Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för
underlättande av utländsk kvinnlig arbetskrafts anställande
i lanthushåll.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 55,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Heland framhållit
bland annat, att enligt hans uppfattning svårigheterna att till lanthushållen
erhålla lämplig kvinnlig arbetskraft undan för undan ökat och nu tagit en
sådan omfattning, att det för tusentals jordbrukarhustrur vore omöjligt att
anskaffa en svensk flicka till arbete i lanthushåll. Staten borde därför underlätta
för dessa landets mest arbetstyngda att få arbetshjälp, även örn denna
skulle behöva importeras från andra länder. Huruvida gällande bestämmelser
vore tillräckligt välvilligt avfattade för att myndigheterna med annan inställning
än hittills skulle kunna medverka till att landsbygdens husmödrar utan
alltför mycket formalism kunde erhålla kvinnlig arbetskraft från andra länder
syntes riksdagen bäst kunna avgöra. Det vore dock att märka, att flertalet
jordbrukare ej hade sådan utbildning eller tillräcklig tid att kunna tillfredsställande
ordna med allt det blankettskriveri, som myndigheterna krävde att
jordbrukarna ständigt skulle syssla med. Motionen utmynnar i en hemställan,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning rörande det i motionen berörda spörsmålet
samt därefter i administrativ ordning utfärda de föreskrifter eller,
därest så vore erforderligt, för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

I fråga om de skäl, som i övrigt anförts till stöd för berörda hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av socialstyrelsen. Det i anledning härav inkomna
yttrandet finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Enligt lagen den 11 juni 1937 om utlännings rätt att här i riket vistas
(utlänningslagen), som trätt i kraft den 1 januari innevarande år och gäller
till och med utgången av år 1942, äger utlänning icke utan särskilt tillstånd
(arbetstillstånd) här i riket antaga eller innehava anställning i annans tjänst
(arbetsanställning), med mindre för honom gäller visering, som innefattar

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 samt. 2 avd. Nr 39. 785 38

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

tillstånd därtill (13 §). Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen. I ärende
angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen, där ej ärendet är av synnerligen
brådskande natur eller andra särskilda omständigheter föreligga, inhämta
utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt för den ort, där
arbetsanställningen skall innehavas, ävensom bereda sammanslutningar av
arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet ifråga tillfälle att uttala
sig. Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och avse visst slag av
arbete samt må förbindas med de villkor och föreskrifter, som finnas erforderliga.
Bevis om arbetstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen (15 §).
Vad som stadgas örn meddelande av arbetstillstånd skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn beslut rörande förlängning av tiden för arbetstillstånd
(16 §). Arbetstillstånd må, när särskilda skäl därtill föreligga, återkallas
av socialstyrelsen (17 §). Konungen äger att under de särskilda villkor,
som prövas nödiga i visst fall, eller mera stadigvarande för vissa grupper av
utlänningar, medgiva undantag från bland annat stadgandena i 13 §. Rätten
att i visst fall medgiva sådant undantag må efter Konungens bemyndigande
utövas av socialstyrelsen (56 §).

Med stöd av vissa i utlänningslagen givna bestämmelser har Kungl. Maj:t
den 26 november 1937 utfärdat en kungörelse med föreskrifter i anledning av
utlänningslagen (Sv. förf.-sami. nr 912).

Kungl. Maj :t har vidare den 21 januari 1938 förordnat, att finsk kvinna tillhörande
befolkningen å finskt område nära gränsen till Sverige skall tills
vidare för arbetsanställning i motsvarande svenska gränsområde under högst
en månad vara befriad från skyldigheten att innehava arbetstillstånd. Det
åligger emellertid vederbörande att hos polismyndigheten i orten göra anmälan
om tillträdande eller upphörande av arbetsanställning, varom nu är
fråga.

