Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels rätt för
fattigvårdssamluille att av landsting erhålla gottgörelse
för erlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och
nervösa barn, dels ock fördelning mellan landsting och
fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka
utgående folkpensionen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen från
första kammaren nr 108 av herr Sandén och herr Torsten Ström samt nr
109 av herr David Pettersson och herr Tjällgren ävensom från andra kammaren
nr 290 av herr Hage m. fl.

I motionen I: 108 har hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta,
att fattigvårdslagens 40 § 1 mom. andra stycket skall, med ikraftträdande
den 1 januari 1939, erhålla följande ändrade lydelse:

Lag samma vare beträffande avgift för vård, som lämnats å anstalt för
sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka eller för psykopatiska och nervösa
barn eller för blinda barn under skolåldern, vilken anstalt tillhör landsting
eller stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa
eller fallandesjuka eller för psykopatiska och nervösa barn eller för blinda
barn under skolåldern, vilken anstalt åtnjuter statsbidrag eller blivit av
Konungen för ändamålet godkänd.

I motionen I: 109 har föreslagits, att riksdagen för sin del måtte besluta
att till fattig patient, som vårdas å ett landstingshem för lättskötta sinnessjuka,
eventuellt utgående folkpension skall delas lika mellan landstinget
och vederbörande kommun.

Slutligen har i motionen II: 290 hemställts, att riksdagen för sin del måtte
besluta att till fattig patient, som vårdas å ett landstingshem för lättskötta
sinnessjuka, utgående folkpension — efter avdrag av det mindre belopp, som
eventuellt må behållas för pensionärens eget bruk — skall delas lika mellan
landstinget och vederbörande kommun.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan, i vad mån viss del av folkpension må undantagas åt pensionstagare,
som vårdas å ålderdomshem eller sjukhus, behandlas i utskottets
denna dag avgivna utlåtande nr 7.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 8.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Jämlikt 40 § 1 mom. i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården kunna fattigvårdssamhällena
erhålla gottgörelse av vederbörande landsting för utgiven
dagavgift och annan vårdkostnad för vård av understödstagare, då vården
ombesörjes dels å statens anstalter för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka,
dels å sådan anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka
eller för blinda barn under skolåldern, som tillhör landsting eller stad, som
ej deltager i landsting, dels ock å sådan enskild anstalt för sinnesslöa eller
fallandesjuka eller för blinda barn under skolåldern, som åtnjuter statsbidrag
eller blivit av Konungen för ändamålet godkänd. Dylik gottgörelse
till fattig vårdssamhällen utgår däremot icke för sådana understödstagare,
sorn vårdas å specialhem för psykopatiska och nervösa barn. I 41 § 1 moni.
fattigvårdslagen givas vissa bestämmelser om vård av fattiga å anstalt för
tuberkulösa eller för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag. Enligt 2 mom. av
samma paragraf bör, därest genom landstings försorg upprättas anstalt
för personer, som lida av annan kronisk eller obotlig sjukdom än i 1 mom.
sägs, tillfälle till vård åt fattiga sjuka där beredas. Landstinget äger då fastställa
en avgift för vården, ej överstigande halva skillnaden mellan vårdkostnaden
och till vården utgående statsbidrag. Denna avgift skall jämte
tillägg, motsvarande hälften av den vårdade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
tillkommande pension eller understöd, av vederbörande fattigvårdssamhälle
erläggas för å sådan anstalt intagen fattig. Vidare stadgas
i fattigvårdslagens 51 §, att ersättning för lämnad vård utgår med det belopp,
vartill kostnaden därför skäligen kan uppskattas. Har fattigvårdssamhälle
ägt uppbära pension eller understöd, som tillkommit den vårdade, eller har
statsbidrag åtnjutits för vården, skall vad fattigvårdssamhället sålunda ägt
uppbära avräknas från kostnaden. Konungen eller den myndighet, som
Konungen därtill förordnar, äger, örn och i den utsträckning förhållandena
det påkalla, samt för tid, som befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande,
fastställa det belopp, med vilket ersättning för vård å anstalt eller inrättning
i olika fall skall utgå.

I 11 § andra stycket i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering föreskrives,
att för tid, under vilken pensionstagare är intagen å fattigvårdssamhälle
tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle erlägges,
åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, fattigvårdssamhället
äger uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra
sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare
fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad. Detsamma gäller, då fattigvårdssamhälle
baft kostnader för enskild vård av pensionstagare under vissa
i lagen närmai''e angivna omständigheter. Storleken av det belopp, fattigvårdssamhälle
äger tillgodogöra sig, skall bestämmas i enlighet med de i
51 § fattigvårdslagen angivna grunderna.

