbildnings- och studiearbete. Denna föreskrift följdes väl
numera ej strängt efter ordalydelsen, men den kvinnliga inspektionens befattningshavare
måste dock alltjämt i stor utsträckning syssla med rådgivning i
vissa sociala frågor, som rörde kvinnors användande i arbete.

Genom den kvinnliga inspektionens kontroll fritoges i allmänhet icke övriga
tillsynsorgan från sina skyldigheter i fråga om sådant arbete. I viss utsträckning
förekomme det likväl, att så skedde. Bland annat hade det med
chefsmyndighetens godkännande inom flertalet inspektionsdistrikt utbildat
sig en praxis att till den kvinnliga inspektionen helt överlämna vissa mindre
arbetsställen, där övervägande kvinnlig arbetskraft användes och där de tek -

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

9

niska problemen vore av enklaste slag. Arbetsställe, varmed så förfarits,
bleve föremål för yrkesinspektörs uppmärksamhet endast om detta särskilt
påkallades av befattningshavare inom den kvinnliga inspektionen. Samma
anordning — som hade till syfte att förekomma dubbelinspektion och minska
arbetsbördan på distrikten — tillämpades i stor utsträckning även med
avseende å restauranger.

För att kunna utnyttja alla yrkesinspektionens arbetskrafter på bästa möjliga
sätt hava de sakkunniga förordat, att en arbetsfördelning mellan den
allmänna och den kvinnliga inspektionen genomföres i något större utsträckning
än hittills. I sådant hänseende föreslås, att — med fritagande i huvudsak
av övriga tillsynsorgan — till den kvinnliga inspektionen överlämnas tillsynen
å sömnadsindustrin och restaurangerna ävensom kontrollen över förhållanden
rörande arbetstid och minderårigas användande i arbete inom den
kvinnliga inspektionens tillsynsområde. Såsom konsekvens härav ifrågasätta
de sakkunniga en mindre justering av 23 § arbetarskyddslagen.

Med utgångspunkt härifrån föreslå de sakkunniga, att den kvinnliga inspektionskåren
utökas med 5 befattningshavare under bibehållande väsentligen
av gällande centrala organisation, därvid emellertid försöksvis en befattningshavare
borde placeras i vardera av landets två största industristäder,
Malmö och Göteborg. Av de nya befattningshavarna borde tre vara yrkesinspektriser
i lönegraden B 24 och två extra yrkesinspektrisassistenter i 18:e
lönegraden. Därjämte borde en av de nuvarande yrkesinspektrisassistentbefattningama
uppflyttas från lönegraden B 18 till B 21. Slutligen föreslås,
att det nuvarande extra ordinarie kanslibiträdet överföres å ordinarie stat
samt att ett extra ordinarie kontorsbiträde nyanställes.

Två av de sakkunniga hava reserverat sig mot förslaget, i vad detsamma
avser den kvinnliga yrkesinspektionen. En av reservanterna anser, att all
inspektionspersonal — såväl manlig som kvinnlig — bör till lämpligt anta)
placeras på de olika distrikten och vara underställd distriktschefen. Den
andra reservanten förordar ett bibehållande i huvudsak av nuvarande organisationsform
men med ett mindre antal befattningshavare än vad sakkunnigmajoriteten
föreslagit.

Vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget (prop. sid. 46—48) hava
ett flertal myndigheter och sammanslutningar i anslutning till den förra
reservationen förordat, att den kvinnliga inspektionen skulle inordnas i den
allmänna inspektionen.

Departementschefen har för egen del yttrat följande:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den kvinnliga yrkesinspektionen
— delvis på grund av uttryckliga beslut av chefsmyndigheten, delvis ock
med stöd allenast av den praxis, som utbildat sig i ämnet — efter hand fått
övertaga den huvudsakliga tillsynen beträffande vissa slag av arbetsplatser,
där kontrollen tidigare jämsides utövats av den allmänna och den kvinnliga
inspektionen. De sakkunniga föreslå nu, att man skulle ytterligare något
utvidga den kvinnliga inspektionens arbetsområde i syfte att diirmed
åvägabringa en viss minskning i den allmänna inspektionens åligganden och
samtidigt förhindra onödigt dubbelarbete.

