Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

1

flr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd,
m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 24 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd
skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 6 a §, av den lydelse nedan
sägs, dels ock att 10, 23, 28, 30—35, 37, 38, 41—45, 47 och 52 §§ samma lag1)
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 a §.

Tillverkare och försäljare av maskiner eller redskap skola tillse, att dessa
vid leverans äro försedda med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt
erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall.

10 §.

Till bergverks-, — — — eller ärenden.

Minderårig må icke användas till industriellt arbete och icke heller till
annat med förbudet i första stycket avsett arbete, vilket bedrives i sådan omfattning,
att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, utan så är att
den minderåriges intygsbok, utöver vad i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg,
utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller
bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den
minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning, varom
fråga är. Sådant läkarintyg må, utom då fråga är örn minderårigs användande

*) Senaste lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ se SFS 1937: 269 samt av 23, 28, 30, 31, 34,
37, 38, 41—45 och 52 §§ se SFS 1931: 288.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 51.

1190 38 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

till skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete, vid intygsbokens avlämnande
till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år och kan utgöras av anteckning,
som vid besiktning enligt 35 § införts i boken av besiktningsläkaren.

23 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare samt kommunala
tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer
för tillsynstjänsten i allmänhet, minst en yrkesinspektris för tillsyn
företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas, samt bergmästare för tillsyn
företrädesvis å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete
ävensom dem underordnad personal. Konungen må därjämte förordna,
att tillsynen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis
av övriga tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.

Beträffande yrkesinspektris---motsvarande tillämpning.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på
olika tillsynsorgan meddelas av Konungen.

28 §.

Yrkesinspektör eller honom underordnad befattningshavare, som har att
utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag, må ej för egen eller annans räkning
driva eller hava del eller anställning i företag, som är underkastat
hans tillsyn, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning och
ej heller eljest på något av nyss angivna sätt taga befattning med företag,
vari arbete, som med förbudet i 10 § första stycket avses, bedrives i sådan
omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare.

Yad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
örn yrkesinspektris och henne underordnad befattningshavare, som har att
utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

Från de —--för tjänsten.

30 §.

Yid arbetsställe, varest arbete, som med förbudet i 10 § första stycket
avses, på stadigvarande sätt bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället
i regel användas minst tio arbetare, eller beträffande vilket yrkesinspektionens
chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skall finnas en för ändamålet lämplig
bok, i vilken vederbörande inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället
har att anteckna de anvisningar och råd, vartill förhållandena å arbetsstället
kunnat giva anledning och vilka han anser böra avfattas skriftligen, eller
ock sin avsikt att framdeles meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden, som
röra tillämpningen i avseende å arbetsstället av denna lag eller med stöd
av lagen meddelade föreskrifter och som icke blivit införda i berörda anteckningsbok,
skola biläggas densamma.

Sysselsättes minderårig å arbetsställe, varest industriellt arbete stadigvarande
bedrives, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämp -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 3

ning, ändå att arbetet icke bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället
i regel användas minst tio arbetare.

Anteckningsbok och---oell meddelanden.

31 §■

A arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete, som med
förbudet i 10 § första stycket avses, bör bland arbetarna utses ett eller flera
skyddsombud att företräda arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet eller
sundhet. Skyddsombud må ock å annat arbetsställe kunna av arbetarna
utses. Val av skyddsombud förrättas av arbetarna eller, på framställning
av dem, av facklig organisation, genom vilken de närmast kunna anses
företrädda. Örn dylikt val skall underrättelse lämnas arbetsgivaren samt
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.

Skyddsombuden, som hava att göra sig noga underrättade örn de beträffande
arbetets säkerhet och sundhet å arbetsstället rådande förhållanden,
böra verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka
vinna arbetarnas medverkan därtill. När skyddsombuden genom klagomål
eller eljest erhålla kännedom örn missförhållande, böra de söka få detsamma
avhjälpt genom hänvändelse till arbetsgivaren eller arbetsledare eller,
där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare.

Skyddsombuden må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.

Arbetsgivaren så ock arbetsledare bör i frågor rörande arbetets säkerhet
eller sundhet söka samråd med skyddsombuden. Har arbetsgivaren eller
arbetsledare från skyddsombud mottagit hänvändelse rörande arbetets säkerhet
eller sundhet, har han att inom skälig tid giva ombudet besked i
frågan.

Har arbetsgivaren utsett ställföreträdare att å hans vägnar handlägga spörsmål
rörande arbetets säkerhet och sundhet, skola arbetarna samt yrkesinspektören
eller bergmästaren underrättas därom.

A större arbetsställe bör, där så lämpligen kan ske, bildas en av skyddsombud
samt en eller flera företrädare för arbetsledningen sammansatt säkerhetskommitté,
som har att verka för säkerhet och sundhet i arbetet. Har
säkerhetskommitté bildats, skall underrättelse därom lämnas yrkesinspektören
eller bergmästaren.

Skyddsombud och medlem av säkerhetskommitté äga taga del av innehållet
i sådan vid arbetsstället befintlig anteckningsbok, varom förmäles i
30 §.

Vid inspektion a arbetsställe, där skyddsombud eller säkerhetskommitté
tinnes, skall inspektionsförrättaren om möjligt träda i förbindelse med ombudet
eller kommittén.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud
eller säkerhetskommitté avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt
meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å
arbetsstället.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

32 §.

