Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts särskilda propositioner
med förslag till sjöarbetstidslag m. m. och förslag
till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och
73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270), dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 223, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till sjöarbetstidslag, dels ock anhållit om
riksdagens yttrande beträffande ett av den internationella arbetskonferensen
år 1936 vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen) antaget
förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å fartyg
samt en vid samma tillfälle antagen rekommendation angående arbetstid
och bemanning å fartyg ävensom ett av den internationella arbetsorganisationen
år 1936 vid dess tjugoandra sammanträde (femte sjöfartskonferensen)
antaget förslag till reviderad konvention angående fastställande av minimiålder
för barns användande till sjöss.

Därjämte har Kungl. Maj:t genom en likaledes den 12 mars 1938 dagtecknad
proposition, nr 224, vilken ävenledes hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet, under åberopande av propositionen bilagda,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922.

Förenämnda båda lagförslag, vilka av utskottet företagits till behandling
i ett sammanhang, äro av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Förslag

till

Sjöarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning
beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning
eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes
utför.

2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete som utföres av
befälhavare å fartyg å vilket utom befälhavaren minst två personer äro

anställda;

förste (främste) styrman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter,
eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;

förste (främste) maskinist vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter,
eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;

sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är
indelad i vakter;
läkare;

person som är anställd uteslutande för sjukvård;
radiotelegrafist som är anställd uteslutande i sådan egenskap;
radiotelefonist som är anställd uteslutande i sådan egenskap;
person vilken å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart är anställd huvudsakligen
för passagerares direkta betjänande;

person tillhörande redarens familj å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart; person

som är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg om vilket Konungen icke annorlunda förordnat,

b) fiske- eller fångstfartyg då det såsom sådant användes, eller fartyg som
nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med fiske eller fångst,

c) isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg då det såsom sådant
användes,

d) lustfartyg,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

3

e) skolfartyg som icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars
bruttodräktighet understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg som har
en nettodräktighet understigande 20 registerton och nyttjas i inskränktare
fart än nordsjöfart, såvida ej Konungen om fartyg varom nu är sagt annorlunda
förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen, eller den myndighet
åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden därutinnan
utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen
av denna lag.

2 §•

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;

sjöman: en var som förrättar skeppstjänst varå lagen äger tillämpning;

styrman: annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren;

maskinist: till maskinbefälet hörande person;

ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning eller andra sysslor som med dylikt arbete
äga samband, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring; dagman:

sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som eji
tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är
utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav att icke land angöres eller
eljest beröring med land äger rum under längre tid än 2 timmar vid vane
tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster örn linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom
Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden; 11 grader
västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestämmes
av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvatten, dock
ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan trängande nöd
kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas
dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjömannen
enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen och
uppehållet varar, där fråga är om fartyg som i 9 § avses, minst en halv
timme och eljest minst 1 timme.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som nyttjas i fjärrtrafik.

3 §•

I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjöeller
vidsträcktare fart, eller i fart vari ingår resa som under vanliga förhållanden
kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen
utgör sammanlagt högst 24 timmar för två dygn i följd, dock att
arbetstiden för dygn räknat ej må överstiga

a) 8 timmar för styrman i fall det för fartygets behöriga bemanning
nödiga antalet styrmän uppgår till minst tre;

b) 8 timmar för maskinist i fall det för fartygets behöriga bemanning
nödiga antalet maskinister uppgår till minst tre;

c) 8 timmar för sjöman som tillhör däcksmanskapet i fall fartygets bruttodräktighet
överstiger 2,000 registerton;

d) 8 timmar för sjöman som tillhör maskinmanskapet i fall fartygets
bruttodräktighet överstiger 700 registerton; samt

e) 8 timmar i annat fall än i punkt d) sägs för eldare som har att för
hand verkställa eldning med kol, därest resan under vanliga förhållanden
kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt i 1) vidsträcktare
fart än nordsjöfart, eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka
av minst 250 indikerade hästkrafter, eller ock 3) inskränktare fart och
har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter.

I fall som i punkt a) avses må, utöver där angiven tid, styrman åläggas att
under högst 1 timme om dygnet såsom ordinarie arbete utföra nautiska och
meteorologiska observationer ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål;
styrman som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist
eller radiotelefonist må under sistnämnda tid jämväl användas
till radiotelegraf- eller radiotelefontjänst samt därutöver beordras att under
ytterligare högst 2 timmar örn dygnet såsom ordinarie arbete förrätta dylik
telegraf- eller telefontjänst.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas vaktindelad
sjöman annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras för fartygets framdrivande,
manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhängande
arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radio telegraf- och radiotelefontjänst,
3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme
samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må hissning av aska som hopats
under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanskapet såsom
ordinarie arbete.

Andra lagutskottets utlåtande Nr -52.

o

5 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör för dygn räknat högst 8
timmar, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan, samt
att dagman å helgdag icke må under längre tid än sammanlagt högst 1 timme
såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som regelmässigt
ingår i hans åliggande och icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits,
förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

6 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
utgör för dygn räknat högst 10 timmar; å helgdag må dock dylik sjöman
icke såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras
för besättningens och passagerarnas förplägning jämte nödig upppassning
i övrigt samt lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal skall, såvida ej annat
överenskommits, förläggas mellan klockan 5 och klockan 20.

Från tillämpning av förestående stadganden i denna paragraf undantages
arbete som utföres å passagerarfartyg, dock att ordinarie arbetstid för ekonomipersonal
å dylikt fartyg icke må överstiga 12 timmar örn dygnet, samt
att denna arbetstid skall så förläggas, att en sammanhängande vilotid av
minst 8 timmar erhålles under loppet av 24 timmar.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en
av befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.

7 §■

Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn utgör
för dygn räknat högst 10 timmar för styrman och högst 9 timmar för
annan sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, dock att

a) arbetstiden för sådan till maskinpersonalen hörande sjöman vilkens
skeppstjänst till sjöss är indelad i vakter, ej må överstiga den för sjömannen
i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss;

b) å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjöman än 1) sådan
som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,
ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2)
radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i
anledning av ankomsten eller avgången, 4) arbete för ilandförande och ombordtagande
av passagerare, post och passagerares effekter samt ombordtagande
av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 5) lastning
och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars
lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 6) lättare rengöring
och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 7) för
besättningens förplägning erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må lossning av aska som hopats
under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanskapet såsom
ordinarie arbete.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Befinner sig fartyget till sjöss eller eljest i gång under större delen av dygn
varunder ankomst till eller avgång från hamn äger rum, må vid beräkning av
ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn tillämpas de bestämmelser
som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss; dock att i dylikt fall
skeppstjänst icke må, medan fartyget ligger förtöjt eller förankrat i hamn,
såsom ordinarie arbete åläggas sådan sjöman under längre tid än 1 timme.

Beträffande ordinarie arbetstid för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
skola vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmelserna i 6 §
lända till efterrättelse.

8 §•

Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar örn dygnet
och högst 48 timmar i veckan; samt

för sjöman som tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet,
dock att, där för behörig fortgång av den övriga besättningens skeppstjänst
eller för passagerarnas betjänande så kräves, dylik sjöman må, utöver sagda
lid, såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under
sammanlagt högst 2 timmar örn dygnet, och å annat fartyg under sammanlagt
högst 1 timme örn dygnet.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete i hamn icke åläggas sjöman som ej
tillhör ekonomipersonalen annan skeppstjänst än vanligen förekommande
löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme; ej heller
må å helgdag såsom ordinarie arbete i hamn åläggas ekonomipersonalen
annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas
förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen,
å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 och å helgdag
mellan klockan 7 och klockan 9, såvida ej annat överenskommits eller
är i vederbörande hamn brukligt, samt för ekonomipersonalen å annat fartyg
än passagerarfartyg å söckendag mellan klockan 5 och klockan 19 och å
helgdag mellan klockan 6 och klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan
ändrad förläggning av arbetstid varom nyss nämnts.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som nyttjas i närtrafik.

9 §

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten
ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kapitlet stadgas, ordinarie arbetstid
utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd,

dock att sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg,
icke må såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än
sammanlagt 63 timmar i veckan.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

7

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete.

10 §.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då
fråga är om:

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara
för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223
eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap
samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom särskilt
stadgas varda anställda.

För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser
är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.

11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman
jämväl annan än i 10 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

12 §.

Till övertidsarbete må sjöman användas högst 24 timmar i veckan, dock
att å fartyg i fjärrtrafik övertidsarbete icke må förekomma i sådan utsträckning
att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom
skulle uppgå till mer än 16 timmar; å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare
fart må övertidsarbete ej heller förekomma regelbundet till sjöss.
Har styrman å vars arbete stadgandet i 4 § punkt a) äger tillämpning, utöver
där angiven tid såsom ordinarie arbete under mer än 1 timme, för dygn räknat,
ålagts radiotelegraf- eller radiotelefontjänst, skall från här medgiven tid
för övertidsarbete av högst 24 timmar i veckan avdragas den tid styrmannen
sålunda mer än 1 timme för dygn tagits i anspråk för radiotelegraf- eller
radiotelefontjänst.

Från nu stadgad begränsning undantages övertidsarbete som erfordras för:

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående
resa förminskad;

d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras
å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.

13 §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar, eller ock då
fråga är örn vakttjänst i hamn eller örn arbete utfört av sjöman som icke uppbär
kontant lön, beredas i form av fritid.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

2 moni. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat
utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när
övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta
månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete
utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att mot
övertiden svarande fritid skall vara förlagd till samma dygn som det varunder
övertidsarbetet utförts, eller ock till närmast föregående eller efterföljande
helgfria dygn.

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

14 §.

Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det
villkor utan verkan, där ej örn sådant villkor överenskommits genom parterna
bindande kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen, eller den
myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan.

15 §.

För varje dag varunder övertidsarbete förekommer åligger det befälhavaren
eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman eller maskinist eller föreståndare
för ekonomiavdelningen att senast nästföljande dag härom göra anteckning
i särskild övertidsjournal, upprättad enligt formulär som fastställes
av fartygsinspektionens chefsmyndighet.

Ej må någon vars rätt är därav beroende förvägras att om övertidsjournals
innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt utdrag,
övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen, eller den myndighet Konungen därtill
förordnar, meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal såvitt
angår fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart

16 §.

Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt ombord
å fartyget.

17 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan;
och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända
till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)
örn tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

9

18 §.

Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna
lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vetskap
och vilja.

Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där visas kan att
tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i enlighet
med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.

19 §.

Bryter befälhavare, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelningen
eller redare mot bestämmelse som är meddelad i 15 §, straffes med
dagsböter.

20 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, fört
falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undanstuckit
eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

Har redare gjort sig skyldig till förseelse som nu sagts, eller har sådan av
befälhavaren begången förseelse skett med redarens vetskap och vilja, vare
han förfallen till enahanda ansvar.

Vad här sagts örn befälhavare gäller även styrman, maskinist och föreståndare
för ekonomiavdelningen.

21 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 16 § åligger honom,
straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

22 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse varom i denna lag sägs.

23 §.

Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i 86—88
§§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

24 §.

Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad i 89 §
sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Böter som ådörnas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela
undantag som avses i 1 § 3 mom. och 15 § eller godkännande som avses
i 14 §.

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk mans
ägo nyttjas till sjöfart, eller som då redan är under byggnad för svensk mans
räkning och blivit sjösatt, gäller följande:

Erfordras vid tillämpning av stadgandena i 4 § punkt c) och d) angående
ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör däcks- eller maskinmanskapet
större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande
inrättningar äro avsedda, må där Konungen, eller den myndighet åt
vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan, funnit anordnande
av ytterligare bostäder eller inrättningar icke vara praktiskt möjligt eller
icke kunna ske utan oskälig kostnad, samt däröver utfärdats särskilt bevis,
ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, varom här är fråga, beräknas
utan avseende å vad i nämnda lagrum stadgas. Bevis som nyss sagts må icke
utfärdas att gälla för längre tid än fyra år åt gången; beviset skall förvaras
ombord.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni
19221 skola, 10, 51 och 73 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

10 §.

Minderårig under femton år må ej användas i skeppstjänst.

I eldartjänst---års ålder.

Å fartyg--1 — års ålder.

Å fartyg i fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom Cuxhaven
må minderårig under sexton år under tiden mellan klockan 20 och
klockan 8 ej användas i skeppstjänst i vidare mån än att han under nämnda
tid erhåller en sammanhängande vilotid av minst nio timmar. Vad här sagts
skall dock icke utgöra hinder för den minderåriges nyttjande till skeppstjänst
av följande slag, nämligen

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara
för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223
eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap
samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom särskilt
stadgas varda anställda;

1 Senaste lydelse av 10 och 73 §§ se 1925:49.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

11

d) skeppstjänst som erfordras för vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden
av tull- eller hälsovårdsmyndighet;

e) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående
resa förminskad.

Från stadgandet i första stycket, såvitt angår minderårig som uppnått
fjorton års ålder, samt från vad i tredje stycket finnes stadgat äger Konungen,
eller den myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen
därutinnan, för särskilda fall medgiva undantag.

23 §.

Varder besättningen under resa förminskad, skall därigenom inbesparad
hyra för den tid fartyget är till sjöss fördelas mellan de kvarblivna i förhållande
till det ökade arbete envar fått vidkännas, dock allenast i mån
som de icke åtnjutit ersättning härför såsom för övertidsarbete enligt vad
därom är särskilt stadgat.

51 §.

Sjöman skall —--från skeppsbord.

Under fartygs uppehåll i hamn eller eljest å säker ankarplats må sjöman
icke vägras tillstånd att under fritid gå i land, såvida ej sjömannens kvarstannande
ombord är av behovet påkallat med hänsyn till fartygets, lastens
eller de ombordvarandes säkerhet, fullgörandet av nödvändig skeppstjänst
eller fartygets förestående avresa eller förhalning.

Under dylikt uppehåll skall sjöman, på därom av honom gjord framställning,
beredas tillfälle att för egna angelägenheters ordnande en gång i
månaden å dag då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna vistas i land
under tiden efter klockan 12, eller under annan tid varom överenskommelse
träffats, överstiger icke fartygets oavbrutna uppehåll fyrtioåtta timmar, må
dock sådant landlov kunna påfordras allenast såvida fartygets avgång ej
därigenom fördröjes.

Där så lämpligen kan ske, äger sjömannen rätt att i fall som avses i andra
och tredje styckena kostnadsfritt anlita fartygets båtar för att komma i land.

Varder sjöman--— underrätta befälhavaren.

73 §.

Befälhavare eller---med böter:

1. örn han---konsuls beslut;

6. örn han vägrar någon utan laga skäl tillstånd att gå i land enligt bestämmelserna
i 51 §;

7. örn han —--omförmäld rapport.

Lika med---och vilja.

Har i —- — — femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Utan hinder av vad i 10 § första stycket finnes stadgat må den som vid
tiden för lagens ikraftträdande användes i skeppstjänst fortfarande användas
i sådan tjänst.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Beträffande lydelsen av de i propositionen nr 223 omförmälda konventionsförslag
och rekommendation får utskottet hänvisa till de vid propositionen
såsom Bil. A, B och C (sid. 145—157) fogade svenska översättningar
av samma konventionsförslag och rekommendation.

I samband med förenämnda propositioner har utskottet till behandling
förehaft elva i anledning av propositionerna väckta motioner, nämligen i
första kammaren nr 273 av herr Ohlin, nr 289 av herr Berg, Robert, nr 290
och nr 292 av herr Velander m. fl., nr 291 av herr Andersson, Elon, samt nr
296 av herr Petersson, Knut, och herr Hansén, ävensom i andra kammaren
nr 399 av herr Lindberg i Stockholm, nr 423 av herrar Åguist och Tengström,
nr 424 av herr Tengström samt nr 425 och nr 426 av herr Bagge m. fl.

I motionen I: 273 hemställes, att riksdagen måtte dels uttala, att genomförandet
av åttatimmarsprincipen i fråga örn skeppstjänst till sjöss för vaktindelat
befäl eller manskap i vidare mån än hittills skett bör anstå till dess
motsvarande lagstiftning införes jämväl i Danmark, Finland och Norge, dels
ock i och för sådant ändamål besluta, att till den föreslagna sjöarbetstidslagen
skall fogas en övergångsbestämmelse av innebörd, att stadgandena i
4 § punkt c) och d) skola, såvitt angår sjöman vars arbetstid till sjöss enligt
gällande lag utgör högst 24 timmar för två dygn i följd, träda i kraft först på
dag som av Konungen bestämmes.

I motionerna 1: 289 och II: 399, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen
måtte i huvudsak antaga ett i motionerna angivet förslag till sjöarbetstidslag,
innefattande ändringar i vissa delar av 1, 2, 3, 4, 7, 9, 18 och 25 §§ i
Kungl. Maj:ts förslag. Redogörelse för ändringsförslagen lämnas nedan vid
behandlingen av de paragrafer vartill de hänföra sig.

I motionerna I: 290 och II: 425, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen
måtte dels, med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 223, för sin del
antaga lag om fortsatt giltighet tills vidare av nu gällande sjöarbetstidslag,
dels ock förklara, att internationella arbetsorganisationens förslag till konventioner
angående arbetstid och bemanning å fartyg samt angående minimiålder
för användning till skeppstjänst icke för närvarande kunna ratificeras
av Sverige, samt att rekommendationen angående arbetstid och bemanning
å fartyg ej heller för närvarande bör föranleda till någon åtgärd från de
svenska statsmakternas sida.

I motionerna 1:291 och 11:423, vilka äro likalydande, hemställes, att 7 §
första stycket i Kungl. Maj :ts förslag till sjöarbetstidslag gives en sådan avfattning,
att arbetstiden för styrmän, vilkas arbetstid enligt 4 § ej må överstiga
9 timmar, skall å avgångs- och ankomstdygn såsom i gällande lag utgöra
9 timmar.

I motionerna I: 292 och II: 426, vilka äro likalydande, hemställes, under
hänvisning till vad som i motionerna I: 290 och II: 425 anförts angående
propositionen nr 223, att riksdagen måtte jämväl avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 224.

I motionerna I: 296 och II: 424, vilka äro likalydande, hemställes, att före -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

13

liggande förslag till ny sjöarbetstidslag måtte träda i tillämpning först när
konventionen angående arbetstid och bemanning ombord å fartyg vunnit
anslutning av samtliga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen och
Storbritannien.

Beträffande de skäl som ligga till grund för de av Kungl. Majit framlagda
förslagen tillåter sig utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas liärnedan,
att hänvisa till propositionerna; och får utskottet i fråga om vad
motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Lagförslagen.

Rörande den svenska sjöarbetstidslagstiftningcns utveckling får utskottet
hänvisa till historiken i propositionen nr 223 (sid. 11—21). Den nu föreslagna
lagstiftningen har två skilda huvudsyften, nämligen dels att ersätta
hittillsvarande provisoriska sjöarbetstidslag med nya lagbestämmelser, avsedda
att utgöra en definitiv reglering av denna lagstiftningsfråga, dels ock
att skapa grundval för svensk ratificering av förenämnda båda konventionsförslag.