I en inom socialstyrelsen upprättad promemoria angående läget på jordbrukets
arbetsmarknad den 1—den 15 mars 1938 har anförts, att socialstyrelsen
med hänsyn till rådande förhållanden funnit önskvärt att inhämta
närmare upplysningar örn förefintlig brist på arbetskraft inom jordbruket
och örn den sannolika utvecklingen av jordbrukets arbetsmark
nåd under våren och sommaren innevarande år. I detta syfte hade styrelsen
hänvänt sig till den offentliga arbetsförmedlingens huvudkontor
i varje län med anhållan örn uppgift rörande hithörande förhållanden
inom de olika länen. Dylika utförligare uppgifter skulle tills vidare insändas
till socialstyrelsen den 15 och sista i varje månad å särskilt formulär. De till
socialstyrelsen inkomna siffermässiga uppgifterna rörande läget på jordbrukets
arbetsmarknad den 1—den 15 mars 1938 framginge av en promemorian
bilagd tablå (intagen här nedan). Givet vore, att siffrorna i denna tablå icke
gåve en i allo uttömmande bild av läget. Många lantarbetsgivare uppgåves
sålunda icke hava ingivit sina rekvisitioner på arbetskraft, enär de vore medvetna
örn bristen därå. Å andra sidan räknade man i vissa delar av landet
med att skogsarbetets avslutning komrne att öka tillgången på arbetsfolk för
jordbrukets räkning. Härtill komme, att en del förestående driftsinskränk -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. 3

ningar vid industriföretag på landsbygden väntades tillföra jordbruket mera
arbetskraft.

Den åberopade tablån innehåller följande uppgifter:

Manliga avdelningen

Kvinnliga avdelningen

Yrkesgrupp

Antal

arbets-

sökande

Lediga

platser

Tillsätta

platser

Antal

arbets-

sökande

Lediga

platser

Tillsatta

platser

Tjänare på stat.

559

314

118

805

849

125

236

182

34

Ladugårdsskötare och mjölkerskor. .
Andra tjänare på stat ............

28

1

82

1

21

Tjänare i kost.

1,149

289

103

2,792

880

152

707

207

40

Ladugårdsskötare och mjölkerskor. .
Andra tjänare i kost..............

76

78

852

836

51

69

Tillfälliga arbetare.

Betfolk ....................

74

447

21

_

Andra tillfälliga arbetare..........

502

152

115

32

30

28

Utskottet vill erinra om vissa på senare tid vidtagna åtgärder med syfte
att minska arbetsbördan för husmödrar på landsbygden. I Kungl. Maj:ts
till innevarande års riksdag avlåtna proposition nr 232 angående bidrag till
hushållningssällskapen har föredragande departementschefen, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp, framhållit, att det syntes föreligga stort behov av en
organiserad upplysnings- och undervisningsverksamhet för dessa husmödrar.
I anslutning härtill har i propositionen äskats anslag dels å 45,700 kronor till
statsbidrag för avlönande av hemkonsulenter, dels ock å 8,000 kronor för
anordnande av särskild utbildningskurs för sådana.

Vidare har chefen för jordbruksdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts
den 29 januari 1937 givna bemyndigande tillkallat fem utredningsmän för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande
av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket (1937 års utredning angående
det mindre jordbrukets arbetsförhållanden). Sedan utredningsmännen
framlagt vissa förslag, har departementschefen den 14 januari 1938 till statsrådsprotokollet
uttalat, att det syntes vara lämpligt att till behandling upptaga
frågan om underlättande av det egentliga hemarbetet. Departementschefen
förordade därför igångsättande av en utredning rörande utnyttjandet
av tekniska hjälpmedel, ägnade att underlätta arbetet inom ekonomi- och
bostadshus på landsbygden. Vid denna, utredning borde i främsta rummet
åsyftas att underlätta det kvinnliga arbetet i landsbygdshemmen. På departementschefens
hemställan har Kungl. Maj:t samma dag bemyndigat honom
att åt nämnda utredningsmän uppdraga att verkställa utredning och inkomma
med förslag jämväl i nu angivna och vissa andra hänseenden. I syfte att
bereda plats för representanter för det kvinnliga hemarbetet hava ytterligare
tre utredningsmän tillkallats för sistnämnda utredning.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Med anledning av en framställning av den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 juni 1933 tillkallade hembiträdesutredningen har Kungl. Majit
den 5 november 1937 uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa en statistisk
undersökning rörande de i jordbrukshushåll anställda hembiträdenas arbetsförhållanden.