Med anledning av de anmärkningar, som från flera håll riktats mot dessa

10

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

förslag, anser jag mig böra framhålla, att jag icke är av den uppfattningen,
att ett genomförande av detsamma skulle medföra någon mera genomgripande
omläggning av den kvinnliga inspektionen eller beröva denna inspektion
dess nuvarande karaktär av specialinspektion med huvudsakligen sociala
uppgifter. Med hänsyn härtill och då förslaget synes mig ändamålsenligt,
får jag i princip ansluta mig till detsamma. Jag vill i detta sammanhang
erinra, att jag vid remiss till lagrådet av förut omnämnda förslag till ändringar
i arbetarskyddslagen förordat den jämkning i 23 § nämnda lag, som
av de sakkunniga ifrågasatts.

I vilken utsträckning och på vilket sätt, en överflyttning av tillsynsuppgifter
lämpligen bör ske, torde närmare få bedömas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, på vilken det bör ankomma att utfärda erforderliga anvisningar
i ämnet.

Vad angår antalet av de befattningshavare, som behövas
för den kvinnliga inspektionsverksamheten, har detsamma — frånsett biträdespersonalen
— av de sakkunniga uppskattats till åtta, medan den nuvarande
personalen blott omfattar tre befattningshavare. För min del är jag
icke beredd att nu tillstyrka en så betydande personalförstärkning utan föreslår,
att inspektionspersonalen tills vidare utökas till fem befattningshavare.

Med hänsyn till de särskilda uppgifter, som tillkomma och även framgent
böra åvila den kvinnliga yrkesinspektionen, är jag av den uppfattningen att
inspektionens befattningshavare alltjämt böra sammanhållas såsom
en självständig kår under egen ledning och alltså icke
inordnas under den allmänna inspektionen. Jag ansluter mig således i denna
del till sakkunnigmajoritetens och riksförsäkringsanstaltens ståndpunkt.

Lika med de sakkunniga finner jag vidare, att en decentralisering
av den kvinnliga inspektionsverksamheten bör kunna medföra betydande fördelar.
Enligt min mening bör därför riket för den kvinnliga inspektionens
del indelas i fyra distrikt, nämligen ett östligt med stationsort i Stockholm,
ett sydligt med stationsort i Malmö, ett västligt med stationsort i Göteborg
och ett nordligt med stationsort i Sundsvall eller Härnösand. Det östra distriktet
torde böra förestås av yrkesinspektrisen samt vart och ett av de övriga
distrikten av en distriktsinspektris. Yrkesinspektrisen, vilken liksom hittills
bör vara placerad i lönegraden B 26, skulle närmast under chefsmyndigheten
hava ansvaret för och ledningen av inspektionsverksamheten i hela riket.
För distriktsinspektriserna, som alltså böra sortera direkt under yrkesinspektrisen,
föreslår jag en placering i lönegraden B 22. Då det här framlagda
förslaget örn distriktsindelning tills vidare endast bör hava karaktär av
en försöksanordning, förordar jag, att distriktsinspektrisbefattningarna uppföras
å extra stat. Hos yrkesinspektrisen bör vidare tjänstgöra en yrkesinspektrisassistent
med placering i lönegraden B 18.

Mot de sakkunnigas förslag, att det hos yrkesinspektrisen tjänstgörande
extra ordinarie kanslibiträde! överföres till ordinarie stat har jag icke något
att erinra. Däremot saknas, med den av mig föreslagna anordningen, skäl
att därutöver anställa ytterligare biträdespersonal. Jag vill i detta sammanhang
tillfoga, att jag utgår från att distriktsinspektriserna i sådana städer,
som utgöra stationsorter för den allmänna yrkesinspektionen, skola — i den
mån så låter sig göra — få för skrivgöromål och liknande arbete disponera
den biträdespersonal, som finnes anställd för den allmänna inspektionens
behov.