En sammanfattande redogörelse för de allmänna synpunkter som från
myndigheternas samt de hörda organisationernas och intresserepresentanternas
sida under förarbetena framkommit i fråga om den internationella
regleringen av hithörande ämnen ävensom beträffande frågorna örn svensk
ratificering av de föreliggande konventionsförslagen och en med eller utan
samband därmed företagen revision av den svenska lagstiftningen på området
har i propositionen nr 223 lämnats under rubriken »Allmänna synpunkter»
(sid. 22—39).

Allmän motivering för det med propositionen nr 223 framlagda förslaget
till sjöarbetstidslag återfinnes i propositionen å sid. 39—42; specialmotivering
till de särskilda lagbestämmelserna innehålles i propositionen under vederbörande
kapitel- och paragrafrubriker.

Specialmotiveringen till det med propositionen nr 224 framlagda förslaget
till ändringar i sjömanslagen återfinnes i propositionen nr 223 å sid. 137—
144.

Lagrådets uttalanden i anledning av de särskilda lagförslagen hava intagits
i propositionen nr 223 å sid. 202 och i propositionen nr 224 å sid. 8.

Vid prövning av de genom propositionerna nr 223 och 224 framlagda lagförslagen
har utskottet i första hand beaktat hurusom — frånsett kravet på
en utsträckning av 8-timmarsprincipens tillämpning för sjöfolkets del —
behovet av en revision av sjöarbetstidslagstiftningen i många avseenden länge
gjort sig gällande beträffande hittillsvarande provisoriska bestämmelser i
ämnet. Detta förhållande har till fullo klarlagts redan genom den av kommerskollegium
och socialstyrelsen verkställda utredning (se Statens offentliga
utredningar 1934: 8, Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag), som

Utskottet.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

föregick Kungl. Maj:ts vid 1934 års riksdag framlagda förslag till ny sjöarbetstidslag
(prop. nr 240/1934). I vilken utsträckning nämnda behov gjort sig
gällande framgår bland annat av en vid ämbetsverkens betänkande fogad
redogörelse för yrkanden om ändringar i sjöarbetstidslagen som tid efter
annan i olika sammanhang framkommit (se sid. 38 i betänkandet). Vid behandling
av 1934 års lagförslag framhöll lagrådet, som visserligen fann sig
icke kunna tillstyrka mera vittgående reformer i fråga om 8-timmarsprincipens
tillämpning, bland annat att det internationella samarbete som påginge
i syfte att reglera sjöfolkets arbetstid genom en allmän konvention
icke kunde få utgöra hinder för ett genomförande av sådana ändringar i vår
provisoriska lagstiftning på området som befunnes påkallade av redan vunnen
erfarenhet.

Utskottet, som ansluter sig till denna uppfattning, delar även den såsom
motiv för Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag i propositionen nr
223 (sid. 42) uttalade mening, att det icke längre kan ifrågasättas att ytterligare
uppskjuta genomförandet av sjöarbetstidslagens reformering. De
förslag i sådant syfte som innehållas i propositionen innebära tillämpning
för sjöfolkets vidkommande av principer som numera utsträckts till nästan
alla mera betydande arbetsområden i land. Sjöfartens säregna förhållanden
skapa visserligen svårigheter för en undantagslös tillämpning av 8-timmarsprincipen
beträffande allt arbete som regleras genom sjöarbetstidslagen.
Gentemot en tillämpning därav i den utsträckning Kungl. Maj:ts förslag
avser kunna enligt utskottets mening avgörande invändningar icke resas.
Visserligen måste, såsom i propositionen framhållits, de föreslagna reformerna
medföra icke obetydliga kostnadsökningar, vilka, även om de
icke låta sig med full säkerhet på förhand beräkna, dock kunna antagas
under mindre gynnsamma ekonomiska förhållanden vålla svårigheter för
vissa delar av sjöfartsnäringen, i första hand för trampfarten, som utgör den
svenska handelsflottans på en gång ekonomiskt svagaste och mest konjunkturkänsliga
del. Denna omständighet finner utskottet dock så mycket
mindre kunna få förhindra en skälig förbättring av de svenska sjömännens
arbetsförhållanden som en begränsning av arbetstiden i jämförlig mån eller
i än vidare utsträckning, enligt vad i propositionen upplysts, redan skett i
vissa andra sjöfartsidkande stater av större betydelse, främst Storbritannien
och Amerikas Förenta Stater. Det nordiska samarbete som i förevarande
lagstiftningsfråga ägt rum och som skapat förutsättningar för en i huvudsak
enhetlig nordisk reglering av sjöarbetstidslagstiftningen är jämväl av
betydelse i detta sammanhang. Utskottet har icke förbisett den inverkan på
de internationella konkurrensförhållandena som förekomsten av subventioner
på många håll utöva men vill i detta avseende ansluta sig till det av
föredragande departementschefen i propositionen nr 223 (sid. 42) gjorda uttalandet,
att frågan om lämpliga anordningar från det allmännas sida till
stöd för vår sjöfartsnäring torde få tagas under prövning, därest svensk
sjöfart genom subventionsåtgärder för främmande länders fartyg eller på
grund av andra omständigheter skulle försättas i ett så oförmånligt läge,
att dess konkurrensförmåga och ekonomiska bärkraft icke skulle förslå. I

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

15

detta sammanhang vill utskottet också framhålla önskvärdheten av att i
olika avseenden framkomna förslag till åtgärder av beskaffenhet att kunna
medföra förbättringar i den svenska sjöfartens ställning snarast möjligt
måtte upptagas till prövning i den mån så ej skett.

På grundval av föregående allmänna överväganden har utskottet funnit
sig böra förorda Kungl. Maj:ts med propositionerna nr 223 och 224 framlagda
förslag till sjöarbetstidslag och lag om ändring av vissa paragrafer i
sjömanslagen. Utskottet får följaktligen avstyrka i motionerna 1:290 och
11:425 framställda yrkanden om avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 223
och kan icke heller förorda motionerna 1:292 och 11:426, vari hemställts
om avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vid granskning av lagförslagens detaljer har utskottet för egen del icke
funnit skäl till någon erinran. Utskottet saknar för den skull anledning att
i detta sammanhang ingå på de med de enskilda lagbestämmelserna förbundna
detaljspörsmålen. Till de frågor rörande särskilda bestämmelser i
Kungl. Maj:ts förslag till sjöarbetstidslag som upptagits i motionerna 1:289
och 291 samt 11:399 och 423 vill utskottet senare återkomma. Om de yrkanden
rörande sjöarbetstidslagens ikraftträdande som framställts i motionerna
1:273 och 296 samt 11:424 vill utskottet yttra sig efter behandlingen
av de detaljspörsmål som röra enskilda stadganden i lagförslagen.

Bemanningsreglerna.

Efter att i anslutning till behandlingen av sjöarbetstidslagens särskilda
stadganden hava berört vissa tillämpningsfrågor rörande ordningen för
handläggningen av ärenden angående undantag från lagen samt meddelande
av råd och upplysningar rörande lagens innebörd och tillämpning, har föredragande
departementschefen i propositionen nr 223 (sid. 129—137) redogjort
för principerna för en blivande bemanningsreglering och den huvudsakliga
innebörden av de förslag i sådant avseende som föranletts av förslaget
till sjöarbetstids- och bemanningskonventionen (se vid propositionen
såsom Bil. H och I fogade förslag till bemanningsförordning m. m. ävensom
till vissa ändringar i befälsförordningen). Rörande den författningsmässiga
regleringen av de svenska fartygens bemanningsförhållanden har
i propositionen erinrats om att grundvalen därför utgöres av sjöfartssäkerhetslagstiftningens
huvudstadgande, 5 a § sjölagen, varest i anslutning
till allmänna lagbud rörande fartygs sjövärdighet m. m., innefattande
bland annat föreskrift örn att fartyg skall vara bemannat på ett betryggande
sätt, förefinnes bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda närmare
föreskrifter om vad som skall iakttagas i de avseenden som i lagrummet
omförmälas. Departementschefen bär i olika sammanhang (sid 129 och
136) framhållit, att den redogörelse som vid föredragningen lämnats rörande
de tilltänkta författningsbestämmelserna i ämnet — vilka icke i detta sammanhang
hänskjutits till Kungl. Maj:ts prövning — föranletts allenast av hänsyn
till bemanningsbestämmelsernas samband på vissa punkter med arbetstid
sregleringen samt för att tjäna till belysning av konventionsförslagets in -

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

nehåll i förevarande ämne. För egen del har departementschefen icke närmare
ingått på hithörande frågor, utan inskränkt sig till att förklara, att
han funnit de framlagda sakkunnigförslagen grundade å riktiga principer
och ägnade att tjäna såsom grundval för blivande lagstiftning i ämnet. På
grund av sambandet med arbetstidsregleringen har departementschefen dock
funnit sig böra i ett särskilt avseende redan nu anmäla en av honom tilltänkt
avvikelse från de sakkunnigas förslag. Beträffande denna fråga, som
gäller antalet av styrmän, resp. maskinister, å fartyg med större bruttodräktighet,
resp. maskinstyrka, får utskottet hänvisa till departementschefens
uttalande å sid. 136 i propositionen nr 223.

Under framhållande av att ovan omförmälda förslag till bestämmelser
rörande fartygs bemanning med befäl och manskap icke äro slutgiltiga utan
få betraktas såsom huvudsakliga anvisningar rörande innebörden av de författningsbestämmelser
som erfordras för tillämpning för Sveriges del av föreskrifterna
angående bemanning i konventionsförslaget angående arbetstid
och bemanning å fartyg, får utskottet tillkännagiva sin anslutning till den
av föredragande departementschefen uttalade mening att de framlagda sakkunnigförslagen
i förevarande ämne synas vara grundade å riktiga principer
och ägnade att tjäna såsom grundval för blivande föreskrifter i ämnet;
gentemot de av departementschefen tilltänkta avvikelserna från sakkunnigförslaget
har utskottet icke något att erinra. I övrigt har utskottet ansett sig
icke böra göra något uttalande rörande de vid propositionen fogade förslagen
till bemanningsregler.