1937 års riksdag har i skrivelse (nr 270) till Kungl. Majit anhållit örn utredning
och förslag i fråga örn beredande av semester åt husmödrar på landsbygden,
vilka vore i behov därav. I anslutning därtill har uppdragits åt den
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 28 maj 1937 tillkallade fritidsutredningen
att beakta spörsmålet om husmödrarnas semester och beredande av
tillgång i erforderlig utsträckning till hemsköterskor med lämplig utbildning.

Vid 1937 års riksdag väcktes två likalydande motioner, I: 140 av herr Domö
m. fl. och lii 291 av herr Bagge m. fl., i vilka hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville begära skyndsam utredning angående flykten från
landsbygden till städer och stadsliknande samhällen, dess konsekvenser särskilt
för jordbrukets och för städernas utveckling, vidare av de åtgärder till
landsbygdens fromma, som kunde befinnas välbefogade och ändamålsenliga
för att hämma denna strömning, likaså att Kungl. Majit måtte för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.

Första kammarens första tillfälliga utskott och andra kammarens fjärde tillfälliga
utskott underströko i utlåtanden (nr 5 respektive nr 6) över motionerna
vikten av det problem, som berördes i dem och som enligt utskottens mening
otvivelaktigt förtjänade den största uppmärksamhet. Väl hade den alltjämt
pågående flyttningen från landsbygd till städer ägt rum under en lång följd
av år och vore icke någon för vårt land utmärkande företeelse, men i den mån
denna flyttning hos oss hade sin orsak i landsbygdens ogynnsamma ställning
i förhållande till städerna, kunde åtgärder från statens sida med fog ifråga
sättas för att utjämna denna olikhet. Enligt utskottens mening hade emellertid
sysselsättningsmöjligheterna inom jordbruket genom en ständigt fortgående
rationalisering av jordbruksarbetet relativt sett minskats. Att den så
lunda frigjorda arbetskraften kunnat uppsugas av en expanderande industri,
av handel och transportväsen o. s. v. kunde ej betraktas som annat än lyckligt.
Befolkningens starka dragning till städer och stadsliknande samhällen hade
enligt utskottens mening sin främsta orsak i de olikheter i lönehänseende och
arbetsförhållanden i övrigt, som varit rådande. Bostadsstandarden vore
tvivelsutan även en viktig anledning till att människor sökte sig till städerna.
Särskilt vad landsbygdens kvinnor beträffade ville utskotten gärna understryka
önskemålen att genom förbättrad teknisk utrustning, standardisering och
rationalisering underlätta kvinnornas arbete i landsbygdshemmen och bereda
landsbygdskvinnorna en drägligare tillvaro. Möjligheterna att tillfredsställa
de kulturella behoven finge icke förglömmas. Enligt utskottens mening skulle
det sannolikt visa sig fördelaktigt, örn särskilt småindustri och hantverk i
ökad omfattning kunde förläggas till landsbygden. På vissa i och för sig begränsade
men likafullt betydelsefulla områden syntes vidare åtgärder kunna