Användes minderårig till arbete, som med förbudet i 10 § första stycket
avses och som bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas
minst tio arbetare, åligger det arbetsgivaren att hava den minderåriges
namn, födelseår och födelsedag införda i en särskild förteckning ävensom
att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige från förteckningen.
Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyat
uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga
minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren är pliktig
förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen
avser. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,
kolnings- eller flottningsarbete.

33 §.

Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga till arbete, varå
10 § andra stycket äger tillämpning, skall inom fjorton dagar från det han
började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos vederbörande yrkesinspektör
eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom på samma sätt,
likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke vidare i arbetet
använder någon minderårig. Äger användandet av sådan arbetskraft rum
allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren därom
på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan
upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.
Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-, kolnings-
eller flottningsarbete.

Yid beviljande---ovan stadgats.

34 §.

Intygsböcker, varom —--genom pastorsämbetena.

Det åligger---eller skolföreståndare.

Enahanda skyldighet---skolstyrelsens ordförande.

I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige till
arbete, varå 10 § andra stycket äger tillämpning, anteckna företagets namn
eller firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet, det slag av
sysselsättning, vartill den minderårige användes, den tid av dygnet, varunder
arbetet för den minderårige pågår, ävensom den minderåriges avgång ur
arbetet eller annan förändring i nu angivna avseenden jämte dag därför.

Ej må---minderåriges intygsbok.

Minderårig, som —--vederbörande besiktningsläkare.

Har den---minderårige själv.

35 §.

En gång varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas
till arbete, varå 10 § andra stycket äger tillämpning, företagas läkarbesikt -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 5

ning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning, vartill minderårig
användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling menlig. Dylik
besiktning må jämväl eljest, då Konungens befallningshavande finner särskilda
skäl föreligga att därom förordna, företagas å viss eller vissa av de
minderåriga. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,
kolnings- eller flottningsarbete.

Det åligger--—- berörda anteckningsbok.

Till förrättande---avgiva yttrande.

Yid beviljande---vid arbetsstället.

37 §.

A arbetsställe, varest arbete, som med förbudet i 10 § första stycket avses,
på stadigvarande sätt bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i
regel användas minst tio arbetare, eller beträffande vilket yrkesinspektionens
chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skola på lämplig plats finnas
anslagna:

a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg
till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen
av ifrågavarande slag,

b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,

därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,

c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,
samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

Å varje — — — av nöden.

Har yrkesinspektör — — — inom lokalen.

38 §.

1 mom. Häder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom
förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Konungen med stöd
av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift,
eller som eljest, utan att hänföra sig till 5 § i)—m), inbegripes under 3 §,
äger vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, där för missförhållandets
avhjälpande så prövas nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan
denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete
eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller
viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av yrkesinspektören eller
bergmästaren vid förbudets meddelande angivet villkor.

Över dylikt förbud må arbetsgivaren inom fjorton dagar från den dag
han därav erhållit del föra klagan hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Yid förbudets meddelande skall givas tillkänna, vad arbetsgivaren har att
iakttaga, därest han vill föra sådan klagan.

Förbud, som i första stycket sägs, må jämväl meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.

2 mom. Medför missförhållande, varom i 1 mom. första stycket förmäles,
synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, skall yrkesinspektören eller

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

bergmästaren, i stället för att vidtaga åtgärd jämlikt 1 mom. första stycket,
därom göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Har sådan
anmälan gjorts eller här avsett förhållande eljest kommit till chefsmyndighetens
kännedom, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens
yttrande, meddela förbud, som ovan sagts, att träda i kraft omedelbart och
gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes
påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad
vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Är i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, fråga örn åtgärd beträffande
arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig upplåten, bör jämväl upplåtaren
höras. Chefsmyndigheten äger att meddela förbud mot upplåtande av lokalen
till arbetslokal eller lokal för visst arbete utan att med lokalen vidtagits
viss angiven åtgärd.

4 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning av
yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter
något av vad i 5 § i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens
hörande och, där så finnes lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela
honom nödiga föreskrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets
iakttagande.

41 §.

Konungen må--- — §§ avses.

Konungen må ock föreskriva, att, där arbete vid visst arbetsställe finnes
vara synnerligen hälsofarligt, arbetsgivaren icke må i arbetet anställa arbetare,
med mindre denne vid läkarundersökning befunnits icke förete sjuklighet
eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt utsatt för den med arbetet
förbundna hälsofaran, ävensom att i dylikt arbete sysselsatta arbetare skola
underkastas periodiska läkarbesiktningar; och skall i sådant fall vad i 40 §
första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

42 §.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 9 § första stycket, 10 § första
stycket, 11, 14 eller 16 §, 17 § första stycket eller 19 §, 14 och 19 §§ dock
icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet, eller mot föreskrift,
som meddelats med stöd av 35 §, 38 § 4 mom. eller 39 §, straffes med
dagsböter. Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande
till arbete och skett med den minderåriges faders eller målsmans vetskap
och vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från
och med fem till och med femtio kronor.

Den, som — ---sådan förseelse.

