Andra lagutskottets utlåtande Nr alf.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring
av gällande bestämmelse angående tillsättande av
underläkare vid vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr
107 i första kammaren av herr David Pettersson och herr Tjällgren
samt nr 198 i andra kammaren av herr Hage m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
för sin del besluta, att 13 § andra stycket i lagen den 22 juni 1928 örn
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus måtte få följande ändrade
lydelse:
»Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen genom förordnande på
viss tid, som beträffande förste underläkare ej utan Konungens medgivande
må understiga tre år eller överstiga fem år och beträffande annan
underläkare ej överstiga tre år i sänder.»
13 § i lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus har
följande lydelse:
Vid lasarett eller sanatorium må jämte lasaretts- eller sanatorieläkare
underläkare anställas; dock må ny underläkartjänst ej inrättas utan
medgivande av Konungen eller, efter Konungens förordnande, av medicinalstyrelsen.
I ansökan örn sådant medgivande skall uppgift lämnas
om arbetets omfattning, de för tjänsten anslagna löneförmånerna och
de villkor, som för deras åtnjutande ansetts böra uppställas.
Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen genom förordnande på
viss tid, som ej utan Konungens medgivande må överstiga tre år i sänder.
Den i lagrummet medgivna dispensrätten har tillkommit för att möjliggöra
tillsättande av biträdande lasaretts- respektive sanatorieläkare
på längre tid än tre år.
Jämlikt 1 § i kungörelsen den 22 juni 1928 angående tillämpning å
enskilda, för vård av tuberkulossjuka avsedda anstalter av vissa bestäm
Bihang
till riksdagens protokoll 19S8. 9 sami. 2 avd. Nr B/f.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5Jj.
ruelser om sanatorier och tuberkulossjukstugor (S. F. S. nr 304) skall
anstalt av nämnda slag, för vars uppförande eller inrättande statsbidrag
åtnjutits eller till vars drift statsbidrag utgår, i tillämpliga delar vara
underkastad vissa bestämmelser i sjukhuslagen, bland andra 13 §.
I motionerna har med syftning på stadgandet i 13 § andra stycket
sjukhuslagen anförts bland annat:
Omförmälda bestämmelse har i praktiken av medicinalstyrelsen tillämpats
så, att underläkare i regel förordnas på tre år och efter utgången
av denna tid icke erhåller omförordnande vid samma sjukhus. I vissa
fall hava emellertid förordnandena gjorts kortare. Så har t. ex., när en
andre underläkare efter två års tjänst blivit förste underläkare vid
samma sjukhus, förordnandet å sistnämnda befattning inskränkts till
ett år.
Den tillämpning medicinalstyrelsen i sistnämnda hänseende givit omförmälda
bestämmelse har i flera fall varit till olägenhet för sjukhusen,
och dessa hava därför sökt erhålla rättelse. Sålunda överklagade föregående
år lasarettsdirektionen i Värnamo medicinalstyrelsens beslut att
till förste underläkare vid lasarettet förordna förutvarande andre underläkaren
vid samma lasarett på allenast ett år och icke som direktionen
föreslagit på tre år. På hänvändelse från direktionens ordförande upptog
svenska landstingsförbundets styrelse förevarande ärende till behandling
och beslöt därvid avlåta en skrivelse till Kungl. Majit, vari
styrelsen helt instämde i direktionens synpunkter samt hemställde, att
Kungl. Majit ville taga under omprövning, huruvida förste underläkare
må, även utan särskilt tillstånd, kunna förordnas för längre tid än tre
år i sänder. Kungl. Majit beslöt emellertid lämna besvären utan avseende.