Utskottet kommer i det följande att behandla de föreliggande motionerna
under särskilda avdelningar.

Andra lagutskottets utlåtande Nr S.

3

A. Frågan om rätt för fattigvårdssamhällc att av landsting erhålla gottgörelsc
för crlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och nervösa barn.

På därom gjorda framställningar beslöt 1937 års riksdag alt för budgetåret
11)37/1938 anvisa ett förslagsanslag å 50 000 kronor till bidrag till driften
av anstalter för psykopatiska och nervösa barn, som drivas av barnavårdsförbund,
förening eller stittelse. De anstalter, som crhöllo statsbidrag, voro
Mellansjö skolhem i Stockholms län, Skärsbo barnhem i Älvsborgs län och
Råbyholmshemmet i Malmöhus län, vilka sammanlagt kunna mottaga omkring
75 elever per år. Enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 303) angående
statsbidrag till driften av anstalter för psykopatiska och nervösa barn gäller,
att bidrag till ifrågavarande anstalter skall utgå med ett belopp av 2 kronor
för dag och vårdad elev, varvid dock bidraget maximerats till högst hälften
av den verkliga kostnaden.

I innevarande års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 116) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret 1938/1939 till samma
ändamål anvisa ett förslagsanslag av 70 000 kronor. Ökningen sammanhänger
med att statsbidrag avsetts skola utgå även till ett av föreningen Myrorna
i Göteborg drivet hem, inrymmande 29 elevplatser.

I förevarande sammanhang må även erinras örn att 1932 ars seminariesakkunniga
den 28 april 1936 avgivit betänkande med utredning och förslag
angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna
i barn- och ungdomsåren (stat. off. utr. 1936:31). I innevarande års
statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkt 133, sid. 358 359) hai

chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat, att han vid en granskning av
yttrandena över de sakkunnigas förslag fatt den uppfattningen, att det voie
nödvändigt att, innan man skrede till mera definitiva åtgärder på området,
bereda säkrare utgångspunkter för ett övervägande av frågan än de, som nu
lörelåge, genom en uttömmande undersökning rörande antalet barn i vårt
land, som vore i behov av specialundervisning av antydd art. Denna undersökning
borde enligt departementschefen avse även de bildbara sinnesslöa
barnen samt de andra kategorier svarfostrade barn, som i detta sammanhang
kunde komma i fråga.

I ett den 11 november 1936 dagtecknat yttrande över gjorda framställningar
till Kungl. Maj:t örn statsbidrag lill vissa av ovannämnda psykopathem
har inspektören för sinnesslövården framhållit den här ovan i samband med
redogörelsen för hithörande lagbestämmelser anmärkta olikheten i ersättningsriilt.
lian har därvid understrukit, att det vore i hög grad önskvärt, att samma
ordning som enligt 40 § 1 mom. fatligvårdslagen vore föreskriven för där
avsedda fall konnne att gälla även observations- och skolhemmen för psykopatiska
och nervösa barn, då därigenom större garanti skulle vinnas föi

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

alt verkligen alla barn, som behövde intagas å dylika anstalter, bleve dit anmälda.
Framförallt skulle det föreligga ej ringa risk för att psykopatiska
barn, vilka ej vore så vanartade, att de borde intagas å skyddshem, dock
hamnade å sådant, örn en kommuns kostnad för ett där intaget barn, alltjämt
— såsom nu är fallet — bleve mindre än kommunens kostnad för ett
å psykopathem intaget barn. Otvivelaktigt syntes vara, att en utvidgning av
bestämmelserna i fattigvårdslagens 40 § 1 mom. därhän, alt de bleve tilllämpliga
även å observations- och skolhem för svåruppfostrade barn, också
vore ägnad att genom att öka antalet anmälningar till sådana hem stimulera
lill anordnande av tillräckligt antal platser inom denna vårdgren.

Statskontoret, medicinalstyrelsen samt inspektören för fattigvård och
barnavård, som likaledes avgivit yttranden i ärendet, hava icke haft något
att i sak erinra mot den föreslagna ändringen i fattigvårdslagen.