43 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas
i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse
vad i 9 § andra stycket, 10 § andra stycket, 30, 32 eller 34 §, 36 § andra
stycket eller 37 § föreskrives, straffes med dagsböter.

Lag samma —---stycket föreskrives.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

7

44 §.

Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt
14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygsbok
för minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes
med dagsböter, dock ej under fem.

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 38 § 1 mom. första eller tredje stycket eller 38 § 2 morn.,
straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där
upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 3 mom.

Den, som---sådan förseelse.

47 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av
denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det
ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande
vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga
sådan befattning. Gör han sig skyldig till dylik förseelse, straffes med dagsböter.
Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom
om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller
annans fördel, då må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna,
att han örn yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit
kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å
efterlevnaden av denna lag, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, som bedrevs å arbetsstället,
må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas honom.

Yad nu — — — örn besiktningsläkare.

52 §.

Vid meddelande av föreskrift med stöd av 7 § 1 eller 2 mom. eller 15,
22 eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;
dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till fängelse i
sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Vad i 10 § andra stycket stadgas skall icke utgöra hinder för minderårigs
fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning
användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

Den i 33 § stadgade skyldigheten att göra anmälan örn användande av
minderårig arbetskraft skall av arbetsgivare, som vid tiden för denna lags
ikraftträdande använder sådan arbetskraft till industriellt arbete av den örn -

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

fattning, att å arbetsstället i regel användas mindre än tio arbetare, fullgöras
inom fjorton dagar från nämnda tid.

Överträder arbetsgivare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd
av 38 § 1 mom. äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det
denna lag trätt i kraft, vad i 45 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.
Bryter arbetsgivare mot föreskrift, som meddelats med stöd av 38 § 2 mom.
äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt
i kraft, vad i 42 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.

2) Lag

om ändrad lydelse av 6—8 §§ skogshärbärgeslagen den 21
maj 1937 (nr 268).

Härigenom förordnas, att 6—8 §§ skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 §.

Ä arbetsställe, som i denna lag avses, bör bland arbetarna utses ett eller
flera skyddsombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas
önskemål beträffande härbärge eller stall. Val av skyddsombud förrättas
av arbetarna eller på framställning av dem av facklig organisation, genom
vilken de närmast kunna anses företrädda. Örn dylikt val skall underrättelse
lämnas arbetsgivaren samt skogs- och flottledsinspektören.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.

Vid inspektion å arbetsställe, där skyddsombud finnes, skall inspektionsförrättaren
örn möjligt träda i förbindelse med ombudet.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud
avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande, som
avlåtits rörande härbärge eller stall vid arbetsstället.

7 §•

1 mom. Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i 1, 2 eller 3 §, äger skogs- och flottledsinspektören, där så prövas
nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd,
att efter utsatt skälig tid använda visst härbärge eller stall eller bedriva
visst arbete utan att hava vidtagit av skogs- och flottledsinspektören vid förbudets
meddelande angivna åtgärder.

Över dylikt förbud må arbetsgivaren inom fjorton dagar från den dag
han därav erhållit del föra klagan hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Vid förbudets meddelande skall givas tillkänna, vad arbetsgivaren har att
iakttaga, därest han vill föra sådan klagan.

Förbud, som i första stycket sägs, må jämväl meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

2 mom. Är i fall, då arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse
föreskrifterna i 1, 2 eller 3 §, synnerlig olägenhet för handen, skall skogs- och
flottledsinspektören, i stället för att vidtaga åtgärd jämlikt 1 mom. första
stycket, därom göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Har
sådan anmälan gjorts eller här avsett förhållande eljest kommit till chefsmyndighetens
kännedom, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens
yttrande, meddela förbud, som ovan sagts, att träda i kraft omedelbart och
gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes
påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad
vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Är i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, fråga örn åtgärd beträffande
härbärge eller stall, som arbetsgivaren fått till sig upplåtet, bör jämväl upplåtaren
höras. Chefsmyndigheten äger att meddela förbud mot upplåtande
av härbärget för inkvartering av arbetare eller av stallet för inhysande av
hästar utan att med härbärget eller stallet vidtagits viss angiven åtgärd.

8 §•

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 7 § 1 mom. första eller tredje stycket eller 7 § 2 morn.,
straffes med dagsböter, dock ej under tio, eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma
straff dömes, där upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av
7 § 3 mom.

Den, som---sådan förseelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Överträder arbetsgivare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd
av 7 § äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det denna
lag trätt i kraft, vad i 8 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 9 § 7 inom. lagen den 16 maj 1930 (nr 138)

örn arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 9 § 7 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens
begränsning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§■

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende
rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt
sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom
verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt
möjligt, fattas efter samråd med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Till utredning----protokoll däröver.