Då enligt mitt förslag antalet yrkesinspektrisassistenter skulle minskas
från två till en, torde en yrkesinspektrisassistentbefattning få uppföras å
övergångsstat. Enär det är att antaga, att åtminstone en av de nuvarande
assistenterna skall erhålla befattning såsom distriktsinspektris, lärer sagda

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

11

förhållande icke komma att medföra någon nämnvärd kostnadsökning för
statsverket.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså för den kvinnliga yrkesinspektionen
upptagas följande befattningar:

a) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 yrkesinspektris (B 26), 1 yrkesinspektrisassistent
(B 18) och 1 kanslibiträde (B 7).

b) Tjänsteman å övergångsstat: 1 yrkesinspektrisassistent (B 18)''.

c) Tjänstemän å extra stat: 3 distriktsinspektriser (B 22).

Skogs- och flottledsinspektionen.

För tillsyn å efterlevnaden av skogshärbärgeslagen och lagen om skyldighet
i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna tillsattes
enligt beslut av 1919 års riksdag en specialinspektör inom yrkesinspektionen.
Denne inspektör, som numera benämnes skogs- och flottledsinspektör och är
placerad i lönegraden B 27, har inom sitt verksamhetsområde att jämväl i huvudsak
fullgöra de uppgifter, som eljest ankomma på yrkesinspektör. Till
skogs- och flottledsinspektörens hjälp äro anställda dels en ordinarie assistent
med placering i lönegraden B 20 och ett ordinarie kontorsbiträde i lönegraden
B 4, dels ock vissa icke ordinarie befattningshavare, däribland en biträdande
assistent med sex månaders årlig tjänstgöring.

De sakkunniga förorda, att skogs- och flottledsinspektören under benämningen
skogsinspektör erhåller samma tjänsteställning som yrkesinspektör -na och att helårsassistenten vid skogs- och flottledsinspektionen i lönehänseende
jämställes med distriktsingenjör inom den allmänna yrkesinspektionen.

Departementschefen har för sin del erinrat, att frågan om lönereglering för
skogs- och flottledsinspektionens arbetskrafter helt nyligen (1937 års riksdag)
varit föremål för statsmakternas prövning, därvid de krav på löneförbättring,
som nu framförts av de sakkunniga, avvisats. Med hänsyn härtill och då några
nya skäl för bifall till förslagen icke anförts, anser sig departementschefen
förhindrad att biträda de sakkunnigas förslag. Tillräcklig anledning att
ändra skogs- och flottledsinspektörens tjänstetitel synes honom icke heller
föreligga. Departementschefen räknar alltså med att personalförhållandena
vid skogs- och flottledsinspektionen i allo lämnas orubbade.

Riksförsäkringsanstaltens avlönings- och omkostnadsanslag.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens personalbestånd föreslås, frånsett arbetarskyddsbyrån,
att å ordinarie stat uppföras 30 icke-ordinarie befattningar,
nämligen 1 ledamot och byrådirektör i lönegraden B 28, 1 aktuarie,
1 byråingenjör och 3 notarier i lönegraden B 21, 1 kansliskrivare i lönegraden
B 11, 8 kanslibiträden i lönegraden B 7 och 15 kontorsbiträdet! i lönegraden
B 4.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Utskottet.

Omorganisationen av arbetarskvddsbyrån medför vidare beträffande den
ordinarie personalen dels från och med den 1 juli 1938 en minskning
med 1 byråassistent (B 26) och 1 kontorsbiträde (B 4) på grund av sjöfartsavdelningens
överflyttning till kommerskollegium, dels ock från och med den
1 januari 1939 en ökning med 1 byrådirektör (B 28), 1 förste byråingenjör
(B 26), 1 notarie (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4).