— — — ----—--—--— —--------
Förevarande fråga är av stor principiell betydelse, och ett fortsatt
tillämpande av nuvarande praxis är enligt vår mening ägnat att allvarligt
försvåra sjukhusens möjligheter att lämna en i alla avseenden fullt
kvalificerad vård. Då det ej visat sig möjligt att rätta till sagda
praxis, torde enda utvägen vara att få till stånd en ändring av de lagbestämmelser,
som reglera underläkarförordnandenas längd. —---—
En dylik utökning har ovan ansetts motiverad ur sjukvårdens synpunkt.
Att den för vederbörande lasarettsläkare är till fördel ligger i
öppen dag. Det är också ett utbrett önskemål bland läkarna vid våra
medelstora och mindre lasarett, att de beredas mera permanenta, fullt
kvalificerade medhjälpare. Även ur underläkarnas egen synpunkt är
det av betydelse, att tiden som förste underläkare icke i så hög grad
som nu betraktas som en ren utbildningstid, ett förhållande som givetvis
måste återverka vid lönesättningen. En fördel för dem är även den
minskning i antalet förflyttningar av i regel gifta underläkare, som blir
en följd av att förste underläkarna förordnas på längre tid.
Ett tillgodoseende av önskemålet om längre förordnanden för förste
underläkare skulle även innebära större överensstämmelse med de principer,
som för närvarande tillämpas beträffande provinsialläkarna. Dylik
läkare medgives i regel icke förflyttning till annat distrikt förrän
han innehaft sin tjänst i fem år. Man har nämligen icke ansett det
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5I+.
lämpligt ur sjukvårdssynpunkt med alltför täta ombyten. Det synes
då rimligt, att, när det gäller för lasarettsvården så viktiga befattningshavare
som förste underläkare, dessa böra få innehava sina tjänster
åtminstone tre år i följd, även örn de erhållit sina meriter vid samma
lasarett.
I fråga örn de skäl, som i övrigt anförts till stöd för motionärernas
yrkande, får utskottet hänvisa till motionen I: 107 och de därvid fogade
bilagorna.
Beträffande det i motionen berörda ärendet rörande förordnande av
förste underläkare vid lasarettet i Värnamo må här anmärkas, att jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut förordnandet skulle gälla — icke såsom enligt
medicinalstyrelsens beslut under en tid av ett år från den 22 april
1937 — utan till och med utgången av juli 1938.
Vissa närliggande spörsmål hava i andra sammanhang dragits inför
innevarande års riksdag. Sålunda hava herrar Myrdal och Sam Larsson
i motionen I: 39 hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att frågan om läkarutbildningens reformering snarast
måtte upptagas till grundlig utredning. I motionen har framhållits
bland annat, att man vid utredningen borde beakta även utbildningen
efter licentiatexamen å sjukhusen och söka utfinna, huru utbildningsplatserna
skulle kunna på bästa sätt fördelas mellan olika kategorier,
som behövde ytterligare utbildning.
Första kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats,
har inhämtat utlåtanden över motionen av medicinalstyrelsen
samt kanslern för rikets universitet, vilken i sin tur infordrat yttranden
från de medicinska fakulteterna och de större konsistorierna vid universiteten
i Uppsala och Lund ävensom från karolinska institutets lärarkollegium.
Vidare har utskottet, efter att hava berett svenska läkarsällskapet
och Sveriges läkarförbund tillfälle att till utskottet inkomma
med yttranden över motionen, från dessa sammanslutningar fått mottaga
yttranden i ärendet. Sveriges läkarförbund har vid sitt yttrande fogat
utlåtande från Sveriges yngre läkares förening och genom sistnämnda
förening inhämtade utlåtanden från de medicinska studentföreningarna i
Stockholm, Uppsala och Lund. Utskottet har i sitt utlåtande (nr 10) över
motionen uttalat, att det, då samtliga i ärendet hörda myndigheter och
sammanslutningar livligt tillstyrkt bifall till den av motionärerna gjorda
framställningen, torde få anses vara ett allmänt önskemål i initierade
kretsar, att åtgärder i motionens syfte vidtoges. Utskottet ansåge sig
på grund härav böra tillstyrka, att en utredning av den i motionen
berörda frågan måtte komma till stånd. Till de i ärendet framkomna
förslagen till frågans lösning hade utskottet icke ansett sig kunna eller
V tskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr Ös
born
taga någon ställning. Utskottet har hemställt, att första kammaren
ville för sin del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att frågan om läkarutbildningens reformering snarast
upptoges till allsidig utredning. Första kammaren har bifallit utskottets
hemställan.