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. 5

vidtagas, sorn vore ägnade att försätta landsbygden i ett åtminstone jämförelsevis
bättre läge. Sålunda iörefölle det utskotten, som om t. ex. vid dyrortsgruppering
andra och bättre jämförelselinjer borde prövas. En rimligare
fördelning av skattebördan syntes likaledes kunna leda till större jämställdhet
mellan städer och landsbygd. Genom att en så stor del av landsbygdens
ungdom sökte sig bort från födelse- och uppfostringsorten bomme de kostnader,
som uppfostran och utbildning med nödvändighet krävde, att vila tungt
på landsbygden. Kunde dessa kostnader på något sätt kompenseras, syntes
det utskotten vara en önskvärd åtgärd. Utskotten funne således, att en utredning
i motionens syfte vore befogad. Då det emellertid kunde antagas, att befolkningskommissionen
bomme att ägna även dessa spörsmål uppmärksamhet,
hade utskotten låtit rikta en förfrågan till kommissionens ordförande, huru
vida avsikten vore att låta utreda problemet, samt fått det svaret, att kommissionen
ämnade i en snar framtid göra frågan till föremål för allsidig utredning.
Det syntes under sådana förhållanden utskotten överflödigt att hos
Kungl. Majit göra särskild hemställan om utredning. Samtidigt som utskotten
ville understryka önskvärdheten av att befolkningskommissionens utredningmåtte
bedrivas med all nödig skyndsamhet och göras så allsidig som möjligt,
hemställde utskotten, att motionerna ej måtte föranleda till någon kamrarnas
åtgärd.

Kamrarna biföllo utskottens hemställanden.

Chefen för socialdepartementet har sedermera den 18 juni 1937 tillkallat
tre personer att såsom sakkunniga biträda befolkningskommissionen vid behandling
av frågan örn landsbygdens avfolkning.

Spörsmålet örn tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft har
på senare år fått alltmera ökad aktualitet. För närvarande äro förhållandena
på denna del av arbetsmarknaden ägnade att ingiva allvarliga bekymmer. Svårigheterna
att fylla nämnda behov belysas av den ovan i utskottets utlåtande
intagna tablån. Särskilt framträdande är bristen på kvinnlig arbetskraft. Såvitt
jordbruket angår utgjorde antalet den 1 mars 1938 föreliggande anmälningar
örn lediga platser för kvinnor samt under första hälften av samma
månad tillkomna sådana anmälningar sammanlagt 1,822. Såsom sökande till
dessa platser anmälde sig emellertid under nämnda tidrymd endast 215 personer,
och av platserna tillsattes allenast 169.

Av socialstyrelsens i ärendet avgivna yttrande framgår, att styrelsen i sin
befattning med utlänningskontrollen beaktat här berörda olägenheter och i
ej ringa utsträckning beviljat ansökningar örn arbetstillstånd för personer,
tillhörande yrkesgrupperna ladugårdssköterskor och hembiträden på landet.
Styrelsen har emellertid uttalat, att det för närvarande torde möta icke
obetydliga svårigheter att i utlandet uppbringa arbetskraft för jordbrukssysslor
i Sverige. Ett försök att i organiserade former och i större skala från
annat land införskriva arbetskraft skulle enligt styrelsens mening sannolikt
i det främmande landet väcka en opinion, som skulle minska möjligheten att
nå åsyftat resultat. Utskottet delar socialstyrelsens betänkligheter härutinnan.

Utskottet.

6 Ändra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Emellertid förutsätter utskottet, att socialstyrelsen framgent liksom hittills
skall beakta det svenska jordbrukets svårigheter att fylla sitt behov av arbetskraft
och vid behandlingen av hithörande frågor medverka till att minska
olägenheterna i förevarande hänseende. Därigenom kunna dessa olägenheter
dock icke helt eller på ett mera definitivt sätt undanröjas. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra, att den omfattande frågan örn landsbygdens avfolk
ning för närvarande är föremål för utredning inom befolkningskommissionen.

I motionen har uttalats, att det beredde många jordbrukare svårigheter att
uppsätta de handlingar, som krävdes för utverkande av arbetstillstånd. Socialstyrelsen
har framhållit, att erforderligt biträde därmed kunde erhållas efter
hänvändelse till polismyndighet eller arbetsförmedling. Utskottet vill för sin
del närmast understryka möjligheten att för sådant ändamål anlita arbetsförmedling.

Under föreliggande förhållanden finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen
att i anledning av motionen göra någon framställning till Kungl. Majit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke matte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 5 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm*, Hagman, Heiding, Knut
Petersson*, Olof Carlsson, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken,
Thorell* och Hansson i örebro, fröken Andersson samt herrar Nyblom och Barnekow.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39; bilaga.