I en till socialdepartementet inkommen, den 8 oktober 1937 dagtecknad
skrivelse har inspektören för sinnesslövården nied vidhållande av sitt tidigare
förslag i ämnet anfört, att han vid inspektion av ett skolhem för imbecilla
psykopatiska gossar vunnit bekräftelse på sin farhåga, att kommunerna på
grund av de stora kostnader de finge vidkännas icke skulle ombesörja, att
barn i behov av att bliva intagna a skolhem för intellektuellt normala psykopatiska
barn verkligen bleve där intagna.

I direktiven för den av chefen för socialdepartementet den 3 januari 1938
utsedda kommittén med uppdrag att verkställa en översyn av socialvården
bar sistnämnda skrivelse uttryckligen omnämnts. Departementschefen har
uttalat, att det däri innefattade liksom vissa andra förslag till reformering av
gällande lagstiftning uppenbarligen borde upptagas till behandling i det större
sammanhang, varom fråga vore. Vidare har i direktiven såsom en huvuduppgift
för utredningen angivits bland annat omprövning av socialvårdsutgifternas
fördelning mellan stat och kommun. Enligt departementschefens
mening torde det med hänsyn till det synnerligen omfattande komplex av
problem, som utredningsuppdraget berörde, komma att visa sig, att arbetet
lämpligen kunde fördelas på delegationer och bedrivas etappvis. Att så skedde
vore önskvärt jämväl ur den synpunkten, att vissa angelägna jämkningar i
gällande lagstiftning, vilka kunde ske utan att förrycka utredningsarbetets
allmänna planläggning, icke borde undanskjutas, till dess resultatet av detta
arbete i dess helhet förelåge.

Av utskottets ovan lämnade redogörelse framgår, att åt en särskild kommitté
uppdragits att verkställa en översyn av socialvården, varvid såsom
huvuduppgifter angivits bland annat revision av fattigvårdslagen och omprövning
av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och kommun.
Bland de särskilda förslag, vilka under utredningsarbetet böra bliva föremål
lör uppmärksamhet, har även upptagits ovan omförmälda framställning

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

den 8 oktober 1937 av statens inspektör för sinnesslövården om viss ändring
av 40 § fattigvårdslagen, avseende skyldighet för landsting att ersätta av
kommun utgiven kostnad för vård av psykopatiska och nervösa harn. I denna
framställning har liksom i motionen I: 108 gjorts gällande, att det för närvarande
skulle föreligga en ej ringa risk för att kommuner av kostnadsskäl
läte barn av denna kategori intagas å anstalter av annan art än de för dem
avsedda. Utskottet finner starka skäl tala för att en undersökning snarast
möjligt kommer till stånd, huruvida och i vilken utsträckning missförhållanden
på detta område föreligga. Utskottet förutsätter, att kommittén kommer
att ägna sistnämnda spörsmål ävensom frågan örn kostnadsfördelningen
den uppmärksamhet, som dessa frågor otvivelaktigt förtjäna, och, därest
så visar sig möjligt och lämpligt, föreslår erforderliga åtgärder i nu ifrågavarande
hänseenden före slutförandet av kommitténs arbete i övrigt.

B. Frågan örn fördelning mellan landsting och fattigvårdssamhälle av den
till vissa fattiga sinnessjuka utgående folkpensionen.

Enligt kungörelsen den i juni 1937 (nr 297) angående statsbidrag till
driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka utgår bidrag i princip allenast
till landsting eller stad, som ej deltager i landsting och som ej heller genom
särskilt avtal förbundit sig att omhänderhava sinnessjukvården för i staden
hemortsberättigade; dock må statsbidrag under en övergångstid av fem år
från den 1 juli 1937 kunna beviljas jämväl för vårdhem, som drives av
sammanslutning, vari kommun eller landsting deltager. Bidrag utgår med
1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att för patient, tillhörande
det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett, vårdavgift icke uttages
med högre belopp än 50 öre för dag. Statsbidrag må dock samtidigt
icke utgå för flera vårdplatser än en på varje tusental invånare inom respektive
landstings och stads område. Beviljat bidrag utbetalas halvårsvis i
efterskott.

För budgetåret 1937/1938 hava till ifrågavarande ändamål anvisats 300 000
kronor.

I innevarande års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 108)
bar för ändamålet äskats ett förslagsanslag av 350 000 kronor. Därvid har
räknats med att driftbidrag under senare delen av budgetåret 1938/1939
skall erfordras för sammanlagt 1 127 vårdplatser.