Konventionsförslagen.

Vidkommande härefter frågan om Sveriges anslutning till internationella
arbetsorganisationens vid propositionen nr 223 såsom Bil. A, B och C fogade
förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å fartyg och rekommendation
i samma ämne ävensom förslag till reviderad konvention angående
fastställande av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss,
över vilka riksdagens yttrande begärts av Kungl. Majit, får utskottet, utöver
vad i det föregående anförts rörande dessa beslut, hänvisa till de redogörelser
för internationella arbetskonferensens tjugoförsta och tjugoandra sammanträden
(fjärde och femte sjöfartskonferenserna), som lämnats dels i
Kungl. Maj :ts proposition nr 184 till 1937 års riksdag, och dels i förevarande
proposition nr 223 sid. 16 och 17.

Upplysningar rörande i ärendet hörda organisationers och intresserepresentanters
ställningstagande till frågan om Sveriges anslutning till förevarande
konventionsförslag återfinnas i propositionen nr 223 å sid. 22—35.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava beträffande frågan om Sveriges
anslutning till sjöarbetstids- och bemanningskonventionen å fartyg förklarat
sig finna angeläget att, innan Sverige ratificerade denna konvention,
visshet vunnes om att åtminstone de andra nordiska länderna — Danmark,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

17

Finland och Norge —■ ävensom Nederländerna och Sovjetunionen samt Storbritannien
komme att ansluta sig till konventionen. Vad ämbetsverken i
detta sammanhang anfört återfinnes å sid. 38 och 39 i propositionen nr 223.

Socialpolitiska delegationen, vars befattning med ärendet förnämligast avsett
en granskning av de upprättade författningsförslagen i syfte att fastställa,
huruvida de kunde anses ägnade att förverkliga konventionsförslagens
bestämmelser, har i detta hänseende förklarat sig kunna vitsorda, att de av
delegationen granskade författningsförslagen, vilka legat till grund för de
av Kungl. Majit med förevarande propositioner framlagda lagförslagen, på det
hela taget väl motsvara konventionernas krav och i många fall tillförsäkra
sjömännen avsevärt längre gående eller jämväl andra förmåner än dem
konventionerna påbjuda. Rörande innebörden av detta uttalande har utskottet
inhämtat, att de förmåner utöver vad konventionsbestämmelserna innehålla
som härmed åsyftats väsentligen avse regler rörande arbetsförhållandena
å sådana fartyg, respektive å fartyg nyttjade i sådan fart, varå konventionsbestämmelserna
i olika avseenden icke äro tillämpliga, exempelvis
fartyg med mindre bruttodräktighet än 2,000 resp. 700 ton såvitt angår däcksresp.
maskinpersonalens arbetstidsreglering eller fartyg som nyttjas i närtrafik.
Vidare har uttalandet giltighet jämväl beträffande innehållet i särskilda
författningsbestämmelser, av vilka vissa icke äga någon direkt motsvarighet
i konventionsförslagen, medan andra reglera frågor som i konventionsförslagen
uttryckligen hänvisats till internt avgörande.

I propositionen nr 223 (sid. 205) har föredragande departementschefen
framhållit, att antagandet av det framlagda förslaget till sjöarbetstidslag och
det med propositionen nr 224 framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse
av vissa paragrafer i sjömanslagen, tillika med genomförandet av de administrativa
föreskrifter rörande fartygs bemanning m. m. (innefattande jämväl
ändringar i befälsförordningen) för vilka i det föregående redogjorts, skulle
medföra tillämpning av reglerna i 1936 års konventionsförslag angående arbetstid
och bemanning å fartyg, och sålunda utgöra grundval för svensk ratificering
av denna konvention, ävensom innebära vederbörligt beaktande av
den i samband med konventionen antagna rekommendationen i samma
ämne. Med hänsyn härtill har departementschefen förordat, att konventionen
ratificeras, dock med förut omförmält förbehåll för ratifikation av, förutom
övriga nordiska länder, Nederländerna och Sovjetunionen samt Storbritannien
såsom villkor för ikraftträdandet av Sveriges ratifikation. Beträffande
skälen för detta förbehåll får utskottet hänvisa till propositionen nr
223, sid. 42. Vad förenämnda rekommendation angår har departementschefen
funnit dess innehåll icke för närvarande påkalla andra åtgöranden från
de svenska statsmakternas sida än de för vilka förut redogjorts. Vidare har
han framhållit, att vid bifall till det med propositionen nr 224 framlagda
förslaget, i vad det avser ändrad lydelse av 10 § första stycket sjömanslagen,
förutsättning likaledes komme alt skapas för svensk ratifikation av 1936 års
reviderade konvention angående minimiålder för barns användande till sjöss;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

departementschefen har för den skull förordat ratificering jämväl av sistnämnda
konvention.

Utskottet. Enär de av utskottet i det föregående tillstyrkta lagförslagen i förening
med förenämnda administrativa föreskrifter rörande bemanningsförhållandena
helt täcka området för ifrågavarande beslut av internationella arbetskonferensen,
anser utskottet, att ifrågavarande konventionsförslag böra ratificeras,
dock såvitt angår förslaget till konvention angående arbetstid och
bemanning å fartyg med det förbehåll som i propositionen angivits. I övrigt
har utskottet icke funnit något att andraga i anledning av vad departementschefen
anfört rörande ifrågavarande beslut av internationella arbetsorganisationen.

Vissa detaljspörsmål rörande förslaget till sjöarbetstidslag.

1 § (lagens tillämpningsområde).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att det i 1 § 2 mom. i Kungl.
Maj:ts förslag förekommande undantag från lagens tillämpning för arbete
som utföres av »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter», skulle erhålla sådan lydelse att det komme
att avse arbete som utföres av »intendent eller chefssteward» ombord å passagerarefartyg
i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

I sakkunnigförslaget hade ifrågavarande undantagsbestämmelser erhållit
följande lydelse »annan person som för befäl över avdelning av fartyget och
vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter».

I yttrande över sakkunnigförslaget har svenska maskinbefälsförbundet
uttryckt farhågor för att det föreslagna undantaget kunde komma att föranleda
tillskapande av befälsbefattningar enbart i syfte att möjliggöra undantag
från lagens tillämpning, samt yrkat att ifrågavarande undantag måtte
utgå.

Svenska sjöfolksförbundet har beträffande samma undantagsbestämmelse
framhållit, att enär någon begränsning med avseende å fartygens storlek icke
angivits, följden skulle kunna bliva att exempelvis stewarten å fartyg där
allenast ytterligare en eller två personer funnes i köks-»avdelningen», skulle
kunna undantagas från lagens tillämpning. Under erinran vidare om att
köks- och intendenturdepartementet å större passagerarfartyg vore uppdelat
i flera »avdelningar», var och en under förmanskap av särskild person, samt
att ett betydande antal personer skulle ställas utanför lagen, om undantagsbestämmelsen
bleve tillämplig i dylika fall, har förbundet förklarat sig finna
ett förtydligande påkallat i syfte att klargöra att stadgandet allenast avsåge
intendent eller person i motsvarande ställning å de största passagerarfartygen.

I anledning av förberörda anmärkningar från de anställdas sida beträffande
ifrågavarande undantag, vilka anmärkningar i allt väsentligt överensstämma
med motionärernas motivering till ändringsförslaget, hava kommers -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

19

kollegium och socialstyrelsen föreslagit begränsning av undantaget till icke.
vaktindelad föreståndare för intendenturavdelningen å passagerarfartyg. Härvid
må emellertid beaktas, att ämbetsverken under hänvisning till de svårigheter
som vöre förbundna med en rationell arbetstidsbegränsning för kökspersonalen,
särskilt i närtrafiken, ansett sig böra föreslå återinförande av det
i gällande lag förefintliga undantag beträffande den huvudsakligen för passagerarnas
räkning anställda uppassarpersonalen (dock självfallet med begränsning
till annan fart än konventionsfart). Sistnämnda undantag, vilket icke
fanns i sakkunnigförslaget, har med föranledande av ämbetsverkens yttrande
upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, men har där, efter mönster av motsvarande
stadgande i allmänna arbetstidslagen (l § k), inskränkts till att avse person
som är anställd huvudsakligen för passagerarnas direkta betjänande.

Rörande det nu ifrågavarande undantaget för arbete som utföres av icke
vaktindelad föreståndare för ekonomiavdelningen, vars sakliga innehåll uppenbarligen
beröres av avfattningen av undantaget för den egentliga uppassarpersonalen,
har föredragande departementschefen, som upptagit ämbetsverkens
förslag att genom snävare formulering av undantaget för »annan person
som för befäl över avdelning av fartyget» tillmötesgå de önskemål som
framställts från de anställdas sida, anfört, att det genom den av ämbetsverken
föreslagna formuleringen ''föreståndare för intendenturavdelningen’,
som av honom underkastats allenast en terminologisk justering, borde vara
fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse avsåges allenast
intendent, chefsstewart eller person i liknande ställning, som verkligen innehade
chefsskap över intendentur- eller ekonomiavdelningen i dess helhet och
ej blott underavdelning därav. För att vinna överensstämmelse med föreliggande
danska och finska förslag har departementschefen på tillskyndan av
det nordiska expertmötet i Köpenhamn låtit undantaget gälla föreståndare
för ekonomiavdelningen jämväl å andra fartyg än passagerarfartyg, vilket
han förklarat sig anse vara principiellt riktigt och särskilt påkallat i fråga
om större fartyg som utan att vara passagerarfartyg i egentlig mening, d. v. s.
försedda med passagerarfartygscertifikat, föra ett begränsat antal passagerare.