7

Socialstyrelsen.

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 4 februari 1938 bar Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott inkomma med yttrande över en
av herr von Heland väckt motion (I: 55) örn åtgärder för underlättande av utländsk
kvinnlig arbetskrafts anställande i lanthushåll. I anledning härav får
styrelsen anföra följande:

Det är allmänt känt, att det för närvarande i vårt land råder knapphet
— på vissa håll verklig brist — på kvinnlig arbetskraft för sysslor inom
lanthushåll. Detta bekräftas också av arbetsförmedlingsstatistiken. Denna
utvisar sålunda månadsvis under de två senaste åren nedanstående antal
ansökningar på 100 lediga platser inom ifrågavarande yrkesgrupp:

Jan.

Fehr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Noy.

Dec.

55

44

37

35

23

16

23

31

43

58

63

60

52

40

35

36

22

14

18

29

42

53

58

55

Till lättande av de svårigheter, som uppkommit till följd av denna otillräckliga
tillgång på arbetskraft, förordar motionären åtgärder till främjande
av import av utländsk arbetskraft.

I nuvarande läge på arbetsmarknaden är införskrivande av utländsk arbetskraft
enbart ur arbetsmarknadssynpunkt uppenbarligen motiverat. Härtill
kommer, att behovet av kvinnlig arbetskraft inom jordbruket varit svårt
att fylla även under lågkonjunktur. Erfarenheterna synas alltså ge vid
handen att, även på längre sikt, en begränsad import av utländsk arbetskraft
till yrkesområdet icke skulle innebära fara för större störningar på arbetsmarknaden
ifråga.

Socialstyrelsen har också i sin befattning med utlänningskontrollen beaktat
här berörda svårigheter och i icke ringa utsträckning beviljat sökt
arbetstillstånd. Sålunda beviljade styrelsen under år 1936 nya arbetstillstånd
i samband med inresa — alltså förlängda tillstånd icke medräknade
— för ladugårdssköterska- och landsjungfrur samt för hembiträden till ett
antal av 845; motsvarande siffra steg år 1937 till 1,467. Nämnas må, att
det totala antalet nya tillstånd inom samtliga yrkesgrupper under åren 1936
och 1937 var respektive 4,138 och 5,979. Antalet personer inom ifrågavarande
yrkesgrupper representerade sålunda en betydande — och växande — kvot
av det totala klientelet (respektive 20.4 och 24.6 procent).

Med avseende på möjligheten att i denna väg avhjälpa den rådande
bristen på kvinnlig arbetskraft till jordbruket bör dock beaktas, att under
goda tider här i landet merendels också andra länder befinna sig i en situation,
kännetecknad av knapp tillgång på arbetskraft för jordbruket. Allt
talar för att i en situation som den nuvarande icke obetydliga svårigheter
finnas att uppbringa arbetskraft på utländsk botten för jordbrukssysslor i
Sverige. Ett försök att i organiserade former och i större skala införskriva
utlänningar skulle sannolikt i det andra landet väcka en opinion, som bleve
hindersam för det åsyftade resultatet.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39; bilaga.

I den mån det med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden befinnes
lämpligt att i viss utsträckning medgiva import av kvinnlig arbetskraft
till jordbruket, inställer sig spörsmålet, huruvida och i vilken mån
särskilda åtgärder kunna befinnas påkallade för att underlätta att arbetsgivare
och arbetssökande komma i kontakt med varandra. För den enskilde
svenske arbetsgivaren är det nämligen, såsom i motionen också anföres, i
regel förenat med svårighet att träda i direkt förbindelse med utländsk arbetssökande
och ordna erforderliga formaliteter för inresa och arbetstillstånd.
Hinder föreligga emellertid icke för utlänning, att — före inresan — genom
svensk beskickning eller viseringsberättigat svenskt konsulat hos socialstyrelsen
utverka arbetstillstånd såsom arbetssökande inom viss bestämt yrkesområde,
där brist å inhemsk arbetskraft är rådande, och att först efter inresan
ordna arbetsanställning hos någon arbetsgivare.