Kostnaderna för —--meddelas avgiftsfritt.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling föreliaft
en i anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 464,
i vilken herr Nordström i Kramfors m. fl. hemställt, att riksdagen för sin del
ville besluta att antaga propositionen med vissa tillägg eller förändringar.
Sålunda skulle i 31 § lagen örn arbetarskydd införas: »Företager arbetsgivare,
eller låter han genom annan företaga trakassering eller utövande av repressalier
av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne
gjort i egenskap av skyddsombud straffas detta i enlighet med vad som säges
i paragraf 45.» Vidare skulle i 45 § samma lag tillfogas: »Vidtages åtgärder
mot valt skyddsombud, på sätt som omförmäles i paragraf 31, straffas den
skyldige enligt bestämmelserna i denna paragrafs första stycke.» Motionärerna
hava slutligen hemställt, att därest dessa ändringsförslag vunne riksdagens
bifall, nödvändiga förändringar måtte vidtagas i andra tillämpliga
lagrum.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 16 april 1937 givna bemyndigande har
chefen för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionen.
De sakkunniga, som antagit benämningen 1937 års arbetarskyddskommitté,
hava den 30 december 1937 avgivit betänkande med förslag i ämnet (statens
off. utredn. 1937:52). Sedan yttranden över de i betänkandet framlagda förslagen
inhämtats, hava förslagen varit föremål för överarbetning inom socialdepartementet.
I den föreliggande propositionen hava till behandling upptagits
de spörsmål, som kunna föranleda ändringar av arbetarskyddslagen.
Enligt departementschefens mening borde i förevarande sammanhang jämväl
vidtagas åtgärder för åstadkommande dels av vissa av ändringar i arbetarskyddslagen
betingade ändringar i skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937, dels
ock av viss formell jämkning i lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.
Spörsmålet örn yrkesinspektionens organisation samt därmed

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

sammanhängande anslagsfrågor hava upptagits till behandling i propositionen
nr 231. De däri framlagda förslagen, som syfta till en effektivisering av
yrkesinspektionen, hava tillstyrkts av statsutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 110, till vilket utskottet får hänvisa.

I förevarande sammanhang må jämväl erinras örn det genom propositionen
nr 139 till årets riksdag framlagda förslaget örn inrättande av ett statens
institut för folkhälsan med uppgifter bland annat på yrkeshygienens område.
På förslag av statsutskottet (utlåtande nr 109) har riksdagen bifallit nämnda
proposition.

I. Ändringar i arbetarskyddslagen.

I propositionen (sid. 16—24) har under rubrikerna »Anmälan örn nya
företag» och »Förhandsgranskning av byggnadsplan!-» redogjorts för vissa
av 1937 års arbetarskyddskommitté framlagda förslag, vilka föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, ansett sig icke för närvarande kunna
tillstyrka. Vid redogörelsen för de nu till behandling föreliggande förslagen
örn ändringar i arbetarskyddslagen kommer utskottet att följa den indelning
av ämnet, som iakttagits i propositionen.

A. Tillverkares och försäljares skyldigheter beträffande skydd å

maskiner och dylikt.

I propositionen har å sid. 24—27 lämnats en historik rörande detta spörsmål
samt redogjorts för gällande rätt i förevarande hänseende ävensom för
kommittéförslaget och de däröver avgivna remissyttrandena. Härutinnan anhåller
utskottet att få hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen har i propositionen erinrat örn att
Kungl. Majit visserligen enligt 7 § 2 mom. arbetarskyddslagen hade befogenhet
att utfärda bestämmelser rörande förbud mot överlåtelse eller upplåtelse
till begagnande av visst slag av maskin eller redskap, som icke vore i ett ur
skyddssynpunkt tillfredsställande skick. Ett mera allmänt stadgande örn förpliktelse
för nyss omförmälda tillverkare och försäljare att medverka till
skyddslagstiftningens genomförande i praktiken skulle emellertid enligt departementschefens
mening säkerligen hava en uppgift att fylla. I arbetarskyddslagen
borde med hänsyn härtill införas ett stadgande av innehåll, att
det skulle åligga tillverkare och försäljare av maskiner eller redskap att tillse,
att dessa vore försedda med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt
erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Stadgandet syntes dock icke
böra inskränkas till att avse endast sådana fall, då leverans skedde till arbetsföretag,
varå lagen ägde tillämpning. Ett stadgande av angiven innebörd
borde icke lämpligen förbindas med en ansvarsbestämmelse. Stadgandets
förefintlighet i lagen kunde, fastän straffsanktion saknades, förväntas komma
att få avsevärd betydelse.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

B. Bestämmelser för tryggande av arbetarskyddslagens genomförande.

En historik i detta ämne samt redogörelse för därutinnan gällande bestämmelser,
kommittéförslaget i denna del och däröver avgivna yttranden
återfinnas å sid. 28—34 i propositionen, A sid. 34 i denna hava tillika lämnats
vissa statistiska uppgifter av intresse i detta sammanhang. Utskottet anhåller
att i dessa hänseenden få hänvisa till propositionen. Här må endast
erinras om att i två vid 1937 års riksdag väckta motioner (I: 126 av herr
Strömberg och II: 226 av fröken Hesselgren) hemställdes, att riksdagen ville
besluta om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning, på vad
sätt ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att
ernå ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående
olycksfall och ohälsa.

Andra lagutskottet hemställde i sitt över motionerna avgivna utlåtande
(nr 15), att riksdagen måtte anhålla örn utredning rörande införande av ett
vitesförfarande i arbetarskyddslagen. Riksdagen biföll denna hemställan.

Riksdagens skrivelse i ämnet överlämnades av Kungl. Majit till 1937 års
arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess
uppdrag.