Statens sjukvård skommitté har i sitt år 1934 avgivna betänkande angående
den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22) i fråga örn de
för lättskötta sinnessjuka avsedda vårdhemmen föreslagit, att av landsting
och i undantagsfall av kommunalförbund drivna vårdhem skulle under vissa
villkor komma i åtnjutande av statliga driftbidrag. Redan som en konsekvens
av de statliga driftbidragen till omförmälda vårdhem borde enligt

(i Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

kommitténs förmenande följa, att landstingen erliöllc skyldighet att, åtminstone
delvis, ersätta vårdkostnaden för där intagna fattiga sjuka. Då
det här i allmänhet vöre fråga örn långtidsvård och landstingen själva vöre
iigare till anstalten, syntes större fara för missbruk av en dylik ersättningsskyldighet
icke föreligga, helst örn man, såsom även i övrigt kunde anses
riktigt, i ersättningshänseende jämställde hithörande vård med den vid hem
för kroniskt sjuka och sålunda läte landstingsersättningen avse allenast
hälften av vårdavgiften efter avdrag för statsbidrag och eventuellt åtnjuten
pension.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 206 till 1936 års riksdag angående ändrade
grunder för statsbidrag lill vissa grenar av den slutna sjukvården m. lii.
erinrade departementschefen, att driftbidraget till ifrågavarande vårdhem
av kommittén föreslagits till 1 krona 30 öre per underliållsdag, motsvarande
lägsta avgift å statens sinnessjukhus. Samtidigt skulle landstingen åläggas
skyldighet alt till primärkommunerna återbetala viss del av erlagd vårdavgift
för fattiga patienter. Emellertid komme enligt departementschefens
mening vårdhemmens klientel sannolikt att till huvudsaklig del tillhöra de
obemedlades eller mindre bemedlades krets. Vid sådant förhållande syntes
honom kommitténs förslag i här berörda hänseende innebära en onödig omgång.
Enklare och mera överensstämmande med av kommittén förordade
principer vid annan länsvis ordnad vård syntes vara att såsom villkor för
statens bidrag föreskriva viss maximering av vårdavgiften, lika för alla,
samt låta landstingen och staten dela återstående vårdkostnad.

I den vid samma riksdag av herr Andersson i Rasjön m. fl. väckta motionen
11:674 uppmärksammades bland annat den nu föreliggande frågan.
I anslutning därtill yrkades, att i bestämmelserna angående statsbidrag till
driften av vårdhem för sinnessjuka skulle föreskrivas, att till fattig patient,
som vårdades å dylikt hem, eventuellt utgående folkpension skulle delas
lika mellan landstinget och vederbörande kommun.

Riksdagen, som med vissa erinringar godkände de av Kungl. Majit förordade
grunderna för statsbidrag, yttrade i sin skrivelse i ärendet (nr 267)
med syftning på lättskötta sinnessjuka följande:

För det fall, att någon, som redan enligt gällande bestämmelser är berättigad
till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad intages å landsting
tillhörigt vårdhem, kunna enligt riksdagens mening vissa skäl ock anföras
för det i motionen 11:674 framställda yrkandet, att vårdtagarens
pension skall, såsom beträffande kroniskt sjuka, delas lika mellan landstinget
och fattigvårdssamhället. I de fall åter, då vårdtagare blir pensionsberättigad
först efter det den nya lagen örn folkpension trätt i kraft, göra
sig icke samma motiv gällande, enär landstingen äro befriade från bidragsskyldighet
till pensionskostnaderna för sådan pensionstagare.

I statsverkspropositionen till 1937 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt
97) anförde föredragande departementschefen, att delade meningar framkommit
rörande förfarandet för det fall, att någon, som enligt gällande

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 7

bestämmelser vore berättigad till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad
intoges å vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Då departementschefen
hade för avsikt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till
övervägande, ansåge han sig kunna i statsverkspropositionen förbigå densamma.

I direktiven för kommittén för verkställande av en översyn av socialvården
har erinrats örn de av statens sjukvårdskommitté framlagda förslagen
örn ändring av 40—42 §§ fattigvårdslagen rörande skyldighet för landstingen
att i vissa fall ersätta fattigvårdssamhälle utgivna vårdkostnader.
Beträffande direktivens innehåll för övrigt i de hänseenden, örn vilka nu
är fråga, får utskottet hänvisa till de uppgifter, som lämnats här ovan under
avdelning A.