Vad departementschefen sålunda anfört synes utskottet utgöra tillfredsställande
garanti mot den av motionärerna och de anställdas organisationer befarade
vantolkningen av undantagsstadgandet. Utsträckningen av undantagets
tillämpning att gälla även lastfartyg förefaller utskottet motiverad, jämväl
med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt fullfölja det
nordiska samarbetet i syfte att ernå enhetliga lagbestämmelser på hithörande
områden.

Beträffande stadgandet i 1 § 2 mom. punkt f) angående undantag för arbete
som utföres av person anställd å segelfartyg med hjälpmaskin vars brultodräktighet
understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg som bar en nettodräktighet
understigande 20 registerton och nyttjas i inskränktare fart än
nordsjöfart, har i motionerna 1: 289 och II: 899 föreslagits sådan ändring att

Utskottet.

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

segelfartyg med hjälpmaskin skulle likställas med annat maskindrivet fartyg
samt att tonnagegränsen skulle ändras från 20 nettoton till 25 bruttoton.

Motionärernas yrkande innebär återupptagande av ett i sakkunnigförslaget
förekommande stadgande, från vilket kommerskollegium och socialstyrelsen
avrått. Ämbetsverken hava utförligt motiverat sitt ståndpunktstagande
i denna fråga; vad ämbetsverken därvid anfört återfinnes å sid. 54 och 55
i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Föredragande departementschefen har för sin del i förevarande fråga anfört
följande: »Vidkommande ifrågasatt utsträckning av sjöarbetstidslagens

tillämpning till fartyg som för närvarande äro därifrån undantagna, har jag,
efter prövning av de förslag som i sådant hänseende från skilda håll framkommit,
anslutit mig till ämbetsverkens mening härutinnan. Jag har visserligen
ej varit främmande för tanken att, på sätt i sakkunnigförslaget skett,
likställa motorsegelfartyg med andra maskindrivna fartyg, eller att åtminstone
genom en övergångsbestämmelse inskränka undantaget beträffande
motorsegelfartyg under 100 bruttoton till existerande fartyg. Vid närmare
övervägande har jag emellertid funnit förhållandena inom denna gren av
sjöfarten med dess små och i allmänhet ekonomiskt föga bärkraftiga fartygsenheter,
bemannade i regel med allenast några få man, överhuvud taget
mindre lämpade för sådan reglering varom här är fråga, och jag har härvid
jämväl tagit hänsyn till förefintligheten av liknande skäl och omständigheter
som de vilka i fråga om den allmänna arbetstidslagen föranlett undantagande
av smärre företag (med högst 4 arbetare).»

I betraktande av vad sålunda framhållits samt med hänsyn till vad ämbetsverken
med stöd av verkställda utredningar anfört, har utskottet för sin
del funnit sig böra avstyrka det av motionärerna framställda ändringsförslaget.

2 § 2 mom. (undantag vid beräkning av arbetstid).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att förevarande moment
måtte erhålla följande lydelse: »Vid beräknande av arbetstid enligt denna

lag skola undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten,
försåvitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig
från arbetsplatsen och uppehållet varar minst en timma.»

Motionärernas förslag innebär, såvitt angår längden av avdragsgillt uppehåll,
bibehållande av gällande lag. Enligt sakkunnigförslaget skulle uppehåll
av minst en halv timmes varaktighet fråndragas arbetstiden, oavsett i
vilken fart fartyget nyttjades.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava erinrat örn att här berörda
fråga jämväl under förarbetena till 1934 års lagförslag varit föremål för ingående
prövning, samt förordat att minskningen till en halv timme för avdragsgillt
uppehåll skulle, på sätt från Kungl. Maj:ts sida föreslagits i 1934
års proposition, begränsas lill fartyg i näitrafik, beträffande vilken särskilda

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

21

olägenheter försports av gällande bestämmelse. Ämbetsverkens yttrande i
denna fråga är av följande lydelse:

»Utbytet av en timme mot en halv timme har rönt bifall hos redarerepresentanterna.
Särskilt har det framhållits, att denna ändring städse varit
behövlig för närtrafiken med dess många för däcksmanskapet uppkommande
fristunder av ej fullt en timmes varaktighet mellan angöringsstationerna.
Från de anställdas sida har ändringen däremot framkallat anmärkningar,
och det har från manskapshåll t. o. m. yrkats, att längre tid än en timme
skall fordras för att uppehållet skall få frånräknas arbetstiden.

Ämbetsverken kunna för sin del ej finna annat än att skäl tala för att det
ifrågasatta utbytet av en timme mot en halv timme kommer till stånd. Då
ett dylikt utbyte emellertid måste betecknas såsom en försämring för personalen,
anse ämbetsverken det önskvärt, att utbytet endast äger rum i fråga
om sådan trafik, där behov därav särskilt föreligger. Ämbetsverken föreslå
för den skull, att utbytet, i anslutning till vad proposition nr 240 till 1934
års riksdag därom innehöll, begränsas till att avse fartyg i närtrafik.»

Föredragande departementschefen har lika med ämbetsverken funnit den
lösning som föreslogs vid 1934 års proposition vara att förorda såsom innebärande
ett skäligt tillgodoseende av båda parternas önskemål.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade meningen.

3 § (vaktindelning).

I motionerna I: 289 och II: 399 har föreslagits, att till 3 § i Kungl. Maj:ts
förslag skulle fogas ett nytt stycke av följande lydelse: »Till sjöss å dylik
resa skall skeppstjänsten vara indelad i sjövakter, dock med undantag för
ekonomipersonal och dagmän.»

I gällande lag finnes ett motsvarande stadgande av innebörd att skeppstjänsten
skall vara indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt till sjöss
å resa vilken under vanliga förhållanden kräver mera än 12 timmars oavbruten
gång. Mot denna föreskrift svarande bestämmelse återfinnes i sakkunnigförslaget.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hålla före, att stadgandet örn vaktindelning
på allmänt brukligt sätt bär föga praktiskt värde, och hava föreslagit
att det måtte uteslutas ur lagen. Ämbetsverken anföra härutinnan följande: »Detta

stadgandes tillämpningsområde omfattar endast sådana sjömän,
vilkas ordinarie arbetstid till sjöss är vaktindelad och alltså regleras enligt
4 §. Gränserna för tillämpningsområdet äro synnerligen vaga, alldenstund
föreskrift saknas örn vilka sjömän som skola vara vaktindelade. Innebörden
av uttrycket vaktindelning på allmänt brukligt sätt är i och för sig även
ganska vag, i betraktande av de olika vaktsystem i skilda farter, som kunna
inrymmas i begreppet. Stadgandets betydelse får därför anses vara

Utskottet.

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

ganska ringa. Ett närmare preciserande av stadgandets innebörd skulle
medföra så vidlyftiga detaljföreskrifter, att det ej gärna kan ifrågasättas, att
de skola inrymmas i lagen. Det lärer för övrigt aldrig ifrågasatts att anordna
i 4 § avsedd vaktindelning på annat sätt än som är allmänt brukligt.
Under dessa förhållanden synes stadgandet i 3 § örn vaktindelning på allmänt
brukligt sätt kunna uteslutas ur lagen.»

Till denna mening ansluter sig socialpolitiska delegationen, som finner
uteslutningen av stadgandet i andra stycket av 3 § i sakkunnigförslaget vara
förmånlig ur synpunkten av lagstiftningens överensstämmelse med konventionsförslaget.

Föredragande departementschefen, som förmäler sig hava erfarit, att farhågor
för oförutsedda verkningar av den föreslagna uteslutningen av stadgandet
örn vakthållning till sjöss yppats å de ombordanställdas sida, har
framhållit, att en närmare granskning av lagförslaget, sådant det av honom
förordats, visade att stadgandet utan olägenhet kunde undvaras, enär frågan
örn vakthållning i verkligheten komme att regleras av bestämmelserna rörande
arbetstiden till sjöss i följande paragrafer. Efter att närmare hava
utvecklat på vad sätt detta sker, har departementschefen förklarat, att han
anslöte sig till ämbetsverkens förslag och förordade uteslutning av stadgandet
om vakthållning.

Utskottet. Utskottet har icke kunnat finna att av motionärerna befarade olägenheter
skulle följa av uteslutningen av stadgandet om vakthållning till sjöss och
har för den skull icke funnit skäl förorda upptagande i lagen av sådant tilllägg
som motionärerna föreslagit.

4 § (ordinarie arbetstid till sjöss;.

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att arbetstiden för eldare
som har att för hand verkställa eldning med kol enligt punkt e) skulle bestämmas
till åtta timmar oberoende av fart och maskinstyrka.

Under förarbetena till lagförslaget hava liknande yrkanden framställts av
svenska sjöfolksförbundet, som till stöd därför bl. a. åberopat, att dylik begränsning
genom kollektivavtal mellan förbundet och landets största kustfartsrederi
genomförts för eldarepersonalen å flertalet fartyg med mindre
maskinstyrka än den i gällande lag, respektive den i förslaget angivna.

Vidkommande det sålunda motiverade yrkandet har föredragande departementschefen
förmält sig vid övervägande av förslaget hava funnit vara att
beakta, dels att jämväl annan än av det åberopade kollektivavtalet berörd
sjöfart förekomme i den begränsade fart varom här vöre fråga, och dels att
kollektivavtalets bestämmelser icke vore till sina verkningar fullt jämförliga
med en reglering av föreslagen art. Departementschefen har för den skull
icke ansett sig kunna förorda lagfästande i förevarande hänseende av den
ordning som för viss del av kustfarten uppnåtts genom den åberopade kollektivavtalsregleringen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52- Aå

De av motionärerna för ifrågavarande förslag anförda skälen överensstämma
i sak med vad svenska sjöfolksförbundet till stöd för sitt ovannämnda
yrkande andragit och innefatta salunda synpunkter som redan
tagits i betraktande vid lagförslagets beredning. Utskottet har icke funnit
anledning att frångå den ståndpunkt som intagits i Kungl. Maj:ts förslag.