Vidare föreslås inrättande av 3 sekreteraretjänster å extra stat i lönegraden
B 24 med placering å första och andra skaderegleringsbyrån samt byrån
för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden. Dessutom tillkommer
från och med den 1 januari 1939 å arbetarskyddsbyrån en byråingenjör
å extra stat i lönegraden B 21.

Vid bifall till vad Kungl. Maj:t sålunda och i övrigt förordat skulle riksförsäkringsanstaltens
avlöningsanslag komma att höjas från 1,562,000 kronor
till 1,722,400 kronor. Omkostnadsanslaget föreslås samtidigt höjt från
143,700 kronor till 180,000 kronor.

En utförlig redogörelse för nu berörda förhållanden återfinnes i propositionen,
sid. 56—67.

Yrkesinspektionens avlönings- och omkostnadsanslag.

Yrkesinspektionens avlöningsanslag är i gällande riksstat upptaget till
358,400 kronor. Den föreslagna omorganisationen från och med den 1 januari
1939 medför en ökning av ifrågavarande anslag till 476,000 kronor. Omkostnadsanslaget
föreslås tillika höjt från 143,000 kronor till 200,000 kronor.

En detaljerad redogörelse för berörda förhållanden återfinnes i propositionen,
sid. 68—71.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet en effektivisering
av yrkesinspektionen av behovet påkallad. Till de riktlinjer, som av
departementschefen för sådant ändamål uppdragits i organisatoriskt hänseende,
kan utskottet ock i allt väsentligt ansluta sig.

Utskottet tillstyrker sålunda i första hand, att yrkesinspektionens chefsmyndighet
förstärkes på sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Däremot anser sig utskottet
icke kunna biträda det i motionen I: 297 framförda yrkandet örn
ytterligare förstärkning av den juridiska personalen å riksförsäkringsanstaltens
arbetarskyddsbyrå, då enligt utskottets förmenande tillräcklig erfarenhet
örn arbetets omfattning därstädes ännu icke föreligger.

Kungl. Maj:ts förslag rörande den lokala yrkesinspektionen anser sig utskottet
likaledes kunna godtaga, ehuru utskottet i likhet med åtskilliga hörda
myndigheter och sammanslutningar funnit vissa skäl tala för ett inordnande
av den kvinnliga yrkesinspektionen i den allmänna. Utskottet kan icke dela
den i motionen I: 297 uttalade uppfattningen, att med en omorganisation av
den lokala yrkesinspektionen bör anstå, till dess resultatet av den i proposi -

Statsutskottets utlåtande Nr Ho -

ld

tionen bebådade allmänna översynen av arbetarskyddslagstiftningen föreligger.
Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande motion jämväl i denna del.

Vad härefter angår skogs- och flottledsinspektionen, har i motionerna
1:281 och 11:420 yrkats uppf lynning i lönegrad av skogs- och flottledsinspektören
från B 27 till B 28 och av dennes ordinarie assistent från B 20 till
B 21. Utskottet vill icke bestrida, att skäl kunna anföras för att i lönehänseende
jämställa ifrågavarande befattningshavare med yrkesinspektör respektive
distriktsingenjör inom den allmänna yrkesinspektionen. Då emellertid
förevarande spörsmål så sent som år 1937 varit föremål för riksdagens prövning
samt utskottet förutsätter, att de i motionerna anförda synpunkterna
vederbörligen beaktas vid den allmänna översyn av de civila statstjänstemännens
lönegradsplacering, som inom den närmaste framtiden avses komma till
stånd, anser sig utskottet icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till de i
ämnet väckta motionerna.