Även enligt utskottets mening kunna starka skäl anföras till stöd för uppfattningen,
att folkpension, som utgår till person, vilken på det allmännas
bekostnad vårdas å landstingshem för lättskötta sinnessjuka, bör fördelas
mellan landsting och fattigvårdssamhälle. Genom en sådan fördelning skulle
dessa vårdhem i förevarande hänseende jämställas med landstingens hem
för kroniskt sjuka. Spörsmålet örn en dylik fördelning synes stå i nära samband
med de ovan omförmälda, av statens sjukvårdskommitté framlagda
förslagen örn ändring av fattigvårdslagens bestämmelser angående skyldighet
för landstingen att i vissa fall ersätta fattigvårdssamhälle utgivna vårdkostnader.
I det föregående har erinrats, att enligt direktiven för utredningen
angående socialvården sjukvårdskommitténs ändringsförslag böra upptagas
till behandling i det .större sammanhang, som utredningen avser.

Utskottet finner det önskvärt, att en undersökning rörande frågan örn folkpensionens
fördelning i de uti motionerna I: 109 och 11:290 avsedda fallen
kommer till stånd, så snart förhållandena det medgiva. Enligt utskottets
mening tala beaktansvärda skäl för att denna fråga bringas till en lösning
redan innan resultatet av utredningen angående socialvården i dess helhet
föreligger, även örn denna lösning måste bliva av provisorisk karaktär.

Under åberopande av vad utskottet bär ovan (sid. 4 och 7) anfört får utskottet
hemställa,

A. beträffande frågan örn rätt för fattigvårdssamhälle att
av landsting erhålla gottgärelse för crlagd vårdavgift vid anstalt
för psykopatiska och nervösa barn:

att motionen I: 108 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd;

B. beträffande frågan örn fördelning mellan landsting och
fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka utgående
folkpensionen:

Utskottet.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 109 och
II: 290, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit ville överväga lämpligheten av att i sådan ordning
verkställa utredning av frågan, huruvida och efter vilka grunder
folkpension, som utgår till person, vilken på det allmännas
bekostnad vårdas å ett genom landstings försorg upprättat
vårdhem för lättskötta sinnessjuka, bör fördelas mellan
landsting och fattigvårdssamhälle, att förslag i ämnet kan
föreläggas riksdagen utan det dröjsmål, som ett avvaktande
av slutförandet av den igångsatta översynen av socialvården
skulle medföra; samt

2) att motionerna I: 109 och 11:290, i den mån de icke
blivit besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*, Västberg1, Olof Carlsson2,
Elon Andersson, Ekströmer, Strand1 och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström1*, Hage, Olovson, Skoglund1, Pettersson
i Hällbacken1, Molander1 och Sandström i Härnösand, fru Nordgren2*, herr
Gardell samt fröken Hesselgren2* och fröken Andersson2*.

1 Närvarande endast vid behandlingen av motionen I: 108.

2 Närvarande endast vid behandlingen av motionerna 1:109 och 11:290.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

beträffande frågan om rätt för fattigvårdssamhälle att av landsting erhålla
gottgörelse för erlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och nervösa
barn av herr Gardell, vilken anfört:

Av vad som av inspektören för sinnesslövården framhållits framgår, att
fragan örn vardén av psykopatiska och nervösa barn icke bör betraktas
som en angelägenhet, som lämpligen bör av kommunerna var för sig hand -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

9

havas. Utskottet har i anslutning härtill uttalat sig för en undersökning
snarast möjligt av förevarande spörsmål.

Jag vill emellertid framhålla, att steget bör tagas fullt ut. Kostnader av
den karaktär, som det här är frågan om, böra enligt min uppfattning ersättas
av staten. Detta överensstämmer bättre med den centralisering av
vården, som framstår som önskvärd. Många landsting äro även redan nu så
hårt pressade av utgifter, tillkomna enligt statsmakternas beslut, att ytterligare
utgifter av det slag det här är frågan om enligt min mening böra undvikas.
Snarare bör härvid en avlastning ifrågakomma genom statens övertagande
av sådana utgifter. Då slaten efter mångårig utredning nu går att
från och med den 1 juli i år övertaga kostnaderna för dövstumsundervisningen,
bör staten i överensstämmelse med den princip, som härvid kommit
till användning, även ensam övertaga kostnaderna för vården av de psykopatiska
och nervösa barnen.

Härigenom synes även en tidsödande och dyrbar utredning kunna undvikas.
Enligt min uppfattning hade utskottet ur principiell synpunkt kunnat
förorda, att från Kungl. Maj:ts sida åtgärder vidtagas för åvägabringande
av att staten övertager kostnaderna för vården av de psykopatiska och nervösa
barnen.

Bihang till riksdagens protokoll 11188

!) sand

2 and. Nr 8.