Ett dylikt förfaringssätt, som vore det riktiga såväl ur lämplighetssynpunkt
som med hänsyn till utlänningslagens bestämmelser, praktiseras dock
mera sällan. Detta Ilar givetvis sin grund i, att den arbetssökande,
innan han beger sig utanför det egna landets gränser i sitt sökande efter
arbete, gärna vill veta, vart han skall resa och huruvida han har några utsikter
att finna någon utkomst. Resekostnaderna äro vidare för medellösa
arbetssökande en hindersam faktor.

För att bringa arbetssökande och arbetsgivare i kontakt med varandra
kunna åtgärder av skilda slag övervägas. Att överlämna förmedlingsuppgiften
åt enskilda förmedlingsorgan vore ur flera synpunkter icke lämpligt. Det
må särskilt framhållas, att enligt det å den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1933 antagna förslaget till konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer, vilken ratificerats av Sverige den 15 november
1935 och för värmlands del trätt i kraft den 1 januari 1937, avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte icke må skaffa anställning
åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare med mindre särskilt
tillstånd av vederbörande myndighet berättigar därtill och verksamheten
bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse.

Något lagligt hinder föreligger ej för den offentliga arbetsförmedlingen
att befatta sig med förmedling av arbete åt utlänningar. Med hänsyn till
bland annat de komplikationer av såväl in- som utrikespolitisk art, som
kunna uppstå i samband med import av utländsk arbetskraft, har socialstyrelsen
emellertid lämnat arbetsförmedlingsanstalterna direktiv att i regel icke
taga befattning med andra utländska arbetssökande än sådana, som redan befinna
sig i Sverige och inneha vederbörligt arbetstillstånd. Örn det beträffande
ett visst arbetsområde står klart, att behov förefinnes av utländsk arbetskraft,
lärer det kunna uppdragas åt den offentliga arbetsförmedlingen att organisera
denna invandring. Med hänsyn till det självklara önskemålet att irritation
ej uppkommer, synes det dock påkallat, att en import av arbetskraft
från annat land — i organiserade former under medverkan av den offentliga
arbetsförmedlingen — icke etableras, med mindre detta lands regering och
den svenska enats örn saken. Huruvida intresset för en dylik samverkan
från andra makters sida faktiskt förefinnes låter sig ju för närvarande ej
avgöra. Vidare kan ej heller på förhand i detalj angivas, huru det praktiska
arbetet skall ordnas. Dylika frågor böra göras till föremål för närmare utredning.

Vad gäller tillämpningen av utlänningslagens bestämmelser rörande utlännings
innehav av bevis örn arbetstillstånd vid inresa i riket i och för
arbetsanställning kan denna icke sägas försvåra invandringen av utländsk
arbetskraft. Däremot erbjuder den ett skydd för den svenska arbetsmarknaden
mot obehövlig och sekunda arbetskraft och mot sådana individer, som

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39; bilaga.

ur allmän ordningssynpunkt icke äro önskvärda. Den tidsutdräkt, som föranledes
för utverkande av arbetstillstånd, är icke av den betydelse, att den
kan försvåra arbetskraftsimporten. I detta sammanhang kunna icke heller
de skäl, som motionären anfört, »att flertalet jordbrukare ej lia sådan utbildning
eiler tillräcklig tid att kunna tillfredsställande ordna med» de ansökningshandlingar
och blanketter, som erfordras härför, anses vara bärande,
alldenstund dylika formaliteter kunna ordnas genom hänvändelse till närmaste
polismyndighet eller arbetsförmedling. Särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade
föreskrifter i anledning av utlänningslagen för att underlätta importen av
kvinnlig arbetskraft till jordbruket torde därför icke vara av behovet påkallade.

I sammanhanget får socialstyrelsen särskilt varna mot att i dispensväg
bereda utlänningar rätt att antaga arbetsanställning inom här berörda yrkesområden.
Man öppnar med sådan dispens lätt nog vägen för en tämligen
okontrollerad och visst icke alltid önskvärd invandring.