Kungl. Maj:ts förslag i här ej särskilt avhandlade delar har icke heller givit
utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet därför hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å herr Wistrands samt herrar Stens m. fl. och Sandströms
m. fl. motioner (1:297 och 281 samt 11:420) må

I) godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas från och med den 1 juli till och
med den 31 december 1938:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

5 byråchefer...................................... B 30

3 ledamöter och byrådirektörer..................... B 28

1 förste aktuarie................................... B 26

1 sekreterare...................................... B 26

1 förste aktuarie................................... B 24

3 förste byråingenjörer............................. B 24

4 sekreterare...................................... B 24

9 aktuarier........................................ B 21

4 byråingenjörer................................... B 21

11 notarier......................................... B 21

15 kontorsskrivare.................................. B 15

1 kassör.......................................... B 14

1 materialförvaltare................................ B 14

9 kansliskrivare.................................... B 11

1 förste expeditionsvakt............................ B 7

%

14 Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

Befattning Lönegrad

33 kanslibiträden................................... B 7

6 expeditionsvakter................................ B 5

90 kontorsbiträden.................................. B 4.

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör............................... B 24

3 sekreterare...................................... B 24

1 aktuarie........................................ B 21

1 byråingenjör..................................... B 21

2 notarier......................................... B 21;

II) godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas från och med den 1 januari 1939:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

5 byråchefer...................................... B 30

3 ledamöter och byrådirektörer..................... B 28

1 byrådirektör..................................... B 28

1 förste aktuarie................................... B 26

1 förste byråingenjör............................... B 26

1 sekreterare...................................... B 26

1 förste aktuarie................................... B 24

3 förste byråingenjörer............................. B 24

4 sekreterare...................................... B 24

9 aktuarier........................................ B 21

4 byråingenjörer................................... B 21

12 notarier......................................... B 21

15 kontorsskrivare.................................. B 15

1 kassör.......................................... B 14

1 materialförvaltare................................ B 14

9 kansliskrivare.................................... B 11

1 förste expeditionsvakt............................ B 7

33 kanslibiträden................................... B 7

6 expeditionsvakter................................ B 5

91 kontorsbiträden.................................. B 4

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör............................... B 24

3 sekreterare...................................... B 24

1 aktuarie........................................ B 21

2 byråingenjörer................................... B 21

2 notarier......................................... B 21;

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

15

lil) godkänna följande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas under budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

Befattning Lönegrad

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis...........................kronor 848,000

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, för slagsvis

.............................. » 62,800

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit.............. » 26,600

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 600,000

b. Avlöningsförhöjningar,

m. m., förslagsvis .. » 75,000 ,> 675,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis....... » 110,000

Summa förslagsanslag kronor 1,722,400;

IV) till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 1,722,400 kronor;

V) till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 180,000 kronor;

VI) godkänna följande personalförteckning för yrkesinspektionen,
att tillämpas från och med den 1 januari 1939:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 yrkesinspektörer................................. B 28

1 skogs- och flottledsinspektör...................... B 27

1 yrkesinspektris................................... B 26

11 förste distriktsingenjörer.......................... B 24

13 distriktsingenjörer................................ B 21

1 assistent........................................ B 20

1 yrkesinspektrisassistent........................... B 18

22 underinspektörer................................. B 16

1 kanslibiträde.................................... B 7

12 kontorsbiträden.................................. B 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 yrkesinspektrisassistent........................... B 18

Tjänstemän å extra stat.

3 distriktsinspektriscr.............................. B 22;

16

Statsutskottets utlåtande Nr lid -

VII) godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas under budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

Befattning Lönegrad

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis............................ kronor 385,500

2. Avlöning till en tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis............................ » 2,900

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, för slagsvis

............................... » 9,800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 64,800

b. Avlöningsförhöjningar,

m. m., förslagsvis..... » 8,000 ,> 72,800

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis........ » 10,000

Summa förslagsanslag kronor 481,000;

VIII) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 481,000 kronor;

IX) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor.

Stockholm den 26 april 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Asplund,
Nilsson i Landeryd, Andrén, Ström i Lidköping, Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg,
Nisser, von Heland, Bäcklund och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Ward, Lindberg i Umeå, Isacsson, Danielsson, Olsson
i Staxäng och Hansson i Rubbestad.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381773