Föredragande departementschefen har framhållit, att arbetarskyddskommittén
funnit det ifrågasatta vitesförfarandet olänrpligt och i stället — i viss
överensstämmelse med förslag, som framförts i 1929 års internationella rekommendation
angående förebyggande av olycksfall i arbete — förordat utvägen,
att de befogenheter, som för närvarande tillkomme yrkesinspektionens
chefsmyndighet enligt 38 § 1 mom. första stycket, skulle överlämnas till
3rrkesinspektörer och bergmästare. Undantag skulle dock göras för det särskilda
förfarandet vid synnerlig fara. Departementschefen anslöt sig i huvudsak
till kommitténs förslag i förevarande hänseende. Då de åtgärder, som
ett förbud eller föreläggande avsåge att framtvinga, mången gång kunde vara
tämligen obetydliga, måste det anses föga lämpligt, att yrkesinspektörerna,
såsom nu vore fallet, skulle vara nödsakade att vända sig till chefsmyndigheten
för utverkande av förbud. Å andra sidan borde ifrågavarande befogenheter
med hänsyn till det föreslagna straffansvaret för underlåtenhet att
ställa sig meddelat förbud eller föreläggande till efterrättelse tillkomma
allenast de främsta av yrkesinspektionens befattningshavare. Anledning syntes
departementschefen icke föreligga till antagande, att det nuvarande förtroendefulla
samarbetet emellan yrkesinspektörer och arbetsgivare skulle rubbas
genom införandet av dylika befogenheter för yrkesinspektörerna och bergmästarna,
och någon domsrätt för dessa kunde det icke sägas vara fråga örn. Att
märka vore vidare den viktiga bestämmelsen örn rätt att föra klagan hos chefsmyndigheten.
I några yttranden hade föreslagits, att de kommunala tillsynsorganen
skulle tillerkännas samma befogenheter som ifrågasatts för yrkesinspektörerna.
En så avsevärd utvidgning utöver kommitténs förslag vore
departementschefen icke beredd att för närvarande tillstyrka. Vid den all -

Andra lagutskottets utlåtande ÅTr 51. 13

manna revision av arbetarskyddslagen, som han hade under övervägande,
syntes emellertid även detta spörsmål böra upptagas till behandling.

C. Läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga.

Utskottet tillåter sig att hänvisa till den redogörelse för gällande bestämmelser
samt kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena, som
lämnats å sid. 36—38 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i förevarande hänseende framhållit,
att de större arbetsplatserna numera ofta överträffade de mindre i fråga örn
renlighet, ljus, luftväxling, uppvärmning och annat sådant, som för den allmänna
hygienen vore av största betydelse. Dylika hygieniska företräden
syntes mer än väl uppväga den större psykiska påfrestning, som arbetet å
en större arbetsplats ofta ansåges innebära. Vid sådant förhållande syntes
det oegentligt att vidare upprätthålla skillnaden i kontrollhänseende mellan
de större och de mindre arbetsplatserna, vilken medförde, att den, som på
grund av sjuklighet eller svag kroppskonstitution vägrades arbete å en
större arbetsplats, kunde erhålla likartad anställning å en mindre sådan.
Departementschefen tillstyrkte därför i princip kommitténs förslag örn borttagande
av denna skillnad. Kommittén hade emellertid begränsat sitt förslag
i två hänseenden. Dels avsåge förslaget endast det rent industriella arbetet
och dels syntes förslaget icke innefatta ändring av bestämmelserna i 10 §
andra stycket rörande läkarundersökning av minderårig före anställningen.
Då erinringar mot förstnämnda begränsning icke gjorts i något av remissyttrandena,
tillstyrkte departementschefen densamma. Måhända skulle det
enligt hans mening medföra vissa svårigheter, örn man föreskreve läkarbesiktning
å minderåriga inom den i liten skala och då ofta endast tillfälligtvis
bedrivna byggnads- och transportverksamheten. Däremot b jode konsekvensen,
att en utsträckning av föreskriften örn kontinuerliga läkarbesiktningar
å redan anställda minderåriga kompletterades med en motsvarande utsträckning
av föreskriften örn läkarundersökning av minderåriga före anställningen.
10 § andra stycket borde därför ändras i enlighet med det nu anförda.
Av en sådan ändring syntes följa, att jämväl åtskilliga andra paragrafer
i lagen borde undergå jämkning. Kommitténs förslag innebure vidare, att
uppdraget att förordna besiktningsläkare skulle överflyttas från länsstyrelsen
till medicinalstyrelsen samt att förordnande att vara besiktningsläkare skulle
gälla för tre år och avse visst av medicinalstyrelsen till gränserna fastställt
område. Rörande lämpligheten härav hyste departementschefen dock en
viss tvekan. I varje fall syntes detta spörsmål böra göras till föremål för
ytterligare utredning, bland annat i fråga örn lämplig distriktsindelning,
Detsamma gällde enligt departementschefens mening kommitténs förslag örn
rätt för besiktningsläkare att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

I). Obligatoriska läkarundersökningar av arbetare i vissa hälsofarliga
arbeten.

