Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1938 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion rörande bestämmelserna
örn automobils maximilast.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Löfvander och Alfred
Andersson hemställt, att riksdagen måtte besluta »sådan ändring i gällande
motorfordonsförordning, att vid transport med lastautomobil av sådant gods,
vars vikt vid inlastningen ej kan exakt bedömas, må tillåtas en övervikt utöver
den för automobilen bestämda maximilasten av upp till 20 procent».

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet hänvisa
till motionen.

Med lastautomobils maximilast förstås enligt 2 § 1 mom. i 1936 års motorfordonsförordning
den beräknade vikten av det största antal personer utom
föraren och den största last, varför automobilen är inrättad. I 3 mom. av
samma paragraf lämnas motsvarande definition å släpfordons maximilast.
Av paragrafen framgår, att maximilasten är av betydelse vid bestämmande
av begreppen automobils eller släpvagns »totalvikt» och »största hjultryck».

Enligt 19 § 1 moni. och 31 § i 1936 års vägtrafikstadga skall å lastautomobil
resp. släpfordon under färd föras skylt, upptagande bl. a. fordonets maximilast.
Å lastautomobil skall tillika enligt förstnämnda paragraf maximilasten
vara tydligt utmärkt å utifrån väl synlig plats. Därest nied lastautomobil
befordras last, vars vikt överstiger den för bilen fastställda maximilasten,
skall den felande jämlikt 41 § tredje stycket i stadgan straffas med
dagsböter.

1 detta sammanhang torde böra erinras örn bestämmelsen i 27 § 4 mom. i
1930 års motorfordonsförordning — vilket stadgande i likhet med övriga särskilda
föreskrifter örn yrkesmässig trafik i förordningen fortfarande gäller
—- att vid godkännande av automobil eller släpvagn för yrkesmässig trafik
skall bestämmas den största last, som må befordras nied fordonet.

1 skrivelse till kommunikationsdepartementet den 7 december 1934 har
Sveriges Trafikbilägares Riksförbund hemställt, att »åtgärder måtte vidtagas
för åstadkommande av lagstadgande i syfte att åtal icke må anhängiggöras
för överträdelser av lastkapaciteten förrän delta skett med minst 20 procent.
» Denna framställning remitterades till 1934 års vägtrafiksakkunniga,
vilka emellertid i sitt betänkande med förslag till motorfordonsförordning

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

U Iskotta.

och vägtrafikstadga (S. O. U. 1935: 23) föreslogo de nu gällande bestämmelserna
i ifrågavarande hänseenden.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen förstås med en <astautomobils
maximilast den beräknade vikten av det högsta antal passagerare
och den största last, varför automobilen är inrättad. Lastkapaciteten
fastställes efter vederbörlig besiktning av fordonet. Ett bifall till motionärernas
förslag skulle följaktligen innebära, att en lastautomobil skulle
kunna få utsättas för större påfrestningar än dem, för vilka den enligt verkställd
besiktning är konstruerad. Enligt utskottets mening kan det icke
anses förenligt med kravet på trafiksäkerhet att i författningen öppna en
sådan möjlighet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman* P. Sandström, Jolm
Gustavson, Elon Andersson och Sten;*

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken,
Molander, Sandström i Härnösand, Thorell och Nyblom *

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

3S0470