7 § (ordinarie arbetstid vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn).

I motionerna I: 291 och II: 423 har beträffande ordinarie arbetstid för
trevaktindelad styrman, vilkens arbetstid till sjöss enligt 4 § ej må överstiga
sammanlagt nio timmar för dygn räknat, hemställts, att arbetstiden
vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn skall utgöra högst nio
timmar för dygn räknat. Det av motionärerna anförda huvudmotivet för
ifrågavarande förslag är att bärande skäl icke funnes att i förevarande avseende
införa en reglering som skulle innebära en utökning av arbetstiden i
jämförelse med gällande lag.

För en jämförelse mellan innehållet i gällande lag (9 §) och sakkunnigförslaget,
med vilket Kungl. Maj.ts förslag överensstämmer, lår utskottet
hänvisa till den redogörelse i saken som i propositionen lämnats å sid. 83
och 84, varest jämväl upplysning meddelats rörande den praktiska innebörden
av den föreslagna regleringen för arbetstiden vid ankomst eller avgång
i jämförelse med arbetsordningen till sjöss. Såsom därav framgår, kommer
ifrågavarande stadgande att medföra en ökning av arbetstiden vid ankomst
och avgång med en timme för all trevaktindelad däckspersonal, såväl befäl
som manskap, och enahanda förhållande kommer att inträda för dagmännens
vidkommande. För tvåvaktindelad personal blir förhållandet det omvända,
d. v. s. att den ordinarie arbetstiden vid ankomst och avgång blir
kortare än till sjöss. Resultatet härav blir sålunda att de personalkategorier
vilka till sjöss hava den kortaste arbetstiden få vidkännas en mindre ökning
av arbetstiden vid ankomst och avgång, nämligen med en timme örn dygnet
(dock med undantag av trevaktindelad maskinpersonal), medan den personal
som till sjöss har en arbetstid av 12 timmar per dygn (d. v. s. tvåvaktindelad
personal) kommer i åtnjutande av kortare arbetstid vid ankomst och avgång
än till sjöss.

Under förarbetena hava starka intressemotsättningar kommit till synes på
denna punkt. De synpunkter som kommit till uttryck i förevarande motioner
hava under förarbetena framförts av Sveriges fartygsbcfälsförening,
vars yttrande i frågan återfinnes i propositionen nr 223 sid. 85 (nederst) och
följande.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava — under framhållande av
att bestämmelserna i förevarande paragraf innebure en genomgripande förändring
i fråga om regleringen av arbetet vid ankomst och avgång — framfört
förslag örn, förutom formella ändringar, fastställande av arbetstiden till
tio timmar för ej blott styrmän utan jämväl vaktindelat däcksmanskap och
dagmän. Såsom skäl för detta förslag hava ämbetsverken åberopat bl. a.

Utskottet.

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

att samma arbetstid föreslagits av Kungl. Maj:t i 1934 års lagförslag, ävensom
att den av ämbetsverken föreslagna arbetstiden vore fastställd i kollektivavtal,
gällande vid tiden för ämbetsverkens utlåtande (juni 1937).

, Föredragande departementschefen har för sin del fasthållit sakkunnig förslagets

lösning, innebärande ett maximum av tio timmar för styrmän
och nio timmar för annan sjöman (utom trevaktindelad maskinpersonal)
samt till stöd härför, såvitt angår annan sjöman än styrman, åberopat senare
träffad kollektivavtalsreglering. Till komplettering av vad därutinnan
upplysts i propositionen, må här antecknas, att det mellan Sveriges redareförening
och Sveriges fartygsbefälsförening gällande kollektivavtalet av den
27 oktober 1937 rörande arbetstiden vid ankomst till eller avgång från hamn
upptager föreskrift om att ordinarie arbetstid för styrman icke må överstiga
tio timmar för dygn räknat.

Utskottet. Vid bedömande av den genom förevarande motioner väckta frågan torde
till en början få beaktas, att de i propositionen föreslagna arbetstidsreglerna
komma att innebära tillämpning av trevaktsystemet för däcksbefälets vidkommande
i väsentligt större utsträckning än som för närvarande är fallet.
Det normalt föreliggande behovet av större tillgång till arbetskraft vid de
tillfällen, då fartyget ankommer till eller avgår från hamn, kommer även
att påverkas av den minskade arbetstiden för dagmännen, vilka utgöra en
kategori vars arbetskraft i betydande utsträckning tages i anspråk vid ifrågavarande
tillfällen. Det synes för den skull nödvändigt att betrakta besättningen
såsom en helhet och på lämpligt sätt avväga de intressen som bär
stå emot varandra i form av, å ena sidan, det normala behovet av arbete för
fullgörande av de vid ankomst och avgångstillfällen hopade göromål och,
å andra sidan, angelägenheten av att vid ankomst och avgång skapa ett övergångstillstånd
som närmar sig hamnarbetstidsordningen. Den lösning som
från Kungl. Maj:ts sida föreslagits synes utskottet innebära en lämplig avvägning
mellan dessa motsatta intressen. Vad motionärerna anfört till stöd
för sin hemställan har utskottet väl funnit äga visst berättigande i vad angår
sådana styrmän (andra än förste styrmän) som enligt gällande lag åtnjuta
en begränsning av den ordinarie arbetstiden vid ankomst och avgång till nio
timmar, enär det icke utan särskilt vägande skäl bör ifrågakomma att förminska
en förmån som redan vunnit hävd eller stadfästelse. Enahanda skäl
skulle emellertid kunna åberopas beträffande flera andra jämkningar i
Kungl. Maj:ts förslag, vilka ur de anställdas synpunkt i och för sig skulle
kunna betraktas såsom försämringar i jämförelse med gällande lag (exempelvis
minskningen av längden av avdragsgillt uppehåll i arbetstiden eller
komplettering av bestämmelserna rörande å helgdag tillåtet arbete). Enligt
utskottets mening torde lagförslaget dock böra bedömas såsom en helhet,
och Kungl. Maj:ts förslag lärer tvivelsutan framstå såsom ett väsentligt
socialt framsteg, medförande betydande förbättring för sjömännen. Detta
omdöme torde äga giltighet jämväl för styrmännens vidkommande, betraktade
såsom en kategori för sig. Vid sådant förhållande har utskottet

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

25

icke funnit skäl tillstyrka ifrågavarande motioner. De däri framförda synpunkterna
innefatta icke något som icke varit föremål för beaktande under
förarbetena till lagförslaget.

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att bestämmelsen i 7 § angående
arbete å helgdag (punkt b) måtte erhålla sådan formulering, att å
helgdag icke finge åläggas sjöman annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras
för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering samt arbeten
som ha direkt samband med ankomsten respektive avgången, 2) arbete
för ilandförande och ombordtagande av passagerares handbagage och post i
mindre omfattning, 3) lättare rengöring där sådan kan anses ingå i sjömannens
åligganden, 4) för besättningens förplägnad erforderligt arbete.

I jämförelse med den uppräkning som återfinnes i motsvarande stadgande
i Kungl. Maj:ts förslag innebär motionärernas förslag uteslutning av åtskilliga
slags arbeten, nämligen med fartygets framdrivande, manövrering eller navigering
sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, radiotelegraf- och
radiotelefontjänst, arbete för ilandförande och ombordtagande av passagerare
samt ombordtagande av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning,
lastning och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods,
vars lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, samt spolning
av däck, då detta arbete icke kan hänföras till lättare rengöring (såsom
t. ex. vid nattning).

Vidare har i motionärernas förslag utelämnats dels ett stycke, innehållande
föreskrift örn askhissnings utförande av maskinmanskapet såsom ordinarie
arbete, dels ock näst sista stycket i paragrafen, nämligen bestämmelsen
om att reglerna i 4 § angående ordinarie arbetstid till sjöss må kunna tillämpas
å sådan ankomst- eller avgångsdag, varunder fartyget befunnit sig till
sjöss eller eljest i gång under större delen av dygnet.

Samtliga av motionärerna sålunda upptagna frågor hava i anledning av
erinringar från de ombordanställdas sida under förarbetena ägnats ingående
uppmärksamhet i propositionen. Frågan om begränsningen av det ordinarie
arbetet å helgdag, liksom även spörsmålet om reglering av arbetstiden vid
sen ankomst eller tidig avgång eller andra liknande fall har av departementschefen
behandlats å sid. 91 och 92, varest förslagets bestämmelser i förevarande
hänseende utförligt motiverats. Spörsmålet angående askhissning såsom
ordinarie arbete för maskinmanskapet har i propositionen behandlats i
samband med reglerna i 4 § angående ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad
personal; departementschefens uttalande i detta ämne återfinnes i
propositionen å sid. 76.

Motionärerna, vilka icke anfört något skäl till stöd för förslaget örn uteslutning
av bestämmelser rörande askhissning, hava beträffande övriga frågor
icke förebragt andra skäl eller omständigheter än sådana som tidigare anförts
under förarbetena till lagförslaget och i propositionen ägnats uppmärksamhet
av departementschefen. Utskottet har icke funnit skäl tillstyrka motionärernas
ifrågavarande förslag.

U Iskotta.

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

9 § (ordinarie arbetstid d fartyg i närtrafik).