I propositionen har å sid. 40—48 redogjorts för de i ämnet gällande bestämmelserna,
för verkställda utredningar i förevarande hänseende samt för
innehållet i avgivna yttranden. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

Föredragande departementschefen har framhållit, att en medicinsk kontroll
över de i hälsofarligt arbete sysselsatta arbetarna ur olika synpunkter vore
synnerligen önskvärd. Främst skulle man därigenom kunna på ett tidigt
stadium bereda möjlighet till lämplig vård och behandling åt de arbetare,
vilka, sig själva ovetande, i följd av arbetet redan blivit sjuka. Man skulle
vidare kunna från arbetet utestänga sådana personer, vilka på grund av sin
kroppskonstitution vore särskilt utsatta för den med arbetet förbundna hälsofaran.
Slutligen skulle genom kontrollåtgärderna kunna hopbringas ett värdefullt
material för fortsatta vetenskapliga undersökningar rörande yrkessjukdomarna
och de lämpligaste sätten för deras bekämpande. En begränsning
av kontrollen vore emellertid nödvändig. Det på ifrågavarande område föreliggande
förslaget ginge i korthet ut på att Kungl. Majit i lag bemyndigades
att, i den mån så funnes påkallat, utfärda föreskrifter angående obligatorisk
läkarundersökning av arbetare före anställning i hälsofarligt arbete och sedermera
periodvis. Enligt förslaget vore det avsett, att sådana föreskrifter åtminstone
till en början endast skulle gälla i fråga örn arbete, som medförde
fara för uppkomst av blyförgiftning eller silikos, samt att undersökningarna
skulle begränsas till sådana företag, där på grund av mindre goda skyddsanordningar
eller eljest sjukdomsrisken visat sig särskilt framträdande.
Emellertid syntes det vara lämpligt att åt Kungl. Majit giva fria händer att,
i den mån behov och möjlighet visades föreligga, utvidga området för dessa
undersökningar. En dylik utvidgning borde emellertid ske med försiktighet.
Vad anginge det närmare innehållet i den förordade fullmaktslagstiftningen
syntes Kungl. Majit böra äga föreskriva, att, där arbete vid visst arbetsställe
funnes vara synnerligen hälsofarligt, arbetsgivaren icke finge i arbetet anställa
arbetare, utan så vore, att denne vid läkarundersökning befunnits icke förete
sjuklighet eller svaghet, som kunde anses göra honom särskilt utsatt för den
med arbetet förbundna hälsofaran, ävensom att i dylikt arbete sysselsatta
arbetare skulle underkastas periodiska läkarbesiktningar. Kungl. Majit skulle
alltså kunna stadga förbud mot att börja ett hälsofarligt arbete men icke förbud
mot att fortsätta ett redan påbörjat dylikt arbete. Att hindra någon från att
antaga en arbetsanställning kunde knappast anses utgöra ett så kraftigt ingrepp
i den personliga friheten som att fråntaga någon en redan innehavd
anställning. Så länge den föreslagna lagstiftningen vore avsedd att tillämpas
allenast inom området för yrkessjukdomsförsäkringen, kunde man med säkerhet
förvänta, att försäkringsinrättningen eller arbetsgivaren i eget intresse
vidtoge åtgärder för avlägsnande från det farliga arbetet av en arbetare, som
av läkaren förklarats icke vidare böra deltaga i detsamma. Den möjlighet till
ersättning från försäkringsinrättningen, som enligt 4 § yrkessjukdomsförsäk -

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

ringslagen förelåge för arbetaren, skulle slutligen kunna tillspillogivas, därest
denne genom offentlig myndighets beslut avstängdes från det farliga arbetet.
Det vore ju då icke på anmodan av försäkringsinrättningen, som han avhölle
sig från arbetet. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t borde även innefatta rätt
att utfärda närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning
samt att fastställa taxa å gottgörelse för sådan undersökning och besiktning.
Beträffande frågan, i vilken form fullmaktslagstiftningen lämpligen
borde meddelas, uttalade departementschefen, att den ifrågasatta regleringen
avsåge en typisk arbetarskyddsfråga. Man syntes kunna välja mellan att infoga
ifrågavarande bestämmelser antingen i 7 eller i 41 § arbetarskyddslagen.
Härutinnan funne departementschefen det senare alternativet vara att föredraga,
främst av den anledningen, att i 41 § redan stadgades rätt för Kungl.
Majit att föreskriva periodiska läkarbesiktningar (å minderåriga) i farliga
yrken.

E. Skyddsombud och säkerhetstjänst.

En historik i detta ämne samt redogörelse för gällande lagstadganden, för
kommittéförslaget i förevarande del samt för innehållet i däröver avgivna
yttranden har lämnats å sid. 52—58 i propositionen. Utskottet anhåller att
få hänvisa härtill.

Här må emellertid erinras örn att herr Senander m. fl. i en vid 1937 års
riksdag väckt motion, II: 44, hemställt örn införande i arbetarskyddslagen
av stadganden av samma sakliga innehåll som de i den nu föreliggande
motionen föreslagna.