Vidare har i två likalydande motioner, I: 8 av herrar Undén och
Linder samt II: 12 av herr Holmbäck, hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning angående
de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden
samt att Kungl. Majit ville för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Motionerna hava behandlats, den
förstnämnda av första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande
nr 8) och den sistnämnda av andra kammarens andra tillfälliga utskott
(utlåtande nr 4), vilka efter hörande av medicinalstyrelsen och vissa
sammanslutningar tillstyrkt motionärernas hemställan. Kamrarna hava
sedermera godkänt utskottens utlåtanden.
Enligt den i det föregående återgivna bestämmelsen i lagen örn vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus skall underläkare vid sådant
sjukhus tillsättas på viss tid, som ej utan Konungens medgivande må
överstiga tre år i sänder. Detta stadgande har av medicinalstyrelsen
tillämpats så, att tiden för förordnande att tjänstgöra under samma
chefläkare i allmänhet och då det icke gällt förordnande såsom biträdande
lasarettsläkare inskränkts till sammanlagt tre år. Medicinalstyrelsen
torde därvid särskilt hava tagit hänsyn till önskvärdheten av att
bereda underläkarna en mera mångsidig utbildning än som eljest skulle
bliva möjligt.
Mot medicinalstyrelsens praxis i förevarande hänseende, såvitt angår
förste underläkaretjänsterna, har kritik riktats från olika håll, bland
annat av direktionerna och överläkarna vid vissa lasarett. Därvid har
framhållits, att det icke endast ur underläkarnas personliga synpunkter
utan även och framför allt med hänsyn till sjukvårdens intressen måste
anses lämpligt med mera långvariga förordnanden på dessa tjänster.
Genom en dylik anordning skulle även vinnas större överensstämmelse
med de principer, som tillämpas i fråga om provinsialläkares förflyttning
från ett distrikt till ett annat.
I förevarande motioner har yrkats sådan ändring i sjukhuslagen, att
förste underläkare skall förordnas för tid ej understigande tre år eller
överstigande fem år. Däremot åsyfta motionärerna icke någon förlängning
av den tid, för vilken övriga underläkare förordnas. Även enligt
utskottets mening tala beaktansvärda skäl för att förste underläkare
böra få kvarstå i tjänst vid samma sjukhus under längre tid än nu
Andra lagutskottets utlåtande Nr 54- 5
ofta är fallet. Det föreliggande spörsmålet torde emellertid för sin lösning
kräva en närmare utredning, och utskottet finner sig därför icke för
närvarande böra tillstyrka en lagändring i berörda hänseende. De förslag,
till vilka denna utredning kan föranleda, torde, därest de ifrågasatta
utredningarna av vissa närliggande frågor komma till stånd, icke böra
undanskjutas, till dess resultatet av sistnämnda utredningar föreligger,
utan böra såvitt möjligt framläggas för nästkommande års riksdag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa skyndsam utredning av frågan,
huruvida den tid, för vilken förste underläkare kan utan
särskilt tillstånd förordnas, må kunna utsträckas, samt
för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen
kan föranleda; samt
B. att motionerna, i den mån de icke blivit beaktade
genom vad utskottet ovan under A. hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 maj 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman*, P. Sandström, Heiding, Oloj Carlsson,
Elon Andersson, Sten och Ekströmer*;
från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Molander*, Sandström i Härnösand*, frii
Nordgren* samt herrar Thorell, Holm och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. 2 avd. Nr Sif.
2