I motionerna 1: 289 och II: 399 har hemställts, att andra stycket i 9 § i
Kungl. Maj:ts förslag måtte erhålla sådan lydelse, att sjöman som ej tillhör
ekonomipersonalen å passagerarfartyg icke må såsom ordinarie arbete åläggas
skeppstjänst under längre tid än nio timmar per dygn eller högst 54
timmar per vecka.

I jämförelse med gällande lag företer Kungl. Maj:ts förslag ändring i sak
allenast i ett avseende, nämligen i fråga om ekonomipersonalen å lastfartyg,
för vars arbetstid för närvarande gäller allenast huvudregeln örn begränsning
till 24 timmar under två dygn i följd, medan Kungl. Maj:ts förslag nu jämställer
denna personal med den egentliga besättningen i så måtto, att begränsningen
till 63 timmar i veckan utsträckts att gälla även nämnda personal. I
detta sammanhang må emellertid jämväl erinras örn den skärpning för ekonomipersonalens
vidkommande som i lagförslaget åvägabragts därigenom,
att undantaget i 1 § 2 mom. för arbete, som utföres av personal anställd huvudsakligen
eller uteslutande för passagerares räkning, inskränkts att omfatta
allenast arbete som utföres av person vilken å fartyg i inskränktare fart
än nordsjöfart är anställd huvudsakligen för passagerares direkta betjänande.

Under förarbetena hava svenska maskinbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet
beträffande närtrafiken påyrkat begränsning av den för vecka
beräknade ordinarie arbetstiden till 56 timmar. Å andra sidan har Sveriges
segelfartygsförening hemställt, att den för vecka bestämda tidsbegränsningen
måtte ökas till 70 timmar.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava förklarat sig icke kunna förordna
bifall till någotdera av förenämnda yrkanden.

Föredragande departementschefens yttrande rörande ifrågavarande paragraf
vilar på förutsättningen, att den hittillsvarande summariska och elastiska
regleringen av arbetstiden ombord å fartyg i närtrafik fortfarande bör bibehållas.
De synpunkter som legat till grund för denna uppfattning har departementschefen
närmare utvecklat i samband med behandlingen av frågan örn
regleringen av ekonomipersonalens arbetstid i den trafik varom här är fråga
(sid. 104). Förenämnda förslag om ytterligare begränsning, respektive utökning
av den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik hava icke därutöver
föranlett till särskilda uttalanden från departementschefens sida.

Utskottet har för sin del vid prövning av de med ifrågavarande paragraf
sammanhängande frågor rörande möjligheterna till ytterligare begränsning
av den för närtrafikens vidkommande stadgade ordinarie arbetstiden jämväl
beaktat tidigare utredningar i detta ämne. Utskottet vill sålunda erinra om
den utredning som på Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställts i anledning
av 1926 års riksdags (skrivelse nr 220) begäran örn utredning rörande lämpligheten
av ett motionsvis (I: 250) framfört spörsmål om sådan ändring av

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

27

bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, att sjöman å fartyg utan vaktindelning
till skydd för överansträngning bereddes en sammanhängande vilotid under
varje dygn. Redogörelse för den i anledning härav verkställda utredningen
innehålles i kommerskollegii och socialstyrelsens förut omförmälda betänkande
med förslag till sjöarbetstidslag av den 25 september 1933 (Statens
offentliga utredningar 1934: 8) varest frågan behandlats i den vid betänkandet
fogade bilagan Y (sid. 118). I Kungl. Maj:ts proposition nr 240 till 1934
års riksdag, i vilken den begärda utredningen redovisats, har föredragande
departementschefen uttalat, att han med hänsyn till vad ämbetsverken anfört
icke ansett sig böra framlägga förslag i det av motionärerna angivna syftet.
I samma proposition har departementschefen förmält, att han haft frågan om
en ytterligare begränsning av den för ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik
såsom maximum för vecka stadgade tid av 63 timmar under övervägande
i samband med förarbetena till det lagförslag som med nämnda proposition
framlades, men att en närmare undersökning av förhållandena inom vissa
grenar av ifrågavarande sjöfart föranlett honom att avstå från den tilltänkta
begränsningen, då ett stadgande örn kortare veckoarbetstid eller kortare arbetstid
för månad räknat, som troligen på sina håll skulle kunna tillämpas
utan allt för stora svårigheter, för annan hithörande sjöfart syntes kunna under
rådande förhållanden medföra allvarliga hinder för trafikens upprätthållande
i dittillsvarande omfattning.

Utskottet har vidare vid denna frågas bedömande tagit i betraktande de i
förevarande proposition nr 223 närmare angivna skäl och omständigheter
som i fråga om arbetsförhållandena inom närtrafiken och särskilt a passagerarfartyg
göra särdeles stor rörlighet påkallad, i synnerhet med hänsyn till
trafikens starkt säsongbetonade karaktär, växlande ej blott under skilda årstider,
utan även inom en och samma arbetsvecka, med framträdande ökning
av resandefrekvensen omkring veckoskiftena.

I betraktande av vad sålunda i förevarande fråga förekommit har utskottet
funnit övervägande skäl tala för den lösning frågan erhållit i Kungl.
Maj:ts förslag.

18 § (straffbestämmelser).

I motionerna 1:289 och 11:399 har hemställts, att sista stycket i 18 §
Kungl. Maj:ts förslag måtte uteslutas. Nämnda stycke avser befälhavares
och redares ansvar för den händelse sjöman användes lill skeppstjänst i strid
mot sjöarbetstidslagen och stadgar frihet från dylikt ansvar där visas kan att
tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i enlighet
med sjöarbetstidslagen icke funnits i senast besökta hamn.

Ifrågavarande bestämmelse, som förekommer i sakkunnig förslaget, har
framkallat invändning från svenska maskinbefålsförbundet. Kommerskollegium
och socialstyrelsen hava förordat de sakkunnigas förslag med allenast
en formell jämkning.

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Utskottet.

Föredragande departementschefen har förklarat sig anse ifrågavarande
bestämmelses sakliga innehåll grundat på en riktig princip.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen.

25 § (bötesfördelning).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att böter som ådömas jämlikt
sjöarbetstidslagen skola tillfalla handelsflottans pensionsanstalt.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola böter som ådömas enligt lagen tillfalla
Kronan.

En regel om bötesfördelning liknande den motionärerna föreslagit innehålles
i förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg
m. m. § 34, varest stadgas att av de enligt nämnda förordning ådömda
böterna hälften tillfaller kronan och hälften handelsflottans pensionsanstalt.
Böter som ådömas enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning
eller lantarbetstidslagen den 26 juni 1936 skola tillfalla kronan.

Utskottet har icke ansett tillräckliga skäl föreligga att i förevarande hänseende
föreslå ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Lagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

På sätt förut omförmälts har i motionerna I: 296 och II: 424 hemställts,
att den nya sjöarbetstidslagens ikraftträdande måtte göras beroende av att
den internationella konventionen angående arbetstid och bemanning å fartyg
vinner anslutning av samtliga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen
och Storbritannien.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 223 (sid. 123)
lämnat upplysningar rörande tidpunkten för den föreslagna sjöarbetstidslagens
ikraftträdande samt innebörden av de till lagförslaget fogade övergångsbestämmelserna.
Såsom därav ävensom av vissa i samband med den
allmänna motiveringen gjorda uttalanden (sid. 42) framgår, är avsikten att
den nya sjöarbetstidslagen jämte lagen örn ändringar i sjömanslagen tillika
med vissa förut berörda ändringar i befälsförordningen skola träda i kraft
den 1 januari 1939, då giltighetstiden för gällande sjöarbetstidslag utgår.
Detta avses skola ske oberoende av ikraftträdandet av de till ratifikation föreslagna
konventionsförslagen, medan däremot, på sätt förut omnämnts,
tillämpningen av tilltänkta administrativa föreskrifter rörande manskapsbemanningen
avses skola tillsvidare anstå i avvaktan på ikraftträdandet av
svensk ratifikation av sjöarbetstids- och bemanningskonventionen, för vilken
ratifikation, såsom ovan omförmälts, särskilda villkor skola uppställas. Departementschefen
framhåller (sid. 42), att sjöfarten genom ett sådant till -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

29

vägagångssätt erhåller en övergångstid med något lägre kostnader, varjämte
vissa andra fördelar vinnas i form av bibehållen handlingsfrihet i lagstiftningshänseende
samt med avseende å lagbestämmelsernas tillämpning.

Vid bifall till det av motionärerna framställda förslaget skulle tydligen erfordras
antagande av lag örn fortsatt giltighet tillsvidare av nu gällande sjöarbetstidslag
till dess att de angivna förutsättningarna förelåge. Tidpunkten
härför låter sig uppenbarligen icke med någon säkerhet beräkna. Väl
har föredragande departementschefen i propositionen nr 223 förmält sig
hava anledning antaga att i övriga nordiska länder komme att tillämpas enahanda
förfarande i ratifikationshänseende som det för Sveriges del föreslagna,
varför det synes möjligt att förutsättningar kunna skapas för samtidiga
och ensartade ratifikationsbeslut i samtliga nordiska länder. Vidkommande
övriga länder vilkas anslutning till ifrågavarande konvention skulle erfordras
såsom villkor för ikraftträdande av Sveriges ratifikation, nämligen bland
andra Nederländerna, Sovjetunionen och Storbritannien, synes det däremot
mera ovisst vid vilken tidpunkt frågan kan bliva aktuell. Utskottet har inhämtat,
att konventionen i ämnet, enligt från internationella arbetsbyrån i Geneve
ingångna upplysningar, i samtliga nämnda länder på övligt sätt bragts till vederbörande
folkrepresentations eller myndigheters kännedom. I Sovjetunionen
har detta emellertid skett utan något uttalande i ratifikationsfrågan, medan
för Nederländernas del uttryckligen förklarats, att konventionen komme
att biträdas allenast under förutsättning att den vunne anslutning från
Storbritanniens sida. Vid konventionens anmälan i brittiska parlamentet har
allenast meddelats, att regeringen hade frågan under övervägande och tillsvidare
icke kunde göra något uttalande i saken.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts och då, såsom av utskottets allmänna
uttalande rörande lagförslagen framgått, utskottet i likhet med Kungl.
Maj:t hyser den uppfattningen, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningens
reformering icke längre bör få förhindras av hänsyn till den tämligen ovissa
utvecklingen av det internationella samarbetet för en allmän reglering av
sjöfolkets arbetsförhållanden på grundval av den internationella konventionen
i ämnet, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka motionerna I: 296
och II: 424.