Andra lagutskottet erinrade i utlåtande (nr 16) över motionen i denna del,
att ombud för arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet dittills
blivit utsedda endast vid förhållandevis få arbetsställen. Det syntes
dock icke ofta hava förekommit, att arbetarna på grund av farhågor för obehag
från arbetsgivarens sida varit mindre benägna att utse sådana ombud.
På de arbetsområden, där arbetarna vore organiserade, syntes deras intressen
i här avsedda frågor i stället bevakas av vederbörande fackföreningar eller
verkstadsklubbar. Givetvis vore det av vikt, att arbetarnas företrädare icke
bleve utsatta för trakasserier i anledning av sina åtgöranden härvidlag. Att
till skydd för ombuden införa en särskild straffbestämmelse syntes dock
icke vara behövligt och ur många synpunkter möta svårigheter.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

Föredragande departementschefen har i den föreliggande propositionen
framhållit, att gällande bestämmelser i 31 § angående utseende av ombud för
arbetarna att företräda dem i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet
icke innefattade något tvång för arbetarna att utse ombud utan allenast en
uppmaning till dem att vid vissa större arbetsställen företaga val av sådant.
Samtidigt hade emellertid förklarats, att något hinder att utse ombud vid
andra arbetsställen icke förelåge. Av flera skäl hade val av sådana ombud

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

hittills icke ägt ruin i större utsträckning. Vid 1937 års utgång utgjorde antalet
arbetsställen, där skyddsombud utsetts, 2,884. Ombudsinstitutionen
syntes emellertid hava en viktig mission att fylla för höjande av skyddsarbetets
effektivitet. Med hänsyn härtill syntes det kunna ifrågasättas, örn icke
nämnda institution borde, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk.
En sådan anordning syntes emellertid kräva såsom förutsättning, att i lagen
infördes ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas
sida, låt vara att sådant trakasseri endast i undantagsfall torde behöva
befaras. Avgörandet av eventuella trakasserimål borde emellertid enligt
departementschefens mening tillkomma arbetsdomstolen. Ett överförande till
nämnda domstol av en sådan till arbetarskyddslagens rättsområde hörande
art av mål syntes emellertid icke böra vidtagas utan en allsidig utredning
av därmed sammanhängande spörsmål — en utredning, som i förevarande
sammanhang icke blivit verkställd. Frågan syntes därför — liksom vissa
andra spörsmål — få bliva en arbetsuppgift vid den planerade utredningen
rörande en revision av arbetarskyddslagen. Ehuru departementschefen ansåge,
att ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas
sida borde införas, ämnade han med hänsyn till det nyss anförda
icke nu föreslå bestämmelser därom. Till stöd för ombuden syntes dock böra
införas ett stadgande i lagen, att ombuden icke skulle få hindras att fullgöra
sina uppgifter. Då val av arbetarombud —- vilka lämpligen kunde benämnas
skyddsombud — icke för närvarande borde göras obligatoriskt, hade departementschefen
ej något att invända mot kommitténs förslag att borttaga den
nu gällande begränsningen i fråga örn omfattningen av de företag, vid vilka
skyddsombud borde utses. Uppmaningen att utse skyddsombud syntes dock
icke böra avse andra arbetsställen än sådana, varest på stadigvarande sätt
bedreves arbete, som avsåges med förbudet i 10 § första stycket. I första hand
borde arbetarna å arbetsplatsen själva utse skyddsombud. Därest så ej skedde,
syntes på framställning av dem den fackliga organisation, genom vilken de
närmast kunde anses företrädda, få rätt att utse ombud. Hade val av skyddsombud
ägt rum, torde böra stadgas skyldighet att göra anmälan härom till
arbetsgivaren ävensom till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.
Fall förekomme givetvis, då uppgifter rörande arbetets säkerhet och sundhet
å arbetsplatsen ombesörjdes av en ställföreträdare för arbetsgivaren. I
sådana fall skulle lämpligen arbetarna ävensom yrkesinspektören eller bergmästaren
underrättas örn vem som vore ställföreträdare. Genom den skyddsverksamhet,
som utförts av s. k. säkerhetskommittéer, hade, enligt vad erfarenheten
visat, mycket goda resultat uppnåtts. Med hänsyn härtill föresloges,
att i lagen intoges en anvisning örn att dylik kommitté borde utses
vid större arbetsställen, där så lämpligen kunde ske. Hade säkerhetskommitté
bildats, borde underrättelse därom lämnas yrkesinspektören eller bergmästaren.
Inspektionsförrättare skulle enligt departementschefens mening
örn möjligt träda i förbindelse med skyddsombud eller säkerhetskommitté
vid arbetsställe, som inspekterades. Då något mera avsevärt besvär icke torde
förorsakas inspektionsmyndigheterna av en skyldighet att, i samband med att

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

17

meddelande rörande arbetets säkerhet eller sundhet på arbetsstället avlätes,
taga och översända avskrift därav till skyddsombud eller säkerhetskommitté,
biträdde departementschefen härutinnan arbetarskyddskommitténs förslag.
Därjämte syntes i lagen böra införas ett kompletterande stadgande, varigenom
skyddsombud och medlem av säkerhetskommitté berättigades att taga del av
sådan anteckningsbok, varom förmäldes i 30 §.

I motionen II: 464 har herr Nordström, i Kramfors m. fl. hemställt örn
införande i arbetarskyddslagen av vissa stadganden rörande skydd för
arbetarombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida. Beträffande det
närmare innehållet av detta yrkande får utskottet hänvisa till vad ovan
anförts.