Jämväl må starkt understrykas önskvärdheten av att den offentliga arbetsförmedlingens
medverkan anlitas i dessa angelägenheter. Särskilt må i
sådant hänseende erinras örn den offentliga arbetsförmedlingens interlokala
samarbete, vilket skänker denna institution icke obetydliga förutsättningar
att överblicka den svenska arbetsmarknaden i stort och att medverka till
utjämning av tillgången på arbetskraft såväl lokalt som mellan olika yrken.
Erfarenheten visar nämligen att det finnes en stark benägenhet — den
märkes även hos lokala myndigheter — att väl ensidigt fästa avseende vid
lokala svårigheter inom visst eller vissa yrken utan tillräckligt beaktande
av de möjligheter till interlokal och annan utjämning, som kunna yppa sig.

Även örn man erkänner att vårt jordbruk brottas med stora svårigheter
i fråga örn uppbringandet av erforderlig arbetskraft — liknande svårigheter
yppa sig som bekant även inom husligt arbete — och att en viss import
av utländsk arbetskraft för tillgodoseende av behovet är motiverad och kanske
ofrånkomlig, särskilt under ännu rådande högkonjunktur, kan man dock icke
bortse från att en obegränsad import måste inge betänkligheter.

Knappheten på arbetskraft inom här berörda yrkesområden är ingen isolerad
företeelse utan måste betraktas mot bakgrunden av hela den kvinnliga
arbetsmarknaden och detta såväl under högkonjunktur som under lågkonjunktur.
Knapphet på kvinnlig arbetskraft är ingalunda någon generell och
konstant företeelse i vårt land. Även örn den kvinnliga arbetsmarknaden
kanske kännetecknas av större elasticitet och större anpassning än den manliga,
bör icke förglömmas, att vi för stadsnäringarnas del under lågkonjunktur
nyligen haft och — vid en ny lågkonjunktur — lia att befara en icke
obetydlig kvinnlig arbetslöshet.

Det råder inget tvivel, att bristen på kvinnlig arbetskraft inom jordbruket
och husligt arbete har sin rot i en allmän undervärdering av dessa yrkesområden,
vare sig denna undervärdering har reell grund — arbetets hårdhet,
en förhållandevis låg lön eller andra liknande orsaker — eller beror på en
allmän positiv inställning hos den kvinnliga arbetskraften till vissa yrkesområden,
speciellt inom handel och industri samt restaurangnäringen. Orsaker
av sådan beskaffenhet ligga djupt och man undanröjer dem icke allenast
genom att med import bota de tillfälliga yttringarna. I den mån man tilllämpar
en sådan politik, komma de djupare orsakerna med säkerhet att
fortfarande göra sig märkbara i enahanda yttringar som de nuvarande och
föranleda en oavlåtlig, kanske ständigt växande import till de nu underskattade;
yrke som rådena.

Det vore i högsta grad beklagligt, örn vi i vårt land finge yrken, som
betraktades såsom mindervärdiga för svensk kvinnlig arbetskraft, och vi bleve

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 aud. Nr 39. 785 sk 2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39; bilaga.

nödsakade att tillgodose behovet genom import av utländsk sådan arbetskraft,
som vuxit upp på en lägre levnadsstandard och under hårdare förhållanden
samt vore härdigare och dugligare att påtaga sig arbete ringaktat
av svenskor. Man kan redan nu skönja symtom, som klart häntyda på att
farhågor i sådan riktning ej äro ogrundade. Yi få icke skapa en lägre kast
av utländsk arbetskraft, som är hänvisad till ett kanske ringaktat sämre
arbete. En sådan utveckling strider i grund mot svensk uppfattning örn
arbetets ära och aktningen för allt hederligt arbete, en uppfattning som
utgör en av vårt svenska samhällslivs största landvinningar och som vi till
varje pris böra söka bevara.

Stockholm den 10 mars 1938.

Sigfrid Hansson.

Kurt Bergström.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.