Slutligen återstår det genom motionen I: 273 väckta förslaget att genomförandet
av 8-timmarsprincipen i fråga örn skeppstjänst till sjöss för vaktindelat
befäl eller manskap i vidare mån än hittills skett borde anstå till
dess motsvarande lagstiftning infördes jämväl i Danmark, Finland och
Norge, samt att vad sjöarbetstidslagen beträffar för sådant ändamål borde
antagas en övergångsbestämmelse varigenom ikraftträdandet av de stadganden
som innefatta de ur konkurrenssynpunkt mest genomgripande reformerna,
nämligen föreskrifterna i 4 § punkterna c) och d) angående 8-timmarsprincipens
tillämpning i fråga om vaktindelat däcks- och maskinmanskap,

Utskottet.

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

såvitt angår sjöman vars arbetstid till sjöss enligt gällande lag utgör högst
12 timmar i genomsnitt för dygn räknat, bleve beroende på Kungl. Maj:ts
förordnande.

Utskotta. Utskottet delar den i motionen uttryckta uppfattningen örn betydelsen av
nordiskt samgående i förevarande lagstiftningsfråga. Vad i propositionen
härutinnan anförts torde giva vid handen att även Kungl. Majit fäster stort
avseende vid det nordiska samarbetets fullföljande. Av allt att döma synes
denna uppfattning även vara till finnandes hos vederbörande inom övriga
nordiska länder. Visserligen har danska riksdagen i mitten av nästlidne
april åtskilts utan att proposition i ämnet blivit framlagd, men från dansk
sida har, enligt vad för utskottet upplysts, officiellt förklarats, att danska
regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen förslag i ämnet, så snart
den åter sammanträder. Enligt ingången underrättelse har norska regeringen
i dagarna framlagt proposition med förslag till sjöarbetstidslag, grundad
i huvudsak på det nordiska utkastet. Jämväl i Finland fortgår lagstiftningsarbetet,
enligt vad utskottet inhämtat, i nära anslutning till de gemensamma
nordiska riktlinjerna, och det torde vara anledning antaga att förslag kommer
att föreläggas finska riksdagen, då den i höst åter sammanträder.

I betraktande av vad sålunda upplysts har utskottet icke kunnat finna erforderligt
att för den svenska sjöarbetstidslagstiftningen uppställa förbehåll
av den art motionären föreslagit, vilket för övrigt synts utskottet möjligen
kunna på annat håll framkalla svårigheter för lagstiftningens genomförande,
vilka icke behöva befaras uppkomma, därest den svenska lagstiftningen
nu fullföljes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har för den
skull funnit sig icke kunna förorda det i motionen I: 273 väckta förslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1. att riksdagen måtte

a) antaga det genom propositionen nr 223 framlagda förslaget
till sjöarbetstidslag;

b) förklara att riksdagen för sin del ansluter sig till föredragande
departementschefens i det vid propositionen nr 223
fogade statsrådsprotokollet av den 12 mars 1938 uttalade uppfattning
rörande de konventionsförslag och den rekommendation,
som fogats vid samma proposition;

c) antaga det genom propositionen nr 224 framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§
sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);

2. a) att de i anledning av propositionen nr 223 väckta
motionerna 1:273, 289, 290, 291 och 296 samt 11:399, 423,
424 och 425, i den mån de icke blivit besvarade genom vad
utskottet ovan under 1 a) och b) hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd; samt

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52. 31

b) att de i anledning av propositionen nr 224 väckta motionerna
I: 292 och II: 426 måtte anses besvarade genom utskottets
hemställan under 1 c).

Stockholm den 7 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, P. Sandström, Heiding, Knut Petersson*,
Västberg*, Nordborg och Sten;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Skoglund*, Hallagård, Sandström
i Härnösand*, Hermansson* och Hansson i örebro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar P. Sandström, Nordborg, Skoglund och Sandström i Härnösand,
vilka anfört:

Utskottsmajoritetens beslut synes oss lika litet som Kungl. Maj:ts genom
förevarande propositioner nr 223 och 224 inrymma vederbörlig hänsyn till
sakkunskapens omdöme och varningar beträffande konsekvenserna av ifrågavarande
för en riksviktig näringsgren djupt ingripande lagstiftning.

I framlagda motioner, nämligen I: 290 och I: 292 samt II: 425 och II: 426,
hava de näringspolitiska och ekonomiska förhållanden antytts, som bilda
den bakgrund, mot vilken förevarande lagstiftningsfråga måste ses.

De allvarliga bekymmer för sjöfartens framtid, som de långtgående sociala
reformer berörande denna näring, vilka i år föreslagits riksdagen, helt
naturligt framkalla hos sjöfartsnäringens företrädare, förefalla särskilt välgrundade
i betraktande av alt den vikande konjunkturen nu rätt tydligt påvisar,
att den till sina grunder ej klarlagda och antagligen exceptionella period
av förhållandevis höga frakter, som rått från hösten 1936 och under
större delen av 1937, nu icke längre kan påräknas till sjöfartens stöd under

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52-

de oundvikliga och betydande svårigheter, som den nya lagstiftningen oundgängligen
måste vålla.

På längre sikt teckna sig den svenska sjöfartsnäringens utsikter ovissa
och mörka. Ett symtom, vars betydelse ur många synpunkter synes oss
förtjäna allvarligt begrundande, utgöres av den minskning den svenska
handelsflottan undergått sedan 1931. I förenämnda motioner har detta sakförhållande
tydligt påvisats medelst den officiella statistikens klara och
ovedersägliga vittnesbörd. Denna tonnageminskning synes oss särskilt allvarsam,
emedan den huvudsakligen givit sig till känna inom den svenska
trampflottan, vars betydelse ur allmän näringspolitisk synpunkt är synnerligen
stor, icke minst därigenom att den i väsentlig mån bidrager till de
fraktintäkter, med vilkas hjälp den svenska betalningsbalansen hålles i jämvikt.

Den oroväckande innebörden av Kungl. Maj:ts förslag har ytterligare understrukits
av vad som förekommit under utskottsbehandlingen. I första
hand har det enligt vårt bedömande med full tydlighet klarlagts att genomförandet
av åttatimmarsdagen på däck är icke blott ekonomiskt sett mycket
kostbart utan jämväl med hänsyn till arbetets art mindre motiverat. Om de
längst gående reformerna — vilka i främsta rummet hänföra sig till nämnda
område — bedömda ur rent intern synpunkt sålunda kunna förefalla
mindre behövliga, synes hänsynen till svenska handelsflottans möjligheter
att hävda sig i den internationella konkurrensen hava blivit otillbörligt åsidosatta.
Med all uppskattning av det nordiska samarbetet och strävandena
att ernå största möjliga internationella enhetlighet på ifrågavarande område,
synas oss alla försök i denna riktning mer eller mindre meningslösa, så
länge subventionssystemen i olika länder florera i nuvarande utsträckning.
Handelsministerns i propositionen tillkännagivna intentioner att söka igångsätta
en internationell aktion för subventionssystemets avskaffande torde
icke kunna förväntas inom åtminstone de närmaste åren leda till resultat.
Redan av propositionens ordalag framgår, att handelsministern såsom en
konsekvens av den nya lagstiftningen förutsett nödvändigheten av statlig
hjälpverksamhet till sjöfartens stödjande. Detta tillkännagivande synes oss
på ett otvetydigt sätt karakterisera innebörden av Kungl. Maj:ts förslag. Till
en lagstiftning med dylika konsekvenser kunna vi icke medverka. Fasthellre
ansluta vi oss till den i förutnämnda motioner deklarerade uppfattningen,
att statsmakterna i stället för att med artificiella metoder söka vidmakthålla
den svenska handelsflottan under ekonomiskt omöjliga förhållanden,
tillskapade genom en för långt driven socialpolitik, borde sörja för bevarandet
av sjöfartsnäringens sunda utvecklingsmöjligheter.

Sådant det internationella läget för närvarande tecknar sig, synes ock försiktigheten
bjuda att tillsvidare avvakta utvecklingen, och vi anse oss därför
böra instämma i förenämnda motioner, vari hemställes om avslag å
Kungl. Maj:ts propositioner nr 223 och 224 och förlängning tillsvidare av
gällande sjöarbetstidslag.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

33

Under åberopande av vad sålunda anförts, få vi hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts propositioner
nr 223 och 224, för sin del antaga lag om fortsatt giltighet
tillsvidare av nu gällande sjöarbetstidslag, ävensom
förklara att internationella arbetsorganisationens förslag till
konventioner angående arbetstid och bemanning å fartyg
samt angående minimiålder för användning till skeppstjänst
icke för närvarande böra ratificeras av Sverige samt att rekommendationen
angående arbetstid och bemanning å fartyg
ej heller för närvarande bör föranleda till någon åtgärd från
de svenska statsmakternas sida.

2) av herrar Österström och Knut Petersson, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka de i motionen 1:273 gjorda yrkandena.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52-

3