I samband med den i propositionen (sid. 60—64) lämnade detaljmotiveringen
till de paragrafer i arbetarskyddslagen, vilka beröras av de i det föregående
återgivna ändringsförslagen, har till behandling upptagits jämväl
ett förut icke berört spörsmål rörande ändring av 23 §. Ur denna paragraf
skulle enligt propositionen utmönstras vissa detaljbestämmelser, vilka lämpligen
borde hava sin plats i en av Kungl. Majit utfärdad författning i ämnet,
och därjämte vidtagas en ändring, syftande till att bereda den kvinnliga yrkesinspektionen
möjlighet att enligt lagen utöva tillsyn även å arbete, i vilket
icke enbart kvinnor användes. Vidare har föreslagits en skärpning av bestämmelserna
i 28 § örn förbud i vissa fall för personal vid yrkesinspektionen
att taga befattning med företag, som äro underkastade tillsyn enligt lagen.
Slutligen hava förordats fristående ändringar av formell natur i några paragrafer.

II. Ändringar i skogshärbärgeslagen.

Uti skogshärbärgeslagen av den 21 maj 1937 (nr 268) hava i 5—11 §§ upptagits
motsvarighet till vissa stadganden i arbetarskyddslagen. Nu föreslagna
ändringar i sistnämnda lag beröra några av dessa stadganden. Det har synts
departementschefen lämpligt att bibehålla de båda lagarna i huvudsaklig
överensstämmelse med varandra.

De paragrafer i skogshärbärgeslagen, vari med hänsyn till det nyss anförda
ändring skulle vara erforderlig — 6, 7 och 8 §§ — motsvara 31, 38 och
45 §§ i arbetarskyddslagen. I 6 § hava införts bestämmelser om att val av
skyddsombud under vissa förutsättningar kan förrättas av facklig organisation
samt att skyddsombuden icke få hindras att fullgöra sina uppgifter.
Däremot hava bestämmelser rörande säkerhetskommitté icke ansetts böra
införas i skogshärbärgeslagen.

lil. Ändring'' i lagen om arbetstidens begränsning.

Den föreslagna ändringen av 9 § 7 mom. första stycket i lagen den 16 maj
1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning är betingad av att riksförsäkringsBihang
till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 51. lisö an 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

anstalten från och med den 1 januari 1938 i stället för socialstyrelsen är
yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet erforderligt,
att en omarbetning och komplettering i vissa hänseenden av gällande
lag örn arbetarskydd kommer till stånd. De i nu ifrågavarande proposition
föreslagna ändrade och nya bestämmelserna synas utskottet väl avvägda och
ägnade att bidraga till genomförande av ett mera verksamt arbetarskydd.
Utskottet har sålunda icke något att erinra mot de genom propositionen fram
lagda förslagen. I den mån ytterligare förbättringar kunna vara erforderliga,
torde sådana kunna uppnås vid den översyn av lagstiftningen på området,
som enligt departementschefens mening snart bör verkställas.

I motionen II: 464 har hemställts, att i arbetarskyddslagen måtte införas
bestämmelser örn straff för arbetsgivare, som trakasserar eller övar repressalier
mot skyddsombud. Departementschefen, som i propositionen tagit
ställning till frågan härom, har uttalat, att ett stadgande rörande skydd för
ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida enligt hans mening borde
införas men att vissa därmed sammanhängande spörsmål borde göras till
föremål för ytterligare utredning vid den av honom planerade lagrevisionen.
Med hänsyn därtill ämnade han icke nu föreslå bestämmelser i angivna hänseende
men förordade införande i 31 § i lagen av förbud mot att hindra
ombuden att fullgöra sina uppgifter. I anslutning till det anförda vill utskottet
framhålla, att det måste anses vara ett gemensamt intresse för arbetsgivarna
och arbetarna, att skyddet för de senare mot olycksfall och ohälsa
göres så effektivt som möjligt. Skyddsombud eller säkerhetskommittéer
hava visserligen hittills icke allmänt blivit utsedda, men utvecklingen på
detta område har otvivelaktigt under senare år gått framåt, och de i propositionen
föreslagna bestämmelserna synas utskottet ägnade att främja denna
utveckling. Såsom departementschefen förutsatt torde det i motionen berörda
spörsmålet böra upptagas till övervägande vid den ifrågasatta lagrevisionen.
Utskottet kan därför icke tillstyrka motionen.

I propositionen har föreslagits, att i lagen skall införas stadgande om
skyldighet för tillsynsorgan att tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté
avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande, som avlåtits
rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället. Bestämmelse
härom återfinnes i 31 § sista stycket. Med hänsyn bland annat till sådana
fall, då ett flertal skyddsombud äro utsedda å samma arbetsställe, torde det
kunna bliva erforderligt att i administrativ ordning meddela vissa anvisningar
rörande tillämpningen av detta stadgande.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot de i propositionen föreslagna
ändringarna i skogshärbärgeslagen, syftande till att i de avseenden,
örn vilka nu är fråga, bringa densamma i huvudsaklig överensstämmelse med
arbetarskyddslagen, och ej heller mot den ifrågasatta formella jämkningen i
lagen örn arbetstidens begränsning.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 19

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt

B. att motionen II: 464, i den mån den icke blivit besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, P. Sandström, Heiding,
Västberg*, Olof Carlsson, Wistrand och Elon Andersson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson* i Hällbacken, Sandström
i Härnösand, Thorell, Gardell och Hansson* i örebro samt fröken Hesselgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.